Nationell teleadresskatalog

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

Nationell teleadres skatalo g

SEIME Betänkande av Katalogutredningen

/‘I-"/712/Q3

Öcc so:

i

‘5 M Statens offentliga utredningar 1 996 94 : Kommunikationsdepartementet

Nationell

teleadresskatalog

Betänkande av Katalogutredningen Stockholm 1996

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, uppdrag av Regeringskansliets förvaltningskontor.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 91 90

Svara remiss. Hur och Varför. Statsrådsberedningen, 1993. En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara remiss. - Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningskontor Distributionscentralen 103 33 Stockholm Fax: 08-405 10 10 Telefon: 08-405 10 25

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 913g2029g_0 Stockholm 1996 ISSN 0375250X

Till statsrådet och chefen för

Kommunikationsdepartementet

Regeringen beslutade den 21 september 1995 att tillkalla särskild en

utredare med uppdrag att analysera förutsättningarna för samt lämna

förslag till en nationell katalog som omfattar samtliga teleadresser som de enskilda abonnenterna vill hålla tillgängliga. Huvudsyftet med

katalogen skall vara att underlätta användarnas teleadressökning.

Till särskild utredare förordnades landshövdingen Ulf Lönnqvist.

Sekreterare i utredningen har varit avdelningsdirektören Britta

Johansson, kammarrättsassessorn Magnus Elfström 1995-10-01-1996-

02-01 och hovrättsassessorn Helen Stoye från 1996-01-01. Departe-

mentssekreteraren Berith Kindgren har varit biträdande sekreterare.

En särskild referensgrupp har biträtt utredaren. I referensgruppen har ingått: Enhetschefen Stefan Andersson, sektionschefen Gunilla Lilie Bauer,

verkställande direktören Hans Ivan Bratt, föreningsdirektören Kurt Gladh, direktören Ewa Groppfeldt, hovrättsassessorn Peter Holm, teknologie doktorn Lars Kahn, änmessakkunniga Gun Landén-Slars,

kanslirádet Hans Larsson, utredaren Bengt Lundberg,konkurrensrádet Anita Sundberg, universitetslektorn Lousie Yngström, datarådet

Margareta Åberg och 1:e arkivarien Britt-Marie Östholm.

Utredningen, som antagit namnet Katalogutredningen får härmed överlämna betänkandet Nationell teleadresskatalog .

Utredningsuppdraget är härmed slutfört.

Stockholm i juni 1996

Ulf Lönnqvist

Innehållsförteckning

Ordlista och förkortningar 9

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sammanfattning 13

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Summary 17

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Författningsförslag 21

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Avd I

Inledning

1 Utredningsuppdraget och dess genomförande 31

. . . . . . . . . . . 1.1 Betänkandet 33 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Behov av katalog 35

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.1 Begreppsförklaringar 35

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2 Behov av en nationell teleadresskatalog 37 . . . . . . . . . . 2.3 De telepolitiska målen 38 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.4 IT-propositionen 39 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.5 Diverse aktiviteter med syfte att främja utvecklingen och

användningen av IT 40 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.6 Samhällsekonomiska aspekter 42 . . . . . . . . . . . . . . . .

2.7 Ilimställdhetsaspekter 43

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.8 Ovriga frågor 43

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.9 Slutsatser 44 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Avd II

Bakgrund

3 EG:s regelverk 49 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1 Inledning 49 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.2 Kommissionens meddelande om den framtida utveck-

lingen för telefonkataloger och andra teleupplysnings-

tjänster på en avreglerad marknad, KOM 95 431 slut-

lig 50 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3 ONP-taltelefonidirektivet 52 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Nuvarande ordning 53 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1 Telelagen 53 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 4.2 Operatörernas tillståndsvillkor 56 . . . . . . . . . . . . . . . 4.3 Konkurrenslagen 58 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Telekommunikationsmarknaden 61 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1 Inledning 61 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2 Operatörer på telekommunikationsmarknaden 62 . . . . . . 5.2.1 Teleoperatörer 63 . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

5.2.2 Aktörer på katalog- och nummerupplysnings-

marknaden 66 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.3 Internationell nummerupplysning 70

. . . . . . . . . . . . . . 5.4 Hantering av teleadresser inom Telia 70 . . . . . . . . . . .

5.4.1 Inledning 70

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 5.4.2 Hantering och förädling av teleadresser inom

Telia 71 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.5 Pågående samarbete mellan teleoperatörer 72 . . . . . . . .

Datakommunikationsmarknaden 75 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1 E-post 75 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1.1 E-postadresser 76 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 6.1.2 E-postoperatörer 79 . . . . . . . . . . . . . . . . .. 6.1.3 EDI-adresser 80 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2 Katalog för e-postadresser m.fl. datakommunikations—

uppgifter 80 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.1 Tekniker for elektroniska kataloger 81 . . . . . . . 6.2.2 Katalogoperatörer -katalogtillhandahållare 82 . . 6.2.3 Svenskt Katalogforum 83 . . . . . . . . . . . . . . .

6.3 Övrig datakommunikation nätadresser 84

- . . . . . . . . . 6.3.1 IP-adresser 85 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3.2 Nummerplan X.12l 85 . . . . . . . . . . . . . . .. 6.3.3 ISDN 85 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Kataloger i andra länder 87 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.1 Översikt från några andra länder 87 . . . . . . . . . . . . . .

7.2 Europeisk samverkan European IDQ Group och EDF 91

.

Avd III Overväganden u

8 Statens ansvar det offentliga åtagandet 95 - . . . . . . . . . . . . . .

9 En nationell teleadresskatalog 97

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10 Krav på att föra teleadressregister 99

. . . . . . . . . . . . . 10.1 Allmänt 99 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.2 Telekommunikationsområdet 100 . . . . . . . . . . . . . . . 10.3 Datakommunikationsomrâdet 101 . . . . . . . . . . . . . . . 10.4 Registerinnehâllet 102 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

11 Krav på publicering och spridning 105

. . . . . . . . . . . . 11.1 Inledning 105 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11 2 Telekommunikationsomrádet 105 . . . . . . . . . . . . . . . 11.2.1 Tryckt katalog 105 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1l.2.2 Nummerupplysning 106

. . . . . . . . . . . . . . .

11.2.3 Undantag 110

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.3 Datakommunikationsomradet 111 . . . . . . . . . . . . . . .

11.3.l Inledning 111

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

11.3.2 Utredningens förslag frivillig lösning 112

- 11.3.3 Alternativa lösningar reglering 115 - . . . . . . .

12 Krav på att lämna ut teleadressregister 117 . . . . . . . . . 12.1 Ersättningens storlek m.m. 119 . . . . . . . . . . . . . . . .

13 Övriga frågor 121

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.1 Kataloguppgifter skydd och kvalitet 121 - . . . . . . . . . . 13.1.1 Integritet 121 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.1.2 Kvaliteten på uppgifterna 125 . . . . . . . . . . . .

13.2 Konkurrensaspekter 125

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

13.3 Skyldighet att använda särskilda redovisningssystem 126

13.4 Post- och telestyrelsens befogenheter 127

. . . . . . . . . . 13.5 Var hör regleringen hemma 128 . . . . . . . . . . . . . . .

Bilagor

Bilaga 1 Kommittédirektiv 131 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilaga 2 Kartläggning över tekniska frågor och exempel på några

katalogprojekt 137 . . . . - . . . . . . . . . . . . . . . . . . u

Ordlista och förkortningar

tecknet, som uttalas at, skiljer adressat från domän i Internetadress

ADMD administrative management domain, domän i X.400 -standarden, oftast allmänt en

tillgänglig tjänst för meddelandeformedling

adressrymd mängden unika adresser av viss typ, t.ex.

telefonnummer eller e-postadresser av

specificerad typ. Då adressrymden ofta är

hierarkisk tilldelas innehavare del av av

adressrymden möjlighet att fördela delar.

t.ex. e-postadresser i domän eller intern-

telefonnummer

Ag12 arbetsgrupp vid SIS ITS som handhar

adressregistreringsfrågor för Internet och X.400

CA Certification authority certifieringsmyndighet för certifiering av öppna nycklar för kryptering och digital signatur

Datapak tjänst for kommunikation över datanät hos Telia

Datex tjänst för kommunikation över datanät hos Telia

Dir. direktiv

DNS domain name system, används i Internet för att styra trafiken i nätet till rätt dator

domän del i namnrymd för elektronisk post och andra funktioner bl.a. på Internet domäninnehavare den som registrerat en domän EDI electronic data interchange EDIFACT standard för EDI-meddelanden

EDIRA EU-projekt för namn- och adress-

registrering för EDI EG Europeiska gemenskaperna E-post elektronisk post

EU Europeiska unionen

HD Högsta domstolen Internet nät av nät for global datakommunikation, bl.a. elektronisk post. Internet Mail elektronisk post på Internet IP-adress nätadress på Internet ISDN intergrated services digital network, digitalt flertjänstnät som kan användas såväl for telefoni som för datakommunikation, videokommunikation m.m. ISO internationella standardiseringsorganet IT informationsteknik ITS informationsteknisk Standardisering inom SIS ITU internationella teleunionen

KTH Kungliga Tekniska Högskolan

Memo ett system för elektronisk post

NJA Nytt juridiskt arkiv, avdelning I

nummerdatabas samling abonnentuppgifter med uppgift

om abonnent och dennes teleadress, t.ex. telefonnummer

nummerplan plan för fördelning av teleadresser, för att

garantera unika nummer

PRMD private management domain, domän inom

X.400 för organisationers eget bruk till

skillnad från ADMD som är för allmänt

bruk

Prop. proposition

rättegångsbalken

RFC request for comment, texter definierar som teknik som används på Internet

SITO Svenska IT-leverantörernas organisation

SIS Standardiseringsorganisationen i Sverige

SOU statens offentliga utredningar

TCP/IP datakommunikationsprotokoll används

som på Internet

teleadress den adress ett telemeddelande skickas till eller från

URL uniform locator: adress resource som används för att hitta dokument i worldwide-web

whois + + program för katalog uttalas who plus

plus

world-wide-web mycket stor samling dokument på Internet

www sammanknutna med länkar

X.21 rekommendation standard för krets-

kopplade datanät

X.25 rekommendation standard för paketför-

medlande datanät

X.400 rekommendation standard för datorbaserad

meddelandehantering

X.50O rekommendation standard för distribuerad

datorbaserad katalog

Sammanfattning

Katalogutredningen K 1995:6 tillsattes av regeringen i september 1995. Enligt uppdraget skall utredaren analysera förutsättningarna för

att skapa en nationell katalog som omfattar alla teleadresser som de

enskilda teleabonnenterna vill hålla tillgängliga. Med teleadress avses bland annat olika typer av telefoni och elektronisk post. Huvudsyftet

med katalogen är att underlätta användarnas sökning av teleadresser.

Katalog används som ett sammanfattande begrepp för såväl tryckt katalog som nummerupplysningstjänst och datorbaserad katalog med

åtkomst via datakommunikation.

Utredaren ser den framtida katalogen som datorbaserade delkataloger vilka via datakommunikation samverkar för att av användaren som söker uppfattas som en och samma katalog. Varje del i denna distribuerade katalog kan emellertid hanteras fristående. Detta gör att del-

katalogerna kan finnas nära källan till uppgifterna, t.ex kan varje

operatör hantera sina kunder.

För närvarande är det dock inte möjligt varken tekniskt eller ekono-

miskt att åstadkomma ett sådant katalogsystem.

Utredaren föreslår, eftersom behoven hos abonnenterna är olika, att telefoni och datakommunikation behandlas var för sig.

På telekommunikationsomradet föreslås att en nationell katalog tas fram genom följande åtgärder:

O Den som tilldelats kapacitet i nummerplan för telefoni, dvs. tele-

operatör, är skyldig att för nummerupplysningsändamål föra ett

register med abonnentinformation över de abonnenter som önskar få sina uppgifter publicerade.

O Operatören är skyldig att låta publicera detta register, d.v.s göra

det tillgängligt för allmänheten. Det skall göras tillgängligt dels i

form av tryckt katalog med geografisk indelning som skall spridas

utan särskild avgift till alla abonnenter i regionen inte bara till egna kunder, dels i form av komplett nummerupplysningstjanst. Nummerupplysningstjänst skall omfatta information om alla opera-

törers abonnenter.

Att var och en som erbjuder telefonitjänst är skyldig att ge ut

katalog innebär inte att utredaren föredrar en samling mindre telefonkataloger. Förhoppningen är i stället att kravet och kostnaderna medför att samverkansavtal kommer till stånd mellan de inblandade parterna.

O Operatören är även skyldig att på skäliga villkor lämna ut registret till den som för nummerupplysningsändamål begär detta.

0 Operatörerna måste samverka så att nummerupplysningstjänst

innehåller samtliga operatörers abonnentuppgifter.

överläggningar har förts mellan operatörer om samverkansformer.

Någon överenskommelse har inte uppnåtts. Post- och telestyrelsen föreslås få i uppdrag att ta upp nya överläggningar med parterna

för att uppnå överenskommelse. Om detta inte lyckas bör regeringen lägga ansvaret på Post- och telestyrelsen att upprätta och hålla

centralt dataregister för telekommunikationsområdet.

På datakommunikationsområdet föreslås att en nationell katalog tas fram genom följande åtgärder:

O Den som tilldelats kapacitet i namn- och adressplan för e-post, dvs.

registrerat en e-postdomän, är skyldig att föra register över de e-

postadresser som skall publiceras d.v.s spridas till allmänheten. Om domäninnehavaren är en e-postoperatör avgör abonnenten om

adressen skall publiceras. Om domäninnehavaren är atman organi-

sation, som har domänen för eget bruk, t.ex. egna anställda, avgör domäninnehavaren vilka adresser som skall publiceras.

0 Domäninnehavaren är skyldig att låta publicera detta register, d.v.s

göra det tillgängligt för allmänheten. Utredaren föreslår inte i detalj

formerna för publicering, men förutsätter att uppgifterna skall vara

åtkomliga med datakommunikation och att branschen kan samverka

så att användare kan söka på ett enda ställe. Det nybildade katalog-

forum bör vara lämplig plats för att nå överenskommelse om sådan samverkan.

0 Domäninnehavaren är även skyldig att lämna ut registret på skäliga villkor till den som för adressupplysningsändamål begär detta.

O Post- och telestyrelsen skall fortlöpande följa arbetet. Senast l september 1997 skall Post- och telestyrelsen till regeringen rapportera om kravet på katalog på datakommunikationsområdet uppfyllts. Har det inte skett föreslås att tvingande regleringar införs.

Summary

This report presents the findings of a single-member governmental commission, established in order to investigate the need for a national

directory for telecommunication addresses, including telephone numbers and e-mail addresses. Only the addresses that the users want to make public are concerned. The main purpose of the directory to

facilitate for the users to find addresses.

The background that the free telecommunications market in

Sweden, with several tele operators, sets new requirements. More than

one company provide telephone numbers, on fixed as well as mobile networks. The fast growing use of e-mail also increases the need for

access to e-mail addresses the Swedish society.

The future goal for a national directory a distributed electronic directory, where every operator provides its customer address information as a part of the directory. The advantage that each part

of the directory independent and close to the source of information.

However, currently not possible to create such a solution for the

telephone directory for technical and economical reasons.

Since the demands are different for telecommunication addresses and data communication addresses, the commission has different suggestions in the two areas. Changes in the Telecommunications Act are suggested.

Regarding telecommunication, the following actions are suggested:

0 Anyone, to whom capacity has been allocated in the numbering plan for telephony, has to keep a register with customer address information for the purpose of providing directory information.

The register shall include all customers who want to have their information made public.

O The operator has to make the register to the public in the open

form of a printed directory as well directory enquiry service.

as a

The printed directory shall be made available to all in the

users

area, not only to customers of that particular operator. Directory enquiry service shall include information from all operators.

The requirement to issue a printed directory does not mean that the

ideal situation a number of different books being distributed. Instead, expected that the requirement will create better

cooperation between the opertors.

0 The opertor has to make the register available to anyone who

demands for directory publication purposes.

O The operators have to cooperate that directory enquiry

to ensure a service consists of information from all operators.

The operators have been negotiating terms of cooperation during the enquiry. No agreement has been reached, and therefore suggested that the National Post- and Telecom Agency PTS shall

lead new discussions in order to reach an agreement. this agreement carmot be reached, the suggestion that PTS establishes a central register for telephone number information.

In the data commuication area the following actions suggested: are

0 Anyone, to whom capacity has been allocated naming- and

a address plan for electronic mail, i.e. who has registered e-mail an domain, has to keep a register containing those e-mail addresses

that shall be made available to the public. If the domain

owner an e-mail operator, to the customer to decide which up addresses that will be published. If the domain another owner

organisation, who keeps the domain for its employees,

own up to the domain owner to decide which addresses to publish.

0 The domain owner has to make the register public. The forms of publication are not further specified, but assumed that

information be available by data communication and that

means,

the directory market may cooperate that single point of entry

so a

offerd to a user for searching purposes. The recently formed Swedish Directory Forum expected to play important role in

an this process.

0 The domain owner required to make the register available to

anyone who demands for directory publication purposes.

0 PTS shall follow up on the work and by September 1st 1997 report to the government on whether the requirement for directory for

data communication has been fulfilled. More forceful means are suggested this not the case.

Författningsförslag

till ändring i telelagen Förslag lag om 1993:597

Härigenom föreskrivs i fråga om telelagen

dels att 13, och 32 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall föras in nio nya paragrafer, 20 a-20 g och

32 a-32 b §§, samt närmast före 20 § en ny rubrik av följande a

lydelse

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Inledande bestämmelser l § Denna lag innehåller bestämmelser televerksarnhet. om l lagen avses med telemeddelande: ljud, text, bild, data eller information i övrigt som förmedlas med hjälp radio eller ljus eller av genom

elektromagnetiska svängningar utnyttjar särskilt anordnad

som ledare,

teletjänst: förmedling av telemeddelande för någon annan,

mobil teletjänst: teletjänst där abonnentanslutning upprättas med hjälp av radio, telefonitjänst: teletjänst bestående i överföring av tal och som medger överföring telefaxmeddelanden samt av

datakommunikation via låghastighetsmodem,

televerksamhet: förmedling telemeddelanden via telenät eller

av tillhandahållande förbindelser för sådan verksamhet, av

telenät: anläggning för förmedling av telemeddelanden,

elektronisk post e-post: elektronisk överföring av medde-

lande till en eller flera bestäm-

da adressater.

Med televerksamhet inte utsändning till allmänheten

avses av

program i ljudradio eller annat som anges i 1 kap. 1 § tredje stycket första meningen yttrandefrihetsgrundlagen.

Tillståndsvillkor

13 §

Tillstånd enligt 5 § att driva televerksamhet får förenas med villkor.

Tillståndsvillkor kan bl.a. skyldighet för tillståndshavare

avse

att på vissa villkor tillhandahålla telefonitjänst och

var en som

efterfrågar denna tjänst,

att med beaktande av tillgänglig kapacitet på vissa villkor

tillhandahålla fasta teleförbindelser den efterfrågar sådana, som

att bedriva verksamheten under de förutsättningar följer

som av

de internationella överenskommelser Sverige har biträtt,

som

4. att i verksamheten ta hänsyn till handikappades behov

av

särskilda teletjänster,

5. att medverka till att telemeddelanden kan förmedlas till

samhällets alarmerings- och räddningstjänst,

att beakta totalförsvarets att beakta totalförsvarets behov av telekommunikationer behov telekommunikationer av

under höjd beredskap, under höjd beredskap

samt

7. att årligen redovisa sin 7. att årligen redovisa sin verksamhet i de delar som verksamhet i de delar som berörs av tillståndet efter för berörs av tillståndet efter för verksamheten särskilt avpassa- verksamheten särskilt avpassa-

de principer samt att ställa de principer samt att ställa

redovisningen till förfogande redovisningen till förfogande

för tillståndsmyndigheten eller för tillståndsmyndigheten eller den som anvisas av myndig- den som anvisas av myndig-

heten, heten.

att pd skäliga villkor till annan tillstándshavare lämna

ut sådana publicerade uppgif-

ter om enskildas teleabonne-

mang som inte omfattas av

tystnadsplikt enligt 25 § första

stycket I denna lag, samt

9. att på skäliga villkor i egen

telekatalog publicera och i sin

verksamhet till allmänheten

lämna ut uppgifter om enskil-

das teleabonnemang hos annan tillstdndshavare i den utsträck-

ning de inte omfattas av tyst-

nadsplikt enligt lag.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fär

meddela föreskrifter om tillstándsvillkor.

Teleadresser och adressupplysning

20a§

För att tillförsäkra allmänheten

tillgång till upplysning om

teleadresser skall teleadressregister föras, publiceras, spridas och överlämnas enligt bestämmelserna i 20 §§. a- e

20b§

Den som har tilldelats kapacitet i svensk nummetplan

för telefoni teleoperatör är

för adressupplysningsändamäl

skyldig

att föra och ständigt uppdatera ett register med uppgift om de i den egna verksamheten förekommande teleadresserna samt därtill hörande information som krävs för att identifiera innehavaren av teleadressen i den utsträckning som innehavaren vill göra teleadressen tillgänglig för allmänheten och i den utsträckning som uppgift-

erna inte omfattas av tystnads-

plikt enligt 25 § första stycket denna lag,

att publicera registren i tryckt katalog och att sprida

katalogen utan särskild avgift

till alla användare av det allmänt tillgängliga telenätet samt

att i samverkan med övriga

teleoperatörer, som omfattas

av kraven i denna paragraf, publicera registren genom en för samtliga register gemensam

nummerupplysning, som är tillgänglig för allmänheten.

Villkoren för samverkan skall vara skäliga, rättvisa och icke

diskriminerande.

20e§

Tillsynsmyndigheten fär medge

undantag frän skyldigheten

enligt 20 b § första stycket 2

och 3 om det finns synnerliga

skäl.

20d§

Bestämmelsen i 20 b § 1 gäller även för den som har tilldelats kapacitet i allmänt tillgänglig

namn- och adressplan för

elektronisk post domäninnehavare. Domäninnehavaren skall även se till att registren publiceras sd att de blir tillgängliga för allmänheten.

20e§

Teleoperatörerna och domäninnehavarna är skyldiga att pä

begäran överlämna teleadressregistren pd skäliga villkor till annan teleoperatör eller utomstående aktör som bedriver verksamhet med adressupplysningsändamál. Upp-

lysning skall även lämnas om vilka adressinnehavare som har hemlig teleadress.

20f§

Den som är skyldig att föra teleadressregister skall i sin redovisning av rörelsen hälla intäkter och kostnader som har samband med förandet av teleadressregistren avskilda från annan verksamhet. Redovisningen skall årligen ställas till förfogande för tillsynsmyndigheten eller den som anvisas av myndigheten.

20g§

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om teleadressregistren och därtill sammanhängande krav.

32§

Tillståndsmyndigheten skall vid Iillsynsmyndigheten skall vid tillsynen ägna särskild upp- tillsynen ägna särskild uppmärksamhet att avtal om märksamhet att avtal om samtrafik och om upplåtelse av samtrafik, samverkan kring fasta teletörbindelser träffas i publicering teleadresser och av enlighet med denna lag och upplåtelse fasta teleom av meddelade tillståndsvillkor förbindelser träffas i enlighet samt att överenskommelser med denna lag och meddelade ingås angående användningen tillståndsvillkor samt att av nummerresurser enligt överenskommelser ingås fastställda nummerplaner. angående användningen av nummerresurser enligt fastställda nummerplaner.

Uppkommer tvist som rör villkor för samtrafik eller i övrigt tillämp-

ning av lagen eller av föreskrifter eller tillståndsvillkor har medsom

delats med stöd av lagen, skall tillstándsmyndigheten skyndsamt

undersöka förhållandena och, om särskilda skäl inte talar för annat,

medla mellan parterna. I tvist som nu sagts kan tillståndsmyndigheten på begäran av part yttra sig över erbjudna tekniska, operationella

om

och ekonomiska villkor för samtrañk eller uthyrning av fasta teleförbindelser är godtagbara.

32a§

Pågår förhandling som rör villkor för samverkan kring

publicering av teleadresser

eller utlämnande av teleadress-

register skall tillsynsmyndigheten på begäran av part bestämma tekniska, drifismäs-

siga och ekonomiska villkor som skall inga i avtalet. Myndigheten får därvid bestämma en tidsgräns inom vilken förhandlingen skall vara avslutad. Om förhandlingen inte är avslutad inom tidsgränsen, eller om förhållande-

na annars påkallar det, skall tillsynsmyndigheten medla

mellan parterna.

32b§

Uppkommer tvist vid förhandling som avses i 32 a § skall tillsynsmyndigheten avgöra tvisten om någon av parterna

begär det.

I

Avd

Inledning

1 Utredningsuppdraget och dess genomförande

Enligt utredningens direktiv dir. 1995:125, se bilaga har utredaren haft i uppdrag att analysera förutsättningarna för att skapa en nationell

katalog som innefattar alla teleadresser de enskilda teleabonnensom

terna vill hålla tillgängliga. Med teleadress enligt direktivet

avses adresser avseende bl.a. olika typer telefoni och elektronisk post, av

t.ex. Internet och X.400. Huvudsyftet med katalogen är att underlätta

användarnas sökning av teleadresser.

Utredningsuppdraget kan sammanfattas i följande punkter:

Utredaren skall

undersöka efterfrågan av en nationell katalog med teleadresser, studera lämpliga katalogstrukturer: hur information bör lagras, hur sökning skall kunna ske elektroniskt, i tryckt form eller på annat

sätt samt hur informationen skall uppdateras,

föreslå huvudman och organisation för katalogen samt lämna för-

slag till hur katalogen skall underhållas löpande,

analysera operatörernas möjligheter till och intresse för att sam-

verka kring en gemensam katalog, varvid bl.a. konkurrensaspekter

skall belysas,

kartlägga eventuella tekniska och praktiska hinder för att skapa en fungerande katalog, analysera rättsliga problem samt vid behov föreslå författnings-

ändringar bl.a. vad avser frågan huruvida operatörerna skall vara skyldiga att tillhandahålla adressuppgifter som abonnenterna vill hålla tillgängliga, studera riskerna i hanteringen av hemliga samt analysera

nummer konsekvenserna i förhållande till datalagen vid upprättandet av en katalog i elektronisk form, samt

överväga lämpliga former av finansiering med utgångspunkt att katalogen skall finansieras av operatörerna.

Till utredningen har en referensgrupp varit knuten med representanter

från olika instanser med anknytning till frågorna såsom Datainspektionen, Konkurrensverket och Post- och telestyrelsen, departement

samt organisationer som på olika sätt representerar leverantörer,

användare industriförbund, kommunförbund, landstingsförbund och telemarketingföretag eller andra intressenter ITS och SEIS. Refe-

sammansättning har varit sådan att stora användargruprensgruppens har varit representerade. Referensgruppen har sammanträtt tre per

gånger. Utredaren har därutöver samrått med operatörer och myndig-

heter vid ett flertal tillfällen.

Följande personer har ingått i referensgruppen:

Stefan Andersson Post- och telestyrelsen

Gunilla Lilie Bauer Svenska Kommunförbundet Hans Ivan Bratt Svenska IT-företagens organisation, SITO

Kurt Gladh NäringslivetsTelekommitté,Industriförbundet

Ewa Groppfeldt Exit Marketing Peter Holm Kommunikationsdepartementet Lars Kahn Informationsteknisk Standardisering, ITS Gun Landén-Slars Kommunikationsdepartementet Hans Larsson Försvarsdepartementet Bengt Lundberg Landstingsförbundet Anita Sundberg Konkurrensverket Lousie Yngström Föreningen för säkrad elektronisk information i samhället, SEIS

Margareta Åberg Datainspektionen

Britt-Marie Östholm IT-utredningen dir. 1994:42

Dessutom har utredaren vid ett flertal tillfällen träffat ett representativt urval operatörer som erbjuder tjänster för såväl telefoni som e-post av

och kataloger i enskilda samtal. Då har bl.a. frågan om behovet av

katalog diskuterats. Samtliga har understrukit att ett sådant behov föreligger. Också vid de övriga kontakter som förevarit har stor sam-

stämmighet rått om behovet av katalog.

Ett sammanträde har hållits med en arbetsgrupp, bestående av tele-

fonioperatörer, bildad i juni 1995, för att skapa förutsättningar för

gemensam nummerdatabas för nummerupplysning.

Vid två tillfällen har workshop anordnats där frågor, om framförallt kataloger för teleadresser datakommunikationsområdet och särskilt

e-postadresser, har diskuterats. Referensgruppen har inbjudits till

dessa, liksom representanter för operatörer, konsulter och övriga intresserade. Vid varje tillfälle har ett 30-tal personer deltagit. Som ett resultat av dessa möten har intresserade företag tagit initiativ till att bilda ett svenskt katalogforum.

Samråd har skett med kommittén angående ny datalag m.m. dir.

1995:91. IT-utredningen dir. 1994:42 har haft en representant i referensgruppen.

1.1 Betänkandet

Nedan ges en kort översikt över betänkandets uppläggning.

Kapitel 2 inleds med förklaringar av olika begrepp och fortsätter med

en analys av behovet av katalog.

Avsnitt behandlar bakgrund. I kapitlet 3 beskrivs EG:s regelverk. I

kapitel 4 beskrivs vissa centrala bestämmelser i telelagen, Post- och telestyrelsens tillståndsvillkor avseende nummerupplysning och kon-

kurrenslagen. Kapitel 5 ger en översikt över telekommunikationsmarknaden med beskrivning av tele- och katalogmarknaderna och hur teleadresshantering går till. Pågående samarbete i nummerfrågor mellan teleoperatörer beskrivs.

Kapitel 6 behandlar datakommunikationsmarknaden. Här introduceras

begrepp kring elektronisk post, domäner, e-postadresser och elek-

troniska kataloger med exempel på en framväxande marknad och

projekt. Det nybildade Svenskt Katalogforum beskrivs. Avslutningsvis

sägs något om nätadresser för datakommunikation. I kapitel 7 ges en översikt över hur katalogfrågan behandlats i några andra länder.

Avsnitt III, överväganden inleds i kapitel 8 med en diskussion om det

offentliga åtagandet. Kapitel 9 diskuterar nationell katalog för telerespektive dataområdet. I följande kapitel beskrivs förslaget i utred-

ningen stegvis. Kapitel 10 behandlar kravet på teleoperatörer och domäninnehavare att föra register över adresser. I kapitel 11 beskrivs kraven på publicering och spridning. I detta kapitel berörs först publicering av telefonnummer i katalog och nummerupplysning. Därefter ges förslag till katalog för e-postadresser som baseras på frivilligt samarbete mellan kataloghållare. Några alternativa förslag om frivil-

2 I6~873

ligheten inte lyckas ges även, t.ex att Post- och telestyrelsen upphand-

lar katalogtjänst för e-postadresser. I kapitel 12 beskrivs kravet på att på skäliga villkor lämna ut registren till den som bedriver katalog-

eller nummerupplysningsverksamhet. Avslutningsvis behandlas i kapit-

13 bl.a. frågor rör den enskildes personliga integritet med

som avseende på kataloger.

Bilaga l innehåller utredningens direktiv och bilaga 2 ger en översikt över tekniska frågor kring elektroniska kataloger och exempel på pågående verksamheter i detta sammanhang.

2 Behov

av katalog

2.1 Begreppsförklaringar

Innan behovet av en nationell teleadresskatalog belyses är det nödvändigt att närmare definiera vissa begrepp, så som de används i betänkandet.

Utredarens uppdrag omfattar enligt direktivet samtliga teleadresstyper såsom nummer för fast och mobil telefoni, personsökning, telefax, adresser for e-post enligt X.400 och Internet samt adresser för ISDN och X.25. Vidare skall förutsättningarna studeras för att ta med annan information som t.ex. postadresser och certifikat för publika nycklar som används i samband med kryptering av meddelanden.

Som begrepp är teleadresser relativt nytt. Begreppet synes ha tillkommit i samband med ändringen bestämmelserna i rättegångsbalken av

RB om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning genom

prop. 1994/95 2227. I stället för att koppla begränsningen till fysisk en teleanläggning kopplades begränsningen till viss teleadress. Begreppet teleadress exemplifieras i RB 27 kap. 18 § första stycket som telefonnummer, en kod eller arman teleadress. Med teleadress avses i detta lagstiftningsärende en identifiering den icke fysiska adress ett av som telemeddelande skickas till eller från. En sådan adress kan t.ex. vara ett abonnemang, en enskild anknytning, en kod eller adressen för elektronisk post. Även andra tillförlitliga identifieringar telemedav delanden som den tekniska utvecklingen möjlighet till, omfattas ger av begreppet teleadress prop. 21 och 31. Även här används begreppet s. i denna vida betydelse.

Nummerplaner, namn- och adressplaner är den fördelning av tillgänglig adressrymd som måste göras när flera operatörer och användare agerar inom samma adressrymd. Stora publika nummerplaner utgör den för telefoni som betecknas E.164 och den för publika datanät X. 121 t.ex. Datex och Datapak m.fl nät som bygger på tillgång enligt gränssnitten X.25 och X.21. En nummerplan finns -även för nät-

adresser IP-adresser vilka används på Internet. Dessutom finns namn- och adressplaner för e-post enligt X.400 respektive e-post på Internet RFC 821. I utredarens arbete har utgångspunkten varit att det är adresser enligt dessa nummerplaner som diskuteras. Som fram-

går av följande avsnitt i detta kapitel är katalogbehovet störst för

uppgifter som faller inom nummerplan för telefoni samt och namn-

adressplaner för e-post.

Vidare talas det i direktivet nationell katalog. Med katalog förstås

om ett register, i någon form, med teleadresser samt därtill hörande information som krävs för att identifiera innehavaren teleadress. av en Den information som avses är exempelvis postadress och I namn.

detta sammanhang är syftet med katalogen att göra teleadresser tillgängliga för allmänheten. I begreppet katalog definieras inte något

bestämt medium datorbaserad, CD-ROM eller form. papper, annan

Teleadressupplysning används även som generellt begrepp for alla typer av upplysning om teleadresser; det kan vara tryckt katalog, nummerupplysning eller datorbaserad katalog.

Telefonkatalog är ett begrepp som används for pappersbaserade kataloger avsedda för att sprida upplysning huvudsakligen telefonnum-

om mer, men även om andra teleadresser t.ex. faxnummer och i numera vissa fall e-postadresser.

Telekatalogen" är Telia InfoMedias allmänt spridda telefonkatalog.

Gula Sid0rna° är reklamprodukt och behandlas inte utredaren. en av Sådana produkter utges såväl Telia InfoMedia konkurrenav som av

ter. Abonnentförteckningar i hushållsdelen vita sidorna och Rosa

Sidorna" innehåller sådana basuppgifter ingår i utredarens som uppdrag.

Nummerdatabas teleadressdatabas är det datorbaserade register

som

ligger till grund för publicering i telefonkatalog och for uppgifterna i nummerupplysning. Begreppet nummerdatabas används i betänkandet huvudsakligen i samband med telefonnummer.

Nummerupplysning är en tjänst där man genom uppringning kan få upplysning om t.ex. telefonnummer och andra uppgifter som finns i en

nummer- eller teleadressdatabas. Begreppet används framförallt för

den traditionella formen av nummerupplysning.

Elektronisk katalog är en datorbaserad katalog med möjlighet till datorbaserad åtkomst. En form av tillgång till elektronisk katalog är terminalåtkomst till den nummerdatabas för telefoni som används för

nummerupplysning. En annan form är elektroniska kataloger som kan användas för t.ex. e-post, där e-postprogrammet kan söka i katalogen. CD-ROM är ett annat exempel på en elektronisk katalog.

Distribuerad katalog är flera datorbaserade kataloger som medelst

datakommunikationsprotokoll samverkar med varandra på så sätt att de av den som söker uppfattas som en logisk enhet. En fråga från den sökande kan då vidarebefordras från en katalog till en annan tills rätt

uppgift hittas.

Elektronisk post e-post innebär i sin grundform att den som sänder

ett meddelande anger en elektronisk adress, av en typ som vanligen

anger en person, till en eller flera mottagare och att det elektroniska brevet sedan överförs till mottagarens elektroniska brevlåda. En brevlåda kan sägas vara den komponent i meddelandesystemet som kommunicerar med andra brevlådor för att överföra meddelanden. Meddelandehantering brukar beskrivas som en kombination av meddelandeöverföring och meddelandelagring. ‘

2.2 Behov av en nationell teleadresskatalog

Utredaren skall enligt direktivet undersöka efterfrågan av en nationell katalog med teleadresser. Denna fråga har diskuterats med ett flertal operatörer och andra aktörer på marknaden samt med ett flertal användare som representerar olika grupper i samhället. I referensingår, som nämnts ovan, representanter för stora användargruppen såsom kommuner, landsting och näringsliv. Även användare grupper

utanför denna grupp har lämnat synpunkter. Samtliga är överens om

att det finns en stor efterfrågan och ett stort behov av kataloger i olika former för teleadresser. Behovet ser dock olika ut beroende på vilken typ av teleadress det är frågan om.

Utredaren har kunnat konstatera att det i samhället finns en stor efter-

frågan på olika nummerupplysningstjänster. Den mest påtalade bristen i dag är att det inte går att få upplysning om abonnenter på både det

‘ Se även SOU 1996:40 Elektronisk dokumenthantering, s. 143

fasta och mobila nätet från samma ställe. Att det finns stor efteren frågan på en bättre och mer komplett nummerupplysning än den som

erbjuds i dag är helt klart. Däremot har de ovan redovisade kontakterna inte visat att det finns behov eller efterfrågan enda katalog

av en som täcker både telefoni- och datakommunikationsområdet. Det finns

emellertid en stor efterfrågan av kompletta kataloger inom respektive

område.

Behovet av kataloger på datakommunikationsområdet har framförallt

skapats genom de satsningar som har gjorts på IT-området den senaste tiden. Nedan följer kort redovisning vissa de projekt är

en av av som

intresse. Även de telepolitiska målen är här av viktiga att framhålla. Kataloger och nummerupplysning är av grundläggande betydelse för

effektiva telekommunikationer. Kataloger utgör dessutom det viktigas-

te medlet för att få tillgång till teletjänster avreglerad marknad.

en

Katalogern kommer därför att spela en central roll för användningen av teletjänster i framtiden. I det följande redovisas hur behovet

av katalogtjänst framgår av olika statliga utredningar och aktiviteter.

2.3 De målen

telepolitiska

Nu gällande telepolitiska mål har sitt i ett beslut 1988 års ursprung av

riksdag prop. 1987/88:1l8, bet. 1987/88:TU28, rskr. 1987/88:402.

Målen preciserades 1991 l990/91:87 137 bet. l990/91:TU28, s. rskr. 1990/912369 och fick delvis ett nytt innehåll i samband med tillkomsten av telelagen SFS 1993:597 prop. 1992/93:200 70 ff. s.

Enligt 2 § telelagen syftar bestämmelserna i lagen till att enskilda och

myndigheter skall få tillgång till effektiva telekommunikationer till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad. Häri ligger bl.a. att var och en skall få möjlighet att från sin stadigvarande bostad eller sitt fasta verksamhetsställe utnyttja telefonitjänst inom ett allmänt tillgängligt telenät. Vid tillämpningen av telelagen skall, såsom ett medel att uppnå här angivna syften, enligt 3 § en strävan att skapa utrym-

vara me för och upprätthålla en effektiv konkurrens inom alla delar av telekommunikationsområdet.

Det nu gällande övergripande målet omfattar även följande fem delmål

som lades fast i 1988 års telepolitiska beslut.

Telesystemet skall utformas så att det ger en god tillgänglighet och -

service for grundläggande telekommunikationer. Telesystemet skall utformas så att det bidrar till ett effektivt resurs-

-

utnyttjande i samhället helhet. Samtidigt skall systemet i sig

som vara effektivt.

Telesystemet skall utformas så att utvecklingsmöjlighetema tas till

vara.

Telesystemet skall utformas så att det bidrar till regional balans och

-

möjliggör sociala hänsynstaganden. Telesystemet skall uthålligt och tillgängligt under kriser och i

- vara krig.

Vad med effektiva telekommunikationer framgår inte helt som avses

klart. Att det avser att inrymma även mer avancerade tjänster än taltelefoni torde dock klart. I propositionen till telelagen prop.

vara 1992/932200 s. 76 framhålls att målet om att det skall tillhandahållas eflektiva telekommunikationer är väsentligt mer vidsträckt än att avse

specifika tjänster. Sett i ett övergripande perspektiv inbegriper denna inriktning varje form telekommunikation av betydelse från allmän

av

synpunkt. Som exempel nämns datakommunikation av sådan kvalitet att den överföringskapacitet som tillhandahålls genom telefonitjänsten

inte är tillräcklig.

omfattar således också verksamhet De nu gällande telepolitiska målen på datakommunikationsområdet.

2.4 IT-propositionen

Genom propositionen 1995/96:125 Åtgärder för att bredda och

utveckla användningen av informationsteknik den s.k. IT-propositionen har regeringen tagit ytterligare ett steg i riktning mot ett ökat

för utvecklingen av hela IT-området. Regeringen har i proposiansvar tionen redovisat sina förslag till mål för en övergripande nationell IT-

strategi pekar ut Sveriges fortsatta väg in i informations- och

som

kunskapssamhället. Bland regeringens mål för en nationell IT-strategi kan nämnas målet att utnyttja IT:s möjligheter på ett aktivt sätt som bidrar till att skapa tillväxt och sysselsättning och som stärker Sveriges

konkurrenskraft samt målet att använda IT för att öka effektiviteten

och kvaliteten i offentlig verksamhet och förbättra servicen till med-

borgare och företag 13. Huvudinriktningen för en nationell IT-

strategi bör enligt regeringen vara att stimulera användningen av IT på

ett sätt som befrämjar kreativitet, tillväxt och sysselsättning. Politiskt fastställda mål, ramar och riktlinjer för hur samhällets kommunikations- och informationssystem i stort skall fungera bör förenas med valfrihet för användarna och med marknadsmässig utveckling

en av

nät, tillämpningar och tjänster. Staten bör därvid i internationell

sam-

verkan fastställa spelreglerna för marknadens aktörer på IT-området. Staten bör även vara medaktör och katalysator i utvecklingen på IT-

området och samverka med de utvecklingsaktiviteter pågår i som kommuner, län och regioner, i näringslivet och i olika ideella nätverk och organisationer.

Staten har som framgår av redovisningen fastställt inriktning-

ovan nu

en och utvecklingen på hela IT-ornrådet. För att uppnå de fastställda

målen och för att verkligen göra de effektivitetsvinster målen som

bl.a. syftar till krävs fungerande kataloger. Regeringen konstaterar

också i IT-propositionen 44 att kataloger är grundstenarna en av

för att möjliggöra ökad IT-användning.

en

2.5 Diverse aktiviteter

med syfte att främja utvecklingen och

IT

användningen av

I Sverige pågår f.n. ett mycket stort antal aktiviteter i syfte att främja utvecklingen och användningen av IT. Detta gäller inom såväl

näringslivet som offentlig sektor.

I en strävan att effektivisera svensk förvaltning med IT ingår önskemål att göra myndigheter tillgängliga med modern teknik. Denna bakgrund är en del av motiven för IT-utredningen SOU 1996:40. För åstadatt

komma tillgänglighet är det viktigt att teleadresser till myndigheter

görs kända på lämpligt sätt.

Stat, kommun och landsting ha inlett samverkan för att förnya den offentliga förvaltningen genom ökad användning IT. Arbetet leds

av

av en samverkansgrupp, Toppledarforum, med representanter från ett

tiotal statliga myndigheter samt från Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet. Arbetet inom Toppledarforum syftar till att

undanröja hinder och skapa förutsättningar för rationell och säker

en

IT-användning i den offentliga förvaltningen. Ambitionen är att lägga en grund för omprövning och förnyelse att skapa öppen

genom en

elektronisk infrastruktur för informationsförsörjning i den offentliga

förvaltningen.

Toppledarforum har bl.a. tagit initiativ till att påskynda införandet av elektronisk handel. Initiativ har även tagits för att öka användningen av e-post inom den offentliga förvaltningen. Satsningen med elek-

tronisk handel innebär att elektronisk upphandling införs i hela den offentliga förvaltningen. Målet är att 95 % av upphandlingsvolymen för frekventa varor och tjänster och 50 % av upphandlingsvolymen för övriga generella varor och tjänster skall ske elektroniskt före år 1998. En av huvuduppgifterna för projektet är att få till stånd ett ramavtal för programvaror och tjänster för elektronisk handel. Häri ligger även krav på kataloger. Toppledarforums upphandling av elektronisk handel

med krav på X.500-katalog har drivit på marknaden för publika tjänster på detta område, vilken tidigare har varit trög. Ett mer omfattande bruk av EDI i kretsar där inte längre som tidigare bilaterala överenskommelser föregår varje förbindelse ställer stora krav katalogfunktion.

Andra initativ för att främja elektronisk handel sker inom ramen för föreningen Swebizz för att uppmuntra en ökad användning av elek-

troniska marknadsplatser mellan företag, såväl nationellt som interna-

tionellt.

Även Toppledarforums projekt för kommer kräva kataloger.

e-post att

Detta projekt har bl.a. som mål att alla offentliga myndigheter skall

kunna nås med e-post före utgången av 1996. En omfattande informationskampanj har under våren 1996 genomförts för att ge myndigheter råd och stöd när det gäller e-posthantering. För att uppnå de här angivna målen krävs det fungerande kataloger med e-postadresser. För offentlig förvaltning arbetar Toppledarforum med definitioner av vilka

kataloguppgifter som behöver spridas om myndigheterna.

Inom näringslivet bedriver SITO Svenska IT-företagens organisation

inom ramen för projekt Polhem arbete i syfte att underlätta elektronisk

kommunikation och utveckla den elektroniska marknaden samt stimulera och underlätta användningen av våra elektroniska motorvägar.

Polhem-projektet är uppdelat i en rad tillämpningsområden som t.ex. e-post, databaser, EDI samt IT och juridik.

Vidare kan nämnas att ett antal intressenter nyligen har tagit initiativ

till att bilda ett nationellt katalogforum för att få till stånd fungerande

kataloger för olika teleadresser. Arbetet inom katalogforum kommer

säkert att få stor betydelse för utvecklingen på katalogmarknaden.

Arbetet beskrivas närmare i avsnitt 6.2.3.

2.6 Samhällsekonomiska

aspekter

I IT-propositionen l995/96:125 s. 67 sägs Effektivitetskraven har hittills varit den främsta drivkraften för ökad IT-användning i den

en

offentliga förvaltningen. Det statsfinansiella läget innebär ett fortsatt högt besparings- och rationaliseringstryck. IT är ett instrument

som

rätt utnyttjat och tillsammans med organisations- och strukturförändringar kan ge avsevärda effektivitetsförbättringar. Den offentliga förvaltningens IT-användning bör utformas på ett sådant sätt att den

också bidrar till effektivare samverkan och kontakter med företag och medborgare ...

I IT-propositionen framhålls vidare att alla offentliga bör utnyttorgan IT:s möjligheter. Det inbegriper att kunna ta emot och besvara

elektronisk post och ha möjligheter att söka i informationsdatabaser.

Därmed främjas elektronisk ärendehantering.

Även i förarbetena till telelagen prop. 1992/93:200 76 framhålls

s. f

de positiva effekterna för sarnhällsekonomin och regionalpolitiken som IT-utvecklingen i stort har. Departementschefen anför bl.a. följande:

Enligt min mening är det av största vikt att ta till vara de möjligheter som telesystemet som infrastruktur kan ha för samhéillsutvecklingen.

Detta gäller inte minst den regionala utjämning härigenom kan som åstadkommas av förutsättningarna att driva näringsverksamhet. Som jag ser det måste varje möjlighet till regional utveckling kan som

skapas genom teleinfrastrukturen utnyttjas. Goda förutsättningar för tillgång till teletjänster är i detta sammanhang centralt. Utöver den

grundläggande telefonitjänsten gäller detta exempelvis olika former av

datakommunikation. Att aktivt utnyttja den utvecklingspotential

som infrastrukturen på telekommunikationsområdet och olika kommunikationsformer utgör bör vidare bidra till att föra skilda delar Sverige av närmare varandra med de fördelar som detta för med sig för enskilda och för samhällets funktion.

2.7 J ämställdhetsaspekter

Enligt utredningens direktiv skall även de jämställdhetspolitiska konse-

kvenserna redovisas. Tillgången till och utformningen av kataloger är

svårt att analysera och redovisa ur ett jämställdhetsperspektiv. De frågor som ur detta perspektiv kan vara av intresse gäller själva inne-

hållet i katalogerna. Frågor som rör innehållet tas upp under avsnitt 13.1.1.

2. 8 Övriga frågor

Under utredningens arbete har det framförts att det av samtrafik- och beredskapsskäl skulle finnas behov av en komplett nationell nummerdatabas med uppgifter om samtliga abonnenter.

Beträffande behovet av en komplett nummerdatabas av samtrafikskäl kan konstateras att införandet av nummerportabilitet kan ställa krav på

införandet av en nationell nätdatabas som innehåller uppgifter om vart

ett samtal skall skickas i telenätet En sådan databas har ett annat innehåll och är anpassad efter andra behov än en sådan nummerdata-

bas som skall användas för adressupplysningsändamål. Utredningens

uppdrag omfattar endast den senare typen av databas.

När det gäller behovet av nationell nummerdatabas p.g.a. beredskapsskäl har samtal förts med Försvarsdepartementet och personer inom totalförsvaret. Det har framkommit att det inom totalförsvaret För-

svarsmakten och Överstyrelsen för civil beredskap pågår arbete med

uppbyggnad av kataloger som skall tillgodose behovet av kataloger under höjd beredskap. För att uppdatering skall kunna ske krävs till-

2 Man skiljer mellan databaser med uppgifter abonnenter, vilka förs om för nummerupplysningsändamål och nåtdatabaser där det finns uppgifter om vart ett samtal skall styras i nätet. I nummerupplysningsdatabasen finns abonnentnumret och en identifikation av abonnenten, vanligen namn på person eller företag och postadress. Det är denna typ av databas som utredningens uppdrag omfattar. I nätdatabasen finns uppgifter om vart ett samtal skall skickas i telefoninåtet. Vissa tjänster kräver översättning mellan abonnentens nummer när detta är geografiskt oberoende t.ex. frisamtalstjånster och det geografiska numret där abonnenten befinner sig. En liknande nätdatabas kan användas för nummerportabilitet.

gång till publika katalogtjänster. Dessa behov kommer att tillgodoses genom utredningens förslag.

Något krav på nationell nummerdatabas av beredskapsskäl har inte framförts av ñrsvaret.

2.9 Slutsatser

Som redovisats ovan är tillgängligheten till teleadresser avgörande för att användningen av IT skall få den omfattning och ge de resultat som de uppställda målen anger. Som framgår ovan kan framtagandet av kataloger påverka samhällsekonomin positivt genom ett effektivare utnyttjande av befintliga resurser. Den tillgängliga tekniken utnyttjas mer.

Utifrån dessa utgångspunkter framstår behovet av katalogfunktioner som mycket stort. Samma behov har framkommit vid de diskussioner som har förts med operatörer och med andra aktörer på tele- och datakommunikationsområdet samt med referensgruppens användarrepresentanter. I dessa diskussioner har det framkommit att det ur användarsynpunkt är oacceptabelt att man skall behöva söka på flera olika ställen för att få upplysning om ett telefonnummer eller en annan teleadress. En nummerupplysning måste kunna upplysa om sökt telefonnummer oavsett hos vem den sökte är abonnent. Detta är ett oavvisligt krav. Det är i dag inte lika angeläget att telefonnummer återfinns på samma ställe som t.ex. e-postadresser även om detta av många skäl vore önskvärt.

Skälen för uppdelning i telefoni och data är såväl historiska som marknadsmässiga och tekniska. Kataloguppgifterna har olika uppkomstsätt och efterfrågas väsentligen i olika media. En lämplig utgångspunkt vid uppdelningen är nummerplan för telefoni respektive nanm- och adressplan för e-post.

Kataloger för telefonrelaterade uppgifter har funnits en längre tid och sprids i såväl väletablerade som i nya former i form av telefonkataloger, nummerupplysning, terminalsökning, CD-ROM m.m. Uppgifterna finns ursprungligen hos operatörer och operatörer är därför lämpliga instanser för underhåll av kataloguppgifter. Den tekniska lösning som används för kommunikation mellan nummerupplysnings-

tjänster internationellt och även i vissa fall mellan operatörer nationellt är specifik för telefoni.

När det gäller datakommunikation finns det inte på samma sätt som för telefoni etablerad katalogfunktion. De tekniska lösningarna för

en

samverkande kataloger är ännu oprövade i stor skala och flera altemativ finns, vilka samtliga skiljer sig från den teknik som nummerupplysningstjänst för telefoni använder. Efterfrågan gäller katalog som inte nödvändigtvis läses en människa utan lika gärna av ett dator-

av Kunskapen adresserna till individer finns hos respektive program. om

organisation snarare än hos någon operatör och katalogmarknaden är

näst intill obefmtlig.

Med hänsyn till ovan angivna skäl bedömer utredningen att behovet av publicering adressuppgifter för telekommunikation respektive data-

av kommunikation kan hanteras separat och förslagen ser olika ut för de två områdena. Ambitionen att sträva efter en nationell teleadresskata-

log kvarstår på längre sikt. Allteftersom katalogmarknaden på respek-

tive område utvecklas kommer sannolikt former för samverkan att uppstå. Ett exempel är att Telia lnfoMedia idag inbjuder till fri publicering e-postadresser i Telekatalogen. av

För fast telefoni är behovsbilden entydig. Information om telefonnum-

kommer från nummerplanen för telefoni, skall finnas i såväl mer, som

tryckt katalog som i nummerupplysning. Nummerplanen för telefoni

E.164 används såväldet fasta som mobila näten inklusive ISDN. av Den används förutom för telefonnummer även för telefaxnummer och för till personsökare. Allteftersom fast och mobil telefoni nummer utvecklas mot häll kommer önskan att ha fungerande katalogsamma uppgifter för mobiltelefoni att öka starkt.

Behovet katalog för e-postadresser är stort. Detta behov demonav

streras den användbarhet katalogen har i de begränsade population-

av

längre tid haft katalog för sin e-posttrafik, t.ex. Memo-

er som en systemet inom industrin och katalogen som ges ut inom universitet-

och högskolevärlden. Företaget AU-system, som erbjuder frivillig publicering på Internet, ser en exponentiell tillväxt i registreringarna

av adresser.

I olika sammanhang har även framförts behov av katalog för publice-

ring av certifikat för öppna nycklar att använda för digitala signaturer. Inget har framkommit vid diskussioner som tyder på att dessa måste

finnas på nationell nivå, dvs. på ett enda ställe i Sverige. I stället bör de certifieringsorgan för nyckelhantering, som växer fram, själva få hantera denna fråga.

Nätadresser fir datorer har inte bedömts skapa stort behov allmänt av tillgängliga kataloguppgifter. De rena datanäten t.ex. Datapak och Datex används inte på ett sådant sätt att allmänt tillgängliga kataloguppgifter är nödvändiga. De kommunicerande parterna har i dessa sammanhang ofta kärmedom om varandras adressuppgifter. Nätadresser för Internet återfinns i Internets Domain Name System. Denna funktion används av de kommunicerande datorerna för att hitta rätt dator på Internet.

Avd

Bakgrund

3 EG:s

regelverk

3.1 Inledning

Det har fastslagits att såväl de allmänt tillgängliga teletjänstema

nu

tele-infrastrukturen skall vara liberaliserade senast den l januari

som

1998, med övergångsperioder för vissa medlemsstater. Det s.k. ONP-

ramdirektivef och det s.k. tjinstedirektivet‘ är grundläggande för den

pågående liberaliseringsprocessen. Vad gäller innehållet i dessa direk-

tiv och de andra direktiv tillkommit i dess efterföljd hänvisas till som

rörande telelagen’. Även departementspromemorian översyn av

beträffande frågor rör de samhällsomfattande tjänsterna hänvisas

som Här skall endast nämnas det pågår

till departementspromemorian. att

diskussioner inräkna nummerupplysningstjänster i de samhälls-

om att

omfattande tjänsterna. Kommissionen publicerade i mars 1996 ett meddelande på detta område, KOM9673.

I arbetet med liberalisering telemarknaden diskuteras även kata-

en av

loger och andra nummerupplysningstjänster. nedan lämnas en redogörelse för de dokument närmare rör detta område. Först tas

som

kommissionens dokument KOM95431 där det lämnas förslag

upp, till hur den framtida utvecklingen för telefonkataloger och andra tele-

upplysningstjäxister bör ut på avreglerad marknad. Detta doku-

se en har inte behandlats närmare och bör endast tjäna som diskusment

sionsunderlag. Även det s.k. ONP-taltelefonidirektivef’, som antogs i december 1995, innehåller bestämmelser om nummerupplysningstjänster. I dess nuvarande lydelse gäller direktivet endast för de med-

3 Parlamentets och rådets direktiv 90/387/EEG upprättandet av den

om inre marknaden för teletjänster att tillhandahålla öppna nät. genom

‘ Kommissionens direktiv 90/388/EEG konkurrens på marknaderna

om för teletjänster. 5 Ds 1996:38 Moderna telekommunikationer fir alla

° Parlamentets och rådets direktiv 95/62/EG om tillhandahållande av

öppna nät fir taltelefoni.

lemsstater som alltjämt har teleorganisationer Enligt de ändringar

som föreslagits skall direktivet göras tillämpligt på samtliga medlems-

stater. Längre fram i betänkandet kapitel 13 redogörs för dataskydd

s-

direktivet och kommissionens förslag till direktiv skydd för

om persondata m.m. inom telekommunikationsområdet.

3.2 Kommissionens meddelande om den

framtida utvecklingen för telefonkataloger och andra teleupplysningstjänster på en avreglerad

KOM

marknad, 95 431 slutlig

Kommissionen slår fast att katalogtjänsterna utgör det viktigaste medlet för att få tillgång till teletjänsterna och att dessa därför kommer

att spela en central roll för användningen teletjänsterna på av en avreglerad marknad. Vidare framhåller kommissionen katalogatt

tjänsterna traditionellt har varit nära förenade med utbudet telefoni-

av

tjänster och att de är grundförutsättningarna för allmän en av en tjänst. Kommissionen slår vidare fast att användare telefonitjänst i av varje medlemsstat bör ha tillgång till åtminstone fullständig Vita sidor-

en

na-katalog, dvs. abonnentförteckning och upplysningstjänst

en som omfattar uppgifter om samtliga abonnenter på såväl det fasta det som mobila nätet.

Kommissionen föreslår sammanfattningsvis följande riktlinjer för

sektorns utveckling:

Upprätthållande av en allmän telefonkatalog och nummerupplys-

en ningstjdnst pd en avreglerad mar/mad. I varje medlemsstat bör

användare av telefonitjänster ha tillgång till åtminstone en fullständig

7 Med teleorganisation avses offentliga eller privata organisationer till vilka en medlemsstat har givit speciella eller exklusiva rättigheter för tillhandahållande av allmänt tillgängliga telenät och, där så är tillämpligt, allmint tillgängliga teletjänster.

8 Parlamentets och rådets direktiv 95/46/EG skydd för enskilda

om personer med avseende på behandling av personuppgifter och det fria om flödet av sådana uppgifter.

9 Kommissionens förslag till direktiv, KOM 94 128 slutlig, skydd om för persondata inom för det digitala telenätet särskilt med m.m. ramen avseende på ISDN och det digitala mobila telenätet .

Vita sidorna-katalog, innehåller nummeruppgifter till abonnenter som

på fasta och mobila tjänster, och åtminstone en upplysningstjänst till

överkomligt pris.

Upphävande de exklusiva och speciella rättigheterna pd mark-

av

naden för telefonkataloger att de exklusiva eller speciella rät-

genom tigheter föreskrivs i vissa nationella bestämmelser avskaffas. som

Denna avreglering avser att möjliggöra en dynamisk utveckling av utbudet med beaktande konkurrensreglema och med hänsynstagan-

av de till, å sidan den senaste utvecklingen de rambestämmelser ena av

tillämpas på teletjäxister, särskilt den fullständiga avregleringen av

som

telefonitjänsterna och å andra sidan de transeuropeiska nätens och de

mobila teletjänsternas förväntade utveckling under kommande år.

Villkor för tillträde och saluföring. I den utsträckning katalogtjänstoch de andra upplysningstjänsterna för abonnenter inte längre kan

erna reserverad verksamhet, borde tillträdet till obearbetade anses vara abonnentdata säkerställas på grundval av objektiva kriterier, som är

genomskådliga och icke-diskriminerande samt i överensstämmelse med gemenskapens bestämmelser, särskilt de rör konkurrensreglerna

som

och principerna för tillhandahållande av öppna nät ONP samt skyd-

persondata och privatlivet.

det av

Främjande de nya teknologierna elektroniska telefonkatalogen

av CD-ROM och X.500-tjdnster och öppning mot multimedia. På en

grund de möjligheter den elektroniska telefonkatalogen erbjud-

av som

sökning via direktanslutning, ständig uppdatering data,

er snabb av

många olika tillämpningsområden, bör sammankoppling av de

en olika befintliga tjänsterna inom unionen uppmuntras.

Skyddsátgärder

Skydd privatlivet. Skyddet persondata bör säkerställas när det

av av

gäller tillhandahållandet av katalogtjänster. Behandlingen av person-

data, är nödvändig för att kunna tillhandahålla katalogtjänster, är som

föremål för begränsningar i befintlig nationell lagstiftning och kommer omfattas ståndpunkter. Abonnenter bör särskilt

att av gemensamma

informeras rättigheter är avsedda att skydda dem mot intrång

om som

i deras privatliv, dvs. rättigheten att inte nämnas i telefonkatalogen,

rättigheten att få tillgång till och rätta data som berör dem, rättigheten motsätta sig saluföring och rättigheten att begränsa användningen att av dessa data.

Skydd av den immateriella aganderatten. De nationella och gemensam— ma bestämmelserna upphovsmannarätten bör utsträckas till om att

omfatta telefonkataloger att kriterierna för skydd tillämpas

genom inom ramen för gällande bestämmelser.

3 3 ONP-taltelefonidirektivet

.

Syftet med direktivet, utöver att harmonisera villkoren fir tillträde till telenäten enligt ONP-principerna, är att uppnå harmoniserad taltele-

en

fonitjänst inom gemenskapen. Enligt direktivet skall medlemsstaterna bl.a. säkerställa att användarna bereds tillgång till tryckta eller elektroniska kataloger samt att operatörerna tillhandahåller information i de allmänt tillgängliga katalogema. I samband med den allmänna ONP-översynen inför 1998 har, som sagts ovan, förslag till ändring

av direktivet aviserats under 1996.

4 Nuvarande ordning

4.1 Telelagen

Telelagen SFS 1993:597 trädde i kraft den 1 juli 1993.‘° I samband med lagens ikraftträdande ombildades Televerket till Telia AB. Televerkets verksamhet med tillgångar och skulder överfördes till Telia

AB respektive till av Telia AB helägda dotterbolag.

Kommunikationsdepartementet pågår f.n. översyn av tele- Inom en

lagen. En departementspromemorian" skall redovisas i mitten av juni

och enligt planerna skall den telelagen träda i kraft den 1 juli

nya 1997.

Telelagen har till syfte att ge staten förutsättningar att på en öppen

telemarknad och kontrollera verksamheten på telekommunikastyra

tionsornrådet så att de telepolitiska målen kan uppfyllas prop

1992/932200 1. Enligt 2 § telelagen syftar bestämmelserna till att

s.

enskilda och myndigheter skall få tillgång till effektiva telekommuni-

kationer till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad var och en -

skall bl.a. få möjlighet från sin stadigvarande bostad eller sitt fasta

att

verksamhetsställe utnyttja telefonitjänst inom ett allmänt tillgängligt

telenät.

Enligt 3 § telelagen skall strävan att skapa utrymme för och en vara effektiv konkurrens inom alla delar telekommunika-

upprätthålla en av tionsområdet såsom ett medel att uppnå de i 2 § angivna syftena.

Enligt de inledande bestämmelserna i 1 § innehåller lagen bestämmelteleverksamhet. Med televerksamhet avses här förmedling av ser om

° Förarbetena till telelagen finns i 1992/93:200 Telelag och en prop. förändrad verksamhetsform för Televerket, bet. l992/93:TU30, rskr. m.m., 1992/93:443. Telelagsutreduingens betänkande Telelag ñnns i SOU 1992:70.

Ds 1996:38 Moderna telekommunikationer fir alla

Enligt de inledande bestämmelserna i 1 § innehåller lagen bestämmelser om televerksamhet. Med televerksamhet här

avses förmedling av

telemeddelanden via telenät eller tillhandahållande av förbindelser för sådan verksamhet. Telemeddelande definieras i lagen på

följande sätt: ljud, text, bild, data eller information i övrigt förmedlas

som med

hjälp av radio eller ljus eller elektromagnetiska genom svängningar

som utnyttjar särskilt anordnad ledare. Lagen innehåller sålunda bestämmelser rör såväl telekommunikationsområdet som som datakommunikationsområdet.

Ett relativt stort handlingsutrymme vid tillämpningen

ges med möjlig-

het att komplettera med bestämmelser

som är anpassade till marknads-

situation, teknikutveckling I lagen den m.m. anges målsättning eller inriktning mot vilken tillämpningen skall kunna återföras. Inslaget av regler har begränsats och marknadskrafterna har

getts utrymme att

leda utvecklingen tjänster och kommunikationsformer.

mot nya Utifrån

de angivna målen i 2 § telelagen ankommer det på bl.a. Post-

och

telestyrelsen och överprövande domstolar utforma

att en närmare

praxis på området. Post- och telestyrelsen är tillståndsoch tillsynsmyndighet enligt telelagen.

Några regler i telelagen som är intresse för utredningens vidkom-

av mande skall här redovisas.

Iillstdndsplikt

Enligt 5 § telelagen krävs det tillstånd för rätten att inom ett allmänt

tillgängligt telenät tillhandahålla

l telefonitjänst eller mobil teletjänst, verksamheten har omfatt-

om en

ning som med avseende på utbredningsområde, antalet

användare eller

annat jämförbart förhållande är betydande, eller

2 fasta teleförbindelser, upplåtelsen

om görs av nätets ägare eller av

någon annan som disponerar kapacitet i nätet och tillhandahåller

såda-

na förbindelser i en omfattning är betydande. Tillstånd

som får avse ett visst område eller hela landet.

I propositionen s. 91 f sägs att marknadsandelar omkring

10-15 % i

allmänhet torde kunna betraktas betydande. Om

som andelen inom

relevant marknad understiger 5 % får det

anses tveksamt om till-

ståndsplikt annat än undantagsvis bör bli aktuell. Sett till

- - omsätt-

ningen hos den driver televerksamhet kan bl.a. mindre marknadssom andelar inom olika delmarknader sammantaget innebära att verksam-

heten kan betydande. Föredragande departementschefen ville

anses särskilt framhålla det är den samlade bedömningen av samtliga att

angivna omständigheter är avgörande för det föreligger till-

som om

ståndsplikt. Verksamhet betjänar eller ett fastigheter eller

som en par

olika bolag inom koncern är exempel på verksamheter som

samma

enligt propositionen inte bör vara tillståndspliktiga.

Utgångspunkten är enligt 11 § telelagen att alla som begär det skall få

tillstånd. Endast sökanden saknar förutsättningar att bedriva verkom

samheten varaktigt och med god kapacitet och kvalitet skall tillstånd

nekas. För tillstånd att tillhandahålla mobil teletjänst i vissa fall gäller

andra regler med hänsyn till begränsningen av frekvensutrymme.

Avgränsningen mellan den tillståndspliktiga verksamheten och den

verksamhet inte kräver tillstånd är oklar. Det framgår inte av som

förarbetena hur skall lösa gränsdragningsproblemen. Post- och

man

har delvis löst problemet på det viset att anser att det telestyrelsen man

föreligger rätt till tillstånd innan det uppstår krav på tillstånd. en

Anmdlningsplikt

Post- och telestyrelsen får enligt 8 § första stycket telelagen medge

undantag från tillståndsplikten det finns särskilda skäl. I sådant fall om

får tillståndsplikten ersättas med anmälningsplikt. Enligt paragraf-

en

andra stycke får Post- och telestyrelsen meddela föreskrifter om

ens

anmälningsplikt för den inom ett allmänt tillgängligt telenät till-

som

handahåller teletjänster inte omfattas av tillståndsplikten enligt

som

5 Beslut och föreskrifter anmälningsplikt får meddelas endast i

om

den utsträckning det behövs från allmän synpunkt för att följa

som utvecklingen på telekommunikationsområdet.

Tillståndsplikt har inte i något fall ersatts med anmälningsplikt och några föreskrifter anmälningsplikt har inte beslutats. Enligt för-

om

arbetena prop. 1992/93:200 304 antas att tillämpningsområdet för

s.

möjligheten medge undantag enligt första stycket kommer att bli

att

snävt med hänsyn till att tillståndsskyldigheten redan i 5 §

ytterst

avgränsats till att omfatta endast en mycket begränsad krets. Det överlämnas åt Post- och telestyrelsen att mot bakgrund av utvecklingen

på telekommunikationsornrådet bestämma tillämpningsområdet genom sin praxis.

Tillståndsvillkor

Tillstånd enligt 5 § telelagen attvdriva televerksamhet får enligt 13 § telelagen förenas med villkor. Denna ordning har valts fir göra det att möjligt att utforma villkor som avpassas individuellt till respektive

tillståndshavare. Härigenom har Post- och telestyrelsen inom ramen för telelagen getts möjlighet att aktivt påverka uvecklingen på teleområdet. De tillståndsvillkor ställs skall bestämmas som upp mot bakgrund av de syften som lagen skall främja. I lagen endast ges exempel på förhållanden som kan regleras i form villkor fir tillav ståndshavare. Uppräkningen är inte avsedd uttömmande. att vara Tillståndsvillkor kan även andra förhållanden inom avse ramen för lagen.

Som exempel i punkterna 8 och 9 tillståndsvillkor anges att kan avse bl.a. skyldighet för tillståndshavare på att skäliga villkor till annan tillståndshavare lämna ut sådana publicerade uppgifter om enskildas teleabonnemang som inte omfattas tystnadsplikt enligt 25 § första av stycket l denna lag, samt att på skäliga villkor i egen telekatalog publicera och i sin verksamhet till allmänheten lämna ut uppgifter om enskildas teleabonnemang hos tillståndshavare annan i den utsträckning de inte omfattas av tystnadsplikt enligt lag.

Post- och telestyrelsen får enligt 4 § 3 p teleförordningen meddela föreskrifter om tillståndsvillkor enligt 13 § telelagen. Några föreskrifter på detta område har inte beslutats.

4.2 Operatörernas tillståndsvillkor

Samtliga operatörer har i sina tillståndsvillkor, klausul en om nummerupplysning. Telia AB har den mest långtgående skyldigheten

medan övriga operatörer inte ålagts omfattande samma skyldighet.

Telia AB:s villkor har följande lydelse:

7.1 Tillståndshavaren skall via nummerdatabas på egen skäliga

villkor till allmänheten tillhandahålla nummerupplysning som om-

fattar abonnentnummer samt abonnenters namn och adress i den

utsträckning abonnenter eftergivit tystnadsplikten. Upplysningsskyldigheten innefattar även uppgifter om andra tillståndshavares

abonnenter.

7.2 Tillständshavare skall på skäliga villkor i den egna nummerdatabasen inta uppgifter enligt 7.1 om andra tillståndshavares abon-

nenter. Uppgifterna får användas endast för nummerupplysning eller publicering i katalog, om inte tillståndshavama enas om annan användning.

7.3 Tillståndshavaren skall på skäliga villkor lämna publicerade

uppgifter enligt 7.1 om egna abonnenters teleabonnemang till andra

tillständshavare. Dessutom skall tillståndshavaren på skäliga villkor lämna dessa uppgifter till annan framtida svensk nationell nummerdatabas.

7.4 Tillstándshavaren skall på skäliga villkor i katalog publicera de uppgifter som anges i 7.1.

Övriga operatörer har följande lydelse pd sina villkor:

7.1 Tillständshavaren skall på skäliga villkor lämna publicerade

uppgifter om egna abonnenters teleabonnemang till andra tillståndshavare. Skyldigheten omfattar abonnentnummer samt abonnenters nanm och adress i den utsträckning abonnenter eftergivit tystnads-

plikten. Dessutom skall tillstandshavaren på skäliga villkor lämna uppgifter om egna abonnenters teleabonnemang till annan framtida svensk nationell nummerdatabas.

7.2 Uppgifter om teleabonnemang som erhålls frän andra

tillståndshavare får användas endast för nummerupplysning

eller publicering i katalog, om inte tillståndshavarna enas om annan

användning.

Vad som avses med en skälig ersättning har inte närmare utvecklats i förarbetena. I propositionen 118 sägs det endast med hänsyn till att berörda kataloguppgifter har upphovsrättsligt skydd enligt 49 §

lagen 1960:729 om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk och till de kostnader som är förenade med uppfyllelsen av villkoren

bör en tillståndshavare vars tillstånd förenas med villkor alltid vara

berättigad till skälig ersättning av den tillståndshavare i vars intresse

villkoren meddelas. Aven övriga villkor för uppfyllelsen bör vara skäliga.

Giltighetstiden för villkoren avseende nummerupplysning är begränsad

till utgången år 1996. Enligt tillståndsvillkoren anges som skäl för av

detta att Post- och telestyrelsen avser att utreda hur den långsiktiga målsättningen om nationell nummerupplysning och en nationell tele-

fonkatalog bäst kan säkerställas. Enligt uppgift från Post- och tele-

styrelsen så görs ingen egen utredning utan man avvaktar detta

betänkande.

De bestämmelser som reglerar frågor som rör nummerupplysning

gäller i dag endast för de operatörer som har tillstånd. Icke tillstånds-

pliktiga operatörer som också bedriver verksamhet med behov av nummerkapacitet omfattas inte av bestämmelserna. Det är endast Telia AB som ålagts en skyldighet att tillhandahålla nummerupplysning och att publicera katalog. Katalog- och nummerupplysningsskyldigheten

omfattar även uppgifter andra tillståndshavares abonnenter. Telia om AB har uppdragit Telia InfoMedia att fullgöra katalog- och

nummerupplysningsskyldigheten. Såvitt känt har Telia inte använt sig

möjligheten finns enligt tillståndsvillkoren att begära att få av som tillgång till andra tillståndshavares abonnemangsuppgifter för publice-

ring i katalog eller genom nummerupplysning. Genom tillståndsvillkoren nämligen möjlighet att skapa en nummerdatabas med

ges en uppgift om abonnenter hos samtliga tillståndspliktiga operatörer.

4.3 Konkurrenslagen

Konkurrenslagen l993:20 har till ändamål att undanröja och motverka hinder för en effektiv konkurrens i fråga om produktion av och

handel med varor, tjänster och andra nyttigheter.

Konkurrenslagen innehåller ett förbud mot konkurrensbegränsande

avtal 6 § och ett förbud mot missbruk av dominerande ställning 19 §. Enligt 19 § är missbruk från ett eller flera företags sida av en dominerande ställning på den svenska marknaden förbjudet.

Konkurrensverket är central myndighet för konkurrensfrågor.. Konkurrensverkets uppgift är att med konkurrenslagen som viktigaste medel

verka för en effektiv konkurrens i privat och

offentlig verksamhet till nytta för konsumenterna. Verket kan pröva konkurrensbegränsande

beteenden på eget initiativ eller efter anmälan från

företag, enskilda

personer eller myndigheter.

Konkurrensverket har behandlat flertal ärenden där Telias ett domine-

rande ställning och frågan Telias agerande om utgjort missbruk av dominerande ställning varit föremål för prövning. I fråga om abonnentuppgifter och försäljning sådana uppgifter har Telias

av agerande såvitt känt varit föremål för prövning i ärende. ett

I klagomålsärende Dnr 118/94 gällde frågan de om försäljningspriser

eller andra affärsvillkor Telia och Telia InfoMedia

som tillämpade för leverans av abonnentuppgifter databaser utgjorde missbruk

ur av

dominerande ställning. Konkurrensverket konstaterade

att Telia och

Telia InfoMedia ingick i ekonomiska enhet

samma och att deras agerande marknaden därför skulle bedömas tillsammans. Konkurrensverket konstaterade vidare att Telia dominerande var på den i

ärendet aktuella produktmarknaden. Enligt Konkurrensverkets

upp-

fattning var den relevanta produktmarknaden marknaden

för veckovisa uppgifter om adresser och telefonnummer för hushåll. Konkurrensverket farm inte att villkoren utgjorde missbruk dominerande av ställ-

ning.

Ytterligare ett ärende med klagomål riktade Teliakoncernen

mot röran-

de samma frågor är under handläggning.

z Konkurrensverkets beslut den 23 augusti 1994 Dnr 118/94. t 3 Konkurrensverkets ärende Dnr 797/95.

H ‘ n 1

iggwég’

n,

‘,-gnéyfigm mi ‘x.-moflfiq

m.#Mmw%§aVmh W‘-

L

stäimångv

V

açâfissrwñctra åiâiå :w en

5 Telekommunikationsmarknaden

5.1 Inledning

I motsats till vad som gäller i de flesta andra länder har det i Sverige aldrig funnits något rättsligt monopol eller licenstvång fir anläggning av telenät eller för att erbjuda teletjänster. Televerket har ändå p.g.a. av olika regler under huvuddelen av 1900-talet haft ett faktiskt monopol på att tillhandahålla teletjånster åt hushåll, ñretag och myndigheter. Under de senaste åren har den svenska telemarknaden förändrats avsevärt. Antalet operatörer som erbjuder olika tjänster har ökat markant och förutsättningarna för en effektivare konkurrens har därmed också ökat. I mars 1996 fanns det åtta operatörer med tillstånd att G72 tillhandahålla fasta teleñrbindelser, tolv operatörer med tillstånd att tillhandahålla telefonitjänster och tolv operatörer med tillstånd att tillhandahålla mobila teletjänster. Ytterligare tre företag hade ansökt om att få tillhandahålla någon form av tillståndspliktig televerksamhet.

Den 1 januari 1998 skall telekommunikationsmarknaden vara avreglerad inom den Europeiska gemenskapen. Sverige anses av många bedömare i dag vara det land i Europa som har den liberalaste telepolitiken. Även den svenska marknaden hör till de avregleraom mest de är det ändå långt kvar till en helt fri konkurrens.

I de följande avsnitten följer en beskrivning av de aktörer på den svenska telekommunikationsmarknaden som kan vara av intresse utifrån utredningens perspektiv. Först presenteras några av de operatörer som f.n. bedriver eller inom en kortare tid planerar att bedriva en sådan verksamhet som kräver nummerkapacitet i svensk nummerplan för telefoni. Presentationen inskränker sig till de operatörer som har tillstånd enligt telelagen. Även andra operatörer, inte är tillsom ståndspliktiga, kan bedriva sådan verksamhet som här avses. F.n. har ett antal sådana operatörer tilldelats kapacitet i telefoninummerplanen. Därefter följer en beskrivning av några aktörer som tillhandahåller adressupplysningstjänster.

5.2 Operatörer telekommunikationspå

marknaden

Antalet leverantörer av telekommunikationstjänster har ökat avsevärt

de senaste åren. I mars 1996 fanns det 21 företag som hade tillstånd att bedriva televerksarnhet. Tele2 AB, Dotcom Data Tele Communication AB, France Telecom Network Services Nordic AB, Telia AB, MFS Communications AB, Telenordia AB och Telecom Finland AB hade tillstånd att tillhandahålla både fasta teleförbindelser och tele-

fonitjäxist. Härutöver hade Banverket tillstånd att tillhandahålla fasta teleförbindelser och följande fem bolag tillstånd att tillhandahålla endast telefonitjänst; Cyberlink Sweden AB, Singapore Telecom

International Svenska AB, Nordiska Tele8 AB, Tele 1 Europe AB och

FT Nordphone AB. Slutligen hade följande tio töretag tillstånd att

tillhandahålla mobila teletjänster. Telia AB Mobitel, Europolitan AB,

Comviq GSM AB, Comvik Systems AB analoga system, Netcom Systems AB DCS 1800, Telia AB DCS 1800 och Europolitan PCN AB DCS 1800, Tele8 Kontakt AB DCS 1800, Telia AB flygtele-

foni, Cable Wireless Flightnet Limited T FTS, flygtelefoni, Telia AB ERMES, personsökare och Tele Danmark International AB ERMES, personsökare.

I här aktuellt sammanhang är som sagt i första hand de företag som

tillhandahåller teletjänster for ingående trafik av intresse. F.n. är det Telia, Telia Mobitel, Comviq och Europolitan har abonnenter i

som

någon större omfattning. Tele2, France Telecom Global One,

Telenordia, MFS Communications, Tele 1 Europe och Nordiska Tele8 ingår bland de företag som också redan tillhandahåller sådana nu tjänster eller avser att göra det inom kort. Flera företag är verksom samma på telekommunikationsmarknaden är främst inriktade på s.k.

callback-tjéinster.

Callback-tjänst innebär att samtal dirigeras om så att de initieras i det land där priset år lägst.

Teleoperatörer

Fasta nätet

Telia AB

Den 1 juli 1993 bolagiserades Televerket. Verksamheten med tillgång-

ar och skulder överfördes till det av staten helägda Telia AB. Telia

AB bedriver verksamhet i ett flertal dotterbolag inom olika områden på telekommunikationsmarknaden. Telia AB tillhandahåller telefoni-

tjänster på det fasta nätet och TeliaMobitel tillhandahåller olika tjänstpå det mobila nätet. Även det i dag finns flertal konkurren-

er om ett ter på några delmarknader är Telia fortfarande den dominerande teleoperatören i Sverige. Två delmarknader, GSM och utlandstelefoni, har kommit längst på vägen mot en fungerande konkurrens.

Tele2 AB

Hösten 1991 fick Tele2 AB regeringens tillstånd att bedriva telefoni. Bolaget tillhandahåller i dag ett brett sortiment av tjänster för nationell och internationell data- och telekommunikation. Tele2 ägs av Netcom

Systems AB 60,1 %, som ingår i Kinnevikkoncernen, och det brittis-

ka telefonbolaget Cable Wireless 39,9 %. Tele2 har ingått avtal med Telia InfoMedia om publicering av abonnentuppgifter. Uppgifter

om Tele2:s abonnenter publiceras av Telia InfoMedia i Telekatalogen och genom Informationsmäklarnas nummerupplysning.

France Telecom Network Services Nordic AB Global One

France Telecom, som är ett av franska staten helägt bolag, bedriver verksamhet i Sverige sedan 1992. Efter alliansen med Deutsche Telekom och Sprint kommer France Telecom i marknadsföringen att kalla sig Global One. Målsättningen är att erbjuda totala tele- och datakommunikationslösningar till i första hand större/medelstora fore-

tag och myndigheter samt organisationer. Under 1997 kommer både

nationella och internationella telefonitjänster att erbjudas. Sedan årsskiftet 1995/96 har verksamheten i Sverige delats upp. Datakommu-

5 Marknadsanalys utförd P A Consulting Group AB på uppdrag av av Post- och telestyrelsen, september 1995, s. 54.

nikationsverksarnheten handas nu inom ramen for Global One medan telekommunikationsverksamheten handhas av FT Nordphone AB.

Telenordia AB

Telenordia är ett nybildat svenskt telebolag som tillhandahåller telefoni- och datakommunikationstjänster. Bolaget ägs till lika delar

av BT, norska Telenor och danska Tele Danmark. Under 1995 har ett

flertal tjänster gjorts tillgängliga och under 1996 kommer ytterligare tjänster att introduceras. Ett komplett sortiment av egna nationella tjänster mr såväl telefoni som datakommunikation skall finnas till-

gängliga under året.

MFS Communications AB

MFS Communications AB är helägt av MFS International, USA. Den

huvudsakliga målgruppen är bank- och finansbranschen. MFS erbjuder

tal, data och videokommunikation på fiberoptiska höghastighetsnät i och mellan storstadsområden i USA och Europa. MFS erbjuder lokala och internationella tjänster i Stockholm.

Tele 1 Europe AB

Tele 1 Europe AB ägs av Proffice AB Invest. Målgruppen är i första hand företag. Tele l avser att teckna avtal med flertalet teleoperatörer

och erbjuda sina kunder paketlösningar där kunden inte behöver veta

vilken operatör som utnyttjas.

Nordiska Tele8 AB

Nordiska Tele8 AB erbjuder nationell och internationell telefoni.

Genom det särskilda bolaget Tele8 Kontakt AB kommer mobila teletjänster att erbjudas inom det nya systemet DCS 1800. Nordiska Tele8 ägs av Facilicom 66,5 %, familjen Dunhem 30 % och Incom UK

3,5 %.

Mobiltelefoni

Europolitan AB

I januari 1991 tilldelades Europolitan sina radiofrekvenser för GSM-

nätet och nätet öppnades för kunder 1992. Europolitan är sedan 1990

helägt av NordicTel Holdings AB. NordicTel Holdings AB ägs i sin

tur av den amerikanska mobilteleoperatören AirTouch Communica-

tions 51 % och den brittiska mobilteleoperatören Vodafone

l9,5 %. Övriga aktier 29,5 % är fördelade på privatpersoner, före-

tag och institutioner. Företaget finns på Stockholmsbörsens O-lista sedan maj 1994. Europolitan tillhandahåller mobila teletjänster på GSM-nätet och hade vid slutet av första kvartalet 1996 ca 200 000 abonnenter. Europolitan PCN AB har tilldelats licens för DCS 1800-

systemet. Inom detta system kommer det att finnas tjänster tillgängliga

under 1997. Europolitan erbjuder sina abonnenter en nummerupp-

lysning som i stort motsvarar Telia InfoMedias nummerupplysning.

Comviq GSM AB

Comviqs digitala nät har drivits sedan 1992. Den 1 april 1996 lade

Comvik ned sitt NMT-nät och sedan dess erbjuds endast GSM-tjäns-

ter. Comviq ägs till 100 % av Netcom Systems AB som ingår i Kinnevikkoncernen. Vid årsskiftet 1995/96 hade Comviq 422 000 abonnenter GSM-nätet. Netcom Systems AB har tilldelats licens för det nya systemet DCS 1800. Comviq lämnar upplysning om de egna abonnenterna genom sin kundtjänst. Comviq erbjuder på försök en mer komplett nummerupplysning genom Transcom, som också är ett bolag

inom Kinnevikkoncernen. Genom denna försöksverksamhet länmas

upplysning även om abonnenter hos bl.a. Telia.

Telia Mobitel

Telia Mobitel är ett dotterbolag till Telia AB. Mobiltelefonin introdu-

cerades i Sverige på 70-talet när det dåvarande Televerket började att bygga upp NMT-nätet. Telia Mobitel erbjuder tjänster både NMT-

nätet och på GSM-nätet. Sedan Comvik lagt ned sitt NMT-nät är det endast Telia Mobitel som erbjuder NMT- tjänster. Mobitel hade vid månadsskiftet april-maj i år 951 000 abonnenter på NMT-nätet och 560 D0 abonnenter på GSM-nätet. Telia Mobitel har avtal med Telia

InfoMedia om publicering av abonnemangsuppgifter genom

3 16-08}

i

InfoMedias nummerupplysningssystem. Enligt uppgift låter 20-25 %

av Mobitels abonnenter publicera sina abonnemangsuppgifter.

5.2.2 Aktörer och

på katalog- nummerupplysnings-

marknaden

Telia afillrsomrdde InfoMedia

- Verksamheten inom detta affärsområde bedrivs i ett antal olika dotterbolag. Verksamhet baserad på teleadresser finns på flera ställen inom affärsområdet. Bl.a. bedriver Telia InfoMedia Respons nummerupplysningsverksamhet, Telia InfoMedia Reklam ger ut telefonkata-

loger och informationsguider och Telia InfoMedia Interactive till-

handahåller olika elektroniska kataloger.

Telia InfoMedia är det bolag som fullgör Telia AB:s skyldighet att ge

ut katalog och tillhandahålla nummerupplysning. Se vidare avsnitt 4.2

om tillståndsvillkoren och avsnitt 5.4.2 hantering och förädling

om av

abonnentuppgifter.

Telia InfoMedias affärsidé är att utveckla och driva effektiva marknadsplatser i tryckta och elektroniska media, s.k. vägledande media. Basen för verksamheten är huvudsakligen och adressinformanummertion som köps från olika teleoperatörer och efter förädling samt som komplettering med annonser paketeras i olika produkter och tjänster.

Telia InfoMedia Reklam ger bl.a. ut Telekatalogen, lokalkatalogen Din

Del och Företagskatalogen.

Telekatalogen med de Gula, Rosa och vita Sidorna ut i 13 ges ca

miljoner exemplar fördelade på 28 regionala utgåvor. Gula Sidorna är ett annonsfinansierat branschregister över företag. Hushållsdelen, de så kallade vita sidorna innehåller uppgifter privatpersoner i bok-

om stavsordning och de Rosa Sidorna, som är ordnade på samma sätt,

innehåller uppgifter om företag, organisationer och myndigheter.

Grunduppgifterna namn, adress och telefonnummer införs utan - särskild avgift i de vita och Rosa Sidorna. För tilläggsuppgifter och uppgifter om abonnenter hos andra operatörer än Telia, som InfoMedia inte har avtal med, samt uppgifter i de Gula Sidorna utgår

särskild avgift. InfoMedia har avtal med Telia Mobitel, Telia, Tele-

nordia, MFS och Tele2 om publicering av abonnentuppgifter. Tele2:s avtal omfattar endast publicering i Telekatalogen. Avgiften per abon-

nemang är lägre om avtal har träffats mellan operatören och Infomedia än om abonnenten själv skall ombesörja publicering. Enligt en grov uppskattning låter ca 10 % av abonnenterna hos Comviq och Europolitan på egen bekostnad publicera sina uppgifter genom Telia

lnfoMedias försorg. Av Telia Mobitels abonnenter låter 20-25 %

publicera sina uppgifter.

F.n. erbjuder InfoMedia kostnadsfri publicering av e-postadress.

Enligt uppgift har ca 3 000 anmält att de vill ha sin e-postadress införd i kommande katalog.

Utöver abonnemangsuppgifter innehåller Telekatalogen bl.a. hälso-

och sjukvårdsinformation, information om respektive kommun och

räddningsinformation.

Din Del är en lokal telefonkatalog som är uppbyggd på samma sätt

som Telekatalogen. Den ges ut i ca fem miljoner exemplar fördelade på ca 200 utgåvor över hela Sverige.

Företagskatalogen är en katalog för näringslivet. I den finns 175 000 företag representerade med adress- och telefonuppgifter.

De tryckta katalogerna, som delvis är reklamfinansierade, delas ut kostnadsfritt till abonnenterna.

Telia lnfoMedia Interactive ger bl.a. ut kataloger olika elektroniska

media. Exempel på produkter är den elektroniska NummerGuiden, online tjänster och kataloger på CD-ROM.

Telia TeleResp0ns AB erbjuder ett flertal informations- och service-

tjänster. Störst är Telia Nummerupplysning. Nummerupplysningen ger, dygnet runt, information om nummer och adresser men kan även

‘° I april 1996 uppgick avgiften för publicering av extra uppgift i de vita sidorna till 257 kr inkl. reklamskatt och moms. Samma avgift utgår för införande av abonnemangsuppgift i de vita eller Rosa Sidorna för de abonnenter som har abonnemang hos operatör som inte har tecknat avtal med InfoMedia om publicering.

L

hjälpa till med att hitta rätt bland offentliga myndigheter och lämna uppgifter ur Gula Sidorna. Nummerupplysningen kan även inforge mation om nummer- och adressuppgifter från utlandet.

Sema Group InfoData AB

InfoData, som ingår i Sema Group-koncemen, bedriver verksamhet med inriktning på informationstönnedling. Verksamheten bedrivs i de tre affársområdena informationsdatabaser InfoTorg, distributionstjänster bl.a. EDI och e-post och tjänster för direktmarknadsföring. InfoTorg innehåller bl.a. katalogdatabaser. En sådan katalogdatabas, som tillhandahålls via publika och privata nätverk, är Telia InfoMedias Telekatalogen med uppgifter om företags- och privatabonnenter. F.n. är denna databas tillgänglig för ungefär hälften lnfoTorgs av ca 60 000 användare. Katalogen distribueras via datakoppling till en Telia InfoMedias register. Tjänsten utnyttjas offentlig förvaltning av och företag. Sema Group fungerar alltså återförsäljare till som en Telia lnfoMedia när det gäller nummerupplysning.

SITO Svenska IT-fbretagens organisation

SITO f.d. Leverantörsföreningen kontor och

data är en intresse-

organisation för svenska lT-företag består 250 företag. som av ca Under flera år har SITO gett ut katalog med telefaxnummer en tidigare bl.a. under namnet Faxkatalogen. Katalogen ut under ges nu nanmet Svenska IT-boken och har upplaga på 100 000 en ca exemplar. Förutom telefaxnummer är det möjligt att föra in exempelvis olika e-postadresser. SITO planerar även att katalogen på CDge ut ROM samt att göra den tillgänglig via Internet.

Bonnier Telenor Företagsinfo AB

Bonnier Telenor Företagsinfo AB är ett informations- och mediaföretag. Bolaget ägs sedan årsskiftet 1995/96 av Telenor Media AB 2/3 och Bonnier Affársinfo AB 1/3. Telenor Media är norska ett av staten helägt katalog- och nummerupplysningsföretag och dotterbolag

Priset för nummerförfrågan uppgick i april 1996 till 11:25 kr/minut inkl. moms. Debitering sker varannan sekund med 37,5 öre inkl. moms.

till Telenor. Bonnier Telenor Företagslnfo ger ut Stor-Tele, som är en rikstäckande katalog för näringslivet. Den innehåller bl.a. alfabetisk

förteckning över företag och myndigheter, inkl. kompletta adress- och teleuppgifter. Bolaget köper inga uppgifter från Teliakoncernen utan har byggt upp en egen nummerdatabas som uppdateras kontinuerligt.

Nanm, adress, telefonnummer, faxnummer och e-postadress utgör

basen i katalogen. Katalogen ges ut både i tryckt och elektronisk form

och finns även på Internet sedan november 1995.

Lokaldelen i Sverige AB

Lokaldelen är en lokal telefonkatalog som ges ut av Lokaldelen i

Sverige AB. Lokaldelen i Sverige AB är ett gammalt familjeföretag

Telenor Media AB vid årsskiftet 1995/96 köpte en tredjedel av. som Lokaldelen med 150 olika katalogdelar täcker framför allt södra och västra Sverige. Den är annonsñnansierad och ges ut gratis i två miljoner exemplar. Katalogen innehåller förutom abonnentförteckning

med privatpersoner och företag i alfabetisk ordning bl.a. information

hälso- och sjukvård, kommunal service och ett register med föreom

tag ordnade efter bransch. Abonnentuppgiftema, de vita sidorna, köps

av Telia InfoMedia.

Europolitan AB

Europolitan AB tillhandahåller nummerupplysning för sina egna abon-

nenter. Kundtjänsten håller öppet varje dag dygnet runt. Man lämnar upplysning om sina egna abonnenter och kan genom direktaccess till Telia InfoMedias nummerdatabas även lämna upplysning om Telias

abonnenter.

Informationsmäklarna i Sverige AB

Informationsmäklarna bildades hösten 1994 och är ett från teleoperatörerna fristående bolag. Bolaget arbetar som informationsförmedlare

och har bl.a. nummerupplysningstjänst. Denna tjänst förmedlas f.n.

en endast till Tele2:s kunder. Alla Tele2:s kunder når Informations-

mäklarnas nummerupplysning på ett särskilt nummer. Nummer-

Samma bolag som köpt in sig i Bonnier.

förfrågningarna besvaras manuellt. Informationsmäklarna har direkt-

access till Telia InfoMedias grunddatabas för nummerupplysning. Man

har inte tillgång till den mer utvecklade databasen Telias Num-

som

merupplysning själv utgår ifrån. Informationsmäklarnas upplysnings-

tjänst är inte bemannad dygnet runt. När den är Obemannad slussas

trafiken enligt överenskommelse till Telias Nummerupplysning. Informationsmäklarna använder ett söksystem grundar sig på

som Tph 28 som är den standard som används vid internationell nummer-

upplysning. Telia använder ett annat söksystem i dagsläget

som man

inte ger tillgång till. Förfrågningar hemliga dirigeras till

om nummer ett särskilt nummer inom Telia.

5.3 Internationell

nummerupplysning

Vid internationell samverkan kring nummerupplysning används en

standard som utvecklats av det europeiska standardiseringsorganet for

telekommunikation CEPT. Standarden benämns Tph 28 i CEPT och i internationella teleunionen ITU-Tzs terminologi benämns standsamma ard E.115. Tph 28 är en enklare standard än X.5OO med färre funktioner och enklare struktur och därmed också effektivare och snabbare. 1995 var ett tjugotal länder anslutna till samverkan kring nummerupplysning med Tph 28, däribland samtliga EU-länder. Denna samverkan inleddes omkring år 1989 med start i de nordiska länderna. När franska, tyska och brittiska telebolag anslöt sig uppnåddes den kritiska massa som i sig ytterligare tillväxt. genererar

Enligt uppgift från Telia tar det åtskilliga år innan X.500-standarden uppnår den prestanda som krävs för att skall kunna bygga distriman buerade X.500-kataloger för nummerupplysningstjänst inom Sverige.

5.4 Hantering av teleadresser inom Telia

Inledning

Även den svenska telekommunikationsmarknaden om är avreglerad och i princip alltid har varit öppen för konkurrens har Telia haft de ett facto monopol. Telia har det överlägset största antalet abonnenter. Televerket och därefter Telia InfoMedia har gett ut och alltjämt ger ut den tryckta Telekatalogen. Även nummerupplysning har ingått och

ingår alltjämt i verksamheten. Nummerhanteringen inom Telia präglas

fortfarande av den tid då Telia eller Televerket i praktiken var ensam operatör på den svenska marknaden. Abonnemangsuppgifterna förädlas och hanteras kommersiellt på olika ställen i koncernen. De bolag, utanför Teliakoncernen, som i dag ger ut kataloger med uppgifter om

privatpersoner eller som tillhandahåller nummerupplysning med bl.a. sådana uppgifter är starkt beroende av Telias abonnentuppgifter. Möjligheten att skapa en katalog eller att erbjuda nummerupplysning

på kommersiella villkor utan tillgång till Telias abonnentförteckning måste i dagsläget bedömas vara mycket liten.

5.4.2 Hantering och förädling teleadresser inom

av

Telia

Här skall kortfattat beskrivas hur abonnentnummer hanteras och förädlas inom Teliakoncernen.

Abonnenten tilldelas ett telefonnummer i samband med att abonnemang tecknas med Telia Mobitel, Telia Nära eller annat marknads-

bolag som ingår i Teliakoncernen. Samtidigt med att abonnemang

tecknas ingås även ett avtal med Telia lnfoMedia om publicering av teleadresser.

För att hålla reda på anläggningsadresser för Telia ett särskilt anläggningsregister med uppgifter om sina abonnenter TAD och LOKUS. Detta register har inte har skapats för publiceringsändamål. Den oförädlade informationen säljs härifrån en gros. F.n. är det endast Telia lnfoMedia som köper abonnentuppgifter härifrån för vidare förädling

och publicering. Telia lnfoMedia betalar samma pris som en extern part har möjlighet att köpa för.

Telia lnfoMedia har en stor registerhållningsorganisation där abon-

nentuppgifterna förädlas på olika sätt före publicering och vidare-

försäljning till andra konkurrerande katalogutgivare m.fl. Den förädlade informationen publiceras av InfoMedia i en lång rad olika former. Publicering sker i papperskataloger, elektroniska kataloger och genom

nummerupplysning.

Förädlade abonnentuppgifter säljs inte bara till andra utomstående

katalogutgivare eller nummerupplysningsföretag utan även exempelvis

till olika direktreklamföretag.

Telefonnumrets väg

Rf’an Afl2irsn10jIigI1eler Afl2irsre1ation A jfärsrelation

a"l5E§"i"g5

Färädlirzg register . }

âEUS Nummerregister

Telia

lnfoMedia

Telia Mobitcl

Namnet

.

l"elc2

A

§::t:;,m

§;;,

o

R

E-post i Nummer Lokaldclcn :————‘ "pmysning Nummer-

Holm one/1:r fl I lnfomlalions UPI"/5""8

maklama Europolilan

% 4. i V . V

Q

lnfofurg Scum

svenska Bonnier

ll-b0ken SITO SW- l ck

Bilden visar översiktligt och utan anspråkpå exaktheteller fullständighet något om relationerna fir nummerhantering. Råvaran till vänsterir respektiveföretagsabonnentñrteckning. l vissa fall existerar en añärsrelationmellan teleoperatörenoch Telia lnfoMedia. Det kan även finnas en afñrsrelation mellan Telia InfoMedia ochabonnenten.Mittrutan visar detgemensammanummerregistret. Något verkligt gemensamt sådant existerarinte idag, Telia lnfoMedias register ir det som kommer närmast, dock utanatt vara fullständigteftersom avtal inte finns medalla operatörer. Högra delen av bilden illustrerar hur nummeruppgiflema ger añirsmöjligheter för många aktörer. I vissa fall finns en affiirsrelation medTelia InfoMedia, i andrafall gör det inte det.

5.5 Pågående samarbete mellan teleoperatörer

I syfte att kunna erbjuda marknaden kompletta telefonkataloger och en komplett nummerupplysning har Telia lnfoMedia tagit initiativ till ett samarbete med ett antal teleoperatörer. Förhandlingar och diskussioner

har pågått under det senaste halvåret. Under denna tid har ett kontraktsförslag bestående av ett ramavtal med ett antal bilagor

utformats av Telia InfoMedia och presenterats för teleoperatörer som har abonnenter i någon större omfattning. Avtalet innebär att Telia Inf0Media på uppdrag av teleoperatör åtar sig att publicera teleadresser i lnfoMedias katalog- och nummerupplysningssystem. Förslaget innebär att operatörerna tillsammans med armonsörer och användare betalar de totala kostnaderna för systemet.

Som tillägg till avtalet om publicering av teleadresser erbjuder InfoMedia vissa mertjänster. Dessutom erbjuds operatörerna tillgång till lnfoMedias nummerdatabas för egen nummerupplysningstjäxist. För dessa frivilliga tilläggstjänster utgår särskild ersättning. Slutligen ingår det som en del av avtalstörslaget att operatören till InfoMedia kan överlåta rätt att kommersiellt utnyttja teleadressinformation rörande abonnenter samt överlåta rätt att återförsälja information ur nummerdatabas till tredje part. För detta utgår i så fall ersättning till operatören.

éifégmrzibn

namram

:sam: v-iem m: m:

6 Datakommunikationsmarknaden

6.1 E-post

Med elektronisk post e-post förstås ett meddelande som med data-

kommunikation överförs från till en annan via datorer. en person

Överföringen innebär normalt att meddelandet lagras så att mottagaren

kan välja tidpunkt när meddelandet skall läsas. Lagring sker för varje

e-postadress i en datorbaserad brevlåda. Elektronisk post adresseras

logiskt till mottagaren. I stället för kan adress till funktion i

person

organisation användas, det är i normalfallet fortfarande en mänsk-

men lig mottagare.

Elektronisk post har funnits i över tjugo år, men har först på senare tid börjat användas av större grupper i samhället.

Elektronisk post används i många fall huvudsakligen internt inom organisationer, ibland innefattande många olika delar av ett större

företag eller koncern. Produkterna för e-post finns då till exempel i ett lokalt nät. De flesta e-postprodukter använder en egen, märkesbunden adresseringsmetod. sammanhållen organisation är adressering inte

I en

något större problem, samma produkt för elektronisk post används

normalt alla och i systemet finns det ofta en katalogfunktion for av intern användning.

Elektronisk post som går mellan olika, fristående organisationer krä-

att sändare och mottagare använder adressering som båda parter ver kan hantera. Det egna e-postsystemet måste översätta sina adresser till

något adressformat som förstås av mottagaren. Översättning görs av

utrustning som kallas gateway.

De vanligaste formerna för utbyte elektronisk post mellan friståen-

av de organisationer är Internet Mail och X.400.

Internet

Internet består av ett stort antal sammankopplade nät datorer. Sättet av

att koppla samman näten gör att Internet fungerar utan stor administration. Reglerna för hur sammankoppling

sker och hur nätet skall funge-

ra beslutas av Internet society och Internet Engineering Task Force IETF. En mycket vanlig tillämpning på Internet är elektronisk

post,

Internet Mail. Informationsspridning i nyhetsgrupper och med world-

wide-web är andra stora användningsområden.

X.4OO

X.4OO är beteckningen på en standard för meddelandehantering. Standarden definierar bland annat adressering elektronisk

av post.

X.4OO som teknik för elektronisk post har inte nått omfattning

samma som Internet Mail. X.4OO används i många system inom EU, bland annat där samverkan behövs mellan medlemsländernas myndigheter.

Memo

Memo är ett system för elektronisk vuxit fram inom post som svensk storindustri. De flesta storföretagen använder Memo och företagens Memonät är sammankopplade via Postnets tjänst Memonet. Memo är

i detta sammanhang inte att betrakta standard likvärdig med

som en

Internet Mail eller X.400. Memo har ett fungerande katalogsystem och

behandlas därför inte i detalj i utredningen.

6.1.1 E-postadresser

Adressering av mottagare och avsändare elektronisk är beroav post

ende av vilken teknik som används. De vanligaste allmänt tillgängliga

systemen använder för adressering följande format:

Internetadresser: anna.andersson@markavd.kompaniet.se

-

Informationen till vänster om @-tecknet betecknar adressaten. Det kan som i exemplet vara ett personnamn, olika former förkortmen av ningar är också vanliga. Det står till höger är organisationssom bunden information kallas domäner. som

är hierarkiskt ordnad från höger till vänster där .se står för Domänen Sverige, och det står till vänster är huvuddomäner i svensom om .se Huvuddomänen kan delas i underdomäner subska Internet. upp

domäner enligt domäninnehavarens önskemål. Det kan finnas flera

subdomäner i en hierarki.

I vissa fall kan domänen e-postoperatör. Detta gäller till exem-

vara en pel när individ abonnerar på brevlåda hos någon operatör. en en

X.400-adresser: -

Även XAOO-adresser innehåller information adressatens namn och om domäner. Till skillnad från Intemetadresser har de i adressen om

ordning ingen betydelse. I stället har varje ele-

ingående elementens

beteckning enligt nedanstående exempel.

ment en

GN: förnanm anna SN: andersson efternamn

O: marknavd organisation del av domän,

underdomän till P

P: kompaniet privat domän, oftast företagsnamn

A: 400net administrativ domän, e-postoperatör C: land Sverige se

Det finns möjligheter konvertera mellan Internet- och X.400 formaatt Standardisering

ten. Arbete pågår inom ITS Informationsteknisk

definiera hur konvertering bör gå till. ‘° arbetsgrupp Agl2 med att

Domäner, registrering och domäninnehavare

undvika adresskollisioner krävs registrering av domäner. I

För att

Sverige registrerar KTH alla utdelade Internetdomäner och på uppdrag

Standardisering även X.400-domäner

av ITS Informationsteknisk

såväl ADMD som PRMD.

9 Ett framtida mål är även att inte skall behöva ange administrativ man X.400-adress. När administrativ domän ingår i adressen måste domän i en varje i domänen byta e-postadress organisationen väljer en annan person om operatör, vilket kan bli kostsamt.

En överenskommelse har träffats mellan operatörer, Post- och telestyrelsen och ITS angáende regler för tilldelning domänadresser i av Sverige. I överenskommelsen, till del föreslås bli svensk stansom en dard behandlas adresstilldelning och översättning X.400- och av Internetadressering. ITS arbetsgrupp Ag12 förvaltar regelverket och

tar upp tvistefrágor vid registrering.

Domäninnehavare är den som har registrerat domän. Underen domäner och individadresser inom domänerna fördelas domäninneav havaren. I Sverige är företag och organisationer normalt registrerade under se Det förekommer även att företag är verksamma i som Sverige är registrerade utomlands, t.ex. IBM.c0m.

I slutet av 1995 var över 10 000 Internetdomäner utdelade och Ökningstakten ca 1 SOO/mänad. KTH publicerar alla registrerade domäner i en databas tillgänglig på Internet, där uppgift finns om registrerat domännamn och till vilken organisation namnet är utdelat. Kontaktperson finns inte i registret, därmed undviks att det bildar ett personregister.

Några olika typer av domäner:

ADMD adminstrativ normalt sett allmänt tillgänglig domän i

X.400, till exempel 400net, fungerar även som en

tjänst för meddelandeförmedling

PRMD privat domän för företag/organisation

pi.se Personal Internet, exempel pä publik, dvs. allmänt tillgänglig domän på Internet, erbjuder kunder adresser

ericsson.se exempel på privat domän dvs. för företagets eget

bruk

pp.se speciell domän för de privatpersoner vilka önskar registreras oberoende operatör. All registrering av under pp.se sker hos respektive operatör.

Domäninnehavare kan vara ett tjänsteföretag som erbjuder e-posttjänster t.ex. Algonet, Personal Internet, Swipnet och delar ut som adresser till sina kunder. Dessa domäninnehavare är också e-postoperatörer. I fortsättningen benämns dessa publika domäner.

Domäninnehavare är också det företag/organisation som har en egen domän t.ex. Ericsson. Dessa domäner benämns privata, oavsett om

det är ett privat företag eller en myndighet. I detta fall är det organi-

sationen själv som är den som har kunskap om e-postadresserna. E-

postadresserna kan jämföras med interntelefonnummer i en företags-

växel, med den skillnaden att det bara i undantagsfall fimis en motsva-

righet till växeltelefonist för e-post.

Det finns en speciell domän för privatpersoner vilka inte ingår i någon tjänsteleverantörs domän PP. En diskussion pågår mellan operatörer

om organisation av privatpersoners adresser i domäner.

Av ovanstående beskrivning av begreppet domäninnehavare framgår att det inte alltid är e-postoperatören som har kunskap om e-postadres-

serna utan att det är den som ansvarar för domänen eller ibland för subdomänen som har denna kunskap.

6.1.2 E-postoperatörer

Operatör kallas i detta sammanhang den som erbjuder datakommunikationstjänst.

Internetoperatörer

Koppling till Internet erbjuds i Sverige i dag av Tele2/Swipnet,

Unisource/Telia, Telecom Finland och Global One allians mellan

Sprint, Deutshe Telekom och France Telecom. Universitetsnätet Sunet har samtrafik med dessa och med de internationella näten. Dessa kan betecknas som svenska huvudoperatörer för Internet och har egna förbindelser till det globala Internet. Förutom de ovan nämnda Internet-operatörerna finns ett stort antal mindre företag som säljer Internettjänster som återförsäljare till dessa. Hit hör företag som Algonet, Personal Internet och åtskilliga fler.

Det är även möjligt att ha en Internetförbindelse via utländska bolag, eller som en del av s.k. VAN-tjänst value-added-network. Ett exempel är Compuserve.

X.400-operatörer

En X.400 ADMD är en operatör för sina anslutna kunder, såväl organisationer som är anslutna i form privata domäner PRMD, av som enstaka brevlådeabonnenter. ADMD förmedlar e-post till andra anslutna kunder.

I Sverige erbjuds ADMD bl.a. Postnet SIL, Telia/Unisource

av

400net, Global One ATLAS. Dessa har samtrafik sinsemellan och

förmedlar även trafik till och från Internet kunden så önskar. om

Universitetsnätet Sunet har även ADMD-tjänst fir sina kunder.

en

Denna har endast i begränsad omfattning samtrafik med andra

ADMD.

Internationella ADMD förekommer också i Sverige. I 1996

mars uppges fjorton ADMD verksamma i Sverige i någon grad. vara

1 EDI-adresser

EDI electronic data interchange innebär kommunikation standar-

- - av

diserade dokument mellan olika datorer, t.ex. order-fakturering och liknande tillämpningar. För användning EDI mellan större antal

av ett aktörer krävs att adresser återfinns i katalog. Detta liknar behoven för elektronisk post men skiljer sig även på vissa punkter. Exempelvis ser

en lämplig hierarki över adresser ut på ett annat sätt för EDI och det

är helt avgörande att det kan ett och inte märmiska vara program en som söker kataloguppgifter.

Flera företag förmedlar EDI-trafik i Sverige.

6.2 för

Katalog e-postadresser m.fl.

datakommunikationsuppgifter

I de kretsar där elektronisk post funnits längre är elektroniska katalog-

funktioner etablerade. Ett exempel på detta är Umdac har eleksom tronisk katalog för användare i Sunet vid universitet- och högskolor.

De företag som använder Memo har omfattande katalog i Memo-

en

net. För nytillkomna e-postanvändare är det sämre ställt med katalogfunktion och något initiativ på nationell nivå har inte tagits. Se bilaga

2 Kartläggning över tekniska frågor och exempel på några katalogprojekt för översikt över pågående katalogprojekt.

Elektroniska kataloger kan byggas upp centralt d.v.s i en enda databas eller distribuerat med flera samverkande delkataloger. Organisationer kan skapa egna kataloger eller låta en operatör sköta den.

6.2.1 Tekniker för elektroniska

kataloger

x.500

X.500 är en standard för elektroniska kataloger som beskriver hur

kataloger kan samverka med varandra. Standarden beskriver hur information lagras uppbyggd i en hierarki, s.k. trädstruktur. Denna

brukar illustreras som ett upp-och-nervänt träd och den högsta nivån i hierarkin kallas för trädets rot. Delar av trädet kan lagras i olika

datorer med katalogprogramvara. Standarden beskriver hur dessa

kataloger vidarebefordrar frågor sinsemellan och hur sökning sker m.m. Ett problem är att det kan vara svårt för sökverktygen att hantera sortering efter svenska alfabetet på ett korrekt sätt.

Se vidare bilaga 2 Kartläggning över tekniska frågor och exempel på

några katalogprojekt .

Indexbaserade kataloger

X.500-standarden hanterar dåligt uppgiften att hålla reda på i vilken av många kataloger som information om en sökt person finns.

Inom Internet utvecklas söksystemet Whois + + som genom indexering

av innehållet gör det lättare att hitta till rätt katalogdel.

Teknik och produkter när det gäller elektronisk katalog har inte kommit lika långt i utvecklingen.som produkter för elektronisk post. De

produkter som finns, är i ytterst få fall provade i driftssituationer i

samverkan med andra produkter.

Kataloger kan nås antingen med speciella sökprogram eller genom att

man skickar förfrågningar i ett e-postmeddelande till katalogen query

by mail. Sökverktyg för world-wide-web på Internet är en form av

sökprogram som förmodligen kommer att bli det vanligaste sättet att nå alla former av elektroniska kataloger.

Sökning på www är främst lämplig för mänskliga sökare och inte för program såsom e-postprogram eller EDI-tillämpningar.

Användning av X.500-kataloger i Sverige

Erfarenheterna av samverkande X.500-kataloger i Sverige är inte

särskilt omfattande. De flesta produkter är installerade används som

huvudsakligen fir att integrera e-postsystem i stora organisationer där en vildvuxen flora av e-postsystem brett ut sig. Katalogprodukterna

används i dessa fall både för att integrera de olika e-postsystemens

interna kataloger också hjälpmedel hitta rätta nätadresser

men som att

för postñrmedlingen.

Katalogoperatörer katalogtillhandahållare

-

Den som erbjuder katalogtjänst kallas i det följande för kataloghállare.

Publika kataloger för elektronisk post finns endast i liten utsträckning

idag. Flera företag har aviserat planer på sådana, bl.a. Postnet och Telia. E-postsystemet Memo har länge haft katalog för sina

en

användare. Enkla kataloger har lagts tillgängliga på Internet

upp av

bl.a. AU-system. Toppledarforums upphandling elektronisk handel

av

med krav på X.500-katalog har drivit på marknaden för publika tjänster inom detta område, vilken tidigare har varit trög.

Postnet förbereder publik katalogtjänst enligt X.500 med innehållet i

Memokatalogen som bas. Postnets katalog kommer att samverka med

en katalog för certfikat för öppna nycklar. Vem helst kan söka i som katalogen, som kommer att vara tillgänglig för sökning såväl från

www-sökverktyg som med sökning medelst e-postmeddelande.

Telia aviserar en publik katalogtjänst under 1996 under Telia

namnet

Directory. Det kommer att vara flera olika X.500-kataloger för olika ändamål bl.a. för EDI, för ID-CA certifiering ID och för tjänst

av för elektronisk handel.

Sema Group Infodata driver SPAR-registret. Företaget har även

en Memotjänst med ca 3 000 Memoanvändare och EDI-tjänst förutom ett

antal andra informationstjänster. Det finns planer att starta katalog-

verksamhet för e-post under 1996.

Datacentralen vid Umeå universitet U mdac driver sedan många år

en elektronisk katalog för svenska universitet och högskolor. Denna har

även kopplingar till det internationella universitetskatalog-projektet

Paradise. Uppgift finns om e-postadress till alla anställda. Det är institutionemas ansvar att hålla uppgifterna aktuella. Katalogen ges

även ut i tryckt form.

Som tidigare nämnts är det KTH som ansvarar för registrering av alla e-postdomäner. En förteckning över dessa domäner är tillgänglig i

elektronisk form. Den gavs ut i pappersform 1994 under namnet Svenskt adressregister men växer nu så fort att pappersregister inte

längre är realistiskt.

Teliaägda konsultföretaget AU-system har på ett enkelt sätt skapat en e-postkatalog med hjälp av självregistrering genom att öppna en

world-wide-web-sida för ändamålet. I maj 1996 fanns över 42 000

användare registrerade. Kvaliteten på uppgifterna kan vara tveksam eftersom inaktuella adresser inte tas bort. AU-system arbetar

emellertid med att öka kvaliteten genom att det görs en kontroll av inlagda uppgifter. Företaget diskuterar att göra en regelbunden aktualitetskontroll.

För att undvika missbruk är antalet träffar vid varje sökning

begränsat.

6.2.3 Svenskt

Katalogforum

Flera företag erbjuder eller kommer att erbjuda katalogtjänster på en

fri marknad. Det är samtidigt viktigt för den som söker en uppgift att

känna till var uppgiften finns. Därför är det av yttersta vikt att de som erbjuder datorbaserade kataloger kan finna former för att dessa att samverka. Det krävs överenskommelser i såväl tekniska som administrativa och ekonomiska frågor.

Under arbetet med utredningen har företag och organisationer som

varit inblandade i diskussioner sett ett behov av ett forum for samverkan. Sådana fora finns i flera andra länder i olika former. Se kapitlet 7 om förhållanden i andra länder.

Den 23 maj 1996 bildades Svenskt Katalogforum. Föreningen skall enligt stadgarna vara ett organ för samverkan mellan

tjänsteleverantörer inom området information elektroniska om adresser, såsom telefoni, telefax, mobitex, Internet och liknande tjänster och produkter.

Föreningens styrelse består av ordförande Lars Save, Bonniers

Affärsinformation AB, vice ordförande David Philipsson, Telia

Infomedia Content Centre AB, Rolf Nordqvist, Sema Group Infodata

AB, Stefan Lindholm, Posten Sverige AB, Rolf Edberg SITO och

Bengt Person, Lokaldelen i Sverige AB. Hans Ivan Bratt, SITO är utsedd till föreningens sekreterare. Dessa företag utgör föreningens

första medlemmar.

Medlem i föreningen kan den bli som är utgivare av elektroniska eller pappersbaserade kataloger för primärt elektroniska adresser. Full

medlem är alltså den som har ett ekonomiskt intresse i

katalogutgivning. Emellertid är tanken att föreningen skall vara en

samlingspunkt för andra intressenter såsom användare, konsulter och operatörer. Dessa är välkomna som associerade medlemmar.

Föreningen formar grupper som arbetar med olika frågor. En undergrupp diskuterar frågor specifikt för X.500-kataloger och en annan problemställningar som rör andra katalogtekniker som

förekommer främst på Internet. Flera undergrupper är planerade.

Övrig

6.3 datakommunikation

-

nätadresser

Nätadresser kan sammanfattningsvis sägas vara telefonnummer på datornät. De identifierar näten eller datorerna finns på näten. som

Datapak med flera nät bygger på X.25-protokoll, Datexnätet på X.21protokoll, medan Internet bygger på protokollet TCP/IP. Nätadresser kan betecknas som fysiska adresser till datorer eller datornätsväxlar

router eller nod.

I tidigare avsnitt har behandlats de adresser som identiferar

personer

eller datortillärnpningar, dvs. e-postadresser eller EDI-adresser. Dessa kan betecknas som logiska adresser.

6.3.1 IP-adresser

Varje datornät skall anslutas till Internet måste tilldelas en som nätadress, s.k. IP-adress. Denna tilldelning administreras i Sverige av

KTH. Kopplingen mellan den fysiska adress som IP-adressen utgör och den logiska adress som domänema utgör sker i tabeller som kallas Domain Name Systems DNS. Varje domän måste återfinnas i någon DNS och Internets protokoll definierar hur sökning sker från en DNS

till arman. Den som är Internetoperatör måste se till att kundernas en IP-adresser och domäner finns i någon DNS.

6.3.2 Nummerplan X.121

Nummerplanen för datanät X. 121 används vid kommunikation över

datanät bl.a. enligt standarderna X.25 och X.2l.

Standarden X.25 beskriver paketförmedlande datanät. Denna standard

används Telia för Datapak. Publika X.25-nät förekommer även hos av andra operatörer, t.ex. Global One och Tele2. Privata, slutna X.25-nät

finns bland annat hos stora myndigheter med rikstäckande nät, t.ex. Riksförsäkringsverket. För uppkoppling från en X.25-abonnent till en

krävs kunskap abonnentnummer på liknande sätt som annan om telefonnummer.

Behovet förteckning över X.121-adresser bedöms av utredaren som av litet. X.25 har funnits i många år och expanderar inte. Någon

efterfrågan kataloguppgifter har inte framkommit. Datexnätet som

av använder protokollet X.21 har inte expanderat på länge varför det inte finns anledning till särskilda åtgärder för att sprida dessa adresser heller.

6.3.3 ISDN

ISDN tjänst för kopplad, digitalt Överförd data och telefoni. är en

ISDN snabb 64 kbit/s eller snabbare data- och faxkommunikation

ger

och telefoni och kan användas att sammankoppla privata telefonväxlar.

ISDN-tjänsten används även för videokommunikation, en tillämpning som ökar snabbt i och med att utrustning till relativt låg kostnad kan

anslutas till persondatorer PC. Varje ISDN-abonnent har ett nummer används vid uppkoppling. Detta nummer kommer ur samma

som

nummerserie som telefonnummer och kan därför inte skiljas från telefonnummer. I detta betänkande hanteras ISDN-abonnemang som vanliga teleabonnemang. Behovet sökning ISDN-nummer är av av ännu inte stort, men bedöms vara ökande. ISDN-abonnenter bör

erbjudas att införas i telefonkatalog på sätt

samma som telefonabonnenter.

7 i andra länder

Kataloger

7.1 Översikt från några andra länder

Nedan följer några exempel från andra länder. Ett intressant exempel är Danmark som har en av mycket få allmänna publika tjänster för e-postkatalog där man tagit hänsyn till uppdateringsansvar.

Danmark

l Danmark har Forskningsministeriet kommit överens med ett tiotal epostoperatörer om att dessa skall samla in adressuppgifter från sina

kunder och hålla dessa uppgifter tillgängliga för varandra så att de av

var och en kan göras tillgängliga för allmänheten i katalog.

Överenskommelse finns regelbundet

om utbyte av adressuppgifter, specifikation av utbytesfonnat samt överenskommelse om

adresstruktur för X.400- och Internetadresser, där Internetdomän motsvaras av PRMD. Vidare skall varje e-postoperatör på något vis

erbjuda sina kunder tillgång till katalog.

Praktiskt är uppgiften att hålla med katalog löst på så vis att Telekom

Danmark genom uppdrag till DanNet driver en X.500-baserad katalog

for samtliga operatörers räkning. Det få publika kataloger

är en av med fastställda kval itetskrav existerar. Även den inte är kund som som hos någon av de operatörer som ingår i samarbetet kan leverera sina

adresser till den gemensamma katalogen. Uppgifter samlas in på

många olika sätt.

Alla operatörer har möjlighet att erbjuda katalogtjänst med den gemensamma databasen som grund.

Systemet som används bygger på Digitals Mailbus400 system. Sökning kan ske med X.500-baserade sökverktyg, men även med

www-läsare och flera andra sökmöjligheter på Internet och genom att

skicka ett e-postmeddelande query-by-mail. Möjlighet att söka direkt

från e-postprogram som cc:Mail och MS-mail finns också.

Uppgifter hämtas från operatörer vilka inhämtar data från sina kunder. Filer med uppgifter har levererats direkt från företag och organisationer eller från enskilda användare med e-post eller fax.

Den danska katalogen innehåller följande information:

O För en organisation: Organisation: företags/organisationsnamn, postadress, -

telefon- och faxnummer och e-postadresser i

epostadresser ingår: X.400, Internet, SNADS, EDI-adress och www.

Organisationsenhet: nanm, e-postadresser

- Person i organisation: Nanm, titel, e-postadresser -

O För en privatperson Namn ev. med titel, postadress, telefon- och faxnummer och e-postadresser.

I det fall sökning sker med hjälp av www är alla Internetadresser och www-adresser aktiva klickbara.

I november 1995 innehöll katalogen 70 000 e-postadresser. Ca 25 000 sökningar sker per vecka, till 96% via world-wide-web.

Ett regelverk för uppdatering av katalogen har utarbetats. Varje användare kan själv uppdatera sin uppgift. Automatiska metoder med krypterade nycklar utför bekräftelse att rätt utför person uppdateringen. Enskilda uppgifter uppdateras gratis.

En annan procedur används för företag som vill uppdatera många uppgifter. Detta är en abonnerad tjänst.

Årligen kontrolleras att uppgifter är aktuella. Den som inte besvarar

kontrollfrågan kommer att tas bort katalogen. ur

Telefonkataloger i Danmark tillhandahålls av respektive operatör. Det är fritt för vem som helst att tillhandahålla katalogtjänster. Operatörerna har skyldighet att lämna ut information abonnentdata om till alla på lika villkor.

Finland

I Finland hanteras en nationell katalogtjänst av ett oberoende företag som ägs av Telecom Finland till 30%, av Helsingfors telefonbolag till

30%, av lokaloperatörerna det finns ett flertal i Finland till 30% och

av ett tryckeri till 10%. Företaget ger även ut tryckta kataloger

operatörerna. Alla operatörer har anropsnummer 118 till

nummerupplysningen.

I Finland finns ett samverkansforum. Det är en operatörsdriven

samling och något som kallas Telecommunications Administration

Centre skall vara en oberoende koordinator och ordförande. En första

uppgift är att ge kunder till VANS-töretag elektroniska tjänster ett

likartat sätt att nå kataloguppgifter utan att veta i vilken katalog

uppgifterna finns.

Schweiz

I Schweiz driver kommunikationsdepartementet transportministeriet ett Directory forum. Där finns två kataloger på högsta nationella nivå

DSA i X500-terminologi och en speciallag för namngivning och X.500-kataloger.

Tyskland

Ett dotterbolag till Deutche Telekom ger ut kataloger och håller nummerupplysningstjänst. Dessutom har mobiloperatörerna egna nummerupplysningstjänster för sina abonnenter. Regulatör säkerställer genom lagar, tillstånd och förordningar att nätoberoende

abonnentförteckningar finns tillgängliga, så att det skall vara möjligt att ta reda på en abonnents telefonnummer utan att behöva känna till vilken nätoperatör abonnenten anlitar.

Storbritannien

En nationell nummerupplysning hanteras av BT. Övriga operatörer

förser BT med abonnentdata på frivillig basis. En del operatörer

erbjuder egen nummerupplysning för egna kunder.

Oftel har under tid övervägt att öppna marknaden för en upp nummerupplysning som nu är beroende av databaser som hanteras av BT. Förslaget syftar till att få till stånd en ökad konkurrens på

nummerupplysningsmarknaden. Oftels förslag går ut på att införa ett

system med auktorisation av teleoperatörer och andra aktörer som önskar driva databaser för nummerupplysningsändamál. Utbyte av uppgifter mellan de auktoriserade databasförvaltarna skall ske på vissa villkor. Till auktorisationen skall det vara kopplat en skyldighet att tillhandahålla nummerupplysning.

De aktörer som inte är teleoperatörer skall ha rätt att få tillgång till abonnentuppgifter på samma villkor som teleoperatörerna, för att göra det möjligt för dem att konkurrera med BT. Abonnenterna skall i allmänhet inte kunna vägra att abonnemangsuppgifter länmas ut till de andra aktörerna för nummerupplysningsändamål. För att garantera abonnent att informationen inte missbrukas eller lämnas ut till andra som kan missbruka den skall aktörernas verksamhet vara hårt reglerad.

Frankrike

Uppgifter från en nationell databas hos France Telecom används som grund för såväl tryckta telefonkataloger, nummerupplysning som kataloger åtkomliga med videotex Minitel. Därutöver finns många företag som tillhandahåller gula sidorna. Flera företag tillhandahåller videotextjänster. Nummerdatabasen innehåller inte alla mobilabonnemang.

Genom ett lagförslag, som enligt planerna kommer att antas i sommar, införs regler som ställer krav på operatörerna att lämna i från sig sina adressregister till ett från telebolagen fristående bolag, som skall tillhandahålla nummerupplysning.

Eurescom

Eurescom är en forskningsorganisation för teleoperatörer i Europa. Liksom många andra har man drivit pilotprojekt kring katalog, inventerat vad som finns m.m. Telia Data har deltagit i avsikt att själva använda X.500 for sin egen nummerupplysning.

2 Oftel är den myndighet i Storbritannien som har tillsyn över vissa delar av telekomrnunikationsmarknaden

USA och Kanada

North American Directory Forum NADF är amerikansk

en

organisation, huvudsakligen med operatörer, har till syfte att

som samordna kataloger och utarbeta sätt att hänvisa till varandras

kataloger och ta betalt på ett bra sätt för detta.

NADF är en sammanslutning tjänsteleverantörer operatörer

av som

planerar att gemensamt erbjuda en publik katalogtjänst baserad på X.500-standarder. NADF delar in namnrymnden för USA och Kanada i två delar: en publik och privat. Under den publika delen finns

en

sådant som har någon officiell status, t.ex. delstater, län, företag etc. De privata namnrymderna disponeras helt och hållet respektive

av operatör.

En registrerad enhet kan förekomma i än entry i den publika

mer en

delen. Därför sker registrering utanför den egentliga katalogen.

I USA pågår utanför NADF flera försök med wh0is+ + i stor skala, t.ex. 800 000 poster vid kaliforniska högskolor.

För kanadensiska myndigheter finns ett annat försök med 150 000

användare.

Ytterligare ett intressant exempel från USA är Switchboard, gjort som

de flesta amerikanska telefonkataloger åtkomliga på Internet. Det är gjort på ett sådant sätt att åtkomst till data endast är möjligt styckevis. Programstyrd åtkomst till större datamängder skall vara svårt.

7.2 Europeisk samverkan European IDQ Group och

EDF

Samverkan inom Europa förvaltas av gruppen European International

Directory Inquiry Group EIDQ. Arbetet baseras på ett

memorandum of understanding, vilket specificerat tekniska och operativa frågor. Kommersiella villkor förhandlas bilateralt mellan deltagande katalogoperatörer.

För att diskutera frågor kring nummerplaner finns European

Numbering Forum ENF, med representation från regulatörer, EUkommissionen, standardiseringsorgan, operatörer och användare.

Diskussioner pågår om bildande av ett katalogforum European -

Directory Forum EDF för att ge stöd för avregleringen av

— rösttelefoni och på längre sikt stöd för integrerade tjänster.

Avd III

Overvåganden

8 Statens det

ansvar - offentliga åtagandet

Som framgår av kapitlet om behovsanalys har staten nu lagt fast målen för utvecklingen på hela IT-området. I IT-propositionen framhåller regeringen att kataloger utgör en av grundstenarna fir att möjliggöra en ökad YT-användning. För att uppnå de verkligt stora effektivitetsvinsterna och för att satsningar på IT-området inte skall vara förgäves krävs det väl fungerande kataloger med samtliga teleadresser. Kataloger har också avgörande betydelse för

en nya operatörers möjlighet att slå sig in på redan etablerade marknader. Även inom EU framhålls kataloger utgör det

att viktigaste medlet för

att få tillgång till teletjänsterna. Kataloger kommer därför att ha en

central betydelse för användningen av dessa tjänster på en avreglerad

marknad. Det bör ingå i det offentliga åtagandet att tillförsäkra allmänheten tillgång till information om teleadresser på ett enkelt sätt och på rimliga villkor.

När det gäller att bestämma hur långt det offentliga åtagandet skall

sträcka sig bör stor hänsyn tas till allmänhetens efterfrågan av olika katalog- och teleadressupplysningstjänster. Efterfrågan är inte

densamma på telekommunikationsområdet som på datakommuni-

kationsområdet. Tryckta kataloger och nummerupplysning efterfrågas

i första hand på telekommunikationsområdet. De förslag som

redovisas i det följande bygger på att den enskilde abonnenten skall ha tillgång till tryckt katalog och att detta måste vara en rättighet som

abonnenten kan ställa krav på. Av praktiska skäl måste katalogen vara regionalt uppdelad. Katalogen skall spridas till samtliga användare av det allmänt tillgängliga telenätet som är bosatta eller verksamma inom den region som katalogen täcker. Spridningen skall ske utan särskild

avgift. Även nummerupplysning med information teleadresser hör

om

Prop. 1995/96:125 44 s. 22KOM 95 431 Den framtida utvecklingen fir telefonkataloger och andra teleupplysningstjéinster på en avreglerad marknad.

till de tjänster abonnent skall kunna ställa krav på. Andra former som för distribution teleadresser på telekommunikationsomrádet, t.ex. av via elektroniska media kommer marknaden helt säkert att tillhandahålla tillräcklig efterfrågan finns. om

På datakommunikationsområdet efterfrågas i första hand elektroniska

kataloger.

9 En nationell

teleadresskatalog

När utredningsarbetet påbörjades strävan att skapa nationell

var en

teleadresskatalog, som skulle innehålla samtliga olika typer

av teleadresser som det finns intresse för allmänheten ha

att tillgång till.

En sådan nationell teleadresskatalog behöver nödvändigtvis

inte vara

en fysisk katalog. Det kan lika gärna flera samverkande kataloger

vara som mot användaren uppträder logisk enhet. som en

Innehållet skulle vara teleoperatörernas och domäninnehavarnas

teleadressregister. Endast sådana teleadresser innehavarna vill

som

göra tillgängliga för allmänheten skulle ingå.

Under utredningsarbetets gång har det emellertid framgått det för

att

närvarande inte finns förutsättningar att åstadkomma sådan lösning.

en

I avsnitt 2.9 konstateras skillnader i efterfrågan, presentationsteknik för katalogen och uppgifternas uppkomst när det gäller telefoni respektive datakommunikation. Någon efterfrågan hos den breda

allmänheten att alla slag uppgifter skall finnas på ställe om av samma har heller inte påvisats. När det gäller telekommunikationsområdet är

det dessutom nödvändigt med tryckt katalog, vilket det inte är på

en datakommunikationsområdet.

Av dessa skäl övergavs därför tanken på nationell en

teleadresskatalog. I framtiden talar dock allt för sådan kommer

att en

att förverkligas. Mot bakgrund av det som ovan sagts kommer därför i det följande att föreslås komplett katalog med teleadresser för

en

telekommunikationsområdet och komplett katalog med

en epostadresser på datakommunikationsområdet.

För att katalogerna skall kompletta och användarna

vara ge

tillgänglighet till de uppgifter som erfordras för att telefoni och

datakommunikation skall underlättas måste antal krav ställas. ett l

kapitel 10 till 12 preciseras dessa närmare.

4 16-0873

10 Krav föra

på att teleadressregister

Den som har tilldelats kapacitet i nummerplan för svensk

telefoni eller i nanm- och adressplan för e-post skall föra ett register med de i den egna verksamheten förekommande

teleadressema. Registrets ändamål är teleadressupplysning och

det skall innehålla de teleadresser som adressinnehavarna vill

göra tillgängliga för allmänheten. Det skall inte innehålla

hemliga uppgifter. Registret skall hålla hög kvalitet och vara aktuellt. Förslagen införs i telelagen genom ett antal nya paragrafer.

10. 1 Allmänt

Parallellt med detta utredningsarbete pågår en översyn av telelagen.

Eftersom detta arbete inte är slutfört och behandlat när Katalogutredningens förslag läggs fram har ev. kommande förändringar av telelagen inte kunnat beaktas i detta betänkande.

Det huvudsakliga syftet med den nationella katalogen är att underlätta för alla användare av det allmänt tillgängliga tele- och datanätet att enkelt nå varandra. Ändamålet är således

adressupplysningsändamål. All insamling och bearbetning av uppgifter skall ske med hänsyn till

detta ändamål.

Uppdelningen mellan telekommunikationsornrådet och datakommunikationsområdet har gjorts utifrån teleadressernas härkomst. De

teleadresser som härrör från den svenska nummerplanen för telefoni

omfattas av kraven som riktas mot telekommunikationsområdet medan de teleadresser som härrör från någon publik namn- och adressplan för e-post omfattas av kraven som riktas mot datakommunikationsområdet. Registerkravet skall gälla samtliga teleadresser som kommer från någon av ovanstående planer och omfatta även redan utdelade teleadresser.

10.2 Telekommunikationsområdet

Som ovan nämnts är det lämpligt att i detta sammanhang göra en avgränsning av telekommunikationsornrådet utifrån den svenska nummerplanen för telefoni E.164. Nummer från denna nummerplan används i dag för såväl taltelefoni på de fasta och mobila telenäten, ISDN, telefax som för personsökare.

I Post- och telestyrelsens föreskrifter framgår att den, som har tillstånd att tillhandahålla telefonitjänst eller mobil teletjänst som kräver nummerkapacitet, efter prövning kan tilldelas eller reserveras sådan kapacitet i nummerplanen. Även andra med jämförbara behov kan tilldelas kapacitet. Det är dessa operatörer som har en sådan relation till abonnenten eller innehavaren av teleadressen att en hög kvalitet på registren enkelt bör kunna upprätthållas.

Samtliga operatörer som har tilldelats nummerkapacitet i den svenska nummerplanen för telefoni föreslås ha skyldighet att hålla register över samtliga i den egna verksamheten förekommande teleadresserna som adressinnehavarna vill göra tillgängliga. Registret skall innehålla uppgifter om teleadress, namn och postadress. Registret skall ständigt vara aktuellt, vilket innebär att berörd operatör kontinuerligt åläggs att uppdatera registret. Utredningen föreslår att det införs ett antal nya paragrafer i telelagen och den här föreslagna bestämmelsen införs i förslagets 20 b § första punkten.

Kravet omfattar både tillståndspliktiga operatörer som bedriver verksamhet av betydande omfattning och operatörer vars verksamhet är av mindre omfattning. Den senare kategorin eller de som inte är tillståndspliktiga kanske i och för sig inte förfogar över någon större mängd adresser, men kravet måste ändå omfatta också dessa då ett antal sådana mindre operatörer tillsammans kan inneha en beaktansvärd mängd adresser. Kravet kan inte anses särskilt betungande så det finns inte av den anledningen skäl att undanta de mindre operatörerna.

73 Se 2 § Post- och telestyrelsens föreskrifter PTSFS 1994:15 om tilldelning och reservering av nummerkapacitet ur den svenska nummerplanen för telefoni E. 164.

Vad gäller personsökare finns det i dag på marknaden i princip två

varianter av en allmänt tillgänglig tjänst, med respektive utan abonnemang. Endast i det första fallet har operatören en kundrelation till abonnenten. I det senare fallet saknas alltså den anknytning

som

följer av ett kundförhållande och operatören har här i dag ingen

kontroll över vem som innehar numren. Detta utgör i sig inget skäl att särbehandla denna grupp teleadresser utan även dessa skall omfattas av

av registerkravet.

10.3 Datakommunikationsomrédet

På detta område finns det inte i alla situationer en aktör har den som

roll som teleoperatören har på telekommunikationsområdet, där kunden vanligen tilldelas sitt telefonnummer den operatör

av som vederbörande är abonnent hos. På e-postområdet är det i vissa fall inte samme aktör som tillhandahåller tjänsten också delar ut som teleadressen. Det är därför inte lika enkelt att hitta ansvarig aktör en på datakommunikationsområdet. Ansvaret bör även här läggas på någon som befinner sig nära källan. Det bör finnas avtalsrättslig en relation mellan adressinnehavaren och den ansvarige for att kvaliteten på uppgifterna enkelt skall kunna säkerställas. Olika aktörer kan övervägas.

Den som bäst uppfyller kraven är den har tilldelats domän.

som en Domäninnehavaren har, liksom teleoperatören, tilldelats kapacitet i en namn- och adressplan och är en aktör som har en nära relation till adressinnehavarna inom domänen. Det finns regel antingen ett som kundförhållande när domäninnehavaren är operatör eller ett anställningsförhållande när domäninnehavaren är arbetsgivare mellan

domäninnehavaren och adressinnehavaren. Även det i frågan

om om

de privata domänerna blir så att kravet på att hålla register i princip

2" Telia är såvitt känt det enda bolag som f.n. tillhandahåller denna typ av personsökartjänst på den svenska marknaden. Praktiskt kan det gå till så att operatören, i detta fall Telia, genom försäljningsstället tillhandahåller blankett med upplysning till köparen av apparaten att det finns möjlighet att få sitt nummer publicerat i katalog och genom nummerupplysning. Det ankommer därefter på innehavaren av apparaten att anmäla han vill göra om sitt nummer tillgängligt och även underrätta operatören ändrade om förhållanden.

kommer att riktas mot en användare och inte en operatör är domäninnehavarna en mer lämplig grupp att peka ut än t.ex. epostoperatörerna.

Utredaren föreslar, att samtliga som har tilldelats kapacitet i en nanmoch adressplan för e-post som är allmänt tillgänglig publik skall upprätta och hålla register samt hålla dessa ständigt uppdaterade. I dag finns det två stora publika namn- och adressplaner för e-post, X.400 och Internet e-post RFC 821. Hur avgränsningen skall göras mellan de e-postsystem som är allmänt tillgängliga och de som inte kan anses vara det bör överlämnas till Post- och telestyrelsen att avgöra. Att registerkravet även skall gälla för domäninnehavarna framgår av förslaget till ändring i telelagen 20 d § i bifogat lagförslag.

10.4 Registerinnehållet

Enligt utredarens direktiv är huvudsyftet med en nationell katalog att underlätta för alla abonnenter inom telefoni- och datakommunikationsnätet att enkelt nå varandra. Detta har bedömts nödvändigt för att man skall åstadkomma verkligt effektiva telekommunikationer. En viktig utgångspunkt är att det är den enskilde abonnentens eller adressinnehavarens vilja att ge spridning sina uppgifter som skall bestämma omfattningen av katalogen. Den enskilde adressinnehavarens rätt att själv bestämma över sina uppgifter skall skyddas och det finns i detta avseende inte skäl att göra skillnad mellan olika typer av teleadresser. Den enskilde skall också ha rätt att få sin teleadress upptagen i ett sådant register.

Det är svårt att säkert säga hur det förhåller sig med viljan att sprida sådana teleadresser, som t.ex. e-postadresser, som det tidigare inte har funnits praktiska möjligheter att sprida i större omfattning. På -telekommunikationsområdet kan dock konstateras att viljan att publicera sitt telefonnummer är stor. Enligt uppgift från Telia har endast 7-8 % av abonnentema på det fasta nätet hemligt nummer. Enligt en mycket grov uppskattning av mobilteleoperatörerna gäller en något lägre siffra for det mobila nätet. En arman sak är att det är få av abonnenterna på det mobila nätet som låter publicera sina uppgifter i tryckt katalog. Jämfört med omvärlden har Sverige mycket få

7‘ Motsvarande siffra i vissa länder i Europa ligger på 20 % och dåröver.

abonnenter med hemligt nummer vilket ur tillgänglighetssynpunkt är

av värde. Det gäller att finna den rätta balansen mellan allmänhetens intresse av en komplett katalog och den enskildes intresse att av

skydda sina uppgifter. Detta gäller oavsett om abonnenten eller teleadressinnehavaren är ett företag, en myndighet eller

en

privatperson. Registerkravet skall exempelvis aldrig kunna innebära att interna telefonkataloger sprids utan samtycke.

Utredarens uppdrag får anses vara begränsat till teleadresser samt sådan information som krävs för att identifiera innehavaren av teleadressen. Det är dessa uppgifter som det bland allmänheten finns ett utbrett intresse av att enkelt få tillgång till och det är även dessa

basuppgifter som adressinnehavaren har ett intresse av att sprida. Till

basuppgiftema hör teleadress, och postadress. namn

När det gäller e-postadresser för privatpersoner är det den enskilde som bestämmer om adressen skall finnas tillgänglig för publicering eller När det är företag eller offentliga institutioner, är

som domäninnehavare, är det dessa som beslutar vilka de anställdas av adresser som skall vara tillgängliga för publicering. Ett minimikrav är att företagets eller den offentliga institutionens adress skall publiceras. När det gäller myndigheter är det särskilt viktigt att den officiella e-

postadressen framgår tydligt.

Bestämmelser om tystnadsplikt och sekretess och andra frågor rör som den personliga integriteten samt kvaliteten på innehållet behandlas

längre fram i avsnitt 13.1 Kataloguppgifter skydd och kvalitet.

-

Fran vissa håll har det framförts att det skulle önskvärt den vara om elektroniska förmågan på anslutna apparater framgick av

kataloguppgifterna. Med elektronisk förmåga avses här t.ex. vilken

typ av utrustning som finns kopplad till teleadressen i fråga och vilken teknisk kapacitet sådan utrustning har. Det finns förståelse för att sådan information kan underlätta kommunikationen utredaren men anser ändå att sådana uppgifter inte omfattas av uppdraget.

Enligt direktiven skall katalogen underlätta för enskilda att även i

fortsättningen nå viktiga samhällsfunktioner som försvar,

2‘ Se vidare SOU 1996:40 Bilaga 5 elektroniska adresser, postöppning om och diarieföring.

räddningstjänst, sjukvård m.m. De tryckta kataloger som i dag finns på marknaden innehåller denna typ av information. Utredaren utgår ifrån att information som berörda myndigheter och organisationer anser att det finns behov av att sprida kommer att finnas med som en naturlig del i kataloger även i framtiden. Enligt utredarens uppfattning ü det därför inte nödvändigt att införa tvingande krav på att sådan information skall finnas med.

11 Krav

på publicering och spridning

Förslag: Förslaget innebär att det ställs krav på publicering och spridning av teleadressregistren. På telekommunikationsomrddet skall registren publiceras och spridas i tryckt katalog och genom nummerupplysning. Kravet som ställs på respektive operatör syftar till att samtliga

ge

användare av det allmänt tillgängliga telenätet tillgång till

en

komplett katalog och en komplett nummerupplysning.

Förslagen innebär ändringar i telelagen.

Operatörerna har sökt finna en gemensam lösning. Detta har dock inte lyckats. Post- och telestyrelsen föreslås därför få i

uppdrag att samla parterna till ny överläggning. Överläggningen

bör omfatta såväl samarbete tryckt katalog

om som gemensam nummerdatabas.

1 l

Inledning

Första ledet i skapandet den nationella teleadresskatalogen utgörs av av teleadressregistren som enligt föregående avsnitt skall upprättas och föras av teleoperatörerna och domäninnehavarna. Nästa led innebär ett

krav på publicering och spridning registren. Här föreslår

av

utredningen olika lösningar för telekommunikationsområdet respektive

datakommunikationsområdet. Dessa beskrivs för sig i följande var avsnitt.

1 1.2 Telekommunikationsområdet

11 .2. 1

Tryckt katalog

Från skilda håll har framförts uppfattningen att man kan överge den

tryckta katalogen och ersätta den med elektronisk. en

5 |6~0873

Utredningsarbetet har visat att detta möjligen kan ha relevans i framtiden. I dag och för överskådlig tid framöver måste allmänheten ha tillgång till tryckt katalog. Av praktiska skäl bör en geografisk en uppdelning göras. Den indelning som Telekatalogen har i dag kan vara en lämplig utgångspunkt.

Varje operatör enligt vad som föreslagits i avsnitt 10.2 har som skyldighet att hålla register har också skyldighet att publicera uppgifterna i tryckt katalog. Katalogen skall spridas utan särskild avgift till samtliga användare av det allmänt tillgängliga telenätet som är bosatta eller verksamma inom det område som katalogen täcker. Detta krav följer telelagen 20 b§ andra punkten i bifogat av lagförslag. Att katalogen skall spridas utan särskild avgift betyder inte att kostnaden inte får återspeglas i t.ex.abonnemangsavgiften.

Detta är de krav som ställs på operatören. Det blir sedan respektive operatörs uppgift att besluta hur publicering och spridning skall ske. Det kan innebära att operatörerna väljer att ge ut varsin katalog, det kan innebära att två eller flera går samman och ger ut katalog eller att man anlitar utomstående katalogtöretag för uppgiften.

Ur abonnentens synpunkt är det givetvis önskvärt att alla teleadresser på telekommunikationsområdet, som får publiceras, finns samlade i en katalog för varje geografiskt område. Något krav på detta ställs dock inte beroende konkurrenslagstiftningens bestämmelser.

Man kan på goda grunder likväl utgå från att operatörerna kommer att samverka beroende på att kostnaderna för att uppnå publicerings- och spridningskravet är höga.

I det uppdrag i avsnitt 1l.2.2 Post- och telestyrelsen föreslås få som bör också samverkan i fråga om tryckt katalog ingå. Det som där sägs skäligt pris och skäliga villkor bör också gälla för den tryckta om katalogen.

1l.2.2 Nummerupplysning

Allmänheten skall också ha tillgång till en komplett

nummerupplysning till rimligt pris. Den som söker skall endast behöva söka från ett ställe for att få upplysning samtliga

om teleadresser som har sitt ursprung i den svenska nummerplanen för

telefoni. Krav ställs på teleoperatörerna gällande publicering

genom en

komplett nummerupplysning. Detta krav framgår av 20 b§ tredje punkten i utredningens lagförslag och kan uppfyllas antingen

genom

en egen eller en gemensam komplett nummerupplysningstjänst.

En utgångspunkt för utredningsarbetet har i detta avseende varit att

varje operatör skall hålla sitt register och att de olika registren sedan

skulle kunna kopplas ihop. Därigenom skulle den begär

som nummerupplysning oberoende av vilken operatör den vänder sig till

kunna få tillgång till en komplett nummerupplysning. En distribuerad katalog, som det här är frågan om, utgörs av flera datorbaserade kataloger som medelst datakommunikationsprotokoll samverkar med

varandra på så sätt att de av den som söker uppfattas som en logisk enhet. En fråga från den som söker kan vidarebefordras från en katalog till en annan tills rätt uppgift hittas. Denna lösning har den fördelen att operatörerna behåller ansvaret för sina register och

behöver inte lämna ifrån sig dem för att uppfylla nummerupplysningskravet. Detta är en lösning som törordas på

datakommunikationsområdet och när tiden är bör det inte mogen vara

några större svårigheter att koppla ihop de olika katalogerna.

Den i betänkandet föreslagna stegvisa uppbyggnaden den nationella av

katalogen har haft den distribuerade katalogen utgångspunkt.

som

Enligt uppgift från Telia är det emellertid inte kommersiellt möjligt att i dag uppfylla nummerupplysningskravet med en distribuerad katalog.

Därför har denna utgångspunkt frångåtts. I stället krävs ett gemensamt centralt register. Något sådant finns inte i dag.

27Vad gäller prisreglering kan nämnas sådan också kan bli aktuell att en om nummerupplysning skall inräknas bland de samhällsomfattande tjänsterna. I ONP-taltelefonidirektivet 95/62/EG har samhällsomfattande tjänster deñnierats som tillhandahållande taltelefonitjänster via anslutning av en som också tillåter fax och modem, tillhandahållande assistans av av våxeltelefonist, alarmerings- och upplysningstjänster samt tillhandahållande av allmänna telefonautomater.

Kommissionen anser att man bör vara försiktig med att utvidga definitionen av samhållsomfattande tjänster så att det inte blir så att användare måste betala för tjänster som inte har bred efterfrågan. en

Ett sådant centralt register kan åstadkommas genom att det skapas en gemensam nummerdatabas där samtliga teleadressregister läggs in. En gemensam nummerdatabas kan hanteras av en gemensamt utsedd operatör eller av ett av operatörerna gemensamt ägt bolag eller av ett gemensamt utvalt, från operatörerna fristående, bolag. Man kan även

tänka sig andra varianter. Utredarens utgångspunkt har varit att operatörerna gemensamt skulle hitta en lösning för hanteringen av en sådan nummerdatabas. Det finns mycket som talar för att marknaden

bör ha frihet att bestämma formerna för samverkan. Den lösning som

väljs skall ta hänsyn till samtliga operatörers intressen och inte stänga

ute nya operatörer som också kommer att omfattas av kraven.

En gemensam nummerdatabas har den fördelen att den även kan

utgöra grunden för en tryckt katalog.

En gemensam nummerdatabas

En gemensam nummerdatabas synes alltså f.n. vara den lösning som återstår. Eftersom samverkan kring en sådan nummerdatabas förutsätter att ansvaret för driften läggs på ett ställe är det viktigt att

tillse att samverkan inte får till följd att konkurrensen på de marknader som är beroende av adressuppgifter påverkas negativt. Utgångspunkten

är att samverkan skall ske i sunda former och att den lösning som väljs inte medför en snedvridning av konkurrensen på någon del av marknaden. Som tidigare nämnts är samtliga aktörer som vill bedriva

någon form av nummerupplysning i dag starkt beroende av Telia och

Telia lnfoMedia samtidigt som lnfoMedia är den dominerande aktören

på marknaden för olika former av adressupplysning. Detta är ur

konkurrenssynpunkt ett problem.

Villkoren för samverkan skall vara skäliga, rättvisa och icke diskrimi-

nerande. När bedömningen skall göras är det viktigt att hänsyn tas till

helheten. Alla föreliggande omständigheter och alla avtal som ingås

med anledning av nummerupplysningskravet bör vägas samman. Alla

operatörer som är tvingade att bidra till nummerdatabasen och som

önskar driva nummerupplysningsverksamhet bör ges tillgång till

egen nummerdatabasen i vilken regi den drivs. Även de villkor oavsett som

rör detta förhållande skall vägas in i helhetsbedömningen.

Samma krav på hänsyn till samtliga operatörers intressen och krav på

skäliga, rättvisa och icke diskriminerande villkor gör sig även gällande

om den distribuerade katalogen eller någon form för samverkan annan väljs.

Under utredningsarbetets gång har utredaren operatörerna uppmanat att söka hitta en lösning på hur samverkan kan utformas. Tyvärr har de samtal som förts mellan operatörerna och beskrivits som ovan

avsnitt 5.5 inte lett fram till någon uppgörelse om samverkan. Enligt

uppgift är operatörerna framförallt missnöjda med de ekonomiska villkoren som upplevs alltför ensidigt gynnande Telia InfoMedia som och indirekt Telia. När formerna för samverkan bestäms är det viktigt att hänsyn tas till samtliga operatörers förutsättningar och intressen och att villkoren inte dikteras ensidigt någon stor operatör. av

Eftersom de överläggningar genomförts inte resulterat i någon som överenskommelse mellan operatörerna kan bara konstateras den att väg utredaren ansett som den naturliga inte varit framkomlig. Marknaden förmådde inte själv lösa frågan.

Därför föreslås att Post- och telestyrelsen får i uppdrag samla de att berörda parterna till överläggning hur databas ny om en gemensam skall byggas och hanteras. Denna överläggning bör slutföras så upp att en gemensam databas för nummerupplysning kan börja användas när nya villkor för nummerupplysning skall fastställas. Den information som utredaren fått från operatörerna tyder på att prisfrågan varit det största hindret för emuppgörelse. Ett skäligt pris kan svårt vara att fastställa. I detta sammanhang borde dock skäligt pris kunna ett vara detsamma som respektive operatörs självkostnadspris för adressuppgiften. I prisfrågan bör Konkurrensverkets och Konsumentverkets synpunkter tillmätas stor betydelse.

Eftersom Post- och telestyrelsen inom för sin instruktion kan ramen ta ett sådant initiativ som här föreslås bör överläggningar kunna komma igång snarast.

Resulterar inte detta i en uppgörelse bör regeringen Post- och ge telestyrelsen i uppdrag att ta ansvaret för att antingen själv hålla en gemensam nummerdatabas för nummerupplysning eller efter anbudsförfarande utse lämplig entreprenör.

28 Det skall här noteras att de nu gällande tillståndsvillkoren såvitt gäller nummerupplysning löper ut 1996-12-31.

För att inte skapa monopol eller obalans på marknaden skall även utomstående aktörer som bedriver adressupplysningsverksamhet ha rätt att få tillgång till den nationella nummerdatabasen eller operatörernas teleadressregister på skäliga villkor. Med hänsyn till att det här kan bli andra omständigheter som skall vägas in i skälighetsbedömningen är det rimligt att anta att ersättningen kan bli en annan än för den som bidrar med innehållet operatören. Se vidare kapitel 12.

1 1.2.3 Undantag

Om det finns synnerliga skäl så skall Post- och telestyrelsen kunna

medge undantag från publicerings- och spridningskraven. Eftersom det iden som omfattas av kraven ingår operatörer av alla kategorier grupp kan det finnas skäl att medge undantag kraven skulle bli alltför om betungande för någon operatör. Som exempel kan nämnas om en verksamhet har en obetydlig omfattning. Det skall dock understrykas att bestämmelsen endast skall komma till användning i mycket sällsynta fall, eftersom möjligheten finns att överlåta åt någon annan att fullgöra kraven. En bestämmelse om detta föreslås i 20 c § i telelagen.

lll

1 1 Datakommunikationsområdet

Förslag: Även på detta område föreslås krav på publicering. Regleringen begränsas till publiceringskravet. Förslagen förs in som tillägg i telelagen.

Hur och i vilka media e-postadresser skall göras tillgängliga för allmänheten berörs inte.

Utredaren utgår ifrån att aktörerna på detta område på frivillig väg och i fria former kommer att åstadkomma kataloger för epostadresser. Branschen förutsätts själv finna former för samverkan och utöva kvalitetskontroll. Svenskt Katalogforum väntas här få en viktig roll.

Post- och telestyrelsen föreslås i uppdrag att följa arbetet samt att senast 1 september 1997 till regeringen redovisa resultatet. Om godtagbart resultat då inte uppnåtts föreslås en mer ingripande reglering.

Andra tänkbara alternativ till lösning presenteras översiktligt.

Inledning

För att åstadkomma möjligheter till publicering, d.v.s säkerställa att det finns kataloghållare, kan antingen lagstiftning tillgripas eller aktörerna på marknaden uppnå samma resultat på frivillig väg. I det följande redovisas de båda alternativen. Slutsatsen redovisningen är att av man först bör pröva frivilligalternativet. Om detta inte leder till önskat resultat får regleringsvägen prövas.

E-postsadresser skall publiceras så att de blir åtkomliga via datakommunikation i datorbaserad katalog. I framtiden bör många delkataloger tillsammans kunna utgöra en nationell teleadresskatalog på datakommunikationsområdet. Delarna skall samverka och mot användaren uppträda som en katalog.

De samverkande delkatalogerna kan utgöras eller flera allmänt av en tillgängliga publika tjänster. Kunder till dessa publika tjänster är

domän- eller adressinnehavare vilka har för avsikt att publicera sina adressuppgifter. Som delkatalog kan också ingå en domäninnehavares

egen datorbaserade katalog. Som beskrivits i tidigare avsnitt gäller skyldighet för den som registrerat en domän att se till att hålla en förteckning över adresser inom domänen tillgänglig för publicerings-

ändamål. Avsikten med detta är att underlätta för den som åtar sig att

publicera kataloger.

En viktig fråga är vilken teknik som används. Regeringen har i olika

sammanhang framhållit att det är olämpligt att statsmakterna låser fast

sig i bestämda uppfattningar om vilken teknik som skall utnyttjas för

att stödja olika funktioner och tjänster. Senast detta framfördes var i

IT-propositionen prop. 1995/96: 125 s. 41. Målet är enligt regeringen att skapa flexibilitet och frihet i tillämpningarna. Staten har det slutliga och övergripande ansvaret fir att den fysiska infrastrukturen är effek-

tiv, rikstäckande och allmänt tillgänglig. I detta ligger även att det skall finnas väl fungerande kataloger. Dessa uttalanden ger stöd för att inte föreslå eller rekommendera någon bestämd teknisk lösning. Den redovisning som bör göras vad gäller tekniska frågor skall ha karaktär av en kartläggning. Introduktion till möjliga tekniska lösningar och pågående katalogprojekt redovisas översiktligt i kapitel 6 och mer grundligt i bilaga

11.3.2 Utredningens förslag frivillig lösning

- Detta förslag baserar sig på att branschen på egen hand ser till att allmänt tillgängliga kataloger kommer till stånd, sålunda ett förslag baserat på frivillighet. Utgångspunkten måste vara att katalogerna samverkar så att en användare får tillgång till alla adresser oavsett vilken kataloghållare frågan/sökningen ställs till.

Det är domäninnehavarens skyldighet att se till att kataloguppgifterna

publiceras och alltså görs tillgängliga. Detta krav införs i 20 d § i

utredningens förslag till ändring i telelagen. Det är emellertid inte nödvändigtvis domäninnehavaren själv som måste hålla katalogen. För

att detta skall fungera måste varje domäninnehavare ges kännedom om

möjligheter att publicera e-postadresser.

Till skillnad mot telefoniområdet efterfrågas här i första hand elektroniska kataloger. Utgångspunkten är att få till stånd en ökad publice-

ring av elektroniska adresser. Dessutom måste en organisation skapas

som kan inneha rollen av kataloghållare och som motsvarar de krav på kvalitet som måste kunna ställas en seriös kataloghållare. Denna/desssa kataloghållare skall ta emot adressuppgifter och

ansvara för drift och underhåll samt sprida uppgifterna till allmänheten.

Under utredningsarbetets gång har initiativ tagits till bildandet ett

av svenskt katalogforum, som samverkansorgan för olika typer av allmänt

tillgängliga kataloger för data- och teleorienterade adresser. Ett konstituerande möte hölls den 23 maj 1996. En arbetsgrupp för etablerande av samverkande datorbaserade kataloger planeras vid näraliggande tidpunkt.

Förhoppningen är att branschen själv exempelvis inom ramen för detta

forum skall kunna forma fungerande katalogtjänster fir den allmänt tillgängliga datorbaserade katalogen. En bra modell är den valts i som Danmark, se beskrivning i avsnittet om katalog i andra länder.

I begreppet fungerande katalogtjänst ligger att definitioner på tjänsten finns och är kända. Det är bland annat i detta sammanhang ett som

katalogforum spelar en roll.

Följande krav måste ställas på överenskommelser vid utarbetande av

katalog:

Överenskommelser samverkan kataloghållare emellan: teknisom ka, ekonomiska och administrativa

Erbjudande till domäninnehavare om villkor för publicering av

dennes teleadressregister Erbjudande till domäninnehavare med egna elektroniska kataloger

om möjligheter till och villkor för samverkan

Normer för kvalitet, ex. uppdateringsansvar och uppdateringsfrekvens

Regler för uppdateringsansvar

Innehåll i kataloguppgifter överenskommes gemensam

bas av uppgifter

Teknik för anslutning, datakommunikationsprotokoll

Anslutningspunkt till datanät, till publik operatör eller liknande

Det är rimligt att katalogforum inom sex månader har etablerat

sam-

verkan mellan allmänt tillgängliga kataloger för e-postadresser och satt

upp ett regelverk för kvalitetskontroll, innehåll, kommunikationsmetoder, uppdateringsansvar m.m. för dessa.

Det är angeläget att varje domäninnehavare ansluter sig till katalogsamarbetet och pekar ut en uppdateringsansvarig.

Detta gäller såväl de operatörer som håller med brevlådetjänst som företag och organisationer med egen domän. Företag som tillhanda-

håller e-posttjänst i Sverige utan att ha registrerade domäner här bör även uppmuntras att ansluta sina kunder till katalogsamarbetet. Om organisationen med egen e-postdomän privat domäninne-

havare väljer att själv ha en katalogdatabas eller låta någon arman

tillhandahålla denna tjänst fir publicering spelar ingen roll.

Sökning bör kunna ske med flera Sökverktyg inklusive sökning på

Internet eller genom att sända e-post till katalogen. Det kan eventuellt

även vara lämpligt att ge ut katalogen på papper.

Post- och telestyrelsen bör i egenskap av tillsynsmyndighet noga följa arbetet med framtagandet av katalog. Vidare bör Post- och telestyrel-

sen ges i särskilt uppdrag att göra en utvärdering och senast 1 september 1997 till regeringen redovisa resultatet av denna.

Uppgifter i katalogen

Hur uppgifter i katalogen struktureras beror på vilken teknik som väljs. För kataloger baserade på standarder bör överenstämmelse sökas med de definitioner som arbetas fram inom SITO:s Polhemsprojekt och inom Toppledarforum.

I detta avsnitt diskuteras katalog för e-postadresser i första hand. Uppgifter i katalogen kan gälla såväl personer som organisationer.

Kataloguppgifter måste innehålla uppgifter som identifierar individen, d.v.s namn eller organisation, postadress. E-postadress är obligatorisk uppgift. Med e-postadress menas vanligtvis Internet, X.400 eller

annan e-postadress t.ex. Memoadress. Det kan också vara en URLadress, d.v.s en adress för www. Adressen kan också bestå av en EDIFACT-adress, alternativt en uppgift om att personen eller funk-

tionen eller organisationen är EDI-användare, med hänvisning see

also till uppgift i speciellt katalogträd uppbyggt for EDI-ändamål.

Även andra uppgifter kan naturligtvis ingå såsom telefonnummer, faxnummer, mobiltelefonnummer etc. Det bör även finnas utrymme att lagra certifikat för öppna nycklar som används vid kommunikation

med konfidentialitetsskydd i form av asymmetrisk kryptering eller för digitala signaturer. Det är inte utredningens syfte att etablera certifierande organ ñr nyckelhantering CA-funktion men kataloghållare bör

ha sådan användning av katalogen i åtanke.

I vissa fall är det även lämpligt att nätadresser för datakommunikation

ingår i kataloguppgifterna.

11.3.3 Alternativa lösningar reglering

- Som tidigare redovisats är den ovan beskrivna delvis reglerade lös-

ningen att föredra. Om denna lösning inte leder till önskvärt resultat bör en skärpning av regleringen övervägas. I det följande redovisas

två tänkbara vägar för att till stånd kataloghållare. Upphandling som medel att utse kataloghållare är det ena alternativet och det andra är att lägga ansvaret på e-postoperatören.

Post- och telestyrelsen upphandlar

Det första alternativet innebär att Post- och telestyrelsen får i uppdrag

att upphandla eller på annat sätt utse en eller flera katalogtjänster som

på lämpligt sätt kan sprida adressuppgifterna. Det borde liksom på

telefoniområdet finnas intresse från olika aktörer att tillhandahålla en

sådan tjänst. Det borde vara möjligt att driva en sådan tjänst på kom-

mersiella villkor. Med den utveckling Internet har i dag borde det även i framtiden finnas ett kommersiellt underlag för en sådan tjänst.

De kataloghållare som utses skall kunna erbjuda tjänster som uppfyller vissa av Post- och telestyrelsen närmare beskrivna krav. Denna publika katalogtjänst skall alltså kunna ta emot elektroniska adresser från

olika domäninnehavare som av olika skäl inte själva kan eller vill

ombesörja publicering och spridning av sina adresser. Katalogen kan bestå av flera sammankopplade distribuerade kataloger med olika tjänsteleverantörer och eller med domäninnehavare som har egna kataloger. Post- och telestyrelsen skall endast välja ut katalog-till-

29 Huvudkraven när det gäller spridning av telefonnummer återfinns i avsnitten om telekommunikation. Att spridning av e-postadresser och spridning av telefonnummer sker på samma sätt år önskvärt men inte något krav.

handahållare som uppfyller närmare angivna krav och sedan anvisa

denna eller dessa till de domäninnehavare efterfrågar sådan

som en tjänst.

En risk är att det uppstår en monopolsituation där domäninnehavare

hänvisas till ett enda ställe för att publicera sina uppgifter. Risken

minskar om uppdraget till flera och att dessa föreläggs att ges samverka.

Post- och telestyrelsen skall ha stor frihet vid formuleringen kraven

av

och vid utformningen av upphandlingen. Post- och telestyrelsen bör

samråda med Svenskt Katalogforum.

2. Katalogansvaret läggs på e-postoperatörerna

Det andra regleringsalternativet går ut på att lägga ansvaret på opera-

törerna. Var och en som erbjuder datakommunikationstjänst måste

tillse att kunderna erbjuds möjlighet att publicera teleadresser i en

katalog. Operatörerna får då lösa problemet med kataloghållare som de finner lämpligt. Post- och telestyrelsen kan formulera kvalitetskrav.

Det finns svårigheter att entydigt definiera är operatör. Vid

vem som

vissa typer av anslutning till Internet har inte nätoperatören något

ansvar för den information som operatörens kunder använder sin förbindelse till. Det är inte alltid så att operatören har kunskap om

kundernas adresser eller har intresse av att vara kataloghållare. Svårigheter att på ett säkert sätt definiera operatörsbegreppet är något

som

talar mot denna lösning.

Ur andra synpunker är förslaget att lägga ansvaret på operatörerna emellertid förenat med fördelar. När branschen själv måste lösa pro-

blemet att identifiera kataloghållare uppstår inget statligt monopol.

Operatörerna måste komma överens om hur verksamheten skall finansieras.

12 Krav lämna teleadress-

på att ut

register

Teleadressregistren skall på skäliga villkor lämnas ut till den

som bedriver seriös katalog- eller nummerupplysningsverk-

samhet. Bestämmelse om detta förs in i telelagen.

För att göra det möjligt för andra än teleoperatörer eller teleoperatörer

närstående bolag att ge ut kataloger eller tillhandahålla

nummer-

upplysning skall de registeransvariga åläggas en skyldighet att lämna

ut sina register på skäliga villkor till utomstående bedriver eller som

avser att bedriva adressupplysningsverksarnhet. Samtliga bedriver

som

seriös adressupplysningsverksamhet skall alltså ha rätt att få tillgång

till den information som utgör basen i en sådan verksamhet på samma villkor. När det gäller möjligheten att konkurrera på adress-

upplysningsmarknaden bör förutsättningarna vara desamma oavsett om

man bedriver televerksamhet eller om man är ett utomstående tjänster

företag. En bestämmelse om detta införs i 20 e § i utredningens flir-

slag till ändring i telelagen.

Motsvarande skyldighet finns redan i dag i tillståndsvillkoren. Enligt

dessa är tillståndshavarna skyldiga att på skäliga villkor till andra

tillståndshavare lämna publicerade uppgifter abonnenters om egna

teleabonnemang. Skyldigheten att lämna ut uppgifter är emellertid

f.n. begränsad till andra tillståndshavare. För att göra det möjligt för utomstående katalogoperatörer att konkurrera på villkor samma som

teleoperatörerna när det gäller utgivning av kataloger och tillhandahållande av nummerupplysning bör utvidgas till att omfatta

gruppen även andra än tillståndshavare.

3° Angående den fullständiga lydelsen av tillståndsvillkoren såvitt gäller nummerupplysning, se avsnitt 4.2.

Kravet att lämna ut adressregister bör omfatta samtliga registerinnehavare både på telekommunikationsområdet och datakommunikationsområdet.

När här berörda frågor har förts på tal har ett flertal teleoperatörer påtalat att de känner stor oro inför att tvingas att lämna ut sina kundregister vilket kravet i praktiken handlar Det är begripligt att om. en teleoperatör kan kärma motvilja mot att tvingas lämna ut sitt kundregister. Inom andra branscher är det en självklarhet att sådana uppgifter omges med sträng sekretess. Detta område är emellertid speciellt genom att kunden här i normala fall har ett stort intresse av att uppgifterna sprids medan företaget kan ha ett delvis motsatt intresse. Att verka för en stor spridning av teleadresserna måste dock även ligga i teleoperatörernas intresse. En ökad publicering av sådana abonnentuppgifter som i dag inte publiceras i någon större omfattning måste på sikt leda till en ökning av samtalstrañken, vilket i det långa perspektivet gynnar teleoperatörerna.

Som redovisats på föregående sida finns redan i dag en skyldighet for tillståndshavarna att på skäliga villkor till andra tillståndshavare lämna ut publicerade uppgifter om egna abonnenters teleabonnemang for nummerupplysningsändamål. I dag kan ca 20 tillståndshavare begära sådana uppgifter. Något missbruk av detta har inte redovisats för utredaren. Det borde inte medföra någon förändring om utlämningskravet också omfattar det begränsade antal utomstående katalogoperatörer som kan komma i fråga. Post- och telestyrelsen bör fortlöpande följa frågan.

Om en operatör skulle misstänka att uppgifterna skall användas för annat än adressupplysningsändamål får operatören givetvis vägra att lämna ut registren. Det måste bli varje registerinnehavares sak att avgöra detta. Det skall dock finnas befogad anledning till misstanke om att den som begär att få ut ett register skall använda det for annat

ändamål än adressupplysningsändamål. Om parterna inte kommer överens bör det ankomma på Post- och telestyrelsen att vidta lämpliga

åtgärder.

Skyldigheten att lämna ut uppgifter är begränsad till sådana uppgifter

som inte omfattas av tystnadsplikt. I 27 § telelagen anges i vilka fall det kan bli aktuellt att bryta tystnadsplikten. För att tillgodose de

behov som myndigheter har av att få information sådana uppgifter

om som omfattas av tystnadsplikt är det dock inte nödvändigt att sprida

hemliga uppgifter till envar som skall bedriva adressupplysningsverksamhet. Det bör vara tillräckligt att upplysning lämnas om att adressinnehavaren har en hemlig teleadress och hos vilken operatör eller arman aktör som abonnemanget eller ytterligare uppgifter om adressaten fimis. Myndigheten i fråga kan i så fall vända sig till den registeransvarige och få ut uppgifterna. Jämfört med hur det förhåller sig i dag innebär den här föreslagna lösningen att arbetet med att efterforska hemliga teleadresser underlättas samtidigt som spridning av hemliga teleadresser inte sker i onödan.

12.1 storlek

Ersättningens m.m.

Utgångspunkten är att utlämnande av teleadressregister skall ske på skäliga villkor. Någon entydig definition av begreppet skälig är knappast möjlig att ge. Begreppet utgör en markering att priset och övriga villkor måste hållas inom vissa ramar. Vad gäller ersättningen är utgångspunkten att den skall vara kostnadsorienterad. Trots svårigheterna med att närmare bestämma begreppet är det nödvändigt med en reglering av det pris som får tas ut. Ersättningen skall vara rättvis och skälig med hänsyn till kostnaderna för prestationen. De verkliga kostnaderna för upprättande av registren samt underhålls- och utvecklingskostnader måste få beaktas.

Skäligt pris kan i olika sammanhang ha olika innebörd. Ovan har t.ex. angetts att skäligt pris för teleadressuppgift i anslutning till nummerdatabas kan vara självkostnadspris. Det är angeläget att Konkurrensverket och Konsumentverket noga följer frågan om vad som är skäligt prlS.

I detta sammanhang skall även beaktas att en katalog kan ha ett upphovsrättsligt skydd enligt lagen 1960:729 om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. Det kan antingen vara fråga om ett upphovsrättsligt skydd enligt 1 § upphovsrättslagen eller ett katatalogskydd enligt 49 § samma lag. Det torde dock knappast förekomma att en katalog upprättad i alfabetisk ordning uppnår den verkshöjd som krävs för att erhålla upphovsrättsligt skydd enligt l Det normala torde i stället vara att adressförteckningen åtnjuter katalogskydd. Enligt bestämmelsen om katalogskydd får en katalog, en tabell eller ett annat dylikt arbete vari ett stort antal uppgifter har sammanställts inte utan framställarens samtycke eftergöras förrän tio år har förflutit efter det år då arbetet gavs ut. För framställaren innebär denna regel en ensam-

rätt att framställa exemplar av sammanställningen av uppgifter och en rätt att begära särskild ersättning för överlåtelse av denna rätt till arman.

Det krävs inte någon intellektuell prestation för att erhålla katalogskydd utan skydd ges alla uppräknade sammanställningar av ett stort antal uppgifter. Avgörande för om skydd skall erhållas är således om sammanställningen omfattar ett tillräckligt stort antal uppgifter. Enligt Högsta NJA 1985 813 utgjorde 64 bildkort med

Domstolen s.

ca 1 250 skilda uppgifter om krukväxter en sammanställning av ett stort antal uppgifter. Exakt var gränsen går är svårt att säga men att det bör röra sig om den storleksordning som det handlade om i krukväxtsmålet kan antas. En abonnentuppgift i en katalog innehåller vanligtvis ett flertal uppgifter så även mindre abonnentförteckningar kan komma att omfattas av katalogskyddet. Det är endast sammanställningen som sådan som åtnjuter skydd. Enskilda uppgifter i sammanställningen är inte skyddade. Såväl sammanställningen i dess helhet som i delar åtnjuter skydd. Att sammanställningen är lagrad i

en databas har ingen betydelse för skyddet.

Ministerrådet har antagit ett direktiv rättsligt skydd Er databaser om 96/9/EEC Genom direktivet sker en harmonisering av det upphovsråttsliga skyddet för databaser. Vidare införs en ny skyddsrätt för innehållet i en databas som i grova drag motsvarar katalogskyddet.

Övriga

frågor

13.1 Kataloguppgifter - skydd och kvalitet

13.1.1 Integritet

Regler om skydd för den personliga integriteten finns på ett flertal ställen. Någon legal definition av begreppet finns inte. Begreppet kan mycket väl ha olika innebörd vid skilda tidpunkter och förhållanden. De teleadressregister som här föreslås utgör personregister enligt datalagen 1973:289 i de fall de innehåller uppgifter enskilda om personer. Bestämmelserna i datalagen begränsar på olika sätt möjligheten att hantera och överlåta sådana register. Här lämnas inga förslag som strider mot det skydd som datalagen syftar till att tillförsälcra enskilda personer.

Regeringen beslutade den 15 juni 1995 att tillsätta en kommitté med uppdrag att lämna förslag till ny datalag m.m. Kommittén har bl.a. till uppdrag att analysera på vilket sätt EG:s dataskyddsdirektiv skall införlivas i svensk lagstiftning. Utgångspunkten för kommitténs arbete är att tillförsälcra den enskilde ett fullgott integritetsskydd i IT-samhället. Utredningsuppdraget skall avslutat senast den 31 1997. vara mars Det är alltså ännu för tidigt att ha någon uppfattning hur regleringom en kommer att se ut. Viss ledning kan dataskyddsdirektivet ge.

Parlamentets och rådets direktiv 95/46/EG om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter det s.k. dataskyddsdirektivet -

Syftet med direktivet är att skapa en gemensam, hög nivå på integritetsskyddet för att därigenom möjliggöra ett fritt flöde av personuppgifter medlemsländerna emellan.

Huvuddragen i direktivet är följande.

6 16-0873

Direktivet är tillämpligt på all behandling av personuppgifter och

således även på manuella register. Personuppgifter får samlas in

endast för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål och

uppgifterna får inte användas på ett sätt som är oförenligt med senare

ursprungsändamålet. Personuppgifter får behandlas endast när samtycke länmats, när det är nödvändigt för att fullgöra ett avtal i vilket den registrerade är part, när det finns i författning reglerad för-

en

pliktelse att behandling uppgifterna skall ske, när det är nödvändigt

av

för att skydda den enskildes grundläggande intressen, när det är nödvändigt att utföra arbetsuppgift i det allmännas intresse eller slut-

en ligen, det i övrigt skett en intresseawägning som resulterat i att om

behandling av personuppgifter skall få ske.

När personuppgifterna samlas in skall de registrerade informeras om bl.a. är registeransvarig, vad uppgifterna skall användas till

vem som

samt vilka är mottagare uppgifterna. Särskilda bestämmelser

som av information gäller om uppgifterna skall behandlas av en tredje om

som inte har samlat in uppgifterna från den registrerade.

person

Överföring av personuppgifter till ett tredje land får i princip endast

ske det mottagande landet har en acceptabel skyddsnivå.

om

Utredarens målsättning är att den föreslagna lösningen med krav på upprättande teleadressregister skall publiceras på olika sätt och av som även överlåtas till utomstående aktörer som bedriver nummer-

upplysningsverksamhet eller ger ut kataloger inte skall stå i strid mot

-

dataskyddsdirektivet. Emellertid är det svårt att förutse exakt hur EGbestämmelserna kommer att införlivas i svensk lagstiftning. Det kan

därför inte uteslutas att justeringar i efterhand måste göras.

I avsnitt l3.1.2 tas principerna uppgifternas kvalitet upp.

om

Kommissionens förslag till direktiv KOM 94 128 slutlig om skydd för persondata inom ramen för det digitala telenätet m.m.

särskilt med avseende på ISDN och det digitala mobila telenätet

Kommissionen har antagit ett förslag till direktiv angående skydd för personuppgifter inom telekommunikationsområdet. Förslaget tar sikte på att säkra ett visst minimiskydd för abonnenter med utgångspunkt från två grundläggande principer. För det första gäller att risken för

missbruk skall minimeras att den mängd data som behandlas genom och lagras skall begränsas till det absolut nödvändiga. För det andra

skall abonnentens rätt att själv bestämma över informationen skyddas. Förslaget gäller efter ändring även det analoga nätet.

Vad gäller kataloger har förslaget följande innebörd. Uppgifter

om

enskilda i tryckta eller elektroniska kataloger i sådan form eller

som

genom nummerupplysning är tillgängliga för allmänheten skall begränsas till vad är nödvändigt för att identifiera särskild

som en

abonnent om inte abonnenten har gett sitt otvetydiga samtycke till publicering av tilläggsinformation. Abonnenten skall kostnadsfritt ha

rätt till hemligt nummer, att få en spärr mot direktreklam införd och att få sin postadress delvis utesluten samt att få sitt redovisat på namn ett könsneutralt sätt. 3’

Den föreslagna bestämmelsen, det finns stor politisk enighet

som om,

ger uttryck för en lämplig nivå för persondataskyddet när det gäller uppgifter i kataloger och i nummerupplysning.

Rätt till hemlig eller på annat sätt skyddad teleadress

I sekretesslagen 1980:100 finns bestämmelser sekretess

om som gäller för myndigheter som driver televerksamhet och i telelagen finns bestämmelser om tystnadsplikt i enskild televerksamhet. I 9 kap. 8 § andra stycket sekretesslagen föreskrivs att sekretess gäller hos myndighet som driver televerksamhet för uppgift angår särskilt telefonsom samtal eller annat telemeddelande. Sekretessen i övrigt inom allmän

samfärdsel regleras i 9 kap. 8 § tredje stycket sekretesslagen. Där

anges att sekretess gäller för uppgift som angår enskilds förbindelse med samfärdselverksamheten och inte i första eller andra som avses stycket. Sekretessen begränsas genom ett omvänt skaderekvisit, dvs.

sekretess gäller om det inte star klart att uppgiften kan röjas utan att

den enskilde lider skada eller Enskildas telefonnummer har men. som begärts hemliga omfattas t.ex. av denna bestämmelse. I 14 kap. sekre-

tesslagen finns det bestämmelser som begränsar sekretessen i vissa

fall. Sekretessen hindrar t.ex. inte att uppgift angår misstanke som om

brott lämnas till åklagarmyndighet, polismyndighet eller

annan myn-

dighet som har att ingripa mot brottet.

Enligt 25 § telelagen får den som i televerksamhet har fått del eller av

tillgång till uppgifter om teleabonnemang, innehållet i ett tele-

32 Denna bestämmelse om könsneutral redovisning är den enda jämställdhetsaspekt som är relevant för denna utredning.

meddelande och annan uppgift som angår ett särskilt telemeddelande inte obehörigen föra vidare eller utnyttja det han fått del av eller

tillgång till. Tystnadspliktens omfattning bestäms bl.a. av begreppet

televerksamhet. De personer som avses med bestämmelsen är de som

är eller har varit verksamma i televerksamhet på grundval av anställ-

ning eller uppdrag av eller hos företag som driver televerksamhet prop. s. 310. Denna avgränsning gör att vissa teleadresser behandlas olika beroende på var de har sin tillkomst. Som exempel kan nämnas att sådana e-postadresser som delas ut av KTH Kungliga

Tekniska Högskolan inte synes omfattas av tystnadsplikten eller

någon bestämmelse om sekretess medan e-postadresser som delas ut av

operatörer som driver televerksamhet omfattas av tystnadsplikten.

Detta är en skillnad som inte är motiverad. Samma möjlighet till hemligt nummer eller hemlig teleadress måste finnas för alla adressinnehavare oavsett om det rör sig om telefonnummer eller e-postadress. Detta är något som bör ses över. Det ryms dock inte inom detta uppdrag utan en översyn bör ske i annat sammanhang t.ex. i samband med översynen av telelagen.

Även i telelagen finns det bestämmelser begränsar tystnads-

som plikten. Enligt 27 § telelagen skall den som driver televerksamhet och

därvid fått del av eller tillgång till uppgift om teleabonnemang, inne-

hållet i ett telemeddelande eller annan uppgift som angår ett särskilt telemeddelande på begäran lämna sådana uppgifter till i bestämmelsen

angivna myndigheter. Det är myndigheten som har att pröva om förutsättningarna för att länma ut uppgifterna är uppfyllda.

Tystnadsplikten ger alltså den enskilde rätt att själv avgöra om t.ex. ett telefonnummer skall förbli skyddat hemligt eller om det skall göras tillgängligt för allmänheten. Teleoperatörerna synes nu tillämpa

samma förfaringssätt för att skaffa sig upplysning om huruvida abon-

nenten vill efterge tystnadplikten eller Vid tecknandet av abonnemang krävs det av den enskilde att han aktivt begär att telefonnumret

skall vara hemligt. Det är således genom passivitet som tystnadsplikten efterges. Detta måste anses vara ett lämpligt tillvägagångssätt. Emel-

lertid bör det i detta sammanhang påpekas att informationen till abonnenten om vad eftergiften innebär bör vara mycket utförlig och tydlig. Det skall inte behöva finnas någon tvekan om vad ett ev. medgivande eller en eftergift omfattar. I dag är den information som lämnas till

abonnenterna alltför kortfattad. Som exempel kan nämnas punkten

9.3. i Telias Allmänna villkor för teleabonnemang som har följande

lydelse. Telia får lämna ut namn, adress och abonnentnummer om

abonnenten inte begärt att uppgifterna skall skyddas. Abonnenten eller teleadressinnehavaren bör exempelvis även upplysas vad

om uppgifterna skall användas till och om möjligheten att få olika typer av spärrar införda. Information bör alltså lämnas att uppgifterna kan om

överlåtas till andra utgivare av kataloger eller för direktreklamändamål. Eftersom det kan bli frågan om samkörning

av person-

register kan det krävas ett medgivande från den enskilde för

att sam-

körning skall kunna ske.

I och med införlivandet av dataskyddsdirektivet kommer det,

som

sagts att införas på information till den registrerade.

krarv

ovan,

13.1.2 Kvaliteten

på uppgifterna

Dataskyddsdirektivet innehåller i artikel 6 principer om kvaliteten på

personuppgifterna. Huvuddragen är följande. Uppgifterna skall behandlas på ett korrekt och lagligt sätt, de skall samlas in för särskil-

da, uttryckligt angivna och berättigade ändamål, de skall adekva-

vara ta och relevanta och inte omfatta mer än som är nödvändigt med

hänsyn till ändamålet och de skall vara riktiga och om nödvändigt

aktuella.

Dessa kvalitetskrav är lämpliga utgångspunkt för samtliga typer som

av kataloger, alltså även de som innehåller annat än personuppgifter.

Uppgifter som publiceras genom nummerupplysning bör uppdateras

dagligen eller utan dröjsmål medan papperskatalog kan uppdateras en

gång om året. Regeringen eller, efter delegation, Post- och telestyrel-

sen bör ges möjlighet att meddela närmare bestämmelser kvalitet om och uppdateringsfrekvens. Dessa regler bör i form föreskrift ges av eftersom det handlar om generella bestämmelser rör alla tillsom ståndshavare som omfattas av regleringen.

Om den som är ansvarig för att register upprättas överlåter någon

annan att fullgöra kravet så skall ansvaret för att så sker i enlighet med gällande regler fortfarande åvila den registeransvarige.

13.2 Konkurrensaspekter

Betydelsen av att det finns förutsättningar för en effektiv konkurrens

på telekommunikationsområdet betonas i olika sammanhang. Enligt

3 § telelagen skall strävan vid tillämpningen av lagen, att en vara, skapa utrymme för och upprätthålla en effektiv konkurrens inom alla delar telekommunikationsornrådet såsom ett medel att uppnå lagens av

syften. Det måste skapas förutsättningar för flera företag att etablera sig på denna marknad. Den föreslagna skyldigheten att lämna ut tele-

adressregister på villkor oavsett det är frågan om en telesamma om operatör eller ett utomstående serviceföretag bidrar till att skapa förutsättningar för effektiv konkurrens. Det är viktigt att säkerställa likabehandlingen intresserade seriösa katalogutgivare. av

Telia och Telia InfoMedia är i dag dominerande leverantörer av regis-

teruppgifter i form telefonnummer och adresser för bl.a. hushåll.

av Aktörer bedriver olika slag informationsverksamhet är starkt som av beroende bolagen inom Teliakoncernen för sin verksamhet. Telia av InfoMedia konkurrerar samtidigt med dessa informationsföretag. Det möjligt att den föreslagna regleringen inte är tillräcklig för att få till

stånd den fungerande konkurrens på katalog- och nummerupplysningsmarknaden utredningen bl.a. syftar till utan att det skulle krävas

som längre gående metoder för att uppnå det. Eventuellt bör det i så fall övervägas det inte finns skäl att införa särskilda restriktioner för om Telia. Sådana restriktioner kan villkoren för leverans av vissa avse uppgifter olika och adressdatabaser. Ett eventuellt införur nummerande restriktioner bör dock anstå tills utfallet av den nu föreslagna av lösningen har utvärderats.

använda särskilda redo-

13.3 Skyldighet att visningssystem

I dag finns det bestämmelse i tillståndsvillkoren med skyldighet för

en

tillståndshavarna att använda särskilda redovisningssystem i syfte att

underlätta effektiv kontroll ersättningen för olika tjänster. Moten av

svarande regler, med separat redovisning samtliga intäkter och

av kostnader rör i betänkandet länmade förslag om teleadresser, bör som införas för alla har att upprätta teleadressregister. Post- och telesom

styrelsens och även Konkurrensverkets kontrollmöjligheter skulle

33 Se 1987/88:ll8 s.16, 1990/91:87 s.146 ff, prop prop. prop 1991/922100 biI.7, 137 och 1992/932200 S. 79 ff och 302 S. prop

därmed underlättas. En regel detta införs i 20 f § i utredningens om

förslag till ändring i telelagen.

13.4 Post- och

telestyrelsens befogenheter

Post- och telestyrelsen har i dag vissa befogenheter det skulle

om

uppkomma tvist som rör villkor för samtrafik eller i övrigt tillämpning

av lagen, föreskrifter eller tillståndsvillkor. I första hand har Post- och

telestyrelsen enlig 32 § andra stycket telelagen att skyndsamt under-

söka förhållandena och om särskilda skäl inte talar för annat medla

mellan parterna. Post- och telestyrelsen kan även yttra sig över

om

villkor för samtrafik eller uthyrning fasta teleförbindelser är god-

av

tagbara. Enligt 33 § får Post- och telestyrelsen även meddela vitesföreläggande och förbud.

I förslaget till direktiv samtrafik KOM 95 379 slutlig föreslås

om

den nationella regleringsmyndigheten få utökade befogenheter. Förslaget innebär bl.a. att Post- och telestyrelsen, utöver möjligheten att

medla och avge yttrande, får del andra befogenheter. Exempelvis en

kommer Post- och telestyrelsen att under pågående förhandling

som rör villkor om samtrafik möjlighet att begäran bestämges av part

ma vad som skall ingå i avtal. Vidare skall Post- och telestyrelsen kunna sätta tidsgränser för förhandlingar eller förhållandena på-

om kallar det medla mellan parterna. Om tvist uppkommer vid förhand-

ling om villkor som rör samtrafik skall Post- och telestyrelsen kunna

avgöra tvisten om någon av parterna begär det.

Dessa utökade befogenheter gäller sagt enligt direktivförslaget vid

som

förhandling och tvist som rör villkor för samtrafik. Post- och telestyrelsen bör ges samma befogenheter i frågor rör villkor för

som samverkan kring publicering av teleadresser och överlämnande av

teleadressregister. Det bör i telelagen införas gemensamma bestämmelser om Post- och telestyrelsens befogenheter. I samband med översynen av telelagen bör förslagen koordineras. Bestämmelser

som

gäller Post- och telestyrelsens nya befogenheter såvitt gäller teleadres-

ser införs i 32 a-b §§ i lagförslaget.

Det föreslås även en ändring i nuvarande 32 § första stycket såvitt

gäller Post- och telestyrelsens prioriterade tillsynsområden. Frågor som rör samverkan kring publicering teleadresser bör också höra

av hit.

13.5 Var hör hemma

regleringen

Den föreslagna regleringen på telekommunikationsområdet bör till största delen införas i telelagen. Reglerna är generella och av sådan

karaktär att de bör ges i lagform.

När det gäller datakommunikationsområdet är det inte lika självklart

regleringen skall införas. Som antytts ovan ñnns det vissa problem var

med att bestämma telelagens tillämpningsområde. Uppfattningarna skiljer sig åt. De uttalanden finns i förarbetena ger inte något

som

entydigt svar. Enligt ordalydelsen omfattar telelagen i princip all

verksamhet på datakommunikationsområdet. Det finns därför inga

avgörande skäl för reglering i en särskild utan även den reglering

föreslås på datakommunikationsområdet hör hemma i telelagen. som

Enligt 1 § första stycket telelagen innehåller lagen bestämmelser om televerksamhet. Med televerksamhet avses förmedling av telemedde-

landen via telenät eller tillhandahållande av förbindelser för sådan verksamhet. Med telemeddelande ljud, text, bild, data eller avses information i övrigt förmedlas med hjälp av radio eller genom som

ljus eller elektromagnetiska svängningar som utnyttjar särskilt anordnad ledare. Med telenät avses anläggning för förmedling av telemed-

delanden.

IT-utredningen konstaterar i sitt betänkande SOU 1996:40 s. 191 att

telelagens ordalydelse innefattar sådana elektroniska förmedlingstjänster som utredningen föreslår en reglering av. Utredningen fort-

sätter sitt med att telelagen dock har tillkommit från andra resonemang

utgångspunkter än utredningens förslag, och frågan om i vilken om-

fattning telelagen bör tillämpas på elektroniska förmedlingstjänster

har, såvitt framgår lagmotiven, inte övervägts i det lagstiftnings-

av ärendet. Av bl.a. dessa skäl väljer IT-utredningen att föreslå en särskild lag om elektroniska förmedlingstjänster. Beträffande här föreslagen reglering gör sig inte samma skäl gällande.

En fråga här kan vara av intresse att belysa är Post- och tele-

som

styrelsens för nummerplanerna 21 § telelagen och 7 § tele-

ansvar

förordningen 1993:598. Nummerplaner skall upprättas i syfte att

främja effektiva telekommunikationer. I förarbetena till telelagen talas

3" Prop. 1992/93:200

det om att det utöver nummerplaner för telefonnätet finns nummerplaner för datanät som Datex och Datapak samt vissa tjänster prop. 1992/932200 s. 143. Betydelsen av att dels nummerplaner, dels nummerresurser, t.ex. för accesser mellan olika nät och möjligheten att nå eller utnyttja olika tjänster, handhas på ett konkurrensneutralt sätt framhålls s. 144. Frågan om ansvaret för nanm- och adressplanen för e-postsystemet på Internet var såvitt framgår av propositionen inte föremål för särskilt övervägande. Post- och telestyrelsen anser sig inte ha något ansvar för Internets nanm- och adressplan.

Däremot anser man sig ha ett ansvar för X.400 systemets nanm- och

adressplan. Enligt utredningen finns det med telelagens nuvarande lydelse inga sakliga skäl att göra skillnad mellan X.400- och Internetadressema, som båda får anses ingå i den grupp av teleadresser som är av nationellt intresse. I samband med översynen av telelagen bör omfattningen av Post- och telestyrelsens ansvar för olika nummer-, namn- och adressplaner göras tydligare.

Även det är önskvärt med förtydligande så hindrar inte teleom ett lagens nuvarande lydelse att den här berörda regleringen placeras där. Därför föreslås att det i telelagen införs en regel som ålägger domäninnehavarna en skyldighet att föra register över de adresser som har delats ut inom respektive domän och som adressinnehavarna vill göra tillgängliga för allmänheten. I den reglering som föreslås görs det ingen skillnad mellan olika e-postsystem. Frågan om telelagens tillämpningsområde kommer att behandlas i den översyn av telelagen som nu pågår inom Kommunikationsdepartementet.

Kommittédirektiv

Behov av en nationell teleadresskatalog Dir.

1995:125

Beslut vid regeringssammanträde den 21 september 1995

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare skall analysera förutsättningarna för samt

lämna förslag till en nationell katalog som innefattar alla teleadresser som de enskilda abonnenterna vill hålla tillgängliga. Med teleadresser avses i detta sammanhang adresser avseende bl.a. olika typer av telefoni och elektronisk post

t.ex. Internet och X.400. Huvudsyftet med en sådan katalog

är att underlätta användarnas teleadressökning.

Utredaren skall

undersöka efterfrågan av en nationell katalog med tele- adresser,

studera lämpliga katalogstrukturer: hur informationen bör -

lagras, hur sökningar skall kunna ske elektroniskt, i tryckt

form eller på annat sätt samt hur informationen skall uppdateras,

föreslå huvudman och organisation för katalogen samt läm-

na förslag till hur katalogen skall skötas löpande,

analysera operatörernas möjligheter till och intresse för att

samverka kring en gemensam katalog, varvid bland annat

konkurrensaspekter skall belysas,

kartlägga eventuella tekniska och praktiska hinder för att få -

en fungerande katalog,

analysera rättsliga problem samt vid behov föreslå författ- ningsändringar bl.a. vad avser frågan huruvida operatörerna

skall skyldiga :tillhandahålla adressuppgifter

vara att som abonnenterna vill hålla tillgängliga,

studera riskerna i hanteringen av hemliga nummer samt analysera konsekvenserna i förhållande till datalagen vid upprättandet av en katalog i elektronisk form, samt

överväga lämpliga former av finansiering med utgångspunk-

ten att katalogen skall finansieras av operatörerna.

Bakgrund

Utvecklingen inom telekommunikationsområdet under de senaste 5-7 åren har inneburit en radikal förändring av teleadress-infrastrukturen. Dels har en rad nya telekommunikationstjänster utvecklats vid sidan av den vanliga telefonin mobiltelefoni, telefax, personsökning, elektronisk post m.m., dels har ett stort antal nya operatörer etablerat sig på marknaden. Den Ökade användningen av nya teletjänster har aktualiserat frågan om hur man skall få reda på abonnenters teleadresser utan att först behöva utväxla adresser. l flera länder, bl.a.

i Norge och Danmark, har initiativ tagits för att skapa tele-

fonkataloger för e-postadresser. I Sverige har vissa mindre projekt startats med avsikten att skapa kataloger för Internetoch andra teleadresser Polhemsprojektet, Svenska AUsystem, Företagsfakta i Malmö AB. Diskussionen har varit inriktad på adresser för elektronisk post. Problemen med nummertillgängligheten inom telefoniområdet skall dock inte underskattas, bl.a därför att detta område, i antal abonnenter räknat, är mycket större än datorkommunikationsområdet.

Syften med en heltäckande nationell teleadresskatalog

Huvudsyñet med en nationell katalog är att underlätta för alla

abonnenter inom telefoni- och datorkommunikationsnâten att enkelt nå varandra, vilket är nödvändigt om man skall åstadkomma verkligt effektiva telekommunikationer. En nationell katalog skulle sannolikt också leda till ett närmare samarbete och underlätta teletrafiken mellan operatörerna, vilket är angeläget för att skapa en enhetlig och sammanhållen tele-

infrastruktur. Därutöver måste katalogen givetvis underlätta för enskilda att även i fortsättningen nå viktiga samhällsfunk-

tioner som försvar, räddningstjänst, sjukvård m.m.

Utredningsuppdraget

Utredaren skall analysera förutsättningarna för en nationell teleadresskatalog samt lämna förslag till en sådan, innefattande

samtliga teleadresser som abonnenterna vill göra tillgängliga. Samtliga teleadresstyper skall ingå: fast och mobil telefoni, personsökning, telefax, adresser för elektronisk post enligt X.400 och Internet samt adresser för ISDN och X.25. Utredaren bör även studera förutsättningarna för att ta med information i katalogen, t.ex. postadresser och certifikat arman

for publika nycklar som används i samband med kryptering av

meddelanden. Ett motiv för att ta med även annan information är att kunna identifiera adressater. Följande aspekter på en katalogfunktion skall belysas: ekonomiska, organisatoriska, tekniska, juridiska och ñnansiella.

Ekonomi

Utredaren skall analysera efterfrågan av en katalog, varvid olika användarkategorier företag, organisationer, enskilda

och efterfrågade tjänster skall klargöras, liksom efterfrågans

känslighet för kostnader i nyttjandet och för tekniska brister.

Även de eventuella samhällsekonomiska vinsterna ökad av en tillgänglighet i informationssystemet skall analyseras.

Organisation

Utredaren skall analysera olika tekniska uppläggningar av katalogen. Detta gäller såväl på vilket sätt informationen skall

finnas lagrad centralt eller hos de olika operatörerna

som hur informationen skall kunna nås av användarna elektro-

niskt, i tryckt form eller annat sätt.l Vidare skall utredaren

analysera vilka uppgifter som kan eller bör finnas lagrade i

katalogen, om de skall hanteras på samma sätt oavsett typ telefonnummer, e-postadress, EDI-adress m.m. samt hur uppgifterna skall uppdateras. Möjligheterna att från utlandet söka i katalogen och relationen med utländska kataloger bör utredas. Utredaren skall föreslå huvudman och organisation för katalogen samt lämna förslag till hur förvaltning och drift av katalogen skall skötas löpande. Utredaren skall klargöra operatörernas kapacitet att samverka kring en fungerande

katalogorganisation. Konkurrensaspekter bör studeras särskilt,

eftersom det finns risk att en katalog byggs upp och drivs på de dominerande operatörernas villkor. lnternetadresser bör särskild uppmärksamhet, och ges relationen mellan olika aktörers inflytande på Internetadresseringen måste beaktas. Varken Post- och telestyrelsen eller något annat offentligt organ har i dag något inflytande över adresseringen, som ligger helt inom Internet Society och dess egen världsomspännande organisation. Operatörers och berörda myndigheters roller vid såväl uppbyggnad som drift av katalogen skall övervägas.

Tekniska frågor

En kartläggning skall göras av eventuella skillnader i adres-

seringsprinciper och teknisk utformning, i form av varierande

standarder, gränssnitt m.m., som måste lösas för att en enhetlig och smidigt fungerande katalog.

Rättsliga fragor

Utredaren skall analysera vilka rättsliga problem uppstår

som till följd av förslagen samt föreslå eventuella författnings-

ändringar. Utredaren bör särskilt uppmärksamma frågan om

abonnenten och operatören som har rätten till adressvem av uppgiften, samt i vilken utsträckning operatörerna skall vara

skyldiga att tillhandahålla adressuppgifter som abonnentema vill hålla tillgängliga.

Om katalogen inrättas med stöd av ADB uppstår ett per- ;

sonregister enligt datalagen 1973:289. skall analy-

Utredaren

sera konsekvenserna av detta, särskilt vad gäller det behov av

skydd för den personliga integriteten som uppkommer då en stor mängd personuppgifter samlas samt då olika register

sarnkörs. Även frågor rör hantering hemliga som av nummer skall övervägas. Utredaren skall hålla sig informerad om det arbete som bedrivs med anledning av regeringens dir.

1995:91 Ny datalag m.m.

Finansiering

Utgångspunkten skall vara att katalogen finansieras av opera-

törema. Utifrån analysen efterfrågan skall tänkbara finanav sieringsforrner diskuteras.

Uppdragets bedrivande

Utredaren skall samråda med en expertgrupp med företrädare för telemarknaden samt med representanter från berörda

myndigheter och organ. För behovsstudien är det viktigt att

presumtiva användare från flera samhällssektorer kontaktas.

För arbetet gäller regeringens direktiv till kommittéer och

särskilda utredare att pröva offentliga åtaganden dir. 1994:23, om att redovisa regionalpolitiska konsekvenser

dir. 1992:50 samt om att redovisa jämställdhetspolitiska

konsekvenser dir. 1994: 124.

Uppdraget skall redovisas senast den 1 juni 1996.

Kommunikationsdepartementet

mmfiwi

L L

w :ga

€ ’HzQ:aQQ1

x :anamma 15’

V m‘sbouu

Lsbiiizxta

A i b

-saivuåeá ns movxâssmx nib

.§li£§£i‘efiW%ve3§$55991~T~1i1}

aaáiaåç ‘eé~:5{§§¥:ffa,ie1f2¢-’,§, i

j

namn, :item t%‘3ram: en

Hail:

aszivobn zegnbqqil

‘

mam

Kartläggning över tekniska frågor och exempel på några katalogprojekt

Av Britta Johansson, utredningssekreterare i Katalogutredningen

Denna bilaga beskriver i större detalj några av de begrepp som används i utredningen. Den ger också en översikt över pågående projekt med elektroniska kataloger.

X.500

X.500-rekommendationen har utarbetats av CCITT, numera ITU, Internationella teleunionen. Samma texter har antagits som standard med beteckningen ISO 9594. Två versioner är aktuella idag, version 2 från 1988 och version 3 från 1993. 1993 års version innehåller viktiga funktioner såsom förbättrad åtkomstkontroll med bättre möjligheter att skydda data, replikering, schemahantering och utvidgade sökfunktioner.

Information i en X.500 katalog bildar en trädstmktur, Directory Information Tree. Högst upp finns en gemensam nod, därefter är det normalt land som nästa nivå.

Informationen i delar av ett tänkt världsomspännande träd finns i olika organisationers kataloger, antingen hos publika operatörer eller i egna katalogträd.

Denna programvara som används för att lagra informationen kallas DSA, Directory System Agent. För att söka i katalogen används programvara som benämns DUA, Directory User Agent. Flera DSA kan kopplas till varandra och därmed förmedla frågor om individer som inte finns i den egna katalogen. Det innebär att även om trädet är uppbyggt av flera samverkande delar av katalogen så upplever en användare det som en enda katalog.

Det är ett tekniskt problem att hålla ihop infrastrukturen i en katalog, medan det är ett administrativt problem att hantera den information

som ska ingå. X.500/1988 är en ofärdig produkt, även 1993 års version av standarden innehåller vissa brister. Mycket är svårt att implementera, vilket sannolikt är frukten av en rad kompromisser som ofta karaktäriserar resultatet av internationella standardiseringsarbeten.

Kataloger byggda enligt X.500 kan inte utan vidare klara frågor där sökning görs på funktioner i stället för på nanm. Alias i X.500 pekar bara ett håll, dvs från alias till ursprungsposten, däremot sker ingen

återföring. Enligt standarden finns enbart en enda auktoritet för en person, dvs det kan bara finnas en rot.

X.500-strukturen kräver om man önskar att alla sammankopplade X.500-kataloger i Sverige skall uppfattas som en enhet att någon tar på sig rollen att vara högsta instans i Sverige, nationell rot. Denna måste etableras som en egen nod, dvs en dator som andra datorer som innehåller lägre delar av trädstrukturen kan koppla sig till. Den nationella roten känner till alla katalogdelar på nivån närmast under.

Om en svensk nationell X.500-katalog även skall kunna ingå i en

internationell katalogstruktur krävs att det endast finns en nationell rot

i Sverige.

Emellertid går det utmärkt att använda X.500-kataloger utan att se

dem som del i ett enda världsomspännande träd, och i så fall krävs ingen nationell nod. Katalogen kan då ha en virtuell rot bestående av pekare som t ex underhålls av whois+ + indexdatabaser.

North American Directory Forum har sökt en metod att lösa

problemet med samverkande kataloger där samma individ har uppgifter hos flera operatörers kataloger, t.ex. e-postadress på ett ställe, telefonnummer på ett annat och kanske mobiltelefonnummer på ett tredje ställe.

Struktur på kataloginnehåll

När katalogens innehåll skall struktureras är de centrala begreppen attributtyper och objekt. Det finns många attributtyper. Attribut är den

minsta definierade informationsenheten, till exempel nanm, telefonnummer, e-postadress och liknande. En gruppering av flera Sammanhörande attribut kallas objekt. I X.500 är ett antal attribut och objekt definierade.

Om flera kataloger skall samverka är det viktigt att nå överenskommelse om vilka attribut och objekt som används. Det är därför en viktig uppgift för att åstadkomma samverkande kataloger att föra diskussioner om sådan struktur. När standardattribut och objekt inte kan användas måste egna objekt definieras. Dessa måste då förses

med unika identitetsnummer. En storskalig användning av X.500-

katalog förutsätter användning av enhetliga, väl kända objekt och attribut, dvs användning av standardiserade attribut och objekt.

De objekt som används för att bygga upp katalogträdet kallas för

strukturella objekt. Dit hör till exempel land, organisation,

organisationsenhet, lokalitet geografisk enhet m.fl. Varje strukturellt

objekt måste ha ett unikt nanm, unikt på den nivå objektet finns i trädet. Objekt i Sverige måste därför vara unika i Sverige.

Objektet lokalitet kan ses som organisation för dem som inte bör

förekomma som organisationer på nationell nivå i Sverige. Län och kommuner är lämpliga lokaliteter. Under dessa bör lokala

organisationer vara unika. Unikheten måste då garanteras av någon lokal instans.

X.500 är speciellt lämpat för sökning där användaren på förhand

någorlunda väl känner till strukturen på den information som sökes. X.500 gör det enkelt att erhålla information om ett objekt då objektets identitet är känd, t ex få fram en persons e-postadress eller telefonnummer utifrån kärmedom om personens namn. Möjlighet finns även för mer komplexa sökningar, till exempel att söka alla personer som bor på en viss gata. En sådan sökning kommer då att söka i hela det hierarkiska trädet och bli tämligen resurskrävande.

Whois + +

Whois+ + uttalas som de engelska orden who följt av plus plus är

en kommande Internetstandard och utvecklingen sker inom Internets organisation IETF.

Whois+ + löser problemen med komplexa sökfrågor genom att arbeta

med indexserver och skapa en index-serverstruktur helt oberoende av själva lagringsstrukturen. Vid sökning undviks därmed att frågor ställs till kataloger där önskad information inte finns. I indexservern finns

nyckelord från innehållet i kataloger som ligger under indexservern. Varje Whois++server på Internet förses med ett identitetsnummer

som fås via registrering hos IANA, Internet Assigned Number

Authority.

Whois+ + löser problem som X.500 är behäftat med. Whois+ + kan definieras som en front-end-modul på befintliga databaser och den första produkten var ett översättningsprogram mellan Whois+ + och X.500.

X.500 och Whois+ + kan komplettera varandra genom att Whois+ + och dess indexservrar används för att hitta rätt kataloger och X.500

används för större distribuerade kataloger med en väl definierad struktur och höga krav på tillgänglighet, drift och säkerhet.

Pågående projekt och samverkansformer

Toppledarforum

Toppledarforum, leds finansminister Erik Åsbrink består som av av

generaldirektörer vid ett drygt tiotal statliga verk och direktörer för

kommunförbund och landstingsförbund. I Toppledarforums regi pågår

ett projekt för elektronisk post och katalog för statlig, kommunal och landstingskommunal förvaltning. Projektet har satt som mål att varje

kontor skall gå att nå med elektronisk post under 1996. Uppgift om

adress skall gå att hitta i katalog. Syftet är inte i första hand att nå varje individ, utan att kontor, enheter, avdelningar eller funktioner skall gå att adressera och hitta. Ett fundamentalt begrepp utgör

myndighetsbrevlådan, som normalt bör finnas hos registrator eller motsvarande central postöppning hos myndigheten.

Flera landsting och myndigheter som ingår i projektet bygger upp

egna elektroniska kataloger. En gemensam förvaltningskatalog kan ses som en samverkan mellan dessa och någon eller några publika operatörer.

Toppledarforums katalogprojekt kommer under 1996 att presentera förslag till struktur för katalog för förvaltningar. Ett minsta

gemensam

datamängd som beskriver vilka uppgifter som skall ingå har definierats

och detta kommer att diskuteras med operatörer och andra katalogaktörer.

Polhem IT-leverantörernas organisation SITO - Polhemsprojektet bildades 1994 med ett antal data- och teleföretag för

att öka samverkan. Projektets ändamål är "att genom samverkan

mellan leverantörer av varor och tjänster i IT-system underlätta elektronisk kommunikation mellan märmiskor, utveckla den elektroniska marknaden samt stimulera och underlätta ökad användning av våra elektroniska motorvägar." Polhem har kommit fram till att som ett led i att sprida information om användarnas elektroniska förmåga bör ett nationellt katalogsystem finnas för alla användare av tele- och IT-tjänster, gärna utvecklat av den berörda

branschen i samverkan med statliga myndigheter.

Iden gruppering inom Polhem som arbetat med katalogfrågor har man

dock avgränsat frågeställningen till att gälla elektroniska meddelanden

e-post. Dessutom har arbetet avgränsats till att gälla den yrkesverksamma sektorn, sålunda inte privatpersoner.

Polhem föreslår en katalogstruktur med adressinformation för organisationer, funktioner inom organisationen och användare. Denna information har specificerats. Polhem har även identifierat att när flera leverantörer tillhandahåller kataloger kan det krävas avtal på tre ställen:

Katalogoperatörer emellan - Uppgiftslämnare-operatör - Uppgiftssökare-operatör -

Polhem har utgått ifrån en lösning baserad på X.500-standarden. Det krävs en nationell rot enligt X.500 standarden för att knyta samman organisationsbundna uppgifter. Polhem föreslår att ett sådant organ skapas av branschen utan vinstintressen i samverkan med bl.a. Post-

och telestyrelsen.

I arbetet med förslaget har följande företag deltagit: Telia Telerespons, France Telecom Network Services, Sema Group Infodata, Posten Sverige och Unisource Business Networks Sverige AB.

Projekt Polhem föreslår att adressinformation för sökning och återvinning sker genom en samverkan av företag och andra som driver

kataloger på uppdragsbasis, katalogopertörer. Dessa skall samverka så

att varje användare har tillgång till opertörernas samlade adressinformation oavsett vilken operatör användaren är abonnent hos.

För avtalen mellan operatörerna föreslår Polhem att en gemensam

informationsmängd definieras, vilken alla operatörer skall kunna

hantera. Det är uppgiftslämnarens ansvar att uppgifter är aktuella och

korrekta. Utgångspunkten är därmed att uppgiftslämnaren äger sin

information och avgör hur den får användas. Avtalen med

uppgiftslämnare bör innehålla en klausul med medgivande att uppgifter

används gemensamt av operatörer.

Polhem anser att det bör finnas en spärr mot utlärrming i annat syfte

än adressförfrågan, t.ex. begränsning av möjliga sökattribut, och

begränsning i volymer av förfrågningar.

Paradise

Paradise är en världsomfattande X.500-katalog inom i huvudsak

Internet. Projektet hade sitt ursprung som en del i

forskningsprogramet RARE. Paradise avslutades i april 1994, då det

gjordes om till en kommersiell tjänst som drivs av Delivery of Advanced Network Technology to Europe Ltd DANTE. Den kallas för Nameflow Paradise. Över 25 europeiska länder är anslutna med

förbindelser till trettiosju länder i världen.

Umdac datacentralen vid Umeå Universitet driver en DSA som är en

katalogrot för SUNET, och för Sverige. På denna DSA sker ca

10 000 operationer per dag. På University of Michigan, där den sarmolikt största består av flera DSA:n finns, sker ca 250 000 ope-

rationer per dag.

Bolero

Bolero var ett projekt inom EU-programrnet Infosec med inriktning på

världshandeln. Man vill skapa världsomspännande katalog för EDI

jmf EDIRA för affärer över telenätet, till exempel med sjöfartshandlingar. Syftet är bland annat att visa att elektroniskt

konossement är möjligt. En pilotkatalog med ett 20-tal användare finns, som drivs av Unisource. Piloten visar handel med gods under

transport, kreditgivning av banker och nycklar för internationell

handel i elektronisk form. Projektet använder digitala signaturer med

RSA-algoritm, X.500 certifikat och är certifieringsinstans CA och

registeransvarig för nycklar. Projektet är avslutat och tjänsten kommer att kommersialiseras, enligt uppgift från Unisource.

Memonet

Postens Memokatalog för e-postsystemet Memo, som framförallt finns hos ett antal svenska storföretag, innehåller cirka 300 000 adresser som är sökbara med en Mailsökfunktion Query-By-Mail. I Memokatalogen är följande uppgifter publika: e-postadress, användarnamn, företag och telefonnummer. Det finns ytterligare ca femton attribut, men dessa är endast tillgängliga för den egna organisationen t.ex. industri-koncemen. Flera stora företag har helt avskaffat intern telefonkatalog och förlitar sig på Memo-katalogen. Memokatalogen är ett intressant exempel på företags villighet att lämna ut uppgifter om de anställda, bara uppgifterna är tillräckligt begränsade.

SEIS

Föreningen SEIS, Säkrad elektronisk information i samhället bildades våren 1995.

SEIS har ett femtiotal medlemmar, bland annat flera banker, dataföretag, konsultföretag, myndigheter, organisationer och industriföretag.

Den har som syfte att främja utvecklingen av ett ramverk för allmänt accepterade, enkla, praktiska och ekonomiska säkerhetslösningar. Produkter och tjänster som skapas med hjälp av ramverket skall fungera i en öppen, allmänt tillgänglig miljö och ge säkerhet i att information skyddas och att ursprung och innehåll kan fastställas. Arbetet inom SEIS, som är under uppbyggnad bygger säkerhet med

smarta aktiva kort. Arbetet koncentreras till tre områden:

Kort och kortutgivning - Certifiering, betrodd tredje part och katalog -

infrastruktur

Lagstiftning, konkurrensfrågor -

Några organisationer med egna kataloger

Nedan beskrivs att antal projekt och erfarenheter som enskilda

organisationer har av egna kataloger. Tillsammans ger dessa en bild

av en ännu ung men efterfrågad teknik.

AMS

AMS inför katalog för hela Arbetsmarknadsverket. Varje kontor skall kunna uppdatera sina egna poster. Avsikten är att

katalogen skall användas för flera ändamål där uppgifter om hela

personalen behöver finnas.

Katalogen skall inte vara tillgänglig för utomstående. Däremot

kommer en delmängd av katalogen att speglas ut. Denna delmängd underhåller AMS själva.

Stockholms läns landsting

En intern X.500-katalog finns med över 4500 e-postadresser.

Projekt inom Stockholms läns landsting har tagit fram ett underlag för att kunna skapa en infrastruktur för katalogtjänster och testat teknik

och funktioner i X.500-baserade produkter. Projektet finns dokumenterat av landstinget i IT/ADB-kollegiets rapportserie nr: 94-

07, Infrastruktur för distribuerad katalog.

SLL består av ca 800 samverkande enheter, som arbetar efter köpoch-sälj-ñlosoñ, utöver detta ingår även privata vårdgivare. Sekretesskraven är starka. Katalog är inte enbart kopplat till e-post

utan en förutsättning för en rad tillämpningar inom landstingens

verksamhetsområde.

Det finns en experimentverkstad där man arbetar på att lösa frågan med digital signatur. Inget brett införande kan emellertid ske förrän nyckelhantering och katalogfrågan är löst. För ögonblicket sker nyckelhanteringen manuellt. Vidare arbete med katalog fokuserar på CA-funktion certifiering av öppna nycklar.

Landstinget Östergötland

I Östergötland arbetar man inom landstinget med att göra

informationen i telefonväxelns hänvisningsdator tillsammans med e-

postserverinformationen tillgänglig via Internet på en WWW-server.

Kataloger baserade på programmen Wh0is+ + och Embla finns också och landstinget planerar att införa en X.500-katalog.

Försvarsmakten

Inom försvarets projekt Todakom planeras katalogfunktion för

försvaret. Denna är emellertid inte avsedd för allmänt publikt bruk, utan för försvarets eget ändamål. Stor vikt läggs vid att uppgifter skall kunna vara hemliga, även själva existensen av en uppgift måste kunna

döljas.

Hälso- och sjukvårdens adressregister

SPRI arbetar med ett förslag till datoriserat vårdgivarregister för hälso- och sjukvården. Detta blir en katalog för såväl offentliga som

privata vårdgivare. Registret behövs för informationsutbyte av

patientjournaler, laboratoriesvar och remisser mellan primärvård och sjukhus, samt inom sjukhus, för hantering av fakturor och för att underlätta samarbetet mellan offentlig och privat vård, äldreomsorg,

försäkringskassa, apotek samt Socialstyrelsens tillsynsregister.

Varje registrerat objekt: enhet, roll eller person samt verksamhet

registreras med adresser e-post, telefon, fax, postadress och ges ett

identifikationsnummer.

Informationssäkerhet

Eftersom katalogfrågor kan bli viktiga i arbetet med

informationssäkerhet följer nedan ett kort avsnitt om detta.

Elektroniska affärsbrev har inte samma juridiska status som

motsvarande pappersdolcument. Ett sätt att ersätta namnteckning kan vara digital signatur. Denna metod används inom tullen och är

godkänd enligt tullagen 1994:1550.

Det är i många sammanhang viktigt att säkert kunna identifiera

avsändare av ett meddelande. Det är även av stor vikt att inte

informationen påverkats under transporten. Följande begrepp är

väsentliga i sammanhanget:

Nyckelhantering

- Digitala signaturer - Smart Card -

Certifikat, som kopplar nyckel för digital signatur till

- en en person

Certifieringsfunktion CA som utfärdar certifikat

-

TTP Betrodd tredje part Trusted Third Party

-

Kryptering

—

Rutiner och regler för ovanstående är av avgörande betydelse för att elektronisk dokumenthantering skall fungera.

I ett asymmetriskt system vilket normalt används för digitala signaturer tilldelas varje användare ett nyckelpar, hemlig nyckel

en

som endast användas av sin ägare, och öppen nyckel tillgänglig for

en

alla. Den hemliga nyckeln kan till exempel lagras på ett smart kort.

Alternativt kan den ligga i programvara i användarens dator.

Data som krypterats med en användares öppna nyckel kan endast dekrypteras med motsvarande hemliga nyckel och vice versa. Digitala signaturer använder kryptografika metoder för själva signaturen, inte

för hela texten.

För att man skall veta att rätt öppna nyckel används krävs ett certifikat. Detta är en elektronisk identitetshandling. Certifikatet

binder den öppna nyckeln till en identitet, och måste skapas av en

betrodd instans: certifieringsorgan Certification Authority, CA. CA-

funktion är definierad ISO och har huvuduppgift att certifiera

av som

användare. Den kan dessutom vara den instans nycklar.

som genererar

Ett certifikat måste för att fungera allmänt tillgängligt. En katalog

vara är användbar för att man skall kunna koppla rätt certifikat till rätt person. Standarden X.509 beskriver hur det skall gå till.

Det är mycket viktigt att kataloguppgifter har utrymme for lagring

av

certifikat för öppna nycklar. De skall absolut ingå i specificerade element i katalogen. Problemet med flera katalogträd, for EDI

t ex utgör inget hinder för detta. Det går att ha pekare från en

kataloguppgift till en annan. See also.

Postnet säger sig ha långt gångna planer att sätta upp produktion och distribution av ID-kort med smart card teknik, och katalog för

en publicering av certifikat. Man vill då bli betrodd part for distribution

och verifiering av nyckelcertifikat. Detta är en viktig beståndsdel i

utvecklingen mot en elektronisk marknadsplats, anser Posten.

Exempel EDI från Bohuslandstinget

Bohuslandstinget arbetar med att bygga upp katalog för EDI-

tillämpning. Man har valt X.500-standarden, eftersom det är en distribuerad lösning, och ger goda möjligheter till behörighetskontroll. Problem man stött på i sammanhanget är bland annat att det inte finns så många produkter för X.500 I de fall det finns kanske de bara fungerar i enstaka datormiljöer inte med flera operativsystem. Ett stort problem är bristen på komptetens i leverantörsledet. EDI-tillärnpning

som kataloganvändare är heller inte tillräckligt standardiserat ärmu. I framtiden efterlyser man stabila programmeringsgrärtssnitt och EDI-

tillämpningar som fungerar tillsammans med katalog.

Det katalogträd som lämpar sig för att hitta personer och e-

postadresser m.m., lämpar sig av olika skäl inte for EDI. Projekt

EDIRA som skapar katalog för EDI i Europa försöker istället att

spegla den verklighet som finns i EDI-världen, och bygger sitt eget

katalogträd. Detta innebär att det inte är realistiskt att hitta alla typer av information i samma katalog.

Denna situation är oundviklig med dagens läge på EDI. T.ex. finns det ingen narrmstandard i EDI.

EDIFACT-standarden innehåller ingen landskod vilket ger problem i hanteringen av katalog. Därför har Bohuslandstinget antagit EDIRAprojektets idé om att lägga EDI-rot på samma nivå som land i den

globala katalogen. Därmed byggs ett eget katalogträd upp för EDI. EDIRA är ett projekt inom EU-programmet TEDIS vars syfte är att

bereda vägen för Open EDI. Fast Certificate inom EDI tillämpas

vilket skiljer sig något från X.509.

Säkerhet i EDI hanteras på två nivåer:

Systemnivå; applikationen signerar dokument

Personnivå; undertecknade dokument.

En digital signatur måste idag göras efter konverteringen till EDIFACT, vilket inte är praktiskt möjligt eftersom konverteringen ofta sker senare.

Statens offentliga utredningar 1996

Kronologisk förteckning

Den nya gymnasieskolan hur går det U. 26. Ny kurs i trafikpolitiken + Bilagor. K. . - Samverkansmönster i svenskforsknings- 27. En strategi för kunskapslyftoch livslångt lärande. . finansiering.U. U. Fritid i förändring. 28. Det forskningspolitiskalandskapeti Norden . Om kön och fördelning av fritidsresurser.C. 1990-talet.U. Vem bestämmervad EU:s interna spelregler inför 29. Forskningoch Pengar.U. . regeringskonferensen 1996.UD. 30. Borgenärsbrotten en översyn av ll kap. - Politikområdenunder lupp. Frågor om EU:s första brottsbalken.Fi. . pelareinför regeringskonferensen 1996.UD. 31. Attityder och lagstiftningi samverkan Ett år medEU. Svenskastatstjänstemäns + bilagedel.C. . erfarenheter arbeteti EU. UD. av 32. Möss och människor.Exempel bra Av vitalt intresse.EU:s utrikes-och IT-användningbland barn och ungdomar.SB. . säkerhetspolitikinför regeringskonferensen. UD. 33. Banverketsmyndighetsroll m.m. K. Batterierna en laddadfråga. M. 34. Aktiv arbetsmarknadspolitik expertbilaga.A. + . - Omjärnvägenstrañkledning m.m. K. 35. Kriminalunderrättelseregister . .Forskning för vår vardag.C. DNA-register. Ju. .EU-mopeden. Ålders- och behörighetskravför 36. Högskolai Malmö. U.

tvâ- och trehjuliga motorfordon. K. 37. Sverigesmedverkani FN:s familjeár. S. Kommuneroch landstingmedbetalnings- 38. Nationalstadsparker.M. svárigheter.Fi. 39. Rapport från klimatdelegationen 1995. Offentlig djurskyddstillsyn.Jo. Klimatrelateradforskning. M. Budgetlag regeringensbefogenheter 40. Elektroniskdokumenthantering.Ju. fmansmaktens område.Fi. 41. Statens maritima verksamhet.Fö. Union för både öst och väst. Politiska, rättsliga 42. Demokratioch öppenhet.Om folkvalda parlament ochekonomiskaaspekter av EU:s sjätte och offentlighet i EU. UD. utvidgning. UD. 43. Jämställdheten i EU. Spelregleroch 16.Förankringoch rättigheter. Om folkornröstningar, verklighetsbilder.UD. utträdesrätt,medborgarskapoch mänskliga 44. Översyn skatteflyktslagen. av rättigheteri EU. UD. Reformeratförhandsbesked. Fi. 17.Bättretrafik medväginformatik.K. 45. Presumtionsregeln i expropriationslagen. Ju. 18. Totalförsvarspliktiga m95. Förslag om jobb/studier 46. Enskildavägar. K. efter muck, bostadsbidrag,dagpenning, 47. Cirkelsarnhället.Studiecirklarsbetydelserför försäkringar. Fö. individ och lokalsamhälle.U. 19.Sverige,EU och framtiden. EU 96-kommitténs 48. ShapingSustainable Homes in an Urbanizing bedömningarinför regeringskonferensen 1996. World. SwedishNational Report for Habitat ll. N. UD. 49. Regler för handelmedel. N. 20. Samordnad rollfördelning inom tekniskforskning. 50. Förbud mot vapen allmänplats m.m. Ju. U. 51. Grundläggandedrag i en ny arbetslöshetsförsäk- . .Reform och förändring. Organisationoch ring alternativoch förslag. A. verksamhetvid universitetoch högskolorefter 52. Precisering av handelsändamálet i detaljplan.M. 1993års universitets-och högskolereforrn.U. 53. Kalkning av sjöar och vattendrag.M. 22. Inflytande riktigt Om elevers rätt till 54.Kooperativa möjligheteri storstadsområden. S. inflytande,delaktighetoch ansvar. U. 55. Sverige,framtiden och mångfalden. A. .Kartläggningoch analys av den offentliga sektorns 55. Pâ väg mot egenföretagande. A. upphandling av varor och tjänstermed 55. Vägar i Sverige. A. miljöpåverkan.N. 56. Hälften vore nog om kvinnor och män - 24. Från Maastrichttill Turin. Bakgrund och övriga 90-taletsarbetsmarknad.A. EU-länders förslag och debattinför 57. Pensionssamordning för svenskari EU-tjänst. Fi. regeringskonferensen 1996.UD. 58. Finansieringen av det civila försvaret. Fö. 25. Från massmediatill multimedia att digitaliserasvensktelevision.Ku.

Statens offentliga utredningar 1996

Kronologisk förteckning

59. Europapolitikenskunskapsgrund. 88.Kameraövervakning.Ju. En principdiskussion utifrån 89.Samverkanmellanhögskolanoch de små och EU 96-kommitténserfarenheter. UD. medelstora företagen. N. 60. Miljö ochjordbruk. Om EU:s miljöregler och 90.Sammanhâlletstudiestöd.U. utvidgningenseffekter den gemensamma 91. Den privata värdensomfattningoch framtida jordbrukspolitiken. UD. ersättningsformer En översynav de nationella - 61.Olika länder olika takt. Om flexibel integration taxoma för läkareoch sjukgymnaster. S. och förhållandetmellan stora och smá stater i EU. 92. IT i miljöarbetet.M. UD. 93. Ny yrkestrañklagstiftning. K. 62. EU, konsumenternaoch maten ’94. Nationellteleadresskatalog. K. Förväntningaroch verklighet. Jo. - 63.Medicinska undersökningari arbetslivet.A. 64. Försäkringskassan Sverige Översyn - av Socialförsäkringens administration.S. 65. Administrationen av EU:s jordbrukspolitik i Sverige.Jo. 66. Utvärderatpersonval.Ju. 67. Medborgerlig insyn i kommunala entreprenader. Fi. 68. Någrafolkbokföringsfrágor. Fi. 69. Kompetensoch kapital + bilaga. N. 70. Samverkanmellanhögskolanoch näringslivet.N. 71. Lokal demokrati och delaktighet i Sverigesstäder och landsbygd.In. 72. Rättspsykiatrisktforskningsregister.S. 73. SwedishNuclearRegulatoryActivities. Volume l An Assessment.M. - 74. SwedishNuclearRegulatoryActivities. Volume 2 Descriptions.M. — 75.Värdeni folkhögskolevärlden.U. 76. EUzsregeringskonferens procedurer,aktörer, formalia. Sammanfattning av ett seminariumi april 1996.UD. 7 .Utländskaförsäkringsgivare l medverksamheti Sverige.Fi. 7W.Elberedskapen.Organisation,ansvarsfördelning och finansiering.N. 79. Översyn revisionsreglerna.Fi. av 80. Viktigt meddelande. Radiooch TV i Kris ochKrig. Ku. 81 Skyddför sparandei sparkasseverksamhet. Fi. . 82. En översynav luft- sjö- och spârtrafikens tillsynsmyndighetenK. 83.Allmänt pensionssparande. S. 84. Ekobrottsforskning. Ju. 85.Egon Jönsson en kartläggning av lokala sam- verkansprojekt inom rehabiliteringsomrádet. S. 86.Utveckladsamordninginom det civila försvaret och fredsräddningstjänsten. Kartläggning, överväganden och förslag. Fö. 87.Tredimensionellfastighetsindelning.Ju.

Statens offentliga utredningar 1996

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Försvarsdepartementet

bra Mössoch människor. Exempel Totalförsvarspliktigam95. Förslag om jobb/studier IT-användningbland barn och ungdomar.32 efter muck, bostadsbidrag,dagpenning, försäkringar. 18

Justitiedepartementet Statensmaritima verksamhet.41

Kriminalunderrättelseregister Finansieringen av det civila försvaret.58 DNA-register. 35 Utveckladsamordninginom det civila försvaret Elektroniskdokumenthantering.40 och fredsräddningstjänsten. Kartläggning, Presumtionsregelni expropriationslagen.45 övervägandenoch förslag. 86 Förbud mot vapen på allmänplats m.m. 50

Utvärderatpersonval.66 Socialdepartementet

Ekobrottsforskning.84 Sveriges medverkan FN:s i familjeår. 37 Tredimensionell fastighetsindelning. 87 Kooperativamöjligheteri storstadsomráden. 54 Kameraövervakning.88 Försäkringskassan Sverige Översyn - av Socialförsäkringens administration.64 Utrikesdepartementet Rättspsykiatriskt forskningsregister. 72 Vem bestämmervad EU:s interna spelreglerinför Allmänt pensionssparande. 83 regeringskonferensen 1996. 4 EgonJönsson en kartläggning av lokala - Politikområdenunderlupp. Frågor om EU:s första samverkansprojektinom rehabiliteringsområdet.85 pelare inför regeringskonferensen 1996.5 Den privata vårdens omfattning och framtida Ett år med EU. Svenskastatstjänstemäns ersättningsformer En översyn av de nationella erfarenheter av arbeteti EU. 6 taxorna för läkareoch sjukgymnaster.91 Av vitalt intresse. EU:s utrikes- och Kommunikationsdepartementet säkerhetspolitikinför regeringskonferensen. 7 Union för både öst och väst. Politiska,rättsliga Om järnvägenstrañkledning m.m. 9 och ekonomiska aspekter EU:s sjätte EU-mopeden. Ålders- och behörighetskravför av utvidgning. 15 två- och trehjuliga motorfordon.ll Förankringoch rättigheter. Om folkomröstningar, Bättre trafik medväginformatik. 17 utträdesrätt,medborgarskapoch mänskliga Ny kurs i trañkpolitiken + Bilagor. 26 rättigheteri EU. 16 Banverketsmyndighetsroll m.m. 33 Sverige,EU och framtiden. EU 96-kommitténs Enskilda vägar. 46 bedömningarinför regeringskonferensen 1996. 19 En översynav luft- sjö- och spårtrañkens Från Maastrichttill Turin. Bakgrundoch övriga tillsynsmyndigheter.82 EU-länders förslag och debatt inför Ny yrkestrañklagstiftning.93 regeringskonferensen 1996. 24 Nationell teleadresskatalog. 94 Demokrati och öppenhet. Om folkvalda parlament

och offentlighet i EU. 42 Finansdepartementet

Jämställdheteni EU. Spelregleroch Kommuneroch landstingmedbetalningsverklighetsbilder. 43 svårigheter.12 Europapolitikenskunskapsgnmd. Budgetlag regeringensbefogenheter - En principdiskussionutifrån fmansmaktensområde.14 EU 96-kommitténs erfarenheter. 59 Borgenärsbrotten översyn 11 kap. - en av Miljö ochjordbruk. Om EU:s miljöregler och brottsbalken.30 utvidgningenseffekter den gemensamma Översyn av skattetlyktslagen. jordbrukspolitiken. 60 Reformeratförhandsbesked.44 Olika länder olika takt. Om flexibel integration Pensionssamordning för svenskari EU-tjänst. 57 och förhållandetmellan stora och små stater i EU. Medborgerlig insyn i kommunala entreprenader.67 61 Några folkbokföringsfrâgor. 68 EU:s regeringskonferens procedurer,aktörer, Utländskaförsäkringsgivaremed verksamhet i — formalia. Sammanfattning av ett seminariumi Sverige. 77 april 1996.76

Statens offentliga utredningar 1996

Systematisk förteckning

Översyn revisionsreglerna. 79 Näringsdepartementet av Skyddför sparandei sparkasseverksarnhet. 81 Kartläggningoch analys av denoffentliga sektorns

upphandling av varor och tjänstermed Utbildningsdepartementet miljöpåverkan.23 Den nya gymnasieskolan hur går det l ShapingSustainableHomesin Urbanizing - an Samverkansmönster i svenskforskningsfinansiering. World. SwedishNational for Habitat II. 48 Report 2 Reglerför handel med el. 49 Samordnadrollfördelning inom teknisk forskning. Kompetens och kapital bilaga. 69 + 20 Samverkanmellanhögskolan näringslivet.70 och Reform och förändring. Organisationoch verksamhet Elberedskapen.Organisation,ansvarsfördelningoch

vid universitet och högskolor efter 1993árs finansiering. 78

universitets- och högskolereform. 21 Samverkanmellanhögskolan och de småoch Inflytande pá riktigt Om elevers rätt till medelstoraföretagen.89 inflytande, delaktighet och ansvar. 22

En strategiför kunskapslyftoch livslångt lärande.27 Civildepartementet

Det forskningspolitiska landskapeti Nordenpâ Fritid i förändring. 1990-talet.28 Om kön och fördelning av fritidsresurser.3 Forskning och Pengar. 29 Forskning för var vardag. 10 Högskolai Malmö. 36 Attityder och lagstiftningi samverkan Cirkelsamhâllet.Studiecirklarsbetydelserför + bilagedel.31 individ och lokalsamhälle.47

Värden i folkhögskolevärlden.75 Inrikesdepartementet

Sammanhålletstudiestöd.90 Lokal demokratioch delaktigheti Sverigesstäderoch

Jordbruksdepartementet landsbygd.71

Offentlig djurskyddstillsyn.13

EU, konsumenternaoch maten Miljödepartementet

Förväntningar och verldighet. 62 - Batterierna laddadfråga. 8 Administrationen jordbrukspolitik - en av EU:s Nationalstadsparker.38 i Sverige.65 Rapport från klimatdelegationen1995.

Arbetsmarknadsdepartementet Klimatrelateradforskning. 39

Precisering av handelsändamâlet i detaljplan.52 Aktiv arbetsmarknadspolitik expertbilaga.34 + Kalkning av sjöar och vattendrag53 Grundläggandedrag i en ny arbetslöshetsförsäkring - SwedishNuclearRegulatoryActivities. alternativ och förslag.51 Volume 1 An Assessment. 73 Sverige,framtidenoch mångfalden.55 - SwedishNuclearRegulatoryActivities. Pâ väg mot egenföretagande.55 Volume 2 Descriptions.74 Vägar i Sverige.55 - IT i miljöarbetet.92 Hälften vore nog om kvinnor och män - 90-taletsarbetsmarknad.56

Medicinskaundersökningari arbetslivet.63

Kulturdepartementet

Fran massmediatill multimedia-

att digitaliserasvensktelevision. 25

Viktigt meddelande.

Radiooch TV i Kris och Krig. 80

man

fig

i

%

FRITZES