Kameraövervakning : slutbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

A

Kameraövervakning

slutbetänkande av

Utredningen om användningen av övervakningskameror

anzagá k

ä:

ä i

lv

i.

l

Statens 355

offentliga utredningar

WW 1996:88

Åq Justitiedepartementet

Kameraövervakning

slutbetänkande av

Utredningen om användningen av övervakningskameror

Stockholm 1996

SOU och Ds kan köpas frân Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, uppdrag av Regeringskansliets förvaltningskontor.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 91 90

Svara remiss. Hur och Varför. Statsrâdsberedningen, 1993. En liten broschyr underlättar arbetet för den som skall svara remiss. - som Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningskontor Distributionscentralen 103 33 Stockholm Fax: 08-405 10 lO Telefon: 08-405 10 25

ISBN 91-38-20290-5 Graphic Systems AB, Malmö 1996 ISSN 0375-250X

Till statsrådet och chefen för

Justitiedepartementet

Regeringen beslutade den 16 februari 1995 att tillkalla särskild en

utredare för att se över frågor användningen övervaknings-

om av kameror. Till särskild utredare förordnades lagmannen Ulf Arrfelt.

Utredningen har antagit nanmet Utredningen om användningen av

övervakningskameror Ju 1995:03. Som experter har medverkat fd departementsrådet Börje Alpsten,

polismâstaren Lars Berg, hovrättsassessom Anne Bratt, chefsåklagaren Jan Danielsson, länsassessorn Ulf Eriksson, verksjuristen Elenor

Groth, lagmannen Sigurd Heuman, rådmannen Jörn Jacobsson, polisintendenten Lars Kronberg, länspolismästaren Håkan Kyhle och chefsjuristen Bertil Persson. Sekreterare utredningen har varit hovrättsassessom Lars Henriksson och hovrättsassessom Torbjörn Nordenson. Utredningen har i juli 1995 överlämnat delbetänkandet Polisens

användning av övervakningskameror vid förundersökning SOU

1995:66. Utredningen får härmed överlämna sitt slutbetänkande Kameraövervakning . Till betänkandet fogas särskilda yttranden av Börje Alpsten och Elenor Groth. Uppdraget är härmed slutfört.

Malmö i juni 1996

UlfArrfelt

/Lars Henriksson

Torbjörn Nordenson

Innehåll 5

Innehåll

Sammanfattning 9 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Författningsförslag 19 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förslag till lag 1997:000 kameraövervakning 19

om . . . .

Förslag till lag 1997:000 om ändring i förvaltnings-

processlagen 1971:291 26 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förslag till lag 1997:000 om ändring i sekretess-

lagen 1980:100 27 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1 Utredningsuppdraget m.m. 29

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Gällande rätt 31 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Lagen om övervakningskameror 31 m.m. . . . . . . . . . . . . 2.2 Den rättsliga regleringen av avlyssning och upptagning

av ljud 47 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Den tekniska utvecklingen 51 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.1 Utredningen om TV-övervakning 51

m.m. . . . . . . . . . . . 3.2 Nuläge 54 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3 Tänkbar utveckling inom den närmaste framtiden 57 . . . . .

4 Utländsk rätt 63 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1 Danmark 63 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2 Nederländerna 65 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3 Storbritannien 68 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3.1 Lagstiftning, m.m. 68 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3.2 Home Office Crime Prevention Unit 69 . . . . . . . . . 4.3.3 Kings Lynn 73 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3.4 London Heathrow Airport 75 . . . . . . . . . . . . . . . .

4.3.5 Två forskningsrapporter om CCTV 76

. . . . . . . . . 4.4 Tyskland 78 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5 T illämpningen av kameralagstiftningen 81

. . . . . . . . . . . .

5.1 Länsstyrelsernas handläggning av ärenden över-

om vakningskameror 81 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1.1 Antal tillstånd att använda övervakningskameror 81 . .

6 Innehåll

5.1.2 Vilka personella resurser tar handläggningen av

kameraärendena i anspråk 85 . . . . . . . . . . . . . .

5.1.3 Ärendetillströmning .87

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1.4 Handläggningstid 88 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.1.5 Undantag från upplysningsplikten 89

. . . . . . . . . .

5 1 .6 Ändring av villkor och återkallelse av tillstånd

. vid ändrade förhållanden 91 . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2 överträdelser kameralagstiftningens straffbestämav

melser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3 Praxis i tillståndsärenden

5.3.1 Inledning

5.3.2 Sammanfattning av praxis i tillståndsärenden . . . . 5.3.3 Huvudlinjer i nuvarande tillståndspraxis . . . . . .

Synpunkter på användningen av övervakningskameror 97

6.1 Inledning 97 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2 Allmänt 97 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3 Polisen 100 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3.1 Polismyndigheten i Stockholms län 100 . . . . . . . . . 6.3.2 Polismyndigheten i Göteborgs och Bohus län 101 . . . . 6.3.3 Polismyndigheten i Malmöhus län 103 . . . . . . . . . . 6.4 Bankerna 103 . 6.5 Posten Sverige AB 106

6.6 Detaljhandeln 108

överväganden och förslag 111

. . . . . . . . . . . . . . . . . . Allmänna utgångspunkter 111 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Tillämpningsområdet för lagen 120 . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2.1 Begreppet övervakningskamera 120 . . . . . . . . . . . . 7.2.2 Olika former av användning av övervaknings-

kameror 123 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2.3 Skall lagens bestämmelser endast omfatta över-

vakningskameror som har tagits i bruk 125 . . . . . . 7.2.4 Larmcentraler och bruk av sensorer 126

7.3 Tillstånd eller anmälan 128 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3.1 Kan tillståndsplikten tas bort helt eller delvis 128 . 7.3.2 Vilka kategorier kan tas undan från tillstånds-

plikten 130 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3.3 Förutsättningar för tillståndsfri kameraöver-

vakning 132 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3.4 Anmälningsskyldighet 139

7.3.5 Övriga undantag från tillståndsplikten 141

. . . . . . . 7.4 Tillståndsprövningen 142 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.5 Bör dold kameraövervakning få förekomma 147 . . . . . . .

Innehåll

7.6 Polisens användning av öppen kameraövervakning 155 . . . 7.7 Kommunernas och de fackliga organisationernas roll 160 . . . 7.8 Tillsyn 169 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.9 Finansiering av reformen 172 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.9.1 Nuläge 172 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.9.2 Ekonomifrågor i utredningens förslag 173 . . . . . . . . 7.10 Lagteknisk lösning m.m. 178 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.10.1 Den lagtekniska lösningen 178 . . . . . . . . . . . . . . . 7.10.2 EG-direktivet om skydd för personuppgifter 178 . . . .

8 Författningskommentar 183 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.1 Förslaget till lag 1997:000 om kameraövervakning 183 . . . 8.2 Förslaget till lag 1997:000 om ändring i förvaltnings-

processlagen 1971:291 240 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.3 Förslaget till lag 1997:000 om ändring i sekretess-

lagen 1980:100 241 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Särskilda yttranden 243 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Särskilt yttrande av Börje Alpsten 243 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Särskilt yttrande av Elenor Groth 248 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilaga 1 Utredningens direktiv 249 . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 2 Lag 1990:484 om övervakningskameror m.m. 261 . . Bilaga 3 Praxisgenomgång 267 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sammanfattning

Sammanfattning

Uppdraget

Utredningen har haft i uppdrag att göra genomgripande översyn en av lagen 1990:484 om övervakningskameror och att lägga fram m.m.

de förslag som översynen ger anledning till. Enligt direktiven skall

utredningen bl.a. pröva möjligheten att ifrån det nuvarande systemet med tillstånd. Utgångspunkten för utredningens uppdrag är enligt direktiven att rätten att använda övervakningskameror bör utvidgas i sådana fall där intresset av att bekämpa brott och att förhindra olyckor eller tillgodose därmed jämförliga ändamål väger särskilt tungt. Samtidigt måste enligt direktiven den enskildes intresse av skydd för sin integritet tillgodoses. Vid avvägningen mellan dessa intressen bör dock, fortfarande enligt

direktiven, intresset av att förebygga och utreda brott samt att

förhindra olyckor och liknande ändamål få spela framträdande en mer

roll än hittills. Enligt direktiven skall utredningen även belysa frågan

om rätten att behandla och bevara upptagna bilder kan utökas samt

analysera möjligheten att reglera öppen ljudupptagning företas i

som

samband med användning av en övervakningskamera.

Slutligen skall utredningen enligt direktiven även särskilt överväga frågor rörande en utvidgad rätt för polisen att använda övervakningskameror. Denna del av utredningsuppdraget har delvis redovisats i delbetänkandet Polisens användning av övervakningskameror vid förundersökning SOU 1995:66.

Allmänna utgångspunkter

Brottsligheten har ökat markant under de senaste decennierna och har nu nått oroväckande höga nivåer. Tillgänglig information tyder på att användning av övervakningskameror kan bidra till att minska brottsligheten och öka uppklaringsprocenten. De undersökningar som finns tyder också på att allmänheten är beredd att acceptera ökad en kameraanvändning om det kan leda till minskad brottslighet. Utredningsarbetet har därför inriktats på att undersöka det är möjligt om att utvidga rätten att använda övervakningskameror utan att berättigade integritetsskyddsintressen skadas.

10 Sammanfattning

Tillämpningsområdet för lagen

Lagen föreslås omfatta i princip samma typ av teknisk utrustning som i dag, dvs. dels TV-kameror, andra optisk-elektroniska instrument eller därmed jämförbara utrustningar som, utan att manövreras på platsen, kan användas för personövervakning, dels separata tekniska anordningar som är avsedda att användas för att behandla eller bevara bilder från övervakningskameror. Eftersom utredningens förslag innebär att även avlyssning och upptagning av ljud omfattas av regleringen har lagförslaget utformats så att det även täcker avlyssningsutrustning. Begreppet övervakningskamera används liksom hittills som samlingsbeteckning för den utrustning som omfattas av lagen. Den lagreglerade kameraanvändningen föreslås i likhet med nuvarande lagstiftning omfatta inhämtning, behandling och bevarande bilder. Vidare föreslås att avlyssning och upptagning av ljud skall av regleras i lagen. En förutsättning för detta är dock att verksamheten bedrivs i samband med annan kameraanvändning som omfattas av lagförslaget. Som en gemensam beteckning för all lagreglerad kameraanvändning föreslår utredningen termen kameraövervakning. För att hindra oseriösa kameraanvändare från att kringgå lagens bestämmelser med hjälp av invändningar om att en lagstridig kameraanläggning inte använts föreslår utredningen att kameraövervakningsbegreppet skall omfatta även uppsättande av övervakningskameror.

Tillstånd eller anmälan

Enligt den nuvarande lagstiftningen om övervakningskameror krävs med några få undantag alltid tillstånd för att man skall få sätta upp en övervakningskamera som kan riktas mot platser dit allmänheten har tillträde. I utredningens direktiv framhålls att översynen av lagstiftningen skall inriktas möjligheten att helt eller delvis gå ifrån detta tillståndssystem. Utredningen har övervägt möjligheten att ersätta tillståndsförfarandet med straffbestämmelser kriminaliserar sådan integrisom tetskränkande kameraövervakning som inte kan godtas. Utredningen har dock funnit en sådan lagstiftningsteknik mindre lämplig, eftersom legitim kameraövervakning bedrivs under så varierande förhållanden att det skulle svårt att med erforderlig tydlighet avgränsa det vara kriminaliserade området. Utredningen föreslår i stället att tillståndskravet tas bort för vissa användare. De kategorier utredningen därvid har grupper av som stannat för är banklokaler, postkontor och butiker. Dessa objekt står sammantaget för drygt 61 procent av nu löpande tillstånd. Enligt

Sammanfattning 11

nuvarande lagstiftning ankommer det på länsstyrelsen att förena kameratillstånden med villkor för hur övervakningen skall bedrivas. De meddelade tillstånden inom å sidan bank- och postväsendet och ena å andra sidan detaljhandelsnäringen är relativt likartade. Den praxis som utbildats innebär bl.a. att kameraövervakning bank- och av postlokaler vanligen innefattar rätt att behandla och bevara bilder medan sådan rätt är sällsynt när det gäller butiker. Vidare har tillståndsmyndigheterna intagit en restriktiv hållning till övervakning utanför entréerna till nu aktuella lokaliteter. Utredningens förslag innebär att villkoren för kameraövervakning anges direkt i lagen. Villkoren följer i stort sett de villkor som i dag meddelas av länsstyrelserna, nämligen att syftet med övervakningen är att förebygga eller avslöja brott, att den övervakningskamera som används är fast monterad och försedd med fast optik samt att övervakningskameran inte är riktad så att övervakningen framstår som uppenbart kränkande. En utvidgning i förhållande till nuvarande tillståndspraxis är att kameraövervakning föreslås få ske även av närområdet utanför entréer till banker och postkontor. I fråga om sådana lokaler får ljud avlyssnas och tas upp i samband med att överfallslarm har utlösts. När det gäller den tillståndsfria kameraövervakningen i butiker föreslås denna innefatta en rätt att behandla och bevara bilder av kassaområdet och av butiksentrén. Utredningen föreslår att den nu berörda tillståndsfria kameraanvändningen skall villkoras av att användaren anmäler saken till länsstyrelsen. Huvudsyftet med anmälan är att den skall ge länsstyrelserna underlag för den inspektionsverksamhet som de är ålagda. I fråga om undantag från tillståndsplikten i övrigt har utredningen inte funnit anledning att göra några större förändringar beträffande den tillståndsfria kameraövervakning som får bedrivas enligt dagens lagstiftning. Undantagen för s.k. TV-backspeglar, kameraövervakning som sker för att skydda en anläggning eller ett område som enligt 4 § 2-5 eller 5 § lagen 1990:217 om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m. har förklarats utgöra skyddsobjekt och för kameraövervakning som en polismyndighet utför vid automatisk hastighetsövervakning har behållits oförändrade. Utredningen föreslår också, som berörs i det följande, att en polismyndighet i vissa andra fall skall få bedriva kameraövervakning utan föregående tillstånd. När det gäller de nu berörda undantagen från tillståndsplikten föreligger inte någon anmälningsplikt för den som bedriver kameraövervakningen.

Tillståndsprövningen

Utredningen föreslår att frågan om tillstånd till kameraövervakning skall avgöras endast med tillämpning av en allmän bestämmelse där

12 Sammanfattning

övervakningsintresset får vägas mot integritetsintresset. För att tillstånd skall meddelas är det tillräckligt att sökanden kan visa att övervakningsintresset väger över integritetsintresset. Liksom enligt gällande rätt bör tillståndsprövningen inte vara av fakultativ karaktär, dvs. tillstånd skall meddelas om förutsättningarna är uppfyllda. Avsikten med utredningens förslag år emellertid inte att i någon större utsträckning få till stånd en ändring av nuvarande praxis i tillståndsärenden. Utredningen förordar endast i några hänseenden, huvudsakligen i fall där intresset av att förebygga eller avslöja brott kan sägas väga särskilt tungt, en mindre restriktiv linje vid tillståndsprövningen. Samtidigt vill utredningen erinra om att enligt dess förslag stora områden tas undan från tillståndsplikten och regleras direkt i lagen. Når det gäller övervakningsobjekten anser utredningen att såväl de uttalanden som gjordes i förarbetena till den nuvarande lagstiftningen om i vilka fall risken för integritetsintrång i allmänhet får anses vara av mindre betydelse och i vilka fall där riskbedömningen är den motsatta som den praxis som har utbildats i huvudsak kan vara vägledande för tillståndsprövningen även i fortsättningen. Utredningen menar dock att det kan finnas anledning att i något större utsträckning än hittills tillåta kameraövervakning av entréer, t.ex. av en entré till en restaurang, ett hotell, en utställningslokal eller ett museum. Frågan om närområdet utanför entrén skall kunna övervakas tas upp i det följande. Tillstånd till övervakning av området utanför det egentliga över-

vakningsobjektet lämnas enligt den nuvarande lagstiftningen i mycket

ringa utsträckning. Som har nämnts i det föregående föreslår utredningen en specialreglering när det gäller övervakning av närområde utanför bank- och postkontor. Växlingskontor eller andra inrättningar

som till sin funktion påminner om bank- och postkontor dock pantbanker bör i princip kunna få tillstånd att övervaka närområdet

utanför entréerna motsvarande sätt som gäller för bank och post. En förutsättning bör därvid vara att det finns en allvarlig hotbild mot inrättningen, att den varit utsatt för rån eller liknande eller att risken för rån mot dylika inrättningar allmänt sett har ökat. När det gäller övriga användare anser utredningen att starka skäl talar för att man även fortsättningsvis skall vara mycket restriktiv när det gäller att ge tillstånd till kameraövervakning av s.k. närområden som används för allmän trafik. Nuvarande praxis kan därför vara vägledande även i fortsättningen. Det bör dock i vissa fall vara möjligt att en restaurang, ett dansställe eller liknande skall kunna få tillstånd att övervaka den del av närområdet utanför entrén där kö brukar bildas. Beträffande bank-, post- och butikslokaler föreslår utredningen en specialreglering av rätten att behandla eller bevara bilder. När det

Sammanfattning 13

gäller övriga användare skall prövning göras i varje enskilt fall och en

utgångspunkten bör enligt utredningen alltjämt att tillstånds-

vara myndigheten skall restriktiv med att bevilja tillstånd behandla vara att eller bevara bilder. Dock bör växlingskontor och liknande samt tjänsteproducerande butiker kunna få tillstånd att behandla eller bevara bilder i samma utsträckning föreslås gälla vid tillståndsfri som

kameraövervakning av bank-, post- och butikslokaler, de kan

om påvisa ett motsvarande behov åtgärden. Vidare bör det av vara

tänkbart att tillstånd till kameraövervakning innefattar rätt

som att behandla eller bevara bilder kan beviljas även vid övervakning av entréer och krogköer och andra särskilt brottsutsatta platser, t.ex.

i ett större parkeringshus. Utredningens förslag innebär vidare att det, om inte annat sägs i

lagen, inte kommer att vara tillåtet att utan tillstånd avlyssna och ta

upp ljud i samband med sådan kameraövervakning plats dit

som avser allmänheten har tillträde. När det gäller bank- och postlokaler föreslås

en specialreglering, som innebär att ljud får avlyssnas och i

tas upp samband med att överfallslarm har utlösts. Tillstånd till kameraövervakning som innefattar rätt att avlyssna och ta ljud bör upp ges endast i rena undantagsfall. Under förutsättning att sökanden kan påvisa ett starkt behov att avlyssna och ta ljud i syfte av upp att förebygga eller avslöja brott, bör det emellertid inte uteslutet att vara det tillåts t.ex. i lokaler som kan antas särskilt utsatta för rån, vara såsom växlingskontor, guldsmedsaffärer och liknande.

Enligt utredningens förslag får bild- eller ljudmaterial har tagits

som

upp i samband med sådan kameraövervakning plats dit

som avser allmänheten har tillträde bevaras under högst månad, det inte en om dessförinnan överlämnats till polismyndighet eller åklagare med en anledning av misstanke om brott. Vidare får länsstyrelsen medge

längre bevarandetid för bild- eller ljudmaterialet. En förutsättning för

att en ansökan om förlängd bevarandetid skall kunna beviljas är att sökanden kan förebringa starka skäl för den. Det rör sig troligen om ett mycket begränsat antal fall där det finns ett behov längre av en bevarandetid än en månad.

Tillstånd till kameraövervakning i bank-, post- eller butikslokal

en som sträcker sig längre än den som är medgiven utan tillstånd bör få förekomma endast om det i det enskilda fallet finns några särskilda

skäl. Redan den tillståndsfria kameraövervakning följer direkt

som av lagens bestämmelser innebär nämligen utvidgning i förhållande till en nuvarande praxis. Man kan emellertid tänka sig t.ex. bank skall att en kunna få tillstånd att övervaka ett något större närområde utanför lokalen, för att på så sätt täcka uttagsautomat, servicebox upp en en eller den plats där bankens värdetransport brukar lasta och lossa.

14 Sammanfattning

Bör dold kameraövervakning få förekomma

Enligt utredningens förslag skall liksom i dag upplysning lämnas om kameraövervakning. Utredningen föreslår att dold kameraövervakning bara skall få förekomma i tre fall, dels vid kameraövervakning som sker för att skydda anläggning eller ett område som enligt 4 § 2-5 eller 5 § en lagen 1990:217 om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m. har förklarats utgöra skyddsobjekt, dels vid kameraövervakning som används av en polismyndighet vid automatisk hastighetsövervakning, dels kameraövervakningen sker med stöd av bestämmelserna i om lagen 1995:1506 om hemlig kameraövervakning. I alla övriga situationer råder sålunda förbud mot dold kameraövervakning. Utredningen menar att om man skulle behålla den ytterligare möjlighet som finns i lagen om övervakningskameror m.m. att vid

synnerliga skäl medge undantag från upplysningsplikten, t.ex. i syfte

att förebygga brott, det finns en risk för att man "bakvägen" skulle kunna få tillstånd till dold kameraövervakning vid förundersökning trots att rekvisiten enligt tvångsmedelsregleringen inte var uppfyllda, t.ex. grund av att brottet inte var tillräckligt allvarligt. Utredningen vidare att dold kameraövervakning inte har någon preventiv menar effekt.

Polisens användning öppen kameraövervakning utan föregående av tillstånd

Utredningen föreslår att en polismyndighet eller den som är räddningsledare enligt räddningstjänstlagen 1986:1102 får rätt att utan att först söka tillstånd eller göra anmälan bedriva kameraövervakning när det har inträffat en olyckshändelse eller när det föreligger en överhängande fara för att en olycka skall inträffa. Upplysning om övervakningen måste dock lämnas. Syftet med detta undantag från tillståndsplikten möjlighet till kameraövervakning i samband är att ge med hastigt uppkomna räddningsaktioner där det normalt inte finns tid att avvakta länsstyrelsens handläggning av ett tillståndsärende. Det ankommer de agerande myndigheterna själva att bedöma inte bara det finns ett behov sådan kameraövervakning utan även hur om av en länge ett sådant behov kvarstår. Eftersom det ställs upp ett krav på att kameraövervakningen skall vara av synnerlig vikt för att avvärja en hotande olyckshändelse eller för att begränsa verkningarna av en inträffad olyckshändelse, kan den endast komma i fråga under det mest akuta skedet räddningsoperation. Det rör sig således av en normalt tidsmässigt mycket begränsad användning. om en

Sammanfattning 15

Utredningen föreslår vidare att polisen får rätt att utan föregående tillstånd och utan att anmälan behöver göras till länsstyrelsen bedriva

kameraövervakning i brottsförebyggande syfte i vissa speciella

situationer där det ofta uppstår ett behov att snabbt kunna tillgripa av

kameraövervakning. Även frågan hur länge sådan kameraövervak-

en

ning skall ske får polisen själv avgöra. Upplysning över-

om

vakningen måste dock lämnas. En första förutsättning är att det

av

särskild anledning kan anses föreligga risk för att viss brottslighet

kommer att förövas. Med detta avses att det på någon särskild grund finns anledning misstänka framtida brottslighet i ett enskilt fall, t.ex.

mellan olika extremistgrupper i samband med en demonstration. Polisen får inte i allmänt förebyggande syfte använda sig kamera-

av

övervakning med stöd av bestämmelsen. Vill man använda kamera-

övervakning för att bekämpa kriminalitet på vissa platser, såsom t.ex. torg och parker, där man vet att det med jämna mellanrum brukar inträffa olika typer av brott får polisen eller rättighetsinnehavaren i

stället söka tillstånd till kameraövervakningen. Vidare skall den

brottslighet som befaras inträffa vara av viss särskild beskaffenhet. Kameraövervakning får alltid anses vara motiverad det rör sig om om något allvarligt brott som innebär fara för liv eller hälsa. Men även

vid brottslighet som berör annans egendom får kameraövervakning

tillgripas med stöd av bestämmelsen, det finns fara för omfattande om

förstörelse av egendomen. Slutligen gäller att karneraövervakningen

måste begränsas till den plats där brottsligheten kan befaras uppkomma.

Kommunernas och de fackliga organisationernas roll

Utredningen föreslår att systemet med yttranden från kommunerna i tillståndsärendena bör behållas. Däremot utredningen att det anser saknas anledning att i lagen ha en bestämmelse som innebär att kommunen alltid skall yttra sig innan tillstånd meddelas. En undersökning som utredningen har gjort tyder på att det kommunala intresset för den här typen av ärenden inte alltid är så stort. Av undersökningen framgår också att inhämtandet av yttrandet från kommunen i normal-

fallet försenar handläggningen ärendet. I syfte att få snabbare

av en

handläggning av ärendena och att befria kommunerna från skyldig-

heten att avge yttranden i ärenden där de ändå inte har några synpunkter, föreslår utredningen en ordning som innebär att kommunerna

i stället endast skall beredas tillfälle att yttra sig innan tillstånd

meddelas. Å andra sidan skall så ske i alla tillståndsärenden. Utredningen föreslår vidare att systemet med att i ett tillståndsären-

de inhämta de fackliga Synpunkterna kameraövervakning skall

som anordnas på en arbetsplats skall behållas oförändrat.

16 Sammanfattning

Slutligen föreslår utredningen att kommunerna och de fackliga

organisationerna liksom hittills skall ha rätt att överklaga ett beslut om

tillstånd till kameraövervakning. Det bör dock framhållas att det nu sagda gäller endast om den aktuella kameraövervakningen förutsätter ett tillstånd. Utredningen har inte ansett det vara nödvändigt att införa en ordning som skulle ge kommunerna och de fackliga organisationerna rätt att yttra sig eller något annat sätt utöva inflytande vid den kameraövervakning som får ske utan tillstånd.

Tillsyn

Införs ett system med en relativt omfattande tillståndsfri kameraövervakning fordras att länsstyrelsens tillsynsverksamhet utökas från dagens under alla förhållanden helt otillräckliga nivå. Behovet av ökad tillsyn gäller generellt för hela kameraområdet men gör sig särskilt starkt gällande i fråga om den tillstândsfria kameraövervakningen i banker, postkontor och butiker. Inspektionsbehovet kan variera från anläggning till anläggning och det bör även i fortsättningen ankomma på tillsynsmyndigheten att avgöra hur ofta en övervakningsanläggning skall inspekteras. Ambitionen bör vara att varje övervakningsan-

läggning utsätts för regelbunden inspektion.

Länsstyrelsens tillsynsansvar omfattar samtliga delar av en kameraövervakningsanläggning oavsett om anläggningen finns hos kameraan-

vändaren eller tillhör t.ex. en larmcentral som sköter den operativa

hanteringen övervakningen. Tillsynen omfattar liksom hittills endast av kameraövervakning som avser platser dit allmänheten har tillträde.

Finansiering av reformen

Enligt den nuvarande regleringen gäller att den som får tillstånd att använda övervakningskamera måste betala en avgift. Detta gäller en dock inte för staten, kommunerna och landstingen, som är fria från avgift. Avgifterna täcker emellertid inte länsstyrelsernas kostnader för handläggningen ansökningarna. För att så skulle vara fallet borde av avgiften genomsnittligt sett vara nästan tio gånger högre än i dag. I anslutning till detta konstaterande diskuterar utredningen vilka principer bör gälla för finansieringen av länsstyrelsernas som handläggning av ärenden om kameraövervakning. Utredningen stannar

för att självkostnadsprincipen bör tillämpas i dessa ärenden och

omfatta inte bara handläggningen ärenden om tillstånd utan också av anmälningsärenden samt länsstyrelsernas kostnader för tillsynen.

Utredningen framhåller att de uppgifter som finns tillgängliga inte

är helt lämpade underlag för en slutlig bedömning av hur ett som

Sammanfattning 17

avgiftssystem bör konstrueras och vilka differentieringar mellan

avgifter för anmälan, tillstånd och för tillsynen bör göras. som Utredningen föreslår därför att Riksrevisionsverket får i uppdrag att utforma ett sådant systern efter principer som redovisas i betänkandet

avsnitt 7.9.2. Utredningen redovisar en skiss till hur ett avgiftssy-

stem bör kunna utformas och gör en allmän bedömning sannolika av nivåer avgifterna för anmälan, tillstånd och för tillsynen. Avgiften för handläggningen av en anmälan bör enligt utredningen vara av storleksordningen 500 kronor. Avgiften för tillstånd bör bestå av ett fast belopp, alltid utgår, som och ett rörligt belopp, som bestäms av den tid som handläggaren lägger ned i ärendet. Det fasta beloppet bör sättas till 2 000 kronor. Det fasta beloppet inkluderar tre timmars arbete av en handläggare och

en fast kostnad för det administrativa arbete är förknippat med ett

som tillståndsärende. I andra fall bör avgiften höjas med förslagsvis 500 kronor per timme som handläggaren lägger ned i ärendet utöver de tre timmar som ingår i den fasta avgiften. Avgiften för tillsyn bör enligt utredningen utgå med 1 000 kronor

om året för varje kameraövervakningsanläggning. Avgiftsnivån bör

ses över med jämna mellanrum med hänsyn till utvecklingen på övervakningsområdet och behovet av tillsyn inom det.

Staten, kommunerna och landstingen bör inte vara fria från avgift.

När dessa myndigheter t.ex. väljer mellan olika åtgärder i det brottsförebyggande arbetet bör de liksom alla andra ta med alla kostnader i beräkningen, dvs. även kostnaderna för de avgifter som tas ut för kameraövervakning.

Lagteknisk lösning m.m.

Utredningen föreslår att lagen 1990:484 om övervakningskameror ersätts lag kameraövervakning. Även vissa m.m. av en ny om om av bestämmelserna i lagen om övervakningskameror m.m. skulle kunna behållas efter endast smärre förändringar är nämligen de ändringar som utredningen förslår sammantaget så omfattande och av sådan saklig karaktär att lagen om övervakningskameror bör ersättas m.m. av en ny lag. Utredningens förslag innebär vidare ändringar i förvaltningsprocesslagen 1971:291 och sekretesslagen 1980: 100. EG-direktivet om skydd för personuppgifter, 95/46/EG, som antogs den 24 oktober 1995 innehåller regler om behandling av personuppgifter, däribland ljud- och bilduppgifter, avseende en identifierad eller identifierbar person. Direktivet, som i princip skall vara infört i

svensk rätt senast den 24 oktober 1998, berör kameraövervakning

som sker med hjälp av digital teknik. Regeringen har tillkallat en kommitté som fått i uppdrag att analysera vilket sätt direktivet skall

18 Sammanfattning

införlivas i svensk lagstiftning. Sannolikt kommer införlivandet att ske

genom en ny datalag. Det ingår således inte i uppdraget för Utred-

ningen om användningen av övervakningskameror att den

anpassa

svenska lagstiftningen om övervakningskameror till direktivet. Ett

införlivande av direktivet i en ny datalag kommer att innebära att viss reglering avseende digitaliserad kameraanvändning kommer att återfinnas där. Den som avser att skaffa en anläggning bygger på som digital teknik fâr därför vara beredd på att dubbla regelsystem kommer att gälla för verksamheten. Detta innebär emellertid ingen principiell förändring i förhållande till vad gäller i dag. Även enligt gällande som

rätt kan t.ex. den som lagrar bilder från en övervakningskamera på ett datamedium vara förpliktad att söka tillstånd till detta enligt datalagen.

Förfatzningsförslag 19

Författningsförslag

l Förslag till

Lag 1997:000 om kameraövervakning

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § I denna lag förstås med övervakningskameror: TV-kameror, andra optisk-elektroniska instrument eller därmed jämförbara utrustningar som, utan att manövreras på platsen, kan användas för personövervakning. Vad som sägs om övervakningskameror gäller i tillämpliga delar även för separata tekniska anordningar som är avsedda att användas för att behandla eller bevara bilder som tas upp av en övervakningskamera samt separata tekniska anordningar för avlyssning och upptagning ljud av i samband med användning av sådan utrustning som avses i första meningen, 2. kameraövervakning: uppsättande eller användning av övervakningskameror.

I fråga om hemlig kameraövervakning vid förundersökning i

brottmål gäller lagen 1995: 1506 om hemlig kameraövervakning.

2 § Kameraövervakning skall ske med tillbörlig hänsyn till enskildas personliga integritet.

Upplysningsplikt

3 § Upplysning om kameraövervakning skall lämnas genom tydlig skyltning eller på något annat verksamt sätt. Sker kameraövervakning för att skydda en anläggning eller ett område som enligt 4 § 2-5 eller 5 § lagen 1990:217 skydd för om samhällsviktiga anläggningar m.m. har förklarats utgöra skyddsobjekt, behöver dock sådan upplysning inte lämnas. Detsamma gäller kamera-

20 Födattningsförslag

övervakning som en polismyndighet utför vid automatisk hastighetsövervakning.

Tillståndsplikt

4 § Tillstånd till kameraövervakning krävs för att övervakningen skall få avse en plats dit allmänheten har tillträde. Tillstånd behövs dock inte i de fall som avses i 6 10 §§. -

5 § Tillstånd till kameraövervakning skall meddelas om intresset av att tillgodose ändamålet med övervakningen får anses väga tyngre än den enskildes intresse av att inte kunna bli övervakad.

Undantag från tillståndsplikten

6 § Tillstånd krävs inte för kameraövervakning när övervakningen sker med en övervakningskamera som är uppsatt ett fordon, en maskin eller liknande och där ändamålet med övervakningen är att förbättra sikten för föraren eller användaren och därigenom öka trafiksäkerheten eller säkerheten i arbetsmiljön, 2. när övervakningen sker i sådana fall som avses i 3 § andra stycket.

7 § En polismyndighet eller den som är räddningsledare enligt räddningstjänstlagen 1986: 1102 får tillgripa kameraövervakning utan att söka tillstånd, om kameraövervakningen är av synnerlig vikt för att avvärja en hotande olyckshändelse eller för att begränsa verkningarna av en inträffad olyckshändelse.

8 § En polismyndighet får tillgripa kameraövervakning utan att söka tillstånd, om det av särskild anledning kan anses föreligga risk för att något allvarligt brott som innebär fara för liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av egendom kommer att förövas på en viss plats och syftet med övervakningen är att förebygga eller avslöja brottet.

9 § Tillstånd krävs inte för kameraövervakning i en banklokal eller i ett postkontor samt av närområdet utanför entréer till en sådan lokal, under förutsättning att syftet med övervakningen endast är att förebygga eller avslöja brott,

Författningsförslag 21

2. den övervakningskamera som används är fast monterad och försedd med fast optik, övervakningskameran inte är riktad så att övervakningen framstår som uppenbart kränkande samt att 4. en anmälan har gjorts om att kameraövervakning skall ske. Avlyssning och upptagning av ljud får dock ske endast sedan överfallslarm har utlösts.

10 § Tillstånd krävs inte för kameraövervakning i butikslokal, en om de förutsättningar som anges i 9 § första stycket l 4 är uppfyllda. - Endast bilder av kassaområdet eller av entréer får dock behandlas eller bevaras. Avlyssning och upptagning av ljud får inte ske. Vad som i första stycket sägs om butikslokal gäller även i fråga om postverksamhet som bedrivs i en sådan lokal.

Tillgång till bevarat material

11 § Om bilder behandlas eller bevaras eller ljud avlyssnas och tas

upp vid sådan kameraövervakning som avser en plats dit allmänheten

har tillträde, får inte fler än som behövs för att övervakningen skall kunna bedrivas ha tillgång till bevarat material.

12 § Bild- eller ljudmaterial som har tagits upp i samband med sådan kameraövervakning som avser en plats dit allmänheten har tillträde får bevaras under högst en månad, om det inte dessförinnan överlämnats till en polismyndighet eller åklagare med anledning av misstanke om brott eller länsstyrelsen har medgett en längre bevarandetid. Bild- eller ljudmaterial som har överlämnats till en polismyndighet eller åklagare får bevaras till dess att ärendet har avslutats utan att förundersökning inletts, inledd förundersökning har lagts ned eller avslutats eller, om åtal väckts, målet har avgjorts slutligt. När bild- eller ljudmaterialet inte längre får bevaras skall det omedelbart förstöras.

Ansökan om tillstånd och anmälan

13 § Ansökan om tillstånd och anmälan skall göras skriftligen hos länsstyrelsen i det län där kameraövervakningen skall ske. Ansökan eller anmälan skall göras av den som avser att bedriva kameraövervakningen.

22 Förfatzningsförslag

14 § I en ansökan om tillstånd skall anges de omständigheter som är av betydelse för prövningen av ärendet. Har sökanden inte tidigare meddelats tillstånd till kameraövervakning av det område som ansökningen avser och har heller inte någon anmälan den skett, skall ansökningen alltid innehålla uppgift om om och beskrivning av ändamålet med kameraövervakningen, 2. den utrustning som skall användas samt den plats där utrustningen skall placeras och det område som kan övervakas. Om kameraövervakningen avser en arbetsplats skall till ansökningen fogat ett yttrande från skyddsombud, skyddskommitté eller vara organisation som företräder de anställda.

15 § En amnälan om kameraövervakning skall innehålla uppgift om den som skall bedriva kameraövervakningen och i förekommande fall den som för anmälarens räkning skall ha hand om övervakningen, 2. i vilken typ verksamhet som övervakningen skall förekomma, av huruvida bilder skall behandlas eller bevaras eller ljud avlyssnas och tas upp, 4. det antal personer som får ha tillgång till bevarat material samt huruvida närområden utanför entréer skall övervakas. Om ändring sker de förhållanden som har redovisats i en en av anmälan enligt första stycket, skall länsstyrelsen skriftligen underrättas om förändringen.

Beslut om tillstånd m.m.

16 § Innan länsstyrelsen meddelar tillstånd till kameraövervakning skall den kommun, där den plats finns som övervakningen skall avse, ha beretts tillfälle att komma in med yttrande.

17 § Länsstyrelsen skall meddela de villkor som behövs för tillståndet. Har sökanden inte tidigare meddelats tillstånd till kameraövervakning det område ansökningen avser och har heller inte någon av som anmälan om den skett, skall ett tillstånd innehålla uppgifter om hur kameraövervakningen får anordnas. Dessa skall avse övervakningens ändamål, den utrustning som får användas och det område som får övervakas. Ett tillstånd får helt eller delvis meddelas för en begränsad tid.

Författningsförslag 23

18 § Ändras förutsättningarna för tillstånd får länsstyrelsen ett meddela nya villkor eller, om det inte längre finns förutsättningar för att ge tillstånd, återkalla tillståndet.

Tillsyn

19 § Länsstyrelsen utövar tillsyn över den kameraövervakning som avser platser dit allmänheten har tillträde.

20 § Om sådan kameraövervakning som avser en plats dit allmän-

heten har tillträde sker i strid med vad som gäller för övervakningen, får länsstyrelsen förelägga den som bedriver kameraövervakningen att inom viss tid vidta rättelse. Ett sådant föreläggande skall delges. Vad som sägs i första stycket gäller dock inte sådan kameraövervakning som bedrivs med stöd av 6 8 §§. -

21 § Om ett föreläggande enligt 20§ inte följs, får länsstyrelsen återkalla tillståndet eller, i fall som avses i 9 och 10 §§, förbjuda fortsatt kameraövervakning. Förbudet gäller till dess att en ny anmälan enligt 15 § har gjorts.

22 § Länsstyrelsen har rätt att för tillsynen tillträde till kontrollrum och andra delar av en övervakningsanläggning. Länsstyrelsen får också begära upplysningar från den som bedriver kameraövervakning samt granska bevarat bild- eller ljudmaterial. Vad som sagts nu gäller även i fråga om den som för annans räkning har hand om övervakningen.

Tystnadsplikt

23 § Den som tar befattning med uppgift som har inhämtats genom

sådan kameraövervakning som kräver tillstånd eller anmälan, får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han till följd därav fått veta om någon enskilds personliga förhållanden. I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekretesslagen 1980: 100.

Straff m.m.

24 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

24 Författningsförslag

bryter mot bestämmelsen i 3 § upplysningsplikt, om bryter mot bestämmelsen i 4 § om tillstândsplikt, bryter mot bestämmelsen i 9 § första stycket 4 eller 10 § om anmälningsplikt, 4. bryter mot bestämmelsen i 12 § om bevarandetid, bryter mot villkor som har meddelats med stöd av 17 eller 18 I ringa fall döms inte till ansvar.

25 § Övervakningsutrustning som har använts vid brott enligt denna

lag skall förklaras förverkad, om det inte är oskäligt.

26 § Om den som bedriver kameraövervakning eller den som för annans räkning har hand om övervakningen underlåter att i enlighet med 22 § ge tillträde eller lämna upplysningar eller hälla tillhanda bevarat bild- eller ljudmaterial, får länsstyrelsen förelägga vite. För att bereda sig tillträde får länsstyrelsen vid behov anlita polishandräckning.

Överklagande m.m.

27 § Länsstyrelsens beslut får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Justitiekanslern får överklaga ett beslut för att ta tillvara allmänna intressen. Beslut om tillstånd till kameraövervakning fär överklagas även av den kommun där den plats finns som övervakningen skall avse och, om kameraövervakningen skall avse en arbetsplats, av en organisation som företräder de anställda. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten utom i mål där Justitiekanslern för talan.

28 § Regeringen får föreskriva om avgift för länsstyrelsens handläggning.

Denna lag träder i kraft den då lagen 1990:484 om övervakningskameror m.m. upphör att gälla. 2. Beslut om tillstånd eller villkor som har meddelats med stöd den gamla lagen skall anses ha meddelats med stöd av den lagen. nya Ett beslut om tillstånd som har meddelats med stöd av den gamla lagen och som inte omfattar kameraövervakning i större utsträckning än vad som är medgivet enligt 9 eller 10 § i den nya lagen, skall anses vara förfallet när en anmälan enligt den nya lagen har skett, under

Föifattningsförslag 25

förutsättning att anmälan innefattar den kameraövervakning

som tillståndsbeslutet avser. 4. Har en ansökan om tillstånd att använda en övervakningskamera gjorts men inte slutligt prövats före ikraftträdandet, skall ansökningen anses som en anmälan enligt den nya lagen, ansökningen inte om omfattar kameraövervakning i större utsträckning än vad är som medgivet enligt 9 eller 10 § i den lagen. nya Beslut som har meddelats före den l april 1995 överklagas enligt då gällande bestämmelser.

26 Författningsförslag SOU 1996: 88

2 till

Förslag Lag 1997:000 om ändring i förvaltningsprocess-

lagen 1971:291

Härigenom föreskrivs att 35 § förvaltningsprocesslagen 1971:291 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

35§

Ett överklagande av kammarrättens beslut i ett mål som har väckts hos kammarrätten genom överklagande, underställning eller ansökan prövas Regeringsrätten endast om Regeringsrätten har meddelat av

prövningstillstånd.

Meddelas inte prövningstillstånd, står kammarrättens beslut fast. En upplysning om detta skall tas in i Regeringsrättens beslut. Vad som sägs i första stycket Vad som sägs i första stycket gäller inte gäller inte talan som Riksdagens om- talan som Riksdagens ombudsmän eller Justitiekanslern budsmän eller Justitiekanslern för i mål om disciplinansvar för i mål om disciplinansvar eller om återkallelse eller be- eller om återkallelse eller begränsning av behörighet att gränsning av behörighet att utöva yrke inom hälso- och utöva yrke inom hälso- och sjukvården, tandvården eller sjukvården, tandvården eller detaljhandeln med läkemedel detaljhandeln med läkemedel eller om återkallelse av behörig- eller om återkallelse av behörighet att utöva veterinäryrket, het att utöva veterinäryrket, 2. talan som Justitiekanslern talan som Justitiekanslern för i mål enligt datalagen för i mål enligt datalagen 1973:289, kreditupplysnings- 1973:289, kreditupplysningslagen 1973:1173, inkassolagen lagen 1973:1173, inkassolagen 1974:182, lagen 1987:1231 1974:182, lagen 1987:1231 automatisk databehandling automatisk databehandling om om vid taxeringsrevision, m.m. eller vid taxeringsrevision, m.m. eller lagen 1990:484 om övervak- lagen 1997:000 om kameraningskameror m. m. övervakning.

Denna lag träder i kraft den

Författningsförslag 27

3 Förslag till

Lag 1997:000 om ändring i sekretesslagen

1980:100

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 32 § sekretesslagen 1980: 100 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap.

Sekretess gäller för sådan upp- Sekretess gäller för sådan upp-

gift om enskilds personliga gift om enskilds personliga

förhållanden som har inhämtats förhållanden som har inhämtats med övervakningskamera som vid kameraövervakning som avses i lagen 1990:484 om avses i lagen 1997:000 om övervakningskameror m.m. om kameraövervakning, om det kan ,

det kan antas att den som upp- antas att den som uppgiften rör

giften rör eller någon honom eller någon honom närstående närstående lider men om upp- lider men om uppgiften röjs. giften röjs. I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

Denna lag träder i kraft den

:täta ma få

fran; 312g

ârázêvâih V V nu; ,JTH

Utredningsuppdraget m.m. 29

l Utredningsuppdraget m. m.

Utredningens direktiv Dir. 1995:18 innebär ett uppdrag att utreda frågor om användningen av övervakningskameror. Enligt direktiven skall utredningen göra en genomgripande översyn lagen 1990:484 av om övervakningskameror m.m. och lägga fram de förslag som översynen ger anledning till. I direktiven sägs vidare att utredningen skall pröva möjligheten att gå ifrån det nuvarande systemet med tillstånd och dessutom särskilt överväga frågor rörande förutsättningarna för att utvidga möjligheten att använda över- vakningskameror, en utökning av rätten att bevara upptagna bilder, ljudupptagning i samband med användning av övervaknings- kameror samt en utvidgad rätt för polisen att använda övervakningskameror. - Direktiven i sin helhet framgår av bilaga Utredningen har i ett delbetänkande Polisens användning av över-

vakningskameror vid förundersökning SOU 1995:66, som den 3 juli

1995 överlämnats till Justitieministern, redovisat lagförslag som ger

polisen rätt att använda dolda övervakningskameror vid utredning av vissa allvarligare brott. Betänkandet har sedermera lett till lagstiftning, lagen 1995:1506 om hemlig kameraövervakning prop. 1995/96:85, bet. 1995/96:JuUl1, rskr. 1995/96:l25, som trätt i kraft den l februari 1996 och gäller till utgången av år 1996. I förevarande betänkande redovisar utredningen de överväganden och förslag som översynen av lagen om övervakningskameror m.m. har gett anledning till. För att kartlägga hur lagstiftningen tillämpas i dag har utredningen gjort en genomgång av rättspraxis i tillståndsärenden samt genomfört en enkätundersökning avseende länsstyrelsernas handläggning av ärenden om övervakningskameror. Enkätundersökningen har tillställts samtliga 24 länsstyrelser i landet. I undersökningen har frågats efter bl.a. det antal tillstånd som finns att använda övervakningskameror, vilka personella resurser som handläggningen av kameraärendena tar i anspråk, handläggningstid och ärendetillströrrming. Utredningen har vidare genom Statistiska Centralbyrån inhämtat uppgifter om antalet överträdelser av kameralagstiftningens straffbestämmelser som har lett till åtalsunderlåtelse, strafföreläggande eller dom.

30 Utredningsuppdraget m.m.

I syfte att inhämta synpunkter användningen av övervakningskameror har utredningen i dess helhet eller företrädare för utredningen haft överläggningar med representanter för följande myndigheter, företag och organisationer. Polismyndigheten i Stockholms län, Polismyndigheten i Göteborgs och Bohus län, Polismyndigheten i Malmöhus län, Svenska Bankföreningen, Finansförbundet, Svenska Handelsbanken, Posten Sverige Aktiebolag, Sveriges Köpmannaförbund, Landsorganisationen i Sverige LO och Tjänstemännens Centralorganisation TCO. Utredningen har vidare berett SACO - Sveriges Akademikers Centralorganisation och Svenska Kommunförbundet tillfälle att lämna synpunkter. Utredningen har haft kontakter med en rad experter när det gäller teknikens nuvarande ståndpunkt i fråga om övervakningskameror och sättet att använda dem för olika tillämpningar och i förening med annan säkerhetsutrustning. Vid dessa kontakter har utredningen också tagit upp frågor om den tänkbara utvecklingen området inom den närmaste framtiden. Utredningen har bl.a. träffat företrädare för forskning och utveckling vid Försvarets Forskningsanstalt, Kungl. Tekniska Högskolan KTH, Telefonaktiebolaget LM Ericsson, Telia Aktiebolag och vid några större företag i säkerhetsbranschen. För att informera sig om hur övervakningskameror används i vissa andra länder har företrädare för utredningen gjort studiebesök i Nederländerna, Storbritannien och Tyskland. Samråd har under arbetets gång skett med Justitiekanslern JK och Trygghetsutredningen Ju 1993:05.

Gällande rätt 31

2 Gällande rätt

Lagen 1990:484 om övervakningskameror m.m. trädde i kraft den 1 juli 1990. Den ersatte då lagen 1977:20 TV-övervakning om som införts för att ge den enskilde skydd mot integritetskränkningar i samband med övervakning med hjälp av TV-apparatur. Lagen om TVövervakning föreskrev att övervakning med TV-kamera inte fick ske dolt och att det krävdes tillstånd av länsstyrelsen för att en plats som är upplåten för eller eljest nyttjas av allmänheten skulle få övervakas. Även lagen övervakningskameror bygger dessa principer om m.m.

om tillstånds- och upplysningsplikt men integritetsskyddet har

förstärkts och lagstiftningen har anpassats till den tekniska utvecklingen. I avsnitt 2.1 lämnas en redogörelse för denna lag. Lagtexten har tagits in som bilaga Utredningen har enligt sina direktiv att behandla frågan om avlyssning och upptagning av ljud i samband med användning av en övervakningskamera. I avsnitt 2.2 beskrivs det i dag gällande rättsläget området.

2.1 Lagen om övervakningskameror m.m.

Allmänna bestämmelser

1 §

Lagen inleds med en legaldefinition av begreppet övervakningskamera. Enligt 1 § första stycket första meningen avses med detta begrepp TVkameror, andra optisk-elektroniska instrument och därmed jämförbara utrustningar som är uppsatta så att de, utan att manövreras på platsen, kan användas för personövervakning. I specialmotiveringen sägs bl.a. följande om innebörden av definitionen prop. 1989/90: 1 19 s. 39 ff.

Enligt denna definition har en sådan kamera tre olika egenskaper som avser tekniken för att samla in information, manövreringssättet respektive användningsmöjligheterna.

32 Gällande rätt

När det gäller tekniken för att samla in information omfattar

lagen "TV-kameror, andra optisk-elektroniska instrument och därmed jämförbara utrustningar". Med termen optisk avses alla registreringar som kan ske med instrument inom det elektromagnetiska våglängdsspektret för optisk strålning. Under beteckningen optisk faller därmed den insamling information som kan ske på såväl optisk-elektronisk som av fotokemisk väg. Med uttrycket elektronisk förstås att förmedlingen bilderna, visningen av bilderna en till instrumentet anknuten av monitor eller lagringen de upptagna bilderna sker genom av elektronisk påverkan. Däremot saknar det betydelse om andra funktioner hos instrumentet styrs på elektronisk väg. Detta innebär

exempelvis att s.k. fiberoptiska kikare liksom stillbilds- och

filmkameror är att anse som optisk-elektroniska instrument, om

bildupptagningen direkt förmedlas vidare till en elektronisk bild-

skärm eller lagras videoband, i dataminne eller något annat elektroniskt medium.

Det vanligast förekommande optisk-elektroniska instrumentet år

fortfarande TV-kameran, varför denna särskilt nämns. Det kan här påpekas att begreppet videokamera och TV-kamera har samma innebörd. Med uttrycket "därmed jämförbara utrustningar" avses instrument kan utnyttja sådan elektromagnetisk strålning som röntgen och som radiofrekvent strålning. I fysikalisk mening brukar inte sådan strålning hänföras till det elektromagnetiska våglängdsområdet för optisk strålning, dvs. ultraviolett strålning samt ljus- och infraröd strålning. När det gäller sättet att manövrera ett instrument gäller enligt bestämmelsen i första meningen att instrumentet inte skall manövreden plats där det finns. Med uttrycket "manövreras" menas ras i detta sammanhang mera fortlöpande hantering av instrumentet. en Att någon sätter instrumentet i funktion innebär inte att det manövreras i den mening som här avses. Att instrumentet fungerar med inbyggd automatik innebär inte heller att det manövreras. För bedömningen av om ett instrument manövreras platsen saknar det betydelse och hur instrumentet är uppsatt där. Detta om har däremot betydelse när det gäller vad som enligt bestämmelsen i första meningen slutligen förutsätts i fråga om möjligheterna att använda instrumentet. Enligt bestämmelsen krävs sålunda, utöver de nyssnämnda egenskaperna, att instrumentet är uppsatt så att det

kan användas för personövervakning. För att personövervakning i lagens mening skall anses föreligga

fordras att användningen gör identifieringen av personer möjlig. Med detta inte bara att en person direkt kan kännas igen avses

Gällande rätt 33

att ansiktet tydligt. Även sådana omständigheter

genom syns som utmärkande klädsel, speciella kroppsrörelser eller särskild kropps-

konstitution kan möjliggöra identifiering. För att möjligheten till identifiering skall anses föreligga krävs sålunda att sådana käime-

tecken kan iakttas som gör att man utan större osäkerhet kan skilja de personer som iakttas från andra personer.

Självfallet måste man vid bedömningen av om identifiering

av personer kan ske utgå från de för utrustningen mest gynnsamma

förhållandena. Därvid kommer den bästa bildupplösningen, kan

som

nås på ett bestämt avstånd mellan kameraobjektivet och den

övervakade personen, att vara avgörande för skall om personen anses vara identifierbar. Om detta avstånd inte kan man se personens ansikte eller andra särskilda kännetecken, är möjlig-

heterna till en identifiering så pass beskurna att personövervakning inte kan anses föreligga. Det bör emellertid påpekas att identifie-

en

ring i sådana fall kan vara möjlig, bilden kan korrigeras med

om

hjälp av bildbehandlingsapparatur så att vissa detaljer eller käime-

tecken av personen framträder.

Andra faktorer kan också ha betydelse för identifiering

om en

kan ske. Exempelvis ökar möjligheterna till identifiering,

om en bild är i färg. Detta gäller också för bilder som medger att en persons rörelser kan mätas eller analyseras på något annat sätt. Att instrumentet skall vara uppsatt så att det kan användas för

personövervakning innebär att det krävs att dess blickfång är sådant

att enskilda mera normalt kan iakttas på ett sådant sätt att de kan identifieras. Ett optiskt-elektroniskt instrument är avsett enbart som

för att kontrollera en maskinfunktion, en tillverkningsprocess e.d.

faller därför utanför begreppet övervakningskamera även om det inte kan uteslutas att kameran tillfälligtvis också kan förmedla en bild av någon person på ett sådant sätt att denne kan identifieras. I

uttrycket "uppsatta" ligger också att placeringen ett instrument

av skall ha en viss varaktighet. En TV-kamera används kortvarigt som

för demonstration i försäljningssyfte eller för personligt bruk utgör

sålunda inte en övervakningskamera enligt lagen. Ett exempel på det sistnämnda kan vara en tillfällig uppställning av en fjärrmanövrerad kamera för upptagning av farniljebilder.

Enligt första stycket andra meningen jämställs med övervaknings-

kameror i tillämpliga delar separata tekniska anordningar är

som avsedda att användas för att behandla eller bevara bilder tas som upp av en sådan kamera. Så gott som alla medier som kan användas för

lagring, bearbetning, analys m.m. åsyftas. Genom detta tillägg fångar

man upp de fall där själva kameran inte innehåller den utrustning som krävs för att behandla och bevara bilder.

34 Gällande rätt

Andra stycket innehåller en upplysning om att i fråga om hemlig kameraövervakning vid förundersökning i brottmål gäller lagen 1995: 1506 om hemlig kameraövervakning. Hänvisningen innebär att dolda övervakningskameror inte får användas med stöd av lagen om övervakningskameror m.m. om åtgärden uteslutande är avsedd att

utgöra ett led i en pågående förundersökning se prop. 1995/96:85 s.

41 Lagen om hemlig kameraövervakning reglerar således ut-

tömmande när hemlig kameraövervakning får tillgripas som ett

straffprocessuellt tvångsmedel.

2§

I 2 § föreskrivs att en övervakningskamera skall användas med tillbörlig hänsyn till enskildas personliga integritet. Detta aktsamhetskrav gäller all användning av övervakningskameror vare sig denna är tillståndspliktig eller tillståndsfri. Syftet med bestämmelsen är att understryka att all övervakning kan innebära risker för integritetsintrång och att den därför bör bedrivas under ansvar och med ett allmänt hänsynstagande till medmänniskan jfr prop. 1989/90: l 19 s. 31. Bestämmelsen är inte straffsanktionerad utan har karaktär av portalstadgande.

Upplysningsplikt

3 §

I 3 § första stycket sägs att upplysning om en övervakningskamera skall lämnas genom tydlig skyltning eller på något annat verksamt sätt. Detta generella upplysningskrav riktar sig mot envar som har en övervakningskamera som är uppsatt så att den utan att manövreras på

platsen kan användas för personövervakning. Upplysningen skall

lämnas genom tydlig skyltning eller på något annat verksamt sätt, t.ex. genom direkt information eller annonsering. Det fordras inte att varje individ som kan beröras av övervakningen faktiskt har fått del av upplysningen utan det är tillräckligt att informationsåtgärderna är ägnade att underrätta honom om övervakningen. Bestämmelsen anses inte innebära en skyldighet för kameraanvändaren att lämna särskild upplysning om att övervakningskamerans bilder behandlas eller bevaras.

I 3 § andra stycket undantas två fall av övervakning från upplysningsplikten. Det ena undantaget gäller övervakningskameror som är avsedda för skydd av anläggningar och områden som har förklarats utgöra skyddsobjekt enligt 4 § 2-5 eller 5 § i lagen 1990:217 om

Gällande rätt 35

skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m. skyddslagen. 4 § 2 skyddslagen omfattar anläggningar och områden till vilka staten har ägande- eller nyttjanderätt och som disponeras av Försvarsmakten, Försvarets materielverk eller Försvarets radioanstalt samt militära fartyg och luftfartyg. 4 § 3 omfattar anläggningar eller områden som används eller är avsedda för ledning av befolkningsskyddet och räddningstjänsten eller det civila försvaret i övrigt, för energi-, vatteneller rundradioförsörjning, radio- och telekommunikationer, transporter eller försvarsindustriella ändamål. 4 § 4 avser områden där Försvarsmakten, Försvarets materielverk eller Försvarets radioanstalt tillfälligt bedriver övningar, prov eller försök och 4§ 5 sådana områden där Försvarsmakten har satts in för att möta väpnade angrepp mot landet eller för att hindra en kränkning av territoriet. Enligt 5 § skyddslagen utvidgas lagens tillämpningsområde i krig, vid krigsfara och vid andra av krig föranledda utomordentliga förhållanden till att omfatta även andra objekt av betydelse för totalförsvaret. Utvidgningen kan omfatta t.ex. tillverkningsindustrier. Ett beslut om skyddsobjekt innebär enligt 7§ skyddslagen som huvudregel att obehöriga inte har tillträde till objektet. Ett tillträdesförbud får förenas med förbud att ta fotografier eller göra andra avbildningar, beskrivningar eller mätningar av eller inom skyddsobjektet. Enligt samma paragraf får emellertid i stället för tillträdesförbud utfärdas ett förbud av det sistnämnda slaget eller mot att bada, dyka, ankra eller

fiska där. Departementschefen uttalade i prop 1989/90:119 s. 42 f

att, med hänsyn till att ett beslut om skyddsobjekt innebär tillträdesförbud eller andra inskränkningar för allmänheten och till att sådana förbud tillkännages för allmänheten, risken för integritetsintrång genom dold övervakning av det aktuella slaget kunde anses vara ringa. Det andra undantaget avser sådan övervakning som polisen utför vid automatisk hastighetsövervakning. De två nu berörda undantagen har motiverats med att syftet med övervakningen skulle motverkas om det fanns en skyldighet att informera om den. Det kan påpekas att dessa kameror även är undantagna från den i 4 § reglerade tillståndsplikten. Enligt paragrafens tredje stycke får länsstyrelsen efter skriftlig

ansökan medge undantag från upplysningsplikten om det finns

synnerliga skäl för det. Länsstyrelsen får förena ett sådant medgivande med villkor. Bestämmelsen är avsedd för undantagssituationer där det finns ett starkt behov av att använda en övervakningskamera utan att behöva informera om den. Enligt specialmotiveringen till bestämmelsen avsågs bl.a. fall där hänsynen till allmän ordning och säkerhet gjorde sig särskilt gällande, såsom vid övervakning av här i landet anordnade internationella sammankomster, vissa statsbesök och liknande arrangemang prop. 1989/902119 s. 43. Lagen 1995:1506

36 Gällande rätt

om hemlig kameraövervakning som trädde i kraft den 1 februari 1996 reglerar som anmärkts i det föregående numera exklusivt användningen av dolda övervakningskameror vid förundersökning. Undantag från upplysningsplikten kan därför inte längre medges om syftet med kameraövervakningen endast är att utreda ett begånget brott.

Tillstånd m.m.

4 §

Enligt 4 § första stycket första meningen krävs tillstånd att använda en övervakningskamera för att kameran skall få vara uppsatt så att den kan riktas mot en plats dit allmänheten har tillträde. Regleringen innebär att den som disponerar över en övervakningskamera inte får sätta upp denna det i paragrafen angivna sättet utan att först ha fått tillstånd att använda kameran i fråga. Huruvida kameran verkligen används spelar däremot ingen roll för tillståndsfrågan. Med uttrycket plats dit allmänheten har tillträde avses alla platser som allmänheten över huvud taget har tillträde till och således inte bara platser som allmänheten brukar frekventera jfr prop. 1989/902119 s. 17. I förarbetena till lagen lämnas exempel platser dit allmänheten har respektive inte kan anses ha tillträde. Enligt denna exemplifiering utgör gemensamma utrymmen i flerfamiljshus normalt inte plats dit allmänheten har tillträde. Utrymmen i affärer, varuhus och banker anses däremot utgöra platser dit allmänheten har tillträde såvida det inte är fråga om utrymmen för personal, lagring av varor, kontor, underhåll, drift m.m. prop. 1989/902119 s. 44. Bankvalv och liknande utrymmen till vilka endast personer som slutit särskilda avtal har tillträde anses inte heller utgöra plats dit allmänheten har tillträde. I 4 § första stycket andra meningen undantas tre former av övervakning från tillstândsplikten. Undantagen utgörs dels av de i 3 § omnämnda kamerorna som används vid bevakning av skyddsobjekt och vid automatisk hastighetsövervakning, dels av s.k. TV-backspeglar, dvs. kameror som av trafiksäkerhetsskäl eller för säkerheten i arbetsmiljön är uppsatta på fordon, maskiner eller liknande för att förbättra sikten för föraren eller användaren. Enligt 4 § andra stycket får en polismyndighet och den som är räddningsledare enligt räddningstjänstlagen 1986:1102 ha övervakningskameror uppsatta utan tillstånd under högst 14 dagar om användningen av kamerorna är oundgängligen nödvändig vid olyckshändelse eller överhängande fara för en sådan, eller för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Detta undantag från tillståndsplikten gäller alltså endast nödfallsliknande situationer där det finns ett uppenbart behov av att använda övervakningskameror.

Gällande rätt 37

Utredningen om TV-övervakning m.m. föreslog i betänkandet Optisk-elektronisk övervakning SOU 1987:74 ordning med en interimistiskt tillstånd för personövervakning i fall där ett reguljärt tillståndsförfarande inte kunde avvaktas med hänsyn till ärendets brådskande natur. I motiven sades bl.a. följande s. 164. För alldeles speciella situationer får länsstyrelsen efter muntlig ansökan besluta att personövervakning tills vidare får anordnas omedelbart, s.k. interimistiskt tillstånd. Exempel på en sådan hastigt uppkommen

situation kan vara att man inom räddningstjänsten för tid behöver

en spärra av en olycksplats eller ett område grund katastrof. av en Platsen eller områdets infarter eller gränser kan då oundgängligen kräva övervakning med optiskt-elektroniskt instrument. Även en polismyndighet kan behöva övervaka en större avspärrning med optiskt-elektroniskt instrument t.ex. ett område spärrats som av pga. terrorist- eller annan allvarlig brottsverksamhet, betänkandet 108. s. Departementschefen uttalade i 1989/90.119 övervakningsprop. om kameror m.m. s. 19 att också hon ansåg det angeläget att det i fall av det slag utredningen åsyftade skapades ett utrymme för att använda en övervakningskamera utan att behöva avvakta att tillstånd ges i vanlig ordning samt anförde bl.a. följande.

Det bör emellertid krävas att det är fråga nödfallsliknande om situationer där det finns ett uppenbart behov att använda av en sådan kamera. Enligt min mening bör situationerna gränsas så av att det skall vara fråga om övervakning som är oundgängligen nödvändig vid en olyckshändelse eller vid överhängande fara för en sådan eller för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Den myndighet som är ansvarig för de samhällsinsatser i som praktiken kommer att krävas i sådana fall bör själv få pröva om behovet att använda en övervakningskamera är sådant att sedvanligt tillstånd inte skall behöva avvaktas. De organ som här kommer i fråga är polismyndigheter och räddningsledare enligt räddningstjänstlagen 1986: l 102. Ansvaret för övervakningen i de aktuella fallen kommer således att åvila de agerande myndigheterna. Dessa skall självfallet härvid iaktta de allmänna principer om proportionalitet som gäller för ingripanden

både i polisverksamheten och räddningstjänsten se 8 § polislagen

1984:387 och 45 § räddningstjänstlagen.

5 §

I 5 § regleras under vilka förutsättningar länsstyrelsen skall lämna

tillstånd. Som en grundläggande förutsättning gäller enligt första stycket att sökanden skall ha ett befogat intresse att få använda av

38 Gällande rätt

övervakningskameran och att detta intresse inte kan tillgodoses lika väl på något annat sätt. I förarbetena uttalades bl.a. följande om be-

stämmelsens innebörd prop. l989/90:l19 s. 21 och 45 f

.

Övervakningen skall behövas för det uppgivna ändamålet och det

bör dessutom krävas att behovet med samhällelig bedömning kan en befogat. Att sökanden rent allmänt är road av teknik och anses vara därför vill använda en sådan kamera eller anför rena bekvämlighetsskäl för sin ansökan utgör inte ett godtagbart intresse. Detta gäller naturligtvis i än högre grad illojala eller direkt illegitima syften. Föreligger det ett befogat intresse ställs det enligt föreskriften i första stycket som ett ytterligare villkor för att tillstånd överhuvudtaget skall kunna komma i fråga att intresset av övervakning inte lika väl kan tillgodoses på något annat sätt än genom att använda den aktuella övervakningskameran. Är syftet exempelvis förhindra stöld viss egendom skall det att av framgå att andra sätt t.ex. att låsa in egendomen, att använda elektroniskt eller mekaniskt stöldlarm eller att ha rent manuell övervakning ter sig alltför omständliga eller kostsamma, trots att de i och för sig bedöms kunna tillgodose syftet med övervakningen lika bra som denna. Här får naturligtvis ske en bedömning med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet.

Om den förutsättning som anges i första stycket är uppfylld skall, enligt 5 § andra stycket, tillstånd meddelas om den information som kan förmedlas genom kameran och den rätt att behandla eller bevara upptagna bilder som kan komma att förenas med tillståndet kan antas vara av ringa betydelse för enskildas personliga integritet med hänsyn till den utrustning skall användas, det område som skall översom vakas och övriga omständigheter. Om risken för integritetsintrång inte kan vara av ringa betydelse skall, enligt paragrafens tredje anses stycke, tillstånd meddelas bara om intresset av att tillgodose det avsedda ändamålet med övervakningen är så starkt att det skall ges företräde framför intresset av att värna enskildas personliga integritet. Lagen gör alltså skillnad hur tillståndsprövningen skall gå till mellan fall där risken för integritetsintrång bedöms vara ringa och

övriga fall. Denna uppdelning innebar en nyordning i förhållande till

regleringen i lagen om TV-övervakning. Enligt sistnämnda lag skulle länsstyrelsen nämligen vid all tillståndsprövning göra en intresseavvägning mellan sökandens intresse av att få använda övervakningskameran och det intresse enskilda kunde ha av att övervakning inte som förekom. Tillstånd fick sedan meddelas bara om kameran var nödvändig för det uppgivna ändamålet och det saknades anledning anta

Gällande rätt 39

att det skulle uppkomma otillbörligt intrång i enskildas personliga integritet. I förarbetena har lämnats följande motivering till nyord-

ningen se prop. 1989/902119 s. 12

Enligt min mening är det angeläget att myndigheternas resurser när det gäller såväl tillståndsprövning som tillsyn av regleringens efterlevnad har sin tyngdpunkt i de fall där dessa risker är mera

påtagliga. Handläggningen av tillståndsärenden bör kunna göras

förhållandevis snabb och enkel, om övervakningen med hänsyn till den utrustning som är avsedd att användas, det område som är avsett att övervakas och övriga omständigheter kan antas vara av

ringa betydelse för enskildas personliga integritet. I fråga om mera integritetskänsliga former av övervakning är det å andra sidan

angeläget att grunderna för tillstånd anges ett tydligare sätt än som görs i den nuvarande lagen. Detta gäller särskilt i sådana fall där avsikten är att bilder behandlas eller bevaras.

I förarbetena till bestämmelserna ges följande exempel på när en tillståndsansökan bör prövas enligt 5 § andra respektive tredje stycket prop. l989/90:ll9 s. 47

Affärslokaler inom detaljhandeln liksom bank- och postlokaler hör i allmänhet till den kategori som är avsedd att falla under andra stycket, förutsatt att utrustningen endast medger en allmän övervakning och inte tillåter närbilder eller annan mera närgången granskning. Detsamma gäller områden i anslutning till allmänna kommunikationsmedel, t.ex. väntsalar, biljetthallar och perronger. Områden som används för allmän trafik avses däremot falla utanför andra stycket, eftersom risken för integritetsintrång vid övervakning av sådana områden i allmänhet får anses vara påtaglig. Hit räknas naturligtvis t.ex. gator och allmänna vägar liksom tunnlar, broar och trafikkaruseller. Även vattenområden kan här komma i fråga. Begreppet trafik avser således inte bara vägtrafik. Om ett område används av allmänheten för trafik bara i begränsad utsträckning, kan det inte anses vara fråga om allmän trafik. Exempelvis kan parkeringsplatser omfattas av andra stycket, om det är fråga om t.ex. en kundparkering med ett fåtal platser som är

avsedda för endast en affärs kunder eller en parkeringsplats på

tomtmark som är avsedd för endast vissa närboende.

Övervakning i anslutning till porttelefoner skall också kunna

omfattas av andra stycket. Omständigheterna måste emellertid i så fall vara sådana att kameran inte medger övervakning av områden som används för allmän trafik.

40 Gällande rätt

Områden och lokaler som brukas användas av allmänheten för att utöva någon av de grundläggande fri- och rättigheter som regleras

i regeringsformen se 2 kap. 1 § hör inte till den kategori som

omfattas av andra stycket. Av detta följer att utrymmen, vare sig det är utom- eller inomhus, som är avsedda för allmänna sammankomster är undantagna. Som exempel kan nämnas platser som brukar användas för politiska möten, religionsutövning eller teateroch biografföreställningar. Hit kan också räknas bl.a. bibliotek och föreningslokaler.

Även områden och lokaler är avsedda för offentliga till-

som ställningar faller utanför andra stycket. Hit hör platser för t.ex. sport och idrott, danstillställningar, cirkusföreställningar och tivolinöjen. Över huvud områden där allmänheten uppehåller taget sig för rekreation, nöjesändamål e.d., vare sig de kan sägas vara avsedda för offentliga tillställningar eller inte, faller utanför den aktuella bestämmelsen. Hit hör andra utrymmen i t.ex. museer, restauranger och hotell än entréer och foajéer. Ytterligare exempel områden som är avsedda att falla utanför andra stycket är ställen där verksamhet bedrivs som kan vara kringgärdad av sekretess och där integritetsintressena således kan göra sig särskilt gällande. Som exempel kan här nämnas sjuk-

husentréer, socialkontor, försäkringskassor och även domstolslo-

kaler.

6§

Enligt 6 § får ett tillstånd förenas med rätt att med någon teknisk anordning behandla eller bevara bilder som tas upp av kameran, om sökanden av särskilda skäl har behov av detta. Om det inte kan antas att övervakningen är av ringa betydelse för enskildas personliga integritet, dvs. när fråga är om att tillämpa 5 § tredje stycket, krävs det dessutom att övervakningskameran är avsedd att användas för att förebygga brott, förhindra olyckor eller tillgodose något annat därmed jämförligt ändamål. Ett sådant särskilt skäl kan vara att tillståndet att använda övervakningskameran skulle bli föga meningsfullt, om det inte förenas med en rätt att behandla eller bevara bilder. Som exempel nämns i prop. 1989/90: l 19 s. 49 banker som kan vara beroende av att få bevara bilder av inträffade rån för att övervakningen inte skall förlora sitt syfte.

7§

I 7 § föreskrivs att frågan om tillstånd prövas av länsstyrelsen efter en skriftlig ansökan av den som avser att ha övervakningskameran uppsatt

Gällande rätt 41

så att den kan riktas mot en plats dit allmänheten har tillträde. Enligt den till lagen knutna förordningen 1990:487 om övervakningskameror m.m. gäller att ansökan om tillstånd skall göras hos länsstyrelsen i det län där kameran skall vara uppsatt.

8§

I 8 § regleras frågan om vilka uppgifter som skall lämnas till länsstyrelsen vid en ansökan om tillstånd att använda en övervakningskamera. Första stycket första meningen innehåller allmän regel en om att sökanden är skyldig att i sin ansökan lämna de uppgifter som är av betydelse för länsstyrelsens prövning.

Vissa uppgifter som är av särskild betydelse för tillståndsprövningen

och för bedömningen av vilka villkor som kan behöva meddelas behandlas i första stycket andra meningen punkterna 1 - Enligt punkt J skall det ske en redovisning av ändamålet med över-

vakningskameran. Enligt specialmotiveringen till bestämmelsen se

prop. 1989/90: 1 19 s. 50 f bör sökanden beskriva vad han vill uppnå

med att använda en övervakningskarnera och varför syftet inte kan tillgodoses på något annat sätt. Han bör vidare ange hur lång tid kameran är avsedd att användas och om användningen är avsedd att ske kontinuerligt eller med vissa regelbundna upprepningar. Även ändamålet med eventuell apparatur för bildbearbetning eller lagring av bilder bör anges i ansökan. Enligt punkt 2 skall ansökan innehålla uppgift och beskrivning om av den utrustning som skall användas vid övervakningen. Det kan nämligen ha betydelse för bedömningen integritetsrisken överav om vakningskameran t.ex. är fast eller rörlig, zoomning är möjlig, om om upptagningen sker i färg eller inte, vilken upplösningsgrad som finns och vilken bearbetning som är möjlig. Slutligen anges i punkt 3 att ansökningen skall innehålla uppgift om och beskrivning av den plats där utrustningen skall placeras och det område som kan övervakas. Det anses vara av särskild vikt att de anställdas uppfattning beaktas i tillståndsärenden som berör arbetsplatser. I 8 § andra stycket föreskrivs därför att, om kameran är avsedd att kunna riktas mot en arbetsplats, till ansökan skall vara fogat ett yttrande från skyddsombud, skyddskommitté eller organisation företräder de anställda. som I direktiven till den utredning som föregick lagen om övervakningskameror m.m. ingick att undersöka det fackliga inflytandet över om frågor som rör TV-övervakning av arbetsplatser i något avseende borde utökas eller tillgodoses i andra former än vad som då gällde. I direktiven nämndes bl.a. att frågan om fackligt inflytande varit uppe till behandling i riksdagen vid två tillfällen. Justitieutskottet hade

42 Gällande rätt

därvid i sina av riksdagen godkända betänkanden uttalat att det alltid borde fordras skäl av särskild styrka för att tillstånd skulle beviljas i strid mot klart uttalade önskemål från de anställdas sida bet. 1976/77:JuU14 och bet. l984/85:JuU24. Utredningens förslag innebar att det även i fortsättningen skulle inhämtas yttranden från de aktuella arbetsorganen, om övervakningen berörde en arbetsplats. Förslaget i den delen mötte inte någon egentlig kritik under remissbehandlingen. I prop. 1989/902119 s. 25 uttalade departementschefen att även hon ansåg att systemet med att inhämta de fackliga Synpunkterna på övervakning som skall anordnas på en arbetsplats skulle bibehållas. I syfte att förenkla länsstyrelsernas hantering av tillståndsärendena föreslogs vidare i propositionen att det borde åligga sökandena, som ofta var arbetsgivaren, att i de aktuella fallen foga ett yttrande till sin ansökan.

9§

9 § innehåller en bestämmelse som syftar till att ge kommunerna möjlighet att lämna lokala synpunkter som kan vara av betydelse vid tillståndsprövningen. Enligt paragrafen skall länsstyrelsen innan tillstånd meddelas inhämta yttrande från den kommun där den plats finns dit övervakningskameran skall kunna riktas. Sådant yttrande behöver dock inte inhämtas i de fall som avses i 5 § andra stycket om ansökan inte också avser rätt att behandla eller bevara upptagna bilder.

I prop. 1989/901119 s. 24 uttalade departementschefen bl.a.

följande när det gällde frågan hur det kommunala inflytandet och de lokala aspekterna skulle tillgodoses.

Jag vill för egen del understryka betydelsen av att lokala synpunkter beaktas i de aktuella ärendena. Som jag ser det är det självklart att länsstyrelsen vid sin prövning skall ta hänsyn till sådana synpunkter framförs från den kommun där övervakningskameran skall som finnas och som betingas av lokala förhållanden. Frågan hur det lokala inflytandet skall komma till stånd behandlades också vid den nuvarande lagens tillkomst. Enligt min uppfattning ger vad som har framkommit genom utredningen och remissbehandlingen inte anledning att i något väsentligt avseende frångå de ställningstaganden som då gjordes. Jag kan således inte att det mot bakgrund erfarenheterna under de gångna åren av se av tillämpningen av den nuvarande lagen skulle vara motiverat att ersätta ordningen med yttranden kommunerna med ett system där av länsstyrelserna skulle vara formellt bundna av kommunernas ställningstaganden. Regeln att länsstyrelsen inhämtar ett yttrande

Gällande rätt 43

från den kommun där övervakningskameran skall användas bör även fortsättningsvis ge tillräckliga möjligheter för att de lokala aspekterna kommer fram tillståndsärendet. Detta gäller särskilt mot bakgrund av att den kommun som är missnöjd med utgången i ett tillståndsärende också framdeles bör ha möjlighet att överklaga beslutet. Jag har i det föregående föreslagit att det skall kunna ske en enklare prövning i ett tillståndsärende i de fall då den information kan förmedlas av övervakningskameran kan antas vara av liten som betydelse från integritetssynpunkt. Eftersom de lokala Synpunkterna är avsedda att ta sikte integritetsintressena, bör det inte vara nödvändigt att länsstyrelsen hör kommunen i sådana fall. Förutsättningen bör dock att det inte år fråga om att förena vara tillståndet med rätt att behandla eller bevara bilder som tas upp av kameran. Inget hindrar givetvis en kommun att mera generellt ge länsstyrelsen del av sin uppfattning om hur den mindre integritetskänsliga övervakningen sker i kommunen. Det är också möjligt för kommun att på eget initiativ yttra sig liksom för länsstyrelsen en att inhämta ett yttrande därifrån, om det finns särskilda skäl för det i ett ärende.

l0§

I l0§ anges i vilka avseenden länsstyrelsen skall respektive kan förena ett tillstånd med villkor. I första stycket sägs att ett tillstånd

skall innehålla uppgifter om hur övervakningen får anordnas. Uppgifterna skall avse övervakningens ändamål, den utrustning som

får användas och det område som får övervakas. I andra stycket uppräknas vilka slag av villkor som i övrigt får meddelas av länsstyrelsen. Sådana villkor kan avse upplysning om kameran, upptagning, användning, behandling eller bevaring av bilder samt andra förhållanden av betydelse för att skydda enskildas personliga integritet. I länsstyrelsens prövning vilka villkor som kan behövas för ett av tillstånd ingår även frågan om att tidsbegränsa tillståndet. En uttrycklig regel om detta har tagits in i paragrafens tredje stycke. Som exempel situationer där det kan vara lämpligt eller t.o.m. nödvändigt att tidsbegränsa ett tillstånd nämns i prop. 1989/902119 s. 53 att

övervakningsbehovet redan i ansökan anges vara begränsat till viss tid eller att övervakningen är så integritetskänslig att det finns skäl att

göra en återkommande omprövning. Det kan också förhålla sig så att övervakningen kräver speciell utrustning vars användning bör utvärderas efter en viss tid. Villkor som meddelas med stöd av denna paragraf och rör myndighets användning av bilder får inte som en

44 Gällande rätt SOU 1996: 88

utöver vad myndigheten har att iaktta enligt tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen i fråga om offentlighetsprincipen.

Tillsyn

ll §

I ll § punkterna l 4 regleras frågor om länsstyrelsens tillsynsansvar. - Enligt punkten 1 skall länsstyrelsen se till att upplysning enligt 3 § lämnas om en övervakningskamera som kan riktas mot en plats dit allmänheten har tillträde. Bestämmelsen innebär att länsstyrelsens tillsynsansvar när det gäller efterlevnaden av upplysningsplikten, med undantag för TV-backspeglar och liknande anordningar, är begränsat till kameror som också omfattas av tillståndsplikten. Enligt punkten 2 skall länsstyrelsen se till att bestämmelserna i 4 § följs. Bestämmelsen innebär att länsstyrelsens tillsynsansvar omfattar både den tillståndspliktiga kameraanvändningen som regleras i 4 § första stycket och den tillståndsfria användningen som kan ske med stöd av 4 § andra stycket. I punkterna 3 och 4 föreskrivs slutligen att länsstyrelsen skall se till att bearbetning eller bevaring av upptagna bilder inte sker utan sådan rätt som avses i 6 § samt att villkor som har meddelats enligt 3 § tredje stycket sista meningen, 10 § eller 13 § iakttas.

l2§

Enligt 12 § första meningen har länsstyrelsen rätt att för tillsynen erhålla tillträde till kontrollrum och andra delar av en övervakningsanläggning. Det kan t.ex. vara fråga om den lokal där kameran är uppsatt, det kontrollrum varifrån kameran manövreras eller den lokal där monitorer, inspelningsutrustning och inspelat material förvaras. Enligt andra meningen i bestämmelsen får länsstyrelsen begära upplysningar från den som innehar eller använder en övervakningskamera samt granska bevarat bildmaterial. För att länsstyrelsen skall ha rätt till tillträde, begära upplysningar eller granska bevarat bildmaterial, krävs att sådan apparatur som enligt 1 § första stycket är att anse som övervakningskameror finns uppsatt. Någon mera långtgående rätt till undersökning tillkommer inte länsstyrelsen. Om t.ex. någon inte medger att han har en övervakningskamera eller påstår att viss apparatur inte är att anse som en övervakningskamera får utredningen om misstänkt brott ske genom

polismyndighetens försorg jfr prop 1989/901119 s. 54 och prop.

1975/76:194 s. 34.

Gällande rätt 45

Återkallelse tillstånd av m.m.

13 §

Ändras förutsättningarna för tillstånd

ett får länsstyrelsen enligt 13 § första stycket första meningen meddela villkor eller, det inte nya om längre finns förutsättningar för tillstånd, återkalla tillståndet. Så att ge kan vara fallet om det ursprungliga behovet att använda övervaknings-

kameran inte längre gör sig tillräckligt starkt gällande i förhållande till

risken för integritetsintrång eller att det inte längre kan föreligga anses ett befogat intresse av att få använda övervakningskamera. en Förutsättningarna för ett tillstånd kan också ha ändrats att det genom

i efterhand visat sig att risken för integritetsintrång är större än vad

som förutsattes när tillståndet gavs. Vad som sägs om tillstånd gäller enligt 13 § första stycket andra

meningen även medgivanden av undantag från upplysningsplikten

enligt 3 § tredje stycket och rätt enligt 6 § att behandla eller bevara upptaget bildmaterial. Iakttas inte meddelade villkor får länsstyrelsen enligt 13 § andra stycket förelägga tillståndshavaren respektive den medgetts som undantag att inom viss tid vidta rättelse. Följs inte ett sådant föreläggande får länsstyrelsen enligt samma lagrum återkalla tillståndet, undantagsmedgivandet eller rätten att behandla eller bevara upptagna bilder.

Tystnadsplikt

14 §

I 14 § behandlas sekretessfrågor. Enligt paragrafens första stycke får

den, som tar befattning med uppgift som har inhämtats

genom användning av en övervakningskamera är uppsatt så att det krävs som tillstånd att använda den, inte obehörigen röja eller utnyttja vad han till följd därav fått veta om någon enskilds personliga förhållanden. Tystnadsplikten gäller oavsett om tillstånd har beviljats eller det om är fråga om en otillåten användning. Föreskriften omfattar både uppgifter om enskildas personliga förhållanden fortlöpande som inhämtas med en övervakningskamera och uppgifter kan inhämtas som ur upptaget och bevarat material. Eftersom en föreskrift om tystnadsplikt medför att den grundlagsskyddade yttrandefriheten begränsas sägs det i förarbetena att bestämmelsen inte får ett vidare ges tillämpningsområde än nödvändigt prop. 1989/90:119 34. I första s. stycket har tillämpningsområdet begränsats till tillståndsfallen. Över-

46 Gällande rätt

trädelse av tystnadsplikten kan leda till straffansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken. I andra stycket sägs att i det allmännas verksamhet sekretesslagens bestämmelser skall tillämpas. I 7 kap. 32 § sekretesslagen 1980: 100 föreskrivs att sekretess skall gälla för sådan uppgift om enskilds personliga förhållanden som har inhämtats med övervakningskamera om det kan antas att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst 70 år.

Strap m.m.

15 §

15 § innehåller lagens straffbestämmelser. I paragrafens första stycke föreskrivs att den som, uppsåtligen eller av oaktsamhet, bryter mot upplysningsplikten enligt 3 bryter mot tillståndskravet enligt 4 inte iakttar villkor som länsstyrelsen har meddelat, eller behandlar eller bevarar bilder utan att ha rätt till det, skall dömas till böter eller fängelse i högst ett år.

I paragrafens andra stycke undantas ringa fall från straffansvar. I

lagens förarbeten nämns som exempel ringa fall brott mot tillståndsplikten som berott uppenbart förbiseende och brott mot

upplysningsplikten som begåtts i rent privata sammanhang prop.

1989/901119 s. 57.

16§

I 16 § förskrivs att utrustning som använts vid brott enligt lagen om övervakningskameror m.m. skall förklaras förverkad om det inte är oskäligt. Föreskriften kompletteras av de allmänna bestämmelserna i 36 kap. brottsbalken om förverkande. Regleringen innebär att förverkande endast skall ske då det är fråga om fall av allvarligare beskaffenhet. Förverkande är t.ex. inte avsett att ske då den som har begått brottet närmast har gjort sig skyldig till ett förbiseende och det

befarade eller uppkomna integritetsintrånget varit ringa. Även

utrustningens värde har betydelse vid denna bedömning. En övervakningsutrustning, som på grund av brott mot lagen skäligen kan antas bli förverkad, kan dessförinnan tas i beslag enligt reglerna i 27 kap. rättegångsbalken.

Gällande rätt 47

17§

Enligt 17 § får länsstyrelsen genom vitesföreläggande söka framtvinga att bestämmelserna i 12 som bl.a. ger länsstyrelsen rätt att få

tillträde till övervakningsanläggningar och att få tillgång till bevarat

bildmaterial, efterlevs. Länsstyrelsen får också anlita polishandräckning om det behövs för att bereda sig tillträde till överen vakningsanläggning.

Överklagande m.m.

18 §

Enligt 18 § första stycket får länsstyrelsens beslut överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Bestämmelsen som trädde i kraft den 1 april 1995 innebär att länsrätten och inte som tidigare kammarrätten är första domstolsinstans. I andra stycket föreskrivs att JK får överklaga ett beslut för att ta tillvara allmänna intressen. Beslut om tillstånd att använda övervakningskamera och beslut om undantag från upplysningsplikten får överklagas även av den kommun där den plats finns dit övervakningskameran skall kunna riktas. Om kameran skall kunna riktas mot en arbetsplats har dessutom organisation en som företräder de anställda rätt att överklaga. Enligt tredje stycket krävs prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten utom i mål där JK för talan.

19§

I den avslutande 19 § bemyndigas regeringen att föreskriva avgift om

för länsstyrelsens handläggning. Med stöd av detta bemyndigande har regeringen i 2 § förordningen 1990:487 om övervakningskameror

m.m. bl.a. föreskrivit att den som ansöker om tillstånd att få använda en övervakningskamera skall betala en avgift om 425 kr för kamera en och 125 kronor för varje ytterligare kamera för vilken tillstånd meddelas.

2.2 Den

rättsliga regleringen av avlyssning och upptagning av ljud

Enligt 2 kap. 6 § regeringsformen är varje medborgare gentemot det allmänna skyddad mot bl.a. hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande. Skyddet omfattar även filmning av samtalandes läpprörelser för avläsning. Skyddet i 2 kap.

48 Gällande rätt

6 § regeringsformen omfattar dock inte samtal som förs i en folksamling eller i radio- eller TV-sändningar, där vem som helst kan höra vad som sägs. Skyddet kan begränsas enligt bestämmelserna i 2 kap. 12 § regeringsformen. En begränsning får ske genom lag och därvid gäller de allmänna förutsättningar som regeringsformen anger för begränsningar i de grundläggande fri- och rättigheterna. En sådan rättighet får sålunda begränsas endast för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle och begränsningarna får inte utöver vad som är nödvändigt eller utgöra ett hot mot den fria åsiktsbildningen. Exempel på sådana begränsningar är möjligheterna till hemlig teleavlyssning. Enligt 4 kap. 9 a § brottsbalken döms den för olovlig avlyssning som olovligen medelst tekniskt hjälpmedel för återgivning av ljud i hemlighet avlyssnar eller tar upp tal i enrum, samtal mellan andra eller förhandlingar vid sammanträde eller annan sammankomst, vartill allmänheten inte äger tillträde och som han själv inte deltar i eller som han obehörigen berett sig tillträde till. Straffet för olovlig avlyssning är böter eller fängelse i högst två år. Paragrafen avser skydd mot avlyssning eller upptagning av tal i enrum. Med tal i enrum avses t.ex. diktamen eller bön. Vidare omfattar bestämmelsen samtal mellan andra. Detta innebär att det inte år kriminaliserat att spela in samtal som man själv deltar även om samtalspartnern inte känner till att inspelning pågår. Som objekt för skyddet anges vidare förhandlingar vid sammanträde eller annan sammankomst, vartill allmänheten inte äger tillträde. I fråga om sådana sammanträden eller sammankomster gäller straffbestämmelsen den som inte själv deltar i sammankomsten eller som obehörigen berett sig tillträde till den. Det är däremot straffritt för den som deltar i sammankomsten att spela in vad som sägs vid denna, även om det sker de andra deltagarna ovetande. Någon begränsning i lokalt hänseende för straffbestärnrnelsens tillämpning har inte föreskrivits. Det är således utan betydelse var kränkningen sker. Samtal som avlyssnas i t.ex. bostäder, butiker, restauranger, bilar eller andra transportmedel omfattas. Bestämmelsen i 4 kap. 9 a § brottsbalken omfattar inte varje avlyssning eller upptagning utan endast sådana fall då åtgärden sker med direkt hjälp av ett tekniskt hjälpmedel för återgivning av ljud. Alla slag av fungerande avlyssnings- eller inspelningsapparater faller under uttrycket. Att apparaten dessutom, som t.ex. en TV-kamera gör, tar upp ljus är i och för sig utan betydelse i detta sammanhang. Ett förfarande som innebär att man enbart filmar en person som talar och sedan genom att studera läpprörelserna söker avläsa vad han säger faller däremot inte under bestämmelsen. Genom kravet att avlyssning skall göras medelst tekniskt hjälpmedel för återgivning av ljud blir

Gällande rätt 49

lagrummet inte heller tillämpligt avlyssning görs med blotta

som örat eller genom att exempelvis ett dricksglas, en plastslang eventuellt sedan gärningsmannen borrat hål i vägg eller liknande en föremål utnyttjas för att göra det möjligt att uppfatta ljud. En förutsättning för att straff skall komma i fråga är att avlyssningen eller upptagningen skett olovligen. Lovlig blir gärningen om samtycke föreligger från någon som kan sägas ha rätt att förfoga över meddelandet. Som exempel nämnde departementschefen en av de personer som deltar i ett samtal. Däremot krävs inte samtycke från alla som deltar i samtalet. Det är således straffritt när en utomstående förmår en av deltagarna i ett samtal att medföra en dold mikrofon. En ytterligare förutsättning för straffbarhet är att gärningen utförts i hemlighet. Departementschefen framhöll i prop. 1975:19 s. 103 att därmed avses antingen att apparaturen hålls helt dold för den blir som utsatt för avlyssningen eller att denne i varje fall är totalt omedveten om att den för tillfället är i funktion, och nämnde exempel att den som som helt öppet från en gata riktar en avlyssningsapparat mot ett fönster för att avlyssna vad som sägs i den innanför fönstret liggande lokalen drabbas av straffansvar så snart den eller de som befinner sig i lokalen inte känner till att avlyssning pågår. Departementschefen nämnde vidare som exempel att enbart den omständigheten att en butiksinnehavare genom anslag upplyser att avlyssning kan förekomma i butiken inte utan vidare torde medföra att avlyssningen bör betraktas som öppen. Det blir här bl.a. av betydelse både hur pass lätt skönjbara sådana anslag är och i vad mån de även i övrigt tillräcklig ger information för bedömning frågan och när avlyssning kan av var tänkas äga rum. Den straffbara gärningen består i avlyssning eller upptagning. Genom att upptagning nämnts särskilt har lagstiftaren markerat att gärningen redan därigenom är fullbordad. Straffbestämmelsen riktar sig inte mot den som, utan att ha medverkat vid upptagningen, senare lyssnat till det som spelats in. I subjektivt hänseende krävs uppsåt beträffande samtliga nu behandlade objektiva rekvisit. Utöver de berörda bestämmelserna saknas reglering av när och under vilka förutsättningar avlyssning och ljudupptagning får ske. För allmänhetens del är således sådan verksamhet laglig förutsatt att den inte kommer i kollision med straffstadgandet i 4 kap. 9 § brottsa balken.

Den tekniska utvecklingen 51

3 Den tekniska

utvecklingen

3.1 Utredningen om TV-övervakning m.m.

I betänkandet Optisk-elektronisk övervakning SOU 1987:74 har Ut-

redningen om TV-övervakning m.m. gjort en bred översikt över den teknik för övervakning av personer, föremål och händelser som fanns

tillgänglig marknaden i mitten av 1980-talet. Här aktuellt avsnitt återfinns i betänkandet på s. 67 ff. Avsnittet slutar med synpunkter på en sannolik utveckling på området inom den närmaste framtiden.

I sin översikt tar utredningen upp kameror med fotografisk film som bildsensor, kameror med elektroniska bildsensorer, - TV/videokameror med högspänningsrör, mikroelektroniska kameror, - CCD-kameror, värmekameror, laserte-.knik, röntgenteknik, -

fiberoptik,

övrig optisk och elektronisk apparatur, -

bildbehandlingsapparatur.

- I det följande berörs endast en del av de tekniker som Utredningen om TV-övervakning m.m. ansåg vara av betydelse vid dess diskussion av möjligheterna att övervaka personer.

CCD-kameror

Kameror med fotografisk film som bildsensor och TV/videokameror med högspänningsrör tillhör numera en äldre teknik som inte är

intressant i detta sammanhang. I dag står i stället mikroelektroniska

kameror i fokussl en sådan kamera används en mikroelektronisk bild-

sensor eller ett chips för upptagning av bilderna i stället för fotografisk film eller högspänningsrör.

En numera ofta förekommande mikroelektronisk bildsensor är den s.k. CCD-plattan eller CCD-chipset. CCD är en förkortning av char-

ge-coupled device.

52 Den tekniska utvecklingen

Enligt Utredningen om TV-övervakning m.m. består CCD-plattan av halvledarmaterial med ett stort antal elektroniskt laddade och ljuskänsliga celler detektorelement som inte är större än en hundradels - millimeter eller mindre. Beträffande denna teknik anförde utredningen i sitt betänkande bl.a. följande s. 76.

När ljuset från motivet träffar CCD-plattan, belägen i kamerans "filmplan", byggs en elektronisk bild upp av motivet på plattans detektorelement. Bilden är då indelad i lika många bildpunkter som detektorelement. Varje detektorelements elektriska laddning står i relation till den ljusstyrka energi med vilken elementet träffas. Efter att motivet har byggts upp plattan töms den sitt varierande laddningsinnehåll efter ett komplicerat mönster och överförs vid stillbildsupptagning en magnetisk skiva, som - kan rymma 50 bilder. Bilderna kan via en särskild enhet visas direkt en TV-monitor. Bildinformationen kan efter omvandling till digital form överföras till ett dataminne för eventuell bearbetning. Vanliga papperskopior kan också framkallas i speciell fotokopieringsapparatur. Beroende materialsammansättningen i en CCD-sensor kan den förmås att registrera ljusenergi från kortvågig ultraviolett strålning till långvarig värmestrålning i det infraröda vâglängdsområdet 280 1 200 mn. -

Utredningen om TV-övervakning m.m. uppgav vidare i sitt betänkande att CCD-kameror av samma storlek som småbildskameror var kommersiellt tillgängliga för avbildning inom det synliga ljusets våglängdsområde och dess närområden ultraviolett och infrarött. - Utredningen framhöll vidare att CCD-sensorn kan göras flera gånger ljuskänsligare än den snabbaste fotografiska film och att den kan ta bilder i dagsljus och mörker.

Värmekameror

Alla föremål avger enligt Utredningen om TV-övervakning m.m. värmestrålning IR-strålning. Med hjälp av en värmekamera kan före- mål avbildas inom våglängdsområdet 1000 10 000 nm. Sedan omvandling i kameran skett till vâglängdsområdet för synligt ljus kan enligt utredningen personer och föremål m.m. visas en vanlig TVmonitor. På bilderna är det fullt möjligt att identifiera personer och föremål som bilar, båtar och hus. Detaljrikedomen i bilderna är dock enligt utredningen inte lika stor som vid bildupptagning med TVkamera. Bildupptagningen är mindre beroende av vilka väderleks- och ljusförhållanden som råder platsen för upptagningen. Rök och

Den tekniska utvecklingen 53

dimma eller totalt mörker påverkar inte upptagningen. Regn och snö stoppar dock enligt utredningen vanlig IR-strålning.

Kameror som bygger på laserteknik

Vid registrering av ljus med laserteknik ingår enligt Utredningen om TV-övervakning m.m. ett aktivt moment som saknas vid tidigare beskriven teknik. Från apparaturen sänds en laserstråle eller laserpuls, som reflekteras mot motivet. Efter reflektionen fångas delar av strålen eller pulsen upp av en detektor. Med denna metod kan man mäta hastighet, avstånd och vibrationer. För att bygga upp en bild av motivet, säger utredningen vidare, sveps en skiktad laserstråle över motivet. Detta, personer eller föremål, framträder dâ som en silhuettbild.

Fiberoptik

Utredningen om TV-övervakning m.m. framhöll vidare i sitt betänkande att ljus kan transportera information i en fiberoptisk kabel. Med denna metod kan enligt utredningen mycket stora mängder information transporteras. I motsats till meddelanden som sänds via telefonledningar och radiovåg, som lätt påverkas av atmosfäriska störningar, kan ljussignaler i optiska fibrer varken störas av omgivningen eller avlyssnas utan att detta upptäcks. Utredningen påpekade också att den optiska fiberns mycket goda förmåga att leda ljus gör att den väl lämpar sig också för bildupptagning med exempelvis en CCD-sensor.

Övrig optisk och elektronisk apparatur

När det gäller övrig apparatur nämnde Utredningen om TV-övervakning m.m. särskilt s.k. linjesensorer eller linjedetektorer. De an-

vänds för att automatiskt kunna starta en fjärrstyrd TV-kamera när något inträffar inom kamerans bildupptagningsområde. En linjesensor

sänder ut en ljusstråle oftast inom det osynliga ljusets våglängdsom- råde till en mottagare. På så sätt erhålls en sluten krets. När något eller någon korsar ljusstrålen bryts kretsen. En signal går till det instrument som startar och riktar in kameran mot den plats där ljusstrålen bröts. Sensorerna kan avpassas för att indikera rörelser, vibrationer, ljud, ljus, värme, rök m.m. Det finns också enligt utredningen sensorer som passivt registrerar ljusstrålning i olika våglängder. Ett helt system med olika sorters sensorer kan byggas upp för automatisk övervakning.

54 Den tekniska utvecklingen

Bildbehandlingsapparatur

Med datorers hjälp och speciella bildbehandlingsprogram kan man enligt Utredningen om TV-övervakning m.m. i allt större omfattning använda metoder för att lagra, bearbeta och manipulera bilder.

3.2 Nuläge

Sedan Utredningen om TV-övervakning m.m. gjorde sin tekniska översikt har utvecklingen gått mycket snabbt. För förståelsen av de fortsatta diskussionerna är det dock inte nödvändigt att in på de rent tekniska frågorna. Men några drag i utvecklingen bör beröras.

Övervakningsutrustningarna har blivit mindre och kraftfullare. Då

Utredningen om TV-övervakning m.m. lade fram sitt betänkande i mitten av 1980-talet, hade kamerorna marknaden kommit ned i ett format som en småbildskamera. Numera kan de göras så små att de

är svåra att upptäcka. En lins i en övervakningskamera kan göras med

diameter av endast 2,8 millimeter och kameran kan i övrigt göras en mycket liten eftersom den i princip består av några chips. Man talar om utrustningar i kreditkortsformat. En sådan utrustning kan placeras osynligt i en dörrpanel. Endast linsen blir synlig. Resten fälls in i panelen. Andra vanliga, närmast osynliga placeringar är någonstans i en urtavla till ett Väggur, i en spegel, i en högtalare eller i en EXITskylt. Sådana utrustningar är obetydligt dyrare ån större utrustningar. Kostnaden varierar bl.a. med kraven linsens kapacitet att teckna detaljer. Under slutet av 1980-talet gav flertalet kameror svartvita bilder. Numera är färgbildskameror förhärskande. Sensorer för IR, rörelser, ljud m.m. är nu relativt vanliga i de utrustningar som finns marknaden. Kännetecknande för dagens utrustningar år vidare att de har blivit billigare. Under de senaste fem åren har priserna enligt uppgift mer än halverats. Dagens utrustningar kännetecknas också av att datortekniken utvecklats i dem. Det gäller möjligheterna att lagra och bearbeta data men kanske i ännu högre grad kommunikationstekniken.

Fasta kameror inomhus

I det följande redovisas helt kort och skissartat några vanliga utrustningsalternativ med fasta kameror.

Den tekniska utvecklingen 55 En enkel lösning kamera monitor

En sådan utrustning kostar omkring 5 000 kronor i svartvitt och 10 000 kronor i färg. En enkel lösnin med möli het till ins elnin

kamera inspelningsutrustning monitor

O

i - äüå

En sådan utrustning kostar omkring 10 000 kronor för svartvitt och

15 000 kronor för färg. En god inspelningsutrustning kan fås till ett

pris av omkring 5 000 kronor. Flera kameror och möli het till ins elnin

kameror växel inspelningsutrustning monitor

OO

56 Den tekniska utvecklingen

En sådan utrustning kostar omkring 20 000 kronor. Priset för växeln är i storleksordningen 2 000 kronor. Varje tillkommande kamera

utöver den första beräknas kosta mellan 2 000 och 7 000 kronor.

Flera kameror möli het till ins elnin och anslutnin till sensorer

kameror växel inspelnings- monitor

utrustning

sensorer för ljud, vibrationer, m.m.

Priset för utrustningen ligger runt 25 000 30 000 kronor.

- Att ansluta sensorer som larmar för ljud, vibrationer vid dörm.m.

rar, fönster och grindar o.d. är enligt uppgift inte särskilt komplicerat eller dyrbart. En sådan anslutning god övervakning utan att

ger en en

operatör ständigt behöver följa vad som händer på en monitor.

Flera kameror möli het till ins elnin anslutnin till och sensorer larmcentral

kameror växel inspelnings- monitor larmutrustning central

SCIISOICI

Priset för ett systern av detta slag är givetvis beroende vilka tjänster av som begärs av larmcentralen. Själva utrustningen, inklusive den

Den tekniska utvecklingen 57

tekniska anslutningen till larmcentralen, torde dock ligga i storleksordningen 30 000 35 000 kronor. - Detta utrustningsfall skiljer sig från det som nyss redovisats enbart genom att utrustningen även är ansluten till en larmcentral. Rörliga bilder kan numera överföras med relativt god kvalitet och med relativt

många bilder per sekund. Överföringen görs över det vanliga telenätet.

Det är dock svårt att åstadkomma bilder i ett sådant tempo att man uppfattar dem som filmade. I det lokala systemet finns en inspelningsutrustning. En sådan kan givetvis också finnas hos larmcentralen. Sensorerna gör det möjligt för dem som svarar för bevakningen att begränsa sin noggranna kontroll till tillfällen då larmar. sensorerna Under mellantiden behöver inte en operatör ständigt bevaka en monitor.

3.3 Tänkbar

utveckling inom den närmaste

framtiden

Utrustningar

Mycket talar för att utvecklingen på området för övervakningsutrustningar kommer att minst lika snabbt som hittills. Som nämnts har själva kamerautvecklingen redan hunnit långt, liksom metoderna för bildens presentation en skärm. En känslig TV-kamera kan nu användas för övervakning i mörker om den kompletteras med en IR-belysning, s.k. aktivt IR. Sådana kameror ingår i vissa system redan i dag. IR-kameror kan numera

göras utan att behöva kylas. Experter räknar därför med att priserna

för avbildande termiska IR-kameror kommer att sjunka väsentligt. Diskussioner om att använda sådana kameror i framtidens bilar förs nu sina håll. Skulle det bli fallet, skulle det enligt vissa experter leda till att priserna på IR-kameror går ned till en prisnivå som är attraktiv för privatpersoner. I sammanhanget bör nämnas att experter som utredningen haft kontakt med anser att bildkvaliteten i en IR-kamera kommer att utvecklas så att den närmar sig den som en vanlig dagljuskamera har i dag. En

sådan utveckling anses i varje fall vara möjlig inom en tjugoårsperiod.

Internationellt räknar man med att TV-kamera i dag tecknar en en så god bild att en människa kan identifieras om personen, enligt vad experterna uppger, upptar mer än 120 procent av skärmhöjden. En person i helñgur kan alltså inte identifieras men väl en person i bröstbild. Om personen upptar 50 procent av skärmen kan personen inte identifieras men väl kännas igen på särskilda kännemärken. För s.k. detektering av en inkräktare får inte personen understiga 10 procent

58 Den tekniska utvecklingen

av skärmhöjden. För övervakning av folkmassor anses enligt samma internationella rekommendationer en person i folkmassan inte få understiga fem procent av skärmhöjden. Dessa rekommendationer kommer snart att vara överspelade, efter-

som utvecklingen kameraområdet och i fråga om presentationstek-

niken alltjämt går mycket snabbt. Enligt många bedömare följer denna utveckling helt framstegen video- och dataområdet, i synnerhet utvecklingen inom hemelektroniken. Under senare år har exempelvis monitorer ersatts av persondatorer. Persondatorerna och programmen i dem kan användas i övervakningssystemen och detta till ett lägre pris enbart monitorer används. Flera andra exempel på sambanden än om med hemelektroniken skulle kunna nämnas. Hemelektroniken är en stor global marknad med en stark expansion.

Dataöverföring

Mycket talar för att utvecklingen tekniken för dataöverföring av kommer att snabbare inom den närmaste framtiden än framstegen på kameraområdet, även om framstegen på det senare området väntas bli avsevärda. Att överföra bilder har hittills varit svårt och dyrbart och tekniken har haft stora brister. Telelarm AB kommer dock inom kort att i samarbete med SOS Alarm i Sverige AB tidigare SOSAB erbjuda - bildöverföring i ett nationellt s.k. ISDN-nät. I nätet skall rörliga bilder kunna sändas med god kvalitet, även över stora avstånd. För sändning i nätet krävs sändare hos kunden. Sändaren kan handha flera en kameror. Priset för en sändare ligger i storleksordningen 50 000 kronor för fyra kameror. Men priset för sändaren stannar vid omkring 20 000 kronor kunden nöjer sig med en överföring av omkring om

fyra bilder sekund. ISDN-tekniken kräver inte hyrda ledningar.

per Sändaren med uppringda samtal. Det innebär att kostnaderna opererar för samtalen blir låga. Teleöverföring blir aktuell först sedan en sensor av något slag har slagit larm. Enligt många bedömare är ISDN enbart början på en snabb utveckling dataöverföringstekniken. Denna teknik anses av många alltjämt av ligga i sin linda. I detta sammanhang bör nämnas att Telia AB räknar med att telenätet skall kunna användas för överföring av filmer till hushållens TVapparater inom några är. Filmerna skall kunna presenteras med TVkvalitet. Även det skulle ta något längre tid innan dessa planer kan om

förverkligas, räknar många bedömare i branschen med att en sådan överföringsteknik inte ligger långt borta och att den kan komma att an-

vändas för bildöverföring och annan datatransport även inom övervakningsområdet.

Den tekniska utvecklingen 59

Integrerade system

Hittills har TV-kameraanläggningarna i regel inte integrerats med andra utrustningar till ett system. Men tendensen är att TV-kameror kommer att ingå i system med många olika komponenter. TV-kameran blir där en mindre del. I sådana system kommer det att förekomma sensorer för synligt ljus, IR, ljud och många andra slag av sensorer. Det finns redan i dag anläggningar som är uppbyggda som integrerade system men de kommer sannolikt att bli många fler på relativt kort tid. Denna utveckling möjliggörs genom att TV-kameror och sensorer av olika slag numera kan kopplas samman ett relativt enkelt och prisbilligt sätt men kanske framför allt genom att kamera och sensorer kan byggas samman till en enhet. Den utvecklingen tenderar att förstärkas framöver genom att det blir möjligt att i ett och samma lokala system till låga kostnader utföra vad som i detta sammanhang brukar benänmas bildbehandling. Med denna bildbehandling avses kanske främst möjligheterna att genom lokal databehandling i kamerautrustningen eller i sensorerna begränsa larmen till fall som kan kräva ingripanden av något slag. Bildbehandlingsmöjligheten kan uppfattas som en form av intelligens. Sensorerna ger olika slag av signaler. De databehandlas i den lokala anläggningen och jämförs där med information som finns lagrad i den. På detta sätt kan sådana signaler från en sensor sållas bort som orsa-

kats av till exempel katter, hundar och fåglar. Enheten larmar alltså inte den övervakande personalen vid en monitor om alla signaler som

behandlas i enheten. Det sker först när datorn genom ett förutbestämt

program finner att de samlade signalerna ger en bild som skall delges

personalen vid monitorn. På detta sätt kan övervakningen göras effektivare än den är i dag.

Prisutveckling

Övervakningsutrustningar och kostnaderna för överföring av data antas

allmänt komma att ned i pris i minst samma takt som hittills. Prisoch prestandautvecklingen kan knappast styras av hur den svenska

lagstiftningen TV-övervakningsområdet kan komma att utformas,

eftersom det här är fråga om en stor global marknad för elektronik, i synnerhet hemelektronik.

Standardiseringssträvanden

Sedan flera år arbetar olika organisationer inom Europa i syfte att åstadkomma standarder i fråga om TV-övervakningssystem. Arbetet har initierats inom EU. Det äger rum inom en av de elva arbets-

60 Den tekniska utvecklingen

grupper som finns inom CENLEC The European Committee for - Electrotechnical Standardization. Arbetsgruppen har beteckningen TC 79 Security. TC 79 ser på frågor som gäller Standardisering av säkerhetsutrust-

ningar av olika slag. Övervakningskameraanläggningar hör dit.

TC 79 har lagt fram en handbok med riktlinjer för installation m.m. av en TV-övervakningsanläggning Application guidelines for CCTV.

Dessa riktlinjer är en del i standardiseringsarbetet. Övriga punkter i

arbetet gäller främst tekniska krav beträffande olika slag av utrustningar som ingår i en anläggning. Riktlinjerna syftar till att ge ramen för arbetet med att assistera kunder, installatörer och an- vändare vid installation, hjälpa dem som skall specificera en anläggning och kunden att bestämma vad som behövs i anläggningen, ge ledning för en objektiv utvärdering av en installerad TV-över- vakningsanläggning.

Efterfrågeutveckling

Fortsätter pris- och prestandautvecklingen som den hittills gjort och i den riktning som berörts i det föregående, är det troligt att även mindre företag kommer att använda övervakningsutrustningar för egen del eller i samverkan med andra, exempelvis med en larmcentral eller med ett annat företag i säkerhetsbranschen. För att belysa hur stor en kommande marknad kan blir bör nämnas att enligt Statististiska Centralbyrån SCB är antalet detaljhandelsföretag i Sverige omkring 61 000. Av dessa finns närmare 11 500 i Stockholmsområdet, omkring 6 900 i Göteborg och omkring 6 500 i

Malmö. De tre storstäderna har alltså sammanlagt omkring 25 000 eller 41 procent av företagen i detaljhandeln. Härutöver finns det

drygt 42 000 företag i sektorn verkstäder och agenturer. Enligt SCB är omkring hälften av detaljhandelsföretagen mycket små med en eller ett par anställda. Detsamma gäller verkstäderna och agenturerna. Som framgår av dessa statistiska uppgifter kan marknaden för här aktuella övervakningsutrustningar inom detaljhandeln, verkstäderna och agenturerna bli omfattande om priserna övervakningsutrustningarna blir gynnsamma och lagstiftningen inte kommer att lägga hinder i vägen för en sådan utveckling. Det finns givetvis andra områden där marknaden kan bli stor, som hos myndigheter, grossistföretag och andra företag med kontor och lager med värdefull utrustning och begärliga varor. I detta sammanhang bör man dock inte glömma den utveckling som tar sikte på hemmen. Flera bedömare anser att man här kan vänta en

Den tekniska utvecklingen 61

mycket kraftig utveckling av hemelektronik, där TV-kameror i någon form kommer att ingå som en integrerad del. Det gäller bl.a. bildtelefoni. Det finns redan mycket små TV-kameror att fästa persondatorer för överföring av bilder över telenätet. De billigaste kamerorna, som visserligen inte ger bilder av god kvalitet, kostar numera endast

omkring 800 kronor. Pris- och prestandautvecklingen beräknas bli

mycket gynnsam framöver. Mobiltelefonerna beräknas vidare komma att utvecklas för bildtelefoni, i första hand för mottagning. Men det är troligt att telefonerna kommer att i en framtid kunna sända bilder, även rörliga. Ett annat område som nämnts i detta sammanhang är porttelefonin som beräknas kunna utvecklas så att bilder av den besökande presenteras i ett billigt och allmänt tillgängligt porttelefonsystem. Den översikt som gjorts här visar att utvecklingen går snabbt och att den nya tekniken successivt vinner insteg snart sagt alla omsamhällslivet. råden av

Utländsk rätt 63

4 Utländsk rätt

4.1 Danmark

I § 264 a. straffeloven stadgas förbud mot oberättigad fotografering och iakttagande med hjälp av kikare eller annan apparatur av personer som befinner sig på en plats som inte är fritt tillgänglig. Med fritt inte tillgänglig plats avses sådana områden som är skyddade enligt bestämmelserna om hemfridsbrott. Därunder faller platser som lägenheter och privata bostadshus, privata trädgårdar, källare, uthus, verkstads- och fabriksområden samt trappuppgångar, gårdar och liknande utrymmen som är avsedda för gemensamt bruk av ett större

antal personer. För straffansvar fordras att fotograferingen eller iakttagandet med kikare eller annan apparatur är oberättigat. Bestämmelsen i § 264 c. förbjuder den, som utan att ha medverkat till

gärning som avses i § 264 a., skaffar sig eller oberättigat utnyttjar upplysningar som erhållits vid överträdelsen. Genom bestämmelsen

kriminaliseras således vissa efterföljande handlingar som ett slags häleribrott. Som exempel straffbelagd handling kan nämnas att ett fotografi, som har tagits i strid med § 264 a., utnyttjas för publicering

i en tidning. Vidare finns en straffbestämmelse om förbud mot att oberättigat vidarebefordra meddelanden eller bilder rör någons som

privata förhållanden eller i övrigt bilder tagna under

av en person

omständigheter, som uppenbart bör undandras offentligheten § 264 d.. Bestämmelsens syfte är att förhindra spridning av personbilder

tagna under sådana omständigheter att det på förhand står klart att ett offentliggörande kommer att vara synnerligen kränkande för den avbildade. Man har här särskilt avsett tillfällen när den enskilde oförvállat hamnat i en för honom pinsam situation.

Av de nämnda bestämmelserna följer motsatsvis att det är straffritt

att fotografera eller iaktta personer befinner sig pâ fritt tillsom gängliga platser, så länge vidarebefordran inte sker av bilder om deras privata förhållanden eller i övrigt av bilder tagna under omständigheter

som uppenbart bör undanhållas offentligheten. Fotografering av personer fritt tillgängliga platser kan dock straffbart enligt Lov

vara nr 278 av den 9 juni 1982 om förbud mot privat TV-övervakning m.m.

64 Utländsk rätt

Lagen om förbud mot privat TV-övervakning m.m., som trädde i kraft den 1 juli 1982, är till skydd för privatlivets fred. Lagen gäller dock endast TV-övervakning som anordnas av privatpersoner fysiska och juridiska och således inte av myndigheter. Enligt lagen förstås med TV-övervakning varaktig eller regelmässigt utförd personövervakning med hjälp av fjärrmanövrerad eller automatiskt verkande TV-kamera, fotograferingsapparat eller liknande apparat. Lagens bestämmelser gäller även uppsättning av sådan

apparatur, om avsikten är att den skall användas för övervakning l §

andra stycket. Lagen omfattar inte endast TV-övervakning där upptagning av bilder sker videoband, film eller liknande, utan även den TV-övervakning som består i att en kamera används för att registrera bilder för vidare befordran till en monitor utan att bilderna behandlas eller bevaras.

Det är förbjudet för privata subjekt att anordna TV-övervakning av

gata, väg, plats eller liknande område som används för allmän samfärdsel 1 § första stycket. Förbudet gäller dock inte för TVövervakning som anordnas i följande fall 2 §.

1 TV-övervakning av bensinstationer, fabriksområden, övertäckta butikscentra och liknande områden, inom vilka förvärvsverksamhet förekommer, om övervakningen företas av den som har rådighet över området, 2 TV-övervakning, som inte har samband med upptagning av bilder videoband, ñlm eller liknande, när den företas som ett led i övervakning av egna ingångar, fasader, inhägnader eller liknande.

I lagmotiven påpekas att bestämmelsen i 2 § l innebär att lagen inte hindrar TV-övervakning på de nämnda platserna, även om den omfattar områden som används för allmän samfärdsel gator, vägar eller liknande som i och för sig faller under regeln i 1 Det sägs - , i motiven vidare att bestämmelsen alltså inte angår frågan om TVövervakning av fabriksområden och andra arbetsplatser när det gäller förhållandet mellan en verksamhet och dess anställda. Den som anordnar TV-övervakning i utrymmen eller lokaler, vartill allmänheten har tillträde, skall genom skyltning eller något annat

tydligt sätt lämna upplysning om övervakningen 3 § första stycket.

Upplysningsskyldigheten gäller inte i de fall av TV-övervakning som beskrivs i 2 § 2. Närmare bestämmelser om skyltning m.m. plats vartill allmänheten har tillträde får meddelas av Justitieministern 4 §. För överträdelse av bestämmelserna i lagen eller med stöd av den meddelade föreskrifter är straffet böter. För att lagen om förbud mot TV-övervakning m.m. skall bli tillämplig krävs att det är fråga om personövervakning, vilket innebär

Utländsk rätt 65

att övervakningen sker i syfte att utöva kontroll över och personer deras handlingar. Kameror som är uppsatta för att kontrollera t.ex. en maskinfunktion eller ett djurs förehavanden i naturen faller således utanför lagens bestämmelser. Därutöver krävs för att lagen skall vara tillämplig att övervakningen är av en viss varaktighet. Fotografering

av bestämda händelser eller händelseförlopp inte ha karaktär

anses av övervakning, även om de sträcker sig över någon tid. Däremot gäller lagen "systematiske optagelser", dvs. för användning kameror av som träder i funktion med fasta mellanrum eller bestämda tider eller när

personer kommer in i kamerans blickfång. Enligt motiven till lagen

innebär detta att i banker uppsatta kameror, som startar bara när de via ett larm aktiveras av bankkassör eller annan bankpersonal, inte är att betrakta som TV-övervakning. En sådan användning är enligt

motiven inte av den systematiska karaktär som är förutsättning för

en att det skall vara fråga om TV-övervakning. Eftersom lagen endast tar sikte på fjärrstyrda eller automatiskt verkande kameror, gäller lagen inte kameror som manövreras plats, t.ex. i samband med Danmarks

Radios TV-upptagningar eller vanliga film- och fotoupptagningar.

Enligt vad utredningen inhämtat från det danska Justitieministeriet har det i Danmark inte bedrivits någon forskning eller genomförts några undersökningar för att söka utröna vilket behov som kan finnas av TV-övervakning, vilken effekt TV-övervakningen kan ha på

brottsligheten eller vilken inställning allmänheten har till TV-över-

vakning.

4.2 Nederländerna

Användningen av övervakningskameror har i Nederländerna inte varit

föremål för en lika ingående lagstiftning i Sverige. Man har valt

som

att kriminalisera vissa särskilt integritetskänsliga gärningar har

som

samband med kamerahantering men har i övrigt lämnat området

oreglerat. De straffbestämmelser som kan bli aktuella att tillämpa i

dessa sammanhang trädde i kraft år 1971 och finns intagna i den ned-

erländska strafflagen. Det grundläggande skyddet för enskildas personliga integritet finns emellertid intaget i den nederländska konstitutionen. I dess artikel 10 föreskrivs bl.a. att med de undantag som följer av lag har varje människa rätt till respekt för sitt privatliv. Enligt uppgift anses artikel 10 möjligen kunna läggas till grund för en skadeständstalan grund av obehörig användning överav vakningskamera. I 139 f § första punkten av den nederländska strafflagen föreskrivs att den som uppsåtligen tar bild befinner sig i en av en person som en bostad eller på annat område som allmänheten inte har tillträde till kan

66 Utländsk rätt

dömas till fängelse eller böter, om bilden har tagits med hjälp av en teknisk anordning och i hemlighet eller med hjälp av bedrägliga metoder. För att förfarandet skall vara straffbart fordras också att den avbildade personens lagliga intressen kan komma till skada. I en andra

punkt i samma paragraf kriminaliseras även innehavet av en sådan bild

om innehavaren känt till eller rimligen borde ha känt till att bilden tagits på det sätt som anges i första punkten. Syftet med paragrafen är att förhindra intrång i människors privatliv. Lagrummet reglerar enbart frågan om hanteringen av bildmaterial och är inte tillämpligt telefonavlyssning eller ljudinspelning. Med bild förstås i paragrafen en reproducerbar, relativt varaktig gestaltning som ñxerats fotografiskt papper eller på något annat sätt. En bild som tagits upp av en videokamera och som bevarats ett videoband omfattas av lagen. Däremot utgör bilder från övervakningskameror som inte spelas in videoband eller motsvarande utan endast återges direkt en TV-monitor inte bilder i som lagens mening. Med uttrycket bostad eller område som inte är öppet för allmänheten avses utöver vanliga bostäder även hotellrum och platser som är reserverade för t.ex. medlemmar i en klubb eller annan sammanslutning. Flertalet kontor anses utgöra en sådan plats som allmänheten inte har tillträde till. Platser eller lokaler som är öppna för alla men där endast ett begränsat antal personer kan få plats samtidigt såsom barer, restauranger, museer, banker och affärer anses vara öppna för allmänheten. Föreskriften om att straffbestämmelsen förutsätter att den avbildade personens lagliga intressen skall kunna komma till skada innebär att den som är i färd med att utföra t.ex. kriminella handlingar inte åtnjuter lagens skydd mot att bli filmad med hjälp av en dold övervakningskamera. Bestämmelsen i 139 f § som således rör produktion och innehav av bilder kompletteras av 139 g § som förbjuder publicering av sådana bilder som avses i 139 f I strafflagens 441 b § föreskrivs att den, som med hjälp av en kamera som det inte finns någon tydlig upplysning om, tar bilder av en person när denne befinner sig på en plats som är öppen för allmän-

heten men där tillgängligheten är begränsad restricted-access area

och där det mat och dryck eller där andra varor tillhandahålserveras les enskilda personer, skall dömas till fängelse och böter. Med restricted access-areas avses avgränsade platser till vilka inoch utpassage måste ske genom en dörr eller liknande entré. På grund av detta rekvisit kommer bestämmelsen främst att omfatta övervakning

i lokaler. Däremot omfattas inte sådan övervakning som sker på helt

öppna områden såsom gator, torg och gångstråk genom köpcentra av bestämmelsen. För att bestämmelsen skall vara tilllämplig krävs vidare att det skall röra sig om en plats där det sker servering av mat och

Utländsk rätt 67

dryck eller tillhandahållande av andra varor till privatpersoner. Bestämmelsen är således tillämplig på övervakning med kamera i restauranger, barer, varuhus och andra affärer men däremot inte sådan övervakning i museer, banker, postkontor och andra liknande lokaler där det inte sker någon servering av mat och dryck eller tillhandahållande av andra varor. Sammanfattningsvis innebär således den nederländska lagstiftningen att det är straffbart att i smyg ta bilder av personer som befinner sig på platser som inte är öppna för allmänheten samt att inneha eller publicera sådana bilder om den avbildades lagliga intressen kan skadas därav samt 2. att med dold kamera ta bilder av personer som befinner sig t.ex. på barer, i restauranger eller i affärer.

För övervakning andra platser än de som omfattas av strafflag-

stiftningen är således kameraanvändningen inte underkastad några i lag givna restriktioner. Kameraanvändningen är sådana platser endast styrd av sådana överväganden av teknisk, taktisk och ekonomisk natur som användare av övervakningssystem gör före ett beslut om anskaffning och utplacering av övervakningsutrustning. Under besöket i Nederländerna fick företrädare för utredningen information om bankernas användning av övervakningskameror av R. K. Oord. Denne är sekreterare i den nederländska bankföreningen och

ledamot av en nationell projektgrupp som arbetar med brottsbekämpningsfrågor. Som framgår av vad som sagts i det föregående finns inga i lag givna restriktioner som begränsar bankernas användning av

övervakningskameror. Man får således använda så många kameror man önskar för att övervaka en banklokal och användaren får själv välja om övervakningen skall ske öppet eller dolt. Enligt R. K. Oord har det utvecklats en praxis som innebär att banklokaler övervakas med hjälp av fasta kameror som monteras så att de kan registrera vad som händer i bankhallen, i entrén samt inom ett mindre område utanför entrén. Enligt R. K. Oord visar erfarenheten att rånare brukar maskera och demaskera sig inne i entrén eller högst två till tre meter utanför entrén. Man har därför från bankhåll inte sett något behov av att övervaka ett större område utanför entrén till banklokalen. De flesta kameror som används för övervakning brukar placeras så att de är väl synliga för bankkunderna. På vissa håll placeras även en monitor kopplad till någon av övervakningskamerorna ut i bankens skyltfönster för att det skall stå klart för potentiella rånare att banklokalen är övervakad med kameror. Endast sådana kameror som monteras upp i bankentrén för att ta identifierbara ansiktsbilder av rånare brukar döljas. Från bankhåll är man noga med att genom skyltning upplysa allmänheten om att en banklokal är övervakad med kameror.

68 Utländsk rätt

Kommunikationscentra såsom järnvägsstationer hör också till de platser där det normalt sett inte föreligger några i lag givna restriktio-

ner för användningen av övervakningskameror. Järnvägsstationen i

Rotterdam, som besökts av företrädare för utredningen, övervakas med hjälp av 64 övervakningskameror. Av dessa är 16 kopplade till videobandspelare som spelar in vad kameran registrerar. Kärnan i övervakningssystemet utgörs av ett ständigt bemannat kontrollrum där ett antal monitorer finns placerade. Från kontrollrummet kan man

larma den speciella järnvägspolis som övervakar ordningen inom järnvägens område. De inspelade videobanden sparas under en vecka

om de inte dessförinnan överlämnats till polisen för att användas vid någon brottsutredning. Det bör avslutningsvis framhållas att det enligt den information som

utredningen fått del av inte finns någon opinion i Nederländerna som ställer krav en skärpt reglering av kameraanvändningen. Tvärtom

har utredningens sagesmän framhållit att människor i allmänhet tycks

uppfatta övervakning med kameror i offentliga miljöer som något i huvudsak positivt, eftersom den ses som en nödvändig åtgärd för att

förebygga brott.

4.3 Storbritannien

4.3.1 Lagstiftning, m.m.

I Storbritannien finns ingen lagstiftning som direkt tar sikte TV-

övervakning i avsnittet benämnt Closed Circuit Television, CCTV

och det står således i princip envar fritt att installera CCTV för

personövervakning. Något krav att övervakningen skall vara öppen, dvs. att information om övervakningen måste lärrmas, finns följaktli-

gen inte heller. Det enda som indirekt kan verka inskränkande rätten att använda

CCTV är att det krävs tillstånd för att placera en kamera på en

byggnad om den är upptagen en särskild lista med byggnader av

historiskt intresse listed building. Vidare kan det inspelade bild-

materialet under vissa omständigheter falla under den engelska dataskyddslagstiftningen. Användningen av CCTV är således alltid tillståndsfri, om det inte är fråga om att placera kameran på en byggnad av historiskt intresse eller att bildmaterialet används på ett sådant sätt att man kommer i konflikt med the Data Protection Act.

När det sedan gäller den enskildes skydd mot integritetskränkningar,

t.ex. med hjälp av teknisk apparatur, förhåller det sig enligt engelsk rätt det viset att det mot sådana kränkningar saknas offentligrättsligt

skydd.

Utländsk rätt 69

På sin studieresa till Storbritannien besökte företrädare för utredningen den brottsförebyggande enheten vid det brittiska inrikesdepartementet, Home Office Crime Prevention Unit, staden Kings Lynn i West Norfolk och London Heathrow Airport. I avsnitten 4.3.2- 4.3.4 kommer att redovisas vad som framkom vid dessa besök. I avsnitt 4.3.5 redovisas två nya forskningsrapporter om CCTV, som utredningen har kunnat ta del av först efter sin studieresa till Storbritannien.

4.3.2 Home Office Crime Prevention Unit

Vid utredningens Sammanträffande med företrädare för Home Office Crime Prevention Unit framkom bl.a. följande.

Två olika modeller för att använda CCTV

Man kan säga att CCTV i Storbritannien används enligt två olika modeller. Gemensamt för båda modellerna är att de inte, annat än under de omständigheter som redovisats i det föregående, kräver tillstånd från någon myndighet. Enligt den ena modellen används CCTV rättighetsinnehavaren av för att övervaka huvudsakligen privat område. Det kan röra sig om privatpersoner som övervakar sin egendom eller om butiker som övervakar sina lokaler, t.ex. lär varuhuskedjan Marks Spencer ha sex kameror per våningsplan i sina varuhus. På Home Office Crime Prevention Unit saknar man kännedom om hur många kameror som används enligt den här modellen. Sannolikt rör det sig tusentals om kameror. Det bör dock nämnas att användningen av CCTV enligt den här beskrivna modellen i och för sig inte är begränsad till rent privata områden. Det finns inget som hindrar t.ex. en restaurangägare förutsatt att det inte är fråga att placera kameran s.k. listed om en building från att övervaka trottoaren utanför sin restaurang i syfte att förebygga bråk. Enligt de företrädare för Home Office Crime Prevention Unit som utredningen talat med är en sådan användning dock mindre trolig, eftersom restaurangägaren sannolikt det anser vara en polisiär uppgift att upprätthålla ordningen utanför restaurangen. Enligt den andra modellen används CCTV i ett s.k. scheme på svenska ungefär system, plan, projekt. Det karaktäristiska för ett scheme är att det är fråga om ett antal intressenter, t.ex. kommun, polis och butiksägare, som går samman för att med ett större antal kameror i syfte att förebygga eller avslöja brott övervaka t.ex. - citykärnan i en stad eller en parkeringsplats. Ett scheme finns närmare beskrivet i avsnitt 4.3.3 men kan kort beskrivas som ett system där övervakningskamerorna, som i normalfallet är rörliga och försedda

70 Utländsk rätt

med zoomningsfunktion, är anslutna till ett kontrollrum, vilket är bemannat med personal 24 timmar per dygn året runt. I kontrollrummet sker en kontinuerlig inspelning av bilder. Storleken på det område som övervakas varierar naturligtvis från fall till fall. I staden Newcastle lär det vara fråga om områden som är flera kvadratkilometer stora. CCTV enligt den här modellen har sitt egentliga ursprung i kameraanvändning för trafikövervakning och systemet har sedan utvecklats därifrån. Londons tunnelbana var bland de första att använda sig av schemes 1975 och syftet var då att förebygga brottslighet i tunnelbanan. Användningen av CCTV i tunnelbanesystemet har därefter byggts ut successivt beroende på en ökning av brottsligheten under 1980-talet med stölder från passagerare, rån m.m. Reducing Crime on the London Underground, An Evaluation of Three Pilot Projects, Barry Webb Gloria Laycock, Home Office Crime Prevention Unit, Paper 30, 1991. Även i staden Bournemouth använde man tidigt schemes för att i brottsförebyggande syfte övervaka strandpromenaden, där man sommartid hade en del problem. Dessa båda projekt fick stor publicitet och användningen av schemes har därefter spritt sig över Storbritannien. Enligt Home Office Crime

Prevention Unit fanns det år 1993 220 schemes i drift eller planera-

de. Antalet schemes kan i dag enligt samma källa uppskattas till ca 500. Eftersom det inte finns någon lagstiftning området har man på Home Office Crime Prevention Unit gett ut en skrift, CCTV Closed Circuit Television, Looking Out For You, som innehåller allmänna rekommendationer och kan tjäna som vägledning för den som överväger att installera CCTV enligt scheme modellen. De problem som man Home Office Crime Prevention Unit säger sig ha haft med schemes är att användarna att utveckla etiska regler för övervakningen samt att användarna slarvar med att byta ut banden med jämna mellanrum, vilket kan skapa problem den dag banden behövs som bevismaterial. Risken är då stor att banden är utslitna och dålig kvalité. Enligt de företrädare för Home Office Crime av Prevention Unit som utredningen talat med är det av väsentligt intresse, bl.a. för att allmänheten skall godta CCTV, att övervakningen sker på ett etiskt godtagbart sätt. Iden tidigare nämnda skriften från Home Office Crime Prevention Unit betonar man vikten av att ha etiska regler och lämnar även vissa rekommendationer om vad de lämpligen bör innehålla. Bl.a. rekommenderas att användningen av CCTV skall ske öppet, dvs. att information om övervakningen skall

lämnas. Man har nämligen den bestämda uppfattningen att endast

öppen kameraanvändning är brottsförebyggande och att dolda övervakningskameror har sitt värde vid brottsutredningar. Varken

Utländsk rätt 71

Home Office Crime Prevention Unit eller någon annan myndighet har dock möjlighet att tvinga en användare att anta etiska regler.

CCTVss inverkan på brottsligheten, m.m.

Man menade på Home Office Crime Prevention Unit att frågan om CCTV har haft en positiv effekt när det gäller att få ned brottsligheten är mycket svår att besvara. Det har nämligen inte bedrivits någon riktig forskning det området och det råder en djup oenighet om vilka faktorer påverkar brottsstatistiken och hur de påverkar den. som

En faktor är den s.k. överflyttningsproblematiken, dvs. när man vidtar

viss åtgärd, exempelvis installerar CCTV, flyttar kanske brottsligen heten någon annanstans, vilket innebär att den totala brottsligheten inte går ned. På Home Office Crime Prevention Unit menade man dock att inte all brottslighet är föremål för överflyttning, t.ex. inte ordningsstörningar och tillfällighetsbrott som exempelvis klotter. En annan faktor påverkar brottsstatistiken och som kan ge sken av att som brottsligheten i stället ökar vid installation av CCTV är att många en brott tidigare inte har anmälts, t.ex. mindre allvarliga fall av som misshandel, tas kamerorna. Vidare kan en del av svaret på nu upp av

att bilrelaterade brott gått ned på en viss parkeringsplats när man

installerat CCTV stå att finna i att billåsen blivit bättre, att användningen billarm ökat, att det bedrivits vissa kampanjer där man av uppmanat allmänheten att låsa sina bilar, använda rattlås och se till att stöldbegärlig egendom lämnas kvar i bilen. Även CCTV:s inte om

inverkan ;på brottsligheten är en kontroversiell fråga var dock

företrädarnas för Home Office Crime Prevention Unit uppfattning att CCTV kaln ha positiv effekt om den används tillsammans med en andra brottsförebyggande åtgärder. Framför allt det man kallade volume crime, t.ex. tillgreppsbrott, har kunnat reduceras med hjälp av CCTV även vid fall av terrorism och narkotikalangning har man men haft nytta CCTV. Man menade dock att CCTV inte är den av mirakelkur mot brottslighet det ofta framställs som. Uppfattningen att CCTV har en positiv inverkan när det gäller att få ned brottsligheten vinner visst stöd i en rapport utgiven av Home Office Crime Prevention Unit Understanding Car Parks, Crime and CCTV: Evaluation Lessons from Safer Cities, Nick Tilley, Police Research Group, Home Office Crime Prevention Unit Series, Paper

42. I rapporten studerades betydelsen av CCTV parkeringsplatser.

Man menade i rapporten att data från sex engelska städer gav starkt stöd för slutsatsen att CCTV hade lett till en nedgång i den bilrelaterade brottsligheten. Det påpekades dock i rapporten att det inte gick att något på frågan brottsligheten i stället hade flyttat svar om någon annanstans.

72 Utländsk rätt

CCTV:s betydelse för att få ned brottsligheten alltså inte synes vara okontroversiell. Däremot menade man på Home Office Crime Prevention Unit att det var alldeles klart att CCTV har inneburit stora vinster på domstolssidan. När den åtalade konfronteras med det inspelade bildmaterialet erkänner han regelmässigt brottet. Som ett exempel nämndes staden Newcastle, där den åtalade då han konfronterats med det inspelade bildmaterialet erkänt brottet i 297 fall av 300.

Allmänhetens inställning till CCTV

Enligt Home Office Crime Prevention Unit har allmänheten en mycket positiv inställning till CCTV. Av den vid tiden för utredningens besök senast publicerade statistiskt tillförlitliga undersökningen om allmän-

hetens inställning till CCTV framgår bl.a. följande Public Attitudes

to CCTV in Cambridge; Report to the Safer Cambridge Steering Group, september 1994, Cambridge City Council.

81 procent av de tillfrågade ansåg CCTV vara effektivt för att avslöja och gripa brottslingar,

73 procent ansåg CCTV vara brottsförebyggande,

- 79 procent ansåg att CCTV skulle göra att människor kände sig tryggare på gatorna, 22 procent av de tillfrågade oroade sig över risken för integritets- intrång vid användning av CCTV. Av dessa sade 37 procent att de ogillade att bli övervakade t.ex. känslan av att någon spionerade dem eller en allmän obehagskänsla av att bli registrerade videoband, 24 procent att de fruktade att polisen och staten skulle få större kontroll över deras liv t.ex. risk för maktmissbruk, en överdriven polisiär och social kontroll, storebrorssarnhälle samt 18 procent att de oroade sig över frågor rörande kontroll av användningen och systemets tillförlitlighet t.ex. vem som sköter anläggningen, hur det inspelade bildmaterialet förvaras, vem som har tillgång till bildmaterialet, 73 procent av de tillfrågade ansåg att CCTV i stadskärnan var en mycket bra eller ganska bra idé. Mindre än fem procent ansåg att det var en dålig idé.

Enligt Home Office Crime Prevention Unit kan en del av förklaringen till allmänhetens mycket positiva inställningen till CCTV vara att det hittills, såvitt känt, inte inträffat något allvarligt missbruk av CCTV. I England förekommer över huvud taget ingen debatt om användningen av CCTV och riskerna med den, vilket kan bero på att projekten drivs i organiserade former. Däremot pågår en intensiv

Utländsk rätt 73

debatt om massmedias intrång i människors privatliv. Det finns dock

grupper s.k. libertarians som trycker på för att få etiska regler för användning av CCTV Code of Conduct antagna parlamentet.

av Detta har dock regeringen hittills vägrat. På Home Office Crime Prevention Unit trodde man att endast en större skandal skulle kunna förändra allmänhetens positiva inställning till CCTV.

4.3.3 Kings Lynn

För att få tillfälle att studera ett större scheme i praktiken besökte utredningen staden King s Lynn, pionjärerna på området när det en av gäller användning av CCTV i större skala. Vid besöket i King s Lynn framkom bl.a. följande. King s Lynn är en förhållandevis liten stad med ca 35 000-40 000 invånare, belägen 15 mil norr om London. I staden finns industriområden och stadskärnan består ett utpräglat shoppingcenter, dit av kringboende åker för att göra sina inköp. Kings Lynn under var 1960-talet en vad man i Storbritannien kallar "overspill town" till London, dvs. King s Lynn accepterade del Londons att ta emot en av

befolkning, vilken växte alltför snabbt, under förutsättning att London

finansierade bostäder de inflyttande. Denna inflyttning förändrade delvis stadens karaktär. Bakgrunden till att man i Kings Lynn beslutade sig för att installera CCTV var att man på 1980-talet fick ökning brottsligen av heten stadens industriområde. Detta fick till följd del företag att en övervägde att flytta från industriområdet och det svårt att locka var

nya företag dit. För att få ett slut brottsligheten tog kommunen

1987 initiativ till övervakning av området med CCTV. När CCTV installerats sjönk brottsligheten från drygt 40 anmälda brott 1986 till 0 brott 1987. Därefter har brottsligheten legat på ett par anmälda brott per är. Även i stadskärnan blev brottsligheten så omfattande att en del invånare och butiksägare funderade att flytta från staden. Det rörde sig om bilstölder, bilinbrott, skadegörelse, klotter och fysiskt våld. För att komma till rätta med brottsligheten infördes CCTV. Den bil-

relaterade brottsligheten anmälda brott på de parkeringsplatser

pay

and display som kommunen tillhandahåller 108 år 1988, 161 år var 1989, 170 år 1990 och 207 år 1991. Den l februari 1992 installerades

CCTV kommunens parkeringsplatser. Den anmälda brottsligheten

sjönk då till 10 år 1992, 7 år 1993 och 6 är 1994. Även andra områden i staden övervakas med CCTV, numera t.ex. hela stadskärnan, sjukhusområdet, vissa bostadsområden, sportanläggningar och fritidsområden.

74 Utländsk rätt

I Kings Lynn fanns vid utredningens besök sammanlagt 64 övervakningskameror, varav de allra flesta var rörliga och försedda med zoomningsfunktion. Som nyss nämndes övervakar dessa kameror bl.a. hela stadskärnan gator, torg, osv., parkeringsplatser 17 stycken, industriområden, några bostadsområden, m.m. Samtliga kameror är anslutna till ett kontrollrum, beläget i stadens kommunhus. Kontrollrummet är bemannat 24 timmar per dygn året runt av civilanställd säkerhetspersonal. De kameror som är rörliga och försedda med zoomningsfunktion kan manövreras från kontrollrummet och bilderna

studeras på 16 monitorer där fyra bilder visas på varje monitor.

Därutöver kan operatörerna i kontrollrummet välja ut vilken bild som helst och specialstudera den på en särskild monitor. Bilden kan sedan sändas över till ledningscentralen stadens polishus, där den kan förevisas för polispersonal. Kontrollrummet står dessutom i ständig radiokontakt med polisens ledningscentral och personalen i stadens butiker kan via bärbara radioapparater ta kontakt med kontrollrummet. Varje bild som sänds till kontrollrummet spelas in på videoband och på bilden datum, tid och plats. Videobanden sparas i 14 dagar anges om de inte dessförinnan överlämnats till polis med anledning av en pågående brottsutredning. Det är även möjligt att omedelbart få en

papperskopia av en TV-bild.

För företrädare för utredningen förevisades två inspelade incidenter. Den incidenten rörde sig om en allvarlig misshandel utanför en av ena stadens pubar. En övervakningskamera dokumenterade hela misshandeln och det gick utan större svårighet att urskilja hur många slag och sparkar det var fråga om och var de träffade. De båda gärnings-

männen kunde sedan följas med stadens övervakningskameror då de

flydde genom stadskärnan. Personal i kontrollrummet larmade polis och kunde sedan leda polisen till en plats där gärningsmännen kunde gripas. Den andra inspelade incidenten visade två kraftigt berusade ungdomar som vandrade i staden. En av ungdomarna var aggressiv och försökte vid ett flertal tillfällen att sparka in butiksfönster, slå av bilbackspeglar, m.m. Den andra personen tog ingen del i skadegörelutan det framgick ganska klart att han i stället försökte lugna ner sen, sin aggressive kamrat. Personal i kontrollrummet larmade polis som kunde ledas till den plats där de båda ungdomarna befann sig. Polisen omhändertog endast den aggressive av de båda ungdomarna. Man menade i King s Lynn vittnesuppgift säkerligen hade lett till att att en

båda pojkarna hade omhändertagits av polis trots att en av dem var

oskyldig. I staden förekommer inte någon skyltning om att övervakning

pågår. Kamerorna är visserligen placerade öppet men vissa av

kamerorna har ett utseende för den oinvigde knappast leder som tanken till övervakningskamera. Det är dock ingen hemlighet att en

Utländsk rätt 75

staden är övervakad. Tvärtom anser man att en öppen kameraanvändning är det enda tänkbara om man vill förebygga brott, vilket är huvudsyftet med övervakningen i staden. Man menar att publicitet kring övervakningen är väsentlig om man vill att övervakningen skall vara framgångsrik. I en skrift, utgiven av staden Kings Lynn, uttalades följande.

God publicitet avskräcker brottslingar och medför att allmänheten känner sig trygg.

Information om övervakningen i lokalpress, radio och television är

effektiva medel för att övertyga kriminella element att hålla sig borta från staden. Var öppen och ärlig om systemet. Den laglydiga allmänheten har inget att frukta av övervakningen. Brottslingen har allt att frukta.

Kostnaden för att driva övervakningssystemet uppgår till 220 000 pund

per år ca 2,5 miljoner kr. De största posterna utgörs av lönekost-

nader samt hyreskostnader för karnerautrustningen. Systemet finansieras inte med skattemedel utan är självfinansierande. Filosofin är att

den som har nytta av övervakningen också skall betala för den user

pays. På varje parkeringsbiljett tas ut en avgift om 10 pence drygt

l kr. På det drar man in 150 000 pund per år ca 1,7 miljoner kr per

år. Företagen industriområdet, sjukhuset och sportanläggningarna betalar en viss summa till kommunen för driften av kontrollmmmet.

Enligt kommunledningen är allmänheten mycket positivt inställd till

CCTV. Man betalar gärna 10 pence extra för att parkera sin bil på en säker parkeringsplats. Många av stadens invånare, särskilt kvinnor, har sagt att de numera känner sig trygga i staden även efter mörkrets inbrott. Antalet människor som rör sig i stadskärnan under kvällstid har också ökat.

4.3.4 London Heathrow Airport

Företrädare för utredningen gjorde även ett besök vid flygplatsen London Heathrow Airport för att studera de kameraövervakningssystem som används där. Följande framkom vid besöket. Heathrow är mycket starkt trafikerad flygplats med fyra

en

terminaler och en femte terminal under uppförande. Flygplatsen har l 400 flighter varje dygn och passeras årligen av ca 55 miljoner passagerare. Heathrow betraktas som ett högriskmål för terroristattacker och flygplatsen förekommer också en hel del narkotikasmuggling. På flygplatsen används två olika kameraövervakningssystem och man kan nog utan överdrift säga att praktiskt taget hela flygplatsen

76 Utländsk rätt

övervakas med CCTV. Det ena systemet drivs av tull och polis och det andra av det bolag, London Heathrow Airport Limited, som sköter driften av flygplatsen. Det lämnas ingen information om att flygplatsen övervakas med CCTV men kamerorna är inte dolt placerade. Syftet med tull/polis-systemet är huvudsakligen att bedriva spaning

mot narkotikasmuggling och terrorism. Bl.a. flygplatsens tullfilter

övervakas med CCTV och samtliga passagerare som ankommer till eller avreser från Heathrow registreras videoband. Inspelningarna sparas i ett år. Det övervakningssystem som används av London Heathrow Airport Limited syftar till att se till att driften av flygplatsen fungerar störningsfritt. Det kan handla om att övervaka incheckningsdiskar för att vid köbildning se till att ytterligare diskar öppnas.

4.3.5 Två forskningsrapporter om CCTV

Efter utredningens studieresa till Storbritannien har två forskningsrapporter om CCTV publicerats. CCTV in Town Centres: Three Case Studies 1995 och Does Closed Circuit Television Prevent Crime 1996. Den första rapporten CCTV in Town Centres: Three Case Studies, Ben Brown, Police Research Group, Crime Detection and Prevention Series: Paper No 68, London: Home Office Police Department, publicerades i november 1995. I rapporten studerades användningen av CCTV i stadskärnan i Birmingham, Newcastle och Kings Lynn. I rapporten hävdas att installerandet av CCTV till en början kan ha en stark brottsförebyggande effekt en hel rad olika typer av brott men att det finns en risk för att denna effekt i vart fall när det gäller vissa brott kan avta med tiden. - Enligt rapporten fanns det från samtliga studerade områden bevis som tydde att övervakningen med kameror hade lett till en minskning av antalet egendomsbrott property crime, särskilt när det gällde inbrottsstölder burglary. Detta var mest tydligt i Newcastles stadskärna, där graden av kameratäckning var hög. I Newcastle fanns det dessutom inga tecken som tydde att det skett en överflyttning av brott till andra områden eller till en annan typ av brottslighet.

Övervakningens effekt brott mot person var emellertid mindre

tydlig. I storstadsområden har övervakningen r°ned kameror haft en mycket ringa effekt när det gäller att förebygga våldsbrott. Detta kan enligt rapporten hänga samman med att våldsbrotten till sin natur är

impulsartade och ofta begås under inflytande av alkohol. De är därför

svåra att förebygga. I rapporten menade man dock att övervakningen

vid överfall assault i stället kan ha sin främsta betydelse för att

koordinera en snabb polisiär insats, vilket kan innebära att situationen

Utländsk rätt 77

inte blir så allvarlig som den annars hade kunnat bli. Kameraanvändningen kan också bidra till utredningen brottet och därigenom om minska kostnaderna för rättsväsendet. I de områden av Birminghams stadskärna där graden kameraav täckning var god fanns det bevis som tydde att antalet rånbrott

robbery och stöld från person theft from the person hade minskat.

Det fanns emellertid även bevis som indikerade att brottsligheten i stället hade flyttats över till andra områden i stadskärnan, där man endast delvis eller inte alls hade övervakning med kameror. I studien av Birmingham ingick även att undersöka vilken effekt kameraanvändningen har haft människors känsla trygghet. Enligt av rapporten kände sig de människor som var medvetna om att övervakning pågick tryggare då de vistades i stadskärnan efter mörkrets inbrott än de gjorde innan kamerorna installerades. Den andra undersökningen Does Closed Circuit Television Prevent Crime An Evaluation the Use CCTV Surveillance Cameras in Airdrie Town Centre, är utförd av Emma Short, MA och Jason Ditton, BA, PhD, vid Scottish Centre for Criminology. Rapporten är

publicerad 1996 The Scottish Office Central Research Unit.

Undersökningen utfördes uppdrag The Scottish Office för att av mer generellt utvärdera hur effektiv CCTV är som brottsförebyggande åtgärd och för att försöka få svar på följande frågor. Leder an-

vändandet CCTV till minskning antalet anmälda brott Ökar

av en av CCTV möjligheten att klara upp brott Om antalet brott minskar i det övervakade området, sker då en överflyttning brottsligheten av Airdrie, en liten stad öster om Glasgow, valdes ut som undersökningsobjekt. Det s.k. scheme som används i Airdrie togs i bruk år 1992 och består av 12 kameror övervakar stadskärnan och ett som mera avsides beläget område. Undersökningen utfördes så sätt att brottstatistik från det övervakade området, från området omedelbart intill det övervakade området, från återstoden polisområdet och från Skottland i dess av helhet samlades ihop under en period av fyra år. Perioden omfattade två år innan CCTV installerades och de därpå följande två åren. Enligt rapporten var resultatet följande.

Antalet anmälda brott minskade med 21 procent i det CCTV övervakade området. Den brottslighet som påverkades mest CCTV "crimes of - av var

dishonesty" dvs. inbrottsstölder housebreaking, stölder av och ur

,

motorfordon thefts of and from motor vehicles, snatteri shoplif-

ting, bedrägeri fraud, m.m. Antalet anmälda sådana brott minskade med 48 procent.

78 Utländsk rätt

Uppklaringsprocenten ökade från 50 till 58 procent i det område som övervakades med CCTV. Det var huvudsakligen vid fall av "fire-raising" och "vandalism" som fler brott kunde klaras upp. Inga bevis fanns för att brottsligheten överflyttats till ett annat område eller till någon annan brottstyp.

4.4 Tyskland

I Tyskland saknas lagstiftning som reglerar själva användningen av övervakningskameror. Däremot finns det lagstiftning som berör

hanteringen kameraanvändningens produkter, dvs. bildmaterialet.

av Central i sammanhanget är den tyska federala dataskyddslagen Bundesdatenschutzgesetz BDSG. Lagen tillkom i syfte att skydda enskilda mot sådant intrång i deras personliga integritet som kan ske

i samband med hantering av personrelaterade uppgifter. Den reglerar

frågor insamling, lagring, förändring, användning och utlämnande om

av personuppgifter och innehåller bl.a. bestämmelser som rör

hanteringen bilder som man kan ta med hjälp av en övervakningsav

kamera. Lagen är tillämplig på hantering av register Dateien och

akter Akten. Lagen gäller även för manuella register. När det gäller

register är lagen tillämplig både för offentliga och privata subjekt. Den

reglering som avser akter gäller däremot i princip endast för subjekt inom den offentliga sektorn. Med en akt avses dokument som inte innefattas i registerbegreppet. Hit hör bl.a. bild- och ljudbärare såsom videoband. Det kan nämnas att akter där man kan få fram innehållet

med hjälp av ett automatiserat förfarande ett digitalt bildarkiv

betraktas som ett register.

Behandling personuppgifter som finns i register eller akter som

av omfattas lagen är tillåten bara användningen har stöd i dataav om skyddslagen eller någon annan författning eller om den enskilde har samtyckt till behandlingen. I dataskyddslagen anges vilka förutsättningar skall uppfyllda för att olika moment i databehandsom vara lingen skall ske. Det ankommer på myndigheten eller det privata

subjektet att själv avgöra om lagens villkor är uppfyllda i fråga om

den tilltänkta databehandlingen. Kontroll förekommer i efterhand, bl.a. dataskyddsombudsmän som finns såväl federal- som genom delstatsnivå. En viss anmälningsplikt föreligger också. Inom den offentliga sektorn skall automatiserade register anmälas till den federala dataskyddsombudsmannen. På den privata sidan gäller

anmälningsplikten i princip endast sådana register från vilka uppgifter

lämnas ut. Det innebär att digitala bildarkiv och manuellt hanterade bildarkiv kan sägas utgöra register omfattas av anmälningsplikten. som På den offentliga sidan berör Bundesdatenschutzgesetz använd-

SOU 1996: 88 Utländsk rätt 79

ningen av övervakningskameror eftersom lagen, som nämnts ovan, även är tillämplig akter och detta begrepp även innefattar videoband och andra bildbärare. Regleringen innebär att, om en myndighet önskar sätta upp övervakningskameror i sina lokaler, man endast får ta upp bildmaterialet videoband om myndigheten har ett behov av detta. Däremot faller inte bilder som enbart återges en monitor under lagen. Användning av övervakningskameror som, med svensk terminologi, inte är förenade med rätt att behandla eller bevara bilder omfattas således inte av dataskyddslagens reglering. På den privata sidan gäller lagen bara register och den omfattar därför inte videoband som i normalfallet inte är att betrakta som register. Detta innebär att lagstiftningen för den privata sektorns del inte lägger några hinder i vägen för den som vill använda övervakningskameror, vare sig bildmaterialet tas upp på videoband eller Såvitt känt har det i Tyskland inte bedrivits någon forskning om vad det finns för behov av övervakningskameror och vilken effekt sådan övervakning kan ha brottsligheten.

Tillämpningen kameralagstiftningen 81 av

Tillämpningen av kameralagstiftningen

5.1 Länsstyrelsernas

handläggning av ärenden om övervakningskameror

För att undersöka omfattningen av den tillståndspliktiga användningen

av övervakningskameror och vilka kameraärendena resurser som tar i anspråk vid länsstyrelserna har samtliga länsstyrelser tillställts en

enkät där de tillfrågats om handläggningen av dessa ärenden. Utredningen har vidare inhämtat uppgifter om dels handläggningstiden för

kameraärenden vid några landets länsstyrelser, dels hur ofta det av skett lagföringar grund överträdelser straffbestämmelserna i av av

kameralagstiftningen. Resultaten av undersökningarna redovisas i det

följande i detta avsnitt. Enkäten företogs under tiden maj t.o.m. augusti 1995.

5.1.1 Antal tillstånd att använda övervakningskameror

I enkäten har länsstyrelserna tillfrågats hur många tillstånd

om att använda övervakningskamera som det finns för närvarande, hur dessa tillstånd är fördelade mellan olika användargrupper och bevakningsobjekt samt i vilken utsträckning tillstånden är förenade med rätt att behandla eller bevara bilder, dvs. med inspelningsrätt. Svaren har sammanställts i tabell

82 Tillämpningen av kameralagstiftningen Tabell Tillstånd att använda övervakningskamera. Siffror inom parentes anger antal tillstånd med inspelningsrätt.

Göteborgs

lands

lands

Tillämpningen av kameralagstiftningen 83

Tabell Tillstånd att använda övervakningskamera. Siffror inom parentes anger antal tillstånd med inspelningsrätt.

Län Museer Idrotts- P-hus Entré- Övriga Antal till- Antal Antal platser och p- er ståndtotalt kame- kameror platser ror per totalt tillstånd

Göteborgsoch

lands

lands

84 Tillämpningen av kameralagstijfiningen

Som framgår av svaren finns det totalt i landet 4 967 tillstånd att använda övervakningskamera. Av dessa är 1 023 förenade med inspelningsrätt. Geografiskt märks en koncentration till de tre storstadslänen. Stockholms-, Göteborgs och Bohus- samt Malmöhus län svarar således för närmare hälften av tillstånden. När det gäller fördelningen olika bevakningsobjekt framgår av svaren att det finns flest tillstånd inom detaljhandelsnäringen. Den näst största gruppen utgörs av tillstånd att använda övervakningskamera för bevakning av bank- och postlokaler. Bakom beteckningen övriga som utgör den storleksmässigt tredje största gruppen döljer sig en rad olika bevakningsobjekt. Det absoluta flertalet av dessa avser dock kontors- och industrifastigheter. I tabell 2 och 3 redovisas siffrorna för bank- och

postväsendet samt för detaljhandeln uppdelade i undergrupper samt med uppgift om i vilken utsträckning tillstånden förenats med

inspelningsrätt.

Tabell Bank- och postväsendet.

Annan penninginrättning 20 16 80 Totalt i landet l 177 956 81,2

Huvuddelen av tillstånden avser bevakning av bankkontor och merparten eller närmare bestämt 81,2 procent av tillstånden inom gruppen är förenade med inspelningsrätt. Tabellen visar att tillstånden som gäller övervakning av banklokaler oftare är förenade med inspelningsrätt än de tillstånd som avser övervakning av postlokaler.

Tillämpningen kameralagstijiningen 85 av

Tabell Detaljhandeln.

Bevakningsobjekt Anta tillstånd totalt Antal tillstånd med inspelningsrätt. Inom parentes anges procentuell andel

Av tabellen framgår att de flesta tillstånden inom denna grupp avser bevakning av dagligvarubutiker. Undersökningen visar också att endast ett litet fåtal av tillstânden, 24 stycken eller 1,29 procent samtliga av

tillstånd inom detaljhandelsgruppen, är förenat med inspelningsrätt.

5.1.2 Vilka personella resurser tar handläggningen

av

kameraärendena i anspråk

Utredningen har genom enkäten undersökt vilken tid handläggningen av kameraärendena tar i anspråk och vilka ett utökat inspekresurser tionsförfarande skulle kräva. Länsstyrelsernas redovisas i tabell svar 4. Vid beräkning av hur stor andel årsarbetskraft handav en som läggningen tagit i anspråk har utredningen utgått från årsarbetsatt en kraft motsvarar 1 680 timmar.

86 Tillämpningen av kameralagstzftningen Tabell Resursåtgâng vid handläggning av kameraärenden. Län Antal Total ar- Total arbets- Varavinspek- Ytterligare ar- Ytterligare ar- Totalt årsarlöpande betsinsats insats räknat tionsverksam- betsinsats vid in- betsinsats vid in- betskraftsbetillstånd räknat i i årsarbets- het räknat i spektion lggr/ár spektionl ggr/år hov vid in-

och Bohus

bergs Kristian- 174 150 0,09 600 0,34 0,43 stads

tens

lands

tens Västernorr- 137 120 0,07 20 700 0,42 0,49 lands Västman- 109 100 0,06 70 400 0,24 0,30 lands

lands Totalt i 4 967 4 839 2,88 410 9 865 5.85 8,73 landet

Tillämpningen av kameralagstijiningen 87

Det förtjänar påpekas att siffrorna avseende vilken tid ärendena tar i

anspråk i dag och vid en utökad tillsynsplikt bygger på mer eller

mindre säkra bedömningar. Någon registrering av vilken tid som läggs ned på dessa ärenden görs inte vid länsstyrelserna. Vid bedömningen

torde inte heller ha beaktat de personalinsatser som är gemensam-

man för berörd ärendehantering och annan verksamhet på länsstyrelma nu Med dessa förbehåll visar undersökningen att ärendehanteringen sen. såsom den bedrivs i dag inte tar i anspråk mer än ca tre årsarbetskrafter totalt i landet och att det endast är i Stockholms län som tidsåtgången överstiger den gäller för heltidstjänst. Av siffrorna kan som en

vidare utläsas att, om inspektionsverksamheten utökades så att varje

anläggning besöktes gång året, detta skulle vid i övrigt en om oförändrade förhållanden kräva en extra insats motsvarande ca sex årsarbetskrafter. Av materialet framgår även att länsstyrelserna i dag

lägger ned relativt lite tid att inspektera kameraanläggningar. Enligt de inhämtade uppgifterna har endast ca 8,4 procent av den tid som ärendehanteringen totalt tagit i anspråk använts för inspektionsverk-

samhet.

5. 1 Ärendetillströmning

Enligt uppgift från JK, får del länsstyrelsernas beslut i

som av kameraärenden, avgjordes det under åren 1990 till och med 1995 det antal ärenden som framgår av tabell 5.

Tabell Antal avgjorda kameraärenden per år.

av under åren 1990 till och med 1993. Trenden bröts visserligen år 1994

under år 1995 har ärendetillströmningen åter ökat. men

88 Tillämpningen av kameralagstijftningen

1.4 Handläggningstid

Utredningen har inhämtat uppgifter om handläggningstiden vid några av landets länsstyrelser. Med handläggningstid avses här tiden från det att en tillståndsansökan kommit in till länsstyrelsen till dess att ett beslut expedierats till sökanden. De inkomna redovisas i tabell svaren

Tabell Handläggningstid.

Län Genomsnittlig Anmärkning

handlägg-

ningstid Göteborgs 111 dagar Beslut expedieras vanligen inom en och Bohus vecka från det ärendet är komplett Hallands 91 dagar Kalmar 32 dagar Koppar- 60 dagar bergs

Malmöhus 35 dagar Länsstyrelsen har som målsättning att

expediera beslut inom tre veckor från det ärendet är komplett Stockholms 120 dagar Den genomsnittliga handläggningstiden understiger 4 månader. Enkla ärenden avgörs dock inom en vecka. Värmlands 45 dagar Västernorr- 60 dagar lands Uppsala 40 dagar Örebro 45 dagar

Som framgår av tabellen varierar handläggningstiden från ca en månad i t.ex. Malmöhus län till knappt fyra månader i Stockholms län. Enligt vad som uppgivits vid kontakter med länsstyrelserna förorsakas tidsutdräkten i ärendehanteringen av olika faktorer. Från flera håll har det framhållits att ansökningshandlingarna ofta är ofullständiga och att det tar tid att få dem kompletterade. Från några länsstyrelser har det uppgetts att beslut endast meddelas efter inspektion av bevaknings-

Tillämpningen kameralagstmningen 89 av

objektet och att det kan vara svårt att finna ett lämpligt tillfälle att utföra en sådan inspektion, eftersom vanligen vill samordna man inspektionen med andra förrättningar på orten. Från flera häll har det också framförts att de instanser, främst kommunerna, skall yttra som sig över en ansökan brukar dröja med att komma in med yttrandet.

5.1.5 Undantag från upplysningsplikten

Lagen om övervakningskameror öppnar som framgår av redogörelsen för gällande rätt, se avsnitt en viss möjlighet till användning av dolda övervakningskameror. Enligt 3§ tredje stycket i lagen får länsstyrelsen nämligen medge undantag från den gällande annars skyldigheten att lämna upplysning övervakningskameror. För att om ett sådant undantag skall få medges krävs att det föreligger synnerliga skäl. Utredningen har i enkäten tillfrågat länsstyrelserna hur många ansökningar om undantag från upplysningsplikten kommit in som under åren 1990 1995, hur många beviljats och vilka sökt - som som de beviljade undantagen. Av svaren som redovisas i tabell 7 framgår att länsstyrelserna sammantaget endast fått in elva ansökningar och att nio av dessa beviljats. Två av dessa beslut har dock sedermera hävts av överinstanserna. Av de sju återstående beviljade undantagen avser

fyra de som redovisats av länsstyrelsen i Älvsborgs län tillstånd

- -

som meddelades vid en brottsutredning angående sabotage mot ett antal livsmedelsbutikers brödavdelningar. Dessa länsstyrelsen

av meddelade tillstånd prövades av Regeringsrätten i domar den 14 april 1994. En dessa domar RÅ 1994 ref 33 och av tre ytterligare avgöranden berörs närmare i avsnitt 7.5.

90 Tillämpningen av kameralagstiftningen

Tabell Undantag från upplysningsplikten enligt 3 § tredje stycket lagen om övervakningskameror m.m. Län Antal ansökn. Antal av länssty- Sökande 1990-95 relsen beviljade ansökningar Blekinge Gotlands Gävleborgs Göteborgs l l Polismyndighet och Bohus Hallands 1 l Bank, tidsbegränsat Jämtlands Jönköpings l 1 Livsmedelshandel, hävt av kammarrätten Kalmar Kopparbergs Kristianstads Kronobergs Malmöhus Norrbottens Skaraborgs Stockholms Södermanlands Upplands l 0 Polismyndighet Värmlands 1 0 Televerket Västerbottens Västemorrlands Västmanlands

Älvsborgs 4 4 Livsmedelshandel, tidsbe-

gränsat under brottsutredning rörande sabotage mot brödavdelningar i Örebro 2 2 Rikskrim., sedermera hävt av kammarrätten 2. Televerket

Östergötlands

Totalt i landet 11 9

Tillämpningen av kameralagstiftningen 91

5.1.6 Ändring av villkor och återkallelse av tillstånd vid

ändrade förhållanden

Genom enkäten har länsstyrelserna tillfrågats i vilken utsträckning och

i vilka situationer de tillämpat bestämmelsen i 13 § lagen om övervakningskameror m.m. som föreskriver att länsstyrelserna får meddela nya villkor eller återkalla meddelade tillstånd om förutsättningarna för tillståndet ändras. Av svaren framgår att huvuddelen av länsstyrelserna inte tillämpat bestämmelsen alls eller bara någon

enstaka gång per år 19 av 24 länsstyrelser. Två av länsstyrelserna, de i Kalmar och Kopparbergs län, uppgav att de tillämpade bestämmelsen mellan fem och tio gånger per år medan länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs och Bohus samt i Malmöhus län tillämpade bestämmelsen något mer än tio gånger per år.

5.2 överträdelser

av kameralagstiftningens

straffbestämmelser

Statistikuppgifter från Statistiska Centralbyrån visar att under tiden

från år 1977 då lagen om TV-övervakning trädde i kraft till och med år 1993 har lagföring av överträdelser av straffbestämmelserna i

kameralagstiftningen skett vid 17 tillfällen eller således i genomsnitt en gång per år. Lagföringarna som omfattar 13 domar, tre strafförelägganden och en åtalsunderlåtelse fördelar sig relativt jämnt över

aren.

5.3 Praxis i tillstândsärenden

5.3.1 Inledning

I bilaga 3 redovisas ett urval av avgöranden från i huvudsak regeringen, Regeringsrätten och kammarrätterna i tillståndsfrågor enligt lagen

1977:20 om TV-övervakning och lagen 1990:484 om övervakningskameror m.m. I det närmast följande avsnittet 5.3.2 lämnas en

sammanfattning av praxisgenomgången. I avsnitt 5.3.3 görs ett försök

att beskriva vissa huvudlinjer i nuvarande tillståndspraxis.

5.3.2 Sammanfattning av praxis i tillstândsärenden

sammanfattningen har begränsats till att avse de övervakningsobjekt där det har varit möjligt att få en relativt samlad bild av hur till-

92 Tillämpningen av kameralagstiftningen

ståndsprövningen har utfallit. I övrigt hänvisas till praxis genomgången i bilaga I de fall det under utredningsarbetet har framkommit att praxis beträffande vissa övervakningsobjekt har förändrats, lämnas i stället en redogörelse för nuvarande länsstyrelsepraxis. En primär förutsättning för tillstånd har varit att det verkligen har funnits ett behov av att använda övervakningskameran. I annat fall har tillstånd vägrats. Som exempel kan nämnas att tillstånd har vägrats när

ändamålet med övervakningen har varit att spara in personal, att

åstadkomma en bättre kundservice eller då ändamålet med över-

vakningen lika väl har kunnat tillgodoses något annat sätt än genom att använda en övervakningskamera. Tillstånd har t.ex. vägrats att med

övervakningskameror övervaka en industrifastighets närområde och fasader under nattetid och helger i syfte att förhindra inbrott, eftersom det ansågs att brottsförebyggande åtgärder kunde anordnas genom kon-

ventionella larmanordningar eller något annat sätt.

När det gäller idrottsanläggningar har tillstånd som regel vägrats då övervakningen avsett den lokal där själva idrottsaktiviteten utövas. Om avsikten med övervakningen har varit att förhindra olyckor har emellertid tillstånd getts i en del fall, bl.a. i simhallar och i en

styrketräningslokal. Vidare har tillstånd meddelats för övervakning av

större idrottsarenor, såväl inne själva arenan som av det närmaste området utanför densamma. Ändamålet med övervakningen har då varit att vid arrangemang underlätta ordningshållningen och förbättra säkerheten samt att öka möjligheterna att identifiera orosmakare. Tillståndet har i sådana fall förenats med rätt att behandla och bevara bilder. Ansökningar om tillstånd till övervakning av restaurangeroch hotell har som regel gällt entrén till lokalen. Tillstånd har i sådana fall vägrats utom i något enstaka fall då man ansåg att det förelåg särskilda omständigheter. Ansökningarna har avslagits med motiveringen att TV-övervakning av utrymmen där allmänheten uppehåller sig i anslutning till restauranger o.d. kan innebära särskilda risker från integritetssynpunkt. En länsrätt har dock i ett år 1995 avgjort fall

ansett att övervakning av en restaurangentré området innanför den

yttre porten, i syfte att förebygga ordningsstörningar och våldshandlingar samt att möjliggöra identifiering av inblandade parter när en sådan händelse har inträffat, inte utgjorde annat än ett sådant ringa integritetsintrång som avses i 5 § andra stycket och gett tillstånd till övervakningen. Tillståndet innefattade även rätt att behandla och bevara bilder. I samma ärende och i ett annat liknande fall avslogs

ansökan såvitt avsåg övervakning av gångbanan utanför entrén. När det gäller banklokaler synes merparten av den praxis som ut-

redningen har redovisat i bilaga 3 inte ge en korrekt bild av hur till-

ståndsprövningen utfaller i dag. Enligt vad utredningen inhämtat

Tillämpningen av kameralagstiftningen 93

godtas numera regelmässigt övervakning både bank- och postav lokaler i syfte att förebygga brott. Besluten, i normalfallet är som förenade med rått att behandla och bevara bilder kontinuerligt, tillåter övervakning av själva lokalen med fasta kameror försedda med fast optik. Inspelat material får normalt bevaras i en månad. Närområdet utanför entréerna får i princip inte övervakas.

Pantbanker har i tillståndspraxis inte jämställts med banklokaler.

Den verksamhet som en pantbank bedriver har i praxis ansetts vara sådan att intresset av att värna den personliga integriteten gör sig

starkt gällande vid tillståndsprövningen. I ett par avgöranden har dock

pantbanker fått tillstånd att i brottsförebyggande syfte övervaka den lokal där verksamheten bedrivs. Tillståndet har emellertid inte förenats

med rätt att behandla och bevara bilder. I ett av avgörandena en

länsrättsdom erinrades sökanden om möjligheten att hos länsstyrelsen ansöka om tillstånd att bevara bilder, upptagna i samband med överfallslarm.

För övervakning av industrianläggningar, polishus och kriminal-

vårdsanstalter har regelmässigt getts tillstånd. Tillstånden har dock i flertalet fall inte förenats med rätt att behandla och bevara bilder. Denna övervakning avser normalt kontroll av in- och utpassering, ibland även parkeringsplatser. En förutsättning för tillstånd brukar vara att kamerorna skärmas av så att endast själva grindpartiet, in- och utfarten samt i förekommande fall parkeringsplatsen kan övervakas. Ett område utanför själva anläggningen får övervakas endast det om finns särskilda omständigheter, t.ex. att övervakningen avser ett s.k. krigsviktigt företag. Vid övervakning av sådana särskilda objekt har det förekommit att tillståndet har förenats med rätt att behandla och bevara bilder. I allmänhet ges numera tillstånd att övervaka butikslokaler i syfte att förebygga och avslöja brott. Tillstånden brukar dock endast undantagsvis förenas med rätt att behandla och bevara bilder. Härvid brukar beaktas omständigheter som butikens storlek, dess omsättning, om den för ett stöldbegärligt varusortiment, om den varit utsatt för grövre brottslighet, osv. I några fall har rätten att behandla och bevara bilder knutits till överfallslarmet. Även då har det varit fråga om sökanden som är särskilt utsatta för grövre brottslighet, t.ex. en guldsmedsaffär. I ett fall har tillstånd getts att övervaka ett smalt område närmast utanför butiksentrén. När det gäller bensinstationer har tillstånd getts att övervaka

biltvättanläggningar dock inte kön till anläggningen och bensinpum-

par. I något fall har tillstånd att behandla och bevara bilder meddelats ett bensinstationsföretag. Det var då fråga om inspelning av bilder från butikslokalen under nattetid, i syfte att kunna identifiera rånare och andra som uppträdde hotfullt. Beslutet motiverades med att det med

94 Tillämpningen av kameralagstijiningen

hänsyn till omsättningens storlek, butikens utsatta läge och syftet med övervakningen fick anses föreligga särskilda skäl att tillåta inspelning. Tillståndspraxis avseende utställningslokaler, museer m.m. har varierat. I praxis enligt 1990 års lag har tillstånd vägrats att i brottsförebyggande syfte övervaka ett i ett museum inrymt bibliotek. Likaså har tillstånd vägrats att övervaka en forskarsal i ett stadsarkiv i syfte att förhindra stöld och skadegörelse av arkivhandlingar. Däremot har tillstånd getts ett museum att i brottsförebyggande syfte använda två övervakningskameror. Mot bakgrund bl.a. av värdet av de övervakade föremålen fick ändamålet med övervakningen ges företräde framför intresset att värna enskildas integritet. Ansökningar om tillstånd att använda övervakningskameror på sjukhus har som regel gällt övervakning av entréer. Tillstånd har normalt meddelats för sådan övervakning under kvälls- och nattetid då

personalbemanningen har varit otillräcklig. Tillstånden har dock inte

förenats med rätt att behandla och bevara bilder. Polisen har regelmässigt getts tillstånd att använda övervaknings-

kameror för trajikövervakning och ordningsövervakning i anslutning

till allmänna kommunikationer. En del av tillstånden, bl.a. ett som

avser ordningsövervakning i Stockholms tunnelbana samt i och utanför

entréerna till tunnelbanan, har förenats med rätt att kontinuerligt behandla och bevara bilder. Vid trañkövervakning har tillståndet i något fall förenats med rätt att behandla och bevara bilder i samband med inträffad olyckshändelse.

5.3.3 Huvudlinjer i nuvarande tillståndspraxis

I förevarande avsnitt görs ett försök att beskriva vissa huvudlinjer i nuvarande tillståndspraxis. Utredningen vill dock påpeka att det inte kan uteslutas att praxis när det gäller vissa övervakningsobjekt kan ha ändrats utan att detta går att utläsa i domstolsavgörandena. Som har nämnts i det föregående är så t.ex. fallet när det gäller användning av

övervakningskameror i bank- och postlokaler. Den av utredningen genomförda enkätundersökningen av länsstyrelsernas handläggning av

ärenden om övervakningskameror ger emellertid en ganska god bild vilka övervakningsobjekt som har godtagits i praxis och i vilka fall av tillstånden har förenats med rätt att behandla och bevara bilder. Mot bakgrund av det sagda kan det dock finnas anledning att iaktta viss försiktighet när det gäller att utifrån det redovisade materialet dra slutsatser huvudlinjerna i tillståndspraxis. om Enligt 5 § första stycket lagen om övervakningskameror m.m. är en

grundläggande förutsättning för tillstånd att sökanden kan anses ha ett

befogat intresse att få använda en övervakningskamera och att detta av intresse inte lika väl kan tillgodoses på något annat sätt. Det an-

Tillämpningen av kameralagstiftningen 95

kommer således på sökanden att påvisa ett behov av att använda en övervakningskamera. De ändamål som förefaller godtas i praxis år att förebygga brott och att underlätta utredningen om brott inträffar, att kontrollera behörighet vid in- och utpassering och att förhindra olyckor. Även andra ändamål kan dock godtas. T.ex. godtas övervakning för försvarsändamål och att idrottsarenor övervakas i syfte att underlätta ordningshållningen, förbättra säkerheten och att identifiera orosmakare. Trafikövervakning och övervakning för att upprätthålla ordningen i anslutning till vissa allmänna kommunikationer är andra ändamål har Ändamål däremot inte godtas är när som accepterats. som man genom övervakningen vill spara in personal eller förbättra kundservicen. Även ändamålet med övervakningen i och för sig om

kan godtas avslås ansökningen om tillstånd i fall detta lika väl kan till-

godoses på något annat sätt, t.ex. då brottsförebyggande åtgärder kan anordnas genom konventionella larmanordningar, gallerförsedda fönster eller liknande. Som har framgått av praxisgenomgången och den utredningen av av genomförda enkätundersökningen av länsstyrelsernas handläggning av

ärenden om övervakningskameror tabellerna 1 och 2 i avsnitt 5.1.1

avser tillståndsärendena ett mycket stort antal olika övervaknings-

objekt. Vid tiden för undersökningen fanns i landet totalt 4 967

tillstånd. Övervakningsobjekt som normalt får tillstånd är banklokaler

961 tillstånd, postkontor 196 och butiker inom detaljhandeln 1 861 tillstånd. En annan stor grupp som beviljas tillstånd är industrifastigheter. Rent allmänt ger praxisgenomgången i bilaga 3 en bild av att om de grundläggande kraven enligt 5 § första stycket lagen om övervakningskameror m.m. är uppfyllda, tillstånd meddelas i flertalet

fall. Förutsättningen är dock dels att områden används för allmän

som trafik med undantag för trafikplatser 181 tillstånd inte skall - övervakas, dels att bilder inte skall behandlas eller bevaras. Enligt vad som kan utläsas av praxis har vidare tillstånd endast undantagsvis meddelats att övervaka hotell- och restaurangentréer. Tillstånd meddelas i princip aldrig till att övervaka området utanför det egentliga övervakningsobjektet, t.ex. närområdet utanför banklokaler, postkontor, andra penninginrättningar, detalj handelsbutiker eller restaurangentréer. Om man bortser från användning av övervakningskameror i banklokaler och i postkontor är man i praxis mycket restriktiv med att förena tillståndet med en rätt att behandla och bevara bilder. Vid tiden för utredningens enkätundersökning fanns i landet 1 023 tillstånd att behandla och bevara bilder. Av dessa hade banklokaler, postkontor

och andra penninginrättningar dock pantbankslokaler 956 tillstånd

ca 93,5 procent av alla tillstånd. Övriga tillstånd fördelade sig enligt

följande. Detaljhandeln 24, hotell 1, nöjesplatser 2, polisen 2,

96 Tillämpningen av kameralagstipningen

trafikplatser 4, försvarsmakten 2, idrottsplatser 11, parkeringshus

l och kategorin övriga, sannolikt i huvudsak industrifastigheter,

20. Inte så sällan, bl.a. när det gäller detaljhandelsbutiker, får inspelning ske endast i samband med att överfallslarm har utlösts. Bevarandetiden för bildmaterial som har tagits upp i banklokaler och i postkontor bestäms numera som regel till en månad. För övriga användare varierar bevarandetiden från fall till fall men bestäms normalt inte till längre tid än tvâ veckor. Besluten om rätt att behandla och bevara bilder brukar innehålla villkor om var videobandspelaren skall placeras, var bandmaterialet skall förvaras och vem som får ta del det, när bilderna får spelas upp, osv. av

Synpunkter på användningen av...

6 Synpunkter på användningen av övervakningskameror

Inledning

I förevarande avsnitt redogörs för del olika synpunkter en användningen av övervakningskameror. I ett inledande allmänt avsnitt

redovisas en del material där frågan att utvidga möjlig-

m.m. om heterna att använda övervakningskameror har berörts. I de därefter följande avsnitten redovisas synpunkter utredningen har inhämtat som vid samtal med företrädare för polisen, bankerna, Posten Sverige AB och detaljhandeln.

6.2 Allmänt

Som framgår av utredningens direktiv har frågan att utvidga om möjligheterna att använda övervakningskameror på år aktualisesenare rats i skilda sammanhang, bl.a. flera motioner till riksdagen. genom I mot. 1992/93:JuU204 begärdes att lagen övervakningskameror om

m.m. skulle ändras så att endast kameraövervakning med videoupptagning skulle bli tillståndspliktig. I mot. 1992/93:JuU843 anfördes

att det borde övervägas att låta bankerna använda övervakningskameror även utanför banklokalen. Justitieutskottet, avstyrkte bifall till som motionerna, uttalade i bet. 1993/94:JuU4 s.7 bl.a. följande.

Införandet av lagen om övervakningskameror innebar, i förhållande till vad som tidigare gällt, att integritetsskyddet för den enskilde stärktes, bl.a. genom att tillståndskravet utvidgades. Vid riksdagsbehandlingen, 1989/90:JuU34, uttalade utskottet bl.a. sin till-

fredsställelse över lagsförslagets förstärkning integritetsskyddet.

av Denna förstärkning medför dock nya avgränsningsproblem den av typ som aktualiseras i motion 843. Enligt utskottets mening bör frågor härom tas upp i lämpligt sammanhang. Utskottet inte anser

att några inskränkningar i integritetsskyddet bör övervägas och

nu avstyrker bifall till motionerna.

98 Synpunkter på användningen av...

Vidare avstyrkte Justitieutskottet i bet. 1995/96:JuU11 bifall till en motion mot. 1994/95 :JuU7 12, vari förespråkades att kameraövervakning skulle tillåtas utanför bank- och postlokaler så att det bl.a. skulle kunna vara möjligt att identifiera rånare som utanför lokalen förberett sig för brottet. Justitieutskottet uttalade s.13 bl.a. följande.

I Utredningens om användningen av övervakningskameror direktiv sägs bl.a. att utgångspunkten för uppdraget att göra en översyn av lagen om övervakningskameror m.m. är att rätten att använda övervakningskameror bör utvidgas i sådana fall där intresset av att bekämpa brott väger särskilt tungt. I direktiven nämns bl.a. frågan kameraövervakning av närområdet utanför bank- och postom kontor. Utredningen skall vara avslutad före utgången av maj månad 1996. Utskottet, som anser att resultatet av det pågående utredningsarbetet bör avvaktas innan ställning tas till den aktuella frågan, avstyrker bifall till motion Ju712.

Vissa frågor användningen av övervakningskameror har också om

behandlats Brottsförebyggande rådet BRÅ-PM

i en promemoria från

1992:3, Våld i butik, post och bank. I promemorian sägs att ett

effektivt utnyttjande av tekniken med TV-övervakning kräver en mer generös tillståndsgivning och en snabbare handläggning. TV-över-

vakning är enligt promemorian effektivt från rånförebyggande

synpunkt. Erfarenheterna från de råndrabbade bankkontor där TVövervakning har införts är mycket goda. I promemorian föreslås bl.a. att TV-övervakning även inspelning bilder skall medges också - av för närområdet utanför banklokaler och postkontor så att den täcker entréerna och eventuell servicebox. Vidare förordas att sådana kontor bör rätt att upptaget material i upp till i varje fall en månad. ges spara Därutöver föreslås att bankerna och posten skall ges möjlighet att komplettera TV-övervakningen med ljudupptagning under pågående ran. Rikspolisstyrelsen har uppdrag av regeringen och i samråd med Arbetarskyddsstyrelsen utrett frågan om åtgärder i syfte att motverka och minska skadeverkningarna av rån och annan liknande brottslighet riktar sig mot handeln, banker och andra penninginrättningar. som

Resultatet redovisas i en rapport Åtgärdsprogram mot rån i butiker

och penninginrättningar ett regeringsuppdrag som överlämnades till - Justitiedepartementet i januari 1993. I rapporten föreslås att länsstyreli vissa avseenden bör ha en mer generös tillämpning av lagen serna övervakningskameror m.m., t.ex. när det gäller övervakning av om närområden utanför banklokaler och postkontor. I rapporten föreslås vidare bl.a. att inspelat material bör få i åtminstone en månad sparas

Synpunkter på användningen av...

och att TV-övervakningen såvitt avser banklokaler och postkontor - skall få kompletteras med ljudupptagning under pågående rån. Enligt direktiven har hithörande frågor också berörts i framställningar till Justitiedepartementet. En samrådsgrupp bestående av representanter från bl.a. försäkringsbranschen, bevakningsföretag, polis och handeln har hos regeringen hemställt om åtgärder för att höja säkerheten vid yrkesmässiga värdetransporter. Gruppen har framfört bl.a. att det skulle vara önskvärt att värdetransporter kunde övervakas med videokameror. Rikspolisstyrelsen har också i en

RPS RAPPORT 1994:4, Ökad säkerhet vid värdetransporter

rapport föreslagit bl.a. en ändring i lagen om övervakningskameror m.m. som innebär att bevakningsföretag som bevakar värdetransporter skall ges tillstånd att använda övervakningskameror vid lastning och lossning. Enligt förslaget skall tillståndet vara förenat med inspelningsrätt. I rapporten framhölls s. 72 att TV-övervakning med inspelning är brottsförebyggande och ett mycket bra hjälpmedel i polisens brottsuppklarande arbete. Enligt rapporten borde intresset av att förhindra grova rån ta över hänsynen till integritetsskyddet. Enligt vad som sägs i direktiven har företrädare för handeln uppvaktat Justitieministern och framfört synpunkter på bl.a. möjligheten att utvidga användningen av övervakningskameror i butiker. Därvid har framförts önskemål om att butiker skall likställas med post och bank vid bedömning av frågan om tillstånd till övervakning. Frågan om möjligheten att använda övervakningskameror har även

berörts i promemoria från Brottsförebyggande rådet BRÅ-PM

en 1993:2, Våld i nöjeslivet, vid idrottsevenemang och på allmänna kommunikationer. I promemorian diskuteras förutsättningarna för TVövervakning av bl.a. läktare, restaurangentréer, perronger och cityområden. I promemorian ansågs att det vid den dåvarande

tidpunkten saknades grund för att i vâldsförebyggande syfte föreslå en

massiv utbyggnad av TV-övervakningen av cityområdet. Däremot ansåg man i promemorian att TV-övervakning av läktare var ett hjälpmedel som kan vara effektivt för att förebygga läktarvåld och att övervakningen var ett viktigt hjälpmedel för effektivare polisingripanden vid läktarbråk. Vidare ansåg man att TV-övervakning borde kunna användas i anslutning till allmänna kommunikationer i biljetthallar, perronger, i väntsalar m.m. för att förebygga olyckor och brott. I promemorian berördes vidare möjligheten att använda övervakningskameror vid restaurangentréer. Det framhölls att våldshändelser i restaurangköer sannolikt skulle kunna förebyggas genom TV-övervakning. Man ifrågasatte emellertid att TV-övervakning skulle vara ett effektivare brottsförebyggande medel än den personella tillsyn som man i stället förordade i promemorian. I utredningens direktiv sägs att frågan om användning av övervakningskameror i restaurangköer har

100 Synpunkter på användningen av...

fått förnyad aktualitet inte minst genom dödsskjutningarna i december 1994 vid en restaurang i centrala Stockholm.

6.3 Polisen

6.3.1 Polismyndigheten i Stockholms län

Företrädare för utredningen har den 10 maj 1996 haft överläggningar med Polismyndigheten i Stockholms län och därvid samtalat med polismästaren Sune Sandström, polisintendenten Göran Hansén och kommissarien Rolf Fredriksson. Vid överläggningarna framkom bl.a. följande. Polismyndigheten använder övervakningskameror bl.a. för att övervaka vissa tunnelbanestationer. Det är opraktiskt att man, som i dag, behöver vända sig till länsstyrelsen för att få ett nytt tillstånd när en kamera, t.ex. på grund av ombyggnad av en tunnelbanestation, endast behöver flyttas några meter. Vägverket bygger f.n. upp trañkövervakningscentraler i landet. Polismyndigheten vill få tillgång till de bilder som tas upp av Vägverkets övervakningskameror. Det kan ske om lagstiftningen medger att bilderna får länkas till polisens ledningscentral. Det skulle enligt polisen vara värdefullt om man som en del av säkerhetsarrangemanget vid internationella konferenser i Stockholm kunde använda sig av TV-övervakning. Det finns även ett behov av att TV-övervaka vissa demonstrationer, som i dag är mycket personalkrävande att övervaka. Polisen skulle vidare vilja ha möjlighet att helst utan att behöva få tillstånd av länsstyrelsen som skydd kunna erbjuda utländska ambassader TV-övervakning av ambassadområdet. Bevakningen av de utländska ambassaderna, som hittills skötts av ett bevakningsföretag, är nämligen förenad med mycket stora kostnader. Framöver kommer bevakningen på grund av kostnadsskäl troligen att övertas av polisen, som då kommer att få överge de tidigare använda s.k. ståndposterna och i stället använda sig av ronderande bevakning. Stureplansområdet i Stockholms city är enligt polisen ett område

som är bekymmersamt ur brottssynpunkt. Där pågår numera ett

hektiskt nöjesliv praktiskt taget nätterna igenom och området frekventeras av många unga brottslingar. Stureplansområdet är därför föremål

för intensiva spaningsinsatser från polisens sida. Spaningen bedrivs av

polispersonal platsen, varav en del är utrustade med handmanövrerade TV-kameror. Det skulle vara mycket värdefullt om området i stället kunde övervakas med fasta kameror.

Synpunkter på användningen 101 av...

Avslutningsvis kan nämnas att företrädarna för polismyndigheten såg positivt utredningens förslag att med 22 § polislagen avsnitt

se

7.6 som förebild införa möjlighet för polisen att utan tillstånd en

använda öppna övervakningskameror för att förebygga vissa allvarliga-

re brott. Man menade från polisens sida vidare att det i dagsläget skulle leda alltför långt att släppa användningen övervakningsav kameror helt fri.

6.3.2 Polismyndigheten i Göteborgs och Bohus län

Företrädare för utredningen har den 26 oktober 1995 besökt Polismyn-

digheten i Göteborgs och Bohus län och därvid sammanträffat med länspolismästaren Ann Charlotte Norrâs, polismästaren Lars Berg och

kriminalinspektören Staffan Elm. Vid besöket framkom bl.a. följ ande.

Allmänt om brottsligheten i Göteborg

Brottsligheten i Göteborg skiljer sig inte påtagligt från den före-

som kommer i andra svenska storstäder. I någon mån påverkas dock

kriminaliteten av att Göteborg är en stad där det hålls många

evenemang. Vid en del av evenemangen ökar risken för attentat och våldsamheter vilket ställer särskilda krav på polisiära insatser. När det

gäller brottsutvecklingen har märkt att antalet kriminella MC-

man klubbar ökat i Göteborg under senare tid vilket medfört extra arbete

för polisens del. Vidare förekommer bråk mellan olika rasistiska och antirasistiska ungdomsgrupper i ökande omfattning. Vad angår kriminalitetens geografiska fördelning är köpcentret Östra Nordstan

ett utpräglat problemområde där det årligen begås ett stort antal brott.

Användning av övervakningskameror

Vid bevakning av en del har polisen använt permanent evenemang

installerade kameraanläggningar. En sådan anläggning finns t.ex.

idrottsarenan Nya Ullevi. De kameror är monterade inne på som

denna arena är rörliga och försedda med objektiv möjliggör

som

zoomning. Under VM i friidrott, arrangerades i Göteborg på

som sommaren 1995 med Nya Ullevi som huvudarena, bevakades även

området utanför arenan med rörlig kamera. Kameraanläggningen

en på Nya Ullevi terrninerar dels i ett kontrollrum på själva arenan, dels i en ledningscentral hos polisen och den kan manövreras från båda dessa platser. Man uppgav att man sannolikt skulle ha stor nytta av övervakningskameror Östra Nordstan. Polisen har emellertid inte sökt något tillstånd till en sådan bevakning eftersom gjort man

102 Synpunkter på användningen av...

bedömningen att man med nu gällande lagstiftning inte skulle få en tillståndsansökan beviljad.

Reformbehov

Utredningens förslag att med 22 § polislagen se avsnitt 7.6 som

förebild införa en möjlighet för polisen att utan tillstånd använda öppna övervakningskameror för att förebygga vissa allvarligare brott kan godtas. Kriminaliteten i Sverige har förmodligen ännu inte nått en sådan nivå att det är motiverat att i dag införa ett system liknande det engelska med en i stort sett fri kameraanvändning.

Försöksverksamhet med övervakningskamerasystem som sänder bilder direkt till polisen

Kriminalinspektör Staffan Elm har tillsammans med posten och ett elektronikföretag utvecklat ett övervakningssystem som ger polisen möjlighet att få direktbilder från t.ex. ett pågående rån. Systemet som

för närvarande testas ett postkontor i Göteborg fungerar så att

bilder från postkontorets vanliga övervakningskameror överförs via länk till polisens ledningscentral när ett överfallslarm har utlösts. Polisens operatörer kan sedan från ledningscentralen välja bilder från den kamera som för ögonblicket ger den bästa bilden över situationen. Utifrån vad kan man sedan avgöra om larmet är falskt eller man ser och det är äkta även bestämma hur polisens insats skall se ut. om

Något om tekniken vid ljudupptagning i samband med användning av övervakningskameror

Vanligen är övervakningskameraanläggningar som har inspelningsut-

rustning konstruerade så att både ljud och bild spelas in. För att videobandet skall räcka längre körs bandet normalt i låg hastighet. Den låga hastigheten gör att det inspelade ljudet inte blir tydbart vid normal uppspelning. Först när ett överfallslarm utlösts går bandet en i normalfart varvid ljudet blir avlyssningsbart utan att man upp behöver vidta några ytterligare åtgärder. Med hjälp av ett ljudlaboratorium kan emellertid även ta fram det ljud som spelats in man under den tid bandet gått med låg hastighet. I en detta sätt konstruerad anläggning pågår således i realiteten ljudinspelning även då överfallslarm inte har utlösts. Det finns emellertid även system, bl.a. den s.k. Rosengrensmodellen, där ljudinspelningen endast är påkopplad då överfallslarm utlösts.

Synpunkter på användningen av... 103

6.3.3 Polismyndigheten i Malmöhus län

Företrädare för utredningen har den 2 februari 1996 besökt Polismyndigheten i Malmöhus län och därvid sammanträffat med länspolismästaren Hans Wranghult, kommissarien Erik Borgström och inspektören Ulf Lindström. Vid besöket framkom bl.a. följande. Polismyndigheten i Malmöhus län har såvitt man kände till inte - hittills ansökt om tillstånd att använda övervakningskameror. Öresundsbron nämndes exempel där det kan finnas ett som ett behov av att använda övervakningskameror. Det finns nämligen en risk för att bron kan komma att utsättas för olika typer av sabotage. Det kan röra sig om rena terroristangrepp eller om miljöaktivister som vill stoppa den fortsatta byggnationen av bron. Företrädarna för Polismyndigheten i Malmöhus län såg positivt

utredningens förslag att med 22 § polislagen se avsnitt 7.6 som

förebild införa möjlighet för polisen att utan tillstånd använda en öppna övervakningskameror för att förebygga vissa allvarligare brott.

6.4 Bankerna

Företrädare för utredningen har den 18 september 1995 sammanträffat med koncernsäkerhetschefen vid Svenska Handelsbanken Björn Wangdal, beredskapschefen vid Svenska Bankföreningen Anders Ericson och Jan Berring, Finansförbundet. Därvid framkom bl.a.

följande.

Bakgnmd

Brottsutvecklingen

Under 1980-talet låg antalet bankrån i genomsnitt ca 60 stycken per år. Från år 1990 ökade antalet rån kraftigt för att nå en topp 153 stycken år 1991. Därefter har antalet bankrån successivt sjunkit och kommer år 1995 sannolikt på 1980-talets nivå. Från att att vara nere ha varit storstadsföreteelse sker den övervägande delen av en ren bankrånen numera i mindre orter. Rånbrotten har, liksom brott i samhället i övrigt, utvecklats mot att bli allt grövre. Fysiskt våld och hot hör i dag till den normala grova bilden av ett bankrån.

104 Synpunkter på användningen av...

Skador

Av antalet arbetsskador på grund av våld och hot år 1992 härrör fem procent från bank- och postsektorn och nära 50 procent från omsorgssektorn. Tar man med alla arbetsskadeamnälningar som inte leder till sjukskrivningar blir statistiken en annan. Då svarar bank och post för 17 procent av det totala antalet anmälningar. I den krisvård som

regelmässigt sätts in försöker man alltid så långt som möjligt undvika

sjukskrivning. Det är klarlagt att det trauma som orsakas av vapen och andra hot också i många fall påverkar livssituationen och leder till både psykiska och fysiska skador kort och lång sikt. Utöver de skador som drabbar anställda drabbas bankernas kunder. I hur stor omfattning är emellertid inte klarlagt.

Åtgärder

Åtgärder mot bankrån samordnas i en arbetsgrupp, Rånpreventions-

gruppen, vilken sorterar under Bankernas säkerhetskommitté. l gruppen ingår representanter för Svenska Bankföreningen, Brottsförebyggande rådet, Finansinspektionen, Rikspolisstyrelsen, Riks-

kriminalpolisen, Posten Sverige AB, Finansförbundet och de större

bankerna.

Åtgärderna intensifierades under den kraftiga uppgången av rån i

början av l990-talet. Vid bankkontoren vidtogs en rad åtgärder som sett i sin helhet skulle ge ett bättre skydd och verka brottsförebyggande samtidigt som de inte skulle leda till en upptrappning av våldet. Mycket talar för att åtgärderna haft en positiv effekt inte minst när det gäller att minska antalet bankrån. En del åtgärder har dock inte varit möjliga att genomföra grund av gällande lagstiftning. Några berör de direktiv som Utredningen om användningen av övervakningskameror arbetar efter.

Förslag

Allmänt

Det är en onödig omgång för banken att behöva söka tillstånd att använda övervakningskameror. Tillstånd beviljas alltid.

Närområde utanför entré

Det är angeläget att bankerna får rätt att övervaka även närområdet

utanför bankens entré kameran bör kunna placeras dolt för att

Synpunkter på användningen av... 105

undvika sabotage. Detta gäller samtliga entréer, även personalingången s.k. early morning-rån förekommer, dvs. rånare en övermannar de anställda då de kommer till banken på morgonen och tar sig in i banklokalen bakvägen. En kamera som övervakar närområdet skulle utöver att fånga in rånaren då denne är omaskerad även täcka in bankomat, servicebox och område där värdetransport lastar och lossar. Det är dock ett sekundärt önskemål från bankerna att täcka in bankomat, servicebox och plats där värdetransport stannar. Det primära är att täcka in huvudentré och bakdörr. Den kamera som övervakar närområdet skulle ha rätt att spela in kontinuerligt. En inspelningsrätt som knyts till ett överfallslarm är inte av så stor nytta. Ofta är personalen så uppskrämd att de inte pass vågar slå på larmet medan rånaren befinner sig i banklokalen. Det närområde som bör kunna övervakas kan bestämmas till 10 m vänster, 10 m höger och 10 m rakt fram räknat från entrén.

Bevarande av bilder

Inspelat material bör bevaras en månad.

Ljudupptagning

I dag tas ljud upp endast i samband med att överfallslarmet utlöses. Det är nämligen först då som bandet i kameran rullar med normal hastighet. Det är ur bankernas synvinkel tillräckligt om en rätt att ta upp ljud knyts till överfallslarmet.

Kamerautrustning

Hela den för allmänheten tillgängliga lokalytan bör kunna täckas upp av kameror; diskar, expeditionsplatser, utgång, bankvalv, osv. Det är ett mycket litet antal kontor som skulle behöva kameror med zoomningsfunktion.

Övrigt

Det vore av värde om det var möjligt att sekretessbelägga de ansökningshandlingar som ges in till länsstyrelsen i ett ärende överom vakningskameror. Till ansökningshandlingarna bifogas nämligen en ritning över banklokalen.

106 Synpunkter på användningen av...

6.5 Posten AB

Sverige

Utredningen har den 19 september 1995 sammanträffat med Ann-Mari Järvklo, Posten Sverige AB, Affärsområde Försäljning/Säkerhet. Därvid framkom bl.a. följande. Posten har f.n. ca 1 400 postkontor och 500 övriga serviceställen enligt de uppgifter som utredningen tidigare inhämtat finns det 1 307 postkontor och 566 övriga serviceställen. De senare utgörs till ca fyra femtedelar av fullserviceinrättningar, s.k. post i butik, som ger samma service som vanliga postkontor. De hanterar således både postförsändelser och tillhandahåller kassaservice som innefattar utförande av in- och utbetalningsuppdrag. En "post i butik" är i enlighet med postens bestämmelser uppbyggd som en fyrkantig modul till vars inre allmänheten inte har tillträde. Inne i modulen uppehåller sig alltså endast den person som fungerar som postkassör. Ena sidan av modulen utgörs av en traditionell postdisk med shalterglas, kassalucka och postens emblem. Modulen placeras hos den som slutit avtal med Posten Sverige AB och kan ställas var som helst i dennes lokaler. Vanligtvis rör det sig om placering i en affärslokal i glesbyggd men en "post i butik" kan också inrymmas t.ex. i en bibliotekslokal. Postkunden får som nämnts i det föregående aldrig tillträde till postmodulen utan befinner sig när postärendet utförs hela tiden i den lokal där modulen är inrymd. Har modulen förlagts i en affärslokal är postkunden således kvar i affärslokalen även när han tar postens tjänster i anspråk. Resterande femtedel av postens övriga serviceställen har begränsad service. Dessa s.k. närposter hanterar i huvudsak endast postförsändelser, dvs. lämnar ut och tar emot t.ex. brev och paket. Däremot tillhandahåller närposten inte annan kassaservice än frimärksförsäljning och möjligen utlämning av postförsändelser mot postförskott. Närpostverksamheten omhänderhas vanligen av en livsmedelsaffär. Verksamheten sker inte från någon särskild modul utan sköts från butikens vanliga kassa. Endast i ett avseende är postverksarnheten fysiskt separerad från affärsverksamheten. Postförsändelserna måste nämligen försäkringstekniska skäl hållas åtskilda från övriga varor av i ett låst utrymme. När en kund vill hämta ett paket hos en "närpost" får den svarar för närpostverksamheten och hämta paketet i som förvaringsutrymmet. Kunden själv har däremot inte tillträde till detta lagringsutrymme utan han uppehåller sig hela tiden i affärens

försäljningslokal då han utför sitt postärende.

Rånbrotten vanliga postkontor har minskat det året. År mot senaste 1994 förekom det 63 sådana brott mot mellan 90 och 100 under föregående år. Under första halvåret 1995 har det förekommit 25 rån mot postkontor. Det är oklart vad nedgången beror på. För att

Synpunkter på användningen av... 107

förebygga brott har man sedan mitten av 1980-talet låtit installera olika kameraövervakningssystem i en del postkontor. Under de första åren satsade man främst stillbildskameror men man har senare år allt mer övergått till videotekniken. Videoövervakningssystem är dock kostsamma och då varje postkontor måste bära sina egna kostnader har många tvekat att installera en sådan utrustning. För närvarande är 104 postkontor utrustade med sådana övervakningskameror som avses i lagen om övervakningskameror m.m., medan 159 är utrustade med stillbildskameror. Stockholms norra och södra förorter har varit särskilt utsatta för postrån. För att förebygga brott har man installerat övervakningskameror på 35 postkontor i norra Stockholm och där har man sett en kraftig nedgång av rånen.

Ansökningsförfarandet upplevs som ett problem dels grund av

tidsutdräkten, ett tillståndsärende kan ta mellan fyra veckor och sex månader, dels grund av att ansökningshandlingarna, innefattande ritningar över postkontoren, blir offentliga. Härigenom kan information om postens säkerhetssystem lätt komma i orätta händer. Posten har behov av att övervaka både den publika delen inne i postkontoren inklusive samtliga entréer samt närområdet till entréerna. Det är av stor betydelse att bevakning kan ske av samtliga entréer inräknat bakdörrar och lastkajer samt området kring dessa. Det kan nämligen förekomma att rånare tar sig in via sådan entréer, t.ex. i samband med att personal anländer till arbetet eller då det kommer en transport till posten. När det gäller storleken på närområdet som posten har intresse av att bevaka skiljer detta sig från plats till plats. I vart fall bör området närmast entrén kunna övervakas eftersom maskering och demaskering brukar ske där från rånarens sida. Det kan kanske röra sig om ca 15 m från entrén. Vid lastintag bör hela transportfordonet kunna övervakas i samband med lastning och lossning. Posten har behov att bilderna från övervakningskamerorna kan av bevaras. När det gäller möjligheten att avslöja rånbrott torde det räcka med en bevarandetid på en månad. Anledningen till att det behövs så lång tid är att rånarna ofta rekognoserar platsen innan brottet förövas varför bildmaterial från veckorna före ett brott kan vara till hjälp vid identifieringen av gärningsmannen. Vid t.ex. bedrägeribrott kan det emellertid behövas ännu längre bevarandetider eftersom dessa brott är svårupptäckta och tidskrävande att utreda. Det är därför önskvärt att bevarandetiden bestäms till två månader. Det förekommer att den kamerautrustning som vissa postkontor är försedda med möjlighet till ljudinspelning. I dag sker dock ger ljudinspelning endast i samband med att någon aktiverat kontorets larmanläggning. Tekniskt har man ordnat det så att videobandspelaren som registrerar bild och ljud sätts så låg inspelningshastighet att

108 Synpunkter på användningen av...

ljud som tas upp av kamerans mikrofon inte registreras. Genom att låta videobandspelaren med låg hastighet uppnår man också den fördelen att videobanden varar längre tid. När ett larm utlöses ökas samtidigt bandhastigheten. Därmed ökar bildkvaliteten och det inspelade ljudet blir avlyssningsbart. Det är från postens synvinkel fullt tillräckligt att ljudinspelning tillåts i samband med att överfallslarm utlösts.

6.6 Detaljhandeln

Utredningen har den 17 oktober 1995 sammanträffat med Dick Malmlund, säkerhetschef vid Sveriges Köpmannaförbund. Därvid framkom bl.a. följande. Sveriges Köpmannaförbund organiserar 21 000 medlemmar som sammantaget driver 45 000 butiker över hela Sverige. Av de stora detalj står Kooperationen, IKEA, Telia och Systembolaget utanför förbundet. Huvuddelen eller närmare 85 procent av förbundets medlemmar har färre än fem anställda. Förbundet är indelat i 19 länsförbund, 25 branschförbund och 400 lokala köpmannaföreningar.

En av Köpmannaförbundets uppgifter är att bedriva säkerhetsarbete

som syftar till att skydda handelsnäringen mot brottslighet. Statistik visar att av detaljhandelns årliga omsättning ca 280 miljarder kronor går ca 3 procent eller 7,5 miljarder kronor förlorat genom svinn. Av svinnet uppskattas två tredjedelar eller 5 miljarder kronor bero kriminella handlingar medan resterande tredjedel eller 2,5 miljarder kronor tros ha andra orsaker än brott. Antalet brott har ökat kraftigt under de senaste decennierna samtidigt andelen uppklarade brott minskat. År 1950 polisanmälsom des 161 778 brott och dessa klarades 58 År 1990 hade av procent upp. antalet polisanmälda brott stigit till 1 076 289 men uppklarandeprocenten hade sjunkit till ca 30 procent. Av de polisanmälda förmögenhetsbrotten klarar polisen upp 78 procent av stöld och snatteribrotten dock endast 14 procent av inbrottsstölderna samt 35 procent av rånen. Inom detaljhandelsnäringen upplever man att det i dag klaras upp så fä brott att risken för upptäckt inte har någon avhållande effekt på presumtiva brottslingar. När det gäller förrnögenhetsbrott som riktats mot butiker har antalet rån visat en tendens till ökning medan stölder inklusive inbrottsstölder samt snatterier minskat. Möjligen kan ökningen av rånbrotten bero på att man i dag i större utsträckning än tidigare registrerar de s.k. motvärnsfallen som just rån. I de fall gärningsmannen använder vapen vid rån av butik rör det sig oftast om knivar och mera sällan om skjutvapen. För att motverka utvecklingen mot fler rånbrott och för att minska våldet i samband med rånen har

Synpunkter pâ användningen 109 av...

Köpmannaförbundet i samverkan med bl.a. fackliga organisationer och polisen tillsatt en arbetsgrupp som tagit fram ett åtgärdsprogram. Den metod man förespråkar från arbetsgruppens sida är att "ta bort moroten" dvs. minska volymen tillgängliga Arbetsgruppen

pengar. rekommenderar att följande åtgärder vidtas.

I varje butik skall det utses en säkerhetsansvarig. Personalen skall genomgå branschanpassad säkerhetsutbildning.

W

Butiken skall ha tillgång till sedelbox som står i förbindelse med kassorna via rörpost. Alla bakdörrar skall hållas låsta även under dagtid. Personalentrén skall vara väl upplyst. Butiken skall vara utrustad med lanntelefon eller överfallslarm.

Butiken skall vara utrustad med Värdeskåp eller deponeringsfack.

Kassalådorna skall vara låsbara. Dagskassorna skall räknas på väl skyddad plats. en

Det skall finnas längdmarkeringar i butikslokalen för

att man lättare skall kunna ge ett rättvisande signalement på gärningsen man. 11. Transporten av värden till bank eller post skall göras under så säkra former som möjligt. 12. Det skall finnas en beredskap för hur skall ta hand man om rånoffer. 13. Det skall alltid vara ordning och reda i butiken det avskräcker eventuella rånare.

Butiker som har genomfört åtgärdsprogrammet ett polisen av godkänt sätt får en dekal att sätta dörrar och skyltfönster som

upplyser att butiken är säkerhetsskyddad. Hittills har 7 000 butiker

genomgått programmet och försetts med dekalen.

övervakningskameror kan vara en del av säkerhetssystemet i

en

butik. En övervakningskarneraanläggning med två kameror, monitor och inspelningsapparatur kostar i dag ca 15-20 000 kronor. Priset

ses inte som något problem bland affärsidkarna utan många vill installera övervakningskameror för att öka sin egen och personalens säkerhet. Från handelns sida anser att övervakningskameror kan man vara användbara hjälpmedel t.ex. vid bevakning utanför dörren till

kassakontoret, i personalentrén och vid varuintaget. De mest

an-

gelägna bevakningsobjekten i en butik utgörs dock av området runt

kassan samt av huvudentrén. Däremot har man inte sett något större behov av att övervaka närområdet utanför huvudentrén och man har

inte heller sett något behov av att göra ljudupptagningar i butiksloka-

ler.

110 Synpunkter pá användningen av...

Man behöver ha inspelningsrätt för att kunna säkra bevisning inför en kommande rättegång. De s.k. snatterikamerorna som inte är

förenade med inspelningsrätt har ingen större betydelse när det gäller

att klara upp brott eftersom det mera sällan finns någon som bevakar de monitorer som är kopplade till kamerorna. Inspelningsrätten bör inte vara knuten till att överfallslarm utlösts. Från handelns sida ser man helst att personalen förhåller sig passiv och inte utsätter sig för de risker det kan innebära att utlösa ett överfallslarrn. Ett annat skäl för att man bör ha kontinuerlig inspelning är att rånaren vanligen uppehåller sig en tid omaskerad i butiken innan han maskerar sig och går fram till kassan och utför rånet. Vad angår bevarandetiden bestäms denna i första hand av den tid

bankernas checkhantering tar i anspråk. I dag kan det ta avsevärd tid

innan man får besked om en inlöst check är i sin ordning. Man arbetar dock på att tiden för checkhanteringen skall bringas ned till två veckor

och man ser därför inte något behov av att bevara det inspelade

bildmaterialet under längre tid än ett par veckor.

överväganden och förslag 111

överväganden

7 och

förslag

7.1 Allmänna

utgångspunkter

Den svenska lagstiftningen om övervakningskameror har till ändamål att skydda den enskilde mot sådana integritetskränkningar

som användning av dessa kameror kan upphov till. Lagstiftningen ge bygger principen att man måste lämna upplysning alla överom vakningskameror och att inte får använda kamera för man en övervakning av utrymmen som allmänheten har tillträde till, inte om intresset av att tillgodose ändamålet med övervakningen väger tyngre än integritetsintresset. Dessa grundprinciper för regleringen överav vakningskamerorna har inte satts i fråga i utredningens direktiv. Däremot har regeringen där uttalat att man av hänsyn till brottsutveck-

lingen bör fästa större avseende vid intresset att förebygga och

av utreda brott. Regeringen har framhållit att det skett en kraftig ökning av antalet anmälda brott sedan 1950-talet och att brottsnivån trots en viss nedgång i början av 1990-talet fortfarande är allt för hög. När det gäller våldsbrotten har dessa fortsatt att öka även under de senaste åren. Man har i direktiven också pekat att Sverige under tid senare drabbats av händelser präglade hänsynslös vapenanvändning och av

gärningsmän som har varit likgiltiga inför sina medmänniskors liv och

hälsa. I direktiven uttalas att alla möjligheter att förebygga och utreda sådan brottslighet måste tas tillvara. I direktiven har vidare sagts att utgångspunkten för utredningens uppdrag skall att rätten att vara använda övervakningskameror bör utvidgas i sådana fall där intresset att bekämpa brott och att förhindra olyckor eller tillgodose därmed jämförliga ändamål väger särskilt tungt. Regeringen har framhållit att

den enskildes intresse av integritetsskydd även i fortsättningen skall

tillgodoses men att man vid avvägningen mellan detta intresse och det intresse som ligger bakom användningen övervakningskameror bör av låta intresset av att förebygga och utreda brott samt att förhindra olyckor och liknande ändamål få spela en mera framträdande roll.

I fråga om brottsutvecklingen visar den officiella statistiken att

brottsligheten i Sverige ökat mycket kraftigt sedan år 1950. Antalet anmälda brottsbalksbrott strafflagsbrott t.o.m. år 1964 100 000 per

av medelfolkmängden åren 1950 1993 har femfaldigats. När det

-

112 Överväganden och förslag

enbart gäller rånbrotten har utvecklingen varit ännu mer alarmerande. Antalet anmälda ränbrott har nämligen mer än tjugofaldigats under samma period. Statistiken visar emellertid också att antalet anmälda brott de senaste åren visat en svagt nedåtgående trend. Denna positiva utveckling gäller dock inte för alla typer av brott. Antalet anmälda misshandelsbrott har t.ex. fortsatt att öka även efter år 1990. När det gäller brott berör bank- och postväsendet samt detaljhandeln visar som statistiken att antalet bank- och butiksrån minskat med ca 30 procent från år 1993 till år 1994 och att antalet anmälda postrån under samma tid gått ned med drygt 40 procent. Preliminär statistik för år 1995 tyder på att den nedåtgående trenden håller i sig när det gäller bankoch postrån. Dessa brottskategorier har nämligen enligt de preliminära siffrorna minskat med omkring 25 procent i förhållande till 1994 års siffror. Butiksrånen har däremot ökat med 24 procent under samma period och den positiva trenden beträffande dessa brott tycks alltså ha brutits. Andelen brott som klaras upp har minskat kraftigt sedan 1950talet. Statistiken visar att uppklaringsprocenten vad avser anmälda

brottsbalksbrott brott mot strafflagen t.o.m. år 1964 sjunkit från

drygt 50 procent år 1950 till knappt 25 procent år 1993. När det

gäller tillgreppsbrotten har uppklaringsprocenten under samma tid

minskat från 34 till 14 procent. Det är mycket svårt att besvara frågan vilken effekt som användning övervakningskameror har när det gäller att förebygga kriminalitet. av Forskningen området är begränsad. I det följande redovisas vissa forskningsresultat från Storbritannien. I övrigt redovisas vad som i olika sammanhang har framkommit om behovet av övervakningskameror. Polisen använder i dag övervakningskameror bl.a. för att bevaka polishus, arrestlokaler och liknande av polisen disponerade an-

läggningar. Det förekommer också att polisen använder övervaknings-

kameror för att bevaka trafikleder och idrottsarenor. I Stockholm använder polisen dessutom sådana kameror centralstationen och på

rad tunnelbanestationer. I Göteborg har polisen nyligen startat en

en försöksverksamhet med ett övervakningssystem som bygger på en samverkan mellan polisen och, i detta fallet, ett postkontor. Systemet fungerar så att bilder från postkontorets övervakningskameror överförs via länk till polisens ledningscentral när ett överfallslarm har utlösts. Den information förmedlas via kamerorna kan sedan användas som underlag för beslut vidare polisiära insatser. Härigenom som om hoppas dels kunna spara resurser genom att det blir möjligt att i man ett tidigt skede avgöra ett larm är falskt eller ej, dels göra om effektivare och för polismännen säkrare insatser genom att polisen i ett tidigt skede får tillgång till information t.ex. om antalet gärningsmän och hur de är beväpnade.

överväganden och förslag 113

Från polisens sida har framhållits att det skulle värdefullt vara om man i framtiden fick möjlighet att använda öppna övervakningskameror för att förebygga och avslöja grövre brottslighet utan att först behöva vända sig till länsstyrelsen för att söka tillstånd. Det finns ett

behov av öppen kameraanvändning för att t.ex. förebygga och utreda

brott som kan förekomma vid våldsamheter i samband med vissa idrottsevenemang eller Karl XII:s dödsdag. I fråga om behovet av övervakningskameror för bankernas del har från bankhåll framförts följande. Från att tidigare ha varit en ren storstadsföreteelse sker flertalet bankrån mindre orter. Rånnumera brotten har blivit allt grövre under senare år. Fysiskt våld och grova hot hör i dag till den normala bilden vid bankrån. Denna brottslighet drabbar bankpersonalen hårt. Det är klarlagt att det trauma det som innebär att bli utsatt för ett rån ofta leder till svårläkta psykiska och ibland även fysiska skador som kan påverka den drabbades hela livssituation under lång tid. För att undersöka vilka åtgärder som går

att vidta för att motverka sådana brott har man tillsatt arbetsgrupp

en inom bankväsendet. Gruppen består representanter för Svenska av

Bankföreningen, Brottsförebyggande rådet, Finansinspektionen, Riks-

polisstyrelsen, Rikskriminalpolisen, Posten Sverige AB, Finansförbundet och de större bankerna. Arbetet har lett till intensifierat att man säkerhetsarbetet ute på bankkontoren. Arbetet tycks ha haft viss effekt eftersom antalet bankrån minskat under de senaste åren. Det är synnerligen angeläget att man ges vidgade möjligheter att använda sig av övervakningskameror. I synnerhet finns det ett behov av att övervaka även närområdet utanför bankens entréer. Det finns också behov av övervakning vid bankomater, serviceboxar och sådana områden där värdetransporter lastar och lossar. All övervakning vid banker bör vara förenad med rätt att behandla eller bevara bilder eftersom det inspelade materialet behövs för att de brott som trots allt inträffar skall kunna utredas. När det gäller ljudinspelningar finns det behov av sådana bara efter det att ett överfallslarm har utlösts. Posten Sverige AB har framfört följande om behovet av övervakningskameror. För att förebygga brott har sedan mitten man av 1980-talet låtit installera kameraövervakningssystem i en del postkontor. Under de första åren satsade man främst stillbildskameror men man har mer och mer övergått till videotekniken. För närvarande är 104 postkontor utrustade med sådana övervakningskameror som avses i lagen om övervakningskameror m.m. medan 159 är utrustade med stillbildskameror. Stockholms norra och södra förorter har varit särskilt utsatta för postrån. För att förebygga brott har man installerat övervakningskameror på 35 postkontor i norra Stockholm och där har skett en kraftig nedgång av rånen.

114 överväganden och förslag sou 1996:88

Posten har behov att övervaka både den publika delen inne i

av postkontoren inklusive samtliga entréer samt närområdet till entréerna. Bilderna från övervakningskamerorna bör kunna bevaras under viss tid. Det förekommer att den kamerautrustning som vissa postkontor är försedda med möjlighet till ljudupptagning. I dag sker ljuduppger tagning endast i samband med att någon aktiverat kontorets larmanläggning. Det är från postens synvinkel fullt tillräckligt att ljudupptagning tillåts i samband med att överfallslarm utlösts. Från detaljhandelns sida man att övervakningskameror kan anser effektiva hjälpmedel t.ex. vid bevakning utanför dörren till vara

kassakontoret, i personalentrén och vid varuintaget. De mest an-

gelägna bevakningsobjekten i en butik utgörs emellertid av området runt kassan samt av huvudentrén. Däremot finns det inte något större behov att övervaka närområdet utanför huvudentrén och man har av inte heller sett något behov av att göra ljudupptagningar i butikslokaler. Butikerna måste ges rätt att spela in bildmaterialet eftersom man måste ha möjlighet att säkra bevismaterial. De s.k. snatterikamerorna inte är förenade med inspelningsrätt är i det sammanhanget inte som särskilt effektiva eftersom det sällan finns någon som bevakar de monitorer som är kopplade till kamerorna. Utredningen har i enlighet med sina direktiv inhämtat information

hur frågan användning övervakningskameror behandlas

om om av utomlands. Den svenska hållningen till bruket av övervakningskameror framstår vid internationell jämförelse som mycket restriktiv. I en Sverige närstående länder som Storbritannien, Nederländerna och Tyskland har betydligt mer positiv inställning till överman en vakningskameror. Man där denna form av övervakning som en ser metod bland andra kan bidra till att reducera brottsligheten och som därmed ge medborgarna ökad trygghet och säkerhet. Några farhågor för att samhället genom att inta en tillåtande attityd till bruket av övervakningskameror skulle riskera att utvecklas till en auktoritär storebrorsstat utan respekt för enskildas integritet synes man inte hysa i dessa länder. I Storbritannien har man hittills valt att inte lagreglera använd-

ningen av övervakningskameror. övervakningskameror används också

i mycket stor omfattning för att bevaka offentliga miljöer. I vissa städer har infört övervakningssystem där hela stadskärnan står man under kontinuerlig övervakning och där övervakningsanläggningen manövreras från ett centralt polisen eller kommunen skött kontrollav Vissa försök har gjorts att utvärdera vilken effekt som anrum. vändningen övervakningskameror har t.ex. på brottsligheten. På det av engelska inrikesministeriets enhet för brottsbekämpning Home Office - Crime Prevention Unit har man förklarat att det ännu inte är klarlagt övervakningskameror har haft någon positiv effekt när det gäller om

överväganden och förslag 115

att få ned brottsligheten. Det är svårt att mäta effekten av olika brottsförebyggande åtgärder och det råder oenighet bland experterna om vilka faktorer som påverkar brottsstatistiken. Det förhållandet att brottsligheten kanske flyttar någon annanstans när man installerar övervakningskameror gör det t.ex. svårt att värdera nettoeffekten av en sådan åtgärd. På Home Office Crime Prevention Unit menade man dock att all brottslighet inte är föremål för överflyttning. Bl.a. ansåg man att ordningsstörningar och tillfällighetsbrott inte tenderade att flytta till andra områden. En annan faktor som påverkar brottsstatistiken och som t.o.m. kan ge sken av att brottsligheten ökar vid en installation av övervakningskameror är att många brott som tidigare inte har anmälts, t.ex. mindre allvarliga fall av misshandel, kommer till polisens kännedom med kamerornas hjälp. På Home Office Crime Prevention Unit var man dock trots dessa osäkerhetsfaktorer av den uppfattningen att användning av övervakningskameror kunde bidra till att minska brottsligheten om kameran används tillsammans med andra brottsförebyggande åtgärder. Framför allt beträffande s.k. volume crime, t.ex. tillgreppsbrott, har man konstaterat att dessa går att reducera med hjälp av övervakningskameran. Man har även sett att kamerorna kan vara av värde för att förhindra terrordåd och narkotikalangning.

Uppfattningen att bruk av övervakningskameror har en positiv

inverkan när det gäller att få ned brottsligheten vinner också visst stöd i en rapport som utgivits av Home Office Crime Prevention Unit Understanding Car Parks, Crime and CCTV: Evaluation Lessons from Safer Cities, Nick Tilley, Police Research Group, Home Office Crime Prevention Unit Series, Paper 42. Rapporten behandlar en studie som gjorts av effekten av övervakning med kameror på

parkeringsplatser i sex brittiska städer. Enligt rapporten gav insamlade

data starkt stöd för slutsatsen att övervakningen hade lett till en nedgång i den bilrelaterade brottsligheten. Det påpekades dock i

rapporten att det inte gick att något svar frågan om brottsligheten

i stället hade flyttat någon annanstans. Home Office Police Research Group publicerade år 1995 en undersökning om vilka effekter som användning av övervakningskameror haft på brottsligheten i tre brittiska städer CCTV in Town Centres: Three Case Studies, Ben Brown, Crime Detection and Prevention Series. Paper 68. Undersökningen visar att en installation av övervakningskameror inledningsvis kan ha en starkt brottsförebyggande effekt men att denna effekt försvagas efter hand om kameraanvändningen inte leder till att brottslingar löper en ökad risk att gripas. Enligt undersökningen hade övervakningen visat sig effektiv som hjälpmedel för att minska antalet förmögenhetsbrott men att den inte haft samma effekt då det gällde brott mot person. I fråga om de

116 överväganden och förslag

sistnämnda brotten förde emellertid kameraanvändningen det goda med

sig att polisen tack vare den kunde ingripa i ett tidigare skede och därmed se till att situationen inte blev så allvarlig som den hade annars kunnat bli. The Scottish Office Central Research Unit har år 1996 publicerat en rapport om en undersökning av hur användning av övervakningskameror påverkat brottsligheten i Airdrie, en liten stad öster om

Glasgow Does Closed Circuit Television Prevent Crime An

Evaluation of the Use of CCTV Surveillance Cameras in Airdrie Town Centre, Emma Short och Jason Ditton. Enligt rapporten kunde man efter det att man installerat ett kameraövervakningssystem konstatera att antalet registrerade brott fallit med 21 procent och att uppklaringsprocenten ökat från 50 till 58 procent inom de områden som täckts av övervakningen. Den brottslighet som påverkades mest av CCTV var "crimes of dishonesty", dvs. inbrottsstölder housebrea-

king, stölder av och ur motorfordon thefts of and from motor

vehicles, snatteri shoplifting, bedrägeri fraud, m.m. Antalet anmälda sådana brott minskade med 48 procent. Det fanns inga tecken att brottsligheten flyttat någon annanstans. I Nederländerna har man valt att kriminalisera vissa särskilt integritetskänsliga gärningar som har samband med karnerahantering och har i övrigt lämnat området oreglerat. Från nederländskt håll har man inte redovisat någon undersökning som kan belysa frågan om användningen av övervakningskameror haft någon effekt på brottsligheten. I Tyskland saknas lagstiftning som reglerar själva användningen av övervakningskameror. Däremot finns det lagstiftning som berör hanteringen av kameraanvändningens produkter, dvs. bildmaterialet. Det är också i Tyskland i stort sett fritt att använda så många övervakningskameror man anser sig ha behov av för att t.ex. övervaka banker, postkontor och affärer. Inte heller från tyskt håll har man, såvitt känt, gjort någon utvärdering av övervakningens effekter. I Danmark finns sedan den 1 juli 1982 en lagstiftning som, med vissa i lagen särskilt angivna undantag, förbjuder privatpersoner fysiska och juridiska att anordna TV-övervakning av gata, väg, plats eller liknande område som används för allmän samfärdsel. Vidare föreskrivs i den danska strafflagen förbud mot oberättigad fotografering av personer som befinner sig en plats som inte är fritt tillgänglig. Inte heller i Danmark har man bedrivit forskning eller genomfört undersökningar för att söka utröna vilket behov som kan finnas av TV-övervakning eller vilken effekt TV-övervakningen kan ha på brottsligheten. Det har inte i direktiven förutsätts att utredningen skulle göra någon närmare undersökning av människors attityd till användning av övervakningskameror. Utredningen har heller inte företagit någon sådan

överväganden och förslag ll7

undersökning. Visst material belyser denna fråga finns emellertid som och utredningen övergår nu till att redovisa detta material.

I Storbritannien, där övervakning med kameror sker i betydligt

större omfattning än i Sverige, har allmänheten enligt Home Office Crime Prevention Unit en mycket positiv inställning till dessa former av övervakning. En undersökning i Cambridge visar att 81 procent av de tillfrågade ansåg att bruk av övervakningskameror effektivt var som hjälpmedel för att avslöja och gripa brottslingar. Vidare ansåg 73 procent att sådan övervakning var brottsförebyggande och 79 procent att den gjorde att människor kände sig tryggare på gatorna. Endast 22

procent av de tillfrågade oroade sig över risken för integritetsintrång vid övervakningen Public Attitudes to CCTV in Cambridge; Report

to the Safer Cambridge Steering Group, september 1994, Cambridge City Council. Enligt Home Office Crime Prevention Unit kan del fören av klaringen till allmänhetens mycket positiva inställningen till övervakningskameror vara att det hittills, såvitt känt, inte inträffat något allvarligt missbruk av dem. I Storbritannien förekommer över huvud taget ingen debatt om användningen övervakningskameror och av riskerna med denna, vilket kan bero att projekten drivs i organiserade former. Däremot pågår en intensiv debatt om massmedias intrång

i människors privatliv. Det finns dock s.k. libertarians

grupper som trycker på för att etiska regler för användningen övervakav

ningskameror antagna av parlamentet. Detta har dock regeringen

hittills motsatt sig. Enligt den information utredningen fått del finns det inte som av heller i Nederländerna eller Tyskland någon opinion mot användning av övervakningskameror. Tvärtom har utredningens sagesmän

framhållit att människor i allmänhet tycks uppfatta kameraanvändning

i offentliga miljöer som något i huvudsak positivt. Man i allmänhet ser denna form av övervakning som en nödvändig åtgärd för att förebygga brott. Det saknas offentliga utredningar angående svenskarnas attityd till användning av övervakningskameror. Enligt gallupundersökning en som tidningen Svenska Dagbladet låtit utföra under november och december 1995 publicerad i tidningen torsdagen den 1 februari 1996 är emellertid en majoritet av svenskarna positiva till ökad användning av övervakningskameror på allmänna platser om övervakningen leder till minskad brottslighet. Undersökningen som bygger på telefonintervjuer med 1 000 slumpvis utvalda personer visar att 86 procent de av tillfrågade kunde acceptera ökad TV-övervakning i butiker. Motsvarande siffra för övervakning gator och torg 66 procent medan var 58 procent var positiva till ökad TV-övervakning i parker. Drygt 32 procent av de tillfrågade kunde till och med acceptera ökad TV-

118 Överväganden och förslag

övervakning på offentliga toaletter. Undersökningen visar också att vid valet mellan olika brottsbekämpningsmetoder 71 procent föredrog fler poliser och endast 5 procent ökad TV-övervakning. Utredningen kan givetvis inte svara för resultaten i undersökningen men de tyder i vart fall att svensken i allmänhet inte har en mer negativ inställning till användning av övervakningskameror än vad man har i övriga Västeuropa. Utredningen drar följande slutsatser av det redovisade materialet. Brottsligheten i samhället är oroväckande hög. Det är också allvarligt att så få brott blir uppklarade och det är därför angeläget att man försöker förbättra möjligheterna att avslöja brott. Forskningen om övervakningskameror och dess effekter för brottsbekämpningen är visserligen inte så omfattande men de uppgifter som utredningen fått del av från såväl svenskt som utländskt håll talar för att användningen av övervakningskameror kan bidra till att minska brottsligheten och öka uppklaringsprocenten Det finns alltså enligt utredningens mening goda skäl för att tillåta en ökad användning av övervakningskameror. De attitydundersökningar som gjorts utomlands visar att människor där över lag har en positiv inställning till övervakningskameror. Det må vara begränsade material som finns om svenskarnas inställning tyder på att man även här har en positiv inställning till denna övervakningsmetod och att skulle godta ökad kameraanvändning om den kan man leda till att brottsligheten går ned. Det är därför enligt utredningens mening rimligt att utredningsarbetet inriktas en undersökning av om det är möjligt att utvidga rätten att använda övervakningskameror för att därigenom förbättra möjligheterna att förebygga eller avslöja brott eller att förhindra olyckor. En förutsättning måste dock vara att utvidgningen inte sker på bekostnad av berättigade integritetsskyddsintressen. . I detta sammanhang bör erinras om att Trygghetsutredningen i sitt slutbetänkande Trygghet mot brott Rollfördelning och samverkan SOU 1995: 146 understrukit vikten av att enskilda organs insatser för att förebygga brott uppmuntras från det allmännas sida. Utredningen erinrar om att det tidigare inte saknats uttryck för uppfattningen att enskilda genom att vidta åtgärder för att skydda sig mot brott organ, särskilt vad gäller övervakande verksamhet, gör intrång på det område som av principiella skäl bör vara förbehållet samhället. Tiden är enligt

Trygghetsutredningen nu mogen att överge det synsättet. Det allmänna

har principiellt sett inte anledning att ställa upp andra begränsningar än sådana som kan vara påkallade av hänsyn till rättssäkerheten eller i vissa fall risken att insatserna utformas så att de motverkar sitt - syfte.

Trygghetsutredningen har i delbetänkandet Trygghet mot brott i lokalsamhället Kartläggning, principiella synpunkter och förslag SOU

överväganden och förslag 119

1994:122 föreslagit att kommunen skall svara för en samlad brottsförebyggande och trygghetsskapande strategi inom kommunen i samarbete med polisen, andra myndigheter och enskilda. Den lokala

trygghetsplaneringen kommer alltefter de lokala förhållandena att ta

sig uttryck i exempelvis övergripande strategier, mera detaljerade "trygghetsplaner" och handlingsprogram för olika brottsförebyggande projekt.

Trygghetsutredningen har återkommit till frågan i slutbetänkandet

och betonat vikten att trygghetsplaneringen riktas in frågor som av utgör problem inom kommunen och inte utformas som en formell spegelbild den nationella strategi som kan komma att antas av av statsmakterna. Enligt Trygghetsutredningen bör samverkan mellan kommun, polis och andra de problematiska punkterna komma till klart uttryck i den kommunala planeringen. Trygghetsutredningen har inte utgått från att den kommunala planeringen alltid skall ta formen av ett heltäckande dokument utan i stället förutsatt att de politiska instanserna i en kommun ofta tar upp de problem som kräver någon form av kommu-

nal trygghetsplanering och fattar beslut om mål, åtgärder och uppföljning i dessa fall.

De statliga myndigheter som förutsätts delta i en sådan trygg-

hetsplanering måste enligt Trygghetsutredningen givetvis i sin

planering djupare in vad som krävs i deras verksamhet för att de boende och andra verksamma i kommunen skall kunna få de

förbättringar som avses i den kommunala trygghetsplaneringen. Trygghetsutredningen vidare att det är viktigt att alla berörda

anser följer upp sina insatser enligt den kommunala trygghetsplaneringen. Så långt Trygghetsutredningen. Utredningens om användningen av övervakningskameror utgångspunkt är att användning av övervakningskameror bör ses som ett medel bland andra att skydda sig mot brott och tillgodose andra seriösa syften och att kamerorna bör kunna användas vid sidan av eller ett alternativ till andra åtgärder. Som nyss har sagts bör dock som sådan övervakning förekomma bara om det motstående intresset är så viktigt att det bör ha försteg framför integritetsintresset. Redan här kan sägas att utredningen anser att en rad ändringar i nuvarande lagstiftning om övervakningskameror behöver göras. Utredningen dock inte att föreslå någon ändring i nuvarande ordning att avser länsstyrelserna skall vara tillstånds- och tillsynsmyndighet i ärenden användning av övervakningskameror. Kommunerna kommer som om hittills att få tillfälle att yttra sig i sådana ärenden. I sådana yttranden kan de krav och önskemål som bygger den kommunala trygghetsplaneringen komma till uttryck.

120 överväganden och förslag

7.2 Tillämpningsområdet för lagen

Med övervakningskameror avses enligt 1 § lagen om övervakningskameror m.m. TV-kameror, andra optisk-elektroniska instrument och därmed jämförbara utrustningar som är uppsatta så att de, utan att manövreras på platsen, kan användas för personövervakning. Vad som i lagen sägs om övervakningskameror gäller i tillämpliga delar även för separata tekniska anordningar som är avsedda att användas för att behandla eller bevara bilder som tas upp av en övervakningskamera. Utredningen skall enligt sina direktiv särskilt beakta den tekniska utvecklingen på området och den inverkan som denna utveckling kan ha lagstiftningen

7.2.1 Begreppet övervakningskamera

Dagens lagstiftning reglerar användningen av övervakningskameror. Enligt 1 § lagen om övervakningskameror m.m. avses med begreppet övervakningskamera TV-kameror, andra optisk-elektroniska instrument och därmed jämförbara utrustningar. Med termen "optisk" avses alla registreringar som kan ske med instrument inom det elektromagnetiska våglängdsspektret för optisk strålning. Med uttrycket "elektronisk" förstås att förmedlingen av bilderna, visningen av bilderna en till instrumentet anknuten monitor eller lagringen av de upptagna bilderna sker genom elektronisk påverkan. Däremot saknar det betydelse om andra funktioner hos instrumentet styrs elektronisk väg. Detta innebär exempelvis att s.k. fiberoptiska kikare liksom stillbilds- och filmkameror är att anse som optisk-elektroniska instrument, om bildupptagningen direkt förmedlas vidare till en elektronisk bildskärm eller lagras på videoband, i dataminne eller något annat elektroniskt medium. Det vanligast förekommande optisk-elektroniska instrumentet är fortfarande TV-kameran, varför denna nämns särskilt i lagen. Det kan här påpekas att begreppet videokamera och TV-kamera har samma innebörd. Med uttrycket "därmed jämförbara utrustningar" avses instrument som kan utnyttja sådan elektromagnetisk strålning som röntgen och radiofrekvent strålning prop. 1989/901119 s. 39 Utredningen har undersökt vilken övervakningsapparatur som står till buds i dag och hur den tekniska utvecklingen kan förväntas bli. En utförlig redogörelse för undersökningen har redovisats i avsnitt Såvitt är av intresse för den nu aktuella avgränsningsfrågan visar undersökningen att utvecklingen på det tekniska området visserligen går mycket fort men att den i nuvarande lagstiftning intagna legaldefinitionen av begreppet övervakningskamera väl täcker den kamerautrustning som finns i dag och som kan förväntas vara tillgänglig inom den närmaste tiden. Den tekniska utvecklingen ger alltså inte an- .

Överväganden och förslag 121

ledning att ändra den definition begreppet övervakningskamera av som finns i lagen om övervakningskameror m.m. Den nuvarande lagstiftningen omfattar emellertid inte all utrustning som faller under den nu berörda definitionen. Man har nämligen valt

att begränsa lagens tillämpningsområde till att kameror är

avse som uppsatta så att de, utan att manövreras på platsen, kan användas för

personövervakning. I uttrycket "uppsatt" ligger att placeringen

av kameran skall ha en viss varaktighet. En kamera används som

kortvarigt för demonstration i försäljningssyfte eller för personligt

bruk utgör sålunda inte en övervakningskamera i lagens mening. Ett exempel på det sistnämnda kan tillfällig uppställning vara en av en videokamera för upptagning av familjebilder a. 40 Enligt prop. s.

utredningens mening bör det även i fortsättningen förutsättning

vara en att placeringen av kameran har viss varaktighet. Utredningen en anser emellertid att man för den avgränsningen bör välja lagteknisk en annan

konstruktion. Utredningen återkommer till frågan i avsnitt 7.2.3.

Uttrycket "utan att manövreras på platsen" användes redan i lagen

1977:20 om TV-övervakning. Bakgrunden till denna avgränsning är att man velat skilja ut den utrustning som används för övervaknings-

ändamål från sådan apparatur används för andra ändamål, som t.ex.

av olika TV-kanaler när de gör TV-reportage. I 1975/76: 194

prop. om TV-övervakning föreslogs att denna distinktion skulle åstadkommas genom att lagen endast skulle omfatta övervakningskameror som

kunde fjärrmanövreras. Med uttrycket fjärrmanövrering avsågs

att kameran sattes i funktion, riktades eller hanterades från annars annan plats än där kameran var anbringad s. 21. Under utskottsbehandlingen i riksdagen inhämtades lagrâdets yttrande över propositionen och avgivna motioner. Lagrådet framförde kritik mot den berörda avgränsningen. Lagrådet framhöll i sitt yttrande bl.a. följande bet.

1975/76:JuU 14 bilaga 2.

Den föreslagna lagen avses bli tillämplig övervakningskamera som är anbringad så att den kan "fjärrmanövreras". Enligt motiven

avses med fjärrmanövrering, att kameran sätts i funktion, riktas

eller annars hanteras från plats än den där kameran är annan anbringad. Utanför lagen kommer därmed att falla bl.a. kameror, som sätts i gång platsen och därefter inte behöver någon ytterligare hantering. Det kan exempelvis fråga kamera, vara om en som automatiskt spelar över ett visst område eller utan vidare täcker

det område som skall övervakas. Lagrådet vill ifrågasätta, huruvida detta innebär en rationell avgränsning lagens tillämpningsom-

av råde. För den händelse vill inbegripa kameror sådant slag man av

som nu nämnts, kan anges att lagen är tillämplig på "TV-kamera

som är anbringad så att den utan att manövreras på platsen, kan

122 Överväganden och förslag

användas för personövervakning". I "manövreras" innefattas härvid inte, att kameran endast sätts i funktion och heller att den arbetar enbart med inbyggd automatik, utan därmed avses en mera fortlöpande hantering av kameran.

Lagen utformades denna punkt i enlighet med lagrådets förslag. Den berörda lokutionen fördes sedan över till lagen om övernu vakningskameror Det har under utredningens gång inte framm.m. kommit något tyder att avgränsningen skulle vara behäftad som med några olägenheter vare sig med hänsyn till karneraanvändarnas intresse eller till integritetsintresset. I lagen 1995:1506 om hemlig

kameraövervakning används visserligen uttrycket fjärrstyrd över-

vakningskamera i förarbetena till den lagen sägs samtidigt att men lagen i likhet med lagen om övervakningskameror m.m. endast

omfattar kameror används för personövervakning och som inte

som manövreras platsen prop. 1995/96:85 s. 39. Varför man valt att använda uttrycket fjärrstyrd när någon saklig ändring inte varit avsedd

framgår däremot inte förarbetena. Begreppet fjärrstyrning torde inte

av

beskriva den åsyftade avgränsningen lika väl som den lokution som

finns i gällande lag och som utredningen vill förorda. Begreppet övervakningskamera förutsätter vidare att instrumentet

kan användas för "personövervakning". Samma uttryck bör även finnas i en framtida reglering. För att personövervakning skall anses

föreligga bör det liksom enligt gällande rätt fordras att det är nu

möjligt att identifiera personer med den övervakningsutrustning som används. Innebörden i begreppet personövervakning i gällande lag har

redovisats i avsnitt Utredningen återkommer till begreppet i författningskommentaren till l § i utredningens lagförslag. I dagens lagstiftning föreskrivs att vad som sägs om övervakningskameror i tillämpliga delar gäller även för separata tekniska anordningar är avsedda att användas för att behandla eller bevara som bilder tas övervakningskamera. Så gott som alla medier som upp av en kan användas för lagring, bearbetning, analys m.m. åsyftas med som detta uttryck. Det saknar betydelse om bilderna bevaras i form av stillbilder eller s.k. rörliga bilder prop. 1989/90:1l9 s. 41 och 49.

Härigenom täcker lagstiftningen även de fall där själva kameran inte

innehåller den utrustning krävs för att behandla och bevara bilder. som Av den undersökning utredningen har gjort om den tekniska som

utvecklingen avsnitt 3 framgår att övervakningsanläggningar även i

framtiden konstruerade detta sätt. Det finns därför även kan vara i fortsättningen ett behov reglering som fångar upp de fall där av en tekniken för behandling och bevarande av bilder lagts i separata enheter.

överväganden och förslag 123

Om en framtida lag även skall reglera ljudupptagning bör givetvis lagstiftningen utformas så att den även omfattar anläggningar där utrustning för avlyssning och upptagning av ljud lagts i en separat enhet. Utredningen återkommer i det följande till frågan om öppen avlyssning och upptagning av ljud i samband med användning av övervakningskameror.

7.2.2 Olika former av användning av övervakningskameror

Inhämtning, behandling och bevarande av bilder

I dag regleras endast optisk personövervakning i kameralagstiftningen. Sådan övervakning kan antingen bestå i enbart bildupptagning eller också av bildupptagning i förening med behandling eller bevarande av bilder. Vid ren bildupptagning används en eller flera övervakningskameror jämte en eller flera monitorer där bilderna visas. Detta är den i dag vanligaste övervakningsformen eftersom det mera sällan ges tillstånd att behandla och bevara bilder. Enligt den nuvarande lagstiftningen får nämligen ett tillstånd att använda övervaknings kamera förenas med rätt att med någon teknisk anordning behandla eller bevara bilder endast om sökanden av särskilda skäl har behov av detta 6 §. Dessa två former för användning av övervakningskameror kommer med säkerhet att dominera även i framtiden. Som redan har framgått av det föregående måste därför även en ny lag reglera sådan kameraanvändning som består i bildupptagning samt behandling och bevarande av bilder.

Avlyssning och upptagning av ljud

Enligt direktiven skall utredningen analysera möjligheten till öppen

ljudupptagning i samband med användning av övervakningskamera. Med ljudupptagning avses i detta sammanhang att man med tekniska hjälpmedel avlyssnar och tar upp ljud. För att verksamheten skall

betecknas som öppen krävs att man ett verksamt sätt lämnar

upplysning om vad som pågår. Sker sådan verksamhet inte öppet utan

i hemlighet kan den enligt 4 kap. 9 a § brottsbalken leda till straffan-

svar för olovlig avlyssning. Öppen avlyssning och upptagning av ljud

är i dag oreglerad. Representanter för bank- och postväsendet som utredningen varit i kontakt med har uppgett att man i dag gör ljudupp-

tagning med de kameror som tar upp bilder som spelas in och bevaras på videoband. Sådan ljudupptagning sker emellertid endast i samband med att ett överfallslarm utlösts. För att öka säkerheten vid vissa objekt, kan förorsaka olyckor vid felaktig användning, har som ljudförbindelse ibland anordnats mellan den övervakade platsen och

124 överväganden och förslag

den plats varifrån övervakningen sköts. Som exempel kan nämnas att ljudförbindelse förekommer vid TV-övervakning av rulltrappor i Stockholms tunnelbana. Skulle en olycka inträffa i en rulltrappa kan den som övervakar trappan kommunicera med de personer som befinner sig i trappan eller dess omedelbara närhet. Om någon har skadat sig i trappan kan denne begära hjälp eller få besked om att hjälp tillkallats. Ljudupptagningar ger möjlighet att inhämta information som inte är åtkomlig genom optisk övervakning. En upptagning av en persons röst kan, t.ex. i situationer där gärningsmannen uppträder maskerad eller förklädd, vara ett verksamt hjälpmedel för att avslöja en brottslings identitet. Genom ljudupptagningen kan man dessutom säkra bevisning rörande tillvägagångssättet vid t.ex. ett rån. Man kan t.ex. få information om vilka hot som uttalats och hur många skott som avlossats. Som framgår av exemplet från Stockholms tunnelbana kan avlyssning och upptagning av ljud även bidra till att förhindra olyckor eller underlätta ett räddningsarbete. Avlyssning och upptagning av ljud kan alltså vara ett värdefullt komplement till optisk övervakning. Det är för den som skall övervaka, enkelt uttryckt, bättre att både se och höra vad som försiggår än att bara kunna iaktta ett händelseförlopp. Samtidigt som

ljudupptagning således kan medföra förbättrade möjligheter att t.ex.

förebygga och klara upp brott och att förebygga olyckshändelser är det ofrånkomligt att denna form av övervakning också medför stora risker

för integritetsintrång. Öppen avlyssning och ljudupptagning uppfattas

säkerligen av många som ett betydligt allvarligare intrång i den personliga integriteten än optisk övervakning. I offentliga miljöer finns det vanligen anledning anta att andra ser vad man gör men man förväntar sig inte att utomstående skall höra vad man säger. Ett utbrett bruk av avlyssningsapparatur skulle därför sannolikt av de flesta anses innebära en besvärande begränsning i möjligheten att kunna föra förtroliga samtal även i sådana miljöer. Tas ljud och bild upp samtidigt förstärks givetvis integritetsintrånget eftersom det då är lättare att identifiera den som fällt de inspelade yttrandena. Trots dessa olägenheter innebär emellertid öppen avlyssning och upptagning av ljud sådana uppenbara fördelar när det gäller möjligheten att bekämpa brott och förebygga olyckor att denna verksamhet inte kan förbjudas helt. Däremot framstår det som angeläget med hänsyn till verksamhetens integritetsskadliga karaktär att den regleras i en ny lag om övervakningskameror. Utredningen återkommer i avsnitt 7.3 och 7.4

till de situationer där avlyssning och upptagning av ljud bör kunna

tillåtas. Utredningens förslag att en framtida lag även skall omfatta

avlyssning och upptagning av ljud innebär att även den teknik som

överväganden och förslag

används för sådan övervakning måste omfattas lagens bestämmel-

av ser. I många fall torde redan dagens övervakningskameror vara

utrustade med mikrofoner. För att fånga in fall där ljudupptagnings-

utrustningen finns i en separat enhet bör efter mönster för vad man, som nu gäller för separata enheter för behandling och bevarande av bilder, i en framtida reglering att vad sägs övervakange som om ningskameror även skall gälla separata tekniska hjälpmedel för avlyssning och upptagning ljud. av

En gemensam beteckning för all lagreglerad användning överav vakningskameror

Dagens lagstiftning omfattar således två sätt att använda övervakningsapparatur bildupptagning samt behandling och bevarande bilder.

- av

Enligt utredningens förslag skall kameralagstiftningen även reglera

sådan övervakning som består i avlyssning och upptagning ljud. av Det framstår då som otympligt att använda alla dessa tre begrepp när man skall beskriva vad användning övervakningskameror kan av innefatta. Det finns därför enligt utredningens mening behov av ett samlat begrepp som täcker all lagreglerad användning överav

vakningskameror och som ger en klar och lättförståelig bild

av

verksamheten. En lämplig term kan kameraövervakning. Ett

vara ytterligare skäl till att välja detta begrepp är att det redan är etablerat eftersom det används i lagen 1995: 1506 hemlig kameraövervakom ning som beteckning för användning övervakningskameror. Den av

lagstiftningen tar visserligen sikte på användning över-

en annan av vakningskameror än det här är fråga nämligen användning om, av dolda övervakningskameror för optisk personövervakning vid

förundersökning i brottmål, men det förhållandet gör också att för-

växlingsrisken blir försumbar. Hur det begreppet kameraövervaknya ning skall användas berörs ytterligare i författningskommentaren bl.a.

i anslutning till l

7.2.3 Skall lagens bestämmelser endast omfatta

övervakningskameror som har tagits i bruk

I dag krävs tillstånd att använda övervakningskamera för en att kameran skall få uppsatt så att den kan riktas plats dit vara mot en allmänheten har tillträde. Huruvida kameran verkligen används spelar

däremot ingen roll för tillståndsfrågan. Utredningen har övervägt

om det inte vore mer logiskt att koppla lagens bestämmelser till an-

vändningen av en kameraanläggning eftersom det är användningen

som kan innebära fara i integritetshänseende. Man skulle alltså kunna tänka sig en konstruktion innebär att inte behöver tillstånd som man

l26 överväganden och förslag

för att sätta upp en övervakningskamera men väl för att ta den i bruk. En sådan reglering kan emellertid komma att medföra vissa bevisproblem inte kan uppstå med dagens lagstiftning. En oseriös som kameraanvändare kan alltid komma med en påhittad invändning om att en uppmonterad kamera aldrig använts eller ens varit avsedd att tas i bruk. I en del fall skulle det kanske inte möta några oöverstigliga hinder att vederlägga påståendet men i andra fall skulle det troligen

krävas stora utredningsinsatser för att få en lagöverträdare fälld till

för brott mot tillståndsplikten. Det framstår därför som onödigt ansvar att öppna denna möjlighet att kringgå lagens bestämmelser. Ut-

redningen föreslår därför att de skyldigheter som följer av utredningens förslag, nämligen upplysnings-, anmälnings- och tillstånd-

splikt, skall fullgjorda redan när den första åtgärden vidtas för att vara sätta upp en övervakningskamera. Lagtekniskt kan detta åstadkommas att låter begreppet kameraövervakning även omfatta genom man uppsättande övervakningskamera. Genom att låta denna åtgärd av en innefattas i termen karnerövervakning blir begreppet "uppsatt" i den

nuvarande legaldefinitionen av övervakningskamera överflödigt och

kan således utgå. Som har framgått innebär den föreslagna lösningen en viss

skärpning i förhållande till gällande rätt. Fördelen är emellertid att

inte behöver ta ställning till frågan när en kamera skall anses man "uppsatt" .

7.2.4 Larrncentraler och bruk av sensorer

Redan dagens teknik gör det möjligt att överföra information från olika övervakningsanläggningar till larmcentral. I avsnitt 3 om den en tekniska utvecklingen beskrivs hur överföringen går till. Av det avsnittet framgår också att överföringsmöjligheterna hela tiden förbättras. En möjlig utveckling är därför att fler och fler kameraan-

vändare överlåter den operativa hanteringen av sina övervaknings-

anläggningar till bevakningsföretag eller andra operatörer av larm-

centraler. En sådan utveckling skulle påminna om vad som har skett

datasidan där företag har lagt ut sin databehandling olika typer servicebyråer. Enligt datalagen 1973:289 är i den situationen av

företaget registeransvarigt medan servicebyrån inte bär någon del av

detta Ordningen förutsätter att företaget genom avtal med ansvar. servicebyrån till att datahanteringen på byrån följer datalagens ser regler. Lika lite på datasidan behöver den berörda utvecklingen som övervakningsområdet innebära något negativt för allmänheten under förutsättning att ansvaret för att karnerahanteringen sköts i enlighet med lagens bestämmelser stannar kvar hos den som disponerar över övervakningsanläggningen. Det är också den som disponerar över an-

överväganden och förslag 127

läggningen inte larmcentralen som får ansöka om tillstånd eller, - enligt utredningens förslag, i vissa fall göra en anmälan. Utredningen återkommer till detta i författningskommentaren till 13 I avsnittet om teknikutvecklingen sägs vidare att sensorer för IR, rörelser, ljud m.m. nu är relativt vanliga i de utrustningar som finns på marknaden. Sensorerna bidrar till att göra kameraövervakningen mer effektiv genom att de kan styra utrustningen så att den endast träder i funktion när något händer. Sensorerna kan det sättet kvantitativt minska kameraanvändningen i samhället och utredningen ser inte att det finns anledning anta att bruket av denna teknik medför några negativa konsekvenser från integritetssynpunkt. Enligt utredningens bedömning behöver således varken en ökad anslutning till larmcentraler eller bruket av sensorer i övervakningsan-

läggningar leda till några särskilda lagstiftningsåtgärder.

128 överväganden och förslag

7.3 Tillstånd eller anmälan

Lagen om övervakningskameror m.m. föreskriver som huvudregel krav på tillstånd innan kameror som kan riktas mot platser dit allmänheten har tillträde får sättas Även för få rätt upp. att att behandla eller bevara bilder, krävs tillstånd. Överträdelser av tillståndsplikten kan leda till straffansvar. Länsstyrelsen utfärdar tillstånd och har skyldighet att utöva tillsyn av att lagen efterlevs. Länsstyrelsen har även rätt att meddela villkor för kameraanvändningen och får återkalla ett givet tillstånd om förutsättningarna för detta inte längre är för handen. Även överträdelser sådana av av länsstyrelsen meddelade villkor kan leda till straffansvar. I direktiven framhålls att översynen i första hand skall inriktas på möjligheten att helt eller delvis ifrån det nuvarande systemet - med tillstånd. En möjlig lösning som nämns i direktiven är att ersätta tillståndskravet med dels en mera ingående reglering av i vilka fall övervakning med respektive utan rätt att behandla och bevara upptagna bilder kan tillåtas, dels en anmälningsplikt för användaren och ett utökat tillsynsansvar för länsstyrelsen. Det står dock utredaren fritt att inom för de angivna utgångspunkterna lämna förslag till ramen andra lösningar. Om kravet tillstånd tas bort sägs i direktiven att utredaren skall överväga frågan hur de enskilda medborgarnas intressen bör tas tillvara.

7.3.1 Kan tillståndsplikten tas bort helt eller delvis

Om tillståndskravet skall kunna tas bort helt fordras att man kan finna lagteknisk lösning som tillgodoser medborgarnas nyssnämnda en annan behov skydd mot integritetsintrång. Det är framför allt två av alternativ i sådana fall kan övervägas. Antingen får man, såsom som t.ex. skett i Nederländerna, kriminalisera viss särskilt integritetskränkande kameraövervakning och låta resterande kameraövervakning vara tillåten. Det andra alternativet är att man i lag anger samtliga förutsättningar för att kameraövervakning skall få ske och straffsankgår det i lagen tillåtna. Även tionerar kameraövervakning som utöver lagreglering enligt något av dessa alternativ måste utformas så att en hänsyn tas till de positiva effekter som kameraövervakningen kan ha att den bidrar till att ge människor ett visst skydd, t.ex. mot att genom bli utsatta för brott. Lagstiftningen måste alltså utformas så att det sker avvägning mellan å ena sidan ändamålet med och behovet en noggrann

övervakningen och å andra sidan det intrång i den personliga

av integriteten övervakningen kan medföra. För svensk strafflagstiftsom ning gäller principen att gränserna för det kriminaliserade området tydligt skall framgå lagtexten. Detta tydlighetskrav måste, om av

Överväganden och förslag 129

tillståndsförfarandet skall överges, tillgodoses förutsättgenom att ningarna för straffansvar anges i lagen. Som framgår den enkätav

undersökning och den praxisgenomgång utredningen har gjort

som se

avsnitt 5.1 och 5.3 samt bilaga 3 sker legitim användning av övervakningskameror under högst varierande omständigheter och i de

mest skilda sammanhang. Just det förhållandet att kameraövervakning

bedrivs under så skiftande omständigheter gör det svårt att med erforderlig tydlighet avgränsa det kriminaliserade området. Detta gäller i vart fall om man har ambitionen att slopa tillståndskravet helt och därför skall formulera bestämmelser reglerar all kamerasom övervakning. Det nuvarande tillstândsförfarandet fungerar dessutom enligt samtliga tillgängliga uppgifter relativt väl. De klagomål som

framförts angående själva hanteringen tillståndsärendena har varit

av få och har i den mån de förekommit i huvudsak endast handlat att om handläggningstiden ibland upplevts onödigt lång. Tillståndsförsom farandet bör därför enligt utredningens mening inte överges helt. Med

ett bibehållet krav tillstånd för åtminstone viss kameraövervakning

finns det inte heller några skäl att överväga någon än om annan

länsstyrelsen skall vara tillståndsmyndighet. Däremot bör pröva

man

om det är möjligt att ta bort tillståndplikten för vissa

grupper av

kameraanvändare. Frågan förutsättningarna för ett partiellt

om borttagande av tillståndsplikten behandlas i det följande.

I dagens lagstiftning görs undantag från tillståndskravet för vissa typer av kameraanvändning. Det gäller dels s.k. TV-backspeglar, dels

kameror som används för bevakning av skyddsobjekt och dels kameror

som polisen använder vid automatisk hastighetsövervakning. Vidare

får polis eller räddningsledare under begränsad tid använda en övervakningskameror utan att söka tillstånd det är oundgängligen om nödvändigt vid olyckshändelse eller överhängande fara för sådan en eller för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet

se 4 § lagen om

övervakningskameror m.m.. Utredningen har undersökt det finns om

möjlighet att ta undan fler från tillståndsplikten. För att

grupper sådana avsteg från tillståndsplikten skall kunna göras fordras att de grupper som kan undantas är möjliga att definiera och att förutsättningarna för och omfattningen av tillståndsfriheten kan tydligt. anges Den kameraövervakning som skall undantas från tillståndsplikten måste därtill ha ett ändamål som generellt sett väger tyngre än

intresset att skydda medborgarna mot det integritetsintrång

som övervakningen medför. För att en särreglering skall framstå som motiverad bör dessutom de grupper som kan komma i fråga ha stort intresse av att använda övervakningskameror. Det bör vidare så vara att en sådan särreglering täcker in flertalet fall av kameraövervakning som den utvalda kategorin kan ha ett befogat intresse att bedriva. av Skulle det inom verksamhet omfattas undantagsbeen som av en

l30 överväganden och förslag

stämmelse finnas önskemål omfattande övervakning blir om en mera man hänvisad att söka tillstånd. Den vinst uppnår att ta bort tillståndsplikten består man genom främst i att de omfattas av undantaget slipper det besvär och den som tidsutdräkt ett tillståndsförfarande innebär för kameraanvändaren. som För länsstyrelsernas del kommer emellertid reform av nu aktuellt en slag inte att innebära någon nämnvärd resursbesparing. Den enkät som utredningen utfört och som redovisas i avsnitt 5.1 visar att hanteringen kameraärendena totalt sett endast tar i anspråk ca tre årsarbetsav krafter hos landets länsstyrelser. Siffrorna måste naturligtvis bedömas med viss försiktighet eftersom länsstyrelserna inte för någon statistik över den tid läggs ned dessa ärenden och tidsåtgången därför som har fått uppskattas. Vid bedömningen torde man inte heller ha beaktat de kostnader för berörd ärendehantering och som är gemensamma nu verksamhet på länsstyrelsen. Det torde emellertid stå klart att annan det är mycket begränsade sammantaget tas i anspråk för resurser som ärendehanteringen. Inte ett fullständigt slopande av tillståndsprövens ningen skulle innebära någon beaktansvärd besparing för länsstyrelser-

del. Om tillsynsverksamheten samtidigt utökas skulle nettoeffekten

nas bli den motsatta. Av enkätsvaren framgår nämligen att man i snarast dag i landet helhet endast avsätter resurser motsvarande en som

fjärdedels årsarbetskraft på inspektionsverksamhet medan man

beräknat att skulle få sätta till motsvarande sex årsarbetsman resurser krafter varje övervakningsanläggning skulle besiktigas en gång om om året. Det förhållandet att det för myndigheternas del inte skulle medföra några lättnader tillståndskravet tas bort bör emellertid inte om hindra ändå gör detta. Det bör inte förekomma att medatt man borgarna utsätts för byråkrati än vad som framstår som nödvänmer digt med hänsyn till ändamålet med kameralagstiftningen, nämligen att

ge de enskilda skydd mot otillbörligt integritetsintrång.

7.3.2 Vilka kategorier kan tas undan från tillståndsplikten

De kategorier inom den privata sektorn som i första hand kan komma i fråga för särreglering skisserat slag är banklokaler, en av ovan postkontor och butiker. Av den ovannänmda enkäten framgår att dessa sammantaget erhållit drygt 61 procent av de nu löpande grupper tillstånden. Över 80 procent tillstånden avseende banklokaler och av drygt 50 procent tillstånden avseende postkontor är förenade med av rätt behandla eller bevara bilder. Motsvarande siffra för butiker att

ligger drygt procent av tillstånden. Utredningens praxisgenom-

en gång visar tillståndsprövningen i fråga de nu berörda beatt om

vakningsobjekten vanligen sker enligt 5 § andra stycket lagen om

övervakningskameror vilket innebär att användningen av överm.m.,

sou 1996:88 överväganden och förslag 131

vakningskameror i dessa sammanhang ha ringa betydelse för anses enskildas personliga integritet jfr prop. 1989/90: l 19 47. Den s. som

i dag i brottsförebyggande syfte söker tillstånd att använda över-

vakningskamera för bevakning i banklokaler, postkontor och butiker torde regelmässigt kunna räkna med att ansökan beviljad, när det

gäller butiker dock under förutsättning att ansökan inte rätt att

avser behandla eller bevara bilder. I samband med tillståndsgivningen brukar länsstyrelsen meddela villkor för användningen. I de flesta fallen föreskrivs att kameran som skall användas måste fast monterad vara och vara försedd med fast optik. Vidare brukar det tillåtna bevakningsområdet beskrivas och, om inspelningsrätt beviljats, villkor meddelas

om vilka personalkategorier som får ha tillgång till inspelat material

och hur länge detta får bevaras. Skall tillståndskravet efterges får

sådana förutsättningar, i den utsträckning det behövligt,

anses anges direkt i lagen. Som framgår av avsnitt 7.2 föreslår utredningen att en

framtida lag om kameraövervakning även skall reglera öppen

avlyssning och upptagning av ljud. Om denna form av övervakning skall ingå som ett moment i en tillståndsfri kameraövervakning de av nu aktuella bevakningsobjekten måste även förutsättningarna för detta anges direkt i lagen.

Den kameraövervakning som bedrivs inom bank- och postväsendet

sker under likartade omständigheter. Det torde därför möjligt att vara formulera för den gruppen lagbestämmelser där gemensamma

förutsättningarna för tillståndsfri kameraövervakning Inom

anges. detaljhandeln råder större variation mellan olika butikslokaler än vad

som är fallet med de bevakningsobjekt som kan bli aktuella inom

bank- och postväsendet. Den kameraövervakning som bedrivs i olika butikslokaler är emellertid så likartad när det gäller bl.a. ändamål och tillåten prestanda övervakningsapparaturen att det även för denna grupp borde vara möjligt att i lag utforma regler för en tillståndsfri kameraövervakning som täcker in de flesta butiksägares bevakningsbehov samtidigt som integritetsintresset beaktas. I avsnitt 7.3.3 diskuteras närmare vilka kriterier som bör vara uppfyllda för att man skall få bedriva tillståndsfri kameraövervakning i banklokaler, postkontor och butiker. Även vid partiellt borttagande tillståndsom man stannar ett av plikten måste lagstiftningen göras relativt detaljerad. Detta innebär samtidigt att det åtminstone initialt kommer att krävas att de grupper

som omfattas av tillståndsfriheten får utförlig information om vad den

nya regleringen innebär. Inom bank- och postväsendet torde det inte föreligga några problem med att få upplysning om lagen spridd. När det gäller detaljhandelsnäringen med sitt breda spektrum av butiker kan det sannolikt i vissa fall bli svårare att sprida kunskap om lagens innebörd. Det kan t.ex. gälla små affärer som inte är anknutna till

132 Överväganden och förslag

någon butikskedja. Generellt sett gäller dock för alla tre grupperna att de har starka branschorganisationer som kan informera medlemmarna relevanta lagändringar. Föreståndarna för nu aktuella kontor och om butiker har också i allmänhet en vana vid och ett intresse av att informera sig om den lagstiftning som rör den egna verksamheten. De problem som kan finnas att ut information till dem som berörs av tillståndsfriheten torde därför inte vara alltför stora.

7.3.3 Förutsättningar för tillståndsfri kameraövervakning

En första fråga är om det är möjligt att ett entydigt sätt avgränsa bevakningsobjektet, dvs. det går att fastställa vad som förstås med om banklokal, postkontor respektive butikslokal. När det gäller de två förstnämnda lokaltyperna torde det vara möjligt att anknyta till bankrörelselagens 1987:617 respektive postlagens 1993: 1684 bestämmelser. Med banklokal bör då avses lokal där det bedrivs bankrörelse. Med bankrörelse avses, enligt bankrörelselagens definition, verksamhet i vilken ingår inlåning från allmänheten sådan räkning som bank normalt använder jfr 1 kap. 2 § bankrörelselagen. Med postkontor bör enligt samma resonemang avses lokal från

vilken det bedrivs postverksamhet dvs. regelbunden befordran mot avgift av brev eller av brev och paket jfr 3 § postlagen. Dessa

begrepp används för övrigt redan vid tillståndsgivning enligt dagens lagstiftning utan att det medfört några för utredningen kända problem. Begreppen bör reserveras för lokaler där den huvudsakliga verksamheten består i bankverksamhet eller postverksamhet och bör alltså inte omfatta lokaler där den huvudsakliga verksamheten är av annat slag. Posten har t.ex. inrättat rad serviceställen i livsmedelsbutiker. I en sådana fall bör lokalen bedömas efter den huvudsakliga verksamhet bedrivs där, dvs. i det givna fallet får lokalen anses utgöra en som butikslokal. I författningskommentaren till 10 § lämnas en mer detaljerad beskrivning av hur dessa lokaler med splittrad verksamhet bör behandlas. Det finns inte någon vägledande legaldefinition av begreppet butikslokal utan får göra en språklig tolkning av begreppet. En man sådan analys ger vid handen att med begreppet butikslokal bör avses lokal där det bedrivs detaljhandel med varor, dvs. det som i dagligt tal kallas för affärer. Här innefattas inte endast mindre affärer utan även varuhus, stormarknader och t.ex. ett försäljningstält. Tjänsteproducerande företags försäljningslokaler omfattas däremot inte av butiksbegreppet. Det innebär t.ex. att resebyråer inte skulle omfattas av den föreslagna särregleringen. Det bör påpekas att även begreppet butikslokal används i dagens tillståndsbeslut och att detta hittills skett utan att det medfört några tolkningssvårigheter.

Överväganden och förslag 133

Enligt gällande rätt omfattar tillståndsplikten endast bevakning av platser dit allmänheten har tillträde. Kamerövervakning de delar av av en bank-, post- eller butikslokal allmänheten inte har tillträde till som får alltså redan i dag ske utan tillstånd. Utredningen förslår inte någon ändring i detta avseende. För att den i detta avsnitt berörda möjligheten till undantag från tillståndsplikten över huvud taget skall bli

tillämplig krävs alltså att bevakningsobjektet i fråga är sådant

att allmänheten har tillgång till det. Begreppet plats dit allmänheten har tillträde omfattar inte bara platser som allmänheten brukar frekventera utan även områden som allmänheten över huvud taget har tillträde till jfr prop. 1989/90:ll9 s. 17. Utrymmen i butiker, postkontor och banker anses utgöra platser dit allmänheten har tillträde såvida det inte är fråga om utrymmen för personal, lagring kontor, av varor, underhåll, drift m.m. jfr 1989/902119 44. Bankvalv och prop. s. liknande utrymmen till vilka endast personer slutit särskilda avtal som har tillträde anses inte heller utgöra plats dit allmänheten har tillträde.

Utredningen återkommer i författningskommentaren till 9 och lO §§

till hur avgränsningen av bevakningsobjekten bör ske. I lagen bör också anges det ändamål kameraövervakningen som

skall avse. I stort sett samtliga bevakningsanläggningar i dag finns

som i den typ av lokaler diskuteras här torde ha till ändamål att som förebygga och avslöja brott. Det har varken från bank- eller postväsendet eller från detaljhandeln framförts önskemål att kameraom övervakning bör ske för att tillgodose andra behov. För den tillståndsfria kameraövervakningens del bör därför gälla att syftet med övervakningen måste vara att förebygga eller avslöja brott. En viktig fråga är vilken utrustning bör användas för som bevakning av de nu aktuella bevakningsobjekten. I dag brukar länsstyrelsen i samband med att man lämnar tillstånd att bruka övervakningskameror som villkor föreskriva att de kameror som används skall vara fast monterade och försedda med fast optik. Syftet med dessa villkor är att förhindra att utrustningen används för att övervaka ett vidare område än tillståndet Man vill också avser. motverka att utrustningen används för att ta alltför närgångna och därmed integritetskränkande bilder av personer som uppehåller sig inom det övervakade området. Av hänsyn till intresset att skydda enskildas integritet bör, banklokaler, postkontor och butiker om undantas från tillståndsplikten, det direkt i lagen lämnas föreskrifter om utrustningens prestanda. Sådana villkor får emellertid inte vara

utformade så att kameraövervakningen inte kan tjäna sitt syfte. För att kunna bidra till att brott förebyggs och, i synnerhet, till att brott

avslöjas måste utrustningen tillåta tillräckligt detaljerade bildupptagningar för att en misstänkt gärningsman skall kunna identifieras. De villkor om fast montering och fast optik lämnas i dagens som

134 Överväganden och förslag

tillståndsärenden har såvitt känt för utredningen inte föranlett kritik från något håll. De tycks alltså tillgodose syftet att vara integritetsskyddande utan att motverka ändamålet med övervakningen. Utredningens undersökning av den tekniska utvecklingen kameraom-

rådet se avsnitt 3 ger inte heller vid handen att de nu aktuella

begränsningarna skulle vara på väg att bli överspelade av ny teknik. En föreskrift av angivet innehåll har även den fördelen att den är lätt att tillämpa. En kameraanvändare behöver inte sväva i ovisshet om hans kamerautrustning är laglig eller ej. Med hänsyn till vad som nu har sagts bör som ytterligare förutsättning för tillståndsfri kameraövervakning av de aktuella bevakningsobjekten ställas upp att den endast får ske om den övervakningskamera som används är fast monterad och försedd med fast optik. Normalt får man räkna med att bli observerad när man besöker en bank, post eller butik. Det kan emellertid även i sådana lokaler finnas utrymmen som är särskilt känsliga ur integritetssynpunkt. Som

exempel kan nämnas röstningsbås som används vid poströstning och

provhytter i klädbutiker. Sådana utrymmen bör inte få övervakas. En förutsättning som bör anges i lagen är alltså att övervakningskameran inte får vara riktad så att övervakningen framstår som uppenbart kränkande. Enligt nuvarande lagstiftning får tillstånd att använda övervakningskameror förenas med rätt att behandla eller bevara bilder. Som nämnts ovan visar utredningens genomgång av praxis att tillstånds-

prövningen i fråga om de nu berörda bevakningsobjekten vanligen

sker enligt 5 § andra stycket lagen om övervakningskameror m.m., vilket innebär att användningen av övervakningskameror i dessa sammanhang anses ha ringa betydelse för enskildas personliga integritet. I sådana fall får enligt 6§ samma lag ett tillstånd att använda övervakningskamera förenas med rätt att behandla eller bevara bilder om sökanden av särskilda skäl har behov av detta. Som framgår av de ovan redovisade siffrorna innefattar en stor andel av tillstånden avseende banklokaler och postkontor rätt att behandla eller bevara bilder. Däremot har endast ett fåtal butiker sådan rått. Från såväl bank- och postväsendet som från detaljhandeln har det framförts önskemål om att inspelningsrätten utvidgas. Från bank- och posthåll har önskemålen främst gällt att man velat ha möjlighet att även övervaka närområdet utanför entreér till bank- och postlokaler. Bakgrunden till dessa önskemål är att erfarenheten visar att vid råntillfällen eventuell maskering och demaskering brukar ske i nära anslutning till entrédörren. Med entré avses då inte endast sådan ingång som vanligtvis används av allmänheten utan även t.ex. ett postkontors bakdörr och andra sådana in- och utgångar. För att kameraövervakningen i bank- och postlokaler skall kunna bidra till att

Överväganden och förslag 135

exempelvis begångna rån klaras upp är det naturligtvis av avgörande betydelse att övervakningen ger information som gör det möjligt att identifiera brottslingen. Intresset av en effektiv brottsbekämpning talar därför starkt för att man tillåter kameraövervakning med rätt att behandla eller bevara bilder av närområdet utanför entréerna. För att motverka att allmänheten utsätts för icke godtagbart integritetsintrång måste se till att detta område inte omfattar för stor yta. I man begreppet närområde ligger att området inte får vara särskilt stort. I allmänhet torde det vara tillräckligt att ett område med en radie av högst fem meter räknat från entrédörren får bevakas.

Från detaljhandelsnäringen har man framfört önskemål att få spela

in bildmaterial från entréer och kassaområden. Skälet till önskemålen

har varit detsamma som anförts från bank- och posthåll, nämligen att

vill förbättra möjligheten att avslöja brott. Det som särskilt man framhållits är vikten att kunna säkra bevisning genom att göra en av bandupptagning vad inträffat. Man har uppgett att butiker av som utsätts för väpnade rån i ökad omfattning och att gärningsmannen ofta uppträder maskerad när han utför rånet. Vanligen brukar dock rånaren sig maskeringen innan han lämnar butiken. Det är också ovanligt ta av maskerad redan han går in i affären. önskemålet att rånaren är när om inspelning gäller därför endast kassaområdet, där rånhandlingen begås, samt entréerna till butikslokalen vilka gärningsmannen normalt genom måste Någon utvidgning av själva det bevakade området passera. skulle det för butikernas del således inte vara fråga om. Redan i dag får de flesta som söker tillstånd hos länsstyrelsen rätt att övervaka hela butiken med s.k. snatterikameror, dvs. övervakningskameror utan

inspelningsrätt. Det finns därför redan en medvetenhet hos allmän-

heten att kan stå under övervakning när man befinner sig i en om man butik. Människor i allmänhet torde därför inte uppleva att integritetsintrånget skulle bli markant mycket större om man tillät inspelning av kassaområdet och entréerna, naturligtvis under förutsättning att man tillser att bildmaterialet inte används ett otillbörligt sätt. Enligt utredningens mening bör därför den tillståndsfria kameraövervakningen butikslokaler kunna omfatta inspelning av bilder av av kassaområdet och av entréer.

Avgränsningen de förordade utvidgningarna av inspelningsrätten

av behandlas närmare i författningskommentaren 9 och 10 §§. För att begränsa det integritetsintrång som kameraövervakning kan medföra är det stor betydelse att man ser till att inspelat material av inte sprids till fler än nödvändigt. I dag meddelar länsstyrelsen villkor hur skall förfara med materialet. Dessa villkor innehåller om man vanligen bestämmelser vilken befattningshavare som får ha tillgång om till materialet och hur länge det får bevaras hos kameraanvändaren. Om tillståndskravet efterges bör det i lagen införas bestämmelser om

136 Överväganden och förslag

vem eller vilka som får ha tillgång till materialet och hur länge det får bevaras hos kameraanvändaren. En reglering bör all hantering avse av det inspelade materialet, således både sådan består i att ta del som av det bevarade materialets informationsinnehåll, t.ex. att titta genom

en videoinspelning, och sådan som bara består i att man fysiskt tar befattning med materialet t.ex. i samband med ett bandbyte. Regle-

ringen bör gå ut på att fler än behövs för att övervakningen skall som

kunna bedrivas inte får ha tillgång till bevarat material. En sådan

föreskrift skulle i de flesta fall innebära att fler än de behövs för som

att byta band i videobandspelaren inte får ha tillgång till materialet.

Detta antal varierar naturligtvis beroende på storleken överav

vakningsanläggningen. Man bör dock formulera kravet så att det är

det totala antalet som minimeras. Härigenom förhindras ett förfarande som innebär att man låter uppgiften cirkulera bland medarbetarna i större utsträckning än vad som är nödvändigt med hänsyn till personalens arbetstider. Vad som åsyftas är alltså kvantitativ been

gränsning av det antal personer får ha tillgång till materialet.

som Däremot bör man inte uppställa några särskilda lämplighetskrav på

dem som skall ha tillgång till materialet. Länsstyrelsen skulle nämligen inte utan ett avsevärt resurstillskott kunna genomföra någon tillförlitlig

vandelsprövning av dem som kunde komma i fråga för att handha sådant material. Det vore dessutom ologiskt att ställa särskilda krav på den som skall ha tillgång till bevarat material när sådana krav inte ställs på den som bedriver kameraövervakningen. Det bör påpekas att

kameraanvändare som ansluter övervakningsanläggning till

en en larmcentral, genom avtal får förvissa sig om att den driver som centralen i fråga följer gällande regler. Som framhållits i avsnitt 7.2.4 stannar ansvaret för att kamerahanteringen sköts i enlighet med lagens bestämmelser kvar hos den som disponerar över övervakningsan-

läggningen. Däremot är, enligt såväl den nuvarande som den före-

slagna lagen, bestämmelsen om tystnadsplikt tillämplig även på den som via en larmcentral fått del av uppgifter inhämtats som genom

kameraövervakning se författningskommentaren till 23 §.

När det gäller bevarandetiden har det i tidigare tillståndspraxis

brukat föreskrivas att inspelat material får bevaras under en tid av högst 14 dagar, om det inte dessförinnan överlämnats till polismyndighet eller åklagare i anledning av misstanke om brott. I senare praxis, se t.ex. Kammarrättens i Göteborg dom från den 29 november 1994 i mål nr 6692-1994, vilken refererats i bilaga har emellertid man bestämt bevarandetiden till en månad. Rättsfallet gällde kameraövervakning i en bank och den förlängda bevarandetiden motiverades med att banker behöver bevara inspelat material så länge för att kunna

fullgöra sina förpliktelser enligt lagen 1993:768 om åtgärder mot

penningtvätt. Föreskrifterna i sistnämnda lag syftar till att förhindra

överväganden och förslag 137

att banken utnyttjas för transaktioner har samband med brottsliga som förvärv. Det rör sig då ofta brott inte upptäcks omedelbart om som när de begås, såsom är fallet vid rån, utan först i efterhand. Även vid bevakning av postkontor och butiker kan det finnas behov få av att bevara inspelat material under längre tid än 14 dagar. I båda fallen gäller att de kan utsättas för brottslighet inte upptäcks omgående som utan först i efterhand. Vad som närmast kan förekomma är att det

förövas någon form bedrägeribrott. Ur integritetssynpunkt torde det

av dessutom vara av mindre betydelse bevarandetiden bestäms till om fjorton dagar eller en månad. Det är också önskvärt att denna tid blir så enhetlig som möjligt. Utredningen förordar mot denna bakgrund att inspelat material får bevaras under högst månad, det inte en om dessförinnan överlämnats till polismyndighet eller åklagare med en anledning av misstanke om brott. Om det i det enskilda fallet skulle

föreligga behov av längre bevarandetid bör det finnas en möjlighet för

länsstyrelsen att medge en sådan. Enligt utredningens direktiv bör bestämmelserna i arkivlagen 1990:782 om bevarande och gallring allmänna handlingar av uppmärksammas i samband med att frågan att utöka rätten om att behandla och bevara upptagna bilder belyses. I arkivlagen ges grundläggande regler arkiv hos såväl statliga om som kommunala myndigheter samt bestämmelser vad ingår om som i en myndighets arkiv, värden av arkivet och gallring arkiv. De av bestämmelser som gäller för statliga arkiv gäller också för arkiv hos kyrkokommunala myndigheter, vissa jämställs med organ som

myndigheter och allmänna försäkringskassor. De bestämmelser

som gäller för kommunala myndigheters arkiv gäller även för arkiv hos

sådana juridiska personer som i 1 kap. 9 § sekretesslagen

avses

1980: 100, dvs. aktiebolag, handelsbolag, ekonomiska föreningar och

stiftelser där kommuner, landsting eller kommunalförbund utövar ett rättsligt bestämmande inflytande. Vidare gäller arkivlagens regler om arkivbildning, arkivvård och gallring sådana enskilda hos vilka organ allmänna handlingar förvaras med stöd lagen 1994:1383 av om överlämnande av allmänna handlingar till andra än myndigheter organ för förvaring. Enskilda rättssubjekts arkiv regleras således inte av

arkivlagen annat än om offentlighetsprincipen gjorts tillämplig

handlingar hos sådana subjekt jfr 1 kap. 8 och 9 sekretesslagen.

I 3 § arkivlagen slås fast att myndigheternas arkiv är del det

en av nationella kulturarvet och att de skall ordnas så att rätten att ta del av allmänna handlingar tillgodoses. Dessutom skall behovet inav

formation för rättskipningen och förvaltningen samt forskningens

behov tillgodoses. Ett myndighetsarkiv bildas enbart av de allmänna handlingarna från myndighetens verksamhet samt av sådana handlingar i 2 som avses

138 överväganden och förslag

kap. 9 § tryckfrihetsförordningen vissa minnesanteckningar och utkast

eller koncept och myndigheten beslutar skall tas om hand för som arkivering. Enligt 10 § arkivlagen får allmänna handlingar gallras. Gallring skall dock alltid ske med beaktande att arkiven utgör en del av av kulturarvet och på sådant sätt att det återstående arkivmaterialet fyller de i 3 § angivna ändamålen med arkiven, nämligen att tillgodose rätten att ta del allmänna handlingar, rättskipningens och förav valtningens behov information samt forskningens behov. Undantag av för huvudregeln gallring görs dock för de fall att det i lag eller i om förordning finns avvikande regler gallring. Dessa avvikande om bestämmelser tar då över arkivlagens bestämmelser om gallring. Riksdagen har vid antagandet av arkivlagen understrukit att avvikelser regel skall ske i lag och inte i förordningsform bet. 1989/90som :KrU29 13. I praktiken är det fråga om bestämmelser som innebär s. handlingar skall förstöras utan de hänsyn som föreskrivs i att

arkivlagen. Sådana avvikande gallringsregler kan finnas i t.ex. lagar reglerar integritetskänsligt material. Arkivlagens bestämmelser

som gäller dock enligt 10 § framför bestämmelserna i 12 § datalagen 1973:289.

För att det skall möjligt att förstöra bild- och ljudmaterial som

vara har tagits vid kameraövervakning utan de hänsyn som förskrivs upp i 10 § arkivlagen, krävs sålunda att det i en ny lag om kameraövervakning in avvikande regel gallring som då tar över tas en om arkivlagens bestämmelser gallring. Det sagda gäller givetvis om nu under förutsättning att det är fråga om allmänna handlingar. I annat fall är inte arkivlagen tillämplig. En sådan bestämmelse, som

motiveras att det kan vara fråga om integritetskänsligt material, bör

av därför införas. En ordning den föreslagna torde inte heller som innebära några nackdelar utifrån de syften som arkiven skall fylla enligt arkivlagen 3 §. Det är nämligen svårt att att det från se arkivsynpunkt skulle finnas något intresse av att bevara det ifrågava-

rande materialet.

Bestämmelserna får ha tillgång till bevarat material

om vem som och hur länge det får bevaras bör sådan utformning att de ges en omfattar såväl den enligt lagen tillståndsfria som den tillståndspliktiga kameraövervakningen. I författningskommentaren till 11 och 12 §§ lämnas närmare beskrivning utredningens förslag till reglering en av i dessa avseenden. Som framhållits i avsnitt 7.2 innebär utredningens förslag att begreppet kameraövervakning även inbegriper öppen avlyssning och

upptagning ljud. I dag är denna form av övervakning oreglerad och

av

för bank- och postväsendet utredningen varit i

representanter som kontakt med har uppgett i viss utsträckning tar ljud men att man upp

överväganden och förslag 139

att detta endast sker efter det att Överfallslarm har utlösts. Med överfallslarm avses en anläggning är inrättad för att vidarebefordra som en manuellt utlöst signal i händelse av överfall, rånhot eller liknande

angrepp jfr förordningen 1983:1099 om anslutning av larmanlägg-

ningar till polisen och prop. 1982/83: 163 9 Tekniskt har s.

kopplingen till överfallslarmet lösts så att videobandspelarna som

används i dessa sammanhang vid normala förhållanden körs med så låg hastighet att ljudet inte går att höra när bandet sedan spelas upp. När Överfallslarm utlösts ökas emellertid bandhastigheten till normal hastighet så att även det ljud som registreras på videobandet blir hörbart vid uppspelning. Utredningens kontakter med representanter för bank- och postväsendet har inte gett vid handen att det i dag skulle finnas behov av att få göra ljudupptagningar i andra sammanhang än när Överfallslarm har utlösts. Från detaljhandelns sida har det inte

redovisats något behov över huvud ljudupptagningar.

taget av Avlyssning och upptagning av ljud kan innebära att möjligheterna

att bekämpa brott förbättras se avsnitt 7.2.2. Samtidigt är det

ofrånkomligt att denna form av övervakning medför risk för integritetsintrång även när den bedrivs i bank- och postlokaler. Integritetsintressena framstår emellertid som mindre beaktansvärda i de

situationer när ett Överfallslarm har utlösts. En knytning

av av-

lyssnings- och ljudupptagningsrätten till situationer då Överfallslarm

har utlösts innebär också att den tidsrymd under vilken avlyssning och ljudupptagning sker blir mycket begränsad. Intresset av att förebygga och uppklara brott torde i dessa situationer regelmässigt väga tyngre än intresset att värna om den enskildes personliga integritet. I bankoch postlokaler bör man därför utan särskilt tillstånd få ta upp ljud i samma utsträckning som man får spela in bilder, dock med den

betydelsefulla inskränkningen att avlyssning och ljudupptagning bara

får ske när Överfallslarm har utlösts. Vad som i det föregående har sagts om vem som får ha tillgång till bevarat material och hur länge det får bevaras bör gälla även ljud som har tagits upp.

7.3 Anmälningsskyldighet

En slopad tillståndsplikt för de grupper som behandlas bör nu av hänsyn till integritetsskyddsintresset kompenseras med skärpt en

tillsyn. Tillsynsfrågan behandlas närmare i avsnitt 7.8. Där sägs bl.a.

att länsstyrelsen även i fortsättningen skall vara tillsynsmyndighet och att den bör intensifiera sin tillsynsverksamhet så att varje kameraanläggning inom länet blir utsatt för regelbunden inspektion. En särskild fråga är om det bör införas en anmâlningsskyldighet som kan läggas till grund för inspektionsverksamheten icke tillståndspliktiga av

140 överväganden och förslag

anläggningar. Länsstyrelsen behöver få information om när en ny övervakningsanläggning tagits i bruk och var denna finns. Sådana anmälningar skulle också medföra att länsstyrelserna kunde få en god överblick över vilka anläggningar som finns i länet och därmed tjäna underlag för en bedömning av vilka anläggningar som representesom rar särskilda risker från integritetssynpunkt och därför bör prioriteras i tillsynsverksamheten. Ett införande av anmälningsplikt innebär samtidigt vissa nackdelar. För länsstyrelsernas del skulle det medföra att man fick ytterligare handlingar att hantera vilket naturligtvis motverkar den tidsbesparing ett slopande av tillståndsplikten kan som tänkas medföra. Det är i dag svårt att förutsäga hur stort antal anmälningar det kan bli fråga om. Uppgifter från bank- och postväsendet

visar att antalet bank- och postkontor kommer att minska relativt kraftigt under de kommande åren och från detaljhandelssidan har man

gjort bedömningen att även antalet butiker kommer att minska. Detta skulle alltså kunna innebära att kameraanvändningen minskar i därför inte blir särskilt Å framtiden och att antalet anmälningar stort. andra sidan finns det tecken som pekar i motsatt riktning. Utred-

ningens undersökning av den tekniska utvecklingen se avsnitt 3 visar

således att kamerautrustningen kommer att bli allt billigare i framtiden. Om den utvecklingen håller i sig och reglerna för kameraanvändning samtidigt lättas upp är det troligt att kameraanvändningen totalt ökar i samhället. Även det skulle visa sig att det blir sett om fråga ett inte obetydligt antal anmälningar torde dessa dock inte om behöva ställa till med allt för stort administrativt besvär hos länsstyrel- Utredningen utgår från att länsstyrelserna kommer att sköta serna. registreringen med hjälp av datateknik. En avigsida med att införa en anmälningsskyldighet är att annan denna kan framstå onödigt betungande för den som avser att som bedriva kameraövervakning. För att en anmälan skall tjäna syftet att ligga till grund för länsstyrelsens tillsynsverksamhet behöver den

emellertid endast innehålla några få uppgifter som visar hur integri-

tetskänslig övervakningen kommer att bli. En anmälan kan alltså göras ganska kortfattad. För att underlätta hanteringen både för sig själva och för kameraanvändarna kan länsstyrelserna ta fram en för ända-

målet lämplig blankett. Ett anmälningssystem behöver därför inte bli

särskilt betungande för kameraanvändarna. De fördelar ett anmälningssystem skulle innebära för länsstyrelsernas inspektionsverksamhet är enligt utredningens mening betydligt större än nackdelarna med ett sådant system. En förutsättning för att någon skall ha rätt att bedriva tillståndsfri kameraövervakning banklokaler, postkontor eller butiker bör därför vara att denne gör av anmälan om övervakningen till länsstyrelsen. Den närmare en

överväganden och förslag 141

utformningen av anmälningsplikten redovisas i författningskommentaren i anslutning till 15 Utredningen vill tillägga att utvecklingen inom det tillståndsfria

området bör följas med uppmärksamhet. Skulle det visa sig att antalet anmälningar blir mycket stort eller att amnälningsrutinen andra skäl av

blir administrativt tungrodd bör frågan anmälningsskyldighet tas

om

upp på nytt. En av utredningens experter redovisar t.ex. i sitt särskilda

yttrande en modell för tillsynsverksamheten inte förutsätter någon som

anmälningsskyldighet.

7.3.5 Övriga undantag från tillståndsplikten

I fråga om undantag från tillståndsplikten i övrigt har utredningen inte funnit anledning att göra några större förändringar beträffande den tillståndsfria kameraövervakning får bedrivas enligt dagens

som

lagstiftning. De tidigare berörda undantagen i 4 § lagen om över-

vakningskameror m.m. har således i princip behållits i utredningens förslag. Med undantag för tillstândsfriheten avseende s.k. TVbackspeglar avser de nu berörda undantagen verksamhet i som

huvudsak bedrivs under någon form samhällskontroll. Redan i

av

förarbetena till lagen om TV-övervakning prop. l975/76:194 25

s.

framhölls att det var av betydelse att regler polisens och andra

om

myndigheters TV-övervakning inte var eller kunde framstå

som mer liberala än de som gällde för övriga. När utredningen föreslår nu omfattande undantag för kameraanvändare inom den privata sektorn bör det argumentet inte hindra att även polisen möjlighet att i viss ges

utsträckning få bedriva öppen kameraövervakning utan att söka tillstånd. Utredningen föreslår också polismyndighet skall få

att en

vissa möjligheter till tillståndsfri kameraövervakning i brottsförebyg-

gande syfte se avsnitt 7.6. När det gäller de berörda undantagen

nu

från tillståndsplikten föreligger inte någon anledning att förskriva

an-

mälningsplikt för den som bedriver kameraövervakningen.

142 överväganden och förslag

7.4 Tillståndsprövningen

Enligt 5 § första stycket lagen om övervakningskameror m.m. är en första förutsättning för att tillstånd skall meddelas att använda en övervakningskamera, att sökanden kan anses ha ett befogat intresse av att få använda kameran och detta intresse inte lika väl kan tillgodoses på något annat sätt.

Om denna första förutsättning är uppfylld skall, enligt 5 § andra

stycket, tillstånd meddelas, om den information som kan förmedlas kameran och den rätt att behandla eller bevara bilder som kan genom

komma att förenas med tillståndet vid tillämpning av 6 § kan antas

ringa betydelse för enskildas personliga integritet med hänsyn vara av till den utrustning skall användas, det område som skall översom vakas och övriga omständigheter. Enligt 5 § tredje stycket skall i andra fall än som avses i andra

stycket, dvs. risken för integritetsintrång inte kan anses vara av

om ringa betydelse, tillstånd meddelas bara om intresset av att tillgodose det avsedda ändamålet med övervakningen är så starkt att det skall ges företräde framför intresset att värna enskildas personliga integritet. av Vidare får enligt 6 § ett tillstånd förenas med rätt att med någon teknisk anordning behandla eller bevara bilder, som tas upp av kameran, sökanden särskilda skäl har behov av detta. Om det om av inte kan antas att övervakningen är ringa betydelse för enskildas av personliga integritet, dvs. när fråga är att tillämpa 5 § tredje om stycket, krävs dessutom att övervakningen är avsedd att användas för att förebygga brott, förhindra olyckor eller tillgodose något annat

därmed jämförligt ändamål. Frågan ljudupptagningar i samband med TV-övervakning är i

om

dag inte reglerad i lagen övervakningskameror m.m. se avsnitt 2

om och 7.2. Enligt direktiven är utgångspunkten för utredningens uppdrag att rätten använda övervakningskameror bör utvidgas i sådana fall där att intresset att bekämpa brott och att förhindra olyckor eller tillgodose av därmed jämförliga ändamål väger särskilt tungt. Samtidigt måste enligt direktiven den enskildes intresse skydd för sin integritet tillgodoses. av

Vid avvägningen mellan dessa intressen bör dock, fortfarande enligt

direktiven, intresset att förebygga och utreda brott samt att av förhindra olyckor och liknande ändamål få spela en mer framträdande roll än hittills. Enligt direktiven skall utredningen även belysa frågan utöka behandla och bevara upptagna bilder liksom att om att rätten att

analysera möjligheten till öppen ljudupptagning i samband med

användning av en övervakningskamera. Den ökande brottsligheten och den förändrade karaktären på

kriminaliteten har lett till att olika tekniska hjälpmedel har tagits i bruk

Överväganden och förslag 143

för att man skall kunna skydda sig mot brott. Vid sidan sedan av gammalt förekommande hjälpmedel, framför allt olika typer av låsanordningar, förekommer nu t.ex. datoriserade in- och utpasseringssystem. Ett sådant system för identitetskontroll kan kopplat till ett vara passerkort eller kan det baseras på röst, ögonbotten, fingeravtryck, handgeometri fingeravstånd eller namnteckning jfr Datalagsutredningen betänkande En ny Datalag SOU 1993:10 47 Ett annat s. sådant modernt skyddssystem är kameraövervakning. Som har nänmts i avsnitt 7.1 är utredningens utgångspunkt att kameraövervakning bör ses som ett medel bland andra att skydda sig mot brott och tillgodose

andra seriösa syften och att kameraövervakning bör kunna användas

vid sidan av eller som ett alternativ till andra åtgärder. En reservation men en viktig sådan bör dock göras. Till skillnad från de flesta andra

skyddsanordningar kan kameraövervakningen skada människor

genom att integritetskränkningar kan uppkomma. Kameraövervakning bör därför bara få förekomma om det motstående intresset är så viktigt att det bör ha försteg framför integritetsintresset. Syftet med en lagstiftning som tar sikte användning av övervakningskameror bör alltså vara att skydda enskilda mot integritetskränkningar med hjälp av apparatur som kan innebära särskilda risker för sådana kränkningar. Det är mot den bakgrunden som

reglerna för tillståndsprövningen bör utformas.

Den nuvarande ordningen 5 § första stycket innebär att tillståndsmyndigheten först innan den egentliga intresseavvägningen görs - skall pröva om sökanden kan anses ha ett befogat intresse av att få använda kameran och om detta intresse inte lika väl kan tillgodoses på något annat sätt. Utredningen anser att denna ordning inte bör behållas. Med tanke på lagens syfte, så som det har angetts av utredningen, framstår det nämligen inte som rimligt att en ansökan skall kunna avslås redan innan man har gjort bedömning det en av om finns något motstående integritetsintresse eller av hur starkt ett sådant

intresse är. Utredningens uppfattning har utvecklats i det före-

är, som gående, att behovsbedömningen inte kan isolerad, utan att den ses

tvärtom är nära förknippad med frågan om det finns några motstående

intressen. Ju större integritetsriskerna med kameraövervakningen är, desto större krav får naturligtvis ställas på sökandens behov av övervakningen. Om tillstånd skall meddelas eller inte bör emellertid avgöras vid en avvägning mellan övervakningsintresset och integritetsintresset, och några lämplighetsaspekter i övrigt bör inte anläggas. Även behovet kameraövervakning kan om av synas vara svagt, bör detta inte ensamt kunna motivera att en ansökan avslås.

Leder inte kameraövervakningen till annat än helt försumbara integri-

tetskränkningar bör den som t.ex. vill skydda sig mot brott vara

144 överväganden och förslag

oförhindrad att välja mellan kameraövervakning och någon annan skyddsanordning eller att ta båda hjälpmedlen i bruk. En bestämmelse motsvarande den som i dag finns i 5 § första stycket lagen om övervakningskameror m.m. bör följaktligen inte införas i en ny lagstiftning om kameraövervakning. Utredningen anser vidare att man numera kan ifrågasätta bärkraften i de skäl som anfördes i förarbetena till den nuvarande lagstiftningen för att vid tillståndsprövningen göra en skillnad mellan de fall där övervakningen kan antas medföra bara liten risk för integritetsinen

trång och övriga fall där riskerna är mera påtagliga.

Orsaken till denna differentiering av tillståndsprövningen, som var en nyhet i lagen om övervakningskameror m.m., var enligt departe-

mentschefen prop. 1989/90: 1 19 s. 12 f bl.a. att det var angeläget att

myndigheternas resurser när det gällde såväl tillståndsprövning som tillsyn av regleringens efterlevnad hade sin tyngdpunkt i de fall där riskerna för enskildas personliga integritet var mera påtagliga.

Handläggningen av tillståndsärenden borde enligt departementschefen

kunna göras förhållandevis snabb och enkel, om övervakningen med hänsyn till den utrustning som var avsedd att användas, det område som var avsett att övervakas och övriga omständigheter kunde antas

vara av ringa betydelse för enskildas personliga integritet. I fråga om

mera integritetskänsliga former av övervakning menade departementschefen att det å andra sidan var angeläget att grunderna för tillstånd angavs ett tydligare sätt än som gjordes i lagen 1977:20 om TV-

övervakning. Detta gällde enligt departementschefen särskilt i sådana

fall där avsikten var att bilder skulle behandlas eller bevaras. Av den av utredningen genomförda enkätundersökningen av

länsstyrelsernas handläggning av ärenden om övervakningskameror se

avsnitt 5.1.2, framgår emellertid att ärendehanteringen såsom den bedrivs i dag inte tar i anspråk mer än ca tre årsarbetskrafter totalt i landet och att det endast är i Stockholms län som tidsåtgången

överstiger den som gäller för en heltidstjänst l 680 timmar. Siffrorna

i undersökningen måste naturligtvis, som har berörts i avsnitt 7.3, bedömas med en viss försiktighet. Det torde emellertid stå klart att det är mycket begränsade resurser som tas i anspråk för ärendehanteringen. Därtill kommer att utredningens förslag innebär att den kameraövervakning sker i bank-, post- och butikslokaler och som i dag som

omfattar ca 61 procent av alla tillstånd samma kategorier omfattar ca

95 procent av alla tillstånd när det gäller rätt att behandla eller bevara bilder, specialregleras och därmed i normalfallet inte kommer att

behöva tillstånd. Dessa övervakningsobjekt torde utgöra en klar

majoritet av de fall som i dag hänförs till 5 § andra stycket jfr prop. 1989/90:119 s. 47.

överväganden och förslag 145

Mot bakgrund av det nu sagda utredningen att det varken anser av

resursskäl eller av några andra skäl finns behov att vid tillståndsprövningen behålla den nuvarande uppdelningen fall där kamera-

övervakningen kan antas medföra bara en ringa risk för integritetsin-

trång och Övriga fall där riskerna år mera påtagliga.

Även frågan bilder skall få behandlas eller bevaras eller om om ljud skall få avlyssnas och tas upp får behandlas inom för den ramen

samlade bedömning som skall göras vid intresseavvägningen. Det

finns ingen anledning att i lagstiftningen ha några särskilda rekvisit för när tillstånd bör ges att behandla eller bevara bilder i dag finns - som i 6 § eller att avlyssna och ljud. - ta upp Utredningen föreslår således att frågan om tillstånd till kameraövervakning, varmed avses förutom själva uppsättandet all användning

av övervakningskameror se avsnitt 7.2, får avgöras med tillämpning

av en allmän bestämmelse där övervakningsintresset får vägas mot

integritetsintresset. För att tillstånd skall meddelas bör det liksom vid en prövning enligt 5 § tredje stycket lagen om övervakningskameror m.m. vara tillräckligt att sökanden kan visa att övervakningsintresset -

väger över integritetsintresset. Den s.k. överviktsprincipen skall alltså

gälla. I överensstämmelse med nuvarande praxis kan som exempel på ändamål där behovet av övervakning kan vara så stort att det får anses väga tyngre än integritetsintresset nämnas att förebygga brott eller att

förhindra olyckor eller andra därmed jämförliga ändamål. Liksom

enligt gällande rätt bör det inte göras någon uttrycklig begränsning till skyddsändamål. Även när syftet med övervakningen bör är ett annat det inte vara uteslutet att behovet av övervakning skall kunna väga över hänsynen till integritetsskyddet. Som tidigare har berörts bör, om integritetsriskerna är helt försumbara, vilket legitimt syfte helst som godtas.

Det bör slutligen nämnas att tillståndsprövningen, liksom enligt

gällande rätt, inte bör vara av fakultativ karaktär, dvs. tillstånd skall

meddelas om förutsättningarna är uppfyllda.

Lagtekniskt kan en sådan regel utformas på följande sätt. Tillstånd till kameraövervakning skall meddelas intresset att tillgodose om av ändamålet med övervakningen får anses väga tyngre än den enskildes intresse av att inte kunna bli övervakad. En regel som den föreslagna, vilken i viss mån innebär en återgång till vad som gällde för tillståndsprövningen enligt lagen 1977:20 om TV-övervakning, kan möjligen framstå som väl allmänt hållen. En ansökan om kameraövervakning kan emellertid avse i princip alla aktiviteter som förekommer i samhället och med mycket varierande risker för enskildas personliga integritet och det är därför inte möjligt att i själva lagtexten ge några mer detaljerade riktlinjer för till-

överväganden och förslag

ståndsprövningen. Dessa riktlinjer får i stället ges i förarbetena och

genom rättstillämpningen. Lagregeln uttrycker emellertid på ett klart och entydigt sätt att frågan om tillstånd till kameraövervakning skall avgöras efter en avvägning mellan övervakningsintresset och integritetsintresset. Den föreslagna regeln för tillståndsprövningen står vidare, enligt utredningens uppfattning, i bättre överensstämmelse med lagens syfte att skydda den enskilde mot integritetskränkningar än vad 5 § lagen om övervakningskameror m.m. gör. Enligt den bestämmelkan nämligen, tidigare har närrmts, tillståndsmyndigheten sen som avslå en ansökan utan att över huvud taget ha kommit in på frågan om integritetsintresset. Det bör emellertid påpekas att avsikten med utredningens förslag inte är att i någon större utsträckning få till stånd en ändring av nuvarande praxis i tillståndsärenden. Utredningen förordar endast i några hänseenden, huvudsakligen i fall där intresset av att förebygga eller avslöja brott kan sägas väga särskilt tungt, en mindre restriktiv linje vid tillståndsprövningen. Samtidigt vill utredningen erinra om att

enligt dess förslag stora områden tas undan från tillståndsplikten och regleras direkt i lagen avsnitt 7.3.

I författningskommentaren till bestämmelsen 5 § lämnas en utförlig redogörelse för i vilka situationer kravet tillstånd kan anses vara uppfyllt.

Överväganden och förslag 147

7.5 Bör dold

kameraövervakning få förekomma

Dold användning av övervakningskamera kan förekomma med stöd av lagen 1995:1506 om hemlig kameraövervakning, lagen 1952:98 med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål och lagen 1990:484 om övervakningskameror m.m.

Enligt lagen om hemlig kameraövervakning får polisen använda

dolda övervakningskameror vid förundersökning angående brott för vilket minimistraffet inte understiger två års fängelse samt vid försök, förberedelse eller stämpling till sådant brott, om gärningen är straffbar. Beslut om tillstånd till hemlig kameraövervakning fattas av rätten ansökan av åklagaren. Hemlig kameraövervakning får användas endast om någon är skäligen misstänkt för brottet och åtgärden är av synnerlig vikt för utredningen. Domstolens tillstånd skall meddelas att gälla för viss tid och viss plats. Alla de platser som den misstänkte kan antas komma att uppehålla sig på kan övervakas. Vidare omfattar lagen med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i

vissa brottmål hemlig kameraövervakning, vilket innebär att tvångs-

medlet kan användas även vid utredning av allmänfarliga brott, vissa högmålsbrott och vissa brott mot rikets säkerhet även om det för brottet är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år. Även enligt lagen övervakningskameror finns visst om m.m. ett utrymme för att använda dolda övervakningskameror. Enligt 3 § andra stycket är dels sådana övervakningskameror som är avsedda för skydd av en anläggning eller ett område som enligt 4 § 2-5 eller 5 § lagen 1990:217 om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m. har förklarats utgöra skyddsobjekt, dels sådana övervakningskameror som används av en polismyndighet vid automatisk hastighetsövervakning, alltid undantagna från upplysningsplikten. Vidare får länsstyrelsen enligt 3 § tredje stycket efter skriftlig ansökan medge undantag från upplysningsplikten om det finns synnerliga skäl för det. Det anges i lagens förarbeten prop. 1989/90:119 s. 43 att det härvid skall vara fråga om undantagssituationer där det finns ett starkt behov av att använda en övervakningskamera utan att behöva informera om den. Därmed avses enligt anförda proposition bl.a. fall där hänsynen till allmän ordning och säkerhet gör sig särskilt gällande, t.ex. vid övervakning av här i landet anordnade internationella sammankomster, vissa utländska statsbesök och liknande arrangemang. Enligt l § andra stycket lagen om övervakningskameror m.m. regleras emellertid det straffprocessuella tvångsmedlet uttömmande i lagen om hemlig kameraövervakning. Dolda övervakningskameror kan alltså inte användas med stöd av lagen om övervakningskameror m.m. om åtgärden endast är avsedd att utgöra ett led i en pågående förundersökning. Detta innebär t.ex. att bestämmelsen i 3 § tredje

överväganden och förslag

stycket i lagen om övervakningskameror m.m. inte är tillämplig på det nya tvångsmedlet. Länsstyrelsen kan således inte medge undantag från upplysningsplikten för att så sätt möjliggöra dold kameraanvändning i rent brottsutredande syfte. Däremot innebär hänvisningen till lagen om hemlig kameraövervakning inte någon ytterligare begränsning, utöver vad som redan följer av lagen om övervakningskameror m.m., av polisens mycket små möjligheter att använda dolda övervakningskameror i andra fall än vid förundersökning, även om övervakningen i ett sådant fall skulle kunna främja en pågående brottsutredning. Syftet med övervakningen måste emellertid då primärt vara ett annat än att utreda brott. För sådana situationer gäller

fortfarande lagen om övervakningskameror m.m. se prop. 1995/96:85

s. 41 Enligt utredningens mening saknas det skäl att göra någon ändring när det gäller de undantag från upplysningsplikten som enligt gällande rätt har gjorts vid kameraövervakning av vissa skyddsobjekt och vid automatisk hastighetsövervakning. Vid sådan kameraövervakning är nämligen risken för integritetsintrång i det närmaste försumbar och själva syftet med övervakningen skulle motverkas om det fanns en skyldighet att upplysa om den. Dessa undantag från upplysningsplikten bör därför fortfarande finnas kvar. Som har framgått av det föregående ger emellertid lagen om övervakningskameror m.m. polisen och andra en viss möjlighet att om det föreligger synnerliga skäl efter särskilt tillstånd från länsstyrelsen använda dolda övervakningskameror. Frågan är dock om

en sådan möjlighet bör finnas kvar i en ny lagstiftning om över-

vakningskameror eller om den bör utgå. I fråga om praxis när det gäller undantag från upplysningsplikten har utredningen, som nämnts i avsnitt 5.1.5, inhämtat att det till länsstyrelserna under åren 1990-1995 inkommit sammanlagt elva ansökningar om sådant undantag. Av dessa ansökningar har nio beviljats. Två av besluten har dock sedermera upphävts av högre instans. Det återstår således endast sju fall där undantag från upplysningsplikten har medgetts. Här skall kort redogöras för dessa beslut.

RÅ 1994 ref 33

Regeringsrätten har i dom den 14 april 1994 prövat om sådana synnerliga skäl som avses i 3 § tredje stycket lagen om övervakningskameror för handen RÅ 1994 ref 33. Samma dag m.m. var avgjordes tre ytterligare mål med samma utgång. Omständigheterna i det refererade målet var följande.

OBS Stormarknad ansökte hos Länsstyrelsen i Älvsborgs län om

dels tillstånd att använda en TV-kamera för övervakning av brödavdel-

överväganden och förslag 149

ningen i en livsmedelsbutik och dels undantag från upplysningsplikten. Bakgrunden till ansökan var i huvudsak följ Ett antal butiker med brödavdelning i Borås hade utsatts för sabotage. Anmälningar hade gjorts i 53 fall om att främmande föremål hade påträffats i matvaror och i två fall om utpressning, omfattade sammanlagt 1,8 milj. kr. som Sammanlagt 196 brev med hotelser hade mottagits affärsidkare av m.fl. och i några fall hade anställda grund hot slutat sina anställav ningar.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län meddelade OBS Stormarknad

tillstånd att använda en övervakningskamera för övervakning av brödavdelningen i en livsmedelsbutik i Borås. Tillståndet förenades med rätt att spela in bilder samt föreskrev länsstyrelsen vissa särskilda villkor. Länsstyrelsen medgav vidare med stöd av 3 § tredje stycket lagen om övervakningskameror m.m. undantag från upplysningsplikten.

JK överklagade länsstyrelsens beslut och yrkade att tillståndet att

använda övervakningskameran skulle tidsbegränsas visst sätt och att det skulle åligga tillståndshavaren att upplysa allmänheten om övervakningen genom anslag. OBS Stormarknad ansåg att överklagandet skulle avslås såvitt

gällde yrkandet att tillståndet skulle gälla med upplysningsplikt men

hade inget att erinra i och för sig mot att tillståndet tidsbegränsades.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län och Polismyndigheten i Borås yttrade

sig och gav därvid uttryck för samma inställning som bolaget i fråga

om upplysningsplikten. Polismyndigheten anförde i sitt yttrande bl.a. följande. Länsstyrelsen har i fyra ärenden meddelat tillstånd för detaljhandelsbutiker att bruka övervakningskamera för övervakning av brödavdelningarna i butikerna. Syftet med att installera övervakningskameror har varit att uppdaga och förebygga brott. Utredning pågår i Borås polisdistrikt angående grov utpressning samt spridande av gift och smitta m.fl. brott. Det är myndighetens bedömning att den uppkomna situationen är av undantagskaraktär och att bl.a. hänsynen till allmän ordning och säkerhet gör sig så starkt gällande i detta fall att synnerliga skäl får anses föreligga att medge undantag från upplysningsplikten. Kammarrätten i Göteborg yttrade i sin dom bl.a. följande. Frågan i målet är om föreliggande situation är sådan att synnerliga skäl enligt 3 § tredje stycket lagen om övervakningskameror m.m. kan anses vara för handen för att medge undantag från upplysningsplikten. Av det som Polismyndigheten i Borås har anfört i sitt yttrande till kammarrätten framgår att den brottslighet som är under utredning är av mycket allvarlig art och att de hotelser som därvid framförts riktar sig mot allmänheten. Huvudsyftet med att sätta upp övervakningskameran får anses vara att avslöja gärningsmannen. Med hänsyn härtill är

150 överväganden och förslag

övervakningssituationen sådan att syftet med övervakningen skulle motverkas om det upplyses om denna. De skäl talar för att som övervakning skall få ske utan att upplysning härom lämnas uppväger mer än väl det intrång i den personliga integriteten kan antas ske som genom övervakningen. Vid en samlad bedömning av omständigheterna finner kammarrätten således att det föreligger en sådan undantagssituation där synnerliga skäl är för handen för att medge undantag från upplysningsplikten. Kammarråttens domslut innebar att länsstyrel- sens beslut ändrades endast så sätt att beslutets giltighetstid begränsades. Hos Regeringsrätten fullföljde JK sin talan såvitt avsåg frågan om undantag från upplysningsplikten. Regeringsrätten, som beslutade att avskriva målet eftersom tiden för det berörda undantaget gått till ända vid Regeringsrättens prövning, uttalade bl.a. följande i sina domskäl. Användning av personövervakning med lagring av bildupptagning videoband eller på annat liknande sätt möjliggör i efterhand en identifiering av personer som uppehållit sig vid butikens bröddisk. Den restriktivitet gäller i som fråga om undantag från skyldigheten att genom skyltning eller på annat verksamt sätt upplysa om den uppsatta övervakningskameran är dikterad med hänsynen till den enskildes integritet. Det kan mot bakgrund härav i allmänhet inte anses rimligt att tillåta dold övervakning med kamera eller andra tvångsmedel uteslutande i brottsspaningssyfte. I förevarande fall är emellertid de genomförda sabotagen och de uttalade hotelserna m.m. av ett sådant allvarligt slag att det med hänsyn till den allmänna ordningen och säkerheten får anses föreligga sådana synnerliga skäl som utgör grund för att undantag från upplysningsplikten skall medges.

Ett regeringsråd var skiljaktigt i fråga om motiveringen och anförde

följande. Syftet med lagen om övervakningskameror m.m. år att skydda den enskilde mot obehörig övervakning. Den grundsyn som präglar lagen är också att stor restriktivitet skall iakttas när det gäller att lämna tillstånd att använda övervakningskarnera. Givna tillstånd skall kringgärdas med strikta villkor. Ett sådant villkor är det som

gäller i fråga om upplysningsplikt. Se SOU 1987:74 Optisk-elek-

tronisk övervakning samt prop. 1989/90: 1 19 övervakningskameror om m.m. Den nu gällande lagstiftningen om övervakningskameror föregicks av en ingående och omfattande diskussion kring frågan om dold övervakning skulle få användas som ett straffprocessuellt tvångsmedel. Som Justitiekanslern framhållit i detta mål tog statsmakterna bestämt avstånd från att tillåta sådant tvångsmedel. Detta skedde visserligen inte direkt i förarbetena till den här aktuella lagen men har uppenbarligen ändå verkat bestämmande innehållet och

utformningen av densamma. Se DsJu 1981:22 Hemlig avlyssning

överväganden och förslag 151

samt prop. 1988/89:124 om vissa tvångsmedelsfrågor. Detta m.m. förhållande bör leda till den slutsatsen att den ifrågavarande undantagsregeln dess ordalydelse, sedd isolerad, i och för sig - även om inte kan hindra sådan tillämpning inte får tillämpas så att anses en därigenom, omvägar, ges tillgång till dold kameraövervakning i rent brottsutredande syfte. I förevarande mål kan emellertid inte för- hållandena sådana att den dolda övervakningen endast varit anses vara avsedd att utgöra ett led i pågående brottsutredning. Fastmer finns en anledning anta att ett väsentligt syfte med den dolda övervakningen har varit att förhindra sabotage och att skydda en stor och obestämd människor mot skador mycket väl skulle ha kunnat bli grupp av som

synnerligen omfattande och utomordentligt allvarliga. Att anordna dold

övervakning under sådana särskilda omständigheter och i sådant syfte

väl falla inom ramen för undantagsregelns tillämpningsområde.

synes Detta bör gälla den dolda övervakningen tillika skulle kunna även om främja pågående brottsutredning. Under hänvisning till det ovan en anförda finner jag att förutsättningar enligt 3 § tredje stycket lagen om övervakningskameror förelegat för medgivande av undantag från m.m.

den i första stycket samma paragraf stadgade upplysningsplikten.

Länsstyrelsens i Örebro län beslut den 21 februari 1992

1652-1566-921

Televerket ansökte i februari 1992 om undantag från upplysningsplik-

Televerket skäl för sin ansökan att det vid en obeten. uppgav som

mannad automatisk telestation endast personal hade tillträde till lokalerna hade förekommit manipulationer med den tekniska

utrustningen. Mätarställningar hade ändrats/kopplats om, vilket innebar felaktiga debiteringar och förluster för Televerket. Vidare fanns det risk för att telekommunikationerna skulle komma att skadas. Enligt Televerket det fråga om avancerad brottslighet och ärendet var

hade polisanmälts bedrägeri alternativt sabotage. Televerket ansåg

som sig ha behov att övervaka telestationen med en övervakningskamera av för att så sätt förhindra manipulationer med den tekniska utrustningen och därigenom säkerställa korrekt debitering av företagets en kunder. Enligt Televerket saknades möjlighet att spana annat sätt

än att använda övervakningskamera och en upplysning om

genom en övervakning förekom skulle förfela syftet med övervakningen, att nämligen att påvisa och beivra eventuella brottsliga handlingar. februari 1992 fann Länsstyrelsen i Örebro län att I ett beslut den 21 vad Televerket anfört fick utgöra synnerliga skäl för att medge anses

undantag från upplysningsplikten och biföll därför framställningen.

Tillstånd för övervakningen krävdes inte, eftersom det var fråga om plats dit allmänheten inte äger tillträde.

152 överväganden och förslag

Länsstyrelsens i Hallands län beslut den ll maj 1995 1652-2673-951

I ett beslut den 11 maj 1995 fick sparbank ett tidsbegränsat tillstånd en

att bruka en övervakningskamera vid personalingången till den äldre

delen av bankens lokaler. Kamerans syfte att avslöja gärningsvar

man/män som saboterade bankens inpasseringssystem. Länsstyrelsen medgav vidare utan särskild motivering undantag från upplysnings-

- plikten.

Länsstyrelsens i Göteborgs och Bohus län beslut den 4 augusti 1995 1652-15730-951

Bakgrunden var följande. Länsstyrelsen hade den 15 maj 1995

underrättat Polismyndigheten i Göteborgs och Bohus län

att an-

vändning av TV-kameror med inspelningsrätt fick ske utan tillstånd

under en period om 14 dagar i samband med VM i friidrott med stöd

av bemyndigandet i 4 § lagen om övervakningskameror m.m., eftersom kamerorna behövdes för att upprätthålla allmän ordning och

säkerhet. Genom annons i dagspressen den 28 juli 1995 upplystes

allmänheten om att övervakning med kamera kunde komma att ske flera namngivna offentliga platser i centrala Göteborg. Polismyndigheten i Göteborgs och Bohus län meddelade därefter länsstyrelsen att polismyndigheten hade för avsikt att hastigt

en uppkommen händelse rörande ordning och säkerhet" flytta en övervakningskamera från VM-byn på Heden till plats vid Gustav en

Adolfs torg. Gustav Adolfs torg nämndes inte i den 28 juli

annonsen 1995. Kameran skulle placeras vid torget den 6 augusti 1995. Polismyndigheten ansökte om undantag från upplysningsplikten såvitt avsåg denna kamera. I sitt beslut den 4 augusti 1995 fann länsstyrelsen att det fanns

synnerliga skäl att lämna undantag från upplysningsplikten.

Som har nämnts i det föregående har regleringen i lagen överom vakningskameror m.m. och tvångsmedelsbestämmelserna utformats det sättet att dolda övervakningskameror inte kan användas med stöd

av lagen om övervakningskameror åtgärden endast är avsedd

m.m. om

att utgöra ett led i en pågående förundersökning. Länsstyrelsen kan

således inte medge undantag från upplysningsplikten för att på så sätt

möjliggöra dold kameraanvändning i rent brottsutredande syfte.

Däremot kan, efter medgivande enligt 3 § tredje stycket lagen om övervakningskameror m.m., dolda övervakningskameror användas i

överväganden och förslag 153

andra fall än vid förundersökning, även övervakningen i sådant

om ett

fall skulle kunna främja en pågående brottsutredning. Syftet med övervakningen måste emellertid då primärt vara ett annat än att utreda

brott. I de fall som avses med Regeringsrättens dom pågick fören

undersökning men övervakningen med kameran har uppenbarligen inte varit avsedd att utgöra enbart ett led i den pågående brottsutredningen

part i kameraärendet var för övrigt inte polisen utan det drabbade

företaget. Det primära syftet förefaller i stället har varit förebygga

att brott av samma slag kunde komma att begås. Även tvångsmesom om delsbestämmelserna hade varit i kraft vid tidpunkten för de aktuella besluten skulle alltså föreskrifterna i 3 § tredje stycket lagen om övervakningskameror m.m. ha kunnat tillämpas. Utredningen vill dock ifrågasätta värdet av den dolda övervakningen. För att skulle man

kunna förebygga ytterligare brott slag med hjälp

av samma av en kamera borde nämligen de potentiella gärningsmännen ha varit

medvetna om att övervakning pågick. Vid utredningens studiebesök

utomlands har genomgående understrukits att övervakningen inte bör vara dold när det rör sig brottspreventiv eller huvudsakligen om brottspreventiv verksamhet. I enlighet med vad som nu har sagts skulle, även tvångsmedelsom regleringen varit i kraft, Televerket respektive banken på sätt - samma som skedde kunnat söka tillstånd att ha dold övervaknings- - en kamera Även här borde dock

uppsatt. en öppen karneraanvändning ha

varit mera effektiv. När det sedan gäller Länsstyrelsens i Göteborgs och Bohus län

beslut den 4 augusti 1995 framgår det inte vilket syfte kamera-

som övervakningen vid Gustav Adolfs torg hade. Inte heller framgår det av

beslutet varför kameraövervakningen skulle dold. Sannolikt

vara var det fråga om något brottspreventivt syfte. Om detta fallet skulle var man enligt utredningens mening uppnå en mycket bättre effekt med en

öppen kameraanvändning.

Enligt utredningens mening finns det flera skäl talar för att som undantaget från upplysningsplikten vid synnerliga skäl bör utgå och att

dold kameraövervakning i stället med undantag för karneraövervak-

-

ning av vissa skyddsobjekt och vid automatisk hastighetsövervakning uttömmande regleras i lagen hemlig kameraövervakning och i

- om lagen med särskilda bestämmelser tvångsmedel i vissa brottmål. om Om man skulle behålla den möjlighet f.n. finns i lagen som om

övervakningskameror m.m. att vid synnerliga skäl medge undantag från upplysningsplikten, t.ex. i syfte att förebygga brott, finns

nämligen en risk för att man "bakvägen" skulle kunna få tillstånd till

dold kameraövervakning vid förundersökning trots att rekvisiten enligt

tvångsmedelsregleringen inte var uppfyllda, t.ex. på grund att av

Överväganden och förslag

brottet inte tillräckligt allvarligt. Utredningen menar vidare, vilket var har framgått av det föregående, att dold kameraövervakning inte har någon preventiv effekt och att något behov av dold kameraövervakning utanför förundersökningssituationer därför inte torde finnas. Utredningen förordar alltså att den särskilda regeln om undantag

från upplysningsplikten vid synnerliga skäl utgår och att dold

kameraövervakning, med undantag för kameraövervakning av vissa

skyddsobjekt och vid automatisk hastighetsövervakning, uttömmande

regleras i lagen hemlig kameraövervakning och lagen med om särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål. I alla övriga situationer kommer då att råda förbud mot dold kameraövervakning.

Detta får emellertid till följd att vid övervakning av privata platser

underrättelseskyldighet alltid kommer att gälla, såvida inte fråga är om förundersökningsfall som regleras i lagen om hemlig kameraövervakning. Enligt vad utredningen inhämtat kommer detta dock inte att innebära någon olägenhet. Såvitt känt har det inte i något fall förekommit att det gjorts en ansökan om undantag från upplysnings-

plikten i dessa situationer.

överväganden och förslag 155

7.6 Polisens kamera-

användning av öppen övervakning

Om man bortser från tvångsmedelsregleringen omfattas all polisiär an-

vändning av övervakningskameror av lagen om övervakningskameror m.m. Detta innebär att den tillstånds- och upplysningsplikt som föreskrivs i lagen även gäller för polisens verksamhet. Från kravet tillstånd görs dock för polisens del undantag för dels kameror som

används vid automatisk hastighetsövervakning, dels kameror som sätts

upp med stöd av 4 § andra stycket lagen om övervakningskameror m.m. Enligt vad utredningen har inhämtat förekommer det polisen

som att

söker tillstånd för att övervaka andra objekt än polishus och liknande. För att få en bild av i vilken omfattning polisen använder sig av övervakningskameror och i vilket syfte man bedriver övervakningen, har utredningen tagit reda på vilka tillstånd som Polismyndigheten i

Stockholms län, Polismyndigheten i Göteborgs och Bohus län och

Polismyndigheten i Malmöhus län hade under våren 1996 att övervaka

andra objekt än sina egna. Tillstånden redovisas i bilaga 3 och har

även berörts i avsnitt 5.3.2. Av redovisningen framgår att syftet med övervakningen inte i något fall i vart fall inte primärt är att - förebygga brott. Det huvudsakliga syftet är i stället ett annat, främst trañkövervakning eller ordningsövervakning. Utredningen har inget att erinra mot att den praxis som nu finns läggs till grund för tillståndsprövningen även i fortsättningen. I det följande kommer att beröras polisens användning av öppen

kameraövervakning utan föregående tillstånd. Först diskuteras om den

möjlighet som en polismyndighet eller den som är räddningsledare

enligt räddningstjänstlagen har enligt gällande rätt 4 § andra stycket

att utan tillstånd sätta upp en övervakningskamera bör behållas eller om bestämmelsen bör förändras i något avseende. Vidare diskuteras och i så fall under vilka förutsättningar polisen bör ha möjligom - het att i brottsförebyggande syfte tillgripa öppen kameraövervakning. Att tillstånd inte bör krävas för sådana övervakningskameror som

används av en polismyndighet vid automatisk hastighetsövervakning

har berörts i avsnitt 7.3.5. En polismyndighet har med stöd av 4 § andra stycket lagen om övervakningskameror m.m. rätt att sätta upp en övervakningskamera utan tillstånd från länsstyrelsen. I bestämmelsen sägs att en polismyndighet eller den som är räddningsledare enligt räddningstjänstlagen under viss tid, högst 14 dagar, får ha en övervakningskamera uppsatt utan att söka tillstånd, om användningen av kameran är oundgängligen nödvändig vid olyckshändelse eller överhängande fara för en sådan eller för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Under förut-

156 överväganden och förslag

sättning att ansökan om tillstånd görs inom 14 dagar får kameran vara uppsatt utan tillstånd även för tid därefter, så länge användningen är

oundgängligen nödvändig för ändamålet och länsstyrelsen inte har

prövat ansökningen. Det skall dock nämnas att dessa kameror inte är undantagna från upplysningsplikten. 4 § andra stycket lagen om övervakningskameror m.m. tar sikte användning av en övervakningskamera utan krav på tillstånd i två olika situationer, dels vid olyckshändelse eller överhängande fara för en sådan, dels för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Som framgår av lagtexten och förarbetena till bestämmelsen är den avsedd att användas endast i rena undantagsfall. Enligt betänkandet Optiskelektronisk övervakning SOU 1987:74 s. 108 och 164 är bestämmelsen tänkt att komma till användning huvudsakligen i anslutning till att

avspärrning har skett grund av en olycka, en katastrof eller

allvarlig brottsverksamhet. I prop. 1989/90:119 nämns att det skall vara fråga om nödfallsliknande situationer där det finns ett uppenbart behov av att använda en övervakningskamera s. 19. Utredningen anser att det även i fortsättningen behövs en möjlighet för polismyndigheten respektive räddningsledaren att utan krav på tillstånd få tillgripa kameraövervakning i anslutning till olyckshändelser eller befarade olyckshåndelser. Lagtexten bör emellertid förtydligas så att det framgår att kameraövervakningen skall behövas för att avvärja en hotande olyckshändelse eller för att begränsa verkningarna av en inträffad olyckshändelse. Utredningen anser vidare att det bör ankomma på de agerande myndigheterna att själva bedöma inte bara om det finns behov av en sådan kameraanvändning utan även hur länge ett sådant behov kvarstår. I sakens natur ligger nämligen att det i allmänhet är fråga om en ganska kort tidsperiod. En viss ytterligare förändring i förhållande till gällande rätt berörs i författningskommentaren i anslutning till 7 Där lämnas också några exempel som belyser när bestämmelsen är avsedd att tillämpas. Däremot anser utredningen att det knappast finns något praktiskt behov av det andra ledet i 4 § andra stycket lagen om övervakningskameror m.m., dvs. den möjlighet som där ges för polisen att utan krav på tillstånd använda en övervakningskamera för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Bestämmelsen framstår enligt utredningens mening som luddig och svår att tillämpa och polisen har

enligt vad som har upplysts i princip aldrig tillämpat den. Be-

- stämmelsen bör därför utgå. Vad som i stället bör övervägas är en särskild föreskrift som ger polisen rätt att i brottsförebyggande syfte bedriva öppen kameraövervakning. Utredningen övergår nu till att diskutera en sådan bestämmelse. Från polisens sida har framhållits att det skulle vara värdefullt om man fick möjlighet att vid behov kunna tillgripa öppen kameraövervak-

överväganden och förslag 157

ning i brottsförebyggande syfte utan att först behöva vända sig till länsstyrelsen för att söka tillstånd. Något önskemål liberaliseom en ring av lagen om övervakningskameror i andra avseenden har m.m. polisen däremot inte framfört till utredningen. Den svenska polisens önskemål om att få bedriva öppen kamera-

övervakning i brottsförebyggande syfte vinner stöd av de erfarenheter

som har redovisats för utredningen vid dess studiebesök utomlands. En möjlighet skulle enligt polisen att i lagen införde vara man en bestämmelse som innebar att polisen fick rätt att bedriva öppen kameraövervakning på särskilt brottsutsatta platser. Som exempel på sådana platser har nämnts bl.a. ett bostadsområde eller parkeringsen

plats, där det förekommer en massiv kriminalitet. I princip varje dygn

begås ett stort antal bilinbrott, källarinbrott eller lägenhetsinbrott. Det kan också vara så att det förekommer skadegörelse på bilar eller klotter på fastigheter och annan egendom. Förundersökning är naturligtvis inledd i dessa fall men någon möjlighet att använda hemlig

kameraövervakning finns inte. Därtill är brottsligheten inte tillräckligt

allvarlig. Dessutom är inte tvångsmedelsregleringen till för att förhindra brott. Vad man i första hand vill åstadkomma är att få ett slut brottsligheten. Det kan emellertid enligt polisen ske genom att i brottsförebyggande syfte öppen kameraövervakning bedrivs i

området. Från några polisdistrikt har framhållits att man i dag med

handmanövrerade kameror övervakar platser med hög brottsfrekvens, t.ex. stadens torg nattetid på helgerna och cykelparkeringar vid stadens järnvägsstation. Det vore enligt företrädare för dessa polisdistrikt av stort värde ur bl.a. resurssynpunkt om övervakningen i stället kunde ske med övervakningskameror. Nackdelen med en sådan bestämmelse som nu har berörts är emellertid enligt utredningens mening att den skulle bli mycket allmänt hållen och att man därmed skulle närma sig det system för kamera-

övervakning som används i Storbritannien se avsnitt 4.3, där

man bl.a. kameraövervakar stora områden i stadskärnorna. Även om

kameraövervakningen skulle ske öppet innebär en sådan övervakning

stora risker för intrång i enskildas personliga integritet. Man kan dessutom ifrågasätta om det i dagsläget finns ett behov så av en omfattande kameraövervakning i brottsförebyggande syfte. En sådan lösning bör därför inte väljas. Vill man ha en mer kontinuerlig övervakning för att bekämpa kriminalitet på vissa platser där man erfarenhetsmässigt vet att det regelbundet inträffar brott, som t.ex. i ett parkeringshus eller ett torg, får rättighetsinnehavaren eller polisen således ansöka tillstånd om för övervakningen. Det är nämligen då knappast fråga om att förebygga en risk för viss brottslighet utan snarare att komma till rätta med en mera kontinuerligt förekommande brottslighet. För att kunna

158 överväganden och förslag

göra det torde man få tänka sig en kontinuerlig övervakning under längre tid, något som den nu diskuterade regleringen inte är avsedd att medge. Vad utredningen har tänkt sig är i stället att polisen får rätt att utan tillstånd bedriva öppen kameraövervakning i brottsförebyggande syfte i vissa speciella situationer där det ofta uppstår ett behov av att snabbt kunna tillgripa kameraövervakning. En sådan reglering skulle kunna utformas efter förebild i 22 § polislagen 1984:387, som ger polisen särskilda befogenheter i den skyddande och förebyggande verksamheten. Enligt den bestämmelsen får en polisman, om det av särskilda skäl kan anses föreligga risk för att något brott, som innebär allvarlig fara för liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av egendom kommer att förövas en viss plats, vidta vissa i bestämmelsen

angivna åtgärder i syfte att avvärja brottet eller att bereda skydd mot

detta. I förarbetena till polislagen prop. 1983/84:111 s. 134 nämns som exempel ett bombhot eller att fara hotar en utländsk statschef besök i Sverige. Som exempel på en situation där kameraövervakning skulle kunna få bedrivas med stöd av en sådan bestämmelse kan nämnas bl.a. följande. Polisen får tips om att det till en fotbollsmatch ankommit ett stort antal fotbollshuliganer. Med tanke vad man vet om dessa personers framfart i andra sammanhang finns det risk för att de kommer att begå brott i anslutning till fotbollsmatchen. För att förebygga brott finns ett behov av att inne på fotbollsstadion och

området utanför stadion tillgripa öppen kameraövervakning.

Det kan i det här sammanhanget även hänvisas till vissa händelser i Malmö under fotbolls EM 1992. På Stortorget där det rests ett stort öltält och där det vistades ett mycket stort antal människor inträffade upplopp och ett antal gäng drog i samband med upploppet runt och slog sönder butiksfönster, m.m. Händelsen filmades av polis, som uppenbarligen fått tips om att något var gång. Det var då fråga om manuell kameraanvändning. Enligt vad som uppgetts från polisen hade det varit värdefullt att tillgripa öppen kameraövervakning för att täcka in vissa delar av torget. Vad som sagts om värdet av öppen kameraövervakning gäller nu även vid misstanke om konfrontationer mellan olika extremistgrupper, t.ex. i samband med Karl XII:s dödsdag, eller när det har uttalats hot mot vissa personer i samband med internationella konferenser, statsbesök och liknande samt vid bomhot. Polisens möjlighet att bedriva kameraövervakning i brottsförebyggande syfte bör för det första begränsas till de situationer då det av

särskild anledning kan anses föreligga risk för att brott kommer att

förövas. Med detta rekvisit avses sådana situationer som redovisats i

överväganden och förslag 159

det föregående. Det är inte tillräckligt att polisen har en allmän känsla av att något kommer att inträffa. Vidare skall den brottslighet som befaras inträffa vara av viss särskild beskaffenhet. Kameraövervakning får alltid anses motiverad om det rör sig om något allvarligt brott som innebär fara för liv eller hälsa. Men även vid brottslighet som berör annans egendom bör kameraövervakning kunna tillgripas, om det finns fara för omfattande förstörelse av egendomen. Ytterligare bör gälla att kameraövervakningen begränsas till den plats där brottsligheten kan befaras uppkomma. Det har redan nämnts att syftet med övervakningen måste vara att förebygga eller avslöja brott.

Med en detta sätt begränsad möjlighet för polisen att tillgripa

öppen kameraövervakning i brottsförebyggande syfte finns det enligt utredningens mening ingen anledning att befara ett överdrivet bruk av övervakningskameror. Utredningen har alltså kommit till den slutsatsen att polisen i situationer av nu angivet slag bör ha rätt att i brottsförebyggande syfte tillgripa öppen kameraövervakning. Med hänsyn till de avgränsningar som har skett och som berörs ytterligare i författningskommentaren i anslutning till 8 § bör det kunna anförtros polisen att själv bedöma om situationen är sådan att en öppen kameraövervakning är påkallad. Tillstånd kommer således inte behövas. Även frågan hur länge att en

sådan kameraövervakning skall få ske bör polisen själv avgöra.

160 överväganden och förslag

7.7 Kommunernas och de fackliga organisationernas roll

Om kravet på tillstånd tas bort skall utredningen, enligt sina direktiv, överväga inte bara frågan hur de enskilda medborgarnas intressen bör tas tillvara vid användning av övervakningskameror, utan även belysa kommunernas och de fackliga organisationernas intressen. Eftersom det enligt direktiven står utredningen fritt att ta upp även andra

frågeställningar som har att göra med bestämmelserna om använd-

ningen av övervakningskameror och som aktualiseras under ut-

redningsarbetet, har utredningen valt att i detta avsnitt behandla inte bara den nyssnämnda frågan utan även frågan om hur kommunernas och de fackliga organisationernas intressen lämpligen kan tillgodoses

i de fall kameraövervakningen förutsätter ett tillstånd. l förevarande avsnitt redovisar utredningen sina överväganden när

det gäller frågan om hur kommunernas och de anställdas på en

arbetsplats intressen bör tillgodoses i en ny lagstiftning om kamera-

övervakning. Inledningsvis lämnas en kort redogörelse för hur dessa intressen har tillgodosetts i den nu gällande lagstiftningen om

övervakningskameror och i tidigare lagstiftning. Eftersom de an-

ställdas intressen regelmässigt bevakas av en facklig organisation talas i fortsättningen om de fackliga organisationernas intressen. I avsnittet

redovisas även en mindre undersökning av hur det kommunala och fackliga inflytandet fungerar i praktiken.

Kommunernas roll

Redan lagen l977:20 om TV-övervakning innehöll en bestämmelse

6 § andra stycket första meningen om att innan tillstånd meddelades

yttrande skulle inhämtas från den kommun inom vilken kameran skulle brukas. Vidare hade kommunen enligt regeringens praxis i

tillstândsärenden rätt att överklaga länsstyrelsens tillståndsbeslut. I lagen om övervakningskameror m.m. tillgodoses kommunernas

intressen två olika sätt. Enligt 9 § skall länsstyrelsen, innan tillstånd meddelas, inhämta yttrande från den kommun där den plats finns dit övervakningskameran skall kunna riktas. Sådant yttrande behöver dock inte inhämtas i de fall då tillståndsprövningen är av det enklare slag avses i 5 § andra stycket, dvs. då risken för insom

tegritetsintrång är liten vid den avsedda övervakningen, under förut-

sättning att ansökningen inte också gäller rätt att behandla eller bevara bilder 9 § andra meningen. Enligt 3 § tredje stycket andra meningen skall yttrande även inhämtas från kommunen i ett ansökningsärende

undantag från upplysningsplikten, om kameran skall kunna riktas

om

plats dit allmänheten har tillträde. Vidare får enligt 18 § andra

mot en

överväganden och förslag 161

stycket ett beslut om tillstånd att använda övervakningskamera och en om undantag enligt 3 § tredje stycket från upplysningsplikten överklagas av den kommun där den plats finns dit övervakningskameran skall kunna riktas. Länsstyrelsens beslut får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Syftet med en yttranderätt för kommunerna är att säkerställa att lokala synpunkter beaktas i de aktuella ärendena. I sitt av riksdagen godkända betänkande bet. 1989/90:JuU34, s. 13 uttalade Justitieutskottet angående kommunernas yttranden att det för sin del fann det naturligt att allmänhetens intressen togs tillvara genom de lokala politiska företrädarna och i likhet med departementschefen ville utskottet understryka vikten att de lokala Synpunkterna av beaktades vid beslutet. Utskottets bedömning att den föreslagna var

ordningen ett ändamålsenligt sätt tillgodosåg behovet möjlig-

av heterna att framföra lokala synpunkter i ett tillståndsärende.

De fackliga organisationernas roll

Enligt lagen om TV-övervakning hade de anställda arbetsplats en inflytande i ärenden om TV-övervakning berörde arbetsplatsen som 6 § andra stycket andra meningen att skyddsombud, genom skyddskommitté eller organisation som företrädde de anställda skulle få tillfälle att yttra sig. Enligt regeringens praxis i tillståndsärenden ansågs en facklig organisation däremot inte ha rätt att överklaga länsstyrelsens tillståndsbeslut. Justitieutskottet uttalade vid två tillfällen i riksdagen godkända - av betänkanden att det alltid borde fordras skäl särskild styrka för att - av tillstånd skulle beviljas i strid mot klart uttalade önskemål från de anställdas sida bet. 1976/77:JuU14 och bet. 1984/85:JuU24. I lagen om övervakningskameror tillgodoses intressena hos de m.m. anställda på en arbetsplats tvâ olika sätt. Enligt 8 § andra stycket skall om kameran är avsedd att kunna riktas mot en arbetsplats till - ansökan vara fogat ett yttrande från skyddsombud, skyddskommitté eller organisation som företräder de anställda. Motsvarande gäller enligt 3 § tredje stycket andra meningen i ett ansökningsärende om undantag från upplysningsplikten. Vidare får enligt 18 § andra stycket om övervakningskameran skall kunna riktas mot arbetsplats ett - en beslut om tillstånd att använda övervakningskamera och en om

undantag enligt 3 § tredje stycket från upplysningsplikten överklagas

av en organisation som företräder de anställda.

162 Överväganden och förslag

Det kommunala och fackliga inflytandet i praktiken

I det föregående har redovisats vilket sätt kommunernas och de fackliga organisationernas intressen har tillgodosetts i lagen om övervakningskameror m.m. och i tidigare lagstiftning. För att kunna bilda sig en uppfattning om systemet med yttranden från kommunerna och de fackliga organisationerna fungerar det sätt som är tänkt eller om det finns anledning att göra några förändringar, har utredningen ställt ett antal frågor till Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, Länsstyrelsen i Malmöhus län och Länsstyrelsen i Västernorrlands län. I det följande redovisas vad som därvid framkom.

Kommunerna

I Stockholms län och i Malmöhus län tar det ca en månad att få in yttrandet från kommunen, i Göteborgs och Bohus län mellan två och tre månader och i Västernorrlands län varierar tiden mellan tio dagar och tre månader. Länsstyrelserna i Stockholms län, Göteborgs och Bohus län och Malmöhus län ansåg att inhämtandet av kommunens yttrande i normalfallet försenar handläggningen av ärendet. Länsstyreli Västernorrlands län menade att endast hälften av antalet ärenden sen försenades genom denna åtgärd. Frågan om kommunen ofta har synpunkter ärendet besvarades med nej av Länsstyrelsen i Stockholms län. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län uppgav att flertalet kommuner skriver relativt utförliga yttranden med redovisning av rättsreglerna för inspelningsrätt m.m. Enligt länsstyrelsen tillstyrks dock så gott som alltid ansökan utan att kommunen har några särskilda synpunkter. Ansökningar om användning kamera med inspelningsrätt för banker och postkontor av tillstyrks alltid utan några särskilda synpunkter. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län uttalade vidare att det förefaller som om kommunerna tidigare hade synpunkter kameravinklar o.d. än mer de haft under senare år. Länsstyrelsen i Malmöhus län uppgav att kommunerna under de senaste fem åren enbart tillstyrkt ansökningarna utan att några synpunkter. Länsstyrelsen framhöll dock att om ange kommunerna hade lämnat några synpunkter, dessa hade vägt tungt. Länsstyrelsen i Västernorrlands län uppgav att kommunerna ganska ofta dock inte när det gäller banker och butiker har synpunkter som - berör upplysning övervakning och behandling av bilder i samband om med inspelningsrätt. Enligt länsstyrelsen brukar dessa synpunkter beaktas. n

I Stockholms län avstyrkte kommunen ansökan i 9 av 83 fall ca

11 procent under perioden 1987-1988. I samma län avstyrktes under

Överväganden och förslag 163

perioden 1993-1994 ansökan av kommunen i endast 2 av 279 ärenden 0,7 procent. I Göteborgs och Bohus län är det mycket ovanligt att en ansökan avstyrks av kommunen två fall under de senaste åren. I Malmöhus län har kommunen endast vid ett tillfälle avstyrkt en ansökan. I Västernorrlands län har kommunen inte i något fall under de senaste fyra åren avstyrkt en ansökan. Samtliga länsstyrelser uppgav att det är mycket ovanligt att kommunen överklagar ett tillståndsbeslut. I Stockholms län har det, såvitt handläggaren kunnat erinra sig, endast inträffat i två ärenden. I Göteborgs och Bohus län har kommunerna under de senaste åren överklagat två beslut. I Malmöhus län har ett överklagande från kommunens sida inte förekommit de senaste tio åren. I Västernorrlands län finns inget sådant fall under de senaste fyra åren. Länsstyrelserna uppgav samstämmigt att det skulle vara tillräckligt med en ordning där kommunerna endast bereds tillfälle att yttra sig inom.viss tid, som i varje särskilt fall bestäms av länsstyrelsen. Länsstyrelsen i Stockholms län uppgav dock att den ifrågasätter värdet av att över huvud taget blanda in kommunen i tillståndsärendena.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län påpekade att det kan vara

svårt att generellt ange en viss tid för yttranden, eftersom kommunerna oftast behandlar ansökningarna i en nämnd. Länsstyrelsen i Malmöhus län framhöll att risken med en ordning där kommunerna endast bereds tillfälle att yttra sig är att kommunernas intresse för ärendena kommer att bli ännu svagare.

De fackliga organisationerna

Samtliga länsstyrelser uppgav att det inte är några större bekymmer att få in yttrandena från arbetstagarrepresentanterna. Länsstyrelsen i Stockholms län påpekade dock att det inte är ovanligt att yttrandet saknas när ansökningen ges in och att länsstyrelsen i sådana fall får begära att ärendet kompletteras med ett yttrande. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län uppgav att yttrandet oftast bifogas ansökningen och att om så inte sker det snabbt brukar komma in efter en begäran om komplettering. Länsstyrelsen i Malmöhus län uppgav att yttrandet i övervägande delen ärenden bifogas ansökningen. I Västernorrlands län bifogas yttrandet i ungefär hälften av antalet ärenden. I de fall yttrandet inte bifogas ansökningen är det enligt länsstyrelsen inga problem att få in det. Samtliga länsstyrelser uppgav att det i yttrandena praktiskt taget aldrig framförs några synpunkter. Länsstyrelsen i Stockholms län

uppgav att om det över huvud taget framförs en uppfattning så är det uppskattning och ibland tacksamhet över arrangemanget. I några fall

har det uttalats att man förutsätter att kamerorna inte används för att

164 överväganden och förslag

bevaka personalen. Länsstyrelsen uppgav vidare att det beträffande banker aldrig framförs något annat än ett tillstyrkande av ansökningen. Endast i ett ärende 1989 har ansökningen avstyrkts. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län uppgav att personalen i alla yttranden under senare år har tillstyrkt ansökningen och att det ofta förefaller vara personalen som har varit pådrivande för att få tillstånd till övervakningskamera. I Malmöhus län har det inte förekommit något fall där ansökningen har avstyrkts. I Västernorrlands län har ingen ansökan avstyrkts under de senaste fyra åren. I de fall där lämpligheten av övervakningskamera har ifrågasätts har sökanden återkallat ansökningen. Några av länsstyrelserna uppgav att om synpunkter hade lämnats i yttrandet, dessa skulle ha vägt tungt. Enligt länsstyrelserna kan man generellt säga att de anställda har en positiv inställning till användning av övervakningskamera arbetsplatsen. Detta gäller särskilt för banker. När det slutligen gäller frågan om hur ofta ett beslut om tillstånd överklagas av en facklig organisation uppgav samtliga länsstyrelser att det, såvitt känt, inte förekommit något sådant fall.

Kommunernas roll vid tillståndspliktig kameraövervakning

Inledningsvis skall sägas att utredningens förslag innebär att det i motsats till vad som gäller i dag inte kommer att finnas någon möjlighet för länsstyrelsen att bevilja undantag från upplysningsplikten

se avsnitt 7.5 och kommentaren till 3 §. I det fortsatta resonemanget

kommer därför inte den möjlighet som kommunerna har att yttra sig i ett sådant ansökningsärende eller att överklaga ett sådant beslut att beröras. En föreskrift om att länsstyrelsen, innan tillstånd meddelas, skall inhämta yttrande från vederbörande kommun har funnits med i lagstiftningen om övervakningskameror ända sedan lagen om TV-övervakning infördes den 1 juli 1977. I förarbetena till såväl den nämnda lagen som lagen om övervakningskameror m.m. har betydelsen av att lokala synpunkter beaktas i ärenden om övervakningskameror understrukits vid upprepade tillfällen. Utredningen delar den i förarbetena framförda uppfattningen att det är stort intresse att de särskilda kommunala aspekterna i ett ärende av kameraövervakning kan föras fram till länsstyrelsen vid dess tillom ståndsprövning. Vidare anser utredningen, vilket för övrigt gäller redan i dag, att länsstyrelsen vid sin prövning skall ta hänsyn till de synpunkter som förs fram från den kommun där kameraövervakningen skall bedrivas och som betingas av lokala förhållanden. Utredningen således att systemet med yttranden från kommuanser nerna bör behållas. Däremot anser utredningen att det saknas

Överväganden och förslag 165

anledning att i lagen ha en bestämmelse innebär att kommunen som alltid skall yttra sig innan tillstånd meddelas. Den undersökning som har redovisats i det föregående tyder på att det kommunala intresset för den här typen av ärenden inte alltid är så stort. Av undersökningen framgår också att inhämtandet av yttrandet från kommunen i normal-

fallet försenar handläggningen ärendet. I syfte att få snabbare

av en handläggning av ärendena och att befria kommunerna från skyldigheten att avge yttranden i ärenden där de ändå inte har några synpunkter, föreslår utredningen en ordning som innebär att kommunerna i stället endast skall beredas tillfälle att yttra sig innan tillstånd meddelas. Å andra sidan skall så ske i samtliga tillståndsärenden. Något undantag motsvarande det som i dag finns i 9 § andra meningen lagen om övervakningskameror m.m. görs inte. En sådan ordning kan

inte anses innebära någon försämring för kommunerna jämfört med i

dag, eftersom en kommun även i fortsättningen alltid har möjlighet att yttra sig till länsstyrelsen. Det bör ankomma länsstyrelsen att ange den tid inom vilken kommunen skall yttra sig. Frågor hur om remissen till kommunen lämpligen kan utformas, om anstånd kan beviljas etc., behandlas i författningskommentaren till 16 Enligt utredningens mening saknas det anledning att göra någon ändring när det gäller kommunens rätt att överklaga ett beslut om tillstånd. En bestämmelse motsvarande den som finns i 18 § andra stycket lagen om övervakningskameror bör därför fortfarande m.m. finnas. Det bör framhållas att den av utredningen förordade ordningen gäller endast i de fall den aktuella kameraövervakningen förutsätter ett tillstånd. Utredningen diskuterar i det följande kommunernas roll vid sådan kameraövervakning får bedrivas helt tillståndsfritt eller som tillståndsfritt efter anmälan.

De fackliga organisationernas roll vid tillståndspliktig kameraövervakning av en arbetsplats

Som har nämnts i det föregående innebär utredningens förslag att det i motsats till vad som gäller i dag inte kommer att finnas någon möjlighet för länsstyrelsen att bevilja undantag från upplysningsplikten. I det fortsatta resonemanget kommer därför inte den möjlighet som de fackliga organisationerna har att yttra sig i ett sådant ansökningsärende eller att överklaga ett sådant beslut att beröras. I likhet med vad som gäller för kommunerna har de anställda, ända sedan lagen om TV-övervakning infördes år 1977, haft rätt att yttra sig i ett ärende om användning av övervakningskameror på en arbetsplats. Justitieutskottet har vid upprepade tillfällen uttalat att de

166 Överväganden och förslag

anställdas uppfattning bör tillmätas särskild betydelse i ett sådant ärende. Vad som förekommit under utredningsarbetet ger inte anledning att nu se annorlunda betydelsen av de anställdas uppfattning i ett ärende om kameraövervakning. Utredningen anser således att systemet med att inhämta de fackliga Synpunkterna på kameraövervakning som skall anordnas en arbetsplats skall behållas oförändrat. Liksom enligt nu gällande rätt bör det fordras skäl av särskild styrka för att tillstånd skall meddelas i strid mot klart uttalade önskemål från de anställdas sida. Vidare saknas det anledning att göra någon ändring när det gäller de fackliga organisationernas rätt att överklaga ett beslut om tillstånd. En bestämmelse motsvarande den som finns i 18 § andra stycket lagen om övervakningskameror m.m. bör därför fortfarande finnas. Det sagda, i likhet med vad som föreslås i fråga om yttranden nu från kommunerna, gäller endast om den aktuella kameraövervakningen förutsätter ett tillstånd. Vad som bör gälla vid sådan kameraövervakning som får bedrivas helt tillståndsfritt eller tillståndsfritt efter anmälan tar utredningen nu upp till diskussion.

Kommunernas och de fackliga organisationernas intressen vid tillståndsfri kameraövervakning

Redan enligt nu gällande lagstiftning saknar kommunen och de fackliga organisationerna rätt att yttra sig till länsstyrelsen i de fall det

är fråga om en tillståndsfri användning av övervakningskameror.

Vidare saknar kommunen rätt att yttra sig i ansökningsärendet i de fall det är fråga om den enklare tillståndsprövning som förutsätts i 5 § andra stycket lagen om övervakningskameror m.m. dvs. då risken för ,

integritetsintrång är liten vid den avsedda övervakningen. En förut-

sättning är dock att ansökningen inte också gäller rätt att behandla eller bevara bilder som tas upp med övervakningskameran. Den tillståndsfria kameraövervakningen kommer med utredningens förslag att utvidgas till att även avse en stor del av den i dag tillståndspliktiga övervakning som sker i bank-, post- och butikslokaler. En konsekvens av detta blir att kommunerna och de fackliga organisationerna även i dessa fall inte kommer att ha möjlighet att yttra sig, om inte särskilda regler införs. Vid diskussioner som utredningen har haft med företrädare för

Landsorganisationen i Sverige LO och Tjänstemännens Centralorga-

nisation TCO, har från TCO:s sida framhållits att tillstånd till kameraövervakning alltid bör krävas om det inte i anmälan till länsstyrelsen, genom ett kollektivavtal eller ett förhandlingsprotokoll, kan redovisas att arbetsgivaren och arbetstagarna är överens om att

överväganden och förslag 167

bedriva kameraövervakning arbetsplatsen. LO har för sin del framhållit att det för att kameraövervakningen skall vara tillståndsfri bör vara tillräckligt att det till anmälan fogas ett förhandlingsproto- koll som utvisar att arbetsgivaren har fullgjort sina skyldigheter enligt lagen 1976:580 om medbestämmande i arbetslivet. Något krav på att arbetsgivaren och arbetstagarna skall vara överens om att bedriva kameraövervakning på arbetsplatsen behöver inte ställas upp enligt LO. En lagstiftning om kameraövervakning kan inte ha till syfte att se till att arbetsgivarna fullgör sina skyldigheter enligt den arbetsrättsliga lagstiftningen. Syftet med lagstiftningen är i stället att skydda enskilda mot sådana integritetskränkningar som kameraövervakning kan ge upphov till. Enligt utredningens mening är det naturligtvis av mycket stort värde att ett beslut om att bedriva kameraövervakning på en arbetsplats föregås av diskussioner mellan arbetsgivaren och de anställda enligt de regler som finns om detta. Frågan huruvida kameraövervakning som berör en arbetsplats skall vara tillståndsfri eller tillståndspliktig, bör emellertid inte vara beroende av om arbetsgivaren och de anställda kan komma överens i frågan eller av att arbetsgivaren har fullgjort sina skyldigheter enligt den arbetsrättsliga lagstiftningen. Det avgörande bör i stället vara vilken bedömning man gör av integritetsriskerna med övervakningen. Utredningen har noga övervägt om en ordning, som innebär att kommunernas och de fackliga organisationernas inflytande vid kameraövervakning kommer att minska, är förenad med några icke godtagbara risker för den personliga integriteten. Utredningen har dock funnit att så inte kan anses vara fallet. Utredningen har nämligen, då den valt ut de objekt som kan hänföras till den kategori som inte behöver tillstånd, redan gjort bedömningen att intresset av att tillgodose ändamålet med övervakningen får anses väga tyngre än den enskildes intresse av att inte kunna bli övervakad. Att den föreslagna ordningen inte innebär att riskerna för enskildas personliga integritet ökar ett sätt som inte kan godtas, framgår för övrigt enligt utredningens mening redan av det förhållandet att kommunerna och de fackliga organisationerna praktiskt taget aldrig har några synpunkter vid övervakning av lokaler av nu berört slag bank-, post- och butikslokaler. Mot bakgrund av det nu anförda anser utredningen att det saknas skäl att införa en ordning som skulle ge kommunerna och de fackliga organisationerna rätt att yttra sig eller något annat sätt utöva inflytande även vid den kameraövervakning som får ske utan tillstånd. Slutligen kan påpekas att tanken är att de enskilda medborgarnas, kommunernas och de fackliga organisationernas intressen skall bevakas av länsstyrelsen, som enligt utredningens förslag kommer att

168 överväganden och förslag

få ett utvidgat tillsynsansvar för kameraövervakningen se avsnitt 7.8.

Tillsynen skall inte minst rikta sig mot det tillstândsfria området. Om kommunen eller den fackliga organisationen anser att en tillståndsfri kameraövervakning inte står i överensstämmelse med lagens bestämmelser bör den vända sig till länsstyrelsen och påtala förhållandet.

Överväganden och förslag 169

8 Tillsyn

I lagen om övervakningskameror åläggs länsstyrelsen ett relativt m.m. vittgående tillsynsansvar. I 11 § föreskrivs att länsstyrelsen skall till se att upplysnings- och tillståndsplikten följs, att ingen inte har som en sådan rätt behandlar och bevarar bilder samt att de villkor som

länsstyrelsen meddelat för kameraanvändningen följs. Om det behövs

för tillsynen har länsstyrelsen enligt l2§ rätt att få tillträde till

kontrollrum och andra delar Övervakningsanläggning. Länssty-

av en relsen har även rätt att begära in upplysningar från den innehar som eller använder en övervakningskamera samt att granska bevarat bildmaterial. I förarbetena till lagen övervakningskameror framhölls om m.m. vikten av en effektiv tillsyn. Det betonades också att det viktigt att var

tillsynsmyndigheten fick tillräckliga resurser för detta ändamål. De resurser som antogs bli frigjorda genom den förenklade tillståndspröv-

ning som infördes för vissa ärenden förväntades komma till användning vid tillsynsverksamheten. Vid sidan dessa allmänt av mer hållna riktlinjer angavs inte några kvantitativa mål för tillsynsverksam-

heten se pr0p.l989/90:1l9 13 och 37

s.

Enligt den tidigare redovisade enkätundersökningen se avsnitt 5.1

lägger landets länsstyrelser sammantaget år ned drygt 400 per arbetstimmar eller ca en fjärdedels årsarbetskraft på tillsynsverksamhet. Även siffrorna, bygger om som på uppskattningar, får bedömas med viss försiktighet visar svaren att tillsynsverksamheten i dag har en så blygsam omfattning att den knappast kan sägas leva till upp lagstiftarens intentioner. Enligt direktiven skall utredningen överväga frågan hur de enskilda medborgarnas intressen bör tas till tillståndskravet helt eller vara om delvis tas bort. I direktiven föreslås som möjlig lösning att en tillståndskravet ersätts med förutom ingående materiell - en mer reglering och en anmälningsplikt för användaren ett utökat tillsynsan- svar för länsstyrelsen. Införs ett system med en relativt omfattande tillståndsfri kameraövervakning som förespråkats i avsnitt 7.3 fordras enligt utredningens uppfattning att tillsynsverksamheten utökas från dagens under alla

förhållanden helt otillräckliga nivå. Behovet ökad tillsyn gäller

av generellt för hela kameraområdet men gör sig särskilt starkt gällande

i fråga om den tillståndsfria övervakningen banker, postkontor och

av butiker. Det är av stor vikt att kontroll över så förhållandevis en

integritetskänslig verksamhet som kameraövervakning utövas i allmän

regi av ett organ som står fritt från olika särintressen. Länsstyrelserna

som sedan år 1977 haft ansvaret för tillståndsgivning och tillsyn

av kamerahanteringen, fyller väl de krav med den utgångssom man

170 överväganden och förslag

punkten kan ställa ett kontrollorgan. Som framgår av avsnitt 7.3.1 föreslås länsstyrelsen även i fortsättningen vara tillständsmyndighet och det framstår också mot den bakgrunden som olämpligt att anförtro tillsynsuppgiften någon annan. Inspektionsbehovet kan variera från anläggning till anläggning och

det bör även i fortsättningen ankomma på tillsynsmyndigheten att

avgöra hur ofta en övervakningsanläggning skall inspekteras. Som nämndes torde det i vart fall under ett inledningsskede finnas ovan anledning att prioritera inspektioner av nya anläggningar inom det anmälningspliktiga området. Länsstyrelserna bör vidare ägna särskild att inspektera anläggningar där man har fått indikationer omsorg att allt inte står rätt till. Enligt utredningens mening bör ambitionen

att varje övervakningsanläggning utsätts för regelbunden

vara inspektion. Av den tidigare nämnda enkätundersökningen framgår att

länsstyrelserna bedömt att, om inspektionsverksamheten utökades så

att samtliga i dag existerande övervakningsanläggningar besöktes en

gång året, detta skulle ta i anspråk ca sex årsarbetskrafter totalt i

om landet. Även ambitionsnivån inte läggs riktigt så högt kommer om en utökad tillsynsverksamhet att innebära ökade kostnader för länsstyrel- Hur stor kostnadsökningen blir beror emellertid också på hur serna. många kameraanläggningar det kommer att finnas i framtiden. Som framhållits i avsnitt 7.3.4 är det svårt att ha någon säker uppfattning omfattningen den framtida kameraanvändningen. Utredningen om av gör emellertid bedömningen att kameraanvändningen i samhället totalt kommer öka i framtiden. Även det således kan förväntas sett att om

bli fler anläggningar att inspektera i framtiden bör tillsynsverksam-

heten i vart fall de närmaste åren inte behöva medföra större kostnadsökningar än vad motsvarar fem sex årsarbetskrafter totalt i som landet. Frågan hur en sådan kostnadsökning skall finansieras behandlas i avsnitt 7.9. Länsstyrelsens tillsynsansvar bör omfatta samtliga delar av en kameraövervakningsanläggning oavsett om anläggningen finns hos kameraanvändaren eller tillhör t.ex. en larmcentral som sköter den

operativa hanteringen övervakningen. Tillsynen bör liksom hittills

av endast omfatta kameraövervakning platser dit allmänheten som avser har tillträde. Tillsynsansvaret bör vidare begränsas till de fall då länsstyrelsen har något belägg för att kameraövervakning rent faktiskt bedrivs plats. Tillsynsverksamheten bör även i fortsättningen en bestå i kontroll att lagens bestämmelser och meddelade villkor för av kameraövervakning efterlevs. Till skillnad från vad som gäller i dag bör tillsynen inte begränsas till vissa angivna uppgifter utan den bör att kontrollera att samtliga bestämmelser i lagen följs. Skulle ut det visa sig att bestämmelser eller villkor inte följs bör länsstyrelsen ha möjlighet att förelägga den bedriver kameraövervakningen att som

överväganden och förslag 171

vidta rättelse och, om ett sådant föreläggande inte följs, återkalla tillståndet eller när det gäller anmälningsfallen, förbjuda fortsatt kameraövervakning. Den närmare innebörden av länsstyrelsens sanktionsmöjligheter beskrivs i författningskommentaren i anslutning till 20 och 21 §§.

172 överväganden och förslag

7.9 Finansiering av reformen

I utredningens direktiv har framhållits att regeringens generella direktiv om att pröva offentliga åtaganden Dir. 1994:23 gäller för utredningens arbete. Det generella direktivet innehåller riktlinjer för hur kommittérna och de särskilda utredarna förutsättningslöst skall pröva offentliga åtaganden. Riktlinjer lämnas också för redovisningen av hur utredningsförslag skall finansieras. I utredningens direktiv har särskilt anmärkts att formerna för en finansiering av en eventuell anmälningsplikt eller en förstärkt tillsyn också skall behandlas.

7.9.1 Nuläge

Förordningen 1990:487 om övervakningskameror m.m. innehåller bestämmelser om avgifter för tillstånd. Enligt l § förordningen görs ansökan om tillstånd att använda en övervakningskamera hos länsstyrelsen i det län där kameran skall vara uppsatt. För länsstyrelsens handläggning av en ansökan betalar sökanden enligt 2 § förordningen en avgift om 425 kronor för en kamera och 125 kronor för varje ytterligare kamera för vilken tillstånd meddelas. Om det finns synnerliga skäl, får länsstyrelsen sänka avgiften. Staten, kommunerna och landstingen är enligt samma paragraf fria från avgift.

Enligt utredningens enkät avsnitt 5.1 är antalet avgjorda ärenden

om tillstånd per år följande.

Enligt samma enkät var den totala arbetsinsatsen i timmar per år 4 839 timmar. Av dessa avsåg 410 timmar tillsyn. Antalet timmar i ansökningsärenden blir då 4 429 timmar. Antal timmar i genomsnitt

överväganden och förslag 173

per ansökningsärende år alltså 9,2 timmar, räknat med utgångspunkt

från det antal kameraärenden avgjordes under är 1995. som

Ansökningar om undantag från upplysningsplikten är mycket

ovanliga. Dessa är inte med i de ekonomiska resonemangen. En företrädare för Länsstyrelsen i Stockholms län har uppgett att ett ärende om tillstånd i regel avser tre kameror. Ett genomsnittsärende skulle alltså kosta 425 + 125 + 125 eller 675 kronor.

De uppgifter som utredningen har tillgång till är visserligen inte helt lämpliga som underlag för beräkning länsstyrelsens

en noggrannare av

kostnader för tillståndshanteringen men kan dock användas för att

belysa skillnaden mellan självkostnaden och nuvarande avgifter. För

en sådan belysning kan timkostnaden uppskattas till 500 kronor, sociala avgifter m.m. inräknade. Utgår från det beloppet bör

man ett ärende i genomsnitt kosta 4 600 kronor. Avgiften är alltså genomsnitt-

ligt sett orimligt låg i dag.

Enligt utredningens enkät lade länsstyrelserna ned 410 timmar

tillsyn i kameraövervakningsärenden. I tillsynsärenden utgår inte någon avgift. Insatsen är av storleksordningen 200 000 kronor år.

per Kostnaderna för länsstyrelsens tillsyn bärs helt staten. nu av

7.9.2 Ekonomifrågor i utredningens förslag

Allmänt

Den nyss gjorda redovisningen nuvarande avgifter i ärenden

av om

tillstånd jämfört med länsstyrelsernas kostnader visar att avgifterna

måste ändras. Ändringarna bör dock inte göras mot bakgrund

av

tidigare utgångspunkter för avgiftssättningen utan med hänsyn till de

förslag som utredningen har lagt fram. En rad frågor aktualiseras med den utgångspunkten. Några av de viktigaste är följande.

En allmän fråga är i vilken utsträckning den får ett

som som tillstånd skall betala för tillståndet och, i så fall, vilka kostnadsfaktorer som skall beaktas. Motsvarande frågor måste också behandlas för dem som inte behöver tillstånd men som har att göra anmälan.

En annan viktig fråga år om de som använder övervakningskameror skall betala eller i vart fall bidra till länsstyrelsernas kostnader för

tillsynen.

En tredje huvudfrâga gäller om staten, landsting och kommuner

skall vara befriade från avgiftsplikt i dag. som

Nu nämnda frågor berörs i det följande.

174 Överväganden och förslag

Principer för avgiftsuttag i ärenden om kameraövervakning

En allmän utgångspunkt för avgiftsuttaget bör enligt utredningens mening vara självkostnadstäckning. Med utredningens uppläggning av förslagen om anmälan och ansökningar om tillstånd samt om tillsyn är det naturligt att räkna med att länsstyrelserna skall ges kostnadstäckning för inte bara arbetet med själva anmälningarna och ansökningarna tillstånd utan också för tillsynen. Utredningen anser alltså att även om ansvaret för kostnaderna för tillsynen i princip bör bäras av dem som använder övervakningskameror. Den kostnaden bör inte till någon del belasta staten. Denna syn på kostnadsansvaret är inte något principiellt nytt i svensk förvaltning. Det finns åtskilliga exempel ett sådant synsätt i reformer som har gjorts under senare tid. Avgiften för anmälan och tillstånd bör inte bara täcka kostnaden för handläggarens tid utan även annat kontorsarbete som är förbundet med ärendet.

Tillsynen kan inte lämpligen betalas genom en engångsavgift

eftersom det normalt inte är fråga om tidsbegränsade tillstånd. Den bör i stället betalas genom årliga avgifter. Som nämnts är de uppgifter som utredningen har tillgängliga inte helt lämpade som underlag för en slutlig bedömning av hur ett avgiftssystem bör konstrueras och vilka differentieringar mellan avgifter för amnälan, tillstånd och för tillsyn som bör göras. Enligt utredningens mening bör Riksrevisonsverket ges i uppdrag att utforma ett sådant system utifrån nyss angivna principer. I det följande redovisas en skiss till hur ett avgiftssystem bör kunna utformas.

Anmälan

Utredningen har föreslagit att anmälan skall göras i ett antal fall

avsnitt 7.3.4. Den avgift som bör utgå i ett anmälningsärende bör

typiskt sett svara mot länsstyrelsernas självkostnader för hanteringen av anmälningarna. För uppbörden av anrnälningsavgifterna krävs en reskontra- och uppbördsrutin. En sådan skulle måhända kunna undvaras om förskottsbetalning kunde krävas för en amnälan. Förskottsbetalning är inte något nytt. Ett antal fall behandlas i avgiftsförordningen 1992:191. I dessa fall förutsätts dock att ärendena inte tas upp till prövning förrän betalning har skett. Särskilda

regler finns föreläggande att betala avgiften och avvisning av en

om ansökan, avgiften inte betalas. En anmälan enligt utredningens om förslag är ett annat slag och det är svårt att konstruera effektiva av regler om förskottsbetalning i detta fall. Till detta kommer att det

överväganden och förslag 175

knappast finns någon anledning räkna med att de kategorier

som

omfattas av tillståndfriheten inte skulle fullgöra sin betalningsskyldig-

het. Även med regler för

förskottsbetalning blir det för övrigt nödvändigt med rutiner för registrering eller diarieföring, där anmälningarna är sökbara och möjliga att sortera för arbetsuppgifter i

samband med att anmälningarna kommer in och för den allmänna tillsynen. Mot denna bakgrund har utredningen stannat för att förskottsbetalning inte skall krävas för registrering anmälan. Uten av en redningen föreslår i stället att avgiften den reskontra- och tas ut genom uppbördsrutin som krävs för de avgifter för tillsyn behandlas i det som följande. Avgiften för handläggningen av en anmälan bör storleksvara av ordningen 500 kronor. Utredningen har räknat med att registrering och annat arbete i anmälningsärenden till allra största delen kommer att utföras av administrativ personal. Handläggande personal kommer dock att behöva göra viss mindre granskning. Kostnaderna för det arbete som behöver läggas ned i ett amnälningsärende, inklusive uppbörd, har utredningen bedömt till omkring 500 kronor.

Tillstånd

Betalning av avgift i tillståndsärenden kan t.ex. göras sätt sker som vid Länsstyrelsen i Stockholms län. Där sänds ett beslut tillstånd om att använda en övervakningskamera till sökanden i ett vanligt brev tillsammans med en faktura. Den rutinen har använts under de senaste

åren och den har enligt uppgift fungerat väl. Beslutet tillstånd till

om kameraövervakning måste emellertid också antecknas i den reskontraoch uppbördsrutin för tillsynsavgifter berörs i det följande. som När det gäller avgiftens storlek är det klart att dagens avgifter inte kan läggas till grund för avgiftsuttaget i fortsättningen. Utredningen har övervägt olika lösningar och kommit fram till modell, en bestående av ett fast belopp, som alltid utgår, och ett rörligt belopp, som bestäms av den tid som handläggaren lägger ned i ärendet. Det fasta beloppet bör sättas till 2 000 kronor. Utredningen har räknat med

att det beloppet kommer att tas ut i alla ärenden, där handläggarens tid

uppgår till högst tre timmar. Denna konstruktion är inte något principiellt nytt i svensk statsförvaltning. En sådan modell förekommer bl.a. i fråga om vissa tjänster som utförs av Datainspektionen. Det fasta beloppet inkluderar tre timmars arbete handläggare av en och en fast kostnad för det administrativa arbete som är förbundet med ett tillståndsärende.

I andra fall höjs avgiften med förslagsvis 500 kronor för varje

timme som handläggaren lägger ned i ärendet utöver de tre timmar

176 överväganden och förslag

som ingår i den fasta avgiften. Utredningen har i skissen utgått från att en handläggare kostar i genomsnitt 500 kronor i timmen, sociala kostnader inräknade.

Tillsyn

Som tidigare har sagts bör tillsynen i princip betalas av dem som använder övervakningskameror. Betalningen bör lämpligen ske genom en årlig tillsynsavgift.

En rutin för uppbörd av årliga tillsynsavgifter behöver byggas upp. Den bör om möjligt konstrueras så att uppgifter kan hämtas automatiskt från registreringen av tillstånds- och anmälningsärenden. Rutinen bör, utöver uppbörd, medge utsändande av påminnelser och

uttag uppgifter för andra åtgärder som länsstyrelserna kan behöva av vidta. Den årliga avgiften kan i och för sig knytas till antalet gällande tillstånd och anmälningar. Det skulle dock leda till att kostnaderna för

tillsynen av en anläggning för kameraövervakning skulle bli beroende

hur många ansökningar och anmälningar som gjorts, vilket inte av

behöver avspegla de tillsynsinsatser som är nödvändiga i fråga om anläggningen. Den årliga avgiften för tillsyn bör i stället knytas till en anläggning. Det bör i regel inte vara någon svårighet för en länsstyrel-

att bestämma vad som i detta sammanhang skall ses som en anse läggning. Det krävs alltså inte någon närmare definition av begreppet.

I de få fall där tvekan skulle kunna uppstå, får länsstyrelsen efter kontakt med innehavaren av anläggningen eller anläggningarna

bestämma vad som är att se som en anläggning. Erfarenheterna införandet reskontra- och uppbördsrutiner i av av statsförvaltningen och av ett effektiv underhåll av dem har inte alltid varit Kostnaderna har ofta tenderat att bli långt högre än gynnsamma. vad de första kalkylerna vid handen. Om en av länsstyrelserna ges gav

i uppdrag att utforma rutinen för samtliga länsstyrelser, bör emellertid

kostnaderna för utvecklingen kunna hållas nere. Under alla förhållanden bör man räkna med att kostnaderna för utvecklingen och installeringen rutinerna samt utbildning kommer av

att uppgå till ett antal hundra tusen kronor.

Utredningen har i avsnitt 7.8 utgått från ett tak för vad tillsynen får

kosta. Det taket är nuvarande kostnader och ytterligare tre miljoner

kronor år, motsvarande kostnaden för fem-sex årsarbetskrafter per totalt i landet, dvs. i runda tal 3 200 000 kronor. Det taket kan lämplibilda utgångspunkt för en diskussion av hur de som använder gen övervakningskameror skall bidra till kostnaderna för tillsynen. Det är

inte praktiskt framkomlig väg att lägga den faktiska tillsynskost-

en

naden i ett ärende till grund för ett avgiftsuttag. Det finns flera skäl

Överväganden och förslag 177

som talar emot en sådan lösning. Det viktigaste är dock under

att ett år antalet tillsynsfall i förhållande till alla aktuella anläggningar

kommer att bli mycket litet. Utredningen därför att alla har

anser som

en övervakningsanläggning bör vara med och betala kostnaderna för

tillsynen. Om taket 3 200 000 kronor skall fördelas mellan dagens 4 967

tillstånd se avsnitt 5.1 blir kostnaden för varje tillståndshavare

knappt 700 kronor per år.

Utredningens tak inkluderar inte registerhållning och uppbörds-

rutiner och det som hänger med dessa rutiner. Man bör räkna samman

med att det behövs ett större genomsnittligt belopp än 700 kronor

per anläggning. Det administrativa arbetet uppgår säkert till några hundra kronor. När avgiften bestäms bör den faktorn med. vara Som tidigare har redovisats har antalet ansökningar tillstånd om

ökat under senare år. Antalet anläggningar med övervakningskameror

väntas fortsätta att öka. Utredningen har berört den frågan i avsnitt Behovet av tillsyn kan därför väntas bli successivt större i framtiden.

Mot den bakgrunden anser utredningen att den årliga tillsynsavgiften till en början bör utgå med 1 000 kronor för varje anläggning.

Avgiftsnivån bör dock ses över med jämna mellanrum med hänsyn till utvecklingen på övervakningsområdet och behovet tillsyn inom det. av

Staten, kommunerna och landstingen bör inte undantas

De skäl som tidigare talade för att staten, kommunerna och landstingen undantas från avgiftsplikt är inte särskilt starka längre. När dessa myndigheter t.ex. väljer mellan olika åtgärder i det brotts-

förebyggande arbetet bör de liksom alla andra ta med alla kostnader

i beräkningen, dvs. även kostnaderna för de avgifter för som tas ut

kameraövervakning.

178 Överväganden och förslag

7.10 lösning

Lagteknisk m.m.

7. 10.1 Den lagtekniska lösningen

Utredningens uppgift har varit att göra en genomgripande översyn av lagen 1990:484 övervakningskameror m.m. Som framgått av det om föregående har utredningen vid denna översyn ansett att det finns anledning att föreslå rad förändringar i den nuvarande lagstiften ningen. Utredningens förslag innebär bl.a. följande. Kameraövervakning införs ett nytt begrepp i lagstiftningen, som nu också som

kommer att omfatta avlyssning och upptagning av ljud i samband med övervakning. Kravet på tillstånd överges i princip när det gäller

övervakning bank-, post- och butikslokaler och ersätts av ett av anmälningsförfarande. För dessa användare kommer kameraövervakningen i sådana fall att regleras direkt i lagen genom en rad nya bestämmelser. Polisen får enligt bestämmelse möjlighet att i vissa en ny fall tillgripa kameraövervakning utan att behöva söka tillstånd eller göra anmälan, syftet är att förebygga eller avslöja brott. Slutligen om föreslås att grunderna för tillstånd ges en annan, mer allmän, utformning än i den nuvarande lagstiftningen. Även vissa bestämmelserna i lagen om övervakningskameror om av kan behållas efter endast smärre förändringar, t.ex. bestämmelm.m.

tillsyn, tystnadsplikt, straff och förverkande samt över-

serna om klagande, är de ändringar utredningen föreslår sammantagna så som omfattande och sådan saklig karaktär att lagen om övervakningsav kameror bör ersättas av en ny lag. Av skäl som redovisas i m.m. ingressen till författningskommentaren bör lagen lämpligen ges rubriken lag om kameraövervakning.

7.10.2 EG-direktivet om skydd för personuppgifter

Den 24 oktober 1995 antogs Europaparlamentets och Rådets direktiv 95/46/EG skydd för enskilda med avseende på beom personer

handling personuppgifter och det fria flödet av sådana uppgifter

av om EGT L 281, 23.11.95, 31. Direktivet syftar till att avskaffa nr s.

hindren mot det fria flödet personuppgifter mellan medlemssta-

av

terna, något är grundläggande betydelse för den inre markna-

som av den. Detta skall ske att det i samtliga medlemsstater skapas en genom

likvärdig och hög skyddsnivå för enskilda personers grundläggande fri- och rättigheter och då i synnerhet för rätten till privatliv. Efter det att en sådan tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning har skett skall staterna inte längre få hindra det fria flödet av personuppgifter

inom gemenskapen med hänvisning till skyddet för enskilda personers fri- och rättigheter ingressen 8-10.

Överväganden och förslag 179

Sverige är genom medlemskapet i den Europeiska Unionen skyldig att införa direktivet i den svenska rättsordningen. Införandet skall ske inom tre år från det att direktivet antogs, dvs. senast den 24 oktober 1998. Särskilda övergångsperioder gäller för vissa register art. 32.1 och 2.

Direktivet gäller för sådan behandling av personuppgifter helt

som eller delvis företas automatisk väg liksom för behandling än annan

automatisk av personuppgifter som ingår eller kommer att ingå i ett

register art. 3.1. Med personuppgifter varje upplysning avses som avser en identifierad eller identifierbar fysisk art. 2a. Med person

behandling av personuppgifter avses varje åtgärd eller serie

av åtgärder som vidtas beträffande personuppgifter, sig det sker på vare

automatisk väg eller inte. Det kan t.ex. röra sig insamling,

om registrering, lagring, bearbetning eller utlärrmande uppgifter art. av 2b.

Behandling av ljud- eller bilduppgifter avseende identifierad eller

en identifierbar person omfattas direktivet behandlingen sker med av om

hjälp av automatisk databehandling eller de uppgifter

om som behandlas ingår eller avses ingå i ett register som är uppbyggt efter

särskilda kriterier som utformats med utgångspunkt i enskilda

personer

för att underlätta tillgång till de berörda uppgifterna jfr. ingressen 14-15 och 27. Behandling av ljud- och bilduppgifter, t.ex. i samband

med videoövervakning, omfattas emellertid inte direktivet den av om utförs för att tillgodose den allmänna säkerheten, försvaret, statens säkerhet eller statens verksamhet på straffrättens område eller annan

verksamhet som inte faller inom gemenskapsrättens tillämpnings-

område jfr ingressen p. 16 och art. 3.2. Från direktivets tillämpningsområde undantas också behandling utförs fysisk som av en person som ett led i verksamhet av rent privat natur eller har som samband med hans hushåll art. 3.2.

Kameraövervakning där bild och ljud inte bevaras utan endast visas

en monitor kan inte sägas ske med hjälp automatisk databehand-

av

ling även om kamerautrustningen bygger på digital teknik. Det är då knappast fråga om behandling av personuppgifter jfr regleringen i

tysk rätt, avsnitt 4.4. Då personuppgifter bevaras manuellt, t.ex. på ett videoband, krävs som nämnts i det föregående att de tas in eller avses bli intagna i ett register som är uppbyggt efter bestämda kriterier som avser enskilda personer för att behandlingen skall omfattas av direktivets bestämmelser. Några sådana register torde inte förekomma i dag. De upplysningar som kommit utredningen till del tyder att inspelade videoband regelmässigt förvaras i kronologisk ordning för att gällande bevarandetider skall kunna beaktas. De övervakningsanläggningar där man inte använder automatisk databehandling torde

180 överväganden och förslag

därför inte komma att beröras av direktivet även om det upptagna bild- och ljudmaterialet bevaras. Som framhållits i avsnitt 3 innebär den tekniska utvecklingen att kameraövervakning i ökad utsträckning kommer att ske med hjälp av

automatisk databehandling. Behandling av personuppgifter som sker

i samband med sådan övervakning omfattas av direktivets regelverk

under förutsättning att undantagsbestämmelserna i artikel 3.2 inte är

tillämpliga jfr Datalagsutredningens betänkande En ny datalag SOU 1993:10 s. 350 ff. De materiella bestämmelser som i sådana fall kan komma att beröra användning av övervakningskameror går bl.a. ut på följande.

Personuppgifter får enligt artikel 6 endast samlas in för särskilda,

uttryckligt angivna och berättigade ändamål och uppgifterna får inte

användas ett sätt som är oförenligt med ursprungsändamålet.

Personuppgifter får enligt artikel 7 behandlas endast om den registrerade lämnat sitt samtycke, eller

a

b behandlingen är nödvändig för att fullgöra ett avtal i vilket den

registrerade är part eller för att vidta åtgärder på begäran av den registrerade innan ett sådant avtal ingås, eller

c behandlingen är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse,

eller

d behandlingen är nödvändig för att skydda intressen som är av grundläggande betydelse för den registrerade, eller

e behandlingen är nödvändig för att utföra en arbetsuppgift som är

av allmänt intresse, eller

f det har skett intresseavvägning resulterat i att behandling

en som skall få ske.

Känsliga uppgifter, t.ex. och religion, får med vissa - om ras undantag inte behandlas art. 8.

När personuppgifter samlas in skall den registrerade bl.a. in-

formeras är registeransvarig och vad uppgifterna skall om vem som användas till art.10.

All behandling personuppgifter helt eller delvis genomförs

- av som på automatisk väg skall enligt huvudregeln anmälas till en till-

synsmyndighet art. 18.

Behandling innebär särskilda risker för den registrerades fri- - som och rättigheter skall underkastas förhandskontroll av tillsynsmynen digheten innan den får påbörjas art. 20.

överväganden och förslag 181

Direktivet medger medlemsstaterna visst spelrum både vad avser sättet för införandet och det materiella innehållet i regleringen så länge man håller sig inom de i direktivet uppställda ramarna. Regeringen har tillkallat en kommitté som fått i uppdrag att analysera på vilket sätt direktivet skall införlivas i svensk lagstiftning Dir. 1995:91. Sannolikt kommer införlivandet att ske genom en ny datalag. Det ingår således inte i uppdraget för Utredningen om användningen av övervakningskameror att anpassa den svenska lagstiftningen om övervakningskameror till direktivet. Ett införlivande av direktivet i en ny datalag kommer naturligtvis att innebära att viss reglering avseende digitaliserad kameraanvändning kommer att återfinnas där. Det förhållandet att kameraanvändningen i sådana fall inte exklusivt kommer att regleras i en lag om övervakningskameror innebär emellertid inte någon principiell förändring i förhållande till vad som gäller i dag. Även enligt gällande rätt kan den lagrar bilder från övert.ex. som en vakningskamera på ett datamedium vara förpliktad att söka tillstånd till detta enligt datalagen jfr SOU 1993:10 s. 351. Den som avser att skaffa en anläggning som bygger digital teknik får vara beredd på att dubbla regelsystem kommer att gälla för verksamheten.

Frävfattningskømmentar 183

8 Författningskommentar

I det följande redovisas författningskommentaren till utredningens lagförslag. Den föreslagna lagen 1997:000 om kameraövervakning föranleder ändringar i förvaltningsprocesslagen 1971:291 och i sekretesslagen 1980: 100. Därutöver krävs en ändring i förordningen 1975:1345 med instruktion för Justitiekanslern, vilken förordning innehåller en hänvisning till lagen 1990:484 om övervakningskameror m.m. Slutligen bör förordningen 1990:487 om övervakningskameror m.m. upphävas och ersättas av en ny förordning om kameraövervakning.

8.1 Förslaget till lag 1997:000 om kameraövervakning

betänkandet föreslås en ny lagstiftning om övervakningskameror som skall ersätta lagen 1990:484 om övervakningskameror m.m. Utredningen har som namn på lagen valt lag om kameraövervakning.

En övervakningskamera och därtill ansluten utrustning kan nämligen

användas inte endast till att överföra bilder till en monitor utan även till att behandla och bevara bilder samt till att avlyssna och ta upp ljud. Utredningen anser därför att kameraövervakning på ett tydligare sätt anger vad lagen handlar om. Ytterligare ett skäl till att välja lag om kameraövervakning som nanm lagen är att detta begrepp används i lagen 1995:1506 om hemlig kameraövervakning, som tar sikte på en annan användning av övervakningskameror än det här är fråga om, nämligen användning av dolda övervakningskameror för optisk personövervakning vid förundersökning i brottmål. Det kan visserligen hävdas att, om man väljer lag om kameraövervakning som

namn på-den nu föreslagna lagen, det finns en risk för att de båda

lagarna kan förväxlas. Denna risk skall dock inte överdrivas. Det förhåller sig vidare så att lagen om hemlig kameraövervakning är provisorisk och gäller endast till utgången av år 1996. Därefter, eller i vart fall på sikt, kommer sannolikt lagen att upphävas och bestämmelserna om tvångsmedlet skall finnas kvar att inarbetas i rättegångs- - balken.

184 Fötfattningskommentar

Efter två inledande bestämmelser finns i lagen bestämmelser om

upplysningsplikt 3 §, om tillståndsplikt 4 och 5 §§ och

om undantag från tillståndsplikten 6-10 §§. Utredningen har valt att i lagen som huvudregel ställa upp krav på tillstånd till kameraövervakning. Från denna huvudregel görs sedan undantag i en del fall. Ett annat alternativ vore att som huvudregel ange att kameraövervakning är fri från tillstånd om inte annat sägs i lagen. Även majoritet ärendena med utredningens förslag om en av kommer att vara fria från tillstånd uppskattningsvis rör det sig om ca 61 procent av det totala antalet tillstånd år 1995 är det ändå ett begränsat antal verksamhetsområden som berörs. Tillståndsplikten avser däremot i princip alla andra aktiviteter som förekommer i

samhället. Här kan hänvisas till den praxisgenomgång som redovisas

i bilaga Av den framgår vilken mängd olika användare som finns. Genom att i lagen ställa upp krav tillstånd som huvudregel markeras också att avsikten är att kameraövervakning även fortsättningsvis skall förekomma förhållandevis restriktivt. I lagen finns vidare bestämmelser om tillgång till bevarat material 11 och 12 §§, om vad ansökan om tillstånd och anmälan skall innehålla 13-15 §§, om yttranden från kommunen 16 §, om

länsstyrelsens villkorsgivning 17 och 18 §§, om tillsyn 19-22 §§, om tystnadsplikt 23 §, om straff m.m. 24-26 §§ samt om över-

klagande m.m. 27 och 28 §§. Avslutningsvis skall sägas att utredningen, ide fall motsvarande bestämmelse finns i lagen om övervakningskameror m.m. inte alltid har

nöjt sig med att hänvisa till tidigare lagförarbeten, utan i stället i för-

fattningskommentaren tagit in vad som då sades. Detta har gjorts av praktiska skäl för att man i så stor utsträckning som möjligt skall slippa behöva gå till förarbeten till tidigare lagstiftning för att få reda på vad som nu föreslås gälla.

Inledande bestämmelser

1 § i

I denna lag förstås med

övervakningskameror: TV-kameror, andra optisk-elek-

troniska instrument eller därmed jämförbara utrustningar som, utan att manövreras på platsen, kan användas för personövervakning. Vad som sägs om övervakningskameror gäller i tillämpliga delar även för separata tekniska anordningar som är avsedda att användas för att behandla eller bevara bilder som tas upp av en övervakningskamera samt separata tekniska anordningar för av-

Författningskommentar 185

lyssning och upptagning ljud i samband med användning av av sådan utrustning som avses i första meningen,

2. kameraövervakning: uppsättande eller användning

av övervakningskameror.

I fråga om hemlig kameraövervakning vid förundersökning i

brottmål gäller lagen 1995:1506 hemlig kameraövervakom ning.

Paragrafens första stycke innehåller definitioner begreppen överav

vakningskamera punkten l och kameraövervakning punkten 2. I

andra stycket, som motsvarar 1 § andra stycket lagen överom

vakningskameror m.m., finns hänvisning till lagen hemlig

en om

kameraövervakning.

Första stycket

Punkten 1 första meningen innehåller legaldefinition begreppet

en av

övervakningskamera. Begreppet har kommenterats utförligt i den allmänna motiveringen avsnitt 7.2.

Enligt denna definition avses med övervakningskameror TVkameror, andra optisk-elektroniska instrument och därmed jämförbara utrustningar som, utan att manövreras på platsen, kan användas för personövervakning. Definitionen överensstämmer utom på punkt en

med den definition finns begreppet i 1 § första stycket första

som av meningen lagen om övervakningskameror Av skäl har m.m. som redovisats i avsnitt 7.2.3 har begreppet "uppsatt" utmönstrats ur

legaldefinitionen. Begreppet uppsättande har emellertid förts in i

punkten 2. I förhållande till gällande rätt innebär detta de skyldigatt heter som i förekommande fall följer lagen, upplysnings-, tillav

stånds- respektive anmälningsskyldighet, måste fullgjorda innan

vara man påbörjar uppsättandet övervakningskameran. Om bortser av man

från denna förändring kan vad sades begreppet övervaknings-

som om kamera i förarbetena till gällande lag alltjämt vägledande nu vara prop. l989/90:119 s. 39 fOÅ Förarbetsuttalandena har återgetts i avsnitt 2. Rekvisitet personövervakning har även behandlats i rättspraxis. De

båda nedan angivna fallen har visserligen rört tillämpningen 1977

av års lag men kan likväl tjäna till ledning för hur rekvisitet skall tolkas. Det ena fallet 1978-12-17, dnr 2888-77 gällde frågan tillstånd om

behövdes för övervakning med tio fasta kameror vägtunnel i

av en

Göteborg. Polismyndigheten, sökande i ärendet, bl.a.

som var uppgav att enskilda personer kunde iakttas inte identifieras. Länsstyrelsen men lämnade ansökningen utan åtgärd med motiveringen att något tillstånd inte behövdes enligt lagen eftersom kamerorna inte kunde användas

186 Författningskommentar

för personövervakning. Sedan JK hade överklagat beslutet visade

regeringen ärendet åter till länsstyrelsen för ny handläggning.

Regeringen yttrade att det utredningen framgick att i vart fall

av med särskilda kännetecken under vissa förhållanden kunde personer identifieras. Lagen TV-övervakning ansågs därför tillämplig. om

I det andra fallet 1979-02-15, dnr 2885-77 avslog regeringen JK:s

överklagande länsstyrelsens beslut att inte kräva tillstånd för överav vakning obemannad affärslokal med en fast kamera. Med av en kameran bevakades entrén till lokalen och i denna utställd konst. Enligt länsstyrelsen behövdes inte något tillstånd eftersom kameran på

grund sitt skick inte medgav identifiering av personer utan bara gav

av bild "när någon rör sig". JK av den uppfattningen att tillstånd av var fordrades för kameran. I ärendet diskuterades om tillståndet skulle endast den för tillfället använda kameran, eller om tillståndet avse skulle viss kamera, förutsattes fungera på ett avse en typ av som normalt sätt. JK ansåg för sin del att tillståndet skulle avse viss typ av kamera, och detta fördel med tanke på att länsstyrelsen inte att var en behövde ompröva tillståndet när kameran byttes ut. Regeringen lämnade JK:s överklagande utan bifall och uttalade att lagens 1 § är tillämplig på TV-kamera är anbringad så att den kan användas för som

personövervakning, varmed att kameran medger identifiering.

avses Enligt regeringen mäste den frågan bedömas efter de vid varje

tidpunkt föreliggande faktiska möjligheterna till personövervakning. Regeringen ansåg att den aktuella kameran för närvarande inte kunde

användas för sådan övervakning.

Enligt andra meningen jämställs med övervakningskameror i

tillämpliga delar separata tekniska anordningar som är avsedda att användas för behandla eller bevara bilder som tas upp av en sådan att kamera. Så gott alla medier kan användas för lagring, som som bearbetning, analys åsyftas. Vidare jämställs enligt andra m.m. meningen med övervakningskameror i tillämpliga delar separata

tekniska anordningar för avlyssning och upptagning av ljud i samband

med användning sådan utrustning i första meningen. av som avses

Alla fungerande avlyssningsapparater åsyftas. Genom dessa

slag av tillägg fångar de fall där själva kameran inte innehåller den man upp utrustning krävs för att behandla och bevara bilder och för att som avlyssna och ta upp ljud. Punkten 2 innehåller förklaring vad som enligt den nya lagen en av med kameraövervakning. Enligt denna definition innebär avses

kameraövervakning uppsättande eller användning av övervaknings-

kameror. Därmed då också användning av sådana separata avses

anordningar och hjälpmedel som nyss har berörts. Eftersom begreppet kameraövervakning omfattar uppsättande av

övervakningskameror, blir lagens bestämmelser tillämpliga redan när

Författningskommentar 187

någon har påbörjat uppsättning sådan kamera. För att det skall

av en

vara fråga om kameraövervakning krävs alltså inte att kameran

används. Skälen för att utredningen har valt denna konstruktion och

inte endast kopplat lagens bestämmelser till användning

av en kameraanläggning har redovisats i avsnitt 7.2.3. I uttrycket "uppsättande" ligger att placeringen av ett instrument skall ha viss en

varaktighet. Den som använder en TV-kamera kortvarigt för demonstration i försäljningssyfte eller för personligt bruk bedriver alltså inte kameraövervakning i lagens mening. Ett exempel det sistnämnda kan vara en tillfällig uppställning av en videokamera för upptagning

av familjebilder.

Begreppet kameraövervakning omfattar förutom uppsättandet av övervakningskameror all användning sådana kameror och därmed

av

jämställd teknisk apparatur. Med kameraövervakning förstås således

för det första sådan övervakning som består i att övervakningsen kamera används för att registrera bilder för vidare befordran till en eller flera monitorer men utan att bildmaterialet behandlas eller

bevaras. I begreppet kameraövervakning ingår vidare verksamhet

som består i att bildmaterialet behandlas eller bevaras. Normalt innebär

detta att bildmaterialet tas upp av en videobandspelare men även andra

tekniska tillvägagångssätt för att behandla och bevara bildmaterial om-

fattas av begreppet. För det tredje ingår avlyssning och upptagning

av

ljud i begreppet kameraövervakning. Som framgår det föregående

av

kan dessa tre olika funktioner inbyggda i själva kameran de

vara men kan också vara uppdelade på kameran och eller flera skilda enheter. en

Det ligger i sakens natur att inspelningen och avlyssningen inte kan ske från något annat område än det där det samtidigt sker inhämtning av bildmaterial med hjälp av en övervakningskamera. På den andra

sidan kan inspelning och avlyssning avse ett mindre område än som

omfattas av bildupptagningen, antingen detta har bestämts i ett

tillståndsbeslut eller följer direkt av lagen se t.ex. 10 §.

När det i fortsättningen i lagtexten talas kameraövervakning

om

avses alltså själva uppsättandet kameran och inte annat

av - om

uttryckligen sägs bildupptagning, inspelning och avlyssning. Det bör

dock påpekas, vilket framgår av kommentaren till 5 att ansökan en

om tillstånd till kameraövervakning eller ett beslut sådant tillstånd

om

självfallet inte behöver avse samtliga tre användningssätt. Liksom det står sökanden fritt att begränsa sin ansökan till t.ex. enbart bildupptagning kan länsstyrelsen avslå en ansökan om kameraövervakning i vissa

delar. Länsstyrelsen måste i sitt beslut alltid ange vad kameraövervakningen innefattar. Vilka funktioner för olika fall får förekomma som

inom det tillståndsfria området framgår av bestämmelserna i 6-10 §§.

188 Författningskommentar

Andra stycket

Andra stycket innehåller upplysning om att i fråga om hemlig en kameraövervakning vid förundersökning i brottmål gäller lagen 1995:1506 om hemlig kameraövervakning. Lagrummet motsvarar l § andra stycket i nu gällande lag. För att kameraövervakning skall betecknas hemlig förutsätts att upplysning inte lämnas om den. som Enligt 3 § tredje stycket i nu gällande lag får länsstyrelsen medge undantag från upplysningsplikten det finns synnerliga skäl för det. om I dag kan därför konkurrenssituationer uppstå. Enligt den föreslagna lagen får länsstyrelsen inte längre medge undantag från upplysningsplikten. Lagen föreslås endast innehålla två undantag från upplysningsplikten, nämligen de som gäller vid kameraövervakning av skyddsobjekt och vid kameraövervakning polismyndighet utför vid autosom

matisk hastighetsövervakning se 3 § andra stycket. Den kamera-

övervakning som i dessa fall är undantagen från upplysningsplikten

har emellertid primärt ett annat syfte än att användas vid utredning av

brott. Någon konkurrenssituation kan därför inte uppstå om den

föreslagna regleringen genomförs. Som framgår av vad som ovan sagts kan det vid öppen kamera-

övervakning, dvs. sådan vid vilken upplysningsplikt gäller, aldrig bli

fråga om någon konkurrenssituation mellan denna lag och lagen om hemlig kameraövervakning. Det är således möjligt att använda öppen kameraövervakning även vid en ren förundersökningssituation om övriga i denna lag uppställda förutsättningar för kameraövervakning föreligger. Om polisen får kännedom om att en person som är föremål för förundersökning kommer att uppsöka ett visst bankkontor som står under "öppen" kameraövervakning finns det alltså inget som hindrar att kameraövervakningen fortgår och att polisen använder bildmaterialet i den pågående förundersökningen. Det bör observeras att i lagen hemlig kameraövervakning avses om

med begreppet kameraövervakning endast optisk personövervakning.

Lagen omfattar således inte ljudupptagning jfr prop. l995/96:85 s. 39.

2§

Kameraövervakning skall ske med tillbörlig hänsyn till enskildas

personliga integritet.

Begreppet kameraövervakning omfattar som framhållits i kommentaren

till föregående paragraf förutom själva uppsättandet av kameran tre

funktioner, nämligen bildupptagning, inspelning och avlyssning. Det

Författningskommentar 189

generella aktsamhetskrav som uppställs i paragrafen gäller kameraövervakning i alla dess former. Bestämmelsen motsvaras av 2 § i nu gällande lag. Syftet med be-

stämmelsen är att understryka att i princip all kameraövervakning kan innebära risker för integritetsintrång och att den därför bör utövas

under ansvar och med ett allmänt hänsynstagande till medmänniskan jfr prop. 1989/902119 s. 31. Aktsamhetskravet gäller även kameraövervakning som inte omfattas det generella tillståndskravet i 4 § av och som inte ingår i det tillståndsfria området enligt 6-10 §§, t.ex. därför att den sker platser dit allmänheten inte har tillträde. Skälet till detta är att den tekniska och kommersiella utvecklingen medfört att kameraövervakning kommer att bli allt vanligare även i rent privata sammanhang. Risken för att människor blir utsatta för integritetsintrång även sådana platser kommer därför att öka. Bestämmelsen har karaktär av portalstadgande och överträdelse den är inte straffav sanktionerad.

Upplysningsplikt

3 §

Upplysning om kameraövervakning skall lämnas genom tydlig

skyltning eller något annat verksamt sätt.

Sker kameraövervakning för att skydda anläggning eller ett

en område som enligt 4 § 2-5 eller 5 § lagen 1990:217 om skydd för samhällsviktiga anläggningar har förklarats utgöra m.m. skyddsobjekt, behöver dock sådan upplysning inte lämnas.

Detsamma gäller kameraövervakning polismyndighet

som en utför vid automatisk hastighetsövervakning.

Paragrafen motsvarar delvis 3 § lagen övervakningskameror om m.m. och reglerar frågan om upplysningsplikt beträffande kameraövervakning. Den möjlighet som länsstyrelsen i dag har enligt 3 § tredje stycket första meningen lagen om övervakningskameror att efter m.m. skriftlig ansökan medge undantag från upplysningsplikten, om det finns synnerliga skäl för det, har tagits bort. Skälen för det redovisas

i avsnitt 7.5. Det innebär alltså att dold kameraövervakning bara är

tillåten i tre fall, dels i de båda fall regleras i andra stycket i som förevarande paragraf, dels om kameraövervakningen sker med stöd av bestämmelserna i lagen 1995:1506 om hemlig kameraövervakning. I alla övriga situationer råder förbud mot dold kameraövervakning.

190 Föøfattningskommentar

Första stycket

Den generella upplysningsplikten, som är straffsanktionerad i 24

riktar sig inte bara mot den som använder en övervakningskamera utan även mot den som endast börjat sätta upp en kamera på det i lagen angivna sättet, vilket har betydelse i det fallet det inte går att visa att kameran har använts.

I fråga om kravet hur upplysningsplikten skall fullgöras gäller principer som i dag. Upplysningen skall sålunda lämnas genom

samma tydlig skyltning eller något annat verksamt sätt. Detta kan ske t.ex. direkt information eller annonsering. Vilket sätt som skall genom användas blir beroende av förhållandena i det enskilda fallet. En skylt kan ofta tänkas ge den bästa informationen och kan vara att föredra när det gäller slutna lokaler eller andra avgränsade utrymmen. Av en skylt bör på ett klart och otvetydigt sätt, genom symboler eller text, framgå att kameraövervakning pågår. Flera informationssätt kan

givetvis kombineras. I fråga om utomhus belägna platser fordras särskilda överväganden hur upplysningsplikten skall fullgöras. För

om

att det skall kunna sägas att upplysning om kameraövervakning lämnas

fordras att skyltningen vidmakthålls och att andra informationsåtgärder så att informationen ett effektivt sätt når ut till de upprepas berörs övervakningen. Det bör tilläggas att det personer som av

givetvis inte fordras att varje individ, som kan beröras av över-

vakningen, faktiskt har fått del upplysningen. Det är tillräckligt att av informationsåtgärderna varit ägnade att underrätta honom om övervakningen.

Någon särskild upplysning om att övervakningskamerans bilder

bearbetas eller lagras har inte ansetts nödvändig, eftersom begreppet kameraövervakning även omfattar behandling och bevarande av bilder

1 § första stycket första punkten andra meningen. Begreppet

kameraövervakning omfattar, som nämnts ovan i kommentaren till

1 även avlyssning och upptagning av ljud. För att inte komma i

konflikt med straffstadgandet om olovlig avlyssning i 4 kap. 9 a § brottsbalken krävs dock att det upplysningen om kameraövervakav ning eller på något annat sätt klart framgår att det förekommer avlyssning och upptagning ljud. Om kameraövervakningen innefattar av

avlyssning och ljudupptagning är det således med hänsyn till den

nämnda straffbestämmelsen inte tillräckligt att t.ex. en skylt ange att området står under kameraövervakning. Det skulle värde om länsstyrelserna i samråd tog fram några vara av

exempel hur en skylt, som uppfyller kraven i 3 § första stycket,

skulle kunna ut och även lämnade vissa riktlinjer i fråga om se skyltens storlek. Om sådana förebilder utarbetades skulle information dem kunna lämnas den blankett som länsstyrelserna enligt om

Författningskommentar 191

utredningens mening bör tillhandahålla för ansökan om tillstånd och

för anmälan se kommentaren till 14 och 15 §§.

Länsstyrelsen har möjlighet att vid tillståndsgivning i särskilda fall

meddela villkor om hur upplysningsplikten skall fullgöras. Sådana villkor meddelas med stöd av 17

Andra stycket

I andra stycket regleras undantagen från upplysningsplikten. Undantagen är desamma som enligt den nuvarande lagen övervakningsom kameror m.m. Det bör påpekas att den berörda övervakningen är

undantagen även från kravet tillstånd se 6 §.

Det i första meningen angivna undantaget från upplysningsplikten omfattar sådana anläggningar och områden har förklarats utgöra som

skyddsobjekt enligt 4 § 2-5 eller 5 § i lagen 1990:217 om skydd för sarnhällsviktiga anläggningar m.m. skyddslagen. Punkt 2 i 4§

omfattar anläggningar och områden till vilka staten har ägande- eller nyttjanderätt och som disponeras av Försvarsmakten, Försvarets materielverk eller Försvarets radioanstalt samt militära fartyg och luftfartyg. Punkten är avsedd att omfatta bl.a. det militära försvarets kasernanläggningar, förråd, fasta övningsområden, mininstallationer och sambandsanläggningar. Punkt 3 i paragrafen omfattar anläggningar eller områden som används eller är avsedda för ledning av befolkningsskyddet och räddningstjänsten eller det civila försvaret i övrigt, för energi-, vatten- eller rundradioförsörjning, radio- och telekommunikationer, transporter eller försvarsindustriella ändamål. Punkt 4 i 4 § avser områden där Försvarsmakten, Försvarets materielverk eller Försvarets radioanstalt tillfälligt bedriver övningar, eller prov försök och punkt 5 sådana områden där Försvarsmakten har in

satts

för att möta väpnade angrepp mot landet eller för att hindra en kränkning av territoriet. Enligt 5 § i skyddslagen utvidgas lagens tillämpningsområde i krig, vid krigsfara och vid andra av krig föranledda utomordentliga förhållanden till att omfatta även andra objekt av betydelse för totalförsvaret. Utvidgningen kan omfatta t.ex. tillverkningsindustrier. Ett beslut om skyddsobjekt innebär enligt 7 § skyddslagen som huvudregel att obehöriga inte har tillträde till objektet. Ett tillträdesförbud får förenas med förbud att ta fotografier eller göra andra avbildningar, beskrivningar eller mätningar av eller inom skyddsobjektet. Enligt samma paragraf får emellertid i stället för tillträdesförbud utfärdas ett förbud av det sistnämnda slaget eller mot att bada, dyka, ankra eller fiska där.

Departementschefen uttalade i prop 1989/90:119 s. 42 f att, med

hänsyn till att ett beslut om skyddsobjekt innebär tillträdesförbud eller

192 Författningskommentar

andra inskränkningar för allmänheten och till att sådana förbud tillkännages för allmänheten, risken för integritetsintrång genom dold övervakning av det aktuella slaget kunde anses vara ringa. Om kameraövervakningen av ett skyddsobjekt innefattar avlyssning och upptagning av ljud måste det, med hänsyn till bestämmelsen om olovlig avlyssning i 4 kap. 9 a § brottsbalken, upplysas om att ljud avlyssnas och tas upp. Någon upplysning om kameraövervakningen i övrigt behöver inte lämnas. Om man avstår från att avlyssna och ta ljud, vilket torde vara det normala vid kameraövervakning av nu upp aktuellt slag, behöver någon upplysning över huvud taget inte lämnas. Det i andra meningen angivna undantaget från upplysningsplikten sådan kameraövervakning som polisen utför vid automatisk avser hastighetsövervakning som ett led i trafiksäkerhetsarbetet. Avlyssning

och upptagning av ljud förekommer inte vid denna typ av kamera-

övervakning.

Tillståndsplikt

4 §

Tillstånd till kameraövervakning krävs för att övervakningen skall avse en plats dit allmänheten har tillträde. Tillstånd behövs dock inte i de fall som avses i 6-10 §§.

I paragrafen hur långt det generella tillståndskravet sträcker sig. anges Bestämmelsen motsvarar närmast 4 § första stycket i nu gällande lag. Begreppet kameraövervakning innefattar förutom själva uppsättandet av kameran såväl inhämtning, behandling och bevarande av bilder som avlyssning och upptagning av ljud. Tillståndskravet omfattar således alla former kameraövervakning. Det innebär att avlyssning och av upptagning ljud, sker i samband med annan användning av en av som övervakningskamera och som hittills kunnat ske utan tillstånd om den skett öppet, kommer att fordra tillstånd om inte något av undantagen

i 6-10 §§ är tillämpligt. I 1 § anges vad som i denna lag avses med begreppet övervakningskamera. Av definitionen framgår att begreppet

även omfattar bearbetnings- och lagringsapparatur för bild- och ljudmaterial. Av 13 § framgår att det är den som avser att bedriva kameraövervakningen som är skyldig att söka tillstånd. Härmed avses, som framgår kommentaren till 13 den som disponerar över överav vakningsanläggningen. Tillstånd krävs för att övervakningen skall avse en plats dit allmänheten har tillträde. Konstruktionen innebär att man inte får vidta någon åtgärd för att sätta övervakningskamera så att den kan upp en

Författningskommentar 193

riktas mot en plats dit allmänheten har tillträde, det inte om getts tillstånd. Kameran måste alltså inte enligt gällande lagstift- - som nu ning vara uppsatt för att tillstånd skall krävas. Det är tillräckligt att man på något sätt påbörjat uppsättandet av en kamera det i lagen

angivna sättet. Huruvida övervakningskameran sedan används spelar

ingen roll. Om någon än den har satt den äger eller annan som upp

annars disponerar över den övergår naturligtvis tillståndskravet på

denne. Tillståndskravet omfattar inte bara sådana fall där det är fråga om en helt ny övervakning utan även fall där det är fråga utvidgom en

ning av en redan pågående kameraövervakning. Utvidgningen kan bestå i att man önskar få ett tillstånd kompletterat med t.ex. inspel-

ningsrätt eller rätt att avlyssna eller ta ljud. Det kan även röra sig upp

om utvidgning av en sådan eljest tillståndsfri kameraövervakning

som avses i paragraferna 6 10. En utvidgning kan också bestå i att ett -

bevakningsområde utvidgas eller att bevarandetiden förlängs.

Begreppet plats dit allmänheten har tillträde används även i nu gällande lagstiftning. Tillståndskravet omfattar alltså inte bara platser som allmänheten brukar frekventera utan även områden allmänsom heten över huvud taget har tillträde till jfr 1989/90:ll9 17. prop. s. Genom den valda regleringen omfattar tillståndskravet dels platser som är att betrakta som allmän eller offentlig plats enligt byggnads-,

ordnings- och strafflagstiftningen, dels sådana områden

i naturen som omfattas av allemansrätten. I förarbetena till gällande lag lämnas exempel på platser dit allmänheten har respektive inte kan ha anses tillträde. Enligt denna exemplifiering utgör utrymmen gemensamma i flerfamiljshus normalt inte plats dit allmänheten har tillträde. Utrymmen i affärer, varuhus och banker anses däremot utgöra platser dit allmänheten har tillträde såvida det inte är fråga utrymmen för om personal, lagring av varor, kontor, underhåll, drift m.m. prop. 1989/90: 119 s. 44. Bankvalv och liknande utrymmen till vilka endast personer som slutit särskilda avtal har tillträde anses inte heller utgöra plats dit allmänheten har tillträde. Frågan har även behandlats i rättspraxis. Huvuddelen fallen har av rört tillämpningen av 1977 års lag. De nedan angivna fallen kan dock alla tjäna till ledning för hur den angivna regleringen skall tolkas. I ett besvärsärende år 1985 slog regeringen fast att kameraövervakning i ett kulvertsystem hos ett sjukhus inte krävde tillstånd eftersom kulvertarna inte var upplåtna för allmänheten och inte heller i praktiken nyttjades denna. År 1987 förklarade av regeringen att TV-

övervakning i en marketenteribyggnad tillståndsfri eftersom

var

marketenteriet låg inom ett regementsområde inte upplåtet för

som var eller eljest nyttjades av allmänheten. I ett ärende från år 1989 gjorde regeringen samma bedömning angående entrén och receptionen till en

194 Författningskømmentar

privat tandläkarmottagning. l det ärendet uttalades att det inte gjorde någon skillnad kameran kunde riktas mot trapphuset när entrédörom öppen eftersom även detta var ett utrymme beträffande vilket ren var tillstånd inte krävdes. År 1990 ansåg regeringen det inte krävdes att

tillstånd för att övervaka personalingången till ett varuhus med en

övervakningskamera. Även kameraövervakningen skall plats dit allmänheten om avse en har tillträde krävs i vissa fall inte tillstånd. Detta framgår av andra meningen i paragrafen. Om tillståndsansökan enbart avser sådan kameraövervakning som en enligt 9 eller 10 § är undantagen från tillståndsplikten torde ansökningen få behandlas som en anmälan.

5§

Tillstånd till kameraövervakning skall meddelas om intresset av att tillgodose ändamålet med övervakningen får anses väga tyngre än den enskildes intresse att inte kunna bli övervakad. av

I paragrafen, som reglerar själva tillståndsprövningen, anges att det

vid tillståndsprövningen skall göras avvägning mellan övervaken ningsintresset och integritetsintresset. Bestämmelsen innebär att tillstånd skall meddelas om det vid en samlad bedömning kan anses att intresset att tillgodose ändamålet med övervakningen väger tyngre av än den enskildes intresse att inte kunna bli övervakad. av

Begreppet kameraövervakning innefattar förutom älva uppsättandet

övervakningskameran all användning av sådana kameror och av därmed jämställd teknisk apparatur. Med kameraövervakning förstås för det första sådan övervakning som består i att en övervakningskamera används för att registrera bilder för vidare befordran till en monitor utan att bildmaterialet behandlas eller bevaras. I men begreppet kameraövervakning ingår vidare verksamhet som består i att bildmaterialet behandlas eller bevaras. För det tredje ingår avlyssning och upptagning ljud i begreppet kameraövervakning. av

En ansökan kameraövervakning kan, men behöver självfallet

om inte, samtliga tre användningssätt. Länsstyrelsen måste därför avse alltid i sitt beslut tillstånd vad kameraövervakningen om ange innefattar. Länsstyrelsen är oförhindrad att avslå en ansökan om kameraövervakning i vissa delar. Vidare kan ansökan om tillstånd avse frågan om längre bevaranen detid för upptaget bild- eller ljudmaterial än som medges enligt 12 § månad. Av förevarande paragraf följer att länsstyrelsen vid pröv-

en

ningen ansökan skall avvägning mellan integritetsintresset av göra en och intresset att bevara materialet. av

SOU 1996: 88 Författningskommentar 195

Vid tillståndsprövningen skall länsstyrelsen först

göra en bedömning av hur stort intresset är av att tillgodose ändamålet med övervakningen

övervakningsintresset, dvs. behovet av kameraövervakning. Härvid

blir av betydelse dels vilket syfte sökanden har med kameraövervakningen, dels i vilken utsträckning syftet med övervakningen lika väl kan uppnås på något annat sätt än genom kameraövervakning. Behovet

av kameraövervakning får naturligtvis bedömas mot bakgrund av

samtliga omständigheter i det särskilda fallet. En skillnad mot den nu gällande lagstiftningen är att länsstyrelsen inte kan avslå en ansökan enbart med hänvisning till att sökanden inte

kan anses ha ett vid en samhällelig bedömning befogat intresse

- - av kameraövervakning. Enligt utredningens uppfattning bör nämligen kameraövervakning ses som ett modernt tekniskt hjälpmedel som är

befogat att använda för ett seriöst syfte under förutsättning

att man

inte skadar andra se avsnitt 7.1. Länsstyrelsen skall således vid sin

bedömning av behovet inskränka sig till att objektivt försöka värdera hur stort sökandens behov av övervakningen är. Detta övervakningsintresse får sedan ställas mot integritetsintresset. Den i sin som ansökan som skäl för övervakningen uppger att han rent allmänt är

road av teknik och därför vill bedriva kameraövervakning eller anför att han av rena nyfikenhetsskäl vill ha tillstånd till kameraövervakning, kan naturligtvis inte anses ha något seriöst syfte. Detta gäller naturligt-

vis i än högre grad vid illojala eller direkt illegitima syften. Även den

allra svagaste risk för integritetskränkning tar över dessa syften. I andra fall kan det i och för sig föreligga ett seriöst behov, men ett

behov som likväl får anses väga mindre tungt. Från praxis kan nämnas en badminton/tennishall som ville ha tillstånd att använda en kamera som skulle ge upplysning personalen vid inforrnationsdisken/kassan om vilka spelplaner som var lediga respektive upptagna, bowlingen hall som ville ha tillstånd att med en kamera kontrollera att de personer som uppehöll sig i lokalerna hade fyllt 16 år samt ett bensinstationsföretag som ville ha tillstånd att med en kamera övervaka bilkön till två automatiska biltvätthallar. Behov som alltid får anses väga tungt är när syftet med övervakningen är att förebygga

eller avslöja brott, att förhindra olyckor eller att tillgodose därmed

jämförliga ändamål. Från praxis kan nämnas kameraövervakning

utanför en större idrottsanläggning, där ändamålet med övervakningen

är att vid arrangemang underlätta ordningshållningen och förbättra säkerheten samt att öka möjligheten att identifiera orosmakare och kameraövervakning i en simhall i syfte att förhindra drunkningsolyckor. Av betydelse vid bedömningen av hur stort behov sökanden kan anses ha av kameraövervakning är även om intresset av övervakningen lika väl kan tillgodoses något annat sätt. Om det t.ex. när syftet

196 Författningskommentar

med övervakningen är att förebygga brott finns jämförbara skyddsanordningar som är lika effektiva, inte mer kostsamma eller omständligare att använda, torde behovet regelmässigt vara så litet att det får vika så fort det finns ett motstående integritetsintresse. Om däremot alternativen till kameraövervakning t.ex. ger ett sämre skydd, ställer sig kostsammare eller blir omständligare att använda, krävs det mer för att integritetsintresset skall anses väga tyngre. När länsstyrelsen har gjort en bedömning av övervakningsintresset, återstår att pröva hur starka integritetsintressena är som talar emot att tillstånd ges. Av betydelse blir här vad kameraövervakningen skall innefatta. Är det fråga även behandla eller bevara bilder eller om att att avlyssna och ta upp ljud, ökar naturligtvis riskerna för intrång i enskildas personliga integritet. Vidare är integritetsbedömningen beroende av det område som skall övervakas, när övervakningen skall

pågå samt övriga omständigheter. Det förhållandet att den som söker

tillstånd att bedriva kameraövervakning avser att överlåta den

operativa hanteringen av övervakningen till ett bevakningsföretag eller

annan operatör av en larmcentral, innebär inte i sig att integritetsriskerna kan sågas öka. Ansvaret för att kameraövervakningen sker i enlighet med lagens bestämmelser stannar nämligen kvar hos den som

disponerar över anläggningen, dvs. den som har tillståndet se avsnitt

7.2.4. Om tillståndsmyndigheten vid avvägningen mellan övervakningsintresset och integritetsintresset finner att intresset av att tillgodose ändamålet med övervakningen får anses väga tyngre än den enskildes intresse av att inte kunna bli övervakad, skall tillstånd meddelas. I det följande lämnas vissa riktlinjer för hur tillståndsfrågan bör bedömas. Den praxis som har kunnat utläsas vid tillämpningen av den nuvarande lagen, kan i huvudsak läggas till grund för tillståndsprövningen även i fortsättningen. Utredningen har i bilaga 3 utförligt beskrivit praxis och i avsnitt 5.3.3 finns huvudlinjerna i praxis angivna. Utredningen förordar emellertid i några hänseenden en mindre restriktiv linje vid tillståndsprövningen än som följer av nuvarande praxis. Intresset av att förebygga brott, förhindra olyckor eller därmed jämförliga ändamål bör vid avvägningen mellan övervakningsintresset och integritetsintresset spela en mer framträdande roll än som har varit fallet enligt nu gällande rätt. När det gäller övervakningsobjekten anser utredningen att såväl de uttalanden gjordes i förarbetena till den nuvarande lagstiftningen som prop. 1989/901119 s. 46 ff; redovisat ovan i avsnitt 2 om i vilka fall risken för integritetsintrång i allmänhet får anses vara av mindre betydelse och i vilka fall där riskbedömningen är den motsatta som den praxis som har utbildats i huvudsak kan vara vägledande för tillståndsprövningen även i fortsättningen. Det kan dock finnas

Författningskommentar 197

anledning att i något större utsträckning än hittills tillåta kamera-

övervakning av entréer. Trots att entréer och foajéer i propositionen

s. 47 angetts som ett typfall där övervakningen kan antas vara av ringa betydelse för enskildas personliga integritet, finns det i praxis ett flertal exempel på att en ansökan om användning av övervakningskamera för att övervaka en hotell- eller restaurangentré har avslagits.

Enligt utredningens uppfattning bör kameraövervakning entré till

av en t.ex. en restaurang, ett hotell, en utställningslokal eller ett i museum fortsättningen kunna tillåtas i något större utsträckning än hittills,

under förutsättning att det finns ett behov av övervakning i brottspre-

ventivt hänseende. Frågan om närområdet utanför entrén skall kunna övervakas behandlas i det följande. Tillstånd till övervakning området utanför det egentliga av övervakningsobjektet lämnas enligt den nuvarande lagstiftningen i mycket ringa utsträckning. När det gäller övervakning av närområde utanför bank- och postkontor föreslår utredningen specialreglering, en se avsnitt 7.3. Växlingskontor eller andra inrättningar till sin som funktion påminner om bank- och postkontor bör i princip kunna få tillstånd att övervaka närområdet utanför entréerna motsvarande sätt

som gäller för bank och post enligt 9 En förutsättning bör därvid

vara att det finns en allvarlig hotbild mot inrättningen, att den varit utsatt för rån eller liknande eller att risken för rån mot dylika inrättningar allmänt sett har ökat. Det sagda bör dock inte gälla för pantbanker, som i praxis ansetts inte kunna jämställas med bank- och postkontor. När det gäller övriga användare anser utredningen att

starka skäl talar för att man även fortsättningsvis skall mycket

vara restriktiv när det gäller att ge tillstånd till kameraövervakning s.k. av närområden som används för allmän trafik. Nuvarande praxis kan därför vara vägledande även i fortsättningen. Det bör dock i vissa fall vara möjligt att en restaurang, ett dansställe eller liknande skall kunna få tillstånd att övervaka den del av närområdet utanför entrén där kö brukar bildas. Det bör därvid understrykas att detta inte är något som skall få förekomma regelmässigt. Förutsättningen bör att det vara aktuella företaget, dess personal eller uppehållit sig i kön, gäster som antingen tidigare har varit utsatt för allvarlig brottslighet eller att mera det finns en beaktansvärd risk för att de kan bli utsatta för brottslighet av det nämnda slaget. Enstaka fall av t.ex. misshandel, olaga hot eller skadegörelse av normalgraden är inte att anse som allvarlig mera brottslighet. Ytterligare en förutsättning bör vara att man inte på något annat sätt som från ekonomiska och andra utgångspunkter framstår som rimligt har kunnat komma till rätta med detta.

Enligt den enkätundersökning som utredningen har utfört se avsnitt

l fanns det sommaren 1995 totalt 1 023 tillstånd att behandla eller

bevara bilder. Av dessa hade bank- och postkontor 956 tillstånd ca

198 Författningskommentar

93,5 procent det totala antalet tillstånd, detaljhandeln 24 tillstånd av

ca 2,5 procent och övriga 43 tillstånd ca 4 procent. Beträffande

bank-, post- och butikslokaler föreslår utredningen en specialreglering

rätten att behandla eller bevara bilder, se avsnitt 7.3. I vilken av utsträckning dessa kategorier skall kunna tillstånd att behandla eller bevara bilder i större omfattning än som följer direkt av lagen behandlas i det följande. När det gäller övriga användare skall en

prövning göras i varje enskilt fall och utgångspunkten bör alltjämt

att tillståndsmyndigheten skall vara restriktiv med att bevilja vara tillstånd att behandla eller bevara bilder. Dock bör växlingskontor och

liknande samt tjänsteproducerande butiker, under förutsättning att de

kan påvisa ett motsvarande behov, kunna få tillstånd att behandla eller bevara bilder motsvarar det som anges i 9 och 10 §§. Vidare bör som det tänkbart att tillstånd till kameraövervakning som innefattar vara rätt att behandla eller bevara bilder kan beviljas även vid övervakning entréer och krogköer och andra särskilt brottsutsatta platser, av t.ex. i ett större parkeringshus. Det bör därvid krävas att det i tillståndsärendet kan förebringas tillfredsställande utredning som visar att brott regelmässigt förekommer. Utredningens förslag innebär att det, om inte annat sägs i lagen,

inte kommer att tillåtet att utan tillstånd avlyssna och ta upp ljud

vara i samband med sådan kameraövervakning som avser plats dit

allmänheten har tillträde. När det gäller bank- och postlokaler föreslås

specialreglering se avsnitt 7.3, som innebär att ljud får avlyssnas

en och i samband med att överfallslarm har utlösts. Tillstånd till tas upp kameraövervakning innefattar rätt att avlyssna och ta upp ljud bör som endast i undantagsfall. Under förutsättning att sökanden kan ges rena påvisa ett starkt behov av att avlyssna och ta upp ljud i syfte att förebygga eller avslöja brott, bör det emellertid inte vara uteslutet att det tillåts i lokaler kan antas särskilt utsatta för rån, t.ex. som vara växlingskontor, guldsmedsaffärer och liknande. Den för bank- och

postkontor tidigare nämnda restriktionen att överfallslarmet skall ha

utlösts bör därvid gälla. I andra fall kan man tänka sig att ljud får avlyssnas och utan att det ställs krav på att överfallslarm skall tas upp ha utlösts. Som exempel kan på nytt nämnas den ljudförbindelse som förekommer vid TV-övervakning av rulltrappor i Stockholms tunnelbana. Skulle en olycka inträffa i en rulltrappa kan den som övervakar trappan kommunicera med de personer som befinner sig i trappan eller dess omedelbara närhet. Om någon har skadat sig i trappan kan denne begära hjälp eller besked om att hjälp har tillkallats.

Enligt 12 § får bild- eller ljudmaterial som har tagits upp i samband

med sådan kameraövervakning plats dit allmänheten har som avser tillträde bevaras under högst en månad, om det inte dessförinnan

Författningskommentar 199

överlämnats till en polismyndighet eller åklagare med anledning av misstanke om brott. Enligt samma bestämmelse får länsstyrelsen

medge längre bevarandetid för bild- eller ljudmaterialet. En förut-

sättning för att en ansökan om förlängd bevarandetid skall kunna beviljas är att sökanden kan förebringa starka skäl för den. I författningskommentaren till 12 § redovisas i vilka situationer det kan bli aktuellt att förlänga bevarandetiden. Det rör sig troligen om ett mycket begränsat antal fall där det finns ett behov av en längre bevarandetid månad. än en Avslutningsvis skall diskuteras i vilken utsträckning tillstånd bör kunna beviljas till kameraövervakning i en bank-, post- eller butikslokal sträcker sig längre än den som är medgiven utan tillstånd som enligt 9 och 10 §§. Redan den kameraövervakning som följer direkt 9 och 10 innebär en utvidgning i förhållande till nuvarande av praxis och övervakning sträcker sig än längre bör få föreen som komma endast det i det enskilda fallet finns några särskilda skäl. om Man kan t.ex. tänka sig att en bank skall kunna få tillstånd att övervaka ett något större närområde utanför lokalen, för att på så sätt täcka en uttagsautomat, en servicebox eller den plats där bankens upp värdetransport brukar lasta och lossa. Förutsättningen för detta bör emellertid vara att brottsligheten på dessa platser kan sägas ha ökat. t.ex. att det blivit vanligare med rån i samband med uttag i bankens automater. Vidare bör det t.ex. vara möjligt att bevilja en butik, som har behov därav, tillstånd att behandla eller bevara bilder i större utsträckning än som följer av 10 Enligt 10 § är rätten att behandla eller bevara bilder begränsad till bilder av kassaområdet och av entréer. Som exempel ett fall där rätten att behandla eller bevara butikslokalen jfr RÅ bilder bör kunna sträckas ut till att avse hela 1994 ref 89; refererat i praxisgenomgången, bilaga 3 kan nämnas den

situationen att en butik och dess personal varit utsatta för konkreta hot

våld att varken butiken, vaktpersonalen eller polisen kunnat om m.m. , komma till rätta med detta och att den kameraövervakning som butiken redan bedriver med stöd av 10 § inspelning av bilder av kassaområdet och entréer inte är tillräcklig för att förebygga nya av brott. I sådan situation får hotbilden mot butiken anses vara så en allvarlig att det är påkallat med särskilda åtgärder för att uppnå tillfredsställande skydd mot en befarad fortsatt allvarlig brottslighet. Slutligen skall framhållas att den genomgång som nu har gjorts inte

är avsedd att vara uttömmande. Den spännvidd som finns i fråga om riskerna för enskildas personliga integritet vid olika former av övervakning är nämligen mycket stor. Det finns självfallet andra fall än de

redovisade där övervakningsintresset vid en samlad bedömning får nu väga tyngre än integritetsintresset. Som tidigare nämnts skall det anses

200 Författningskommentar

nu sagda endast ses om riktlinjer för tillståndsprövningen. Frågan om den närmare gränsdragningen fâr överlämnas till rättstillämpningen.

Undantag från tillståndsplikten

6 §

Tillstånd krävs inte för kameraövervakning när övervakningen sker med en övervakningskarnera som är uppsatt ett fordon, en maskin eller liknande och där ändamålet med övervakningen är att förbättra sikten för föraren eller användaren och därigenom öka trafiksäkerheten eller säkerheten i arbetsmiljön, när övervakningen sker i sådana fall som avses i 3 § andra stycket.

I paragrafen anges vissa undantag från kravet på tillstånd. Att det, liksom i 7-10 §§, skall vara fråga om kameraövervakning plats av en dit allmänheten har tillträde, inte uttryckligen i paragrafen anges men följer av andra meningen i 4 Förevarande paragraf motsvarar vad som nu gäller enligt 4 § första stycket andra meningen 1-3 lagen om övervakningskameror m.m. Undantaget enligt punkten I avser TV-backspeglar och liknande anordningar. Upplysning om övervakningen måste lämnas enligt 3 Begreppet kameraövervakning innefattar förutom själva uppsättandet av kameran såväl bildupptagning som inspelning och avlyssning. I fall som avses i punkten 1 kan det dock varken bli fråga inspelning om eller avlyssning eftersom syftet med övervakningen endast får att vara förbättra sikten för föraren.

Undantagen enligt punkten 2 gäller dels kameraövervakning som är

avsedd att skydda anläggningar som är av betydelse för totalförsvaret, dels kameraövervakning som utförs av polisen vid hastighetsövervakning. Sådan kameraövervakning i punkten 2 har även som avses undantagits från upplysningsplikten. Någon amnälan till länsstyrelsen om övervakningen behöver inte göras i de fall som nämns i förevarande paragraf.

7§

"En polismyndighet eller den är räddningsledare enligt räddsom ningstjänstlagen1986: l 102 får tillgripa kameraövervakning utan att söka tillstånd, om kameraövervakningen är av synnerlig vikt

Författningskommentar 201

för att avvärja en hotande olyckshändelse eller för att begränsa verkningarna av en inträffad olyckshändelse.

Bestämmelsen, som delvis motsvarar 4 § andra stycket i gällande nu

lag om övervakningskameror, polismyndighet eller räddnings-

ger en ledare möjlighet att utan att först söka tillstånd bedriva kamera-

övervakning när det inträffat en olyckshändelse eller när det föreligger

en överhängande fara för att olycka skall inträffa. Syftet med detta en

undantag från tillståndsplikten är möjlighet till kameraövervak-

att ge ning i samband med hastigt uppkomna räddningsaktioner där det

normalt inte finns tid att avvakta länsstyrelsens handläggning

av ett tillståndsärende. Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 7.6.

Kameraövervakningen kan avse, förutom själva uppsättandet

av

kameran, bildupptagning, inspelning och avlyssning. Upplysning

om övervakningen måste lämnas enligt 3 Däremot behöver någon

anmälan till länsstyrelsen om övervakningen inte göras.

Enligt den nu gällande regleringen förutsätts att kameraanvändningen skall vara oundgängligen nödvändig. Kravet har fått till följd

att bestämmelsens tillämpningsområde begränsats på ett enligt utredningens mening olyckligt sätt. Då det nästan alltid är fysiskt möjligt att ersätta kameraövervakning med personell övervakning innebär kravet att kameraövervakning nästan aldrig kan ske med stöd be-

av stämmelsen. Utredningen har i stället valt att begränsa kamera-

användningen genom att ställa krav på att kameraövervakningen skall

vara av synnerlig vikt för att avvärja eller begränsa verkningarna av en olyckshändelse. Denna lokution inrymmer ett kvalitetskrav

beträffande den hjälp som kameraövervakningen kan förväntas i

ge

räddningsarbetet. Kan kameraövervakningen inte förväntas än

ge mer bagatellartade bidrag till räddningsinsatsen är kravet inte uppfyllt. Uttrycket innefattar emellertid också ett krav att kameraövervakningen skall framstå som nödvändig för räddningsarbetet. Kravet är i detta avseende dock mildare än vad gäller i dag. Visserligen som gäller att vad som kan vinnas med åtgärden i princip inte får vara åtkomligt med andra metoder. Det behöver dock inte föreligga något absolut hinder mot andra övervakningsmetoder. Däremot krävs att hindret är sådant att det inte skäligen kan begäras skall avstå att man

från kameraövervakning. Kan personell övervakning ske får kamera-

övervakning ändå tillgripas om den personella övervakningen skulle kräva en orimligt hög personalinsats eller förenad med icke vara godtagbara säkerhetsrisker för den personal skulle delta i översom vakningsarbetet. Till skillnad från den gällande ordningen i nu anges lagrummet inte någon bestämd maximitid för hur länge kameraanvändningen får pågå. Kameraövervakningen får i stället enligt bestämmel-

202 Författningskommentar

fortgå så länge den synnerlig vikt med hänsyn till sen som är av olyckan eller den befarade olyckan. Det ankommer polismyndigheten eller räddningsledaren att bedöma hur länge det är nödvändigt att använda övervakningskameror. Kravet på att kameraövervak-

ningen skall synnerlig vikt innebär emellertid att karneraan-

vara av vändning endast kan komma i fråga under det mest akuta skedet av en räddningsoperation. Det rör sig således normalt en tidsmässigt om mycket begränsad användning. Jfr diskussionen om begreppet

synnerlig vikt för utredningen i prop. 1995/96:85 s. 29 f. Vidare skall det vara fråga om att avvärja en hotande olyckshändeleller att begränsa skadeverkningarna av en inträjfad olyckshändel-

se De situationer då bestämmelsen kan bli aktuell att tillämpa kan se. vitt skilda slag. En tänkbar situation är att man inför en vara av hotande översvämning ordnar med kameraövervakning längs en kraftverksdamm eller älvbrink. Man skulle också kunna tillgripa en kameraövervakning på platser där befarar att ras kan komma att man

inträffa inom den närmaste tiden. Det skall dock påpekas att be-

stämmelsen inte kameraövervakning t.ex. särskilt belastade avser av

detaljer i byggnadskonstruktion, såsom bropelare eller fästen till en

en bogport på fartyg, kameran inte är riktad så att även människor ett om normalt kan iakttas ett sådant sätt att de kan identifieras. mera Lagen gäller, framhållits i kommentaren till 1 endast kameror som

kan användas för personövervakning.

som

8§

En polismyndighet får tillgripa kameraövervakning utan att söka

tillstånd, det särskild anledning kan anses föreligga risk om av för att något allvarligt brott innebär fara för liv eller hälsa som eller för omfattande förstörelse av egendom kommer att förövas viss plats och syftet med övervakningen är att förebygga på en eller avslöja brottet.

I förevarande paragraf regleras behörigheten för polisen att utan föregående tillstånd och utan att anmälan behöver göras till länsstyrel-

tillgripa kameraövervakning. Däremot måste upplysning om översen vakningen lämnas enligt 3 Kameraövervakningen mäste alltså ske och den skiljer sig därmed från den metod med hemlig öppet kameraövervakning regleras i lagen 1995:1506 om hemlig som kameraövervakning. Kameraövervakningen kan, förutom själva

uppsåttandet kameran, såväl bildupptagning som inspelning

av avse

och avlyssning. Även i detta avseende skiljer sig den här reglerade

kameraövervakningen från den regleras i lagen om hemlig som kameraövervakning eftersom sistnämnda lag inte tillåter avlyssning.

Författningskommentar 203

Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 7.6.

Syftet med kameraövervakningen måste vara att förebygga eller att avslöja brott. Paragrafen är därför inte tillämplig i förundersök-

en ren ningssituation där syftet endast är att utreda brott. Skulle det vid en

förundersökning finnas behov av öppen kameraövervakning får polisen

således söka tillstånd till åtgärden hos länsstyrelsen. Förutsatt att syftet med kameraövervakningen enligt förevarande paragraf primärt är att

förebygga eller avslöja brott möter det dock inte något hinder mot att

karneraövervakningen även kan bidra till att utreda ett redan begånget brott.

En första förutsättning är att det av särskild anledning kan

anses

föreligga risk för att viss brottslighet kommer att förövas. Med detta

avses att det på någon särskild grund finns anledning misstänka framtida brottslighet i ett enskilt fall. Polisen får inte i allmänt förebyggande syfte använda sig av kameraövervakning med stöd av denna bestämmelse. I det i allmånmotiveringen nänmda exemplet med Karl XII:s dödsdag kan det t.ex. förhålla sig det viset att man får kännedom om att motdemonstranter kommer att inställa sig vid demonstrationen och att det mot den bakgrunden kan befaras att det kommer till allvarliga sammanstötningar mellan grupperna. På motsvarande sätt kan man få upplysningar om att en fotbollsmatch

kommer att besökas av fotbollshuliganer. Har det under en kort period

inträffat flera mordbränder inom ett bostadsområde eller har en livsmedelskedja på en viss ort vid upprepade tillfällen utsatts för sabotage och har någon misstänkt gärningsman ännu inte gripits kan

det också finnas särskild anledning misstänka att nya liknande brott

kommer att begås. För att bestämmelsen skall vara tillämplig krävs alltså att det skall finnas någon indikation på att det t.ex. kan bli fråga

om allvarligt våld. Det ligger i sakens natur att det ofta är fråga om situationer där det uppstår ett behov av att snabbt tillgripa kamera-

övervakning. Detta är emellertid inte en förutsättning för att bestämmelsen skall vara tillämplig.

Det skall vidare vara fråga om att förebygga eller att avslöja brottet.

Som nyss har sagts och som har berörts i den allmänna motiveringen syftar regleringen inte till att ge polisen möjlighet att tillståndsfritt

tillgripa kameraövervakning för att komma till rätta med mer

kontinuerligt pågående kriminalitet utan det måste röra sig om tidsmässigt begränsade insatser för att förebygga ett specifikt brott. Vill man använda kameraövervakning för att bekämpa kriminalitet vissa platser, såsom t.ex. torg och parker, där man vet att det med jänma mellanrum brukar inträffa olika typer av brott får polisen eller rättighetsinnehavaren i stället söka tillstånd till karneraövervakningen. En ytterligare förutsättning för att bestämmelsen skall vara

tillämplig är att det är fråga om något allvarligt brott, som innebär

204 Förfazmingskommentar

fara för liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av egendom. Som exempel på sådan brottslighet kan nämnas konfrontationer mellan olika grupper, t.ex. på Karl XII:s dödsdag samt vid bombhot, vid hot om sabotage och vid hot om attentat mot en främmande statschef besök i Sverige. Bestämmelsen är däremot inte tillämplig om avsikten är att förebygga brottslighet som inte är så allvarlig som den som ovan nämnts, t.ex. vid misshandel och skadegörelse av normalgraden. Slutligen gäller enligt förevarande bestämmelse att det skall vara fråga övervaka viss plats. Även flera platser naturligtvis om att en om kan tänkas bli övervakade ger bestämmelsen dock inte utrymme för att övervaka t.ex. samtliga de gator som ett demonstrationståg använder eller hela kortegevägen vid ett statsbesök eller liknade. Däremot får naturligtvis t.ex. både idrottsplatsen och området utanför den övervakas vid misstanke om konfrontationer mellan olika fotbollssupporters.

9§

Tillstånd krävs inte för kameraövervakning i en banklokal eller i ett postkontor samt av närområdet utanför entréer till en sådan lokal, under förutsättning att syftet med övervakningen endast är att förebygga eller avslöja brott, 2. den övervakningskamera som används är fast monterad och försedd med fast optik, övervakningskameran inte är riktad så att övervakningen framstår som uppenbart kränkande samt att 4. en anmälan har gjorts om att kameraövervakning skall ske. Avlyssning och upptagning av ljud får dock ske endast sedan överfallslarm har utlösts.

Första stycket

Kameraövervakningen kan avse, förutom själva uppsättandet av kameran, bildupptagning, inspelning och avlyssning. Vissa restriktio-

ner gäller dock för avlyssning och upptagning av ljud andra stycket.

Upplysning om övervakningen måste lämnas enligt 3 Skälen för att kameraövervakning i banklokaler och postkontor undantagits från tillståndsplikten har kommenterats utförligt i den

allmänna motiveringen se avsnitt 7.3. I korthet motiveras undantaget

med att det innebär en förenkling för kameraanvändaren och i någon mån för tillstândsmyndigheten utan att befogade integritetsintressen sätts i fara. Enligt nu gällande lagstiftning ges nämligen regelmässigt tillstånd till kameraövervakning i banker och postkontor. Det anses i

Författningskommentar 205

allmänhet att det finns ett befogat intresse kameraövervakning

av av dessa lokaler och att den information kan inhämtas som genom

kameraanvändningen är av ringa betydelse för enskildas personliga

integritet eller att intresset av att tillgodose det avsedda ändamålet med övervakningen är så starkt att det skall företräde framför intresset ges att värna enskildas personliga integritet. Bestämmelsen innebär

emellertid inte endast en förenkling av kamerahanteringen i admini-

strativt hänseende utan även en materiell utvidgning övervakningsav möjligheterna. Enligt föreskriften får nämligen även närområdet utanför entréerna övervakas vilket normalt inte får tillstånd till i man dag. Med banklokal avses lokal där det bedrivs bankrörelse. Med

bankrörelse avses verksamhet i vilken ingår inlåning från allmänheten på sådan räkning som bank normalt använder jfr l kap. 2 § bankrörelselagen 1987:617. Med postkontor avses lokal där postbefordrings-

företag driver postverksamhet, dvs. utför regelbunden befordran mot avgift av brev eller av brev och paket jfr 3 § postlagen 1993:1684.

Undantaget från tillståndskravet för kameraövervakning i banklo-

kaler och postkontor omfattar, framgår den allmänna motivesom av ringen, se avsnitt 7.3, endast "vanliga" banklokaler och postkontor. Etablering av bank- och postverksamhet i lokaler annat slag av omfattas inte av denna undantagsbestämmelse. Det innebär att

kameraövervakning av sådana serviceställen som brukar benänmas

posti butik och närpost och som kan inrymda i t.ex. livsmevara en delsbutik eller ett bibliotek inte är tillståndsfri till följd undantaget av för övervakning av postkontor. Man får i dessa fall tillämpa de bestämmelser som gäller för den rörelse i vars lokaler postverksamheten är inrymd. Är i butik eller inrymd en post närpost i en butikslokal innebär det att reglerna för övervakning butikslokal blir tillämpliga av även på en kamera som används för att bevaka platsen där postverksamheten bedrivs. Sker postverksamheten i t.ex. ett bibliotek krävs tillstånd för övervakningen. Samma principer gäller för kameraövervakning av bankverksamhet inte drivs i traditionella som banklokaler. Det finns exempel bankverksamhet bedrivs så att som den del som allmänheten har tillträde till, dvs. området framför kassadisken, samtidigt är del vänthallen i flygplats. Kameraen av en övervakning av vad som sker framför bankdisken kräver i ett sådant fall tillstånd. Frågan om postverksamhet som bedrivs i andra lokaler än traditionella postkontor behandlas i kommentaren till 10 § andra stycket.

Paragrafen reglerar undantag från tillståndsplikten. Tillståndsplikten gäller, som framgår 4 endast kameraövervakning platser dit

av av allmänheten har tillträde. Det skall alltså när det gäller banklokaler och postkontor vara fråga sådana utrymmen allmänheten har om som

206 Författningskommentar

tillträde till. Det innebär att den del av lokalen som sträcker sig fram till disken där allmänheten betjänas omfattas av bestämmelsen liksom andra utrymmen dit allmänheten kan för att ta del av bankens eller postens tjänster. Bankvalv och andra platser dit endast personer som slutit särskilda avtal med banken eller posten har tillträde utgör däremot inte områden som allmänheten har tillträde till. Med närområdet utanför entréerna avses det område som ligger i

omedelbar anslutning till bank- respektive postlokalens in- och utgångar. I begreppet ligger att området inte får vara särskilt stort.

Det får vara tillräckligt att ett område med en radie av högst fem anses meter räknat från entrédörren får bevakas. Vid råntillfällen brukar eventuell maskering och demaskering ske i nära anslutning till entrédörren. I den mån behov skulle föreligga av att bevaka ett större område har banken respektive posten att ansöka om tillstånd hos länsstyrelsen. Med närområdet till entré inte endast närområdet avses till sådan ingång som vanligtvis används av allmänheten utan även t.ex. närområdet till ett postkontors bakdörr och andra sådana in- och utgångar.

I punkterna 1 4 de ytterligare förutsättningar som skall vara

- anges

uppfyllda för att kameraövervakningen skall vara tillståndsfri. Av punkten 1 framgår att behovet kameraövervakning inte får

av

vara av vilket slag som helst. Kameraövervakningen är tillståndsfri

endast syftet med den är att förebygga eller att avslöja brott. om Intresset att förebygga brott är det som regelmässigt åberopas i av dagens tillståndsärenden, i vart fall då det gäller lokaler av det här slaget. Även syftet avslöja brott kan godtas. Det är då fråga det att om allmänna intresset att avslöja brott och inte fråga om att avslöja ett av visst redan begånget brott. Kameraövervakning som har andra syften än de nämnda är inte fri från kravet tillstånd. nu Utredningen har integritetshänsyn ansett att den tillståndsfria av kameraövervakningen bara skall få ske med utrustning som medger en allmän övervakning. För att man skall nå det i föregående punkt beskrivna syftet med övervakningen krävs visserligen att man med utrustningen skall kunna ta fram information som är tillräckligt detaljerad för att gärningsman skall kunna identifieras. Den en utrustning skall användas bör däremot inte ha sådana prestanda som att den tillåter mycket ingående närbilder eller annan ingående

granskning. Vid bedömning vilken utrustning som bör kunna

en av godtas, har utredningen stannat för att kameraövervakningen skall vara tillståndsfri den kamera används är fast monterad, dvs. icke om som rörlig, och försedd med fast optik. Detta följer av punkten Enligt vad utredningen inhämtat är det sådan utrustning i dag i normalsom fallet godtas länsstyrelserna vid övervakning av lokaler av det här av slaget. Den önskar använda en mer soñstikerad utrustning, t.ex. som

Författningskommentar 207

en kamera som är rörlig eller har zoomningsmöjlighet, är hänvisad till att i vanlig ordning söka tillstånd.

Enligt punkten 3 är en ytterligare förutsättning för att kamera-

övervakningen skall vara tillståndsfri att övervakningskameran är riktad så att särskilt integritetskänsliga utrymmen inte kan övervakas.

Övervakningen får alltså inte framstå som uppenbart kränkande. Skälet

till denna bestämmelse är att det kan finnas utrymmen som inte bör övervakas med en kamera. Som exempel kan nämnas sådana röstningsbås som placeras ut i en del postkontor i samband med att poströstning anordnas.

Enligt punkten 4 är en sista förutsättning för att kameraövervak-

ningen skall vara fri från tillstånd att en anmälan har gjorts. Syftet

med bestämmelsen är att kameraövervakningen skall komma till

länsstyrelsens kännedom så att denna skall ha en praktisk möjlighet att kunna utöva sin tillsynsverksamhet. Bestämmelsen innebär inte något hinder t.ex. mot att upphandla kamerasystem får inte sätta men man upp eller ta övervakningsutrustningen i bruk innan anmälan har gjorts.

Att en anmälan skall ha gjorts innan kameraövervakningen får ske

innebär att anmälan skall ha kommit in till länsstyrelsen. Det får

ankomma på den som skall bedriva kameraövervakningen att förvissa

sig om att hans anmälan har kommit in till länsstyrelsen. Av 10 § förvaltningslagen 1986:223 framgår handling komma in till att en anses en myndighet den dag då handlingen, eller en avi om en betald postförsändelse som innehåller handlingen, anländer till myndigheten eller kommer en behörig tjänsteman till handa. Får myndigheten en särskild underrättelse om att ett telegram till myndigheten finns hos ett företag som driver televerksamhet, anses telegrammet komma in redan

när underrättelsen når en behörig tjänsteman. Om det kan antas, sägs det vidare i den berörda paragrafen i förvaltningslagen, att handlingen

eller avi om denna viss dag har lämnats i myndighetens lokal eller avskilts för myndigheten en postanstalt, anses den ha kommit in den dagen, om den kommer behörig tjänsteman till handa närmast följande arbetsdag. En redogörelse för bakgrunden till bestämmelsen anmälningsom

skyldighet har redovisats i den allmänna motiveringen avsnitt 7.3.

Andra stycket

I bestämmelsen anges att sådan kameraövervakning består i

som avlyssning och upptagning av ljud endast får ske sedan överfallslarm

har utlösts. Iden allmänna motiveringen avsnitt 7.2 och i kommentaren till l § har beskrivits vad avlyssning och upptagning av ljud

innebär. Denna verksamhet är för närvarande oreglerad den sker om öppet. Straffstadgandet i 4 kap. 9 a§ brottsbalken om olovlig

208 Färfattningskommentar

avlyssning kriminaliserar, såsom närmare berörts ovan i avsnitt endast hemlig avlyssning eller ljudupptagning. Enligt utredningens förslag ingår avlyssning och upptagning av ljud som en del av begreppet kameraövervakning. Regleringen innebär att den rätt banker och postkontor i dag har att avlyssna och ta upp ljud i sina lokaler inskränks. Såvitt gäller den tillstândsfria kameraövervakningen får banker och postkontor inte ägna sig avlyssning och upptagning av ljud vid andra tillfällen än då överfallslarm utlösts. Med överfallslarm förstås i denna lag detsamma som i förordningen 1983:1099 om anslutning av larmanläggningar till polisen. I förordningen beskrivs ett överfallslarm som en larmanläggning som är inrättad för att vidarebefordra en manuellt utlöst signal i händelse av överfall, rånhot eller liknande angrepp. Begreppet har berörts i den allmänna motiveringen

avsnitt 7.3.

10§

Tillstånd krävs inte för kameraövervakning i en butikslokal, om de förutsättningar som anges i 9§ första stycket 1 4 är -

uppfyllda. Endast bilder av kassaområdet eller av entréer får

dock behandlas eller bevaras. Avlyssning och upptagning av ljud får inte ske. Vad i första stycket sägs om butikslokal gäller även i som fråga om postverksamhet som bedrivs i en sådan lokal.

Första stycket

Skälet för att kameraövervakning i butikslokaler undantas från tillståndsplikt kommenteras utförligt i den allmänna motiveringen, se avsnitt 7.3. I korthet motiveras undantaget för butikslokaler, i likhet med undantagen för övervakning i bank- och postlokaler, med att ett slopande tillståndsplikten innebär en förenkling för kameraanav vändaren och i någon mån för tillståndsmyndigheten utan att befogade integritetsintressen sätts i fara. Enligt nu gällande lagstiftning ges nämligen regelmässigt tillstånd till kameraövervakning i butiker förutsatt att denna inte är förenad med rätt att behandla eller bevara det upptagna materialet. Det anses i allmänhet att det finns ett befogat intresse kameraövervakning av dessa lokaler och att den inav formation som kan hämtas in genom kameraanvändningen är av ringa betydelse för enskildas personliga integritet eller att intresset av att tillgodose det avsedda ändamålet med övervakningen är så starkt att det skall företräde framför intresset att värna enskildas personliga ges integritet.

SOU 1996: 88 Författningskommentar 209

Med begreppet butikslokal avses lokal där det bedrivs detaljhandel med varor, dvs. det som i dagligt tal också kallas för affärer. Här innefattas inte endast mindre affärer utan även varuhus, stormarknader

och t.ex. ett försäljningstält. Det bör dock påpekas att den tillståndsfria karneraövervakningen endast får ske sådan del lokalen där

av av

försäljning äger rum. I de fall butiksutrymmet finns i ett köpcentrum där flera butiker ryms under tak med gångstråk mellan de olika

samma affärerna utgör gångstråken inte del butikslokalen. För att dessa av skall få övervakas med kamera krävs därför tillstånd. Om det i ett varuhus eller på en stormarknad avskilts ett område för restaurangändamål eller liknande utgör inte heller detta butikslokal i lagens mening. I ett varuhus utan avgränsade affärslokaler får hela varuhuset anses utgöra en butikslokal i den mån inte, tidigare sagts, något som särskilt utrymme avskilts för restaurangändamål eller annat liknande ändamål. Den angivna definitionen butikslokal omfattar alltså inte av

lokaler där verksamheten huvudsakligen består i att tillhandahålla

tjänster. Det förhållandet att det vid sidan denna verksamhet av

bedrivs viss försäljning av mindre omfattning, t.ex. frisörs

en

försäljning av hårvårdsprodukter, innebär inte att lokalen är

att anse som butikslokal i lagens mening. Inte heller den lokal huvudsom sakligen används för uthyrning av Videofilmer är att anse som butikslokal i lagens mening, även det vid sidan uthyrningen om av

bedrivs viss försäljning av mindre omfattning, t.ex. försäljning

av köpvideofilmer. I den mån t.ex. frisörer, resebyråer eller den i som sin butik huvudsakligen hyr ut Videofilmer vill ha tillgång till kameraövervakning får de alltså vända sig till länsstyrelsen och söka tillstånd där. När det gäller bensinstationer är den lokal där det uppbärs betalning för inköpt bensin och där det bedrivs försäljning av biltillbehör och andra varor att anse som butikslokal i lagens mening och får således övervakas utan tillstånd. Däremot får området utanför

själva lokalen där det finns bensinpumpar, inte övervakas

- m.m. -

utan tillstånd. Den som önskar övervaka t.ex. bensinpumparna får

alltså vända sig till länsstyrelsen och söka tillstånd i sedvanlig ordning. Även entréer till butikslokal omfattas en av bestämmelsen men däremot inte närområdet utanför entréerna.

De särskilda förutsättningarna för tillståndsfri kameraövervakning

i banklokaler och postkontor tas i 9 § första stycket 1-4 är som upp

också tillämpliga på tillståndsfri kameraövervakning i butikslokaler.

Det hänvisas därför till kommentaren avseende dessa punkter i 9 Det kan dock påpekas att punkten 3 torde ha störst praktisk betydelse

för kameraövervakning i butiker. Provhytter i klädaffärer utgör

ett

exempel på sådana utrymmen där kameraövervakning måste

anses som uppenbart kränkande.

210 Fötfattningskommenlar

Rätten att tillståndsfritt behandla och bevara bilder avser i fråga om butikslokaler bilder som tagits av kassaområdet och av entreér första stycket andra meningen. Med uttrycket kassaområdet det område som ligger i avses omedelbar anslutning till kassan. Området omfattar dels platsen där

kassaapparaten med tillhörande varutransportband och uppläggningsfinns, dels den plats där kunden skall uppehålla sig då betalning

ytor skall erläggas för inhandlade varor. Med uttrycket entré avses samtliga in- och utgångar till lokalen. I de fall in- och utgången utformats som ett slussystem omfattas även området mellan dörrarna i entrébegreppet. Den föreslagna regleringen innebär en utvidgning av inspelnings-

rätten i förhållande till vad som gäller nu. Bakgrunden till utvidg-

ningen har berörts i den allmänna motiveringen avsnitt 7.3.

I butikslokaler får avlyssning eller ljudupptagning inte ske tillstånds-

fritt första stycket tredje meningen. Skälen för detta har redovisats

i den allmänna motiveringen avsnitt 7.3.

Andra stycket

Begreppet post i butik och närpost har redovisats i avsnitt 7.3 i den allmänna motiveringen. Regleringen i andra stycket innebär att kameraövervakning post i butik och närpost som bedrivs i av butikslokaler inte är tillståndsfri till följd av undantaget för övervakning postkontor. Man får i dessa fall tillämpa de bestämmelser av gäller för butikslokaler. Är i butik eller närpost inrymd som en post i butikslokal innebär det alltså att reglerna för övervakning av en butikslokal blir tillämpliga även på kamera som används för att en bevaka platsen där postverksamheten bedrivs. Platsen för postverksamheten, till den del den är tillgänglig för allmänheten, får alltså övervakas med kamera och bilderna behandlas och bevaras enligt en de regler gäller för kassaområdet i butikslokal. För närposten som en gäller den utövas inom butikens kassaområde. Den kommer därmed att omfattas de regler gäller för den vanliga kassaverksamheten att av som i butiken.

Om postverksamhet det slag har berörts nu bedrivs i en

av som lokal än butikslokal, t.ex. i ett bibliotek, krävs alltid tillstånd annan för kameraövervakning.

Författningskømmentar 211

Tillgång till bevarat material

ll §

Om bilder behandlas eller bevaras eller ljud avlyssnas och tas

upp vid sådan kameraövervakning plats dit allmän-

som avser en heten har tillträde, får inte fler än som behövs för att övervakningen skall kunna bedrivas ha tillgång till bevarat material.

Bestämmelsen behandlas i den allmänna motiveringen i avsnitt 7.3. Förevarande paragraf innehåller föreskrifter som syftar till att skydda enskildas integritet genom att hos den bedriver kamerasom övervakningen begränsa tillgängligheten till det material har som

spelats in eller avlyssnats vid kameraövervakning. Bestämmelsen omfattar allt sådant material som tagits upp vid kameraövervakning

som avser plats dit allmänheten har tillträde, vare sig övervakningen är tillståndsfri eller Endast material som tagits vid kameraupp övervakning av privata områden faller utanför bestämmelsens

tillämpningsområde. Med begreppet tillgång till bevarat material

avses all hantering av det inspelade eller avlyssnade materialet. Det kan vara fråga om olika sätt att ta del av det bevarade materialets informations-

innehåll, t.ex. genom att titta en videoinspelning eller att lyssna på en ljudinspelning. Begreppet omfattar emellertid även förfaranden som

enbart innebär att någon fysiskt tar befattning med materialet utan att ta del av informationsinnehâllet. Det innebär att även den endast som

byter ett band i en videobandspelare anses ha tillgång till materialet

när videokassetten hanteras. l paragrafen föreskrivs att fler än som behövs för att övervakningen skall kunna bedrivas inte får ha tillgång till bevarat material. Paragrafen äsyftar endast att åstadkomma en kvantitativ begränsning det av antal personer som får ha tillgång till materialet. Däremot uppställs, i likhet med vad som gäller för den som bedriver kameraövervakningen, inte krav att de som får ha tillgång till materialet skall uppfylla några särskilda kvalifikationer. Lagen ger därmed inte utrymme för länsstyrelsen såsom ofta sker, villkor för att, nu som ett tillstånd föreskriva att den som får ha tillgång till bevarat material

skall inta viss tjänsteställning eller ha viss arbetsfunktion. Föreskriften

innebär att det totala antalet personer som får ha tillgång till materialet inte får vara större än vad som fordras för att den praktiska skötseln av övervakningsanläggningen skall kunna fungera. Detta innebär i de flesta fall att fler än de som behövs för att byta band i videobandspelaren inte skall få ha tillgång till materialet. Antalet varierar naturligtvis

beroende på storleken av övervakningsanläggningen. Kravet på att det

totala antalet skall minimeras medför inte får låta uppgiften att man

212 Författningskommentar

cirkulera bland medarbetarna i större utsträckning än vad som är nödvändigt med hänsyn till personalens arbetstider. Mindre övervakningsanläggningar torde oftast kunna skötas av en person medan större anläggningar givetvis kan vara mer personalkrävande. Den som

ansluter en övervakningsanläggning till en larmcentral får genom avtal

med företrädare för centralen förvissa sig om att larmcentralen följer gällande regler i detta avseende. Bestämmelsen är inte straffsanktionerad. Länsstyrelsen har emellertid enligt 17 § rätt att i tillståndsbeslutet

meddela villkor bl.a. om hur många som skall få ha tillgång till

bevarat material. överträdelse sådant villkor kan medföra av ett

straffansvar enligt 24 I fråga om amnälningsfallen kan en tillämp-

ning av 20 och 21 bli aktuell. Av 22 § framgår att även länsstyrelsen får ha tillgång till bevarat bild- eller ljudmaterial, detta som ett led i den tillsyn som länsstyrelsen skall bedriva.

12§

Bild- eller ljudmaterial som har tagits upp i samband med sådan kameraövervakning som avser en plats dit allmänheten har tillträde får bevaras under högst en månad, om det inte dessför-

innan överlämnats till en polismyndighet eller åklagare med

anledning av misstanke om brott eller länsstyrelsen har medgett en längre bevarandetid. Bild- eller ljudmaterial som har överlämnats till en polismyndighet eller åklagare får bevaras till dess att ärendet har avslutats utan att förundersökning inletts, inledd förundersökning har lagts ned eller avslutats eller, om åtal väckts, målet har avgjorts slutligt.

När bild- eller ljudmaterialet inte längre får bevaras skall det

omedelbart förstöras.

Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 7.3 iden allmänna motiveringen.

I paragrafen regleras hur länge bild- och ljudmaterial får bevaras. Regleringen omfattar, liksom i föregående paragraf, bild- och

ljudmaterial som har tagits upp med övervakningskameror som är uppsatta så att de kan riktas mot platser dit allmänheten har tillträde sig kameraövervakningen är tillståndspliktig eller Däremot vare

omfattar bestämmelsen inte bild- och ljudmaterial som upptagits med

övervakningskameror endast kan riktas mot platser dit allmänsom heten inte har tillträde.

Författningskommentar 213

I sina tillståndsbeslut bör länsstyrelsen i förekommande fall erinra om vad som enligt förevarande paragraf gäller angående bevarande av inspelat eller avlyssnat material.

Första stycket

Huvudregeln är att bild- och ljudmaterial får bevaras under högst en månad. Denna tidsrymd har bestämts med tanke i praxis att man numera ofta medger en sådan bevarandetid, se t.ex. Kammarrättens i Göteborg dom från den 29 november 1994 i mål 6692-1994, nr refererad i bilaga För att få till stånd enhetlig reglering har utredningen valt låta en att

bevarandetiden en månad gälla vid all sådan kameraövervakning

som

avser platser dit allmänheten har tillträde, dvs. all tillståndspliktig och tillståndsfri kameraövervakning enligt bestämmelserna i 4 och 6

- 10 §§. Bestämmelsen innehåller dock två undantag från en-månadsregeln. Bevarandetiden kan således komma att överstiga månad en om materialet överlämnas till polis eller åklagare med anledning av misstanke om brott. Vidare får länsstyrelsen medge längre bevarandetid. En förutsättning är att ansökan förlängd bevarandetid har om en gjorts hos länsstyrelsen inom en-månadsfristen jfr tredje stycket. Detta andra undantag är i första hand tänkt för de situationer då bild eller ljud tagits upp med anledning av en inträffad olyckshändelse jfr

7 §. Om t.ex. kameraövervakning skett ett led i försök

som att

avvärja en hotande olyckshändelse eller för att begränsa verkningarna

av en redan inträffad olycka kan det inspelade materialet vara av stor betydelse för att i efterhand utreda vad har hänt. En sådan som utredning kan vara tidsödande och länsstyrelsen kan då efter en särskild tillståndsansökan besluta om förlängd bevarandetid. Att länsstyrelsen vid prövningen sådan ansökan skall göra av en en avvägning mellan integritetsintresset och intresset att bevara av materialet framgår av 5

Andra stycket

Om materialet har överlämnats till polis eller åklagare med anledning

av misstanke om brott får det bevaras till dess att ärendet hos

myndigheten har avslutats utan att förundersökning har inletts eller, om förundersökning har beslutats, förundersökningen har lagts ned

eller avslutats eller, om åtal väckts, målet har avgjorts slutligt. Bestämmelsen har i viss mån utformats efter förebild 7 § lagen av

1995: 1506 om hemlig kameraövervakning. Enligt den bestämmelsen

förutsätts emellertid att inhämtat material skall förstöras omedelbart sedan det granskats om det saknar betydelse från utredningssynpunkt.

214 Författningskommenzar

Med hänsyn till att det i förevarande lagstiftning rör sig om material

inhämtats vid öppen kameraanvändning har det inte ansetts som påkallat med en lika sträng reglering.

Tredje stycket

Enligt denna bestämmelse skall inspelat material omedelbart förstöras sedan bevarandetiden gått ut. Bestämmelsen, som tar över arkivlagens

bestämmelser om gallring 10 §, innebär i fråga om allmänna

handlingar att materialet får förstöras utan de hänsyn som föreskrivs i arkivlagen.

Ansökan om tillstånd och anmälan

13 §

Ansökan om tillstånd och anmälan skall göras skriftligen hos länsstyrelsen i det län där kameraövervakningen skall ske. Ansökan eller anmälan skall göras av den som avser att bedriva kameraövervakningen.

Enligt 4 § krävs huvudregel tillstånd till kameraövervakning för som att övervakningen skall få plats dit allmänheten har tillträde. avse en Motsvarande gäller vid olika former utvidgning av övervakningen. av I 6 10 §§ undantas viss kameraövervakning från tillståndsplikten. I vissa undantagsfallen förutsätts att en anmälan har skett. Detta av gäller enligt 9 § första stycket 4 och 10 § kameraövervakning i banklokaler, postkontor och butikslokaler. Vill man ha en mer vittgående kameraövervakning än vad som medges enligt undantagsstadgandena måste söka tillstånd. Detsamma gäller vid önskemål man längre bevarandetid än en månad. Hithörande frågor har behandom

lats i kommentaren till 4 Förevarande paragraf avser givetvis

samtliga de olika typer av ansökningar som kan göras.

I första meningen i paragrafen föreskrivs att en ansökan respektive

anmälan skall göras hos länsstyrelsen i det län där den aktuella kameraövervakningen skall ske. Det kan väl någon gång inträffa att olika delar övervakningsutrustningen är tänkt att placeras i skilda av län eller att utrustningen skall finnas i ett län och övervakningsobjektet helt eller delvis i ett annat. I sådana fall får ansökningen eller anmälan in till länsstyrelsen i det län där huvuddelen av kameraanläggges ningen skall finnas. Det har inte ansetts nödvändigt att i lagtexten ta in regel om dessa situationer. en I andra meningen föreskrivs att ansöknings- respektive anmälningsskyldigheten åligger den att bedriva kameraövervakningen. som avser

Författningskommentar 215

Det har inte någon betydelse vem som äger anläggningen utan det avgörande är vem som disponerar över den jfr prop. 1989/90: 119 s. 44. Även kameraanvändare överlåta den operativa om en avser att hanteringen av en övervakningsanläggning till ett bevakningsföretag eller annan operatör av en larmcentral är det den som disponerar över anläggningen och inte larmcentralen som får ansöka om tillstånd eller göra en anmälan. Ansökan eller anmälan kan inte heller utan särskilt uppdrag göras för en kunds räkning av det företag som har sålt övervakningsutrustningen.

14§

I en ansökan om tillstånd skall anges de omständigheter som är av betydelse för prövningen av ärendet. Har sökanden inte tidigare meddelats tillstånd till kameraövervakning av det område som ansökningen avser och har heller inte någon anmälan om den skett, skall ansökningen alltid innehålla uppgift om och beskrivning av ändamålet med kameraövervakningen, 2. den utrustning som skall användas samt den plats där utrustningen skall placeras och det område som kan övervakas. Om kameraövervakningen avser en arbetsplats skall till ansökningen vara fogat ett yttrande från skyddsombud, skyddskommitté eller organisation som företräder de anställda.

I denna paragraf finns bestämmelser om vad en ansökan om tillstånd skall innehålla. Enligt utredningens mening är det angeläget att länsstyrelserna kan enas om innehållet i en blankett för ansökan och också kan tillhandahålla blanketter för dem som avser att söka tillstånd till kameraövervakning.

Första stycket

En tillståndsansökan kan avse vitt skilda situationer. Det kan dels vara fråga om tillstånd till en helt ny kameraövervakning, dels om tillstånd till en utvidgning av en redan pågående övervakning. En pågående övervakning kan grundas ett tillstånd, en anmälan enligt 9 eller 10 § eller direkt på lagens bestämmelser utan tillstånd eller anmälan 6-8 §§. I fråga om utvidgning av sådan övervakning som nämns i 6 - 8 torde en ansökan om tillstånd i praktiken bara bli aktuell i de fall som avses i 7 § jfr kommentaren till 12 §. Föreskriften i första stycket avser alla dessa situationer. Sökanden måste alltid ange de omständigheter som har betydelse för länsstyrelsens prövning av

216 Författningskommentar

ärendet så att med ledning ansökningen kan

man av göra den in-

tresseavvägning som förutsätts i 5 Eftersom utvidgningsfallen kan

röra så skilda slag situationer inte några

av anges mer detaljerade

föreskrifter om vad en ansökan skall innehålla. Det emellertid är självklart att det ansökningen måste framgå det av vem är som skall

bedriva kameraövervakningen och övervakningen skall

var äga rum. I den mån det inte har skett tidigare skall i ansökningen i förekommande fall det antal får ha

anges personer som tillgång till inspelat

eller avlyssnat material. Av 11 § följer endast begränsat att ett antal

personer hos den som bedriver kameraövervakningen får ha tillgång

till bevarat material. Något krav på att de skall ha denna

som tillgång till material skall ha viss ställning eller viss arbetsfunktion

en ställs

däremot inte i 11 Det är därför tillräckligt det i

upp att ansökan

anges det antal personer skall ha tillgång till bevarat material, inte

som vilka de är eller vad de har för arbetsfunktioner.

Det bör krävas sökanden att denne strävar efter sin av att göra

ansökan så fullständig att ärendet i princip kan på

avgöras hand-

lingarna. Enligt förvaltningslagen åligger det länsstyrelsen vägleda

att

denne om ansökan är ofullständig. Vidare kan det vid omfattande

mera övervakning eller där övervakningen något skäl kan bli av antas

särskilt ingripande för enskilda nödvändigt länsstyrelsens

vara att

företrädare platsen bildar sig uppfattning riskerna

en om för

integritetsintrång jfr 14 och 15 §§ förvaltningslagen. En inspektion på platsen kan även underlätta bedömningen det

av om är möjligt att genom villkor motverka de risker

som kameraövervakningen kan

innebära utan att ändamålet med övervakningen förfelas. Om sökanden underlåter att efter anmaning länsstyrelsen lämna

av

erforderligt material eller att på något annat sätt medverka till

att

länsstyrelsen får det underlag är nödvändigt för tillståndspröv-

som

ningen, får ärendet avgöras i befintligt skick.

Andra stycket

När ansökningen avser en ny kameraövervakning skall ansökan enligt andra stycket alltid innehålla vissa grundläggande uppgifter. Be-

stämmelsen motsvarar i denna del 8§ andra meningen i den nu gällande lagen om övervakningskameror Som

m.m. framgår av författningstexten är bestämmelsen tillämplig när tillstånd till den

aktuella kameraövervakningen inte har meddelats tidigare och inte

heller anmälan den har skett. om Enligt punkten 1 skall det ske redovisning ändamålet en av med

kameraövervakningen. Sökanden bör vad han vill uppnå med

ange

kameraövervakningen. Han bör även hur lång tid övervakningen

ange

Författningskommentar 217

skall pågå och om den är tänkt att ske kontinuerligt eller med vissa regelbundna upprepningar och under helt eller endast del dygn. av Punkten 2 innebär att sökanden skall lämna information den om

övervakningsutrustning som skall användas. Med övervaknings-

utrustning avses teknisk apparatur, såsom TV-kameror eller andra optisk-elektroniska eller därmed jämförbara instrument, utrustning för

bild- och ljudöverföring och mottagning samt anordningar för

att

manövrera utrustningen. Till övervakningsutrustning hör även tekniska anordningar för analys och bearbetning bild- och ljudmaterialet

av samt medier för att bevara bilder och ljud. Den tekniska apparaturens

prestanda skall anges i ansökningen. Av betydelse för tillståndspröv-

ningen är nämligen bl.a. hur stor del bildytan kan av en person beräknas uppta, om övervakningskameran är fast eller rörlig, om zoomning är möjlig, om upptagningen sker i färg eller inte, vilken

upplösningsgrad som finns, utrustningen möjliggör avlyssning eller

om

upptagning av ljud samt vilken bearbetning är möjlig. Om

som en

särskild dator ingår i övervakningsutrustningen, skall ansökningen innehålla en beskrivning av denna. En redogörelse bör därvid lämnas

för de program som styr datorn liksom de operationer kan utföras som med den vid övervakningen eller i fråga lagrat bild- och senare om

ljudmaterial. Skall en övervakningsanläggning helt eller delvis skötas från en larmcentral skall detta framgå ansökningen.

av Slutligen anges i punkten 3 att ansökningen skall innehålla uppgift

om och beskrivning av den plats där utrustningen skall placeras och

det område som kan övervakas. Som underlag för bedömningen av

vilket integritetsintrång kameraövervakningen kan medföra bör

som beskrivningen även innehålla uppgift i vilken utsträckning området om frekventeras av människor. Skulle övervakningskamera en vara gemensam för två eller flera platser och kunna flyttas mellan dessa samt alternativa övervakningsomrâden behöva bestämmas, skall

uppgifter också om detta lämnas i ansökningen. Om övervaknings-

en anläggning skall vara ansluten till larmcentral skall det i ansöken ningen anges var denna central är belägen.

Tredje stycket

Bestämmelsen behandlas i avsnitt 7.7 i den allmänna motiveringen. I tredje stycket, som motsvarar 8 § andra stycket i lagen överom vakningskameror m.m., har tagits in föreskrift att ett yttrande en om

från ett skyddsombud, en skyddskommitté eller arbetstagarorganisa-

en tion skall ges in tillsammans med ansökningen när kameraövervakningen arbetsplats. Är övervakningsområdet avser en gemensamt för

flera arbetsplatser eller för en arbetsplats med olika arbetstagargrupper kan det bli fråga om flera yttranden.

218 Författningskommentar

15§

En anmälan kameraövervakning skall innehålla uppgift om om den som skall bedriva kameraövervakningen och i förekommande fall den för anmälarens räkning skall ha hand om som övervakningen, 2. i vilken typ verksamhet som övervakningen skall föreav komma, huruvida bilder skall behandlas eller bevaras eller ljud avlyssnas och tas upp, 4. det antal som får ha tillgång till bevarat material personer samt huruvida närområden utanför entréer skall övervakas. Om ändring sker de förhållanden som har redovisats i en en av

anmälan enligt första stycket, skall länsstyrelsen skriftligen

underrättas om förändringen.

En förutsättningarna för att kameraövervakning i bank, post- och av butikslokal skall tillståndsfri, är att anmälan har gjorts om att vara en kameraövervakning skall ske. Detta framgår av 9 § första stycket 4 och 10 § första stycket.

I denna paragraf anges vad en anmälan skall innehålla. Som

utvecklats i den allmänna motiveringen se avsnitt 7.3 är tanken att

anmälan skall enkel beskaffenhet men likväl ge tillräckliga en vara av

upplysningar för att länsstyrelsen vid sin granskning av anmälan och

i sin fortsatta tillsynsverksamhet skall kunna göra en viss bedömning kameraövervakningen verkligen är tillståndsfri och kunna sluta av om sig till hur stora integritetsriskerna med kameraövervakningen är. Upplysningarna i anmälan kommer att utgöra grunden för länsstyrelbedömning i vilken grad tillsyn bör utövas över det aktuella sens av objektet. Ju större integritetsrisker är förenade med kamerasom övervakningen, desto större anledning kan det finnas för länsstyrelsen

att prioritera objektet i sin tillsynsverksamhet.

Liksom när det gäller ansökningsblanketter är det önskvärt att länsstyrelserna kan tillhandahålla blanketter för anmälan jfr kommentaren till 14 §.

Första stycket

Av punkten 1 framgår att en anmälan måste innehålla uppgift om vem

skall bedriva kameraövervakningen. Att den som skall bedriva som kameraövervakningen och anmälaren alltid måste vara en och samma fysiska eller juridiska framgår 13 där det sägs att endast person av den skall bedriva kameraövervakningen är behörig att göra som

Författningskommentar 219

anmälan. De uppgifter lämnas måste tillräckliga för att

som vara

kunna identifiera den som skall bedriva karneraövervakningen och för att länsstyrelsen skall kunna utöva tillsyn över övervakningsobjektet.

Det är fråga samt personnummer eller organisationsnummer, om nanm adresser, m.m. Om den skall bedriva kameraövervakningen avser att låta t.ex. som

larmcentral ha hand om övervakningen, skall uppgift härom lämnas

en

i anmälan. Härmed avses alltså bl.a. den situationen att övervakningsanläggningen, bortsett från själva kameran, finns hos någon annan än

anmälaren. Även den anmälare i sina lokaler t.ex. låter som egna

personal från ett bevakningsföretag ombesörja övervakningen, skall

lämna upplysning därom i anmälan. Enligt punkten 2 skall i anmälan i vilken typ av verksamhet

anges kameraövervakningen skall förekomma. Det kan här endast vara fråga

bankverksamhet, postverksamhet eller försäljning i butik. Det är

om

tillräckligt med enkel upplysning vad det är för verksamhet som

en om skall övervakas.

Vidare skall enligt punkten 3 i anmälan anges huruvida bilder skall

behandlas eller bevaras eller ljud avlyssnas och tas upp.

Om bilder skall behandlas eller bevaras eller ljud avlyssnas och tas skall i anmälan dessutom lämnas uppgift om det antal personer

upp,

får ha tillgång till bevarat material. Detta framgår av punkten 4.

som

Det sagda gäller även det är t.ex. en larmcentral som skall sköta

om

övervakningen. Av 11 § följer att endast ett begränsat antal personer

får ha tillgång till bevarat material. Det bör påpekas att det endast är antalet skall inte vilka de är eller vad de har för personer som anges, arbetsfunktion.

Slutligen gäller enligt punkten 5 att det anmälan skall framgå om

av närområden utanför entréer skall övervakas. Detta kan bli aktuellt

endast om det är fråga om en bank- eller postlokal.

Andra stycket

Enligt bestämmelsen i andra stycket skall en användare skriftligen underrätta länsstyrelsen det sker förändring av de förhållanden

om en

har redovisats i den ursprungliga anmälan. Självfallet måste de

som

förändringar som görs ligga inom de ramar som slagits fast för den

tillståndsfria användningen i 9 och 10 §§. I annat fall krävs tillstånd. Det kan t.ex. fråga om en bank som vill utöka sin vara kameraövervakning till att även närområdet utanför banklokalens avse entréer eller butiksinnehavare som vill utöka sin kameraövervaken

ning till att även inspelning bilder av butikens kassaornråde.

avse av

220 Författningskommentar

Beslut om tillstånd m.m.

16 §

Innan länsstyrelsen meddelar tillstånd till

kameraövervakning

skall den kommun, där den plats finns övervakningen skall

som avse, ha beretts tillfälle att komma in med yttrande.

I paragrafen regleras frågan att inhämta lokala synpunkter vid tillom

ståndsprövningen. Bestämmelsen har behandlats i den allmänna

motiveringen se avsnitt 7.7.

I motsats till vad som gäller enligt lagen övervakningskameror

om

m.m. behöver länsstyrelsen, innan tillstånd meddelas, endast ha berett

kommunen tillfälle sig. Å andra sidan skall att yttra så ske i alla

tillståndsärenden. Det är den kommun, där den plats finns

som

övervakningen skall avse, som skall beredas tillfälle att komma in med

yttrande. I vissa fall kan det vara motiverat att länsstyrelsen bereder kommunen tillfälle att yttra sig först sedan utredningen i övrigt är

fullständig. Med hänsyn till den fördröjning i handläggningen

som ett

sådant förfarande regelmässigt leder till bör det emellertid inte allmänt

rekommenderas. Länsstyrelsen får i stället med hänsyn till karaktären

av det enskilda ärendet avgöra på vilket stadium handläggningen

av

det är lämpligast att höra kommunen.

Det har vidare, bl.a. på grund den stora variation ärenden av av

som finns, inte ansetts lämpligt att i bestämmelsen den tid

sätta ut inom vilken kommunen skall tillfälle att yttra sig. Detta får avgöras av länsstyrelsen från fall till fall. Självklart får länsstyrelsen, så om erfordras, på begäran meddela kommunen anstånd med att komma in

med yttrande. För att få en snabbare handläggning tillståndsärendet

av

kan det vidare vara lämpligt att länsstyrelsen i remissen till kommunen

anger att kommunen, om den inte har några synpunkter på ärendet, snarast meddelar att den avstår från att yttra sig. Ett sådant meddelande från kommunen kan länmas enkel telefonkontakt genom en

med handläggaren på länsstyrelsen. På så sätt undviker

man att ärendet drar ut på tiden, när det redan från början står klart att kommunen inte har några synpunkter. Som har berörts i den allmänna

motiveringen avsnitt 7.7 är det nämligen vanligt att kommunen inte har några synpunkter på ärendet. Av lagtexten framgår att länsstyrelsen alltid kan avslå ansökan

en utan att först ha berett kommunen tillfälle att yttra sig.

Författningskommentar 221

17§

Länsstyrelsen skall meddela de villkor behövs för tillståndet. som Har sökanden inte tidigare meddelats tillstånd till kameraövervakning av det område ansökningen och har heller som avser inte någon anmälan den skett, skall tillstånd innehålla om ett

uppgifter om hur kameraövervakningen får anordnas. Dessa skall

avse övervakningens ändamål, den utrustning får användas som och det område som får övervakas. Ett tillstånd får helt eller delvis meddelas för begränsad tid. en

Bestämmelserna i paragrafen motsvarar 10 § lagen övervakningsom kameror m.m.

Det bör inledningsvis påpekas att villkor meddelas med stöd

som av paragrafen som rör användningen bilder och riktar sig till av som myndigheter inte får utöver vad dessa har att iaktta enligt tryck-

frihetsförordningen och sekretesslagen i fråga offentlighetsprin-

om cipen.

Första stycket

Som har framgått av kommentaren till 14 § första stycket kan ett

tillstånd till kameraövervakning vitt skilda situationer. Det kan

avse

dels vara fråga om tillstånd till helt kameraövervakning, dels

en ny om

tillstånd till en utvidgning av en redan pågående övervakning. En

pågående övervakning kan grunda sig ett tillstånd, anmälan eller en direkt på lagens bestämmelser utan tillstånd eller anmälan. Av första stycket följer att länsstyrelsen i alla dessa olika situationer skall meddela de villkor som behövs för tillståndet. Det är här till skillnad från bestämmelsen i andra stycket, där det i vilka hänanges seenden länsstyrelsen alltid skall förena ett tillstånd med villkor fråga om villkor som får inte behöver meddelas. I till - men - motsats nu gällande rätt 10 § andra stycket innehåller utredningens förslag inte

någon exempliñering av de villkor som kan meddelas. Någon ändring när det gäller länsstyrelsens möjlighet att meddela villkor är dock inte avsedd. Utgångspunkten är de materiella regler finns i lagen och

som villkoren får inte innebära annat än att få viss övervakning i en överensstämmelse med de materiella reglerna. Villkor som kan meddelas med stöd första stycket kan av avse

upplysning om kameraövervakningen, upptagning, användning,

behandling eller bevarande bilder t.ex. när det gäller det antal av

personer som enligt 11 § får ha tillgång till bevarat material eller att

inspelning endast får ske under vissa tider på dygnet, avlyssning och upptagning av ljud samt andra förhållanden betydelse för skydda av att

222 Författningskommentar

enskildas personliga integritet. Som har berörts under 11 § får

däremot ett villkor om tillgång till bevarat material inte ut att

vederbörande skall ha en viss ställning eller viss funktion hos den som

bedriver kameraövervakningen. Ett annat villkor som länsstyrelsen, i

syfte att underlätta sin tillsyn enligt 19 kan meddela i samband med tillståndsgivningen är att tillståndshavaren till länsstyrelsen skall meddela när tillståndet helt eller delvis inte längre utnyttjas jfr 18 §. Om inte villkoren iakttas får länsstyrelsen med stöd 20 § av

förelägga den som bedriver kameraövervakningen att inom viss tid

vidta rättelse. Om föreläggandet inte följs får länsstyrelsen återkalla tillståndet med stöd av 21

Andra stycket

När ett tillstånd avser en ny kameraövervakning skall länsstyrelsen alltid förena tillståndet med vissa villkor. Dessa villkor tar sikte på hur kameraövervakningen får anordnas. Villkoren skall övervakavse ningens ändamål, den utrustning som får användas och det område som får övervakas jfr vad som har sagts i kommentaren till 14 § andra stycket 1-3. Om inte villkoren iakttas kan länsstyrelsen med

stöd av 20 § förelägga den som bedriver kameraövervakningen att

inom viss tid vidta rättelse. Om föreläggandet inte följs kan länsstyrelsen återkalla tillståndet med stöd av 21

Tredje stycket

I länsstyrelsens prövning av vilka villkor som kan behövas för ett tillstånd ingår även frågan om att tidsbegränsa tillståndet. En uttrycklig regel, motsvarande den i 10 § tredje stycket lagen övervakningsom kameror m.m., har tagits in i tredje stycket. Som exempel på situationer där det kan vara lämpligt eller t.o.m. nödvändigt att tidsbegränsa ett tillstånd kan nämnas att övervakningsbehovet redan i ansökningen anges vara begränsat till viss tid exempelvis ett idrotts-

evenemang eller att kameraövervakningen är så integritetskänslig att

det finns skäl att göra en återkommande omprövning. En annan situation kan vara att kameraövervakningen kräver speciell utrustning, vars användning bör utvärderas efter en viss tid. Enligt nu gällande rätt råder en viss osäkerhet huruvida 10 § om tredje stycket lagen om övervakningskameror m.m. medger att ett tillståndsbeslut tidsbegränsas endast i viss del, t.ex. så sätt att

enbart en med ett tillståndsbeslut förenad inspelningsrätt tidsbegränsas,

eller om en sådan tidsbegränsning endast kan göras med stöd av

länsstyrelsens villkorsgivning enligt 10 § andra stycket samma lag jfr

Karnmarrättens i Stockholm dom 1993-06-30, mål 6256-1992; nr

Författningskømmentar 223

refererad i bilaga 3. För att undanröja oklarheter den här punkten framgår det uttryckligen av den föreslagna lagtexten att ett tillstånd nu får helt eller delvis meddelas för en begränsad tid. En sådan tidsbegränsning kan ta sikte t.ex. enbart rätten att spela in bilder, medan övriga moment i kameraövervakningen inte behöver vara begränsade i tiden.

18§

Ändras förutsättningarna för ett tillstånd får länsstyrelsen meddela nya villkor eller, om det inte längre finns förutsättningar för att ge tillstånd, återkalla tillståndet.

Enligt paragrafen, som har sin motsvarighet i 13 § första stycket första

meningen lagen om övervakningskameror m.m., får länsstyrelsen meddela villkor eller återkalla ett tillstånd, om förutsättningarna nya för detta förändras. Så kan vara fallet genom att det ursprungliga

behovet av kameraövervakning inte längre gör sig tillräckligt starkt gällande i förhållande till risken för integritetsintrång. Förutsätt-

ningarna för ett tillstånd kan ha ändrats också genom att det har visat

sig att risken för integritetsintrång genom kameraövervakningen är

större än vad som förutsattes vid tillståndsgivningen. Det är framför allt i situationer av detta slag som en korrigering bör kunna ske genom att länsstyrelsen med stöd av paragrafen meddelar nya villkor. Först sådan åtgärd inte ter sig meningsfull för att skapa förutom en sättningar för tillstånd bör länsstyrelsen enligt samma bestämmelse återkalla tillståndet. Om inte villkoren iakttas kan länsstyrelsen med stöd av 20§

förelägga den som bedriver kameraövervakningen att inom viss tid

vidta rättelse. Om föreläggandet inte följs kan länsstyrelsen återkalla tillståndet med stöd av 21

Tillsyn

19 §

Länsstyrelsen utövar tillsyn över den kameraövervakning som platser dit allmänheten har tillträde. avser

Paragrafen har sin motsvarighet i 11 § lagen om övervakningskameror

m.m. och reglerar frågor om länsstyrelsens tillsynsansvar. Länsstyrelsens tillsynsansvar omfattar enligt bestämmelsen sådan kameraövervakning som avser platser dit allmänheten har tillträde. Utanför tillsynsansvaret faller således kameraövervakning av enskilda

224 Författningskommentar

platser. I den mån länsstyrelsen får uppgifter tyder på att t.ex. som upplysningsplikten inte har fullgjorts, vare sig det gäller kameraövervakning plats dit allmänheten har tillträde eller kameraövervakning av en enskild plats, bör anmälan göras till polis och

åklagare om misstanke om brott mot lagen kameraövervakning.

om

För att länsstyrelsen skall ha rätt att utöva tillsyn är det tillräckligt

att vederbörande börjat sätta upp en övervakningskamera. Tillsynsansvaret föreslås alltså inträda något tidigare än enligt gällande rätt, där det för att tillsynsansvaret skall aktualiseras krävs att - övervakningskameran är uppsatt. I 11 § lagen om övervakningskameror i fyra olika m.m. anges punkter vad tillsynsansvaret omfattar. Någon motsvarande uppräkning

har inte ansetts erforderlig. Länsstyrelsen har nämligen att till att

se samtliga lagens bestämmelser följs, förutsatt att det gäller kameraövervakning av platser dit allmänheten har tillträde. Länsstyrelsen skall således bl.a. se till att upplysningsplikten enligt 3 § fullgörs, att bestämmelserna om tillstånd i 4 § följs, att den fått tillstånd som iakttar lagens bestämmelser och de villkor i beslutet samt som anges l att den som tillståndsfritt 6-8 §§ och den som tillståndsfritt efter

anmälan 9 och 10 §§ får bedriva kameraövervakning följer lagens 5

bestämmelser.

Länsstyrelsens befogenheter vid tillsynen regleras i 20-22 och

26 §§.

20§

Om sådan kameraövervakning som avser en plats dit allmänheten

har tillträde sker i strid med vad gäller för övervakningen, som får länsstyrelsen förelägga den som bedriver kameraövervak-

ningen att inom viss tid vidta rättelse. Ett sådant föreläggande

skall delges. Vad som sägs i första stycket gäller dock inte sådan kameraövervakning som bedrivs med stöd av 6-8 §§.

I paragrafen regleras vilka åtgärder som länsstyrelsen kan vidta om sådan kameraövervakning plats dit allmänheten har som avser en tillträde sker i strid med vad som gäller för övervakningen. Det kan röra sig om förhållanden som har uppmärksammats vid en av länsstyrelsen gjord inspektion, t.ex. att upplysningsplikten inte fullgörs på ett tillräckligt tydligt sätt, att bilder spelas in trots att detta inte är tillåtet eller att en bank övervakar ett alltför stort närområde utanför entréerna. Vad som sägs i paragrafen gäller dock inte sådan kameraövervakning som sker helt tillståndsfritt enligt 6-8 §§.

Författningskommentar 225

Första stycket

Länsstyrelsen kan med stöd av första stycket första meningen i

paragrafen ingripa inte bara mot den kameraövervakning sker

som

efter tillstånd utan även mot den kameraövervakning sker

som tillståndsfritt efter anmälan 9 och 10 §§. Det kan exempelvis direkt av en anmälan utläsas att verksamheten visserligen är av sådan typ att

kameraövervakning får bedrivas där efter anmälan bank-, post- eller butikslokal men att övervakningen i något hänseende sträcker sig

längre än vad som är medgivet enligt 9 eller 10 t.ex. att närområdet utanför en butiksentré övervakas. Det kan också anmälan och av en förfrågningar från länsstyrelsens sida framgå att för många personer avses ta del av bevarat material. Inspektioner kan vidare visa att övervakningen i ett eller flera hänseenden sträcker sig längre än vad som är medgivet enligt 9 eller 10 I situationer som de nu nämnda kan

länsstyrelsen enligt bestämmelsen förelägga den bedriver

som kameraövervakningen att vidta rättelse, i det första exemplet att ovan upphöra med övervakningen av närområdet utanför butiksentrén. Däremot skall ett föreläggande att vidta rättelse inte utfärdas det om av anmälan eller på något annat sätt framgår att verksamheten inte utgör ett anmälningsfall utan att tillstånd behövs för den aktuella

övervakningen, dvs. det är inte fråga om kameraövervakning i en

banklokal, ett postkontor eller en butikslokal. Anmälaren kan nämligen i en sådan situation inte vidta rättelse, eftersom det brister i den grundläggande förutsättningen för ett anmälningsfall. Länsstyrelsen får i ett sådant fall i stället upplysa den bedriver kameraövervaksom ningen om att övervakningen inte får bedrivas utan tillstånd, uppmana vederbörande att omedelbart upphöra med kameraövervakningen samt

framhålla att polisanmälan om brott mot lagen om kameraövervakning

annars kan komma att göras. Det bör framhållas att det endast är den bedriver kamerasom övervakningen som kan föreläggas att vidta rättelse, inte den som endast sköter den operativa driften övervakningsanläggningen, t.ex. av en larmcentral. I de fall det genom en inspektion eller annars kommer till länsstyrelsens kännedom att man på larmcentralen i något avseende inte följer lagens bestämmelser, får således ett föreläggande att vidta rättelse utfärdas mot den som bedriver kameraövervakningen. Ansvaret för att kameraövervakningen sker i enlighet med lagens bestämmelser stannar nämligen kvar hos den som disponerar över övervakningsanläggningen, dvs. den som har tillståndet eller den som

har gjort anmälan se avsnitt 7.2.4. Denne får genom att åberopa det

avtal som har träffats mellan parterna se till att kameraövervakningen bringas i överensstämmelse med lagens bestämmelser eller, i sista hand, säga upp avtalet med larmcentralen.

226 Författningskommentar

Konsekvenserna att föreläggandet inte följs regleras i 21

av

Länsstyrelsen bör i sitt föreläggande erinra innehållet i 21

om

Det bör dock framhållas att ett föreläggande naturligtvis inte bör utfärdas om en muntlig eller skriftlig erinran kan antas

vara en tillräcklig åtgärd. Bestämmelsen i första stycket andra meningen innebär att delgiv-

ning av ett föreläggande att vidta rättelse skall ske med den mot vilket föreläggandet riktar sig. Föreskrifterna i delgivningslagen 1970:428

blir här tillämpliga.

Andra stycket

Enligt andra stycket omfattar paragrafen inte den kameraövervakning som sker helt tillståndsfritt enligt 6-8 §§. Detta hänger med

samman

att länsstyrelsen vid sådan kameraövervakning skulle sakna möjlighet att enligt 21 § reagera mot den inte följer föreläggandet. Det

som

finns inget tillstånd att återkalla och någon anmälan har heller inte gjorts. Under sådana förhållanden framstår möjlighet för länsstyrel-

en

sen att utfärda ett föreläggande som föga meningsfull. I författnings-

kommentaren till 21 § redovisas motiven till varför det inte ansetts

erforderligt att införa en särskild möjlighet att förbjuda sådan kamera-

övervakning som bedrivs med stöd 6-8 §§. av Om länsstyrelsen i sin tillsynsverksamhet skulle uppmärksamma att

den kameraövervakning som sker med stöd 6-8 §§ inte bedrivs i

av

enlighet med lagens bestämmelser, får länsstyrelsen alltså nöja sig med att påpeka missförhållandena och uppmana den som bedriver kameraövervakningen att vidta rättelse. I sista hand kan länsstyrelsen naturligtvis anmäla den som bryter mot lagen till polis och åklagare.

Som utvecklas i anslutning till 21 § torde dessa åtgärder också vara tillräckliga för att komma till rätta med eventuella avvikelser från

lagens bestämmelser. Det bör dock när det gäller kameraövervakning enligt 6-8 framhållas att, i den mån övervakningen sker med stöd av tillstånd, ett föreläggande enligt 20 § att vidta rättelse naturligtvis

kan utfärdas. En sådan situation, t.ex. då ett tillstånd till längre bevarandetid av upptaget bild- och ljudmaterial än vad 12 § medger

en månad har meddelats, torde dock bara bli aktuell i de fall

som avses i 7

21§

Om ett föreläggande enligt 20§ inte följs, får länsstyrelsen återkalla tillståndet eller, i fall i 9 och 10 §§, förbjuda

som avses

fortsatt kameraövervakning. Förbudet gäller till

dess att en ny anmälan enligt 15 § har gjorts.

Författningskommentar 227

I paragrafen anges vilka åtgärder som kan vidtas om det enligt 20 §

meddelade föreläggandet inte följs. Om kameraövervakning sker med stöd av tillstånd får tillståndet återkallas. Inget torde dock hindra att det mer eller mindre omedelbart till länsstyrelsen ges in en ny ansökan om tillstånd till samma kameraövervakning. Eftersom länsstyrelsen vid tillståndsprövningen endast skall göra en intresseavvägning 5 § och inte kan anlägga synpunkter sökandens lämplighet att bedriva kameraövervakning, torde en sådan ansökan bifallas, förutsatt naturligtvis att lagens bestämmelser

är uppfyllda. Länsstyrelsen bör dock i en sådan situation intensifiera

sin tillsyn över det aktuella objektet. Om kameraövervakning sker utan tillstånd men efter anmälan 9 och 10 §§ får länsstyrelsen med stöd av bestämmelsen förbjuda fortsatt kameraövervakning grundval av den ingivna anmälan. En förutsättning för att kameraövervakningen skall kunna tas upp nytt är att det till länsstyrelsen ges in en ny anmälan om kameraövervakning enligt 15 En amnälan kan i princip göras omedelbart. En följd ny detta är liksom vid fall nytt tillstånd att ny avgift då måste av - av erläggas jfr avsnitt 7.9. Görs en ny anmälan bör dock länsstyrelsen snarast vidta åtgärder för att få till stånd en noggrann tillsyn över objektet. Det kan inträffa att den blivit föremål för ett förbud väljer att som ansöka tillstånd i stället för att göra en ny anmälan. Detta kan om förekomma vederbörande i något hänseende vill utöver den om kameraövervakning som medges enligt 9 eller l0§ och som han

tidigare har bedrivit. Ansökan om tillstånd till den utvidgade kamera-

övervakningen skall då prövas av länsstyrelsen enligt vanliga regler medan förbudet mot kameraövervakningen i dess ursprungliga form står fast. Både när ett tillstånd återkallas och när fortsatt kameraövervakning förbjuds enligt aktuella bestämmelsen bör vidare i normalfallet den nu anmälan göras till polis och åklagare om misstanke om brott mot en kameraövervakning. En sådan amnälan kan, vilket berörs lagen om

vid 25 leda till förutom straffansvar att övervakningsutrustningen

tas i beslag och sedermera förverkas. Eftersom förevarande paragraf förutsätter att ett föreläggande har delgetts den som bedriver kameraövervakningen, är den naturligtvis inte tillämplig vid kameraövervakning som bedrivs helt tillståndsfritt med stöd 6-8 §§. Vid sådan kameraövervakning saknar länsstyrelav nämligen enligt 20 § andra stycket rätt att utfärda föreläggande att sen vidta rättelse. Som nämndes i kommentaren till den bestämmelsen är motiven till detta att länsstyrelsen vid kameraövervakning av nu nämnt slag saknar möjlighet att mot den som inte följer förelägganreagera

228 Färfattningskommentar

det. Det finns då inget tillstånd att återkalla och någon anmälan har heller inte gjorts.

Det vore naturligtvis möjligt att införa ordning innebar en som att

länsstyrelsen även i fall med tillståndsfri kameraövervakning enligt

6-

8 skulle ha rätt att förbjuda övervakningen. När det gäller kamera-

övervakning som sker med stöd 6 § dvs. TV-backspeglar av m.m. , får risken för missbruk dessa mycket speciella anordningar, av som endast är avsedda att förbättra sikten för föraren eller användaren,

anses vara mycket liten. Det finns därför knappast något behov att införa en möjlighet för länsstyrelsen att i dessa fall kunna förbjuda

kameraövervakningen. Övrig kameraövervakning som sker tillstånds-

fritt med stöd av bestämmelserna i 6-8 torde i flertalet fall bedrivas av polis, räddningsledare eller myndighet godkänd av annan av personal. Att så är fallet framgår direkt bestämmelserna i 6 § 2 såvitt av

avser kameraövervakning vid automatisk hastighetsövervakning, 7 och 8 §§. När det gäller kameraövervakning av skyddsobjekt 6 § 2

följer av bestämmelsen i 9 § lagen 1990:217 skydd för samhällsom viktiga anläggningar m.m. att sådana objekt får bevakas endast av polismän, militär personal eller särskilt utsedd personal. Den annan som bevakar ett skyddsobjekt och inte är polisman kallas i lagen

skyddsvakt. Enligt 5 § förordningen 1990:1334 skydd för

om samhällsviktiga anläggningar m.m. skall den utses till skyddsvakt som vara godkänd av länsstyrelsen i det län där han är bosatt. Den som inom Försvarsmakten utses till skyddsvakt och tillhör den militära som personalen skall dock i stället godkänd Försvarsmakten. Ett vara av godkännande skall bestämd tid, längst fem år, och kan avse en begränsas till att avse endast vissa skyddsobjekt. Enligt 6 § i förord-

ningen får som skyddsvakt endast godkännas den har erforderlig

som utbildning och som även i övrigt är lämplig för uppgiften. Även om det synes vara något oklart huruvida den endast bedriver kamerasom övervakning av ett skyddsobjekt även måste ha ett förordnande som skyddsvakt, torde det dock i flertalet fall förhålla sig det viset att den som är förordnad skyddsvakt även sköter kameraövervaksom ningen. Det förefaller nämligen mycket opraktiskt att ha det anordnat på något annat sätt, eftersom det endast är den är polisman eller som

förordnad som skyddsvakt har de befogenheter ingripa

som att som anges i skyddslagen. Enligt utredningens mening kan det förutsättas

att de som bedriver kameraövervakning med stöd 6 § 2 eller 7 och

av 8 §§ rättar sig efter de råd eller anvisningar länsstyrelsen kan som komma att lämna. Inte heller i dessa fall finns därför behov ett av att

införa en möjlighet för länsstyrelsen att kunna förbjuda kameraövervakning. Den straffrättsliga sanktion kan följa får

som anses vara

tillräcklig vid den kameraövervakning i 6-8 §§. Slutligen

som avses kan nämnas att länsstyrelsen redan enligt gällande rätt saknar nu

Författningskommentar 229

möjlighet att förbjuda den kameraanvändning sker tillståndsfritt,

som t.ex. vid övervakning av skyddsobjekt och vid användning s.k. TVav backspeglar. Det finns inget som tyder att detta skulle ha inneburit några problem.

Som nämndes i kommentaren till 20 § kan dock kameraövervakning

som bedrivs med stöd av 6-8 §§ till viss del ske med stöd tillstånd, av t.ex. då det är fråga om tillstånd till en längre bevarandetid för upptaget bild- eller ljudmaterial än vad 12 § medger månad. I ett

en

sådant fall, vilket endast torde bli aktuellt vid kameraövervakning

enligt 7 kan länsstyrelsen naturligtvis återkalla det tillståndet med stöd av 21

22§

Länsstyrelsen har rätt att för tillsynen få tillträde till kontrollrum

och andra delar av en övervakningsanläggning.

Länsstyrelsen får också begära upplysningar från den som

bedriver kameraövervakning samt granska bevarat bild- eller

ljudmaterial. Vad som sagts nu gäller även i fråga den om som för annans räkning har hand om övervakningen.

I paragrafen regleras länsstyrelsens möjligheter att vidta åtgärder i sin

tillsynsutövning. Paragrafen har sin motsvarighet i 12 § lagen

om övervakningskameror m.m. Det bör påpekas att bestämmelsen endast

är tillämplig vid sådan kameraövervakning plats dit

som avser en allmänheten har tillträde.

Första stycket

Bestämmelsen ger länsstyrelsen rätt att för tillsynen erhålla tillträde till

kontrollrum och andra delar av en övervakningsanläggning, oavsett

om anläggningen helt eller delvis finns hos kameraanvändaren eller tillhör t.ex. den larmcentral som sköter den operativa hanteringen av övervakningen. Det kan fråga den lokal eller plats t.ex. vara om annan

där uppsättning av en kamera påbörjats eller där kameran är uppsatt,

ett kontrollrum varifrån kameran manövreras samt den lokal där

monitorer, inspelningsutrustning och inspelat material förvaras. Det saknar således betydelse om monitorer, inspelningsutrustning, bevarat

material m.m. finns hos larmcentralen, eftersom denna i ett sådant fall

får anses vara en del av övervakningsanläggningen.

230 Författningskommentar

Andra stycket

Enligt första meningen får länsstyrelsen också begära upplysningar

från den som bedriver kameraövervakning samt granska bevarat bild-

eller ljudmaterial. Länsstyrelsen kan vid sådan granskning bl.a. få en

kännedom om förhållanden är känsliga från sekretessynpunkt jfr

som 23 § samt kontrollera huruvida bestämmelserna bevarandetid för om inspelat material iakttas. Även den för kameraanvändarens som räkning handhar den

operativa hanteringen av övervakningen, t.ex. larmcentral, är

en uppgiftsskyldig enligt bestämmelsen. Detta följer andra meningen. av

Enligt samma bestämmelse är denne skyldig att låta länsstyrelsen

granska bevarat bild- eller ljudmaterial.

Att länsstyrelsen kan förelägga den vite underlåter att

som ge tillträde, lämna upplysningar eller hålla tillhanda bevarat bild- eller ljudmaterial framgår av 26 Enligt bestämmelse kan samma länsstyrelsen för att bereda sig tillträde vid behov anlita polishandräck-

ning. För att länsstyrelsen skall ha rätt till tillträde, begära upplysningar

eller granska bevarat bild- eller ljudmaterial, krävs att sådan

apparatur, som enligt l § första stycket 1 är övervakningsatt anse som kameror, har börjat sättas upp, är uppsatt eller används. Som framgår av 19 § och kommentaren till den bestämmelsen utövar länsstyrel-

sen tillsyn över kameraövervakning, varmed enligt 1 § första stycket

2 förstås uppsättande och användning övervakningskameror. av Länsstyrelsen måste alltså, liksom enligt gällande lagstiftning, för nu att kunna agera med stöd av förevarande bestämmelse ha något slags

belägg för att det är fråga kameraövervakning.

om Någon mer långtgående rätt till undersökning har inte länsstyrelsen. Om t.ex. någon inte medger att han börjat sätta övervakningsupp en kamera eller att han har en övervakningskamera uppsatt eller påstår att

viss utrustning inte är övervakningskamera, får därför

att anse som utredningen om misstänkt brott i förekommande fall ske genom

polismyndighetens försorg. Om någon emellertid bedriver kameraövervakning och förekommer anledning att den är tillståndspliktig eller

omfattas av anmälningsplikt enligt 9 eller 10 § eller i övrigt enligt 19 § omfattas av länsstyrelsens tillsyn, kan länsstyrelsen enligt 26 § förelägga vite vid underlåtenhet att lämna tillträde, tillhandahålla upplysningar för tillsynen eller tillhandahålla bevarat material. Härutöver kan som nyss nämnts länsstyrelsen enligt besamma

stämmelse begära polishandräckning för erhållande tillträde. I

av

praktiken torde dock de nämnda åtgärderna knappast bli aktuella

nu

vid sådan kameraövervakning bedrivs med stöd 6-8 §§. Som

som av har berörts i kommentaren till 20 och 21 är avsikten att i dessa fall

Författningskommentar 231

länsstyrelsen inom för sin tillsyn får ge polismyndigheten,

ramen räddningsledaren etc. de råd eller anvisningar som kan behövas för att tillgodose integritetsintressena vid övervakningen.

Tystnadsplikt

23 §

Den tar befattning med uppgift som har inhämtats genom som sådan kameraövervakning kräver tillstånd eller anmälan, får som inte obehörigen röja eller utnyttja vad han till följd därav fått veta

någon enskilds personliga förhållanden.

om I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekretesslagen 1980:100.

I regleras frågor tystnadsplikt i enskild verksamhet och paragrafen om

sekretess i det allmännas verksamhet. Bestämmelsen, som motsvarar § i lagen övervakningskameror syftar till att ge den 14 om m.m.,

enskilde skydd mot integritetsintrång genom att begränsa spridningen

inhämtats vid kameraövervakning. I det avseendet

av uppgifter som

utgör bestämmelsen ett komplement till det skydd mot spridning av

inspelat bild- och ljudmaterial bestämmelserna om tillgång till

som bevarat material i ll och 12 §§ innebär. Eftersom en föreskrift om

tystnadsplikt medför att den grundlagsskyddade yttrandefriheten begränsas får bestämmelsen inte ges vidare tillämpnings-område än

nödvändigt jfr prop. 1989/902119 s. 34.

Första stycket

I första stycket, där frågan tystnadsplikt i enskild verksamhet

om

regleras, har tillämpningsområdet begränsats till tillstånds- och

amnälningsfallen. Sådan kameraövervakning enligt 6 8 §§ är som undantagen från tillståndsplikten är således också undantagen från

bestämmelsen tystnadsplikt. Den kameraövervakning som är

om

undantagen från tillämpningsområdet bedrivs dock vanligen i någon

form offentlig verksamhet och kan därför, som berörs i kommenav till den aktuella bestämmelsen i sekretesslagen, omfattas av taren sekretesslagens reglering. Av undantagen torde endast sådan kameraövervakning i 6 § 1 s.k. TV-backspeglar i allmänhet som avses - -

bedrivas i privat regi. Sistnänmda form kameraövervakning kan

av

emellertid vanligen inte medföra några nämnvärda integritetsintrång. Det är därför inte motiverat att låta bestämmelsen om tystnadsplikt

omfatta även sådan övervakning.

232 Författningskommentar

Tystnadsplikten omfattar såväl sådana uppgifter enskildas om personliga förhållanden inhämtats fortlöpande sådana som som uppgifter som inhämtats från bevarat bild- och ljudmaterial. Tystnadsplikten gäller även uppgifter inhämtats via larmcentraler som som

kameraanläggningar kan var anslutna till se avsnitt 3 samt uppgifter

som inhämtats otillåten kameraövervakning. I 20 kap. 3 §

genom brottsbalken finns bestämmelser straff för den gör sig skyldig om som till brott mot tystnadsplikt.

Andra stycket

Av andra stycket framgår att för sekretess i det allmännas verksamhet

gäller särskilda bestämmelser i sekretesslagen. Det år bestämmelsen i 7 kap. 32 § sekretesslagen 1980:100 Bestämmelsen i

som avses. fråga föreskriver att sekretess skall gälla för sådan uppgift enskilds om

personliga förhållanden som har inhämtats vid kameraövervakning som avses i lagen 1997:000 kameraövervakning, det kan

om om antas att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Lagrummet kommenteras i det följande.

Straff

m.m. i

24 §

Till böter eller fängelse i högst ett år döms den uppsåtligen

som eller av oaktsamhet

bryter mot bestämmelsen i 3 § upplysningsplikt,

om

bryter mot bestämmelsen i 4 § tillståndsplikt,

om 3. bryter mot bestämmelsen i 9 § första stycket 4 eller 10 § om anmälningsplikt, 4. bryter mot bestämmelsen i 12 § bevarandetid, om bryter mot villkor har meddelats med stöd 17 eller som av 18 I ringa fall döms inte till ansvar.

Paragrafen innehåller straffbestämmelser och motsvarar 15 § lagen om övervakningskameror m.m.

Begreppet kameraövervakning sådant det används i lagförslaget

omfattar inte endast optisk personövervakning utan även avlyssning och upptagning av ljud. Det kan därför uppstå konkurrens mellan lagens straffstadgande och bestämmelsen i 4 kap. 9 § brottsbalken a om olovlig avlyssning. Detta kan bli fallet någon uppsåtligen om

bedriver kameraövervakning innefattar avlyssning och upptagning

som av ljud utan att iaktta bestämmelsen i 3 § upplysningsplikt. Om så om

Författningskommentar 233

sker torde båda lagrummen bli tillämpliga och gärningsmannen dömas för olovlig avlyssning och för brott mot lagen om kameraövervakning i brottskonkurrens. Straffbestämmelserna är inte formellt utformade så att ansvaret

riktas mot någon särskilt utpekad person. I praktiken torde de

emellertid inte kunna bli tillämpliga annan än den som disponerar över övervakningsanläggning. Vem som äger övervakningsanläggen ningen saknar alltså betydelse i detta sammanhang jfr författningskommentaren till 13 §. Straffansvaret ligger för övrigt kvar hos den disponerar över anläggningen även om denne skulle anförtro hela som eller delar kameraövervakningen ett bevakningsföretag eller av en larmcentral. Lagstiftningen kameraövervakning har till syfte att ge enskilda om skydd mot integritetsintrång och det avgörande för bedömningen av en gärnings straffvärde blir därför hur allvarligt integritetsintrång den kunnat förorsaka. Vid bedömningen måste samtliga omständigheter kring övervakningen beaktas. Av stor betydelse är naturligtvis var den olovliga kameraövervakningen har ägt rum. Det framstår således som

allvarligare bevakningsområdet utgjorts t.ex. av en kundtoalett, ett

om

omklädningsrum eller ett politiskt partis möteslokal än om det utgjorts

plats där det finns anledning anta att utomstående kan iaktta vad av en företar sig. Andra faktorer som måste vägas in vid bedömningen man är hur länge övervakningen pågått och med vilka medel den skett. Om övervakningen pågått eller varit avsedd att pågå en längre tid innebär det att integritetskränkningen och därmed den brottsliga gärningen kan allvarligare. Vidare gäller att om den utrustning som använts vara tillåtit mycket detaljerade observationer detta också kan påverka straffvårdet. Om kameraövervakningen innebär överträdelser av flera

paragrafens straffstadganden kan detta ofta vara försvårande. Har

av någon utfört tillståndspliktig kameraövervakning utan att söka tillstånd och utan att upplysa övervakningen är förfarandet naturligtvis i om regel allvarligare gärningen endast innefattat brott antingen än om mot

upplysningsplikten eller tillståndsplikten. Vid bedömningen av

straffvårdet skall det dock framhållits alltid ske en samlad som ovan bedömning samtliga omständigheter. Vid bedömningen skall av givetvis även de allmänna regler straffmätning som finns i 29 kap. om brottsbalken beaktas.

Första stycket

I punkten 1 straffsanktioneras brott mot upplysningsplikten. I

författningskommentaren till 3 § första stycket behandlas frågan om vad krävs för att upplysningsplikten skall vara uppfylld. Eftersom som begreppet kameraövervakning omfattar inte bara upptagning, be-

234 Författningskommentar

handling och bevarande av bilder utan även avlyssning och upptagning

av ljud innebär en upplysning om kameraövervakning att enligt

ansvar förevarande lagrum inte kan utkrävas oavsett vilken form kameraav

övervakning som bedrivits. När avlyssning och upptagning ljud

av

ingår som en del i kameraövervakningen måste emellertid allmänheten

ges tydlig information om detta för att den bedriver övervaksom ningen skall undgå ansvar för brott mot straffbestämmelsen olovlig om avlyssning i 4 kap. 9 a § brottsbalken. Det är framhållits som ovan den som disponerar över kameraanläggningen har ansvaret för att som upplysningsplikten fullgörs.

I punkten 2 behandlas brott mot tillståndsplikten. Av 4 § framgår vad tillståndsplikten omfattar. Det generella tillståndskravet omfattar kameraövervakning som avser platser dit allmänheten har tillträde. Genom 6 10 undantas viss sådan kameraövervakning från

-

tillståndskravet. Som framgår av 12 § måste även den som vill få rätt

till längre bevarandetid än en månad söka tillstånd till detta hos länsstyrelsen. Den som underlåter att söka sådant tillstånd och bevarar materialet längre än en månad är emellertid att straffa enligt punkten 4. I förevarande punkt straffbeläggs endast överträdelse den av tillståndsplikt som föreskrivs i 4 Ansvaret för att tillstånd söks

åvilar den som skall bedriva kameraövervakningen. Detta framgår

av

13 i

överträdelse anmälningsplikten kriminaliseras punkten 3. i

av genom Anmälningspliktens omfattning framgår av 9 och 10 §§. Tillämpnings-

området är begränsat till fall där samtliga förutsättningar för kamera-

övervakning enligt dessa paragrafer föreligger utom den att anmälan skall göras. De fall som avses är således när kameraövervakning skett i bank, post eller butik i enlighet med de föreskrifter lämnas i 9 som eller 10 § men där den som har bedrivit övervakningen underlåtit att anmäla saken till länsstyrelsen. I punkten 4 straffbeläggs överträdelse bevarandetiden. Av 12 § av framgår att bild- eller ljudmaterial som har tagits upp vid sådan

kameraövervakning som avser en plats dit allmänheten har tillträde får

bevaras under högst en månad om materialet inte dessförinnan har överlämnats till polismyndighet eller åklagarmyndighet med anledning av misstanke om brott eller länsstyrelsen medgett en längre bevarandetid. För att fri från ansvar för överträdelse av denna bestämmelse måste således den som bedriver övervakningen inom månad från en upptagningen antingen ha förstört materialet, överlämnat det till polis eller åklagare med anledning av misstanke om brott, eller gett in en ansökan om förlängd bevarandetid till länsstyrelsen. Som framhålls i kommentaren till punkten 2 skall den som bevarat materialet hos sig längre tid än en månad utan att söka tillstånd till förlängd bevarandetid

Författningskommentar 235

fällas till för brott bestämmelsen om bevarandetid och inte ansvar dessutom för brott mot tillstândsplikten. Den bryter mot villkor länsstyrelsen har meddelat med som som stöd 17 eller 18 § kan straffas enligt punkten 5. Det är den som av bedriver kameraövervakningen som har ansvaret för att givna villkor följs. I subjektivt hänseende krävs uppsåt eller oaktsamhet.

Andra stycket

I andra stycket undantas ringa fall från straffansvar. Vilka faktorer

skall beaktas vid bedömningen en lagöverträdelses straffvärde

som av

har berörts i det föregående. Här skall endast tas upp några exempel på fall, formellt sett innefattar lagöverträdelse, men som kan

som en betrakta ringa och därför inte föranleder straffansvar. vara att som Underlåtenhet att ansöka tillstånd eller att göra en anmälan kan om

således bedömas ringa om underlåtenheten beror uppenbart

som

förbiseende. Detsamma kan gälla beträffande brott mot upplysningsplikten, denna fullgjorts tidigare skylten fallit ned eller tagits

om men

bort någon och det förflyter viss tid innan detta upptäcks och

av annan

åtgärdas. Ett annat exempel kan att upplysningsplikten åsidosatts

vara i privat sammanhang, t.ex. i ett utrymme i en bostad där ett rent

utomstående sällan eller aldrig kan tänkas uppehålla sig.

25§

Övervakningsutrustning har använts vid brott enligt denna

som lag skall förklaras förverkad, det inte är oskäligt. om

Paragrafen, motsvarar 16 § i gällande lag, innehåller en före-

som nu skrift förverkande. Föreskriften kompletteras av de allmänna om bestämmelserna i 36 kap. brottsbalken förverkande. Förverkande om

förutsätter enligt bestämmelsen att det föreligger ett brott enligt den nu

aktuella lagen. Att förverkande skall ske om det inte är oskäligt innebär att förverkande endast skall ske då det är fråga om fall av allvarligare beskaffenhet jfr 36 kap. 16 § brottsbalken. Förverkande

är inte avsett att ske i fall då t.ex. den som har begått brottet närmast

har gjort sig skyldig till ett förbiseende och det befarade eller

integritetsintrånget varit ringa. Även utrustningens värde

uppkomna har betydelse vid denna bedömning.

En Övervakningsutrustning, grund brott mot lagen

som av skäligen kan antas bli förverkad, kan dessförinnan tas i beslag enligt

reglerna i 27 kap. rättegångsbalken.

236 Födattningskommentar

26§

Om den som bedriver kameraövervakning eller den för

som

annans räkning har hand om övervakningen underlåter att i enlighet med 22 § ge tillträde eller lämna upplysningar eller hålla tillhanda bevarat bild- eller ljudmaterial, får länsstyrelsen

förelägga vite. För att bereda sig tillträde får länsstyrelsen vid

behov anlita polishandräckning

Paragrafen har sin motsvarighet i 17 § lagen övervakningskameror om i m.m. Frågor om föreläggande och utdömande vite regleras i lagen

av g

1985:206 om viten.

i

Enligt 22 § har länsstyrelsen rätt att för tillsynen få tillträde till

kontrollrum och andra delar övervakningsanläggning. Den

av en

i

som

bedriver kameraövervakningen eller den för räkning har

som annans k hand om övervakningen skall dessutom enligt bestämmelse samma lämna länsstyrelsen de uppgifter den behöver för sin tillsyn som samt tillhandahålla bevarat bild- eller ljudmaterial för granskning av länsstyrelsen. Enligt förevarande bestämmelse får länsstyrelsen förelägga den som

bedriver kameraövervakningen eller den för räkning har

som annans

hand om övervakningen vite för att framtvinga tillträde till kontrollrum och andra delar av en övervakningsanläggning eller lämnande

av upplysningar. Detsamma gäller för att framtvinga tillhandahållande av bevarat bild- eller ljudmaterial. Enligt bestämmelsen får länsstyrelsen vidare vid behov anlita

polishandräckning för att bereda sig tillträde. Länsstyrelsen måste, för att bestämmelsen skall tillämplig, ha

vara

något belägg för att det är fråga kameraövervakning.

om

Överklagande m.m.

27 §

Länsstyrelsens beslut får överklagas hos allmän förvaltnings-

domstol. Justitiekanslern får överklaga ett beslut för att ta tillvara

allmänna intressen. Beslut tillstånd till kameraövervakning får

om överklagas även av den kommun där den plats finns översom

vakningen skall avse och, kameraövervakningen skall

om avse en arbetsplats, av en organisation företräder de anställda. som Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten utom i mål där Justitiekanslern för talan.

Författningskommentar 237

I paragrafen, som har sin motsvarighet i 18 § lagen om övervakningskameror m.m. regleras frågor om överklagande.

Första stycket

Bestämmelsen motsvarar 18 § första stycket lagen om övervakningskameror m.m. och innebär att länsstyrelsens beslut överklagas till länsrätt.

Andra stycket

Bestämmelsen i andra stycket första meningen har samma lydelse som sin nuvarande motsvarighet i 18 § andra stycket första meningen lagen övervakningskameror m.m. Avsikten med bestämmelsen är att JK om liksom hittills skall ha ett övergripande ansvar för att bevaka mer frågor om enhetlighet och frågor av principiell karaktär i rättstillärnpningen. Föreskriften innebär emellertid inte någon inskränkning i befogenheterna för JK att överklaga ett tillståndsbeslut för att ta tillvara integritetsintressena i det enskilda fallet. Andra meningen i andra stycket motsvaras i sak av 18 § andra stycket andra meningen i lagen om övervakningskameror m.m. Den enda förändring har gjorts är att möjligheten att överklaga ett som

beslut undantag från upplysningsplikten har tagits bort såsom

om obehövlig. Enligt utredningens förslag har länsstyrelsen nämligen

ingen möjlighet att besluta om undantag från upplysningsplikten se

avsnitt 7.5 och författningskommentaren till 3 §.

Tredje stycket

Enligt bestämmelsen, som motsvarar 18 § tredje stycket lagen om

övervakningskameror m.m. krävs prövningstillstånd vid överklagande

, till kammarrätten. Undantag har liksom enligt nu gällande rätt gjorts

för mål där JK för talan. Under vilka förutsättningar prövningstillstånd

får meddelas framgår 34 § andra stycket förvaltningsprocesslagen av a 1971:291. Att JK:s möjligheter att föra talan i Regeringsrätten inte

heller är beroende prövningstillstånd framgår av 35 § tredje stycket

av

2 förvaltningsprocesslagen se kommentaren till den bestämmelsen.

28§

Regeringen får föreskriva avgift för länsstyrelsens handläggom ning.

Paragrafen motsvarar 19 § lagen om övervakningskameror m.m.

238 Författningskommentar

Övergångsbestämmelser

Denna lag träder i kraft den då lagen 1990:484 överom vakningskameror m.m. upphör att gälla. 2. Beslut om tillstånd eller villkor som har meddelats med stöd av den gamla lagen skall anses ha meddelats med stöd av den nya lagen. 3. Ett beslut om tillstånd har meddelats med stöd den som av

gamla lagen och som inte omfattar kameraövervakning i större

utsträckning än vad som är medgivet enligt 9 eller 10 § i den nya lagen, skall anses vara förfallet när en anmälan enligt den lagen nya har skett, under förutsättning att anmälan innefattar den kameraövervakning som tillståndsbeslutet avser. 4. Har en ansökan om tillstånd att använda en övervakningskamera gjorts men inte slutligt prövats före ikraftträdandet, skall ansökningen anses som en anmälan enligt den nya lagen, om ansökningen inte omfattar kameraövervakning i större utsträckning än vad som är medgivet enligt 9 eller 10 § i den nya lagen.

5. Beslut som har meddelats före den 1 april 1995 överklagas

enligt då gällande bestämmelser.

När den nya lagen träder i kraft upphör lagen om övervaknings- Q

kameror m.m. att gälla. Detta följer av punkten I den mån det vid den tidpunkten har gjorts en ansökan om tillstånd att använda en över- i

vakningskamera, som inte har prövats slutligt, skall den prövas enligt den nya lagen. I vissa fall skall dock en ansökan betraktas som en

anmälan se punkt 4.

Bestämmelsen i punkten 2 innebär att de tillståndsbeslut har som meddelats med stöd av den gamla lagen kommer att gälla även när den nya lagen har trätt i kraft. Detta gäller även de tillståndsbeslut som

omfattas av det tillståndsfria området enligt den nya lagen, dvs. i

praktiken de tillståndsbeslut som motsvarar amnälningsfallen enligt 9 och 10 jfr dock punkt 3. Bestämmelserna i den nya lagen om tillsyn m.m. kommer att gälla för de gamla tillståndsbesluten. Enligt bestämmelsen i punkten 3 upphör vissa tillståndsbeslut att gälla när en anmälan om kameraövervakning sker. Så är fallet när det

finns ett tillståndsbeslut enligt den gamla lagen och det görs en

anmälan enligt den nya lagen, under förutsättning att den kameraövervakning som anmälan avser omfattar övervakningen enligt det tidigare tillståndsbeslutet. Kameraövervakningen regleras då i stället

enligt vad som gäller för amnälningsfallen. Avsikten med bestämmel-

sen är att i största möjliga utsträckning undvika parallella tillståndsoch anrnälningsfall. Om en anmälan aldrig görs, eftersom tillständsha-

varen är tillfreds med den kameraövervakning han redan har, kommer

beslutet självfallet att bestå. Detta följer av punkten

Författningskømmentar 239

För att belysa hur bestämmelsen är avsedd att tillämpas kan följande exempel nämnas. En bank har vid den nya lagens ikraftträdande ett tillstånd att använda en övervakningskamera för övervakning i bankens lokaler. Enligt tillståndet skall kameran vara fast monterad och försedd med fast optik. Tillståndet är förenat med rätt att spela in bilder, som får bevaras under högst en månad. Banken önskar nu att förändra sin kameraövervakning endast på så sätt att man numera även vill dels

övervaka närområdet utanför bankens entréer och spela in bilder av

det området, dels avlyssna och ta upp ljud sedan överfallslarm har utlösts. En kameraövervakning som den nu beskrivna är medgiven utan tillstånd enligt 9§ i den nya lagen, under förutsättning att anmälan om den görs. Bestämmelsen i förevarande punkt innebär att det tidigare meddelade tillståndet kommer att upphöra att gälla när banken gör anmälan, eftersom den kameraövervakning som anmälan omfattar är kongruent med tillståndet. Om däremot tillståndet omfattar t.ex. en rörlig kamera försedd med zoomningsoptik, något som inte är tillåtet enligt 9 får banken ansöka om en utvidgning av det gamla men fortfarande enligt punkt 2 gällande tillståndet. Bestämmelsen i punkten 4 tar sikte den situationen att en ansökan tillstånd att använda en övervakningskamera har gjorts men inte om

prövats slutligt före ikraftträdandet. Om i ett sådant fall ansökningen inte omfattar kameraövervakning i större utsträckning än vad som är

medgivet utan tillstånd enligt 9 eller 10§ i den nya lagen, skall länsstyrelsen i stället för att pröva ansökan behandla den som en anmälan enligt 15 Motsvarande situation kan inträffa även hos

allmän förvaltningsdomstol när ett ärende om användning av över-

vakningskamera har överklagats. Om domstolen kan konstatera att den kameraövervakning som målet gäller får ske utan tillstånd enligt den nya lagen om anmälan om den görs, skall domstolen undanröja det överklagade beslutet och visa målet åter till länsstyrelsen. Länsstyrelsen har då att tillämpa förevarande bestämmelse. Detta innebär i

praktiken att ansökningen där registreras som en amnälan. Sedan den 1 april 1995 gäller enligt 18 § lagen om övervaknings-

kameror m.m. att länsstyrelsens beslut överklagas hos länsrätt och att

det, utom i mål där JK för talan, krävs prövningstillstånd vid

överklagande till kammarrätten SFS 1995:76. Enligt en då införd övergångsbestämmelse överklagas dock beslut som har meddelats före ikraftträdandet enligt äldre bestämmelser. Dessa äldre bestämmelser innebar att länsstyrelsens beslut överklagades hos kammarrätten och att något krav prövningstillstånd inte ställdes upp. Även det förefaller mindre troligt kan det inte uteslutas det om att vid den tidpunkt då den nu föreslagna lagen kan träda i kraft i de allmänna förvaltningsdomstolarna kommer att finnas kvar några mål där det överklagade beslutet har meddelats före den 1 april 1995.

240 Författningskommentar

Utredningen har därför ansett att det, för att undvika rättsförluster för den enskilde, kan finnas ett behov av en övergångsbestämmelse, punkten som innebär att ett beslut har meddelats före den 1 som april 1995 skall överklagas enligt då gällande bestärmnelser.

8.2 Förslaget till lag 1997:000 om ändring i förvaltningsprocesslagen 1971 2291

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

35§

Ett överklagande av kammarrättens beslut i ett mål har väckts hos j som kammarrätten genom överklagande, underställning eller ansökan prövas av Regeringsrätten endast om Regeringsrätten har meddelat

prövningstillstånd.

Meddelas inte prövningstillstånd, står kammarrättens beslut fast. En upplysning om detta skall tas in i Regeringsrättens beslut. Vad som sägs i första stycket Vad sägs i första stycket som gäller inte gäller inte talan som Riksdagens om- talan Riksdagens som ombudsmän eller Justitiekanslern budsmän eller Justitiekanslern för i mål om disciplinansvar för i mål disciplinansvar om eller om återkallelse eller be- eller återkallelse eller beom

gränsning av behörighet att gränsning av behörighet att

utöva yrke inom hälso- och utöva yrke inom hälso- och sjukvården, tandvården eller de- sjukvården, tandvården eller detaljhandeln med läkemedel eller taljhandeln med läkemedel eller om återkallelse av behörighet att om återkallelse av behörighet att utöva veterinäryrket, utöva veterinäryrket, 2. talan som Justitiekanslern talan som Justitiekanslern för i mål enligt datalagen för i mål enligt datalagen

1973 :289 kreditupplysnings- 1973:289, kreditupplysnings-

, lagen 1973: 1 173, inkassolagen lagen 1973: 1 173, inkassolagen 1974:182, lagen 1987:1231 1974:182, lagen 1987:1231 om automatisk databehandling om automatisk databehandling

vid taxeringsrevision, m.m. vid taxeringsrevision,

m.m. eller lagen 1990:484 om över- eller lagen 1997:000 kaom vakningskameror m.m. meraövervakning.

Denna lag träder i kraft den

F örfattningskommentar 241

I paragrafen har en hänvisning till lagen 1990:484 om övervakningskameror m.m. ändrats till att avse lagen 1997:000 om kameraövervakning .

8.3 Förslaget till lag 1997:000 om ändring i sekretesslagen 1980: 100

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap.

Sekretess gäller för sådan upp- Sekretess gäller för sådan upp-

gift om enskilds personliga gift om enskilds personliga

förhållanden som har inhämtats förhållanden som har inhämtats med övervakningskamera som vid kameraövervakning som avses i lagen 1990:484 om avses i lagen 1997:000 om övervakningskameror m.m. om kameraövervakning, om det kan det kan antas att den som upp- antas att den som uppgiften-rör giften rör eller någon honom eller någon honom närstående närstående lider men om upp- lider men om uppgiften röjs.

giften röjs.

I fråga uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst om sjuttio âr.

Denna lag träder i kraft den

Den föreslagna lagändringen innefattar endast en anpassning av bestämmelsen till den föreslagna lagen 1997:000 om kameraövervakning. Begreppet kameraövervakning omfattar även avlyssning och upptagning ljud. Anpassningen innebär att sekretessbestämmelsen även av kommer att omfatta uppgifter har inhämtats vid sådan avlyssning som och upptagning av ljud som regleras i lagen om kameraövervakning.

Liksom enligt gällande rätt ger bestämmelsen skydd även uppgifter

har inhämtats i offentlig verksamhet vid kameraövervakning som som avser platser dit allmänheten inte har tillträde jfr prop. 1989/90: 1 19 34. Sekretess gäller i fråga om uppgifter om någon enskilds s.

personliga förhållanden informationen inhämtats direkt från

oavsett om

en monitor eller från bevarat bild- eller ljudmaterial. Paragrafen har

ett s.k. rakt skaderekvisit vilket innebär presumtion för offentligen het.

242 Författningskommentar-

Sekretessen gäller i verksamheten hos de myndigheter bedriver som

kameraövervakningen. Om även andra Sekretessregler skulle bli tillämpliga på uppgifter som inhämtats vid kameraövervakning skall

den regel som ger det största skyddet ges företräde. Bestämmelsen är även tillämplig i länsstyrelsens tillsynsverksamhet när det t.ex. gäller

granskning av upptaget bild- och ljudmaterial. I fråga om länsstyrelsens handläggning i samband med tillståndsgivning kan även före-

skriften i 5 kap. 2 § om sekretess för uppgifter säkerhets- eller om

bevakningsåtgärder bli tillämplig beträffande t.ex. ingivna ritningar.

Särskilda yttranden 243

Särskilda

yttranden

Särskilt yttrande av Börje Alpsten

När det gäller den allmänna uppbyggnaden av en ny lagstiftning stöder jag utredningens förslag men jag vill ha följande ordning.

Liksom användarna åläggs installatörerna att vid straffansvar följa a

lagstiftningen,

b Det behövs inte i något fall några anmälningar från dem som avser att sätta upp övervakningskameror i enlighet med den föreslagna lagens undantag från tillståndsplikt. Tillsynen bör baseras på

slumpvisa uttag ur de öppna företagsregister som finns och bör även inriktas installatörernas verksamhet,

Avgifter skall utgå i tillståndsärenden så som utredningen har

c

föreslagit inte för anmälningar och för länsstyrelsernas tillsyn.

men

Länsstyrelserna skall inte tillföras extra resuser för tillsynen.

Bortfallet anmälningarna och rutiner för reskontra- och uppav av bördsregister för anmälningar och för den årliga tillsynen skapar det utrymme som kan behövas för tillsynen.

Skälen till mitt förslag är i korthet följande.

1 Ansvar för företag installerar övervakningskameror som

Den att låta installera övervakningskameror har sannolikt som avser

sällan tillräckligt god bild lagstiftningen området och

mera en av

hur den skall tillämpas. Kunden litar säkert i regel på de uppgifter som säljaren och leverantören av utrustningen lämnar. En ny lagstift-

ning kommer sannolikt inte att ändra det förhållandet, även om vissa informationsinsatser skulle göras. De snabba tekniska framstegen kan i stället väntas förstärka detta

förhållande. Genom pris/prestandautvecklingen blir utrustningarnas

244 Särskilda yttranden

användningsområden successivt svårare att överblicka för kunden.

Kunden blir därigenom beroende leverantören när det gäller

mer av

teknik och möjlig användning än i dag.

Företag som installerar övervakningskameror är fackmän på

området och de får förutsättas mycket medvetna lagstiftningen

vara om

och ändringar i den liksom alla andra förutsättningar för använd-

om

ningen av övervakningskameror. Utredningen har dock inte lagt något som helst ansvar på här aktuella företag för att lagstiftningen på

området följs.

Ett effektivt system kräver dock enligt min mening installatör

att en

av en övervakningskamera ges ett ansvar i en ny lagstiftning. Det är inte fråga om en unik reglering. Ansvar liknande slag finns

av ex-

empelvis i vapenlagen 1996:67. Ansvaret för användaren bör dock inte tas bort utan utformas som utredningen har föreslagit. Mot den bakgrunden förordar jag en särskild paragraf i förslaget till lag 1997:000 om kameraövervakning följande lydelse.

av

x § Ett företag som bedriver installation anläggningar för

av

kameraövervakning skall ge en anläggning ett utförande

som inte står i strid med bestämmelserna i lagen och det tillstånd som kan ha meddelats.

Bestämmelsen i 22 § av utredningens förslag länsstyrelsens rätt

om att

begära upplysningar bör även gälla installatören av anläggningen.

Åliggandet för företaget bör straffsanktioneras. Utredningens förslag

till 24 § bör därför lyda

24 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den uppsåtligen som eller av oaktsamhet

1 bryter upplysningsplikt,

- -

bryter -tillståndsplikt,

- -

3 bryter mot bestämmelsen i § företag installerar

x om som an-

läggningar för kameraövervakning,

4 bryter bevarandetid, - - - 5 bryter 18 - - - I ansvar. - - -

1.1 Behöver sådant företag auktoriseras

De företag som installerar övervakningskameror är enligt uppgift högst

ett tiotal i dag. Huvuddelen av dem är auktoriserade enligt lagen

1974:191 om bevakningsföretag. Mycket talar för att de även kommer att vara auktoriserade säkerhetsföretag, den lag

som om om

Särskilda yttranden 245

säkerhetsföretag antas som Try g ghetsutredningen föreslagit i betänkandet Trygghet mot brott Rollfördelning och samverkan SOU 1995:- 146. Men frågan är bör kräva något slag av auktorisation av här om man aktuella företag för uppgiften att installera övervakningskameror i samband med att undantag från tillståndsplikten görs för stora grupper. Som läget nu är, skulle ett sådant krav säkert innebära en över-

organisation. Den tidigare föreslagna bestämmelsen i en ny lagstiftning

övervakningskameror om ansvar för här aktuella företag skapar om sannolikt en acceptabel regelefterlevnad. Skulle det i framtid visa sig vid tillsynen eller på annat sätt, att en bestämmelsen inte har avsedd verkan, får man överväga frågan om auktorisation eller någon annan skärpning av lagen.

2 Inte någon anmälan

Utredningens förslag förutsätter att länsstyrelserna skall utveckla och underhålla rutin för att ta emot och registrera anmälningar. en Användningen övervakningskameror kommer sannolikt att öka av

väntad pris/prestandautveckling. Under de senaste

genom en gynnsam fem åren har användningen ökat med 60 procent. Tendensen är att ökningen blir brantare framöver. Utrustningarna blir allt mindre och lättplacerade. De blir alltmer avancerade. Sist men inte minst priserna tenderar att minska successivt och ned till nivåer som blir attraktiva för varje butiksinnehavare. Om utvecklingen blir den här skisserats, kommer länsstysom relserna få bestyr med registrering anmälningar. Även att ett stort av anmälningarna inte behöver granskas och behandlas i den om omfattning ansökningar tillstånd kräver, kan man inte bortse som om

från att länsstyrelserna måste göra viss granskning av anmälningarna.

Anmälningsrutinen kräver även reskontra- och uppbördsrutiner. Det administrativa arbetet med anmälningarna blir alltså inte försumbart. Anmälningarna till länsstyrelserna är tänkta att utgöra en grund för deras tillsyn. Men frågan är detta är nödvändig förutsättning om en för de undantag från tillståndsplikten som gjorts i 9 och 10 §§ i utredningens förslag och som gäller banker, postkontor och butiker. Svaret den frågan är enligt min mening nej. De som kommer att göra anmälningar är medvetna lagstiftningen och får förutsättas om sätta kameror på ett lagligt sätt. Men med den inledningsvis upp beskrivna utvecklingen är det knappast troligt att exempelvis alla mindre butiker vill installera övervakningskameror kommer att som känna till lagstiftningen området. En effektiv tillsyn kan därför inte begränsas till dem som gör anmälningar eller har tillstånd.

246 Särskilda yttranden

Riskerna med ett anmälningssystem är att det kan komma att begränsa länsstyrelsernas tillsyn till företag har fått tillstånd eller som gjort anmälan. Tillsynen måste under alla förhållanden även gälla

andra företag. Resurserna för tillsyn kommer alltid att be-

vara

gränsade. Tillsynen måste därför ske stickprovsvis. Underlag för stick-

provsvis tillsyn kan numera enkelt hämtas öppna datasystem med ur

uppgifter om företag. Anmälningarna är alltså inte nödvändiga eller ens lämpliga ett

som

underlag för länsstyrelserna vid urval i tillsynsärenden.

3 Tillsynsfrágan

Jag delar utredningens förslag att länsstyrelsen skall tillståndsvara

och tillsynsmyndighet även i fortsättningen.

Som berörts i det föregående anser jag att det inte behövs några anmälningar för den tillsyn länsstyrelserna skall utöva gentemot som banker, postkontor och butiker. Konstruktionen med även för installatören bör leda till ett ansvar en bättre efterlevnad av bestämmelserna än installatören inte är om ansvarig. Installatörens upplysningsplikt bör även underlätta länssty-

relsens arbete i tillsynsärenden.

Genom den minskning av tillståndsärendena undantag från som anmälningsplikten bör ge och genom att särkild byråkrati för en reskontra- och uppbördsrutiner inte behöver byggas kan tillsynsupp,

verksamheten utökas utan att länsstyrelserna tillförs ytterligare

re-

surser. Årliga tillsynsavgifter bör därför inte införas.

4 Finansieringsfrågorna

4. l Tillstândsärenden

Jag delar utredningens förslag till avgifter i tillståndsärenden. Kostnadsbilden i de tvâ förslagen är alltså lika i detta fall.

4.2 Inga amnälningsavgifter och inga uppbördsrutiner

Några avgifter för anmälningar blir det inte mitt förslag om genomförs. Något krav anmälningar föreligger inte enligt detta förslag. Nya rutiner för reskontra och uppbörd behöver inte byggas upp.

Särskilda yttranden 247

4.3 Inga årliga tillsynsavgifter

kostnadsminskningar blir följd att anmälningar inte De som en av

leda till anslagen till länsstyrelserna räknas ned i

krävs bör inte att

ekonomiska uppstår bör i stället

mån. Det utrymme som samma

former tillsynsverksamhet riktas mot såväl

användas för olika att som

installatörer användare. som för tillsynen är låga i dag och beräknas inte behöva bli Kostnaderna med även för installatörerna. Nya administraså omfattande ett ansvar inte byggas Länsstyrelserna bör därför inte tiva rutiner behöver upp.

tillföras några extra medel för tillsynsverksamheten.

årlig avgift för tillsyn inte tas ut och särskilda Som nämnts, bör en

reskontra- och uppbördsrutiner behöver alltså inte byggas upp.

248 Särskilda yttranden

Särskilt yttrande Elenor

av Groth

I avsnittet 7.5 "Bör dold kamerövervakning få förekomma"

utvecklas skälen till varför länsstyrelsens möjlighet medge

att undantag från upplysningplikten bör tas bort 3 § tredje stycket lagen 1990:484

om övervakningskameror m.m.. Följden detta skulle bli av att, vid

kameraövervakning av platser dit allmänheten inte har tillträde s.k.

-

privata platser en upplysningsplikt alltid kommer gälla,

- att såvitt det inte är fråga om sådana situationer regleras i lagen som 1995: 1506

om hemlig kameraövervakning. Enligt utredningen kommer detta inte

att medföra någon olägenhet. Jag delar inte denna

uppfattning. I ett beslut av en länsstyrelse under våren 1996 har en polismyndighet medgetts undantag från upplysningsplikten för övervakningskamera med inspelningsmöjlighet privat plats i brottsutredande

syfte.

Utredningen avsåg brott med ett minimistraff under fängelse i två år utan någon misstänkt gärningsman. Lagen hemlig kameraövervak-

om

ning kunde således inte tillämpas. Med hänsyn till rådande förundersökningssekretess kan här inte redogöras närmare för länsstyrelsens beslut. Omständigheterna emellertid sådana de motiverade

var att un-

dantag från upplysningsplikten. Det skulle dessutom

på grund av ärendets natur ha framstått stötande polisen inte skulle ha kunnat som om använda en dold kamera i detta spaningsärende. Jag har tidigare i ett särskilt yttrande i delbetänkandet Polisens an-

vändning av övervakningskameror vid förundersökning

SOU

1995:66 s. 97, hävdat att lagen hemlig kameraövervakning

om är för

snäv både vad gäller misstankegraden och brottsavgränsningen. Prak-

tiskt betydelsefulla fall, såsom det nämnda, ytterligare ovan utgör belägg för att den lagen bör ändras.

Jag anser att det är principiellt riktigt dold

att kameraövervakning

vid förundersökning endast skall kunna ske inom för reglerna

ramen

i lagen om hemlig kameraövervakning. Som den lagen utformad

är måste, enligt min mening, emellertid möjligheterna till

undantag från upplysningsplikten enligt den föreslagna lagen kameraöver-

nu om vakning tills vidare bibehållas.

Bilaga I 249

Utredningens direktiv

Användningen av övervakningskameror

Dir. 1995:18

Beslut vid regeringssammanträde den 16 februari 1995

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare skall utreda frågor om användningen av övervakningskameror.

Utredaren skall göra en genomgripande översyn av reglerna i lagen

1990:484 om övervakningskameror m.m. och lägga fram de förslag som översynen ger anledning till. Utredaren skall pröva möjligheten att ifrån det nuvarande systemet med tillstånd. Utredaren skall dessutom särskilt överväga frågor rörande förutsättningarna för att utvidga möjligheten att använda över- vakningskameror, en utökning av rätten att bevara upptagna bilder, ljudupptagning i samband med användning av övervakningskameror samt en utvidgad rätt för polisen att använda övervakningskameror. - Utredaren får också ta upp andra frågor som kan aktualiseras i anledning av översynen. Den reglering som utredaren föreslår skall tillfredsställa såväl intresset av att skydda enskildas integritet som behovet av att på ett effektivt sätt förebygga och utreda allvarliga brott samt att förhindra olyckor eller tillgodose andra därmed jämförliga ändamål. I uppdraget ingår att kartlägga hur lagstiftningen har tillämpats.

Lagstiftning och praxis

Lagstiftningen

År 1977 infördes lagen 1977:20 TV-övervakning prop. 1975/76 om 1194, bet. l976/77:JuU14, rskr. 1976/77:93. Dessförinnan saknades i princip lagstiftning om sådan övervakning. Lagen kom till för att

250 Bilaga I

förstärka den enskildes skydd mot integritetskränkningar i samband med övervakning och bevakning som skedde med TV-apparatur. En

grundläggande princip i lagen var att övervakning av enskilda med

TV-karneror inte fick ske utan den enskildes vetskap och att det krävdes tillstånd för att övervaka utrymmen som användes av allmänheten. År 1990 lagen TV-övervakning den gällande ersattes om av nu lagen 1990:484 om övervakningskameror m.m. prop. 1989/90: l 19, bet. 1989/90:JuU34, rskr. 1989/90:320. Den lagen syftade bl.a. till att stärka integritetsskyddet och nya tillståndskravet utvidgades därför. Den innebar dock inte några

genomgripande förändringar av regleringen. Justitieministern uttalade i propositionen att det saknades anledning att ifrån de principer som

låg bakom 1977 års reglering annat än i vissa avseenden. De grund-

läggande principerna att övervakning enskilda med kamera i de

av flesta fall inte får ske utan deras vetskap och att det som huvudregel krävs tillstånd för att få övervaka utrymmen som används av allmänheten behölls således. Vissa undantag från kravet på tillstånd infördes

i 1990 års lag, t.ex. beträffande polismyndighets användning av övervakningskamera vid automatisk hastighetsövervakning.

Med övervakningskamera i lagens mening avses TV-kameror, andra

optisk-elektroniska instrument och därmed jämförbara utrustningar

är uppsatta så att de, utan att manövreras på platsen, kan som

användas för personövervakning. Vad som i lagen sägs om över-

vakningskameror gäller i tillämpliga delar även för separata tekniska anordningar som är avsedda att användas för att behandla eller bevara bilder som tas upp av en övervakningskamera.

Tillstånd att använda övervakningskamera

Tillstånd att använda en övervakningskamera får bara meddelas om sökanden kan ha ett befogat intresse av att få använda övervakanses ningskameran och detta intresse inte lika väl kan tillgodoses på något annat sätt 5 § första stycket. Vidare skall vid tillståndsgivningen alltid prövas vilken betydelse övervakningen kan ha för enskildas personliga integritet. Tillstånd skall meddelas om man vid prövningen timer att den information kan förmedlas genom kameran och den som rätt att behandla eller bevara upptagna bilder som kan komma att

förenas med tillståndet kan antas vara av ringa betydelse för enskildas personliga integritet med hänsyn till den utrustning som skall

användas, det område skall övervakas och övriga omständigheter som

5 § andra stycket. I dessa fall görs ingen prövning av syftet med

övervakningen utöver den prövning som förutsätts i 5 § första stycket. Som exempel på fall i allmänhet faller under 5 § andra stycket som

nämns i propositionen övervakning i affärslokaler inom detaljhandeln

SOU 1996: 88 Bilaga 1 251

liksom övervakning i bank- och postlokaler under förutsättning att utrustningen endast medger en allmän övervakning och inte tillåter

närbilder eller annan mer närgången granskning prop. 1989/902119

s. 47. I de fall där riskerna för integritetskränkningar inte kan bedömas

som ringa skall syftet med övervakningen vägas mot integritetsintres-

set. Tillstånd får då meddelas endast om syftet med övervakningen bör ges företräde framför intresset att värna enskildas personliga integritet 5 § tredje stycket. Som exempel ändamål där behovet av övervakning kan ha en sådan tyngd nämns i förarbetena a. prop. s. 21 att förebygga brott eller att förhindra olyckor eller tillgodose andra därmed jämförliga ändamål. Någon uttrycklig begränsning till sådana

skyddsändamål finns dock inte.

Upplysningsplikten

Upplysning om en övervakningskamera skall som huvudregel lämnas

genom tydlig skyltning eller på något annat verksamt sätt. Undantag från upplysningsplikten görs i lagen beträffande polismyndighets an-

vändning av övervakningskarnera vid automatisk hastighetsövervak-

ning och vid övervakning av vissa skyddsobjekt enligt lagen 1990 2217 om skydd för sarnhällsviktiga anläggningar m.m. Undantag från

upplysningsskyldigheten får i övrigt endast medges om det finns synnerliga skäl för det. I propositionen uttalas att det här är fråga om undantagssituationer där det finns ett starkt behov av att använda en

övervakningskamera utan att behöva informera om den, t.ex. vid övervakning av här i landet anordnade internationella sammankomster, vissa utländska statsbesök och liknande arrangemang a. prop. s. 43.

Rätten att behandla eller bevara upptagna bilder

Som förut nämnts får ett tillstånd under vissa förutsättningar förenas med en rätt att behandla eller bevara bilder som tas upp av kameran. Detta gäller i fall som avses i 5 § andra stycket, dvs. när risken för integritetsintrång får anses vara liten, och i sådana andra fall där över-

vakningskarneran är avsedd att användas för att förebygga brott, förhindra olyckor eller tillgodose något annat dänned jämförligt ändamål.

Som ytterligare förutsättning gäller att sökanden av särskilda skäl behöver behandla eller bevara bilderna. Enligt lagens förarbeten a. 49 kan ett sådant skäl vara att ett tillstånd att använda en prop. s.

övervakningskamera skulle bli föga meningsfullt, om det inte förenas

med en rätt av det nämnda slaget. Som exempel kan nämnas att en bank eller någon annan penninginrättning, som har tillstånd att använda en övervakningskamera, kan vara beroende av att få bevara

252 Bilaga I

bilder från upptagningar av inträffade rån för att övervakningen inte skall förlora sitt syfte. Länsstyrelsen är tillstånds- och tillsynsmyndighet enligt lagen om övervakningskameror. Innan tillstånd meddelas, skall yttrande inhämtas från berörd kommun utom i fall som avses i 5 § andra

stycket och under förutsättning att ansökan inte avser rätt att behandla eller bevara upptagna bilder. Justitiekanslern får överklaga beslut enligt lagen. Beslut om tillstånd och undantag från upplysningsplikten

får också överklagas av berörd kommun samt, i vissa fall, av arbets-

tagarorganisation.

Ljudupptagningar

Frågan om ljudupptagningar i samband med TV-övervakning är i dag

inte reglerad i lagen om övervakningskameror. 12 kap. 6 § regerings-

formen finns det grundläggande skyddet mot hemlig avlyssning och i 4 kap. 9 a§ brottsbalken stadgas att den som gör sig skyldig till

olovlig avlyssning medelst tekniskt hjälpmedel kan dömas till böter

eller fängelse i högst två år. Frågan om ljudupptagningar som inte sker i hemlighet är däremot oreglerade i nu aktuella fall.

Praxis

Banker som ansöker om tillstånd att använda en övervakningskamera inne i en banldokal torde regelmässigt få tillstånd. Detsamma gäller för del. Även när det gäller handeln, torde tillstånd till överpostens vakning i enskilda butiker i stor utsträckning medges. För områden utanför t.ex. banklokaler medges i dag normalt inte tillstånd till att använda övervakningskamera.

Vad avser frågan om rätten att bevara bilder som tas upp av en övervakningskamera torde, när det gäller bank- och postkontor, van-

ligen medges att bilderna bevaras i högst två veckor. Under senare tid har det dock blivit allt vanligare att bevarandetider upp till en månad

medges. När det gäller handeln torde tillstånd att bevara upptagna

bilder medges endast i vissa fall, t.ex. för butiker som varit utsatta för ett eller flera rån.

Polisens användning av övervakningskameror omfattas av lagen om

övervakningskameror och är alltså tillståndspliktig. Detta innebär att

upplysningsplikten gäller även för polisens verksamhet. Polisens an-

vändning av kamera vid automatisk hastighetsövervakning är enligt en särskild föreskrift i lagen undantagen från både tillståndsplikt och

upplysningsplikt. Förutom detta undantag saknar polisen i princip möjligheter att använda dold övervakning med fjärrstyrd kamera. Regeringsrätten har dock i fyra domar den 14 april 1994 uttalat att det

Bilaga 1 253

förelåg sådana synnerliga skäl som utgjorde grund för att medge

polisen undantag från upplysningsplikten Regeringsrättens domar

1994-04-14 i mål nr 5379, 5380, 5381 och 5382-1992.

Övervakningskamera används också av det militära försvaret bl.a.

som ett led i skyddet mot gränskränkningar. Som exempel kan

nämnas att Ostkustens Marinkommando beviljats tillstånd att bruka

övervakningskameror vid militär sjötrafikövervakning inloppen till

av Stockholm.

Behovet av en översyn

Användning av övervakningskamera med rätt att bevara upptagna bilder utgör ett exempel en åtgärd som ett effektivt sätt kan förhindra brott och minska risken för olyckor. Dessutom kan ett

sådant sätt inspelat material vara betydelsefullt under utredningen

av

ett inträffat brott. Övervakningen kan bidra till att öka människors

trygghet i samhället. Den innebär emellertid också ett intrång i enskildas personliga integritet. Intresset av att förhindra och utreda brott måste alltid vägas mot intresset att skydda den enskildes av integritet. Frågan om att utvidga möjligheterna att använda sådan övervakningsutrustning som avses i lagen om övervakningskameror har på senare år aktualiserats i skilda sammanhang, bl.a. flera genom motioner till riksdagen. Vissa frågor rörande användningen av övervakningskameror har också behandlats i en promemoria från

Brottsförebyggande rådet BRÅ-PM 1992:3, Våld i butik, post och

bank. I promemorian föreslås bl.a. att TV-övervakning skall medges också för närområdet utanför bank- och postkontor. Vidare förordas att sådana kontor bör ges rättighet att spara inspelningarna i upp till i varje fall en månad. Därutöver föreslås att banker och posten skall ges möjlighet att komplettera TV-övervakning med ljudupptagning under pågående rån.

Rikspolisstyrelsen har uppdrag av regeringen och i samråd med

Arbetarskyddsstyrelsen utrett frågan om åtgärder i syfte att motverka och minska skadeverkningarna av rån och annan liknande brottslighet som riktar sig mot handeln, banker och andra penninginrättningar.

Resultatet redovisas i en rapport Åtgärdsprogram mot rån i butiker

och penninginrättningar ett regeringsuppdrag som överlämnades till

- Justitiedepartementet i januari 1993. I rapporten föreslås att länsstyrelserna i vissa avseenden bör ha en mer generös tillämpning av lagen om övervakningskameror, t.ex. när det gäller övervakning i närområden utanför bank- och postkontor och den tid som inspelat bildmaterial får sparas.

254 Bilaga 1

Hithörande frågor har också berörts i framställningar till Justitiedepartementet. En samrådsgrupp bestående av representanter från bl.a.

försäkringsbranschen, bevakningsföretag, polis och handeln har hos regeringen hemställt om åtgärder för att höja säkerheten vid yrkesmässiga värdetransporter. Gruppen har framfört bl.a. att det vore önskvärt att värdetransporter kunde övervakas med videokameror. Rikspolisstyrelsen har också i en rapport RPS RAPPORT 1994:4, Ökad säkerhet vid värdetransporter föreslagit bl.a. en ändring i lagen om övervakningskameror för att bevakningsföretag med tillstånd att bevaka värdetransporter skall ges tillåtelse att använda övervakningskamera vid lastning och lossning.

Företrädare för handeln har också uppvaktat justitieministern och framfört synpunkter bl.a. möjligheten att utvidga användningen av

övervakningskameror i butiker. Därvid har framförts önskemål om att butiker skall likställas med post och bank vid bedömning av frågan om tillstånd till övervakning. Frågan om möjligheten att använda övervakningskameror i restaurangköer har berörts i en promemoria från Brottsförebyggande

rådet BRÅ-PM 1993:2, Våld i nöjeslivet, vid idrottsevenemang och

på allmänna kommunikationer. Frågan har fått förnyad aktualitet inte minst genom dödsskjutningarna i december 1994 vid en restaurang i centrala Stockholm.

Brottsutvecklingen

Alltsedan år 1950, från vilket år uppgifter om antalet polisanmälda

brott finns att tillgå, och fram till början av 1990-talet har antalet anmälda brott ökat. Trots att det under de senaste tre åren skett en minskning ligger den anmälda brottsligheten på en nivå som är alltför hög. Den totala våldsbrottsligheten har dessutom ökat stadigt även under den senaste treårsperioden. Sverige har också under det senaste året drabbats av händelser präglade av hänsynslös vapenanvändning och gärningsmän som har varit likgiltiga inför sina medmänniskors liv och hälsa. Alla möjligheter att förebygga och utreda sådan brottslighet måste tas tillvara. Enligt regeringens mening finns det med hänsyn

särskilt till den grova våldsbrottsligheten anledning att nu överväga om

inte intresset att förhindra och utreda brott bör få spela en mer framträdande roll än hittills vid prövningen av övervakningskamerors användning i samhället. Hänsyn måste också tas till det ökade behovet av skydd mot butiksrån och annan liknande brottslighet. I samband med att lagen om övervakningskameror m.m. infördes uttalade justitieministern att det längre sikt kunde finnas skäl att överväga mera grundläggande förändringar av regleringen, t.ex. att övergå till en ordning som inte byggde tillståndskrav i samma

SOU 1996: 88 Bilaga 1 255

utsträckning som dittills. Tiden är nu mogen att överväga en sådan förändring.

Polisens användning av övervakningskameror

En särskild fråga i detta sammanhang rör polisens användning av övervakningskameror. Frågan har tidigare behandlats i flera sammanhang. Tvångsmedelskommittén föreslog i ett delbetänkande, Hemlig avlyssning m.m. DsJu 1981:22, att det i lagen om TV-övervakning skulle införas en bestämmelse som gav polisen möjlighet att på allmän plats använda övervakningskamera i brottsutredande syfte utan att föreskrifterna i lagen om TV-övervakning skulle behöva iakttas. En förutsättning skulle dock vara att utredningen avsåg ett brott för vilket enbart stadgat fängelse. År 1982 tillsattes narkotikakommission var en dir. 1982:100 för att lämna förslag till samordnade insatser mot narkotikabruket. Kommissionen avlämnade år 1983 en promemoria PM nr Polisens insatser mot narkotikan. I promemorian föreslogs att polisen vid spaning och utredning av narkotikabrott borde få använda hemlig TV-övervakning. Utredningen om TV-övervakning

föreslog i betänkandet Optisk-elektronisk övervakning SOU

m.m. 1987:74 regler bl.a. i 27 kap. rättegångsbalken som skulle göra det

möjligt för polisen att vid förundersökning av allvarligare brott anordna dold personövervakning med optisk-elektroniskt hjälpmedel.

Samtliga nu nämnda förslag behandlades i prop. 1988/89: 124 om vissa tvångsmedelsfrågor. Justitieministern uttalade därvid bl.a. att övervakning med dold kamera är ett djupt integritetskränkande tvångsmedel och att starka skäl måste kunna åberopas för att införa sådana

vapen den straffprocessuella arsenalen. Hon pekade också att

tvångsmedlets hemliga natur omöjliggör det skydd mot missbruk som ligger i den enskildes rätt att få ett beslut prövat av domstol eller granskad av överordnad myndighet. Justitieministern ansåg då inte att övervakning med dold kamera borde införas i polisarbetet. De ställ-

ningstaganden som gjordes i denna del i propositionen avsåg enbart sådana tvångsmedel som användes inom ramen för en pågående

förundersökning. Dessutom uttalades att övervägandena i första hand gällde användning av övervakningskameror i allmänhet. När det gällde

säkerhetspolisens SÄPO arbetsmetoder hänvisade hon till SÄPO-

kommitténs arbete och utgick från att frågan i den delen skulle få en särskild genomlysning därigenom. SÄPO-kommittén har därefter i sitt

slutbetänkande, Säkerhetspolisens arbetsmetoder, personalkontroll och

meddelarfrihet SOU 1990:51, tagit upp frågan och föreslagit att SÄPO anförtros möjlighet använda dolda, fjärnnanövrerade att kameror vid förundersökning av särskilt angivna grova brott. I december SÄPO angående användningen 1994 gav in en promemoria

256 Bilaga 1

av övervakningskameror till Justitiedepartementet. I promemorian lämnas förslag som i stora delar motsvarar det förslag som lämnades i SÄPO-kommitténs slutbetänkande. Polisens användning av övervakningskameror präglas av att den i många fall måste vara hemlig för att fylla sin funktion. Polisen är i dag huvudsakligen hänvisad till att använda handmanövrerade övervakningskameror. Denna metod, som är helt oreglerad, är mycket personal- och kostnadskrävande. Om man ser till integritetsskyddet kan det ifrågasättas om användningen av en handmanövrerad kamera alltid innebär mindre risk för integritetskränkningar än motsvarande användning av en ñärrmanövrerad kamera. Vidare är det i vissa fall inte möjligt att finna en plats där en spanare med kamera kan uppehålla sig och utföra uppdraget utan att upptäckas. När det gäller SÄPO:s verksamhet är det mycket begränsad krets en av personer som primärt är föremål för övervakning och det gäller normalt utredningar om så allvarliga brott att medborgarna i gemen torde vara beredda att godta integritetskränkningen med hänsyn till de skäl som talar för

åtgärden. De personkategorier SÄPO bedriver spaning har

som mot också blivit mer vaksamma och bättre rustade för att skydda sig mot

spaning än tidigare. De har ofta tillgång till kvalificerade tekniska

hjälpmedel som kan hindra eller försvåra spaningsarbetet. I vissa fall när det gäller grövre kriminalitet kan de omständigheter som nu anförts beträffande SÄPO:s verksamhet även göras gällande beträffande den reguljära polisverksamheten. Det framstår också som tveksamt att polisen i princip skall sakna möjlighet att använda dolda fjärrmanövrerade övervakningskameror i kampen mot den grövre kriminaliteten samtidigt som sådana kameror får användas vid hastighetsövervakning. Intresset av att effektivt kunna förebygga och avslöja brottslighet gör att polisen måste ha rimliga möjligheter att använda sig av modern teknik i sitt arbete. Enligt regeringens uppfattning finns det nu anledning att i ett sammanhang göra en översyn av all polisiär användning av övervakningskameror och att ompröva de överväganden som tidigare har gjorts i denna del.

Den tekniska utvecklingen

Den snabba tekniska utvecklingen har medfört ökade möjligheter till digital bildbehandling. Fotografiska bilder kan tas emot, lagras, visas och lämnas ut genom ADB. Med hjälp av en s.k. filmscanner kan i dag film läsas in till elektroniska bilder. Det finns numera även digitala kameror med vilka man direkt lagrar tagna bilder på ett datormedium. Dessa och hithörande frågor behandlas i Datalagsutred-

ningens slutbetänkande En ny datalag SOU 1993: 10. Regeringen har i ett beslut den 30 juni 1994 dnr 94-2310 funnit att ett dataregister

Bilaga 1 257

med bilder av fysiska personer utgjorde ett sådant personregister som omfattas av tillståndsplikt enligt datalagen 1973:289. Vad som nu

anförts om den tekniska utvecklingen och rättsliga bedömningar med

anledning därav är exempel omständigheter som kan påverka lagstiftningen om användning av övervakningskameror.

Utredningsuppdraget

Utredaren skall, med utgångspunkt från bl.a. en kartläggning av hur lagstiftningen i dag tillämpas, göra en genomgripande översyn av reglerna i lagen om övervakningskameror. Utgångspunkten för uppdraget är att rätten att använda övervakningskameror bör utvidgas i sådana fall där intresset att bekämpa brott och att förhindra av olyckor eller tillgodose därmed jämförliga ändamål väger särskilt tungt. Samtidigt måste den enskildes intresse av skydd för sin integritet tillgodoses. Vid avvägningen mellan dessa intressen bör dock, som regeringen redan pekat på, intresset av att förebygga och utreda brott samt att förhindra olyckor och liknande ändamål få spela en mer framträdande roll än hittills. Utredaren skall lägga fram de förslag som översynen ger anledning till. Syftet med den användning av övervakningskameror som regleras i lagen är i första hand skapa trygghet i samhället. Även rätten att om till övervakning ökas är det angeläget att omotiverad användning utesluts och att övervakningen utformas så att integritetskränkningarna begränsas. Möjligheten att genom tillsyn och kontroll av användningen av övervakningskameror ta tillvara enskilda medborgares eller gruppers intressen måste också tillgodoses. Användningen av övervakningskameror måste därför regleras så att den inte framstår som ett hot mot medborgare i allmänhet.

Översynen skall i första hand inriktas på möjligheten helt eller

att delvis ifrån det nuvarande systemet med tillstånd. En möjlig lös- ning är att ersätta tillståndskravet med dels en mer ingående reglering av i vilka fall övervakning med respektive utan rätt att behandla och bevara upptagna bilder kan tillåtas, dels en anmälningsplikt för användaren och ett utökat tillsynsansvar för länsstyrelsen. Det står dock utredaren fritt att inom ramen för de angivna utgångspunkterna lämna förslag till andra lösningar. Om kravet på tillstånd tas bort skall utredaren överväga frågan hur de enskilda medborgarnas intressen bör tas tillvara. Kommunernas och de fackliga organisationernas intressen skall också belysas. Om det inte bedöms möjligt att gå ifrån det vara nuvarande systemet med tillstånd, skall utredaren i stället analysera andra tänkbara förändringar av reglerna. Formerna för en finansiering av en eventuell anmälningsplikt eller en förstärkt tillsyn skall också behandlas.

Bilaga 1

Även frågan utöka rätten behandla och bevara upptagna om att att bilder bör belysas. Därvid bör olika möjligheter att skydda den enskildes integritet genom begränsningar av rätten att ta del av de inspelade bilderna analyseras. Ett exempel härpå kan vara att uppspelningsrätten beträffande inspelade bilder förbehålls polisen eller någon säkerhetsansvarig hos användaren. Andra typer av förbehåll och inskränkningar kan också tänkas. I sammanhanget bör bestämmelserna i arkivlagen 1990:782 om bevarande och gallring av allmänna handlingar uppmärksammas. Frågor om polisens användning av övervakningskameror skall

särskilt övervägas. Härvid bör utgångspunkten vara att polisens

möjlighet att använda dolda fjärrstyrda övervakningskameror skall

utökas. Såväl användningen i den reguljära polisverksamheten som i

SÄPO:s verksamhet omfattas uppdraget. Därvid finns naturligtvis av möjlighet att föreslå skilda regleringar för olika verksamheter om så skulle befinnas lämpligt. Utredarens ställningstaganden skall omfatta såväl användningen av övervakningskameror i brottsutredande syfte som i polisens verksamhet i övrigt. En särskild fråga som väckts gäller ljudupptagning i samband med användningen av en övervakningskamera. Inom Justitiedepartementet övervägs frågan om hemlig teknisk avlyssning, s.k. buggning. Denna fråga omfattas därför inte av detta utredningsuppdrag. Däremot skall utredaren analysera möjligheten till annan ljudupptagning i samband med användning av en övervakningskamera. Det står vidare utredaren fritt att ta upp även andra frågeställningar har att göra med bestämmelserna om användningen av översom vakningskameror och som aktualiseras under utredningsarbetet. Som ett underlag för sina överväganden bör utredaren undersöka de berörda regelsystemens utformning i några jämförbara länder. Lagstiftningen om övervakningskameror tar sikte på användning av teknisk apparatur som kan vara komplicerad. Det är också en lagstiftning kan komma att tillämpas i många olika sammanhang. Om som tillståndskravet, helt eller delvis, tas bort kommer tillämpningen dessutom att i stor utsträckning vila användarna av övervakningsutrustningen. Utredaren bör därför ägna särskild möda att utforma lagförslagen ett sådant sätt att reglerna blir klara och lättillgängliga. Utredaren bör särskilt beakta den tekniska utvecklingen området och den inverkan denna utveckling kan ha lagstiftningen. som

Övrigt

Utredaren skall under arbetet samråda med Justitiekanslern och Trygghetsutredningen Ju 1993:05.

Bilaga 1 259

För utredarens arbete gäller regeringens generella direktiv om att redovisa regionalpolitiska konsekvenserna av framlagda förslag dir. 1992:50, om att pröva offentliga åtaganden dir. 1994:23 samt om

att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser dir. 1994: 124.

E Utredaren skall avsluta sitt arbete före utgången av maj månad 1996. Det är angeläget att snarast skapa förutsättningar för att polisen

skall kunna använda dolda fjärrmanövrerade övervakningskameror vid

utredning allvarligare brott. Utredaren bör därför i ett delbeav

tänkande, senast den 1 juli 1995, redovisa sina förslag till den

lagstiftning som i avvaktan på den mer genomgripande översynen - krävs för detta.

Bilaga 2 261

Lag 1990:484 om övervakningskameror m.m.

Allmänna bestämmelser

1 § Med övervakningskameror avses i denna lag TV kameror, andra optisk-elektroniska instrument och därmed jämförbara utrustningar som är uppsatta så att de, utan att manövreras på platsen, kan användas för personövervakning. Vad som i lagen sägs överom

vakningskameror gäller i tillämpliga delar även för separata tekniska anordningar som är avsedda att användas för att behandla eller bevara

bilder som tas upp av en övervakningskamera. I fråga om användningen av övervakningskamera vid förundersökning i brottmål gäller lagen 1995:1506 om hemlig kameraövervakning. Lag 1995:1510.

2 § En övervakningskamera skall användas med tillbörlig hänsyn till enskildas personliga integritet.

Upplysningsplikt

3 § Upplysning om en övervakningskamera skall lämnas genom tydlig skyltning eller på något annat verksamt sätt. Är övervakningskameran avsedd för skydd av en anläggning eller ett område som enligt 4 § 2-5 eller 5 § lagen 1990:217 skydd för om samhällsviktiga anläggningar m.m. har förklarats utgöra skyddsobjekt, behöver dock sådan upplysning inte lämnas. Detsamma gäller i fråga om en övervakningskamera som används av en polismyndighet vid

automatisk hastighetsövervakning.

Länsstyrelsen får efter skriftlig ansökan medge undantag från upplysningsplikten, om det finns synnerliga skäl för det. I ansökningsärendet tillämpas 8 § andra stycket och, om kameran skall kunna riktas mot en plats dit allmänheten har tillträde, 9 § första meningen. Länsstyrelsen skall i ett beslut om undantag meddela de villkor som behövs.

Tillstånd m. m.

4 § Tillstånd att använda övervakningskamera krävs för att en en sådan kamera skall få vara uppsatt så att den kan riktas mot plats en dit allmänheten har tillträde. Detta gäller dock inte en övervakningskamera som

262 Bilaga 2

av trafiksäkerhetsskäl eller för säkerheten i arbetsmiljön är uppsatt fordon, maskin eller liknande för att förbättra sikten för föraren eller användaren, är avsedd för skydd av en anläggning eller ett område som enligt 4 § 2-5 eller 5 § lagen 1990:217 om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m. har förklarats utgöra skyddsobjekt, används av en polismyndighet vid automatisk hastighetsövervakning.

En polismyndighet eller den som är räddningsledare enligt rädd-

ningstjänstlagen 1986:1102 får under viss tid, högst fjorton dagar, ha en övervakningskamera uppsatt så som sägs i första stycket utan att söka tillstånd, om användning av kameran är oundgängligen nödvändig vid olyckshändelse eller överhängande fara för en sådan eller för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Under förutsättning att ansökan om tillstånd görs inom fjorton dagar får kameran vara uppsatt utan tillstånd även för tid därefter, så länge användningen är oundgängligen nödvändig för ändamålet och länsstyrelsen inte har prövat ansökningen.

5 § Tillstånd får meddelas endast om sökanden kan anses ha ett befogat intresse att få använda övervakningskameran och detta av intresse inte lika väl kan tillgodoses något annat sätt. Under den förutsättning som anges i första stycket skall tillstånd meddelas, om den information som kan förmedlas genom kameran och den rätt att behandla eller bevara upptagna bilder som kan komma att förenas med tillståndet vid tillämpning av 6 § kan antas vara av ringa betydelse för enskildas personliga integritet med hänsyn till den utrustning som skall användas, det område som skall övervakas och övriga omständigheter. I andra fall i andra stycket skall tillstånd meddelas än som avses bara intresset att tillgodose det avsedda ändamålet med överom av vakningen är så starkt att det skall ges företräde framför intresset av

att värna enskildas personliga integritet.

6 § I fall som avses i 5 § andra stycket och i sådana andra fall där övervakningskameran är avsedd att användas för att förebygga brott, förhindra olyckor eller tillgodose något annat därmed jämförligt ändamål får ett tillstånd förenas med rätt att med någon teknisk anordning behandla eller bevara bilder, som tas upp av kameran, om sökanden av särskilda skäl har behov av detta.

7 § Frågan tillstånd prövas av länsstyrelsen efter skriftlig ansökan om av den som avser att ha övervakningskameran uppsatt så att den kan

riktas mot en plats dit allmänheten har tillträde.

Bilaga 2 263

8 § I en ansökan om tillstånd skall anges de omständigheter som är av betydelse för prövningen av ärendet. Ansökan skall alltid innehålla uppgift om och beskrivning av det ändamål som övervakningskameran är avsedd att användas för, 2. den utrustning som skall användas vid övervakningen, den plats där utrustningen skall placeras och det område som kan övervakas. Om kameran är avsedd att kunna riktas mot en arbetsplats, skall till ansökan fogat ett yttrande från skyddsombud, skyddskommitté vara eller organisation som företräder de anställda.

9 § Innan länsstyrelsen meddelar tillstånd, skall yttrande inhämtas från den kommun där den plats finns dit övervakningskameran skall kunna riktas. Sådant yttrande behöver inte inhämtas i fall som avses i 5 § andra stycket under förutsättning att ansökningen inte avser också rätt att behandla eller bevara upptagna bilder.

10 § Ett tillstånd skall innehålla uppgifter om hur övervakningen får anordnas. Dessa skall övervakningens ändamål, den utrustning avse får användas och det område som får övervakas. som Länsstyrelsen skall meddela också de övriga villkor som behövs för tillståndet. Sådana villkor kan avse upplysning om kameran, upptagning, användning, behandling eller bevaring av bilder samt andra förhållanden av betydelse för att skydda enskildas personliga integritet. Tillstånd får meddelas för en begränsad tid.

Tillsyn

11 § Länsstyrelsen skall se till att upplysning enligt 3 § lämnas om en övervakningskamera som kan riktas mot en plats dit allmänheten har tillträde, 2. bestämmelserna i 4 § följs, bearbetning eller bevaring av upptagna bilder inte sker utan sådan rätt som avses i 6 § samt att 4. villkor har meddelats enligt 3 § tredje stycket sista mesom ningen, 10 § eller 13 § iakttas.

12 § Finner länsstyrelsen det behövligt för sin tillsyn, har länsstyrelsen rätt att få tillträde till kontrollrum och andra delar av en övervaknings-

anläggning. Länsstyrelsen får också begära upplysningar från den som

innehar eller använder övervakningskamera samt granska bevarat en bildmaterial.

264 Bilaga 2

Äterkallelse tillstånd

av m.m.

13 § Ändras förutsättningarna för tillstånd får länsstyrelsen ett meddela nya villkor eller, om det inte längre finns förutsättningar för att ge tillstånd, återkalla tillståndet. Detsamma gäller undantag enligt 3 § tredje stycket från upplysningsplikten och sådan rätt att behandla eller bevara upptagna bilder som avses i 6 Iakttas inte meddelade villkor, får länsstyrelsen förelägga tillståndshavaren eller den som har medgetts undantag att inom viss tid vidta rättelse. Sådant föreläggande skall delges. Om föreläggandet inte följs, får länsstyrelsen återkalla tillståndet, undantagsmedgivandet eller rätten att behandla eller bevara upptagna bilder.

Tystnadsplikt

14 § Den som tar befattning med uppgift som har inhämtats genom användning av en övervakningskamera, som är uppsatt så att det krävs tillstånd att använda den, får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han till följd därav fått veta om någon enskilds personliga förhållanden. I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekretesslagen 1980: 100.

Straff m.m.

15 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot upplysningsplikten enligt 3 2. bryter mot tillståndskravet enligt 4 inte iakttar ett villkor som har meddelats enligt 3 § tredje stycket sista meningen, 10 § eller 13 4. behandlar eller bevarar upptagna bilder utan sådan rätt som avses i 6 I ringa fall döms inte till ansvar.

16 § Övervakningsutrustning som. har använts vid brott enligt denna

lag skall förklaras förverkad, om det inte är oskäligt.

17 § Om den som innehar eller använder en övervakningskamera underlåter att i enlighet med 12 § ge tillträde eller lämna upplysningar eller hålla tillhanda bevarat bildmaterial, får länsstyrelsen förelägga vite. För att bereda sig tillträde får länsstyrelsen vid behov anlita polishandräckning.

SOU 1996: 88 Bilaga 2 265

Överklagande m.m.

18 § Länsstyrelsens beslut får överklagas hos allmän förvaltnings-

domstol. Justitiekanslern får överklaga ett beslut för att ta tillvara allmänna intressen. Beslut om tillstånd att använda en övervakningskamera och om undantag enligt 3 § tredje stycket från upplysningsplikten får överklagas även av den kommun där den plats finns dit övervakningskameran skall kunna riktas och, om kameran skall kunna riktas mot en arbetsplats, av en organisation som företräder de anställda.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten utom

i mål där Justitiekanslern för talan. Lag 1995:76, tillika insom nehåller:

Denna lag träder i kraft den l april 1995. Beslut som har meddelatsföre ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.

19 § Regeringen får föreskriva om avgift för länsstyrelsens handläggning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 då lagen 1977220

om TV-övervakning upphör att gälla. Bestämmelserna i 3 § andra stycket första meningen och 4 § första stycket andra meningen 2 i den nya lagen träder dock i kraft först den 1 april 1991. Under tiden från och med den l juli 1990 till och med den 31 mars 1991 gäller att övervakningskameror som är avsedda för skydd lokal, ett av en förvaringsutrymme eller någon annan anläggning av betydelse från totalförsvarssynpunkt skall vara undantagna från upplysningsplikten och tillståndskravet enligt 3 och 4 §§. 2. Beslut om tillstånd eller föreskrift som har meddelats med stöd av bestämmelser i den gamla lagen skall ha meddelats med stöd anses

av motsvarande bestämmelser i den nya lagen.

Den som vid den nya lagens ikraftträdande har övervakningsen kamera uppsatt så som anges i 4 § första stycket första meningen, utan att det enligt den gamla lagen krävs tillstånd att använda kameran, får fortsätta att ha kameran uppsatt på angivet sätt till utgången av

december 1990. Har före nämnda tidpunkt en ansökan enligt den

nya lagen gjorts om tillstånd till fortsatt användning av kameran får den vara uppsatt på angivet sätt även efter denna tidpunkt men, om tillstånd inte ges, inte längre ån en månad från den dag då beslutet vann laga kraft.

4. Den gamla lagens bestämmelser gäller i fråga överklagande

om av beslut som har meddelats av länsstyrelsen före den lagens nya ikraftträdande.

Bilaga 3 267

Praxlsgenomgång

Innehåll

1 Inledning 268 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 Idrottsanläggningar o.d. 268 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 Restauranger och hotell 273 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 Bank- och postlokaler 280 m.m . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 Industriomrâden o.d. 286 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6 Polishus och kriminalvårdsanstalter o.d. 292 . . . . . . . . . . . 7 Butiker och affärslokaler 293 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8 Bensinstationer o.d 301 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9 Utställningslokaler och 302 museer . . . . . . . . . . . . . . . . .

10 Sjukhus o.d. 303

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11 Kyrkor o.d 306 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12 Konferenslokaler 306 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13 Trafik och samfärdsel 307 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

14 Övriga bevakningsobjekt 312

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

268 Bilaga 3

1 Inledning

I detta avsnitt redovisas ett urval av avgöranden i tillståndsfrägor

enligt lagen 1977:20 om TV-övervakning och lagen 1990:484 om övervakningskameror m.m. Avsikten med redovisningen är närmast att ge en provkarta fall där tillstånd har lämnats eller vägrats. En del av materialet har hämtats från betänkandet Optisk-elektronisk övervakning SOU 1987:74 och Ordningslagen Kommentarer och Rättspraxis, Carl G Holmberg, mfl., 1995.

2 Idrottsanläggningar o.

1977 års lag

I ansökan begärdes tillstånd att med åtta TV-kameror bevaka en större inomhusanläggning. Syftet med övervakningen var att kontrollera inoch utpassering till lokalerna, att kontrollera skador och olyckor inom idrottsanläggningen samt att kontrollera att obehöriga inte vistades i lokalerna. Tillstånd gavs att med kamera övervaka entrén till en anläggningen och att med två kameror bevaka korridorerna utanför anläggningens idrottshallar. Däremot vägrades tillstånd att med kameror övervaka själva idrottslokalerna brottnings-, bowling-, bordtennis- och tennishallar. Beslutet motiverades med bl.a. att riskerna från integritetssynpunkt var mindre framträdande när det gällde korridorerna än när det gällde idrottshallarna och sökanden hade ett beaktansvärt intresse av övervakningen. 1982-06-03, dnr 432-82. En badminton- och tennishall vägrades tillstånd att använda en kamera som skulle ge upplysning personalen vid informationsdisken/kassan om vilka spelplaner som var lediga respektive upptagna. 1982-12-16, dnr 2347-82. I ett ärende 1983-04-14, dnr 92-83 hade ett travsällskap begärt tillstånd hos länsstyrelsen att med en rörlig kamera spela in travtävlingar sällskapets travbana. Länsstyrelsen avslog deras begäran. Travsällskapet överklagade och anförde bl.a. att inga andra än körsvennerna kunde bli igenkända och att dessa angelägna att var om loppen kunde filmas så att största möjliga rättvisa kunde skipas vid bestraffning av eventuella förseelser under loppen. Sällskapet framhöll att den professionella träningen tenderade att hamna på storbanorna och att det var svårt att matcha den service som där gavs hästägarna genom att de genom videoinspelningarna kunde få sina hästars starter dokumenterade. JK tillstyrkte ändring av beslutet och yttrade att tillstånd hade meddelats till liknande anordningar vid andra travbanor

Bilaga 3 269

och att risk för otillbörligt intrång i enskildas integritet i de fallen inte ansågs föreligga. Regeringen, som biföll överklagandet, ansåg att

riskerna från integritetssynpunkt var mindre framträdande med hänsyn

bl.a. till kamerans begränsade observationsområde samt att i jämförelse med integritetsintresset sällskapet hade ett beaktansvärt intresse av att spela in material som togs upp med kameran. Sedan regeringen

överlämnat ärendet till länsstyrelsen för att tillståndet skulle komplette-

ras med föreskrifter om bevarandet och spridningen inspelat av material, beslutade länsstyrelsen bl.a. att inspelade videoband fick försäljas till kuskar och hästägare vilka skulle förpliktas att inte kopiera inspelningarna för vidare försäljning, att osålda band skulle förvaras i låst utrymme travsällskapets kansli samt "avspelas"

raderas ut inom tre månader från inspelningsdatum.

Ett företag som drev en bowlinghall vägrades tillstånd att med kameror övervaka ett spelrum och entréhall belägna i anslutning till en hallen. Ändamålet med övervakningen kontrollera de var att att personer som uppehöll sig i lokalerna hade fyllt 16 år. 1985-10-10, dnr 765-85. i Ett fjällhotell gavs tillstånd att med TV-kamera övervaka en en

simhall i hotellets anläggning 1987. Syftet med övervakningen

var att förhindra drunkningsolyckor. Tillstånd gavs att använda en TV-kamera i en idrottsanläggning för att övervaka säkerheten för de åkande isbanan i en träningshall 1988. Ett tivoliföretag vägrades tillstånd att övervaka tivolits entréer 1988. Ändamålet med övervakningen skulle kontroll vara av kassaverksamheten och de inpasserande besökarna.

I ett beslut den 26 januari 1989 dnr 32.01-24-88 meddelade

länsstyrelsen Polismyndigheten i Stockholm tillstånd att i och omkring Stockholm Globe Arena i Johanneshov använda tre övervaknings-

kameror kamera 1-3 i arenan för ordningshållning publikläktarna samt tre övervakningskameror kamera 4-6 för trafikövervakning och

ordningshållning i tillfartsområdet runt arenan. Samtliga kameror får vara rörliga och försedda med zoomningsoptik. Enligt beslutet får kamerorna l-3 användas endast i samband med offentlig tillställning eller allmän sammankomst i De får endast terminera i polisens arenan. ledningslokal arenan och i sambandscentralen. Kamerorna 4-6 skall vara avskärmade så att vissa byggnader inte kommer i bild. De får endast terminera i sambandscentralen. Tillståndet år såvitt - avser kamerorna l-3 förenat med rätt att behandla och bevara bilder på följande villkor. Endast ansvarigt polisbefäl platsen och chefen för sambandscentralen får förfoga över inspelat material. Inspelat material skall efter varje arrangemang där inspelning förekommit tas med till sambandscentralen och förvaras där. Endast vid misstanke om brott

270 Bilaga 3

inom det övervakade området får inspelat material spelas upp. Inspelat material får bevaras i högst en vecka såvida det inte dessförinnan har överlämnats till åklagare med anledning av misstanke om brott.

J 990 års lag

Tillstånd vägrades att använda fyra kameror för att övervaka en simhall och det s.k. äventyrsbadet i en sportanläggning 1991-01-24, dnr 90-92. Ändamålet med övervakningen förebygga olyckor var att i samband med bad, främst beträffande barn. Regeringens skäl för att vägra tillstånd att övervakningen avsåg en simhall dit allmänheten var hade tillträde och att sökanden inte angett sådana omständigheter att det fanns tillräckliga skäl för tillstånd. Länsstyrelsen lämnade tillstånd för sex kameror i en badanläggning. JK överklagade beslutet i fråga fyra av kamerorna. Dessa kameror om

avsåg övervakning av badbassänger av traditionell typ medan de två

övriga kamerorna avsåg övervakning av bassänger typ äventyrsbad. Regeringen, fastställde länsstyrelsen beslut i den överklagade som delen 1991-04-18, dnr 90-1053, uttalade att den som besöker en badanläggning dit allmänheten har tillträde får vara beredd på att det sker någon form av övervakning i syfte att förhindra drunkningsolyckor eller andra tillbud. Vidare hade enligt regeringens mening sökanden ett påtagligt behov från säkerhetssynpunkt av TV-övervakning även med de aktuella kamerorna. Intresset av att tillgodose det avsedda ändamålet med denna övervakning fick därför anses så starkt att det skulle ges företräde framför intresset av att värna enskilda integritet. Kammarrättens i Stockholm dom 1993-06-30, mål nr 6256-1992: Länsstyrelsen meddelade Svenska Fotbollförbundet tillstånd att vid Råsunda Fotbollsstadion använda övervakningskameror. Tillståndet sex förenades med inspelningsrätt beträffande samtliga kameror. Ändamålet med övervakningen angavs i beslutet vara att vid arrangemang på stadion underlätta ordningshållningen och förbättra säkerheten samt att öka möjligheten att identifiera orosmakare. Som villkor för tillståndet gällde att kamerorna fick användas endast i samband med offentlig tillställning eller allmän sammankomst i fotbollsstadion samt att kamerorna skulle terminera i loge en läktare som uteslutande en

disponerades polispersonal. JK överklagade beslutet beträffande två

av kamerorna och yrkade att inspelningsrätten beträffande dessa skulle av

tidsbegränsas. Kamerorna var avsedda att användas vid övervakning

angiven del området utanför själva fotbollsstadion, vari av en av

ingick bl.a. vissa partier gator och vägar som löpte nära stadion.

av JK uttalade bl.a. att han hade förståelse för polisens uppfattning om värdet TV-övervakning och inspelningsrätt i det aktuella fallet. av

Bilaga 3 271

Enligt JK var emellertid frågan om rätt att spela in bilder

som

förmedlas av en övervakningskamera stor principiell betydelse på

av

grund av den särskilda risk från integritetssynpunkt föreligger.

som Vidare pekade JK på att tillstånd hade meddelats beträffande Globen i Stockholm att använda övervakningskameror, varvid endast vissa

kameror inne i lokalen var förenade med inspelningsrätt. Tillståndet

i det aktuella fallet borde enligt JK tidsbegränsas för utvärdering att en

av inspelningsrätten skulle kunna göras. Kammarrätten, som avslog överklagandet, uttalade bl.a. följande. Tidsbegränsningen enligt 10 §

i lagen synes ta sikte ett beslut tillstånd att använda om en övervakningskamera, men inte enbart en med ett sådant beslut förenad

inspelningsrätt. Enligt paragrafen är det emellertid möjligt att till ett tillstånd knyta villkor om bl.a. upptagning, användning, behandling

eller bevaring av bilder och ett sådant villkor bör naturligtvis kunna

avse en tidsbegränsning. Förarbetena till lagbestämrnelsen om tidsbegränsning anger som exempel situationer där det kan

vara lämpligt eller t.o.m. nödvändigt att tidsbegränsa ett tillstånd bl.a. att

övervakningen är så integritetskänslig att det finns skäl att göra

en

återkommande omprövning. Mot bakgrund den utredning

av som förelåg i målet bedömer kammarrätten att ett tillstånd till användning

av övervakningskameror med den aktuella placeringen rimligtvis bör vara förenad med inspelningsrätt, om användningen kamerorna

av skall vara meningsfull för att det beskrivna ändamålet med över-

vakningen skall kunna tillgodoses tillfredsställande. Väl finns det särskilda integritetshänsyn att beakta genom att de båda ifrågavarande kamerorna täcker, förutom insläpp till stadion, gatu- och vägpartier

och intilliggande mark där publiksamling brukar uppstå före och efter evenemangen men där också andra trafikanter kan komma att passera

eller uppehålla sig. Omfattningen och betydelsen i övrigt dessa

av integritetshänsyn torde emellertid i det väsentliga kunna bedömas

tillfredsställande på det underlag ansökningsärendet innehåller.

som Tillståndsbeslutet upptar också olika föreskrifter och villkor med syfte

att skydda enskildas personliga integritet. Det kan naturligtvis inte

uteslutas att erfarenheterna kan komma att visa behov vissa av

jämkningar i meddelade villkor, t.ex. beträffande avskärnming

av kamerornas verkningsområde. Något behov återkommande av en

omprövning av tillståndsfrâgan synes dock inte föreligga. Pâ grund

av det anförda och med hänsyn till de möjligheter länsstyrelsen såsom

tillståndsmyndighet har att enligt 13 § i lagen meddela nya villkor eller

återkalla ett tillstånd fann kammarrätten att det inte kommit fram tillräckliga skäl för att tidsbegränsa den med tillståndet förenade rätten till inspelning av bilder från de aktuella kamerorna. Kammarrättens i Göteborg dom 1993-09-21, mål nr 5230-1993: En gymnastik och atletklubb ansökte hos länsstyrelsen tillstånd att få om

272 Bilaga 3

använda en övervakningskamera i en styrketräningslokal i klubbens lokaler. Ändamålet med övervakningen i ansökningen uppgavs vara att förhindra stöld och skadegörelse samt att öka tryggheten för klubbens medlemmar. Länsstyrelsen, som avslog överklagandet, fann i sitt

beslut att prövningen i ärendet skulle ske enligt 5 § tredje stycket i

lagen samt anförde följande. En styrketräningslokal får anses vara en

sådan plats där integritetsintresset gör sig starkt gällande. Länsstyrelsen finner vid en prövning enligt 5 § tredje stycket i lagen att intresseavvägningen mellan ändamålet och integritetsintresset utfaller

till förmån för integritetsintresset. Klubben överklagade länsstyrelsens beslut och yrkade bifall till sin ansökan samt anförde bl.a. följande. Endast medlemmar med särskilt gymkort äger tillträde till lokalen och dessa utgör endast fem procent av föreningens samtliga medlemmar. Nya medlemmar informeras om att lokalen är övervakad. Kameran utgör en trygghet för medlemmarna. Det är viktigt att snabbt kunna få hjälp om en olycka inträffar. Frågan om kameran aktualiserades efter ett olyckstillbud när en ensamtränare fastnade under en vikt utan möjlighet att komma loss egen hand. Det finns ingen avsikt att

bevara några bilder. Det saknas möjlighet att ha en heltidsanställd plats under öppettiden. Tillfrågade medlemmar har inte haft något att

invända mot användandet av kameran, som för övrigt varit i bruk

sedan år 1986. Kammarrätten, som upphävde länsstyrelsens beslut och

visade målet åter till länsstyrelsen, anförde i sin dom bl.a. följande. I målet är fråga tillstånd för övervakningskamera som skall bevaka om styrketräningslokal är avsedd för allmänheten. Med hänsyn till en som lokalens användning till rekreation och idrott kan den information som förmedlas i målet aktuell kamera inte antas vara av ringa genom

betydelse för enskildas personliga integritet. En intresseavvägning

mellan integritetsintresset och ändamålet med övervakningen skall därför göras enligt 5 § tredje stycket. Även integritetsintresset inte om kan anses som ringa måste därvid beaktas att övervakningen berör en begränsad krets av personer, som samtyckt till övervakningen. Till följd härav och med beaktande av att syftet med övervakningen bland annat är att upptäcka eventuella olyckor i lokalen, finner kammarrätten att ändamålet med övervakningen måste ges företräde framför

integritetsintresset. Klubben bör till följd härav få tillstånd till en fast

monterad kamera i styrketräningslokalen i enlighet med sin ansökan. Det ankommer på länsstyrelsen att närmare utforma tillståndet. i Göteborgs och Bohus län dom 1995-06-12, mål Ö Länsrättens nr 2410-95: Länsstyrelsen meddelade Göteborgs Fritidsförvaltning tillstånd att använda rörlig övervakningskamera försedd med en zoomobjektiv vid entrén till Nya Ullevi. Kameran skulle vara placerad Nya Ullevis läktartak mot Skånegatan enligt ritning. Syftet med övervakningen var att under tiden den 20 juli-15 augusti 1995, dvs.

Bilaga 3 273

under den tid friidrotts-VM pågick i Göteborg, upprätthålla ordningen

och därmed öka säkerheten utmed de tävlandes gångväg från Heden

till uppvärmningsarenan Valhalla. Tillståndet förenat med rätt att var spela in bilder. I tillståndsbeslutet föreskrevs bl.a. följande villkor.

Kameran skulle vara ansluten till mottagare och bandspelare i polisens

ledningsenhet. Endast ansvarigt polisbefäl, Nya Ullevis säkerhetsanvarige, dennes ställföreträdare samt den som hade utsetts till skyddsombud fick ha tillgång till inspelat material. Inspelat material fick bevaras i högst två veckor. JK överklagade länsstyrelsens beslut med yrkande att beslutet skulle undanröjas och ärendet återförvisas till länsstyrelsen för förnyad handläggning. JK anförde bl.a. följande. Enligt 10 § lagen om övervakningskameror skall ett tillstånd m.m. bl.a. innehålla uppgift om det område får övervakas. Den aktuella som kameran skall vara belägen på Nya Ullevis läktartak. Den kan därigenom komma att svepa över stora delar närområdet, däribland av ett flertal bostadshus. Varken länsstyrelsens beslut eller därtill fogad karta anger emellertid kamerans upptagningsområde. Det gär således inte av tillståndet att utläsa vilket område får övervakas. som Fritidsförvaltningen, som motsatte sig överklagandet, till gav länsrätten in en skiss över det aktuella området. Av skissen framgick dels vilket arbetsområde kameran skulle ha, dels att viss avskärmning skulle komma att ske. Länsrätten, som biföll överklagandet, uttalade i sin dom bl.a. följande. Enligt 10 § lagen om övervakningskameror m.m. skall ett tillstånd till användning övervakningskamera av innehålla uppgifter om hur övervakningen får anordnas. Dessa skall avse övervakningens ändamål, den utrustning får användas och som det område som får övervakas. Av länsstyrelsens beslut framgår inte vilket område som får övervakas. Av den skiss, som fogats till

beslutet som bilaga, framgår endast vilken placering kameran kommer

att ha. Tillståndet innehåller därmed inte alla de uppgifter krävs som enligt 10 § lagen om övervakningskameror Det bör ankomma m.m. länsstyrelsen att komplettera tillståndet i angivna delar. JK:s yrkande skall därför bifallas.

3 Restauranger och hotell

1977 års lag

I tre ärenden 1983-04-28, dnr 1882-82, 1984-01-19, dnr 1947-83 och 1985-09-26, dnr 964-85 var det fråga om tillstånd som hade meddelats för övervakning med fasta kameror ingångar och entréhallar av till restauranger. l de två första fallen var ändamålen med övervakningen att personal skulle uppmärksammas på när gäster anlände

274 Bilaga 3

till lokalen. JK överklagade och anförde bl.a. att något klart behov av

kamerorna inte förelåg. Regeringen biföll överklagandet samt yttrade

att TV-övervakning av restauranglokaler innebär risker från integritets-

synpunkt och endast bör få förekomma då särskilda omständigheter föreligger. I det tredje fallet hade sökanden medgetts tillstånd att med den fasta kameran förutom entrén bevaka obemannad garderob och

uthyrt skyltutrymme för att enligt utredningen i ärendet motverka - -

stölder och spara in personal. JK framhöll att sökandens skäl inte var

den art att tillstånd ändå borde ges. Regeringen biföll JK:s talan av med motivering som i de två föregående fallen. Det kan samma -

anmärkas att själva restauranglokalen i detta fall låg i källarplanet medan övervakningsomrâdet och kameraplaceringen var i entréplanet.

Tillstånd till att bruka kamera för bevakning av nödutgång/varuen

intag i källarplanet berördes inte av överklagandet. I ett ärende 1983-04-28, dnr 1982-82 upptogs frågan om tillstånd

efter föreslagna ändringar att med en kamera mellan kl. 00.00 - - -

06.00 bevaka område vid betjäningsdisk i enmansbetjänad matsal.

en

Regeringen biföll JK:s yrkande att tillståndet skulle upphävas.

Regeringen ansåg att kameran inte erforderlig för angivet var ändamål. I två ärenden, 1983-11-24, dnr 639-83 och 1986-01-23, dnr 783-

85 rörde övervakning inom och utom hotellbyggnad med fasta

som kameror har regeringen prövat vad som skall förstås med allmän plats

enligt lagens 4 Det första ärendet, som prövades efter överklagande

sökanden, gällde tillstånd att från monitor i en hotellentré via en av

fast kamera i annexbyggnad fjärrmanövrera portlåset i byggnadens

vestibul. Ändamålet med övervakningen även omfattande ett - som mindre område utanför byggnaden var bl.a. att kontrollera att obehöriga inte tog sig in i byggnaden. Det andra ärendet, som

prövades efter överklagande JK, gällde tillstånd att med fast kamera

av övervaka in- och utpassering genom ett hotells sidoentré för att förhindra obehöriga tillträde till hotellets rurnsdel. JK motsatte sig ändring i det första ärendet samt yrkade att länsstyrelsens beslut skulle

upphävas i det andra. I båda ärendena uttalade regeringen att utredningarna inte ansågs visa att vestibulen respektive entréhallen utgjorde sådan allmän plats får övervakas endast efter tillstånd.

som Regeringen uttalade vidare i ärendet beträffande vestibulen att för

övervakning av området utanför annexbyggnaden krävdes tillstånd men att sökandens intresse övervakningen jämfört med det intrång i

av enskildas personliga integritet som övervakningen kunde leda till inte ansågs så starkt att tillstånd ändå borde meddelas. Ett hotell vägrades tillstånd att med TV-kamera bevaka hotellets en

reception och ingången till en butik med försäljning av glasföremâl

1988.

Bilaga 3 275

I ett annat fall 1986-01-23, dnr 1896-85 avslog regeringen ett överklagande av länsstyrelsens vägran att tillåta sökanden använda en

kamera för bevakning av området vid en s.k. menytavla, personal-

en ingång och ett vamintag. Sökanden drev s.k. "Drive Through" en restaurang, där kunderna körde i sina bilar runt restaurangbyggnaden i en slinga och betjänades utefter denna. I sitt yttrande i ärendet hänvisade JK till att övervakning bilkö till tvätthallar vid av en bensinstation inte hade godtagits övervakningsändamål. JK ansåg som

att, trots att sökanden åberopat säkerhetsskäl och rånrisk, det

huvudsakliga ändamålet med övervakningen att underlätta var betjäningen av kunder. JK framhöll att såväl förare och i passagerare de köande bilarna som gående till och från restaurangen skulle omfattas av övervakningen samt att övervakningsbehovet inte var av den styrka att tillstånd borde ges. En restaurang vägrades tillstånd att använda TV-kamera för att en övervaka entrén till restaurangen i syfte att motverka skadegörelse 1988. En restaurang vägkrog vägrades tillstånd att med TV-kamera övervaka ingången och en trappa upp till restaurangen 1989.

Regeringen uttalade bl.a. att TV-övervakning av utrymmen där

allmänheten kan uppehålla sig i anslutning till restauranglokaler kan

innebära särskilda risker från integritetssynpunkt.

1990 års lag

En restaurang fick tillstånd att övervaka garderoben till restaurangen 1991-01-24, dnr 89-2819. Garderoben, som tidvis var obemannad, var liksom entrén belägen i byggnadens bottenplan medan själva

restaurangen var belägen 26 våningar högre upp. Regeringen uttalade

bl.a. att det vid den avvägning som skulle göras fick visat mot anses bakgrund av vad som hade framkommit i ärendet bl.a. risken för om skadegörelse och stöld i det aktuella utrymmet att intresset att - av tillgodose ändamålet med övervakningen så starkt att det skulle var ges företräde framför intresset av att värna enskildas integritet. Kammarrättens i Jönköping dom 1993-02-08, mål 5573-1992: Ett nr restaurangföretag ansökte om tillstånd att använda två kameror för att bevaka ingång och trapphus till restauranger i en trevåningsbyggnad. Av ansökan framgick att syftet med övervakningen i första hand var att snabbt kunna avvisa icke önskvärda besökare till restaurangerna. Länsstyrelsen fann att tillståndsprövningen skulle ske enligt 5 § tredje stycket i lagen och avslog ansökan. Företaget överklagade länsstyrelsens beslut. Kammarrätten lämnade företagets talan utan bifall och uttalade bl.a. följande. Ett grundläggande villkor för att erhålla nu aktuellt tillstånd är att sökanden skall ha ett befogat intresse att få av

276 Bilaga 3

använda övervakningskamera. Därtill kommer att övervakning medelst övervakningskamera av utrymmen där allmänheten kan uppehålla sig såsom i förevarande fall i anslutning till restauranglokaler o.d. kan - -

innebära särskilda risker från integritetssynpunkt. Övervakning i ett

sådant fall bör därför i princip endast få förekomma då det föreligger särskilda omständigheter. Kammarrätten hänvisade till ett beslut av

regeringen den 14 september 1989 enligt 1977 års lag, enligt vilket

beslut ett restaurangföretag vägrades tillstånd att bruka kamera i anslutning till en restaurangentré och trappa till restaurangen; se ovan. Kammarrätten fann att utredningen inte utvisar att det fanns ett befogat intresse för företaget att använda övervakningskameror och att det därmed saknades förutsättningar för att medge det begärda tillståndet. Länsrättens i Stockholms län dom 1995-10-31, mål nr Ö 9476-95 och Ö 11670-95: Länsstyrelsen meddelade den 17 maj 1995 Sturecompagniet AB, ägare till restaurang Sturecompagniet, tillstånd att använda tre övervakningskameror vid restaurangens entré på Sturegatan 4 i Stockholm. Tillståndet innefattade också rätt att spela in bilder förmedlades av kamerorna. Tillståndet begränsades till att gälla som till den 1 juli 1997. Länsstyrelsen angav att ändamålet med övervakningen var att förebygga ordningsstörningar och våldshandlingar samt att möjliggöra identifiering av inblandade parter när en sådan händelse har inträffat. Beträffande kamerornas placering, upptagningsområde och funktionssätt föreskrevs följande. Kamera 1 fästes på ett galler ovanför den inre porten 3,5 meter över golvplanet. Kameran övervakar den nedanför liggande trappan och området innanför den yttre entréporten. Kamera 2 fästes mitt över entréporten 3,5 meter över marken och riktas mot området framför entrén. Kamera 3 placeras 3,5 meter över marken och fästes i portalens västra vägg nästan i linje med husets yttervägg. Kameran riktas mot gångbanan, längs husväggen och i Sturegatans riktning österut. Vidare uppställdes följande villkor. Kamerorna får användas dagligen från kl. 20.00 tills restaurangen stänger. Kamera 2 får övervaka ett område som sträcker sig högst tre meter från husväggen. Kameran får inte riktas så att intillliggande gatuservering kan komma i bild. Kamera 3 får övervaka ett område som sträcker sig högst tre meter ut från husväggen och högst tre meter från entrén. Länsstyrelsen lämnade under rubriken "Tidsbegränsning av tillståndet" följande motivering till sitt beslut. I likhet med kommu- nen anser länsstyrelsen att stor restriktivitet skall tillämpas i fråga om övervakning av gatumark med övervakningskamera. Skyddet av enskildas integritet anser länsstyrelsen vara av stor betydelse. Emellertid har under de senaste åren de spontant bildade köerna

Bilaga 3 277

utanför vissa restauranger i Stockholms innerstad medfört ökade inslag av våldsbrott vid entréerna. Trots försök med olika former av bevakning har det inte gått att komma till rätta med problemet. Länsstyrelsen anser därför att användning övervakningskamera av förenad med inspelningsrätt bör tillåtas på försök och i avsikt att stävja denna våldsutveckling. Länsstyrelsen därför tillstånd till detta ger under en period av två år. JK överklagade länsstyrelsens beslut och yrkade att länsrätten skulle upphäva det i vad gällde kamerorna nr 2 och 3 samt i vad gällde inspelningsrätten avseende kamera nr Stockholms stad överklagade beslutet och yrkade att det skulle upphävas. Bolaget bestred bifall till besvären och länsstyrelsen avstyrkte bifall till överklagandena. Stockholms stad anförde i länsrätten bl.a. följande. De aktuella kamerorna övervakar såväl entrén till restaurangen, där allmänheten uppehåller sig för nöjesändamål, som en del av gångbanan utanför entrén, vilken trafikeras av allmänheten. Den tragiska, dock men

enskilda händelsen med dödsskjutningarna vid Sturecompagniet, kan inte anses innebära att behovet av kameraövervakning offentliga

av

platser har ökat. Övervakning med kamera kommer inte att stävja

ordningsstörningar och våldshandlingar och därmed minska skaderisken för allmänheten. Det torde med säkerhet förhålla sig så att ordningsstörningar och våldsbrott på offentliga platser i Stockholms innerstad begås oavsett om det finns kamera övervakar området som

eller Intresset av att stävja ordningsstörningar och våldshandlingar

i ifrågavarande restaurangköer bör i första hand tillgodoses annat sätt än genom att använda övervakningskameror. I detta fall är det

naturliga alternativet manuell bevakning. Alla tänkbara och ändamålsenliga alternativa former av bevakning måste prövas innan det

kommer i fråga att använda övervakningskamera. Av ansökningshandlingarna i ärendet framgår inte något skäl för att utesluta alternativa sätt att tillgodose syftet med övervakningen. Sturecompagniet har således inte förebringat omständigheter som visar att ett klart behov av övervakning med kamera föreligger. Skulle ett befogat intresse anses föreligga görs gällande att det lika väl kan tillgodoses något annat sätt än genom att använda övervakningskamera. Ett an- vändande av fast monterade övervakningskameror med rätt till inspelning skulle medföra ett intrång i den personliga integriteten för

den allmänhet som vistas och uppehåller sig i området vid ifrågavaran-

de restaurangentré som är så allvarligt att intresset av att genom övervakningskameror stävja de ökade inslagen ordningsstörningar av m.m. bör stå tillbaka. Intresset av att tillgodose ändamålet med övervakningen är alltså inte så starkt att det skall ges företräde framför intresset av att värna den enskildes personliga integritet.

278 Bilaga 3

JK anförde i länsrätten bl.a. följande. Av ansökningshandlingarna i länsstyrelsens akt framgår att TV-övervakningen endast är en del av en total säkerhetsgenomgång som Sturecompagniet nu låter genomföra. Veterligen har inte tillstånd tidigare givits för användning av övervakningskamera ens utan inspelningsrätt för kontroll av - allmänheten i restaurangköer på allmän plats. Om ansökan vinner bifall kan en utveckling där ytterligare tillstånd begärs i ett flertal liknande situationer förväntas. En ökad användning av övervakningskameror, inte minst med inspelningsrätt, på allmän plats kan på sikt

leda till mycket stora förändringar i medborgarnas uppfattning om vad det innebär att fritt vistas på allmän plats. I grunden måste upp-

rätthållandet av ordning på allmän plats huvudsakligen ske i andra former än genom löpande dokumenterande kameraövervakning. Vid sammanvägning av omständigheterna i ärendet och mot bakgrund en av den restriktivitet som förarbetena ger uttryck för delar jag den uppfattning som Stockholms stad har i ärendet. Sturecompagniets intresse av övervakning bör således inte sättas före allmänhetens integritetsintresse. Något tillstånd till användande av övervakningskamera bör därför inte ges beträffande kamera 2 och Förutsättningarna synes inte vara uppfyllda när det gäller inspelningsrätt för kamera Sturecompagniet AB anförde i länsrätten bl.a. följande. Under de månader bevakningskamera använts har en avsevärd förändring som till det bättre märkts utanför dörrarna till restaurangen. Gästfrekvensen är snarare större än tidigare men attityden är lugnare. Kamerorna har en lugnande effekt såväl gäster som dörrpersonal. Länsrätten, som avslog överklagandena i den del de avsåg kamera 1 och upphävde länsstyrelsens beslut såvitt det gällde kamerorna 2 och inledde sina domskäl med en redogörelse för lagregler m.m. Länsrätten gjorde därefter följande bedömning. I sin ansökan om tillstånd uppgav Sturecompagniet att angreppet som inträffade den 4 december 1994 troligtvis inte var av den karaktären att det hade gått att förebygga med TV-övervakning men att de "vardagliga hoten" och våldshandlingarna till stor del kan

förebyggas med sådan övervakning. Vidare angav Sturecompagniet att

förutom TV-övervakning innebar den påbörjade säkerhetsgenomgången bl.a. att undersöka möjligheten att låta samtliga dörrvakter

genomgå ordningsvaktsutbildning, att hålla entré och trappa fria från

gäster, att flytta kön och förstärka dörren för att ge bättre skydd vid eventuell beskjutning. Länsrätten finner att Sturecompagniet kan anses ha ett befogat intresse av att få använda övervakningskamerorna och att detta intresse inte lika väl kan tillgodoses på något annat sätt. De grundläggande

Bilaga 3 279

förutsättningarna för tillstånd enligt 5 § första stycket i lagen om övervakningskameror är således uppfyllda.

Övervakningen med kamerorna 2 och 3 avser ett väl frekventerat

område, där allmänheten bl.a. uppehåller sig för nöjesändamål. Bildupptagningarna kommer att ske under sådana förhållanden att ett stort antal personer kommer att beröras av övervakningen och dessa kommer också att klart kunna identifieras. I vissa fall torde också kamerorna komma att fånga den övervakade under en i sammanhanget icke obetydlig tid. Med hänsyn härtill kan den avsedda kameraanvändningen trots att övervakningen rör ett förhållandevis begränsat område inte anses vara av sådan ringa betydelse för enskildas -

personliga integritet som förutsätts enligt 5 § andra stycket i lagen.

När det gäller kamera l anser länsrätten att övervakningen med den inte kan anses utgöra annat än ett sådant ringa integritetsintrång som avses i 5 § andra stycket i lagen. Eftersom tillståndet att använda kameran kan antas bli mindre meningsfullt om det inte förenas med rätt att spela in de upptagna bilderna finner länsrätten att Sturecompag-

niet av särskilda skäl har behov av en sådan rätt. Överklagandena i

denna del skall därför avslås. Beträffande kamerorna 2 och 3 blir frågan härefter vilket intresse som väger tyngst Sturecompagniets intresse av att få använda över- vakningskamerorna eller allmänhetens intresse av att inte bli övervakad med dessa, dvs. integritetsintresset. Vid lagens tillkomst uttalade chefen för Justitiedepartementet prop. l989/90:l19 21 att det bör krävas att sökanden kan visa att s. behovet av övervakningen är så starkt att det måste ges företräde

framför integritetshänsynen. Det av Sturecompagniet åberopade

ändamålet med övervakningen att förebygga brott är av sådant slag - att det kan väga över integritetsintressena prop. s. 48. Förutom den händelse föranledde Sturecompagniets ansökan om tillstånd saknas som i målet information om i vad mån det i anslutning till restaurangens entré förekommit våld eller hot om våld och av vilket slag detta våld

m.m. varit. Sådana uppgifter har inte lämnats av Sturecompagniet

eller i övrigt framkommit. Vid angivet förhållande ger inte utredningen stöd för att Sturecompagniet har något starkare behov av övervakningen. Vad avser integritetsintressena får dessa betraktas som

påtagliga. Detta med hänsyn dels till vad som ovan antecknats om

under vilka omständigheter övervakningen kommer att ske, dels till att fråga också är om att förena tillståndet med rätt att spela in bilder som förmedlats av kamerorna. Vid en samlad bedömning finner länsrätten att Sturecompagniet inte kan anses ha visat eller att det eljest framkommit att behovet av övervakning är så starkt att det bör ges företräde framför integritetshänsynen. På grund härav har inte förutsättningarna att meddela aktuellt tillstånd avseende kamerorna 2 och

280 Bilaga 3

3 varit uppfyllda. Justitiekanslerns och Stockholms stads talan skall därför i denna del bifallas. Kammarrätten i Stockholm har avslagit Sturecompagniets begäran om prövningstillstånd.

4 Bank- och postlokaler m.m.

1977 års lag

På ansökan av en bank i centrala Stockholm tillstånd att bruka om en rörlig kamera, försedd med zoomoptik för övervakning av bl.a. värdetransporter per bil till och från bankens huvudkontor 1978-10- 20, dnr 1119-78, medgav länsstyrelsen att kameran fick brukas för angivet ändamål villkor att kameran inte var rörlig i sid- och höjdled och var försedd med fast objektiv. l ärendet hade upplysts att området för vilket övervakning begärts omfattade ca 20 meter vardera hållet av en mindre trafikerad gränd samt fönster och ingångar till bankens fastigheter belägna ömse sidor av gränden. Därutöver kunde kameran överblicka gång- och körtrafik som passerade vid grändens mynningar. Under handläggningen av överklagandet föreslog både länsstyrelsen ock JK att övervakningsändamålet, i förhållande till risken för otillbörligt intrång i enskildas personliga integritet, borde kunna tillgodoses med ytterligare ett antal fasta kameror, försedda med fasta objektiv och med en begränsning av upptagningsområdet till

ingångarna till bankens fastigheter. I ett yttrande från Bankinspektio-

nen anfördes bl.a. att en begränsning av övervakningen till enbart ingångarna till bankens fastigheter med fasta kameror skulle kunna i allvarligt försämra möjligheterna att förhindra svåra brott. Vid övervägande av tillständsfrågan fann regeringen att banken hade ett så beaktansvärt intresse av att få övervaka det angivna området med en rörlig kamera, försedd med zoomoptik, att intrånget i enskildas personliga integritet inte kunde anses otillbörligt. I sitt beslut hade regeringen beaktat dels att banken sedermera hade begränsat kamerans rörlighet på så sätt att endast själva gränden kunde övervakas, dels enligt uppgift allmänheten i mycket ringa omfattning utnyttjade gränden. Frågan om tillstånd för bank att spela in upptaget material med övervakningskamera har prövats av regeringen i några ärenden. Ett exempel härpå utgör ett ärende 1983-04-28, dnr 2560-83 där en sparbank besvär av JK inte medgavs rätt till inspelning i samband

med TV-övervakning av bankens entréhall. Övervakningen skulle ske

då banklokalerna i övrigt hölls stängda men då innehavare av "minutenkort" hade tillträde till hallen. Ändamålet med övervakningen

Bilaga 3 281

var att förhindra skadegörelse minutenkortautomater och på konstverk samt att förhindra att obehöriga uppehöll sig i hallen. I sitt beslut gjorde regeringen följande principiella uttalande. Möjligheten att bevara och ge spridning material tas med översom upp en

vakningskamera kan innebära särskilda risker från integritetssynpunkt.

Inspelning av sådant material bör därför endast få förekomma då särskilda omständigheter föreligger. I ärendet hade banken inte visat att sådana omständigheter förelåg. Av JK:s yttrande i ärendet framgår att denne inte hade något att erinra mot tillstånd till enbart TV-övervakning i entréhallen. Eftersom tillstånd till TV-övervakning på något annat sätt än genom inspelning inte hade begärts, upphävdes även tillståndet att använda kameran. En fråga som anknyter till rätten att spela in upptaget material är vilka föreskrifter som skall gälla för lagringstid och avspelning. Frågan har behandlats av regeringen 1983-11-10, dnr 1304-83 efter

besvär av en bank, som hade getts tillstånd till inspelning med fem

fasta kameror för övervakning av banklokalen. Tillståndet hade av länsstyrelsen förenats med föreskriften att inspelat material fick spelas av endast om brott begåtts eller misstanke om brott förelåg. Efter påpekande av JK bestämde länsstyrelsen genom tilläggsbeslut att

inspelat material fick förvaras högst en vecka från inspelningstillfället

och att endast tjänstgörande bankdirektör eller säkerhetschef jämte

representant för polismyndighet fick närvara vid avspelningen. Banken

överklagade tilläggsbeslutet och yrkade att inspelade band skulle utraderas avmagnetiseras senast 11:e arbetsdagen efter inspelningstidpunkten och att direktör eller säkerhetschef från fall till fall skulle få avgöra vem eller vilka av sparbankens tjänstemän som skulle närvara vid avspelning förutom de av länsstyrelsen angivna personerna. Till stöd för yrkandet anförde banken bl.a. att lagringstiden för inspelade band var alltför kort med hänsyn till att rekognoseringen före rån som regel sker i god tid före planerat brott och att det var naturligt att tjänstgörande expeditionstjänsteman i samband med bandavspelning fick närvara vid identifiering för brott misstänkt av person. Som ytterligare skäl angavs att övervakningssystemet kunde bidra till att förhindra sådana oegentligheter som exempelvis checkbedrägerier genom att eventuella bedragare skulle kunna identifieras på bild. Bankinspektionen tillstyrkte bankens besvär och yttrade bl.a. att avspelning vid brott borde ske inför alla banktjänstemän berördes som av brottet. Inspektionen ansåg även att eftersom stor snabbhet är erforderlig i sådana situationer man inte skulle behöva vänta med avspelning till dess att bandet formellt överlämnats till polisen. I ärendet motsatte sig JK att banken medgavs ett så omfattande inspelningsförfarande som begärts och som innebar att i huvudsak alla bankkunders besök spelades in. JK hänvisade till att banker, som

282 Bilaga 3

beviljats tillstånd till TV-övervakning jämte inspelning av bilder, i regel får starta apparaturen vid rån eller misstanke därom samt att inspelat material får granskas endast av bankens säkerhetschef och att material, som inte hade överlämnats till en polismyndighet, får bevaras högst en vecka. I sitt beslut anförde regeringen sammanfattningsvis följande. Med hänsyn till de särskilda risker från integritetssynpunkt som är förenade med rätten att spela in bilder måste i regel tillståndshavarens rätt att bevara och spela upp materialet begränsas. Utredningen visade att en viss förlängning av tiden för bevarandet av inspelat material skulle kunna medföra väsentliga vinster i brottsbekämpande hänseende. Utan risk för otillbörligt integritetsintrång ansågs banken kunna få tillstånd att bevara inspelat material under två veckor efter inspelningstillfället. Polismyndighets och domstols rätt enligt rättegångsbalken att förfoga över inspelat material inskränks inte föreskrifter, som meddelats med stöd av av lagen, och som begränsar rätten att ta del av inspelat material. Behovet av att kunna spela av materialet i samband med bl.a. brottsutredning och rättegång ansågs tillräckligt tillgodosett genom länsstyrelsens överklagade beslut. En bank vägrades tillstånd att använda kameror för att övervaka vindfånget vid entréerna till två banklokaler 1984. Regeringen, som

anmärkte att ansökan inte avsåg tillstånd till övervakning på något

annat sätt än genom inspelning, fann att banken inte hade visat att sådana särskilda omständigheter förelåg som krävdes för att inspelning skulle ske. En bank gavs tillstånd att i lobbyn till banklokalerna använda en kamera spela in bilder från kameran 1986. Ändamålet utan rätt att med övervakningen var att förebygga brott och öka tryggheten för kunderna. En bank vägrades tillstånd att använda en kamera för att spela in bilder i ett vindfång vid sedeluttagsautomaten i bankens huvudentré 1986. Sveriges riksbank gavs tillstånd att använda en TV-kamera för att övervaka fordonsgrind vid bankens lokalkontor 1988. en ett av Tillståndet förenades med begränsningen att kameran fick brukas endast i omedelbar anslutning till att en värdetransport anlände till eller lämnade banken. Samma bank gavs beträffande ett annat lokalkontor tillstånd, som förenades med vissa villkor, att använda en TV-kamera utomhus för bevakning av bankens lokaler 1988. Kameran skulle vara placerad på en stolpe utanför byggnaden och användas för att övervaka garageinfart i syfte att förhindra att en värdetransporter utsattes för rån. Banken gavs också tillstånd att använda fast kamera för att bevaka bankens entrédörr på andra en våningsplanet i fastighet 1984. Syftet med övervakningen var att en

Bilaga 3 283

kameran öppet skulle användas för att identifiera bankens kunder och andra besökare. Dåvarande Postverket fick tillstånd att med en kamera dygnet runt övervaka infarten till posthusgården på en ort 1981. Tillståndet var

begränsat så att det omfattade endast bilinfarten till gården och inte

även del av gatan utanför infarten. l ett annat ärende fick Postverket tillstånd att använda en TV-kamera för att bevaka boxrummet i ett postkontor 1987. En bank vägrades rätt att spela in bilder från en kamera avsedd att övervaka banklokalens lobby 1985. Banker vägrades rätt att i brottsbekämpande syfte spela in bilder från TV-kameror riktade mot uttagsautomater i banklokalerna 1987. En girocentral fick tillstånd att använda en TV-kamera i en s.k. inlämningssluss i centralens lokaler 1990. Regeringen påpekade att

övervakningen skulle komma att omfatta endast ett restriktivt

begränsat antal personer.

1990 års lag

En bank fick av länsstyrelsen tillstånd att använda kameror för att övervaka bankens byggnad. Tillståndet var förenat med rätt att spela in bilder som togs upp av kamerorna. JK överklagade beslutet och yrkade att det skulle upphävas i fråga om rätten att spela in och spela upp bildmaterial. Regeringen, som undanröjde beslutet i denna del och återförvisade ärendet till länsstyrelsen, uttalade i sitt beslut bl.a.

följ ande 1990-09-13, dnr 90-1181. Övervakningen gällde åtminstone

delvis ett område som var upplåtet för allmän trafik. Sådan över-

vakning medför generellt sett påtagliga risker för integritetsintrång, i

all synnerhet om tillståndet förenas med rätt att bevara bildmaterial. Även syftet med övervakningen förhindra och beivra om var att allvarliga brott, måste en förutsättning för rätt att bevara materialet vara att tillståndet förenas med villkor som begränsar riskerna för integritetsintrång så långt det år möjligt. Regeringen fann att de villkor som länsstyrelsen bestämt inte i tillräcklig utsträckning uppfyllde denna förutsättning. Kammarrättens i Göteborg dom 1993-09-20, mål nr 8545-1992: Ett pantaktiebolag ansökte om tillstånd att bruka en fast kamera för att övervaka bolagets lokaler. De upptagna bilderna skulle spelas in på video. Ändamålet med övervakningen brottspreventivt och angavs vara för att höja säkerheten och tryggheten för personalen samt att vid eventuell inträffad brottslighet kunna bistå polisen med tillförlitligt signalement på gärningsmän. Länsstyrelsen fann vid en samlad

bedömning att dessa ändamål inte var av sådan karaktär att bolaget av

särskilda skäl kunde anses ha behov av att bevara bilderna och avslog

284 Bilaga 3

ansökan. Bolaget överklagade beslutet och gjorde därvid en jämförelse mellan bank- och kreditinstitut och pantlåneinrättningar när det gäller skyddsändamålet. Kammarrätten avslog överklagandet. Kammarrättens i Göteborg dom 1994-11-29, mål nr 6692-1994: En bank fick tillstånd av länsstyrelsen att använda tre kameror för övervakning i bankens lokaler och gavs rätt att spela in bilder med kamerorna. Rätten till inspelning förenades med villkor om bl.a. att det inspelade materialet fick bevaras under högst två veckor. Banken överklagade länsstyrelsen beslut och vidhöll sitt vid länsstyrelsen framställda yrkande om att få tillstånd att bevara inspelat material i två månader. Banken anförde därvid i huvudsak följande. En bevarandetid av två veckor är tillräcklig när det gäller direkta fysiska angrepp mot bank, t.ex. rån eller inbrott, eftersom inspelat material omedelbart efter angreppet överlämnas till polismyndighet. Den typ av brottslighet som lagen 1993:768 om åtgärder mot penningtvätt avser att förebygga utförs ett annat, mindre påtagligt sätt och beslutet från bankens sida om anmälan till polismyndighet av videoñlmad misstänkt transaktion är inte lika självklart, enkelt och snabbt, som t.ex. beträffande ett videofilmat rån. Utredning tillsammans med andra finansinstitut kan inte alltid genomföras två veckor. I stället kan en för kort längsta bevarandetid i sig innebära att inspelat material avseende en misstänkt transaktion överlämnas till polismyndighet i en situation där om banken beretts tillfälle att ytterligare utreda ärendet brottsmisstankarna kunnat avfärdas och banken således kunnat avstå från att sända in materialet till polisen. Ett "onödigt" insändande till polisen torde kunna uppfattas som ett mera långtgående integritetsintrång i allmänhetens krav på integritetsskydd än att inspelat material förvaras i två månader. Finansinspektionen hade i ett av länsstyrelsen inhämtat yttrande tillstyrkt bankens begäran att få bevara videoinspelade bilder i två månader. Kammarrätten, som ändrade länsstyrelsens beslut på så sätt att längsta bevarandetid för inspelat material bestämdes till en månad, anförde i sin dom bl.a. följande. Såsom länsstyrelsen funnit har allmänheten ett berättigat krav på skydd mot ett alltför långtgående intrång i den personliga integriteten. Detta kan också anses hittills ha varit ett bärande argument för en bevarandetid av längst två veckor. Mot detta måste emellertid ställas det förhållandet att banken numera genom lagen 1993:768 om åtgärder mot penningtvätt ålagts betydande skyldigheter när det gäller bl.a. identitetskontroll av kunder i vissa fall. Föreskrifterna i nämnda lag syftar till att förhindra att banken utnyttjas för transaktioner som har samband med brottsliga förvärv. Vid en avvägning mellan å ena sidan skyddet för enskildas personlig integritet och å andra sidan bankens åligganden för att stävja sådan brottslighet som avses i lagen om åtgärder mot penningtvätt framstår en något längre bevarandetid än två

Bilaga 3 285

veckor som behövlig och väl motiverad. På grund härav bör bevarandetiden för inspelat material kunna utsträckas till månad. Kammaren rätten har härvid även beaktat det av länsstyrelsen uppställda villkoret att endast säkerhetsansvarig chef för bankkontoret och bankens säkerhetsansvarige tjänsteman får ha tillgång till inspelat material. Länsrättens i Göteborgs och Bohus län dom 1996-01-30, Ö mål nr 6088-95: Länsstyrelsen meddelade ett pantbelåningsbolag tillstånd att bruka två kameror för övervakning av pantbankslokalen. Tillståndet innefattade även rätt att spela in bilder som förmedlades kamerorna av i syfte att förhindra brott samt att säkerställa bevis. Kamerornas upptagningsområde skulle vara pantbankslokalen och kundentrén. Enligt beslutet fick endast en obetydlig del av trottoaren utanför lokalen synas i bildfältet. I ansökan att ändamålet med uppgavs övervakningen var att förebygga brott och att underlätta utredningen, om brott skulle inträffa. JK överklagade länsstyrelsens beslut och yrkade att det skulle upphävas såvitt avsåg rätten till inspelning. JK hänvisade till vissa uttalanden i förarbetena till lagen övervakom ningskameror m.m. och till Kammarrättens i Göteborg dom den 20 september 1993 i mål nr 8545-1992. Bolaget yrkade att länsrätten skulle avslå överklagandet samt anförde bl.a. följande. Pantbanksverksamhet har genom ny lagstiftning i avsevärd mån närmat sig vanlig bankverksamhet. I det nu aktuella sammanhanget kan de båda verksamheterna jämställas med varandra. I likhet med en vanlig bank har pantbanken av särskilda skäl behov av tillstånd att behandla och bevara bilder som förmedlas av kamerorna. Riskerna för rån och andra överfall på pantbankspersonal är i dagens läge betydande. Skyddsändarnålet är klart större än integritetsintresset. Länsrätten, som upphävde länsstyrelsens beslut i den del det avsåg tillstånd att behandla och bevara bilder, anförde i sin dom bl.a. följande. Den verksamhet som en pantbank bedriver är enligt länsrättens mening sådan att intresset av att värna den personliga integriteten gör sig starkt gällande vid tillståndsprövningen. Ändamålet med den ifrågavarande övervakningen har uppgetts vara att förebygga brottslighet, underlätta brottsutredningar och skydda personal. Det har inte framkommit att den pantbank som avses med ansökningen har utsatts för brott. Det har inte heller i övrigt framkommit sådana omständigheter som gör att det avsedda ändamålet med övervakningen är så starkt att det bör ges företräde framför skyddet för den personliga integriteten, i den utsträckning bolaget har getts rätt att spela in som och bevara bilder. Särskilda skäl att låta sökandebolaget spela in och bevara upptagna bilder i den omfattning som länsstyrelsen beslutat föreligger därmed inte. JK:s talan skall därför bifallas. Avslutnings- vis erinrade länsrätten om möjligheten att hos länsstyrelsen ansöka om tillstånd att bevara bilder, upptagna i samband med överfallslarm.

286 Bilaga 3

5 Industriområden o d.

.

1977 års lag

Ett industriföretag fick tillstånd att med en kamera övervaka bl.a. köroch gånggrindar belägna vid lokalgata; tillståndet förenades med en villkor att endast grindpartiet samt in- och utfarten genom grindarna fick övervakas 1978. Ett industriföretag fick tillstånd att använda en rörlig kamera för kontroll av in- och utpassage vid en fabriksgrind samt för att bevaka parkeringsplats. Tillståndet förenades med villkor att endast en grinden, parkeringsplatsen och fabriksomrâdet däremellan fick övervakas 1978. Ett industriföretag fick tillstånd att använda fyra kameror för att

övervaka vissa parkeringsplatser och en fritidsanläggning vid före-

tagets varvsanläggning 1979. Tillståndet förenades med vissa villkor innebar att kamerornas vridbarhet begränsades så att bl.a. ett som allmänt grönområde inte kunde övervakas. I ett ärende 1979-06-07, dnr 1577-78 hade sökanden fått tillstånd att vid fabriksanläggning bruka bl.a. en rörlig kamera för överen vakning av en industriport och parkeringsplatser utanför denna. Mot JK:s yrkande att kamerans rörlighet skulle begränsas så att del av koloniområde och allmän väg inte kunde övervakas med kameran, invände sökanden att ett sådant arrangemang tekniskt inte gick att genomföra utan att den rörliga kameran byttes ut mot fyra-fem fasta kameror, vilket skulle innebära bl.a. att vaktpersonalen skulle få övervaka alltför många monitorer. Sökanden anförde att det intrång i den personliga integriteten, som kamerans svepning över allmänt

område mellan porten och parkeringsplatserna förde med sig, var

negligerbart jämfört med att den försämrade övervakningen kunde medföra ökad olycksfallsrisk vid porten samt stölder av och skadegör else de anställdas fordon. Regeringen, som biföll JK:s överklagande, ansåg att sökanden inte visat att sådana särskilda omständigheter förelåg att övervakningen av den allmänna vägen och koloniområdet kunde accepteras. I ett ärende 1979-08-09, dnr 521-78 som även det gällde övervakning av parkeringsplatser, hade länsstyrelsen medgett ett större järnverksbolag att för ändamålet bruka tre rörliga kameror med zoomobjektiv. JK överklagade och yrkade att länsstyrelsens beslut

skulle kompletteras med föreskrifter om att kameraövervakningen inte

fick bolagets bostadsfastigheter och tvâ allmänna vägar. Bolaget avse framhöll att de många stölderna bilar och delar från bilar uppställda av parkeringsplatserna efter tillkomsten av TV-övervakning i det närmaste hade upphört. Bolaget förklarade att två kameror automatiskt

Bilaga 3 287

kunde stängas av när de svepte över vägarna, detta ansågs om

nödvändigt. Vidare kunde man begränsa den tredje kamerans rörlighet

så att bostadsfastigheterna inte syntes vid närbildszoomning. Bolaget angav slutligen att hyresgästerna i ett yttrande till bolaget uttalat att något intrång i deras personliga integritet inte uppkom vid TVövervakningen. JK vidhöll sitt överklagande men hade inget att erinra mot att kamerorna fick brukas under förutsättning att länsstyrelsens beslut kompletterades med föreskrifter om de föreslagna inskränk-

ningarna. JK ansåg att hyresgästernas inställning till TV-övervak-

ningen inte var av större betydelse eftersom nya hyresgäster kunde ha motsatt uppfattning om integritetsintrånget. Regeringen biföll JK:s

talan med motiveringen att bolaget inte hade visat att sådana skäl förelåg att övervakningen av bostadsfastigheterna och vägarna kunde

godtas. I ett annat ärende 1979-10-18, dnr 640-79 behandlas frågan ett om större företag, som inom sin anläggning utförde produkt- och utvecklingsarbeten, kunde medges något större övervakningsområde vid körgrind med hänsyn till att man av konkurrensskäl ville hemlighålla sin verksamhet. Länsstyrelsen hade meddelat företaget tillstånd att bruka rörlig kamera med zoomobjektiv för ID-kontroll och fjärrmanövrering av grinden. Med kameran kunde också motorfordon, cyklister och gående övervakas på allmän väg intill grinden. Enligt

JK:s uppfattning var det inte behövligt att vägen övervakades för

angivet ändamål och i vart fall behövdes inte mer än en mycket liten del av vägen övervakas. JK yrkade att länsstyrelsens beslut skulle kompletteras med föreskrifter som begränsade kamerans vridbarhet så att endast grindpartiet samt in- och utfarten grinden kunde genom övervakas. Regeringen biföll JK:s yrkande. Samma företag som i föregående ärende hade i ett ärende 1979-10- 18, dnr 639-79 av länsstyrelsen medgetts rätt att vid sina anläggningar i centrala Eskilstuna med rörlig kamera, försedd med zoomobjektiv, övervaka in- och utpassering kör- och järnvägsgrindar genom på ömse sidor om allmän gata, gick fabriksområdet, samt som genom en parkeringsplats. Livlig trafik förekom med bolagets truckar mellan industriområdena. Av länsstyrelsens yttrande framgår att även annan trafik förkom till och från områdena medan gatan i övrigt inte

användes av trafikanter i sådan omfattning att den personliga integriteten skulle trädas för när i någon nämnvärd omfattning. Enligt länsstyrelsen hade övervakningsanläggningen vid besiktning visat sig

ha en stor funktion att fylla för företaget och det ansågs nödvändigt att vakten fick en sammanhängande bild av ut- och inpasseringen genom de skilda kör- och järnvägsgrindarna; säkra passeringar kunde därigenom åstadkommas över gatan vilket var till stor fördel för allmänheten. Länsstyrelsen ansåg dock att JK:s talan kunde tillstyrkas

288 Bilaga 3

såtillvida att kamerans rörlighet ytterligare begränsades så att upptagningsområdet kom att omfatta endast själva grindarna och avsevärt mindre del av gatan än tidigare. För övervakningen av parkeringsplatsen föreslog länsstyrelsen en separat kamera. Regeringen beslöt att tillståndet till övervakningen skulle förenas med föreskrifter som begränsade kamerans vridbarhet i enlighet med länsstyrelsens yttrande. Ett bilföretag fick tillstånd att använda ett antal kameror vid bolagets lokaler. Några av kamerorna kunde övervaka allmän väg. Tillståndet förenades med villkor som innebar begränsningar i fråga om möjligheten att övervaka vägen 1979. En fabrik fick tillstånd att med en kamera övervaka bl.a. en lastkaj vid fabriksanläggningen 1979. Tillståndet förenades med ett villkor som innebar att kamerans vridbarhet begränsades så att en allmän väg

med ett litet undantag och ett vandrarhem föll utanför upptagnings-

området. Ett industriföretag fick tillstånd att med två rörliga kameror övervaka in- och utfart genom portar till industriområdet 1979. Tillståndet förenades med ett villkor som innebar att kamerornas vridbarhet begränsades så att endast portarna och in- och utfarten

kunde bevakas och så att inte även allmän väg, grönområden och en badplats hamnade inom upptagningsområdet.

Ett industriföretag fick tillstånd att använda en rörlig kamera för fjärrmanövrering av en grind och övervakning av provbanor och laboratorieområde vid en fabriksanläggning. Tillståndet var emellertid förenat med ett villkor om att kamerans rörlighet skulle begränsas så att allmän väg E 3 passerade på en ca 3,5 meter hög vägbank på ett

avstånd av ca 300 meter från kameran inte kunde övervakas 1981.

I ärendet anförde sökanden, som motsatte sig begränsningen, bl.a. att anläggningen utgjorde företagets produktutvecklingscenter och att det var viktigt för företaget att kunna genomföra en oinskränkt sekretesskontroll. Ett bolag med tillverkning av elektronisk utrustning hade i ett ärende 1982-01-14, dnr 2375-81 medgetts rätt att bruka fyra rörliga övervakningskameror med zoomobjektiv för bevakning av fabriksområde och behörighetskontroll vid in- och utpassering av fordon och personal i syfte att förhindra att fabriken utsattes för intrång av obehöriga, spioneri eller sabotage. JK överklagade och yrkade, såsom han slutligen bestämde sin talan, att kamerornas rörlighet skulle begränsas så att endast så stora delar av gatumark eller annan för allmänheten upplåten mark kunde bevakas som behövdes för att kontrollera in- och utfart. JK anförde att, om det var behövligt att bevaka vissa fasader, kamerorna borde kunna placeras så att önskat resultat uppnåddes utan att också gatan övervakades. Av utredningen

Bilaga 3 289

i ärendet framkom att bolaget var ett s.k. krigsviktigt företag. Enligt bolaget var annan gatutrafik än den som angick verksamheten ringa i området. I sitt beslut tillät regeringen bolaget att bevaka fasaderna med hänsyn till att intresset av bevakningen var beaktansvärd i jämförelse med integritetsintresset. Viss inskränkning skulle ske av bevakningsområdet enligt bolagets eget förslag. Beträffande övervakningsområdet för in- och utpassering ansåg regeringen att bolaget inte visat att sådana särskilda omständigheter förelåg som motiverade övervakning av annan gatumark än den som låg i omedelbar anslutning till grindarna. Det kan här anmärkas att enligt bolagets uppgifter i ärendet man hade kommit överens med personalorganisationerna att under arbetstid kamerorna för bevakning av grindar endast trädde i funktion sedan den som önskade passera respektive grind tagit kontakt med vaktpersonal via porttelefon. Kamerorna var försedda med optisk indikering när de var i drift. Därigenom blev tiden för övervakning av allmänt område under dygnet mycket kort. AB Vin Spritcentralen fick tillstånd att, beträffande ett av bolagets industriområden, med fyra kameror två rörliga och två fasta övervaka huvudgrinden och industriområdet 1983. Tillståndet förenades med villkor som innebar begränsningar av möjligheterna att med de rörliga kamerorna övervaka allmän väg och vattenområde. Ett varv fick tillstånd att med fyra fasta kameror övervaka entrégrindarna till företagets industriområde. I ett senare beslut vägrades företaget tillstånd att under icke arbetstid spela in bilder som förmedlades av kamerorna 1983. I ärendet uttalade regeringen bl.a. följande. Upptagningsområdet för kamerorna omfattade platser såväl utanför som innanför entrégrindarna till varvsområdet. Den del av upptagningsområdet som var beläget innanför grindarna kunde inte upplåtet för eller nyttjas allmänheten. Överanses vara annars av vakning och inspelning fick därför ske utan tillstånd såvitt gällde området innanför grindarna. När det gällde inspelning av bilder från området utanför grindarna hade företaget inte visat att det förelåg sådana särskilda omständigheter som krävdes för att inspelning skulle få förekomma. I ett ärende 1985-09-26, dnr 1094-85 ansåg regeringen att ett företag i Malmö inte hade visat att det hade klart behov av att övervaka en nödutgång från sin fabrik och att inget i utredningen motsade att ändamålet med övervakningen kunde uppnås andra, mindre ingripande sätt. Ändamålet med övervakningen var att förhindra otillbörligt uttag av varor genom nödutgången, som enligt brandmyndighetens beslut inte fick vara låst inifrån. En fast kamera hade placerats lO meter från utgången. Med hjälp av kameran kunde en vakt via monitor bevaka dörren till utgången och en trottoar i omedelbar närhet av dörren.

290 Bilaga 3

Ett s.k. K-planelagt företag med högteknologisk verksamhet gavs tillstånd att, i syfte att förhindra industrispionage och annat obehörigt intrång, använda ett antal TV-kameror för att bevaka företagets anläggning 1988. Beträffande vissa av kamerorna gavs rätt till inspelning. Regeringen uttalade bl.a. att stor restriktivitet skulle iakttas när det gällde tillstånd till inspelning men att det i detta fall med hänsyn till bolagets verksamhet förelåg särskilda omständigheter.

1990 års lag

Ett pappersbruk som hade tillstånd att använda en kamera för kontroll

av in- och utpassage genom en fabriksgrind för papperstransporter, vägrades i ett senare ärende tillstånd till inspelning från kameran 1991-01-24, dnr 90-1285. Regeringen uttalade att ändamålet med att bevara bilder, togs kameran, var att kunna identifiera som upp av fordon hade skadat den aktuella grinden. Detta ändamål, anförde som regeringen, är inte sådan karaktär att bolaget pappersbruket av av - särskilda skäl kan anses ha behov av att bevara bilderna. RÅ 1992 545. Länsstyrelsen pappersbruk tillstånd att not. gav ett använda en kamera för bevakning av kajomrâdet och vattenområdet utanför detta. Därvid föreskrevs bl.a. att kameran skulle vara placerad

och riktad så att upptagningsområdet begränsades till kajomrâdet och

vattenområdet utanför detta, att kameran fick vara rörlig i höjd- och sidled försedd med zoomobjektiv samt att kameran skulle samt vara

vara i funktion endast under den tid då magasinspersonalen inte var i

arbete. Ändamålet med övervakningen att upptäcka och förhindra var obehöriga att med båt ta sig in på ett område där det förvarades som representerade ett stort ekonomiskt värde. Papperspapper industriarbetareförbundet överklagade och yrkade att tillstånd inte skulle medges samt anförde bl.a. följande. Förbundet hade medlemmar som arbetade vid kajomrâdet med städning, sophämtning och snöröjning. När kameran var i funktion kände de sig bevakade. Medlemmar åkte båt till och från sina sommarstugor på öar i det som aktuella vattenområdet kände sig övervakade. Kammarrätten lämnade förbundets talan utan bifall. Förbundet fullföljde sin talan. Regeringsrätten, fastställde kammarrättens domslut, anförde i sin dom bl.a. som följande. Länsstyrelsen har vid besök platsen antecknat att

"fabriksområdet är inhägnat i helhet om man bortser från sjösidan".

På grund vad sålunda upplysts får fabriksområdet och det till av som detta hörande kajomrâdet anses som ett område till vilket allmänheten inte äger tillträde. Däremot har inte annat gjorts gällande i målet än

att det ifrågavarande vattenområdet är tillgängligt för bl.a. fritidsbåtar.

Krav tillstånd för övervakningskamera föreligger således endast för den del av kamerans upptagningsområde som avser vattenområdet om

Bilaga 3 291

ca 25 meter utanför kajområdet. Bolaget har som skäl för sin ansökan åberopat att syftet med övervakningen är att upptäcka och förhindra obehöriga att med båt ta sig in kajområdet. Vidare har bolaget uppgett att åtgärden med en övervakningskamera i jämförelse med en fysisk bevakning är ekonomiskt överlägsen och den enda tänkbara när kontroll över ett så begränsat område önskas. Av handlingarna i målet framgår bl.a. att bolagets försäkringsbolag förklarat sig helt stödja skyddsåtgärden med kamerabevakning av kajområdet då det är helt oskyddat och mycket lätt att beträda från sjösidan. Vad som förekommit i målet ger vid handen att bolaget med hänsyn till stöldrisker m.m. har ett befogat intresse av att förhindra obehörigas inträde. Med hänsyn till platsens beskaffenhet och av kostnadsskäl kan detta intresse inte rimligen tillgodoses på något annat sätt än genom användande av övervakningskamera. En övervakning det sätt som angetts i ansökningen av vattenområdet utanför kajen kan inte heller även om trafik med fritidsbåtar kan förekomma inom området anses utgöra annat än ett sådant ringa integritetsintrång som avses i 5 § andra stycket lagen 1990:484 om övervakningskameror m.m. Anledning har därför inte förelegat att vägra bolaget det sökta tillståndet.

Kammarrättens i Jönköping dom 1993-09-16, mål nr 2390- 1993: Ett

bolag ansökte om tillstånd även inspelningsrätt att få bruka samman-

lagt åtta kameror för övervaka bolagets industrifastighet. Ända-

att målet med övervakningen angavs i ansökningen vara att under nattetid och helger bevaka fasader och byggnadernas närområden för att förhindra inbrott. Inspelning var inte tänkt att ske kontinuerligt utan först när någon kamera registrerade förändring i bild. Bolaget framhöll vidare att det hade förekommit flera inbrott med samma tillvägagångssätt. En fönsterkarm hade brutits upp och persondatorer, bärbara telefoner och andra stöldbegärliga maskiner hade tillgripits. Länsstyrelsen, som avslog ansökan, fann vid en samlad bedömning att

bolagets intresse av övervakning kunde tillgodoses något annat sätt,

exempelvis genom galler för fönstren eller genom att fönstren byttes ut mot sådana som inte går att öppna i kombination med larm. Bolaget överklagade länsstyrelsens beslut och yrkade bifall till sin ansökan. Bolaget tillade i kammarrätten att de anställda förklarat sig ha inget att erinra mot övervakningen. Kammarrätten, som avslog överklagandet, fann att brottsförebyggande åtgärder torde kunna anordnas genom konventionella larmanordningar eller annat sätt och att bolagets intresse av att få använda övervakningskameror således lika väl kunde tillgodoses på något annat sätt.

292 Bilaga 3

6 Polishus och kriminalvårdsanstalter 0.d.

1977 års lag

En polismyndighet fick tillstånd att med en kamera bevaka in- och utfarten till polishusets garage vid en stadsgata. Tillståndet förenades med villkor som bl.a. innebar att övervakning av bostadsfastigheter på andra sidan gatan inte kunde ske 1978-06-29, dnr 635-78. En polismyndighet fick tillstånd att med en rörlig kamera övervaka garageinfart, arrestintag och entré till polishuset. I kamerans upptagningsområde ingick bl.a. större delen av en parkeringsplats framför entrén och garageinfarten. Tillståndet förenades med ett villkor om begränsning av kamerans vridbarhet så att upptagningsområdet inskränktes till området i omedelbar anslutning till huvudentrén 1979- 08-30, dnr 1240-79. I ett senare ärende anförde polismyndigheten att

begränsningen medförde att man dåligt kunde övervaka porten vid

garageinfarten och inte alls kontrollera de fordon som önskade köra in genom porten. Regeringens beslut i det senare ärendet innebar att det tidigare villkoret ersattes med ett villkor som medgav att bl.a. en större del av parkeringsplatsen kunde övervakas 1980-06-05, dnr 2485. En polismyndighet fick tillstånd att använda en kamera för att övervaka bl.a. in- och utpassering ur polishuset 1979. Tillståndet förenades med villkor som innebar begränsningar i kamerans vridbarhet. En tingsrätt fick av länsstyrelsen tillstånd att använda ett antal kameror. Ändamålet med övervakningen upptäcka till var att ansatser fritagningsförsök, attentat och skadegörelse i samband med en rättegång. Kamerorna skulle vara placerade vid en garageport, i ett garage, inomhus vid en hiss, olika ställen i och utanför en såkerhetssal samt i en källarvåning. JK överklagade beslutet och yrkade att ansökan skulle avslås beträffande vissa kameror och beträffande vissa förenas med villkor. Beträffande kameraanläggningen i sin helhet förenade regeringen i sitt beslut 1985-12-19, dnr 1568-85 tillståndet med villkoret att den fick användas endast då tingsrätten förordnat om s.k. säkerhetskontroll och aktiveras endast av polispersonal. Tillståndet beträffande kameran i säkerhetssalen förenade regeringen med hänsyn till fotograferingsförbudet i 5 kap. 9 § rättegångsbalken med ett villkor om förbud mot avfotografering. - Regeringen upphävde tillståndet beträffande en kamera som var placerad i kapprummet utanför säkerhetssalen för att övervaka skeendet i kapprummet. Beträffande en kamera, som var placerad i en korridor utanför säkerhetssalen för att bevaka dörr till salen, en

Bilaga 3 293

förenade regeringen tillståndet med villkor begränsning om av upptagningsområdet i omedelbar närhet den s.k. säkerhetszonen. av En kriminalvårdsanstalt fick tillstånd att mellan kl. 22.00 och 06.00 övervaka själva ytterporten till anstalten 1987-03-19, dnr 86-1572. Ändamålet med övervakningen hade bevaka uppgetts vara att bl.a.

anstaltsbesökare i syfte att förhindra fritagnings- och insmugglingsför-

sök. Regeringen uttalade bl.a. att ändamålet med övervakningen framför allt att bevaka ytterporten under tid av dygnet då endast ett fåtal anställda var i tjänst fick bedömas också från allmän synpunkt som mycket angeläget. Genom inskränkning övervakningsområdet av undantogs ett område av allmän gång- och körbana framför ytterporten. I ett annat ärende 1987-04-02, dnr 86-3372 upphävde regeringen

länsstyrelsens beslut att inte tillåta TV-övervakning i marketenteri-

en byggnad på grund av att tillstånd till övervakningen inte erfordervar lig eftersom marketenteriet låg inom regementsområde, inte som var upplåtet för eller eljest nyttjades av allmänheten.

7 Butiker och affärslokaler

1977 års lag

En mynthandel vägrades tillstånd att med kamera få övervaka en butikslokalen och entrédörren till lokalen 1979-09-06, dnr 799-79. l ärendet framgick att en del av en gata skulle falla inom kamerans upptagningsområde, vilket inte godtogs. En järnhandel ansökte om tillstånd att med fast kamera övervaka en företagets butikslokal för att undersöka hur man bäst skulle kunna motverka stölder av vissa varor. Ansökan omfattade även rätt att spela in bilder. Regeringen gav tillstånd att bruka kameran utan rätt till inspelning 1982-03-11, dnr 3362-81. En fotoaffär vägrades tillstånd att använda rörlig kamera för att en övervaka affären och ateljéväntrummet 1985-12-19, dnr 1856-85. Den stöldbegärliga egendomen var här bl.a. kameror placerade bakom disk hyllor med glasdörrar samt film och andra fototillbe- hör. I sin ansökan till länsstyrelsen hade affärsinnehavaren uppgett att personalen hade svårt att se vad som hände i de olika affärslokalerna, låg dels i gatuplanet och dels Ärendet prövades som en trappa upp. av regeringen efter att affärsinnehavaren överklagat länsstyrelsens avslagsbeslut. JK tillstyrkte bifall till överklagandet. I sitt beslut anförde regeringen bl.a. att det skydd, som kamerorna redan hade mot tillgrepp genom att dessa var placerade bakom glasdörrarna, ganska lätt kunde kompletteras med lås eller elektroniskt Stöldskydd och att

294 Bilaga 3

de filmrullar, som enligt vad utredningen utvisade var placerade framför disken, kunde ges en för tillgrepp mindre utsatt placering. Ett företag med leksaksaffärer fick tillstånd att med TV-kameror övervaka butikerna i syfte att bekämpa stölder 1990. En videobutik vägrades tillstånd att använda en kamera i ett spelrum beläget i anslutning till butiken 1986. Ändamålet med övervakningen

var att se till att minderåriga inte spelade på automatspelen och att

förhindra att stölder och skadegörelse förekom i butiken. Tillstånd vägrades att använda TV-kameror i en butik för uthyrning Videofilmer 1989. Syftet med övervakningen var att förhindra av stöld av filmkassettfodral och att ge personalen ökad trygghet. En butik för försäljning av radio- och TV-artiklar samt uthyrning av Videofilmer vägrades tillstånd att använda en fast kamera i butiken 1985-04-11, dnr 1853-84. Regeringen som uttalade bl.a. att de stöldbegärliga varorna kunde ges en mindre utsatt placering eller förses med mekaniskt eller elektroniskt stöldskydd samt att den förbindelse som innehavaren ville anordna mellan butikslokalen och kontoret kunde ordnas armat sätt än genom TV-övervakning fann att bolaget inte hade visat att det hade ett klart behov av en kamera. Ett företag med butiksförsäljning av radio- och TV-artiklar vägrades tillstånd att övervaka butikslokalen 1989. Regeringen uttalade bl.a. att de varor som såldes i butiken fick anses vara stöldbegärliga och delvis lätta att tillgripa men att andra åtgärder än TV-övervakning borde kunna vidtas i brottsförebyggande syfte till rimliga kostnader. Ett bilföretag fick tillstånd att, i syfte att göra det möjligt för en växeltelefonist att se vilka av företagets kundmottagare som var på plats för att på så sätt leda telefonsamtalen rätt, övervaka en lokal för kundmottagning 1986. I ärendet framgick att besökare normalt inte

behövde uppehålla sig inom kamerans begränsade upptagningsområde.

Ett företag för försäljning av fordon vägrades tillstånd att använda TV-kamera i butikslokalen 1987. Syftet med övervakningen skulle en vara att övervaka kundtillströmningen och därigenom spara tid för personalen samt att förebygga tillgrepp. I ett ärende 1986-11-20, dnr 578-86 medgavs inte innehavaren av butik för försäljning av bijouterier, kosmetika o.d. tillstånd till TVen övervakning. Regeringen ansåg inte att åberopat ändamål, som i första hand avsåg förbättrad service för kunderna, hade den tyngden att det intrång i enskildas integritet övervakningen skulle innebära, som framstod som försvarligt. Inte heller av innehavaren åberopat behov att förebygga butikstillgrepp ansåg regeringen vara tillräckligt för av att motivera TV-övervakning. Ett optikerföretag vägrades tillstånd att använda en kamera i butikslokalen för att underlätta kundmottagningen och för att förhindra stölder 1985.

Bilaga 3 295

En juvelerarbutik gavs tillstånd att använda en fast kamera i butikslokalen men fick inte rätt att spela in bilder med kameran 1984- 09-27, dnr 810-84. Ett affärsföretag fick tillstånd att använda TV-kameror i ett försäljningstält med stöldbegärlig egendom 1987. Rätt till inspelning med övervakningskamera medgavs däremot en större auktionsfirma. I ärendet 1983-09-08, dnr 1131-83 hade firman av länsstyrelsen fått tillstånd att med 16 kameror, anslutna till en videobandspelare som omväxlande registrerade bilder från respektive kamera, övervaka firmans lokaler. Någon direktövervakning via monitor skulle inte förekomma. JK överklagade endast såvitt avsåg inspelning och anförde bl.a. att om det givna tillståndet inte upphävdes, liknande tillstånd inte torde kunna förvägras butiker som saluför dyrbarheter som lätt kan stjälas. JK ansåg att en utveckling i den riktningen var oroande från integritetssynpunkt. I sitt yttrande anförde auktionsfirman att den inte själv var ägare till de föremål som ställdes ut före auktioner och att de utbjudna föremålens värde kunde belysas att försäkringarna för dem uppgick till 30 miljoner kr. av Vidare framhöll firman att auktionsförfarandet förutsätter en långtgående undersökningsplikt från köparnas sida vilket innebär att föremålen måste exponeras på ett mera lättillgängligt sätt än i en butik. Regeringen fann att sådana särskilda omständigheter förelåg att

inspelning kunde godtas. Regeringen ansåg vidare att riskerna från

integritetssynpunkt var mindre framträdande med hänsyn bl.a. till att firman avsåg att spela av inspelat material endast i de fall misstanke om brott förelåg. Genom regeringens beslut bestämdes också att inspelat material fick spelas av endast vid brottsmisstanke, som har samband med firmans verksamhet och att inspelat material fick bevaras högst en vecka, såvida inte materialet dessförinnan hade överlämnats till polis- eller åklagarmyndighet i anledning av brottsmisstanke.

1990 års lag

Ett varuhus ansågs inte behöva tillstånd för att övervaka personalingången till varuhuset 1990-09-27, dnr 89-3112. Regeringen fann att villkoret i länsstyrelsens beslut att ge tillstånd att använda kameran innebar att kameran inte skulle vara uppsatt så att den kunde riktas mot en plats dit allmänheten hade tillträde. Eftersom det vid detta förhållande enligt 4 § inte krävdes tillstånd att använda kameran, upphävde regeringen länsstyrelsens beslut. Kammarrättens i Göteborg dom 1992-05-14, mål nr 1381-1992: Länsstyrelsen meddelade ett guldsmedsföretag tillstånd att använda tre kameror för att övervaka företagets butikslokal. Kamerorna skulle vara

296 Bilaga 3

fast monterade strax under taket i tre hörn kortsidorna lokalen. av En kamera var riktad mot utgången medan de övriga täckte i stort sett hela lokalen. Kamerorna skulle vara försedda med fasta objektiv med relativt vid upptagningsvinkel. Syftet med övervakningen angavs i beslutet vara att verka brottsförebyggande och att underlätta utredningen om brott inträffade. Tillståndet var förenat med inspelningsrätt beträffande samtliga kameror. JK överklagade länsstyrelsens beslut och yrkade att det skulle upphävas såvitt avsåg inspelningsrätten. JK anförde bl.a. följande. I och för sig saluför företaget kan varor som anses vara särskilt stöldbegärliga. Så är emellertid fallet också med åtskilliga andra typer av butiker. Med hänsyn till den restriktivitet som

bör gälla vid tillståndsprövningen har företaget inte visat att det av

särskilda skäl har behov av tillstånd att behandla eller bevara bilder. Företaget anförde i kammarrätten bl.a. att den aktuella butiken var den största i landet i sitt slag med en omsättning om 120 miljoner kr per år. Detta skulle enligt företaget jämföras med att normalbutikers omsättning uppgår till ca 2 miljoner kr per år. Genom att företaget även hade en stor postorderförsäljning fanns det sammanlagt ett mycket stort lager av guld och ädla stenar. Kammarrätten, som avslog överklagandet, fann att lokalen synes höra till den kategori som avses i 5 § andra stycket i lagen samt anförde följande. Även restriktiviom tet skall iakttas vid bedömningen får det i det aktuella fallet med hänsyn till butikens storlek och det stöldbegärliga varusortimentet anses föreligga särskilda skäl att tillåta inspelning av bilder. Kammarrättens i Stockholm dom 1993-12-09, mål nr 9653-1993: Ett guldsmedsföretag ansökte om tillstånd att använda två kameror i företagets butik med rätt till inspelning av bilder från båda kamerorna. Kamerorna var avsedda att övervaka smyckesmontrar och kassan i butiken, som var belägen i centrumanläggningen i en Stockholmsför- Ändamålet med övervakningen med hjälp ort. angavs vara att av inspelning av bilder identifiera personer som stal smycken ur montrarna eller vid förevisning samt att identifiera rånare. Inspelning var avsedd att pågå kontinuerligt under hela dygnet. Företaget förklarade sig ha behov av tillstånd att använda kamerorna endast om tillståndet förenades med inspelningsrätt. Länsstyrelsen avslog ansökan. Företaget överklagade beslutet och utvecklade i kammarrätten behovet av TV-övervakning med inspelningsrätt med hänsyn till problemen med tillgrepp och rån i guldsmedsbutiker. Även behovet från arbetsmiljösynpunkt poängterades därvid. Företaget uppgav att butiken haft inbrott och stölder men dittills inga rån eller tillgrepp av varor i direkt anslutning till varudemonstrationer. JK motsatte sig en ändring av det överklagade beslutet samt anförde bl.a. att de brott mot företaget som åberopats till stöd för ansökan till viss del hade kunnat ske till följd av bristande säkerhetsåtgärder av annat slag än an-

Bilaga 3 297

vändning av övervakningskameror. Kammarrätten, avslog som

överklagandet, fann att företaget inte kunde ha visat det

anses att av särskilda skål hade behov av att behandla eller bevara bilder.

Kammarrättens i Göteborg dom 1994-10-25, mål 3076-1994:

nr

Länsstyrelsen meddelade ett guldsmedsföretag tillstånd att använda

en kamera för att övervaka företagets butikslokal. Kameran skulle vara fast monterad och försedd med fast optik samt riktad så att intet vara område utanför själva butikslokalen kunde övervakas. Tillståndet var förenat med rätt att i samband med överfallslarm spela in bilder från kameran. Inspelat material skulle omedelbart överlämnas till polis eller förstöras. Ändamålet med

övervakningen var att förebygga stöld samt

förbättra personalens säkerhet. JK överklagade beslutet och yrkade att det skulle upphävas såvitt avsåg inspelningsrätten. JK anförde bl.a. att företaget inte hade visat att det av särskilda skäl hade behov av tillstånd att behandla eller bevara bilder. Länsstyrelsen avstyrkte ändring av beslutet och anförde bl.a. att butiken varit utsatt för flertalet stölder och rån samt att integritetsintresset fick väl anses vara

tillgodosett. Kammarrätten, som avslog överklagandet, anförde att ändamålet med övervakningen bl.a. att förebygga stöld och att

var

tillståndet syntes bli föga meningsfullt om det inte förenades med

en

rätt till inspelning. Kammarrätten konstaterade att inspelning fick ske

endast i samband med överfallslarm och fann att särskilda skäl till inspelning av bilder i dessa situationer fick föreligga. anses

Kammarrättens i Göteborg dom 1992-06-29, mål 1984-1992:

nr Länsstyrelsen meddelade ett reseföretag tillstånd att använda fem kameror för att övervaka företagets lokaler. Tillståndet förenat var med rätt att i samband med överfallslarm spela in bilder från en kamera. Ändamålet med övervakningen i beslutet angavs vara att kontrollera inpassering och att förebygga sabotage. I ansökan uppgav

företaget att syftet med inspelningsrätten att ha bildbevis vid rån,

var

överfall, hot e.d. Den kamera beträffande vilken inspelningsrätt medgavs var placerad i en privatresebutik och hade huvudsakligt

som

upptagningsområde området kring kassorna i butiken. JK överklagade

beslutet och yrkade att det skulle upphävas i fråga rätten till om

inspelning av bilder. JK anförde att företaget inte visat att det

av särskilda skäl hade behov av tillstånd för att behandla eller bevara bilder. Karrimarrätten, som avslog överklagandet, fann att övervakningen föll under 5 § andra stycket samt att, trots den restriktivitet

som skall gälla vid tillståndsgivningen, med hänsyn till syftet med övervakningen särskilda skäl fick anses föreligga för att inspelningsrätt

skulle medges. Kammarrättens i Stockholm dom 1993-09-20, mål 2481-1993: nr Länsstyrelsen gav en livsmedelsbutik tillstånd att bruka tre kameror i butikslokalen och på en lastkaj. Tillståndet förenades med rätt att spela

298 Bilaga 3

in bilder från de två kamerorna i butiken kl. 7-10 och 18-21. Butiken öppen kl. 9-20. JK överklagade beslutet och yrkade att det skulle var

upphävas i fråga rätten till inspelning av bilder. JK anförde att

om bolaget inte visat att det av särskilda skäl hade behov av tillstånd att behandla eller bevara bilder. Länsstyrelsen avstyrkte bifall till besvären samt anförde bl.a. att bolaget i ärendet hade dokumenterat hur butiken utsatts för rån där kassapersonal hotats med vapen på ett brutalt sätt. Länsstyrelsen menade vidare att allmänhetens intresse av

integritetsskydd hade tillgodosetts genom att inspelningstiden be-

gränsats till tider då risken för rån och överfall var störst mot butiken. Kammarrätten, som biföll lKzs yrkande att tillståndet till inspelning skulle upphävas, anförde att ändamålet med att bevara bilder som togs övervakningskamerorna att minska benägenheten för rån upp av var och så sätt höja tryggheten för personalen. Vidare hade bolagets butik varit utsatt för rån vid ett tillfälle. Med hänsyn till den restriktivitet bör gälla vid tillståndsprövningen kunde bolaget inte anses som ha visat att det särskilda skäl hade behov av tillstånd att behandla av eller bevara bilder. Kammarrättens i Sundsvall dom 1994-03-31, mål nr 630-1993: IKEA AB fick länsstyrelsen tillstånd att i ett av bolagets möbelav varuhus använda fem övervakningskameror. Ändamålet med övervakningen i beslutet vara att kontrollera körgrind samt att angavs förebygga brottslig handling och att förbättra säkerheten för varuhusets anställda. Tre kamerorna skulle vara placerade vid möbelvaruhuset av kassaomräde, vid körgrinden till varuhusområdet och en vid en varuhusets kundentré. Tillståndet innefattade rätt att behandla och bevara bilder, de tre kamerorna vid kassaområdet. som togs upp av Inspelning fick ske endast vid överfall eller då personalen kände sig hotad. JK överklagade länsstyrelsens beslut och yrkade att beslutet skulle upphävas såvitt avsåg rätten till inspelning. JK anförde bl.a. att företaget inte visat att det av särskilda skäl hade behov av tillstånd att behandla eller bevara bilder. IKEA AB bestred bifall till besvären

samt anförde bl.a. att de penningsummor som IKEA-varuhus hanterade kunde jämställas med de penningbelopp som hanteras på ett

mindre bankkontor samt att bolagets kassapersonal satt mer oskyddat än personalen på ett bankkontor. Kammarrätten, som upphävde länsstyrelsens beslut i den del tillståndet innefattade rätt att behandla eller bevara bilder, hänvisade i sina domskäl till lagens förarbeten samt uttalade bl.a. följ Tillstånd till bevarande av upptagna bilder skall restriktivt och förbehållas sökanden som är särskilt utsatta för ges grövre brottslighet. Vad IKEA AB anfört och vad i övrigt förekommit i målet kunde enligt kammarrättens mening inte anses utvisa att det aktuella IKEA-varuhuset tillhörde denna kategori.

Bilaga 3 299

RÅ 1994 ref 89. AB Gulins fick länsstyrelsen tidsbegränsat av tillstånd att använda fyra övervakningskameror i klädbutik belägen i ett köpcentrum i en Stockholmsförort. Kamerorna skulle övervaka butiksytan och vara fast monterade ca 4 meter över golvet samt vara försedda med fasta objektiv. Tillståndet förenades med inspelningsrätt på vissa villkor, bl.a. fick inspelat material bevaras i högst tre dygn såvida det inte dessförinnan överlämnats till polis- eller åklagannyndighet i anledning misstanke brott. Ändamålet med överav om vakningen angavs i beslutet vara att motverka brott mot person och egendom samt att vid inträffad sådan händelse möjliggöra identifiering

av inblandade parter. Enligt ansökningen hade butikspersonalen

av ungdomsgäng som besökte butiken mottagit hot om våldtäkt, mord, misshandel och stöld. JK överklagade beslutet och yrkade att det skulle upphävas såvitt avsåg rätten till inspelning. Kammarrätten, som biföll överklagandet, anförde bl.a. följande. Ändamålet i detta fall med att bevara bilder som tas upp av övervakningskamerorna är att skydda personalen mot våldsverkare och att försöka identifiera dessa. Med

hänsyn till den restriktivitet som bör gälla vid tillståndsprövningen kan

bolaget inte anses ha visat att det av särskilda skäl har behov av tillstånd att behandla eller bevara bilder. Bolaget överklagade till Regeringsrätten och yrkade att länsstyrelsens beslut om tillstånd att

inspela och bevara upptagna bilder skulle fastställas. Prövningstillstånd

meddelades. Regeringsrätten, som avskrev målet, eftersom tiden för det av länsstyrelsen meddelade tillståndet att använda övervakningskamera vid tiden för Regeringsrättens dom gått till ända, uttalade i sin dom bl.a. följande. I det nu aktuella fallet har butiken och dess personal varit utsatta för konkreta och påtagliga hot om våld m.m. Såvitt framgår av utredningen har varken butiken, vaktpersonalen eller polisen kunnat komma till rätta med detta. Hotbilden mot butiken måste enligt Regeringsrättens mening ha varit så allvarlig att det anses varit påkallat med särskilda åtgärder för att uppnå tillfredsställande skydd mot den befarade fortsatta allvarliga brottsligheten. En samlad bedömning leder till att det intresse som uppburit önskemålet om inspelning av bilder i detta fall varit så starkt att det bort ges företräde framför intresset att värna enskildas personliga integritet. Med hänsyn härtill får det anses ha förelegat särskilda skäl att låta det bolaget medgivna tillståndet att använda övervakningskamera omfatta rätt att spela in bilder med kamerorna. RÅ 1995 ref Ett bolag ansökte tillstånd använda fyra om att övervakningskameror i en av bolaget driven livsmedelsbutik. En kamera placerad en yttervägg till vänster om entrédörren skulle vara riktad mot butikens utgång och skulle förmedla bilder från

utgångskassorna och ett område närmast utanför butiksentrén ett

område om ett par meters bredd längs butiksfasaden. Övriga kameror

300 Bilaga 3

var avsedda att övervaka varuhyllor och köttavdelning i butiken. Ändamålet med kamerorna förhindra stöld och uppgavs vara att beträffande kameran riktad mot utgången att motverka risken för överfall och rån då personalen lämnade butiken. Länsstyrelsen lämnade tillstånd att använda tre övervakningskameror. Beträffande kameran riktad mot butikens utgång ansåg länsstyrelsen att sökanden inte visat att det förelåg ett befogat intresse av kameran för uppgivet ändamål och att detta intresse inte lika väl kunde tillgodoses på något annat sätt. Ansökningen i den delen avslogs därför. Bolaget överklagade länsstyrelsens beslut och yrkade därvid att tillstånd skulle lämnas även för den fjärde kameran. Kammarrätten gjorde samma bedömning som länsstyrelsen och ändrade därför inte det överklagade beslutet. Bolaget fullföljde sin talan hos Regeringsrätten. Prövningstillstånd meddelades. Bolaget anförde bl.a. följande. Butiken har öppet alla dagar till klockan 20 vilket medför att det tidvis är mörkt ute när butiken stänger. Personalen inne i butiken är fåtalig. Missbrukare kommer in i butiken och denna har varit utsatt för skottlossning. Personalen har framfört starka önskemål om en övervakningskamera som är riktad mot utgångskassorna och även medger en viss överblick över området närmast utanför butiken. Den stora fördelen med övervakningen är att föreståndaren medan han arbetar kontoret har fullständig överblick över vad som händer, särskilt då mellan kl. 18 och 20 på grund av rånrisken. JK avgav yttrande i målet och invände mot bolagets ansökan om att använda övervakningskameran enbart i det avseendet att kameran skulle kunna överblicka ett område utanför butiksentrén. Regeringsrätten, som biföll överklagandet, medgav bolaget tillstånd att använda även övervakningskamera 4 i enlighet med ansökningen samt anförde följande. Bolaget har ett befogat intresse av att få använda övervakningskameran och detta intresse kan inte lika väl tillgodoses på något annat sätt. Förutsättningarna för tillstånd enligt 5 § första stycket är således uppfyllda. Såvitt gäller förutsättningarna i andra stycket av 5 § kan den information som förmedlas genom kameran antas vara av ringa betydelse för enskildas integritet i den mån det gäller interiörupptagningar från butiken. Härutöver kan kameran övervaka ett obetydligt område närmast utanför butiksentrén. Omständigheterna är inte sådana att den information som kameran förmedlar från detta område utanför butiken kan antas vara mera besvärande från integritetssynpunkt än interiörbilderna. Det förhållandet att kameran kan förmedla information från ett smalt område närmast utanför butiksentrén föranleder därför ingen ändrad bedömning i integritetsfrågan. Även förutsättningarna i 5 §

andra stycket är alltså uppfyllda. Två av regeringsråden var

skiljaktiga och avslog överklagandet samt anförde följande. Avsikten synes vara den att den aktuella kameran skall placeras så att den

Bilaga 3 301

överblickar även ett område utanför själva butikslokalen. Ändamålet med övervakningen har uppgetts vara att motverka risk för överfall och rån då personalen lämnar butiken. Vi inte att sökanden visat anser att det intresse som kan finnas att bevaka området utanför butiksloav kalen inte lika väl kan tillgodoses på något annat sätt.

8 Bensinstationer o.d.

1977 års lag

Ett bensinföretag fick tillstånd att använda fyra kameror inomhus i butikslokalen och i en bilvårdsanläggning samt två kameror utomhus för bevakning bränslepumpar. Regeringen uttalade bl.a. över-

av att vakning av pumpar av det aktuella slaget borde kunna tillåtas i överensstämmelse med vad gällde för butikslokaler under som

förutsättning att övervakningen begränsades till och området

pumparna alldeles intill dessa 1986. Ett företag som drev livsmedelsbutik fick tillstånd använda en att en

fast kamera för att övervaka två bensinpumpar belägna utanför butiken

1984-02-02, dnr 2994-83. Ett företag som drev en bensinstation med två automatiska biltvättar vägrades tillstånd att använda kamera för att övervaka bilkön till en tvätthallarna 1984-04-26, dnr 3411-83.

1990 års lag

Kammarrättens i Göteborg dom 1993-03-29, mål 8097-1992: Ett nr

bensinstationsföretag fick av länsstyrelsen rätt att bruka kamera för

en övervakning av butiken bensinstation och att därvid, i syfte en att kunna identifiera eventuella rånare och andra uppträdde hotfullt, som spela in bilder som förmedlades kameran. Inspelningsrätten avsåg av tiden kl. 24.00 06.00 utom fredagar och lördagar då inspelningen -

fick påbörjas kl 22.00. JK överklagade beslutet inspelningsrätten

om men kammarrätten fastställde länsstyrelsens beslut. Kammarrätten motiverade sitt ställningstagande med att det med hänsyn till om-

sättningens storlek, butikens utsatta läge och syftet med övervakningen fick anses föreligga särskilda skäl att tillåta inspelning.

302 Bilaga 3

9 Utställningslokaler och museer

1977 års lag

Regeringen avslog JK:s överklagande länsstyrelsens beslut att inte av kräva tillstånd för övervakning av entrén till en utställningslokal. Enligt länsstyrelsen behövdes inget tillstånd eftersom kameran på

grund sitt skick inte medgav identifiering av personer utan bara gav

av

bild "när någon rör sig". JK var av den uppfattningen att

en av

tillstånd fordrades för kameran. Regeringen lämnade JK:s över-

klagande utan bifall och uttalade att lagens 1 § är tillämplig TV-

kamera är anbringad så att den kan användas för personövervak-

som ning varmed att kameran medger identifiering. Enligt regeringen avses måste den frågan bedömas efter de vid varje tidpunkt föreliggande

faktiska möjligheterna till personövervakning. Regeringen ansåg att

den aktuella kameran för närvarande inte kunde användas för sådan övervakning 1979-02-15, dnr 2885-77.

Regeringen avslog ansökan från en kommun som ville övervaka

en entréhall användes för konstutställningar. Ändamålet stadshusets som

med övervakningen att lokalen skulle kunna hållas under uppsikt

var

när utställning pågick. Regeringen ansåg emellertid att kommunen inte

hade sådant behov kamerorna att det intrång i den enskildas ett av integritet övervakningen skulle innebära var tillräckligt motiverad som 1986-11-20, dnr 1163-86. Ett konstmuseum fick tillstånd av länsstyrelsen att i utställningshallen använda tre kameror fick flyttas mellan fem olika platser som i hallen. I ett ärende ansökte museet att få utöka antalet senare om kameror till 14 vilket innebar att det skulle finnas kameror i varje utställningsrum dit allmänheten hade tillträde. Regeringen fann att behovet att utöka antalet kameror inte framstod som tillräckligt av motiverat och avslog ansökan 1986-07-24, dnr 2374-85. Ett konstmuseum tillstånd att med TV-kameror bevaka en gavs

utställningslokal i museet 1988.

Ett järnvägsmuseum vägrades tillstånd att med TV-kameror övervaka modellj ärnvägsanläggning. Ändamålet med övervakningen en skulle att övervaka driften anläggningen och att förhindra vara av stölder 1988.

1990 års lag

Kammarrättens i Stockholm dom 1993-09-27, mål nr 3794-1993: Länsstyrelsen i Stockholm Strindbergsmuseet rätt att använda en gav övervakningskamera för att i brottsförebyggande syfte hålla det i

inrymda biblioteket under uppsikt. Sedan JK överklagat

museet

Bilaga 3 303

beslutet undanröjde kammarrätten tillståndet. Som skäl anfördes det att inte var visat att museet hade ett sådant behov övervakningsav kameran att intresset av att tillgodose ändamålet med övervakningen var så starkt att det skulle företräde framför intresset värna ges att enskildas personliga integritet. Kammarrättens i Sundsvall dom 1994-11-14, mål 5407-1994: Ett nr i Östersund ansökte tillstånd museum om att bruka fyra övervakningskameror varav två hade till ändamål att förebygga brott, en att övervaka utsläpp genom utrymningsdörr och att övervaka en en

fjärrmanövrerade bildspel och videovisningar. Sedan länsstyrelsen

lämnat ansökan utan bifall ändrade kammarrätten beslutet och lärrmade det sökta tillståndet beträffande de kameror skulle användas i som brottsförebyggande syfte och för att bevaka utrymningsdörren. Däremot fastställdes avgörandet i vad det avsåg den kamera som

skulle användas för övervakning bildspel och videovisningar.

av Kammarrätten motiverade sitt bifall till ansökan med att museet hade ett befogat intresse av att få använda dessa övervakningskameror och att intresset inte rimligen kunde tillgodoses något sätt. Mot annat bakgrund bl.a. av värdet de övervakade föremålen fann av man att

ändamålet med de två brottsförebyggande kamerorna skulle

ges företräde framför intresset att värna enskildas integritet. Såvitt om angick kameran vid utrymningsdörren fann kammarrätten att den

genom sin placering innefattade en mindre risk för integritetsintrång

och att anledning därför saknades att vägra tillstånd. Beträffande

övervakningen av bildspel och videovisningar fann kammarrätten

att denna borde kunna ske på annat sätt än att använda övergenom en vakningskamera.

10 Sjukhus o.d.

1977 års lag

Ett sjukhus fick tillstånd av länsstyrelsen att utom kontorstid använda tio fasta kameror för att övervaka sjukhusets kulvertsystem, allmänna transportvägar och invändiga entréer. Tillståndet förenades med rätt

att kontinuerligt spela in bilder med kamerorna. JK överklagade beslutet i fråga om rätten att spela in bilder. Regeringen fann i beslut

1984 att det var tveksamt de kameror skulle användas för om som

övervakning av kulvertsystemet och de allmänna transportvägarna

kunde komma att riktas mot platser upplåtna för eller som var annars nyttjades av allmänheten. Den omständigheten att patienter förflyttades eller förflyttade sig i kulvertsystemet samt att områdena inte var avspärrade eller låsta medförde enligt regeringen inte att områdena var

304 Bilaga 3

att allmän plats. Regeringen fann därför att länsstyrelsen

anse som nytt borde pröva frågan det krävdes tillstånd för att använda dessa om

kameror och återförvisade ärendet i den delen för ny behandling. När det gällde de kameror skulle användas i entréhallar upphävde

som

regeringen länsstyrelsens beslut att medge inspelning av bilder.

Länsstyrelsen fann i det återförvisade ärendet att kulvertsystemet och transportvägarna inte att anse som allmän plats och att det därför var inte krävdes tillstånd för att använda de aktuella kamerorna eller för

att spela in bilder som förmedlats av dem. Regeringen till vilken ärendet förts efter ett överklagande av JK delade länsstyrelsens uppfattning att de aktuella utrymmena inte utgjorde allmän plats. Regeringen motiverade sitt ställningstagande med att det var fråga om transportkulvertar inte upplåtna för allmänheten utan endast

som var

avsedda att användas sjukhusets personal och patienter samt att

var av

de inte heller i praktiken nyttjades allmänheten 1985-06-19, dnr

av 2692-84. Ett sjukhus vägrades tillstånd att övervaka entréhallen med kamera.

Huvudsyftet med övervakningen var att hindra obehöriga att uppehålla

sig där. Regeringen förklarade i sitt beslut att ändamålet med

övervakningen borde kunna tillgodoses bättre på något annat sätt

1989.

Ett sjukhus fick tillstånd att mellan kl. 21.00 och 08.00 övervaka ingången till sjukhusets akutmottagning och infarten till akutmottag-

ningens ambulanshall med TV-kameror 1989.

Entrén och receptionen till en privat tandläkarmottagning ansågs

utgöra sådant utrymme beträffande vilket tillstånd till TV-övervakning inte behövdes. Regeringen uttalade i ärendet att det inte krävdes tillstånd kameran kunde riktas mot trapphuset när entrédörren även om öppen eftersom också detta var ett utrymme beträffande vilket var tillstånd inte krävdes 1989. Ett sjukhus fick tillstånd att med TV-kameror övervaka en parkehuvudentrén mellan kl. 19.00 och 07.30. Ändamålet ringsplats intill med övervakningen att förhindra skadegörelse och stöld bevar träffande anställdas och besökandes bilar 1989.

1990 års lag

Ett sjukhus fick tillstånd att använda två kameror för att övervaka sjukhusets entréer på vardagar mellan kl. 17.00 och 07.00 samt

helgdagar. Regeringen gjorde bedömningen att personalbemanningen otillräcklig under de tider tillståndet gällde 1990-09-27, dnr

var som 90-612. Kammarrättens i Sundsvall dom 1993-02-10, mål nr 1139-1992: Ett sjukhus fick länsstyrelsen tillstånd att bruka en kamera vid entrén av

Bilaga 3 305

till den psykiatriska kliniken för kontroll in- och utpassering. av Kameran skulle användas när någon använde porttelefonen under jourtid. JK överklagade beslutet. I kammarrätten framkom bl.a. följande. Under jourtid var den psykiatriska kliniken lägre bemannad.

Den personal som svarade ringning från porttelefonen

var samma personal som sedan mötte den besökande. Dörren i jourentrén üärrmanövrerades. Kammarrätten fann att utredningen i målet inte kunde anses utvisa att sjukhusets intresse av att övervaka entrén inte lika väl kunde tillgodoses något annat sätt än genom att använda övervakningskamera. Kammarrätten upphävde därförtillståndsbeslutet. Kammarrättens i Jönköping dom 1993-09-23, mål nr 3403-1993: Ett sjukhus ansökte om tillstånd att använda kamera vid entrén till en sjukhuset med rätt att spela in bilder. Ändamålet med kameran var att registrera om obehöriga tog sig in genom entrén nattetid. Länsstyrelsen gav tillstånd att använda övervakningskamera avslog begäran men om inspelningsrätt. Sjukhuset överklagade beslutet kammarrätten men gjorde ingen ändring i länsstyrelsens beslut. Kammarrättens i Stockholm dom 1994-11-28, mål 793-1994: nr

SOS Alarmering fick tillstånd till överföring och inspelning

av bildmaterial som tagits upp vid larmsituationer kunder av som var anslutna till SOS-Centralen i Sörmland och som hade rätt att använda övervakningskamera. Bilderna skulle överföras via telenätet. Ändamålet med inspelningsrätten var att dels SOS personalen bättre bege slutsunderlag och därmed ökade möjligheter att fatta korrekta beslut i fråga om dimensionering och inriktning skyddsåtgärder i av krissituationer, dels underlätta eventuella senare utredningar. JK överklagade beslutet och anförde bl.a. följande. Avsikten med länsstyrelsens beslut om rätt för SOS Alarmering till inspelning synes vara att den enskilde brukaren tillståndshavaren övervakningsav kameror inte skall behöva söka eget tillstånd till inspelning. Lagstiftningen om övervakningskameror synes inte uppbyggd för att möjliggöra generell tillståndsgivning det slag här är i fråga. av som

Tillståndet för SOS Alarmering att företa inspelning är inte anknutet

till en viss specificerad övervakningskamera eller plats skall som övervakas. Den övervakade platsens belägenhet i någon kommun är inte angiven och det kommunala inflytandet vid prövningen dessa av ärenden som lagen förutsätter synes inte kunna tillgodoses. Härigenom undandrar sig länsstyrelsen att i ärendet företa den i lagen förutsedda

prövningen av varje enskilt ärendes integritetskänslighet. Den integritetsprövning som kan göras blir därmed abstrakt och inte

konkret vilket lagen förutsätter. Kammarrätten uttalade att lagen inte

gav någon möjlighet till generell tillståndsgivning av det i målet

aktuella slaget och undanröjde därför länsstyrelsens beslut.

306 Bilaga 3

11 Kyrkor 0.d.

1977 års lag

Regeringen har i två fall vägrat lämna tillstånd till kameraövervakning i ceremonisalen i krematorier. Ändamålet med övervakningen i var båda fallen att underlätta personalens arbete 1980-06-26, dnr 505-80 och 1982-09-30, dnr 1815-82. Tillstånd lämnades att använda övervakningskamera i Uppsala domkyrka. Syftet med övervakningen var dels att vaktmästaren skulle kunna sköta högtalarsystemet att följa dem som förrättade genom gudstjänst vid högaltaret, dels att ge organisten möjlighet att även vid större konserter dirigenten. Tillståndet förenades med villkor att se

övervakningskamerorna inte fick riktas mot gudstjänstbesökare 1984-

ll-l5, dnr 790-84. En mosaisk församling fick tillstånd att övervaka två av församlingens byggnader med kameror. Ändamålet med övervakningen var att förhindra terrordåd mot församlingen. Regeringen ansåg att risken för integritetskränkningar inte så stor i belysning av det bevar aktansvärda behov som övervakningen skulle tillgodose. Vid beslutet togs särskild hänsyn till att kamerorna i princip endast skulle övervaka markplanet av ett område som låg intill ett staket och den ena av byggnaderna 1986-06-26, dnr 1026-86.

12 Konferenslokaler

En turistförening fick länsstyrelsens tillstånd att övervaka ingångar och delar foajén till en större kongressbyggnad med en fast kamera. av Ändamålet med övervakningen att kundservice och att bevaka var ge att icke önskvärda personer uppehöll sig i lokalen. JK överklagade tillståndsbeslutet och anförde att de uppgivna ändamålen inte var av den arten att tillstånd borde I ärendets fortsatta utredning ges. framkom att lokalerna hade åtråvärd modern teknisk utrustning och att det inte fanns tillräckligt med personal för att bevaka ingångarna under tid då lokalerna inte var uthyrda. Med anledning av dessa uppgifter ändrade JK sin talan så sätt att det meddelade tillståndet skulle förses med villkor att kameran endast fick brukas under tid då lokalerna inte uthyrda. Regeringen biföll JK:s talan 1985-01-31, var dnr 1415-85.

Bilaga 3 307

13 Trafik och samfärdsel

1977 års lag

Polismyndigheten i Göteborg sökte tillstånd att övervaka vägtunnel en med tio fasta kameror. I ansökan bl.a. att enskilda uppgavs personer kunde iakttas men inte identifieras. Länsstyrelsen länmade ansökan utan åtgärd med motiveringen att något tillstånd inte behövdes enligt lagen eftersom kamerorna inte ansågs kunna användas för personövervakning. På talan av JK visade regeringen ärendet åter till länsstyrelsen för ny handläggning. Regeringen yttrade att det av

utredningen framgick att i vart fall personer med särskilda känne-

tecken under vissa förhållanden kunde identifieras. Lagen TVom

övervakning ansågs därför tillämplig 1978-12-17, dnr 2888-77. I beslut den 9 oktober 1978 dnr 32.01 .55-77 meddelade länsstyrel-

sen Polismyndigheten i Stockholm tillstånd att använda

1 11 kameror för trafikövervakning i Stockholm. Tillståndet är före-

nat med inspelningsrätt. Kamerorna skall anslutna till mottagare vara placerade i polisens ledningscentral. Kamerorna får vridbara och vara försedda med zoomningsoptik.

2 54 kameror för ordningsövervakning i tunnelbanan samt i och

utanför entréerna till tunnelbanan i Stockholm. Tillståndet är förenat

med inspelningsrätt. Kamerorna skall anslutna till mottagare

vara placerade i polisens ledningscentral. Vissa kamerorna får av vara rörliga och försedda med zoomningoptik.

I beslut den 18 januari 1979 dnr 32.05-39 och 40-78, dnr 32.05-

41 och 42-78 samt 32.05-43 och 44-78 meddelade länsstyrelsen Polismyndigheten i Göteborg län tillstånd att använda sammanlagt 14 kameror för att övervaka fordonstrafik. Fyra av kamerorna får vara

rörliga och försedda med zoomningsoptik. Övriga kameror skall vara

fasta och försedda med fasta objektiv. Samtliga kameror skall vara anslutna till mottagare placerade i ledningscentralen polishuset.

I beslut den 18 november 1983 dnr 32.05-22-83 meddelade

länsstyrelsen Polismyndigheten i Malmö tillstånd att använda två fasta kameror för övervakning vid SJ färjeläge 1 i Trelleborg Sassnitzläget. Ändamål: säkerhetsskäl för förhindra illegal inresa och samt att invandring i Sverige. Enligt tillståndet skall kamerorna vara anslutna till monitorer placerade i passkontrollhytten. En kommun fick tidsbegränsat tillstånd att använda övervakningskamera för att göra en trañkmätning. Tillståndet var förenat med inspelningsrätt 1989. Ett kommunalt bussföretag vägrades tillstånd att använda TVkameror för att övervaka busstrafiken vid bussterminal 1989. en

308 Bilaga 3

Ett taxiföretag vägrades tillstånd att övervaka en taxistation med kamera. Ändamålet med övervakningen att förhindra en uppgavs vara skadegörelse byggnaden och att behålla kundservicen 1983. Ett taxiföretag vägrades tillstånd att använda övervakningskamera för att förbättra kundservicen vid en taxihållplats 1986-07-24, dnr 535-86.

Ett parkeringsföretag vägrades tillstånd att använda en TV-kamera

för att övervaka bomanläggning och en biljettautomat vid företagets en

parkeringshus. Regeringen fann att det inte var utrett att företaget hade

ett sådant behov kameran att det intrång i enskildas integritet som av övervakningen skulle innebära var tillräckligt motiverat 1989. SJ fick tillstånd att övervaka ett utrymme för förvaringsboxar i en väntsal 1989. Tillstånd har lämnats för att övervaka en långtidsparkering vid en flygplats 1989. Tillstånd har vägrats att övervaka en vänthall och en bro inom den s.k. TT-terminalen i Trelleborg med fasta kameror. Ändamålet med övervakningen uppgavs vara att förebygga att personal och allmänhet blev utsatta för rån och antastande samt att minska förekomsten av skadegörelse 1986-04-03, dnr 2631-85. Tre år senare avslog regeringen en förnyad ansökan. Man motiverade sitt beslut med att ändamålet med övervakningen och sättet vilket den skulle anordnas i princip var detsamma som i det tidigare ärendet och att det inte framkommit något som gav anledning att frångå den bedömning som gjorts då 1989.

1990 års lag

Ett företag vägrades tillstånd att använda en övervakningskamera för att övervaka garageport i företagets kontorsfastighet vid en gata i en Gamla Stan i Stockholm. Regeringen uttalade bl.a. att det gällde övervakning plats som var upplåten för allmän samfärdsel och av en belägen i ett område som rent allmänt var livligt frekventerat som var 1990-09-13, dnr 90-1088.

I beslut den 11 oktober 1990 dnr 32.01-58-89 meddelade

länsstyrelsen Polismyndigheten i Stockholm tillstånd att i och i anslutning till Blekholmstunneln i Stockholm använda 9 övervakningskameror. Ändamålet med övervakningen erhålla omedelbar inär att formation trafiksituationen i tunneln med syfte att vid behov om snabbt kunna vidta erforderliga åtgärder. Vissa av kamerorna får vara rörliga och samtliga får försedda med zoomningsoptik. Tillståndet vara är såvitt 7 av kamerorna förenat med inspelningsrätt. - avser - Inspelning får endast göras vid olyckshändelse i tunneln med ändamål att möjliggöra analys olycksförloppet dels i förebyggande syfte, av

Bilaga 3 309

dels vid brottsutredning. Endast vakthavande kommissarie vid

sambandscentralen får förfoga över inspelat material såvida det inte tas

i anspråk för analys av ett olycksförlopp. Inspelat material får

sparas i högst en vecka och skall därefter raderas eller förstöras såvida det inte tas i anspråk för analys av ett olycksförlopp. En gemensamhetsanläggning gavs tillstånd att använda fem kameror för att övervaka infarts- och utfartsbommar samt betalningsautomater i anläggningens parkeringshus. Beslutet motiverades bl.a. med att övervakningen kunde begränsas till de angivna bevakningsobjekten 1991-09-13, dnr 90-817.

I beslut den 8 juni 1994 dnr 652-93-28736 meddelade länsstyrel-

sen Polismyndigheten i Stockholm tillstånd att använda tjugotre 23 övervakningskameror Centralstationen i Stockholm med syfte att

förstärka bevakningen med avseende ordning och säkerhet inom

stationens väntsalar och anslutande utrymmen. Tillståndet är såvitt avser 9 av kamerorna, vilka övervakar förvaringsboxar förenat med inspelningsrätt. Vissa av kamerorna får vara rörliga och försedda med zoomningsoptik. Regeringsrättens dom 1995-1 l-l6, mål nr 2878-1993: En kommun ansökte om tillstånd att använda en övervakningskamera för övervakning av en busstationsbyggnad med väntsal och toaletter. Kameran skulle monteras utomhus och vara riktad mot busstationens ytterdörr. Ändamålet med övervakningen i uppgavs ansökningen vara att "skydda och förebygga skadegörelse offentlig byggnad". I ärendet uttalade kommunen vidare att om ansökningen inte beviljades skulle

kommunen kunna komma att tvingas stänga busstationen. Länsstyrel-

sen avslog ansökan. Kommunen överklagade länsstyrelsens beslut till kammarrätten samt anförde följande. För ett antal år sedan uppförde kommunen en mindre väntsal för bussresenärer. Denna kompletterades med en offentlig toalett med tillhörande skötbord och är utrustad med uppvärmning och belysning. På motstående sida av gatan uppfördes ett enklare väderskydd. Väntsalen har vid ett flertal tillfällen varit utsatt för en omfattande vandalisering och skadegörelse. Förutom att skadegörelserna medför stora kostnader utgör de även reell fara för en de resenärer som utnyttjar Väntsalen för dess egentliga syften, då armaturer och element rycks bort från sina fästen och blottlägger ledningar. Kommunen är skyldig att förhindra att fara uppkommer i byggnaden. Ett sätt som kommunen har bedömt lämpligt att tillgripa för att söka reducera skadegörelsen är att placera en övervakningskamera den fastighet som inrymmer polisstation för att bevaka entrén till väntsalen. Det är enbart denna entré som kommer att stå under bevakning och inte den entré till de allmänna toaletterna är som belägna på gaveln. Bilderna kommer att bevakas från en plats som ständigt är bemannad. I de fall eventuell skadegörelse kan upp-

310 Bilaga 3

märksarnmas skall larm utgå till polismyndigheten. För den händelse kommunens överklagande inte kommer att bifallas, kommer en omprövning av byggnadens nuvarande användning alternativt en kraftig begränsning i användningen bli nödvändig. Eventuellt kan en begränsning av öppethållandet till vardagar under kontorstid, när mänsklig bevakning är möjlig, bli aktuell. Kammarrätten, som avslog överklagandet, uttalade i sin dom bl.a. följande. Ansökan gäller tillstånd till övervakning av entrén till en busstation med kamera som

är placerad framför entrén motsatt sida av den gata som löper förbi

stationsbyggnaden. Tillstånd för att använda den krävs därför enligt 4 § lagen om övervakningskameror m.m. Vad kommunen anfört i målet ger visserligen vid handen att kommunen får anses ha visat fog för att använda övervakningskamera enligt ansökan. Kommunen har emellertid inte uppgett någon omständighet som utvisar att intresset av att övervaka den ifrågavarande entrén i sammanhanget inte lika väl kan tillgodoses något annat sätt än genom att använda övervakningskamera. Förutsättningarna för tillstånd i 5 § första stycket lagen om övervakningskameror m.m. är därmed inte uppfyllda. Kommunens talan kan därför inte bifallas. Kommunen fullföljde sin talan hos Regeringsrätten samt anförde till stöd för överklagandet bl.a. följande. Den aktuella väntsalen har sedan färdigställandet vandaliserats vid 19 tillfällen till en kommunal kostnad som överstiger

produktionskostnaden för byggnaden, ca 500 000 kr. Kommunen har

försökt att på olika sätt försvåra vandaliseringen, bl.a. genom installering automatisk dörrstängning kl. 22.00-06.00 samt uppav sättande av rostfria sanitetsprodukter och förstärkta dörrar, men skadegörelsen har inte minskat. Vandaliseringen tar sig sådana uttryck, bl.a. genom förstörda elledningar, att fara kan uppkomma för dem vistas i väntsalen. Avsikten är att placera övervakningskameran som

inomhus i polisstationen och att noggrant utmärka att platsen är

bevakad. Önskemålet använda övervakningskamera har föranletts att

av att manuell bevakning av väntsalen inte är praktiskt genomförbar

utanför ordinarie kontorstid och av att polisstationen är bemannad endast vardagar under dagtid. Kameran avses vara kopplad till ett företags ständigt bemannad port, till vilken kommunen har ytterligare larmfunktioner kopplade. Byggnadens utformning medger inte att något alternativ till automatisk bevakning kan användas. Busstrafiken är mycket sparsam under kvällar och helger. Antalet väntande bussresenärer, vilka kunde ge en naturlig bevakning, är därmed ringa. JK anförde bl.a. följande. Av inhämtade uppgifter framgår att väntsalen är inglasad och att en kamera som riktas mot väntsalens dörr kommer att medge övervakning inne i väntsalen medan däremot toalettdörren inte kommer att övervakas. Om övervakningen anordnas på ett sådant sätt att endast en allmän överblick sker och att inget område utanför

Bilaga 3 311

väntsalen övervakas, kan det antas att den information som förmedlas genom kameran är av ringa betydelse för enskildas personliga integritet. Under denna förutsättning bör tillstånd kunna meddelas. Regeringsrätten, som upphävde kammarrättens och länsstyrelsens avgöranden och visade målet åter till länsstyrelsen, uttalade i sin dom bl.a. följande. Av vad kommunen numera anfört framgår att de villkor som anges i 5 § första stycket lagen om övervakningskameror m.m.

är uppfyllda. Vidare finner Regeringsrätten efter att ha redogjort för

förarbetsuttalanden i nära anslutning till JK:s uppfattning att kravet i 5 § andra stycket på ringa integritetsintrång bör kunna anses uppfyllt i förevarande fall om övervakningen av väntsalen och dess entré anordnas ett sådant sätt att kameran ger endast en allmän överblick och således inga närbilder. Skulle däremot dessa förutsättningar brista, kan kravet i andra stycket inte anses uppfyllt. Vad kommunen anfört i målet innefattar inte tillräckliga skäl för att meddela tillstånd enligt tredje stycket. Målet bör visas åter till länsstyrelsen, som har att med beaktande 10 § nämnda lag meddela tillstånd på de villkor som av föranleds av det som här har sagts. Länsrättens i Västerbottens län dom 1995-11-24, mål nr 1530-95: Ett bostadsföretag ansökte hos länsstyrelsen om tillstånd att använda övervakningskameror i ett av bolagets garage, som sträckte sig sex under hel centrumanläggning och omfattade ca två hektar. en Bakgrunden till och ändamålet med ansökan uppgavs vara att garaget hade blivit tillhåll för missbrukare som gjorde åverkan på allmän egendom. Bolagets hyresgäster hade uppgett att de ämnade flytta från området inga åtgärder vidtogs. Ingen ville ha bilen i garaget om eftersom risken var stor att den blev sönderslagen och plundrad. Med TV-kamera ville bolaget skapa en tryggare tillvaro för hyresgäster samt för personal som arbetade kvällar och nätter. Länsstyrelsen lärrmade tillstånd att använda sex övervakningskameror. Tillståndet innefattade även rätt att behandla och bevara bilder som togs upp av övervakningskamerorna. Tillståndet var förenat med bl.a. följande villkor. Kamerorna skulle vara fast monterade med fasta objektiv samt anslutna till dels monitor, dels videobandspelare placerade hos

vaktbolag. Fem av kamerorna skulle ha ett upptagningsområde som var begränsat till enbart garaget. Den sjätte kamerans upptagningsom-

råde skulle vara begränsat till området närmast framför in- och utfarten till garaget. Bevakning fick ske varje dygn kl 21.00-07.00. De

inspelade bilderna fick endast granskas av vaktbolag. Om ett inspelat

band visade att ett brott hade begåtts eller om det förelåg misstanke därom skulle bandet överlämnas till polismyndigheten. Bildmaterial inte överlämnades till polismyndigheten fick bevaras i högst två som veckor. JK överklagade länsstyrelsens beslut och yrkade att det skulle upphävas såvitt avsåg inspelningsrätten, eftersom bolaget inte visat att

312 Bilaga 3

det av särskilda skäl hade behov behandla eller bevara av att upptagna bilder. I yttrande till länsrätten avstyrkte

länsstyrelsen bifall till

besvären samt anförde att det under perioden den 1 januari-4 maj 1995 hade begåtts elva stölder eller från motordrivna ur fordon i det aktuella garaget. Länsrätten, biföll överklagandet, anförde som i sin dom bl.a. följande. Ändamålet med övervakningen har i detta fall

uppgetts vara att skapa en tryggare tillvaro för hyresgäster för

samt personal som arbetar kvällar och nätter i Länsrätten bedömer garaget. att förhållandena i detta fall är sådana i 5 § tredje som avses stycket lagen om övervakningskameror Enligt länsrättens

m.m. bedömning kan inte rätten att bevara bilder förutsättning för

anses vara en att

tillståndet att använda övervakningskamerorna

skall bli meningsfullt.

Med hänsyn till den restriktivitet gäller vid som tillståndsprövningen

kan bolaget inte heller i övrigt ha ha visat det särskilda anses att av skäl har behov av att bevara upptagna bilder. JK:s överklagande skall därför bifallas.

Övriga

bevakningsobjekt

1977 års lag

Efter överklagande JK upphävde regeringen länsstyrelsens beslut

av att medge en kommun tillstånd att med fast kamera övervaka en

platsen kring handikapptoalett belägen vid

en som var ett torg. Ändamålet med övervakningen var bl.a. att en vakt befann sig som vid en annan toalett via monitor och TV-kamera skulle kunna

fjärrmanövrera låset till handikapptoaletten

och övervaka ordningen utanför toaletten. Kontakten mellan vakten och den

handikappade skulle ske via porttelefon. Regeringen ansåg övervakning platsen

att av

kring toalettutrymmet från integritetssynpunkt innebar sådana risker

att särskilda omständigheter måste föreligga för övervakning skulle att tillåtas. Sökanden hade enligt regeringen inte visat att sådana särskilda

omständigheter förelåg 1983-11-03, dnr 1948-83. En länsstyrelse fick tillstånd att övervaka entrédörren till dataen-

heten med en TV-kamera. Övervakningen var avsedd att begränsas så

att endast besökare använde porttelefon vid entrén kunde som en övervakas 1987.

En andelsförening fick tillstånd använda TV-kamera

att en i

anslutning till en" porttelefon vid entrén till föreningens bostadsfastig-

het. Som villkor för tillståndet kamerans räckvidd skulle angavs att begränsas så att endast besökare till fastigheten berördes av övervakningen 1990.

Bilaga 3 313

Ett företag fick tillstånd att använda en TV-kamera för att bevaka grindarna till företagets Villafastighet. Som villkor att kameran angavs skulle placeras så att endast personer eller fordon fanns vid som grindarna kunde iakttas 1990.

1990 års lag

Kammarrättens i Stockholm dom 1991-12-19, mål 7963-1991: En nr polismyndighet sökte tillstånd att under en begränsad tid använda en övervakningskamera med inspelningsrätt för att övervaka plats dit en allmänheten hade tillträde. Ansökan avsåg även undantag från upplysningsplikten. Syftet med övervakningen att avslöja var en brottsmisstänkt gärningsman. Länsstyrelsen som avslog ansökan ansåg att syftet med övervakningen inte överensstämde med de syften som lagen var avsedd att tillgodose. Polismyndigheten överklagade beslutet men kammarrätten delade länsstyrelsens bedömning och ändrade inte beslutet. Kammarrättens i Stockholm dom 1993-01-29, mål 14037-1992: nr Ostkustens marinkommando gavs tillstånd att använda 11 övervakningskameror platser inom Vaxholms, Värmdö och Nacka

kommuner för att bedriva militär sjötrafikövervakning inloppen till

av Stockholm. Tillståndet var förenat med inspelningsrätt. JK överklagade beslutet och anförde bl.a. att en övervakning av aktuella områden där ett stort antal människor kan antas vistas i rekreationssyfte förenat var med stort integritetsintrång. Kammarrätten avslog överklagandet och anförde bl.a. följande. Med hänsyn främst till det antal kameror och de stora övervakningsområden som ansökan kan den information avser som kan komma att förmedlas av kamerorna antas än vara av mer ringa betydelse för enskilda integritet. Särskild vikt bör personers fästas vid att övervakningsområdena regelmässigt frekventeras av många människor inte minst för fritids- och rekreationsändamål. Vid prövning enligt 5 § tredje stycket fann emellertid kammarrätten, på grundval av vad som upplysts om övervakningskamerornas tillämnade användning och övervakningens förväntade betydelse ett väsentsom ligt led i pågående ansträngningar att förstärka försvarets ubåtsskydd, att ändamålet med övervakningen så stort att det skulle var ges företräde framför intresset av att värna enskildas integritet. Vid denna avvägning beaktade kammarrätten också att kamerornas användning av särskilda skäl med hänsyn till skyddssyftet skulle förenad med vara rätt att spela in upptagna bilder. Inskränkande villkor ställdes upp om skärrnning av kamerornas verkningsområde samt förfogandet, om förvaringen och bevarandet av inspelat material. JK beslöt att inte överklaga kammarrättens dom. I sitt beslut uttalade JK att det var fråga om användning av kameror inom ramen för statlig myndigen

314: Bilaga 3 sou 1996:88

hets verksamhetsområde och att det därför fanns möjlighet för JK att utöva tillsyn över verksamheten med kamerorna. Kammarrättens i Göteborg dom 1995-01-16, mål nr 2356-1994: Stadsarkivet i Göteborg fick tillstånd av länsstyrelsen att övervaka en forskarsal med två övervakningskameror. Syftet med kameraövervakningen att förhindra stöld och skadegörelse av arkivhandlingar. var Kammarrätten upphävde emellertid beslutet och anförde som skäl härför bl.a. följande. Stadsarkivet får anses ha befogat intresse av att få använda de ifrågavarande kamerorna. Den information som kan förmedlas kamerorna är inte av ringa betydelse för enskildas av personliga integritet. Tillståndsprövningen skall därför ske utifrån de grunder som anges i 5 § tredje stycket. Vid den avvägning som skall göras enligt denna bestämmelse kan det inte anses visat att stadsarkivet har ett sådant behov av övervakningskameror att intresset av att tillgodose övervakningen är så stark att det skall ges företräde framför

intresset att värna om enskildas personliga integritet.

Länsstyrelsens i Göteborgs och Bohus län beslut 1995-11-24, dnr 652-21741-95: Länsstyrelsen meddelade Polismyndigheten i Göteborgs och Bohus län tillstånd att bruka kamera försedd med zoomen

objektiv för övervakning av ett område vid Rosenlundsgatan i

Göteborg under lördagen den 25 november 1995 kl. 15.00-22.00. Det område fick övervakas framgick av en karta som bifogades som beslutet. Tillståndet innefattade även rätt att spela in bilder med kameran under den tid som demonstration pågick. Kameran skulle

vara ansluten till monitor och videobandspelare i länskommunika-

tionscentralens stabsrum i polishuset i Göteborg. Som villkor för tillståndet följande. Endast polisen fick ha tillgång till inspelat angavs material. Detta fick bevaras i högst en månad, såvida det inte behövdes för utredning av brott. Polismyndigheten skulle vidta alla rimliga åtgärder för att informera allmänheten om övervakningen, såsom kungörelse i dagspressen eller på annat sätt. Under genom rubriken Länsstyrelsens överväganden antecknades följande. Det område polismyndigheten vill kameraövervaka är delar av en gata som allmän plats i centrala Göteborg. Syftet med övervakningen och av en är enligt ansökan att upprätthålla allmän ordning och säkerhet under

demonstration anordnas den politiska organisationen VAM

en som av

Vitt Ariskt Motstånd. Ansökan avser även rätt att få spela in bilder

med kameran. Göteborgs stad, stadsdelsnämnd centrum, har tillstyrkt ansökan. Länsstyrelsen att det finns ett befogat intresse från anser

polisens sida att få använda övervakningskameran. Det kan dock

av inte ringa betydelse för de övervakades integritet om antas vara av

kameraövervakning med inspelningsrätt fär ske. En avvägning skall då

göras, enligt 5 § tredje stycket lagen 1990:484 om övervakningskameror mellan sökandes intresse av att få använda m.m., en

Bilaga 3 315

övervakningskamera och den enskildes personliga integritet. Det är

erfarenhetsmässigt en påtaglig risk för våldsamheter, brott och andra störningar av den allmänna ordningen i samband med en demonstration av denna art. Kameraövervakningen bör kunna bidra till att förebygga och beivra brott och öka säkerheten för de som vistas i området. Även kameraövervakningen sker politisk demonom av en stration på en allmän plats omständigheter som vanligtvis talar emot tillstånd till sådan övervakning så väger ändå samhällets intresse av att värna om den allmänna ordningen avsevärt tyngre. Tillstånd skall därför lämnas till ansökan.

Statens offentliga utredningar 1996

Kronologisk förteckning

Den nya gymnasieskolan hur går det U. 26. Ny kurs i trafilcpolitiken + Bilagor. K. . - 2. Samverkansmönster i svensk forsknings- 27. En strategi för kunskapslyftoch livslångt lärande. finansiering. U. U. 3. Fritid i förändring. 28. Det forskningspolitiskalandskapeti Norden Om kön och fördelning av fritidsresurser. C. 1990-talet.U. 4. Vem bestämmervad EU:s internaspelreglerinför 29. Forskning och Pengar. U. regeringskonferensen1996. UD. 30. Borgenärsbrotten en översyn av ll kap. - 5. Politikområden under lupp. Frågor om EU:s första brottsbalken. Fi. pelare inför regeringskonferensen1996. UD. 3l. Attityder och lagstiftning i samverkan Ett år med EU. Svenskastatstjänstemäns + bilagedel. C. erfarenheter av arbeteti EU. UD. 32. Möss och människor. Exempel bra 7. Av vitalt intresse. EU:s utrikes- och IT-användningbland barn och ungdomar.SB. säkerhetspolitikinför regeringskonferensen.UD. 33. Banverketsmyndighetsroll m.m. K. Batterierna en laddadfråga. M. 34.Aktiv arbetsmarknadspolitik + expertbilaga.A. - 9. Om järnvägenstrañkledning m.m. K. 35. Kriminalunderrättelseregister 10.Forskning för vår vardag. C. DNA-register. Ju. ll. EU-mopeden. Ålders- och behörighetskravför 36. Högskolai Malmö. U. två- och trehjuliga motorfordon. K. 37. Sverigesmedverkani FN:s familjeår. S. 12.Kommuner och landstingmed betalnings- 38.Nationalstadsparker.M. svårigheter. Fi. 39. Rapport från klimatdelegationen1995. 13. Offentlig djurskyddstillsyn. Jo. Klimatrelaterad forskning. M. 14. Budgetlag regeringensbefogenheter 40. Elektronisk dokumenthantering.Ju. fmansmaktensområde. Fi. 41. Statensmaritima verksamhet.Fö. 15.Union för både öst och väst. Politiska, rättsliga 42. Demokrati och öppenhet.Om folkvalda parlament och ekonomiska aspekter av EU:s sjätte och offentlighet i EU. UD. utvidgning. UD. 43. Jämställdheteni EU. Spelregleroch O.Förankring och rättigheter. Om folkomröstningar, verklighetsbilder. UD. utträdesrätt,medborgarskap och mänskliga 44. Översyn skatteflyktslagen. av rättigheteri EU. UD. Reformerat förhandsbesked.Fi. 17. Bättre trafik med väginformatik. K. 45. Presumtionsregeln expropriationslagen. i Ju. 18.Totalförsvarsplilctigam95. Förslag om jobb/studier 46. Enskilda vägar. K. efter muck, bostadsbidrag,dagpenning, 47. Cirkelsamhället. Studiecirklarsbetydelserför försäkringar. Fö. individ och lokalsamhälle.U. 19.Sverige, EU och framtiden. EU 96-kommitténs 48. ShapingSustainableHomesin an Urbanizing bedömningarinför regeringskonferensen1996. World. SwedishNational Report for Habitatll. N. UD. 49. Regler för handelmed el. N. 20. Samordnadrollfördelning inom teknisk forskning. 50. Förbud mot vapen på allmän plats m.m. Ju. U. 51. Grundläggande drag i en ny arbetslöshetsförsäk- 21. Reform och förändring. Organisationoch ring alternativ och förslag. A. verksamhetvid universitetoch högskolorefter 52. Precisering av handelsändamåleti detaljplan.M. 1993års universitets- och högskolereform. U. 53. Kalkning av sjöar och vattendrag.M. 22. Inflytande riktigt Om elevers rätt till 54. Kooperativa möjligheter i storstadsområden. inflytande, delaktighetoch ansvar. U. 55. Sverige, framtiden och mångfalden.A. 23. Kartläggning och analys av den offentliga sektorns 55. På våg mot egenföretagande. A. upphandling av varor och tjänstermed 55. Vägar in i Sverige. A. miljöpåverkan. N. 56. Hälften vore nog om kvinnor och män - 24. Från Maastricht till Turin. Bakgrund och övriga 90-taletsarbetsmarknad.A. EU-ländersförslag och debattinför 57. Pensionssamordning för svenskar EU-tjänst. Fi. i regeringskonferensen1996. UD. 58. Finansieringen av det civila försvaret. Fö. 25. Från massmediatill multimedia att digitalisera svensk television. Ku.

1996 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

59. Europapolitikenskunskapsgnmd. 88. Kameraövervakning.Ju. En principdiskussionutifrån EU 96-kommitténs erfarenheter.UD. 60 Miljö ochjordbruk. Om EU:s miljöregler och . utvidgningens effekter den gemensamma jordbrukspolitiken. UD. 6l.Olika länder olika takt. Om flexibel integration och förhållandetmellan stora och små stater i EU. UD. 62. EU, konsumenterna och maten Förväntningaroch verklighet. Jo. - 63. Medicinska undersökningari arbetslivet.A. 64. Försäkringskassan Sverige Översyn av - Socialförsäkringens administration.S. 65. Administrationen av EU:s jordbrukspolitik i Sverige. Jo. 66. Utvärderatpersonval.Ju. 67. Medborgerlig insyn i kommunala entreprenader. Fi

.Nagra folkbokföringsfrågor. Fi.

69. Kompetensoch kapital + bilaga. N. 70 Samverkanmellan högskolanoch näringslivet. N. . 71. Lokal demokrati och delaktigheti Sveriges städer och landsbygd.ln. 72. Rättspsykiatrisktforskningsregister. S. 73. SwedishNuclear Regulatory Activities. Volume 1 An Assessment.M. - 74. Swedish Nuclear Regulatory Activities. Volume 2 Descriptions.M. - 75. Värden i folkhögskolevârlden.U. 76. EU:s regeringskonferens procedurer, aktörer, formalia. Sammanfattning ett av seminariumi april 1996. UD. 77. Utländska försäkringsgivaremed verksamheti Sverige. Fi. 78. Elberedskapen. Organisation, ansvarsfördelning och finansiering. N. 79. Översyn revisionsreglema. Fi. av 80. Viktigt meddelande. Radiooch TV i Kris och Krig. Ku. .Skydd för sparandei sparkasseverksamhet. Fi. En översynav luft- sjö- och spártrañkens . tillsynsmyndigheter.K. Allmänt pensionssparande APS. S. . .Ekobrottsforskning Ju. Egon Jönsson en kartläggning av lokala sam- . verkansprojektinom rehabiliteringsområdet.S. Utvecklad samordninginom det civila försvaret . och fredsräddningstjânsten. Kartläggning, överväganden och förslag. Fö. .Tredimensionell fastighetsindelning.Ju.

Statens 1996

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Försvarsdepartementet

Möss och människor. Exempel bra Totalförsvarspliktiga m95. Förslag om jobb/studier IT-användningbland barn och ungdomar. 32 efter muck, bostadsbidrag, dagpenning, försäkringar. 18

Justitiedepartementet Statensmaritima verksamhet. 41

Kriminalunderrättelseregister Finansieringen av det civila försvaret. 58 DNA-register. 35 Utvecklad samordninginom det civila försvaret Elektronisk dokumenthantering.40 och fredsräddningstjänsten. Kartläggning, Presumtionsregeln i expropriationslagen.45 övervägandenoch forslag. 86 Förbud mot vapen allmän plats m.m. 50

Socialdepartementet

Utvärderatpersonval. 66 Ekobrottsforskning. 84 Sveriges medverkani FN:s familjeár. 37 Tredimensionell fastighetsindelning.87 Kooperativamöjligheter i storstadsområden. 54 Kameraövervakning.88 Försäkringskassan Sverige Översyn av - Socialförsäkringensadministration. 64

Utrikesdepartementet Rättspsykiatrisktforskningsregister.72

Vem bestämmervad EU:s internaspelregler inför Allmänt pensionssparande APS. 83 regeringskonferensen1996. 4 EgonJönsson en kartläggning av lokala - Politikområden under lupp. Frågor om EU:s första samverkansprojektinom rehabiliteringsomrádet.85 pelare inför regeringskonferensen1996.5

Ett är med EU. Svenskastatstjänstemäns Kommunikationsdepartementet

erfarenheter av arbeteti EU. 6 Om järnvägenstrafikledning m.m. 9 Av vitalt intresse.EU:s utrikes- och EU-mopeden. Ålders- och behörighetskravför säkerhetspolitikinför regeringskonferensen.7 två- och trehjuliga motorfordon. 1 l Union för både öst och väst. Politiska, rättsliga Bättre trafik med väginformatik. 17 och ekonomiskaaspekter av EU:s sjätte Ny kurs i traftkpolitiken + Bilagor. 26 utvidgning. 15 Banverketsmyndighetsroll m.m. 33 Förankring och rättigheter. Om folkomröstningar, Enskilda vägar. 46 utträdesrätt,medborgarskap och mänskliga En översyn av luft- sjö- och spårtrañkens rättigheteri EU. 16 tillsynsmyndigheter. 82 Sverige, EU och framtiden. EU 96-kommitténs

bedömningarinför regeringskonferensen1996. 19 Finansdepartementet

Från Maastricht till Turin. Bakgrundoch övriga Kommuner och landstingmed betalnings- EU-ländersförslag och debattinför svårigheter. 12 regeringskonferensen1996. 24 Budgetlag regeringensbefogenheterpå - Demokrati och öppenhet.Om folkvalda parlament fmansmaktensområde. 14 och offentlighet i EU. 42 Borgenärsbrotten översyn 11 kap. - en av Jåmstålldheteni EU. Spelregleroch brottsbalken. 30 verklighetsbilder. 43 Översyn skatteflyktslagen. av Europapolitikens kunskapsgrund. Reformeratförhandsbesked.44 En principdiskussionutifrån Pensionssamordning för svenskar i EU-tjänst. 57 EU 96-kommitténserfarenheter. 59 Medborgerlig insyn i kommunala entreprenader. 67 Miljö ochjordbruk. Om EU:s miljöregler och Några folkbokföringsfrågor. 68 utvidgningenseffekter på den gemensamma Utländskatörsäkringsgivare med verksamhet i jordbrukspolitiken. 60 Sverige. 77 Olika länder olika takt. Om flexibel integration Översyn revisionsreglerna.79 - av och förhållandet mellan stora och små stater i EU. Skydd för sparandei sparkasseverksamhet. 81 61 EU:s regeringskonferens procedurer,aktörer, fonnalia. Sammanfattning av ett seminariumi april 1996. 76

Statens offentliga utredningar 1996

Systematisk förteckning

Utbildningsdepartementet Näringsdepartementet

Den nya gymnasieskolan hur går det l Kartläggning och analys av den offentliga sektorns - Samverkansmönsteri svensk forskningsfmansiering. upphandling av varor och tjänstermed 2 miljöpåverkan. 23 Samordnad rollfördelning inom teknisk forskning. ShapingSustainable Homes in an Urbanizing 20 World. SwedishNational Report for Habitat ll. 48 Reform och förändring. Organisation och verksamhet Regler För handelmed el. 49 vid universitet och högskolor efter 1993års Kompetensoch kapital + bilaga. 69 universitets- och högskolereform. 21 Samverkanmellan högskolanoch näringslivet. 70 Inflytande på riktigt Om elevers rätt till Elberedskapen.Organisation, ansvarsfördelningoch inflytande, delaktighetoch ansvar. 22 finansiering. 78 En strategi för kunskapslyftoch livslångt lärande.27

Det forskningspolitiskalandskapeti Norden Civildepartementet

1990-talet. 28 Fritid i förändring. Forskning och Pengar. 29 fritidsresurser. 3 Om kön och fördelning av Högskola Malmö. 36 i Forskning för vår vardag. 10 Cirkelsamhållet. Studiecirklarsbetydelser för Attityder och lagstiftning i samverkan individ och lokalsamhålle. 47 + bilagedel. 31 Värden i folkhögskolevärlden.75

Inrikesdepartementet Jordbruksdepartementet

Lokal demokrati och delaktigheti Sveriges städer och Offentlig djurskyddstillsyn. 13 landsbygd. 71 EU, konsumenterna och maten Förväntningaroch verklighet. 62 -

Administrationen av EU:s jordbrukspolitik Miljödepartementet

i Sverige. 65 Batterierna laddad fråga. 8 - en Nationalstadsparken38

Arbetsmarknadsdepartementet

Rapport från klimatdelegationen1995. Aktiv arbetsmarknadspolitik + expertbilaga. 34 Klimatrelaterad forskning. 39 Grundläggandedrag i en ny arbetslöshetsförsäkring Precisering av handelsåndarnålet i detaljplan. 52 alternativ och förslag.5l Kalkning av sjöar och vattendrag53 Sverige, framtiden och mångfalden.55 SwedishNuclear RegulatoryActivities. På väg mot egenföretagande. 55 Volume 1 An Assessment. 73 - Vägar in i Sverige. 55 SwedishNuclear RegulatoryActivities. Hälften vore nog om kvinnor och mån Volume 2 Descriptions. 74 - - 90-talets arbetsmarknad.56 Medicinska undersökningari arbetslivet. 63

Kulturdepartementet

Från massmediatill multimedia att digitalisera svensktelevision. 25 Viktigt meddelande. Radio och TV i Kris och Krig. 80

FRITZES

PosTAmus: v0647 Stocxumm ut 0840 §0u. TEUJON 08-690 m 90