Telelag

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

TELELAG

Statens offentliga utredningar h @@ 199270

w Kommunikationsdepartementet

Telelag

Betänkande av Tele1agsutredningen

Göteborg 1992

SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget, som också uppdrag av regeringskanslicts förvaltningskontor ombcsörjcr remissutsändningar av dessa publikationer.

Adress Allmänna Förlaget Kundtjänst 106 47 Stockholm Tel 08739 96 30 Telefax 087 39 95 48

Publikationema kan också köpas i Informationsbokhandcln, Malmtorgsgatan Stockholm.

ISBN 91-38-13112-9 GraphicSystemsAB, Malmö1992 ISSN O375-25OX

SOU 199270 3

Statsrådet och chefen för kommunikations-

departementet

Den 2 maj 1991 bemyndigade regeringen chefen för kommunikationsdepartementet statsrådet G. Andersson att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att föreslå den lagstiftning och den ändrade reglering i övrigt som behövs inom telekommunikationsområdet. Med stöd av bemyndigandet förordnade departementschefen den 20 juni 1991 som utredare fr.0.m. den l juli 1991 kammarrättslagmannen Valter Nilsson. Till experter förordnades samtidigt kanslichefen Anders Järvstrand, kanslirådet Lars Marén, hovrättsassessom Catharina Staaf, departementssekreteraren Jerker Torngren och chefsjuristen Björn Wallin. Som ytterligare experter förordnades den 8 november 1991 direktören Curt Andersson och den 15 januari 1992 hovrättsassessorn Göran Eriksson. Till sekreterare förordnades fr.0.m. den 1 juli 1991 kammarrättsassessorn Dag Valinder och fr.0.m. den 15 januari 1992 hovrättsassessorn Jan E Ohlsson. Utredningen har antagit namnet Telelagsutredningen K 199103. Uppdraget har omfattat tvâ huvuddelar, nämligen en översyn av myndighetsutövningen på telekommunikationsområdet och utarbetande av lagförslag på området. I den förstnämnda delen innebär mitt förslag att återstående delar av Televerkets myndighetsutövning skiljs från verket och läggs huvudsakligen på den nya Telestyrelsen. I den andra delen lägger jag fram ett förslag till telelag och den övriga lagreglering som behövs. Regeringen har till utredningen lämnat över några skrivelser med anknytning till uppdraget. Dessa har behandlats av utredningen och redovisas närmare i betänkandet.

4 SOU 199270 Jag får härmed överlämna betänkandet SOU 199270 Telelag. Uppdraget är därmed slutfört. Experten Andersson har lämnat ett särskilt yttrande, som redovisas i betänkandet. Göteborg den 1 juli 1992

Valter Nilsson

Jan E Ohlsson Dag Valinder

SOU 199270 5

Innehållsförteckning

Förkortningar 15 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sammanfattning 17 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Summary 25 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Författningyörslag 33 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

I ALLMÄNNA UTGÅNGSPUNKTER

l Inledning .61 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1 Utredningsuppdraget .61 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.2 Utredningsarbetet .62 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Allmän bakgrund .65 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Något om utvecklingen på telemarknaden 65 . . . . . . . . 2.1.1 Den tekniska utvecklingen 65 . . . . . . . . . . 2.1.2 Allmänt om telemarknaden 68 . . . . . . . . . . 2.1.3 Telemarknaden i Sverige 70 . . . . . . . . . . . . 2.1.4 Sammanfattande synpunkter 73 . . . . . . . . . 2.2 Nuvarande författningsreglering m.m. på telekom-

munikationsområdet .75 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3 Förhållandena på telekommunikationsområdet

i vissa andra länder .76 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3.1 Danmark .77 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3.2 Norge .78 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3.3 Finland .79 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3 EG och och avtalet om det europeiska samarbets-

området .81 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1 Rådets resolution om utvecklingen av den gemen-

samma marknaden fir teletjänster och teleut-

rustning .84 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Kommissionens direktiv om konkurrens på markna-

derna för teletjänster .86 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3 Direktiv m.m. om tillhandahållande av öppna nät,

ONP .91 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6 SOU 199270

3.3.1 Rådets direktiv om upprättande av den

inre marknaden för teletjänster genom

att tillhandahålla öppna nät 91 . . . . . . . . . . 3.3.2 ONP för hyrda förbindelser 94 . . . . . . . . . . 3.3.3 ONP för telefoni voice telephony 96 . . . . . . 3.3.4 ONP för paketkopplad datakommunikation 98 . 3.3.5 ONP for ISDN .98 . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4 Terminaldirektivet .99 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4.1 Inledning .99 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4.2 Direktivets innehåll .99 . . . . . . . . . . . . . . 3.5 Rådets direktiv, rekommendation och resolution

om introduktionen av ett alleuropeiskt mobil-

telefonisystem enligt GSM 104 . . . . . . . . . . . . . . . . 3.5.1 Rekommendationen 105 . . . . . . . . . . . . . . . 3.5.2 Direktivet .106 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.5.3 Resolutionen 106 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.6 Rådets direktiv och rekommendation om all-

europeisk personsökning 107 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.6.1 Rekommendationen 107 . . . . . . . . . . . . . . . 3.6.2 Direktivet .109 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.7 Rådets direktiv och rekommendation om sam-

ordnat införande av digital europeisk sladdlös

telekommunikation DECT 109 . . . . . . . . . . . . . . . . 3.7.1 Rekommendationen 110 . . . . . . . . . . . . . . . 3.7.2 Direktivet 110 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.8 Rådets beslut beträffande Standardisering inom

området för informationsteknologi och tele-

kommunikation 110 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.9 Direktiv om upphandling 111 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.9.1 EGs direktiv om upphandling på bl.a.

telekommunikationsområdet 111 . . . . . . . . . 3.9.2. Promemorian Ds 19924 Offentlig

upphandling och EES ett lagförslag 113 - . . . . Något om Övrigt arbete inom EG 114 . . . . . . . . . . . . . Integritets- och dataskydd 117 . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.l1.l Rådets direktiv om tillhandahållande

av öppna nät, ONP 117 . . . . . . . . . . . . . . . 3.1l.2 Kommissionens direktiv om konkurrens

på marknaderna för teletjänster 117 . . . . . . . . 3.11.3 Förslag till direktiv om skydd för

enskilda vid behandling av person-

uppgifter .117 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.11.4 Förslaget till direktiv om skydd för

personuppgifter vid användning av

bl.a. allmän digital telekommu-

nikation 118 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

SOU 199270 7

Övriga internationella överenskommelser 121

. . . . . . 4.1 Internationella telekonventionen 121 . . . . . . . . . . . . . . 4.2 Den europeiska post- och telesamman-

slutningen .123 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3 Europarådet .124 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.4 Satellitkonventionema .125 . .. . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.4.1 Intelsat .125 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.4.2 Inmarsat .125 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.4.3 Eutelsat .126 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

MYNDIGHETSUTÖVNING OCH VISSA ANDRA

UPPGIFTER PÅ TELEKOMMUNIKATIONSOMRADET

Bakgrund .127 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Begreppet myndighetsutövning 131 . . . . . . . . . . . . . . .

Televerkets myndighetsutövning mm 134 . . . . . . . . . . Den nya telemyndigheten Telestyrelsen bör ha funktionsansvaret för telesystemet 134 . . . . . . . . . . 7.1.1 Det nuvarande funktionsansvaret 134 . . . . . . . 7.1.2 Telestyrelsens övergripande funktions-

ansvar .136 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.1.3 Vissa särskilda uppgifter 137 . . . . . . . . . . . . 7.1.4 Standardiseringen pâ telekommuni-

kationsomrâdet .138 . . . . . . . . . . . . . ., . . . 7.1.5 Särskilt om Telestyrelsens funktions-

ansvar för totalförsvarets telekommu-

nikationer .141 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.1.6 Särskilda författningsbestämmelser

m.m. av betydelse i totalförsvars-

sammanhang 146 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2 Ansvaret för forskning och utveckling på

telekommunikationsomrâdet 149 . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2.1 Nuvarande ansvar för forskning och

utveckling inom området för telekom-

munikationer 149 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2.2 Innehållet i det ansvar för forskning

och utveckling som Televerket utövar 151 . . . . 7.2.3 Det framtida sektoransvaret för forsk-

ning och utveckling beträffande tele-

kommunikationer 152 . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3 Ansvaret för nummerplaner 154 m.m. . . . . . . . . . . . . 7.4 Uppgiften att företräda Sverige i det inter-

nationella samarbetet på telekommmunikations-

området .155 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8 SOU 199270

7.4.1 Allmänt om internationella åtaganden

m.m 155 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.4.2 Internationella överenskommelser på

telekommunikationsområdet 156 . . . . . . . . . . 7.5 Sammanfattande förteckning över olika be-

myndiganden för Televerket m.m. 165 . . . . . . . . . . . .

III EN LAGSTIFTNING PÅ TELEKOMMUNIKATIONS-

OMRÅDET

Grundläggande utgångspunkter för en tele-

lag de telepolitiska målen 169 - . . . . . . . . . . . . . . . . 8.1 De telepolitiska målen och det statliga

ansvaret .169 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2 Konkurrensneutralitet och likabehandling 171 . . . . . . . .

8.3 överväganden .172

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Regleringsstruktur på teleomrâdet 175 . . . . . . . . . . . . 9.1 Vad skall åstadkommas med en telelag 175 . . . . . . . . . 9.2 Allmänna utgångspunkter avseende tillstånds-

reglering eller en reglering utan till-

stånd .178 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.3 Hur kan måluppfyllelsen säkras 180 . . . . . . . . . . . . . 9.3.1 Ett öppet och sammanhållet telenät 181 . . . . . . 9.3.2 Telefonitjänst i hela landet 182 . . . . . . . . . . . 9.3.3 Alla skall ha råd att utnyttja telefoni-

tjänster .185 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.3.4 Handikapphänsyn 186 . . . . . . . . . . . . . . . . 9.3.5 Möjlighet till alarmering 186 . . . . . . . . . . . . 9.3.6 Telesystemets funktion under kriser

och i krig .187 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.3.7 Teknisk samordning av nät och ut-

rustning .187 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.4 Sammanfattande synpunkter och överväganden 187 . . . . .

10 Avgränsning av tillståndspliktig verksam-

het .191 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.1 Allmän bakgrund .192 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10.2 överväganden .194

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.2.1 Tillstånd förtillhandahållande

av telefonitjänst 194 . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.2.2 Tillstånd för tillhandahållande av

publika, mobila teletjänster 197 . . . . . . . . . . 10.2.3 Tillstånd för verksamhet i vissa

fall med upplåtelse av förbindelser

uthyrning .201 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

SOU 199270 9

l0.2.4 Tillståndsfrihet för övrig verksamhet 204 . . . . 10.2.5 Förhandsbesked .205 . . . . . . . . . . . . . . . . 10.2.6 Alternativa avgränsningar 206 . . . . . . . . . . . 10.3 Yttrandefrihet och televerksamhet 207 . . . . . . . . . . . . 10.3.1 Yttrandefrihetsgrundlagen 208 . . . . . . . . . . .

10.3.2 överväganden .209

. . . . . . . . . . . . . . . . .

ll Tillståndsprövning och tillståndsvillkor 211 . . . . . . . . . 11.1 Tillståndsprövning i allmänhet 212 . . . . . . . . . . . . . . . 11.1.1 Bakgrund .212 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

l1.l.2 Överväganden .213

. . . . . . . . . . . . . . . . . Tillståndsprövning för mobila teletjänster 215 . . . . . . . . 11.2.1 Bakgrund .215 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

11.2.2 överväganden .217

. . . . . . . . . . . . . . . . . 11.3 Tillståndstidens längd .219 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.4 Tillståndsvillkor .220 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.4.1 Inledning .220 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.4.2 Innehållet i tillståndsvillkoren 221 . . . . . . . . . 11.5 Tillståndsvillkorens giltighetstid .228 . . . . . . . . . . . . .

12 Tillhanclahdllande av teletjänster och för-

bindelser m.m. .231 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.1 Bestämmelser om öppna nät .231 . . . . . . . . . . . . . . . 12.1.1 Bakgrund .231 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.1.2 EGs direktiv om tillhandahållande

av öppna nät .232 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

12.1.3 överväganden .233

. . . . . . . . . . . . . . . . . 12.2 Bestämmelser om teletaxor och om pristak 237 . . . . . . . 12.2.1 Bakgrund .237 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.2.2 EGs direktiv om tillhandahållande

av öppna nät .240 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

12.2.3 Överväganden .242

. . . . . . . . . . . . . . . . .

13 Samtrafikfrtigor, uthyrning av förbindelser

m.m. .245 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.1 Bakgrund .246 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.1.1 Olika fall av samtrafik 246 . . . . . . . . . . . . . 13.1.2 Vissa uttalanden om samtrafik-

villkor m.m. .248 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.1.3 Samtrañkfrågor m.m. i EG-samman-

hang .252 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.2 Tvister om samtrafikvillkor m.m. 254 . . . . . . . . . . . . 13.2.1 Något om nuvarande ordning och för-

slaget till en ny konkurrenslag 256 m.m . . . . . .

13.2.2 Kraven på hur tvistefrågor bör

hanteras 258 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10 SOU 199270

13.2.3 Tillsyn, medling och beslut av Tele-

styrelsen enligt Telelagen 258 . . . . . . . . . . . 13.2.4 Ett f6rliknings- och skiljeförfarande ett lämpligt komplement till Telesty-

relsens roll .260 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.2.5 Andra lösningar .264 . . . . . . . . . . . . . . . . 13.2.6 Branschorgan .264 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.3 Grunderna för Telestyrelsens ingripande

rörande villkor för samtrafik 264 m.m . . . . . . . . . . . . .

13.4 Kundförhâllanden och kundvillkor i övrigt 267 . . . . . . .

14 Nummerplanering .269 m.m . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

14.1 Allmänt om nummerplaner, fördelning av

nummerresurser och nummertilldelning 269 . . . . . . . . . 14.1.1 Något om nummerplanering i det

internationella samarbetet 270 . . . . . . . . . . . l4.l.2 Upprättande av nummerplaner 271 . . . . . . . . 14.1.3 Fördelning av nummerresurser 271 . . . . . . . . 14. l .4 Nummertilldelning 272 . . . . . . . . . . . . . . . . 14.2 Ett förändrat ansvar för nummerplaner. 272 . . . . . . . . .

15 Erkännande av operatör enligt Internatio-

nella telekonventionen som s. RPOA 277 . . . . . . . . . . 15.1 Bakgrund .277 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15.1.1 Bestämmelser om RPOA i Interna-

tionella telekonventionen 277 . . . . . . . . . . . . 15.1.2 Närmare om innebörden av be-

greppet RPOA .278 . . . . . . . . . . . . . . . . 15.1.3 Regeringens beslut om erkännande

av operatör enligt ITC 280 . . . . . . . . . . . . . 15.2 En ordning för erkännande av operatörer 280 . . . . . . . .

16 Bestämmelser om teleterminaler 283 . . . . . . . . . . . . . . 16.1 Nuvarande ordning .283 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.2 EGs regler för terminalutrustning 286 . . . . . . . . . . . . 16.3 Förslag till lag om teknisk kontroll 287 . . . . . . . . . . . . 16.4 Föreskrifter om teleterminaler i telelagen 289 . . . . . . . .

l7 Finansieringsfrågor .293 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17.1 Finansiering av myndighetsverksamhet 293 . . . . . . . . . 17.1.1 Bakgrund .293 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17.1.2 Avgiftsuttag för myndighets-

verksamheten .294 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17.2 Finansiering av särskilda samhällsåtaganden 298 . . . . . . l7.2.l Telefonitjänst i alla delar av landet 299 . . . . . . 17.2.2 Handikappades tillgång till grund-

SOU 199270 11

läggande telekommunikationer 302 . . . . . . . . 17.2.3 Försvarets behov av telekommunika-

tioner .304 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

18 Överklagande .307

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

IV VISSA SÄRSKILDA FRÅGOR

19 Integritetsskyddet för teleanvändare tystnadsplikt m. m. 311

19.1 Allmänt om integritetsbegreppet 311 . . . . . . . . . . . . . 19.2 Något om integritetsfrågans behandling i

det internationella samarbetet 313 . . . . . . . . . . . . . . . 19.2.1 EG .313 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l9.2.2 Europarådet .316 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19.3 Olika bestämmelser som rör integritets-

skyddet för teleanvändare 316 . . . . . . . . . . . . . . . . . 19.3.1 Regeringsformen 316 . . . . . . . . . . . . . . . . . 19.3.2 Sekretesslagen 317 . . . . . . . . . . . . . . . . . . l9.3.3 Brottsbalken .318 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19.3.4 Radiolagen .320 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19.3.5 Datalagen .320 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19.4 Förslag till reglering om tystnadsplikt

i televerksamhet m.m. .323 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19.4.1 Tystnadsplikt i verksamhet med

att tillhandahålla teletjänster

eller teleförbindelser 324 . . . . . . . . . . . . . . 19.4.2 Brytande av telehemlighet m.m. 330 . . . . . . . 19.4.3 Tystnadsplikten för den som har

avlyssnat ett telemeddelande 330 . . . . . . . . . .

20 Hemlig teleavlyssning och hemlig teleöver-

vakning m.m. .335 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20.1 Centrala bestämmelser om hemlig teleavlyss-

ning .336 m.m . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20.1.1 Regeringsformen .336 . . . . . . . . . . . . . . . . 20.1.2 Rättegångsbalken 336 . . . . . . . . . . . . . . . . 20.2 Allmänt om motiven m.m. till RBs regler 337 . . . . . . . 20.3 Proponionalitetsprincipen 338 m.m . . . . . . . . . . . . . . . 20.4 Utformningen av regeln om hemlig teleavlyss-

ning i 27 kap. 18 § RB .340 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20.5 Förslag till utvidgning av tillämpningsområdet

för bestämmelserna om hemlig teleavlyssning

och hemlig teleövervakning m.m. 341 . . . . . . . . . . . . 20.5.1 Hemlig teleavlyssning och hemlig

teleövervakning .341 . . . . . . . . . . . . . . . . 20.5.2 Särskilt om verkställighetsfrâgor 345 . . . . . . .

12 SOU 199270

20.5.3 Särskilt om RBs bestämmelser om

beslag .346 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

20.5.4 Övriga bestämmelser avlyssning

om

av telemeddelanden 347 . . . . . . . . . . . . . . .

21 Ledningsrätt för teleledningar m. m. 349 . . . . . . . . . . . 21.1 Författningsregleringen .349 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21.2 Förarbetena till regleringen om lednings-

rätt och expropriation .350 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21.2.1 Ledningsrätt .350 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21.2.2 Expropriation .356 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21.3 Rättsfallet NJA 1989 s. 650 .357 . . . . . . . . . . . . . . . 21.4 Förslag till klarläggande av tillämpnings-

området för ledningsrättslagen 2 § första

stycket .358 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21.5 Expropriationslagens tillämplighet beträffande

teleledningar .363 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

22 Lagstzfiningsbehovet med anledning av inter-

nationella överenskommelser pá telekommunika-

tionsområdet .365 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22.1 Internationella teleunionen, ITU .365 . . . . . . . . . . . . 22.2 EES-avtalet m.m. .366 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22.3 CEPT .368 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22.4 Satellitkonventionerna Intelsat, Inmarsat

och Eutelsat .368 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22.4.1 Allmän bakgrund .368 . . . . . . . . . . . . . . . 22.4.2 Bestämmelser om samordning 370 . . . . . . . . . 22.4.3 Bestämmelser om jordstationer 374 . . . . . . . .

22.4.4 överväganden och slutsatser 377

. . . . . . . . . .

SPECIALMOTIVERING

23 Specialmotivering till författningsförslagen 381 . . . . . . . 23.1 Förslaget till telelag .381 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23.2 Förslaget till lag om ändring i lagen

1975 88 med bemyndigande att meddela

föreskrifter om trafik, transporter

och kommunikationer .394 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23.3 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken 394 . . . . . . . 23.4 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken 394 . . . . 23.5 Förslaget till lag om ändring i förvaltningslagen

1986223 .396 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23.6 Förslaget till lag om ändring i sjölagen

l98135 s. 1 .396 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

SOU 199270 13

23.7 Förslaget till lag om ändring i radiolagen

1966755 .397 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23.8 Förslaget till lag om ändring i ledningsrätts-

lagen 19731144 .397 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23.9 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen

1980100 .397 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23.10 Förslaget till lag om ändring i lagen 1991572

om särskild utlänningskontroll .398 . . . . . . . . . . . . . .

Särskilt yttrande .399 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilagor

l Direktiven .401 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 Författningsförteckning .411 . . . . . . . . . . . . . . . . 3 Teleförordningen 1985765 .419 . . . . . . . . . . . . 4 Förordning 1992895 med instruktion för

Telestyrelsen .423 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 Förordning 1988348 med instruktion för

Televerket .427 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

SOU 199270 15

Förkortningar

BT British Telecom CCIR Comité Consultatif International des Radiocommunications inom ITU CCITT Comité Consultatif International Télégraphique et Téléphonique inom ITU CEN Comité Européen de Normalisation European - Committee for standardization CENELEC Comité Européen de Normalisation Electrotechnique - European Committee for electrotechnical standardization CEPT Conference Européenne des Administrations des Postes et des Telecommunications European Conference of postal and telecommunications administrations CTR Common technical regulation DECT Digital European Cordless Telephone dnr. diarienummer DTI Department of Trade and Industry i Storbritannien ECTRA European Committee for Telecommunications Regulatory Affairs myndighetskommitté inom CEPT EEC European Economic Community EG De europeiska gemenskaperna ERC European Radiocommunications Committee inom CEPT ERMES European Radio Messaging System ERO European Radiocommunications Office ETNO European Telecommunication Networks Operators ETSI European Telecommunications Standards Institute ETS European Telecommunication Standard från ETSI FTN Försvarets telenät GSM Global System for Mobile Communications HD Högsta domstolen IFRB International Frequency Registration Board inom ITU IMO International Maritime Organization ISDN Integrated Services Digital Network ISO International Standardization Organization ITS Informationsteknologiska Standardiseringen ITU International Telecommunication Union KU Konstitutionsutskottet MoU Memorandum of Understanding

16 SOU 199270

NJA Nytt Juridiskt Arkiv, avd I NJA Nytt Juridiskt Arkiv, avd NMT Nordisk mobiltelefon NO Näringsfrihetsombudsmannen NSO Nationellt standardiseringsorgan NSTF Nordiskt samarbete på teleförvaltningsområdet NUTEK Närings- och teknikutvecklingsverket ONP Open Network Provision Prop. Proposition RACE Research and Development in Advanced Communications Technologies in Europe utvecklingsprojekt inom EG RARC Regional Administrative Radio Conference inom ITU RF Regeringsformen RR Radio Regulations det internationella radioreglementet Rskr. Riksdagsskrivelse SIS Standardiseringskommissionen i Sverige SOU Statens offentliga utredningar STN Statens telenämnd STN F S Statens telenämnds författningssamling sö Sveriges överenskommelser med främmande makter TFB Transportforskningsberedningen TRAC Technical Recommendations Applications Committee TU Trafikutskottet TVTFS Televerkets författningssamling WATTC World Administrative Telegraph and Telephone Conference inom ITU

WARC World Administrative Radio Conference inom ITU

YGL Yttrandefrihetsgrundlagen ÖB Överbefälhavaren

ÖCB Överstyrelsen för civil beredskap

SOU 199270 17

Sammanfattning

Bakgrund

De tekniska och ekonomiska förändringarna under år har betytt senare mycket för telekommunikationernas utveckling. Datortekniken med allt mindre och kraftfullare mikroelektroniska komponenter har härvid spelat en stor roll. Ett nytt viktigt överföringsmedium är fibertekniken. Den optiska fibern och den överföringstekniken möjliggör nya en kraftigt ökad överföringskapacitet. Härtill kommer satelliter och radiolänksystem som jämte de optiska fibrerna gjort det möjligt att snabbt och relativt billigt etablera konkurrerande nät. I takt med nya att informationsutbytet och internationaliseringen har ökat har telekommunikationerna blivit allt viktigare för ekonomiers tillväxt och för utvecklingen av industri och handel. Den snabba tekniska utvecklingen och den internationella liberaliseringen på telekommunikationsomrâdet kan förväntas medföra förändringar och väsentligt en ökad konkurrens på den svenska teletjänstmarknaden. Antalet enskilda operatörer, såväl svenska som utländska, torde komma att öka. En annan viktig faktor är telekommunikationers betydelse socialt, kulturellt och regionalpolitiskt. Förändringarna innebär en helt ny situation på telekommunikationsområdet. Nya regler krävs för att dels säkra de telepolitiska mål som staten ställer upp, dels utveckla den konkurrens på marknaden den som nya tekniken och andra förändringar möjliggjort.

Uppdraget

Mot bakgrund av det nya regelverk som sålunda krävs består mitt uppdrag i att utarbeta förslag till telelag och de övriga författningsen ändringar som kan behövas. Jag skall också lägga fram förslag att om återstående delar av Televerkets myndighetsutövning skall flyttas över till någon annan myndighet. I det sammanhanget noteras att radioområdet redan har behandlats av Frekvensrättsutredningen i betänkandet SOU 1991107 Lag om radiokommunikation, Det skall också m.m. nämnas att Televerket avses ombildas till aktiebolag den l januari 1993 prop. l99192lOO bil. 7.

18 SOU 199270

Uppdraget består således av tvâ huvuddelar. Jag behandlar myndighetsutövningen först och därefter förslaget till telelag samt sist övriga förslag.

Myndighetsutövning

En stor del myndighetsutövningen har tidigare flyttats över till av Statens telenämnd, som den 1 juli 1992 tillsammans med frekvensförvaltningen inom Televerket har ombildats till Telestyrelsen. Läget är alltså nu det att vi har Telestyrelsen som föreskrivande myndighet och Televerket som praktiskt utövande organ med funktioner såväl inom den civila sektorn som inom totalförsvaret. I framtiden får vi, såvitt man kan se, flera operatörer och flera telenät av olika slag. Det nya telebolag, Televerket enligt planerna skall ombildas till, blir alltså som en av dessa operatörer nätinnehavare. I en sådan situation krävs det att en fristående myndighet får ansvaret för att telesystemet i dess helhet skall fungera, alltså funktionsansvaret. Häri innefattas ansvar för Standardisering, tillgänglighet till samhällets alarmeringstjänst och totalförsvarsaspekter. Detta gäller såväl den civila sidan som den militära. Jag föreslår att Telestyrelsen skall anförtros funktionsansvaret för telekommunikationssystemet i Sverige. Bland övriga myndighetsfunktioner som nu föreslås flyttas över till Telestyrelsen kan nämnas Televerkets uppdrag att företräda Sverige i det internationella samarbetet på telekommunikationsområdet och att ingå internationella överenskommelser. Beträffande forskningen på telekommunikationsområdet ansluter jag mig till Transportforskningsutredningens förslag SOU 199255 att Televerkets nuvarande sektoransvar för forskning och utveckling skall tas över av och delas mellan Transportforskningsberedningen Övergripande kommunikationspolitiskt inriktad forskning och Närings- och teknikutvecklingsverket övergripande forskning med industripolitisk inriktning. En viktig del av myndighetsansvaret gäller nummerplanerna. Jag kommer närmare in på denna fråga i samband med att jag behandlar Telelagen, som även i övrigt medför nya uppgifter för Telestyrelsen. Med det sagda skiljs regulatörs- och operatörsfunktionerna fullt ut. Detta ligger helt i linje med utvecklingen inom EG.

Telelagen

I direktiven sägs att en grundläggande utgångspunkt är att staten genom en telelag skall ges förutsättningar att styra och kontrollera verksamheten på telekommunikationsområdet så att gällande telepolitiska mål kan uppfyllas. Det sägs också att en telelag skall vara konkurrensneutral och bygga på likabehandling.

SOU 199270 19

Beträffande de telepolitiska målen gäller 1988 års beslut om inriktning av telepolitiken prop. 198788118, TU28, rskr. 402 och riksdagsbeslutet år 1991 med anledning av propositionen om näringspolitik för tillväxt prop. 19909187, TU28, rskr. 369. Mitt förslag till telelag bygger på de mål för och den inriktning av telepolitiken som statsmakterna sålunda har bestämt. I fråga om konkurrensaspekten har jag noterat de uttalanden som nyligen har gjorts om önskvärdheten och behovet av en effektiv konkurrens prop. l99192100 bil. 7. I lagförslaget sägs att det vid tillämpningen av lagen skall eftersträvas att det skapas utrymme för och upprätthålls en effektiv konkurrens inom alla delar av telekommunikationsområdet såsom ett medel att uppnå de syften som lagen skall främja. Lagförslaget är utformat med hänsyn tagen till EGs rättsakter direktiv m.m. på telekommunikationsomrädet. Vidare bör framhållas att det är så upplagt att den föreslagna lagen om radiokommunikation, m.m. skall gälla jämsides med telelagen.

Tillståndsplikt m.m.

Den första komponenten i ett nytt regelsystem som nämns i direktiven är ett eventuellt krav på tillstånd för att få bedriva kommersiell televerksamhet. Sverige är ett av de få länder som i dag inte har någon tillståndsplikt. Mot den bakgrunden krävs det starka skäl för att införa tillståndskrav. Man kan komma långt med föreskrifter i lag, regeringsförordningar och myndighetsförfattningar för att garantera att de telepolitiska målen nås och konkurrens skapas och upprätthålls. Men man når inte ända fram den vägen. Det behövs individuellt utformade villkor i det enskilda fallet villkor som är mer eller mindre skräddar- sydda. För att få stadga i systemet bör sådana villkor knytas till ett tillstånd. Härigenom och genom en dialog mellan tillståndsmyndigheten Telestyrelsen och det enskilda företaget skapas bättre förutsättningar för ett obyråkratiskt förfarande än med en rad detaljföreskrifter i olika författningar. Även för uppfylla EGs direktiv på telekommunikaatt tionsområdet är det lämpligt med individuella bestämmelser som ges formen av villkor. Under utredningsarbetets gång har ingående övervägts olika sätt att avgränsa tillståndsplikten. Min utgångspunkt har då varit att söka minimera regleringen. Den avgränsning av tillståndsplikten som görs

se nedan skall ses just mot den bakgrunden. Endast ett begränsat

antal operatörer kommer att behöva tillstånd. Att avgränsningen görs direkt i lag i stället för att lämnas över till myndigheten innebär också minsta möjliga byråkrati i förfarandet och leder därmed till att kostnaderna begränsas.

20 SOU 199270

För vilka skall det krävas tillstånd

Den som inom allmänt tillgängligt telenät tillhandahåller

telefonitjänster till fasta anslutningspunkter. Med allmänt

tillgängligt telenät avses telenät som står till förfogande för användning av allmänheten. Med telefoni menas den bastjänst som det enligt de telepolitiska målen åligger staten att tillhandahålla. Att reglera just denna tjänst är med gällande telepolitiska mål ofrånkomligt. Utanför telefonitjänsten faller exempelvis olika tilläggstjänster med anknytning till dataverksamhet. Dessa blir alltså tillstândsfria enligt förslaget. 2. Den som inom allmänt tillgängligt telenät tillhandahåller mobila teletjänster alltså inte bara telefoni. En anledning till denna bredare tillståndsplikt är att bristen på frekvensutrymme gör en kompletterande reglering nödvändig för att ge

underlag för att utse dem som skall få tillstånd se SOU

1991107. En samordning av förfarandet enligt telelagen och enligt lagen om radiokommunikation, m.m. bör givetvis ske. 3. Den som inom allmänt tillgängligt telenät hyr ut förbindelser. Motivet till tillståndsplikt och inte minst därmed - förenade villkor är den stora betydelse som denna verksamhetsgren har för konkurrens och effektiva telekommunikationer, ett förhållande som har strukits under kraftigt inom EG.

Såsom framgått skall tillståndsplikten begränsas till att gälla endast för tjänster och förbindelser som tillhandahålls inom allmänt tillgängligt telenät. En ytterligare begränsning föreslås. Den innebär att tillstånd skall krävas bara om verksamheten har sådan omfattning att den har betydelse för att skapa effektiva telekommunikationer och konkurrens. Det är alltså endast i sådana fall som tillstånd skall behövas. Det skall bli möjligt att få förhandsbesked från tillståndsmyndigheten om tillståndsplikten. Tillståndssystemet föreslås bli kompletterat med ett anmälningsförfarande. Anmälningsskyldighet skall kunna gälla för dem inom som allmänt tillgängligt telenät tillhandahåller teletjänster inte men som omfattas tillståndsplikten. Även anmälningsförfarandet bör av vara begränsat och användas bara i den mån det finns ett behov av att följa den verksamhet som bedrivs.

Vad skall krävas för att få tillstånd

Ingen behovsprövning skall förekomma. Presumtionen skall för vara tillstånd. Endast om det finns särskild anledning att tro att sökande en inte kommer att kunna uppfylla tillståndsvillkoren skall han dis-

SOU 199270 21

kvalificeras. Beträffande mobila teletjänster - måste det dessutom vara möjligt att begränsa antalet tillståndshavare för viss tjänst på grund en av bristen på frekvensutrymme. Bedrivs verksamheten i strid med telelagen eller i strid med föreskrifter eller villkor som meddelats med stöd lagen skall ett tillstånd av återkallas. Även sådant beslut fattas Telestyrelsen. ett av

Tillståndsvillkor

Tillstånd kan förenas med de villkor som behövs för att de telepolitiska målen skall nås och för att främja och upprätthålla konkurrens. Villkoren skall fastställas av Telestyrelsen. I 12 § förslaget till av telelag ges exempel på vad villkor kan I lagen sägs också att avse. staten kan ingå avtal med en eller flera tillståndshavare i syfte att garantera att enskilda får tillgång till telefonitjänst. Härmed att avses vissa teletjänster, t.ex. för handikappades behov, kan upphandlas av staten.

Taxor

Abonnenttaxor för telefonitjänst och taxor för uthyrning förav bindelser, i båda fallen inom allmänt tillgängligt telenät, skall vara kostnadsorienterade. Detta är i linje med EGs ONP-direktiv. Vidare skall regeringen, med beaktande telelagens syfte att av var och en skall kunna utnyttja telefonitjänsten, kunna föreskriva att taxor för sådan tjänst till fast anslutningspunkt inte får överstiga viss nivå. en Detta är alltså en, som det brukar kallas, pristaksbestämmelse. Den formella karaktären på bestämmelsen hindrar givetvis inte att det kommer till stånd sådan ombalansering taxorna allmänt en av som anses nödvändig för att främja bl.a. sund konkurrens. en

Samtrafik m.m.

I direktiven sägs att det förutsättningslöst bör utredas hur samtrafikvillkoren avseende trafik mellan olika operatörer bör regleras författningsmässigt och att det också bör övervägas eventuell om en skyldighet för operatörer att öppna sina nät för samtrafik bör regleras i lag eller i form av villkor för tillstånd. I lagförslaget sägs uttryckligen att en tillståndshavares verksamhet när det gäller telefonitjänst inom allmänt tillgängligt telenät skall bedrivas så att samtrafik med annan tillståndshavares verksamhet kan förekomma. Beträffande avgifterna för sådan samtrañk sägs vidare i lagförslaget, i överensstämmelse med ONP-reglernas inriktning, att de skall rättvisa vara och skäliga med hänsyn till kostnaderna för prestationerna. Skålig hänsyn får tas till kostnader för särskilda uppgifter operatör som en

22 SOU 199270

kan ha i enlighet med villkor i ett tillstånd. Jag återkommer till tvistelösning nedan under Tillsyn.

Utrustning är avsedd att anslutas till telenät

som

EGs direktiv om teleterminaler, dvs. telefoner, telefaxapparater, modem m.m., omfattas av EES-avtalet. Direktivet bör införlivas med svensk rätt bl.a. genom vissa bestämmelser i telelagen. Det bör sålunda föreskrivas att endast sådan terminalutrustning som uppfyller krav beträffande teknisk utformning, märkning, kontroll m.m. får marknadsföras och anslutas till allmänt tillgängligt telenät.

Nummerplanering

I dag sköts nummerplaneringen av Televerket. I framtiden, med flera konkurrerande operatörer, krävs det samordning för denna viktiga uppgift. Det är naturligt att Telestyrelsen får det övergripande ansvaret för samordningen. Myndigheten skall fastställa de nummerplaner som behövs, men operatörerna får ta fram det nödvändiga underlaget. Vid behov skall myndigheten kunna media mellan operatörer och ingripa på annat sätt se under Tillsyn. -

Finansieringsfrågor

Myndighetsverksamheten enligt telelagen skall finansieras genom att tillståndshavarna och de som är anmälningsskyldiga betalar avgifter. Dessa skall bestämmas av regeringen eller efter regeringens bemyndigande av Telestyrelsen. De skall för tillståndshavarnas del uttaxeras efter bruttoomsättningen och innehålla en fast och en rörlig del. Beträffande dem som är anmälningsskyldiga förordas att avgiften hålls låg. Den skall i de fallen bestämmas utifrån sådana faktorer som nätets storlek, utbudets omfattning och den geografiska spridningen. Beträffande finansiering av särskilda samhällsâtaganden konstateras att någon eller några tillstândshavare med dominerande ställning enligt tillståndsvillkoren kan bli skyldiga att tillhandahålla telefonitjänst på likartade villkor i hela landet. Viss kompensation för denna skyldighet kan lämnas genom att åliggandet beaktas när de ekonomiska villkoren för samtrafikavtal bestäms. Något särskilt system med ekonomiska bidrag från andra tillståndshavare förordas däremot inte för närvarande. Handikappades behov av särskilda teletjänster och anpassade terminaler förutsätts finansieras på samma sätt som i dag, dvs. genom medel ur statsbudgeten. Detsamma föreslås beträffande finansieringen av totalförsvarets behov av telekommunikationer.

SOU 199270 23

Tillsyn

Tillsynsmyndigheten, dvs. Telestyrelsen, föreslås få olika befogenheter för att kunna utföra sitt arbete. Den skall bl.a. kunna meddela de förelägganden och förbud som behövs för efterlevnaden av telelagen och av de villkor och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Ett föreläggande får förenas med vite. Ett viktigt område av tillsynen avser samtrafiken mellan olika

tillståndshavare och verksamhet med uthyrning av förbindelser inom

allmänt tillgängligt telenät. Det rör sig här om rättsförhâllanden mellan två eller flera rättssubjekt. Samtrafikvillkoren får därför ses utifrån ett privaträttsligt betraktelsesätt. Operatörema får alltså förhandla med varandra och försöka komma överens, t.ex. om ersättningen för samtrafik. I direktiven sägs lämplig ordning för tvistelösning att en skall övervägas. Här kan tänkas olika modeller, där Telestyrelsen medverkar i större eller mindre utsträckning. Enligt det förslag som läggs fram skall Telestyrelsen i första hand fungera som medlare. Om en part begär det kan styrelsen yttra sig om erbjudna tekniska, operationella och ekonomiska villkor för samtrafik eller för uthyrning av förbindelser. Telestyrelsen skall också kunna meddela förelägganden och förbud för att komma till rätta med en tredskande operatör. I sista hand kan det bli fråga om att återkalla ett tillstånd. Detta förfarande, som syftar till snabba avgöranden, stämmer väl överens med det synsätt som kommit till uttryck i EG-direktiven på området. Även nummerplaneringen förutsätts bli föremål för tillsyn på i princip samma sätt som beskrivits för samtrafik.

Vissa internationella frågor

Det föreslås att frågor om erkännande av privat teleoperatör enligt 1982 års konvention om den internationella teleunionen Recognized Private Operating Agency, RPOA skall prövas Telestyrelsen. Ett av sådant erkännande kan i internationella sammanhang ha stor betydelse för den enskilde operatören. Det förutsätts att möjligheterna till samordning av detta förfarande med tillståndsförfarandet tas till vara.

Överklagande

Alla beslut av tillståndsmyndigheten i särskilda fall skall kunna överklagas till kammarrätten. Det gäller t.ex. beslut om tillstånd och om tillståndsvillkor, förhandsbesked, beslut om fastställande av nummerplan samt förelägganden och förbud. I motiven till förslaget anges att utvecklingen inom förvaltningsprocessen nu visserligen går i den riktningen att beslut av en förvaltningsmyndighet skall överklagas till länsrätten. Det framhålls emellertid att

24 SOU 199270

det är synnerligen angeläget att instanskedjan på detta område, som är under omdaning, görs så kort som möjligt för att snabbt få fram slutliga avgöranden.

Övriga frågor

Tystnadsplikt m.m.

I telelagen föreslås en bestämmelse om tystnadsplikt för den som i televerksamhet har fått del av uppgifter om bl.a. teleabonnemang, innehållet i ett telemeddelande eller andra uppgifter som angår ett särskilt telemeddelande. Tystnadsplikten skall kunna brytas endast i vissa specificerade fall.

Hemlig teleavlyssning m.m.

Rättegângsbalkens bestämmelser om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning anpassas till vad den nya situationen med privata operatörer kräver. Polisen föreslås få tillgång till teleanläggningar i samband med avlyssning och övervakning utan inskränkning till allmänt tillgängligt telenät. Dessutom föreslås ändringar i rättegångsbalkens regler om beslag. Dessa berör även postområdet.

Ledningsrätt

Ledningsrättslagen föreslås förtydligad. Förslaget innebär att det görs klart att det går att få ledningsrätt för sådana teleledningar, som tillgodoser ett visst krav på allmänintresse, oavsett om ledningarna innehas av ett allmänt eller ett enskilt rättssubjekt.

Ikraftträdande

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1993. De som vid lagens ikraftträdande bedriver tillståndspliktig verksamhet skall ansöka om tillstånd enligt lagen senast den 31 mars 1993.

SOU 199270 25

Summary

Background

The technological and economic changes that have taken place in recent years have had a significant effect on the development of telecommunications. Computer technology utilizing increasingly smaller and powerful microelectronics components has played a major role in this connection. Fibre technology transmission represents a new medium. Optical-fibre and new transmission technologies substantially increase transmission capacity. In addition, satellites and radio-link systems as well as optical fibres have made possible to establish new, competitive networks quickly and relatively inexpensively. As the exchange of information and the pace of internationalization move forward, telecommunications becoming increasingly important for economic growth and the development of industry and The commerce. social, cultural and regional—policy significance of telecommunications represents another important factor. The aforementioned changes have created an entirely new situation in the field of telecommunications. New regulations in are necessary order to guarantee fulfilment of the telecommunications objectives established by the government and to develop the market—competition made possible by new technologies and other changes.

Mission

In view of the new regulations required. I have been appointed to draft a proposal for legislation and other regulatory changes required in the telecommunications area. I shall also propose that Televerket’s remaining authoritative powers be transferred to another government agency. In this context, should be mentioned that the field of radio has already been reviewed by the Commission Frequency Regulaon tion SOU 1991107, and that Televerket to incorporate 1 on January 1993 Bill 199192100. Consequently, this mission consists of two principal parts. I will cover the exercise of authoritative powers first, followed by the proposal for new telecommunications legislation and finally, various other proposals.

26 SOU 199270

Exercising authoritative

powers

A major part of Televerket’s authoritative powers have already been transferred to the National Telecommunications Council, which, together with the frequency—management section of Televerket, was reorganized to form the National Telecommunications Board on l July 1992. The National Telecommunications Board now an executive agency with civilian and national-defence functions. In the future, we can expect several operators and several different types of networks to emerge. The new telecom corporation which Televerket to become, according to plans, will be one of these operatorsnetwork-owners. Given this new situation, an independent agency needed to ensure that the telecommunications system functions as should, in other words to assume functional responsibility. This agency will be responsible for standardization, access to the emergency and alarm services, as well as civilian and military national defence aspects. I propose that the new National Telecommunications Board shall be entrusted with functional responsibility for the Swedish telecommunications system. Among the other authoritative powers proposed to be transferred to the National Telecommunications Board Televerket’s power to represent Sweden in international telecommunications co—operation and in international agreements. Where telecommunications research concerned, I concur with the proposal of the commission on Transport Research SOU 199255 that Televerket’s current sectorial responsibility for research and development be taken over and shared by the Transport Research Committee overall communications—related research and the National Board of Industrial and Technological Development overall industrial-related research. Number-plans represent an important aspect of functional responsibility. I will elaborate on this issue my discussion of the proposed telecommunications legislation, which also involves new duties for the National Telecommunications Board. Implementing the aforementioned proposals will fully separate regulatory and operator functions.

Telecommunications legislation

The directive states that the purpose of telecommunications legislation to provice the government with the means to manage and control telecommunications activities, so that existing telecommunications policy objectives can be met. Furthermore, telecommunications legislation shall be competitively neutral and based on equitable treatment.

SOU 199270 27

Where telecommunications policy objectives are concerned, the 1988 decision regarding the direction of telecommunications policy Bill 1987882118, TU 28, rskr. 402 and Parliament’s 1991 decision based on Bill 19909187, TU 28, rskr. 369 regarding economic growth remain in effect. My proposal for telecommunications legislation based on the objectives and the focus of the telecommunications policy established by the government. Where competitive aspects are concerned, I have taken duc note of recent statements about the desirability and necessity of a platform for efficient competition Bill 1991922100. The proposal also states that legislation shall seek to create and promote efficient competition in all areas of telecommunications. The proposed legislation has been formulated to comply with EC legislation and directives etc. in the field of telecommunications and to allow proposed legislation regarding radio communication etc. to co—exist with telecommunications legislation.

Licencing requirements etc.

The first component of a new system of regulations mentioned in the directive the possibility of requiring licences to conduct commercial telecommunictions activites. Sweden one of the few countries that does not require licences. In view of this, powerful reasons will be required to introduce licencing requirements. A lot can be accomplished using recommendations, ordinances and government statutes to guarantee that telecommunications objectives are met and that competition promoted and maintained. These measures alone will not suffice, however. What needed individually formulated conditions for each conditions which or less tailorcase - are more made. These conditions should be linked to a licence in order to provide stability to the system. This, together with a dialogue between

the licencing agency the National Telecommunications Board and

individual companies, provides a better platform for a simplified than detailed required in various statutes. EC telecommunicaprocess tions directives will also be fulfilled best through individual stipulations that have been formulated as licencing conditions.

Who will need a licence

Anyone in a public telecommunications network providing telephony

services to fixed points of connection. A public telecommunications

network in this case refers to a telecommunications network that available to the general public. Telephony refers to the basic service that must be ensured by the government in accordance with telecommunications objectives. Various supplementary services linked to computer activities, for example, are not covered under telephony

28 SOU 199270

services. These services will not require permits according to the proposal.

2. Anyone in a public telecommunications network providing mobile telecommunications services not only telephony. This more comprehensive requirement needed because the scarcity of frequency space

makes necessary to provice additional regulation see SOU

1991 107 in order to form a basis for granting licences. Naturally, the telecommunications legislation and the radio communications legislation should be co—ordinated.

3. Anyone in a public telecommunications network providing Ieased circuits. This activity requires licence and particularly supplementary a conditions because of major significance to competition and efficient telecommunications, fact that has been emphasized a repeatedly in the EC. Consequently, the requirement for licences shall be limited to services and connections provided in public telecommunications networks. A further limitation has been proposed. Licences shall be required only an activity of such that significant for a scope the creation of efficient telecommunications and competition. A licence shall only be required in these types of will be possible to cases. obtain advance notification regarding the need for licence from the a licencing agency. The licencing system should be accompanied by registration a procedure which will apply to those who provide telecommunications services in a public telecommunications network but who not are required to obtain a licence. The registration procedure should also be limited and used only when to monitor the activity in necessary question.

What needed to obtain licence a

The need for a service will not have to be demonstrated. A licence will normally be granted. Applicants will be disqualified only there special reason to believe that the licencing requirements cannot be met. In the case of mobile telecommunications services, must be possible to limit the number of holders of licences for particular service due a to a scarcity of frequency space. If activities are conducted in direct violation of the telecommunications legislation or the conditions laid down by legislation, shall be possible for the National Telecommunications Board to revoke a licence.

SOU 199270 29

Conditions for granting licence

a

A licence may be linked with the conditions required to achieve telecommunications-policy objectives and and maintain to promote efficient competition. The National Telecommunications Board shall establish these conditions, examples of which provided in Paraare graph 12 of the proposed bill. The bill also states that the government can enter agreements with holders of licences in order that to ensure telephony services are available to the general public. This that means certain telecommunications services, such those required by the as physically disabled, may be purchased by the government.

Tariffs

The proposed bill stipulates that subscriber tariffs for telephony services and tariffs for leased circuits, in both in public cases a telecommunications network, shall be cost-oriented. This in line with the EC ONP directive. Moreover, the government shall continue to be able that to ensure tariffs for telephony services to fixed points of connection do not exceed a stipulated level. This what usually referred priceto as a cap regulation. The formal character of the regulation does not prevent any rebalancing of tariffs deemed to promote healthy necessary competition. Nor does prevent Parliament from expressing opinions on the pricing policy as a guide for government regulations.

Interconnected traffic etc.

The directive states that the Commissioner should review the conditions for statutory regulation of interconnected traffic between different telecommunications networks. Whether not independent or operators should be obliged to provide interconnected traffic by legislation or licensing requirements should also be determined by the Commissioner. The proposed bill states expressly that licencees shall conduct telephony—service activities in public telecommunications networks in a manner that permits interconnected traffic with other licencees. Where tariffs for interconnected traffic concerned, the proposed are bill states that they must be fair and reasonable in relation to costs, in accordance with the direction of ONP regulations. The of special costs tasks imposed on an operator condition for receiving licence as a a should be taken into consideration. I will discuss settling disputes in the section on Supervision.

30 SOU 199270

Equipment to be connected to the telecommunications network

The EC directive concerning terminals, Le. telephones, telefax machines, modems etc. included in the EEA agreement. This directive should be incorporated into Swedish legislation through, other things, various provisions in the telecommunications law. among The legislation should state that only terminal equipment meeting certain requirements for technical design, marking, inspection etc. may be marketed and connected to a public telecommunications network.

Numbering plans

Televerket currently responsible for number planning. In the future, when several operators will be competing directly with one another, this important task will require extensive co—ordination. The National Telecommunications Board should be given overall responsibility for this co—ordination. The Board shall establish the number plans required based on information provided by the operators, as well as settle disputes between operators and intervene in other ways see the — section on Supervision.

Financing

The proposed telecommunications legislation states that the cost of exercising authoritative powers shall be financed through fees paid by licencees and parties who are obliged to register. These fees shall be determined by the government, or, after authorization from the government, by the National Telecommunications Board. Fees shall be levied on the basis of gross turnover and contain a fixed and i variable portion. The fee for parties who are obliged to register should be kept low and be determined according to network size, extent of services offered and geographic distribution. Where the financing of special commitments to the community concerned, one or more dominant licencees may be obliged to provide a uniform level of telephony service throughout the country in accordance with licencing conditions. Some compensation for this obligation may be received by taking this into consideration when determining the economic conditions for interconnected traffic. Other licencees will not be required to contribute to the financing of special commitments. Special telephony services and terminals adapted to suit needs of the physically disabled are to be financed in the same manner as today, i.e. by the national budget. Telecommunications for national defeme should also be financed in the same manner.

SOU 199270 31

Supervision

The supervisory authority, i.e. the National Telecommunications Board, should be granted a number of powers in order to carry out its work. Among other things, the Board shall issue the instructions needed to ensure compliance with the telecommunications legislation as well as the terms and regllations issued by virtue of the law. Failure to comply with an instruction may result in fine. a Supervision of interconnected traffic among licencees and the leasing of connections in public telecommunication networks very important, as this involves the legal relations between two or more legal entities.Consequently, conditions for interconnected traffic should be considered from the point of view of private law. In other words, operators vill negotiate with one another and seek agreements on compensation for interconnected traffic, for example. The directive states that a suitable process for settling disputes shall be considered. A number of models involving various degrees of participation by the National Telecommunications Board are possible. The proposed bill recommends that the Board be given the role of meditor. At the request of a party, the Board can state its opinion concerning the technical, operational and financial terms offered for interconnected traffic or the leasing of connections. The National Telecommunications Board shall also be able to issue instructions in order to rectify a disobedient operator, as well as revoke a licence. This which process, aims at ensuring rapid decisions, coincides well with the approach used in EC directives in the area.

Various international issues

Issues involving the granting of RPOA Recognized Private Operating Status status in accordance with the 1982 International Telecommunications Union convention shall be reviewed the National Telecommunications Board. The granting of this be of major status can international significance to a private operator, and assumed that all opportunities for co-ordinating this with the licencing process process will be utilized.

Appeals

The proposed telecommunications law states that all decisions by the supervisory authority may be appealed in the Administrative Court of Appeal. Examples of this include decisions regarding licences and conditions for granting licences, advance notification, the stablishment of numbering plans and instructions and restrictions.

32 SOU 199270

Although the trend within the administrative process moving towards appealing decisions from a supervisory authority in conty administrative courts, important that the chain of authority in this which being re—organized, be kept as short as possible in order area, to reach decisions rapidly.

Miscellaneous issues

Obligation of secrecy etc.

The proposed telecommunications legislation contains a regulation requiring an obligation of secrecy for individuals who, while conducting telecommunications activites, gain access to information or such things telephone subscriptions, the content of a particular teleas communications other information pertaining to particular message or telecommunications messages. This obligation of secrecy shall be breached only in certain specific cases.

Surveillance of telecommunications messages etc.

The regulations of the Judicial Procedure Act pertaining to the secret surveillance of telecommunications messages must be adjusted to reflect this new situation with private operators. The police will be able to utilize telecommunications installations in conjunction with wire-tapping and surveillance operations in public telecommunications networks without restrictions. Corresponding revisions in the Judicial Procedure Act involving confiscation should also be made. These revisions will apply to the postal administration as well.

The right to establish transmission lines

Right of way to establish transmission lines should be made clearer. should be clearly stated that right of way to establish transmission lines may be granted certain requirements pertaining to public interest are met, regardless of whether or not the lines in question are owned by a public or private entity.

Entry into force

These regulations should enter into force on 1 January 1993. new Those parties conducting activities that require a licence on the date this law enters into force shall apply for a licence no later than 31 March 1993.

SOU 199270 33

F

Örfattningsförslag

1 till

Förslag Telelag

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag innehåller bestämmelser televerksamhet. om I lagen avses med telemeddelande ljud, text, bild, data eller information i övrigt som förmedlas med hjälp radio eller ljus eller elektromagnetiska av genom svängningar som utnyttjar särskilt anordnade ledare, teletjänst förmedling av telemeddelande för annan, telefonitjänst teletjänst bestående i Överföring tal, av televerksamhet förmedling av telemeddelanden via telenät eller tillhandahållande av förbindelser för sådan verksamhet, telenät anläggning för förmedling telemeddelanden, av allmänt tillgängligt telenät telenät står till förfogande för som användning av allmänheten. Med televerksamhet inte utsändning radioprogram till avses av allmänheten. Uttrycket radioprogram har därvid betydelse samma som i yttrandefrihetsgrundlagen 1991 1469.

2 § Bestämmelserna i lagen syftar till att enskilda och myndigheter skall få tillgång till effektiva telekommunikationer till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad. Därvid skall och få möjlighet att var en från stadigvarande bostad eller fast verksamhetsställe utnyttja telefonitjänst inom allmänt tillgängligt telenät.

3 § Vid tillämpningen lagen skall det eftersträvas att det skapas av utrymme för och upprätthålls en effektiv konkurrens inom alla delar av telekommunikationsområdet såsom ett medel att uppnå de i 2 § angivna syftena.

34 SOU 199270

4§ För sådan televerksamhet som innefattar användning av radiosändare gäller, utöver bestämmelserna i denna lag, vad som föreskrivs i lagen 1992000 om radiokommunikation, m.m.

Tillståndsplikt, förhandsbesked m.m.

5 § Tillstånd enligt denna lag krävs för rätt att inom ett allmänt tillgängligt telenät tillhandahålla telefonitjänst eller 2. mobil teletjänst, oberoende av om den består i telefonitjänst eller annan teletjänst. Tillståndsplikten gäller endast verksamhet som i fråga om utbredningsområde, antalet användare eller i övrigt är av sådan omfattning att den har betydelse för att skapa effektiva telekommunikationer eller konkurrens enligt 2 och 3 §§. Tillstånd krävs vidare för rätt att inom ett allmänt tillgängligt telenät tillhandahålla hyra ut förbindelser någon annan, om upplåtelsen görs av nätets ägare eller av annan, som disponerar kapacitet i nätet och hyr ut förbindelser i en omfattning som medför att verksamheten har sådan betydelse som avses i andra stycket. Tillstånd får avse ett visst område eller hela riket.

6 § Frågor tillstånd prövas av den myndighet som regeringen om bestämmer tillståndsmyndigheten. Tillstândsmyndigheten skall på särskild ansökan meddela förhandsbesked tillstândsplikten enligt 5 § för viss televerksamhet. Ett om förhandsbesked som har vunnit laga kraft gäller för den tid och under de förutsättningar i Övrigt som anges i beskedet.

7 § Tillståndsmyndigheten fâr medge undantag från tillstândsplikten enligt 5 om det finns särskilda skäl. I sådant fall får tillstândsplikten ersättas med en anmälningsplikt. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva anmälningsplikt för den som inom allmänt tillgängligt om telenät tillhandahåller teletjänster som inte omfattas av tillståndsplikt enligt 5 Anmälningsplikt får bestämmas eller föreskrivas endast i den utsträckning som det från allmän synpunkt behövs för att följa utvecklingen på telekommunikationsområdet.

8 § Tillstånd skall gälla tills vidare. Om det finns särskilda skäl får ett tillstånd bestämmas till att avse en viss tid.

9 § Ett tillstånd skall återkallas om verksamheten bedrivs i strid med denna lag eller i strid med föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av lagen och avvikelsen inte kan anses vara av

SOU 199270 35

mindre betydelse. Återkallelse får dock ske först sedan tillstândshavaren har lämnats tillfälle att vidta rättelse. Gäller avvikelsen endast en viss del av verksamheten får återkallelsen begränsas till denna del.

Tillståndsprövning

10 § Tillstånd enligt 5 § skall beviljas en sökande om det inte kan antas att han saknar förutsättningar att tillhandahålla den ifrågavarande teletjänsten eller förbindelsema med avseende på varaktighet, tillgänglighet och kvalitet. För tillstånd enligt 5 § första stycket 2 gäller dessutom bestämmelserna i 11

ll § För tillhandahållande av mobil teletjänst inom ett allmänt tillgängligt telenät skall tillståndshavare utses efter ett förfarande med allmän inbjudan till ansökan. Detta gäller det kan antas att det om frekvensutrymme som kan avsättas för abonnentanslutningen inte är tillräckligt för att medge alla sökande utrymme. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fär meddela föreskrifter om vad som skall gälla för att utse tillstândshavare enligt första stycket.

Tillståndsvillkor m.m.

12 § Tillstånd att driva i 5 § upptagen verksamhet får förenas med villkor. Dessa skall med beaktande av 3 § främja de i 2 § angivna målen. De skall fastställas av tillståndsmyndigheten. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fär meddela närmare föreskrifter om tillstândsvillkor. Tillståndsvillkor kan avse bl.a. skyldighet för tillståndshavare att på vissa villkor tillhandahålla telefonitjänst var och en som efterfrågar denna tjänst, 2. att på vissa villkor tillhandahålla hyra ut förbindelser den som efterfrågar sådana, att bedriva verksamheten under de förutsättningar som följer av de internationella överenskommelser Sverige har biträtt, som 4. att i sin verksamhet ta hänsyn till handikappades behov särskilda av teletjänster, 5. att medverka till att telemeddelanden kan förmedlas till samhällets alarmerings- och räddningstjänst, 6. att beakta totalförsvarets behov av telekommunikationer under kriser och i krig, samt 7. att använda särskilda redovisningssystem för den tillståndspliktiga verksamheten och ställa redovisningen till förfogande för tillstândsmyndigheten eller den som anvisas myndigheten. av

36 SOU 199270

Tillståndsvillkor skall gälla under en viss tid. Förändring av tillståndsvillkor under löpande villkorsperiod får ske endast efter medgivande av tillståndshavaren och efter hörande av annan tillståndshavare som omedelbart berörs av förändringen.

13 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får besluta att tillgång till teletjänster eller förbindelser skall tillförsäkras enskilda och myndigheter genom avtal mellan staten och en eller flera tillståndshavare. Bestämmelser om offentlig upphandling i vissa fall finns i lagen 1992000 om offentlig upphandling.

14 § Regeringen får då riket är i krig eller i krigsfara eller då det råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara vari riket har befunnit sig meddela de föreskrifter om televerksamhet som behövs med hänsyn till rikets försvar eller rikets säkerhet i övrigt.

Tillhandahållande av teletjänster m.m.

15 § Teletjänster och förbindelser skall tillhandahållas under förhållanden som medger att rimliga krav på teknisk säkerhet upprätthålls i driften inom allmänt tillgängligt telenät.

16 § Tillståndshavare enligt denna lag får, vid sidan av normala kommersiella villkor, inte ställa upp andra krav för anslutning till telenät än sådana som är nödvändiga för att möjliggöra samverkan mellan teletjänster eller som behövs för att förebygga att nätet eller dess användare skadas eller att nätets drift störs.

17 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela nämnare föreskrifter om tillhandahållande av teletjänster och förbindelser enligt 15 och 16 §§.

Taxor för teletjänster m.m.

18 § Tillståndshavares taxor för användning av telefonitjänst inom allmänt tillgängligt telenät och för tillhandahållande förbindelser av inom sådant nät skall grunda sig på tillståndshavarens kostnader. Taxorna skall hållas allmänt tillgängliga av tillståndshavarna.

19 § Regeringen får, med beaktande av 2 föreskriva att taxor för telefonitjänst till fast anslutningspunkt inte får överstiga viss nivå, en även om detta skulle innebära avsteg från bestämmelserna i 18

SOU 199270 37

Samtrafik

20§ Tillståndshavares verksamhet med tillhandahållande av telefonitjänst inom ett allmänt tillgängligt telenät skall bedrivas så att samtrafik kan förekomma med tillstándshavares motsvarande annan verksamhet. Ersättningen mellan olika tillstândshavare för förmedling andra av tillståndshavares telefonitjänster inom ett allmänt tillgängligt telenät skall vara rättvis och skälig med hänsyn till kostnaderna för prestationerna. Skälig hänsyn får därvid tas till kostnader för särskilda uppgifter enligt upplåtarens tillståndsvillkor.

Nummerplanering

21 § Nummerplaner skall upprättas i syfte att, med beaktande 3 av skapa effektiva telekommunikationer. Nummerplanerna fastställs regeringen eller, efter regeringens av bestämmande, tillståndsmyndigheten. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får som meddela föreskrifter för nummerplanema och får ta initiativ till förändring av nummerplanema eller delar dem. av

22 § Den som tillhandahåller teletjänster inom allmänt tillgängligt telenät är skyldig att följa fastställda nummerplaner.

Utrustning som är avsedd att anslutas till telenät

23 § Till allmänt tillgängligt telenät får endast sådan terminalutrustning anslutas som uppfyller de krav beträffande teknisk utformning, tillverkning, märkning, kontroll, nätanslutning och användning i övrigt som föreskrivs regeringen eller den myndighet regeringen av som bestämmer.

24§ Terminalutrustning är avsedd anslutas till allmänt som att tillgängligt telenät får inte saluföras, den inte uppfyller de krav om som fastställts med stöd 23 av

25 § Terminalutrustning som går att ansluta till allmänt tillgängligt telenät men inte är avsedd för detta får saluföras endast om de krav på märkning eller annan produktinformation föreskrivs regeringen som av eller den myndighet som regeringen bestämmer är uppfyllda.

Avgift För myndighetsverksamheten

26 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får som föreskriva skyldighet för tillståndshavare eller den om som är

38 SOU 199270

anmälningsskyldig enligt 7 § att betala avgift för att täcka kostnaderna för myndighets verksamhet enligt denna lag. Den är avgiftsskyldig enligt första stycket skall lämna de som uppgifter som behövs för att fastställa avgiftens storlek.

Tystnadsplikt m.m.

27 § Ett telemeddelande får avlyssnas i televerksamhet endast i den utsträckning det är nödvändigt för att driva verksamheten. som

28 § Förbud att obehörigen föra vidare eller utnyttja det som han har fått veta gäller för den som i televerksamhet har fått del av uppgifter om teleabonnemang, 2. innehållet i ett telemeddelande, eller 3. andra uppgifter som angår ett särskilt telemeddelande. Ett sådant förbud gäller även vid beslag enligt förordnande med stöd 27 kap. 9 § andra stycket rättegångsbalken samt vid verkställigheten av ett beslut enligt 27 kap. 18 eller 19 § rättegångsbalken i fråga om av uppgifter hemlig teleavlyssning eller hemlig teleövervakning eller om det har kommit fram genom sådana åtgärder. som

29§ Tystnadsplikten enligt 28 § första stycket gäller inte i förhållande till den som har tagit del i utväxlingen av ett telemeddelande eller har avsänt eller tagit emot ett sådant meddelande. som annars Såvitt den avser punkt 1 eller 3 i samma bestämmelse gäller den inte heller i förhållande till innehavaren av ett abonnemang som använts för meddelandet. Trots vad som sägs i 28 § första stycket l skall en uppgift om ett teleabonnemang lämnas till myndighet, om den myndighet som begår sådan uppgift i ett särskilt fall anser att den behövs för delgivning en enligt delgivningslagen 1970428 och att det kan antas att den som söks för delgivning håller sig undan eller att det annars finns synnerliskäl. Uppgiften skall också lämnas om den angår misstanke om ga brott för vilket fängelse är föreskrivet och åklagarmyndighet, polismyndighet eller någon annan myndighet som skall ingripa mot brottet begär uppgiften i ett särskilt fall och anser att brottet kan föranleda annan påföljd än böter och att uppgiften behövs för att utreda brottet. En uppgift som avses i 28 § första stycket 3 skall begäran i ett särskilt fall av myndighet som nyss nämnts lämnas till myndigheten, denna att uppgiften angår misstanke om brott för vilket inte om anser är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år och att uppgiften behövs för att utreda brottet.

30§ I det allmännas verksamhet tillämpas bestämmelserna i sekretesslagen 1980 100.

SOU 199270 39

I fråga om annan personuppgift som ingår i personregister i televerksamhet än som avses i 28 § gäller datalagen 1973289.

31 § Den som i annat fall än som avses i 28 § har avlyssnat ett telemeddelande som inte är avsett för honom själv eller för allmänheten får inte obehörigen föra det vidare.

Vissa internationella frågor

32 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela de föreskrifter som behövs i fråga om erkännande av privat teleoperatör enligt 1982 års internationella telekonvention.

Tillsyn m.m.

33 § Tillsyn över efterlevnaden av denna lag samt föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen skall utövas av tillståndsmyndigheten. Tillståndshavare och den som är anmälningsskyldig enligt 7 § skall på tillståndsmyndighetens begäran lämna de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen. För tillsynen har tillstândsmyndigheten rätt till tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder, där verksamhet som omfattas av denna lag bedrivs. Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för tillsynen.

34§ Tillståndsmyndigheten skall vid tillsynen ägna särskild uppmärksamhet att avtal om samtrafik och om upplåtelse av förbindelser träffas i enlighet med denna lag och meddelade tillståndsvillkor. Detsamma gäller i fråga om tillståndshavares medverkan vid nummerplanering. Om det görs gällande att någon tillståndshavare inte följer bestämmelserna i denna lag eller föreskrifter eller tillståndsvillkor som har meddelats med stöd av lagen skall tillståndsmyndigheten skyndsamt undersöka förhållandena. Myndigheten kan därvid, förutom att ta upp frågan om påföljd enligt denna lag, medla mellan parterna. Myndigheten kan också, om en part begär det, yttra sig över om erbjudna tekniska, operationella och ekonomiska villkor för samtrafik eller för uthyrning av förbindelser är godtagbara enligt denna lag.

35 § Tillståndsmyndigheten får meddela de förelägganden och förbud som behövs för efterlevnaden av denna lag eller av villkor eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Sådana förelägganden och förbud får förenas med vite.

40 SOU 199270

Överklagande, straffbestämmelser m.m.

36 § Beslut av tillståndsmyndigheten i särskilda fall enligt denna lag får överklagas hos kammarrätten. Föreskrifter om överklagande av myndighets beslut om föreskrifter med stöd av ett bemyndigande enligt denna lag meddelas av regeringen. Beslut enligt denna lag som inte avser återkallelse av tillstånd skall gälla omedelbart, om inte annat har bestämts. Tillståndsmyndigheten och domstol som prövar ett överklagande får bestämma att beslut om återkallelse av tillstånd skall gälla omedelbart, om det finns särskilda skäl för det.

37 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utan tillstånd bedriver verksamhet som är tillståndspliktig enligt denna lag, 2. begär eller tar emot ersättning efter ett högre pris än som är medgivet i en föreskrift som avses i 19 3. saluför terminalutrustning i strid med föreskrifterna i 24 eller 25 4. inte följer en myndighets begäran att lämna uppgifter enligt 29 Om ansvar för den som bryter mot i 28 § föreskriven tystnadsplikt finns bestämmelser i brottsbalken.

38 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet till ett allmänt tillgängligt telenät ansluter terminalutrustning som inte uppfyller krav som avses i 23 eller 2. bryter mot i 31 § föreskriven tystnadsplikt. Ringa fall enligt första stycket 2 skall inte föranleda ansvar.

39 § Terminalutrustning som har varit föremål för brott enligt 37 § 3 eller 38 § 1 skall förklaras förverkad, om det är påkallat för att förebygga brott eller om det i övrigt finns skäl för förverkande, och förverkande inte är uppenbart oskäligt. I stället för utrustningen får dess värde förklaras förverkat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. 2. Ansökan om tillstånd av den som vid lagens ikraftträdande bedriver tillståndspliktig verksamhet skall ha kommit in till tillståndsmyndigheten senast den 31 mars 1993. Verksamheten får fortsätta efter det att lagen har trätt i kraft även om en ansökan om tillstånd inte har hunnit prövas. Den som vid lagens ikraftträdande inom allmänt tillgängligt telenät tillhandahåller eller avser att tillhandahålla mobila teletjänster och enligt bestämmelserna i 2 § radiolagen 1966755 har rätt att inneha

SOU 199270 41

och använda radiosändare skall för verksamheten ha tillstånd anses enligt 5 § telelagen. Tillståndshavaren skall anmäla sin verksamhet till tillståndsmyndigheten. Anmälan skall ha kommit in senast den 31 mars 1993. Tillståndsmyndigheten skall så snart möjligt fastställa som tillståndstid och tillståndsvillkor enligt telelagen. Trots att beslut i dessa frågor inte har meddelats får dock sådan verksamhet fortsätta efter det att lagen har trätt i kraft.

42 SOU 199270

2 Förslag till Lag om ändring i lagen 197588 med bemeddela föreskrifter trafik, myndigande att om

transporter och kommunikationer

Härigenom föreskrivs att l § lagen 197588 med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

l§

Regeringen bemyndigas att Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter som avses meddela föreskrifter som avses

i 8 kap. 3 eller 5 § regerings- i 8 kap 3 eller 5 § regerings-

formen, om föreskrifterna formen, om föreskrifterna gäller gäller befordran i spårbunden befordran i spårbunden trafik som är avsedd för all- trafik som är avsedd för allmänheten, mänheten, 2. sådan befordran i vägtrafik 2. sådan befordran i vägtrafik som ombesörjes av jämvägs- som ombesörjes av järnvägsföretag till komplettering av företag till komplettering av eller som ersättning för järn- eller som ersättning för järnvägsbefordran som avses under vägsbefordran som avses under

4. postbefordran eller tele- 4. postbefordran, kommunikationer, 5. rätt att driva sjöfart inom 5. rätt att driva sjöfart inom Sveriges sjöterritorium med Sveriges sjöterritorium med utländskt fartyg, utländskt fartyg, 6. trafikregler, sjövägmärken trafikregler, sjövägmärken eller säkerhetsanordningar för eller säkerhetsanordningar för sjötrafiken inom Sveriges sjötrafiken inom Sveriges sjöterritorium eller för sjötrafi- sjöterritorium eller för sjötrafiken med svenska fartyg, sjö- ken med svenska fartyg, sjöflygplan och svävare utanför flygplan och svävare utanför Sveriges sjöterritorium, Sveriges sjöterritorium, 7. skeppsmätning, 7. skeppsmätning, 8. trafik på väg eller i terräng, 8. trafik på väg eller i terräng,

Senaste lydelse 1992592

SOU 199270 43

9. fordons beskaffenhet och 9. fordons beskaffenhet och utrustning, utrustning. 10. registrering eller annan 10. registrering eller annan kontroll av fordon, kontroll av fordon, 1 skyldighet för kommunerna l skyldighet för kommunerna att tillhandahålla föreskrifter att tillhandahålla föreskrifter och andra uppgifter som rör och andra uppgifter som rör förhållandena i trafiken, förhållandena i trafiken, 12. riksfárdtjänst, 12. riksfárdtjänst, 13. tillstånd att bruka svävare, 13. tillstånd att bruka svävare, 14. kör- och vilotider vid 14. kör- och vilotider vid vägtransporter samt förbud mot vägtransporter samt förbud mot vissa typer av beräkningar av vissa typer av beräkningar av lön till förare vid sådana trans- lön till förare vid sådana transporter. porter. Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om avgifter för granskning eller kontroll enligt bestämmelse som avses i första stycket 10 eller 13. Regeringen bemyndigas också att besluta föreskrifter om avgifter för farledsverksamheten samt om avgifter för skeppsmätning och avgifter för tillstånd enligt första stycket 5.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

SOU 199270

3 till

Förslag

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 8 § brottsbalken skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om någon olovligen bereder Den olovligen bereder sig som sig tillgång till meddelande, tillgång till ett meddelande, vilket såsom postförsändelse vilket såsom postförsändelse en eller såsom telefonsamtal, eller ett telemeddelande förtelegram eller annat telemed- medlas befordringsföreav ett

delande är under befordran tag, döms för brytande

av genom allmän befordringsan- post- eller telehemlighet till stall, dömes för brytande av böter eller fängelse i högst två post- eller telehemlighet till år. böter eller fängelse i högst två ar.

Denna lag träder i kraft den l januari 1993.

SOU 199270

4 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga rättegångsbalken om dels att 27 kap. 11, 18 och 19 §§ skall ha följande lydelse, dels att det skall införas en ny paragraf, 27 kap. 25 följande av lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

27 kap. 3 §

Brev, telegram eller annan Brev, telegram eller annan försändelse, som finns i post- försändelse, finns hos som ett eller televerkets vård, må tagas befordringvöretag, får i tas i beslag allenast för brottet beslag endast det för brotom om är stadgar fängelse i ett år eller tet är föreskrivet fängelse i ett därutöver samt försändelsen år eller därutöver och försänhos mottagaren skulle vara delsen hade kunnat i beslag tas underkastad beslag. hos mottagaren.

4§

Den som med laga rätt Den med laga rätt som griper eller anhåller misstänkt griper eller anhåller missen eller verkställer häktning, hus- tänkt eller verkställer häktning, rannsakan eller kroppsvisita- husrannsakan eller kroppsvisition mâ lägga beslag å före- tation får lägga beslag på mål, som därvid påträffas. föremål, därvid påträffas. som Föremål, som eljest påträf- Ett föremål, påsom annars fas, må efter beslut av under- träffas, får tas i beslag efter sökningsledaren eller åklagaren beslut undersökningsledaren av tagas i beslag. Är fara i dröjs- eller åklagaren. Vid fara i mål, må även utan sådant dröjsmål får även utan sådant beslut åtgärden vidtagas av beslut åtgärden vidtas polisav polisman, dock i fråga om det inte är fråga man, om om försändelse i post- eller tele- försändelse i 3 en som avses graflerkets vård.

Senaste lydelse 1964166

46 SOU 199270

Verkställes beslag av annan Verkställs beslag av annan än än undersökningsledaren eller undersökningsledaren eller åklagaren och har denne åklagaren och har denne inte beslutat beslaget, skall anmälan beslutat beslaget, skall anmälan skyndsamt göras hos honom, skyndsamt göras hos honom, har att omedelbart pröva, som omedelbart skall pröva, som beslaget skall bestå. om beslaget skall bestå. om

9§

Är anledning, att försändel- Rätten får förordna, att en má tagas i beslag, försändelse, som får tas i se, som skall inkomma till p0st-, tele- beslag och som väntas komma graf-, järnvägs- eller in till ett befordringsföretag, annan befordringsanstalt, age rätten när den kommer in, skall hålförordna, att försändelsen, när las kvar, till dess frågan om den inkommer, skall kvarhål- beslag har avgjorts. Fråga las, till dess frågan beslag därom får tas upp endast på om blivit avgjord. Fråga därom må yrkande av undersökningsupptagas allenast på yrkande ledaren eller åklagaren. av undersökningsledaren eller åklagaren. Förordnande skall meddelas Ett förordnande skall medatt gälla viss tid, högst en delas att gälla viss tid, högst månad, från den dag, då för- en månad, från den dag, då ordnandet delgavs anstaltens förordnandet delgavs beforföreståndare. I förordnandet dringsföretaget. I förordnandet skall intagas underrättelse, att skall tas in en underrättelse om meddelande åtgärden icke att meddelande om åtgärden om må utan tillstånd av under- inte utan tillstånd av undersökningsledaren eller åklagaren sökningsledaren eller åklagaren lämnas avsändaren, mottagaren får lämnas till avsändaren, eller annan. mottagaren eller annan. När försändelse på grund av När en försändelse på grund förordnande kvarhållits, skall av ett förordnande hållits kvar, föreståndaren utan dröjsmål skall befordringsföretaget utan göra anmälan hos den dröjsmål göra anmälan hos den som begärt förordnandet; denne har som har begärt förordnandet. att omedelbart pröva, om Denne skall omedelbart pröva, beslag skall äga rum. om beslag skall ske.

ll§

Är den, från vilken beslag Är den, från vilken beslag sker, närvarande vid be- sker, inte närvarande vid beslaget, skall han utan dröjsmål slaget, skall han utan dröjsmål

SOU 199270 47

underrättas därom och huru underrättas därom och om vad förfarits med det beslagtagna. som har skett med det beslag- Har försändelse hos p0st-, tagna. Har en försändelse hos telegraf-, järnvägs- eller annan ett befordringsföretag tagits i befordringsanstalt tagits i beslag, skall, så snart det kan beslag, skall, så snart det kan ske utan men för utredningen, ske utan men för utredningen, mottagaren underrättas och, mottagaren underrättas och, om avsändaren är känd, även om avsändaren är känd, även denne. denne.

Hemlig teleavlyssning in- Hemlig teleavlyssning innebär att samtal eller andra nebär att telemeddelanden, till telemeddelanden, som befor- eller från en viss teleanläggdras av televerket till eller från ning, i hemlighet avlyssnas en viss telefonapparat eller eller tas upp genom ett tekniskt annan teleanläggning, i hem- hjälpmedel för återgivning av lighet avlyssnas eller upptas innehållet i meddelandet. genom ett tekniskt hjälpmedel för återgivning av innehållet i meddelandet. Hemlig teleavlyssning får användas vid förundersökning angående brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år eller 2. försök, förberedelse eller stämpling till sådant brott, sådan om gärning är belagd med straff.

Hemlig teleövervakning Hemlig teleövervakning innebär att uppgifter i hemlig- innebär att uppgifter i hemlighet lämnas av televerket om het hämtas in om telemeddesamtal eller andra telemed- landen som har expedierats delanden som har expedierats eller beställts till eller från en eller beställts till eller från en viss teleanläggning eller att en viss telefonapparat eller annan sådan anläggning stängs av för teleanläggning eller att en telemeddelanden. sådan anläggning avstängs för samtal eller meddelanden.

zSenastelydelse 1989650

3Senastelydelse 1989650

48 SOU 199270

Hemlig teleövervakning får användas vid förundersökning angående brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i sex månader, 2. brott enligt l § narkotikastrafflagen l96864 eller sådant brott enligt l § lagen 1960418 om straff för varusmuggling som avser narkotika eller 3. försök, förberedelse eller stämpling till brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år, om sådan gärning är belagd med straff.

25§

Har rätten lämnat tillstånd till hemlig teleavlyssning eller hemlig teleövervakning får de tekniska hjälpmedel sam behövs för avlyssningen eller övervakningen anslutas, underhållas och återtas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

SOU 199270 49

5 Förslag till

Lag om ändring i förvaltningslagen 1986223

Härigenom föreskrivs att 10 § förvaltningslagen 1986223 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

En handling anses komma in En handling komma in anses till en myndighet den dag då till en myndighet den dag då handlingen, eller en avi om en handlingen, eller en avi om en betald postförsändelse som in- betald postförsändelse som innehåller handlingen, anländer nehåller handlingen, anländer till myndigheten eller kommer till myndigheten eller kommer en behörig tjänsteman till en behörig tjänsteman till handa. Underrättas en myndig- handa. Underrättas myndigen het särskilt om att ett telegram het särskilt att ett telegram om till myndigheten finns hos till myndigheten finns hos ett televerket, anses telegrammet företag driver televerksamsom komma in redan när under- het, telegrammet komma anses rättelsen når en behörig tjäns- in redan när underrättelsen når teman. en behörig tjänsteman. Kan det antas att handlingen eller en avi om denna en viss dag har lämnats i myndighetens lokal eller avskilts för myndigheten på en postanstalt, anses den ha kommit in den dagen, om den kommer en behörig tjänsteman till handa närmast följande arbetsdag. Ett telegram eller annat meddelande som inte är underskrivet skall bekräftas av avsändaren genom en egenhändigt undertecknad handling, om myndigheten begär det.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

50 SOU 199270

6 Förslag till

Lag om ändring i sjölagen 189135 s. 1

Härigenom föreskrivs att 332 § sjölagen 1891 35 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

332 §

Har någon gjort sig skyldig till gärning som avses i 323, 324, 325, 325 a, 326, 327, 328 eller 329 § och därigenom visat sig olämplig att utöva sådan befattning på fartyg, för vilken särskilda behörighetsvillkor gäller, skall domstolen besluta att han för viss tid eller för alltid skall fråntas rätten att utöva befattningen. Beslutet får även avse andra befattningar än den i vilken gärningen begåtts. Meddelas ett sådant beslut, Meddelas ett sådant beslut, skall domstolen samma dag skall domstolen samma dag underrätta Sjöfartsverket. I underrätta sjöfartsverket. I fråga om radiotelegrañst skall fråga om radiotelegrafist skall även televerket underrättas. även Telestyrelsen underrättas. Vidtas åtgärd för att väcka åtal, får Sjöfartsverket i uppenbara fall meddela beslut enligt första stycket för tiden intill dess lagakraftägande dom föreligger eller domstolen, sedan åtal väckts, förordnar annorlunda. Finns det inte längre fog för beslutet, skall detta omedelbart hävas. Rätten att överklaga Sjöfartsverkets beslut till regeringen är inte inskränkt till viss tid.

Denna lag träder i kraft den l januari 1993.

Senaste lydelse 1991668

SOU 199270 51

7 till

Förslag Lag om ändring i radiolagen 1966755

Härigenom föreskrivs i fråga om radiolagen 1966755 dels att 3 a § skall upphöra att gälla, dels att 22 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3a §

Den som i mottagare har avlyssnat telefonsamtal, telegram eller annat telemeddelande får obehörigen föra detta vidare. Anordning, som automatiskt registrerar innehållet i radioeller trådsändning, får användas tillsammans med mottagaren endast om regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medger det i särskilt fall. Sådant medgivande krävs dock om registreringen avser sändning som uppen- . barligen är avsedd för allmänheten. Bestämmelserna i denna paragraf om mottagare avse även återgivningsanordning som är ansluten till mottagaren. Bestämmelserna i paragrafen gälla navigeringsmottagare.

Senaste lydelse 19911066

52 SOU 199270

Till böter dömes den som underlåter att fullgöra anmålningsskyldighet som avses i 20 § första eller andra stycket, eller 2. uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar ofullständig eller oriktig uppgift i anmälan som avses i 20 § första eller andra stycket, om gärningen är belagd med straff i brottsbalken. Till böter, högst femhundra Till böter, högst femhundra kronor, dömes den som bryter kronor, dömes den bryter som mot föreskrifterna i 3 § andra mot föreskrifterna i 3 § andra stycket eller 3 a § första eller stycket. Detsamma gäller den andra stycket. Detsamma gäller som vid fullgörande av uppden som vid fullgörande av giftsskyldighet i som avses uppgiftsskyldighet som avses i 20 § tredje stycket uppsåtligen 20 § tredje stycket uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift, om gärningoriktig uppgift, om gärning- en är belagd med straff i en är belagd med straff i brottsbalken. brottsbalken.

Denna lag träder i kraft den l januari 1993.

zSenastelydelse 1979 152

SOU 199270 53

8 Förslag till i

e i

Lag ändring i

ledningsrättslagen

om

. .71

Härigenom föreskrivs att 2 § ledningsrättslagen 19731144 skall ha följande lydelse. i .n Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Lagen gäller för ledningar av Lagen gäller för ledning av följande slag, följande slag, allmän teleledning samt teleledning ingår i som annan allmän svagströmsled- telekommunikationssystem för ning för signalering, ñärrma- allmänt ändamål allmän samt növrering, dataöverföring eller svagströmsledning for signaleliknande ändamål, ring, fjärrmanövrering, dataöverföring eller liknande ändamål, 2. elektrisk starkströmsled- 2. elektrisk starkströmsledning för vilken koncession ning för vilken koncession fordras eller ingår i tele- fordras eller ingår som som i såkommunikationssystem, dant telekommunikationssys-

tem som avses i 3. vatten- eller avloppsled- eller vatten- avloppsledning som ning som

a ingår i allmän va-anlägg- a ingår i allmän va-anlägg-

ning, ning,

b förser samhälle med vatten b

förser samhälle med vatten eller därifrån bortför avlopp- eller därifrån bortför avloppsvatten eller annan orenlighet, svatten eller orenlighet, annan

c gagnar näringsverksamhet c gagnar näringsverksamhet

eller kommunikationsanlägg- eller kommunikationsanläggning av betydelse för riket ning betydelse för av riket eller viss ort eller eller viss eller ort d medför endast ringa in- d medför endast ringa intrång i jämförelse med nyttan, trång i jämförelse med nyttan, 4. ledning genom vilken 4. ledning genom vilken fjärrvärme, olja, eller fjärrvärme, olja, gas gas eller annan råvara eller produkt råvara eller annan produkt transporteras från produktions- transporteras från produktionsställe, upplag eller lastplats och ställe, upplag eller lastplats och

som som

54 SOU 199270

a tillgodoserett allmänt be- a tillgodoser ett allmänt be-

hov, hov,

b gagnar näringsverksamhet b gagnar näringsverksamhet

eller kommunikationsanlägg- eller kommunikationsanläggning av betydelse för riket ning av betydelse för riket

eller viss ort eller eller viss ort eller

c medför endast ringa in- c medför endast ringa in-

trång ijämförelse med nyttan. trång i jämförelse med nyttan. Lagen gäller om utrymme för ledning kan upplåtas med stöd av

anläggningslagen 1973 1 149.

Denna lag träder i kraft den l januari 1993.

SOU 199270 55

9 Förslag till

Lag om ändring i sekretesslagen 1980100

Härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen 1980100 att 9 kap. 8 § och 14 kap. 2 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap. 8 §

Sekretess gäller inom postverket för uppgift som angår särskild postförsändelse. Om sekretess inte följer av annan bestämmelse, fâr dock sådan uppgift lämnas till den som är försändelsens avsändare eller mottagare. Sekretess gäller inom postverket även för uppgift om enskilds förbindelse med postgirorörelsen eller bank. Sekretess gäller inom tele- Sekretess gäller hos myndigverket för uppgift som angår het som driver televerksamhet särskilt telefonsamtal eller för uppgift som angår särskilt annat telemeddelande. Om telefonsamtal eller annat telesekretess inte följer av annan meddelande. Om sekretess inte bestämmelse, får dock sådan följer av annan bestämmelse, uppgift lämnas till den som har får dock sådan uppgift lämnas tagit del i telefonsamtalet eller till den som har tagit del i annars är telemeddelandets telefonsamtalet eller annars är avsändare eller mottagare eller telemeddelandets avsändare som innehar apparat som har eller mottagare eller som inanvänts för telemeddelandet. nehar apparat som har använts för telemeddelandet. Sekretess gäller hos postver- Sekretess gäller hos postverket, televerket och annan myn- ket och annan myndighet som dighet som handhar allmän handhar allmän samfárdsel för samfärdsel för uppgift som uppgift som angår enskilds angår enskilds förbindelse med förbindelse med samfärdselsamfárdselverksamheten och verksamheten och som inte som inte avses i första eller avses i första eller andra styckandra stycket, om det inte står et, om det inte står klart att klart att uppgiften kan röjas uppgiften kan röjas utan att utan att den enskilde lider den enskilde lider skada eller

‘ Senaste lydelse 198944.

56 SOU 199270

skada eller men. Sekretessen men. Sekretessen hos postverhos postverket för uppgift om ket för uppgift om enskilds enskilds adress gäller dock adress gäller dock endast, om endast, om det kan antas att det kan antas att röjande av röjande av uppgiften skulle uppgiften skulle medföra fara medföra fara för att någon för att någon utsätts för överutsätts för övergrepp eller grepp eller annat allvarligt annat allvarligt men. men. Sekretess gäller för uppgift Sekretess gäller för uppgift vid särskild sambandstjänst vid särskild sambandstjänst inom totalförsvaret, om upp- inom totalförsvaret, om uppgiften avser telemeddelande giften telemeddelande avser som utomstående utväxlar på som utomstående utväxlar på allmänt telenät. telenät. Sekretess gäller i ärenden ,som avser TV-avgifter för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas

att den enskilde eller någon honom närstående lider skada eller

men om uppgiften röjs. I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen enligt första stycket tredje meningen samt tredje och femte styckena i högst tjugo ar.

14 kap. 2

Sekretess hindrar inte att uppgift i annat fall än som avses i 1 § lämnas till myndighet, om uppgiften behövs där för förundersökning, rättegång, ärende disciplinansvar eller om skiljande från anställning eller annat jämförbart rättsligt förfarande vid myndigheten mot någon rörande hans deltagande i verksamheten vid den myndighet där uppgiften förekommer, 2. omprövning av beslut eller åtgärd den myndighet där av uppgiften förekommer, eller 3. tillsyn över eller revision hos den myndighet där uppgiften förekommer. Sekretess hindrar inte att uppgift lämnas i muntligt eller skriftligt yttrande av sakkunnig till domstol eller myndighet som bedriver förundersökning i brottmål. Sekretess hindrar inte att Sekretess hindrar inte att uppgift om enskilds adress, uppgift om enskilds adress, telefonnummer och arbetsplats telefonnummer och arbetsplats lämnas till en myndighet, om lämnas till en myndighet, om uppgiften behövs där för del- uppgiften behövs där för del-

2 Senaste lydelse 1991426.

SOU 199270 57

givning enligt delgivningslagen givning enligt delgivningslagen 1970428. Uppgift hos tele- 1970428. Uppgift hos en verket om enskilds telefonnum- myndighet som driver televerkmer får dock, om den enskilde samhet får dock, den om enhos televerket begärt att abon- skilde hos myndigheten begärt nemanget skall hållas hemligt att abonnemanget skall hållas och uppgiften omfattas av hemligt och uppgiften omfattas sekretess enligt 9 kap. 8 § av sekretess enligt 9 kap. 8 § tredje stycket, lämnas ut endast tredje stycket, lämnas ut endast om den myndighet som begär om den myndighet begär som uppgiften finner att det kan uppgiften finner att det kan antas att den som söks för antas att den som söks för delgivning håller sig undan delgivning håller sig undan eller att det annars finns eller att det finns syn- annars synnerliga skäl. nerliga skäl. Sekretess hindrar inte att uppgift som angår misstanke om brott lämnas till åklagarmyndighet, polismyndighet eller myndighet annan som har att ingripa mot brottet, om fängelse är föreskrivet för brottet och detta kan antas föranleda annan påföljd än böter. För uppgift som omfattas av sekretess enligt 7 kap. 1--6 §§, 8 kap. 8 § första stycket, 9 och 15 § eller 9 kap. 4 eller 7 8 § första eller andra stycket eller 9 § andra stycket gäller vad som föreskrivs i fjärde stycket endast såvitt angår misstanke om brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år. Dock hindrar sekretess enligt 7 kap. l eller 4 § inte att uppgift angår misstanke brott som om enligt 4 eller 6 kap. brottsbalken mot någon som inte har fyllt arton år lämnas till åklagarmyndighet eller polismyndighet. Tredje och fjärde styckena gäller inte uppgift omfattas som av sekretess enligt 9 kap. 9 § första stycket. Sekretess enligt 7 kap. l § och 4 § första och tredje styckena hindrar inte att uppgift om enskild, inte fyllt arton år eller som som fortgående missbrukar alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel, eller närstående till denne lämnas från myndighet inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten till annan sådan myndighet, det om behövs för att den enskilde skall få nödvändig vård, behandling eller annat stöd. Detsamma gäller i fråga om lämnande av uppgift om gravid kvinna eller närstående till henne, det behövs för om en nödvändig insats till skydd för det väntade barnet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

58 SOU 199270

10 Förslag till Lag om ändring i lagen 1991572 om särskild

utlänningskontroll

Härigenom föreskrivs att 20 och 22 §§ lagen 1991572 om särskild utlänningskontroll skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20§

För ett sådant ändamål som avses i 19 § första stycket kan rätten, om det finns synnerliga skäl, meddela rikspolisstyrelsen eller en polismyndighet tillstånd enligt 27 kap. rättegångsbalken till hemlig teleavlyssning eller, om det är tillräckligt, hemlig teleövervakning. Rätten kan för ett sådant Rätten kan för ett sådant ändamål som avses i 19 § ändamål som avses i 19 § första stycket, om det finns första stycket, om det finns synnerliga skäl, även meddela synnerliga skäl, även meddela rikspolisstyrelsen eller en rikspolisstyrelsen eller en polismyndighet tillstånd att polismyndighet tillstånd att närmare undersöka, öppna närmare undersöka, öppna eller granska post- eller tele- eller granska post- eller telegrafförsändelser, brev, andra grafförsändelser, brev, andra slutna handlingar eller paket slutna handlingar eller paket som har ställts till utlänningen som har ställts till utlänningen eller som avsänts från honom eller som avsänts från honom och som påträffas vid husrann- och som påträffas vid husrannsakan, kroppsvisitation eller sakan, kroppsvisitation eller kroppsbesiktning eller som kroppsbesiktning eller som finns hos posten, telegrafen, finns hos ett befordringsförejärnvägen eller annan befor- tag. dringsanstalt. I det tillstånd som avses i I det tillstånd som avses i andra stycket kan rätten för- andra stycket kan rätten förordna att en försändelse som ordna att en försändelse som avses i tillståndet och som avses i tillståndet och som ankommer till en befordrings- ankommer till ett befordringsanstalt, skall hållas kvar till företag, skall hållas kvar till dess den närmare undersökts, dess den närmare undersökts, öppnats eller granskats. För- öppnats eller granskats. Förordnandet skall innehålla un- ordnandet skall innehålla underrättelse om att meddelande derrättelse om att meddelande

SOU 199270 59

om åtgärden inte får lämnas till om åtgärden inte får lämnas till avsändaren, mottagaren eller avsändaren, mottagaren eller någon annan, utan tillstånd av någon annan, utan tillstånd av den som har begärt åtgärden. den som har begärt åtgärden.

22§

En upptagning eller uppteckning som har gjorts vid hemlig teleavlyssning skall granskas snarast möjligt. Granskningen får utföras endast av rätten, rikspolisstyrelsen, en polismyndighet eller en åklagare. Om upptagningen eller uppteckningen innehåller något som inte är av betydelse för det ändamål som har föranlett avlyssningen, skall den i denna del omedelbart förstöras efter granskningen. En försändelse eller någon En försändelse eller någon annan handling som omfattas annan handling som omfattas av tillstånd enligt 20 § får inte av tillstånd enligt 20 § får inte närmare undersökas, öppnas närmare undersökas, öppnas eller granskas av någon annan eller granskas av någon annan än rätten, rikspolisstyrelsen, en än rätten, rikspolisstyrelsen, en polismyndighet eller en åklaga- polismyndighet eller en åklagare. En sådan handling skall re. En sådan handling skall undersökas snarast möjligt. undersökas snarast möjligt. När undersökningen har slut- När undersökningen har slutförts, skall en försändelse som förts, skall en försändelse som finns hos en befordringsanstalt finns hos ett befordringsfciretag tillställas den till vilken för- tillställas den till vilken försändelsen är ställd och en sändelsen är ställd och en annan handling återlämnas till annan handling återlämnas till den hos vilken handlingen den hos vilken handlingen påträffats, om den inte tas i påträffats, om den inte tas i beslag. beslag.

Denna lag träder i kraft den l januari 1993.

SOU 199270 61

1 ALLMÄNNA UTGÅNGS-

PUNKTER

l

Inledning

l Utredningsuppdraget

Enligt direktiven för utredningsarbetet dir. 199134, vilka bifogas som bilaga innefattar uppdraget två huvuduppgifter. Den ena är att skilja återstående delar Televerkets myndigav hetsutövning från verket och överväga de olika myndighetsvar funktionerna inom telesektom skall förläggas. I det sammanhanget anmärks i direktiven att det arbete krävs för den organisatoriska som uppbyggnaden av myndighetsfunktionerna inom telesektom kommer att utföras i ett annat sammanhang, huvudsakligen parallellt med ut-

redarens arbete se avsnitt 1.2.

Den andra huvuduppgiften år att föreslå telelag. I direktiven en anges att en grundläggande utgångspunkt är att staten genom en sådan lag skall ges förutsättningar att styra och kontrollera verksamheten på telekommunikationsomrâdet så att gällande telepolitiska mål kan uppfyllas. Det sägs vidare telelag skall att en vara konkurrensneutral och bygga på likabehandling. Som en särskild fråga utredaren bör uppmärksamma hur som anges beslut om tillstånd och beslut återkallelse tillstånd skall kunna om av överklagas. I det sammanhanget pekas bl.a. på de åligganden som innefattas i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Såsom ytterligare frågor för översyn nämns bl.a. totalförsvarets behov av tele- och radiokommunikationer under kriser och i krig, integritet och sekretess samt ledningsrätt och behovet lagstiftning av med anledning av de åtaganden Sverige har gjort skilda som genom internationella konventioner på telekommunikationsområdet. I direktiven framhålls att utredaren bör samråda med vissa angivna utredningar som behandlar frågor är aktuella för bl.a. telekommusom nikationsomrâdet. Samråd förutsätts vidare ske med bl.a. inom organ totalförsvaret. Vid utarbetandet av förslaget bör utredaren enligt direktiven beakta

62 SOU 199270

Tele- och postkundsutredningens förslag i dess betänkande SOU 1990100 Avtalsvillkor eller föreskrifter. Vidare har utredaren att ta hänsyn till direktiven dir. 19845 till samtliga kommittéer och särskilda utredare ang. utredningsförslagens inriktning. Enligt dessa direktiv skall alla förslag kunna genomföras med oförändrade eller minskade resurser och vid kostnadsberäkningar skall hänsyn tas till alla kostnader för olika intressenter staten, enskilda m.fl.. Vidare har utredaren att beakta direktiven dir. 198843 beaktande av EG-aspekter i utredningsverksamheten. om Regeringen har till utredaren lämnat över följande skrivelser m.m. Skrivelse den 4 september 1987 från Svenska kommunförbundet ang. ledningsrätt. 2. Skrivelse den 21 maj 1991 och delrapport från Överbefálhavaren

och Överstyrelsen för civil beredskap ang. totalförsvarets telekommu-

nikationer. 3. Skrivelse den 26 augusti 1991 och slutrapport från Överbefál-

havaren och Överstyrelsen för civil beredskap ang. totalförsvarets

telekommunikationer. 4. Skrivelse den 15 maj 1992 från Statens telenämnd om ändrad lagstiftning i fråga typgodkännande och registrering m.m. av om teleterminalutrustningar.

1.2 Utredningsarbetet

Såsom framgår missivskrivelsen till kommunikationsministem fick av jag samt flertalet experter och en av sekreterarna sina förordnanden den 20 juni 1991. Med hänsyn bl.a. till mellankommande semester kunde det reella utredningsarbetet påbörjas först i augusti 1991. En utgångspunkt för arbetet var då att en förändrad associationsform skulle gälla för Televerket fr.o.m. den 1 juli 1992 jfr prop. 199091 87, TU 28. Mot denna bakgrund riktades arbetet in pâ att i första hand lägga fram förslag till författningsändringar m.m. i de delar där så krävdes med hänsyn till den förestående bolagiseringen. Detta gällde framför allt de frågor som hänförde sig till Televerkets myndighetsutövning samt frågor om integritet och sekretess samt ledningsrätt. Med anledning härav planerades ett delbetänkande i så god tid att ett riksdagsbeslut kunde tas med sikte på att författningsändringarna skulle kunna ske per den l juli 1992. I budgetpropositionen prop. 1991922100, Bil TU föreslogs emellertid att bolagiseringen av Televerket skulle skjutas upp till den 1 januari 1993. Därmed var det inte längre aktuellt att lägga fram ett delförslag i de tidigare berörda frågorna. Det naturliga var nu att presentera ett samlat förslag i de frågor som omfattas av utredningsuppdraget. Det datum, den 30 april 1992, som i direktiven angavs som

SOU 199270 63

Slutdatum för utredningsarbetet flyttades vid kontakter under hand med Kommunikationsdepartementet fram till halvårsskiftet 1992. Hösten 1991 kom således att till största delen ägnas ât andra frågor än de mest centrala de som bör regleras i en telelag. I vissa delar kom emellertid utredningen in på frågorna i sådan lag. Främst en gällde detta frågorna om samtrafik och nummerplanering samt i anslutning härtill frågor om tvistelösning. Dessa delar betonades genomgående mycket starkt vid utredningens kontakter med intressenter på området. Efter årsskiftet 199192 har arbetet koncentrerats på att utarbeta förslaget till telelag och på att komplettera och slutföra arbetet i övrigt. Utredningsarbetet innefattar som framgår det sagda vitt skilda av frågor alltifrån de telepolitiska målen till frågor integritet och om sekretess. Den tid som har stått till utredningens förfogande har mot den bakgrunden tett sig knapp. Detta förhållande accentueras ytterligare genom att frågorna i en del fall har visat sig synnerligen vara komplexa. Någon direkt förebild att tillämpa för svenska förhållanden har inte heller funnits att tillgå. Bland de mera arbetskrävande och tidsödande momenten i utredningsarbetet kan nämnas studiet av EG-dokumenten på telekommunikationsområdet. Ett flertal sådana dokument har antagits och flera är under utarbetande. Jag har kunnat ta hänsyn till dokument har som funnits i slutgiltigt skick den 1 maj 1992. I övrigt har jag haft tillgång till utkast till olika dokument, vilka naturligtvis har studerats för att utredningen skulle kunna hålla sig å jour med utvecklingen. Bland de dokument som utredningen sålunda har tagit del i utkastform kan av nämnas det direktivförslag om hyrda förbindelser ONP-leased lines som Rådet antog i juni i år. I enlighet med direktiven har samråd ägt med vissa utredningar; rum sålunda med Frekvensrättsutredningen K 199002 som vid årsskiftet 199192 lämnade betänkandet SOU 1991 107 Lag radiokommuniom kation, m.m., Datastraffrättsutredningen Ju 198904, Datalagsutredningen Ju 198902 och Transportforskningsutredningen K 199106 som har lämnat betänkandet SOU 199255 Råd för forskning om transporter och kommunikationer. Vidare har kontakter förekommit med 1989 års handikapputredning S 198903 och Postlagsutredningen K 199204. En av Radiolagsutredningens U 198505 experter Marén har ingått som expert i Telelagsutredningen. Utredningen har också haft tillfälle att följa det arbete Organisationskommittén för som en ny telemyndighet K 199201 har utfört. Vad gäller totalförsvarets förhållanden har utredningens sekreterare deltagit i en överläggning med bl.a. företrädare för berörda myndigheter inom den militära sektorn. Dessutom har sekretariatet under hand diskuterat dessa frågor med såväl militära representanter som representanter för Televerket, som i dag har funktionsansvaret även för försvarets telekommunikationer.

64 SOU 199270

Härutöver har informella kontakter förekommit med olika aktörer på telekommunikationsområdet. Här kan nämnas att en överläggning har ägt rum med Internationella Handelskammarens ICC svenska nationalkommitté, varjämte utredningen från denna har tagit emot ett tämligen omfattande skriftligt material. Vidare kan nämnas att en överläggning kombinerad med studiebesök har gjorts hos Industriförvaltnings AB Kinnevik med sikte på nu förekommande och planerad verksamhet hos Tele2 och Comvikföretagen. Från Tele2 har utredningen också fått rapporten Förslag till regleringsstruktur för att främja konkurrensen på den svenska telekommunikationsmarknaden, som presenterats för utredningen vid ett Sammanträffande. Inom Kommunikationsdepartementet pågår inför ombildningen av Televerket till aktiebolag en genomlysning av bl.a. verkets kostnadsstruktur och principer för taxesättning. Jag har haft tillfälle att följa vissa delar av detta arbete. Gemini Consulting överlämnade i juni till Kommunikationsdepartementet rapporten Swedish Telecommunication Services-Promoting an Efficient Market. I anslutning till att rapporten utarbetades förekom ömsesidig information och tankeutbyte mellan representanter för konsultföretaget å ena sidan samt mig och sekreterarna å andra sidan. Jag nämnde i det föregående studiet av förekommande EG-dokument på telekommunikationsområdet. I syfte att få en klarare bild av hur man inom EG ser på dessa frågor och för att få utvecklingstendenserna klarlagda besökte jag, flertalet experter i utredningen och sekreterarna

under våren Bryssel. överläggningar ägde därvid rum med företrädare

för generaldirektoratet för konkurrensfrågor DG IV och med företrädare för generaldirektoratet för telekommunikationsfrågor DG XIII. Beträffande utländska förhållanden har ett rikt material studerats förutom det som presenteras i en bilaga till Geminis ovan nämnda rapport. För att få en klarare bild av förhållandena i Storbritannien, vars utveckling har tilldragit sig stort intresse, besökte utredningen under våren London, där överläggningar förekom med bl.a. Department of Trade and Industry, Oftel Office of Telecommunications, BT British Telecommunications och Mercury Communications.

SOU 199270 65

2 Allmän

bakgrund

Något om utvecklingen på telemarknaden

Den tekniska utvecklingen och marknadsförhållandena på telemarknaden är två faktorer som är nödvändiga utgångspunkter när det skall bedömas hur statsmakterna skall ges förutsättningar att styra och kontrollera verksamheten på telekommunikationsområdet så att de telepolitiska målen kan nås. Det innebär att bl.a. valet regleringsav struktur oundvikligen berörs av dessa faktorer. I det följande ges en kortfattad bakgrund beträffande dels den tekniska utvecklingen, dels förhållandena på främst den svenska telemarknaden. Inom Kommunikationsdepartementet övervägs för närvarande olika frågor som hänger samman med att Televerket ombildas till avses aktiebolag. Det är bl.a. statens roll ägare och uppgiften att som svara för att de telepolitiska målen nås analyseras jfr 199192 som prop. 100 bil. s. 137 ff. Inom för bl.a. detta arbete har i juni i år ramen lagts fram en rapport som tagits fram i syfte att undersöka villkoren för utveckling av en effektivare telemarknad och valmöjligheter för en reglering av marknaden Swedish Telecommunication Services - Promoting an Efficient Market, Gemini Consulting. Rapporten innehåller en sammanfattande redovisning vissa marknadsförav hållanden i Sverige. En mera ingående redogörelse för utvecklingen och marknads- och konkurrensförutsättningama på telekommunikationsområdet är avsedd att presenteras under hösten 1992 ett led som i det pågående översynsarbetet.

2.1.1 Den tekniska utvecklingen

I takt med att handeln, informationsutbytet och internationaliseringen har ökat har betydelsen telekommunikationer blivit allt större. av Effektiva telekommunikationer spelar stor roll för ekonomiers en tillväxt och för utvecklingen av industri och handel. En viktig annan faktor är telekommunikationernas betydelse socialt, kulturellt och regionalpolitiskt. Den snabba och betydande utvecklingen inom omrâdet för telekommunikationer har sin grund i datorteknikens utveckling med allt mindre och kraftfullare mikroelektroniska komponenter. Som exempel

66 SOU 199270

kan nämnas mikroprocessoremas kraftigt ökade hastighet och minneskapacitet. Ett nytt transmissionsmedium av stor betydelse är optiska fibrer. Den optiska fibern och utvecklad transmissionsteknik ger en mycket stor överföringskapacitet. Genom dels miniatyriseringen inom elektronikområdet i allmänhet och inom telekommunikationsområdet i synnerhet, dels utvecklingen av radioteknik, optisk fiberteknik, digitalteknik, satellitteknik och kopplingsteknik har användarna fått nya möjligheter. I dag kan telefoner, telefaxterminaler, datorer och alarmutrustningar användas. I tur står bildtelefoner och med tiden s.k. multiterminaler för ljud, text och bild. Den tekniska utvecklingen har vidare inneburit en rad olika förändringar av nätverkets karakteristika. Som exempel på sådana kan nämnas följande. Avståndet betyder allt mindre för kostnaderna; kostnaden för ett telefonsamtal inom Stockholm är i princip densamma som för ett samtal mellan Malmö och Luleå. Ett samtal kan gå flera olika vägar. Exempelvis kan ett samtal från - Uppsala till Stockholm dirigeras via Örebro eller via satellit. Kapacitetsökningar i nätet gör detta till en obegränsad resurs. - Exempel på tekniker som ökar kapaciteten är fiberoptik, SDH Synkron Digital Hierarki och ATM Asynchronic Transfer Mode. Med den framtida tekniken ATM kan kapaciteten i en fiber till ett hushåll öka från 64 kbit till flera Mbit. Detta skapar möjligheter att sända kabel-TV, att ha flera olika abonnemang och att använda nya tjänster. Den tekniska utvecklingen av telenätet har skett successivt från början av 1920-talet när man började automatisera dirigering och taxering av lokalsamtal. Som exempel på i dag viktiga tekniska förändringar av telenäten kan nämnas digitaliseringen. Den digitala tekniken håller på att införas i telenäten i många länder. Näten får högre kapacitet, blir effektivare i övrigt och blir lättare att övervaka och underhålla. Digitaliseringen ger också möjlighet att införa nya tjänster och är en grundförutsättning för många nya användningsområden, t.ex. överföring av bilder. Stora förändringar sker nu i nätverket, men också av tjänsteutbudet. Nyckelfaktorer i utvecklingen av nätverket är uppkomsten av möjligheterna för bypassing och substitution. Möjligheten att använda alternativa tjänster och olika kombinationer av tjänster och tekniker innebär att det finns många alternativa sätt att lösa ett specifikt kundbehov på. Det allmänna nätet kan i framtiden förväntas utgöra en del i ett nätverk uppbyggt av flera nät. Innebörden av by-pass- möjligheter är bl.a. att det gällande synsättet med ett enda allmänt nätverk inte med säkerhet kommer att vara hållbart i framtiden. Som exempel pâ några betydelsefulla förändringar kan nämnas

SOU 199270 67

Alternativa transmissionsnät skapas genom att det etableras fiberoptis- ka nätverk med outnyttjad kapacitet som erbjuds på marknaden Banverket, Stockholm energi, Svenska kraftnät m.fl.. VSAT-länkar Very Small Aperture Terminals öppnar möjligheter att gå förbi traditionella fasta nät vid exempelvis uppbyggnaden av nät

såsom WAN Wide Area Network och MAN Metropolitan Area

Network. Radiolösningar och kabel-TV kommer att utgöra möjliga substitut till det fasta lokala nätet. Privata nätverk kommer att kunna erbjuda kompletta kommunika- tionslösningar som tidigare erbjöds endast av de dominerande publika teleföretagen. Lösningarna baseras delvis på samtrafik mellan nya nätverk, delvis på det allmänt tillgängliga telenätet. Noteras kan att år 1987 skedde en tredjedel av nätverksinvesteringarna i USA genom företag som inte var verksamma inom telebranschen, medan sådana investeringar i princip inte förekom år 1975. Utvecklingen av IN Intelligent Network och virtuella nätverk kommer att alltmer sudda ut gränsen mellan olika typer av nätverk. Traditionell fysisk uppdelning av existerande nätverk kommer att bli allt svårare. Nätverkstjänster kommer att kunna utgöra substitut till privat utrust- ning, t.ex. Centrex för PBX och röstbrevlådor för telefonsvarare etc. Nya tjänster i nätens växlar kan komma att utgöra substitut i förhållande till leverantörer av mervärdestjänster och vice versa. Nästa generation av bredbandstjänster kommer att konkurrera med traditionell kabel-TV. Generellt kan sägas att överföring av bilder, även rörliga, kan komma att få en alltmer framträdande roll. Detta ställer stora krav på näten bl.a. beträffande överföringshastighet. Vidare kommer intelligensen, dvs. avancerade programmeringsmöjligheter i näten, att som exemplifierats ovan kunna erbjuda ett stort antal tjänster. Ytterligare exempel som kan nämnas är medflyttning eller vidarekoppling och personligt telefonnummer. Det sistnämnda kommer att vara relaterat till vilket innebär att i stället för att varje terminalanslutning person, telefax, telefon, m.fl. har ett telefonnummer så är varje användare bärare av ett nummer som aktiverar den använda terminalen med hjälp av ett s.k. smart kort. Utvecklingen inom teleområdet går i dag mycket snabbt. Det gäller särskilt i fråga om utvecklingen av nya tekniska lösningar och av nya tjänster. Det bör här starkt strykas under att det är mycket svårt att förutsäga utvecklingen annat än på kort sikt. Lika svårt är det att ange när effekterna av tekniska förändringar inträffar, samt vilka och hur stora effekterna blir.

68 SOU 199270

2.1.2 Allmänt om telemarknaden

En rad olika faktorer ligger till grund för utvecklingen och dynamiken inom telekommunikationsområdet. Bland dessa faktorer kan, som delvis framgått ovan, nämnas tekniska och ekonomiska förändringar, förändrad efterfrågan och ett utvecklat tjänsteutbud samt liberalisering av telemarknaden. - Dessa förändringar har bidragit till den omstrukturering i dag som sker inom olika delar av teleområdet.

Marknadsförändringar

Telekommunikationsbranschen har i dag en mycket hög omsättning och tillväxttakt. Med den tekniska utvecklingen grund har, som som nämnts ovan, stora förändringar skett inom teleområdet. Möjlighet har skapats att utveckla nya tjänster. Samtidigt har förutsättningarna för konkurrens ökat inom olika delar av telemarknaden. Utvecklingen i sig har fört med sig kraftigt fallande priser. Som exempel på utvecklingen av tjänster kan nämnas att den första telefaxen kom till Sverige år 1980 och att det âr 1991 fanns 250 000 telefaxabonnemang i Sverige. I ca fråga om mobiltelefoni har antalet abonnemang i Sverige vuxit från drygt 100 000 är 1986 till nästan 600 000 år 1991. Vidare kan nämnas att antalet hushåll i Sverige som var anslutna till kabel-TV år 1985 var ca 100 O0 för att ha ökat till knappt en miljon år 1990. Andra exempel på nya tjänster följer den tekniska utvecklingen som är medflyttning, automatisk uppringning, mottagaren betalar 020nummer, 071-nummer, telefonkonferenser, videokonferenser, röstbrevlâdor, bank på telefon, m.m. En annan följd av den tekniska utvecklingen är att den på öppen en marknad möjliggör en relativt snabb utbyggnad och etablering stora av telekommunikationsnät baserade på modern teknik. Som exempel kan nämnas Banverkets utbyggnad av ett rikstäckande fiberoptiskt nät under en tvåârsperiod. Vidare radioteknikens utveckling ger nya möjligheter att etablera både fasta och mobila nät. Genom teknikens utveckling och efterfrâgeförändringar har det vuxit fram en rad nya tjänster. Förändringarna leder i sin tur till alltmer en diversiñerad marknad. Med nya aktörer på telekommunikationsområdet följer större valfrihet för användarna. För dessa är det inte alltid tillräckligt att ha endast en inhemsk leverantör. En marknadsbild med och ökat antal nya konkurrenter innebär att inte bara kommer att behöva möta man en dominerande operatör på marknaden, utan också internationella operatörer.

SOU 199270 69

Avreglering och liberalisering

Den tekniska utvecklingen liksom efterfrågeförändringar tvingar fram en liberalisering av den internationella telekommunikationsmarknaden. Liberaliseringsprocessen fortskrider ett växelspel mellan teknik genom och marknad. Handelspolitiskt motiverade strävanden till liberalisering i olika länder har också gjort sig alltmer gällande. I det hänseendet märks särskilt strävandena inom EG öppen marknad. mot en Avregleringen inleddes emellertid i USA. Under 1980-talet har avregleringen kommit att innefatta olika områden i allt fler länder, såsom bl.a. Japan, England och Australien. Inledningsvis var det enbart fråga liberalisering marknaden om en av för telefonapparater, följd att marknaden för kundutrustning, av annan inkl. kontorsväxlar, öppnades för konkurrens inom över samt nationella gränser. Nästa steg att öppna för konkurrens också för var s.k. mervärdestjänster, dvs. tjänster utnyttjar telenätet för som A transport av olika tilläggstjänster utöver vanlig telefoni. De flesta former av datakommunikation och andra s.k. non-voice services började under 1980-talet att säljas på en internationell konkurrensmarknad med ett växande antal aktörer. Liberaliseringen inom EG har nämnts Den kom ursprungligen ovan. till uttryck år 1987 i s.k. grönbok, COM87290, utvecklingen en om av den gemensamma marknaden för teletjänster och utrustning. Flera olika rättsakter har härefter beslutats inom EG med inriktning mot liberalisering och ökad konkurrens på teleområdet, dock endast inom vissa särskilt angivna områden, avsnitt 3. Vid jämförelse med se en EG avseende restriktioner och reglering i fråga om marknadstillträde m.m. är förhållandena i Sverige liberalare i de flesta hänseenden. Situationen inom EG i Sverige kan beskrivas på följande sätt. resp.

Jämförelse av marknadsförhållanden i EG exkl. Storbritannien,GB och Sverige

1991 EG exkl. GB Sverige l.Utrustning Inte fullt genomfört Fri marknad 2.Mervärdestjänster Under liberalisering Fri marknad

3.Tredjepartstrafik,datakom. Fri markn. l9921996Fri marknad 4.Datanät Fri markn. l9921996Fri marknad

5.Mobiltelefoni MonopolDuopol Tillstånd, tre operatörer

6.Satellitkommunikation MonopolViss frihet Fri marknad

7.Tredjepartstraf1k Förbjudet Fri marknad 8.Taltelefoni Monopol Fri marknad 9.Kabel-TV MonopolTillstånd Fri marknad l0.Konstruktion av fysiska nät Monopol Fri marknad 1l.Separering regulatörs- Genomförs Genomförs nu nu och operatörsfunktioner

70 SOU 199270

Den tekniska och ekonomiska utvecklingen, förändringar av marknadskrafterna och liberaliseringsprocessen är faktorer som samverkar och leder till ändrad situation på telemarknaden såväl nationellt som en internationellt. Det finns här anledning att något beröra de internationella tendenserna och den internationella påverkan. Marknaden för telekommunikationer är, som framhållits, redan i dag internationell och tendensen är att det internationella beroendet ökar. Ett förhållande särskilt kan nämnas är härvid globaliseringen eller som internationaliseringen av de stora företagens marknader och affärsförbindelser. Sverige liksom flera andra länder är starkt beroende av omvärlden genom nuvarande företagsstruktur med många stora företag med stor internationell spridning. Det finns i dag inte någon aktör på telemarknaden som ensam kan tillgodose de globala kundernas krav på marknadsnärvaro. För närvarande pågår därför internationellt ett aktivt sökande efter samarbetspartners. Nationella ägare telenät söker partners för att öka sin av konkurrenskraft och internationella operatörer söker nationella distributionskanaler för att minimera egna etableringskostnader, men också för effektivisera marknadsföringen. Även andra än de att traditionella teleoperatörerna visar intresse för den växande telekommunikationsmarknaden och ingår ofta i olika allianser. Utvecklingen kan leda till att det inom några år kan vara ett fåtal större grupperingar av aktörer som dominerar i första hand den internationella marknaden. De största operatörerna i USA och Storbritannien, ATT BT, håller båda på att etablera världsomresp. spännande telekommunikationsnät och teletjänster. Även Cable Wireless, MCI, de amerikanska Bellbolagen, France Telecom m.fl. har omfattande internationella planer. Detsamma gäller aktörer från Danmark och Finland som nu söker sig ut på den internationella marknaden. Internationella operatörer kan inte väntas etablera sig inom alla delar den svenska marknaden. Även med ombalanserade lokala taxor, av dvs.en kostnadsanpassning, så kan företag som ATT, BT och France Telecom komma att välja att arbeta inom vissa utvalda segment av marknaden.

2.1.3 Telemarknaden i Sverige

Telefonen uppfanns tidigt på 1870-talet och kom till Sverige redan år 1877. I början 1900-talet var det mindre enskilda företag ekonoav miska föreningar som ägde telefonnäten i de större städerna. I Stockholm fanns det två nät, Telegrafverkets resp. Stockholms allmänna telefonaktiebolags nät. Konkurrensen mellan de två nätägama var tidvis så hård att möjligheten till samtrafik mellan näten avbröts.

SOU 199270 71

Vissa försök till monopollagstiftning gjordes i slutet av 1800-talet men ledde inte till beslut. I mitten av 1910-talet beslutades emellertid om bl.a. låg inträdesavgift för abonnemang. Härigenom togs de första stegen på väg mot telefoni som en allmän teletjänst. I Stockholm bestod konkurrensen fram till år 1918 då Telegrafverket köpte Stockholms allmänna telefonaktiebolags nät. Genom att staten tog över Stockholm Allmännas nät kunde samordningsvinster göras. Härefter var det i stort sett enbart Telegrafverket som erbjöd anslutning till ett allmänt tillgängligt telenät. Under många år ägdes och anlades emellertid delar av detta nät, främst i glesbygden, av andra än verket. Först under 1950-talet kom staten genom Televerket att äga hela produktionssystemet för teletjänster med telefoner och andra apparater, ledningar och växlar. I motsats till de flesta andra länder har det i Sverige aldrig funnits något rättsligt monopol eller licenstvâng för anläggning av telenät eller för att erbjuda teletjänster. En annan sak är att Televerket sedan lång tid har haft ett de facto-monopol inom stora delar av telemarknaden. En reglering av marknaden har dock funnits genom olika anslutningsmonopol för Televerket avseende det allmänna telenätet. År 1980 förtydligades och begränsades Televerkets anslutningsmonopol till att gälla endast utrustning för talkommunikation och viss dataanslutningsutrustning modem. Härmed gjordes det klart att exempelvis telefonsvarare, datorer och telefaxterminaler låg utanför monopolet. År 1983 avvecklades härefter Televerkets monopol för låghastighetsmodem. Från november 1984 tilläts anslutning av privata telexterminaler och vissa datorer till telenätet. Året därefter upphävdes televerkets monopol på att ansluta telefonapparater till sina anläggningar och år 1988 upphävdes Televerkets monopol på höghastighetsmodem. Ensamrätten på kontorsväxlar avvecklades successivt under åren 1988-89 och slutligen har monopolet på anslutning av telefonautomater till Televerkets nät upphävts år 1989. Under de senaste åren har den svenska telemarknaden vuxit starkt och omsätter i dag ca 27 miljarder kronor. Härav hänför sig ca 22 miljarder till tjänster, medan utrustningsmarknaden svarar för 5 ca miljarder kronor. I det följande ges en kortfattad beskrivning av telemarknaden i Sverige. De större aktörer som är verksamma inom delmarknad resp. nämns. Televerket har en stark position på marknaden och sett i marknadsandelar genereras 90 procent av Televerkets intäkter från delmarknader där Televerket har en andel på minst 80 procent.

72 SOU 199270

Bastelefoni De facto-monopol för Televerket med undantag för vissa nischer

Mobiltelefoni Televerket har 96 marknaprocent av den för analog telefoni NMT GSM konkurrens, Comvik, Nordic - Tel och Televerket Radio

Hyrda ledningar De facto-monopol för Televerket men med konkurrens under utveckling från Tele2Banverket, och i vissa segment från BT, ATT m.fl.

Utrustning Konkurrens

Mervärdestjänster Konkurrens, med marknadsmen dominans från Televerket inom vissa segment

Drygt hälften av tjänstemarknaden utgörs av riks-, lokal- och utlandssamtal. Televerket har ett de facto-monopol för lokal- och rikssamtal. I detta sammanhang bör nämnas den reglering av samtalsavgifter och vissa abonnemangsavgifter som beslutats statsmakterna teleförordav ningen, 1985765. I fråga om den internationella trafiken har andra teleoperatörer såsom ATT, BT och Tele2 ungefär tio procent av marknaden. Mobiltelemarknaden domineras av Televerket Radio med NMT 450och NMT 900-systemen. År 1991 fanns 568 000 abonnemang. Vid sidan av Televerket Radio finns Comvik, med 17 000 abonnemang ca år 1991. Det digitala alleuropeiska GSM-systemet är nästa nya generation mobiltelesystem. Det kommer att tas i drift under år 1992. Tre operatörer har fått frekvenstillstånd för GSM. Dessa är Televerket Radio, Comvik och Nordic Tel. Nordic Tel ägs Vodafone, av som driver Storbritanniens största mobiltelenät, och bl.a. Volvo och av Trelleborg. I fråga om personsökning har Televerket hela markna- den. Marknaden för hyrda ledningar förbindelser domineras Teleav

verket, som har en marknadsandel på drygt 75 procent. Övriga aktörer

är ATT, BT, France Telecom, GEIS, och SprintTele2. Personliga teletjänster är exempelvis nummerupplysning, påskyndande av samtal, telegram, telefonistservice och telemarketing. Televerkets marknadsandel är här drygt 80 procent. Leverantörer på marknaden för s.k. mervärdestjänster VANS-Value Added Network Services är bl.a. Tele2, GEIS och IBM. Televerket är marknadsledande med en andel av marknaden på knappt 40 procent.

SOU 199270 73

Marknaden för kabel-TV leds av Televerket med marknadsandel en på ca 60 procent, vilket innebär ca 1,1 miljon anslutna hushåll. Andra aktörer är Kabelvision AB, som ägs av Time Warner, SABO och Marieberg m.fl. Vid sidan av marknaderna för teletjånster bör prisbilden i fråga om dessa tjänster beröras något. Sett i ett internationellt perspektiv har Sverige förhållandevis låga taxor. Samtidigt är vid internationell en jämförelse kvaliten på teletjänstema hög. Telefonkostnadema för sven-

ska företag är bland de lägsta i världen se figuren på följande sida.

I länder med flera lokala operatörer är de lokala priserna betydligt högre se figuren angående exempelvis Finland och Danmark. - För vissa andra typer av tjänster som t.ex. hyrda ledningar förbindelser och mobiltelefoni är priset i Sverige inte lika lågt fallet är som beträffande företagens telefonkostnader. Av intresse vid en marknadsjämförelse är även mobiltelefontätheten. Den kan ses bl.a. som en indikation på utvecklingen tjänster. av nya Sverige har internationellt sett den högsta andelen mobilteleabonnenter

per invånare se figuren på följande sida.

Strykas under bör här att internationella jämförelser är svåra att göra. Man bör därför vara försiktig med att dra alltför långtgående slutsatser av jämförelsema. På den svenska marknaden verkar, som framgått inhemska ovan, operatörer som Tele2 ägs till 40 procent av Cable Wireless Comvik och Nordic Tel. Bland de internationella operatörerna märks bl.a. ATT, BT och France Telecom. På marknaden för mervärdestjänster finns bl.a. GEIS och IBM. Dessa stora internationella företag har betydande hemmamarknader och bygger i snabb takt ut sin internationella verksamhet. De koncentrerar sig i allmänhet på små segment med höga vinstmarginaler i stället för att rikta in verksamheten mot stora andelar på några få marknader, t.ex. marknaden för stora företagskunder.

2.1.4 Sammanfattande synpunkter

De tekniska och ekonomiska förändringarna under år har haft senare stor betydelse för utvecklingen inom området för telekommunikationer. Särskilt bör framhållas inverkan av den snabba utvecklingen datorav och radioteknik och av optisk fiber. Nya möjligheter skapas den genom nya överföringstekniken och utökad överföringskapacitet. Förutsättningarna ökar härigenom också för konkurrens inom teleområdet. Det traditionella monopolet utsätts nämnts alltmer för konkursom rens både av nationella operatörer som Comvik, Nordic Tel och Tele2, och av internationella operatörer såsom ATT, BT och andra. På vissa delmarknader är andra företag etablerade. Med undantag vissa av nischföretag finns det anledning att räkna med att Televerkets konkurrenter kommer att utgöras främst stora internationella företag. De av

SOU 199270

Z a o

m

SOU 199270 75

internationella operatörerna kan som angetts ovan väntas söka nationella distributionskanaler för att undvika kostnaden för att etablera egna nät och distributionskanaler. Samtidigt kan antalet nationella teleinfrastruktur förväntas söka starka, ofta internationella ägare av allianser för att öka lönsamheten och konkurrenskraften. Den utvecklingen har redan börjat. När den tekniska utvecklingen och marknadssituationen studeras bör framhållas att Sverige vid en internationell jämförelse har hög kvalitet och låga priser på de flesta teletjänster. Samtidigt är telesystemet som infrastruktur en för Sverige avgörande resurs på grund av bl.a.landets stora geografiska yta och därmed sammanhängande sociala och regionala aspekter samt den höga andelen storföretag. I detta perspektiv är det viktigt med ett väl fungerande telesystem, dvs. effektiva telekommunikationer. Det är också mot denna bakgrund som en bedömning bör göras av hur statsmakterna skall ges förutsättningar att styra och kontrollera telekommunikationsområdet så att gällande telepolitiska mål kan uppfyllas. Regleringsstrukturen på telemarknaden berörs oundvikligen av bl.a. nämnda faktorer och bör naturligen utgå från dagens situation med bl.a. en ökad internationell konkurrens och en snabb teknisk utveckling.

2.2 Nuvarande författningsreglering m.m. på

telekommunikationsområdet

Telekommunikationsområdet har i regleringshänseende traditionellt delats in i tele- resp. radioområdet. Gränsen för denna indelning har under senare år alltmer kommit att suddas ut. Den som är verksam på teletjänstmarknaden berörs därför i regel av bestämmelser inom båda områdena, dvs. av författningsregleringen på hela telekommunikationsområdet. På teleområdet är regleringen begränsad. I första hand bör teleför- ordningen 1985765 nämnas, se bilaga I förordningen avgränsas och anges förutsättningar för anslutning av utrustning till det allmänna telenätet. Förordningen innehåller vidare bl.a. Televerkets befogenheter och skyldigheter samt de avgifter som regeringen fastställt för nyttjande av det allmänna telenätet. Nämnas här bör även förordningen 1988348 med instruktion för Televerket, se bilaga 5. På myndighetsnivå spelar Telestyrelsens tidigare STN föreskrifter en central roll. Styrelsen utfärdar föreskrifter för utrustning som skall

anslutas till det allmänna telenätet se bilaga 4. Föreskrifterna skall

syfta främst till att utrustning som ansluts till det allmänna telenätet inte skadar nätet eller hindrar eller stör dess drift och brukande.

76 SOU 199270

Televerket har med stöd av teleförordningen meddelat föreskrifter om allmänna villkor för teleabonnemang. De har publicerats i verkets

författningssamling, TVTFS 19896 se SOU 1990100 285 ff.

s. Regleringen på radioomrádet hänger med de krav på samman samordning i fråga om användning av radiosändare det begränsade som frekvensutrymmet ställer. I första hand består regleringen radiolaav gens 1966755 bestämmelser om krav på tillstånd för innehav och användning av radiosändare. Genom förordningen 1967446 om radiosändare har rätten att meddela tillstånd delegerats till Telestyrelsen. Ett flertal andra författningar har betydelse på radioområdet. Nämnas kan förordningen l98947 med vissa bestämmelser om radiomottagare, m.m. samt kungörelsen 1967448 innehav och om användning inom svenskt territorium av radiosändare och mottagare på utländskt fartyg, luftfartyg eller motorfordon. Härutöver finns myndighetsföreskrifter rörande exempelvis innehav och användning av radioanläggningar och allokering frekvensband. av Myndighetsföreskrifterna utfärdas fr.o.m. den l juli 1992 Teleav styrelsen. En förteckning över de föreskrifter gällde den 1 som november 1991 finns i betänkandet SOU 1991107 Lag radioom kommunikation, m.m. s. 251 ff. Utöver angivna författningar kan som en del regleringen på av telekommunikationsområdet nämnas regeringens beslut den 24 januari 1991 om villkor för viss samtrafik med Televerkets kopplade telenät

m.m. På telekommunikationsområdet finns vidare ett antal författningar som mer eller mindre berör såväl dem driver verksamhet på som området som teleanvändarna. Beträffande del författningarna en av läggs i betänkandet fram förslag till ändringar, medan andra endast nämns. I fråga om dessa författningar hänvisar jag, förutom i förekommande fall till textavsnitt, till författningsförslagen i resp. inledningen av betänkandet och till bilaga 2.

2.3 Förhållandena teleområdet i

på några andra

länder

När det gäller att ta ställning till frågan om behovet reglering och av valet av regleringsstruktur på telekommunikationsområdet är det naturligt att jämföra med hur det ut i dessa hänseenden i andra ser länder. Detta är något som också framhålls i direktiven för utredningen. Som avgetts i avsnitt 1.2 har jag på olika sätt tagit del redovisav ningar beträffande förhållandena i andra länder. Denna internationella utblick har utgjort en viktig del underlag för mina överväganden. som Det gäller både i fråga om exempel på i vart fall i vissa delar en - fungerande reglering, också lösningar visat sig fungera men som

SOU 199270 77

mindre väl i praktiken. Samtidigt är emellertid de faktiska förhållandena, t.ex. beträffande marknadssituation och särskilt den råttstradition som olika länders regleringar bygger på präglad nationella särdrag. av Detta för med sig svårigheter olika slag att på ett relevant sätt av jämföra den utländska situationen med förhållandena i Sverige. I detta avsnitt inskränker jag mig till kortfattad beskrivning en av marknads- resp. regleringssituationen i Norden. I övrigt hänvisar jag till Gemini Consultings arbete till underlag för dess till rapport Kommunikationsdepartementet i juni 1992.

2.3.1 Danmark

Den grundläggande författningen på teleomrâdet är Loven om Telegrafer og Telefoner, antogs 1897. Enligt denna lag har som staten ensamrätt till anläggning och drift av telegrafer och telefoner på danskt territorium. I kraft denna ensamrätt har kommunikationsministern av rätt att ge tidsbegränsade koncessioner för televerksamhet. Myndighetsorganisationen i Danmark har från och med år 1991 följande uppbyggnad. Högsta ledning utövas kommunikationsminisav tern. Det finns inget departement på post- och teleomrâdet, utan det är Generaldirektoratet for Post Televaesendet, sköter som de arbetsuppgifter ligger på ministerienivâ. Under generaldirektoratet som fullgör Telestyrelsen förvaltnings- och regleringsuppgifter på teleomrâdet. Ministern har ett särskilt rådgivande benämns organ som Telerådet. Enligt den under 1990 antagna Loven visse forhold på teleom kommunikationsområdet, har kommunikationsministern rätt att meddela koncession för anläggning och drift transmissionsvägar och av centraler som är knutna till angivna offentliga radio- och trådburna telekommunikationstjänster. Uppräknade tjänster är bl.a. telefonitjänster och text- och datakommunikationstjänster. Koncession har år 1990 meddelats för TeleDanmark A är ett som för ändamålet bildat holdingbolag. Det ägs till 51 % staten och har av som dotterbolag de tidigare regionala telefonverksamheterna Köpenhamns Telefon AS och Jydsk Telefon AS, båda delvis som var statsägda, Fyns Telefon AS, ett kommunägt bolag, Tele som var samt Sönderjylland AS och Statens Teletjeneste, båda som var statsverksamheter. Någon annan koncessionshavare inom områdena telefonitjänster, text- och datakommunikationstjänster, uthyrning av fasta linjer, mobilkommunikations- och satellitkommunikations-tjänster samt framförandet i telenätet av ljudradio- och TV-program skall enligt en politisk uppgörelse mellan regeringen och socialdemokrater-

na inte utses före år 1994.

Den ensamrätt inom de angivna områdena tillagts TeleDanmark som AS kommer dock följd EG-direktivet tjänsteliberalisesom en av om

ring 90388EEC att inskränkas vid årsskiftet 199293 vad gäller

78 SOU 199270

datakommunikationstjänster och tillhandahållandet fasta linjer. Även av vad gäller området för mobil kommunikation kommer konkurrens att införas att ytterligare en operatör har tillåtits att etablera och genom driva ett GSM-nät vid sidan av TeleDanmark AS GSM-nät. Televerksamhet inom för GSM-systemet är reglerat i en ramen särskild lag, Lov om offentlig mobilkommunikation GSM-mobilnet. Det tillkommer kommunikationsministem att besluta om vem som förutom TeleDanmark AS skall ha rätt att bedriva GSM-nät i Danmark. Enligt lagen skall tillståndsfrågan avgöras efter ett förfarande med offentligt tillkännagivande. I lagen ges också föreskrifter de villkor med vilka ett tillstånd att driva ett GSM-nät skall vara om förenade. Såvitt känt är kommunikationsministems beslut i princip inte överklagbart. Möjligen kan den känner sig förfördelad fä ändring till som stånd att väcka talan mot ministern inför domstol. Sådan genom prövning enligt uppgift möjlig att åstadkomma i föranses vara valtningsärenden, där underlydande myndighets beslut, har en överprövats ministern. Ministern är skyldig att följa domstolens av utslag.

2.3.2 Norge

I Norge finns de grundläggande reglerna för televerksamhet i telegrafloven, som stiftades 1899. Den har under årens lopp ändrats ett antal gånger, senast flera gånger under l980-talet. Enligt telegrafloven får ingen utan tillstånd från Kongen och på villkor som denne fastställer anlägga eller driva linjenät för signalförmedling med därtill hörande anläggningar. Enligt lag krävs tillstånd för att äga eller samma besitta stationer, anlägga eller driva stationer, apparater eller inrättningar för sändning eller mottagning av radiosignaler. Under 1980-talet har stortinget fattat flera beslut inom teleområdet. Det beslutades således 1985 att telemonopolet skulle brytas upp. Det dåvarande Televerket delades i en s.k. basorganisation och en konkurrensutsatt del. Följande år beslutade stortinget om att det, som ett led i utvecklingen mot en ökad konkurrens inom teleområdet, skulle inrättas ett särskilt förvaltningsorgan. Detta organ, som skulle överta de myndighetsuppgifter på teleområdet som Televerket dittills hade haft, blev Statens Teleforvaltning, STF. Stortinget beslutade också om gränssnittet mellan Televerkets monopolverksamhet och de delar av televerksamheten fick bli föremål för konkurrens. som För det allmänna telenätet föreligger monopol för Televerket fram till husgrunden hos abonnenten. Basorganisationen har ensamrätt att fram till denna punkt bedriva överföring av tal, text, data och bilder mellan användare. Nätet är från denna punkt öppet för konkurrens, vilket innebär att interna företags- och hushållsnät kan byggas upp även av privata företag.

SOU 199270 79

Pâ mobiltelefonområdet skall det förekomma viss konkurrens. Förutom att Televerket har rätt att driva ett GSM-nät har det utsetts ytterligare en GSM-operatör. Konkurrens skall också förekomma på området för personsökning. Förutom att Televerket avser att bygga upp ett personsökningssystem inom ramen för det alleuropeiska systemet ERMES, kommer också privata företag att tillåtas bedriva personsökningstjänster. Som ett ytterligare steg mot att introducera konkurrens inom delar av teleområdet avser regeringen att låta Televerkets ensamrätt på datatjänsterna Datex och Datapak upphöra från den l januari 1993. När Statens Teleforvaltning skapades förväntade måhända vissa att detta organ skulle få en ställning liknande OFTEL i Storbritannien. Detta har dock knappast blivit fallet. Principiellt viktiga beslut på teleområdet fattas huvudsakligen inom Samferdseldepartementet. Förutom STF och Samferdseldepartementet finns ytterligare ett organ. Det är Statens Teleforvaltningsråd, har ställning som som sakkunnigt rådgivande organ åt Samferdseldepartementet. Statens Teleforvaltningsråd har också funktion som klagoinstans för enskilda beslut av STF. Klagomål av principiell betydelse eller av telepolitisk karaktär skall dock inte avgöras av Statens Teleforvaltningsråd utan med förslag till beslut lämnas för avgörande av Samferdseldepartementet. Prövningen huruvida en sak skall avgöras av rådet eller överlämnas till departementet görs av rådet. Rådet avgör varje år ca 20 ärenden och lämnar 4-5 till departementet.

2.3.3 Finland

Verksamheten på teleområdet i Finland regleras av Telelagen, som tillkom 1987. Enligt denna måste den bedriver allmän telesom verksamhet ha koncession. Post- och televerket är ett statligt affärsverk som bedriver allmän televerksamhet. Det är att märka att Post- och televerkets ställning enligt telelagen ändrades 1990. Tidigare verket var undantaget från kravet på koncession men efter lagändringen synes det, åtminstone formellt, vara jämställt med övriga operatörer såväl vad gäller rättigheter som skyldigheter. Koncession beviljas av regeringen statsrådet. Det finns inga i lag angivna grunder för vem som kan erhålla koncession. År 1991 fanns det 57 teleoperatörer med koncession i Finland. Sinsemellan uppvisar dessa relativt stora olikheter. Det är 51 gamla teleoperatörer bolag, ekonomiska föreningar och liknande - sammanslutningar som har rätt att bedriva allmän televerksamhet inom -

bestämda geografiska områden. Övriga operatörer är, förutom Post-

och televerket, relativt nyetablerade. De nya är Företagsnäten AB som

till stor del ägs av Post- och televerket, Datavägen AB, Tammerfors informationsnät AB, Ålands mobiltelefon AB och Radiolinje AB.

80 SOU 199270

Koncessionen innebär att koncessionshavaren har rätt att bedriva allmän televerksamhet såväl i trådnät som med radio. Post- och televerket har hela landet som verksamhetsområde. Verket får dock bygga trådförbindelser endast inom sådana områden där det inte finns någon regional koncessionshavare. De nya operatörerna är mera begränsade såväl verksamhetsmässigt som geografiskt. Det bör dock noteras att Radiolinje AB har byggt fasta nät i betydande omfattning och tydligtvis siktar på att få till stånd ett reellt alternativ till det statliga nät som Post- och televerket disponerar. Dessutom kan anmärkas att det finska rundradiobolaget har sökt om att få bedriva dataöverföring på sådana tider när rundradio inte sänds. Mobiltelefonverksamheten har ökat i Finland under senare år. Det finns ca 200 000 mobiltelefonabonnenter, varav 30 000 tillhör ett äldre manuellt system. De olika teleoperatörerna är tillåtna att konkurrera inom mobiltelefonverksamheten. De regionala operatörerna har gått samman beträffande mobiltelefon i ett system, Autonet, som konkurrerar med det av Post- och televerket bedrivna NMT-systemet. Statsrådet har beslutat att det skall finnas två GSM-operatörer i Finland. Det har bestämt att det skall vara Post- och televerket och Radiolinje AB. Beslutanderätten beträffande avgöranden enligt telelagen tillkommer huvudsakligen Trafikministeriet. Under ministeriet sköter Teleförvaltningscentralen övervakningen av radio- och telekommunikationerna i tekniskt hänseende, det internationella samarbetet inom radio- och teleområdet, kontroll av radio- och teleanläggningar, tillsynen över användningen av dessa m.m. Enligt telelagen kan statsrådets beslut i frågor om koncession överklagas till domstol. Någon verklig sakprövning sker dock inte i domstolen. Det som är möjligt är att domstolen kan finna att något villkor kan stå i strid med lag och till följd härav inte får förekomma. På motsvarande sätt kan beslut av trafikministeriet och sådana beslut av Teleförvaltningscentralen som inte kan överklagas till ministeriet överklagas till domstol.

SOU 199270 81

3 EG och avtalet

om det europeiska ekonomiska samarbetsområdet, EES

Målet med EES-avtalet är att skapa ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde med fri rörlighet för tjänster, och varor, personer kapital inom hela EG-EFTA-området och att utveckla och bredda samarbetet på angränsande politikområden, såsom miljö, forskning, utbildning och konsumentskydd. I avtalet om EES, som träder i kraft den l januari 1993, ingår en huvuddel där bl.a. samarbetets mål och medel de materiella samt bestämmelserna om de fyra nämnda friheterna och angränsande ovan områden regleras. Denna del avtalet motsvarar alltså den s.k. av primära EG-rätten, i första hand Romfördragets regler. I bilagor till avtalet har relevanta regler i den s.k. sekundära EG-rätten, dvs. främst direktiv och förordningar, tagits in och när detta varit nödvändigt anpassats till ett EG-sammanhang. Romfördraget, är EG-rättens grundvalar, är direkt tillsom en av lämpligt i EG-länderna. En betydande del EGs rättsakter är också av direkt tillämpliga i medlemsstaterna. Enligt Romfördraget är en förordning bindande i sin helhet och direkt tillämplig. Direktiven är däremot inte på detta sätt direkt tillämpliga. De är bindande i fråga om det resultat som skall uppnås men lämnar över medlemsstaterna att välja form och metod för detta. EES-avtalet är ett folkrättsligt avtal och vilar på rättslig grund annan än motsvarande EG-regler. För att förverkliga syftet med avtalet måste EES-reglerna fâ genomslag i staterna. Reglerna får, enligt avtalet, inte sättas sidan till förmån för nationella lagar annat innehåll. I EESav avtalet upptas således en bestämmelse vilken avtalspartema åtar genom sig att vidta de åtgärder som behövs för att bl.a. kunna uppfylla avtalsförpliktelserna. I propositionen ändring i regeringsformen om med anledning av ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde prop. l9909l65 har departementschefen s. 12 framhållit sådant att ett åtagande i realiteten innebär ett åtagande EES-reglerna att ge fullt genomslag på nationell nivå och medför att när ett EES-avtal tillträds gällande lagstiftning vid behov måste korrigeras för den skall stå i att överensstämmelse med de avtalade reglerna. Ett flertal rättsakter på telekommunikationsområdet har beslutats inom ramen för den pågående liberaliserings- och harmoniseringspro-

82 SOU 199270

inom EG. Nedan redovisas kortfattat de rättsakter avseende cessen telekommunikationer som ingår i EES-avtalet. Jag berör också frågan behovet att införliva rättsaktema med svensk rätt i enlighet med om av vad har sagts det i propositionen om EES prop. 199192l70 som om bil. 5, jfr även avsnitt 22.2. I härefter följande avsnitt lämnas en närmare redogörelse för vissa av dessa rättsakter, men också för delar är pâ gång inom EG på telekommunikationsområdet. av det arbete som Bland de viktigaste direktiven inom området för telekommunikatioingår i EES-avtalet bör nämnas Kommissionens direktiv ner som 90 388EEG konkurrens på marknaderna för teletjänster, det s.k. om tjänstedirektivet, och Rådets direktiv 90 387EEG om upprättandet av den inre marknaden för teletjänster genom att tillhandahålla öppna nät, det s.k. ONP-direktivet. Det senare utgör ett ramdirektiv med riktlinjer och har, enligt tillgängliga uppgifter, nyss kompletterats med ett direktiv för hyrda förbindelser ledningar samt med rekommendationer rörande publika datanät och tjänsteintegrerade digitala datanät. Vidare föreligger ett utkast till förslag till ett ONP-direktiv för telefonitjänsten. I EES-avtalet ingår också rådsdirektivet 91263EEG om inbördes harmonisering medlemsländernas lagstiftning och teleterminalutrustav ning och ömsesidigt godtagande av sådan utrustnings överensstämom melse, det s.k. terminaldirektivet, och Kommissionens direktiv 88301EEG konkurrens på marknaden för teleterminalutrustning. om Avtalet omfattar vidare ett rådsbeslut, 8795EEG, beträffande Standardisering inom området för informationsteknologi och telekommunikation. Härutöver ingår tre râdsdirektiv angående reservering av frekvensband för vissa teletjänster. Direktiven behandlar den alleuropeiska, landbaserade, allmänt tillgängliga radiobaserade personsökningstjänsten ERMES 90544EEG, det allmänt tillgängliga, alleuropeiska, cellulära, digitala mobilkommunikationssystemet GSM 87372EEG och det digitala, europeiska trådlösa telekommunikationssystemet DECT 9l287EEG. Tjänstedirektivet medför att teletjänstmarknaden öppnas för konkurrens utom beträffande telefoni får förbehållas en monopolsom operatör. Vidare får exklusiva eller speciella rättigheter upprätthållas för tillhandahållande och drift av allmänt tillgängliga telenät. I så fall skall nödvändiga åtgärder vidtas så att villkoren för att få tillgång till den allmänt tillgängliga infrastrukturen är objektiva och icke-diskriminerande. I direktivet föreskrivs dessutom att medlemsstaterna skall säkerställa att beviljande driftlicenser, kontroll av typgodav kännanden och andra myndighetsuppgifter utförs av ett organ som är oberoende av teleorganisationerna, dvs att regulatörs- och operatörsfunktionerna skils åt. Syftet med ONP-direktivet är att främja ett fullständigt genomförande marknad för teletjänster harmoniserade principer och av en genom

SOU 199270 83

villkor för att tillhandahålla öppna nät. Tillgången till nät får inte hindras annat än av hänsyn till allmänintressen vilka betecknas som väsentliga krav. Sådana inskränkningar skall objektivt motiveravara de och får inte överdrivas i förhållande till det mål eftersträvas. som Villkor enligt ONP-direktivet skall underlätta tillhandahållandet av tjänster genom allmänt tillgängliga telenät eller teletjänster inom och mellan medlemsstaterna och i synnerhet i fråga tjänster om som tillhandahålls av bolag, företag eller fysiska i någon personer annan medlemsstat än den där bolaget, företaget eller den fysiska personen hör hemma.

Terminaldirektivet syftar till en fullständig liberalisering teleav terminalmarknaden. Medlemsstaternas grundläggande åtaganden enligt detta direktiv är att å sidan försäkra sig att det marknadsförs ena om och används endast sådan utrustning uppfyller särskilt angivna som allmänna krav och att å andra sidan inte hindra att sådan utrustning som uppfyller kraven kan omsättas och användas inom medlemsstatens omrâde. En terminal som har godkänts för marknadsföring och anslutning till nätet i ett land skall således automatiskt godkänd vara för marknadsföring och användning även i övriga länder. I direktivet föreskrivs vidare ett system för att ta fram standarder för gemensamma terminaler samt procedurer för kontroll och kvalitetssäkring. Systemet innebär bl.a. att en kontroll skall utföras särskilda s.k. anmälda av organ, vars kompetens skall garanteras medlemsstaten. Organen kan av vara antingen myndigheter eller privaträttsliga subjekt och skall vara fristående och självständiga i förhållande till marknaden. Direktivet innehåller också bestämmelser ett gemensamt märkningssystem för om terminaler. I fråga om behovet av särskilda åtgärder för att införliva rättsaktema på telekommunikationsområdet anförde föredragande departementschefen bl.a. följande i propositionen EES prop. 1991922170 bi]. om 4

Terrnina1direktivet

s. . kan ses som ett fullföljande av det tidigare kommissionsdirektivet om konkurrens på marknaden för teleterminalutrustning, till vilket det svenska regelsystemet redan sedan år 1989 är anpassat.

Aven i fråga om rådsbeslutet beträffande Standardisering inom området för informationsteknologi och telekommunikation är det svenska regelsystemet harmoniserat inom mitt ansvarsområde. Det svenska deltagandet i det europeiska standardiseringsarbetet avser jag att behandla i samband med frågan telemyndighets om en ny myndighetsfunktioner.

De tre direktiven angående reservering radiofrekvenser för vissa av tjänster avser att garantera att det frekvensområde behövs för som de i direktiven angivna tjänsterna för detta behov. reserveras

När det gäller införlivandet av rättsaktema på telekommunikationsområdet kan noteras att den svenska teletjänstmarknaden är mer liberal än den som föreskrivs i tjänstedirektivet. Den föreskrivna

84 SOU 199270

separeringen av myndighetsfunktioner och operatörsrollen beaktas av den ågáende telela sutredningen K 199103. Den lagstiftning som be övs för att in örliva detta direktiv kommer att föreläggas riksdagen under hösten 1992 i samband med en proposition om en telelag. Det samma gäller avseende föreskriven utformning av ett eventuellt tillstándsförfarande m m. . Den svenska teletjänstmarknaden får anses i huvudsak motsvara vad som föreskrivs i ONP-direktivet. Direktivet i sig torde därför inte nödvändi göra några åtgärder för införlivande. Telelagsutredningens komman e betänkande kan emellertid föranleda förslag om bestämmelser i lag motsvarande de allmänna principer som kommer till uttryck i direktivet.

Såväl tjänstedirektivet som ONP-direktivet och terminaldirektivet medför behov av en m ndighet på telekommunikationsområdet. Jag har tidigare i årets bu getproposition prop. l99192100 Bilaga 7 anmält behovet av en myndighet ä detta omrâde. I prop. 199192 163 om anslag till en ny myndighet på telekommunikationsområdet för budgetåret 199293 har jag föreslagit att myndigheten inrättas från och med den 1 juli 1992.

Terminaldirektivet torde kräva föreskrifter i lag och förordning samt myndighetsföreskrifter. På grundval av telelagsutredningens väntade betänkande kommer de föreskrifter som kräver lagform att tas upp i det förslag till telelag som kommer att föreläggas riksdagen under hösten 1992.

Såvitt avser terminaldirektivet sägs i propositionen vidare att detta kan ses som ett fullföljande av det tidigare kommissionsdirektivet om konkurrens på marknaden för teleterminalutrustning, till vilket det svenska regelsystemet redan sedan år 1989 är anpassat. Även i fråga om rådsbeslutet om Standardisering inom området för informationsteknologi och telekommunikation konstateras att det svenska regelsystemet är harmoniserat pâ telekommunikationsområdet. Beträffande direktiven om reservering av radiofrekvenser hänvisas i propositionen till Frekvensrättsutredningens betänkande SOU 1991107 Lag om radiokommunikation, m.m. och till att frågan om att beakta bestämmelserna i direktiven avses behandlas under hösten 1992 i samband med förslag till en lag om radiokommunikation m.m.

3.1 Rådets resolution den

om utvecklingen av marknaden för teletjänster

gemensamma

och teleutrustning fram till 1992

Den 30 juni 1988 antog EG-rädet en resolution om utvecklingen av den gemensamma marknaden för teletjänster och teleutrustning fram till 1992 88C 25701. Resolutionen har sin grund i bl.a. EGs grönbok om telekommunikationer från är 1987. I denna anges EGs målsättningar för större delen av telesektorn.

SOU 199270 85

I resolutionen avses med teleförvaltningar de förvaltningar eller privata affärsdrivande företag, erkänts i gemenskapen och som som tillhandahåller allmänt tillgängliga teletjänster. Enligt resolutionen år skapandet öppen marknad av en gemensam för teletjänster och teleutrustning förenligt med fortsatta exklusiva eller speciella rättigheter för teleförvaltningar beträffande tillhandahållande och drift av nåtens infrastruktur och tillhandahållande begränsat av ett antal bastjänster. Detta gäller där sådana exklusiva rättigheter på nuvarande stadium betraktas viktiga för att säkerställa uppgiften som att tillhandahålla allmänt tillgängliga tjänster. Argumenten för fortsatta exklusiva eller speciella rättigheter där sådana existerar måste dock, enligt det sägs i resolutionen, som omsorgsfullt vägas mot de skyldigheter teleförvaltningarna har och som som kommer att behållas. Men de måste vägas även mot de restriktioner som detta kan medföra för dem är anslutna till nätet besom träffande nuvarande och framtida tillämpningar för deras egen användning, delad användning eller tillhandahållande till tredje part. Vidare anges att hänsyn måste tas till det faktum utvecklingen att av handeln inte får påverkas i sådan utsträckning att det motverkar gemenskapens intressen. Det sägs vidare i resolutionen att gemenskapen måste vidta åtgärder i syfte att fortlöpande upprätta den inre marknaden under en period som går ut den 31 december 1992. Det övergripande målet anges vara att utveckla förhållandena på marknaden for att förse europeiska användare med ett varierat utbud teletjänster bättre kvalitet mera av av och till lägre kostnad. Enligt resolutionen skulle detta Europa ge alla interna och externa fördelar med stark telesektor och leda till en att en stark infrastruktur för telekommunikation, industri och effektiva tjänster utvecklades inom gemenskapen. Ett antal punkter viktiga mål för telekommunikaanges vara som tionspolicyn. En dessa är att skapa eller säkerställa nätintegritet av inom hela gemenskapen ett de väsentliga elementen för som av en gemensam marknad för teletjänster och teleutrustning. Marknaden skall fungera enligt principen full sammankopplingsbarhet mellan alla om allmänt tillgängliga nät berörs inom gemenskapen. Vidare som skall det successivt skapas en Öppen, marknad för teletjänster, i gemensam synnerhet för mervärdestjänster, varvid vederbörlig hänsyn måste tas till konkurrensreglerna i Romfördraget. Att rådsdirektiv genom snabbt fastställa tekniska villkor, användningsvillkor och taxeprinciper för tillhandahållande öppna nät, vilket skall börja med harmoniserade av villkor för användning förhyrda ledningar, är enligt resolutionen av av yttersta vikt och nära sammanhängande med stråvandena skapa att en öppen gemensam marknad för icke-reserverade teletjänster. Enligt resolutionen bör arbetet med att skapa stark telesektor, en förutom lämpliga åtgärder inom standardiseringsområdet, genom innefatta fastställande taxeprinciper av gemensamma och uppmuntrande

86 SOU 199270

samarbete mellan nätoperatörer och andra, såvitt detta är förenligt av med gemenskapens konkurrensregler. Ett av målen för detta bör innefatta att etablera effektiva prissättningsprinciper inom hela gemenskapen samtidigt allmän service säkerställs för alla. som en Ett ytterligare mål för telekommunikationspolicyn anges vara att vidare utveckla öppen marknad för tenninalutrustning inom hela en gemenskapen. Häri ingår att snabbt träffa överenskommelser om fullständigt ömsesidigt erkännande av typgodkännande för terminalutrustning på grundval av den snabba utvecklingen av gemensamma europeiska konformitetsspecifikationer. Som viktig punkt nämns härutöver att utveckla en gemensam en marknad där teleförvaltningar och andra leverantörer kan konkurrera på lika villkor. För detta är det enligt resolutionen speciellt lämpligt med bl.a. klar åtskillnad mellan sådana åtaganden som är betingade en regler och sådana som betingas av driften med vederbörlig hänsyn av till situationen i varje enskild medlemsstat. Det också viktigt att fortsätta gemenskapens åtgärder anses beträffande allmänna standarder inom telekommunikationssektom. Bland de olika punkter som anses viktiga som mål för telekommunikationspolicyn kan slutligen nämnas utarbetandet av en gemensam ståndpunkt beträffande satellitkommunikation. Härigenom skall detta inforrnationsmedium kunna utvecklas i en gynnsam miljö. nya Allmänna regler för drift och utnyttjande av nätmiljön skall beaktas. Detsamma gäller konkurrensreglerna i Romfördraget och befintliga internationella åtaganden som gjorts av medlemsstaterna.

3.2 Kommissionens direktiv om konkurrens på marknaderna för teletjänster

EG-kommissionen antog den 28 juni I990 ett direktiv om konkurrens på marknaderna för teletjänster 90388EEC. Direktivet anvisar liberalisering för olika teletjänster. Undantag gäller för telefoni medan förlängd övergångsperiod tillåts för paket- eller kretskopplade en datatjänster. Direktivet är inte tillämpligt beträffande telex, mobil radiotelefoni, personsökning och satellittjänster. Enligt direktivet skall myndighetsuppgifter skiljas från teleorganisationemas verksamhet. Artikel l i direktivet innehåller ett antal definitioner enligt följande. teleorganisationer offentliga eller privata organ samt de dotter- företag de kontrollerar, som en medlemsstat beviljar speciella eller exklusiva rättigheter för tillhandahållande av ett allmänt tillgängligt telenät och, när så är tillämpligt, teletjänster speciella eller exklusiva rättigheter de rättigheter som beviljats av en medlemsstat eller en offentlig myndighet till ett eller flera offentliga eller privata genom något legalt, författningsenligt organ

SOU 199270 87

eller administrativt instrument, som för dem reserverar rätten att tillhandahålla en tjänst eller utöva en verksamhet allmänt tillgängligt telenät den allmänt tillgängliga infrastruktur för telekommunikation, som medger överföring av signaler mellan definierade nätanslutningspunkter via tråd, via mikrovåg, via optiska medier eller genom andra elektromagnetiska medier teletjänster tjänster vars tillhandahållande helt eller delvis består av sändning och fördelning av signaler i ett telenät med hjälp av telekommunikationsprocesser med undantag av rundradiosändning och television nätanslutningspunkt alla fysiska anslutningar och deras tekniska accesspeciñkationer, vilka utgör en del av det allmänt tillgängliga telenätet och är nödvändiga för tillgång till och effektiv kommunikation via detta allmänt tillgängliga nät väsentliga krav de icke-ekonomiska skäl av allmänt intresse som kan få en medlemsstat att begränsa tillgången till det allmänt tillgängliga telenätet eller till allmänt tillgängliga teletjänster. Dessa skäl är säkerhet vid nätets drift, upprätthållande av nätets integritet och i berättigade fall samverkan mellan tjänster och dataskydd Dataskydd kan innefatta skydd av persondata, sekretess för information som överförs eller lagras samt skydd av privatlivet. telefoni det kommersiella tillhandahållandet till allmänheten av direktöverföring och koppling av tal i realtid mellan det allmänt tillgängliga nätets anslutningspunkter som möjliggör för varje användare att använda utrustning ansluten till en sådan nätanslutningspunkt för att kommunicera med en annan anslutningspunkt telex-tjänst det kommersiella tillhandahållandet för allmänheten av direktsändning av telexmeddelanden i enlighet med den relevanta rekommendationen från den internationella rådgivande telegraf- och telekommittén CCITT Comité consultatif international télégraphique et téléphonique mellan allmänt tillgängliga nätanslutningspunkter, för att göra det möjligt för varje användare att använda utrustning ansluten till en sådan nätanslutningspunkt för att kommunicera med en annan anslutningspunkt paket- och kretskopplade datatjänster den allmänt tillgängliga, till allmänheten kommersiellt tillhandahâllna direktöverföringen av data mellan allmänt tillgängliga nätanslutningspunkter, som gör det möjligt för varje användare att använda utrustning ansluten till en sådan nätanslutningspunkt för att kommunicera med en annan anslutningspunkt tredjepartsförsäljning av kapacitet det kommersiella tillhandahål- landet av förhyrda ledningar till allmänheten för dataöverföring som en separat tjänst, endast innefattande sådan koppling, behandling, datalagring eller protokollkonvertering som är nödvändig för överföring i realtid till och från det allmänt tillgängliga nätet

88 SOU 199270

I inledningen till direktivet konstateras att tillhandahållande och drift av telenät och tillhandahållande av därmed sammanhängande tjänster i medlemsstaterna vanligtvis av hävd tillkommer eller flera en teleorganisationer med exklusiva eller speciella rättigheter. Sådana rättigheter karaktäriseras av den prövningsrätt staten i olika hög grad utövar vad gäller tillträde till marknaden för teletjänster. Ett flertal medlemsstater sägs redan ha reviderat det system med exklusiva eller speciella rättigheter som funnits inom telesektorn samtidigt de som försäkrat sig om att allmänt tillgängliga tjänster blir utförda. Systemet med exklusiva eller speciella rättigheter sägs dock ha upprätthållits i alla länder vad gäller tillhandahållande och drift av nätet. Beviljandet av exklusiva eller speciella rättigheter för en eller flera organisationer att sköta telenätet härrör från statens prövningsrätt. Genom att bevilja sådana rättigheter begränsar enligt direktivet medlemsstat ofrånkomen ligen möjligheterna för andra organisationer att tillhandahålla sådana tjänster till eller från andra medlemsstater. Det vidare att anges domstolens rättspraxis godkänner restriktioner i friheten att tillhandahålla tjänster, om dessa restriktioner uppfyller viktiga krav av allmänt intresse och tillämpas utan diskriminering och i proportion till målet. De enda väsentliga krav som skulle kunna rättfärdiga restriktioner i användningen av det allmänt tillgängliga nätet är att upprätthålla nätets integritet, driftsäkerhet och, när så är berättigat, samverkan och dataskydd. De införda restriktionerna måste emellertid till de anpassas mål, som eftersträvas genom dessa legitima krav. Enligt direktivet kan medlemsstaterna bortsett från de väsentliga krav som kan innefattas som villkor vid licensierings- eller deklarationsprocedurer inkludera villkor rörande krav på allmänt tillgängliga tjänster, som utgör sakliga, icke diskriminerande och transparenta handelsregler beträffande villkor för varaktighet, tillgänglighet samt kvalitet för tjänsten. I inledningen till direktivet att artikel 86 i Romfördraget anges förbjuder såsom oförenligt med den marknaden varje gemensamma uppträdande av en eller flera organisationer medför missbruk som av en dominerande position inom den gemensamma marknaden eller en betydande del av denna. Teleförvaltningar är också organisationer enligt denna artikels syften, eftersom de bedriver affärsverksamhet, och speciellt genom den tjänst de tillhandahåller att göra genom telenätet och teletjänster tillgängliga för användare. Detta tillhandahållande av telenätet enligt direktivet utgöra separat marknad för anges en tjänster, eftersom den inte är utbytbar mot andra tjänster. Det sägs i direktivet att när en stat beviljar organisation, en som redan har en dominerande position vid upprättande drift nätet, av av exklusiva eller speciella rättigheter att tillhandahålla teletjänster, blir effekten av sådan rättighet att den dominerande positionen förstärks genom att den utvidgas till att omfatta även tjänster. Dessutom innebär de exklusiva eller speciella rättigheter som staten beviljar teleorganisa-

SOU 199270 89

tioner för att tillhandahålla vissa tjänster att sådana organisationer förhindrar eller begränsar tillgång till marknaden för konkurrenter i fråga om dessa teletjänster och därigenom begränsar konsumenternas valmöjlighet, vilket har en benägenhet att begränsa de tekniska framstegen till skada för konsumenterna. I direktivet uttalas härefter att de exklusiva rättigheter till teletjänster, som beviljats offentliga företag eller åt andra företag, som medlemsstater har medgett exklusiva eller speciella rättigheter att tillhandahålla nät, är oförenliga med artikel 90 jämfört med artikel 86 i fördraget. Det emellertid att fördraget medger från anges avsteg tillämpningen av artikel 59 och 86, då sådan tillämpning enligt lag eller i praktiken skulle utgöra hinder för genomförandet den av speciella uppgift som tilldelats teleorganisationerna. Denna uppgift består i att tillhandahålla och utnyttja ett universellt nät, dvs. nät ett med allmän geografisk täckning och på begäran erbjuds till alla som företag som tillhandahåller tjänster eller användare inom rimlig en tidsperiod. De finansiella för utvecklingen nätet - resurserna av kommer fortfarande i huvudsak från drift telefonitjänsten. Om av konkurrens inom telefoni tilläts skulle det kunna hota den finansiella stabiliteten hos teleorganisationema. Telefonitjänsten, den oavsett om erbjuds via det nuvarande telenätet eller blir del ISDN-tjänsten, en av är for närvarande också det viktigaste medlet att underrätta och ringa upp larmorganisationer, som ansvarar för den allmänna säkerheten. Att tillhandahålla förhyrda ledningar utgöra viktig del anges en av teleorganisationemas uppgifter. I nästan alla medlemsstater råder för närvarande en väsentlig skillnad mellan avgifterna för användning av dataöverföringstjänsten på telefonnätet för användning de resp. av förhyrda ledningarna. Att omgående utjämna dessa taxor skulle kunna äventyra denna uppgift. En utjämning sådana avgifter måste enligt av direktivet genomföras gradvis fram till den 31 december 1992. Direktivet anger vidare att medlemsstater inom för Rådets ramen direktiv beträffande tillhandahållande öppna nät, ONP

av open

network provision, kan upprätta skäliga procedurer för säkerställa att att de väsentliga kraven uppfylls utan avbräck för harmoniseringen av dessa krav på gemenskapsnivå. Vad beträffar dataöverföring måste medlemsstaterna, som del sådana procedurer, kunna kräva av att handelsförordningama följs i fråga varaktighet, tillgänglighet och om kvalitet på tjänsten samt kunna inkludera åtgärder för skydda den att uppgift av allmänt ekonomiskt intresse de anförtrott telesom en organisation. Procedurerna måste bygga på specifika objektiva kriterier och användas utan diskriminering. Kriterierna bör framför allt vara berättigade och vara anpassade till allmänintresset. De bör vidare vara på vederbörligt sätt motiverade och publicerade. I avvaktan på att standarder upprättas för gemenskapen i fråga om att tillhandahålla ett öppet nät, ONP, bör de tekniska gränssnitt som för närvarande är i bruk i medlemsstaterna göras allmänt tillgängliga,

90 SOU 199270

så att företag som önskar gå in på marknaden för dessa tjänster kan vidta nödvändiga åtgärder för att anpassa sina tjänster till nätens tekniska egenskaper. I direktivet sägs att teleorganisationer enligt nationell lagstiftning i allmänhet har fått uppgiften att reglera teletjänstema speciellt i fråga licensiering, kontroll av typgodkännande och föreskrivna specifikaom tioner för gränssnitt, frekvenstilldelning samt övervakning av användarvillkor. I några fall fastställer lagstiftningen endast allmänna principer för att styra driften av de licensbelagda tjänsterna, och överlåter teleorganisationema att bestämma de specifika villkoren för användning. Denna dubbla reglerande och kommersiella funktion hos tele-organisationerna har enligt direktivet direkt inverkan på företag erbjuder teletjänster i konkurrens med organisationerna i fråga. som Genom denna sammanblandning av aktiviteter bestämmer organisationerna eller utövar åtminstone stort inflytande på utbudet av tjänster som tillhandahålls av deras konkurrenter. Att delegera rätten att reglera tillgången till marknaden för teletjänster till ett företag som har en dominerande position i fråga om att tillhandahålla och utnyttja nätet förstärkning denna dominerande position. Med anledning innebär en av av intressekonflikter kommer detta troligen att begränsa konkurrenternas tillgång till marknaderna för teletjänster samt begränsa användarnas valfrihet. Sådana arrangemang kan också begränsa marknaden för utrustning för hantering av telemeddelanden och följaktligen också teknisk utveckling inom detta omrâde. Nämnda kombination av verksamheter utgör därför enligt innebörden i artikel 86 ett missbruk av den dominerande marknadspositionen för teleorganisationer. Om detta är resultatet av en statlig åtgärd, så är åtgärden också oförenlig med artikel 90 jämförd med artikel 86 i Romfördraget. I artikel 2 i direktivet anges att medlemsstaterna skall återkalla alla exklusiva eller speciella rättigheter för att tillhandahålla andra

teletjänster än telefoni. Åtgärder skall vidtas för att säkerställa att alla

teletjänstföretag har rätt att tillhandahålla sådana teletjänster. Vidare sägs att en medlemsstat, som kräver en licensiering eller deklarationsprocedur för att tillhandahålla sådana tjänster för att säkerställa överensstämmelse med de väsentliga kraven, skall säkerställa att villkoren för att bevilja licenser är objektiva, icke diskriminerande och transparenta. Vidare skall alla avslag motiveras och procedurer finnas för överklagande av varje sådant avslag. Beträffande paket- eller kretskopplade datatjänster får medlemsstaterna fram till den 31 december 1992 förbjuda affärsföretag att erbjuda tredjepartsförsäljning av hyrd ledningskapacitet till allmänheten. Medlemsstaterna skall på planeringsstadiet senast den 30 juni 1992 till kommissionen anmäla varje licensierings- och deklarationsprocedur för tillhandahållande av paket- eller kretskopplade datatjänster för allmänheten, vilka är inriktade på att uppfylla väsentliga krav, handelsregler beträffande villkor för varaktighet, tillgänglighet samt

SOU 199270 91

kvalitet på tjänsten eller åtgärder för att säkra uppdrag av allmänt ekonomiskt intresse som de anförtrott åt en teleorganisation för tillhandahållande av kopplade datatjänster, om det är troligt att effektiviteten hos detta uppdrag motverkas av aktiviteter från privata tjänsteproducenter. Villkoren skall i sin helhet bilda en samling av specifikationer för allmänt tillgängliga tjänster och skall vara objektiva, icke diskriminerande och transparenta. Enligt artikel 4 skall medlemsstater, som upprätthåller exklusiva eller speciella rättigheter för tillhandahållandet och driften av allmänt tillgängliga telenät, vidta nödvändiga åtgärder för att göra de villkor som styr tillgängligheten till näten objektiva och icke diskriminerande samt publicera dem. I synnerhet skall de säkerställa att teletjänstföretag som begär det kan få förhyrda ledningar inom en rimlig tid och att det inte förekommer några restriktioner för användningen annat än de som är motiverade i enlighet med artikel 2. Varje gång avgifterna för förhyrda ledningar höjs skall medlemsstaterna tillhandahålla Kommissionen information om de omständigheter som motiverar sådana höjningar. I artikel 6 uttalas att medlemsstaterna, utan att strida mot harmoniserade gemenskapsregler som antagits av Rådet beträffande tillhandahållandet av ett öppet nät, skall säkerställa, vad gäller tjänsteproducenter inklusive teleorganisationerna, att det inte förekommer någon diskriminering vare sig beträffande de villkor för användning som tillämpas eller de avgifter som skall erläggas. Enligt artikel 7 skall medlemsstaterna från den l juli 1990 säkerställa att beviljande av driftlicenser, kontroll över typgodkännande och föreskrivna specifikationer, tilldelning av frekvenser samt övervakning av villkor för användning utförs av ett organ som är oberoende av teleorganisationerna.

3.3 Direktiv m.m. om tillhandahållande

av ONP

öppna nät,

3.3.1 Rådets direktiv om upprättandet av den inre marknaden för teletjänster genom att tillhandahålla öppna

nät

EG-Rådet antog den 28 juni 1990 ett direktiv om upprättandet av den inre marknaden för teletjänster genom att tillhandahålla öppna nät 90 387 EEC .

Detta s.k. ONP-direktiv open network provision är ett ramdirektiv.

Det innehåller en referensram i enlighet med vilken förslag till villkor skall upprättas om tillhandahållande av öppna nät. Referensramen anger allmänna principer, harmoniserade tekniska gränssnitt eller

92 SOU 199270

tjänstefunktioner samt harmoniserade villkor för tillgång och användning. I direktivet ingår en plan ett arbetsprogram. Hela direktivet skall -

läsas mot bakgrund av detta arbetsprogram se avsnitt 0.7.2 som

anger hur mera detaljerade villkor skall utarbetas. Dessa villkor skall avse i första hand förhyrda ledningar, paket- och nätkopplade datatjänster, ISDN, telefonitjänst, telextjänst och mobiltjänster. I arbetsprogrammet sägs att antagande specifika direktiv för förhyrda av ledningar och telefonitjänster skall prioriteras. Kommissionen skall varje år göra upp ett arbetsprogram enligt en procedur i som anges direktivet. Ramdirektivet har sin grund i bl.a. det förhållandet att det anses att genomförandet av en marknad inom hela gemenskapen kommer att främjas av harmoniserade principer och betingelser för att tillhandahålla öppna nät. Förutsättningarna för att tillhandahålla öppna nät måste enligt direktivet stämma överens med vissa principer och får inte förhindra tillgång till nät och tjänster annat än hänsyn till allmänintressen, av vilka betecknas som väsentliga krav. Villkoren för tillhandahållande av öppna nät får vidare inte tillåta några ytterligare restriktioner beträffande användningen av det allmänt tillgängliga telenätet eller allmänt tillgängliga teletjänster än sådana kan härröra från som utövande av speciella eller exklusiva rättigheter beviljats som av medlemsstater och som stämmer överens med gemenskapsrätten. Det slås dessutom fast att taxeprincipema bör klart specificerade för vara att säkerställa rättvisa och transparenta villkor för alla användare. Direktivet syftar till hannonisering av villkoren för öppen och effektiv användning av allmänt tillgängliga telenät och, där så är tillämpligt, allmänt tillgängliga teletjänster. Det är alltså begränsat till nämnda nät och tjänster. Med allmänt tillgängliga telenät avses den allmänt tillgängliga infrastruktur för telekommunikation, som medger överföring signaler av mellan definierade nätanslutningspunkter via tråd, via mikrovåg, via optiska media eller genom andra elektromagnetiska media. Allmänt tillgängliga teletjänster avser teletjänster tillhandahålvars lande medlemsstater specifikt har anförtrott en eller flera teleorganisationer. Tele0rganisationer är offentliga eller privata organisationer, till vilka en medlemsstat har gett speciella eller exklusiva rättigheter för tillhandahållande av allmänt tillgängliga telenät och, där så är tillämpligt, allmänt tillgängliga teletjänster. Speciella eller exklusiva rättigheter avser rättigheter beviljats medlemsstat eller som av en en offentlig myndighet till en eller flera offentliga eller privata organisationer genom något legalt, författningsenligt eller administrativt instrument, som för dem reserverar rätten att tillhandahålla tjänst en eller utöva en verksamhet. Med nätanslutningspunkt alla avses fysiska anslutningar med sina tekniska anslutningsspecifikationer, vilka

SOU 199270 93

utgör en del av det allmänt tillgängliga telenätet och är nödvändiga för tillgång till och effektiv kommunikation via detta allmänt tillgängliga nät. Enligt artikel 3 i direktivet måste villkor för att tillhandahålla öppna nät baseras på objektiva kriterier, öppna och publiceras vara samt garantera likformighet vid anslutning. De får inte diskrimineranvara de. Villkoren får inte utgöra hinder för tillgång till allmänt tillgängliga telenät eller allmänt tillgängliga teletjänster utom i de fall då de baseras på väsentliga krav allmänintressen inom för gemenskaps- - - ramen rätten i fråga om säkerheten vid nätdrift, underhåll nätets integritet, av samverkan mellan tjänster i berättigade fall eller skydd data. av De förslag till villkor Kommissionen enligt direktivets som

arbetsprogram skall upprätta skall följa referensram för tillhandahål-

en lande av öppna nät. Denna finns i bilaga 2 till direktivet. Som nämnts ovan talas i referensramen allmänna principer, harmoniserade om tekniska gränssnitt eller tjänstefunktioner samt harmoniserade villkor för tillgång och användning. Som en allmän princip gäller att villkor för tillhandahållande av öppna nät skall utformas på ett sådant sätt att tjänsteföretagens och användarnas handlingsfrihet underlättas. Detta skall ske utan att teleorganisationernas för nätets funktion och bästa ansvar möjliga förhållanden för kommunikationskanalerna begränsas på ett orimligt sätt. Beträffande harmoniserade tekniska gränssnitt eller tjänstefimktioner sägs bl.a. att existerande gränssnitt bör för existerande antas tjänster och nät. När existerande gränssnitt inte är lämpliga måste utökningar eller nya gränssnitt specificeras. I detta avsnitt hänvisas till pågående arbete inom CEPT, CCITT, ETSI och CENCENELEC. Beträffande harmoniserade villkor för tillgång och användning anges att identifiering skall ske villkor för anslutning och tillhandahållande av av tjänster så långt detta behövs. Villkor för tillgång kan avse t.ex. maximal leveranstid, tjänstekvalitet i synnerhet överföringskvalitet, underhåll och möjligheter att rapportera nätfel. Användningsvillkor kan gälla villkor för tredjepartsförsäljning kapacitet, villkor för delad av användning eller villkor för sammankoppling mellan allmänt tillgängliga och privata nät. Användningsvillkoren kan inkludera villkor gäller tillgång som till frekvenser och åtgärder berör skydd persondata och kommunisom av kationssekretess. Taxeprinciperna måste stämma överens med de grundläggande principerna om att de skall baseras på objektiva kriterier, öppna vara och publiceras samt vara likformiga och icke-diskriminerande artikel 3.1. Dessa principer innebär framför allt följande.

94 SOU 199270

Taxor måste baseras på objektiva kriterier, speciellt då det gäller tjänster, och områden innefattas speciella eller exklusiva som av rättigheter måste i princip kostnadsorienterade, varvid skall vara gälla att fastställandet den aktuella taxenivån skall fortsätta att av ligga inom för nationell lagstiftning och inte beröras av de ramen villkor gäller för tillhandahållande av öppna nät. När dessa som fastställs, bör ett målen utformning av effektiva taxor av vara taxeprinciper inom hela gemenskapen, samtidigt som en allmän

service garanteras alla. Taxorna måste transparenta och måste vederbörligen publice- - vara

ras. För användare möjlighet att välja mellan de individuella - att ge tjänsteelementen, iden utsträckning tekniken så medger, måste taxor tillräckligt specifika i enlighet med konkurrensreglerna i vara Romfördraget. I synnerhet skall tilläggsfunktioner, som införs för tillhandahålla speciella extra tjänster, i allmänhet debiteras, att oberoende övriga inkluderade funktioner och överföringen som av sådan. Taxorna får diskriminerande och skall garantera likformig - vara behandling. Varje debitering för tillgång till nätresurser eller nättjänster måste stämma överens med angivna principer och med konkurrensovan reglerna i Romfördraget. Vid debitering måste hänsyn också tas till principen rättvis fördelning av de globala kostnaderna för de om en använda och behovet rimlig avkastningsnivå för resurserna av en investeringar. Vidare sägs att det kan finnas olika taxor. Detta gäller i synnerhet för att hänsyn skall kunna tas till överskottstrafiken under högtrafikperioder och bristen trafik under lågtrafikperioder, förutsatt att taxedifferensema kan rättfárdigas kommersiellt och inte

strider mot de principer som angetts ovan.

3.3.2 ONP för hyrda förbindelser

I enlighet med vad sägs i ramdirektivet för ONP har det inom som Kommissionen pågått ett arbete med ett förslag till direktiv avseende tillämpning ONP på fasta förbindelser leased lines. Det senaste av tillgängliga förslaget till direktiv är daterat den 19 december 1991. Enligt uppgift har rådet antagit direktivet den 5 juni 1992. Någon uppgift det antagna dokumentet helt stämmer överens med det om förslag varit tillgängligt har gått att få. Redovisningen av EGs som inriktning på detta område utgår således från det nämnda förslaget. Direktivförslaget ONP för hyrda förbindelser innehåller regler om har betydelse för hur överenskommelser om att hyra fasta som förbindelser kan utformas. Information om villkor för uthyrning av förbindelser skall publiceras. Det gäller olika tekniska villkor, taxor, försäljnings- och användningsvillkor samt villkor för anslutning av

SOU 199270 95

terminaler. Informationen skall vara lätt åtkomlig för användarna. Om telemyndigheten inte bestämmer annat skall ändringar villkoren av publiceras senast två månader innan de tillämpas. Information om nya typer om hyrda ledningar skall göras offentlig inom tidsram samma art. 3. Försäljningsvillkoren skall innehålla upplysningar hur om ledningar beställs och vidare om leveranstid, kontraktstid, reparationstid och återbetalnings- eller ersättningsprocedur art. 4. Existerande erbjudanden får upphöra endast efter det att de användare berörs som har hörts. Om dessa inte kommer överens när ett erbjudande skall om

upphöra skall användarna ha möjlighet att lägga fram saken för

telemyndigheten art. 5. Medlemsstaterna skall garantera att förekommande restriktioner i fråga om tillgängligheten till och användningen hyrda förbindelser av har sin grund i s.k. väsentliga krav upprätthålls telemyndigsom av heten. Inga tekniska restriktioner får införas eller behållas beträffande anslutning av olika hyrda förbindelser till varandra eller för sammankoppling av hyrda förbindelser och allmänt tillgängliga telenät art. 6. Respektive lands telemyndighet ges i direktivet vissa befogenheter som har betydelse för de villkor kan användas. En särskild som ordning skall finnas för myndigheten att på kortast möjliga tid pröva om de begränsningar som ställs upp av den tillhandahåller hyrda som förbindelser skall tillåtas. Begränsningama kan vägran, avbrott avse eller reducering i tillhandahållandet förbindelser. Medlemsstaterna av skall garantera att denna ordning innebär öppen beslutsprocess där en parterna kan ta till vara sina intressen. Förfarandet skall inte begränsa parternas rätt till domstolsprövning. Telemyndigheten skall garantera att den som tillhandahåller förbindelser följer principen ickeom diskriminering när det allmänt tillgängliga telenätet används för att tillhandahålla tjänster kan tillhandahållas även andra. När som av hyrda förbindelser används för att tillhandahålla tjänster inte som reserverats genom speciella eller exklusiva rättigheter, måste samma slag av hyrda förbindelser erbjudas användare på lika villkor. Om den som tillhandahåller förbindelser anser att det är orimligt att erbjuda förbindelser enligt publicerade taxor och villkor i övrigt, måste överenskommelse träffas med telemyndigheten att ändra villkoren om i det särskilda fallet art. 8. Medlemsstaterna skall garantera att taxorna för hyrda förbindelser följer de grundläggande principerna kostnadsorientering och om öppenhet transparens. För att åstadkomma detta skall det samtidigt garanteras att den som tillhandahåller förbindelser använder ett redovisningssystem som gör det möjligt att kontrollera att principerna följs art. 10. Förutom att de ovan beskrivna allmänna principerna för tillhandahållande av fasta förbindelser skall iakttas åläggs i direktivförslaget

medlemsstaterna att säkerställa att de som har speciella eller exklusiva rättigheter med avseende på telenät tillhandahåller s.k. minien

96 SOU 199270

miuppsättning fasta förbindelser för uthyrning. Sådana fasta förbindelser skall utformade i överensstämmelse med i direktivet vara angivna standarder. Exempelvis ingår i minimiuppsättningen förbindelser för 64 kbits digital överföring, varvid det anges att de tekniska specifikationer som följer av CCITT G.703 samt relevanta CCITT-rekommendationer i G.800-serien skall vara uppfyllda art. 7 samt bilaga II.

3.3.3 ONP för telefoni voice telephony

I enlighet med det som sägs i ramdirektivet för ONP pågår inom Kommissionen arbete med ett förslag till direktiv avseende ONP för telefoni voice telephony. Det senaste förslag till direktiv som föreligger är daterat den 20 maj 1992. Förslagets syfte är bl.a. att slå fast rätten för teleanvändare till telefonitjänsten och att förbättra tillgången till den allmänt tillgängliga infrastrukturen för alla teleanvändare. I artikel l i direktivförslaget anges att detta gäller harmonisering av villkor för öppen och effektiv tillgång till och användning av det fasta allmänt tillgängliga telefonnätet och tjänster samt tillgången inom gemenskapen till harmoniserad telefonitjänst. Enligt denna artikel en gäller förslaget inte mobila telefontjänster utom såvitt dessa rör samtrafik mellan de nät som används för sådana tjänster och det fasta allmänt tillgängliga telenätet.

Enligt artikel 2 skall definitionerna i ramdirektivet för ONP se

avsnitt 3.3.1 användas i tillämpliga delar. Härutöver används följande definitioner. Med det fasta allmänt tillgängliga telefonnätet menas den allmänt tillgängliga kopplade infrastrukturen for telekommunikation som används för att bl.a. tillhandahålla telefonitjänster mellan definierade nätanslutningspunkter. Med användare avses slutanvändare och organ som tillhandahåller tjänster, inkl. teleorganisationer i de fall dessa tillhandahåller tjänster som erbjuds eller kan erbjudas även av andra. Uttrycket abonnent betyder användare, individer eller organ, som ingår en Överenskommelse med en teleorganisation om anslutning till det allmänt tillgängliga telefonnätet. Nationell regleringsmyndighet är det eller de organ i varje medlemsstat som, legalt åtskilt från och funktionellt oberoende av teleorganisationerna, av medlemsstat har anförtrotts bl.a. de regulatörsfunktioner som anges i direktivförslaget. Enligt artikel 3 skall medlemsstaterna se till att användarna har rätt att få tillgång till anslutning till det allmänt tillgängliga telefonnätet en och att ansluta terminalutrustning och ledningar till detta näts anslutningspunkt. Användarna skall vidare garanteras rätt att använda det allmänt tillgängliga telefonnätet för telefoni och andra tillämpningar så långt detta tillåts enligt gemenskapsrätten.

SOU 199270 97

Artikel 4 behandlar publicering och tillgång till information. En nationell regleringsmyndighet telemyndighet skall för att det svara publiceras fullständig och aktuell information om tillgängligheten och användningen av det allmänt tillgängliga telefonnätet och telefonitjänsten. Informationen skall avse det som sägs i bilaga l till direktivförslaget. I bilagan anges huvudpunkter för informationsskyldigheten, vilken omfattar detaljerade uppgifter i olika hänseenden. Bland dessa kan nämnas tekniska anslutningskarakteristika erbjudna teletjänster inkl. tekniska standarder - - taxor servicenivå - Standardavtal licensvillkor inkopplingsvillkor restriktioner avseende användning tidsperiod avseende förvarning om ändrade villkor den nationella nummerplanen förlikningsprocedur - Artikel 6 anger de villkor som skal gälla när en tjänst inte längre skall tillhandahållas. I följande artikel sägs att användaren har rätt till ersättningen om en överenskommen servicenivå inte kan fullföljs. Enligt artikel 8 skall den nationella regleringsmyndigheten garantera att det tillhandahålls vissa tilläggstjänster såsom direktval, vidarekoppling, calling line identification identifikation av uppringande abonnent-

nummer och nummerupplysning i andra medlemsstater.

Artikel 10 handlar om samtrafik. Regleringsmyndigheten skall garantera att en rimlig begäran om samtrafik från en godkänd tillhandahållare av telefoni inte skall hindras. En begäran samtrafik om får inte avvisas utan att myndigheten konsulterats. De tekniska och kommersiella villkoren om samtrafik skall i första hand överenskommas mellan parterna. På begäran av någon av parterna skall myndigheten kunna gripa in i syfte att rättvisa, rimliga och icke-diskriminerande villkor överenskoms. Om samtrafiköverenskommelser inkluderar särskild kompensation för betungande samhälleliga åtaganden, skall sådan ersättning vara kostnadsorienterad, icke-diskriminerande och i alla delar berättigad. Den nationella regleringsmyndigheten skall enligt artikel ll garantera att taxor för att använda det allmänt tillgängliga telefonnätet är kostnadsorienterade och transparenta. Taxorna skall publiceras, vilket myndigheten skall ansvara för, och får inte ändras utan skälig en övergångstid som bestäms av regleringsmyndigheten. I artikel 12 talas om de redovisningssystem som skall användas av teleorganisationerna. Enligt artikel 21 skall medlemsstaterna garantera att regleringsmyndigheten har ansvaret för nummerplanen för telefonnätet. Myndigheten skall svara för att planen tillämpas på ett rättvist sätt utan diskrimine-

98 SOU 199270

ring i förhållande mellan teleorganisationerna och andra som tillhandahåller teletjänster. I artikel 22 tas frågor användarvillkor och s.k. väsentliga upp om krav. Artikel 26 innehåller bestämmelser om en ordning för förlikning i fråga tvister mellan en teleorganisation och användare, såsom om andra tillhandahåller teletjänster, konsumenter eller andra organ som teleorganisationer. Dessa skall ha rätt att klaga till den nationella regleringsmyndigheten eller ett annat fristående organ. Tvisterna skall därigenom lösas på ett enkelt, billigt, rättvist och öppet sätt. Denna artikel innehåller också förfaranderegler om tvister som rör teleorganisationer i två eller flera medlemsstater. I sådana fall ges EGs ONP-kommitté och ordföranden i den kommittén särskilda befogenheter i syfte överenskommelse mellan de tvistande att en parterna skall kunna nås.

3.3.4 ONP för paketkopplad datakommunikation

Enligt ramdirektivet för ONP skall det också utarbetas detaljerade anvisningar för paketkopplad datakommunikation. Det har därför framställts ett förslag till en rekommendation om harmoniserad villkor för tillhandahållande minimiuppsättning av paketkopplade av en datakommunikationstjänster på grundval av ONP-principema. Förslaget är daterat den 7 juni 1991. Enligt uppgift skall rådet den 5 juni 1992 ha antaget rekommendationen.

3.3.5 ONP för ISDN

Det fastlagda arbetsprogrammet för ONP innehåller även att det skall utformas detaljanvisningar för tillhandahållande av ISDN Integrated Services Digital Network. Ett förslag till rekommendation om harmoniserade villkor för ISDN-anslutning och om en minimiuppsättning av ISDN-funktioner med tillämpning av ONP-principer har utarbetats inom Kommissionen och enligt uppgift antagits av rådet den 5 juni 1992.

SOU 199270 99

3.4 Rådets direktiv inbördes närmande

om av

medlemsstaternas lagstiftning om teleterminalutrustning, inklusive det ömsesidiga erkännandet av utrustningens överensstäm-

melse

Terminaldirektivet

3.4.1 Inledning

Inom stora delar av Europa har teleterminalområdet under år senare genomgått betydande förändringar. Karakteristiskt för området är den allt mera liberaliserade marknaden och den snabba tekniska utvecklingen. Ett uttryck för denna utveckling utgörs av EG-kommissionens beslut år 1988 om ett direktiv om konkurrens på teleterminalmarknaden 88301 EEG, varigenom ensamrätten för försäljning, installation m.m. av teleterminalutrustning upphåvdes. I linje med strävandena att liberalisera utrustningsmarknaden och främja konkurrensen inom gemenskapen på detta område antog EG-

rådet den 29 april 1991 9l263EEG ett direktiv inbördes

om närmande av medlemsstaternas lagstiftning teleterrninalutrustning om

och om ömsesidigt godkännade av utrustningens överensstämmelse i

det följande benämnt terminaldirektivet. Som framgår av dess rubrik så omfattar terminaldirektivet teleterminalutrustning. Med sådan utrustning avses exempelvis telefoner, telefaxapparater, modem, televäxlar, telefonsvarare, trådlösa telefoner och mobiltelefoner. Den huvudsakliga följden av direktivet år att medlemsstaterna åläggs att försäkra sig att endast sådan utrustning, om som uppfyller i direktivet upptagna krav, marknadsförs eller används. Dessutom åläggs de att inte hindra att sådan utrustning får marknadsföras eller användas. Senast den 6 november 1992 skall medlemsstaterna ha vidtagit nödvändiga åtgärder för att uppfylla sina förpliktelser enligt direktivet art. 17.

3.4.2 Direktivets innehåll

Tilldnlpningsomrdde

Direktivet gäller sådan teleterminalutrustning, som är avsedd att anslutas till ett allmänt tillgängligt telenät. Utrustning kan anslutas som till ett allmänt tillgängligt telenät, men som inte är avsedd att användas på detta sätt, faller i princip utanför regleringen. Dock ställs i

100 SOU 199270

direktivet upp vissa regler om märkning, förklaring av leverantören om avsedd användning m.m. av sådan utrustning. Med begreppet allmänt tillgängligt telenät avses den allmänt tillgängliga infrastrukturen för telekommunikation, som medger överföring signaler mellan definierade anslutningspunkter. Överav föringen kan ske via tråd, mikrovâg, optiska medier eller andra elektromagnetiska medier. Med att utrustningen är avsedd att anslutas till ett allmänt tillgängligt telenät menas att den antingen är avsedd att anslutas direkt till ett sådant näts anslutningspunkt eller att den kan samverka med ett sådant nät genom direkt eller indirekt anslutning till ett sådant näts anslutningspunkt för att sända, bearbeta eller ta emot information. Anslutningen kan ske med tråd, radio, optiska eller andra elektromagnetiska system.

K ra vbestämmelser

Terminaldirektivet art. 4 anger de krav, s.k. väsentliga krav, som teleterminalutrustning skall uppfylla. Kraven är endast allmänt beskrivna i direktivet. I överensstämmelse med Rådets resolution den 7 maj 1985 85C 13601 om en ny metod vad gäller teknisk harmonisering och standarder förutsätts, att närmare bestämning av kraven skall ske genom att harmoniserade standarder utarbetas. Enligt direktivets preambel är en harmoniserad standard en teknisk specifika-

tion en europeisk standard eller ett harmoniseringsdokument antagen

av den europeiska standardiseringskommittén CEN Comité Européen de Normalisation, den europeiska elektrotekniska standardiseringskommittén CENELEC Comité Européen de Normalisation Electrotechnique eller det europeiska institutet för telestandarder ETSI European Telecommunication Standards Institute på grundval av en begäran från Kommissionen. De i direktivet art. 4 angivna kraven är följande

a användarsäkerhet,

b säkerhet för personal vid företag som driver allmänt tillgängligt telenät,

c krav på elektromagnetisk kompatibilitet, såvitt dessa krav är

specifika för terminalutrustning, d skydd mot skada på allmänt tillgängligt telenät,

e effektivt utnyttjande av radiofrekvensspektrumet, där så är till-

lämpligt, f terminalutrustningen skall kunna fungera tillsammans med utrustning i allmänt tillgängligt telenät med avseende på uppkoppling, ändring, debitering, upprätthållande och nedkoppling av reella eller virtuella förbindelser real or virtual connection, g i berättigade fall skall terminalutrustningar kunna fungera tillsammans via det allmänt tillgängliga telenätet. Med berättigade fall

SOU 199270 101

avses fall då terminalutrustningen stöder en reserverad tjänst enligt gemenskapsrätten eller en tjänst, om vilken rådet har beslutat att den skall vara tillgänglig i hela gemenskapen.

Vad gäller punkterna a och b skall dessa tillämpas

endast om utrustningen inte omfattas av Rådets direktiv den 19 februari 1973

7323EEG om närmandet av medlemsstaternas lagar rörande

elektrisk utrustning avsedd för användning inom vissa spänningsgränser, det s.k. lâgspänningsdirektivet. I den mån utrustningen inte omfattas av lågspänningsdirektivet kan det därvid antas att de i

punkterna a och b upptagna kraven kommer att utformas i över-

ensstämmelse med lågspänningsdirektivet, dvs. tillämpningsomrâdet för lågspänningsdirektivet kommer i realiteten att utsträckas utanför de spänningsgränser som gäller för det direktivet, så att all terminalutrustning kommer att behöva uppfylla kraven enligt lågspänningsdirektivet såvitt gäller dessa punkter.

Med avseende på punkterna a och b finns till följd lågspän-

av ningsdirektivet redan i nuläget ett antal harmoniserade standarder. Har en harmoniserad standard offentliggjorts i EGs officiella tidning Official Journal och antagits som nationell standard skall enligt terminaldirektivet art. 6.1 medlemsstaterna förutsätta att utrustning som stämmer överens med en sådan nationell standard också stämmer

överens med kraven i punkterna a och b. Vad gäller de krav som tas upp i punkterna c g finns ännu inte

nâgra harmoniserade standarder antagna. Terminaldirektivet art. 6.2 ger anvisningar om hur dessa krav skall få ett bestämt innehåll. Detta skall ske i tvâ steg. Det första steget innebär att Kommissionen skall bestämma vilka typer terminalutrustning det finns behov av som av gemensamma tekniska föreskrifter för samt överföra uppgiften att utforma dessa föreskrifter på det relevanta standardiseringsorganet. Det bör härvid noteras att beträffande många terminaler, dvs. de som är anpassade för befintliga nationella system, kommer Kommissionen inte att finna behov av harmoniserade standarder. För sådan utrustning torde de nationella standarder som finns även fortsättningsvis de vara som skall tillämpas. Sedan de berörda standardiseringsorganen utarbetat harmoniserade standarder skall kommissionen som ett andra steg anta dessa eller de

delar av standarderna som upptar krav enligt punkterna c g ovan

och därvid omvandla dem till bindande tekniska gemensamma

föreskrifter, CTRs common technical regulations, skall införas

som i Official Journal. I sitt arbete skall Kommissionen bistås av en kommitté, ACTE the Approvals Committee for Terminal Equipment. ACTE skall vara rådgivande gentemot Kommissionen och skall med jämna mellanrum samråda med representanter för teleorganisationema, konsumenterna, tillverkarna, tjänsteproducentema och fackföreningarna.

102 SOU 199270

Marknadsföring m. m.

Medlemsstaterna skall vidta åtgärder för att säkerställa att terminalutrustning kan släppas ut på marknaden och tas i bruk endast om den uppfyller direktivets krav, när den är korrekt installerad och underhållen samt används i avsett syfte art. 3. Om det visar sig att en terminalutrustning, trots att den är märkt enligt bestämmelserna i direktivet, inte uppfyller direktivets krav skall medlemsstaterna se till att utrustningen dras tillbaka från marknaden eller förhindra eller begränsa möjligheterna till att den kommer ut på marknaden art. 8. För det fall att detta skulle inträffa finns bestämmelser i direktivet om procedurer inom gemenskapen för att lösa därvid uppkommande problem. Som ett led i strävandena att åstadkomma fri rörlighet inom gemenskapen för sådan terminalutrustning som uppfyller direktivets krav förbjuds medlemsstaterna att hindra att utrustningen släpps ut på marknaden och används inom sina territorier art. 5. Detta innebär således att teleterminaler, som uppfyller EGs väsentliga krav enligt terminaldirektivet, efter vederbörlig provning, kontroll och märkning i ett land, kan säljas och användas i alla andra gemenskapsländer.

Granskning av överensstämmelse med kraven

Tenninaldirektivet bygger på att det skall finnas särskilda s.k. anmälda organ, som skall utfärda intyg samt genomföra produktkontroller och därtill hörande övervakningsuppgifter för att säkra att terminaler uppfyller kraven i direktivet såsom dessa krav har manifesterats i harmoniserade standarder och CTRs. Organen skall utses av medlemsstaterna. De kan vara såväl myndigheter som privata företag. Direktivet innehåller bestämmelser om dessa organs kompetens och oberoende ställning. Bestämmelserna skall vara styrande vid prövningen av huruvida en myndighet eller ett företag skall kunna komma i fråga för att utses till de ifrågavarande uppgifterna. Någon skyldighet för varje medlemsland att anmäla organ synes inte följa av bestämmelserna i direktivet. Det kan mycket väl tänkas att vissa länder anmäler flera organ, medan andra inte anmäler något. Det förutsätts att de anmälda organen skall kunna verka inom hela gemenskapen i inbördes konkurrens under kontroll från medlemsstaternas sida. I direktivet finns regler för hur det skall förfaras i det fall att någon medlemsstat anser att ett anmält organ inte uppfyller kraven för att verka som sådant. Det kan i så fall komma i fråga att den stat som anmält organet upphäver sin anmälan.

I Rådets beslut den 13 december 1990 90683EEG om moduler

för bestämmande av överensstämmelse anges hur godkännande och kontroll av produktionen skall utföras. Systemet är uppbyggti ett antal moduler. I detta direktiv anges att enskilda produktdirektiv kan

SOU 199270 103

innehålla kompletterande bestämmelser i detta avseende, vilket terminaldirektivet gör. De moduler är tillämpliga för terminaldisom rektivet är betecknade B, C, D och H. De beskrivs i bilagoma 1-4 till terminaldirektivet. Terminaldirektivet ger tillverkaren eller importören möjlighet att välja mellan de olika modulerna för att styrka att produkten uppfyller kraven. Han kan välja att låta provnings- och kontrollverksamheten ombesörjas av andra företag eller att själv i betydande grad sköta kontrollverksamheten. I det senare fallet kommer hans kontrollverksamhet att provas och övervakas av ett anmält Det står organ. tillverkarenimportören fritt att vända sig till vilket anmält han organ vill inom det kompetensområde som gäller för ifrågavarande organ. Dock måste det vara Q anmält organ som har för hela ansvar förfarandet inom en modul. De för terminaldirektivet gällande modulerna för fastställande av överensstämmelse med kraven är följande. EG-typprovning kombinerad med försäkran om typöverensstämmelse och stickprovskontroll modul B och C, terminaldir. bil. 1 och 2 EG-typprovning innebär att ett anmält undersöker ett organ om representativt provexemplar av den ifrågavarande terminalen uppfyller de väsentliga kraven i direktivet. Undersökningen görs på grundval av omfattande teknisk dokumentation rörande konstruktion, tillverkning och handhavande av produkten och provning genom av denna. Då prototypen uppfyller föreskrifterna i direktivet, skall det anmälda organet utfärda ett EG-typintyg, som skall innehålla bl.a. slutsatserna av undersökningarna och nödvändiga data för identifiering av produkten. Det åligger därefter tillverkarenimportören att vidta alla åtgärder som krävs för att tillverkningsprocessen skall leda till att de tillverkade produkterna stämmer överens med den godkända prototypen. Tillverkarenimportören skall skriftligen försäkra sådan överensstämmelse. Det åligger dessutom denne att anbringa ett EGmärke, ett märke som upptar det ansvariga anmälda organet samt ett märke som anger att utrustningen är avsedd för och lämpad för anslutning till det allmänt tillgängliga telenätet. Tillverkaren importören måste också anlita ett anmält organ som skall utföra produktkontroller med slumpmässiga intervaller. EG-typprovning kombiherad med kvalitetssäkring i produktionen modul B och D, terminaldir. bil. I och 3 Typprovningen sker på samma sätt som i föregående alternativ. Kvalitetssäkringen i produktionen innebär att tillverkningen skall ske med användning av ett godkänt kvalitetssystem för produktion, slutkontroll och provning. Ett anmält skall granska huruvida organ kvalitetssystemet som sådant uppfyller i direktivet angivna krav med avseende bl.a. på tillverknings-, kvalitetskontroll- och kvalitetssäk-

104 SOU 199270

ringsmetoder. Organet skall dessutom kontrollera att kvalitetssystemet fungerar som det är avsett. Tillverkaren skall även här skriftligen försäkra att produkten stämmer överens med den prototyp som anges i EG-intyget. Det åligger också tillverkaren att anbringa de föreskrivna märkena på produkten. EG-försäkran om överensstämmelse, fit kvalitetssäkring modul H, terminaldir. bil. 4 Tillverkaren skall försäkra sig om och skriftligen förklara att produkten uppfyller de relevanta kraven i terminaldirektivet. Någon typprovning skall inte ske i detta alternativ. Däremot skall tillverkaren använda sig av ett kvalitetssystem för konstruktion, tillverkning och slutkontroll samt provning. Systemet är avsett att garantera att produkten uppfyller kraven i direktivet. Det skall granskas och godkännas av ett anmält organ. Ett sådant organ skall också utöva fortlöpande kontroller av att tillverkaren uppfyller sina åligganden med avseende på det tillämpade kvalitetssystemet. Även i detta alternativ skall tillverkaren upprätta skriftlig en försäkran om överensstämmelse och anbringa de tre ovan nämnda märkena på varje produkt. De anmälda organ som utfört EG-typprovning, produktkontroll resp. kontroll av kvalitetssystem eller beslutat om bedömningen avseende systemet med full kvalitetssäkring skall samtidigt utfärda ett administrativt godkännande för anslutning av den berörda terminalutrustningen till det allmänt tillgängliga telenätet.

3.5 Rådets direktiv, rekommendation och

resolution om introduktionen av ett alleu-

ropeiskt mobiltelefonisystem enligt GSM

EG-rådet har den 25 juni 1987 antagit dels en rekommendation

8737lEEG om det samordnade införandet av allmänt tillgängliga,

alleuropeiska, cellulära, digitala, landbaserade, mobila kommunika-

tionssystem inom gemenskapen, dels ett direktiv 87372EEG

beträffande vilka frekvensband som skall reserveras för det samordnade införandet av allmänt tillgänglig, alleuropeisk, cellulär, digital, landbaserad mobilkommunikation inom gemenskapen. Det har dessutom den 14 december 1990 utfärdat en resolution 90C 32909 om den sista etappen av det samordnade införandet av alleuropeisk, landbaserad, allmänt tillgänglig, digital, cellulär, mobil kommunikation inom gemenskapen.

SOU 199270 105

3.5. 1 Rekommendationen

Rekommendationen inleds med att det konstateras bl.a. att mobilradiotjänster är den enda möjligheten att nå användare, befinner som sig på rörlig fot och det effektivaste sättet för dessa användare att anslutas till allmänt tillgängliga telenät. I preambeln står vidare att de landbaserade, mobila kommunikationssystem, för närvarande som används inom gemenskapen, i stor utsträckning är inkompatibla och inte tillåter användare som befinner sig i fordon, på båtar, tåg eller till fots runtom inom EG att utnyttja fördelarna hos tjänster och marknader

som omfattar hela Europa. Övergången till andra generationens

cellulära, digitala, mobila kommunikationssystem kommer att ge en unik möjlighet att bygga upp mobil kommunikation omfattar hela som Europa. Det noteras vidare att Europeiska post- och telesammanslutningen CEPT Conference Européenne des Administrations des Postes et des Télécommunications har inrättat speciell arbetsgrupp GSM Groupe en Spéciale Mobile för planering av alla aspekter på systemet för infrastrukturen för cellulär mobilradio andra generationen. Rådet av framhåller att det är nödvändigt att snabbt utarbeta alla överenskommelser som krävs för att tillåta obegränsad tillgång till mobilkommunikation och rättighet för europeiska användare att fritt föra med sig terminaler inom hela gemenskapen. Rådet rekommenderar att teleförvaltningarna genomför detaljerade rekommendationer beträffande samordnat införande allmänt av tillgänglig, alleuropeisk, cellulär, digital, landbaserad mobil kommunikation i gemenskapen. De allmänna krav det framtida systemet som därvid skall uppfylla är följande Det skall vara lämpligt för användning på frekvensbanden 890-915 - Mhz och 935-960 Mhz, som skall göras tillgängliga för detta system, det skall tillåta ett trafikflöde större eller lika befintliga - stort som nät, med beaktande av de otillräckliga bandbreddsresurser som tilldelats dessa system, det skall förse användaren med röstöverföringskvalitet, är - en som minst lika bra som i existerande system, det skall medge effektiv användning av handburna terminaler genom att uppmuntra till konkurrens mellan tillverkare, och det skall vara tillräckligt flexibelt för att möjliggöra införandet - av nya tjänster förknippade med ISDN. Beträffande kostnaderna för systemet så att dessa bör jämföras anges med kostnaderna för den fasta infrastruktur teleförvaltningama som skall svara för med hänsyn tagen till både tättbebyggda och glesbebyggda områden, och med kostnaderna för den mobila utrustningen. Alla dessa kostnader bör ligga inom ekonomiskt rimliga gränser och

106 SOU 199270

får i vart fall inte överstiga kostnaderna för de befintliga, offentliga mobiltelefonsystemen på 900 Mhz-bandet. Rådet rekommenderar vidare att teleförvaltningarna fortsätter samarbetet inom europeiska post- och telesammanslutningen, CEPT. Teleförvaltningarna anmodas att inom ramen för CEPT överväga tariffprinciper innebärande att tjänsten bör debiteras i förhållande till den tid som radiokanalen används och att hänsyn tas till trenden mot mindre avståndsberoende i tarifferna. Det att det ifrågavarande mobilkommunikationssystemet bör anges införas senast år 1991. Större tättbefolkade områden bör vara täckta senast år 1993 medan huvudförbindelserna mellan dessa områden bör vara täckta år 1995.

3.5.2 Direktivet

Utgångspunkterna för direktivet utgörs av samma förhållanden som redovisats i föregående avsnitt beträffande Rådets rekommendation. Det framhålls att rekommendationen kommer att möjliggöra en snabb specificering av radioöverföringssystemet. Det görs därvid den bedömningen att det på grundval av nuvarande utvecklingstendenser inom tekniken och på marknaden förefaller realistiskt att räkna med att frekvensbanden 890-915 Mhz och 935-960 Mhz uteslutande kommer att användas i det alleuropeiska systemet inom loppet av 10 år, räknat från den 1 januari 1991. I direktivet art. 1 åläggs medlemsstaterna att se till att vissa angivna frekvensband reserveras för ifrågavarande mobilkommunikationssystem. Detta får dock ske i två steg. 1 ett första steg skall medlemsstaterna se till att frekvensbanden 905-914 Mhz och 950-959 MHz eller jämförliga andra delar av det frekvensutrymme som är tänkt för systemet reserveras från den l januari 1991. Det andra steget följer medlemsstaternas åliggande att se till att nödvändiga planer av upprättas så att systemet skall kunna uppta hela frekvensbanden 890- 915 MHz och 935-960 MHz så snart som möjligt i enlighet med efterfrågan. Direktivet innehåller också ett regel art. 3 om att en allmänt tillgänglig, alleuropeisk, cellulär, digital, landbaserad mobilkommunikationstjänst skall skapas i varje medlemsstat. Den skall uppfylla en gemensam specifikation, som innefattar funktionen att alla röstsignaler kodas binärt före radioöverföring. Vidare skall tjänsten innebära att användare är anslutna till tjänsten i ett medlemsland skall kunna som få tillgång till denna också i varje annat medlemsland.

3.5.3 Resolutionen

I resolutionen uppmärksammar Rådet att väsentliga framsteg har gjorts i fråga om införandet av det alleuropeiska, digitala, mobila, cellulära

SOU 199270 107

GSM-systemet. Vissa frågor måste emellertid hanteras för att åstadkomma verkligt alleuropeiska mobila tjänster och till fullo utveckla möjligheterna hos GSM-systemet. Det konstateras att många dessa av frågor bearbetas i samband med arbetet inom CEPT och det europeiska standardiseringsorganet för telekommunikation ETSI European Telecommunications Standards Institute. Från EGs sida krävs det åtgärder inom några områden. Dessa är enligt resolutionen framför allt följande Upprättandet av en interimsplan för ömsesidigt erkännande - av godkännande av GSM-terminaler, införandet av ett ömsesidigt erkännande licenser för användning - av av GSM-terminaler i alla medlemsstater, undersökning av möjligheterna till snabb utvidgning den tekniska - av potentialen och successiv utveckling användningen högre av av frekvensband för nya personliga kommunikationsnätsystem, t.ex. DCS 1800, för att skapa massmarknader för mobil telekommunya nikation, i samband med de allmänna relationerna mellan gemenskapen och -

länderna i Central- och Östeuropa och deras utveckling främjande

av användningen av GSM-systemet i de länder att snabbt som avser bygga upp sina mobilsystem inom för rekonstruktionen ramen av sina ekonomier, att uppmuntra upprättandet av lämpliga taxe- och avräkningsarrange- mang beträffande framför allt överenskommelser mellan operatörer och som är nödvändiga för att stödja internationell drift och användning av mobila terminaler i enlighet med gemenskapsrätten, samt säkerställandet av behövliga åtgärder rörande dataskydd särskilt i samband med digital, mobil kommunikation.

3.6 Rådets direktiv och rekommendation

om

alleuropeisk personsökning

EG-rådet har den 9 oktober 1990 antagit dels rekommendation en

90543EEG om det samordnade införandet av alleuropeisk,

landbaserad, allmänt tillgänglig radiobaserad personsökning i gemenskapen, dels ett direktiv 90544 EEG frekvensband är om som avsedda för det samordnade införandet av sådan personsökning.

3.6. 1 Rekommendationen

I rekommendationen konstateras inledningsvis att radiobaserade personsökningstjänster är en särskilt effektiv kommunikationsmetod för att anropa eller sända meddelanden till på rörlig fot. Det personer europeiska standardiseringsorganet för telekommunikation, ETSI

108 SOU 199270

European Telecommunications Standards Institute, har gett den tekniska kommittén, PS Paging Service, i uppdrag att specificera alla systempunkter på en mer avancerad kod för ett allmänt tillgängligt, radiobaserat personsökningssystem kallat Europeiska radiomeddelandesystemet, ERMES European Radio Messaging System. Rådet framhåller vidare, att en samordnad policy för införandet av en alleuropeisk, landbaserad, allmänt tillgänglig, radiobaserad personsökningstjänst kommer att göra det möjligt att upprätta en europeisk marknad för mobila terminaler personsökningsmottagare, som genom storlek, tjänstefunktioner och pris kommer att kunna skapa de nödvändiga utvecklingsförhållandena för att göra det möjligt för företag att upprätthålla och förbättra sin ställning på världsmarknaden. Det deklareras vidare i inledningen, att det är nödvändigt att tillåta obegränsad tillgång till radiobaserade personsökningstjänster och fri rörlighet för personsökningsmottagare inom hela gemenskapen. Rådet rekommenderar att teleförvaltningama med vederbörlig respekt för gemenskapsrätten inför detaljerade rekommendationer enligt en särskild beskrivning rörande det samordnade införandet av angiven personsökningstjänst inom gemenskapen. I rekommendationen avses med alleuropeisk, landbaserad, allmänt tillgänglig, radiobaserad personsökningstjänst en allmänt tillgänglig, radiobaserad personsökningstjänst, som är baserad på en markbaserad infrastruktur som tillåter personer som önskar göra detta att sända eller ta emot anrop eller numeriska eller alfanumeriska meddelanden var som helst inom tjänstens täckningsomrâde inom gemenskapen. Det rekommenderas också att teleförvaltningama fortsätter samarbetet inom den europeiska post- och telesammanslutningen CEPT och, under medverkan av tillverkare och användare, inom ETSI för slutförandet av specifikationerna och införandet av tjänsterna i ERMES. Personsökningssystemet skall uppfylla bl.a. följande krav vara lämpligt för drift över hela frekvensområdet 169,4 MHz till - 169,8 MHz, tillåta lätt åtkomst via bl.a. det publika kopplade telenätet, videotex- terminaler och telex, tillåta samtidig drift av två eller flera oberoende system inom samma geografiska område och tillåta flera oberoende system i områden där flera statsgränser möts. Specifikationema för tjänster och funktioner bör uppdelas i två kategorier; grundtjänster och grundfunktioner samt tilläggstjänster och tilläggsfunktioner. Grundtjänster och grundfunktioner är sådana som bör vara tillgängliga i varje nationellt system och därför i det alleuropeiska systemet i dess helhet. Tilläggstjänsterna är sådana tjänster som bör tillhandahållas i öppen konkurrens med beaktande av nationella villkor för införandet av sådana tjänster. Principerna för debitering av den europeiska tjänsten bör, enligt rekommendationen, fastställas med fullt beaktande av konkurrens-

SOU 199270 109

reglerna i fördraget om den europeiska tjänsten, debitering mellan av nationella operatörer för hanteringen avsökningstrañk och av av nätteknik. Enligt rekommendationen skall det alleuropeiska, allmänt tillgängliga, radiobaserade personsökningssystemet infört senast den vara 31 december 1992. Efter hand skall den geografiska täckningen i varje stat ökas så att den i januari 1997 uppgår till minst 80% beav folkningen.

3.6.2 Direktivet

Rådet framhåller i preambeln till direktivet att radiobaserad personsökning är beroende av tilldelning och tillgänglighet hos lämpliga frekvenser för sändning och mottagning mellan stationära basstationer respektive mottagare för radiobaserad personsökning. Frekvenserna och systemen för de landbaserade, allmänt tillgängliga, radiobaserade personsökningstjänster som för närvarande används inom gemenskapen uppvisar stora variationer och tillåter inte alla användare på rörlig fot att dra nytta av tjänster och marknader omfattar hela Europa. som Rådet framhåller vidare att införandet det avancerade, av mera radiobaserade personsökningssystemet ERMES, specificerats som av ETSI, kommer att ge en unik möjlighet att upprätta verkligt en alleuropeisk, radiobaserad personsökningstjänst. CEPT har angett det lediga frekvensbandet 169,4 MHz 169,8 MHz det lämpligaste - som för allmänt tillgänglig, radiobaserad personsökning, ett val står i som överensstämmelse med bestämmelserna i Internationella Teleunionens, ITU, radioreglemente. Direktivet ålägger medlemsstaterna fyra kanaler på det att ange ovan angivna frekvensbandet som skall ha prioritet och skyddas senast den 31 december 1992. Helst skall det enligt direktivet kanalerna vara 169,6, 169,65, 169,7 169,75 MHz. Medlemsstaterna skall resp. säkerställa att planeringen sker så snabbt möjligt för att möjligsom göra att personsökningstjänsten kan uppta hela bandet 169,4 MHz - 169,8 Mhz i takt med efterfrågan. Medlemsstaterna har ålagts att senast den 18 oktober 1991 sätta i kraft de lagar och bestämmelser samt vidta de administrativa åtgärder som är nödvändiga för att följa detta direktiv.

3.7 Rådets direktiv och rekommendation om

samordnat införande av digital europeisk

sladdlös telekommunikation DECT

EG-rådet har den 3 juni 1991 antagit dels rekommendation en

91288EEG om det samordnade införandet digital europeisk

av sladdlös telekommunikation digital European cordless telecommunica-

110 SOU 199270

tions, DECT inom gemenskapen, dels ett direktiv om vilka frekvensband skall avsedda för sådan telekommunikation. Tidigare som vara

den 14 december 1990 har rådet antagit en resolution i samma ämne.

3.7. 1 Rekommendationen

I rekommendationen konstateras att utvecklingsmöjlighetema av att införa Sladdlös telekommunikation inom gemenskapen har visat sig nyligen uppnådda överenskommelser om allmänna telepunkt genom telepoint tjänster. Det framhålls vidare att en europeisk standard ETS för digital sladdlös telekommunikation har utarbetats av ETSI European Telecommunications Standards Institute, vilket kommer att öka möjligheterna att använda sladdlösa telekommunikationer. Det påpekas också att antagandet direktivet om harmoniseringen av medlemsländernas lagstiftning om terminalutrustning och det av ömsesidiga godkännandet sådan utrustnings överensstämmelse av

terrninaldirektivet kommer att medge snabb etablering av gemensam-

ma överensstämmelsespecifikationer för DECT. Rådet rekommenderar att medlemsländerna åstadkommer förutsättningar för ett samordnat införande DECT inom gemenskapen i av enlighet med angivna tekniska specifikationer. Rådet rekommenderar vidare teleförvaltningarna att fortsätta samarbetet inom CEPT ocheller ETSI rörande DECT-tekniken.

3.7.2 Direktivet

I inledningen till direktivet konstaterar rådet att ETSI håller pâ att utveckla standard ETS för DECT. Rådet framhåller vidare att en införandet DECT inom Europa kommer att ge en viktig möjlighet av att införa verkligt europeisk digital sladdlös telefoni. Rådet ålägger i direktivet medlemsländerna att, i enlighet med en rekommendation från CEPT, bestämma frekvensbandet 1880-1900 MHz för DECT från den l januari 1992. DECT-tillämpningar skall prioriterade framför andra tjänster i samma frekvensband. vara

3.8 Rådets beslut beträffande Standardisering inom området för informationsteknologi

och telekommunikation

Rådets beslut beträffande Standardisering inom området för informationsteknologi och telekommunikation Detta rådsbeslut 8795EEG, som ingår i EES-avtalet, har betydelse på telekommunikationsområdet såvitt avser standardiserings-

SOU 199270 lll

frågor. Beslutet innehåller riktlinjer för samverkan mellan Kommissionen och europeiska standardiseringsorgan samt nationella standardiseringsorgans deltagande i de europeiska för gemensamma organen Standardisering, såsom CEN och CENELEC. Genom beslut i april 1989 89C 11701 har ETSI förts in i ordningen.

3.9 Direktiv

om upphandling

Regler för varuupphandling finns i direktivet 7762EEC ändrat genom 80767EEC, 88295EEC och 90380EEC. I direktiv

7l305EEC ändrat 89440EEC det gäller för

genom anges som upphandling av entreprenad. För bl.a. telekommunikationsområdet gäller EG-rådets direktiv 90531EEC antogs den 17 september som 1990. Beträffande tjänsteupphandling föreligger ett förslag till direktiv. I syfte att stärka kontrollen upphandlingsförfarandena har EG av

antagit ett rättsmedelsdirektiv 89665EEC och

som avser varor entreprenad. Förslag finns dessutom ett rättsmedelsdirektiv för om bl.a. telekommunikationsområdet. Det förutses att rättsmedelsdirektivet kommer att omfatta tjänsteupphandling. Det regelverk som för närvarande gäller och är föremål för ytterligare kompletteringar inom EG vad gäller upphandling avser att åstadkomma en öppen, konkurrensutsatt upphandlingsmarknad inom gemenskapen för alla viktiga sektorer inom upphandlingen. Det innebär att EG konstruerar ett regelverk för såväl bygg- och varor, anläggningsarbeten som tjänster. Dessutom finns upphandlingsdirektiv avseende de viktiga och stora områdena transporter, Vattenförsörjning, energi och telekommunikationer, dvs. områden traditionellt hittills som legat i offentlig regi. Regelverket är uppbyggt med utgångspunkt i Romfördraget och följer dess regler.

3.9.1 EGs direktiv upphandling på bl.a. telekommuni-

om kationsområdet

Ett antal områden har uteslutits i direktiven upphandling om av varor och entreprenad. De uteslutna sektorerna är Vattenförsörjning, energi-, transport- och telekommunikationsområdena. Huvudanledningen till att dessa sektorer har uteslutits är att de enheter tillhandahåller som sådana tjänster i en del fall lyder under offentlig rätt och i del fall en är privaträttsliga. I direktivets inledning konstateras att enheterna inom de fyra områdena inte upphandlar på sätt över hela gemenskapen, samma beroende på att deras marknader i själva verket är stängda, vilket i sin tur beror på att operatörerna arbetar med stöd tillstånd, konav cessioner m.m. Det andra skälet till att den eftersträvade öppna upphandlingen i konkurrens hittills inte uppnåtts att de anges vara,

112 SOU 199270

nationella myndigheterna kan påverka enheternas sätt att arbeta, t.ex. kapitalägande eller styrelserepresentation. I preambeln anges genom dessutom att direktivet visserligen gäller inom de fyra sektorerna, men ändå inte är avsett att gälla på områden som redan i dag är utsatta för konkurrens eller där marknaden redan är öppen. I artikel l anges vad som avses med offentliga organ, nämligen staten, regionala eller lokala myndigheter och andra organ som lyder under offentlig rätt. För att ett skall lyda under offentlig organ anses rätt uppställs tre förutsättningar samtliga skall vara uppfyllda. som Dels skall organet enheten ha tillkommit i syfte att tillgodose det - allmännas intressen och får inte ha kommersiell eller industriell karaktär, dels skall det juridisk person, dels skall dess vara en verksamhet till största delen vara finansierad av staten eller av regionala eller lokala myndigheter eller stå under tillsyn av sådana myndigheter eller ha en styrelse, där minst hälften av ledamöterna utses av staten eller regionala och lokala myndigheter. Direktivet gäller även för offentliga företag public undertakings. Ett offentligt företag ett företag, som offentliga myndiganges vara heter har ett direkt eller indirekt bestämmande inflytande över, antingen på grund ägande, ekonomiska intressen eller på grund av av att nationell lagstiftning föreskriver ett sådant inflytande, jämte sådana

enheter i artikel 2 se nedan. Bestämmande inflytande

som avses den ha äger större delen av aktiekapitalet eller kontrollerar anses som röstmajoriteten eller har rätt att utse fler än hälften av ledamöterna i styrelsen. Ett varukontrakt omfattar köp, hyra, leasing eller hyrköp. Med varukontrakt också kontrakt avser programvaror för tjänster avses som inom telekommunikationsområdet under förutsättning att den upphandlande enheten tillhandahåller eller driver ett eller flera telekommunikationsnät eller tillhandahåller telekommunikationstjänster, förutsatt också att programvaran skall användas i denna verksamhet. Varukontrakten enligt denna definition får även avse monterings- och installationsarbeten. Ett entreprenadkontrakt får utförandet av en entreprenad eller avse såväl projektering utförandet ett sådant arbete. Om projektering som av eller utförandet även förutsätter upphandling av varor och tjänster omfattas även sådan upphandling direktivets definition av en av entreprenad. Kontrakt omfattar även andra tjänster än de som nyss nämnts som skall varukontrakt, värdet av varorna inkl. värdet av anses vara om för tjänster i förekommande fall överstiger värdet av de programvara tjänster omfattas av kontraktet. som Begreppet allmänt telekommunikationsnät definieras som en allmän telekommunikationsstruktur. Det väsentliga kravet här är att det skall vara fråga om ett nät.

SOU 199270 113

I artikel 2 anges att direktivet gäller för myndigheter och företag och även för enheter, som inte är sådana myndigheter eller företag, om deras verksamheter bygger på särskilda rättigheter eller tillstånd. Vidare anges att direktivet gäller för vissa verksamheter, nämligen bl.a. tillhandahållande eller drift offentliga telekommunikationsnät av eller telekommunikationstjånster. Dessutom anges här vad som erfordras för att man skall anses ha ensamrätt en m.m. Som framgått ovan görs vissa undantag i direktivet. Det omfattar således exempelvis inte i fråga om andra enheter än myndigheter, upphandling görs för - som annat ändamål än fullgörande av de aktiviteter som nämns i direktivet, dvs. Vattenförsörjning, transporter m.m., upphandling av produkter som skall vidaresäljas eller uthyras till - en tredje part, förutsatt att enheten inte har speciella eller exklusiva rättigheter att bedriva sådan verksamhet, upphandling av enheter vars verksamhetsområde är drivande eller tillhandahållande för allmänheten av telekommunikationsnätverk eller telekommunikationstjänster, i de fall då andra enheter är fria att tillhandahålla dessa tjänster i samma geografiska område och under samma förhållanden, upphandling som sekretessbelagts eller vars genomförande kräver speciella säkerhetsâtgärder samt när stats grundläggande säkeren hetsintressen berörs, upphandling som görs i enlighet med annat internationellt avtal, och-nationell lagstiftning, vars mål är att ge preferens för vissa anbudsgivare under förutsättning att dessa regler är i enlighet med Romfördraget. Direktivet gäller upphandling över vissa tröskelvärden. För

upphandling av arbeten gäller 5 miljoner ECU ca 37,5 mkr. Vid

varuupphandling gäller 600 000 ECU ca 4,5 mkr för telekommunika-

tionssektorn. Vidare finns regler uppdelning större projekt i om av mindre delar. Enligt direktivet art. 13 skall tekniska specifikationer användas i kontraktsdokumentationen. Anbudsspeciñkationen skall referera till s.k. europeiska specifikationer. Sådana behöver emellertid inte användas då tillämpningen av dem skulle hindra genomförandet av andra gemenskapsdirektiv på telekommunikationsområdet och under vissa andra särskilt angivna förutsättningar. Härutöver behandlar direktivet val av upphandlingsform, publiceringsregler, tidsfrister, val av anbud och tredjelandsregler.

3.9.2 Promemorian Ds 19924 Offentlig upphandling och

EES ett lagförslag

-

EGs direktiv om varuupphandling, upphandling av entreprenad och upphandling inom de tidigare uteslutna sektorerna, dvs. vatten-,

114 SOU 199270

energi-, transport- och telekommunikationsområdena har behandlats i promemorian Ds 19924 Offentlig upphandling och EES ett lagförslag. I denna läggs fram förslag om hur direktiven skall inlemmas i den svenska rättsordningen. I promemorian behandlas de direktiv som beslutats inom EG fram t.o.m. den 31 juli 1991. Den arbetsgrupp som arbetat fram promemorian att senare lämna ett förslag till hur de kommande avser direktiven om tjänsteupphandling och rättsmedel som redogjorts for skall införlivas i svensk rått. Inriktningen är att förslagen skall ovan kunna träda i kraft den 1 januari 1993. Enligt det sägs i promemorian skall all offentlig upphandling som statlig och kommunal över vissa värden regleras av en lag om offentlig upphandling. Lagen skall kompletteras med tillämpningsföreskrifter. Vidare anges bl.a. följande.

EGs direktiv innehåller regler som från svensk utgångspunkt ger möjlighet till en avvägning mellan de olika konstitutionella valörer de svenska reglerna skall ha. Direktiven innehåller som en del bindande regler för hela upphandlingsmarknaden, dvs. såväl den statliga sidan den kommunala. Av det skälet bör som i lag regleras hur de statliga och kommunala enheterna skall förfara vid sin upphandling ovanför de s.k. tröskelvärden som har nämnts i tidigare avsnitt. I lagen bör anges grunddragen i de förfaranden som varje upphandlare skall hålla sig till. Dessa regler bör kompletteras med tillämpningsföreskrifter, där regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, anger ytterligare bestämmelser, nödvändiga för tillämpningen av lagen.

Arbetsgruppen lägger i promemorian inte fram något lagförslag om upphandling under tröskelvärdena och överprövningen av sådan upphandling, men avser att återkomma till dessa frågor i en senare promemoria. Inriktningen av det fortsatta arbetet är att lagen om offentlig upphandling skall omfatta all upphandling. Utgångspunkten för vad som skall gälla under de s.k. tröskelvärdena bör, enligt arbetsgruppen, vara att den allmänna målsättningen om affärsmässig, konkurrensutsatt och icke-diskriminerande upphandling garanteras även under tröskelvärdena, samtidigt som en administrativt betungande detaljstyming undviks genom att man inte i detalj författningsreglerar hela upphandlingsförfarandet. Bland de anpassningsâtgärder som härutöver diskuteras i promemorian kan nämnas enhetsomfattningen, annonseringskravet samt frågor om överklagande och valet av judiciellt organ.

3.10 EG

Något om Övrigt arbete inom

Utöver de direktiv och rekommendationer m.m. som redovisats ovan finns ett antal andra överenskommelser som träffats inom ramen för samarbetet inom EG. Vidare övervägs för närvarande nya rättsakter

SOU 199270 115

som rör olika delar av telekommunikationsområdet. I det följande nämns översiktligt vissa områden inom vilka antingen beslut i någon form har fattats eller översynsarbete pågår.

Harmonisering vid introduktion av nya tjänster

Enligt en rådsrekommendation 84549 bör medlemsstaterna se till att teleoperatörema rådgör med varandra i syfte att åstadkomma en harmoniserad introduktion av teletjänster.

Konkurrensrikzlinjer på teleomrádet

I dessa riktlinjer Guidelines on the application of EEC competition rules in the telecommunications sector, 91C 23302 har en tolkning för telesektoms del gjorts av vissa av Romfördragets konkurrensregler. Riktlinjerna behandlar bl.a. begränsningar i operatörernas samarbete. Vidare ges en tolkning av artikel 86 i Romfördraget i fråga om dominerande marknadsställning och missbruk av en teleorganisation av sådan ställning.

Mobilkommunikation

Detaljerade anvisningar beträffande ONP-villkor för mobila tjänster förbereds inom ramen för planerade studier konsultuppdrag. Angående frekvenstilldelning har en rådsresolution antagits i juni 1990 om europeiskt samarbete för frekvensallokering OJ 90C166M. Ett förslag till râdsdirektiv föreligger beträffande reservering av frekvenser för digital korthållsradio.

Satellitkommunikation

Förslag till direktiv, rekommendationer eller olika slags studier förbereds inom olika delar av området för satellitkommunikation, såsom

ömsesidigt erkännande av godkännande av satellitterminaler med

-

undantag för de största markstationerna

Liberalisering av marknaden för satellitterminaler med undantag för de största markstationerna Harmonisering av teletjänster via satellitbaserade telenät - Liberalisering av utnyttjande av markstationer - Fri rörlighet över landgränser för satellitterminaler - Reservering av frekvenser för VSAT-trafik Very Small Aperture -

Terminals

Förbättrad tillgång till rymdsegment för fristående operatörer - Separering av regulatörs- och operatörsfunktioner -

116 SOU 199270

ONP-villkor för satellitkommunikation -

ONP för bredbandsnät

En utvidgning av ONP-direktivet för hyrda förbindelser övervägs i stället för separata villkor för bredbandsnät.

Ömsesidigt erkännande licenser

av

Utkast till förslag till râdsdirektiv föreligger om ömsesidigt erkännande av licenser. Det innebär bl.a. att en licens att erbjuda en viss teletjänst i en medlemsstat skall kunna föras över till andra medlemsstater. Utkastet innehåller även förslag i fråga om en europeisk klasslicens och harmonisering av licensvillkor.

Sameuropeiska nät, TEN T rans-European Networks och ENS European Nervous System

Förslag har bearbetats i olika former om en sameuropeisk infrastruktur TEN och telenät för bl.a. ett utökat samarbete mellan medlemsstaternas administrationer ENS. En rådsresolution beträffande TEN har antagits i januari 1990. Dessutom föreligger ett förslag till râdsförordning m.m.

Nödnurmner

Som nödnummer skall 112 införas i alla medlemsstater vid årsskiftet 199293, och i vissa fall från årsskiftet 199697. Befintliga nödnummer får behållas parallellt med l 12.

Internationell accesskod

Enligt rådsbeslut den 11 maj 1992 skall alla medlemsstater använda OO som utlandsprefix, vilket skall vara infört senast vid årsskiftet 199899.

Nummerplaner

Ett utkast till rådsresolution föreligger beträffande harmonisering av nummerplaner inom EG, inkl. förslag till portabilitet för abonnentnummer och gemensamt landsnummer för EG.

SOU 199270 117

Moduler för konfonnitetsbedömning terminaler av

Ett rådsbeslut har antagits i december 1990 90683 och innehåller allmänna regler och förfarandet för bedömning konformitet på alla av områden. En hänvisning till beslutet görs i terminaldirektivet.

3. ll

Integritets- och dataskydd

3.11.1 Rådets direktiv tillhandahållande öppna nät,

om av ONP

I ONP-direktivet se avsnitt 3.3 talas vissa väsentliga krav

om som kan motivera en begränsning åtkomsten ett allmänt tillgängligt av av telenät eller en allmänt tillgänglig teletjänst. För att anses som väsentligt krav skall fråga skäl allmänt intresse, såsom vara om av bl.a. nätens integritet och dataskydd. Villkoren för tillhandahållande av öppna telenät får inte utgöra hinder för tillgång till allmänt tillgängliga telenät eller allmänt tillgängliga teletjänster, bortsett från skäl som baseras på väsentliga krav, nämligen bl.a. skydd data i av tillämpliga fall. I bilaga 2 till direktivet med referensram för upprättande av förslag till villkor för tillhandahållande öppna nät sägs av att användningsvillkor kan inkludera åtgärder berör skydd som av persondata och kommunikationssekretess så erfordras. om

3.11.2 Kommissionens direktiv konkurrens på markna

om

derna för teletjänster

Uttrycket väsentliga krav innefattande dataskydd nämns även i EGs direktiv om konkurrens pä marknaderna för teletjänster

se avsnitt

3.2. Enligt direktivet kan dataskydd innefatta skydd persondata, av sekretess för information som överförs eller lagras och skydd av privatlivet.

3.11.3 Förslaget till direktiv skydd för enskilda vid

om

behandling av personuppgifter

EG-kommissionen antog i september 1990 ett förslag till direktiv Proposal for a Council Directive, SYN 287 angående skydd för enskilda vid behandling personuppgifter. Bakgrunden till förslaget av var att man inom EG-kommissionen hög nivå för skydd ansett att en mot integritetskränkning i samband med framför allt automatisk eller elektronisk behandling personuppgifter är nödvändig för av att säkerställa det önskade fria flödet information mellan medlemslänav derna. Detta förslag till direktiv har redovisats Datalagsutredningen av

118 SOU 199270

SOU 199121 21 ffoch SOU 199162 s. 45 ff. Förslaget bereds - se s. för närvarande inom EG-organen.

3.11.4 Förslaget till direktiv om skydd för personuppgifter

vid användning bl.a. allmän digital telekommuni-

av kation

Ett annat förslag till direktiv, också är under beredning inom EG, som gäller skydd för personuppgifter vid användning av allmän digital telekommunikation, särskilt ISDN Proposal for a Council Directive concerning the protection of personal data and privacy in the context of public digital telecommunications networks, in particular the integrated services digital network, ISDN, and public digital mobile networks, SYN 288. Den övergripande målsättningen i förslaget är att garantera att medborgarna överallt i gemenskapen får samma grundläggande skydd i fråga personuppgifter och kommunikationssekretess, och att detta om skydd ingår integrerad del i det nya digitala tjänsteutbudet. som en Förslaget, taltelefoni, tar sikte på att säkra ett visst som avser minimiskydd för abonnenter utifrån två grundläggande principer. För det första gäller att risken för missbruk skall minimeras genom att den mängd data behandlas och lagras skall begränsas till det absolut som nödvändiga. För det andra skall abonnentens rätt att själv bestämma över informationen skyddas. Det gäller både i förhållande till den teleorganisation tillhandahåller tjänsten och andra parter som vill som få tillgång till data förmedlas eller finns tillgänglig i samband med som överföring i ett allmänt telenät. Med personuppgifter i förslaget varje information rörande en avses identifierad eller identifierbar person. Enligt artikel 5 i direktivförslaget är det tillåtet att samla och bevara upplysningar abonnent i den utsträckning som det är nödvändigt om en för att ingå, ändra eller häva ett avtal med teleorganisationen. Innehållet i den information förmedlas får inte bevaras efter det som att överföringen har skett, utom då detta krävs för att följa skyldigheter enligt lag i medlemsstaten i överensstämmelse med gemenskapsrätten. I artikel 7 sägs att sekretess skall gälla för alla personuppgifteri i förbindelse med telenät och teletjänster. Uppgifterna får inte lämnas lt utan särskilt tillstånd i lag eller utan att abonnenten samtyckt till utlämnandet. Ett sådant samtycke gäller endast om det har lämnats efter särskild förfrågan från teleorganisationen. Om det föreligger särskild risk för nätsäkerheten, såsom t.e1. beträffande mobiltelefoni, måste teleorganisationerna informera abonnenterna detta och erbjuda krypterad förmedling av telemedom delanden.

SOU 199270 119

Enligt artiklarna 12 och 13 skall den uppringande abonnenten ha möjlighet att förhindra att hans telefonnummer identifieras på en display hos den uppringda abonnenten. Den uppringda abonnenten skall kunna begära att identifieringsfunktionen beträffande inkommande samtal permanent blockeras. Om identifieringsfunktionen blockerats får teleorganisationen, enligt artikel 13, bryta blockeringen under en begränsad tidsperiod. Det får ske om en abonnent begär att okynnessamtal skall spåras. Identifieringsuppgiftema hålls i så fall tillgängliga för myndighet. Det får vidare ske efter beslut av domstol i syfte att hindra eller beivra allvarlig brottslighet. På begäran kan blockeringen brytas permanent för sådana av medlemsstater erkända organisationer sköter som alarmeringssamtal och för brandkårer inom räddningstjänsten. I artikel 14 sägs att samtal får vidarekopplas från den uppringda abonnenten till en tredje part endast om denna part har samtyckt till det. Vidare skall en tredje part kunna begränsa automatisk vidarekoppling till de samtal som identifierar den uppringande abonnentens telefonnummer. Dessutom skall den tredje parten informeras genom en särskild signal om att samtalet har vidarekopplats. Om innehållet i ett samtal görs tillgängligt för en tredje part med hjälp av en teknisk anordning, t.ex. högtalare eller annan utrustning, eller spelas in på band för abonnentens eget bruk eller för bruk av tredje part, skall det, med vissa undantag, garanteras att berörda parter på lämpligt sätt informeras härom innan förmedling eller inspelning inleds och om hur länge detta pågår. I artikel 17 anges att abonnenter, som får opåkallade samtal avseende reklam eller erbjudanden om leverans av varor eller tjänster, skall kunna meddela de teleorganisationer som förmedlar samtalen att de inte vill ta emot sådana samtal. Teleorganisationema måste vidta de åtgärder som behövs för att förhindra förmedling av sådana samtal till berörda abonnenter.

SOU 199270 121

Övriga

4 internationella Överenskom-

melser

4.1 Internationella

telekonventionen

Den internationella telekonventionen är den internationella överenskommelse på vilken verksamheten inom den internationella teleunionen, ITU, bygger. Konventionen omarbetas med jämna mellanrum och behandlas formellt sett efter varje omarbetning som en ny konvention, som är öppen för ratiñkation. Den gällande konnu ventionen, som antogs i Nairobi 1982, ratificerades Sverige år 1985 av SÖ 198566. Konventionen har därefter omarbetats i Nice 1989. Det gjordes därvid uppdelning i konstitution och konvention. en en en Dessa ersätter Nairobi-konventionen när erforderligt antal har stater ratificerat slutaktema. Frågan Sveriges ratifikation övervägs om för närvarande i regeringskansliet. Nairobikonventionens huvudtext består 83 artiklar, vilka av är fördelade på 13 kapitel. Kapitel l 7 utgör del l och benämns - Grundläggande förutsättningar medan de följande kapitlen ingår i del 2 Allmänna regler. Konventionen inleds med företal, preambel, ett som innehåller vissa ändamålsförklaringar. Det slås bl.a. fast att konventionen är grundinstrumentet för den internationella teleunionen. Det första kapitlet består 17 artiklar. Detta kapitel innehåller av bl.a. bestämmelser om rätten att erhålla medlemskap i unionen art. l och om de ändamål skall ledande för unionen som vara art. 4. Unionen skall upprätthålla och utvidga det internationella samarbetet mellan medlemmarna för förbättring och rationellt bruk varje slag av av telekommunikationer samt erbjuda utvecklingsländerna tekniskt bistånd inom televäsendet. Vidare skall ändamålet främja vara att utvecklingen av tekniska hjälpmedel och den mest effektiva användningen av dem i syfte att höja televäsendets prestationer, öka dess användbarhet och göra dess tjänster tillgängliga för allmänheten i största möjliga omfattning samt att samordna nationernas strävanden i dessa syften. För dessa ändamål skall unionen bl.a. fördela frekvensspektrumet och registrera tilldelade frekvenser sålunda menliga att störningar mellan radiostationer i olika länder kan undvikas. Det finns ett flertal inom unionen. Det främsta organ organet är fullmaktskonferensen, Plenipotentiary Conference, skall som samman-

122 SOU 199270

kallas vart femte eller sjätte år art. 6. Vid en sådan konferens kan konventionens huvudtext revideras. Det förekommer därutöver s.k. administrativa konferenser, antingen avseende hela världen eller begränsade till region art. 7. Vid de administrativa världskonen ferensema WARC WATTC görs förändringar i de reglementen resp. förekommer inom ITU. Det är telegrafreglementet, telefonsom reglementet och radioreglementet. Ett administrativt råd, Administrative Council, väljs vid varje Plenipotentiary Conference art. 8. Unionens permanenta organ utgöres av generalsekretariatet, som leds generalsekreteraren, den internationella frekvensregistreringsbyrån av IFRB, den internationella konsultativa kommittén för radio CCIR och den internationella konsultativa kommittén för telegraf och telefon CCITT art. 9-11. Det andra kapitlet innehåller regler av allmän karaktär för telekommunikationer. Artiklarna i detta kapitel upptar bl.a. bestämmelser rätt för allmänheten att använda internationella telekommunikatioom art. 18, medlemsstaternas rätt att stoppa överföringar art. 19 ner och att inte utföra viss televerksamhet art. 20 samt skyldighet att ombesörja att internationella telekommunikationer kan utföras snabbt och utan avbrott inom landet art. 23. Medlemsstaterna är skyldiga att informera överträdelser av konventionsbestämmelsema eller om bestämmelserna i de administrativa reglementena art. 24. Det ges också regler att telekommunikationer med visst angivet innehåll om skall åtnjuta högsta prioritet art. 25. Medlemsstaterna förbehålls rätten att utforma sina telekommunikationer efter eget gottfinnande i den mån andra medlemsstater inte berörs eller inte riskerar att bli utsatta för störningar art. 31. Det tredje kapitlet upptar särskilda regler för radio. Artikel 33 innehåller grundläggande bestämmelse. Medlemsstaterna skall enligt en denna sträva efter att begränsa antalet tilldelade frekvenser och tilldelat frekvensutrymme till vad som behövs för att på ett tillfredsställande sätt tillgodose nödvändiga tjänster. Därvid skall de senaste tekniska framstegen utnyttjas så snart som möjligt. Medlemsstaterna åtar sig att till att radioanvändningen sker på sådant sätt att skadliga störningar se från radioanvändning och från elektriska apparater inte uppkommer art. 35. Skyldigheten att vidta åtgärder vid nödanrop och liknande slås fast i artikel 36. Medlemsstaterna förbehålles fullständig frihet att utforma radionät för försvarsändamål art. 38. Kapitel fyra behandlar teleunionens förhållande till Förenta nationeroch andra internationella organisationer. na Det femte kapitlet upptar bestämmelser om tillämpligheten av konventionen och reglementena. Konventionen kompletteras av de administrativa reglementena, vilka är bindande för alla medlemsstater. Ratifikation konventionen innebär att staten samtidigt underkastar av sig de administrativa reglementen som gäller vid ratifikationstidpunkten art. 42. Medlemsstaterna är skyldiga att följa bestämmelserna i kon-

SOU 199270 123

ventionen och de administrativa reglementena och skall se till att dessa bestämmelser följs av sådana radioanvändare som har fått tillstånd av staten för internationell radiotrafik eller för radiotrafik som kan orsaka störningar i andra länder. Varje medlemsstat svarar dessutom för att de privatråttsliga operatörer som bedriver internationella telekommunikationer med huvudkontor i staten eller, efter auktorisation från staten, från dess territorium följer konventionen och reglementena art. 44. Sådana rättssubjekt benämns Recognized Private Operating Agencies RPOA. Den internationella teleunionen genomgår för närvarande en organisationsförändring. Syftet med denna är bl.a. att uppnå snabbare Standardisering och en ökad effektivitet vad gäller samordningen av frekvensutnyttjandet.

4.2 Den europeiska och telesammanslut-

post-

ningen CEPT

Vid sidan av folkrättsligt bindande avtal, såsom den internationella telekonventionen med bestämmelser som åtminstone vad gäller radioområdet är av bindande karaktär, har det internationella samarbetet till stor del avkastat överenskommelser av inte tvingande karaktär. Formellt sett utgör dessa överenskommelser endast ömsesidiga avsiktsförklaringar i något bestämt avseende. Arbetet inom ramen för de europeiska post- och teleförvaltningarnas samarbetsorgan, Conference Européenne des Administrations des Postes et des Télécommunications CEPT, har i stor utsträckning haft denna karaktär. Trots att dessa viljeförklaringar eller rekommendationer således inte måste följas har de visat sig värdefulla för utvecklingen av det internationella samarbetet på telekommunikationsområdet. CEPT bygger på en överenskommelse år 1959 ingicks mellan som 23 post- och telekommunikationsförvaltningar i 19 stater, däribland de svenska post- och televerken. Medlemskretsen har efter hand utvidgats och för närvarande finns medlemmar från ett stort antal stater. Arbetet sker uppdelat för postkommunikationer och telekommunikationer. Förutom i plenarmöten sker arbetet inom rad kommittéer och en särskilda arbetsgrupper. Från början fanns det inget behov av att skilja mellan regulativa och operativa frågor inom organisationen. Oftast ombesörjdes båda funktionerna av en statlig organisation rättsligt eller i vart fall som,

faktiskt, hade monopolställning. Efter hand telemarknaden har

som liberaliserats i allt fler stater och monopolen har brutits har det upp visat sig behövligt att hålla de olika funktionerna i sår. I linje med denna utveckling har det också getts möjligheter för vissa nätoperatörer, som inte har några regulativa uppgifter, att erhålla ställning som medlemmar. De frågor om vilka det behövs samarbete har dock i

124 SOU 199270

många fall visat sig vara olika för de medlemmar som har myndighetsuppgifter och för de som är nätoperatörer. Detta har haft den effekten att kommittéerna inom CEPT alltmera har kommit att hänföras till antingen regulativa eller operativa sådana. Detta förhållande utgör också bakgrunden till överväganden om en annan struktur på det europeiska samarbetet, där den nuvarande formen för överordnat samarbete inom CEPT kommer att ersättas av andra organ. Under hösten 1991 fattades sålunda beslut om att CEPT skall bli ett renodlat regulatörsorgan. Operatörsintressena skall i framtiden tillvaratas inom ETNO European Telecommunication Networks Operators. Bland CEPTs kommittéer förtjänar i detta sammanhang att nämnas framföralltRadiokommunikationskommittén,EuropeanRadiocommunications Committee ERC, inrättad i sin nuvarande form 1990. Denna har nyligen öppnat ett permanent kontor European Radiocommunications Office i Köpenhamn med sex experter. ERC, som är att betrakta som en regulativ kommitté, arbetar bl.a. med att ta fram rekommendationer angående hur koordinering av frekvensanvändningen i Europa skall genomföras inom olika områden. En annan CEPT-kommitté, European Committee for Telecommunications Regulatory Affairs ECTRA, har sin verksamhet utformad utifrån uppgifterna på myndighetssidan inom hela telekommunikationsområdet. Även denna kommitté inrättades 1990 som en följd av utvecklingen mot en uppdelning på regulatörs- respektive operatörsverksamhet. Även arbetet inom CEPT till del går på om stor ut att genom uppnående av samsyn få till stånd ett fungerande internationellt samarbete har det förekommit att deltagarna formellt har anslutit sig till flera s.k. Memoranda of Understanding MoU gemensamma avsiktsförklaringar, bl.a. avseende ett europeiskt standardiseringsorgan på telekommunikationsområdet ETSI, standard för ett alleuropeiskt mobiltelefonsystem GSM och ett alleuropeiskt personsökningssystem ERMES. Tekniska standarder för telekommunikationsutrustningar utarbetas numera av bl.a. ETSI efter att tidigare ha tagits fram inom CEPT.

4.3 Europarådet

Europarådets ministerkommitté antog år 1980 en konvention till skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter Convention for the Protection of Individuals with regard to Automatic Processing of Personal Data. Konventionen trädde i kraft den 1 oktober 1985. Dess syfte är att säkerställa respekten för grundläggande fri- och rättigheter, särskilt den enskildes rätt till personlig integritet i samband med automatisk databehandling av personuppgifter.

SOU 199270 125

4.4 Satellitkonventionerna

De internationella satellitkonventionema Intelsat, Inmarsat och Eutelsat har alla formen av mellanstatliga konventioner. De är uppbyggda på i stort sett samma sätt med huvudöverenskommelser och driftöverenskommelser. I det följande endast kortfattad beskrivning ges en av resp. konvention. Satellitkonventionema behandlas i övrigt i betänkandet i avsnitt 7.4.2 såvitt avser signatärsrollen enligt konventionema och i avsnitt 22.4 i fråga behovet lagstiftning med anledning om av av innehållet i konventionema.

4.4.1 Intelsat

Intelsat har inrättats genom överenskommelser uppdelade på en huvudöverenskommelse, avsedd att ingås mellan och stater, en driftöverenskommelse, avsedd att ingås mellan staterna eller dem av utsedda telekommunikationsorgan prop. 1971149, TU26, rskr. 305. Genom överenskommelserna har upprättats internationell satellitoren ganisation, Intelsat, vilken organisation är juridisk med som en person följande organisatoriska struktur

l församlingen, där huvudöverenskommelsens alla är föreparter trädda, 2 signatärmötet, där driftöverenskommelsens alla signatärer är företrädda, 3 styrelsen och 4 det verkställande organet.

Huvudsyftet med Intelsat är enligt artikel i konventionen på a att permanent grundval fortsätta projekteringen, utvecklingen, konstruktionen, upprättandet, driften och underhållet rymdsektom för det av världsomfattande kommersiella telesatellitsystemet. Den främsta uppgiften är att på kommersiell grundval upplåta rymdsektorskapacitet för allmänna internationella telekommunikationer mellan alla delar av världen.

4.4.2 Inmarsat

Även Inmarsat prop. 197879166, TU24, rskr. 375 är juridisk en person och reglerad genom en huvudöverenskommelse, med regeringar som parter, och en driftöverenskommelse, med regeringar eller dem av utsedda parter eller s.k. signatärer. organ som Inmarsat har till syfte att tillhandahålla rymdsektor, dvs. del en en av ett satellitsystem, bestående själva satellitema och tillhörande av anläggningar på jorden för styrning och kontroll, för förbättra de att

126 SOU 199270

maritima telekommunikationema och därigenom bidra till bl.a. förbättrad Sjösäkerhet. Satellitsystemet i övrigt består av bl.a. sändaroch mottagarstationer på land, vilka signatärerna eller andra bemyndigade nationella har för. Verksamheten har sedan organ att svara inrättandet utvidgats till att omfatta landmobil trafik och kan snart komma att gälla även aeronautisk trafik. Organisationen förvaltas församling, en styrelse och en av en direktion under ledning generaldirektör. I församlingen är alla av en huvudöverenskommelsens parter företrädda. Den har i huvudsak endast rådgivande funktioner. Styrelsen består företrädare för signatärerna. av

4.4.3 Eutelsat

Eutelsat är liksom Intelsat och Inmarsat en juridisk person prop. 198283173, TU24, rskr. 364. Överenskommelserna Eutelsat om består dels huvudöverenskommelse, med regeringar som parter, av en dels driftöverenskommelse med regeringar eller av dem utsedda en parter s.k. signatårer. Organisationens huvudsyfte är att organ som tillhandahålla rymdsektor för internationella allmänna telekommunien kationer i Europa. På sätt för den internationella trafiken samma som skall rymdsektorn tillgänglig för parternas nationella allmänna vara telekommunikationer mellan delar av ett land som antingen skiljs av annat lands territorium eller av öppna havet. Eutelsat förvaltas av en församling, en styrelse och ett verkställande leds generaldirektör. Församlingen består av alla organ som av en konventionens parter. Den är organisationens högsta beslutande organ och fastställer de allmänna och långsiktiga riktlinjerna för verksamheten. Styrelsen består företrädare för samtliga signatärer till - av driftöverenskommelsen. Den skall framför allt svara för projektering, utveckling, konstruktion, upprättande, anskaffning, drift och underhåll av organisationens rymdsektor.

199270 127

MYNDIGHETSUTÖVNING OCH

VISSA ANDRA UPPGIFTER PÅ

TELEKOMMUNIKATIONS-

OMRÅDET

5 Bakgrund

I direktiven för mitt utredningsuppdrag sägs att det förslag läggs som fram bör innebära att återstående delar Televerkets myndighetsutövav ning, frånsett den på radioomrâdet, skiljs från verket. I detta sammanhang skall övervägas var de olika myndighetsfunktionema inom telesektorn skall förläggas. Enligt direktiven bör härvid beaktas att det kan finnas risk för att helhetssynen på telemarknaden försvinner om myndighetsfunktionerna fördelas på för många organ. Under utredningsarbetets gång har Frekvensrättsutredningen K 199002, dir. 19904 lagt fram förslag att Televerket skall skiljas om från sin myndighetsutövning på radioomrâdet. Förslagets innebörd är att Statens telenämnds STN och Televerkets frekvensförvaltnings verksamheter i allt väsentligt skall föras i organisation. samman en ny STN startade sin verksamhet den 1 juli 1989. Nämnden fick till uppgift att meddela föreskrifter och registrera utrustning skall som anslutas till det allmänna telenåtet. I föreskriftsverksamheten har nämnden haft att beakta nationell och internationell standard. STN har vidare haft till uppgift att särskilt följa den tekniska utvecklingen, det nationella och internationella standardiseringsarbetet samt konkurrenssituationen inom sitt verksamhetsområde. Verksamheten har avgiftsfinansierats. Standardiseringsverksamheten vid STN har skett dels inom ramen för ITS Informationsteknologiska Standardiseringen, dels inom TRAC Technical Recommendations Applications Committee. Nämndens föreskrivande verksamhet har haft ett nära samband med standardiseringsarbetet. Genom föreskrifter har vissa standarder fastställts som tekniska krav för att utrustningar skall få registreras och därmed anslutas till det allmänna telenåtet. Härutöver har STN bedrivit informationsverksamhet dels registrerade produkter, dels hur om om registreringen går till. Inom Televerkets frekvensförvaltning har handlagts rad olika en frågor som har sin grund i Televerkets uppgift att för att svara möjligheten till radiokommunikation utnyttjas på bästa sätt. Det är

128 199270

frågor frekvensplanering och frekvensfördelning, tekniska om föreskrifter för radioutrustning, tillstånd för innehav och användning radiosändare samt radiokontroll och avstöming. Frekvensförav valtningen har deltagit i det internationella samarbetet inom sitt verksamhetsområde. I enlighet med Frekvensrättsutredningens förslag har beslut tagits att sammanföra STN nuvarande verksamhet med Televerkets om s frekvensförvaltning i ny myndighet på telekommunikationsområdet en fr.0.m. den 1 juli 1992 prop. 1991921OO bilaga 7. Regeringen har i detta sammanhang framhållit behovet av att kunna samråda i telepolitiska frågor med en myndighet som står fri från Televerket, och föreslagit att den myndigheten ges mandat att handlägga sådana nya frågor. En kommitté K 199201, som tillsattes av regeringen i december 1991, har samtidigt haft till uppgift att utarbeta förslag till myndighetsorganisation på telekommunikationsområdet. en ny I direktiven för Organisationskommittén dir. 1991114 har framhållits att samtliga myndighetsfunktioner inom telekommunikationsområdet i görligaste mån bör samordnas inom en organisation. Enligt direktiven bör organisationen byggas upp så att nytillkommande myndighetsfunktioner kan inordnas och utföras på ett rationellt sätt. Ett behov sägs föreligga av ett intensifierat deltagande i ett antal europeiska samarbetsorganisationer och kommittéer. Det gäller både beträffande utformning och tillämpning av regler för teletjänster samt standarder m.m. för teleterminaler, radioutrustningar och användning av radiofrekvenser. Organisationskommittén har avgett en rapport. I rapporten redovisas överväganden om och förslag till organisation och instruktion samt finansiering av den nya myndigheten Telestyrelsen. - Från och med halvårsskiftet i år finns således en ny myndzghetsorganisation på telekommunikationsområdet Telestyrelsen. Inom denna organisation handhas den myndighetsutövning som fram ill nämnda tidpunkt skötts av Televerkets frekvensförvaltning. En del av Televerkets reglerande uppgifter har härigenom skilts från verket. Så har för övrigt skett redan tidigare genom att föreskrivande och registrerande uppgifter under senare år förts över till STN. Nu nämnda uppgifter skall alltså utövas av den nya telemyndigheten Tee- styrelsen. Inom det europeiska samarbetet har genom EG-kommissionens direktiv konkurrens på marknaderna för teletjänster överenskonom mits att skilja teleorganisationernas operatörs- resp. regulatörsfunkto-

ner se avsnitt 3.2. I enlighet härmed har regeringen i årets budgzt-

proposition uttalat att Televerkets huvudsakliga uppgift är att vara teleoperatör prop. 1991921100 bilaga 7 149. Den allt mer ökarde s. konkurrensen på den svenska telemarknaden förutsätter att verkets myndighetsfunktioner separeras från operatörsrollen. Redan risken ör sammanblandning av sådana funktioner kan anses inverka menlgt en på förutsättningarna för likvärdig konkurrens. Den förändring av en

199270 129

Televerkets associationsform som förutskickas i nämnda proposition gör en sådan förändring än naturlig. Detta gäller inte minst vid mer överväganden om en eventuell framtida privatisering Televerket. I av ett sådant perspektiv ñnns skäl att de för funktionen telesystemet av väsentliga uppgifterna finns samlade inom fristående myndighet. en Staten har ett övergripande ansvar för att grundläggande telekommunikationer upprätthålls i Sverige. Riksdagen har nyligen slagit fast att staten skall garantera tillgången till väl fungerande normal en telekommunikation i hela landet till enhetliga priser för företag och hushåll prop. 199091 87,TU28, rskr. 369. Det statliga ansvaret skall dessutom riktas in på att möjliggöra och underlätta snabb teknisk en utveckling av teletjänster. Telenätet skall byggas ut och utformas så att rätt kvalitet och service kan erbjudas samtliga kunder till konkurrens-

kraftiga priser. De telepolitiska målen, såsom de har beslutats av riksdagen, och den begränsade författningsreglering finns på som teleområdet anger ramarna för statens ansvar. Som statens instrument för att åstadkomma bra telekommunikationer har Televerket sedan lång tid tillbaka haft ett övergripande för ansvar

telekommunikationema i landet se bl.a. 198485158 5.

prop. s. Utöver det allmänna funktionsansvar följer de telepolitiska som av målen har verket tillagts vissa särskilda uppgifter. Det gäller exempelvis ansvaret för Standardisering samt för forskning och utveckling på telekommunikationsområdet. Ansvaret för telesystemets funktion har under år till viss del utövats STN. senare av En genomgång av den verksamhet Televerket bedriver visar som att numera endast ett fåtal uppgifter är sådana att de kan innefatta anses myndighetsutövning. Gränsande till det området finns i dag hos Televerket myndighetsfunktioner hänger med verkets som samman skötsel av telekommunikationsverksamheten. Vissa dessa uppgifter av hör naturligt hemma inom för myndighetsfunktion. Andra ramen en däremot är sådana att det finns valmöjlighet beträffande förläggningen. Televerkets verksamhet inom teleområdet domineras nättjänster av och produkter. Bland nättjänsterna märks i första hand den vanliga telefonitjänsten. Dessutom erbjuds kunderna bl.a. diverse s.k. personliga nättjänster. Nättjänsterna omfattar även dataoch textkommunikation. Bland textkommunikationstjänsterna kan nämnas telefax, telex och telegram. För offentlig telekommunikation tillhandahåller Televerket telefonautomater. Produktområdet omfattar ett stort antal olika produkter som är anpassade till de tjänster som tillhandahålls. Televerket säljer också tjänster avseende service och utbildning inom området för nättjänster och produkter. Radioverksamheten omfattar bl.a. mobila teletjänster och fram till den l juli 1992 även rundradio och frekvensförvaltning. Rundradioverksamheten sköts sedan halvårsskiftet Svensk Rundradio av AB, ett helägt statligt bolag. Televerkets myndighetsutövning och därmed sammanhängande uppgifter har fyllt en naturlig funktion i verkets uppgift att förvalta

130 199270

statliga teleanläggningar och att svara för att möjligheten till radiokommunikation utnyttjas på bästa sätt. Uppgifterna har emellertid inte haft sin grund i något formellt monopol för Televerket att anlägga eller driva telenät. Verket har dock tidigare haft ett anslutningsmonopol för telefonapparater, modem och abonnentväxlar. Detta monopol avskaffades successivt under 1980-talet. Det har skett dels genom Televerkets egna beslut, dels genom beslut av regeringen och riksdagen. Ensamrätten på låghastighetsmodem avvecklades år 1983 och från år 1984 tillåts anslutning av privata terminaler till telexnätet. Monopolet på telefonapparater hävdes år 1985 medan ensamrätten på höghastighetsmodem avvecklades år 1988. Samma år avskaffades monopolet på telefonapparater med växelfunktioner. Ensamrätten på kontorsväxlar avvecklades successivt under åren 1988 1989, vilket innebar att även ensamrätten på fastighetsnät upphävdes. Slutligen upphävdes Televerkets monopol anslutning av telefonautomater till det allmänna telenätet den l januari 1989. I denna del av betänkandet redogörs inledningsvis kortfattat för innebörden av begreppet myndighetsutövning. Därefter redovisas den myndighetsutövning och de andra uppgifter hos Televerket som bör skiljas från verket. De ändringar i olika författningar som förslagen motiverar berörs endast delvis.

199270 131

6 Begreppet myndighetsutövning

Begreppet myndighetsutövning förekommer i olika författningar. Bland dessa kan nämnas regeringsformen, brottsbalken, förvaltningslagen 1986223, skadeståndslagen 1972207 och lagen 1976600 om offentlig anställning. I förvaltningslagen ställs särskilda krav på handläggningen av ärenden myndighetsutövning. Den enskildes rättssäkerhet som avser skall i dessa fall garanteras genom bl.a. rätt till muntlig handläggning 14 §, rätt att få ta del uppgifter 16 § och krav på motivering av av beslut 20 §, I den äldre förvaltningslagen 1971290 angavs 3 § att vissa bestämmelser i lagen gällde endast om det var fråga om utövning befogenhet att för enskild bestämma om förmån, av rättighet, skyldighet, disciplinpåföljd, avskedande eller annat jämförbart förhållande. Innebörden i begreppet myndighetsutövning behandlades i förarbetena till 1971 års förvaltningslag. Där uttalades beträffande rättssäkerheten i förvaltningsförfarandet att det är naturligt att intresset i första hand inriktas på sådana ärenden där myndighets beslut direkt träffar den enskilde på ett ingripande eller i övrigt betydelsefullt sätt. Som exempel härpå nämndes ärenden om administrativa frihetsberövanden, beskattningsärenden och ärenden om förmåner från den allmänna försäkringen prop. 197130 s. 279. Vidare uttalades bl.a. följande prop. s. 331. Gemensamt för all myndighetsutövning är, att det rör sig om beslut eller andra åtgärder, ytterst är uttryck för samhällets maktbefogensom heter i förhållande till medborgarna. Det behöver dock inte vara fråga åtgärder medför förpliktelser för enskilda. Myndighetsutövom som ning kan föreligga i form av gynnande beslut, t.ex. tillstånd att driva viss verksamhet, befrielse från viss i författning stadgad förpliktelse och beviljande social förmån. Karakteristiskt är emellertid att den av visst befinner sig i beroendeförhållande. Är det enskilde på sätt ett fråga ett beslut, varigenom han förpliktas att göra, tåla eller om underlåta något, måste han rätta sig efter beslutet, eftersom han annars riskerar att tvångsmedel av något slag används mot honom. Rör det sig ett gynnande beslut, kommer beroendeförhållandet till uttryck på om det sättet att den enskilde för att komma i åtnjutande av exempelvis en rättighet är tvungen att vända sig till samhällsorganen och att dessas

132 199270

tillämpning av de författningsbestämmelser gäller på det aktuella som området blir av avgörande betydelse för honom. Det framhölls samtidigt att förvaltningen i ett modernt samhälle inte bara omspänner den typ av verksamhet, betecknades offentlig som myndighetsutövning, utan också rad andra verksamheter. Här en avsågs sådan verksamhet där en myndighets beslut inte innebär ett direkt ingripande i enskilds förhållanden utan i stället går ut på produktion och service olika slag. Det att relationerna av angavs mellan det allmänna och den enskilde i sådana verksamhetsgrenar i många fall bestäms på samma sätt som mellan enskilda rättssubjekt, dvs. av privaträttsliga regler prop. 279. s. Regler som vid myndighetsutövning fyller centrala rättsskyddsfunktioner ansågs i många fall kunna motverka förvaltningsorganens möjligheter att på ett ändamålsenligt sätt lösa sina uppgifter, t.ex. i ärenden av kommersiell natur. Det noterades att den enskilde i dessa ärenden, till skillnad från dem där det är fråga myndighetsutövom ning, har möjlighet att i förhandlingar med myndigheter bevaka sina intressen, och han behöver inte gå med på myndighetens förslag om han inte vill. Vidare angavs att det i de kommersiella förbindelserna som ett yttersta skydd för den enskildes rättssäkerhet dessutom finns de möjligheter till rättelse som det civilrättsliga regelsystemet och processen vid allmän domstol erbjuder prop. 285. s. I motiven till 1971 års förvaltningslag påpekades också det att förhållandet att myndighet tillagts bestämmanderätt i visst en ett avseende i en författning inte alltid är liktydigt med det då är fråga att om myndighetsutövning. Som exempel nämndes att Televerket i 7 § 3 mom. telefonreglementet 1963118 fått befogenhet beträffande att telefonabonnemang fastställa tilläggsavgifter för telefonväxlar m.m. Här rör det sig om åtgärder som är att se som led i affärsverksamen het och inte myndighetsutövningi förhållande till enskild prop. om s. 334. l regeringsformen RF används termen myndighetsutövning för att avgränsa de fall i vilka det krävs lagstöd för att lämna över förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning till privata rättssubjekt ll kap 6 § RF. Begreppet förekommer också i ll kap. 7 § RF där förvaltningsmyndigheternas självständighet markeras. Enligt depanementschefens uttalanden i 197390 397, och prop. s. därefter i prop. 1975761209 165 då 11 kap. 6 § RF fick sin s. nuvarande lydelse, betyder myndighetsutövning här detsamma i som 1971 års förvaltningslag. l förarbetena till skadeståndslagen prop. 19725 498 ff s. angavs vissa allmänna utgångspunkter för gränsdragningen mellan vad är som och vad som inte är myndighetsutövning. Enligt denna beskrivning karaktäriseras myndighetsutövning den enskilde intar av att en beroendeställning. Den aktuella åtgärden kan för honom medföra förpliktelser som grundar sig på regler offentligrättslig karaktär och av innefattar en möjlighet för det allmänna att använda någon form av

199270 133

tvångsmedel. Beslutet eller åtgärden kan även innebära en förmån, men också i ett sådant fall finns ett beroende som har sin grund i den monopolställning som det allmänna intar. Förmånen eller rättigheten utgår således som en följd av ett beslut som sker med tillämpning av offentligrâttsliga grunder. Karakteristiskt för de förvaltningsakter som innefattar myndighetsutövning angavs vara att de kommer till stånd och får råttsverkningar för eller emot den enskilde i kraft offentav ligrättsliga regler, inte på grund av avtal eller i övrigt regler av privaträttslig natur s. 311. Begreppet myndighetsutövning täcker även ärenden att meddela föreskrifter till allmän efterrättelse, dvs. normbeslut prop. 1971 30 s. 335. Maktutövningen hos myndigheten sker härvid genom att myndigheten har till uppgift att utfärda föreskrifter inom sitt sakområde. Sådana föreskrifter avser att med en högre detaljeringsgrad än de grundläggande föreskrifter som beslutas av riksdagen eller regeringen fastställa vad som skall gälla för myndighetsutövningen på området. Föreskrifterna rör inte ett enskilt fall utan år generella. Även om föreskrifterna således inte pekar ut någon enskild adressat har de stor betydelse för enskilda genom att de utgör den offentliga maktens bindande direktiv inom det aktuella omrâdet.

134 199270

7 Televerkets

myndighetsutövning

m.m.

Funktionsansvaret för telesystemet bör utövas av den nya telemyndigheten Telestyrelsen. Häri innefattas ansvar för - Standardisering, tillgänglighet till samhällets alarmeringstjänst och totalförsvarsaspekter. Televerket bör skiljas från det övergripande ansvaret för nummerplaneringen. Telestyrelsen bör ta över detta ansvar och ha befogenhet att ingripa i frågor om fördelning av delar av planen till teleoperatörer. Telestyrelsen bör ta över Televerkets totalförsvarsuppgifter enligt olika författningar. Detsamma gäller vissa bemyndiganden för Televerket att meddela föreskrifter. Televerkets sektoransvar för forskning och utveckling bör tas över av och delas upp mellan Transportforskningsberedningen TFB och Närings- och teknikutvecklingsverket NU- TEK. Televerkets uppdrag att företräda Sverige i det internationella samarbetet på telekommunikationsområdet och att ingå internationella överenskommelser bör föras över till Telestyrelsen.

7.1 Den

nya telemyndigheten - Telestyrelsen -

bör ha funktionsansvaret för

telesystemet

7.1.1 Det nuvarande funktionsansvaret

Funktionsansvaret för telesystemet i Sverige korn under 1950-talet att bli naturligt förbundet med statens roll som ägare av produktionssystemet för teletjänster med telefoner och andra apparater, ledningar och växlar. Sedan dess har statens roll som ägare delvis ändrats. Ansvaret har som en följd härav kommit att riktas in på det allmänna telenätets

199270 135

funktion, dvs. det nät Televerket sköter för statens räkning. Än som så länge utgör det allmänna telenätet stommen i det svenska telesystemet. Innehållet i det statliga funktionsansvaret har inte formulerats uttryckligt riksdag eller regering utan får härledas ur de telepolitiska av beslut fattats av statsmakterna. I olika sammanhang har uttalats att som grunden för ett fungerande allmänt telekommunikationssystem är ett sammanhållet skall täcka hela landet prop. 198485 158 telenät som 198788118 16 t. Häri innefattas att systemet skall kunna s. s. användas alla. I sistnämnda hänseende ingår i funktionsansvaret att av beakta handikappades tillgång till teletjänster samt telenätets tillgängligberedskapsåtgärder och samhällets alarmeringstjänst. Även het för frågor Standardisering samt forskning och utveckling inom om telekommunikationsområdet har betydelse för telesystemets funktion. Jag återkommer i det följande till de olika ansvarsområdena. Funktionen av det svenska telesystemet, och då närmast det allmänna telenätet, skyddas i viss utsträckning av författningsbestämmelser. I 2 § teleförordningen 1985765, i dess lydelse den 1 juli 1992, att utrustningar för telemeddelanden, som ansluts till det anges allmänna telenätet eller till ett mobiltelenät som är anslutet till detta, inte får skada det allmänna telenätet eller hindra eller störa dess drift och brukande. Endast utrustning som uppfyller dessa krav och som registrerats hos Telestyrelsen får anslutas till det allmänna telenätet. Telestyrelsen har bl.a. till uppgift att meddela föreskrifter enligt 2 § teleförordningen. Även Televerkets avtal teleabonnemang innehåller villkor om som syftar till att skydda det allmänna telenätet och dess funktion. Villkoren

har i dag formen av författningsbestämmelser Televerkets författnings-

samling, TVTFS, 19896. I enlighet med det förslag som lagts fram Tele- och postkundsutredningen bör dessa föreskrifter ersättas av av privaträttsliga abonnemangsvillkor. Som nämnts har Televerket som ett instrument för statsovan makterna ett övergripande för att utveckla och vidmakthålla en ansvar samhällsekonomiskt riktig teleinfrastruktur. I det ansvar som lagts på Televerket ingår krav på bl.a. full samtrafik mellan alla som är anslutna till teletjänst, hög tillgänglighet och teknisk kvalitet samt en möjlighet till full internationell samtrafik. Televerkets roll funktionsansvarig myndighet på telekommunisom kationsområdet har utformats i första hand olika riksdags- och genom regeringsbeslut. Viss författningsreglering kan dock sägas något ange det åtagande som Televerket har att utföra. Verkets huvuduppgifter har lagts fast i l § förordningen 1988348 med instruktion för televerket. Häri sägs att verket har till uppgift att driva telerörelse och därmed sammanhängande verksamhet samt att förvalta statliga teleanläggningar. Från och med den 1 juli i år är det inte längre Televerket huvuduppgifter att som statlig myndighet en av

136 199270

svara för att möjligheten till radiokommunikation utnyttjas på bästa sätt. Enligt 10 § instruktionen skall Televerkets styrelse särskilt för svara att de krav beaktas som staten ställer på verksamheten med hänsyn till totalförsvaret och regionalpolitiken. Inom totalförsvarets civila del är Televerket funktionsansvarig myndighet för telekommunikationer. Detta följer av förordningen 1986294 ledning och samordning om inom totalförsvarets civila del. Såvitt avser området för radiokommunikation har Televerket fram till halvårsskiftet i år verkets frekvensförvaltning haft till genom uppgift att meddela tillstånd beträffande innehav och användning av radiosändare samt att tilldela frekvenser för radiosändning. Inom detta område har särskild författningsreglering gett Televerket befogenheter i olika hänseenden. Genom ändringar i berörda författningar har Telestyrelsen numera tagit över dessa uppgifter. Som nämnts ovan tog STN vid verksamhetsstarten den 1 juli 1989 över Televerkets funktionsansvar för det svenska telesystemet till viss del. I de uppgifter som numera utövas Telestyrelsen ingår meddela av att föreskrifter och registrera utrustning enligt 2 § teleförordningen. Teleförordningen kan sägas för myndighetens föreskriftsge en ram och registreringsverksamhet. Enligt den nyligen beslutade instruktionen för myndigheten ingår särskilda uppgifter i verksamheten som att främja en sund konkurrens inom teleområdet och följa den tekniska utvecklingen m.m. Se bilaga 4. Genom att endast utrustning registrerats hos Telestyrelsen får som anslutas, direkt eller indirekt, till det allmänna telenätet utövar myndigheten i denna del ett ansvar för att nätet inte skadas eller dess drift och brukande hindras eller störs.

7.1.2 Telestyrelsens övergripande funktionsansvar

Ansvaret för ett fungerande svenskt telesystem har nämnts tidigare som redan till viss del skilts från Televerket och ligger hos Telenu styrelsen. Senast i samband med bolagisering Televerket är det en av naturligt att Telestyrelsens roll funktionsansvarig myndighet som utvidgas och görs tydligare. Denna myndighet bör statsmakternas vara organ för det övergripande ansvaret för telesystemet i Sverige. De nuvarande befogenheterna för myndigheten avseende registrering av utrustning som skall anslutas till det allmänna telenätet får härvid ändras. Förutom att telenätet förväntas komma att föras över till ett privaträttsligt subjekt följer uppgifter för Telestyrelsen nya av implementeringen EGs terminaldirektiv

av se avsnitt 3.4. Myndig-

hetens föreskriftsmakt kommer därför att behöva innehåll ges ett annat än vad som gäller i dag. Ett sådant behov finns för övrigt redan grund av att antalet nät ägs privata rättssubjekt som av ökar i antal och kan förväntas spela alltmer betydelsefull roll för fungerande en ett

199270 137

svenskt telesystem. Funktionen av det som i dag betecknas det som allmänna telenätet kommer emellertid central under överskådatt vara lig tid, eller med andra 0rd det allmänna telenätets betydelse för ett fungerande rikstäckande telesystem kommer att stor. Telesystemet vara skall ge var och en tillgång till telefonitjänsten, dvs. den s.k. grundläggande telekommunikationstjänsten. Men det skall också skapa förutsättningar för hög tillgänglighet i fråga andra telem.m. om tjänster. Föreskrifterna skall ha sin grund i nämnda mål. Inom nu ramen för funktionsansvaret bör Telestyrelsen vidare särskilt beakta den internationella teletrafiken. Framhållas bör i detta sammanhang att myndighetens och till ansvar detta kopplade befogenheter inte bör långtgående än vad vara mera som är nödvändigt för fungerande telekommunikationer i enlighet med beslutade telepolitiska mâl. I övrigt bör det lämnas åt de olika aktörerna inom telekommunikationssektom, inkl. abonnenterna, och marknadskraftema att styra utvecklingen inom området. I samband med att Telestyrelsen helt tar över Televerkets funktionsansvar bör förutsättningar skapas för att säkra tillgång till samhällets alarmeringstjänst. En befogenhet att åstadkomma detta bör ingå i

Telestyrelsens föreskriftsmakt.

7.1.3 Vissa särskilda uppgifter

Anslutning av utrustning till det allmänna telenätet enligt 2 § andra a stycket teleförordningen 1985 765

I 2 a § första stycket teleförordningen sägs att till det allmänna telenätet får anslutas endast sådan utrustning är registrerad hos som Telestyrelsen. Enligt 2 a § andra stycket förordningen får dock Televerket i särskilda fall medge anslutning till det allmänna telenätet utrustning av som inte är registrerad, om det finns särskilda skäl till det. Detta förfarande används bl.a. när utrustning utprovas. ny Televerkets prövning av frågan särskilda skäl föreligger och om beslut i enskilda fall får innefatta myndighetsutövning. Denna anses uppgift har Televerket skött inom för sitt funktionsansvar. ramen Om telenätet förs över till ett privaträttsligt subjekt förlorar bestämmelsen betydelse. Såsom föreslagits bör vidare operatörsovan och regulatörsfunktionerna skiljas åt. Det innebär att endast Telestyrelsen, som statsmakternas kommer att ha offentligrättslig organ, makt att reglera tillgängligheten till de telenät som har betydelse för att de telepolitiska målen skall kunna uppfyllas. Såvitt anslutning avser av utrustning till telenät kommer huvuddelen de föreskrifter av som behövs att utgå från EGs terminaldirektiv. Det sagda innebär att 2 § a andra stycket teleförordningen bör upphävas. Möjligt är att i stället ändra regleringen så att s.k. tillfällig registrering hos Telestyrelsen kan ske.

138 199270

Begränsning av ett telemeddelandes längd enligt 7 § första stycket teleförordningen

Enligt 7 § första stycket teleförordningen får Televerket begränsa ett telemeddelandes längd. Bestämmelsen har haft författningsfonn i vart fall sedan 1951 års telefonreglemente. Även dessförinnan hade Televerket befogenhet att föreskriva att bl.a. rikssamtal fick pågå under högst viss tidsperiod. I nämnda telefonreglemente angavs att varaktigheten av rikssamtal fick begränsas. Sedermera angavs telefonsamtal och numera telemeddelanden. Bestämmelsens syfte eller tillämpningsområde anges inte i teleförordningen eller på annan plats. Den kan emellertid närmast karakteriseras som en trañkbestämmelse

med avseende på teletrañken ifr SOU 1990100 s. 176. Telemed-

delanden begränsas av olika skäl. Det sker exempelvis om nätet skadats eller framkomligheten satts ned av andra liknande skäl. Vidare finns vissa teletjänster som på förhand är begränsade i tiden. Det innebär att samtalet kopplas ur efter viss tid. Med den lydelse som bestämmelsen nu har kan tillämpningsområdet inte bedömas. Det ser ut som om den ger Televerket en befogenhet som kan innefatta myndighetsutövning. Oavsett de synpunkter som kan anläggas på bestämmelsens nuvarande utformning torde behov inte anses föreligga av att generellt författningsreglera möjligheten att begränsa ett telemeddelandes längd. Sådana ingrepp från det allmännas sida får anses motiverade endast under beredskapstillstând och i krig. I dessa fall krävs författningsstöd. Jag återkommer till detta i det följande. Härutöver bör nämnas att Televerket i dag är en del av det allmänna i regeringsformens mening. Det förhållandet ändras genom en bolagisering av Televerket. Utöver de föreskrifter som numera meddelas av Telestyrelsen i syfte att garantera telesystemets funktion i olika hänseenden och viss annan författningsreglering kommer således förhållandet mellan teleoperatörema och abonnenterna då att styras av privaträttsliga avtalsvillkor.

7.1.4 Standardiseringen på telekommunikationsomrâdet

Televerket har genom riksdagsbeslut fått ett särskilt ansvar för standardiseringen på telekommunikationsomrâdet prop. 198485 158 10, TU28, rskr. 382. Även STN har haft för standardises. ett ansvar ring inom sitt verksamhetsområde. I förordningen 1992895 med instruktion för Telestyrelsen sägs att styrelsen skall delta i det internationella standardiseringsarbetet. Nationellt utövas ansvaret för standardisering inom ramen för den verksamhet som bedrivs av Standardiseringskommissionens i Sverige SIS fackorgan Informationsteknologiska Standardiseringen SIS-ITS. Häri ingår Televerket och Telestyrelsen. I organisationen, som bildades den 1 januari 1988, representeras alla intressentgrupper på

199270 139

informationsteknikområdet leverantörer, myndigheter och kunder. - ITS utformar svensk standard inom tele- och dataområdet huvudsakligen internationell standard. Svensk standard fastställs på basis av därefter SIS Tekniska Nämnd i den ordning som anges i de av av regeringen fastställda stadgarna för SIS. I regeringens proposition om inriktningen av telepolitiken anförde föredragande departementschefen bl.a. följande prop. 198788 1 18 s. 22 f.

SIS-ITS verksamhet kommer att omfatta all informationsteknologisk utrustning dvs. både tele- och datautrustning som ingår i

telenät och utrustningar som inte ingår i sådana nät. För ut-

rustningar ingår telenät gäller del är avsedda att ingå som 1 att en i privata, företagsintema nåt medan andra är avsedda för anslutning till televerkets anläggningar för telefon-, telex- eller datatrafik.

Det enligt min mening, rationellt om STN på lämpligt sätt vore, kunde anknyta sina föreskrifter till relevanta svenska standarder. Därigenom kan det tekniska arbetet till stor del ske inom standardiseringsverksamheten och begränsade ingenjörsresurser utnyttjas effektivt samt onödig administration undvikas. I standardiseringprocessen är inbyggt att olika intressen vägs mot varandra. Jag tänker därvid på såväl televerkets intressen som nätägare som på tillverkarnas och användarnas intressen.

Det är viktigt att rollfördelningen mellan STN och standardiseringsorganet är klar. En myndighetsföreskrift är rättsligt tvingande, medan en standard är ett icke bindande dokument. Tvingande regler måste därför framgå av föreskriften och standarden anknytas till denna på ett rättsligt korrekt sätt.

Innan STN utfärdar föreskrifter bör intressenterna beredas tillfälle att medverka och yttra sig. Därigenom åstadkoms den breda förankring som jag bedömer som nödvändig.

I nämnda teleproposition förutsattes att STN skulle följa den ovan tekniska utvecklingen samt det internationella standardiseringsarbetet och föreslå regeringen de åtgärder som nämnden fann motiverade. STN skulle självfallet också ha möjlighet att göra framställningar till departement och myndigheter. Detta har förutsatt att nämnden aktivt och nära har följt standardiseringsarbetet på teleområdet såväl inom som utom landet. STN skulle också verka för att relevanta standarder utarbetades där sådana saknades. I STNs instruktion angavs att nämnden skulle beakta nationell och internationell standard när föreskrifter beslutades. I motiven till instruktionen uttalades vidare att nämnden borde tillförsäkras möjlighet att delta i det internationella arbetet på nämndens område regeringens förordningsmotiv 19891. På sätt som redovisats ovan är det fr.o.m. den 1 juli i år Telestyrelsen som utövar detta uppdrag. Internationellt pågår standardiseringsarbete inom bl.a. ETSI European Telecommunications Standards Institute. ETSI är ett helt

140 199270

självständigt organ som har kommit till på EG-kommissionens och

CEPTs Conference Européenne des Administrations des Postes des

et Télécommunications initiativ. Medlemmar är teleförvaltningar eller teleadministrationer, operatörer, företag, näringslivs- och användarorganisationer samt nationella standardiseringsorgan NSO. Televerket är för närvarande representant i ETSI både teleadministration och som teleoperatör. Även ITS deltar i ETSIs arbete som svenskt NSO.

TRAC Technical Recommendations Applications Committee är ett

organ skapat av CEPT har för att utarbeta de standarder som ansvar som skall vara gemensamma för organisationens medlemmar såsom tvingande tekniska krav för anslutning terminaler till publika nät. av Dessa utarbetas av ETSI på uppdrag TRAC. Detta verksamav organs het har sin grund i ett s.k. Memorandum of Understanding från år 1985 och har sedermera kopplats samman med EGs terminaldirektiv från år 1986. År 1992 upphör detta direktiv att gälla och samtidigt avvecklas TRAC i enlighet med nämnda MoU. Med MoU från ett nytt år 1991 har ett nytt TRAC bildats ett från CEPT fristående som organ. Denna nya organisation skall rådgivande åt EG-kommissiovara nen och åt ETSI när det skall tas fram tekniskt underlag för bindande tekniska regler som utformas med hänvisning till EGs terminaldinya

rektiv se avsnitt 3.4.

Internationellt pågår standardiseringsarbete även inom bl.a. den internationella teleunionen ITU och dess CCITT och CCIR organ samt inom ramen för ISOIEC International Standardisation OrganisationIntemational Electrical Commission. Av betydelse inom området för Standardisering är EGs nyssnämnda terminaldirektiv 9l263EEC. Detta träder i kraft i november 1992. Direktivet ingår i EES-avtalet och blir därmed tillämpligt i Sverige fr.o.m. âr 1993. Medlemsstatemas grundläggande åtagande enligt direktivet är @ att till att det marknadsförs och används endast se sådan utrustning som uppfyller vissa i direktivet angivna krav, LIS att inte hindra att utrustning uppfyller kraven marknadsförs, omsätts som och används inom medlemsstatens omrâde. Systemet innebär i huvudsak att det överlämnas de europeiska standardiseringsorganen att utforma tekniska specifikationer och anta till de i direktivet angivna kraven harmoniserade standarder. Härefter ankommer det på medlemsstatema att sätta standardema i kraft och i övrigt anpassa sin lagstiftning och sina myndighetsfunktioner efter direktivets bestämmel-

ser. Senast i samband med en bolagisering Televerket bör myndigav hetsansvaret för Standardisering på teleomrâdet i sin helhet föras över till Telestyrelsen. Som nämnts fyller denna myndighet redan i ovan dag en viktig funktioni detta sammanhang. Telestyrelsen deltar i SIS- ITS arbete. Den utfärdar också föreskrifter bygger på olika som standarder. Internationellt inom ETSI bör Telestyrelsen - - representera Sverige i egenskap teleadministration. Det Televerket av ansvar som som en operatör bland flera har att delta i det pågående nationella och

199270 141

internationella standardiseringsarbetet, framför allt sådan standardisering som inte i första hand tekniskt regleringsunderlag, kan inte avser anses som en myndighetsfunktion och bör inte heller föras till Telestyrelsen. Verksamheten berör i första hand operatörer och tillverkare och kan handläggas inom ramen for NSO, dvs. för Sveriges del ITS, med bl.a. Televerket som medlem. Jag anser således att Televerket bör skiljas från sitt nuvarande myndighetsansvar för Standardisering på telekommunikationsområdet. Detta får anses som ett naturligt led i att skilja regulatörs- och operatörsfunktioner åt. Ansvaret för Standardisering bör ligga hos Telestyrelsen. Det får ankomma på Telestyrelsen att bedöma hur detta ansvar bör utövas i det nationella och internationella standardiseringssamarbetet.

7.1.5 Särskilt Telestyrelsens funktionsansvar för

om totalförsvarets telekommunikationer

I februari 1990 uppdrog regeringen Överbefälhavaren ÖB och

Överstyrelsen för civil beredskap ÖCB att överväga inriktningen

av en ökad samordning telekommunikationer inom totalförsvaret. av Uppdraget redovisades delvis i maj 1991 rapport avseende genom en ansvaret för och omfattningen av funktionen telekommunikationer inom totalförsvaret och därefter slutgiltigt den 28 augusti 1991. Regeringen har genom beslut den 28 november 1991 lämnat över underlaget till Telelagsutredningen. Behovet av telekommunikationer, inkl. radiokommunikationer, inom totalförsvaret är relaterat till förväntade förhållanden i kriser och i krig. För att klara uppgifterna under sådana förhållanden finns ett behov av kommunikationer för bl.a. administration, övningsändamål och incidentberedskap i fredstid. Av avgörande betydelse för klara att totalförsvarets behov år tillgängligheten till telekommunikationer och kommunikationernas funktionssäkerhet. I dag tillämpas ett planeringssystem innebär att varje funktion som som har behov av telekommunikationer i krigstid för att ansvarar behovet definieras och tillgodoses. Det är svårt att sammantaget uttrycka totalförsvarets sammanlagda krigstida krav på telekommunikationer. Kraven är olika mellan de olika funktionerna inom totalförsvaret och förändras snabbt med tiden. Behoven och tillgången varierar också geografiskt i landet.

Nuvarande funktionsansvar

I Televerkets övergripande ansvar för telekommunikationema i Sverige ligger att i såväl fred som krig leverera, sätta i drift och underhålla teleanordningar för totalförsvaret. Verket har ett sammanhållet systemansvar oavsett vilka företag som tillhandahåller de skilda

142 199270

delarna. I totalförsvarssammanhang omfattar funktionen telekommunikationer enbart de gemensamma resurser som tillhandahålls av Televerket. Enligt 10 § förordningen 1988348 med instruktion för Televerket skall Televerkets styrelse särskilt svara för att de krav beaktas som staten ställer på verksamheten med hänsyn till bl.a. totalförsvaret. I 41 § förordningen hänvisas till förordningen 1986294 om ledning och samordning inom totalñrsvarets civila del. Vidare anges att Televerket skall samråda med ÖB och övriga berörda totalförsvarsmyndigheter för att säkerställa att totalförsvarets krav beaktas i den fredstida verksamheten. Till detta kommer att Televerket enligt teleförordningen 1985765 har befogenhet att under beredskapstillstånd eller krig inskränka teletrafiken på det allmänna telenätet i den utsträckning som krävs för att tillgodose totalförsvarets behov 7 § andra stycket. Förordningen om ledning och samordning att Televerket är anger ansvarigt för funktionen telekommunikationer. I funktionsansvaret ingår att planera for verksamheten i kris och krig så att skilda totalförsvarsgrenars oundgängliga behov av telekommunikationer inom landet kan tillgodoses. Hänsyn till totalförsvarets behov tas generellt bl.a. genom att berörda myndigheter tillfälle att ta del Teleges av verkets utbyggnadsplaner i s.k. teleberedningar genomförs som årligen. Härvid ges möjlighet att påverka planerade utbyggnader så att totalförsvarets intressen tas till vara. I samband med utbyggnad och modernisering är det möjligt att vidta väsentliga säkerhetsåtgärder, d.v.s. att ta hänsyn till vilka krav beredskapen ställer i den som framtida utvecklingen. Totalförsvarets generella krav på funktionen har omsatts i mål för funktionen se prop. l99192lO2 271 ff, FöUl2 124. På tele- - s. s. kommunikationsområdet skall så långt som möjligt tillhandahållas de tjänster som finns i fred. Vissa system är särskilt angelägna för som totalförsvaret skall redan i fred ges en ökad robusthet. Vid krigsutbrott skall totalförsvarsviktiga kunders teletrafik kunna prioritet inom ett ges dygn. Dessa kunders teleanordningar skall kunna underhållas och repareras omedelbart. Om inte annat överenskommits gäller detta teleanordningar för vilka Televerket har ett motsvarande fredsåtagande. Telekommunikationer för ledning och operativ verksamhet skall säkerställas så att angelägen trafik kan återupptas senast åtta timmar efter ett totalavbrott. Televerket har i enlighet härmed nättjänster, radiotjänster att genom och övriga teletjänster och produkter erbjuda totalförsvaret helhetslösningar som möjliggör telekommunikation inom krigssam- hållet, skräddarsydda lösningar till skilda totalförsvarsfunktioner, överföringskapacitet i näten samt enstaka produkter och tjänster. -

199270 143

Fram till halvårsskiftet i år har även rundradiodistributionen omfattats av Televerkets ansvar. Den verksamheten utövas av Svensk Rundradio AB.

Något om organisation och verksamhet

Inom Televerket planeras verksamheten så att den i kriser och krig i stort sett skall kunna fortgå på samma sätt som i fred. För beredskapsplaneringen finns grundläggande föreskrifter och råd i huvudsak utfärdade. Beredskapsplanläggningen är genomförd för den viktigaste verksamheten. Det innebär att organisationsenhetema på skilda nivåer kan vidta successivt beredskapshöjande åtgärder, inta krigsorganisation och flytta viss verksamhet till särskild krigsuppehâllsplats. Televerket upprättar dessutom specifika och för totalförsvaret särskilt viktiga planer såsom exempelvis reservrutiner för ADB-system, krigsabonnentplan och planer för trañkbegränsning, planer för idriftsättning av teleanordningar för totalförsvaret, nyttjande av stationär och transportabel reservutrustning och spridning av krigsviktig telemateriel samt planer för undanförsel och förstoring av teleanläggningar.

Vissa andra telenät

Utöver det allmänna telenätet finns andra nät som utgör en resurs när det gäller totalförsvarets telekommunikationer. Dessa nät fungerar i vissa fall separat medan de i andra fall nyttjar kapacitet i det allmänna telenätet. Försvarets nät FTN är benämningen på det för försvarsmakten gemensamma landsomfattande tele- och radionätet. Det används främst för lednings- och vapensystem. Nätets geografiska täckning stämmer överens med anslutna stabers och förbands lokaliseringar. Försvarets telenät har ofta en kapacitetsmässig koncentration till områden där det allmänna telenätet är relativt svagt utbyggt. FTN består av egna transmissionsresurser kabel, radio och radiolänk, transmissionsresurser som samägs med eller hyrs av Televerket, nätförmedlingsresurser, anläggningar samt nätövervaknings- och nätdriftsystem. Utöver FTN upprättas speciella nät för olika förbands särskilda behov. Exempelvis finns mobila telesystem för större arméförband. Banverkets nät är landsomfattande. Kablar finns dels som egna, dels som gemensamma med Televerket. Radiolänk är uppbyggdi begränsad omfattning. Viss kapacitet disponeras även i kablar som är förlagda i banvallen innehas av Televerket. Banverkets rikstäckande men som telefoninät används för både tågdriñen och den administrativa verksamheten. Drift- eller trafikradion förmedlar samtal mellan Banverkets underhållspersonal och arbetsledning, underhållspersonal och tågledning samt mellan lokförare och tågledning. Förbindelser i

144 199270

Banverkets telenät används även för styrning anläggningar för den av elektriska tågtrafiken, för signalsäkerhetssystem och tågövervakning. Härutöver kan nämnas Svenska kraftnäts, polisens, Vägverkets, hälso- och sjukvårdens nät och civilförsvarets nät.

Telestyrelsen bör ta över myndighetsansvaret för totalförsvarets telekommunikationer

I den rapport från ÖB och ÖCB nämnts sägs som ovan att Televerket, oberoende av om verket bolagiseras, bör skiljas från sitt nuvarande funktionsansvar. Skälet härtill anges vara Televerkets konkurrenssituation med ett växande antal nätägare och operatörer. ÖB och ÖCB föreslår att STN, dvs. Telestyrelsen, blir funktionsansvarig numera ny myndighet. I rapporten sägs bl.a. följande. I den framtida funktionen telekommunikationer bör nåtägare och nätoperatörer ingå oavsett ägandeform. Den funktionsansvariga myndigheten skall samordna funktionens beredskapsförberedelser med de insatser görs inom funktioner som med egna telenät. Den funktionsansvariga myndigheten bör dessutom samordna totalförsvaret som kund. I funktionsansvaret bör också ligga att påverka såväl kunder som nätägare och nätoperatörer så att dessa tar beredskapshänsyn vid planering och installation telekommunikaav tionsutrustningar. Stor vikt mäste enligt rapporten fästas vid att den funktionsannya svariga myndigheten ges möjlighet att hålla hög kompetens inom både telekommunikation och totalförsvar. Det sägs fördel vara en om myndigheten i övrigt bedriver verksamhet är nära knuten till som branschen nationellt och internationellt. Om så är fallet anses myndigheten ha större möjlighet att följa utvecklingen och den blir även vad gäller beredskap en naturlig samtalspartner för nätoperatörer-

na. Enligt ÖB och ÖCB talar följande skäl för att funktionsansvaret tas över av STN Telestyrelsen. STN svarar redan i dag för anslutningsvillkor till det allmänna telenätet. STN kommer att ta över Televerkets myndighetsuppgifter såsom frekvensplanering, internationell verksamhet med anledning olika av telekonventioner, samtrafikvillkor och nummerplaner. STN följer redan i dag den internationella utvecklingen på tele- kommunikationsomrâdet inom olika standardiseringsorgan. Hänsyn till krigstida behov behöver tas av den svenska representationen i de internationella standardiseringsorganen. STN förväntas få i uppgift att bevaka statens regionalpolitiska och sociala ansvar gentemot nätägare och nätoperatörer, vilket är en verksamhet av samma karaktär som att tillgodose totalförsvarsintresse-

na.

199270 145

Jag har redan föreslagit att Telestyrelsen skall ha ett övergripande funktionsansvar för landets telesystem. Det är då enligt min mening lämpligt att det häri ingår att särskilt beakta totalförsvarets behov av

telekommunikationer. Jag delar således ÖBs och ÖCBs uppfattning

att Telestyrelsen bör ta över Televerkets funktionsansvar för telekommunikationerna inom totalförsvaret. Detta innebär att Telestyrelsen kommer att få till uppgift att samordna totalförsvarets telekommunikationer. I stället för Televerket bör således Telestyrelsen anges som funktionsansvarig myndighet i förordningen 1986294 ledning och om samordning inom totalförsvarets civila del. Jag vill i detta sammanhang framhålla följande. Televerket har under lång tid svarat för de telekommunikationer behövts inom som totalförsvaret. De uppgifter som det är fråga både administreras om och sköts praktiskt av Televerket. Samarbetet myndigheter emellan synes vara väl inarbetat såväl formellt informellt på central och som regional nivå. I mitt utredningsarbete har jag fått ett intryck av att man kanske inte har klart för sig vilka förändringar kan förväntas på som telekommunikationsområdet. Med bolagisering och eventuell en privatisering av Televerket i sikte och aktörer etablerar sig på nya som telemarknaden måste olika uppgifter lösas utifrån andra förutsättningar och på annat sätt än i dag. Förändringarna gör att det behövs i en grunden ny planering som måste ske från utgångspunkter. nya Avgörande och grundläggande är härvid precisering totalförsvaen av rets behov. I princip är det först därefter det kan ske praktisk som en planering av hur uppgifterna skall lösas. De praktiska frågorna är i sig omfattande och kräver särskilda överväganden och åtgärder. Jag återkommer i det följande till ett dessa. Vad i första hand par av som

krävs är emellertid ett samlat över totalförsvarets behov

grepp av telekommunikationer. För att nå dit behöver på grundval analys - av en av detta behov i linje med det sagda översyn över- - ovan en av gripande frågor och praktiska detaljfrågor inledas. Även behovet av organisatoriska förändringar bör över. Som funktionsansvarig ses myndighet för totalförsvarets telekommunikationer skulle Telestyrelsen kunna initiera denna översyn, som bör påbörjas utan dröjsmål och rent praktiskt i inledningsskedet handhas ÖB och ÖCB. Samråd av med Telestyrelsen bör ske. I översynsarbetet bör beaktas de befogenheter

som förslaget till telelag innehåller i fråga om möjligheten att meddela

generella föreskrifter och tillståndsvillkor betydelse för totalförsvaav rets telekommunikationer.

146 199270

7. 1.6 Särskilda författningsbestämmelser m. m. av betydelse

i totalförsvarssammanhang

Normgivningsbemyndiganden och föreskrifter m.m. avseende inskränkning av teletrafiken

Under beredskapstillstånd eller krig får Televerket enligt 7 § andra stycket teleförordningen 1985765 inskränka teletrafiken på det allmänna nätet i den utsträckning krävs för att tillgodose totalförsom svarets behov. Televerket har beslutat föreskrifter och allmänna råd bl.a. vilken prioritering av teleabonnemang som skall ske under om beredskapstillstånd och i krig TVTFS 198712. Dessutom finns föreskrifter och allmänna råd upprättande av civila krigstelekataloom Sistnämnda föreskrifter och allmänna råd, som är hemliga, ger. grundas ursprungligen på ett bemyndigande från Kungl. Majzt den 4 november 1960. Televerket har tidigare utfärdat föreskrifter som reglerar villkoren för att använda det allmänna telenätet vid sambandsutbildning eller övning i fred TFS serie B23. Dessa har numera ersatts av Handbok HATN-A D rubricerad Totalförsvarets nyttjande av allmänna telenätet. Televerket medverkar i dessa sammanhang genom upplåtelse av delar det allmänna telenätet, uppkoppling av förberedda eller tillfälligt av anordnade förbindelser och biträde vid planering och genomförande av utbildningövning. För totalförsvarets behov av radiokommunikationer, t.ex. mobila teletjänster, sker prioritering genom tillämpning av förordningen en 1980 140 användning radiosändare under krig m.m. Tillämpom av ningen innebär att endast statliga och kommunala myndigheter samt krigsviktiga företag får nyttja radiosändare i krig. I förordningen 1978561 förberedelser för krigsanskaffning har angetts att om uttagning av radioanläggningar skall ske på grundval av bl.a. uppgifter hos Televerket om radioanläggningar 32 §. Enligt 44 § förordningen har Televerket vidare haft att meddela verkställighetsföreskrifter i fråga uttagning av radioanläggningar. Från halvårsskiftet i år har dessa om uppgifter tagits över av Telestyrelsen. Den föreskriftsmakt som tillagts Televerket torde kunna hänföras till området för myndighetsutövning. Föreskrifterna, som vid tillämpning kan ha stor betydelse för enskilda, får anses som en del av Televerkets myndighetsutövande funktion. Under beredskapstillstånd eller i krig kan de åtgärder som Televerket i dag har befogenhet att vidta få direkt betydelse för enskilda. Det gäller t.ex. så till vida att möjligheterna till telekommunikation

begränsas för dem vilkas teleabonnemang inte prioriteras. Åtgärderna

och effekterna av dessa inverkar på enskildas förhållanden på sådant sätt att det även i detta hänseende kan sägas vara fråga om myndighetsutövning.

199270 147

Telestyrelsen bör ta över ansvaret i de hänseenden nämnts som nyss och detta inte redan skett. Ett nytt bemyndigande bör ges myndigheten. Vidare bör myndighetsföreskriftema, i enlighet med vad som påpekats ovan, ses över och i vissa hänseenden kompletteras. Denna översyn, bör ske i samråd med i första hand ÖB och ÖCB, bör inledas som snarast. Telestyrelsen bör i detta arbete planera för att flera operatörer vid sidan av Televerket som bolag kommer att få totalför- - svarsuppgifter. Såvitt avser frågan om ett förändrat för föreskrifterna och de ansvar allmänna råden om krigstelekataloger för civila myndigheter har jag erfarit att Televerket i särskild ordning har aktualiserat denna fråga hos regeringen och att den för närvarande övervägs inom regeringskansliet. För egen del vill jag framhålla att samordningsskäl kan tala för att Telestyrelsen som funktionsansvarig myndighet ett Övergripande ges ansvar även om underlaget tas fram och bearbetas av försvarsmyndigheterna.

Uppskov för Värnpliktig enligt uppskovskungörelsen

Enligt uppskovskungörelsen 1973939 kan värnpliktiga undantas från skyldigheten att tjänstgöra vid försvarsmakten under beredskapstillstånd och krig för att i stället tjänstgöra i exempelvis Televerket. Beslut om uppskov beträffande sådan tjänstgöring fattas berörd av myndighet efter medgivande av truppregistreringsmyndigheten. I dag är Televerket uppskovsmyndighet enbart för värnpliktiga som är anställda i verket. För vissa bolag i Televerkskoncernen, är som s.k. K-företag, fattas beslut om uppskov länsstyrelse. Televerkets av beslut om uppskov får anses innefatta myndighetsutövning. Telestyrelsen föreslås få såväl det övergripande funktionsansvaret för telesystemet som ett särskilt för funktionen totalförsvaansvar av rets telekommunikationer. Myndigheten skall inom för detta ramen ansvar vara det organ som har den bästa överblicken över personalbehovet för fungerande telekommunikationer inom totalförsvaret oavsett vilken operatör som tillhandahåller kommunikationsresurserna. Jag anser därför att Telestyrelsen bör ta över den beslutanderätt gällande uppskov som i dag ligger hos Televerket. Praktiska skäl talar för att denna uppgift utövas Telestyrelsen i av första hand i formellt hänseende. Administrativa rutiner för effektiv en och därmed resurssnål hantering behöver tas fram. Detta är uppgift en för Telestyrelsen att överväga i samråd med övriga berörda myndigheter.

Undanförsel och förstöring av teleanläggning

I kungörelsen 1970646 om undanförsel och förstöring av teleanläggning anges att Televerket har ansvaret för planläggning av undanförsel av bl.a. enskild tillhörig telekommunikationsanläggning.

148 199270

Beslut om undanförsel och förstöring av teleanläggning samt föreskrifter i vissa hänseenden meddelas av Televerket. Ansvaret för genomförandet av beslutad förstöring åvilar Televerket. I detta sammanhang bör nämnas att det inom Försvarsdepartementet har utarbetats ett förslag till ny reglering om undanförsel och förstöring se DS 199227. Förslag läggs här fram om en samlad reglering dessa frågor. ÖCB föreslås få övergripande av ett ansvar inom området avseende bl.a. samordning av planlåggningen. Ansvaret för den direkta planläggningen avses dock läggas på de myndigheter som har ett funktionsansvar enligt förordningen 1986294 om ledning och samordning inom totalförsvarets civila del. Beslut om undanförsel och förstöring föreslås såvitt nu är i fråga fattas av civilbefál- - havarna. Berörda myndigheter skall, om möjligt, höras innan beslut fattas. Enligt de uppgifter som jag har inhämtat är det inte säkert att den föreslagna regleringen kan träda i kraft vid kommande årsskifte. Om så inte blir fallet bör övergångsvis behövliga ändringar göras i kungörelsen om undanförsel och förstöring av teleanläggning. Det är då naturligt att Telestyrelsen tar över Televerkets roll enligt den författningen och att ansvaret för att genomföra beslutad förstöring åläggs den som driver televerksamhet enligt telelagen.

Särskilt om personalkontroll

Enligt förordningen 1975608 om krav på svenskt medborgarskap för tillträde till vissa statliga tjänster jämförd med personalkontrollkungörelsen 1969446 får Televerket i vissa fall företa personalkontroll. Vid samråd med ÖB och ÖCB har anförts att det är nödvändigt att Televerkets personal kan kontrolleras även efter en bolagisering av verket, eftersom de fortsättningsvis förutsätts komma i kontakt med sekretessbelagda uppgifter rörande totalförsvaret. Att notera här är att frågan om personalkontroll för närvarande bereds inom regeringskansliet med anledning SÄPO-kommitténs förslag till lag av om personalkontroll, se SOU 199051. Ett behov av att företa personalkontroll finns i dag hos Televerket.

Min bedömning är att behovet kommer att kvarstå. Övergângsvis

kommer det att omfatta personal med vissa befattningar inom det bolagiserade Televerket. Behovet kommer dock att finnas även hos andra teleoperatörer. I personalkontrollkungörelsen finns en uppräkning av de myndigheter och företag som får företa personalkontroll. Möjligt är således att ha kvar kontrollbefogenheten hos det bolagiserade Televerket att företaget i förteckningen. I enlighet med SÄPOgenom ange kommitténs lagförslag kommer de företag eller andra enskilda organ som skall ha rätt att företa personalkontroll att kunna tas upp i de verkställighetsföreskrifter som regeringen kan utfärda. Jag har erfarit att interimistiska åtgärder övervägs i avvaktan på att den föreslagna

199270 149

lagstiftningen träder i kraft. Tanken är att staten med företag där sådana uppgifter förekommer skall hållas hemliga med hänsyn till som rikets säkerhet skall sluta avtal skydd för uppgifterna. Härigenom om skall personalkontroll kunna företas i fråga anställda och uppdragsom tagare hos sådana företag. Det ligger nära till hands att anta att Telestyrelsen som företrädare för staten kan bli avtalsslutande part gentemot företagen och att myndigheten får sköta förfarandet, dvs. att begära registeruppgifter på grundval underlag från företagen och av att förmedla resultaten till dessa. Den utveckling som är på gång på telemarknaden med aktörer nya som etablerar sig kommer, nämnts att skapa behov som ovan, av personalkontroll hos olika företag. Mot bakgrund härav jag för anser egen del att det är mindre lämpligt att befogenheten besluta att om personalkontroll läggs hos olika I stället bör rätten att besluta organ. om sådan kontroll på teleområdet tilläggas Telestyrelsen. Kontrollbefogenheten bör omfatta personal hos eller den kan komma som att anställas av ett privaträttsligt subjekt driver televerksamhet enligt som telelagen. Vilka befattningar skall kontrolleras bör övervägas som av Telestyrelsen i samarbete med ÖB och ÖCB berört företag. Den samt föreslagna regleringen bör tas in i personalkontrollkungörelsen i avvaktan på att den lag personalkontroll övervägs träder i om som kraft. De synpunkter jag har lämnar här bör möjligt beaktas som om i det lagstiftningsärendet. I fråga bl.a. personal hos ett företag om som driver televerksamhet enligt telelagen bör således personalkontroll företas beträffande skyddsklassade befattningar. När ett sådant organ har att företa personalkontroll, bör frågan underställas Telestyrelsen för beslut. Naturligtvis kan, nämnts alternativ till som ovan, som ett denna lösning övervägas att avtal övergângsvis reglera genom kontrollfrägan.

7.2 Ansvaret för

forskning och utveckling på

telekommunikationsområdet

7.2.1 Nuvarande för

ansvar forskning och utveckling inom

området för telekommunikationer

Sektoransvaret för forskning inom olika områden har behandlats bl.a. i regeringens proposition 198182 106 forskning. I denna konstateom ras att resp. departement inom regeringskansliet för forskningen svarar inom sin sektor. I propositionen förordas utveckling verksamhet en av med utvärdering av forskning inom forskningsråd och sektororgan jfr UbU 19818237. I regeringens proposition vissa telefrågor prop. 1984852158 om sägs att i Televerkets övergripande för telekommunikationema ansvar innefattas att Televerket skall initiera, finansiera och självt driva forsknings- och utvecklingsarbete inom telekommunikationsområdet

l50 199270

prop. 9. I propositionen föreslås att Televerket bör ha ett sådant s. sektoransvar för forskningen som riksdagen beslutat om prop. 198182l06, UbU 37, rskr. 397 och sägs bl.a. följande. Televerket bör ha ett för och medverka till att det inom landet bedrivs en ansvar sådan forskning och utveckling att Sverige kan behålla sin framträdande ställning inom telekommunikationsområdet. Det gäller både i fråga vårt eget telekommunikationssystem och i fråga om svensk om teleindustri, hittills varit framgångsrik på internationella marknasom det goda samarbetet med Televerket. Även der mycket tack vare forskning och utveckling som ligger utanför Televerkets affärsverksamhet skall därför omfattas verkets inom telekommunikaav ansvar tionssektorn. Forskningen och utvecklingen bör kunna äga rum både inom Televerket och på uppdrag av verket inom universitet och - högskolor. I första hand bör tillämpad forskning bedrivas inom verkets och grundforskning vid universitet och högskolor. I anslutning till ram detta forsknings- och utvecklingsarbete bör exempelvis de handikappades intressen beaktas samt beredskapshänsyn tas i den mån totalförsvarets intressen berörs. Såsom sektoransvarig myndighet bör Televerket spridning resultaten av forsknings- och utvecklingsanstrângge ningarna. samlad strategi på telekommunikationsomrâdet inbegrips I en att Televerket har ett sektoransvar för forskning inom detta område prop. s. 9 f. Sedan halvårsskiftet 1989 har Transportforskningsberedningen TFB för att administrera systeminriktad forskning och ansvar utveckling inom området för bl.a. telekommunikationer. Frågan behandlades i budgetpropositionen 1989 prop. 198889l00 bil. 8 s. 182. Där anfördes följande. Utvecklingen inom informationsteknologin och telekommunikationsområdet har stor betydelse för samhället och inte minst för transportsektorn. För närvarande pågår diskussioner om initiering av ny framtidsinriktad forskning med inriktning mot post- och telesektorerna. Studierna syftar bl.a. till breddad, långsiktig kunskapsuppbyggnad om samhällseffekterna av alternativa utvecklingsscenarier på dessa områden. TFB är ett i förhållande till affärsverken obundet forskningsstödjande därför enligt min mening är lämpligt att adminiorgan som strera FoU-projekt med denna inriktning. Enligt vad jag har erfarit kommer beredningen under budgetåret 198990 att inleda sådan verksamhet. Jag förutsätter att denna FoU- verksamhet kan finansieras med medel dels från TFBs anslag, dels från post- och televerken. I trafikutskottets betänkande 19899026 noterades att TFB hållit seminarier inom området for systeminriktad FoU beträffande post- och telekommunikationer. Vidare angavs att förstudier pågick inom ett projekt kallat Tele- och postsystemens dynamik samt att TFB bedrev denna typ av forskning i samarbete med post- och televerken. Närings- och teknikutvecklingsverket NUTEK har till uppgift att främja näringslivets tillväxt och förnyelse, bl.a. genom att stödja teknisk forskning och utveckling, ta vara på innovationer och under-

199270 151

lätta nyföretagande samt verka för en effektiv, miljövänlig och säker tillförsel och användning av energi. NUTEKs insats inom området för forskning kring kommunikationer och informationsteknologi uppgick till närmare 400 miljoner kronor för budgetåret 199091. I regeringens näringspolitiska proposition prop. 19909187 har föreslagits att Televerket medges att bilda ett centralt FoU-bolag. Detta bolag skall initiera, finansiera och självt driva forsknings- och utvecklingsarbete inom telekommunikationsområdet. Televerket satsar enligt propositionen för närvarande över en miljard kronor per år på forskning och utveckling för att utveckla och underhålla telenätet och teletjänstema. Detta motsvarar ungefär 3,5 procent av koncernens omsättning. Större delen, ca 80 procent, av satsningen är hänförlig till utveckling. Satsningen görs inom ramen för såväl internationellt som nationellt samarbete prop. s. 150, TU28 s. 22 f.

7.2.2 Innehållet i det ansvar för forskning och utveckling

som Televerket utövar

Huvuddragen i ansvaret för forskning och utveckling inom området för telekommunikationer har angetts i den ovan nämnda propositionen om vissa telefrågor prop 198485158. - Enligt Televerket är huvudsyftet med verkets forskning och utvecklingsverksamhet att ta fram och pröva moduler, tekniker och metoder som kan ligga till grund för nya telekommunikationstjänster. Ett annat syfte är enligt verket att bidra till utveckling och underhåll av telenätet. Televerket har lämnat följande exempel på hur forskningsansvaret har utövats på det nationella planet. I ansvaret har ingått att föreslå nya professurer, bidra till att ta fram program för institutionerna, föreslå ny inriktning hos äldre professurer och bidra till att få fram nya program, lämna synpunkter på innehållet i utbildningen vid institutioner delta i linjenämnder, i förekommande fall föreslå strukturella förändringar forskningen, - av vara diskussionspartner till professorer och doktorander avseende projektinriktningar, delta i olika styr- och referensgrupper för forskningen, t.ex. - NUTEKs styrgrupp för mikroelektronik och Signalbehandling, i förekommande fall agera som opponent, medlem betygsnämnd, - av sakkunnig och liknande, ingå i styrelsen för Stiftelsen Svensk Optikforskning, Institutet för - Optisk Forskning, Institutet för Mikroelektronik, Swedish Institute Computer Science m.fl. samt att bistå universitet, högskolor och institut med medel för att genomföra forskningen. Nationellt samarbetar Televerket med universitet, högskolor och branschorgan i program såsom exempelvis IT4, det nationella

152 199270

informationsteknologiprogrammet, Demotel-projektet, syftar till som att stödja och demonstrera teleteknikens användning inom nya områden, och ITYP-projektet avseende informationsteknik inom tjänsteproduktion som syftar till att utveckla yrkesskicklighet och produktivitet. Internationellt kan nämnas att Televerket deltar i olika samarbetsprojekt såsom exempelvis RACE Research and Development in Advanced Communications - Technologies in Europe ett projekt som syftar till att skapa ett europeiskt bredbandsnät och därmed tillhörande tjänster ESPRIT European Strategic Programme for Research in Information - Technology som avser det europeiska informationsteknologiprogram-

met PROMETHEUS och DRIVE Dedicated Road Infrastructure for - Vehicle safety in Europe projekt som skall öka säkerheten och förbättra miljön i vägtrafiken COST European Cooperation in the field of Scientific and Technical - Research ett europeiskt samarbete inom olika områden såsom radiokommunikation och fiberoptisk kommunikation

7.2.3 Det framtida sektoransvaret för forskning och

utveckling beträffande telekommunikationer

Behovet av forskning inom området för telekommunikationer har framhållits i olika sammanhang. Särskilt har påpekats vikten av samhällsinriktad forskning och utveckling beträffande telekommunikationer. Det torde råda enighet att betydelsen telekommunikatioom av ner för samhällets funktion i olika hänseenden motiverar ett statligt ansvar för forskningen inom denna sektor. Det är min uppfattning att detta ansvar inte bör ligga hos ett privaträttsligt subjekt bedriver som konkurrensutsatt verksamhet. Senast i samband med bolagiseringen av Televerket bör således sektoransvaret för forskning inom telekommunikationsområdet skiljas från verket. I augusti 1991 tillkallade regeringen särskild utredare för att en beskriva resursanvändningen inom den statliga forskningen inom transportsektorn och ge förslag till framtida struktur, inriktning och en målsättning Transportforskningsutredningen, TFU, K 199106, dir. 199191. En särskild uppgift för TFU, sträcker sig utanför som transportsektorn, är att redovisa effekterna för forskningens del den av pågående utvecklingen verksamhetsformer för affärsverken mot nya inom Kommunikationsdepartementets område. Vid behov skall utredningen enligt direktiven belysa en alternativ ansvarsfördelning för forskning och utveckling. TFU har i maj 1992 avgett betänkandet SOU 199255 Råd för forskning om transporter och kommunikationer. Utredningen föreslår såvitt nu är i fråga att Televerkets nuvarande sektorforskningsansvar bör delas upp mellan TFB och NUTEK. Det bör enligt utredningen ske

199270 153

så att TFB ges ansvaret för övergripande kommunikationspolitiskt inriktad forskning om telekommunikationer, avseende bl.a. teleanvändning och teleekonomi, och NUTEK ansvaret för övergripande ges forskning med industripolitisk inriktning inom samma område s. 144 samt 155 ff. Beträffande finansieringen av forskningen TFU att anser en lösning med avgifter inom teleomrâdet bör övervägas i första hand och hänvisar i denna del till att tillkommande arbetsuppgifter av myndighetskaraktär enligt årets budgetproposition förutsätts kunna finansieras på det sättet. Kostnaderna för nämnda forskning uppskattas av utredningen till drygt 20 miljoner kronor s. 157 f. För egen del gör jag i frågan om vilka bör ta över organ som forskningsansvaret inte någon bedömning än den TFU har annan som gjort. Jag är således av den uppfattningen att sektoransvaret för forskning bör föras över till TFB och NUTEK. Beträffande finansieringen av den sektorforskning som staten skall för bör följande svara beaktas. Som jag ser det kan forskningsfrågoma knappast jämställas med sådana uppgifter av myndighetskaraktär i dag eller som annars vanligtvis avgiftsfinansieras. Även det i princip torde möjligt om vara att finansiera sektorforskningen avgifter läggs på dem genom som som driver televerksamhet och andra som år verksamma inom telesektorn, är jag inte övertygad att den lösningen bör väljas i första hand. om Som jag ser det kommer det från näringslivets sida, inkl. det bolagiserade Televerket, att finnas ett starkt intresse att ta del i forskningen av inom telesektorn. I första hand kommer det att ske i form finansav iering av forskningen. Vad som härutöver behöver initieras, administreras och drivas i forskningshänseende fâr för närvarande anses oklart. Telekommunikationema har under den senaste 20-årsperioden internationellt bidragit till stora förändringar inom all samhällsutveckling. Genom utvecklingen distribuerad dataanvändning inom all av administration kan en mer effektiv fördelning och samordning av tjänster, produktion och varudistribution ske. Detta kan i sin tur få stor inverkan på regional utveckling, tätortsutbyggnad, lokalisering av verksamheter och utbyggnad av infrastruktur. Inom väg-, jämvägs-, sjöfarts- och luftfartsområdena torde forskningsarbeten informaom tions- och kommunikationsteknikens utveckling utgöra ett väsentligt bidrag för att effektivisera alla transport- och trafiktjänster. Det kan inte uteslutas att övergripande långsiktig samhällsekonomisk forskning inom teleomrâdet kan behöva vidgas. Man kan i så fall förutsätta att detta kommer att kräva att tvärvetenskapliga insatser kan utvecklas och stärkas. Inte minst mot bakgrund de förändrade av marknads- och konkurrensförhållandena kan det angeläget att anses samhället tar på sig rollen som beställare av forskning- och utveckling inom bl.a. pris- och konkurrensområdena. Andra områden kan som påverkas av telekommunikationemas vidgade användning är regionaloch fördelningspolitiken. Samhällets servicestruktur och scenarioforsk-

154 199270

ning om telekommunikationemas inverkan på transportmarknaden är andra frågor som kan lämpa sig för tillämpad forskning och utveckling. Det är inte utan att det kan vara förenat med svårigheter att sätta gränserna för vad som kan anses som samhällsmotiverad forskning och utveckling. En bland flera avgränsningsfrågor är att avgöra vad som skall betecknas som forskning och utveckling inom telekommunikationsområdet resp. vad som mera kan sågas utgöra exempelvis sådan produktutveckling är normalt förbunden med affärsdrivande som verksamhet inom området. Som jag ser det torde ingående överväganden krävas för att definiera vad som bör ingå i ett statligt forskningsansvar, både i fråga om inriktning och omfattning. Ett behov finns av en heltäckande genomgång som särskilt riktas in på den framtida forskningen inom detta område. Det här anser jag vara en uppgift som TFB och NUTEK bör ta sig an och som bl.a. bör innefatta att klarlägga intresset från näringslivet att delta i den teleforskning som genomgången visar bör omfattas av ett statligt ansvar. Först därefter är det möjligt att närmare ta ställning till resursbehovet för den forskning som staten skall ansvara för och till finansieringsfrågan. Innan en sådan genomgång gjorts kan jag inte förorda att avgifter för forskningsändamål belastar ,operatörer och som en följd därav användarna på teleområdet. I sammanhanget bör också tas i beaktande att medelsbehovet för samhällsinriktad forskning i vart fall på ett års sikt torde vara begränsat. Jag utgår nämligen, som par nyss angetts, från att exempelvis Televerkets nuvarande engagemang i stort sett kommer att fortgå och vill avslutningsvis också sätta i fråga om inte den forskning som kommer att drivas i sådan ordning kan komma att i stort sett täcka även den samhällsmotiverade forskningen. Beaktas bör vidare att inriktningen av forskningsinsatsema i vart fall i viss mån torde kunna styras genom ett aktivt agerande från de forskningsansvariga myndigheterna. Det resursbehov som finns i dag och som kan förutses under den närmaste tiden bör kunna täckas genom en omdisponering av forskningsanslaget jfr SOU 199255 s. xv, s. 51 ffoch s. 208 fi.

7.3 Ansvaret för nummerplaner m.m.

Nummerplanering och fördelning av nummerresurser m.m. handhas i dag i alla led av Televerket. Dessa frågor kan ha stor betydelse från konkurrenssynpunkt. Det finns bl.a. därför skäl att ansvaret för dem utövas av ett organ som inte samtidigt som operatör deltar i konkurrensen på telemarknaden. Till detta kommer betydelsen av en övergripande samordning av frågor om nummerplaner med inriktning mot effektiva telekommunikationer såväl nationellt som internationellt. Inte heller detta kan anses som en uppgift som bör skötas av Televerket

199270 155

som teleoperatör utan får snarare betraktas som en myndighetsfunktion. Det är således min mening att ansvaret för nummerplaneringen bör skiljas från Televerket och skötas av Telestyrelsen. I Telestyrelsens ansvar bör ingå att svara för nummerplanens struktur, landsnummer, accesskoder till nät, gemensamma tjänster t.ex. nödnummer och internationell samordning. Med hänsyn till hur den nuvarande nummerplanen är uppbyggd bör Telestyrelsen också kunna ingripa med avseende på fördelningen av nummerresurser, men först i situationer då teleoperatörerna inte kan komma överens. Myndigheten bör däremot inte ha del i tilldelning av abonnentnummer eller numrering av access till operatörens egna tjänster. Det sagda innebär att det Övergripande ansvaret för nummerplaner bör finnas hos Telestyrelsen, vilket ligger väl i linje med uppgiften att vara funktionsansvarig myndighet för telesystemet jfr avsnitt 7. l. Jag går i avsnitt 14 närmare in på Telestyrelsens uppgifter i detta sammanhang och ger där även en allmän bakgrund om nummerplanering m.m.

7.4 företräda

Uppgiften att Sverige i det internationella samarbetet pâ telekommunika-

tionsomrädet

7.4.1 Allmänt om internationella åtaganden m.m.

De grundläggande bestämmelserna om traktaträtten finns i 10 kap. RF. Huvudregeln är att en överenskommelse med annan stat eller mellanfolklig organisation ingås av regeringen 1 §. I vissa fall måste riksdagen godkänna en bindande överenskommelse 2 §. Ett sådant godkännande måste ske dels om överenskommelsen förutsätter att lag ändras eller upphävs eller att ny lag stiftas, dels om den i Övrigt gäller ett ämne i vilket riksdagen skall besluta 2 § första stycket. Detsamma gäller om överenskommelsen är av större vikt 2 § andra stycket. Dessa bestämmelser hindrar inte regeringen från att ingå preliminära överenskommelser, som blir bindande först sedan riksdagen godkänt

ratificerat överenskommelsema.

Regeringen får uppdra en förvaltningsmyndighet att ingå internationella överenskommelser i frågor som inte kräver riksdagens eller utrikesnämndens medverkan 3 §. Enligt RF krävs uttrycklig en delegation i dessa fall. En förvaltningsmyndighet kan i sådant fall sluta överenskommelser även med en främmande stats regering eller med något av statens ministerier, vilket har betydelse i de fall motsvarande förvaltningsuppgifter där handläggs ett sådant av organ. För att ett internationellt åtagande skall gälla även den för vilken svensk rätt gäller måste åtagandet införlivas i svensk rätt. Ett internationellt åtagande som sådant är nämligen inte bindande. Vid

156 199270

införlivandet i svensk rätt kan två olika metoder användas. Antingen kan överenskommelsens bestämmelser införlivas genom s.k. transformation eller så kan införlivande ske genom s.k. inkorporation. Att företräda och binda Sverige som stat i det internationella samarbetet torde i allmänhet anses som en s.k. regulatörsfunktion. I vissa fall däremot avser de överenskommelser som ingås enbart operatörsuppgifter. Inslaget av myndighetsutövning i signatârsrollen torde i vart fall i visst hänseende bli beroende av avsikten med och innehållet i de internationella överenskommelsema. Affärsmässigt betingade överenskommelser, som kan ses som en del av en operatörsfunktion, faller då utanför området för myndighetsutövning. Internationellt regleringssamarbete och överenskommelser i syfte att åstadkomma exempelvis bindande enhetliga tekniska standarder skulle däremot kunna betraktas på annat sätt. I direktiven för mitt utredningsuppdrag sågs under rubriken myndighetsutövning att Televerkets roll som signatär under alla förhållanden, dvs. oavsett om uppgiften kan sägas innefatta myndighetsutövning, bör föras över till någon annan myndighet. Såvitt avser frågan om vilken myndighet som skall ta över de uppgifter som skall skiljas från Televerket anser jag det naturligt att Telestyrelsen träder in i Televerkets ställe. Att generellt föra över signatärsrollen till Telestyrelsen skulle kunna betyda bl.a. att ansvaret för ingångna överenskommelser på telekommunikationsområdet flyttas från Televerket och att Telestyrelsen fick ersätta Televerket i varje internationellt forum. Alla de överenskommelser som Televerket har ingått och allt det internationella samarbete som verket deltar i kan emellertid inte behandlas på ett och samma sätt. Eftersom Telestyrelsen inte skall agera som operatör utan ha rollen av en regleringsmyndighet, år det nödvändigt att skilja mellan olika slags internationella överenskommelser på sätt som angetts ovan. De överenskommelser som har slutits och det samarbete som har sin grund i affärsmässiga överväganden mellan operatörer bör därför inte fullföljas av Telestyrelsen. I samband med bolagiseringen av Televerket får övervägas hur sådana överenskommelser skall behandlas.

7.4.2 Internationella överenskommelser på tele-

kommunikationsområdet

Enligt 2 § förordningen med instruktion för Televerket bemyndigas verket att träffa de avtal med utländska teleförvaltningar, trafikföretag och organisationer som behövs för teleförbindelsema. Frågor om sådana avtal av större betydelse skall dock lämnas över till regeringens prövning.

199270 157

I allmänhet har de internationella överenskommelser ingåtts sin som grund i detta bemyndigande. I vissa fall har dock Televerket fått särskilda bemyndiganden.

Överenskommelser med EG

Mellan Sverige och EG har slutits ett ramavtal för forskningssamarbete. Detta har öppnat vägen för samarbete på projektnivâ inom EGs ramprogram på bl.a. tele- och informationsteknologiområdet. Televerket har tecknat ett stort antal projektavtal inom RACE Research and Development in Advanced Communications Technologies in Europe ett projekt som syftar till att skapa ett europeiskt bredbandsnät och därmed tillhörande tjänster, ESPRIT European Strategic Programme for Research in Information Technology som avser det europeiska informationsteknologiprogrammet och DRIVE Dedicated Road Infrastructure for Vehicle safety in Europe avseende transportområdet. Sverige deltar också i COST European Cooperation in the field of Scientific and Technical Research som omfattar i stort sett alla länder i EG och EFTA. Inom COST har ett antal överenskommelser träffats om multilateralt forskningssamarbete, bl.a. på teleomrâdet. Dessa har alla karaktären av s.k. Memorandum of Understanding MoU vilka formellt har godkänts på regeringsnivå. Ansvaret för genomförandet av de flesta teleanknutna projekten vilar på Televerket. Ansvaret för dessa projekt bör i princip behandlas i enlighet med vad föresom slagits beträffande forskningsansvaret i övrigt på telekommunikationsomrâdet se avsnitt 7.2.3. Det bör således delas TFB och NUTEK - av i enlighet med där angivna principer.

International Telecommunications Convention ITC

Sverige är medlem av Internationella Teleunionen ITU. ITU har sitt ursprung i dels the International Telegraph Union historia går vars tillbaka till år 1865, dels den organisation skapades år 1906 som genom the Radiotelegraph Convention. Organisationerna gick samman år 1932. Sverige har tillträtt ITU-konventionen International Telecommuni-

cations Convention, ITC efter regeringsbeslut år 1985 se SÖ

198566. Till konventionen hör tvâ s.k. administrativa reglementen. Dessa reglerar ITUs standardiserings- och regleringsverksamhet på tele- och radioomrâdena. I detta arbete deltar Televerket jämte andra intressenter. För svensk del Televerket för godkännandet ansvarar av de rekommendationer som blir resultatet arbetet. Rekommendatioav nerna är inte formellt bindande men följs i stor utsträckning av teleförvaltningar och industri. Flera hundra rekommendationer har publicerats av ITU.

158 199270

Den senaste revisionen av ITC ägde rum i Nairobi år 1982. Konventionen kommer att ersättas av Nice-överenskommelsen som undertecknades år 1989. Sverige har ännu inte ratificerat denna konvention. Teleunionen skall enligt konventionen upprätthålla och utvidga det internationella samarbetet mellan medlemmarna för förbättring och rationellt bruk varje slag av telekommunikationer samt befrämja och av erbjuda utvecklingsländerna tekniskt bistånd inom televäsendet. Vidare skall ändamålet vara att främja utvecklingen av tekniska hjälpmedel och den mest effektiva användningen av dem i syfte att höja televäsendets prestationer, öka dess användbarhet och göra dess tjänster tillgängliga för allmänheten i största möjliga omfattning samt att samordna nationernas strävanden i dessa syften. För dessa ändamål skall unionen bl.a. fördela frekvensspektrumet och registrera tilldelade frekvenser så att menliga störningar mellan radiostationer i olika länder kan undvikas samt samordna strävandena i avsikt att eliminera menliga störningar mellan radiostationer i olika länder och förbättra användningen av radiofrekvensspektrumet. Det finns ett antal organ inom unionen. Det främsta är sändebudskonferensen Plenipotentiary Conference. Denna sammankallas vart femte eller vart sjätte år. Vid en sådan konferens kan konventionens huvudtext revideras. Härutöver förekommer s.k. administrativa konferenser, antingen för hela världen eller begränsade till en region. De behandlar specifika frågor om telekommunikationer W ATTC och frekvenser WARC. Vid konferenserna görs förändringar i konventionens administrativa reglementen. Vid varje sändebudskonferens väljs ett administrativt råd Administrative Council. Unionens permanenta organ är generalsekretariatet, den internationella frekvensregistreringsbyrån IFRB, den internationella konsultativa kommittén för telegraf och telefon CCITT och den internationella konsultativa kommittén för radio CCIR. Inom CCITT och CCIR bedrivs arbete med att studera och ge ut rekommendationer avseende tekniska och operationella frågor. En del av de rekommendationer som utarbetas ligger till grund för de standarder tas fram av regionala standardisom seringsorgan. Formema för det arbete som bedrivs inom CCITT och CCIR ses för närvarande över. Enligt artikel 44 i ITU-konventionen är Sverige förpliktat att uppfylla konventionens bestämmelser i fråga om sin egen internationeltelekommunikationsverksamhet eller när det gäller sådan verksamhet kan åstadkomma harmful interference för andra länders som radioförbindelser. Sverige är vidare förpliktat att vidta nödvändiga åtgärder för att konventionens bestämmelser efterlevs av sådana privata

operatörer Private Operating Agencies, POA som fått s.k. auktorisa-

tion Recognized Private Operating Agencies, RPOA för att etablera och driva telekommunikationer se avsnitt 15. - Senast i samband med bolagiseringen av Televerket bör Telestyrelsen ta över Televerkets roll som representant för Sverige i ITU och dess organisationer jfr förordningen 1992895 med instruktion

199270 159

för Telestyrelsen, bilaga 4. Telestyrelsen kommer då att få betala Sveriges bidrag till ITU.

Internationella satellitkonventioner

Intelsat har inrättats överenskommelser uppdelade på genom en huvudöverenskommelse, avsedd att ingås mellan stater, och en driftöverenskommelse, avsedd att ingås mellan staterna eller dem av utsedda telekommunikationsorgan prop. 1971149, TU26, rskr. 305. De som undertecknar driftöverenskommelsen kallas enligt överenskommelsen signatärer. Genom överenskommelsema har upprättats en internationell satellitorganisation, Intelsat, vilken organisation är som en juridisk person med följande organisatoriska struktur 1 församlingen, där huvudöverenskommelsens alla parter är företrädda, 2 signatärmötet, där driftöverenskommelsens alla signatärer är företrädda, 3 styrelsen och 4 det verkställande organet.

Huvudsyftet med Intelsat är enligt artikel i konventionen på a att permanent grundval fortsätta projekteringen, utvecklingen, konstruktionen, upprättandet, driften och underhållet rymdsektom för det av världsomfattande kommersiella telesatellitsystemet. Den främsta uppgiften är att på kommersiell grundval upplåta rymdsektorskapacitet för allmänna internationella telekommunikationer mellan alla delar av världen. Signatärerna skall skjuta till det kapital fordras för verksamsom heten enligt ett kvotsystem, vilket skall baseras på all deras användning av rymdsektom. Styrelsen får föreskriva ökning kapitalet med om av upp till tio procent. Beslut större ökning kapitalet fattas om av av signatärmötet. Avgifter och taxor styrelsen fastställer med ledning som av de allmänna normer som signatärmötet meddelar skall betalas av alla som använder rymdsektom, sig de är signatärer eller inte. vare Avgifterna skall täcka organisationens drift-, underhålls- och förvaltningskostnader, erforderligt driftkapital samt avskrivning och förräntning till signatärema på investerat kapital. Eftersom Intelsat konstruerats juridisk har organisasom en person, tionen tagit över äganderätten till rymdsektom. Det ekonomiska ansvaret för organisationen, och därmed för signatärerna, är inte begränsat till företagsförmögenheten vid inrättandet 500 miljoner dollar. Om denna inte förslår till att fullgöra vissa förpliktelser som kan uppkomma för organisationen, skall signatärerna fylla bristen genom ytterligare tillskott i förhållande till sina investeringskvoter. Församlingen har i huvudsak endast rådgivande funktioner. Den skall särskilt beakta sådana synpunkter på Intelsat är intresse som av för parterna suveräna stater. Signatärmötets befogenheter som - avser

160 199270

huvudsakligen organisationens ekonomiska och tekniska aspekter. Mötet skall bl.a. fastställa allmänna regler om godkännande av jordstationer för anslutning till rymdsektorn, om tilldelning av kapacitet i sektorn och om de taxor som skall tillämpas för användning av rymdsektom. Styrelsen består av en representant för varje signatär vars investeringskvot överstiger en viss nivå. Styrelsen ansvarar för projekteringen, utvecklingen, konstruktionen, upprättandet, driften och underhållet av rymdsektom. Den skall beakta beslut, rekommendationer och uttalanden av församlingen och signatärmötet. Intelsat skall enligt konventionen åtnjuta befrielse i alla medlemsstater från nationella inkomstskatter och tullar, m.m.

Ändringar i huvudöverenskommelsen och driftöverenskommelsen

beslutas av församlingen resp. signatärmötet. En signatärs godkännande av ändring i driftöverenskommelsen förutsätter samtycke av den part som utsett signatären. Även Inmarsat prop. 197879l66, TU24, rskr. 375 är en juridisk person och reglerad genom en huvudöverenskommelse, med regeringar som parter, och en driftöverenskommelse, med regeringar eller av dem utsedda organ som parter eller s.k. signatärer. I allmänhet har resp. medlemsstats nationella teleförvaltning utsetts som signatär. Inmarsat har till syfte att tillhandahålla en rymdsektor, dvs. en del av ett satellitsystem, bestående av själva satellitema och tillhörande anläggningar pâ jorden för styrning och kontroll, för att förbättra de maritima telekommunikationerna och därigenom bidra till bl.a. förbättrad Sjösäkerhet. Satellitsystemet i övrigt består av bl.a. sändaroch mottagarstationer på land, vilka signatärerna eller andra bemyndigade nationella organ har att svara för. Verksamheten har sedan inrättandet utvidgats till att omfatta landmobil trafik och kan snart komma att gälla även aeronautisk trafik. Verksamheten inom Inmarsat finansieras genom kapitaltillskott av driftöverenskommelsens signatärer och avgifter eller taxor från dem som primärt använder satellitsystemets teletrafiktjänster, dvs. signatärerna eller, i fråga om stater som inte är medlemmar, särskilt bemyndigade teleförvaltningar eller telekommunikationsföretag. Organisationens intäkter från användaravgifter skall täcka driftkostnaderna samt återbetalning av signatäremas kapitaltillskott jämte ränta. Organisationen förvaltas av en församling, en styrelse och en direktion under ledning av en generaldirektör. I församlingen är alla huvudöverenskommelsens parter företrädda. Den har i huvudsak endast rådgivande funktioner. Styrelsen består av företrädare för signatärerna. Den beslutar om bl.a. användaravgiftema och om upphandling av rymdsektor. Signatärerna, utom den i organisationens hemviststat, skall vara befriade från alla inkomstskatter och tullar, m.m. I överenskommelserna regleras vidare parternas och signatäremas skadeståndsansvar grund av organisationens åtgärder, frågor om utträde och uteslutning

199270 161

samt ekonomiska uppgörelser i samband därmed och hur går till man väga för att ändra Överenskommelserna. Liksom nämnda satellitorganisationer är Eutelsat prop. 198283 173, TU24, rskr. 364 juridisk Överenskommelseren person. na om Eutelsat består av dels huvudöverenskommelse, med en regeringar som parter, dels driftöverenskommelse med regeringar en eller av dem utsedda parter s.k. signatärer. Organisatioorgan som nens huvudsyfte är att tillhandahålla rymdsektor för internationella en allmänna tetekommunikationer i Europa. På sätt för den samma som internationella trafiken skall rymdsektom tillgänglig vara för parternas nationella allmänna telekommunikationer mellan delar land av ett som antingen skiljs åt annat lands territorium eller öppna havet. av av Verksamheten finansieras kapitaltillskott från signatärema genom och avgifter från dem som använder satellitsystemet. Eutelsat förvaltas församling, styrelse och verkställande av en en ett organ som leds av en generaldirektör. Församlingen består alla av konventionens parter. Den är organisationens högsta beslutande organ och fastställer de allmänna och långsiktiga riktlinjerna för verksamheten. Styrelsen består företrädare för samtliga signatårer till - av driftöverenskommelsen. Den skall framför allt för projektering, svara utveckling, konstruktion, upprättande, anskaffning, drift och underhåll

av organisationens rymdsektor. Organisationen liksom alla signatärer, utom den i organisationens hemviststat, skall befrias från skattskyldighet. Regler finns vidare för

parternas och signatärernas ansvarighet. Överenskommelserna innehåller också bestämmelser utträde organisationen om ur samt om ändring av konventionen.

Beträffande här nämnda konventioner, dvs. Intelsat, Inmarsat och Eutelsat, har för Sveriges del särskilda beslut Televerket genom bemyndigats att vara signatär avseende samtliga tre driftöverenskommelser.

I fråga om den framtida svenska representationen i satellitorganisationema gör jag följande bedömning.

På sätt som angetts i föregående avsnitt jag innehållet i anser att olika internationella överenskommelser måste bedömas innan beslut tas om ansvaret för dem i något hänseende skall ligga kvar på Televerket eller flyttas över till Telestyrelsen. Det får i princip mindre anses lämpligt att sådana internationella överenskommelser uteslutande som avser samarbete mellan operatörer och har sin grund i affärssom mässiga överväganden handläggs Telestyrelsen. av

Såvitt avser signatärsbegreppet har detta, framgått

som ovan, en särskild betydelse enligt satellitkonventionema. Det används i dessa för att beteckna den varje medlemsstat i slags som utsett att agera en operatörsfunktion enligt resp. driftöverenskommelse. Signatären, om sådan har utsetts, svarar för kapitaltillskott, såväl initialt efter som hand, och är det står det ekonomiska i fråga organ som ansvaret om organisationens förpliktelser. I grunden år det emellertid givetvis resp.

162 199270

stat, dvs den har utsett signatären, som har det ekonomiska som ansvaret. Det är också staten är representerad i organisationernas som högsta beslutande församlingen, vars medverkan är en organ, förutsättning för bl.a. ändring av överenskommelsema. I församlingen i de olika satellitorganisationerna torde det i och för sig kunna naturligt att Telestyrelsen representerar Sverige. Det anses skulle i så fall ske inom för huvudöverenskommelserna. ramen Framträdande beträffande satellitorganisationerna är emellertid de operativa uppgifterna och det ekonomiska värde som varje rymdsektor representerar. I sistnämnda sammanhang bör framhållas de betydande investeringar Sverige, Televerket som signatär, har gjort som genom i organisationerna och det ekonomiska ansvar som vilar på Televerket i denna roll. En av huvudfrågorna att ta ställning till är hur nämnda investeringar skall behandlas. Den frågan är i sig kopplad till hur de tillgångar Televerket i dag förvaltar skall behandlas i samband som med den förutskickade bolagiseringen av verket. Det ställningstagandet får anses innefatta andra överväganden än de som jag har att göra. Frågan svensk representation, ägande resp. förvaltning och om administration beträffande satellitorganisationerna bör därför i sin helhet övervägas i ett annat sammanhang. Det bör ske senast vid en bolagisering Televerket. Efter det att ägarfrågan har bedömts kan av lämplig ordning övervägas för hur olika operatörer skall fâ tillgång en till satellitkapacitet agerande något svenskt organ. Det torde genom av finnas flera olika tänkbara lösningar som är förenliga med innehållet i konventionema. Beträffande signatärsfrågan bör beaktas det nordiska samarbetet i fråga Intelsat innebär att de nordiska länderna om som uppträder gemensamt i denna organisation. Jag vill här slutligen stryka under att det vid angivna överväganden särskilt bör beaktas betydelsen för olika operatörer från konkurrenssynpunkt den satellitkapacitet av som resp. organisation disponerar över.

Conférence Européenne des Administrations des Postes et des Télécommunications CEPT

CEPTs huvudsyfte är att koordinera europeiska telefrågor på förvaltningsnivå. Arbetet inom CEPT bedrivs i olika kommittéer och arbetsgrupper och resulterar i rekommendationer beträffande bl.a. tariffprinciper och teletjänster. Organisationens arbete har vidare utgjort basen för ett antal andra överenskommelser som ofta har formen s.k. MoU. Tillämpningen av rekommendationerna är i av princip frivillig medan undertecknandet av ett MoU på regulatörs- eller operatörsnivå betraktas som ett bindande avtal. Inom CEPT bedrivs samarbete såväl mellan regulatörer som på operatörsnivå. I samarbetet enligt vissa överenskommelser deltar både regulatörsorgan och teleoperatörer. Telestyrelsen bör ta över Televerkets roll såvitt teleadministrations- och regulatörsfrågor. avser

199270 163

CEPTzs organisation år för närvarande under omvandling och väntas komma att reduceras till en renodlad organisation för administrationsoch regulatörsfrâgor. Beslut härom fattas troligen under innevarande år. Pâ operatörssidan har bildats en nytt fristående branschorgan, ETNO European Telecommunication Networks Operators, som således skall handha operatörsfrâgor. Inom ramen för CEPT har under de senaste åren utarbetats ett flertal MoU som undertecknats av vissa CEPT-medlemmar. Nedan förtecknas samtliga de MoU som Televerket har anslutit sig till. Följande MoU avser i första hand regulatörsfrâgor. NET - CTR - ETSI - ERO - Följande avser främst operativa frågor. Eurodata - GSM - EBIT - ISDN - OSS - ERMES - EURESCOM - TFFS - ETNO - METRAN -

Avtal om frekven.mdgor

Den 12 december 1988 slöts ett avtal mellan frekvensförvaltningama i Danmark och Sverige om frekvensanvändning och frekvenskoordinering i band för mobila och fasta stationer i de geografiska gränsomrâdena mellan Danmark och Sverige. Avtalet gäller under fem år.

Ett avtal Protocol of Agreement ingicks den 15 maj 1991 mellan

frekvensförvaltningama i Danmark, Tyskland, Norge, Polen och Sverige om implementering av rundradioservice på frekvensbandet 104-108 MHz. Dessa avtal fullföljs fr.o.m. den l juli i år av Telestyrelsen. Vidare har avtal med förvaltningar och internationella organisationer ingåtts i samband med satellitsystemet TELE-XTelecom Avtal slöts mellan Sverige och Frankrike den 16 oktober 1990. Avtal Sverige-

EUTELSAT och Sverige-Finland angående TELE-X finns som

underavtal till de övergripande avtalen. Ansvaret för dessa bör övervägas i samband med bolagiseringen av Televerket.

164 199270

Nordiskt samarbete

Det nordiska samarbetet på telekommunikationsområdet N ORDTEL regleras av den s.k. Stavanger-överenskommelsen den 31 maj 1979 av Generell overenskomst om nordisk samarbeid på telekommunikasjonsområdet. Denna ingicks mellan teleförvaltningarna i Danmark, Island, Finland, Norge och Sverige. Numera avser Nordtel-samarbetet endast operatörsfrågor medan regleringsfrågor och myndighetsfrågor på teleområdet hanteras av den nordiska myndighetssammanslutningen NSTF, i vilken numera Telestyrelsen deltar. Ett antal avtal om nät- och trafiksamarbete har träffats inom ramen för Nordtel. Eftersom det här rör endast operatörsfrâgor bör ansvaret för dessa avtal inte föras över till Telestyrelsen.

Bilaterala överenskommelser mm

Televerket har vid sidan det organiserade internationella samarbetet av ingått ett antal bilaterala överenskommelser. Dessa har formen av samarbetsavtal och faller utanför området för myndighetsutövning. I vilken utsträckning och i så fall hur Televerket eller part bör annan fullfölja överenskommelsema, vilka nedan, får övervägas i anges samband med bolagiseringen Televerket. av Den 4 september 1984 undertecknades överenskommelse - en om samarbete främst avseende informationsutbyte och utbildning mellan Televerket och Telephone Organization of Thailand. Ett samarbetsavtal med det spanska telebolaget Telefonica under- tecknades den 16 november 1989. Detta täcker ett stort antal konkreta samarbetsområden. Med det estniska post- och teleministeriet undertecknades den 30 januari 1991 ett MoU tekniskt samarbete och utbildning i syfte att om förbättra Estlands teleförbindelser. Ett MoU med det ungerska HTC Hungarian Telecommunications - Company undertecknades den 9 april 1991. Det utgör ett ramverk för besöks- och informationsutbyte samt annat samarbete. Den 26 april 1991 undertecknades ett MoU samarbete med - om post- och teleministeriet i Lettland. Dess syfte är att undersöka samarbetsmöjlighetema när det gäller att utveckla Lettlands teleförbindelser. Även sådana bilaterala eller multilaterala avtal med utländska teleförvaltningar eller trafikföretag Televerket har ingått besom träffande de internationella teleförbindelserna och det löpande trañksamarbetet bör bedömas i samband med bolagisering en av Televerket. Det gäller exempelvis avtal delägande i sjökabelsystem om samt avtal med andra teleförvaltningar och oljebolag oljepipelines om som korsar telekablar på havsbotten.

199270 165

7.5 Sammanfattande

förteckning över olika be-

myndiganden för Televerket m.m.

Televerket har tillagts befogenheter skilda slag i olika författningar. av I vissa fall år det fråga normgivningsbemyndiganden, medan det om i andra sammanhang handlar om befogenheter att besluta i enskilda fall

eller att utföra andra särskilda uppgifter. I flertalet fall rör det sig om befogenheter att vidta åtgärder kan hänföras till området för som myndighetsutövning eller som är eller i vart fall har varit naturligt - förbundna med Televerkets uppgift att förvalta de statliga telean-

läggningarna. De flesta av dessa befogenheter har berörts i det

föregående och förslag har lämnats till ändringar. I några fall här ges synpunkter på hur ett bemyndigande eller särskilda uppgifter bör

behandlas. Detta avsnitt innehåller samlad redovisning been av myndigandena med hänvisning till det delavsnitt där de har behandlats.

Utöver det förhållandet att de bemyndiganden i dag gäller för som Televerket bör utgå berörs ett flertal författningar de förslag av som läggs fram i detta betänkande. En sammanställning dessa förav fattningar finns i bilaga 2 till betänkandet.

Grunden för bemyndigandena för Televerket att meddela föreskrifter

som avses i 8 kap. 3 eller 5 § RF finns i 8 kap. 7 § RF och i lagen

1975 88 med bemyndigande att meddela föreskrifter trafik, om transporter och kommunikationer. Enligt bemyndigandelagen medges subdelegation. Bemyndigandena för verket att meddela verkställighetsföre-

skrifter och föreskrifter enligt grundlagen inte skall meddelas som av riksdagen framgår av 8 kap. 13 § RF.

Själva befogenheten att meddela föreskrifter betraktas i allmänhet

som myndighetsutövning. Utan att närmare gå på den rättsliga

grunden och formen för varje bemyndigande och därmed på frågan om vilka av bemyndigandena kan innefatta myndighetsutövning, som anses anser jag att de olika myndighetsfunktionema bör skiljas från Tele-

verket senast i samband med bolagiseringen verket. Utöver av att regulatörs- och operatörsfunktioner skall handlar det separeras om att så långt möjligt undvika särbehandling Televerket i förhållande till av andra teleoperatörer.

De bemyndiganden eller befo enheter berörs är följande. som Enligt 2 § förordningen 198 348 med instruktion för televerket bemyndigas verket att träffa de avtal med utländska teleförvaltningar, trafikföretag och organisationer behövs för som teleför-

bindelsema se avsnitt 7.4.2.

I 42 § i instruktionen för verket sägs Televerket inom - att sitt verksamhetsområde skall tillhandahålla underlag för tillämpningen av plan- och bygglagen 198710 och lagen 198712 om hushållning med naturresurser Denna uppgift bör Telestyrelsen m.m. ta på sig. Det underlag som behövs får Telestyrelsen begära från teleoperatörema. Lämpliga rutiner för det får utarbetas myndigav heten. Den nuvarande regleringen bör ersättas med föreskrift i en Telestyrelsens instruktion. Alternativt kan den in i tas en ny teleförordning.

166 199270

Enligt 2 § andra stycket teleförordningen 1985765 får Tele- - a verket beslut i särskilda fall medge anslutning till det genom allmänna telenätet utrustning inte är registrerad hos av som

Telestyrelsen, det finns särskilda skäl till det se avsnitt 7.1.3.

om I 4 § teleförordningen anges att Televerket fastställer villkor och avgifter för att utnyttja det allmänna telenätet som inte fastställs av regeringen eller inte är större eller principiell betydelse. som av Dessa befogenheter bör utgå. Privaträttsliga avtalsvillkor bör ersätta de föreskrifter Televerket i dag har utfärdat, TVTFS 19896, som jfr SOU 1990100 s. 173. I fråga om avgifter bör någon befogenhet för Televerket att enligt författning meddela sådana inte finnas kvar jfr SOU 1990100 173 och 184. I stället bör denna uppgift, s. efter regeringens bemyndigande, utövas av Telestyrelsen. Av 5 § teleförordningen följer att Televerket utan kostnad för verket kan föreskriva abonnent skall utverka tillstånd till eller medatt en givande för att ta i anspråk mark för att anlägga eller underhålla ledningar på enskilds mark för abonnents teleanläggning. m.m. Denna föreskriftsmakt bör upphävas. Vid behov bör bestämmelsen kunna ersättas ett privaträttsligt kundvillkor jfr SOU 1990100 av s. 174 ff. Enligt 7 § första stycket teleförordningen får Televerket begränsa -

längden ett telemeddelande i det allmänna telenätet se avsnitt

av 7.1.3. Under beredskapstillstând eller krig får Televerket enligt 7 § andra stycket teleförordningen inskränka teletrafiken på det allmänna telenätet i den utsträckning som krävs för att tillgodose totalförsvarets behov. Vidare har verket genom beslut av Kungl. Majzt getts

befogenhet att upprätta krigstelekataloger se avsnitt 7.1 .6.

Enligt 8 § teleförordningen meddelar Televerket föreskrifter för verkställigheten vissa bestämmelser i förordningen. Någon sådan av befogenhet bör inte kvarstå.

I kungörelsen 1970646 undanförsel och förstöring av telean-

- om läggning att Televerket har ansvaret för planläggning av anges undanförsel bl.a. enskild tillhörande telekommunikationsanläggav ning. Beslut undanförsel och förstöring av teleanläggning samt om

i vissa hänseenden meddelas Televerket se avsnitt

görlesékrifter

av . . . 1973939 fattas beslut uppskov för

Enligt uppskovskungörelsen om

värnpliktiga i fråga sk ldigheten att tjänstgöra vid försvarsmakom

ten under beredskapstillst nd och krig i vissa fall av Televerket se

avsnitt 7.1.6. Enligt förordningen 1975608 krav svenskt medborgarskap - om för tillträde till vissa statliga tjänster jämförd med personalkontrollkungörelsen 1969446 får Televerket i vissa fall företa personal-

kontroll se avsnitt 7.1.6.

Genom inrättandet Telestyrelsen den 1 juli i år har Televerket av

Televerkets frekvensförvaltning skilts från ett antal olika befogen-

heter inom området för radiokommunikation. Dessa befogenheter har

reglerats i kungörelsen 1967446 om radiosändare, förordningen

l98947 med vissa bestämmelser om radiomottagare, m.m.,

kungörelsen 1967448 innehav och användning inom svenskt om territorium radiosändare och mottagare utländskt fartyg, av luftfartyg eller motorfordon samt förordningen 1980140 om

användning radiosändare under krig, m.m. Detsamma gäller av beträffande förordningen 1978561 om förberedelser för krigsanskaff-

199270 167

ning, enligt vilken uttagning av radioanläggningar skulle ske på grundval av bl.a. uppgifter hos Televerket om radioanläggningar 32 § och som i 44 § gav Televerket befogenhet att meddela verkställighetsföreskrifter i fråga om uttagning av radioanläggningar.

SOU 199270 169

8 Grundläggande utgångspunkter för en telelag - de telepolitiska målen

Enligt utredningens direktiv se bilaga 1 skall grundläggande

en utgångspunkt för telelag att staten härigenom skall en vara ges förutsättningar att styra och kontrollera verksamheten på teleomrâdet så att gällande telepolitiska mål kan uppfyllas. Det tilläggs dessutom att en telelag skall vara konkurrensneutral och bygga på likabehandling.

8.1 De

telepolitiska målen och det statliga

ansvaret

Gällande telepolitiska mål beslutades riksdagen år 1988 prop. av 1987881l8, TU28, rskr. 402. Regeringens riksdagen av antagna förslag innebär att det övergripande målet för den svenska telepolitiken skall vara att medborgarna, näringslivet och den offentliga förvaltningen i landets olika delar skall erbjudas en tillfredsställande tillgång på telekommunikationer till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad. Detta mål vidareutvecklades samtidigt i fem delmål nämligen Telesystemet skall utformas så att det god tillgänglighet och - ger en service för grundläggande telekommunikationer. Telesystemet skall utformas så att det bidrar till effektivt - ett resursutnyttjande i samhället helhet. Samtidigt skall telesom systemet i sig vara effektivt. Telesystemet skall utformas så att utvecklingsmöjlighetema till - tas vara. Telesystemet skall utformas så att det bidrar till regional balans och möjliggör sociala hänsynstaganden. Telesystemet skall vara uthålligt och tillgängligt under kriser och i krig. Med utgångspunkt i de angivna målen utvecklade departementschefen sin syn på inriktningen telepolitiken prop. 1987882118 av s. 14 ff. Han framhöll bl.a. att konsumenterna skall ha så valfrihet stor som möjligt i sin användning teletjänster. Han förklarade också av att staten skall skapa förutsättningar för effektiv konkurrens på en

170 SOU 199270

utrustningsmarknaden och vid utveckling av teletjänster. Vidare skall staten för att det finns ett sammanhållet och öppet telenät som ansvara täcker hela landet. Den kommunikationsministem sålunda angivna av inriktningen telepolitiken biträddes av riksdagen. av I samband med fastställandet telepolitikens inriktning år 1988 av konstaterades att de telepolitiska målen delvis kunde strida mot varandra prop. 198788 118 18 f. Departementschefen framhöll att s. därför många gånger svåra avvägningar måste göras. Avvägningama kunde leda fram till olika bedömningar av vilken roll staten skall spela på området. Han pekade på att förslag hade framförts om att staten bör ta för stabil, kontinuerlig tillgång på de mest betydelsefulla ansvar en tjänsterna. Exempelvis kunde det krävas en viss kompetens och ekonomisk styrka av den som skall erbjuda vissa tjänster. Det kunde också krävas tillstånd för den som vill upphöra att sälja viktiga tjänster. För att närmare överväga och föreslå avgränsning och precisering statens ansvar på teleområdet tillsattes Post- och teleutredningen av dir. 1988 11. Utredningen skulle också överväga vilka telekommunikationer som bör betraktas som grundläggande. Utredningen avlämnade sitt betänkande år 1990 SOU 199027. Det föreslogs där att staten skall garantera tillgång till en väl fungerande normal telefonkommunikation i hela landet till enhetliga priser för företag och för hushåll. Utredningen sammanfattade de grundläggande telekommunikationernas karakteristika för överblickbar tid på följande vis De skall ha stor betydelse för möjligheterna att kommunicera, de skall kunna användas av alla och alla skall i princip ha råd att använda dem, de skall erbjudas med god tillgänglighet och service, kostnaderna för att säkerställa tillgängligheten skall i princip betalas solidariskt, samt användarnas avgifter och taxor skall utjämnas mellan olika geogra- fiska områden. Post- och teleutredningens förslag togs upp i propositionen om näringspolitik för tillväxt prop. 1990 91 87 s. 137 f. De föredragande departementscheferna uttalade därvid

Teletjänster är en viktig tjänstesektor i sig men skall samtidigt ses betydelsefull infrastruktur i samhället. Staten måste därför som en för att samhället har tillgång till ett modernt telesystem. ta ansvar Telesektorn utvecklas för närvarande snabbt. Detta gäller både terminaler och tjänster. Att i detalj definiera vad som skall omfattas av det statliga ansvaret är därför kna past lämpligt. Vi att det statliga ansvaret ör telepolitiken kan delas upp anser i tvâ huvudfrågor. Dels är det fråga om att bedriva en telepolitik möjliggör och underlättar en teknisk utveckling av sektorn. som Dels gäller det att garantera att de teletjänster som omfattas av ett specificerat statligt ansvar också kan utnyttjas av alla.

SOU 199270 171

Vi instämmer i de överväganden som Post- och teleutredningen har gjort när det gäller avgränsningen av vilka tjänster som skall anses ingå i det statliga ansvaret. Det råder full enighet om att

telefontjänsten skall ses som en sådan grundläggande teletjänst.

Tjänster utöver den grundläggande telefontjänsten är förvisso väsentliga inslag i samhällets infrastruktur. Olika användare har dock olika behov av tjänster. Det är knappast praktiskt möjligt att definiera ett generellt behov av tilläggstjänster, vilka även snabbt undergår en teknisk utveckling.

Genom regeringens förslag, vilket antogs av riksdagen, har det således lagts fast att det statliga ansvaret skall omfatta telefonitjänsten i hela landet prop. 19909187, TU28, rskr. 369. I enlighet med det nyssnämnda konstateras i 1992 års budgetproposition prop. 1991922100, bil. s. 139 att staten har ett övergripande ansvar för grundläggande telekommunikationer i landet. Vidare anges att riksdagen nyligen har slagit fast att staten skall garantera tillgång till en väl fungerande normal telekommunikation i hela landet till enhetliga priser för företag och hushåll. Dessutom sägs bl.a. följande anf. prop. s. 143.

De traditionella teleförvaltningarna är inte längre de enda och självklara leverantörerna av telekommunikationslösningar till företag och allmänhet. Bakgrunden till liberaliseringen inom telekommunikationssektorn är den nya tekniken, som gör det möjligt att relativt snabbt och till överkomliga priser etablera alternativa nät, som konkurrerar med de allmänna telenäten. Ny teknik ger också möjligheter att erbjuda nya tjänster. Men liberaliseringen är också uttryck för en politisk vilja att skapa mångfald och valmöjlighet för tele och ge n a aktörer tillfälle att etablera sig i den nya expansiva telekommuni ationsbranschen.

8.2 Konkurrensneutralitet och likabehandling

Riksdagsbeslutet år 1988 om inriktningen av telepolitiken innebär som nämnts i föregående avsnitt bl.a. att staten skall skapa förutsättningar för en effektiv konkurrens på utrustningsmarknaden och vid utveckling av teletjänster. Frågan om konkurrens på telekommunikationsmarknaden tas också upp i 1992 års budgetproposition. Departementschefen anför i det sammanhanget följande prop. 199192100, bil. s. 145

Regeringen intensifierar nu arbetet med att anpassa den svenska telemarknaden till ökad internationalisering och konkurrens. I en marknadsekonomi är det statens viktigaste näringspolitiska uppgift att utforma stabila regelsystem samt att säkra en god infrastruktur och fungerande marknader. Telekommunikationsmarknaden präglas i dag inom vissa sektorer av stark dominans från televerket. Därför bör förändringar av regelverk och strukturella åtgärder vidtas för att åstadkomma en fungerande marknad. Detta innebär bl.a. att

172 SOU 199270

organisation och styrning av företaget utformas så att fungerande en konkurrens på telemarknaden möjliggörs.

I nämnda proposition sägs vidare att statens ansvar för konkurrensen inom telekommunikationssektom skall utövas effektivt och att ett led i detta är att skilja Televerkets myndighetsfunktioner från affärsverksamheten. Detta anges gälla speciellt på en konkurrensutsatt marknad, där Televerket utgör en av flera aktörer. Dessutom slås det fast att konkurrens är ett av de viktigaste medlen för att uppnå ett mångfacetterat utbud och låga priser.

8.3 överväganden

Författningsregleringen på telekommunikationsområdet är i nuläget begränsad. Den ställning som Televerket för närvarande har bygger inte på ett rättsligt monopol. Tvärtom är det till skillnad från vad som är fallet i många andra länder öppet för var och en att starta verksamhet inom teleområdet. Televerket kan i dag sägas dominera väsentliga delar telemarknaav den. Det nuvarande allmänna telenätet har en central funktion i det sammanhanget. Även aktörer har etablerat och kommer om nya att etablera sig inom olika delar av marknaden, kan det antas att Televerkets ställning och betydelsen av det allmänna telenätet kommer att bestå under överskådlig tid. Såvitt Televerkets marknadsavser dominans torde det sagda gälla i vart fall i fråga att tillhandahålla om grundläggande telekommunikationer. I mitt utredningsuppdrag ingår att lägga fram förslag till den lagstiftning som behövs på telekommunikationsområdet telelag. Som - en nämnts ovan skall lagen vara konkurrensneutral. Samtidigt skall den bygga på likabehandling, dvs. vara icke-diskriminerande. Televerkets position och den angivna konkurrensneutrala och ickediskriminerande inriktningen telelag gör det svårt att uteslutande av en genom författningsreglering åstadkomma fungerande marknad på en telekommunikationsområdet. Det är troligt att det krävs också andra åtgärder för att reducera den obalans i konkurrensförutsättningama som annars skulle kunna bli fallet. Det bidrag som en telelag kan till att i enlighet med inriktge ningen av telepolitiken uppnå en fungerande marknad torde framför allt vara att tillhandahålla ett regelsystem de grundläggande som ger förutsättningarna för verksamheten på teleområdet. Däremot kan det, om kravet på att lagen skall konkurrensneutral och icke-disvara kriminerande skall upprätthållas till fullo, knappast förväntas att den skall ha inriktning på särskilda åtgärder i förhållande till operatör en som har en dominerande ställning. Med hänsyn till målet att skapa en fungerande marknad kan det dock vara skäl överväga att, trots den övergripande konkurrensneutrala inriktningen, i regleringen öppna för

SOU 199270 173

vissa åtgärder som närmast bör betecknas konkurrensutvecklande. som Det kan då vara fråga om verksamhet inom de delar telemarknaden av där det bedöms att någon konkurrens inte skulle komma annars att uppstå inom överskådlig tid.

SOU 199270 175

9 Regleringsstruktur på teleområdet

Telelagen skall ha ett sådant innehåll att de telepolitiska mål som riksdagen har lagt fast kan uppfyllas. Lagen bör innehålla ett krav på tillstånd för rätten att bedriva sådan verksamhet på teleområdet är betydelse som av för att uppnå de telepolitiska målen och for att skapa konkurrens.

I det föregående kapitlet har redovisats vad som bör styrande för vara en reglering på teleområdet. Det framgår där att en telelag skall ge förutsättningarna för att uppfylla de telepolitiska mål har lagts fast som av riksdagen. Bestämmelserna skall ha ett sådant innehåll att konkurrensen på teleområdet kan utvecklas. Vidare skall regleringen medverka till att det kommer att råda konkurrensneutralitet och att olika aktörer behandlas lika. Det bakomliggande syftet härvidlag är att teleanvändama skall kunna välja mellan olika teleföretag och kunna få största möjliga utbyte av de medel används. som I den mån närmandet till EG, med därav följande krav på implementering av EGs rättsakter på teleområdet, gör att det föreligger behov av särskilda lagregler måste också detta beaktas när regleringen utformas. Även internationella åtaganden i övrigt skall beaktas vid utformningen av lagstiftningen.

9.1 Vad skall åstadkommas med

en telelag

Med ledning av ovan angivna förutsättningar kan det slås fast att en telelag bör ha ett sådant innehåll att följande mål kan uppfyllas. Samhället skall genom regleringen och andra åtgärder således försäkra sig om att följande förhållanden kommer att gälla inom teleområdet.

Det skall finnas ett Öppet och sammanhâllet telenät som täcker hela

landet prop. 198788118 16 f. Detta torde innebära att i den s. utsträckning det finns olika ägareinnehavare telenät bör dessa av

176 SOU 199270

vara skyldiga att lämna tillträde till sitt nåt andra ägareinnehavare och åt abonnenter i andra telenät. Nät som är av allmän betydelse bör utformas så att det är möjligt för användarna att välja mellan olika tjänsteutbjudare. Samtrafikeringsplikt bör således gälla, åtminstone i den utsträckning som näten har någon betydelse från allmän synpunkt.

Telefonitjänst den grundläggande telekommunikationstjansten skall tillhandahållas företag och hushåll i hela landet pr0p.19909187 s. 1 37 f. Taltelefoni skall erbjudas oavsett var i landet sådan efterfrågas. Vad gäller hushåll skall rättigheten att erhålla abonnemang dock vara begränsad till den plats där den som efterfrågar tjänsten är stadigvarande bosatt. Jfr. prop. 198788118 s. 9

Telefonitjdnsten skall erbjudas alla på sådana villkor att de har råd

att utnyttja denna tjänst prop. 198788118 s. 13 och 17 f samt

prop. 19909187 s. 136. Detta torde vara en del av det sociala hänsynstagande som skall gälla för teleområdet.

Telefonitjänsten skall så långt tekniken medger det kunna användas av alla oavsett eventuella handikapp hos användaren prop. 198788118 s. 13 och prop. 199091 87 s. 151. Personer med funktionsnedsättningar bör kunna få del av de fördelar som utvecklingen av teknik och tjänster innebär och erbjudas tillgång till vad som med hänsyn till deras handikapp motsvaras av telefonitjänsten.

Telesysterrtet skall vara så utformat att det tillgodoser behovet hos

allmänheten av att kunna alarmera kommunal räddningstjänst, ambulans, polis m. fl. verksamheter av liknande beskafienhet.

Utvecklingsmbjligheterna för telesystemet skall tas till vara prop. 198788118 s. 12 f. Nya tekniker och system skall kunna introduceras så snart som det finns en marknad för dessa.

Telesystemet skall vara uppbyggt så att det är uthålligt och tillgängligt under krislägen och i krig prop. 1987881 18 I3fl. De s. televerksamheter som har betydelse för upprätthållande av väsentliga funktioner i samhället skall vara utformade så att de har motståndskraft mot avbrott, störningar, etc. De delar telesystemet har av som betydelse för verksamheten i krig eller krigsfara skall vara så beskaffade att det finns möjlighet att dirigera om trafik för prioritering av sådan trafik som är av betydelse för rikets säkerhet. Vidare skall ledningsnät, växlar och ledningscentraler ha motståndskraft mot fysisk påverkan.

SOU 199270 177

Televerksamhet skall bedrivas så eflekzivt möjligt - som prop. 198788118 s. 11 f.

Taxor för telegånster bör vara bestämda med hänsyn till kost- naderna för att tillhandahålla tjänsten prop. 1991 92100 bil. s. 146.

Alla slag av televerksamhet skall vara öppna för konkurrens mellan olika nätinnehavare och tjänsteutbjudare. Syfiet med detta de är att som efterfrågar telekommunikationer skall få tillgång till bästa möjliga utbud av telegänster till lägsta möjliga pris. Jfr. prop. 1987882118 s. 16 och 199192100 bil. 137 och 145. prop. s. Målet skall vara att nå en fungerande marknad med ett diversifierat utbud från ett flertal aktörer inom olika delar teleområdet. En så av fri konkurrens som möjligt är ett de medel skall användas av som för att uppnå en fungerande marknad. Några inskränkningar i rätten för tillträde till teleomtådet skall i princip inte gälla, med undantag

av förhållanden som är betingade fysiska omständigheter, såsom av att radiofrekvenser är en begränsad resurs.

Regulatörsuppgifter inom teleområdet skall utföras - av ett organ som är helt fristående i förhållande till teleoperatörer prop. 1991 92.100 bil. s. 145; EG-kommissionens direktiv 90388 EEC, art. 7.

Utrustning som skall anslutas till telenät är allmän betydelse - som av skall stå i överensstämmelse med de grundläggande krav följer som av nationella standarder eller harmoniserade europastandarder. Endast sådan utrustning skall få säljas EG-Rådets direktiv 29 april

1991, 91263EEC, terminaldirektivet. Konkurrens på utrustningsmarknaden förutsätter samstämmighet i tekniken, så en att en och samma utrustning kan kopplas till vilket allmänt nät helst. som En reglering på teleområdet skall sålunda ha ett sådant innehåll att den medverkar till att upptagna mål kommer ovan att kunna uppfyllas. Vissa av målen är av den karaktären att det får tvingananses vara ett de krav att de tillgodoses fullt ut. Detta gäller exempelvis det skall att erbjudas telefonitjänst i hela landet.

Andra är mera av karaktären att det regleringen skall genom vara möjligt att stödja utveckling i den angivna riktningen. Detta får en anses gälla bl.a. för att tillfredsställande konkurrens skall uppnås inom teleområdet. Vad gäller denna inriktning kan det utsikterna noteras att till framgång skiljer sig med hänsyn till vilken del området det rör av sig om. Förutsättningarna för att få till stånd konkurrens på i huvudsak

lika villkor torde inte desamma inom exempelvis utrustningsvara marknaden som när det gäller tillhandahållandet transmissionstjänav ster i ett nät. Medan det redan i dagsläget finns utbud ett stort av

178 SOU 199270

teleterminaler, är det antal marknadsaktörer som erbjuder nättjänster

begränsat se avsnitt 2. Telenätet är i betydande utsträckning redan

utbyggt och byggandet alternativa fysiska nät, åtminstone vad gäller av lokalnät accessnät, kräver betydande investeringar med tillräcklig avkastning först i ett längre tidsperspektiv. Bl.a. detta ger anledning utvecklad konkurrenssituation på nätsidan inte går att anta att en åstadkomma så snabbt på utrustningsområdet eller vad gäller som tillhandahållandet av s.k. värdeökande teletjänster. Det torde därför komma att dröja innan en fungerande marknad med ett flertal aktörer föreligger. Det senast sagda skall dock inte tolkas så att det inte är möjligt att inom överskådlig tid åstadkomma förbättringar av marknadssituationen och efter hand, framför allt genom användning av ny teknik, få till stånd betydande inslag av konkurrens även på nätsidan. Vad gäller långväga nationella förbindelser och internationella rutter finns det redan eller håller konkurrenter på att skapa alternativ till Televerkets nät. Vid val vilken regleringsstruktur som är den lämpligaste för en av telelag måste hänsyn tas inte bara till avsikten att regleringen skall medverka till att de angivna målen uppnås, utan det finns dessutom anledning att beakta att målen har sinsemellan olika karaktär. Vad gäller möjligheterna att nå de uppställda målen är det också av betydelse vad som händer vid sidan av författningsregleringen. Det sätt på vilket Televerket kommer att ombildas till aktiebolag och de förutsättningar ägaren, för dess framtida verksamhet som staten, ger är därvid av stor betydelse. Den tekniska utveckling som kan förväntas spelar givetvis också en betydande roll. När uppbyggnaden den nya regleringen skall bestämmas måste av ta ställning till huruvida ett system med krav på tillstånd eller man liknande auktorisation är påkallat eller om detta inte behövs. En grundläggande utgångspunkt för detta ställningstagande är vad som krävs för att de angivna målen skall kunna uppfyllas. Med andra ovan ord är frågan om man måste införa ett system med tillstånd för att de av riksdagen bestämda målen för telepolitiken skall kunna tillgodoses eller om målen går att tillgodose utan ett tillståndsförfarande.

9.2 Allmänna utgångspunkter avseende frågan

om tillståndsreglering eller reglering utan

tillstånd

Det svenska telekommunikationsområdet är såsom framgått av det föregående reglerat i förhållandevis liten utsträckning. Sverige skiljer sig därvidlag från flertalet andra länder. Något legalt monopol finns således inte, utan det råder fri etableringsrätt för andra företag att bygga och driva egna telenät i konkurrens med Televerkets nät. Som ovan påpekats finns också i viss utsträckning alternativ till detta nät för

SOU 199270 179

internationell och nationell långdistanstrafik. Vidare är tredjepartstrafik tillåten. Någon konkurrens vad gäller lokalnätet förekommer dock inte, trots att det är tillåtet för envar att driva lokalnät. Snarast kan detta förhållande förklaras av svårigheterna att mot bakgrund av den prisbild som gäller enligt den uttalade prispolitiken erbjuda något konkurrenskraftigt alternativ för trafik på lokalnätet med hittills tillgänglig teknik. Något krav på tillstånd för den som önskar etablera sig på den svenska telemarknaden ställs således inte för närvarande, med undantag av det tillståndskrav som gäller enligt radiolagen 1966755 för rått till användning av radiosändare. Den strävan mot att öppna telemarknaden för konkurrens som

allmänt uttalats såväl av riksdagen se t.ex. 19909187 136,

prop. s. TU28, rskr. 369 som inom ramen för det europeiska integrationsarbetet får anses innebära att eventuella hinder för etablering flera av marknadsaktörer bör undanröjas. Att mot den bakgrunden införa en ordning som innebär att en tidigare fri verksamhet blir tillståndsberoende synes i sig knappast framstå som följdriktigt. Det är dock att observera att en övergång till den eftersträvade nya, marknadssituationen med ett flertal nätoperatörer och tjänsteutbjudare, som verkar i fri konkurrens, innebär vissa förändringar. En förändring torde följa av att Televerket ombildas till bolag. Staten har genom Televerket alldeles oavsett verkets monopolställ- ning tillgång till de medel, vilka de telepolitiska målen i - genom huvudsak kan förverkligas. Genom Televerkets ombildande till ett eller flera privaträttsliga subjekt avhänder sig staten under förutsättning att man inte som ägare avser att frångå ett marknadsmässigt uppträdande för att uppfylla målen dessa medel. Staten måste därför söka andra mer indirekta vägar för att målen skall uppnås. En annan förändring hänger samman med den konkurrensutveckling som uppmuntras på telemarknaden. Denna kommer troligtvis att leda till en successiv ökning av antalet nätinnehavare och företag som bjuder ut teletjänster. Telenät och teletjänster hänger i samman en komplicerad struktur och samhället är i hög grad beroende att detta av system fungerar. För att garantera denna funktion kan staten i framtiden behöva kontrollera inte bara operatör utan flera. en Dessutom kan deras inbördes samverkan behöva styras. Härtill kommer en tredje förändring, som är betingad det nyligen av träffade EES-avtalet, vilket förenklat uttryckt innebär att Sverige - åtar sig att på ett antal teletjänstområden till att vissa regler iakttas se av operatörerna. Dessa åtaganden kan förutsätta en rättslig reglering av förhållandena, däribland avtalsvillkor, på operatörsmarknaden. Det kan inte uteslutas att just den marknadssituationen med flera nya aktörer ställer krav på användningen av styrinstrument förutsätter som ett tillståndssystem för att fungera. I direktiven dir 1991 34 konstateras, att det finns skäl som talar för att ett nytt regelsystem bör innefatta krav på tillstånd för den som skall bedriva kommersiell televerksam-

180 SOU 199270

het. Av allt att döma har man således här utgått från att en reglering med tillståndskrav bör införas på teleområdet. Tillståndssystem tillämpas i de flesta andra länder. Verksamheten på telekommunikationsområdet intemationaliseras i ökande utsträckning, vilket kan motivera att den ordning vi väljer inte alltför mycket kommer att skilja sig från de tillämpas i andra länder. system som Ett annat motiv för tillståndsförfarande kan att det inte är vara lämpligt eller möjligt att styra den ifrågavarande verksamheten enbart med generellt avfattade regler. För att uppnå målen kan det vara nödvändigt att styra verksamheten att utforma speciella villkor genom under vilka verksamheten skall bedrivas. Bedrivs verksamheten av olika rättssubjekt bör det, med hänsyn till att aktörerna har skiftande möjligheter att bidra till måluppfyllelsen, kanske inte exakt vara samma regler som skall gälla för alla. De olika aktörernas skilda förutsättningar kan motivera att villkoren för att bedriva verksamheten avpassas till vad som är påkallat för varje särskild aktör. Finns det å andra sidan inte någon anledning till skiftande villkor med avseende på olika aktörer, kan målet med regleringen nås lika bra genom att använda uteslutande generella föreskrifter i lag, förordning eller i myndighetsföreskrifter. Om det inte finns andra skäl för ett tillståndsförfarande kan det förefalla onödig omgång att i så vara en fall välja en sådan ordning. I detta sammanhang bör också observeras att det inte går att om säkra vissa mål enbart med föreskrifter kan, som ett alternativ till individuellt utformade villkor, måluppfyllelsen ske att någon åtar genom sig att ombesörja dessa uppgifter. Sådana säruppgifter skulle i så fall kunna upphandlas av exempelvis telemyndigheten inom för ramen myndighetens ansvar, varefter avtal mellan staten telemyndigheten och vederbörande företag skulle slutas. Frågan om hur uppnåendet de olika telepolitiska målen skall av finansieras behandlas inte här utan berörs i avsnitt 17.2.

9.3 Hur kan säkras

måluppfyllelsen

De mål som enligt ovan skall kunna uppfyllas är relativt allmänt uttryckta och lämnar en del frågor sin närmare innebörd obeom svarade. Trots denna osäkerhet är det av intresse att försöka undersöka huruvida dessa främst är lämpade att uppfyllas med generellt gällande föreskrifter, eventuellt i kombination med att vissa åtaganden utförs efter särskild upphandling, eller tillgodoseendet målen förutom av sätter att det finns möjlighet att genom individuella villkor bestämma vad som skall gälla för i vart fall vissa aktörerna på marknaden. av Inledningsvis finns det anledning att notera att vissa målen är av sådana att de kan antas komma att främjas utan att särskilt i tas upp regleringen. Detta torde gälla exempelvis inriktningen mot ett effektivt

SOU 199270 181

telesystem och öppenheten mot utvecklingsmöjligheter. Till del får stor nämligen mål detta generella slag omfattas den allmänna av anses av strävan som finns att öppna för konkurrens och nå fungerande en marknad.

Vad gäller exempelvis målet att regulatörsfunktioner skall utföras av ett organ som är oberoende marknadsaktörema är inrättandet av av Telestyrelsen, som började sin verksamhet den 1 juli 1992, beett tydelsefullt steg i önskad riktning. Överförandet Televerkets av återstående myndighetsuppgifter behandlar jag i avsnitt 7 i detta

betänkande.

Beträffande övriga mål inskränker jag denna undersökning till dem

som jag bedömer störst allmänintresse vara av och ha omedelbar betydelse för hur regleringen skall utformas.

9.3.1 Ett öppet och sammanhållet telenät

Inriktningen att det skall finnas ett öppet och sammanhållet telenät som täcker hela landet prop. 198788l18 17 f s. torde ha sin utgångspunkt i det grundläggande målet att telesystemet skall så utformat vara att alla skall ha möjlighet att utnyttja telefoni. I det sammanhanget finns skäl anta att det sammanhållna nätet efter hand också kommer att medge användning av telefax och lâghastighetshetsmodem på samma förbindelse i alla delar landet. av Med hänsyn till att målangivelsen öppet och sammanhållet om ett nät synes utformad mot bakgrund att det huvudsakligen av finns endast ett nät, dvs. det av Televerket disponerade statliga nätet, kan det sättas i fråga huruvida det även andra telenät tillkommer avser som efter hand. Något säkert på denna fråga är svårt finna, svar att men med hänsyn till det övergripande för telesystemets funktion ansvar som staten anser sig böra ta finns det skäl talar för avsikten är som att att det öppna och sammanhållna nätet även gäller nät i övrigt allmän av betydelse.

Det kan vara tveksamt huruvida det telenät är det som avses som huvudsakligen är avsett för taltelefoni och angivna ovan närliggande användningar, eller målet gäller för samtliga telenät, dvs om även sådana telenät som inte är avsedda för taltelefoni i den meningen men är allmänna att de antingen innehavaren direkt eller tjänsteoav av en peratör tillhandahålls envar. Med hänsyn till att skall statens ansvar vara begränsat till grundläggande telekommunikationer prop.

198788l18 s. 9, dvs. telefonitjänst prop. 199091 87 137 f, s. kan det vara skäl att att det öppna och sammanhållna anse telenätet skall vara inskränkt till nät ombesörjer taltelefoni. Emellertid som är det, till följd av teknikens utveckling, svårt göra skarp att en gränsdragning mellan nät för taltelefoni och andra nät. Redan och antagligen nu än mera i framtiden används nät för såväl tal andra tillsamma som lämpningar. Det kunde därför finnas anledning att tolka kravet på ett

182 SOU 199270

öppet och sammanhållet telenät i landet så att därmed avses samtliga någon betydelse för samhällslivet. delnät som har Kravet på att nätet skall öppet och sammanhållet får, som ovan vara antytts, bäst upprätthållas genom att alla nätinnehavare, anses åtminstone näten har någon omfattning av betydelse eller medger om trafik med abonnenter i andra nät, åläggs tillträde för alla andra att ge motsvarande näts användare. Här kan det emellertid finnas skäl att notera den fastlagda begränsningen av samhällsansvaret, dvs. till telefonitjänsten. Detta kan motivera att kravet på att nät skall vara öppna och sammanhållna inte bör hävdas vad gäller de nät som inte används för taltelefoni. Med denna begränsning bör kravet gälla alla nät i någon mening kan vara allmänna, dvs. som medger som anses anslutning för kunder på i huvudsak likartade villkor. Med hänsyn till att kravet på öppenhet och sammanhållning bör gälla alla som tillhandahåller överföring taltelefoni kan det antas att uppfyllelsen av härav kan åstadkommas genom föreskrifter.

9.3.2 Telefonitjänst i hela landet

Målet att telefonitjänst skall tillhandahållas företag och hushåll i alla delar landet innefattar ett krav på samhället att se till att teleav fonitjänst tillhandahålls hushåll och företag även då det för den enskilde teleoperatören inte finns ett utifrån kommersiella överväganden betingat intresse att tillhandahålla denna tjänst. Utgångsav punkten är att tjänsten skall erbjudas på samma villkor som annars gäller prop. 1987881l8 9. Naturligen bör detta mål också ses i s.

belysning målet att alla skall ha råd att utnyttja telefonitjänsten se

av nedan. kanske främst kommer i åtanke är abonnemang i Det som glesbygd eller på platser som är mera kostsamma att inordna i annars nätet än vad motiveras av omedelbara affärsmässiga intressen. Det som kan ibland också fråga om kostnader som har sin bakgrund i att vara det befintliga nätets kapacitetstak i någon del har nåtts. Kostnaden för att koppla in telefoniabonnent i ett telenät och att en underhålla abonnentledningar m.m. är inte lätt att entydigt bestämma. För teleoperatören år det rimligtvis ett intresse att ha så många abonnenter möjligt i sitt nät, eftersom detta leder till att det blir som större trafikmängd och därmed högre intäkter. Operatören har således ett grundläggande affärsmässigt intresse att kunna erbjuda den av efterfrågade tjänsten. Med hänsyn till det behandlade kravet på skyldighet för varje ovan nätinnehavare att upplåta sitt telefoninät för samtrafik med andra nät kan det konstateras att den nätinnehavare som, utan att kunna ta ut kostnaden den ifrågavarande abonnenten, ansluter denne i sitt nät av själv får bära kostnaden för inkopplingen och underhållet av förbindelsen, medan alla andra nätinnehavare drar nytta av inkopplingen att också deras abonnenter kan kommunicera med den genom

SOU 199270 183

inkopplade. Den kostsamma anslutningen av abonnenten och det dyrbara underhållet av anslutningen genererar således teletrafik inte bara hos den operatör som står för inkopplingen utan även i andra operatörers telenät, trots att dessa inte haft kostnaden att ansluta abonnenten respektive underhållskostnaden. Som tidigare påpekats kan det visa sig vara förenat med högre kostnader att koppla in vissa abonnenter än andra. Detta gäller företrädesvis abonnenter i glesbygd. Dimensioneringen av en viss nätdel kan, till följd att abonnentav tillslutningen ökar vid ett givet tillfälle, visa sig otillräcklig, vilket ger upphov till mycket höga investeringskostnader när antalet stiger över ett visst tal. Detta kan gälla såväl i tätort som i glesbygd. Ur ett strikt kostnadsintäktsperspektiv med avseende på den ifrågavarande abonnenten skulle kanske investeringen i nätförstärkningen inte göras. Alternativt skulle kanske investeringen i nätet göras först abonnenom ten själv bidrog till en del av kostnaden. I dessa situationer har det av staten deklarerade ansvaret för telefonitjänsten sin betydelse. Samhället skall alltså säkra allas möjlighet att få tillgång till telefonitjänst, utan att den enskilde själv skall behöva betala den verkliga kostnaden i de fall denna kostnad överstiger en allmänt tillämpad abonnentavgift. Detta kan göras på flera olika sätt. Ett sätt är att staten ålägger den dominerande operatören på telefoniområdet att upprätthålla denna service. Någon särskild ersättning för denna skyldighet skulle inte behöva lämnas, åtminstone inte så länge den dominerande ställningen har viss omfattning. Fördelen en med denna lösning är att det inte måste klaras ut vilka abonnemang som har den karaktären att de inte är kommersiellt intressanta. Skyldigheten skulle gälla gentemot alla önskar utnyttja tjänsten. som Mot bakgrund av att dominanten för närvarande är statsverksamhet en och efter en ombildning, åtminstone initialt, ägs staten skulle av åliggandet for denne operatör kunna följa ett avtal mellan denne och av staten. Om inte avtalsmodellen lämplig är det måhända naturligast anses att utforma skyldigheten som ett villkor i ett tillstånd. På grund av åläggandets individuella karaktär T-bolaget skall skyldigt att vara utan särskild ersättning från staten på allmänt gällande villkor tillhandahålla telefonitjänst till dennes pennantbostad eller envar driftställe torde det knappast ägnat att utformas vara som en föreskrift i en författning. Det är att beakta att skyldigheten i så fall skulle komma att riktas mot ett bestämt privaträttsligt subjekt. Det kan därvid vara tveksamt huruvida den avser situationer visst bestämt av slag eller riktar sig till en i allmänna termer bestämd krets av personer. Kravet på generell tillämpbarhet, som enligt regeringsformen gäller för föreskrifter, kan därför kanske inte uppfyllt. anses Ett annat sätt kan vara att staten telemyndigheten utgenom tryckligen ikläder sig ett ansvar för att målet tillgodoses. Ett sätt för

184 SOU 199270

myndigheten att uppfylla detta ansvar vore då att, i den situation där det visar sig att marknadens aktörer inte vill erbjuda en viss potentiell kund ett abonnemang eller endast erbjuder telefonitjånsten under förutsättning av att kunden betalar ett avsevärt högre pris än det annars

tillämpade, genom ett anbudsfbrfarande handla upp den ifrågavarande

tjänsten och därmed se till att abonnemanget kommer till stånd på förutsättningar som uppfyller målet att envar skall ha råd att utnyttja telefonitjänsten. I denna modell går alltså staten in och betalar mellanskillnaden mellan det pris som upphandlingen stannar vid och den avgift som kunden skall erlägga till operatören. Det torde ligga närmast till hands att sådana insatser måste finansieras med avgifter från antingen hela teleanvändarkollektivet t.ex. extra markeringsavgift eller från operatörskretsen t.ex. avgift i förhållande till verksamhetens omfattning. Det finns anledning att peka på vissa förhållanden som kan visa sig vara problematiska vid en tillämpning av upphandlingsmodellen i ett initialskede. En förutsättning för att modellen skall fungera på ett tillfredsställande sätt torde vara att det råder en marknadssituation med ett antal konkurrerande aktörer som samtliga har intresse av att erbjuda telefonitjänsten. Detta har betydelse dels för att få en rättvisande bild av omfattningen av de olönsamma delarna av nätet, de som alltså skulle upphandlas, dels för vilket pris som de upphandlade tjänsterna skulle betinga. I den situation som kan förväntas råda de närmaste åren med i praktiken endast en aktör som tillhandahåller fast telefonitjänst ända ut till abonnenten måste det antagligen finnas någon form av kontrollmöjligheter för dennes agerande. Denne skulle kunna vägra inkoppling av en abonnent under påstående att detta är kommersiellt betungande, eftersom det kan antas att det inte finns någon annan som har möjlighet att erbjuda abonnemanget. På detta vis skulle det, åtminstone teoretiskt, vara möjligt att betydande delar av det lokala nätet skulle komma att upphandlas och alltså betalas med avgiftsmedel till priser som i praktiken bestämdes av en enda operatör. Systemet skulle i och för sig inte heller säkra att målet skulle uppfyllas, eftersom upphandlingsförfarandet knappast torde förutsätta en skyldighet för någon att ge ett anbud. Möjligen kan ett införande av det förslag till ny konkurrenslag, som finns redovisat i Ds 199218, erbjuda en lösning som gör att det vid behov går att komma till rätta med och balansera möjligheterna för den dominerande operatören att agera det angivna sättet. För användningen av en ordning med upphandling talar å andra sidan det förhållandet att det är ett system där det genom telemyndighetens medverkan öppet redovisas vilka förutsättningar som gäller för den ifrågavarande verksamheten. Rätt utformat torde systemet leda till att kostnaderna för de betungande uppgifterna vad gäller telefonitjänsten identifieras. Det ges möjlighet för marknaden att anpassa sig till

SOU 199270 185

de givna förutsättningarna och det kan möjligen snabbare än vad som annars skulle bli fallet leda till att alternativa kostnadseffektivare lösningar för tillhandahållandet av lokalnät kommer fram. Möjligen kan ett upphandlingssystem också underlätta överenskommelser rörande villkor för samtrafik det leder till att de betungande om åtagandena på lokalnätet helt finansieras på detta sätt. Ett upphandlingssystem torde kunna genomföras författningstekniskt på så sätt att det föreskrivs att telemyndigheten har ett för att ansvar envar skall erbjudas tillgång till telefonitjänst i permanentbostaden eller driftstället på villkor gäller för landet i övrigt. Det kan samma som därtill vara lämpligt att föreskriva skyldighet för myndigheten en att vid uppfyllandet detta tillämpa ordning med allmän av ansvar en inbjudan till anbudsgivning avseende de aktuella tjånstema. En hänvisning till den lag om offentlig upphandling, föreslås i Ds som 19924, Offentlig upphandling och EES ett lagförslag, kan - vara motiverad.

9.3.3 Alla skall ha råd att utnyttja telefonitjänsten

Eftersom telefonitjänsten är den s.k. grundläggande telekommunikationstjänsten med stor betydelse för alla för möjligheterna att kommunicera har det slagits fast att den skall tillhandahållas på sådana villkor att alla skall ha råd till att utnyttja den prop. 19909187 137 f. s. Det som avses torde vara tillgången till den fasta kopplade telefonitjänsten. Målsättningen gäller alltså inte villkoren för användning av mobiltelefon. Med hänsyn till formuleringen ha råd till finns anledning att utgå från att den är privatpersoner, grupp som avses alltså hushållen. Den operatör som i dagsläget tillhandahåller telefonitjänst alla är Televerket. Det finns anledning att anta att detta förhållande i huvudsak kommer att bestå även tiden närmast efter det att verket har blivit aktiebolag. Det kan dock förväntas att telefonitjänst i ökad omfattning kommer att erbjudas andra än televerksbolaget, det av men finns skäl förmoda att verksamheten då främst kommer att inriktas på stora företagskunder, storstadsområden och långdistanstrafik. Målet att alla skall ha råd att använda telefonitjänsten synes, mot bakgrund av att Televerket och därefter det bolag bildas verket som av under de närmaste åren i praktiken torde vara enda tillhandahållare av telefonitjänst hushållskunder, kunna tillgodoses i genom att staten sin egenskap av ägare av bolaget inför detta mål intern som en prispolicy för bolaget. Måluppfyllelsen skulle också kunna säkras att staten och genom bolaget träffar ett avtal om detta. Alternativet till en ordning med avtal mellan staten och televerksbolaget är att det föreskrift i lag med bemyndigande för ges en regeringen eller, efter regeringens bestämmande, telemyndigheten att

186 SOU 199270

bestämma om vissa högstpriser för telefonitjänsten. En sådan ordning torde rymmas inom vad som är att anse som offentligrättsliga föreskrifter, eftersom de, utan att direkt normera rättsförhâllandet mellan operatören och dennes kunder, endast ålägger operatören en förpliktelse att vid ingående av avtal med kunder inte kräva högre pris än det tillåtna. En operatör som överträder pristaksbestämmelsen skulle

dessutom riskera en offentligrättslig sanktion se Strömberg, Norm-

givningsmakten, 1989, s. 66. Med hänsyn till att det efter hand kan förväntas att flera aktörer på telemarknaden kommer att tillhandahålla hushållstelefoni finns det skäl för modellen med ett i författning bestämt pristak. Visserligen torde det viktigaste för målsättningens uppfyllande vara att den prisledande operatören inte tar ut ett högre pris, men möjligen kan det formellt sett finnas skäl att samma prisbegränsningar skall gälla för alla.

9.3.4 Handikapphänsyn

För handikappade gäller, såsom för andra hushållsabonnenter, att samhället skall svara för att de får möjlighet att utnyttja telefonitjänsten. För att detta skall vara möjligt i praktiken kan det krävas särskilda tilläggstjänster, exempelvis texttelefonitjänsten och nummerupplysningstjänsten. Det kan också krävas särskilda terminaler, som har en utformning eller funktion som är särskilt anpassad. Eftersom tilläggstjänster respektive terminaler inte nödvändigtvis hör samman med driften av telefonitjänsten finns det knappast skäl att föreskriva skyldighet för telefonitjänstoperatören att tillhandahålla dessa nyttigheter. Samhällets ansvar för att sådana tilläggstjänster som behövs för handikappades kommunikation erbjuds och för att anpassad terminalutrustning finns torde antagligen bäst säkras genom upphandling från statens sida genom Telestyrelsen.

9.3.5 Möjlighet till alarmering

Att telenät skall ha en sådan uppbyggnad och funktion att det skall lätt att kunna påkalla hjälp från samhällets räddningstjänst torde vara kunna åstadkommas med hjälp av föreskrifter. Vad gäller samarbetet mellan huvudmän och teleoperatörer för ombesörjande av hjälpinsatsen, vilket för närvarande sköts inom ramen för SOSAB, torde detta böra lösas avtalsvägen mellan staten, övriga huvudmän och tele-operatörema. Detta torde emellertid knappast i första hand vara en fråga för en telereglering.

SOU 199270 187

9.3.6 Telesystemets funktion under kriser och i krig

Vad gäller grundläggande krav på telesystemet med avseende på funktionssäkerheten i kriser och i krig torde det vara möjligt och lämpligt att ge dessa en generell utformning. Således torde föreskrifter kunna användas för att nå dessa mål. I betydande utsträckning kan det här röra sig om åtgärder som är motiverade redan av fredsmässiga förhållanden, såsom behov av skydd mot sabotagehandlingar, avlyssning och tilll greppsbrott. Därutöver kan det finnas skäl att ge särskilda individuella regler för vissa slag av nät, för vissa bestämda installationer, etc. Det torde också kunna tänkas en ordning med upphandling av delar av de behov som motiveras av försvarshänsyn.

9.3.7 Teknisk samordning av nät och utrustning

Regler om den tekniska utformningen av olika nät och den utrustning som skall få användas i näten samt om terminalutrustningen torde kunna utformas som föreskrifter.

9.4 Sammanfattande synpunkter och Över-

väganden

Av genomgången i föregående avsnitt framgår att betydande delar av de där angivna målen för utvecklingen på telekommunikationsområdet antagligen kan uppnås med användning av generellt tillämpliga regler, alltså med föreskrifter. I de delar det inte är möjligt eller lämpligt att åstadkomma den åsyftade utvecklingen endast med föreskrifter kan det i vissa fall tänkas vara en framkomlig väg att använda ett upphandlingsförfarande. Ett upphandlingssystem är dock i den föreliggande marknadssituationen, vilken kan antas komma att endast långsamt förändras, knappast lämpligt som ensamt instrument. En kombination av ett sådant förfarande och särskilda förpliktelser för det bolagiserade Televerket synes därför lämpligare. Som tidigare framhållits finns det skäl mot att införa ett förfarande med krav på tillstånd för rätten att tillhandahålla teletjänster. Går det att åstadkomma den styrning som är önskvärd med enbart föreskrifter är detta att föredra. Det finns emellertid skäl att beakta den osäkerhet rörande den framtida marknadssituationen för närvarande föreligger. Det kan som visa sig vara förenat med svårigheter för staten att åstadkomma den utveckling som anses önskvärd enbart med generellt tillämpliga föreskrifter. För den närmaste tiden kommer det knappast att vara en fungerande marknad på teleområdet. Bolagiseras Televerket med nuvarande

188 SOU 199270

omfattning av verksamheten kommer det att finnas en dominerande operatör, som det kan finnas ett behov av att styra utifrån samhällets synpunkt. Detta behov lär bli än uttalat i ett läge då bolaget inte mer längre är statligt. För att i någon mån uppfylla kravet på att regleringen skall vara stabil och förutsebar finns det skäl att redan från början utforma ett system som lämpar sig även för denna situation. Marknadssituationen får anses tala för att systemet skall utrymme för att rikta ge särskilda individuellt bestämda villkor enskild operatör. Sådana mot en villkor skulle främst ta sikte på att målet att tillhandahålla telefonitjänsten i hela riket på likartade villkor skulle tillgodoses. För att säkra detta mål skulle alltså ett förfarande med krav på tillstånd för vissa slag av teleoperatörer kunna motiverat. vara Det kan också vara så att det för att åstadkomma konkurrens på teleområdet krävs vissa individuellt avpassade villkor från statens sida. Det kan exempelvis gälla vissa krav för att skapa förutsättningar för samtrafik. Som tidigare påpekats är det i dagsläget etableringsfrihet på teleområdet i Sverige. För televerksamhet som innebär användning radio av gäller dock tillståndskrav. Med hänsyn till behovet ordning i etern av lär detta inte heller kunna undvikas i framtiden. Vad gäller användningen av radio för överföring inom det fasta kopplade nätet kan tillståndsförfarandet skötas utifrån huvudsakligen tekniska utgångspunkter. Ett förslag till grundläggande tillståndslagstiftning för radioanvändning finns i SOU 1991107, Lag radiokommunikation, om m.m. Utöver den där föreslagna regleringen bör ett system för tilldelning av radiofrekvensutrymme för publika, mobila telenya system, dvs. telesystem med abonnentanslutningen på radio, vid behov kunna införas inom ramen för teleregleringen. Det kan nämligen komma att finnas flera intressenter än vad är möjligt att tekniskt som bereda plats för. I en sådan situation är det inte möjligt att göra tillståndsgivningen beroende enbart de förhållanden berörs i det av som ovan nämnda betänkandet. Det måste göras ett urval skall av vem som få tillstånd utifrån utgångspunkter är speciella för ifrågavarande som mobila telesystem, vilket leder till att ett tillståndsförfarande måste finnas för sådana system oavsett hur regleringen på teleområdet för Övriga televerksamheter är utformad. Förhållandet att ett tillståndsförfarande inte går att undvika på mobilsidan talar i viss mån för en lösning i form av ett tillståndssystem även för fast telefoni. Även andra skäl för tillståndsordning en kan framhållas. I en framtida marknadssituation med flera aktörer marknaden är det säkert av betydelse att den myndighet som har till uppgift att till att se samhällets mål för telepolitiken uppfylls har kontroll på vilka aktörer som finns. I den ansvariga myndighetens arbete för att säkra telesystemets funktion kan det också visa sig nödvändigt individuellt att ge anpassade regler. Även det teoretiskt kanske skulle om rent vara möjligt att säkra telesystemets funktion med enbart föreskrifter finns

SOU 199270 189

det anledning anta att det i praktiken måste finnas möjligheter för

myndigheten att ge individuellt anpassade villkor för olika aktörer. Det kan också finnas skäl för att myndigheten, skall följa som utvecklingen på marknaden, har rätt att ta del information av om verksamheten hos olika teleoperatörer. En tillståndsregistrering skulle

underlätta för myndigheten att uppfylla sina åligganden. Dessutom kan

myndigheten kanske inskrida snabbare med åtgärder mot missbruk om operatören genom ett tillstånd har fastare anknytning till myndigen heten. Dialogen mellan operatör och myndighet kan därigenom göras smidigare än vad skulle fallet. som annars vara Ett annat argument som talar för ordning med tillståndskrav är en att det därigenom ges en möjlighet för den myndighet, skall som svara för att telesystemets funktionalitet upprätthålls, pröva huruvida den att som önskar få tillstånd kan förväntas uppfylla grundläggande krav på att klara av verksamheten. Med hänsyn till betydelsen säkra och av varaktiga telekommunikationer kan det befogat med sådan vara en kontroll. Denna kontroll bör dock inte få sådant innehåll ett att den kommer att innebära ett ingrepp i den näringsfrihet i princip bör som gälla även fortsättningsvis på teleområdet. Som tidigare framhållits kan det förhållandet våra grannländer att har ett system med tillstånd också skäl för tillståndskrav vara ett att bör föreskrivas även i Sverige.

Sammanfattningsvis är det således min uppfattning övervägande att skäl talar för att regleringen skall innehålla ett krav på tillstånd. Med

hänsyn till den marknadssituation som kan förutses på teleområdet blir troligen möjligheterna för samhället att säkra de mål ställs som upp större om det finns utrymme för regleringsmyndigheten inatt ge dividuellt bestämda förutsättningar för de olika teleoperatörerna.

Detta ställningstagande innebär dock inte att tillståndskrav bör föreskrivas för alla och önskar bedriva verksamhet envar som som består i att föra över information på tråd eller med radio. Redan av den i detta avsnitt gjorda genomgången de mål regleringen av som skall medverka till att uppfylla framgår att skälen för ordning med en tillståndskrav knappast gäller för all televerksamhet. Det kan tvärtom antas att betydande delar telemarknaden kan regleras med endast av föreskrifter, alltså generellt tillämpliga spelregler för aktörerna. I det följande avsnittet skall jag överväga vilken onyfattning som tillstândskravet bör ha.

SOU 199270 191

10 Avgränsning av tillståndspliktig

verksamhet

Krav på tillstånd skall gälla för verksamhet i vilken tillhandahålls telefonitjänst och mobil teletjänst telefoni eller annan tjänst åt allmänheten om verksamheten år sådan omfattning av att den har betydelse för konkurrensen på telemarknaden och för möjligheterna att skapa effektiva telekommunikationer. Rätten att driva verksamhet som består i uthyrning förav bindelser som är avsedda för överföring information skall av också i vissa fall vara beroende tillstånd. av

Mitt ställningstagande att regleringen bör innehålla ett krav på tillstånd för att bedriva verksamhet på teleomrâdet är, framgår det som av föregående avsnittet, betingat att jag kommit till uppfattningen av att de telepolitiska mål som lagts fast riksdagen bäst kan genomföras av med en sådan ordning. EES-avtalet och ett framtida medlemskap i EG kan också motivera ett tillståndsförfarande för vissa verksamheter. Det förekommer inom teleomrâdet verksamheter skiftande beav skaffenhet och med siktet inställt på att tillfredsställa skilda behov. Det skulle, åtminstone teoretiskt, möjligt att göra rätten att driva varje vara slag av sådan verksamhet beroende tillstånd. En sådan ordning av skulle dock knappast rationell. En närmast självklar utgångspunkt vara for en reglering bör därför att tillståndskravet inte skall omfatta vara fler verksamhetsgrenar än vad år motiverat att det skall som av vara möjligt att säkerställa att de i föregående avsnitt upptagna målen kommer att uppfyllas. Verksamheter ligger utanför denna sfár som bör, såsom fallet är redan i dag, också i framtiden kunna drivas utan tillstånd. I detta avsnitt redovisar jag min uppfattning hur de tillståndsplikom tiga verksamheterna skall avgränsas från de verksamheter skall som kunna drivas utan tillstånd enligt telelagen.

192 SOU 199270

10.1 Allmän bakgrund

Verksamhet som består i att föra över olika slag av information med radiovågor eller på tråd med hjälp av ljus eller elektromagnetiska svängningar förekommer i många sammanhang. För att få en kort benämning på denna verksamhet kan vi kalla den televerksamhet. De flesta människor i Sverige sysslar dagligen härmed. Det vanligaste torde vara att samtala per telef0n.Ett annat slag av televerksamhet utgörs av sändning och mottagning av rundradioprogram, alltså ljudradio- och TV-program. Från början skedde utsändningarna företrädesvis med radio, men numera kommer programmen till mottagarna inte endast genom radiovågor i etern utan i allt större utsträckning på särskilda kabelnät. Televerksamhet har också en mera begränsad betydelse. Det behöver inte vara fråga om långväga överföringar för att det skall vara fråga om televerksamhet. Också interna snabbtelefonnät i bostäder innefattar form televerksamhet. Även Överföring signaler en av av mellan två datorer, som står i omedelbar närhet av varandra, utgör en form av televerksamhet. Inom televerksamhet i normal bemärkelse, alltså den som utgår från telefonin, finns numera ett stort antal olika tillämpningar. Den vanliga taltelefonin kompletteras i vårt moderna samhälle av telefax. Med en telefaxapparat är det möjligt att föra över kopior av dokument

och bilder till en annan telefaxapparat. Överföringen kan göras på en

vanlig telefonförbindelse under förutsättning att förbindelsen har tillräcklig kvalitet. Under samma förutsättningar är det också möjligt att föra över information mellan datorer på en förbindelse som vanligen används för telefoni. Man använder då ett s.k. modem för att anpassa signalerna till telenätet, respektive återanpassa dem till datorn. De modem som används på vanliga telefonförbindelser brukar benämnas låghastighetsmodem. För att föra över uppgifter mellan olika datorer byggs också särskilda nät upp. Näten kan i princip vara av två olika slag, publika eller privata. Publika datanät är, på samma sätt som gäller för publika telefonnät, öppna för abonnemang. Exempelvis driver Televerket i Sverige datanät Datex och Datapak som är öppna för anslutning av envar. Likheterna är stora med telefonnätet med den skillnaden att datanäten fungerar uteslutande för datakommunikation. Kommunikationen kan ske med olika överföringshastigheter beroende på vilka terminaler, datorer, som används av abonnenterna och på vilka begränsningar som finns i näten. Privata nät baseras ofta på att användaren hyr överföringskapaciteten. I Sverige är det företrädesvis Televerket som tillhandahåller förbindelser. Hyrda förbindelser tillhandahålls för olika överföringshastigheter. Den som hyrt förbindelserna kan föra över såväl egen in-

SOU 199270 193

formation som information för annans räkning. Det sistnämnda brukar kallas tredjepartstrafik. För såväl publika som privata datanät tillämpas standardiserade gränssnitt, dvs anslutningspunkter, bygger på rekommendationer som från CCITI‘. Gränssnitten benämns exempelvis X.20, X.21 och X.25. Förutom de telenät som har anslutning till abonnenterna med tråd förekommer verksamhet där abonnentanslutningen sker med radio. Detta möjliggör att användaren kan nå och bli nådd andra abonnenav ter också då han är på rörlig fot. Nät med mobil anslutning förekommer framför allt för telefoni, finns även för dataöverföring men exempelvis Televerkets Mobitex-system. Den publika mobiltelefonin domineras för närvarande Televerkets av två NMT-system med abonnentanslutning antingen inom 450 MHzbandet NMT 450 eller inom 900 Mhz-bandet NMT 900. Inom en snar framtid kommer det alleuropeiska mobiltelefonisystemet GSM att tas i bruk. I Sverige kommer, såvitt kan bedömas, tre företag nu att erbjuda abonnemang, nämligen Televerket, Comvik GSM AB och Nordic Tel AB. I likhet med vad vanligtvis är fallet beträffande fast ansluten som telefoni kan abonnemang på mobiltelefonitjänsten utnyttjas inte bara för talkommunikation. Också telefax och viss datakommunikation kan förekomma inom dessa system. Inom vart och ett de här angivna användningssätten förekommer av ett antal diversiñeringar och utvecklingar. Ofta kallas dessa för extrafunktioner, tilläggstjänster eller särskilda teletjänster. Det kan t.ex. röra sig om möjlighet till automatisk vidarekoppling eller överflyttning av telefonsamtal, förenklad återuppringning eller användning av kortnummer. Information abonnentnummer, om påskyndning av samtal eller gruppsamtal är andra teletjänster kan som erbjudas. Det finns också möjlighet att sälja information över telefonnätet och därvid låta den infonnationssökande betala genom samtalsavgiften Televerkets tjänst med börjar med nummer som riktnummer 071. Företag, organisationer m.fl. kan erbjuda uppringning på ett s.k. 020-nummer, vilket innebär uppringaren betalar att endast för en samtalsmarkering medan samtalet betalas resten av av den uppringde. Data kan bearbetas i olika avseenden i samband med de förs att över. Bearbetningstjänsten, som inte sällan tillhandahålls av samma företag som ombesörjer själva överföringen, kan bestå i bl.a. konvertering mellan olika datamiljöer, central lagring information och av insamling av information från skilda avsändare. Tjänster detta slag av

kallas ofta VANS Value Added Network Services.

194 SOU 199270

10.2 överväganden

Enligt direktiven skall jag överväga krav på tillstånd bör införas om för alla bedriver kommersiell televerksamhet. Det anges därvid, som viktig fråga i det sammanhanget är hur tillståndspliktig verksamatt en het skall avgränsas. I detta avsnitt jag därför att belysa huvudavser olika verksamheter på teleområdet och i vad mån ett krav på parten av tillstånd skall gälla för sådana verksamheter. Beträffande den särskilda form televerksamhet består i överföring till allmänheten av av som ljudradio- och televisionsprogram och därmed likartad verksamhet

behandlar jag gränsdragningen i ett särskilt avsnitt efter detta avsnitt

10.3. Som redan har konstaterats är det i dag fritt för envar att erbjuda tjänster på teleområdet. Den i föregående avsnitt gjorda exemplifieringen olika telekommunikationsverksamheter visar på den av mångfald finns. Det kan knappast komma i fråga att tillståndsbesom lägga alla dessa verksamhetsgrenar.

10.2.1 Tillstånd för tillhandahållande av telefonitjänst

Jag har redan redovisat mina motiv till att föreslå en ordning med tillstånd över huvud taget. Genomgången mynnar ut i att tillståndsskyldigheten måste ha rationell bakgrund utifrån det syfte som man en uppnå med regleringen. Med denna utgångspunkt kan det avser att konstateras att ett ledande syfte vid utformningen av telelagen bör vara målet att skapa effektiva telekommunikationer och därvid tillatt handahålla telefonitjänsten på likartade villkor i hela landet skall uppfyllas. För att detta mål skall säkras också i den mera konkurrensutsatta miljö, kan förväntas när flera aktörer träder in på som marknaden, är det befogat att kunna ålägga dem som vill driva verksamhet med att tillhandahålla telefonitjänster skyldighet att bidra

till måluppfyllelsen. I och för sig skulle kunna göra gällande att detta mål ändå man kommer att uppfyllas marknadens funktion. Om det finns en genom efterfrågan på telefonitjänsten så kommer det alltid att finnas någon vill tillgodose föreliggande behov. Problemet är att det knappast som kan förväntas fungerande marknad under överblickbar framtid vara en vad gäller tillhandahållandet anslutning till det allmänt tillgängliga av telefonnätet. Skulle marknadskrafterna få råda utan inverkan från samhället är det risk för att målet inte skulle komma att helt uppfyllas. Det kan visa sig svårt att få någon att erbjuda ett abonnemang vara ligger obekvämt till. Om någon trots allt erbjuder anslutningen som finns det anledning anta, att det pris begärs kommer att vara som avsevärt högre än det som tillämpas för andra abonnemang.

SOU 199270 195

Mot bakgrund av det anförda och med beaktande den grundav läggande betydelse för människors möjlighet att kommunicera som telefonen har i dagens samhälle finns det enligt min mening motiv för att föreskriva krav på tillstånd för den vill tillhandahålla telesom fonitjänst. Det allmänna telefonnät som finns i dag är bärare inte endast av

telefonsamtal. Som jag påpekade avsnitt 10. l används det också

ovan för överföring av telefax och för viss datakommunikation. Att tala om att tillhandahålla telefonitjänst kan med hänsyn härtill kanske uppfattas som något oegentligt. Det tillhandahålls är snarast bärartjänst, som en som på de flesta häll i Sverige går att använda för såväl den ena som den andra teletjänsten. Den grundläggande telekommunikationstjänsten enligt de telepolitiska målen är dock klart avgränsad till telefonitjänsten. Det finns med hänsyn härtill skäl att bestämma tillståndskravets omfattning i denna del till den bärartjänst är avsedd bl.a. för som telefoni. Den omständigheten att ett telefonnät även medger överföring av annat än telefonsamtal, och också kommer att tillhandahållas för sådana överföringar, spelar ingen roll för tillståndsfrâgan. Tillståndskravet bör dock begränsat till att gälla endast vara om telefonnätet bör anses som allmänt tillgängligt, varmed jag att det avser i praktiken är öppet för utnyttjande allmänheten. Det sistnämnda av torde i dagens läge gälla för det befintliga allmänna telenätet. Det kan efter hand komma att gälla flera nät. Begreppet allmänheten, blir som av betydelse för att avgöra huruvida ett nät skall allmänt anses tillgängligt, är emellertid inte entydigt. Vad innefattas i allmänsom heten kan variera med olika synsätt och det finns därför anledning att närmare ange vad jag bör betydelse för att avgöra anser vara av huruvida ett telenät skall anses allmänt tillgängligt, dvs. stå till allmänhetens förfogande. Ett kriterium på att ett telenät skall allmänt tillgängligt är att anses det står öppet för en i allmänna termer bestämd krets användare att av ansluta sig till nätet. Att en operatör aktivt värvar kunder på marknaden och därvid erbjuder anslutning på bestämda villkor bör leda till att det nät som härvid skapas blir att anse som allmänt tillgängligt. Det bör dock inte krävas ett på detta sätt beskrivet aktivt handlande i marknadsföringshänseende för att det ifrågavarande nätet skall betraktas allmänt tillgängligt. Även nät från början varit som ett som närmast internt inom ett företag men efter hand, att utnyttjas genom för trafik av exempelvis olika företag, i praktiken kommit att bli öppet för anslutning av ytterligare användare bör anses allmänt tillgängligt i vissa fall. Det avgörande för bedömningen i denna del bör vara huruvida den grupp användare nätet är öppet för kan av som anses allmänt definierad i något avgörande hänseende. Det kan exempelvis röra sig om att alla inom ett visst geografiskt avgränsat område kan ansluta sig. Det kan också gälla anslutningsmöjlighet finns för om verksamheter med funktionell gemenskap, alltså olika företag inom en

196 SOU 199270

särskild bransch, samarbetspartners, etc. Begreppet allmänheten i här avsedd bemärkelse behöver således inte alla och Även motsvara envar. på visst sätt avgränsad användarkategori kan utgöra vad som i detta en avseende bör hänföras till allmänheten. För den önskar tillhandahålla telefonitjänster i konkurrens med som Televerket är det naturligtvis nödvändigt att hans nät kopplas samman med det allmänna telenätet. Genom sammankopplingen och den därav följande möjligheten för abonnentema i de respektive näten att ringa till varandra blir också det nya nätet att betrakta som allmänt tillgängligt. Det karakteristiska är att tillsammans bildar de sammankopplade näten ett system av telenät som kan nyttjas av var och en. I anslutning till ovanstående vill jag peka på följande förhållanden, som berörs i Gemini Consulting’s rapport den 1 juni 1992 till Kommunikationsepartementet ang. marknadsutveckling m.m. Det bedöms där s. 12 att privata nätverk kommer att kunna erbjuda kompletta kommunikationslösningar som tidigare erbjöds endast av de publika teleföretagen. Lösningama baseras delvis på samtrafik mellan nätverk och delvis på det allmänna telenätet. År 1987 skedde nya en tredjedel av nätverksinvesteringarna i USA genom företag som inte var verksamma inom telebranschen. Motsvarande siffra för 1975 var nästan noll. Det förhållandet att telefonitjänsten enligt förslaget skall tillhandahållas för att det skall krävas tillstånd innebär att den som driver televerksamhet endast för egen del inte blir tillståndsskyldig. Tillståndspliktens omfattning bör enligt min mening relateras till just det förhållandet att verksamheten innefattar överföring av information för annans räkning. Något särskilt krav på omfattningen av den krets för vars räkning tjänsten tillhandahålls anser jag i enlighet med det ovan anförda inte böra ställas upp. Det relevanta är i stället huruvida verksamheten bedrivs inom ett allmänt tillgängligt telenät enligt vad som sagts ovan. Med den avgränsning till allmänt tillgängligt telenät som gjorts i förslaget skulle olika företags- och fastighetsnät bortsett från vissa rent interna nät inom ett företag såsom snabbtelefonnät bli till- ståndspliktiga. Detta kan emellertid inte vara vare sig rimligt eller nödvändigt. En ytterligare begränsning av tillståndsplikten krävs därför. I 2 resp. 3 § anges huvudsyftena med telelagen, nämligen att skapa effektiva telekommunikationer och konkurrens. Om en viss televerksamhet med avseende på utbredningsområde, antalet användare och övriga omständigheter inte är av sådan omfattning att den har betydelse för att uppnå dessa syften bör den inte vara tillståndspliktig. Det kan röra sig om mycket begränsade verksamheter med liten betydelse för det öppna och sammanhållna telesystemet. Nät som betjänar en eller ett par fastigheter bör sålunda i regel inte vara tillståndspliktiga. Detsamma kan bli fallet i fråga om ett till allmänt tillgängligt telenät anslutet lokalt nätverk som omfattar flera fysiska

SOU 199270 197

eller juridiska personers telekommunikation. Är de samverkande

personerna naturligen sammanhållna kring tillverkningsprocess eller en inom en koncern bör de inte omfattas tillståndsplikten. Även i andra av fall, t.ex. när det är fråga ett lokalt nät ringa omfattning eller om av med en speciell användning, kan det tänkas att förhållandena är den av arten att tillståndsplikt inte bör föreligga. Det finns dock gräns för en när kommunikationen på nätet har sådan omfattning den får en att anses vara av betydelse utifrån de synpunkter som enligt den här förda diskussionen bör vara vägledande. Det skulle givetvis önskvärt vara att kunna ange gränsen precist i lagen. Förhållandena är emellertid mera så växlande och teknikens utveckling så snabb att det inte sig är vare möjligt eller meningsfullt att förfara så. De närmare avgrånsningama får därför göras i praxis. Det ankommer därvid på tillståndsmyndig-

heten och domstolarna att inom lagens dra riktlinjerna härför. ram upp Genom att det är en enda myndighet skall handlägga frågorna och som genom att instansordningen kammarrätten i Stockholm och Rege- ringsrätten är enhetlig, bör det finnas goda förutsättningar - för att finna en fast praxis för avgränsningarna. Det är också angeläget att Telestyrelsen ställer praxis och bekantgör denna för insamman tressentema på telemarknaden. För att ytterligare underlätta för de enskilda att bedöma tillståndspliktens omfattning, föreslår jag att förhandsbesked skall kunna erhållas i frågan tillståndsplikt om föreligger för viss verksamhet. Jag återkommer härtill i avsnitt 10.2.5.

En undantagsmöjlighet kan emellertid behövas för vissa särskilda fall, då omständigheterna är så speciella att verksamhet, i och en som för sig är tillståndspliktig enligt angivna bedömningsgrunder, ovan likväl bör undantas därifrån. Om undantag från tillståndsplikten

beslutas kan det finnas skäl att ha anmälningsplikt. en En generell möjlighet att föreskriva om sådan plikt bör finnas också i fråga om annan televerksamhet inom allmänt tillgängligt telenät som inte är tillståndspliktig, dvs. antingen verksamhet som med avseende på utbredningsområde, antalet användare eller omständigheterna i övrigt inte är av sådan omfattning att den har betydelse för att uppnå telelagens syften eller sådana verksamheter, t.ex. datakommunikationstjänster, som över huvud taget inte är tillståndspliktiga. Härigenom kan tillståndsmyndigheten följa verksamheter olika slag. Behörigheten av att bestämma eller föreskriva anmälningsplikt bör dock begränsas om till de fall där det finns ett verkligt behov för det allmänna följa av att verksamheten.

10.2.2 Tillstånd för tillhandahållande

av publika, mobila

teletjänster

Överföring information inom teleområdet

av kan ske på tekniskt skilda sätt. Tidigare var sändning signaler i kabel med metallisk ledare av den vanligaste metoden. Efter hand introducerades också tekniken att

198 SOU 199270

använda radiovågor för överföringen. De nya ledningar som installeras s.k. fiberoptisk kabel, där överföringen sker med hjälp i dag utgörs av av ljus. Radiovågor används, jag påpekade ovan, för att föra över som information i telenät. Det rör sig då s.k. fast radio eller radiolänk, om alltså stationära sändnings- och mottagningsutrustningar. För att klara överföringar på långa sträckor behövs ett antal sändare och av mottagare med antenner i master på lagom långa avstånd från varandra. Det vanliga telefonnätet kallas också för det fasta kopplade nätet. Begreppet fast står i detta sammanhang för att anslutningen av abonnenter sker till bestämd geografisk punkt. Oftast sker denna en anslutning med metallisk ledning, det kan undantagsvis också en men förekomma att radio används. Radiosändarenmottagaren görs i så fall stationär. Det fasta nätet medger således inte att abonnenten rör sig några längre sträckor. En annan sak är att det är möjligt för en abonnent, önskar viss rörlighet, att ansluta en s.k. sladdlös telefon som till sitt jack och på så vis med hjälp av radio kunna upprätthålla telekommunikationen inom ett avstånd av ca 200 meter från anslutningspunkten. Under de årtiondena, särskilt från början av 1980-talet, har senare radio börjat användas i allt större utsträckning också för abonnentanslutning. Vi har fått vad kallas mobiltelefoni, dvs. telefoni där som användaren inte är knuten till en bestämd anslutningspunkts geografiska belägenhet utan kan röra sig fritt och ändå kunna samtala med andra abonnenter såväl i det fasta nätet som inom det mobila. Andra användningsområden där anslutningen till den enskilde abonnenten sker med radio är personsökning och mobil dataöverföring. Personsökning, även kan vara en underfunktion till mobiltelefonisom tjänsten, innebär möjlighet att från en telefon eller en mobiltelefon sända ett kort meddelande till en person som bär en särskild radiomottagare på sig. Mobil dataöverföring, som kan ske såväl inom mobiltelefoninät i särskilda nät, utförs ungefärligen på samma sätt som som vid överföring av telefonsamtal. Den huvudsakliga skillnaden är att abonnenterna inte har telefoner som terminaler utan datorer. En grundförutsättning för att radiovågor skall vara användbara som överföringsmedium är att överföringen kan ske på en frekvens, där störningar från radiosändning inte förekommer. Med andra ord annan måste sändare och mottagare vara ensamma på en viss frekvens för att överföringen skall fungera. Detta förutsätter att det finns ett system för fördelning radiofrekvenser mellan olika användningsområden och av olika användare. Fördelningen radiofrekvenser sker i Sverige från den 1 juli 1992 av Telestyrelsen. Tidigare ombesörjdes denna myndighetsfunktion av av särskild avdelning inom Televerket, Frekvensförvaltningen. Den en vill inneha eller använda en radiosändare måste ha tillstånd. Ett som

SOU 199270 199

tillstånd innefattar alltid en bestämning av den frekvens på vilken radioanvändningen får ske. Den nu gällande ordningen för tillståndsgivning och tilldelning av frekvensutrymme för olika radioanvändare har sin utgångspunkt i de bestämmelser som finns i radiolagen 1966755. Där slås tillståndsskyldigheten fast. Det finns däremot inte några lagbestämmelser som anger efter vilka grunder tillståndsgivningen skall ske. Tillståndsgivning och frekvenstilldelning bygger i stället på myndighetsföreskrifter och praxis som efter hand har utvecklats i tillståndsgivningen. En mycket betydelsefull beståndsdel i denna praxisbildning har sin grund i de internationella överenskommelser på radioområdet som Sverige har ingått. Den viktigaste och mest övergripande är den internationella telekonventionen med tillhörande radioreglemente. Fördelningen av radiofrekvenser är här förutbestämd för olika användningsområden. Frekvenser är en ändlig resurs och inom de frekvensområden som från tekniska och ekonomiska synpunkter är attraktiva är tillgången på ledigt frekvensutrymme starkt begränsad. Frekvensrättsutredningen K 199002 har lämnat sitt betänkande vid årsskiftet 199192 och där föreslagit en lag om tillståndsgivning för innehav och användning av radiosändare och tilldelning av radiofrekvenser SOU 1991107, Lag om radiokommunikation, m.m.. Betänkandet har remissbehandlats och övervägs för närvarande inom regeringskansliet. Enligt direktiven skall jag överväga Frekvensrättsutredningens om lagförslag bör ingå i en telelag eller om det bör utgöra särskild lag. en

Jag återkommer senare se avsnitt 2.3.1 med redovisning

en av motiven för mitt ställningstagande i denna fråga, det kan redan men här konstateras att jag finner övervägande skäl tala för att det skall vara skilda lagar. Den av Frekvensrättsutredningen föreslagna lagen innehåller de grunder för tillståndsgivningen och frekvenstilldelningen skall som styra myndighetsbesluten. Den huvudsakliga inriktningen är att tillstånd skall ges för användning av en radiosändare, det kan antas om att denna inte kommer att störa annan radioanvändning. Systemet kan således säga bygga på att den befintliga radioanvändningen som huvudregel skall vara skyddad för skadlig påverkan från tillkommande radioanvändning. De föreslagna bedömningsgrundema för tillståndsprövningen i lagen om radiokommunikation, m.m. är utformade främst med den utgångspunkten att det vid varje tillfälle är fråga att pröva enstaka om en ansökan. När det kan antas finnas intresse från flera sökande att under i huvudsak likartade tekniska förhållanden bedriva viss omfattande en radioverksamhet bör, enligt Frekvensrättsutredningen, tillståndsmyndigheten ha möjlighet att genom ett förfarande med inbjudan till ansökan se till att samtligas ansökningar kan prövas i ett sammanhang

200 SOU 199270

SOU 1991107 s. 174 f. Jfr avsnitt ll, Tillståndsprövning och tillståndsvillkor. Som exempel på en radiotjänst som kan föranleda ett sådant förfarande kan nämnas att det införs en ny publik mobil teletjänst, där det förutsätts tilldelning av ett frekvensområde för abonnentanslutning, vilket skall gälla i hela landet. Det kan dessutom antas att detta frekvensområdes närmare bestämning redan är fastlagd i sina ramar till följd av internationella frekvensöverenskommelser och standardiseringsbeslut. Situationen kan då vara att det finns flera potentiella sökande till rätten att använda det angivna frekvensområdet eller en tillräcklig del därav. Om tillgängligt frekvensutrymme inte är tillräckligt för att alla sökande skall kunna få tillstånd att driva ett sådant system måste ett urval ske av dem som skall få tillstånd. Urvalet måste då göras efter de speciella förutsättningar som det nya mobila telesystemet ställer upp. Det kan därvid finnas anledning att överväga huruvida de förutsättningar som skall gälla för den nya radiotjänsten är av den arten att det krävs särskilda bedömningsgrunder för prövningen av vem som skall tilldelas rätten att bedriva tjänsten. Till följd av begränsningen i tillgången på radiofrekvenser måste alltså ett särskilt förfarande till för regleringen av sådana verksamheter på teleområdet som för sin anslutning av abonnenter kräver tillgång till radiofrekvenser. Mitt förslag innebär därför att den som vill tillhandahålla mobila teletjänster inom ett allmänt tillgängligt telenät måste ha tillstånd enligt telelagen för denna verksamhet. Inom ramen för tillståndsförfarandet får det urvalsförfarande ske som är betingat av knappheten i frekvenstillgången. Den föreslagna lagen om radiokommunikation, m.m. upptar en föreskrift för de fall då det föreligger s.k. dubbelt tillståndskrav. Det förutsätts i enlighet därmed för bifall till en ansökan om rätt att använda radiosändare för sådan verksamhet som är särskilt reglerad i annan lag att medgivande enligt den andra lagen föreligger. Med andra ord måste formellt sett tillstånd enligt telelagen för rätten att bedriva verksamhet med tillhandahållande av en viss publik, mobil teletjänst vara beviljat för att tillstånd enligt lagen om radiokommunikation, m.m. skall kunna beviljas för rätten att inneha och använda radiosändare. Det kan synas vara en onödig omgång med dubbla tillstånd. Motiven för att det trots allt får bli på detta sätt hänger samman med att de olika lagarna har i grunden skilda regleringsobjekt. Lagen om radiokommunikation, m.m. ger regler för all användning av radiofrekvenser, medan telelagen ger regler för den näringsverksamhet som består i att tillhandahålla teletjänster, där radio är ett av flera transmissions- och anslutningsmedier. De två tillståndsbesluten måste givetvis samordnas. I praktiken lär det inte innebära några särskilda komplikationer eftersom tillståndsmyndigheten torde bli densamma i båda fallen.

SOU 199270 201

Av det sagda följer också att tillståndsplikten vid mobil överföring inte kan inskränkas till enbart telefoni. Den måste här omfatta alla teletjänster med radioburen abonnentanslutning, dvs. även datatjänster såsom exempelvis Televerkets tjänst Mobitex för överföring såväl av text som tal och data.

lO.2.3 Tillstånd för verksamhet i vissa fall med upplåtelse

av förbindelser uthyrning

Dagens kopplade telefonnät erbjuder förutom utväxling teleav fonsamtal också möjligheter till användning för annat slag inav formationsöverföring i de flesta delar landet. Sålunda kan det av användas för öveüring av telefaxmeddelanden. Det finns, som tidigare påpekats, också möjlighet att föra över data mellan datorer på detta nät. All kommunikation ombesörjs av nätoperatören efter samma grundkoncept. Den abonnent som önskar komma i kontakt med en annan abonnent ringer upp denne och sedan förbindelsen har etablerats förs informationen över, dvs. samtalet, telefaxmeddelandet eller datamängden. Förbindelsen kopplas ned efter det att överföringen är klar. Kostnaden för kunden är beroende hur länge förbindelsen varit av upprättad. För framför allt företag med stora informationsflöden är användningen av det kopplade telefonnätet ibland alltför kostsamt, långsamt och i vissa fall osäkert. Man önskar i stället bygga kommuniupp egna kationsnät, dels internt mellan företagets olika befattningshavare, dels externt för kommunikation med samarbetspartners, underleverantörer, etc. Förutom att man därigenom kan skaffa sig bättre överblick en över kostnaderna för sina telekommunikationer kan företaget också se till att det ständigt har tillgång till viktiga informationskällor i form av interna eller externa databaser. Eftersom företagen mestadels saknar för att bygga egna resurser upp telenät hyrs fasta förbindelser från teleföretag. I Sverige tillhandahåller Televerket ledningar i stor omfattning för företagsnät och kan sägas vara dominerande på detta område. Det finns dock även andra företag som tillhandahåller fasta förbindelser, exempelvis Banverket och vissa kraftföretag. Eftersom företagsnät ofta har internationella förgreningar måste ledningar hyras från utländska teleföretag. Den ledning som upplåts av teleföretaget kan praktiskt taget aldrig fysiskt pekas ut för den hyr den. Det hyrs ut är oftast inte som som en specifik kabel, radiokanal eller liknande utan är snarast att betrakta som en resurs för informationsöverföring med viss bestämd kvalitet, överföringshastighet, etc. mellan bestämda ändpunkter termineringspunkter. Huruvida överföringen sker på kabel med metalledare, med optisk fiberkabel, med markbunden radio radiolänk eller med radio via satellit är sällan känt hos hyresmannen. Oftast spelar detta inte

202 SOU 199270

heller någon roll för denne. Han önskar endast att få disponera en säker förbindelse med beställda kvaliteter från punkt till punkt. Den grundtjänst som teleföretaget tillhandahåller är alltså att ställa en viss överföringskapacitet till hyresmannens disposition. Ofta innefattar detta en skyldighet att inom viss tid åtgärda eventuella fel på förbindelsen samt att i övrigt underhålla förbindelsen så att det kan förväntas att den kommer att fungera. Det är därefter upp till den som hyrt ledningen att förse denna med den terminalutrustning i ändpunkterna som behövs för att den önskade informationsöverföringen skall kunna ske. Naturligtvis kan teleföretaget bistå även härvidlag, men detta är i princip att betrakta som ett från uthyrningen av förbindelsen skilt uppdrag. Genom att hyra teleförbindelser kan således företag eller motsvarande bygga dels egna nät med anslutning till allmänna telenät, dels upp nät som inte har någon beröring med ett sådant nät utan används enbart för kommunikation med i nätet ingående egna anslutningar. Som exempel på den förstnämnda användningen av hyrda förbindelser kan nämnas ett företags egna nät under sin kontorsväxel, vilken är ansluten till allmänt telenät. Det egna nätet kan därvid finnas på flera fastigheter på skilda orter, varvid de hyrda ledningarna används för att koppla samman de olika fastigheterna under samma växel. Samtliga enheter kan genom kontorsväxeln nås av abonnenter i allmänt telenät. Den andra användningen av hyrda förbindelser förekommer bl.a. när företag har behov av att kunna föra över stora datamängder mellan datorer. I sådana fall kan det vara bättre att ha en egen permanent uppkopplad förbindelse än att behöva lita till kopplade förbindelser i allmänt telenät. En egen förbindelse kan i praktiken ofta vara nödvändig med hänsyn till omfattningen av dataflödet. Det finns dessutom möjlighet att hyra fasta förbindelser med särskilda krav på tillförlitlighet och service, vilket kan vara av mycket stor betydelse för användaren. Genom att hyra en förbindelse kan överföringen ske med den hastighet som är önskvärd med hänsyn till datamängderna. Fasta förbindelser tillhandahålls inte enbart företag som genom drift av tillverkningsverksamhet och liknande har ett eget överföringsbehov. Även andra företag önskar hyra förbindelser. Det rör sig då om företag vars verksamhet består i att i sin tur erbjuda tjänster inom teleområdet andra. Det kan exempelvis gälla tjänster som innefattar överföring av datauppgifter på de hyrda förbindelserna. Detta brukar kallas tredjepartstrafik. Inte sällan kombineras sådana tjänster med att den överförda informationen också ges någon behandling utöver själva överföringen. Det kan gälla ytterligare bearbetning i dator och därvid utförande någon form av kontorstjänst, såsom fakturering på av grundval den behandlade datainformationen. Även andra s.k. av värdeökande tjänster kan förekomma och utvecklingen av nya tjänster på detta område går i ett högt tempo.

SOU 199270 203

Även det företag hyr förbindelser i första hand för sina som egna överföringsbehov kan ha ett intresse av att därutöver utnyttja den disponerade överföringskapaciteten för ytterligare uppgifter. Det kan då förekomma att förbindelsen upplåts vidare. Detta kan tänkas om det egna överföringsbehovet inte är så stort att förbindelsen nyttjas fullt ut. Att då medge annan rätt att använda outnyttjad kapacitet kan vara ett sätt att nedbringa kostnaderna för den egna kommunikationen. Det kan konstateras att upplåtelse för s.k. tredjepartstrañk i praktiken innebär att den till vilken förbindelsen i första hand upplåts kommer att konkurrera med förstahandsupplåtaren med avseende på överföringstjänsten. Detta kan givetvis ge upphov till intressekonflikter. Inom EG har stor vikt fästs vid att det från teleföretagens sida tillhandahålls förbindelser. Av betydelse härvidlag är de strävanden inom EG som gäller utveckling av konkurrensen inom telekommunikationsområdet. Enligt förslag till rådsdirektiv om tillämpningen av bestämmelser om öppna nät på hyrda förbindelser ON P-dir. on leased

lines skall varje medlemsstat se till att det, om det efterfrågas,

tillhandahålls vissa slag av fasta förbindelser för den som önskar hyra sådana. Förbindelsema skall uppfylla i direktivet angivna tekniska specifikationer. För dessa förbindelser och för de förbindelser som erbjuds i övrigt skall vissa regler iakttas med avseende på varaktighet av upplåtelsen, tillgänglighet för olika användningsområden, prissättning m.m. Se närmare om innehållet i nämnda direktivförslag avsnitt 3.3.2. De svenska telepolitiska målen upptar, som tidigare har redovisats, en inriktning mot att det skall råda konkurrens inom olika delar av telekommunikationsområdet. För att uppnå en marknad med ett flertal aktörer, som erbjuder tjänster i konkurrens, är det därför enligt min uppfattning av stor betydelse att det från statens sida finns möjlighet att ha viss styrning och kontroll vad gäller tillgången på och villkoren för utnyttjande av kapacitet förbindelser som finns att tillgå på marknaden. För utvecklingen spelar EGs ovan nämnda regler om öppna nät ONP-reglema en stor roll. Genom EES-avtalet och ett eventuellt framtida medlemskap i EG blir Sverige skyldigt att till att se bl.a. reglerna i ONP-direktivet om hyrda förbindelser uppfylls här i landet. Detta kräver enligt min uppfattning att vissa av reglerna införlivas med svensk lag. Sammantaget talar omständigheterna starkt för att tillståndskrav bör gälla för verksamhet med tillhandahållande av fasta förbindelser. Med hänsyn till att den från allmän synpunkt betydelsefulla verksamheten i detta hänseende torde vara den uthyrning sker som inom allmänt tillgängligt telenät bör tillståndskravet inskränkas till verksamhet inom sådant nät. Vad gäller den tillståndsskyldiga kretsen bör dessutom följande beaktas. Det är inte bara ägaren av kabeln, radioutrustningen, etc.,

204 SOU 199270

alltså det som utgör förutsättningen för överföringen, som kan upplåta överföringskapacitet. Även tredjepartstrafik kan förekomma. Det finns dock inte behov från samhällets sida av att kunna styra den verksamheten, som kan bedrivas i flera led och på de mest skiftande sätt efter den förstahandsupplåtelse som ägaren har gjort. En lämplig avvägning av tillståndskravet kan vara att i första hand ägare av uthyrningskapacitet omfattas därav. Därutöver finns det operatörer som med hyrd eller på annat sätt förvärvad kapacitet tillhandahåller förbindelser andra i en sådan omfattning och på sådant sätt att uthyrningen har betydelse för att skapa effektiva telekommunikationer eller konkurrens. Dessa operatörer bör omfattas av tillståndskravet. Däremot bör tillståndskravet inte träffa exempelvis den som nyttjar hyrd kapacitet huvudsakligen för egna ändamål men som vidareerbjuder överskottskapacitet endast i sådan mindre omfattning att det inte kan påverka konkurrensutvecklingen eller annars ha betydelse för den svenska telemarknaden. Tillämpat på dagens marknadsförhållanden i Sverige skulle ett tillståndskrav i enlighet med det ovan anförda omfatta huvudsakligen Televerket dvs. det blivande bolaget och Banverket i egenskap av nätägare och upplåtare samt Tele2 och vissa större utländska operatörer i egenskap av vidareuthyrare.

10.2.4 Tillståndsfrihet för övrig verksamhet

Av den avgränsning av tillståndspliktiga verksamheter som jag har redovisat följer att betydande delar av de aktiviteter förekommer som på telekommunikationsområdet kan bedrivas utan tillstånd. Det lär knappast vara möjligt att heltäckande redovisa vad blir tillståndssom fritt utvecklingen med nya tillämpningar går snabbt men vissa - exempel kan vara av intresse. Det kan konstateras att televerksamhet som sker för egen räkning, alltså utan något element av tjänst för annan, alltid blir tillståndsfri. Helt slutna nät inom ramen för en fysisk eller juridisk persons egen verksamhet får således etableras utan tillstånd. Snabbtelefonnät inom företag eller andra företagsnät som är slutna på sätt som nyss sagts omfattas alltså inte tillståndskravet. Även slutna radionät, av exempelvis kommunikationsradio inom åkeriföretag, taxi eller liknande, får förekomma utan tillstånd enligt telelagen. Förhållandet att det finns vissa begränsade möjligheter att utväxla meddelanden med vanliga teleabonnnenter bör inte föranleda någon annan bedömning. Däremot krävs det tillstånd enligt radiolagen för användning av radiosändare. Se SOU 1991107 Lag om radiokommunikation, m.m. Vidare blir mindre fastighetsnät och vissa företagsnät saknar som betydelse för konkurrensen inom telekommunikationsområdet eller för ett effektivt telekommunikationssystem i stort tillståndsfria även de om anses ingå i ett allmänt tillgängligt telenät.

SOU 199270 205

Det blir också tillståndsfritt att tillhandahålla olika tilläggstjänster. Den som önskar etablera en viss upplysningsverksamhet i ett telenät kan således göra det utan något särskilt tillstånd. Inte heller föreslås att tillhandahållande telextjânsten förenas med av krav på tillstånd. Den som tillhandahåller datakommunikationstjänster på eller egna hyrda förbindelser behöver inte tillstånd, såvida det inte rör sig om radiobaserad abonnentanslutning. Förhållandet är detsamma det om därutöver tillhandahålls s.k. värdeökande tjänster. Skulle det däremot utbjudas också telefonitjånst kan verksamheten bli tillståndspliktig enligt avsnitt 10.2.1. Att förmedling av datatjänster utom mobilt nät föreslås bli tillståndsfri verksamhet beror bl.a. på att konkurrenssituationen här, till skillnad från vad som är fallet inom exempelvis telefonin, är i viss grad utvecklad och kan förväntas utvecklas ytterligare utan några mera påtagliga insatser från det allmännas sida. Jag vill emellertid framhålla att avsaknaden av tillståndstvâng inte innebär att det saknas möjlighet att, om det befinnes påkallat, i viss mån reglera även denna sektor. Så kan exempelvis övervägas att införa EGs regler för tillhandahållande av öppna nät och i anslutning därtill etablera motsvarigheten till det tillsynsförfarande som jag tar i förslaget till telelag i fråga upp om telefoni Jag hänvisar i detta avseende till avsnitt 13.2 m.m. om samtrafikfrâgor, uthyrning förbindelser av m.m.

10.2.5 Förhandsbesked

Som nämnts i avsnitt 10.2.1 bör det finnas möjlighet en att genom förhandsbesked få reda på viss verksamhet är tillståndspliktig om en eller inte. I och för sig kan ett sådant besked behövas även i vissa andra avseenden, t.ex. för att få klarlagt vilka villkor skall knytas som till ett tillstånd. Det mest angelägna år dock att få klarhet i frågan om tillståndsplikt. För att ett institut med förhandsbesked skall fungera tillfredsställande är det angeläget att förfarandet går snabbt. Att bestämma tillståndsvillkoren kan komplicerad procedur, vara en som kräver en fullständig ansökan. Det framstår därför inte meningssom fullt att använda sig förhandsbesked i det sammanhanget. I stället av torde det vara så, att om väl har fått besked att tillståndsplikt man om föreligger, kan vid kontakter under hand med myndigheten få man fram hur villkoren kan bli. Institutet med förhandsbesked bör sålunda omfatta endast frågan om tillståndsplikten. För att förhandsbesked skall kunna meddelas krävs det utförlig en redogörelse för den verksamhet Tillståndsmyndigheten bör som avses. A dock ges rätt att liksom i fråga prövning ansökan - om av en om tillstånd meddela verkställighetsföreskrifter hur ansökan bör - om en utformas och i vilka avseenden sökanden kan behöva som ge upplysningar.

206 SOU 199270

10.2.6 Alternativa avgränsningar

I direktiven för utredningen sägs att det finns skäl som talar för att ett nytt regelsystem bör innefatta krav på tillstånd för den som skall bedriva kommersiell televerksamhet. I de närmast föregående avsnitten har jag med utgångspunkt främst i de gällande telepolitiska målen föreslagit ett system med tillståndsplikt är avgränsat på visst sätt. Även konkurrensaspekter och EGsom regleringen har spelat en roll för ställningstagandena. Skulle andra politiska bedömningar göras än de som styrt mitt förslag kan det tänkas att avgränsningarna anses böra göras på ett annat sätt. Lämplighetsskäl kan givetvis också åberopas till grund för andra avgränsningar än de gjorda. Jag kan utifrån de direktiv som meddelats inte gå närmare in härpå. Inom utredningen har emellertid också diskuterats andra avgränsningar än de som redovisas i lagförslaget. Alternativen är delvis betingade av författningstekniska överväganden. Ett sådant alternativ gäller definitionen av begreppet allmänt tillgängligt telenät. Enligt det lagförslag som läggs fram avses härmed telenät som står till förfogande för användning av allmänheten. Ett alternativt sätt är att göra avgränsningen så att tillståndsplikten skall gälla telenät som erbjuds för användning av allmänheten. Att en operatör aktivt värvar kunder på marknaden och därvid erbjuder anslutning på bestämda villkor bör med ett sådant synsätt leda till att det nät skapas blir att anse som allmänt tillgängligt. som Skillnaden mellan de båda alternativen är att med det första föreslagna inbegrips även företagsnät, medan i det andra alternativet alla företagsnät oberoende omfattning är uteslutna från tillståndsplik- - av ten. Detta kan enligt min mening inge vissa betänkligheter med hänsyn till de tekniska möjligheter som numera finns att etablera egna rikstäckande nät, vari telefoni ingår, något som har berörts i det föregående. Jag befarar också att avgränsningarna mellan tillståndspliktigt och tillståndspliktigt med en sådan uppläggning kan bli väl så svåra att göra i vissa fall, t.ex. då två eller flera företagsnät kopplas eller då det gäller att avgöra om ett lokalt nät, som betjänar samman ett antal företag, skall anses vara allmänt tillgängligt eller inte. Såsom framgår av det hittills anförda är det inte helt lätt att göra avgränsningar med utgångspunkt i vad som är att anse som allmänt tillgängligt telenät. En tanke som dryftats inom utredningen är då att skulle knyta avgränsningen till den verksamhet som resp. företag man förslagsvis kallat telegansy‘‘retag bedriver. Tekniken skulle vara följande. Teletjänstföretag är företag som erbjuder sig att utföra teletjänster åt allmänheten. Teletjänst i sin tur skulle vara förmedling av telemeddelanden för annan. Som jag det löser härmed inte problemen. Även med denna ser man uppläggning måste ta ställning till vad som är allmänheten. I man

SOU 199270 207

realiteten föreligger alltså samma svårigheter är förknippade med som det närmast föregående beskrivna alternativet. För att kunna lägga ett företags verksamhet till grund för avgränsningen kommer enligt man min mening aldrig ifrån att undersöka vad nätet består och hur detta av används. Nätet är med andra ord det centrala och det bör som vara föremål för regleringen. Detta synsätt är det som är det vanligen förekommande i andra länder. EGs terminologi rör sig också i dessa banor. På anförda skäl kan jag inte förorda något de alternativa av förslagen. I detta sammanhang vill jag också ytterligare beröra avgränsningen av tillståndsplikten beträffande hyrda förbindelser. Inom utredningen har diskuterats att knyta tillståndsplikten enbart till den operatör som mera direkt ägnar sig ät uthymingsverksamhet och bortse från ägaren, om denne inte är mera aktiv på marknaden utan överlåter åt hyresmannen att helt på egen hand disponera över upplåten kapacitet för vidareuthyming etc. Jag kan inte dela denna uppfattning. Avgränsningsproblem kan uppstå om inte ägaren är med i tillståndskedjan. Hans roll är central. Uthyrning av förbindelser spelar utomordentligt stor roll en för en fungerande konkurrens på telemarknaden. Detta gäller både enligt svenskt synsätt och det synsätt EG har anlagt ONPsom direktivet om hyrda förbindelser. Nätägare, upplåter förbindelser som inom allmänt tillgängligt telenät, bör således vara tillståndspliktig.

10.3 Yttrandefrihet och televerksamhet

Verksamhet med att föra över information med hjälp av radiovâgor eller på ledning med hjälp av elektriska svängningar eller ljus innefattar, som jag påpekade i avsnitt 10.2, också utsändning och mottagning av ljudradio- och TV-program. Sändning av ljudradio- och TV-program skiljer sig från vanlig televerksamhet på det sättet att, medan telefoni, datakommunikation, etc. vanligtvis sker mellan två parter, programmen är ämnade för en bred krets av mottagare. Det karakteristiska för ljudradio- och TV-program är just deras egenskap av att vara massmedier, alltså avsedda att tas emot allmänheten. av Sändningar av sådana program har stor betydelse för opinionsbildning, kunskapsuppbyggnad och nyhetsspridning bland allmänheten. Tillkomsten av yttrandefrihetsgrundlagen 19911469 innebar att yttrandefriheten i bl.a. ljudradio och television fick ett särskilt skydd. I denna yttrandefrihet får inte göras andra begränsningar än sådana som följer av yttrandefrihetsgrundlagen YGL. Det finns därför anledning att, mot bakgrund av mina överväganden ovan om vilka verksamheter som skall vara tillståndspliktiga och därmed föremål för viss styrning och kontroll från det allmänna, belysa i vad mån detta

208 SOU 199270

kan komma att stå i konflikt med YGL och i så fall undanröja sådana effekter av den föreslagna regleringen.

10. 1 Yttrandefrihetsgrundlagen

I l kap 1 § första stycket YGL föreskrivs

Varje svensk är gentemot det allmänna tillförsäkrad rätt enligt denna grundlag att i ljudradio, television och vissa liknande överföringar, filmer, videogram och andra upptagningar av rörliga bilder samt

ljudupptagningar offentligen uttrycka tankar, åsikter och känslor och

i övrigt lämna uppgifter 1 vilket ämne som helst.

paragrafs tredje stycke föreskrivs I samma

Vad sägs i grundlagen om radioprogram gäller förutom som program i ljudradio också program i television och innehållet i vissa andra sändningar av ljud, bild eller text som sker med hjälp av elektromagnetiska vågor. Vad som sägs om filmer avser även videogram och andra upptagningar av rörliga bilder.

Även l kap 6 § första stycket YGL är intresse. Denna bestämmelse av har följande lydelse

Grundlagen är tillämplig på sändningar av radioprogram som är riktade till allmänheten och avsedda att tas emot med tekniska hjälpmedel.

Enligt motiven till bestämmelserna avses med uttrycket radioprogram såväl ljudradio som television och innehållet i vissa andra överföringar av information till allmänheten som telefax och videotex. Med radioprogram avses innehållet i varje sändning. Något undantag görs alltså inte för s.k. enkla meddelanden i radiolagens 1966755 mening prop. l9909l64 s. 107 f. Även bestämmelserna i 1 kap 3 § tredje stycket YGL är visst av intresse i förevarande sammanhang. Det föreskrivs där

Det får inte utan stöd i denna grundlag förekomma att myndigheter och andra allmänna organ på grund av innehållet i radio rogram, filmer och ljudupptagningar förbjuder eller hindrar inne av eller användning av sådana tekniska hjälpmedel som behövs för att kunna ta emot radioprogram eller för att kunna uppfatta innehållet i filmer eller ljudupptagningar. Detsamma gäller förbud mot anläggande av trådnät för sändning av radioprogram.

Departementschefen anförde beträffande denna bestämmelse, vilken fick sin slutliga utformning efter lagrådets yttrande, att det inte behöver uppstå någon osäkerhet om att det är tillåtet att reglera

SOU 199270 209

anläggandet av trädnät med hänsyn till motstående intressen som kulturminnesvård, försvarshänsyn, etc. prop. 19909164 218. s. I 3 kap l § första stycket YGL slås fast principiell frihet att en sända radioprogram genom tråd. Där föreskrivs

Varje svensk medborgare och svensk juridisk har rätt att person sända radioprogram genom tråd.

Formuleringen innebär en principiell etableringsfrihet för verksamhet för trådsändningar prop. 19909164 115. s. 3 kap 2 § första stycket YGL innehåller den grundläggande bestämmelsen om sändningar radioprogram på annat sätt än av genom tråd, dvs. i praktiken genom radiosändning. Det föreskrivs

Rätten att sända radioprogram på annat sätt än tråd får

genom regleras genom lag som innehåller föreskrifter tillstånd och om villkor för att sända.

10.3.2 överväganden

Innehållet i YGLs skydd är olika för trådsändningar och radiosändningar. För trådsändningar skyddas både rätten att sända och program rätten att anlägga kabelnät. Som framgår motivtexten år emellertid av innebörden inte att anläggandet trådnät inte alls får regleras. En av reglering får ske pä grund motstående intressen och den inte av om direkt har med innehållet att göra. För radiosändningar medger YGL krav på tillstånd, utrymmet men för tillståndsvillkor inskränks att regeringsformens RF regler genom om fri- och rättighetsinskränkande lagstiftning skall tillämpas 3 kap 3 § YGL som hänvisar till 2 kap 12 § andra femte styckena och 13 § - RF. Dessa regler innebär i huvudsak att inskränkningama inte får vara för långtgående, att de skall stå i proportion till syftet och att de inte får göras enbart på grund av politiska, religiösa, kulturella eller andra åskådningar och att inskränkningama endast får göras särskilt om viktiga skäl föranleder det. Slutsatsen av det sagda är att omfattningen YGLs skydd kanske av inte skiljer sig så mycket för trådsändningar och radiosändningar. Detta konstaterande gäller fullt ut i vart fall för anläggandet trâdnät av och etersândning av radioprogram. I båda fallen får inskränkningar ske om de skäl som motiverar dem är tillräckligt starka och inte direkt har med innehållet att göra. Jag anser emellertid inte att de skäl kan anföras för kräva som att tillstånd för viss televerksamhet i telelag är tillräckligt starka för en att det skall anses motiverat att sändningar radioprogram till allmänav heten skall omfattas av ett sådant tillståndskrav. Vad gäller sändning

210 SOU 199270

radioprogram tråd torde ett tillståndskrav över huvud inte av genom vara förenligt med YGL. Telelagens tillståndskrav syftar i och för sig inte till att reglera sändning radioprogram, sig genom tråd eller med radio. Det av vare kan dock inte uteslutas att tillståndspliktens omfattning skulle kunna komma att leda till begränsning i praktiken av sändningsmöjligen heterna. För att detta inte skall bli fallet och för att det inte skall råda någon oklarhet härvidlag bör därför telelagen innehålla ett uttryckligt undantag från tillståndskravet i den mån verksamheten avser sändningar av radioprogram till allmänheten. Telelagens tillståndskrav är, som framgår av mina tidigare överväganden, tänkt att omfatta dels bl.a. telefoni av olika slag, dels tillhandahållande av förbindelser annan. Vanlig telefoni, dvs. samtal mellan olika personer, kan inte utgöra sändning radioprogram till allmänheten. Däremot kan tjänster av varigenom ett inspelat meddelande görs tillgängligt för allmänheten telefonnätet utgöra sådana sändningar. Förutom Fröken Ur och genom liknande kan 07l-tjänsterna, åtminstone i vissa fall, utgöra exempel på sådana tjänster. Detsamma torde gälla i de fall telefax används för sändningar som riktas till allmänheten. När det gäller tillhandahållande av förbindelser åt annan bör således tillstånd inte krävas i den mån förbindelsema skall användas för att sända radioprogram till allmänheten. Detta bör gälla såväl i fråga om trådnät, t.ex. kabel-TV-nät, som radiosändare, t.ex. satellitförbindelser. Undantaget från tillståndsskyldigheten i här aktuellt avseende kan lämpligen framgå av regleringen på det sättet att utsändning av radioprogram i yttrandefrihetsgrundlagens mening inte innefattas i definitionen av den verksamhet som eljest är tillståndspliktig.

SOU 199270 211

ll Tillståndsprövning och tillstånds-

villkor

Den som vill driva tillståndspliktig televerksamhet skall beviljas tillstånd om det inte kan antas att han saknar förutsättningar för att driva verksamheten. För verksamhet med tillhandahållande mobila teletjänster av inom allmänt tillgängligt telenät skall prövning av vem som skall ges tillstånd göras på grundval särskilda föreskrifter av rörande den ifrågavarande teletjänsten. Tillstånd skall som huvudregel gälla tills vidare. För tillhandahållande av mobila teletjänster skall tillståndet dock gälla bestämd tid . Bestämmelserna i telelagen syftar till att enskilda och myndigheter skall få tillgång till effektiva telekommunikationer till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad. Var och skall en därvid tillförsäkras möjlighet att från stadigvarande bostad eller fast verksamhetsställe utnyttja telefonitjänsten. Vid tilllämpning av lagen skall eftersträvas att det skapas utrymme för och upprätthålls en effektiv konkurrens på telekommunikationsområdet. Ett tillstånd skall kunna förenas med villkor. Tillståndsvillkor skall bestämmas utifrån lagens syften och kan innefatta skyldighet för tillståndshavare att på särskilt angivna villkor tillhandahålla telefonitjänst och efterfrågar var en som denna tjänst, att i sin verksamhet ta hänsyn till handikappades behov av särskilda teletjänster, m.m. Tillståndsvillkor skall gälla för bestämd tid.

I samband med att det i direktiven för utredningsuppdraget konstateras, att det finns skäl som talar för att ett nytt regelsystem bör innefatta krav på tillstånd för den skall bedriva kommersiell televerksamsom het, sägs det att det i lag då kan de allmänna förutsättningarna anges för beviljande av tillstånd, giltighetstid för tillstånd och förutsättningar för återkallelse av tillstånd. Det sägs vidare, att tillstånds- och en

212 SOU 199270

tillsynsmyndighet bör bemyndigande att ställa upp närmare villkor ges för tillståndet. Samma myndighet bör även utöva tillsyn över att uppställda regler och villkor följs. Enligt direktiven bör dock regleringen inte göras för detaljerad så att den inverkar negativt på en ändamålsenlig konkurrens. Jag att här ta och belysa vad som bör gälla för tillståndsavser upp prövningen. Eftersom prövningen av naturliga skäl måste ske mot bakgrund de regler som skall gälla för den verksamhet som av omfattas ansökan är det lämpligt att i anslutning härtill också av en redovisa mina överväganden angående bestämning av tillståndsvillkor.

11.1 Tillståndsprövning i allmänhet

1l.1.l Bakgrund

Den svenska telemarknaden framstår, som tidigare framhållits, vid en internationell jämförelse mycket öppen. Det är sålunda fritt för som vem som helst att bedriva näringsverksamhet med tillhandahållande av teletjänster alla slag. Inte ens vad gäller möjligheterna att bygga upp av telenät finns det några särskilda begränsningar. Jag bortser vid detta konstaterande från det krav på tillstånd för användning av radiosändare har sin bakgrund i knappheten på radiofrekvensutrymme. Att som ekonomiskt betingade omständigheter har gjort att det tidigare har varit svårt att bygga nät och konkurrera med Televerket är i princip en sak. Något rättsligt hinder för andra att etablera sig på den annan svenska telemarknaden har inte funnits. Det finns anledning utgå från att utvecklingen under senare år, med tekniska möjligheter och nya slag av tillämpningar på teleområdet, nya utrymme för mångfald teleföretag. De telepolitiska mål som ger en av

riksdagen beslutat se avsnitt 8.1, från vilka jag utgår vid mina

överväganden, innebär att det inte heller framdeles bör göras någon ändring i det förhållandet att telemarknaden skall vara öppen för olika aktörer. Tvärtom uttalas att arbetet med att anpassa den svenska telemarknaden till ökad internationalisering och konkurrens skall intensifieras prop. 199192 100 bil. s. 137. Den angivna inriktningen och de möjligheter som den nya tekniken kan förväntas öppna bidrar till att förutsättningarna för en verklig konkurrens ökar. En situation med fungerande marknader på olika delar av teleområdet blir till följd härav lättare att uppnå. En utgångspunkt när det gäller att lägga fast en regleringsstruktur på teleområdet bör således vara att några särskilda rättsligt bestämda hinder för att komma in på marknaden .och erbjuda tjänster i huvudsak inte bör ställas upp. Inom EG-samarbetet, där strävanden för att åstadkomma öppen marknad får gälla, brukar man härvidlag en anses tala att telemarknaden skall liberaliseras. Detta har fått till följd att, om

SOU 199270 213

från en situation med i många länder nationella monopol, inriktningen numera är att öppna för konkurrens inom ett brett fält på teleområdet. Dock har man inom EG ännu inte nått fram till fullständig en liberalisering. Som framgår EG-kommissionens direktiv den 28 juni av

1990 om konkurrens på marknaderna för teletjänster 90388EEG får

tillhandahållande och drift telenät samt tillhandahållande teleav av fonitjänsten förbehållas företag fått speciella eller exklusiva som rättigheter till detta. Trots detta torde sagt även inom EG som inriktningen i stort gå mot ett frisläppande tillträdet till teleav marknaden.

1 1.2 överväganden

Det kan mot den tecknade bakgrunden egendomligt införa synas att nu ett tillståndskrav för televerksamhet i Sverige. Mina skäl för detta har jag tidigare redovisat, framför allt i avsnitt 9.4. Som framgår den av redovisningen år införandet ett tillståndskrav för vissa verksamheter av på teleområdet inte till någon del betingat avsikt begränsa av en att möjligheterna att bedriva televerksamhet. Snarast får avsikten anses vara den motsatta. Tillståndskravet med därtill hörande möjligheter att bestämma vissa betingelser för verksamhetens bedrivande är närmast motiverat av behovet att kunna styra de största aktörerna för att därigenom bl.a. uppnå förutsättningar för fungerande marknad med en ett flertal teleoperatörer. Därvidlag finns det, åtminstone under de närmaste åren, ett behov av att kunna till att vissa sociala och se regionala åtaganden inom för den beslutade telepolitiken blir ramen uppfyllda. Även i vissa andra avseenden kan det finnas skäl att ha möjlighet att inom ramen för de telepolitiska målen kunna ställa upp bestämda krav på de betydelsefulla operatörerna. Min uppfattning är således att tillståndskravet i sig inte bör medföra något särskilt hinder för den som vill etablera sig på den svenska telemarknaden. Prövningen av en ansökan rätt att bedriva tillståndspliktig om televerksamhet skall därför göras med utgångspunkt i att den normalt skall leda till ett positivt utfall för sökanden. Ansökan skall beviljas om det inte kan antas att sökanden saknar förutsättningar för bedriva att den sökta verksamheten. Detta bör förstås så att det bör skäl vara att avslå ansökan endast i fall då det närmast är uppenbart att sökanden, med iakttagande aktuella föreskrifter och de tillståndsvillkor av som tillståndsmyndigheten finner skäligt att ställa för verksamheten, upp inte har möjlighet att erbjuda den ifrågavarande tjänsten. I och för sig skulle man kunna hävda att tillstånd borde meddelas utan någon som helst prövning. Om det inte är avsikten tillatt ståndskravet skall föranleda någon ingående prövning mera av sökandens allmänna lämplighet för att bedriva verksamheten kunde man möjligen lika väl nöja sig med vad närmast skulle betecknas som som en registrering. Detta kunde ett sätt att, åtminstone formellt vara

214 SOU 199270

sett, upprätthålla näringsfriheten fullt ut på telekommunikationsområdet i enlighet med vad som gäller för de flesta övriga delar av näringslivet. Det är dock anledning att framhålla den grundläggande betydelse som de tillståndspliktiga verksamheterna har såväl för hushållen som inom näringslivet i stort. Även aktörer och deras om omsorgen om nya möjligheter att lyckas på teleområdet knappast kan utgöra motiv för en kontroll deras förutsättningar att tillhandahålla de ifrågavarande av tjänsterna, finns det anledning att i någon mån göra prövning en utifrån de blivande kundernas perspektiv. Att fungerande telekommunikationer är något mycket viktigt för ett effektivt näringsliv har påtalats i skilda sammanhang. Det företag som vänder sig till en viss teleoperatör för att få hjälp med telekommunikationerna kan därmed bli helt beroende att dennes tjänster fungerar. Huvudsakligen får det av ankomma på den som står i begrepp att sluta avtal med ett teleföretag att själv bedöma huruvida det uppfyller de krav som ställs på servicenivå, tillförlitlighet, varaktighet, etc. Förhållandet att teleföretaget har tillstånd enligt telelagen eller på annat motsvarande sätt står under telemyndighetens tillsyn kan dock komma att uppfattas som en viss form av auktorisation med åtföljande kvalitetsstämpel. Dessa omständigheter talar för att det bör finnas ett visst, om än begränsat, utrymme för att lämna en ansökan utan bifall. Den prövning som skall företas bör göras mot det övergripande ändamålet att medverka till att enskilda och myndigheter får tillgång till effektiva telekommunikationer. Vad som skall kunna föranleda avslag på ansökan skall därför vara omständigheter hos sökanden en som gör att denne inte kan förväntas uppfylla rimliga krav på att tjänsterna tillhandahålls under en längre tid, att tjänsterna uppfyller rimlig kvalitet och att erforderlig kapacitet är tillgänglig för att tillhandahålla de erbjudna tjänsterna. Det närmare innehållet i dessa krav får sin bestämning framför allt vid övervägandet av de villkor som det sökta tillståndet bör förenas med. Tillståndsprövningen blir såtillvida beroende av tillståndsvillkoren att prövningen av huruvida tillstånd skall beviljas skall göras med utgångspunkt bl.a. i de villkor skall gälla för verksamheten. Detta torde leda till att verksamhet som mindre omfattning och betydelse inte kommer att drabbas av särskilt av ingripande krav. Att närmare beskriva vilka fall, troligtvis av undantagskaraktär, som bör föranleda avslag är förenat med betydande svårigheter. Ett exempel som kan nämnas är att det bör finnas möjlighet att hindra den till följd brott mot föreskrifter eller villkor fått ett tidigare som av tillstånd återkallat att utan rättelse erhålla ett nytt tillstånd. Utvecklingen på teleområdet går fort och det är viktigt att utrymme finns för anpassning till ändrade förutsättningar. Med den allmänna inriktning som jag angett, nämligen att presumtionen skall vara för att ansökan normalt leder till ett positivt utfall för sökanden, får det en ankomma på tillstándsmyndigheten att i den praktiska tillämpningen

SOU 199270 215

närmare bestämma hur högt kraven för ett tillstånd i de olika fallen bör ställas. Som tidigare påpekades kommer denna bedömning att vara nära sammanbunden med övervägandena vilka villkor bör om som ställas för rätten att utöva den sökta verksamheten. Mina överväganden i den frågan redovisas i avsnitt 11.4 nedan.

11.2 Tillståndsprövning för mobila teletjänster

11.2.1 Bakgrund

I föregående avsnitt har jag redogjort för vad bör gälla i fråga som om tillståndsprövningen i allmänhet, alltså vad bör gälla för alla som sökande som önskar erbjuda tillståndspliktiga tjänster. Beträffande de teletjänster som har abonnentanslutningen uppbyggd på radioanvändning måste ett kompletterande prövningsförfarande användas. Bakgrunden till detta finns belyst i mina överväganden tillståndsom pliktens avgränsning avsnitt 10.2.2. Det framgår där att frekvensutrymmet är begränsat och att telesystem som utnyttjar radio för anslutning av abonnenter därför inte kan etableras i hur stor omfattning som helst. Av mina tidigare överväganden framgår också att den särskilda tillstándsprövningen är tänkt endast för den vill tillhandahålla som mobila teletjänster i allmänt tillgängligt telenät. Anslutningen till nätet skall således vara öppen för allmänheten. För närvarande finns endast ett begränsat antal system som skulle omfattas bestämmelsen. Det av är Televerkets två mobiltelefonsystem NMT 450 och NMT 900, Comviks analoga mobiltelefonsystem, Televerkets personsökningssystem MBS och Minicall, Comviks peronsökningssystem Metagram samt Televerkets mobila datakommunikationssystem Mobitex. Beslut om tilldelning av radiofrekvenser har fattats också för tre operatörer av det alleuropeiska cellulära mobiltelefonsystemet GSM. Tilldelning har skett till Televerket, Comvik GSM AB och Nordic Tel AB. De ovan redovisade systemen har tilldelats frekvenser enligt bestämmelserna i radiolagen 1966755. I vissa fall har besluten efter överklagande fattats av regeringen. Radiolagen innehåller inte några bestämmelser om frekvenstilldelning eller när tillstånd till användning av radiosändare för det ena eller andra ändamålet skall meddelas eller vägras. Det krävs numera att principerna för frekvenstilldelning är fastställda i lag. Den verksamhet förekommer i dag med tillståndssom givning på radioområdet och därav följande frekvenstilldelning sker med stöd av övergångsbestämmelsema till regeringsformen. Det förslag till lag om radiokommunikation, Frekvensm.m. som rättsutredningen har lagt fram är avsett att uppfylla regeringsfonnens krav på lagreglering av de grundläggande förutsättningarna för radioanvändning SOU 1991107. Enligt förslaget skall det även

216 SOU 199270

fortsättningsvis gälla krav på tillstånd för att få inneha och använda radiosändare. I tillståndsbeslutet skall innefattas att sökanden tilldelas en viss frekvens, vilken får utnyttjas under närmare angivna förutsättningar. Bestämmelserna för tillståndsgivningen är i lagförslaget uppbyggda så att en ansökan om att få använda radiosändare skall beviljas om inte i lagen angivna hinder mot bifall föreligger. Ett sådant hinder är att radioanvändningen riskerar att skadligt påverka annan tillåten radioanvändning i Sverige eller i utlandet. Ett annat hinder mot bifall är att radioanlåggningen i fråga inte uppfyller rimliga tekniska krav. Den sökta radioanvändningen får inte heller leda till att rimlig beredskap för utveckling av befintliga eller nya radioanvändningar inte kan upprätthållas. I ett särskilt avsnitt i betänkandet tar Frekvensrättsutredningen upp frågor angående tillståndsprövning vid införande av nya radioanvändningar. Utredningen anför där SOU 1991107 s. 172 ft

De grunder som skall tillämpas för prövningen av ansökningar om att använda radiosändare har i huvudsak haft som utgångspunkt att det vid varje tillfälle gäller en sökande som vill komma in i s stemet

och få sig tilldelat frekvensutrymme. gedöm-

av radioanvändare ningen vid prövningen av ansökan skall bygga på den användning av radio som förekommer sedan tidigare.

Det kan emellertid förekomma situationer då det inte rör sig om endast en sökande, utan flera sökande har anmält intresse att komma i fråga för tilldelning av frekvensutrymme. Som vi har berört i våra överväganden ovan skall tillstånd inte ges om radioanvändnin en kommer att ta i anspråk frekvenser som behövs för att upprätth 11a en beredskap för utveckling av nya radioanvändningar. Tanken med denna regel är att frekvenssituationen inte skall utgöra något hinder när nya tekniska lösningar är utvecklade och det finns ett intresse för tekniken och ett kommersiellt underlag för att införa dessa. Teknikutvecklingen sker oftast i ett internationellt sammanhang och internationellt fastställda standarder ger grunden för utrustningens

beskaffenhet och systemens prestanda. Utvecklingen av nya

radioanvändningar är mestadels inte inskränkt till enstaka tillverkare eller operatörer. Kunskapen om utvecklingen och om de nya möjligheterna blir föremål bl.a. för kommersiella överväganden och det utvecklas ett samarbete mellan tillverkare och operatörer som kan leda till att det finns ett antal potentiella intressenter. Det är just kunskap i dessa avseenden sammantaget med beslut i det internationella samarbetet på radioområdet som utgör grunden för att upprätthålla den nämnda beredskapen i frekvenshänseende.

I och med att nya tillämpningar blir kända och tekniskt beredda för introduktion på marknaden kan det således antas att det inte är endast en sökande som vill komma i fråga för att få tillstånd. För nya radioanvändningar som vänder sig till en bred kundkrets kan det i framtiden antas förekomma flera sökande som vill ha frekvensutrymme för att kunna bedriva kommersiell verksamhet. En sådan utveckling är tänkbar beträffande nya s stem för personsökning, system för kommunikation med personte efon, m.m.

SOU 199270 217

Frekvensrättsutredningen pekar på att, när radiotjänster skall nya introduceras i framtiden, det kan komma att uppstå situationer då en prövning av varje ansökan för sig efter hand inte är en lämplig ordning med hänsyn dels till intresset av frekvenseffektivitet, dels till intresset av att få till stånd rimliga konkurrensförutsättningar. Om det kan förväntas intresse från flera håll att driva den nya tjänsten, det kan exempelvis röra sig om ett nytt mobiltelefonsystem, och det kan antas att det inte är möjligt att med bibehållande av rimlig frekvenseffektivitet låta alla få plats i frekvensspektrum är det omständighet en som enligt Frekvensrâttsutredningen pekar på att det kan anledning att vara tillgripa en ordning med offentlig inbjudan till ansökan. Frekvensrättsutredningen diskuterar också den situation som föreligger när den grundläggande regleringen för användning radio, av alltså förslaget till lag om radiokommunikation, inte m.m., ger tillräcklig ledning för tillståndsmyndigheten att fatta beslut. Den föreslagna lagen kan nämligen knappast innehålla heltäckande anses bestämmelser som direkt hanterar en situation innefattande krav på val av en eller flera ur en grupp sökande för en bestämd radioanvändning inom ett visst begränsat frekvensområde. Utredningen pekar på att det i en sådan situation kan vara aktuellt, i den mån den grundläggande regleringen inte ger tillräcklig anvisning för valet, att komplettera denna med annan lagstiftning, då bör utformad för det som vara aktuella radiosystemet SOU 1991107 175. s.

11.2.2 överväganden

Som Frekvensrättsutredningen framhållit bör det möjlighet till ett ges särskilt förfarande för att välja flera sökande ut vem av som skall få tillstånd att driva nya telesystem med abonnentanslutning på radio. Jag ansluter mig också till uppfattningen att det därvidlag kan behövas särskilda föreskrifter för urvalet. Dessa föreskrifter bör lämpligen meddelas inom ramen för telelagen. Frekvensrättsutredningen utgår från att sådana regler skall i ges form av lag. Bakgrunden till att just lagformen förordas torde den vara betydelse som rätten att använda radio har från yttrande- och informationsfrihetssynpunkt jfr. SOU 1991107 111 ff. Detta gäller s. för den övergripande regleringen som avser alla möjliga former av radioutnyttjande inklusive sådana som har karaktär massmedier. av Lagformen torde också krävas det gäller att föreskrifter om ge om urval av tillstândshavare för radioanvändning har direkt betydelse som från yttrande- och informationsfrihetssynpunkt, exempelvis tilldelning av frekvenser för rundradioutsändningar. Däremot torde föreskrifter innehållande vad som skall bestämmande för utseende tillvara av ståndshavare för verksamhet inom området mobila teletjänster knappast ha denna betydelse. Sådana föreskrifter bör inom den rymmas grupp av föreskrifter som kan delegeras till regeringen eller förvaltnings-

SOU 199270

myndighet att meddela. Jag finner därför att det i telelagen bör tas in en föreskrift om att det vid tillståndsprövning av ansökningar om att tillhandahålla mobila teletjänster inom allmänt tillgängligt telenät skall finnas möjlighet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att ge föreskrifter om vad som skall vara bestämmande för utseende av tillståndshavare. Föreskrifter för utseende av vem som skall få tillstånd att driva mobila teletjänster inom allmänt tillgängligt telenät måste av naturliga skäl utformas mot bakgrund av det system som avses. Vissa möjligen kommande radiotillämpningar inom telelagens område är redan kända och det kan finnas skäl att inom en relativt närliggande framtid överväga att ge föreskrifter för några av dessa. Det som jag syftar på är bl.a. det alleuropeiska, landbaserade, allmänt tillgängliga, radiobaserade personsökningssytemet kallat

Europeiska radiomeddelandesystemet ERMES se avsnitt 3. I

specifikationerna för detta system sägs bl.a. att det skall tillåta samtidig drift av tvâ eller flera oberoende system inom samma geografiska område. Av blivande föreskrifter kan lämpligen framgå hur många operatörer skall finnas i Sverige, vilka krav bör ställas på den som som som vill driva ett system inom ERMES med avseende på exempelvis täckningsgrad och tillhandahållande av grundtjänster samt vad som i övrigt skall ha betydelse vid utseende av tillståndshavare. Jag tänker även på ett nytt system kallat DCS Digital Cellular System 1800, som baseras på GSM-standarden men där anslutningen av abonnenter skall ske inom 1,8 GHz-bandet. Detta system benämns

ibland också PCN Personal Communication Network eller persontele-

fon. En variant av dessa system kallas DECT Digital European Cordless Telephone. Samtliga dessa system bygger på att det finns en eller flera operatörer. För att systemen skall fungera torde det disponerade frekvensutrymmet inte kunna vara alltför begränsat. Det kan därför komma att krävas särskilda föreskrifter för reglering av ett förfarande med utseende av ett begränsat antal operatörer. Som ovan redovisats finns det redan ett antal operatörer som har tillstånd att driva verksamhet med att tillhandahålla mobila teletjänster allmänheten. Frekvenstilldelning har för dessa verksamheter gjorts med tillämpning av radiolagens bestämmelser. Dessa verksamheter bör få fortsätta även sedan de nya lagarna har införts. Det finns knappast anledning att ge bestämmelser om särskild tillståndsprövning härvidlag. Någon sådan prövning av dessa bör således inte förekomma. Tillstånd enligt radiolagen gäller för viss tid. I praktiken har tillämpats en ordning med tillståndstid om ett år i taget och med rullande förlängning. Enligt förslaget till lag om radiokommunikation, m.m. skall tillstånd och villkor gälla för en bestämd tid. Från de utgångspunkter som den lagen bygger på skall det alltså bestämmas en lämpligt avvägd tillståndstid för radioanvändningen inom dessa system. På motsvarande sätt bör det mot bakgrund av telelagens syften beslutas

SOU 199270 219

vilka villkor som skall gälla för den vidare verksamheten och därvid

övervägas hur lång tillståndstiden bör vara. Rimligen bör denna

tillstândstid överensstämma med tillståndstiden enligt lagen om radiokommunikation, m.m.

11.3 Tillståndstidens

längd

Mina överväganden i frågan om prövning av ansökningar tillstånd om bygger, som framgått ovan, på att kravet på tillstånd för rätten att bedriva viss verksamhet, om man bortser från mobila teletjänster, endast undantagsvis skall innebära en begränsning av möjligheterna att få etablera sig på telemarknaden. Det bör alltså även i framtiden vara en öppen telemarknad i Sverige. Från statens sida skall de åsyftade målen åstadkommas företrädesvis genom tillståndsvillkor och föreskrifter. Det finns med det anlagda synsättet knappast några skäl att tidsbegränsa meddelade tillstånds giltighet. Den som har erhållit ett tillstånd för en viss verksamhet bör kunna räkna med att tillståndet sådant som kommer att gälla utan någon särskild tidsbegränsning. En sak är annan att de med tillståndet förenade villkoren måste kunna ändras under tillståndets bestånd. Detta kommenterar jag närmare i avsnitt 11.5 nedan. Huvudregeln beträffande tillståndsbesluten i sig bör att vara tillstånden skall gälla tills vidare. Det bör givetvis finnas möjlighet att återkalla meddelade tillstånd. Återkallelse skall dock endast kunna ske om tillståndshavaren inte driver verksamheten i enlighet med villkor och föreskrifter. Det ovan sagda om en obegränsad tillstândstid gäller dock inte för alla fall. Vad gäller verksamhet som avser tillhandahållande av mobila teletjänster finns skäl att överväga en avvikelse från huvudregeln. För sistnämnda verksamhet gör sig nämligen strävandena rörande ett effektivt utnyttjande av radiofrekvensspektrum påminda. Som påpekats

ovan i avsnitt 11.2.2 in fine utgår Frekvensrättsutredningens förslag

till lag om radiokommunikation, från att tillstånd till användm.m. ningen av radioutrustning och därmed följande frekvensupplåtelse skall vara tidsbegränsade. Bakgrunden till detta synsätt är att det efter ett bestämt antal år med användning av vissa frekvenser för verksamhet en skall finnas möjlighet att ändra det ifrågavarande frekvensutrymmets användning så att nya och effektiva system skall kunna beredas mera plats. För verksamhet med mobila teletjänster, som karakteriseras av att abonnentanslutningen kräver att ett visst frekvensutrymme disponeras, bör mot denna bakgrund även tillståndet enligt telelagen kunna tidsbegränsas. Av naturliga skäl bör det därvid eftersträvas att giltighetstiden blir densamma som kommer att gälla enligt lagen om radiokommunikation, m.m.

220 SOU 199270

I telelagen bör denna möjlighet till avvikelse från huvudregeln om att tillstånd skall gälla tills vidare uttryckas som att särskilda skäl kan föranleda en tidsbegrånsning. Denna regel bör också kunna användas för att tidsbegränsa tillstånd för andra verksamheter än tillhandahållande av mobila teletjänster, om situationen i praktiken motiverar att det mot bakgrund av de allmänt gällande syftena för tillståndsprövningen bestäms en sådan begränsning i det särskilda fallet.

11.4 Tillståndsvillkor

11.4.l Inledning

I direktiven för utredningsuppdraget påpekas att det inte förekommer någon särskild lagstiftning som reglerar utövande av televerksamhet. Det framhålls att den reglering som finns väsentligen är offentligrättslig och främst utgörs av regeringsförordningar som styr Televerkets verksamhet. Jag har i avsnitt 9 ovan kommit fram till att telelagen skall ha ett sådant innehåll att de telepolitiska mål som har lagts fast av riksdagen skall kunna uppfyllas. Lagen skall dessutom beakta EGs reglering på teleområdet och i den mån det behövs åstadkomma att dessa regler införlivas med svensk rätt. Min bedömning att det för vissa slag av televerksamhet skall krävas tillstånd bygger, som tidigare redovisats, bl.a. på att det därvid blir möjligt att utforma villkor som individuellt avpassas till respektive tillståndshavare. Det ges därigenom möjlighet för Telestyrelsen att inom ramen för lagen aktivt påverka utvecklingen på teleområdet och mot bakgrund av olika tillståndshavares förutsättningar bestämma villkor som är ägnade att främja en utveckling för uppfyllelse de av telepolitiska målen. För vissa förhållanden kan det emellertid vara lämpligare att bestämmelserna ges i form av föreskrifter, alltså generellt bestämda regler. Sålunda kan det vara skäl att välja föreskrifter, det om som skall regleras skall gälla lika för alla eller för en bestämd grupp av aktörer som låter sig bestämmas i generella termer. Om bestämmelserna skall gälla inte bara för dem som driver tillståndspliktig verksamhet utan även för andra aktörer på telekommunikationsområdet måste givetvis föreskriftsformen användas. Jag avser här att redovisa mina överväganden angående vad tillståndsvillkoren skall kunna innehålla. I senare avsnitt kommer jag att separat redovisa vissa frågor som jag föreslår skall regleras med föreskrifter. Redan här vill jag emellertid påpeka att det inte alltid är möjligt att dra en skarp gräns mellan dessa båda former för regelgivning. Det kan därför förekomma att vissa förhållanden för den tillståndspliktiga verksamheten kommer att regleras såväl villkor av

SOU 199270 221

som av föreskrifter. Den närmare anpassningen härvidlag bör överlämnas företrädesvis till tillståndsmyndigheten, vilken inom ramen för vad som medges i lagen och mot bakgrund den kommande av utvecklingen på teleområdet får bedöma vilket slag reglering av som är det lämpligaste för att nå lagens syften.

l1.4.2 Innehållet i tillståndsvillkoren

De av riksdagen bestämda telepolitiska målen är, tidigare som påpekats, mycket allmänt hållna. En närmare genomgång dessa mål av lämnas i avsnitt 8.1 ovan. Trots att de inte alltid lämnar så mycket ledning för vilket innehåll som en lagstiftning på området bör ha och i vissa fall också får anses inbördes motstridande har jag inte uppfattat mitt uppdrag så att det är avsikten målsättningar skall tillföras. att nya Med andra 0rd är det inte meningen att lagförslaget skall gå utanför vad som kan tolkas in i de beslut fattats riksdagen inom som av telekommunikationsområdet. Någon komplettering de telepolitiska av målen skall förslaget således inte innebära. Jag har funnit det lämpligt att i telelagen de, jag ta upp som uppfattar dem, väsentligaste delarna de telepolitiska besluten. av Funktionen hos dessa bestämmelser blir att de kommer att utgöra den bakgrund mot vilken tillståndsvillkorsbesluten skall kunna återföras och legitimeras. Med hänsyn till den betydelse det riksdagen som av beslutade huvudmålet för telepolitiken bör tillmätas är det lämpligt att dess innehåll återñnns i syftesbestämmelse i telelagen. Det bör en därför i lagen föreskrivas att det övergripande syftet med bestämmelserna i lagen är att enskilda och myndigheter skall få tillgång till effektiva telekommunikationer till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad. Vidare bör det direkt slås fast att staten har ett övergripande ansvar för grundläggande telekommunikationer i hela landet. Med grundläggande telekommunikationer skall därvid förstås telefonitjänsten. Av lagen bör det uttryckligen framgå det staten åtar sig ansvar som härvidlag. Med hänsyn till den avgränsning ansvaret gjorts av som beträffande hushåll och företag bör det föreskrivas skall ha att envar möjlighet att från stadigvarande bostad eller från fast verksamhetsställe utnyttja telefonitjänst inom allmänt tillgängligt telenät. Fast verksamhetsställe gäller då inte bara för näringsverksamhet utan även för myndighetsverksamhet och liknande verksamheter. Den utveckling som har varit under framför allt år med senare en inriktning mot att skapa konkurrens på teleområdet medel som ett att åstadkomma bättre teletjänster till lägre priser bör också uppmärksammas i lagen. Vikten av att det skapas utrymme för och upprätthålls en effektiv konkurrens inom alla delar telekommunikationsområdet bör av därför också direkt framgå lagtexten för att därigenom få betydelse av vid villkorsbestämning och föreskriftsgivning.

222 SOU 199270

Som jag framhållit ovan skall alltså tillståndsvillkoren bestämmas mot bakgrund av de syften som lagen skall främja. Vid tolkningen av hur dessa syften skall tillämpas på de olika verksamheter som är tillståndspliktiga har tillståndsmyndigheten anledning att beakta de bakomliggande uttalanden som finns redovisade i samband med att de nuvarande telepolitiska målen bestämdes prop 1987881 18, TU28, rskr. 402. Ledning för tillämpningen kan också hämtas i senare riksdagsbeslut, där det givits vissa preciseringar av målen. Jag tänker då främst på riksdagsbelutet i anledning av regeringens proposition om näringspolitik för tillväxt prop. 19909187, TU28, rskr. 369. Det bedrivs för närvarande ett översynsarbete av telekommunikationsmarknaden m.m. inom regeringskansliet. Det är naturligtvis möjligt att det följd bl.a. detta arbete blir vissa förändringar som en av av de nuvarande telepolitiska målen. Sådana förändringar kan givetvis leda till att de mig föreslagna syftesbestämningarna i telelagen bör av justeras. Till följd härav kan tillståndsmyndighetens grunder för bestämmandet av tillståndsvillkor också komma att bli mera underbyggda och preciserade. Trots att viss ledning för bestämningen av tillståndsvillkoren torde kunna hämtas från de ovan angivna riksdagsbesluten kan det inte förnekas att däri upptagna syften, som skall vara ledande för tilllämpningen, inte sällan mycket vida tolkningsramar. Betydelsen av ger detta förhållande bör dock inte överdrivas. Det får anses ligga i sakens natur att tillståndsmyndigheten inte utan bärande skäl ställer upp villkor som är betungande för tillståndshavaren. Som jag senare kommer att beröra närmare finns det i detta sammanhang anledning att beakta att myndighetens beslut i här aktuella avseenden blir möjliga att överklaga till domstol. Detta förhållande torde också vara ägnat att motverka att orimliga villkor ställs upp för verksamheten. Jag har i avsnitt 9.1 ovan redovisat de närmare preciseringar och uttolkningar av de telepolitiska målen som jag anser kan göras utan att ytterligare politiska bedömningar därmed tillförs. Det som där är upptaget bör vara vägledande för myndighetens beslut om tillståndsvillkor. För att ytterligare något utveckla vad som kan innefattas i tillståndsmyndighetens beslut anger jag vissa exempel på förhållanden som kan behöva regleras i form av villkor för tillståndshavare. Lagen bör också uppta en exemplifiering av vad tillståndsvillkoren kan avse. Det skall dock understrykas att den uppräkning av förhållanden som därvid föreslås i telelagen inte är avsedd att vara uttömmande. Det kan finnas skäl att ge villkor för tillståndspliktig verksamhet även beträffande andra förhållanden inom ramen för lagen. Dessutom bör det finnas en möjlighet för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer, Telestyrelsen, att kunna tillföra som ytterligare föreskrifter om tillståndsvillkor.

SOU 199270 223

Skyldighet för tillståndshavare att tillhandahålla telefonitjänst åt var och en som efterfrågar denna tjänst

Kostnaderna för att ansluta och vidmakthålla telefonabonnemang är mycket skiftande. Det är sålunda oftast förenat med betydande kostnader för ett teleföretag att upprätta abonnemang i glesbygd, medan motsvarande anslutning i tätbebyggda områden vanligen kostar mycket mindre. Detta förhållande slår dock inte igenom på avgifterna för det abonnemang som kunden får betala. Dessa är desamma för glesbygd och tätbebyggelse, vilket kan sägas innebära att storstadsabonnenten subventionerar glesbygdsabonnenten. Som framgått av föregående avsnitt skall staten för att alla ansvara erbjuds telefon var helst i landet man bor. Alltså skall även de kostsamma anslutningarna göras. För närvarande är det endast Televerket som erbjuder telefonitjänst i Sverige till alla och i envar hela landet. På detta sätt uppfylls med nuvarande ordning målet att grundläggande telekommunikationer skall tillförsäkras alla till enhetliga priser för hushåll och företag. Att Televerket ser till att det regionalpolitiska och sociala ansvaret i denna del uppfylls kan sägas vara naturligt med hänsyn till verkets dominerande ställning. Det hänger givetvis också med verkets samman roll som statligt verk och det bestämmande riksdagen och som regeringen därvid utövar över hur verksamheten skall bedrivas. En ny situation håller emellertid på att uppstå på telemarknaden. Det finns en uttalad politisk vilja att Televerket skall ombildas till aktiebolag inom framtid. Avsikten är även att över en snar se förutsättningarna för framtida privat ägande i det blivande telebolaget prop. 19919210O bil. s. 146. Redan nu etableras operatörer nya på marknaden som erbjuder telefonitjänst. Konkurrensen kan komma att skärpas mellan de olika aktörerna. Det kan inte självklart anses som att Televerket efter ombildning till bolag finner det förenligt med vara sina intressen att utan vidare även i fortsättningen till att det statliga se ansvaret för telefoni i glesbygd kommer att uppfyllas. I det läget att det skulle få menliga konsekvenser för Televerkets möjligheter att konkurrera med nya aktörer är det inte heller rimligt att verket ensamt skall ha detta ansvar. I den nya situationen måste det finnas möjlighet för den myndighet som skall axla det statliga ansvaret för att alla får tillgång till telefonitjänsten att kunna ålägga en eller flera tillståndshavare att erbjuda anslutning för telefonitjänst alla efterfrågar denna tjänst. Ett som tillståndsvillkor med denna innebörd bör därför kunna föreskrivas. Det räcker dock inte med att kunna ålägga inkopplingsskyldighet och en skyldighet att underhålla anslutningen. För att erbjudandet telefon om skall ha något värde för kunden och för att målet att alla skall ha råd att använda telefon skall sägas uppfyllt måste i villkorsbestämvara ningen också innefattas en koppling till den avgift skall få som

224 SOU 199270

uttaxeras av kunden. I linje med detta bör villkoret också uppta en bestämmelse om att anslutningen skall ske på samma abonnemangsvillkor som tillämpas för teleföretagets övriga kunder. Det bör givetvis därvid vara möjligt att vidmakthålla olika taxestrukturer, såsom skilda taxor för hushåll respektive företag och motsvarande, hög- och lågförbrukartaxa, etc. Av villkorsbestämmelsen kan det också behöva framgå vilka kvalitetskrav som skall vara uppfyllda för telefonitjänsten. Tillståndsmyndighetens bedömning av huruvida en eller flera tillståndshavare skall åläggas att utföra de kostsamma anslutningarna innebär en grannlaga uppgift. I den nuvarande situationen, med endast en operatör som tillhandahåller telefonitjänst, torde det inte vara så stora svårigheter. Svårighetema inträder när någon eller några nya aktörer aktivt utnyttjar den inneboende snedbalansen i kostnadsbilden genom att ansluta endast inom lågkostnadsområden och därigenom tillskansar sig en kostnadsfördel i förhållande till Televerket. Eftersom det för dagen knappast går att förutsäga hur marknaden kommer att se ut om några år är det också svårt att mera bestämt ange grunderna för tillståndsmyndighetens bedömning. Det finns dock anledning att beakta betydelsen av att konkurrensförutsättningama på marknaden inte snedvrids till följd av opåkallade olikheter för de skilda tillståndshavarna. I detta sammanhang finns anledning att peka på ett alternativ till den ovan angivna ordningen med ett formellt åläggande i ett villkor att ombesörja telefonitjånst åt var och en. Det bör enligt min mening finnas möjlighet för regeringen eller telemyndigheten att i stället kunna träffa avtal med ett eller flera teleföretag, varvid företaget eller företagen åtar sig att mot en bestämd ersättning från staten ansluta abonnenter till telefonitjänst i hela landet. Som jag påpekade i min diskussion i avsnitt 9.3 ovan om olika sätt att säkra de telepolitiska målens uppfyllelse kan detta ha vissa fördelar. För det fall att en sådan ordning skulle komma att väljas bör beaktas de nya regler om offentlig upphandling som bygger på EGs direktiv om offentlig upphandling inom gemenskaperna. Förslag till lagstiftning i ämnet har lagts fram i Ds 19924, Offentlig upphandling och EES. Vid mina överväganden ovan angående tillståndsvillkor har jag utgått från att tillståndshavare, som genom ett villkor blir ålagd att ansluta även kostsamma kunder, skall göra detta utan särskild ersättning från staten. Det är dock inte givet att så bör vara fallet. Det kan finnas skäl för att det skall ske en kompensation för den uppoffring som vederbörande måste göra genom att följa ett sådant villkor. Man kommer därmed in på frågan om hur kostnader för de statliga åtagandena skall finansieras. Den frågan, som har betydelse även för möjligheterna att ha ett upphandlingsförfarande, behandlar jag särskilt i ett senare avsnitt 17.2.

SOU 199270 225

Skyldighet för tillståndshavare att bedriva verksamheten så att internationella åtaganden iakttas

Televerksamhet bygger i betydande utsträckning på internationella överenskommelser. Detta är naturligt genom den betydelse som tilläggs möjligheterna att kunna kommunicera över grånsema. Även för nationell teletrafik blir vad som är bestämt i internationella församlingar styrande i viss utsträckning. På det internationella området är samarbetet inom ramen för den internationella teleunionen ITU betydelsefullt. De konsultativa kommittéerna för telegrafi och telefoni CCITT respektive för radio CCIR fastställer regler för hur kommunikationerna på de olika områdena skall bedrivas. Vad gäller radioområdet är de mest betydelsefulla reglerna samlade i det s.k. radioreglementet, vilket anses ha folkråttsligt bindande verkan. Genom förslaget till lag om radiokommunikation, m.m. beaktas dessa regler för svenska förhållanden SOU 1991107 s. 121 ff. För teleområdet i övrigt fastställs inom ramen för verksamheten i CCITT en lång rad rekommendationer om hur den internationella teletrafiken skall bedrivas. Dessa är formellt inte bindande för staterna men i praktiken har de en avgörande betydelse för att trafiken skall fungera. På motsvarande sätt kan de standarder avseende tekniska specifikationer som skall gälla för gränssnitt ofta inte anses folkrättsligt bindande men i praktiken är det nödvändigt att de iakttas för att verksamheten skall fungera. Det kan finnas även andra internationella överenskommelser än de som jag tagit upp här som är av stor vikt för funktionaliteten. Det bör vara möjligt för tillståndsmyndigheten att genom villkorsbestämmelser se till bl.a. att den som vill driva verksamhet, som har samband med angivna slag av internationella överenskommelser, iakttar vad som rekommenderats för den ifrågavarande verksamheten.

Skyldighet att medverka till att det går att komma i kontakt med samhällets räddningstjänst

För närvarande kan man komma i kontakt med samhällets alarmeringsoch räddningstjänst genom att ringa telefonnummer 90 000. Inom EG har initiativ tagits till införande av ett nytt gemensamt larmmnummer. Numret blir 112. Den som vill driva verksamhet med att tillhandahålla telefonitjänst bör kunna åläggas att, i likhet med vad som för närvarande gäller inom Televerkets nät, tillhandahålla en möjlighet att på ett enkelt sätt komma i kontakt med räddningstjänsten. Tillståndsmyndigheten bör, genom att i villkor ange vad tillståndshavaren har att iaktta i detta avseende, kunna försäkra sig om att möjligheten att alarmera kommer att finnas. Det kan också finnas skäl att tillståndsmyndigheten mot bakgrund av

226 SOU 199270

tillståndshavarens verksamhet bestämmer vad denne har att rätta sig efter i fråga om alarmering.

Skyldighet att ta hänsyn till handikappades behov av teletjänster

Enligt de telepolitiska målen skall telesystemet utformas så att det möjliggör sociala hänsynstaganden. Alla bör på ett rättvist sätt få del av de fördelar som utvecklingen av teknik och tjänster på telekommunikationsområdet innebär. Det gäller inte minst de handikappade som fått nya möjligheter till aktivitet och delaktighet genom den nya tekniken prop 1987882118 s.l3. Som jag uppfattar de telepolitiska målen i detta avseende skall staten se till att handikappade, så långt det är tekniskt möjligt och resursmässigt rimligt, får möjlighet att utnyttja telefonitjänsten. För att detta skall bli möjligt kan det krävas tillgång till vissa tilläggstjänster, exempelvis texttelefon och nummerupplysning. Det kan också krävas särskilt anpassade telefonapparater, m.m. Driften av tillståndspliktig verksamhet med tillhandahållande av telefonitjänst kan med den utveckling av terminalmarknaden varit som under senare år knappast sägas vara naturligt förbunden med försäljning av terminaler. Visserligen säljer Televerket terminaler, men detta är snarast att betrakta som en separat Verksamhetsgren utan något nödvändigt samband med tillhandahållandet av telefonitjänsten. Det finns därför enligt min mening knappast något reellt motiv för att ålägga den som driver ett telefoninät att tillhandahålla vissa slag av terminaler. Vad däremot gäller tillhandahållande av tjänster inom telefonnätet är förhållandena andra. Det bör därför vara möjligt att förutsom sättning för rätten att tillhandahålla telefonitjänst ställa upp villkor med det innehållet att tillståndshavaren därvid skall ombesörja att nummerupplysning, texttelefonitjänst och liknande för handikappade särskilt viktiga tjänster finns att tillgå. Mina överväganden rörande hur här upptagna sociala samhällsåtaganden bör finansieras redovisas i avsnitt 17.2.2 nedan.

Skyldighet att beakta totalförsvarets behov av telekommunikationer

Jag har i avsnitt 7.1.5 ovan redovisat omfattningen och inriktningen av den beredskap på telekommunikationsområdet som upprätthålls inom Televerket för verksamheten under krislägen och i krig. Det är rimligt att det även i den framtida situation då Televerket är ombildat till bolag skall finnas en beredskap för kriser och krig. I takt med att det tillkommer andra tillståndshavare med resurser har betydelse för som en fungerande televerksamhet bör dessa kunna åläggas att delta i försvarsberedskapen.

SOU 199270 227

Mot bakgrund av respektive tillståndshavares betydelse bör tillståndsmyndigheten i villkorsform kunna bestämma vad skall som iakttas för att totalförsvarsaspektema skall tillgodoses. Huruvida villkor av nu angiven innebörd som kan åsamka tillståndshavaren kostnader skall stanna på denne eller finansieras i annan ordning belyser jag i avsnitt 17.2.3.

Skyldighet att tillhandahålla fasta förbindelser

Jag har tidigare uppehållit mig vid vikten att den har av som resurser i form av telenät också gör dessa tillgängliga att hyra resurser genom ut förbindelser för telekommunikation till den efterfrågar sådana som

se avsnitt 10.2.3. Detta har betydelse bl.a. från konkurrenssynpunkt.

I det sammanhanget pekade jag också på EGs direktivförslag om hyrda förbindelser. En närmare redogörelse för innehållet i nämnda direktivförslag finns i avsnitt 3.3.2. För att tillgodose telelagens syfte att det skall utrymme för om ges och upprätthållas en effektiv konkurrens på telekommunikationsområdet samt för att säkerställa att det tillståndshavarna tillhandahålls av förbindelser i den utsträckning och under de villkor upptas i det som nämnda EG-direktivet bör tillståndsmyndigheten kunna bestämmelge ser i detta hänseende i form av villkor.

Skyldighet att använda särskilda redovisningssystem

I förslaget till telelag ingår bl.a. regler bestämning taxor för om av telefonitjänst och uthyrning förbindelser. Den grundläggande av utgångspunkten för taxesättning är att priserna skall baserade på vara kostnaderna för att tillhandahålla tjänsten respektive förbindelsema. Vad gäller den ersättning skall lämnas vid samtrafik mellan olika som operatörers telenät föreslår jag att det i telelagen föreskrivs att den skall rättvis och skälig med hänsyn till kostnaderna

vara se avsnitt

13.3. EGs utkast till direktiv avseende ONP för telefoni voice telephony innehåller en bestämmelse ålägger myndigheten att som se till att det används ett redovisningssystem gör det möjligt som att kontrollera att taxoma är kostnadsorienterade. De ovan upptagna reglerna gör att det bör finnas möjlighet för tillståndsmyndigheten att genom villkor bestämma hur tillståndshavama skall ordna sin redovisning. Det bör också möjligt för myndigvara heten att ge bestämmelser hur redovisningen skall hållas tillgänglig om för myndigheten för kontroll av att telelagens regler följs i nämnda nu avseenden.

228 SOU 199270

11.5 Tillståndsvillkorens giltighetstid

Av mina tidigare överväganden framgår att jag funnit det mest ändamålsenligt att som huvudregel inte tidsbegränsa tillstånden. Meddelat tillstånd skall vanligtvis gälla tills vidare. Det är företrädesvis tillståndet gäller tillhandahållande av mobil teletjänst som om jag funnit att det kan skäl att bestämma en viss tid för tillståndet. vara Detta hänger med den reglering för radioanvändning som samman föreslås i Frekvensrättsutredningens betänkande SOU 1991107. Förhållandet att ett tillstånd att bedriva verksamhet inom teleområdet beviljas att gälla tills vidare, alltså utan någon särskild begränsning i tiden, bör dock inte hindra att det tillämpas en annan ordning vad gäller tillståndsvillkoren. Som det framhållits i skilda sammanhang går utvecklingen på telekommunikationsområdet i ett högt tempo. Möjligheterna att tillhandahålla teletjänster kan antas komma att utvidgas allt eftersom tekniska lösningar introduceras. Nya aktörer kan förutses försöka nya komma in på marknaden. Marknadsbilden kan till följd av bl.a. dessa förhållanden komma att förändras redan en relativt kort tid efter det att de första tillståndshavama har erhållit sina tillstånd och fått tillståndsvillkoren fastställda. Nu antydda omständigheter, vilka av naturliga skål kan vara svåra att förutse i detalj, kan medföra att det är behövligt att efter tid kunna ändra meddelade tillståndsvillkor. en Även andra förhållanden, såsom att riksdagen beslutar förom en ändrad inriktning telepolitiken och därmed av de syften som skall av gälla för telelagens tillämpning, kan göra att det bör vara möjligt att ändra tillståndsvillkor. Mot den angivna bakgrunden bör enligt min mening tillståndsvillkoren ha en bestämd giltighetstid, vilken i varje särskilt fall skall fastställas tillståndsmyndigheten. Det bör därtill ankomma på av myndigheten att, innan den bestämda tiden har löpt ut, ta upp frågan om nya och eventuellt förändrade villkor till behandling. Vad gäller frågan hur lång tid som bör gälla för villkoren är det om svårt någon ingående vägledning. Det bör dock framhållas att ge mera vikten att tillståndshavarna får rimliga förutsättningar att kunna av planera sin verksamhet. Det får således inte vara en så kort tid för ett villkor att det inte ges utrymme för vanliga affärsmässiga bedömningar av framtiden mot bakgrund av investeringsbehov, avkastningskrav, etc. Å andra sidan går utvecklingen, fort inom detta som jag nyss nämnde, område. Det är för vissa delar av teleområdet svårt att förutse vilken utveckling som det kan bli redan på så pass kort sikt som tre till fem år. Detta förhållande gör att det inte är orimligt att villkoren kan omprövas efter relativt korta tidsperioder. Med hänsyn till villkorens skilda innehåll kan det tänkas att det bör vara olika långa tider för olika villkor.

SOU 199270 229

Om villkoren fastställs med vederbörlig noggrannhet och efter grundligt övervägande av den överblickbara framtiden kan det antas att något behov av förändringar inte bör uppkomma under den tid är som bestämd. Det kan dock inte uteslutas att det trots allt inträffar omständigheter som gör att ett sådant behov blir påtagligt. Förhållandet att villkorstiden inte löpt ut bör inte göra att det är omöjligt att ändra ett villkor. Tillståndshavaren bör dock huvudregel skyddad som vara från förändringar av betungande karaktär under den tid villkoret som skall gälla. Även ändring om en i och för sig innebär en börda för honom kan han finna att det är bäst i överensstämmelse med hans långsiktiga intentioner att acceptera denna i den uppkomna situationen. Utan hans medgivande bör det dock inte komma i fråga att göra ändringar i villkoren. Det kan också vara så att ändringen kan innebära en lättnad i hans skyldigheter. I denna situation har han antagligen inga problem med att medge ändringen. Det kan dock tänkas att andra tillståndshavare skulle komma att beröras ändringen villkoreten. av av För att deras synpunkter skall bli kända för tillståndsmyndigheten bör det föreskrivas en skyldighet att höra dessa innan ändring beslutas. en Om huvudregeln skall att ändringar tillståndsvillkor inte vara av skall kunna göras under den tid som villkoret skall gälla kan det övervägas om inte myndigheten i villkorsbeslutet för bestämda ändamål skall kunna förbehålla sig rätten att göra ändringar i och tillägg till villkoren under löpande villkorsperiod. Ett sådant förbehåll skall dock, för att inte inriktningen rörande förutsebarhet för tillståndshavaren skall kringgås, innehålla beskrivning förutsättningarna för de en av att ändringar eller tillägg som förbehållet gäller skall få genomföras. Sådana förbehåll bör utnyttjas endast rörande speciella omständigheter. En sådan omständighet kan vara att det inom EG har antagits för en Sverige bindande rättsakt, vilken påverkar den verksamhet bedrivs som av en eller flera tillståndshavare.

SOU 199270 231

12 Tillhandahållande

av teletjänster

och förbindelser m.m.

12.1 Bestämmelser nät

om öppna

Den som har tillstånd till televerksamhet enligt telelagen skall

vara skyldig att ansluta den önskar detta. Detta skall gälla som oavsett om inkopplingen slutanvändare eller någon avser en som vid uthyrning förbindelser att använda dessa för av avser vidareupplâtelse. Endast särskilt angivna hinder anslutmot ning skall kunna föranleda att anslutning vägras.

12. 1 Bakgrund

De av riksdagen beslutade telepolitiska målen prop. 198788118,

TU28; rskr. 402 innehåller bl.a. inriktning skall ha en om att staten ett ansvar för att det finns ett sammanhållet och öppet telenät.

Departementschefen anförde i denna del bl.a. följande

Grundprincipen om det allmännas för infrastrukturen på ansvar kommunikationsomrâdet gäller även telekommunikationer. Statens investeringar i telesystemet har i dag mycket stor omfattning och får långsiktigt betydelsefulla effekter på samhällsutvecklingen. Samtidigt kommer i samband med ökande konkurrens successivt fler delar av systemet att ägas av andra än av televerket. Det innebär att teletjänsternas kvalitet inte längre bara beror på televerkets agerande. En avveckling av kontorsväxelmonopolet kommer ytterligare att accentuera detta. Det är, trots frånvaron av statlig ensamrätt pâ teleområdet, angeläget att landets samlade teleresurser i betydande utsträckning samordnas i ett sammanhållet telesystem. Jag förordar därför att statens ansvar liksom hittills bör omfatta samordning landets en av teleresurser. Men en samordnin teleresursema i tekniskt av ett sammanhållet system gör det möjligt att utnyttja de stordriftsfördelar

som finns vid uppbyggnad av de fysiska anläggningarna. Det

menar jag är en förutsättning för en riktig användning i av resurserna ett litet land som Sverige. Det är också särskilt till de mindre användarnas och glesbygdens fördel. De mindre användarna har inte

som de stora företagen, myndigheterna och organisationerna

232 SOU 199270

möjlighet att med hyrda eller förbindelser driva egna nät vid egna sidan av dem som upplåts för allmänheten. skäl är det enligt min mening angeläget att det Av samma telenätets tillgänglighet underlättas på olika sätt. Det gemensamma skall vara lätt att ansluta sig till och använda de gemensamma teleanläggningama. Nätet skall i den meningen vara öppet för alla.

12.1.2 EGs direktiv tillhandahållande av öppna nät

om

EG-rådet antog den 28 juni 1990 ett direktiv om upprättande av den inre marknaden för teletjänster genom att tillhandahålla öppna nät, Open Network Provision 90387EEG. Detta direktiv ONPramdirektivet, vilket skall kompletteras av områdesdirektiv och rekommendationer, omfattas av EES-avtalet. Direktivet anges art. l beröra harmoniseringen villkoren för öppen och effektiv tillgång till av och användning av allmänt tillgängligt telenät och där så är tillämpligt allmänt tillgängliga teletjänster. En närmare redogörelse för direktivet finns i avsnitt 3. I direktivets preambel uttalas bl.a. att det fullständiga införandet av , marknad för teletjänster inom hela gemenskapen kommer att en främjas ett snabbt införande av harmoniserade principer och av betingelser för att tillhandahålla öppna nät. Det framgår vidare, att förutsättningar för att tillhandahålla öppna nät måste stämma överens med vissa principer och får inte förhindra tillgång till nät och tjänster annat än hänsyn till allmänintressen. Sådana allmänintressen kallas av i detta sammanhang för väsentliga krav. Enligt art. 3 i direktivet gäller att villkor för tillhandahållande av öppna nät måste stämma överens med ett antal grundläggande principer, såsom att de måste baseras på objektiva kriterier och vara öppna och publiceras på lämpligt sätt samt att de måste garantera likformighet vid anslutning och i enlighet med gemenskapsrätten inte får diskriminerande. Dessa villkor torde vara tillämpliga i de fall vara stat eller flera offentliga eller privaträttsliga organisationer en en företag har gett den eller dem rätten att inom allmänt tillgängligt telenät tillhandahålla en tjänst eller utöva en viss verksamhet speciella eller exklusiva rättigheter. Den bakgrund som ONP-reglema har i Rom-fördragets konkurrensregler art. 85 och 86 gör att det finns anledning anta att redan det förhållandet att någon har en dominerande ställning på marknaden kan föranleda att dessa bestämmelser kommer att tillämpas av EGs organ. Det framgår av samma artikel att väsentliga krav är krav som är hänförliga till nätets driftsäkerhet, bevarandet av nätets funktion, samverkan mellan tjänster i berättigade fall samt skydd av data i tillämpliga fall. Med den i ONP-ramdirektivet angivna inriktningen har arbetet inom EG gått vidare, varvid det utarbetats bl.a. ett direktiv om tillämpningen ONP-principema för verksamhet med uthyrning av fasta av

SOU 199270 233

förbindelser ONP-leased lines. Enligt uppgift har detta direktiv

antagits Rådet på försommaren 1992.

av Enligt direktivförslaget skall det härigenom åstadkommas dels en harmonisering av användningsbetingelsema och taxeprinciperna för all uthyrning av fasta förbindelser inom allmänt tillgängligt telenät, dels en skyldighet för medlemsstaterna att se till att det finns vissa slag av förbindelser med harmoniserade tekniska specifikationer tillgängliga för förhyming. Direktivförslaget om öppna nät angående uthyrning av förbindelser bygger på de tidigare angivna principerna att endast sådana begränsade användningsrestriktioner som kan hänföras till väsentliga krav får utgöra skäl för att vägra någon tillträde till nätet. Även den exakta om innebörden av de väsentliga kraven kan vara oklar torde det innebära att den som har speciella eller exklusiva rättigheter att tillhandahålla fasta förbindelser för uthyrning får anses ha mycket långtgående en kontraheringsplikt gentemot den som vill hyra förbindelser. Av direktivförslaget framgår vad gäller tolkningen av väsentliga krav att dessa skall vara förenliga med innehållet i gemenskapsrätten. Med restriktioner på grund av hänsyn till nätets driftsäkerhet avses att den som tillhandahåller fasta förbindelser har rätt att avbryta förbindelsen, inskränka servicen och vägra tillträde till förbindelser om det råder en nödsituation, dvs. extraordinära förhållanden såsom extrema väderförhållanden, översvämning, åsknedslag, brand, strejk eller lockout, krig, militära operationer eller oroligheter. Bevarandet av nätets funktion network integrity innebär att operatören kan kräva att det används endast sådan terminalutrustning som uppfyller bestämmelserna i terminaldirektivet dir 9l263EEG, se närmare avsnitt 3. Det är däremot inte tillåtet i detta sammanhang att begränsa användningsrätten till vissa tjänster utan användaren skall ha fullständig frihet att nyttja den hyrda förbindelsen för all slags verksamheter. Detsamma gäller med avseende på det väsentliga kravet rörande möjlighet till samverkan mellan olika tjänster. Är terminaldirektivets krav uppfyllda med avseende på de terminaler skall som användas får vägran att upplåta fasta förbindelser inte göras under påstående av att därmed avses garantera interoperabilitet mellan tjänster. Vad gäller väsentliga krav med avseende på dataskydd får det enligt direktivförslaget uppställas inskränkningar den mån det behövs för att säkra att bestämmelser om dataskydd, däribland skydd av personuppgifter som överförs eller lagras, kommer att följas.

12.1.3 överväganden

Det har i skilda sammanhang framhållits vikten att telemarknaden av utvecklas så att det kommer att finnas teletjänster med det innehåll och den kvalitet som efterfrågas till så låga priser möjligt. Ett sätt att som

234 SOU 199270

åstadkomma detta är att se till att se till att förutsättningar finns för konkurrens mellan flera operatörer. Konkurrensens betydelse har poängterats i olika sammanhang. Redan i de telepolitiska målen prop. 198788118 s. 16 slås det fast att staten skall skapa förutsättningar för en effektiv konkurrens på utrustningssidan och vid utveckling av teletjânster. I den senaste budgetpropositionen uttalas med anledning av de telepolitiska målens framtida innehåll, att det är klart att konkurrens är ett av de viktigaste medlen för att uppnå ett mångfacetterat utbud och låga priser prop. 1991921100 bil. s. 145. För att åstadkomma konkurrens vad gäller utbud av skilda teletjänster är det viktigt att tillgången till grundläggande telekommunikationer och till nät i form av fasta förbindelser inte kringgärdas med hinder av olika slag. Sådana hinder skulle nämligen kunna göra att konkurrensförutsättningama blev så olika att det i praktiken skulle visa sig bli mycket svårt att nå det mångfacetterade utbud som eftersträvas och den prispress som en effektiv konkurrens leder till. För den teleoperatör som har en sådan ställning att han kan sägas vara dominerande på marknaden eller på någon del av marknaden kan det visserligen tänkas att de bestämmelser som kommer att införas genom den nya konkurrenslagen skulle komma att utgöra ett korrektiv mot ett eventuellt missbruk av ställningen. Det finns dock skäl att genom en direkt bestämmelse i telelagen slå fast den grundläggande inriktning som bör råda, nämligen att den som har tillstånd att inom allmänt tillgängligt telenät bedriva telefonitjänst eller tillhandahålla förbindelser inte får ställa upp hinder mot anslutning till nätet i andra fall än där det kan anses motiverat utifrån det allmännas intresse. Det intresse som jag härvidlag jag tänker på motsvarar i huvudsak vad som enligt ONP-direktivet tas upp som väsentliga krav. De ovan redovisade övervägandena torde också vara väl i linje med den av riksdagen fastslagna inriktningen att telenätet skall vara sammanhållet och öppet. Den beslutade inriktningen bör i och för sig ses i belysning av den roll Televerket hade som instrument för genomförande av samhällets intentioner på telekommunikationsområdet vid den tid då beslutet togs. Även Televerkets roll kan komma att om förändras genom att verket, efter det att flera nya aktörer har etablerat egna nät av betydelse, inte längre är den ende operatör som tillhandahåller telekommunikation inom allmänt tillgängligt telenät har jag inte funnit skäl att vid mina överväganden avvika från den sålunda angivna inriktning. Tvärtom finns det anledning att i en ny marknadssituation, med flera aktörer som bedriver verksamhet inom allmänt tillgängligt telenät, ställa motsvarande krav även på de nya operatörerna. Inriktningen att det skall finnas ett öppet nät i den av riksdagen angivna bemärkelsen bör således, med tillämpning av nu gällande telepolitiska mål, gälla generellt för tillståndspliktig verksamhet. Denna angivna inriktningen står också i överensstämmelse med de strävanden som ligger bakom EGs ONP-direktiv.

SOU 199270 235

Det bör således i lagen ges en föreskrift om att den är tillsom ståndshavare inte får ställa upp andra hinder för anslutning till nätet än av vissa särskilt angivna slag. Detta bör gälla i fråga anslutning om av såväl den som själv är slutanvändare i de fall det gäller försom bindelser som skall hyras för att användas för vidareupplåtelse, antingen det rör sig om ren vidareupplätelse överföringskapacitet av eller det gäller överföring i kombination med någon form tillav äggstjänst.

De hindrande förutsättningar för upplåtelse tillståndshavare som en skall ha rätt att ställa upp skall vara hänförliga till åtgärder krävs som för att möjliggöra samverkan mellan teletjänster. Tillträde till nätet får

också hindras om det betingas av en avsikt att förebygga att nätet eller dess användare skadas eller att nätets drift störs.

Genom att införa en bestämmelse av denna lydelse i lagen torde en betydelsefull del av ONP-direktivet införlivas med svensk rätt. Av de

fyra direkt i direktivet upptagna väsentliga kraven kan legitimera som begränsningar i tillträdet till nätet omfattas de tre första omedelbart av den föreslagna bestämmelsen. Vad gäller kravet pä dataskydd torde det

väsentligen komma att beaktas i de bestämmelser jag föreslår i som avsnitt 17 angående integritetskydd för teleanvändare.

EGs bestämmelser syftar i huvudsak till fri rörlighet för såvitt här är av intresse teletjänster och tillhandahållande förbindelser. De - av riktar sig mot åtgärder kan betraktas tekniska handelshinder som som eller som innebär ekonomisk eller diskriminering aktörer på annan av telemarknaden. Däremot åsyftas givetvis inte att åstadkomma en ordning där olagligt eller illojalt uppträdande skall behandlas på samma sätt som lagligt och lojalt. Detsamma gäller för inriktningen att skall ha ett öppet telenät i Sverige. För att undvika missförstånd bör det

därför uttryckligen slås fast i bestämmelsen att normala kommersiella villkor skall gälla mellan parterna vid anslutning till näten. Därmed

avses givetvis inte att det trots allt skall tillåtet för tillståndshavavara ren att behandla sin motpart på ett diskriminerande sätt även detta om till äventyrs skulle kunna anses vara acceptabelt utifrån strikt affärsmässiga principer. Vad som i detta sammanhang med normala avses kommersiella villkor är exempelvis att det skall tillåtet vägra vara att vidare upplåtelse av förbindelsen inte betalning för tjänsten erläggs om inom för branschen normal tidrymd. Det skall vidare möjligt vara att i den ordning gäller allmänt för avtalsförhållanden göra gällande som påföljder för kontraktsbrott, vidta rimliga åtgärder för säkra att betalning, företa sedvanlig kreditprövning, etc. I vissa fall, vid t.ex. leveransvägran eller inhiberande prestationen till följd av av anteciperad mora, kan frågan åtgärdens rättsenlighet tveksam. om vara Sådana fall torde emellertid mestadels kunna lösas utifrån gällande

avtalsrättsliga principer, dvs. åtgärden varit avtalsrättsligt motiveom rad torde den kunna accepteras också utifrån de syften är bärande som för bestämmelsen i telelagen.

236 SOU 199270

Som jag tidigare påpekade är de av EG använda väsentliga kraven knappast helt klara till sitt exakta innehåll och därmed omfattning. Det kan därför knappast undvikas att det får ankomma på Telestyrelsen att, i belysning det närmare innehåll som bestämmelserna kommer att av få när de tillämpas inom EES, ge den närmare bestämningen av vad kan vara ett acceptabelt hinder. som För att det skall möjligt för Telestyrelsen att upprätthålla sitt vara funktionsansvar för det sammanhållna telenätet bör det dessutom ges föreskrift att teletjänster av skilda slag samt förbindelser skall en om tillhandahållas under förhållanden som gör att rimliga krav på säkerhet i driften upprätthålls. Det bör också finnas en möjlighet för regeringen eller den myndig-

het regeringen bestämmer jfr. ovan att meddela de närmare före-

skrifter i förevarande hänseenden som behövs. Det bör dock beaktas att sådana föreskrifter, såvitt de är att hänföra uteslutande till parternas inbördes förhållanden, inte kan få någon annan omfattning än att de är att betrakta verkställighetsföreskrifter. I den utsträckning de har som offentligrättslig inriktning, vilket torde vara fallet om överträdelser en därav kan föranleda någon offentligrättslig sanktion, såsom skyldighet att erlägga vite eller indragning av tillstånd, ges det utrymme att även tillföra förpliktelser. Det finns emellertid anledning att i detta nya sammanhang fästa uppmärksamheten på att det i vissa fall kan vara en lämpligare väg att sådana bestämmelser formen av tillståndsvillkor. ge Eftersom bestämmelser om tillträde till nät torde kunna få stor betydelse för bl.a. konkurrensförutsättningama inom telekommunikationsområdet blir det en viktig uppgift för Telestyrelsen att övervaka bestämmelsernas efterlevnad. Genom de möjligheter som jag föreslår att myndigheten skall få att utöva tillsyn bör det vara möjligt att göra denna tillsyn till ett verksamt instrument för att uppnå de angivna syftena.

SOU 199270 237

12.2 Bestämmelser teletaxor och

om om pristak

I telelagen bör det föreskrivas att tillståndshavares taxor för användning av telefonitjänst inom allmänt tillgängligt telenät och för tillhandahållande av förbindelser i sådant nät skall vara kostnadsorienterade.

Det skall finnas möjlighet för regeringen föreskrifatt genom ter avvika från principen om kostnadsorientering vad gäller telefonitjänst till fast anslutningspunkt. Pristak för sådan teletjänst kan därigenom föreskrivas.

Oavsett om man är en vanlig telefonabonnent eller är ett företag som vill utnyttja de resurser som en tillståndshavare disponerar över i form av allmänt tillgängligt telenät är det givetvis inte bara rätten i sig att bli ansluten respektive att få hyra förbindelser är betydelsefull. som Det är vanligtvis minst lika väsentligt att det pris skall betalas för som den nyttighet man får är det rätta. Med hänsyn till den betydelse prissättningen har ur olika aspekter, bl.a. viktig del i strävansom en dena att åstadkomma öppna nät, är det befogat att telelagen innehåller grundläggande bestämmelser i ämnet. Det finns därför anledning att som en bakgrund belysa de politiska ställningstaganden gjorts i som denna fråga. Genom EES-avtalet och Sveriges närmande till EG måste också EGs bestämmelser angående taxor för teletjänster belysas.

12.2.1. Bakgrund

Enligt 4 § teleförordningen 1985765 gäller att Televerket fastställer villkor och avgifter för att utnyttja det allmänna telenätet. Beträffande avgifter för abonnemang till bostäder samt samtalsavgifter är det dock regeringen som beslutar. Frågor om teletaxor har varit föremål för riksdagsbehandling vid flera tillfällen. Under år har därvid också diskuterats huruvida senare beslutsrätten avseende taxesättningen i sin helhet, alltså även beträffande de fasta abonnemangsavgifterna för hushållen samt de rörliga avgifterna, lämpligen borde delegeras till Televerket. I 198687 års budgetproposition togs frågan ökad kostnadsanom en passning av avgifterna upp av regeringen prop. 198687 100 bil.8, s. 181 ff. Föredragande departementschefen anförde därvid bl.a. följande Riksdagen har vid flera tillfällen statsutskottet 197090 samt TU 19818225, 1982839 och 19838416 förordat utjämning en av teletaxorna mellan landets olika delar. Regeringen har den 13

238 SOU 199270

november 1986 beslutat om en långsiktigt ökad kostnadsanpassning av televerkets taxor som innebär en sådan utjämning.

Bakgrunden till beslutet är att televerket i en skrivelse den 30 september 1985 bl.a. föreslog en långsiktig förändring av taxestruk— turen mot en högre grad av anpassning av avgifterna till televerkets kostnader för olika tjänster. Eftersom en sådan omläggning skulle kunna medföra betydande höjningar av telekostnadema för vissa grupper av abonnenter har förslaget granskats av en arbetsgrupp i regeringskansliet. Gruppen presenterade resultatet av sitt arbete i rapporten Ny taxestruktur för ett rundare Sverige Ds K 1986 l. Gruppen fann att avgifterna för den långväga trafiken borde sänkas och bättre spegla televerkets kostnader för den. De främsta skälen för gruppens uppfattning var önskemålet att minska teletaxornas avståndsberoende och hänsynen till de allt starkare tendenserna till konkurrens på området.

Regeringen har funnit att det finns starka regionalpolitiska motiv för att fortsätta att minska kostnaderna för rikssamtalen.

Ett annat viktigt motiv för regeringens beslut är strävandena att i en konkurrenssituation på teleområdet söka värna om ett sammanh llet telenät. Teletaxoma överensstämmer dåligt med televerkets kostnader. Det innebär exempelvis att utlands- och rikssamtal i genomsnitt är dubbelt så dyra som televerkets kostnader för dem. Det blir nu med ny teknik och ett allt informationsintensivare produktionssätt intressant och möjligt för företagen att slippa dessa överpriser genom att leda trafiken vid sidan av det allmänna telenätet. Stora kunder eller med televerket konkurrerande företag kan etablera egna långdistansnät och utnyttja televerkets lokalnät för att nå slutanvändama. Med nuvarande taxesättning skulle televerket komma att göra stora förluster på sin del av ett sådant nät, dvs. kraftigt subventionera konkurrenterna. Dessa kan däremot skumma grädden och hålla betydligt lägre avgifter för den långväga delen än televerket och ändå få en stor vinst.

Vad föredraganden anfört om kostnadsanpassningen av televerkets taxor lämnades utan erinran av riksdagen TU17, rskr. 212. Frågan om teletaxor togs upp även i den telepolitiska propositionen 1988 prop. 1987882118 s. 15 och 18. Departementschefen föreslog att den successiva omläggningen av televerkets taxor skulle fullföljas och anförde därvidlag Användarnas behov skall styra utbudet av teletjänster. Därför är det viktigt att utbudet av andra än grundläggande telekommunikationer styrs av kundernas individuella preferenser och efterfrågan. Priserna för dessa tjänster skall i princip kostnadsanpassas. Det finns även skäl att bättre kostnadsanpassa avgifterna för grundläggande telekommunikationer. Den nuvarande taxestrukturen i telefonnätet visar dålig överensstämmelse med televerkets kostnader. Det medför bl.a. ett ineffektivt utnyttjande av teletjänstema.

För grundläggande telekommunikationer skall taxoma utjämnas och sociala och regionalpolitiska hänsyn därigenom tas. Tillgången till telefon är en så grundläggande nyttighet att taxesättningen enligt min mening bör spegla en vilja hos statsmakterna att se till att alla har råd att ha telefon.

SOU 199270 239

Våren 1991 beslutade riksdagen införande ett pristak för telefoni om av som innebar att telefontaxoma skulle få öka med högst 70 procent av förändringen nettoprisindex prop. 19909187, TU28, rskr. 369. av Pristaket kombinerades med ett krav på att Televerkets totalproduktivitet skulle öka med 3 procent år. Med det sålunda fastlagda per prismålet och mot bakgrund riksdagsbeslutet i anledning 198687 av av års budgetproposition omstrukturering bedömdes om en av taxoma taxebesluten kunna fullt ut delegeras till Televerket. Det prismålet nya skulle gälla med början år 1992 och med år 1991 basår. som Taxeomläggningen skulle genomföras den 1 januari 1992, då också det för omläggningen erforderliga författningsstödet skulle träda i kraft genom en ändring i teleförordningen. Huvudsakligen innebar ändringen att regeringens rätt att besluta hushållens abonnemangsavgift, om om samtalsmarkeringsavgiften samt markeringsintervallens längd för om lokalsamtal delegerades till Televerket. I december år 1991 beslutade riksdagen, med bifall till ett motionsyrkande, att ompröva det sistnämnda riksdagsbeslutet och uttalade att pristaket för telefontaxoma borde formuleras l99192FiU10, om rskr. 108. Taket borde, framhölls det i det beslutet, knytas till nya den del av verksamheten där verket saknar konkurrens, dvs. till hushållens telefonkostnader. I avvaktan på prövning en av ett annat pristak borde ikraftträdandet de tidigare beslutade ändringarna av skjutas upp ett halvt år. I 1992 års budgetproposition prop. 1991922100 bil. 7 framhöll regeringen att den i samband med att den tar ställning till bolagiseen ring av Televerket hade för avsikt att genomföra fördjupad analys en av bl.a. telemarknaden, televerket och statens ägarroll. I detta sammanhang underströks vikten att riktig kostnadsfördelning av en sker på olika teletjänster och att detta avspeglas i priset.

I kompletteringspropositionen 1992 prop. 1991922150, bil 14,

s.3 återkom regeringen till frågan, varvid departementschefen bl.a. anförde

Som jag nämnde pågår en genomlysning inom kommunikationsdepartementet bl.a. televerkets kostnadsstruktur och principer för av taxesättning. Resultatet av detta arbete kommer att ligga till grund för ställningstagandena kring principer för fördelning av gemensamma kostnader på olika kundkategorier, vilket självfallet också påverkar den framtida taxestrukturen. I detta omfattande arbete kommer naturligen frågor pristak att behandlas. Jag om m.m. anser det nödvändigt att vid utformningen framtida pristak av beakta att detta i första hand bör tillämpas på de områden är utsatta för som ingen eller svag konkurrens, dvs. för närvarande hushållstelefonin. I avvaktan på att det arbete jag redogjort för slutförs och att regeringen återkommer till riksdagen med förslag till bl.a. pristak och principer för en framtida taxestruktur bör någon genomgripande omstrukturering av televerkets taxor inte genomföras under år 1992.

240 SOU 199270

12.2.2 EGs direktiv om tillhandahållande av öppna nät

Enligt EG-rådets direktiv 90387EEG upprättandet av den inre

om marknaden för teletjänster att tillhandahålla öppna nät ONPgenom direktivet läggs vissa principer fast. De grundläggande principerna för de villkor skall gälla för tillhandahållande av öppna nät framgår som 3. Det sägs där att villkoren måste baseras på objektiva av art kriterier, att de måste öppna och publiceras på ett lämpligt sätt vara de måste garantera likformighet vid anslutning och i enlighet samt att med gemenskapsrätten inte får vara diskriminerande. Dessa principer utvecklas närmare i bilaga 2 till ONP-direktivet. Avsikten är att principerna skall ligga till grund för en harmonisering inom gemenskapen. Det framgår direktivbilagan att principerna i av huvudsak skall innebära följande

Taxor måste baseras på objektiva kriterier, speciellt då det gäller tjänster, och områden innefattas speciella eller exklusiva som av rättigheter måste i princip kostnadsorienterade, varvid skall vara gälla att fastställandet den aktuella taxenivån skall fortsätta att av ligga inom för nationell lagstiftning och inte beröras av de ramen villkor gäller för tillhandahållande av öppna nåt. När dessa som fastställs, bör ett målen utformning av effektiva taxor av vara taxeprinciper inom hela gemenskapen, samtidigt som en allmän service garanteras åt alla. Taxorna måste transparenta och måste vederbörligen - vara publiceras. För användare möjlighet att välja mellan de individuella - att ge tjänsteelementen, i den utsträckning tekniken så medger, måste taxor tillräckligt specifika i enlighet med konkurrensreglema i vara Romfördraget. I synnerhet skall tilläggsfunktioner, som införs för att tillhandahålla speciella extra tjänster, i allmänhet debiteras, oberoende övriga inkluderade funktioner och överföringen som av sådan. Taxorna får diskriminerande och skall garantera likformig - vara behandling.

Varje debitering för tillgång till nätresurser eller nättjänster måste stämma överens med angivna principer och med konkurrensovan reglerna i Romfördraget. Vid debitering måste hänsyn också tas till principen rättvis fördelning av de globala kostnaderna för de om en använda och behovet rimlig avkastningsnivå för resurserna av en investeringar. Vidare sägs att det kan finnas olika taxor. Detta gäller i synnerhet för att hänsyn skall kunna tas till överskottstrañken under högtrafikperioder och bristen trafik under lågtrañkperioder, förutsatt att taxedifferensema kan rättfárdigas kommersiellt och inte strider mot de principer som angetts ovan.

SOU 199270 241

Taxebestämmelser finns också i förslaget till rådsdirektiv om tillämpning av ONP-villkor för uthyrning av fasta förbindelser ONPleased lines, enligt uppgift nyligen antaget av Rådet. Dessa bestämmelser bygger naturligen på de ovan redovisade principerna. I förslaget hänvisas således till de grundläggande principerna om kostnadsorientering och transparens. Det framhölls dessutom att taxesättningen inte får vara beroende av vad den fasta förbindelsen skall användas till. Normalt bör taxoma innefatta en anslutningsavgift samt en abonnemangsavgift, dvs. en fast avgift per period. Om andra avgiftselement förekommer skall dessa vara transparenta och baserade på objektiva kriterier. I ett förslag till rådsdirektiv om tillämpning av ONP-villkor för rösttelefoni ONP-voice telephony tillämpas ett motsvarande synsätt som nyss redovisats. Det föreslås där att taxor för anslutning till och användning av allmänt tillgängligt telefonnät inte får vara beroende av vilket slag av teleanvändning som kommer att ske. Därmed torde t.ex. avses att taxan inte får vara olika beroende på om abonnemanget utnyttjas för telefoni eller telefax. Det föreslås också regler om förbud mot att ha en sammanslagen taxa för flera teletjänster. På motsvarande sätt som föreslås beträffande direktivet om uthyrning av fasta förbindelser finns här också förslag hur avgifter om för telefoni normalt skall vara uppdelade. Med avseende på den grundläggande principen att taxoma skall om vara kostnadsorienterade ges i direktivförslagen vissa utgångspunkter för hur detta skall genomföras. I detta sammanhang framhålls att de nationella myndigheterna skall se till att de som tillhandahåller förbindelser respektive telefonitjänst inom allmänt tillgängligt telenät har ett sådant redovisningssystem som gör att det blir möjligt att identifiera följande kostnadsdelar direkta kostnader som operatören har för att etablera, driva, underhålla, marknadsföra och fakturera förbindelsema resp. telefonitjänsten, gemensamma kostnader, dvs. kostnader som inte kan direkt hänföras vare sig till uthyrningen av förbindelser telefonitjänresp. sten eller till andra verksamheter, såvitt gäller rösttelefoni, andra kostnader som ingår i taxan - av policyskäl, t.ex. kostnader för tillhandahållande av telefonitjänst över hela landet, kostnader för service åt handikappade och människor med särskilda behov, kostnader för alarrneringsverksamhet, etc.

I direktivförslagen utvecklas dessutom närmare efter vilka principer som de gemensamma kostnaderna skall fördelas.

242 SOU 199270

12.2.3 överväganden

Betydelsen av att det finns förutsättningar för en effektiv konkurrens på telekommunikationsområdet har betonats i olika sammanhang. Förekomsten av konkurrens är som därvid påtalats av stor vikt för att det skall bli en fungerande marknad med ett mångfacetterat utbud och låga priser prop. 199192l00 bil s. 145. Ett viktigt medel, kanske det viktigaste, för att kunna konkurrera framgångsrikt är priset. Prissättningen kan emellertid också leda till att konkurrensen snedvrids i olika avseenden. En felaktig prissättning kan leda till skada såväl för den som tillhandahåller den efterfrågade tjänsten som för den som efterfrågar den. Som framgår av redovisningen av riksdagsbehandlingen av taxefrågorna har prissättningen på teleområdet i Sverige ansetts felaktig. Den grundläggande felaktigheten hänför sig till att de olika tjänsterna eller delar av tjänsterna antingen har varit överprissatta eller underprissatta. Följden har blivit korssubventionering mellan olika verksamheter inom Televerket. Det anses finnas ett antal olika fall av obalans inom teletaxoma. Sålunda subventionerar samtalsavgifterna abonnemangsavgiftema, abonnemangsavgifterna på företag subventionerar hushållens abonnemangsavgifter, långdistanstrafiken

internationell och långväga inrikestrafik subventionerar lokaltrafiken

och den lokala tätortstrafiken subventionerar den lokala glesbygdstrafiken. På det sätt som riksdagen har angett har detta skadliga verkningar. För att komma till rätta med missförhållandena har riksdagen beslutat att priserna på Televerkets tjänster skall till anpassas de kostnader som produktionen av dessa tjänster innebär. Med andra 0rd är inriktningen att priserna skall kostnadsanpassas. För såväl Televerket som de aktörer som vill använda sig av delar av Televerkets nät och andra allmänt tillgängliga telenät torde med kostnadspassade priser konkurrensförhållandena bättre svara mot det långsiktiga målet om fungerande marknader på telekommunikationsområdet. Av genomgången av EGs ONP-direktiv framgår att inriktningen är densamma inom gemenskapen. Det ledande begreppet är här kostnadsorientering. Någon avgörande skillnad mot det här i landet använda begreppet kostnadsanpassning torde knappast föreligga. Mot bakgrund av det anförda och med hänsyn till den betydelse som prissättningen har bör det enligt min mening i telelagen tas in en föreskrift om den ledande principen för prissättningen. Det bör därför föreskrivas att tillståndshavares taxor för användning telefonitjänst av inom allmänt tillgängligt telenät och för tillhandahållande av förbindelser skall grunda sig på tillståndshavarens kostnader, dvs. vara kostnadsorienterade. Inom EG läggs stor vikt vid att taxor finns publicerade. Att en fullödig information i dessa hänseende från dem som tillhandahåller

SOU 199270 243

teletjänster och förbindelser är vikt torde helt klart. Det bör av vara därför föreskrivas att tillämpade taxor skall hållas allmänt tillgängliga av tillståndshavama. Den av riksdagen fastlagda inriktningen på kostnadsanpassning kommer genom dessa bestämmelser att följa direkt telelagen. av Dessutom innebär bestämmelsen kostnadsorientering att om en grundläggande princip enligt EGs direktiv läggs fast. Det kan i och för sig inte uteslutas att efter hand utvecklingen inom EG som fortskrider efter de riktlinjer dragits ONP-ramsom upp genom direktivet det visar sig finnas behov ytterligare föreskrifter inom av detta område. Det finns dock enligt min uppfattning skäl att avvakta därvidlag. Något ytterligare behov att införliva ONP-direktivets av bestämmelser i lag synes inte föreligga för närvarande. Kostnadsorientering är förvisso inget exakt begrepp. Det finns inom ramen för detta säkert utrymme för olika bedömningar huruvida av en taxa verkligen kan anses uppfylla ett sådant krav. För att närmare bestämma innehållet i begreppet torde de redovisade direktivförovan slagen dock kunna tjäna till ledning. Efter hand kan det dessutom förväntas att det genom Telestyrelsens tillsynsâtgärder kommer att utbildas en praxis på området. Förhållandet att begreppet kostnadsorienterad i och för sig lämnar ett visst tolkningsutrymme förtar enligt min mening inte nyttan att av ha en föreskrift med sådant innehåll. Genom bestämmelsen blir det klart för alla aktörer som har att beakta lagen, vilken betydelse som prissättningen har. Även det inte i alla fall visar sig om vara möjligt att bestämma huruvida en taxa är kostnadsorienterad eller inte torde bestämmelsen ha den nyttan att den utrymme för ingripa ger att mot uppenbara fall av felaktig prissättning. Den felaktiga prissättningen kan därvid bestå inte bara i ett pris överstiger kostnaderna. Det kan som också vara fråga ett pris klart understiger dessa. I sistnämnda om som fall kan syftet vara att genom prisdumpning under begränsad tid en konkurrera ut andra aktörer. Även detta bör kunna angripas med stöd av bestämmelsen. Vad gäller ersättningen vid samtrafik hänvisas till avsnitt 13.3 Av den ovan redovisade riksdagsbehandlingen framgår att även om kostnadsanpassning av taxorna i princip bör ske finns det, för de sektorer där konkurrens knappast kan förväntas alls eller kan förväntas att den blir svag, anledning att ha en prissättning avviker från den som annars förordade. I telelagen bör det därför tas in föreskrift gör en som att regeringen får rätt att meddela föreskrifter innebär att det blir som möjligt att avvika från kostnadsorienteringen. Detta bör dock vara begränsat till den grundläggande telekommunikationstjänsten, dvs. telefonitjänsten till fast anslutningspunkt. Något pristak för mobila teletjänster respektive hyrda förbindelser skall alltså inte kunna föreskrivas. Inom ramen för det föreslagna bemyndigandet bör regeringen kunna utforma pristak för bestämda telegrupper av

244 SOU 199270 fonitjånstanvåndare.

SOU 199270 245

13 Samtrañkfrågor, uthyrning av för-

bindelser m.m.

En skyldighet bör gälla för tillståndshavare att upplåta telenät för samtrafik avseende telefonitjänst.

Samtrafikvillkoren liksom villkor för uthyrning förbindelser av skall ha sin grund i EGs ONP-regler, dvs. bl.a. objektivara va, transparenta, icke-diskriminerande. Inom för rimramen liga affärsmässiga hänsynstaganden skall villkoren skapa utrymme för en effektiv konkurrens på telemarknaden.

Telestyrelsen skall medla i tvister mellan teleoperatörer om samtrafik, uthyrning av förbindelser och andra frågor. Pâ begäran av part bör myndigheten kunna yttra sig i fråga om ett villkor är förenligt med telelagens bestämmelser. Telestyrelsen skall också kunna meddela de förbud och förelägganden som behövs för att få till stånd rimliga överenskommelser om bl.a. samtrafik. I sista hand kan ett tillstånd enligt telelagen återkallas för den som inte rättar sig efter myndighetens beslut.

I fall av missbruk av dominerande ställning bör den m.m. nya konkurrenslag som håller på att utarbetas tillämpas.

I regeringens direktiv för mitt utredningsuppdrag sägs att de s.k. samtrafikvillkoren intar en central plats när telelag utarbetas. Enligt en direktiven bör det förutsättningslöst utredas hur villkor för samtrafik bör regleras författningsmässigt. Därvid bör övervägas eventuell om en skyldighet för enskilda att upplåta nät för samtrafik bör regleras i lag eller i form av villkor för tillstånd. Det sägs vidare i direktiven att jag bör överväga en lämplig ordning for lösning tvister mellan av operatörer.

246 SOU 199270

13.1 Bakgrund

Samtrafik är den innebär att kopplad teletrañk som process som transporteras i ett nät överlämnas för fortsatt transport i ett annat nät. Överlämnandet från ett nät till ett annat sker vid punkt tekniskt en som definieras som ett gränssnitt.

13.1.1 Olika fall av samtrañk

I det följande ges några exempel på Samtrafik som för närvarande förekommer och där Televerkets nät används.

Samtrafik mellan Televerkets telefonnät och telefonnät i annat land

Samtrafiken har sin grund i samarbete med andra länders teleoperatörer, som erhåller ersättning för teletrafiken enligt avtal mellan Televerket och resp. teleoperatör. Avräkningsbeloppen regleras i internationella avtal. Näten kopplas samman via internationellt standardiserade transmissions- och signalsystem. Det mest moderna signalsystem som för närvarande finns tillgängligt i ett antal länder är Signalsystem nr

s.k. röd ITUP International Telephone User Part.

Samtrafik mellan Televerkets telefonnät och egna eller andra operatörers mobiltelenät

Här förekommer olika fall Samtrafik mellan Televerkets telenät och Televerkets NMT-nät - Samtrafik mellan Televerkets telefonnät och Comviks analoga mobiltelenät Samtrafik mellan Televerkets telefonnät och GSM-nät Televerket - Radio, Comvik GSM AB, Nordic Tel AB Televerket tar i dessa fall enligt särskilt avtal ut ersättning av mobilteleoperatören för förmedlingen av teletrafiken och andra tjänster, t.ex. betalningsförmedling. I dag gäller en avgift för samtrafik fastställts Televerket på grundval av regeringens beslut den 24 som av januari samtrafik med Televerkets kopplade 1991 om villkor för viss telenät. Jag återkommer till detta beslut i det följande. Den ersättning som nu tas ut har inte någon automatisk koppling till någon abonnenttaxa. Med det sätt som dagens teknik tillämpas på saknas möjlighet för mobilteleoperatörer att individuellt bestämma taxan mot abonnenter i Televerkets nät, vilket betyder att alla operatörer mäste ha samma taxa. Den här restriktionen finns inte för en abonnent som är ansluten till en AXE-växel.

SOU 199270 247

Televerkets telefonnät kopplas med mobiltelenäten samman via nationellt och internationellt standardiserade gränssnitt som fastställts av Telestyrelsen. Gränssnitten är i princip desamma gäller som för samtrafik med andra länder.

Samtrafik mellan Televerkets telefonnät och privata telenät

Även här kan olika exempel ges

Samtrafik mellan Televerkets telefonnät och geografiskt spridda - nät, som ägs av företag eller organisationer och är avsedda för dessas interna telekommunikation Samtrafik mellan Televerkets telefonnät och geografiskt begränsade nät för kommunikation inom aktuellt geografiskt område I dessa fall ansluts det privata nätet på i princip samma sätt som en abonnent till Televerkets telefonnät. För utgående samtal från det privata nätet betalar teleoperatören Televerkets normala kundtaxa. För inkommande samtal får den privata teleoperatören inte någon ersättning från Televerket. Den uppringande abonnenten betalar då normal av - Televerket bestämd kundtaxa till Televerket. De privata näten ansluts till Televerkets nät på sätt abonnentväxlar samma som enligt Telestyrelsens föreskrifter.

Några andra samtrafilgbll

Utöver de samtrafiksituationer nämnts i det föregående som kan bl.a. följande fall aktualiseras i framtiden. Såväl dessa som de ovan redovisade relateras till telefontrafik, det sägs är tillämpligt men som även på datatrafik. Samtrafik kan komma till stånd mellan Televerkets telefonnät och annat internationellt fast telefonnät för trafik till eller från abonnenter i Televerkets nät via något annat nationellt eller internationellt telefonnät till eller från abonnenter i andra länder. En abonnent hos Televerket skulle då kunna välja att telemeddelandet förmedlas via Televerket eller via någon teleoperatör. annan Detta kan ske genom särskilda accesskoder eller att ett visst alternativ finns inprogenom grammerat i den lokalstation abonnenten är ansluten till. som Samtrafik kan också tänkas förekomma i fråga teletrafik om från en abonnent i Televerkets nät via något nationellt annat nät till en abonnent i Televerkets nät. Det innebär att abonnent skulle en kunna välja att ett telemeddelande förmedlas Televerket av eller en annan teleoperatör på i princip sätt gäller för internationell samma som teletrafik. Även här kan accesskoder användas indikerar att som telemeddelandet förmedlas via teleoperatör. Alternativt en annan kan förmedlingen förprogrammeras. Ytterligare ett exempel är teletrafik mellan abonnent en i Televerkets nät och en abonnent i ett annat rikstäckande nationellt telenät.

248 SOU 199270

Detta innebär alltså att samtal skulle behöva kunna kopplas mellan abonnenter i Televerkets nät och en annan teleoperatörs nät. I ett sådant fall skulle olika telefonnummer kunna vara knutna till den teleoperatör som ett abonnemang har tecknats hos eller så skulle accesskodtekniken kunna användas.

13.1.2 Vissa uttalanden om samtrañkvillkor m.m.

Post- och Teleutredningen

Post- och Teleutredningen berörde frågan om samtrafikvillkor och anförde bl.a. följande SOU 199027 s. 107.

Televerket kan f.n. införa samtrañkvillkor genom eget beslut med stöd bemyndiganden finns i teleförordningen 1985765. av som För vår del förordar att sådana villkor bör ha karaktären av avtalsvillkor. Med tanke på televerkets starka ställning i avtalsförhandlingar samtrafik och därefter i ett avtalsförhållande anser om vi det motiverat att statsmakterna överväger en särskild ordning för tvistlösning. Vi bedömer att det därvid kan krävas någon form av fristående teleteknisk och juridisk kompetens. Sannolikt kommer antalet tvistefall i samtratikfrågor att vara mycket begränsat. Det behov av insyn från statsmakternas sida som kan finnas för att säkerställa konkurrensneutralitet, t.ex. mellan koncerninterna respektive koncernexterna enheter och tjänster, bör kunna tillgodoses genom revisionsinsatser el.dyl. Genom samtrafikvillkor anser att det blir en rimlig avvägning mellan de tre delmålen för telepolitiken Sådana villkor medför - - -. också att kravet på solidarisk betalning av tillgängligheten till en grundläggande telekommunikationer tillgodoses. Sålunda kommer alla företag vill vara verksamma på telefontjänstområdet att som vara med och bidra ekonomiskt.

Tele-och postkundsutrednin gen

Med avseende särskilt på förhållandet näringsidkare emellan anförde Tele- och postkundsutredningen följande SOU 1990100 s. 187.

Beträffande sådana kundförhållanden är t.ex. lagen 1984292 om avtalsvillkor mellan näringsidkare tillämplig. Frågor kan också uppkomma rörande konkurrensbegränsande åtgärder såsom olika former etableringshinder. I dessa och liknande sammanhang har av NO viktig funktion att fylla. Detsamma gäller SPK. Beträffande en delar av televerkets verksamhetsområde kan nämnas att STN, enligt 2 § i nämndens instruktion, skall följa konkurrenssituationen inom nämndens verksamhetsområde och göra de framställningar som behövs till regeringen, chefen för ett departement eller andra statliga myndigheter prop. 198788 l 18 s. 20 ff och regeringens förordningsmotiv 19891 s. 19.

SOU 199270 249

I remissyttrande över Tele- och postkundsutredningens betänkande anförde NO bl.a. följande. Mot bakgrund av Televerkets dominans och andra aktörers beroendeställning i förhållande till Televerket vid etablering på den svenska nättjänstmarknaden är det olämpligt att villkoren för tillgång till och samtrafik med det kopplade telenätet helt handhas av Televerket, även om någon form av förhandlingar mellan Televerket och andra aktörer naturligtvis alltid kommer att behövas. Från rent principiella utgångspunkter är det emellertid svårt att motsätta sig att även sådana villkor får karaktären av privaträttsliga avtalsvillkor och inte föreskrifter. Vad som inger betänkligheter från konkurrenssynpunkt är att den risk för missbruk som i och för sig alltid finns på marknader med en dominerande aktör framstår som särskilt allvarlig när aktören behärskar en för Övriga aktörer och även konkurrenter så viktig tillgång som i detta fall det rikstäckande telenätet utgör.

NO anförde vidare

NO vill mot bakgrund av ovanstående framhålla att det från konkurrenssynpunkt kan ifrågasättas om det i vissa fall är tillräckligt med de ökade möjligheter att angripa avtalsvillkoren som ges till följd av att den rättsliga relationen es karaktär av avtalsvillkor. Framförallt gäller det ekonomiska vill or som uppställs för att agera på marknaden såsom t ex taxan för andra operatörer att bedriva k s samtrafik med telenätet. Sådana ekonomiska villkor torde endast med svårighet kunna angripas med lagen 1984292 om avtalsvill-

kor mellan näringsidkare. Enligt motiven till lagen prop 19838492

s 20 är det inte meningen att dessa regler skall kunna användas som ett medel för priskontroll eller för att tillförsäkra näringsidkare vissa skäliga ekonomiska marginaler. I likhet med vad NO enligt ovan tidigare uttalat är det inte heller säkert att konkurrenslagen, i vart fall i dess nuvarande form, medför tillräckliga garantier för att säkerställa att det inte skall uppkomma välfärdsförluster till följd av missbruk av marknadsmakt.

Regeringens beslut den 24 januari 1991 om villkor för viss samtrafik med Televerkets kopplade telenät m. m.

I en skrivelse till regeringen den 6 april 1990 aktualiserade Televerket frågan om samtrafik mellan det kopplade telefonnätet och mobiltelenât enligt det s.k. GSM-systemet. Skrivelsen ledde fram till regeringens beslut den 24 januari 1991 om villkor för viss samtrafik med Televerkets kopplade telenät m.m. Genom beslutet har regeringen uppdragit Televerket att med stöd av 4 § teleförordningen före den 1 mars 1991 fastställa villkor för samtrafik mellan Televerkets kopplade telefonnät och cellulär mobilkommunikation enligt det paneuropeiska digitala systemet, GSM. I regeringsbeslutet sägs bl.a. följande.

250 SOU 199270

Cellulär landbaserad mobilkommunikation är ett betydelsefullt komplement till teletjänster baserade på det fasta kopplade telefonnätet. Regeringen delar televerkets uppfattning att det på ekonomiskt och tekniskt rimliga och offentliga villkor skall vara möjligt för operatörer av sådana nät att få tillgång till televerkets kopplade telenät för samtrafik. Gränssnitten mellan televerkets kopplade telefonnät och de anslutande näten bör vara internationellt standardiserade och skall möjliggöra samtrafik på lika villkor. Handligarna i ärendet visar beträffande samtrafik mellan det allmänna nätet och GSM-nät att signalprotokoll enligt s.k. Röd ITUP fyller detta krav. Villkor för samtrafik bör tills vidare fastställas televerket. Med av hänsyn bl.a till den förväntade utvecklingen av teletjänstmarknaden kan frågan dock behöva ses över. Regeringen kommer därför senare att besluta om utredning av formerna för hur villkor för olika fall av samtrafik i framtiden bör fastställas samt hur eventuella tvister mellan televerket och anslutna operatörer skall lösas. Huruvida en myndighet förslagsvis statens telenämnd skall följa utvecklingen av samtratik och ta initiativ till förändringar av den författningsmässiga regleringen m.m. bör också övervägas. Aven frågor rörande skyddet för den personliga integriteten och andra sekretessfrågor vid samtrafik behöver belysas. Televerket har riksdagens och regeringens uppdrag att ytterligare kostnadsanpassa taxestrukturen för trafik på det fasta kopplade telefonnätet. Regeringen avser att utvärdera de långsiktiga konsekvenserna de av ekonomiska samtrafikvillkor som nu kommer att tillämpas. - - - Villkoren skall gälla tills vidare och medge konkurrensneutralitet. De gällande villkoren för de analoga NMT-systemen skall beaktas och om så behövs bör initiativ tas till en justering av dem så att konkurrensneutralitet kommer att råda mellan operatörer de olika av systemen. Det internationella signalprotokollet Röd ITUP skall användas för gränssnittet mellan det allmänna telenätet och GSM-näten. Vid bestämmande av anslutningsnivå och antalet anslutningspunkter skall GSM-operatörens önskemål ges stor tyngd inom ramen för vad som är tekniskt möjligt. De ekonomiska villkoren för anslutningarna får bestämmas på basis av de faktiska kostnaderna. Eftersom de gällande samtalsavgifterna inte kan tillanses vara räckligt kostnadsanpassade för att användas som taxeprincip för samtrafik av den ifrågavarande arten, skall tills vidare de ekonomiska villkoren baseras på den taxa som gäller vid nationell förlängning av nordiska operatörers trafik i det allmänna nätet. Regeringen uppdrar televerket att aktivt verka för att de internationella avräkningstaxorna kostnadsanpassas.

Andra samtrafikfall

Det finns inte tillräckligt underlag för att bestämma villkor för andra samtrafikfall än mellan det allmänna nätet och mobiltelefonnätet. Regeringen uppdrar därför televerket att tills vidare, i avvaktan på att ett sådant underlag för ett ställningstagande föreligger, i tillämpliga delar tillämpa samma villkor för alla samtrafikfall.

SOU 199270 251

Med hänvisning till det ovan redovisade regeringsbeslutet har

Televerket fastställt villkor att gälla tills vidare för svenska GSM-

operatörer enligt följande.

Utrustning för cellulär mobilkommunikation, GSM, får samtrafikera med Televerkets kopplade telefonnät de uppfyller de tekniska om kraven i Televerkets standard 8211-A 300 8211-A 307 och krav - enligt svensk standard SS 436 14 51 vad gäller elsäkerhet och SS 447 20 22 Klass A vad gäller radiostömingar. För samtrafik mellan telenät för cellulär mobilkommunikation, GSM, och Televerkets kopplade telefonnät till eller från abonnent ansluten till Televerkets kopplade telefonnät debiterar Televerket 0.082 SDRminut exkl. moms, vilket då villkoren fastställdes

motsvarade ca 0.65 SEKminut exkl. moms. För tillhandahållande av andra teletjänster gäller att särskild överenskommelse får träffas.

Rapporten Televerket AB en översyn av Televerkets associationsform

-

I en rapport till kommunikationsministern den 1 december 1991 om Televerkets framtida associationsform, Televerket AB, gjorts som av Mats B-O Larsson sägs s. 99 f följande villkor för samtrafik. om

En annan åtgärd som jag bedömer väsentlig är att villkoren för den s.k. samtrafikavgiften dels klarläggs, dels fastställs så den blir att konkurrensneutral. Samtrafikavgiften är den avgift Televerkets som konkurrenter får betala för att koppla samtal mellan de egna abonnenterna och Televerkets abonnenter. Förutsättningarna för beräkning den nuvarande samtrañkavgiften har fastställts av genom en opartisk analys. Enligt uppgift från Televerket finns i den nuvarande samtrafikavgiften Televerkets kostnader för regionala och sociala åtaganden invägda. Samtrafikavgiften har därmed ett samband med Televerkets regionala och sociala åtaganden. Avgiften har satts till 65 öremin. Beloppet är genomsnittskostnad för en olika samtrafikformer. Samtrafikavgiften utgör viktig föruten sättning för en rättvis konkurrens. En sådan uppnås endast om avgiften återspeglar de verkliga kostnaderna för att upplåta nätet för samtrafik med konkurrenter dvs. avgiften görs kostnadstrans- parent. Vidare finns skäl för att avgifterna fastställs oberoende av en myndighet. Samtrañkavgifterna och andra taxor bör dessutom vara offentliga och publiceras. De bör gälla lika för alla, även för

Televerket internt. Ar det möjligt att fullt ut tillämpa kostnadsanpassade taxor Troligen

inte Internationella erfarenheter bl.a. USA visar det finns att svårigheter. Dessa beror bl.a. på att de kostnaderna gemensamma inte alltid entydigt kan hänföras till viss tjänst. Det blir slutligen en en bedömningsfråga. Eftersom teleföretaget alltid har ett informationsövertag i förhållande till den övervakande myndigheten kan det inte uteslutas att dessa bedömningar görs till det företagets egna fördel. Någon totalt rättvisande taxesättning torde därmed aldrig kunna

erhållas, utan prissättningen blir alltid kompromiss med verkligen heten. Det viktigaste är dock att Televerket och dess konkurrenter

möter samma avgifter, så att en rättvis konkurrens erhålls.

252 SOU 199270

Villkor för samtrafik och dess lagreglering är viktig för att uppnå en rättvis konkurrens. Jag konstaterar att denna fråga ingår i telelagsutredningens uppgifter att behandla. Jag anser att frågan är av strategisk betydelse vid en förändring av Televerkets associationsform.

13.1.3 Samtrañkfrâgor i EG-sammanhang

m.m.

De EG-dokument som rör teleområdet har redovisats ovan se avsnitt - 3. Av betydelse för förhållandet mellan s.k. teleorganisationer och andra teleoperatörer på telemarknaden är i första hand Kommissionens direktiv om konkurrens på marknaderna för teletjänster avsnitt 3.2 och Rådets ramdirektiv om öppna nät, ONP. Den närmare regleringen finns i följddirektiv och förslag till direktiv beträffande ONP för hyrda förbindelser resp. telefoni avsnitt 3.3.2-3.3.3. Det finns anledning att stryka under att denna reglering har sin grund i Romfördragets konkurrensregler artiklarna 85 och 86. Utgångspunkten i EG-regleringen är att skapa förutsättningar för en öppen marknad och konkurrens inom medlemsstaterna i det allmänt tillgängliga telenätet, dvs. den allmänt tillgängliga infrastrukturen för telekommunikation som finns uppbyggd i staterna. De villkor som används då nätet tillhandahålls skall baseras på objektiva kriterier, vara tydliga och klara, icke-diskriminerande samt offentliga. Samtidigt ges utrymme för att göra vissa förbehåll. Sådana får avse s.k. väsentliga krav. Härmed avses krav som syftar till att hindra att nätet eller de som använder det skadas eller att nätets drift eller brukande störs. Vidare avses samverkan mellan tjänster i s.k. berättigade fall och datasäkerhet. Dessutom får villkor ställas upp att endast terminalutrustning som uppfyller specifika krav får anslutas till nätet. Vidare ges enligt artikel punkt i ramdirektivet för ONP utrymme för restriktioner som utövas genom sådana s.k. speciella eller exklusiva rättigheter som en medlemsstat har tillagt en teleoperatör. Med exklusiva rättigheter avses ett rättsligt monopol att tillhandahålla en viss tjänst eller att driva viss verksamhet. Speciella rättigheter kan ett motsvarande förhållande utan att det föreligger ett formellt vara monopol. Direktivet om ONP för hyrda förbindelser innehåller regler som har betydelse för hur överenskommelser om att hyra sådana förbindelser kan utformas. Information om villkor för hyrda förbindelser skall publiceras. Det gäller olika tekniska villkor, taxor, försäljnings- och användningsvillkor samt villkor för anslutning av terminaler. Informationen skall lätt åtkomlig för användarna. Om telemyndigvara heten inte bestämmer annat skall ändringar av villkoren publiceras senast två månader innan de tillämpas. Information om nya typer om

SOU 199270 253

hyrda ledningar skall göras offentlig inom samma tidsram. Försäljningsvillkoren skall innehålla upplysningar om hur ledningar beställs och vidare om leveranstid, kontraktstid, reparationstid och återbetalnings- eller ersättningsprocedur. Existerande erbjudanden får upphöra endast efter det att de användare som berörs har hörts. Om dessa inte kommer överens om när ett erbjudande skall upphöra skall användarna ha möjlighet att lägga fram saken för telemyndigheten artikel 5. Medlemsstaterna skall garantera att förekommande restriktioner i fråga om tillgängligheten till och användningen av hyrda förbindelser har sin grund i s.k. väsentliga krav som upprätthålls av telemyndigheten. Inga tekniska restriktioner får införas eller behållas beträffande anslutning av olika hyrda förbindelser till varandra eller för anslutning av hyrda förbindelser och allmänt tillgängliga telenät artikel 6. Respektive lands telemyndighet ges i direktivet vissa befogenheter som har betydelse för de villkor som kan användas. En särskild ordning skall finnas för myndigheten att på kortast möjliga tid pröva om de begränsningar som ställs upp av den som tillhandahåller hyrda förbindelser skall tillåtas. Begränsningama kan avse vägran, avbrott eller reducering i tillhandahållandet av förbindelser. Medlemsstaterna skall garantera att denna ordning innebär öppen beslutsprocess där en parterna kan ta till vara sina intressen. Förfarandet skall inte begränsa parternas rätt till domstolsprövning. Telemyndigheten skall garantera att den som tillhandahåller hyrda förbindelser följer principen ickeom diskriminering när det allmänt tillgängliga telenätet används för att tillhandahålla tjänster som kan tillhandahållas även av andra. När hyrda förbindelser används för att tillhandahålla tjänster inte som reserverats genom speciella eller exklusiva rättigheter, måste samma slag av hyrda förbindelser erbjudas användare på lika villkor. Om den som tillhandahåller hyrda förbindelser anser att det är orimligt att erbjuda förbindelser enligt publicerade taxor och villkor i övrigt, måste överenskommelse träffas med telemyndigheten om att ändra villkoren

i det särskilda fallet artikel 8.

Medlemsstaterna skall garantera att taxorna för hyrda förbindelser följer de grundläggande principerna om kostnadsorientering och öppenhet transparens. För att åstadkomma detta skall det samtidigt garanteras att den som tillhandahåller hyrda förbindelser använder ett redovisningssystem som gör det möjligt att kontrollera att principerna följs artikel 10. Förslaget till direktiv avseende ONP för telefoni voice telephony innehåller regler som rör frågor samtrañk och förhållandena i om övrigt mellan den som tillhandahåller infrastrukturen för telefoni och andra teleoperatörer. Enligt förslaget skall användare ha rätt att bli anslutna tillidet allmänt tillgängliga telefonnätet och att ansluta terminalutrustning och ledningar till en anslutningspunkt i nätet samt använda det för telefoni

254 SOU 199270

voice telephony och andra tjänster. Med användare menas både

slutanvändare och teleoperatörer. Garanti skall finnas för att information om tjänsten och nätet publiceras och är lätt tillgänglig. Telemyndigheten skall svara för att det allmänt tillgängliga telefonnätet görs tillgängligt för andra teleanvändare genom kommersiella och tekniska överenskommelser mellan parterna. En teleoperatör som tillhandahåller en konkurrensutsatt tjänst via det allmänt tillgängliga telefonnätet skall förse konkurrenter med icke-diskriminerande villkor för tillgång till nätet. Om en part begär det skall telemyndigheten ingripa och medla i syfte att bestämma villkor som är icke-diskriminerande, rättvisa och skäliga för båda parter. Liksom i direktivet om hyrda förbindelser skall telemyndigheten garantera att taxorna för användning av nätet följer de grundläggande principerna om kostnadsorientering och öppenhet transparens. Myndigheten skall också se till att det används redovisningssystem som gör det möjligt att kontrollera att taxorna är kostnadsorienterade. Medlemsstaterna skall garantera att olösta tvister mellan teleoperatörer, användare eller organisationer som representerar konsumentintressen och en teleoperatör med speciella eller exklusiva rättigheter teleorganisation kan prövas av telemyndigheten eller av ett annat fristående organ.

13.2 Tvister om samtrafikvillkor m.m.

Det har från olika håll förts fram önskemål om att det skapas en särskild ordning för att lösa tvister om villkor för samtrafik. Frågan har berörts även av Televerket i verkets förslag till regeringen den 14 december 1990 om ändrade verksamhetsförutsättningar för Televerket. I förslaget anges att det bolagiserade Televerket i avtal med staten bör åta sig att följa beslut av en sådan instans. Vid mina kontakter med olika aktörer på telemarknaden under utredningsarbetet har det gång efter annan framhållits för mig hur betydelsefullt det är med en effektiv ordning för tvistelösning. På sätt som redovisats ovan förekommer ett antal olika fall av samtrafik. Den tekniska utvecklingen och dynamiken telemarknaden kommer sannolikt att föra med sig nya former eller tillämpningar i fråga om samverkan mellan telenät. I varje överenskommelse om villkor för samtrafik som skall träffas finns risk för att det uppstår konflikter. Självfallet är det så att parterna i vissa hänseenden har olika intressen att bevaka i förhandlingssituationerna. Det är därför också närmast naturligt att det kan bli svårt för parterna att komma överens i en del fall. I vissa hänseenden kan det bli så att parterna står så långt ifrån varandra att någon uppgörelse inte kan träffas. Det kan också vara på det sättet att det kan upplevas som att överläggningar förhalas i syfte att undvika uppkommande konkurrens eller av andra skäl. Andra tvister kan gälla konkreta frågor, såsom t.ex. ekonomiska

SOU 199270 255

villkor för samtrañk. Att den frågan är kontroversiell framgår bl.a. av

det ovan redovisade regeringsbeslutet se avsnitt l3.1.2. Men detta

följer också av hur betydelsefull avgiften är för de kommersiella förutsättningarna att driva televerksamhet. I stort sett lika viktiga kan olika tekniska förutsättningar eller villkor Som potentiella tvistefrågor vara. kan här nämnas antalet överlämningspunkter eller anslutningspunkter, var dessa kan vara placerade, kostnaderna för att upprätta punkter etc. Även tillämpningar befintlig teknik beträffande av nummerfrågor, accesskoder eller taxerings- och dirigeringsfrågor kan innefatta tvisteämnen. Ytterligare exempel kan oenighet vad är vara om som möjligt att åstadkomma inom för ramen den teknik och det system som finns tillgängligt och vilken information skall lämnas teknik som om ny eller ändrade tekniska tillämpningar. En del av nämnda frågor kan vara av enkel beskaffenhet. Andra däremot kan vara komplicerade i olika hänseenden. Ingående kunskap i teletekniska frågor är en förutsättning för förståelse problemställav ningarna. Likaså måste ekonomiska bedömningar olika slag göras av om ett kostnadsorienterat pris skall kunna bestämmas. Ett viktigt led här är att få fram tillräckligt underlag för att ta ställning i olika frågor. Syftet med regleringen på telekommunikationsområdet har redovisats

ovan se avsnitt 9. Med hänsyn till detta syfte bör förutsättningar

skapas för samtrafik avseende telefonitjänsten i allmänt tillgängliga telenät. Den nuvarande marknadssituationen gör att det är naturligt att det här handlar i första hand Televerkets nät. Även den beslutade om och kommande EG-regleringen tillhandahållande öppna nät, om av ONP, är inriktad på öppna allmänt tillgängliga telenät. Utgångspunkten i regleringshänseende bör skyldighet för den tillhandahålvara en som ler telefonitjänst i allmänt tillgängligt telenät att driva verksamheten så att samtrafik med annan motsvarande verksamhet kan förekomma, dvs en skyldighet att upplåta nätet för samtrafik. Jag återkommer längre fram till samtrafik m.m. i andra fall och till grunderna för samtrafikvillkoren avsnitt 13.3. De villkor för samtrafik kan förekomma kan till sin karaktär i som princip jämställas med vilka andra privaträttsliga avtalsvillkor som helst. Det är därför naturligt att det i första hand bör ankomma på berörda parter att på egen hand sluta avtal villkor och att inom om ramen för affärsmässiga förhandlingar lösa uppkommande tvister. Detta sätt att betrakta villkorens rättsliga karaktär stämmer inte endast med det svenska synsättet jfr SOU 1990 100 s. 123 ft utan även med hur samtrafikfrågor behandlas inom EG och i länder i aktuellt som hänseende kan jämföras med Sverige. Vissa grunder för hur överenskommelserna bör se ut kan hämtas ur EGs ONP-direktiv. De regler där är emellertid inte på långt som ges när så klara att de kan förväntas hindra tvister eller lösningar på ge tvister som kan uppstå. Den närmare innebörden i begreppen objektiva kriterier, kostnadsorientering, öppenhet transparens, icke-dis-

256 SOU 199270

kriminering och likformighet som används i direktiven kommer inte utan vidare att kunna preciseras. Sannolikt kommer i vart fall principen kostnadsorientering att kunna ges varierande betydelse om i olika situationer. Det förtjänar att framhållas att det än så länge inte finns några vägledande tolkningar hur ONP-principema bör förstås. av

13.2.1 Något nuvarande ordning och förslaget till en ny

om

konkurrenslag m.m.

Någon reglering särskilt för frågor om samtrafik eller andra privaträttsliga relationer mellan teleoperatörer finns inte i dag. I relationen mellan parterna gäller emellertid allmänna avtals- och köprättsliga bestämmelser. Oskäliga villkor i ett ingånget avtal kan angripas med avtalslagens generalklausul 36 §. Enligt lagen 1984292 om avtalsvillkor mellan näringsidkare kan vidare Marknadsdomstolen förbjuda näringsidkare att i fortsättningen använda ett villkor som en oskäligt eller väsentligen villkor i liknande fall. Beanses samma träffande konkurrensbegränsande åtgärder, såsom olika former av etableringshinder, har NO och SPK haft viktiga funktioner att fylla. Genom förslag lagts fram under våren i år har dessa funktioner som förts i en ny konkurrensmyndighet Konkurrensverket prop. samman - 1991921100 bil. 13 s. 133. Myndigheten är verksam fr.0.m. den 1 juli i är.

Ett förslag föreligger också konkurrenslagstiftning se

om en ny SOU 199159 och Ds 199218. Syftet är att konkurrensreglerna i en svensk konkurrenslag skall utformas i princip samma sätt som ny EGs konkurrensregler i Romfördragets artiklar 85 och 86. Konkurrensreglema för de rent svenska förhållandena får härmed i princip innehåll inom EG. Förslaget innehåller ett förbud mot samma som avtal mellan företag, beslut av företagssammanslutningar och samordnade förfaranden, har till syfte eller resultat att konkurrensen på som den svenska marknaden hindras, inskränks eller snedvrids på ett märkbart sätt. Från detta förbud skall undantag kunna göras i vissa fall. Avtal eller avtalsvillkor, liksom beslut som är förbjudna skall vara ogiltiga. Förslaget innehåller vidare ett förbud mot varje missbruk från ett eller flera företags sida dominerande ställning på marknaden. av en Gemensamt för de båda förbuden är enligt förslaget att en överträdelse skall kunna medföra skadeståndsskyldighet samt kunna föranleda konkurrensrättsliga ingripanden i form dels åläggande vid av vite att upphöra med pågående överträdelse, dels åläggande vid vite att utge konkurrensskadeavgift för redan begången överträdelse. en Möjlighet skall finnas för företag att efter ansökan få en förklaring om att förbuden inte är tillämpliga, s.k. icke-ingripandebesked. I fråga om missbruk dominerande ställning har förslaget följande lydelse. av

SOU 199270 257

Missbruk från ett eller flera företags sida dominerande av en ställning å den svenska marknaden är förbjudet. Sådant missbruk kan särskilt bestå i att direkt eller indirekt påtvinga någon oskäliga inköps- eller försäljningspriser eller andra oskäliga affärsvillkor, 2. begränsa produktion, marknader eller teknisk utveckling till nackdel för konsumenterna, tillämpa olika villkor för likvärdiga transaktioner med handelspartners, varigenom dessa får konkurrensnackdel, eller en 4. ställa som villkor för avtal att den andra parten åtar sig ytterligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt handelsbruk har något samband med föremålet för avtalet.

Detta innebär att varje missbruk av dominerande ställning på marknaden förbjuds och, som nämnts att ett företag ovan, som överträder förbudet av Konkurrensverket kan åläggas vid vite att upphöra med överträdelsen eller, vid uppsåtlig eller oaktsam överträdelse, åläggas att utge konkurrensskadeavgift. Ett sådant åläggande gäller omedelbart om inte annat bestäms. Konkurrensverkets beslut att meddela ålägganden kan överklagas hos Marknadsdomstolen. Om Konkurrensverket i ett visst fall beslutar att inte meddela ett âläggande, får Marknadsdomstolen göra det på ansökan av ett företag som berörs överträdelsen. Marknadsdomstoav lens dom eller beslut i mål enligt lagen kan inte överklagas. Några särskilda forumbestämmelser ställs i övrigt inte Talan förs alltså upp. vid allmän domstol när det gäller såväl mâl avtals ogiltighet om som mål om skadestånd. Nämnas i detta sammanhang kan Markatt nadsdomstolens roll för närvarande övervägs inom regeringskansliet med inriktning mot att inordna Marknadsdomstolen i de allmänna domstolarna. Något särskilt organ för prövning konkurrensrättsliga av frågor skulle härefter inte finnas. Enligt min mening är den föreslagna konkurrensregleringen väl lämpad att fylla en viktig funktion på telekommunikationsomrâdet. Det gäller särskilt som EGs ONP-bestämmelser bygger på Romfördragets konkurrensreglering. Här kan vidare framhållas de riktlinjer för tillämpning av denna reglering inom telekommunikationssektorn som

tagits fram inom EG avsnitt 3.11.

Alla frågor om samtrafik i vilka oenighet i någon mening uppstår kommer emellertid inte att kunna hanteras inom för den ramen föreslagna konkurrenslagen. Alla frågor kommer inte att handla om missbruk av marknadsdominerande ställning, även de i allmänhet om kommer att kunna anses ha betydelse i konkurrenshänseende. Varken gällande eller föreslagen ordning kan därför tillräcklig för att anses lösa samtliga de tvistefrågor jag har exemplifierat Det som ovan. behövs således ett kompletterande förfarande, tar sikte på sådana som frågor som kan härledas telelagen och inte faller inom ur som konkurrenslagens tillämpningsområde.

258 SOU 199270

13.2.2 Kraven på hur tvistefrågor bör hanteras

Önskemål ett effektivt förfarande för tvistelösning finns inom varje om område där tvister behöver slitas. Det som i första hand efterfrågas är snabb handläggning och en möjlighet att snabbt få ett definitivt besked i den fråga som tvisten avser. Dessa krav kan i olika grad uppfyllas beroende på vilken form som väljs för att lösa tvistefrågor. På teleområdet finns det ytterligare krav som hänger samman med att överenskommelser om exempelvis samtrafik är särpräglade med avseende på tekniska och ekonomiska aspekter. Särskild sakkunskap behövs därför. Dessutom är kontinuitet i de bedömningar som görs önskvärd. I synnerhet inledningsvis kommer avgörandena att få stor betydelse för efterföljande tvister. På sätt som jag har framhållit ovan bör de privaträttsliga frågor som det här gäller i första hand lösas genom förhandlingar mellan berörda parter. Detta är en utgångspunkt som jag anser bör gälla oavsett vilket förfarande som härefter väljs. Just med hänsyn till tvistefrågornas rättsliga karaktär är det i första hand tvâ olika förfaranden som bör övervägas. Jag berör nu närmast hur den nya telemyndigheten, dvs. Telestyrelsen, skall kunna agera för att komma till rätta med tvister.

13.2.3 Tillsyn, medling och beslut av Telestyrelsen enligt

telelagen

Om det visar sig att någon överenskommelse inte kan nås bör part kunna anmäla detta hos Telestyrelsen. Myndighetens första uppgift är härefter att medla mellan parterna i syfte att en överenskommelse skall träffas. Pâ motsvarande sätt bör en anmälan i en tvist rörande ingångna avtal behandlas. Ett viktigt led i myndighetens agerande i dessa fall är att utreda de förhållanden som skall utgöra grunden för en överenskommelse. Telestyrelsen kan här använda de befogenheter i tillsynshänseende som ges enligt telelagen. Jag utgår emellertid från att parterna efter begäran från myndigheten kommer att lägga fram det underlag som behövs. Förhandlings- och medlingsstadiet bör enligt min mening utgöra tyngdpunkten i förfarandet. Samtidigt är snabbhet och effektivitet i myndighetens agerande viktigt. Myndigheten bör så snart det går söka bedöma förutsättningarna för att träffa en överenskommelse mellan parterna. I samband med medling bör myndigheten, om en part begär det, kunna yttra sig om erbjudna eller tillämpade villkor är förenliga med föreskrifterna i telelagen. I nästa fas skall Telestyrelsen kunna ta till de påföljder som anvisas i telelagen. Dessförinnan bör myndigheten bedöma om den fråga som är aktuell skall prövas enligt konkurrenslagen. Efter att ha hört den

SOU 199270 259

part som har anmält en tvistefråga bör ärendet i så fall lämnas över till Konkurrensverket för handläggning. De påföljder som kan komma att användas är förelägganden och förbud. Föreläggandena får förenas med vite. Denna ordning skall, som framhållits ovan, ses mot bakgrund den skyldighet till av samtrañk i syfte att skapa effektiva telekommunikationer som skall gälla enligt telelagen. Ett föreläggande eller förbud kan få olika form beroende på aktuell frågeställning. Det kan gälla att part skall inleda en förhandlingar eller föreslå avtalsvillkor inom viss tid. Vidare kan myndigheten förbjuda tillämpning av vissa villkor. Viss vägledning för utformningen av förelägganden och förbud kan fås i regleringar av liknande slag. I samband med förelägganden och förbud kan det vara ändamålsenligt att Telestyrelsen i grunderna för ett beslut eller mer mindre ingående anger hur ett godtagbart villkor bör utformat. vara Strävan att åstadkomma villkor som är förenliga med bestämmelserna i telelagen skall vara grunden för de påföljder används som av myndigheten. Se härom närmare avsnitt 13.3. Om parterna inte kan komma överens, kommer alltså Telestyrelsens agerande att leda fram till ett beslut i form av förbud eller föreläggande. Ett sådant beslut, som i allmänhet bör gälla omedelbart, skall kunna överklagas, varom mera i avsnitt 18. Den här beskrivna ordningen hindrar inte parterna från att väcka talan i allmän domstol enligt avtalslagen eller att initiera en process enligt lagen om avtalsvillkor mellan näringsidkare. Vid missbruk av dominerande ställning bör, som angetts den föreslagna konkurovan, renslagen tillämpas. Inget hindrar heller att det föreslagna förfarandet kompletteras med att parterna använder sig av ett skiljeförfarande enligt lagen 1929 145 om skiljemän. Såsom Televerket har framhållit finns en möjlighet för statsmakterna att i samband med en bolagisering Televerket i avtal av förbinda verket att hänskjuta tvister till skiljeförfarande motparten om begär det. Självfallet kommer skiljemännens avgörande på samma sätt som Telestyrelsens agerande att ha sin grund i telelagens bestämmelser. I det föregående har talats främst om samtrafikvillkor. På sätt som angetts inledningsvis är det i detta hänseende fråga om samtrafik inom allmänt tillgängliga telenät avseende telefonitjänsten. Vid sidan härav finns frågor som lämpligen kan hanteras pä samma sätt som villkor för samtrafik, dvs. av Telestyrelsen med stöd de av befogenheter som ges i telelagen. I sådana frågor bör styrelsen agera med utgångspunkt i telelagens syfte att åstadkomma effektiva telekommunikationer till lägsta samhällsekonomiska kostnad samtidigt som en effektiv konkurrens skall eftersträvas. För det första bör detta gälla villkoren för hyrda förbindelser. I den här delen kan oenighet uppkomma om tolkningen av givna tillståndsvillkor. Vidare skall de taxor som en tillståndshavare tillämpar för ledningarna vara kost-

260 SOU 199270

nadsorienterade, vilket också skapar utrymme för att ha olika meningar om bl.a. det skäliga i ett pris och om hur en taxa skall vara uppbyggd. Det handlar alltså här om tillämpning av EGs ONP-reglering om hyrda förbindelser. Enligt samma principer bör Telestyrelsen kunna gripa in och agera i tvister mellan operatörer såvitt avser användning av befintlig nummerplan tilldelning av nummerresurser eller fördelning av delar av planen, jfr avsnitt 14.2. Dessa privaträttsliga delar av hanteringen av nummerplaner har utpräglad betydelse i konkurrenshänseende. En motsvarande ordning som beträffande samtrañkfrågorna bör därför användas i förekommande fall. Ytterligare frågor som kan övervägas att föra in i sammanhanget är samtrafik avseende annat än telefoni. Inom EG har nyligen beslutats rådsrekommendationer om ONP för paketkopplad datakommunikation resp. ISDN. De principer för tillhandahållande av öppna nät som anges

i ramdirektivet för ONP, dvs. om objektiva kriterier etc se avsnitt

3.3.1 är, som jag ser det, i och för sig inte kontroversiella i ett svenskt perspektiv, annat än att dessa tjänster sannolikt kommer att kräva viss övergångstid på grund av bristen på harmoniserade standarder. Ytterligare överväganden med utgångspunkt i rekommendationernas slutliga utformning bör dock ske. I princip ser jag inte några bärande skäl mot att behandla datakommunikation och ISDN i allmänt tillgängliga telenät pâ i princip samma sätt som telefoni och hyrda förbindelser. Betydelsen av telefonin för samhällets funktion ger emellertid denna tjänst en särställning. Paketkopplad datakommunikation kan också ha stor betydelse men på ett annat plan. Som nyss sagts anser jag emellertid att dessa frågor bör övervägas i annat sammanhang. En eventuell särreglering enligt telelagen får därför anstå. Självfallet kan redan i dag den näringsrättsliga regleringen tillämpas. Vid exempelvis missbruk av dominerande ställning marknaden blir det Konkurrensverkets sak att agera om förslaget till ny konkurrenslag genomförs.

13.2.4 Ett förliknings- och skiljeförfarande ett lämpligt

-

komplement till Telestyrelsens roll

Ett annat sätt att lösa tvister om villkor för samtrafik är att använda ett skiljeförfarande. Olika sätt att gå till väga på är tänkbara. Ett sätt som jag tidigare berört är att överlämna åt parterna skiljeavtal att genom åstadkomma att tvister löses med tillämpning av lagen 1929 145 om skiljemän. För att garantera en sådan ordning kan Televerket i samband med bolagiseringen i avtal med staten åta sig att godta prövning av skiljemän av varje tvist om samtrafikvillkor. I stället för ett konventionellt skiljeförfarande kan användas vad som brukar kallas legalt skiljeförfarande. l författning anges då att tvister om villkor för samtrafik prövas enligt lagen om skiljemän.

SOU 199270 261

Legalt skiljeförfarande nämns i 10 kap. 17 § första stycket rättegängsbalken. Där sägs att rätten inte är behörig att uppta tvist som enligt lag eller författning skall omedelbart prövas skiljemän. av Bestämmelser om legalt skiljeförfarande finns på olika rättsområden. Rättegångsbalkens bestämmelse avser fall där legalt skiljeförfarande är obligatoriskt. Det förekommer emellertid också bestämmelser enligt vilka den som vill ha tvist avgjord kan välja mellan och en process skiljeförfarande. Regler om skiljeñrfarande finns i bl.a. sjölagen 1891 35 s. 1 och aktiebolagslagen 1975 1385. Vissa föreskrifter om sammansättningen av skiljenämnd och om proceduren har angetts i olika lagrum, men i stort sett får parterna och skiljemännen anordna förfarandet så de finner lämpligt. Naturligt är då de hämtar som att ledning i bestämmelserna i lagen skiljemän. om Med ett skiljeförfarande är det möjligt att snabbt slita tvister om samtrafikvillkor. Ett förfarande helt enligt lagen skiljemän, där om ansvaret för att utse skiljemän ligger på parterna, har dock brister i fråga om kontinuitet i prejudikatsbildningen. Detsamma gäller beträffande möjligheten till insyn och att ta del meddelade skiljeavav göranden. Ett skiljeförfarande kan vid behov för olika syften. I anpassas författning kan anges att skiljenämnden vid prövning vissa frågor av skall ha en särskild sammansättning och att ett antal ledamöter skall utses av regeringen. Det kan vidare att förfarandet är obligatoanges riskt i vissa fall men inte i andra. Som nämnts ovan behöver ett legalt skiljeförfarande inte anvisas som exklusiv möjlighet för att få tvist prövad. Den part vill få en som en tvist löst kan ges tillfälle att välja mellan att i allmän processa domstol, att använda den näringsråttsliga regleringen eller att anlita ett skiljeförfarande inför ett särskilt En ordning sistnämnda slag organ. av anvisas då i författning. Skiljeförfarandet lämpar sig främst för frågor tvistemåls av beskaffenhet. Hit kan samtrafikvillkoren räknas. Med hänsyn till behovet av teleteknisk och sakkunskap samt till kontinuitet annan att i bedömningarna bör eftersträvas, bör ett tvistelösande ha organ en permanent sammansättning. Eventuellt skulle de tvistande parterna härutöver kunna sin ledamot. Det tvistelösande utse var organets ledamöter i övrigt skulle då förordnas regeringen. av Som nämnts ovan behöver en sådan ordning inte obligatorisk. vara Med tanke på den särskilda kompetensen hos detta skulle dock organ sannolikt antalet processer i allmän domstol bli begränsat. Ett förfarande enligt vad som angetts skulle således kunna ovan innefatta bl.a. följande.

För prövning av en tvist mellan enskilda, såsom samtrafikvillkor, krävs att parterna är överens att hänskjuta tvisten till nämndens om

262 SOU 199270

avgörande. Nämnden är således inte obligatoriskt forum för sådana tvister. Nämnden författning behörighet att pröva varje tvist - ges genom mellan operatörer rör samtrafik alltså såväl ekonomiska som som tekniska och andra villkor. Eftersom Televerket även efter bolagiseringen kommer att disponera över det dominerande telenät till vilket flertalet frågor bl.a. samtrafik är knutna, bör bolaget i avtal med staten förbinda om sig att hänskjuta tvister samtrafik till nämnden och att följa om nämndens beslut. Ledamöterna i nämnden bör ha sådan sakkunskap juridisk, - ekonomisk och teknisk att organet kommer att omfattas av parternas förtroende. Ordföranden och övriga ledamöter förordnas av regeringen. - Ordföranden och ersättaren för denne skall vara eller ha varit ordinarie domare. Ovriga ledamöter skall ha sakkunskap inom området för telekommunikationer samt i teknik eller ekonomi. Eventuellt kan vardera parten i tvist ha rätt att utse var sin en representant i nämnden. Administrativt är nämnden knuten till Telestyrelsen. De parter som anlitar nämnden svarar för samtliga kostnader som uppkommer.

Genom den här skisserade ordningen skulle skapas vad som måste betecknas effektiv möjlighet att slita tvister mellan dem som som en driver televerksamhet. Mot att tillskapa en sådan ordning talar främst statsmakternas strävanden mot enhetlighet och samordning av domstolsväsendet. Den frågan har nyligen till viss del beretts inom DS 199238, DOMSTOLSVÄSENDET regeringskansliet se - Organisation och administration i framtiden. Enligt promemorian skall ett sammanhållet domstolsväsende vara utgångspunkten för framtiden. Starka skäl sägs tala för att befintliga specialdomstolar avskaffas och deras verksamhet i möjligaste mån inordnas i de vanliga domstolarna. Ett skäl härför som nämns är att det för att kunna upprätthålla kompetenta och effektiva domstolar även i framtiden är nödvändigt att samordna resurserna inom domstolsväsendet. Det anförs vidare att specialdomstolarna lätt skapar en processordning, det kan svårt för den enskilde att hitta rätt i och som vara att frågor borde hanteras i ett sammanhang kan komma att som handläggas i skilda domstolar s. 123 ff. Samtidigt sägs varje specialdomstol ha sina särskilda uppgifter och kräva särskilda

överväganden..En principiell utgångspunkt anges vara att en fristående

specialdomstol skall accepteras endast om det finns mycket starka skäl för särreglering inom ett visst rättsomrâde. Enligt promemorian är en det däremot inte uteslutet att tillgodose ett behov av specialistkompebl.a. särskilda forum- eller domförhetsregler. Frågan tens genom om att avskaffa specialdomstolarna övervägs för närvarande i särskild ordning inom regeringskansliet. Parallellt härmed har regeringen tillsatt en utredning för översyn av skiljemannalagstiftningen i syfte att stärka de allmänna domstolarnas roll när det gäller näringsrättsliga tvister Ju 199204, dir. 199222.

SOU 199270 263

I direktiven sägs att det inte är tillfredsställande att tvistefrågor på ett av de mera centrala områdena av civilrätten i huvudsak sker utanför de allmänna domstolarna. Det pekas bl.a. på att inblick i rättsutvecklingen saknas, eftersom ett avgörande i skiljenämnd inte är offentligt och att brister på prejudikat är besvärande inte bara för parterna och de skiljemän som skall avgöra en tvist utan också för näringslivet i stort. Olika modeller bör prövas för hur man skall kunna öka domstolarnas konkurrenskraft i fråga om att avgöra näringslivets tvister. Inriktningen skall enligt direktiven vara att så långt det är möjligt finna lösningar inom ramen för den nuvarande domstolsorganisationen. Inriktningen av den ovan redovisade översynen domstolsväsendet av och tvisterna inom näringslivet gör att det i dagsläget får anses mindre lämpligt att inrätta nya specialorgan for att lösa just sådana tvister. De skäl som talar för att skapa en särskild ordning för tvistelösning på teleomrâdet är visserligen starka. I princip anser jag att de är tillräckliga, även med beaktande av de synpunkter förts fram vid den som hittills gjorda översynen i specialdomstolsfrâgan. Det gäller i synnerhet beträffande ett system som det jag har skisserat ovan, vilket skulle ha en temporär prägel. En sådan ordning skulle inte heller föra med sig några kostnader för staten. I avvaktan på resultatet av den översyn som pågår bör dock lagförslag om ett nytt särskilt organ för tvistelösning inte läggas fram. Jag vill tillägga följande. Mycket händer nu på telekommunikationsområdet. En lagstiftning skall läggas fast. Nya aktörer etablerar sig på marknaden. Bolagisering av Televerket övervägs och telepolitiska mål ses över. En anpassning sker till den EG-reglering som är under utformning. Sett ur ett sådant perspektiv får det anses vara av stor vikt att det finns ett organ teleområdet som har en god överblick över utvecklingen och det som i övrigt händer på marknaden. Den funktionen bör Telestyrelsen ha. I syfte att söka åstadkomma en mera permanent ordning för att hantera olika tvister anser jag att det under alla förhållanden får anses naturligt att ta fasta på och utveckla den nya telemyndighetens roll. Telestyrelsen kommer att svara för tillsynen av att regleringen på telekommunikationsområdet följs. Att beakta är även de uppgifter som inom EG läggs på telemyndigheter. I första hand är det fråga om just en förlikande eller medlande roll för myndigheterna. Härutöver bör särskilt framhållas att de ONP-principer som berör samtrañkvillkoren har sin grund i Romfördragets konkurrensregler. Det handlar alltså här i väsentliga delar om konkurrensrättsliga frågor. Mot bakgrund av det ovan anförda och den skyldighet till samtrafik som jag föreslår skall gälla har jag stannat för att samtrafikfrågorna i första hand bör hanteras på det sätt som jag har förordat ovan. Vid mitt ställningstagande beaktar jag även det nu föreliggande förslaget till konkurrensreglering, som är väl lämpat att tillämpas på teleområdet. Frågan om det därutöver skall tillskapas ett skiljeförfarande får

264 SOU 199270

bedömas med utgångspunkt i det behov därav som anses föreligga och bedömningar den framtida ordningen för slitande av tvister. om

13.2.5 Andra lösningar

Även andra sätt än de redovisade finns för att lösa tvister ovan om villkor för samtrafik. Ett är att i författning uttömmande ange de villkor som skall gälla vid samtrafik av visst slag. Ett annat är att i avtal mellan staten och Televerket ange de villkor, som verket efter en bolagisering skall tillämpa, eller riktlinjer för hur villkor bör utformas. Alternativt kan bolaget åläggas att tillämpa de villkor för samtrafik statsmakterna vid varje tidpunkt anvisar. Villkoren skulle i så fall som kunna utformas genom Telestyrelsens försorg efter överläggningar med berörda aktörer på telemarknaden. För samtliga dessa alternativ gäller i större eller mindre grad att de strider mot karaktären hos samtrafikvillkoren, nämligen dessas utpräglat privaträttsliga status. Jag har därför inte funnit anledning att närmare in på alternativen.

13.2.6 Branschorgan

Vid sidan av regelrätta förhandlingar mellan berörda parter och en ordning för tvistelösning kan branschöverenskommelser ha en viktig funktion att fylla i utformningen av villkor i olika frågor. Ett forum bör finnas för gemensamma överläggningar mellan teleoperatörer om bl.a. villkor för samtrañk. Specifika villkor eller riktlinjer i olika frågor kan utarbetas inom detta branschorgan. I vissa fall kan samråd ske med Telestyrelsen. Olika arbetsgrupper inom branschorganet kan ha till uppgift att bereda särskilda frågor. Ett sådant organ bör verka kontinuerligt och oberoende av andra åtgärder och ingripanden som rör samtrafikvillkoren och andra frågor av liknande karaktär. Ett väl fungerande samarbete inom branschen bör innebära att antalet ingripanden av Telestyrelsen, tvister i domstol eller i annan instans och ärenden hos Konkurrensverket kan begränsas. Arbetet med branschöverenskommelser kan utvecklas inom ramen för nuvarande samarbete i exempelvis Näringslivets telekommitté, ICCs referensgrupp för datatelefrågor resp. LKDs teleråd.

13.3 Grunderna för

Telestyrelsens ingripanden

rörande villkor för samtrafik m.m.

I 1988 års telepolitiska proposition sägs att staten skall skapa förutsättningar för en effektiv konkurrens dels på utrustningsmarknaden, dels vid utveckling av teletjänster. Konkurrensen anges som ett medel för att uppnå högre effektivitet i produktionen av teletjänster och större valfrihet för konsumenterna, men den är naturligtvis inget själv-

SOU 199270 265

ändamål. Det framhålls vidare att det är väsentligt när konkurrensen ökar att den sker på så lika villkor möjligt prop. 198788118 som s. 16, jfr prop. 19909187 s. 146. Pâ sätt som angetts ovan läggs i telelagen fast principer för hur verksamhet skall drivas på telemarknaden. Utgångspunkten är att det skall åstadkommas effektiva telekommunikationer till lägsta samhällsekonomiska kostnad. Ett medel att nå dit är konkurrens. I mitt förslag till telelag understryks därför att det vid tillämpningen lagen skall av eftersträvas att det skapas utrymme för och upprätthålls effektiv en konkurrens när det gäller att tillhandahålla bl.a. telenät och teletjänster. Detta är således den grund Telestyrelsen skall utgå från i sin som tillsyn, i medlingssituationer och när ingripanden tas till. I sammanhanget kan nämnas att bl.a. Post- och Teleutredningen har framhållit betydelsen av att den Ökande konkurrensen mellan Televerket och andra företag skall ske på så lika villkor som möjligt SOU 199027 s. 106 f. Utredningen ansåg dock detta särskilt komplicerat att åstadkomma på marknaden för teletjänster där Televerket har så en dominerande position. Enligt utredningen kan inte entydigt man ange vad som bör betraktas som lika villkor utan det blir i hög grad en bedömningsfråga. Televerket sägs ha stora fördelar i framväxande en konkurrenssituation genom sina mycket omfattande anläggningar och sin stora kundkrets i Sverige m.m. l förhållande till del utländska en konkurrenter anges dock Televerket vara litet. Samtidigt påpekar utredningen att ansvaret för telefontjänsten innebär att Televerket åläggs uppgifter inte är rent kommersiell natur. Enligt som av utredningen krävs det särskilda regler och villkor för företag, vill som erbjuda kopplade teletjänster med ett väsentligt inslag telefoni av genom samtrafik med Televerkets kopplade telefonnät. Utredningen fortsätter

Det är därvid fråga om både tekniska regler och ekonomiska villkor som måste utformas så att konkurrensneutralitet uppnås såväl inom som utom televerkskoncernen. Det är även angeläget med likabehandling av inhemska och utländska företag. Det föreligger ett ömsesidigt beroende mellan televerkets nät och andra företags nät. Bägge parter drar nytta varandras nät. av Samtidigt innebär det givetvis att det blir konkurrens del om en telefontrafik. Televerkets intäkter samtrafiken bör motsvara genom de kostnader televerket har för de relevanta delarna telefonnätet av samt ge skälig avkastning på investerat kapital inkl. rimlig andel av det mervärde som skapas samtrañken. Det andra företaget genom bör på motsvarande sätt ha ersättning för användningen sitt nät. av Det blir därigenom en form avräkningsförfarande mellan av parterna.- - —

EGs ONP-regler, så som de kommer till uttryck i förslaget till telelag, ger närmare angivelser för Telestyrelsens agerande. De villkor som används skall baseras på objektiva kriterier och öppna. De vara skall vidare garantera likformighet vid anslutning och får inte disvara

266 SOU 199270

kriminerande. I den referensram för tillhandahållande av öppna nät som anges i bilaga 2 till ramdirektivet om ONP sägs, att taxeprinciper måste baseras på objektiva kriterier taxorna skall vara kostnadsorien- terade. Vidare anges att varje debitering för tillgång till nätresurser eller nättjänster måste stämma överens med ovan angivna principer och med konkurrensreglerna i Romfördraget och måste också ta hänsyn till principen om en rättvis fördelning av de globala kostnaderna för de använda resurserna och behovet av en rimlig avkastningsnivå för investeringar. I det ovan avsnitt 13.1 .2 återgivna regeringsbeslutet om villkor för viss samtrafik sägs att de villkor som fastställs skall medge konkurrensneutralitet. Såvitt avser anslutningsnivå och antalet anslutningspunkter sägs i beslutet, att operatörens önskemål skall ges stor tyngd inom ramen för vad som är tekniskt möjligt. De ekonomiska villkoren för anslutningarna får enligt beslutet bestämmas på basis av de faktiska kostnaderna. Som jag ser det bör självfallet de verkliga kostnaderna för att upplåta nät för samtrafik beaktas. I beräknade kostnader bör ingå en rimlig avkastning på investerat kapital och kan även beaktas kommersiellt betungande åtaganden som inte ersätts annat sätt. Såvitt avser tekniska applikationer bör önskemål från operatörer beaktas i största möjliga utsträckning och med rimligt beaktande av möjligheten till utveckling eller andra förändringar av tillämpad teknik. Som en allmän utgångspunkt för de ekonomiska villkoren för samtrafik torde kunna anges att de bör bestämmas utifrån skäliga affärsmässiga principer. Det får enligt min mening anses rimligt att den som tillhandahåller nät för samtrafik kan ställa krav på skälig lönsamhet med anledning av upplåtelsen. Intäkterna av upplåtelsen, dvs. priset för samtrafik, bör då täcka de självkostnader, avskrivningar, den förräntning av kapital samt de underhålls- och utvecklingskostnader som kan hänföras till den samtrafik som är aktuell. Till detta kommer, som nyss nämnts, de kostnader för samhällsåtaganden som lagts på operatören. En sådan inriktning ligger väl i linje med begreppet kontnadsorienteri ng. Det är självfallet möjligt att ange specifika grunder för de villkor som skall tillämpas. Detta kan ha betydelse, eftersom samtrafikvillkoren är centrala för förändringar av konkurrensen i fråga om utbudet av teletjänster. Det är emellertid förenat med stora svårigheter att i detalj särskilt när det gäller de ekonomiska villkoren ange hur dessa bör - utformas. I princip gäller detsamma beträffande andra villkor i televerksamhet. Eftersom villkoren är privaträttsliga anser jag, såsom jag förut framhållit, att det är mindre lämpligt att offentligrättsligt gripa in i rättsförhållandet mellan enskilda. Därför bör, som jag har föreslagit, Telestyrelsens ingripanden inte få en direkt rättsverkan i rättsförhållandet mellan parterna på telemarknaden. Enligt min mening bör de grunder för hur villkor för samtrafik m.m. bör vara utformade

SOU 19927O 267

som ges i telelagen utgöra tillräckligt stöd för Telestyrelsen att agera enligt lagstiftningens intentioner. I myndighetens tillsyn bör förutsättningarna för konkurrens med avseende på villkor för samtrafik m.m. bevakas särskilt. Vid behov kan myndigheten hos regeringen aktualisera frågan om ytterligare åtgärder.

13.4 Kundförhållanden och kundvillkor i

övrigt

Jag har i avsnitt 13.2.6 pekat på att branschöverenskommelser kan ha en viktig funktion att fylla för att undvika tvister i olika frågor. I nämnda avsnitt har diskuterats tvister angående samtrafik, uthyrning av förbindelser och viss nummerfördelning. Det kan självfallet inte uteslutas att tvister av annat slag i dessa frågor eller i andra kundförhållanden kan uppkomma i teleoperatörernas verksamhet. Även i dessa fall anser jag det naturligt att principer eller villkor i olika frågor diskuteras och utvecklas gemensamt inom telebranschen. Självfallet bör då olika användargrupper delta i sådana överläggningar i syfte att förankra överenskommelserna och affársprinciperna på marknaden. En uppgift som lagts på Telestyrelsen är enligt instruktionen för

myndigheten se bilaga 4 att främja en sund konkurrens inom

teleområdet. I konkurrensfrågor skall styrelsen samråda med berörda myndigheter på konkurrens- och konsumentområdena. Det finns mycket som talar för att Telestyrelsen i sin verksamhet kommer att få ta del av de klagomål som konsumenter och olika kundgrupper kan komma att rikta mot teleoperatörer. Detta kan bli fallet inte minst mot bakgrund av att myndigheten genom telelagen getts befogenheter att ingripa i vissa konkurrensbetingade frågor. Även sådana privaträttsliga frågor som faller utanför regleringen i telelagen kommer dock sannolikt att anmälas till styrelsen. På sätt som varit fallet för NO kommer också Konkurrensverket att få anmälningar ifrågasatta om missförhållanden. Såsom redovisats i det föregående avsnitt 13.2.1 har förslag lagts fram om en ny konkurrenslag som kommer att kunna tillämpas i fråga om bl.a. missbruk av marknadsdominerande ställning. Ett sådant missbruk kan bestå exempelvis i att påtvinga någon oskäliga inköpseller försäljningspriser eller andra oskäliga affärsvillkor. Betydelse i kundförhållandet mellan teleoperatörer och andra näringsidkare har även t.ex. lagen 1984292 om avtalsvillkor mellan näringsidkare. Enligt den lagen kan en näringsidkare förbjudas att använda ett avtalsvillkor som anses oskäligt. Vidare bör marknadsföringslagens 19751418 bestämmelser om otillbörlig marknadsföring nämnas. I sådana kundtvister som inte regleras i förslaget till telelag blir i första hand nämnda regelsystem tillämpliga. Om dessa regelsystem, däribland således den konkurrenslag som ännu inte prövats, visar sig vara otillräckliga, utgår jag från att Telestyrelsen efter att ha uppmärk-

268 SOU 199270

sammats på förekommande missförhållanden aktualiserar ett behov av åtgärder hos regeringen. Detta år för övrigt något som man även kan vänta sig att de sammanslutningar av olika intressenter som finns på marknaden kommer att göra direkt. Någon författningsreglering, avseende exempelvis en särskild ordning för att lösa tvister, anser jag således inte behövlig. En sådan torde också vara svår att förena med nuvarande strävanden att skapa bättre förutsättningar än hittills att snabbt avgöra uppkommande tvister genom de allmänna domstolarna. Även det blir Telestyrelsen får klagomål olika slag om som ta emot av mot teleoperatörer, bör det således inte läggas på styrelsen att hantera dessa frågor i vidare mån än vad som följer av skyldigheten enligt instruktionen för styrelsen att samråda med berörda myndigheter inom konkurrens- och konsumentomrádena. En annan sak är att Telestyrelsen med utgångspunkt i dessa samråd kommer att kunna agera också i andra former om styrelsen anser det lämpligt. Tilläggas bör att ett kommande EG-direktiv om telefoni voice telephony kan komma att leda till ytterligare författningsreglering av förhållandet mellan teleoperatörerna och deras kunder, se avsnitt 3.3.3. Beträffande det kollektiva konsumentintresset har Tele- och postkundsutredningen såvitt avser bl.a. Televerkets kundvillkor - anfört att de avtalsvillkor som skall användas bör utformas under medverkan av Konsumentverket SOU 1990100 s. 185. Ett huvudsyfte med överläggningar mellan Konsumentverket och företrädare för olika företag om innehållet i avtalsvillkor år att de villkor som används skall spegla en rimlig avvägning mellan avtalspartemas berättigade intressen. Det slutliga beslutet att använda ett visst avtalsvillkor fattas emellertid givetvis av företaget. För Televerkets del sker for närvarande ett kontinuerligt samråd med Konsumentverket. Synpunkter från Konsumentverket hämtas alltså regelmässigt in innan nya villkor börjar tillämpas. Jag utgår från att motsvarande ordning kommer att tillämpas även fortsättningsvis på telemarknaden i syfte att på ett ändamålsenligt sätt tillgodose konsumentintressena. På sätt som anges i Telestyrelsens instruktion kommer även här vid behov samråd mellan styrelsen och Konsumentverket att kunna ske.

SOU 199270 269

14 Nummerplanering m.m.

Nummerplanering skall ske i syfte att skapa effektiva telekommunikationer. Härvid skall nummerplanernas betydelse från konkurrenssynpunkt beaktas. Telestyrelsen skall fastställa nummerplanerna. Telestyrelsen skall också ingripa i fråga om fördelning delar av av en nummerplan till teleoperatörer.

14.1 Allmänt

om nummerplaner, fördelning av nummerresurser och nummertilldelning

Nummerplaner för telefonnät är naturlig del Televerkets en av nätverksamhet. Utvecklingen nummerplanen har sina rötter i av uppbyggnaden av telenätet i början 1900-talet. Den nuvarande av nummerplanen för telefonnätet började ta form redan under 1940-talet som nummerdisponering, dels regionalt för s.k. nätgrupper nuvarande riktnummeromrâden, dels lokalt för stationer. Handgrupper av läggningen av nummerplanen och nummerdisponeringen sköttes centralt inom Televerket samtidigt med pågående delautomatiseringar inom främst storstadsområden och större tätorter. Sin mera definitiva form fick nummerplanen i slutet 1950-talet av när, riktlinjerna för ett helautomatiskt nationellt telefonnät och ett nytt taxesystem blev lades fast. En uppdelning av nummerplanen på riktoch abonnentnummer korn att utgöra stommen i såväl taxeringssom dirigeringsplan. Tillsammans med de lokala och regionala förvaltningarna utarbetades en distriktsindelad nät-, taxerings- och numreringsplan för hela landet. Denna plan beskrev i detalj de lokala förutsättningarna för dirigering, taxering och numrering och kom att utgöra ett viktigt underlag för en decentraliserad hantering av disponeringen och tilldelningen abonnentnumren. av

270 SOU 199270

Hanteringen nummerplanen är ännu i dag i stort sett uppdelad av med ett centralt ansvar för rikt- och specialnummerserier, dvs. 0-, OOoch 90-serierna och ett inom givna ramar decentraliserat ansvar för abonnentnummerserierna. Den nuvarande nummerplanen har tre syften, vilka är gemensamma med syftena i de flesta andra länders eller operatörers nät. De är att peka ut abonnenterna, att taxera och att dirigera teletrafiken. Ett telefonnummer har dels en struktur, dels ett konkret innehåll i olika delar. Innehållet används för att koppla samman rätt abonnenter, medan strukturen abonnenten möjlighet att förstå nummerplanen. ger Eftersom teletrafiken i Sverige automatiserades tidigt, har nätet i stor utsträckning äldre utrustning. På grund av kostnadsskäl har detta fört med sig viss tröghet i moderniseringen. l sammanhanget bör en inte heller glömmas bort de problem som abonnenterna kan få vid nummerändringar. Nummerplanen anpassas emellertid i dag kontinuerligt efter behoven. År 1987 beslöts planen skulle utökas från att nuvarande O + åtta siffror till 0 + nio siffror och att detta skulle ske från år 1992. Utöver nummerplaner för telefonnätet finns nummerplaför datanät datex och datapak samt vissa tjänster, såsom ner som exempelvis X400. Utredningar kring numrering av nya nättjänster har som regel bedrivits centralt inom Televerket. Exempel på sådana utredningar är särskilda numreringar och nummerplaner för MBS och MINICALL, som båda är mobila personsökningstjänster, och för N MT GSM. Dessa

utredningar har remitterats till samtliga teleområden numera regioner

och berörda centrala instanser inom Televerket för yttrande. Detaljplaneringen och arbetet med att införa och genomföra dem i telenätet bedrivs emellertid av regionerna. Centralt har strategiska nummerdisponeringar gjorts för att tillgodose nummerbehoven och utöka nummerkapaciteten för MBS, MINICALL och NMTGSM. Principerna för dirigering, numrering och taxering i ISDN har beretts i projekt med gemensamt deltagande från Televerkets centrala enheter och från regionerna inom Televerket. Framtida nummerplaner kommer, framför allt för telefonnät, att bli komplexa i sin struktur, eftersom hänsyn måste tas till flera mer operatörer både nationellt och internationellt.

14.1.1 Något nummerplanering i det internationella

om samarbetet

Nummerplanernas betydelse har under många år uppmärksammats i det internationella samarbetet. Bland annat har beskrivningar av och rekommendationer till strukturer utarbetats. Tankar finns inom EG om genomgripande harmonisering av nummerplanema, inkl. portabilitet en för abonnentnummer.

SOU 199270 271

Nummerplanen för telefoni berörs i EG-kommissionens utkast till förslag till rådsdirektiv för ONP för telefoni voice telephony - se avsnitt 3.3.3. Enligt utkastet skall medlemsstaterna garantera att en nationell regleringsmyndighet har ansvaret för kontroll nummerplaav nen och att nummer allokeras rättvist, under likabehandling och utan diskriminering av olika operatörer. I fråga om internationella accesskoder har medlemsstaterna för närvarande olika utlandsprefix. Ett flertal länder har dock OO som prefix. Genom ett rådsbeslut i juli 1991 gäller att detta prefix skall användas inom EG. Vidare har Rådet i juli 1991 beslutat att nummer 112 skall införas som nödnummer inom EG, antingen enda som nummer eller parallellt med existerande nationella nödnummer.

14. 1.2 Upprättande nummerplaner

av

Televerket svarar, som framgått för att upprätta nummerplaner ovan, för det som i dag betecknas som det allmänna telenätet. Uppgiften fullföljs kontinuerligt av verket. Exempelvis har för tid sedan en beslutats om modifiering av nummerplanen och kopplingsutrustningen för telefonnätet för att medge nationella med till tio nummer upp siffror inklusive prefix. Att upprätta nummerplaner eller att ändra befintliga planer kräver ingående kunskap om det befintliga och även det planerade nätets möjligheter och begränsningar. Det krävs också insikt operationella om krav på dirigering och taxering. Betydelse har självfallet även bl.a. marknadsförändringar i olika hänseenden, såsom exempelvis ökad efterfrågan eller önskemål att införa tjänster, samt tillkomsten om nya av nya operatörer.

l4.l.3 Fördelning av nummerresurser

Fördelningen av nummerresurserna enligt den övergripande nummerplanen geografiskt resp. för olika verksamheter görs centralt inom Televerket. Exempelvis kan nämnas att Televerkets OIO-serie avdelats för verkets NMT-tjänster, Televerkets 020-serie för automatisk mottagaren-betalar-tjänst, 07-serien för specialtjänster däribland en del 070-serien för GSM och 90-serien för nationellt av nödnummer samt Televerkets och andra organisationers s.k. samhällsviktiga behov. Inom serierna för mobiltelefoni och mobilsökning har Televerket Radio delat ut block av nummer till de skilda leverantörerna av tenninalutrustningar.

272 SOU 199270

14. l .4 Nummertilldelning

Nummer tilldelas vanliga telefonledningar och växelledningar i samband med att ett abonnemangsavtal tecknas. Tilldelningen hos Televerket är delvis datoriserad. Kunden har möjlighet att välja mellan ett visst antal disponibla nummer. Ansvaret för tilldelning nummer till vanliga telefonledningar och av växelledningar ligger inom Televerket hos resp. regions marknads- och försäljningsenheter. Tilldelning nummer inom avdelade nummerseriav för mobiltjänster ligger hos operatören av tjänsten, dvs. Televerket er Radio. mobiltelenät kan följande tilläggas. Comvik ABzs Såvitt avser analoga nät är från teknisk synpunkt anslutet till det allmänna telenätet via ett antal abonnentväxlar av särskild typ. För dessa har abonnemangsavtal träffats växelledningar med genomvalsmöjlighet i resp. om anslutningsstations gruppnummerserie. Dessa växelledningar med bakomliggande anknytningsnummerserier har nummersatts av Televerket på sätt andra växelledningar med genomval. I samma som fråga numrering, dirigering och taxering av det av Comvik om planerade delnätet inom det pan-europeiska GSM-systemet Comvik GSM AB har Comvik GSM AB tilldelats en nummerserie. För denna serie får Comvik ansvara som nätoperatör på samma sätt, dvs. på lika villkor, gäller för Nordic Tel och Televerket Radio. som

14.2 Ett förändrat ansvar för nummerplaner

Betydelsen att dels nummerplaner, dels nummerresurser, t.ex. för av mellan olika nät och möjligheten att nå eller utnyttja olika accesser tjänster, handhas på ett konkurrensneutralt sätt har framhållits såväl från Televerkets sida av andra aktörer på telemarknaden. Det som ligger i sakens natur att tillgången till nummerresurser i en plan för en operatör kan utgöra en konkurrensfördel för denne. Det är av stor betydelse framtida struktur på den nationella nummerplanen att en möjliggör konkurrensneutral tilldelning av delar av nummerplanen en till olika operatörer. Ansvaret för övergripande struktur och tilldelning inom denna bör därför ytterst vila på telemyndigheten. I sammanhanget bör självfallet betydelsen internationell samordning beaktas. av En ordning av nämnt slag bör skapa förtroende för att de övergripande planerna upprättas utan hänsyn till ovidkommande intressen och bör leda till att tvister om fördelning i planen i möjligaste mån kan undvikas. Telemyndigheten bör således ansvara för nummerplanens struktur, landsnummer, accesskoder till nät, gemensamma tjänster t.ex. nödnummer och internationell samordning. Med hänsyn till hur den nuvarande nummerplanen är uppbyggd bör Telestyrelsen också kunna ingripa med avseende på fördelningen nummerresurser i situationer av

SOU 199270 273

då teleoperatörer inte kan komma överens. Myndigheten bör däremot inte ha del i tilldelning av abonnentnummer eller numrering av access till egna tjänster. Det sagda innebär att det övergripande ansvaret för nummerplaner bör läggas hos Telestyrelsen, vilket ligger väl i linje med uppgiften att vara funktionsansvarig myndighet för telesystemet. Av avgörande betydelse i arbetet med att upprätta nummerplaner är ingående kunskap om telesystemets uppbyggnad och utvecklingsmöjligheter. Sådan kunskap finns i dag främst hos operatörerna och för det befintliga telefonnätet hos Televerket. Det kan därför naturligt att vara Televerket, i samråd med övriga operatörer och i enlighet med telemyndighetens anvisningar, bereder underlag för den övergripande strukturen på nummerplanen med beaktande bl.a. internationell av samordning. Telemyndigheten bör ha möjlighet att vid behov anvisa hur arbetet skall bedrivas och underlag presenteras. Inom telemyndigheten måste finnas sådan sakkunskap att myndigheten om nödvändigt kan gripa in i arbetet och effektivt styra detta. Även det normalt om bör vara nätägaren som tar initiativ till utvidgning, förbättring eller förändring i övrigt befintliga nummerplaner och resurstillgängen av av bör telemyndigheten ha möjlighet att initiera och driva sådant arbete. Härvid bör myndigheten kunna använda de befogenheter i som tillsynshänseende ges i telelagen. För att förekommande synpunkter med avseende på utvecklingen och tillämpningen av nummerplaner skall kunna beaktas är det naturligt att operatörer och andra intressenter ges tillfälle att delta i och därigenom utöva inflytande över arbetet med utvecklade eller nya, förändrade planer. Det bör ankomma på telemyndigheten att finna lämpliga former för samarbetet mellan berörda intressenter. Telemyndigheten bör om det behövs initiera, leda och i övrigt verka för att arbetet drivs på ett ändamålsenligt sätt. Som funktionsansvarig myndighet för det svenska telesystemet har telemyndigheten i detta sammanhang att särskilt beakta att nummerplanerna utformas med beaktande av samhälleliga krav, såsom totalförsvarets behov, behovet av en fungerande alarmeringstjänst och den internationella teletrafikens funktion. För att undvika oklarhet vill jag lägga till följande. Av det förhållandet att Telestyrelsen har det övergripande ansvaret för nummerplanens struktur och skall fastställa planen följer att planen inte kommer att fastställas förrän den stämmer överens med de givna målen avseende effektiva telekommunikationer och konkurrens. För att utan dröjsmål nå dit kan myndigheten använda förelägganden får som förenas med vite. Syftet med sådan åtgärd kan att få fram det en vara underlag som behövs för att planen skall kunna fastställas. Motsvarande gäller i de fall då det handlar om att ändra gällande plan. Min en bedömning är dock att dessa frågor bör kunna lösas i samförstånd under Telestyrelsens ledning.

274 SOU 199270

Sedan en nummerplan upprättats eller arbetats om helt eller delvis bör planen fastställas genom beslut av telemyndigheten. Dessförinnan bör berörda intressenter genom lämpligt förfarande beredas tillfälle att yttra sig slutligt över innehållet i planen. Ett beslut att fastställa nummerplan bör kunna överklagas av den som berörs av beslutet. Med hänsyn till det omfattande arbete som är förenat med t.ex. större förändringar av en nummerplan är det väsentligt att eventuella motstående intressen noga vägs mot varandra innan en plan fastställs. Härigenom kan överklaganden i möjligaste mån undvikas. Jag återkommer längre fram till frågan om överklagande av telemyndighetens beslut, se avsnitt 18. Beträffande fördelning av nummerresurser inom en plan, dvs. tilldelning av nummerserier, delar av en nummerserie eller motsvarande i fråga om nummerblock bör följande gälla när så krävs för en operatör utöver de möjligheter som finns inom den egna nummerplanen och under den övergripande strukturen. Grunderna för fördelningen bör läggas fast vid den övergripande planeringen av nummerplanen och resursfördelningen inom planen för olika verksamheter. Härvid bör särskilt beaktas att olika operatörer behandlas lika. En operatör bör härefter, såsom strukturen för närvarande är uppbyggd, när så krävs för ett angivet ändamål i första hand begära viss tilldelning av nummerserier eller nummerblock hos den operatör som disponerar över det nät som behöver utnyttjas. Det sker då vid förhandlingar mellan parterna. Om operatören inte är nöjd med tilldelningen eller parterna av annat skäl inte kommer överens bör frågan på begäran av någon av parterna kunna hänskjutas till Telestyrelsen för medling. Om parterna inte kan enas bör myndigheten kunna använda de befogenheter som ges i telelagen i överensstämmelse med den ordning som föreslås gälla for samtrafikfrågor, se avsnitt 13.2. De principer som jag menar bör tillämpas generellt men också särskilt med avseende på samtrafikfallen bör alltså även här styra de myndighetsingripanden som behövs. När väl en plan har fastställts bör de samhälleliga intressena ha beaktats av myndigheten i form av en systemanpassad planering och reservationer för samhällsviktiga funktioner. Likaså skall hänsyn ha tagits till inriktningen mot en effektiv konkurrens. De olika effektivitetsaspekterna skall beaktas i de båda led där myndigheten är resp. kan bli inblandad. Enligt mitt sätt att se finns det i nuläget inte något intresse från samhällets sida att gå längre när det gäller att styra det konkreta handhavandet inom nummerplanens struktur. Kravet på konkurrensneutralitet och likabehandling vid fördelningen av nummerresurser får anses tillräckligt beaktat genom Telestyrelsens befogenhet att vidta åtgärder för att upprätta och ändra nummerplanen samt genom myndighetens befogenhet att göra ingripanden i form av förelägganden och förbud enligt telelagen. Även möjligheten i särskilda fall att avge yttranden kan ha betydelse i detta sammanhang.

SOU 199270 275

Enskilda abonnemang teleledningar och växelledningar tilldelas i dag i samband med att abonnemanget tecknas. Även i denna nummer del är det för parterna fråga om att ingå en privaträttslig överenskommelse. För kunden gäller detta oavsett vilken operatör som han vill teckna ett abonnemang hos. Några särskilda åtgärder i denna del anser jag inte vara motiverade.

SOU 199270 277

15 Erkännande

av en operatör enligt

Internationella Telekonventionen

s.k. RPOA

som Recognized Private Operating Agency

Telestyrelsen bör bemyndigas att erkänna operatör s.k. en som RPOA. Det förfarande som behövs härför bör i största möjliga utstsräckning samordnas med tillstândsförfarandet enligt telelagen.

I direktiven för mitt utredningsuppdrag sågs i fråga myndighetsom funktionen på teleområdet att det bör finnas möjlighet för en en myndighet att ge enskilda operatörer sådan formell status en som behövs för att de skall kunna delta i det internationella samarbetet, ofta kallad Recognized Private Operating Agency RPOA.

15. l Bakgrund

Betydelsen för en teleoperatör att erkännas och därmed få s.k. av RPOA-status rör möjligheterna att delta i det internationella samarbetet inom den Internationella Teleunionen ITU. Att kunna åberopa denna status anses likaså vara avgörande för samarbetet i övrigt mellan internationella teleoperatörer.

15.l.l Bestämmelser RPOA i Internationella Telekonom ventionen

ITUs grunddokument den Internationella Telekonventionen ITC

reglerar de internationella telekommunikationerna se avsnitt 4.1 och

7.4.2. Enligt artikel 44 i konventionen är Sverige förpliktat att uppfylla konventionens bestämmelser i fråga sin internationelom egen telekommunikationsverksamhet eller när det gäller sådan verksamhet

som på ett skadligt sätt kan störa harmful interference andra länders

radioförbindelser. Sverige är vidare förpliktat att vidta nödvändiga åtgärder för att sådana privata operatörer Private Operating Agencies,

278 SOU 199270

POA som erkänts eller fått s.k. auktorisation, RPOA, för att driva och etablera telekommunikationer efterlever konventionens bestämmelser. I ITU-konventionen finns definitioner av de begrepp som använts

ovan se definitionerna i Annex 2 s. 148 ff. Dessa hänför sig till den

internationella teletrafiken.

Private Operating Agency; Any individual or company or corporation, other than a governmental establishment or agency, which operates a telecommunication installation intended for an intematio— nal telecommunication service or capable of causing harmful interference with such a service. Recognized Private Operating Agency; Any private operating agency, as defined above, which operates a public correspondence or broadcasting service and upon which the obligations provided for in Article 44 of the Convention are imposed by the Member in whose territory the head office of the agency situated, or by the Member which has authorized this operating agency to establish and operate a telecommunication service on its territory.

Med harmful interference menas Interference which endangers the

functioning of a radionavigation service or of other saftey services or seriously degrades, obstructs or repeatedly interrupts a radiocommunication service Operating accordance with the Radio Regulations. Public correspondence definieras som Any telecommunication which the officers and stations must, by reason of their beeing at the disposal of the public, accept for transmission. En RPOA skall alltså stå till förfogande för allmänheten med att förmedla telekommunikationstjänster. Med telecommunication förstås

i konventionen any transmission, emission or reception of signs,

signals, writing, images and sounds or intelligence of any nature by wire, radio, optical or other electromagnetic systems. Radioconmumication definieras som telekommunikation med hjälp av radiovågor och rundradio eller broadcasting service som a radiocommunication service which the trasnmissions intended are for direct reception by the general public. This service include may sound transmissions, television transmissions or other types of transmission.

15.1.2 Närmare om innebörden av begreppet RPOA

För att anses som en RPOA i ITU-konventionens mening måste operatören förmedla telekommunikationtelemeddelanden var och en som vill nyttja de telekommunikationstjänster som operatören tillhandahåller. Vilka internationella telekommunikationstjänster som en operatör skall tillhandahålla för att kunna betraktas som RPOA framgår inte av konventionen. Oavsett vilka slags tjänster som operatören marknadsför måste i vart fall någon av tjänsterna i princip stå till förfogande för envar som vill nyttja dem, alltså vara public i

m

SOU 199270 279

konventionens mening, för att operatören skall kunna anses som en RPOA enligt definitionen i ITU-konventionen. Begreppet RPOA definieras alltså i ITC som varje Private Operating Agency POA, som tillhandahåller allmänna teletjänster eller rundradio och som har ålagts att följa ITCs bestämmelser om internationella tjänster av den medlemsstat där verksamheten bedrivs. Med POA avses i samma konvention varje individ, bolag eller sammanslutning som driver en anordning för telekommunikation avsedd för internationella teletjänster eller som kan orsaka skadlig inverkan på sådana tjänster. Både begreppet POA och RPOA innehåller uttrycket private. Trots det sätt på vilket POA definieras torde även exempelvis ett helstatligt aktiebolag kunna RPOA anses som enligt ITC. Det uttrycket torde kunna förstås ett företag eller som annan sammanslutning som utgör en juridisk och enligt person som svensk terminologi inte utgör en del det allmänna. Inom ITU av övervägs för närvarande att låta termen private i begreppen POA och RPOA utgå, eftersom den anses ha blivit otidsenlig. Av de redovisade definitionerna kan framgå att den synas som uppfyller kraven därigenom är en RPOA. I termen recognized torde emellertid i ITUs praxis ha intolkats att något slags bekräftelse, erkännande eller godkännande från medlemsstatens sida härutöver krävs och att detta godkännande tar sig uttryck i att medlemsstaten formellt ålägger operatören att följa bestämmelserna i ITU-konventionen. Härefter meddelar medlemsstaten detta till ITUs sekretariat. Prövningen av den som vill bli erkänd förutsätts ske diskretionärt av medlemsstaten. Som redan nämnts hänför sig RPOA uteslutande till statusen som den internationella teletrafiken. Några rättigheter enligt svensk rätt följer inte av beslutet. Deltagande medlem i ITUs vilka som organ, av de i detta sammanhang viktigaste är plenarförsamlingarna i the International Radio Consultative Committee CCIR och the International Telegraph and Thelephone Consultative Committee CCITT samt de s.k. administrativa konferensema, är förbehållet medlemsstaten och RPOAs. Dock krävs särskild tillåtelse av medlemsstaten för att en RPOA skall få delta. Deltagande i ITUs organ är av stor betydelse för en internationell teleoperatör som därigenom kan få nödvändig information och utöva inflytande på utvecklingen i flera hänseenden. Härtill kommer den väsentliga effekten att operatören lättare blir godtagen som likvärdig av andra RPOAs och statliga operatörer på den internationella telemarknaden. Detta kan betydelse för att vara av inte riskera att bli diskriminerad prismässigt i förhållande till dessa operatörer. Det kan också innebära att operatören möter större acceptans av övriga i samarbetet vid utväxling trafik och vid av investeringar i internationell teletrafik. Det bör dock framhållas att även om status som RPOA och medlemskap i ITUs organ är nödvändigt för att uppnå de beskrivna fördelarna, är det i allmänhet

280 SOU 199270

inte tillräckligt; varje operatör har givetvis att självständigt välja samarbetspartner bland olika internationella teleoperatörer. Nämnas bör vidare att möjlighet till visst deltagande i CCIRs och CCITTs arbete kan öppnas också för en operatör som inte har status som RPOA.

15.1.3 Regeringens beslut erkännande operatör enligt

om av ITC

Regeringen har i ett fall beslutat att erkänna en operatör som RPOA. Det skedde den lO oktober 1991 K 915542 och avsåg Tele2 AB. Beslutet grundades på en ansökan från bolaget om erkännande och en begäran om medgivande att delta i ITUs administrativa konferenser och de konsultativa kommittéerna CCIR och CCITT. I beslutet angav regeringen att bolagets verksamhet fick anses vara av den arten att det var att anse som privat teleoperatör i ITU-konventionens mening. Regeringen erinrade i beslutet bolaget skyldigheten att följa de om ITUs regler och rekommendationer som är tillämpliga på bolagets verksamhet. Samtidigt uppdrogs STN, dvs. Telestyrelsen, numera att underrätta ITU om beslutet.

15.2 En ordning för erkännande av operatörer

Ovan har redogjorts för innebörden i begreppen POA och RPOA. Det är otvetydigt så att det bland de operatörer med internationell verksamhet som deltar i samarbetet internationellt föreligga ett anses behov av att kunna bli erkända, dvs. få status RPOA. som Enligt ITC svarar Sverige för att erkända operatörer efterlever konventionens bestämmelser. Den materiella reglering skall följas som finns i de tvâ administrativa reglementen för tele- radiofrâgor resp. som formellt utgör bihang till konventionen. Telereglementet innehåller rekommendationer i olika frågor. l konventionens radioreglemente finns bindande bestämmelser bl.a. innehav radiosändare och om av fördelning av frekvenser. I fråga om frekvensfördelning har ett förslag till reglering m.m. lagts fram av Frekvensrättsutredningen i betänkandet SOU 1991 107 Lag om radiokommunikation, m.m. I enlighet med Frekvensrättsutredningens förslag meddelar Telestyrelsen tillstånd för och utövar tillsyn över bl.a. frekvensanvändning. Det är likaså fr.o.m. den l juli i år Telestyrelsens uppgift att utöva tillsyn i fråga om innehav radiosänav dare. Såvitt avser radiokommunikation kommer ett åläggande att följa ITC i princip inte att innebära krav på operatör utöver vad följer en som av ett tillstånd eller av regleringen enligt den föreslagna lagen om radiokommunikation. Det gäller oberoende av om operatören till-

SOU 199270 281

handahåller teletjänster eller distribuerar rundradio. Den har fått som ett tillstånd enligt nämnda lag och inte driver televerksamhet som enligt telelagen behöver således i princip inte åläggas något ytterligare för att kunna ges RPOA-status. Vissa särskilda rekommendationer kan dock behöva beaktas. Jag utgår från att den föreslagna regleringen om radiokommunikation kommer att träda i kraft samtidigt med telelagen. Vad härutöver gäller rekommendationerna på teleområdet bör dessa kunna hanteras så att det i tillstånd för sådan televerksamhet som avses i ITC som villkor vad skall iakttas. Möjlighet bör också anges som finnas att meddela beslut om erkännande i ordning, alltså annan utan samband med tillståndsgivning. Mot bakgrund av det anförda får det naturligt det blir anses att Telestyrelsens uppgift att meddela beslut i frågor erkännande om av operatörer. En befogenhet i detta hänseende bör Telestyrelsen. I ges flertalet fall torde, som nyss nämnts, RPOA-frågan erkännandefrâgan kunna hanteras i samband med tillståndsprövningen. En förutsättning är givetvis även i dessa fall att operatören ansöker att få status om som RPOA. I telelagen bör regeringen eller myndighet regeringen besom stämmer bemyndigas att meddela de föreskrifter behövs i fråga som om erkännande av privat teleoperatör enligt 1982 års telekonvention. Det bör anmärkas att Telestyrelsen vid beslut erkännande om m.m. skall beakta bestämmelserna i lagen om radiokommunikation. I beslutet bör tas in ett förbehåll att angivna villkor kan komma ändras om att genom förändringar i ITC och dess reglementen. Det bör också framgå av beslutet att erkännandet kan upphävas operatören åsidosätter vad om som åligger denne. Sedan ett beslut erkännande fattats ankommer det på Teleom styrelsen att underrätta ITU vilket har erkänts, dvs. om organ som att anmäla organet till ITU. I enlighet med den beskrivna ordningen bör även kunna handläggas medgivande för RPOA att på bekostnad delta i en egen arbetet i ITUs olika organ. Detta torde närmast kunna betraktas följdfråga till som en själva erkännandet. De fördelar som en RPOA åtnjuter i förhållande till operatörer utan den statusen är, som framgått att hänföra till den internationella ovan, teletrafiken. I flera hänseenden är de helt beroende den vilja till av samarbete som andra operatörer med denna status har. De sanktioner som drabbar en RPOA som inte uppfyller de förutsätta kraven är således i första hand att dennes medoperatörer drar sig undan detta samarbete. Enligt konventionens krav bör det emellertid finnas en möjlighet att, operatören åsidosätter vad åligger honom, om som förklara att han inte längre betraktas RPOA. som Telestyrelsens beslut att vägra erkännande eller att häva ett erkännande bör kunna överklagas. Detsamma gäller beträffande de förelägganden eller förbud som bör föregå ett beslut att häva ett erkännande. De

282 SOU 199270

befogenheter avseende tillsyn som ges myndigheten enligt telelagen se

avsnitt 13.2.3 bör vara tillämpliga även i fråga om tillsyn av efterlevnaden av villkor i ett beslut om RPOA-status. Enligt min mening bör behovet av särskild tillsyn inte överdrivas. Efter ett beslut erkännande torde i flertalet fall någon tillsyn i detalj inte krävas så om länge operatören tillhandahåller teletjänster enligt konventionen och i övrigt uppfyller de grundläggande kraven i denna. Tillsynen torde i princip kunna inskränkas till att avse att operatören uppfyller dessa grundläggande krav. Man torde vidare kunna förlita sig på att en seriös operatör vilket en RPOA får förutsättas vara kommer att frivilligt - medverka till att bereda myndigheten erforderligt underlag för att kunna fullgöra sin tillsynsuppgift. En anmärkning om att underlag skall tillhandahållas myndigheten kan tas in i beslutet. I fråga om överklagande av Telestyrelsens beslut hänvisar jag till avsnitt 18. Även tillståndsfråga enligt någon de nämnda lagstiftom en av ningarna och erkännandefrågan i allmänhet torde kunna följas åt, är inte grunden för prövningarna densamma. Vid bedömningen av om en operatör kan erkännas är det rimligtvis de kriterier som anges i ITC skall styra prövningen. Det är i de internationella överenskomsom melsema inom ramen för ITU som RPOA-begreppet har sin uppkomst och i det internationella samarbetet som det har betydelse. Att för ett erkännande av en operatör ställa längre gående krav synes därför inte vara förenligt med konventionen. Däremot torde det finnas utrymme för att formulera kraven olika sätt. I princip torde det vara så att den getts tillstånd att driva televerksamhet enligt telelagen får som anses uppfylla sådana allmänna krav som kan ställas upp jfr avsnitt 11. De specifika kraven som uttryckligt följer av ITC tillkommer dock och får ses för sig.

l

a 3

SOU 199270 283

16 Bestämmelser

om teleterminaler

EGs terminaldirektiv, vilket omfattas EES-avtalet, bör av införlivas med svensk rätt vissa bestämmelser i telegenom lagen. Det bör sålunda föreskrivas att endast sådan terminalutrustning som uppfyller krav beträffande teknisk utformning, tillverkning, märkning, kontroll får anslutas till allmänt m.m. tillgängligt telenät. Telelagen bör dessutom korreuppta en sponderande föreskrift förbud mot marknadsföring om av terminaler som inte uppfyller kraven. Innehållet i kraven, vilket avses stämma överens med kraven i terminaldirektivet, bör föreskrivas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

Beträffande terminaler som kan anslutas till allmänt tillgängligt telenät men som inte är avsedda för ett sådant nät bör för marknadsföring krävas märkning eller produktinformaannan tion som föreskrivs regeringen eller den myndighet av av som regeringen bestämmer. Föreskrifterna förutsätts även i detta avseende ansluta till terminaldirektivets bestämmelser.

Tillstândsmyndigheten skall utöva marknadskontroll avseende terminaler inom ramen för sin tillsynsverksamhet teleområdet.

Marknadsföring och anslutning terminaler inte av som uppfyller kraven skall kunna leda till straffpåföljd samt förverkande.

16. 1 Nuvarande

ordning

I 2 §teleförordningen 1985765 föreskrivs att sådana utrustningar för telemeddelanden, som ansluts till det allmänna telenätet eller till ett mobiltelenät som är anslutet till detta, inte får skada det allmänna telenätet eller hindra eller störa dess drift och brukande. Det till-

284 SOU 199270

kommer enligt denna bestämmelse Telestyrelsen före den l juli 1992 Statens telenämnd att meddela närmare föreskrifter om den tekniska utformningen av sådan utrustning. Telestyrelsen skall också besluta om registrering av utrustning som uppfyller de angivna kraven. Enligt 2 a § teleförordningen får till det allmänna telenätet eller till ett sådant mobiltelenät som avses i 2 § anslutas endast sådan utrustning som är registrerad hos Telestyrelsen. Televerket har dessutom rätt att genom beslut i särskilda fall medge anslutning till det allmänna telenätet av utrustning som inte är registrerad om det finns särskilda , skäl till det. Telestyrelsen Statens telenämnd har, med stöd av det ovan nämnda bemyndigandet, utfärdat föreskrifter om den tekniska utformningen av en lång rad av olika slags terminalutrustningar, såsom telefonapparater, samtalsmätare, modem, abonnentväxlar m.m. Föreskrifterna hänvisar till tekniska standarder och innebär att de ifrågavarande apparaterna måste uppfylla kraven enligt resp. standard. Vanligtvis hänvisas till Svensk Standard men även Televerkets standarder och tekniska specifikationer används. Vad gäller t.ex. den tekniska utformningen av telefonapparater föreskrivs sålunda att de, för att få anslutas till det allmänna telenätet, måste uppfylla de tekniska kraven i Televerkets standard 8211-A 124 rev E 1989 och Svensk Standard 447 20 22 klass B vad gäller radiostörningar samt, vad gäller elsäkerhetskrav, Svensk Standard EN 41 003. De angivna standarderna publiceras inte tillsammans med föreskrifterna, utan författningarna innehåller därvidlag endast en upplysning om vem som publicerar den standard som är upptagen i föreskriften. Det är därefter upp till den enskilde att köpa standarden om han anser sig ha behov därav. Ett exemplar av varje standard finns dock tillgängligt på Telestyrelsens kansli. Det bör noteras att föreskrifterna oftast hänvisar till standarden i dess helhet men att vissa krav som omfattas av standarden inte har betydelse för att uppfylla bestämmelserna i 2 § teleförordningen. Rätteligen innebär föreskrifterna därför i praktiken att den angivna standarden skall vara uppfylld endast i de för utrustningen tillämpliga delarna för att registrering skall beviljas. Det finns också myndighetsföreskrifter om registrering av utrustning STNFS 19891. Det framgår av föreskrifternas 3 § att registrering skall ske om sökanden i ärendet företer intyg från ett av nämnden godkänt laboratorium eller en godkänd tillverkare om att utrustningen helt uppfyller tekniska krav enligt nämndens föreskrifter testrapport eller annan dokumentation om utförd provning från ett av nämnden godkänt laboratorium schema på anslutningssättet beskrivning av utrustningen på svenska, danska, engelska eller norska språket, varav framgår utrustningens användningsområde i

SOU 199270 285

telenätet, anslutningssätt, fabrikat, benämning, produktidentitet och revisionsläge. Det slås i samma paragraf fast att laboratorier ackrediterats som av

Statens mät- och provstyrelse numera Styrelsen för teknisk ackredite-

ring anses som godkända Telestyrelsen. av Underlaget för Telestyrelsens ställningstaganden i registreringsärenden utgörs av provningsrapporter, innehåller dels vissa identisom ñeringsuppgifter, dels redovisning provningsresultat. Det en av laboratorium testat utrustningen utfärdar efter verkställd provning som ett intyg om kravuppfyllelsen. Om styrelsen beslutar registrera att utrustningen utfärdas ett registreringsbevis. Det finns i detta sammanhang anledning att fästa uppmärksamheten på det problem som ligger i svårigheten att säkert identifiera en marknadsförd produkt. Som framgår registreringsbevis och av provningshandlingar krävs att produkten har och ett nummer en utförandebeteckning. Dessa uppgifter är bärare produktens identitet. av Det är emellertid inte möjligt att kräva att produkten märks vid marknadsñringen. Bevis registrering hos Telestyrelsen behöver om inte heller åsättas produkten. Det kan därför svårt säkert vara att avgöra huruvida en produkt köps i allmänna handeln är registresom rad eller inte. Regleringen tar nämligen inte sikte pâ marknadsförandet av utrustning utan endast på tillåtligheten att ha utrustning ansluten av till det allmänna telenätet. Som en följd av detta har Telestyrelsen inte rätt eller skyldighet att kontrollera marknadsförda produkter. Detta kan leda till teleatt fonapparater och utrustning, är avsedd annan som att anslutas till det allmänna telenätet, kanske liknar registrerade produkter, det är men svårt att kontrollera huruvida de verkligen är identiska med dessa. Den kontroll som kan göras får utföras nätoperatören, Televerket, av som får försöka konstatera huruvida utrustning en som är ansluten är registrerad. Detta torde i praktiken bli aktuellt endast i samband med att allvarliga störningar uppstår på nätet. Skulle det befmnas att utrustningen inte är registrerad torde verket, abonnenten inte kopplar om bort utrustningen och verket inte finner skål föreligga till undantag från registreringsplikten, yttersta konsekvens kunna stänga telesom en av abonnemanget. De nyss nämnda svagheterna i den nuvarande ordningen har påpekats av Statens telenämnd i skrivelse till kommunikationsmien nistern den 15 maj 1992 K 92 1784 l. Skrivelsen har överlämnats till Telelagsutredningen. Nämnden konstaterar i skrivelsen den att nya ordning som infördes i samband med nämndens tillkomst innebar att det tidigare tillämpade systemet med T-märkning försvann. Nämnden anför Genom reformen har registreringen kommit att helt anknyta till den typgodkända produkten i stället för tidigare dels till produkten som som helhet och dels i viss utsträckning till sökanden i ärendet om godkännande. Kravet att varje produkt för att få anslutas till nätet

286 SOU 199270

skulle T-märkt med ett märke som sökanden fick exklusiv rätt vara att använda, gjorde det möjligt att identifiera varje produkt på marknaden och att härleda den till leverantören eller, om det rörde sig om ett falsifikat, konstatera detta. Härigenom fick de seriösa leverantörerna viss trygghet mot mindre nogräknade, trots att det fanns frihet att marknadsföra utrustning som inte var godkänd. En marknadskontroll kunde inskränkas till att utröna om det fanns felaktigt märkta produkter. Det nuvarande systemet erbjuder emellertid ingen möjlighet till motsvarande kontroll. Det erbjuder inte heller någon möjlighet till översikt över marknaden. Detta har främst sin grund i att registreringen hos nämnden inte innebär att produkten kan åsättas särskiljande beteckning som sedan måste användas vid marknadsen föringen.

Nämnden nödgas således konstatera att det ser ut som om registreringssystemet i framtiden inte kommer att fylla de âsyftade funktionerna. Tecken t der på att kringgående av kravet på

registrering har nått hetydande omfattning. En utveckling mot

en användande av Oregistrerad utrustning i okontrollerade proportioner innebär emellertid en potentiell risk för telenätets funktion. Atgärder bör därför vidtas.

16.2 EGs regler för terminalutrustning

Inom EG presenterades år 1985 ett program för förverkligandet av den inre marknaden, innefattande bl.a. fri rörlighet för varor. En ny metod för harmonisering av medlemsländernas lagstiftning rörande produkter anvisades. Enligt denna metod skall i produktorienterade direktiv endast fastställas de krav som produkterna skall uppfylla med hänsyn till skydd för liv, hälsa eller miljö m.m. medan det överlåts de europeiska standardiseringsorganen att utarbeta harmoniserade frivilliga standarder med tekniska specifikationer för produkterna. En produkt som tillverkats i enlighet med dessa standarder skall förutsättas uppfylla de väsentliga kraven i direktivet. Tillverkarens egenkontroll i kombination med en försäkran från tillverkaren om att aktuella standarder har följts skall normalt vara tillräcklig kontrollåtgärd. Om en tillverkare i stället väljer icke standardiserade tekniska lösningar skall ett oberoende tredjepartsorgan bedöma om produkten uppfyller de väsentliga kraven. Det skall räcka att kontrollera produkten i ett land för att få tillträde till hela den inre marknaden. I linje med det aviserade tillvägagångssättet för att bl.a. befordra den fria rörligheten av varor beslutade EG-râdet den 29 april 1991 ett direktiv om inbördes harmonisering av medlemsländernas lagar om teleterminalutrustning och om ömsesidigt erkännande av deras överensstämmelse, det s.k. terminaldirektivet 9l263EEG. Terminaldirektivet kan ett fullföljande av det tidigare kommissionsses som direktivet 8830lEEG om konkurrens på marknaden för teleterminalutrustning, till vilket det svenska regelsystemet sedan år 1989 är anpassat.

SOU 199270 287

Terrninaldirektivet syftar till en fullständig liberalisering av terminalmarknaden. Medlemsländernas grundläggande skyldigheter enligt direktivet är att å ena sidan försäkra sig att det marknadsförs om och används endast sådan utrustning som uppfyller de i direktivet särskilt angivna allmänna kraven och å andra sidan inte hindra sådan att utrustning som uppfyller kraven marknadsförs, omsätts och används

inom medlemslandets omrâde. En terminal godkänts för marksom nadsföring och anslutning i ett land skall således automatiskt vara godkänd för marknadsföring och användning även i övriga länder. Systemet innebär i huvudsak att det överlämnas de europeiska

standardiseringsorganen CEN, Cenelec och ETSI att utforma tekniska specifikationer och anta harmoniserade standarder till de allmänna krav

som anges i direktivet. Direktivet förutsätter också kontroll skall att en utföras av särskilda anmälda organ, kompetens garanteras vars av medlemslandet. Organen kan vara myndigheter eller privaträttsliga subjekt och skall fristående och självständiga i förhållande till vara marknaden.

Direktivet innehåller också bestämmelser märkom ett gemensamt ningssystem för terminaler. En närmare redogörelse för terminaldirek-

tivet finns i avsnitt 3.4.

Terminaldirektivet ingår i EES-avtalet.

16.3 Förslag till lag om teknisk kontroll

Avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES innebär

att Sverige måste anpassa sina författningar och strukturer i fråga om provning och kontroll till den ordning tillämpas inom EG. Detta som gäller en rad områden, teleterminalområdet är ett. varav Propositionen om EES upptar ett förslag till lag teknisk kontroll om prop. 199l92170, bil. ll, 38 ff. Propositionen innehåller därvid s. en beskrivning av EGs policy för bedömning överensstämmelse. av Det anförs där bl.a.

EGs system syftar till att uppnå ömsesidiga godtaganden av prövningar och certifieringar inom såväl det obligatoriska det som frivilliga området.

I EGs policy förordas vidare att de nationella systemen skall vara öppna för alla kompetenta både offentliga och enskilda. organ, Härigenom uppnår man konkurrens såväl inom ett land inen som ternationellt vilket förutses kunna leda till ökad effektivitet. En Övergång till ett system där även enskilda kan medverka organ underlättas av att bedömning överensstämmelse inom det obliav gatoriska området betraktas ett rent tekniskt förfarande som utan inslag av myndighetsutövning.

De anmälda organen utför sina uppgifter enligt direktivet på egna vägnar och på uppdragsbasis. Som nämnts betraktas ovan bedömning av överensstämmelse rent teknisk verksamhet som en

288 SOU 199270

utan inslag av myndighetsutövning. Tillverkarenimportören har rätt att vända sig till vilket anmält organ, i det egna landet eller i ett annat land, han önskar. De anmälda organen sätter själva pris på sina tjänster. Den kvalitetskontroll som de anmälda organen utsätts för skall säkerställa att priskonkurrens inte leder till kvalitetssänkning.

En lista över anmälda organ publiceras av kommissionen i europeiska gemenskapernas tidning. Genom EGs helhetssyn för bedömning av överensstämmelse införs också generella regler för märkning av produkter, som omfattas av ett direktiv enligt den nya metoden. Sådana produkter skall av tillverkareimportör åsättas ett EG-märke CE-symbolen, varmed denne försäkrar att produkten uppfyller alla tvingande EGkrav avseende produktens egenskaper och säkerhet samt genomgått föreskrivna förfaranden för bedömning av överensstämmelse.

EG-märket är inte ett märke riktat till konsumenter, för att utmärka viss kvalitet eller säkerhet hos produkten, utan det är i första hand avsett för dem som i medlemsstaterna skall kontrollera att produkter pâ marknaden uppfyller EG-lagstiftningens krav. Om ett anmält organ varit involverat i kontrollen av produktionen skall EG-märket åtföljas av ett identifikationsnummer för det anmälda organet.

Medlemsländerna åläggs att förbjuda eller stoppa marknadsföringen av produkter som felaktigt försetts med EG-märke. Man skall vidare genom lagstiftning skydda märket mot missbruk samt införa lämpliga straff mot den som bryter mot bestämmelserna. EGs helhetssyn förutsätter också att medlemsländerna aktivt övervakar att de produkter som förekommer på marknaden verkligen uppfyller de krav som är angivna i direktiven och att föreskrivna förfaranden för bedömning av överensstämmelse har följts.

Enligt den föreslagna lagen om teknisk kontroll prop. 199192170, bil. 11.4, s. 77 skall regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer utse de organ som skall anmälas för uppgifter i samband med bedömning av överensstämmelse enligt bestämmelser som gäller inom EES. Som huvudregel skall gälla att de organ som önskar bli anmälda för medverkan i kontrollförfaranden under EG-direktiv skall kunna uppvisa att de uppfyller kraven i tillämplig standard i EN 45 OOO-serien. Därjämte skall de uppfylla de särskilda krav som följer av respektive direktiv. Innan organet anmäls skall Styrelsen för teknisk ackreditering SWEDAC i samråd med berörda myndigheter ha bedömt om organet uppfyller ställda krav. Både enskilda och offentliga organ skall kunna medverka inom systemet och konkurrera om uppdragen. Enligt förslaget skall lagen träda i kraft den dag regeringen bestämmer. Bakgrunden till att någon bestämd tidpunkt inte anges är den osäkerhet som finns om EES-avtalet kommer att träda i kraft den 1 januari 1993.

SOU 199270 289

16.4 Föreskrifter teleterminaler i

om telelagen

EES-avtalet innebär att de regler som följer av terminaldirektivet måste införlivas med svensk rätt. Reglernas innehåll är dock sådant att implementeringen till största delen kan ske föreskrifter i genom regeringsförordning och myndighetsföreskrifter. De grundläggande föreskrifterna bör emellertid tas in i telelagen. Därutöver bör lagen innehålla behövliga normgivningsbemyndiganden för regeringen med möjlighet till subdelegation. Det bör sålunda i telelagen föreskrivas att endast sådan terminalutrustning som uppfyller de krav som föreskrivs av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får anslutas till allmänt tillgängligt telenät. För att hindra att utrustning inte uppfyller som ovan angivna s.k. väsentliga krav sätts på marknaden bör det dessutom föreskrivas att sådan utrustning inte får saluhâllas, säljas eller på annat sätt överlåtas. Genom dessa regler införlivas terminaldirektivets art. 3 med svensk rätt. Dessutom öppnas möjlighet för regeringen eller Telestyrelsen att meddela föreskrifter som gör att de materiella kraven pâ utrustningen, dvs. de i art. 4 upptagna väsentliga kraven förenas med svensk rätt. De krav som avses är relaterade till teknisk utformning, tillverkning, märkning, kontroll, nätanslutning och användning i övrigt. Vad gäller terminaldirektivets bestämmelser utrustning inte om som är avsedd att anslutas till allmänt tillgängligt telenät bör det i lagen föreskrivas förbud mot att saluföra, sälja eller annat sätt överlåta sådan utrustning om inte av regeringen eller myndighet föreskrivna av krav på märkning eller annan information rörande utrustningen är uppfyllda. Avsikten med denna bestämmelse är att den skall utgöra grundlag för föreskrifter som behövs för att direktivets art. 2 och bilaga 8 skall bli införlivade med svensk rätt. Enligt art. 2 skall en sådan terminal som nu avses åtföljas särskild förklaring av en som innehåller uppgiften att utrustningen inte är avsedd att anslutas till ett allmänt tillgängligt telenät. Dessutom skall det finnas bruksanvisen ning. Den som släpper ut en sådan utrustning på marknaden för första gången skall också vara skyldig att informera ett anmält i det organ land där detta sker. Enligt terminaldirektivets art. 5 skall medlemsstaterna inte hindra att terminalutrustning, som stämmer överens med bestämmelserna i direktivet, släpps ut på marknaden och medges fri rörlighet och användning i landet. Denna bestämmelse bör lämpligen uppfyllas genom att det vid införlivandet av direktivet genom förordnings- eller myndighetsföreskrifter görs klart att det inte skall finnas utrymme för särbehandling av godkännade görs i något annat land inom EES. som Den granskning av överensstämmelse förutsätts i terminaldireksom tivet skall utföras av anmälda organ. Med hänsyn till den föreslagna

290 SOU 199270

lagen om teknisk kontroll behövs inte en särskild ordning för utseende av anmälda organ inom teleomrâdet. Terminalutrustning som uppfyller terminaldirektivets krav skall märkas med EG-märket följt av identifikationsmärket för det ansvariga anmälda organet samt en symbol som utmärker att utrustningen är avsedd för och lämplig att ansluta till allmänt tillgängligt telenät. Härtill kommer obligatorisk märkning med typ-, parti- ocheller serienummer och namnet på den som är ansvarig för marknadsföringen av produkten. Det av mig föreslagna bemyndigandet omfattar utfärdandet av regerings- eller myndighetsföreskrifter som behövs för att detta skall genomföras. Det finns dock anledning att observera att EG under år 1992 väntas anta en EG-märkesförordning med generella bestämmelser om den EG-märkning som skall ske av produkter som omfattas av bl.a. terminaldirektivet. Denna förordning kan förväntas komma att införlivas med EES-avtalet. Enligt uppgift kommer därefter ett förslag till lag om EG-märke att utarbetas inom regeringskansliet. Möjligen kan en sådan lag leda till att behovet av föreskriftsbemyndigande vad gäller märkning inte längre kommer att föreligga. Det finns i detta sammanhang anledning att fråga sig i vilken utsträckning som den i terminaldirektivet påbjudna ordningen kommer att kunna tillämpas fullt ut. Som framgår av redovisningen av direktivets innehåll förutsätts det att det utarbetas harmoniserade europastandarder och därefter antas gemensamma tekniska bestämmelser Common technical regulations, CTR för olika typer av terminalutrustningar. Detta kommer med största sannolikhet inte att bli verklighet mer än för viss slags utrustning. Det är troligt att man inte kommer att uppnå fullständig harmonisering av terminalkraven för befintliga analoga telenät. Enligt uppgift utgör denna marknad 80 procent av terminalmarknaden och kommer att förbli på denna nivå i flera år. Tillämpat på svenska förhållanden torde detta innebära att den nuvarande verksamheten inom Telestyrelsen måste fortsätta beträffande sådan utrustning. Det bör dock övervägas att anpassa den verksamheten till det system som följer av terminaldirektivet. En möjlig framgångsväg är att Telestyrelsen för just detta marknadssegment utgör ett sådant anmält organ som ger tillstånd för märkning utrustning av som får marknadsföras och anslutas till analogt telenät. Det kan dock finnas anledning att överväga andra sätt att utforma lämplig en ordning. Jag inskränker mig till att konstatera att de bestämmelser som jag föreslår skall ingå i telelagen enligt min uppfattning bör utgöra tillräckligt underlag inte bara för ett införlivande av de detaljbestämmelser som följer av terminaldirektivet, utan även ger möjlighet såväl att Övergängsvis behålla nuvarande ordning som att anpassa upprätthållandet av de nationella kraven till ett system som liknar EGs. Från principiell synpunkt förordas det sistnämnda med hänsyn till fördelen med att ha ett system för all terminalutrustning.

SOU 199270 291

Terminaldirektivet kräver märkning utrustning uppfyller av som direktivets krav. För utrustningar uppfyller nationella krav i de som fall harmoniserade standarder saknas för utrustningen i fråga gäller inte direktivet, utan de allmänna reglerna i Romfördraget tekniska om handelshinder och därtill knuten praxis. Av skäl samma som ovan anförts beträffande provning och kontroll skulle det såväl praktiska av som principiella skäl följdriktigt även nationell utrustning vara om skulle behöva vara märkt för att få saluföras och anslutas till det allmänt tillgängliga nätet. Nuvarande frivilliga märkning bör därför ersättas av ett nationellt märkningstvång. Detta märke skall kunna anbringas av tillverkaremarknadsförare inom hela EES utrustom ningen uppfyller svenska nationella särkrav och avsikten om är att utrustningen skall marknadsföras på den svenska marknaden. Det torde vara naturligt att tillverkarenleverantören därvid skall följa något av de alternativ som direktivet för att visa kravuppfyllnad. Härvid anger bör det nationella regelverket acceptera att anmält inte behöver organ vara svenskt för svenska krav. Terminaldirektivet bygger på att marknadskontroll skall utföras för att pä detta sätt säkerställa bestämmelsernas efterlevnad. Denna kontroll bör enligt min uppfattning ske del den tillsyn inom som en av teleomrâdet som tillståndsmyndigheten skall utföra. För att ytterligare säkerställa att bestämmelserna kommer att följas bör det föreskrivas straff för den saluför, säljer eller på sätt som annat överlåter terminalutrustning i strid med bestämmelserna. Även den som ansluter en terminal som inte uppfyller föreskrifterna bör kunna drabbas av straffpâföljd. Det bör dessutom möjligt att förverka vara terminalutrustning som varit föremål för brott eller dess värde.

SOU 199270 293

17 Finansieringsfrågor

I direktiven för mitt utredningsuppdrag anges att jag skall överväga ett betalningssystem för finansiering av statens kostnader för att utöva myndighet på telekommunikationsområdet och som bidrag till finansieringen av kostnaderna för olika samhällsuppdrag. I detta sammanhang finns också anledning att beakta regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning dir 19845. Enligt dessa direktiv skall alla utredningar bl.a. visa hur förslag innebär utgiftsökningar för som det allmänna skall finansieras.

Finansiering av myndighetsverksamhet

Myndighetsverksamheten enligt telelagen skall finansieras genom att tillstândshavarna och de som är skyldiga att anmäla sin verksamhet till myndigheten skall betala avgifter. Avgifterna skall bestämmas av regeringen eller av Telestyrelsen.

17.1. 1 Bakgrund

Av den tidigare redovisningen framgår att den renodlade myndighetsverksamheten på teleomrâdet genom åren har varit relativt begränsad. Televerket har som ett statens instrument för att åstadkomma bra telekommunikationer ett övergripande funktionsansvar för telesystemet. Verket har också vissa särskilda uppgifter därutöver. Det gäller främst ansvaret för Standardisering samt för forskning och utveckling på teleomrâdet. Verket har vidare uppgifter som funktionsansvarig för telekommunikationer inom totalförsvaret. Till myndighetsfunktionema kan också räknas åtminstone viss del arbetet med av nummerplanering. Detsamma kan sägas om delar av det internationella samarbetet. Samtliga dessa uppgifter har, med undantag för uppgifterna inom totalförsvaret, finansierats med verkets rörelsemedel. Vad gäller ansvaret för totalförsvarshänsyn har verket kompenserats

294 SOU 199270

genom att inleveransen till staten reducerats med ett belopp som motsvarat dessa kostnader. Som framgår av mina överväganden i avsnitt 7.15 föreslår jag att dessa uppgifter skall skiljas från Televerket. Huvudparten av uppgifterna skall i stället ankomma på den nya telemyndigheten Telestyrelsen. - Förutom den ovan upptagna verksamheten har inom Televerkets frekvensförvaltning handlagts en rad frågor som har sin grund i Televerkets uppgift att svara för att möjligheten till radiokommunikation utnyttjas på bästa sätt. För detta ändamål har Frekvensförvaltningen ombesörjt myndighetsutövningsuppgifier avseende prövning av ansökningar om rätt att använda radiosändare. l myndighetsuppgifterna har också ingått att planera frekvensanvändningen i Sverige och delta i det internationella samarbetet inom radioområdet. Verksamheten inom Frekvensförvaltningens område har finansierats fullt ut

genom avgifter från tillståndshavarna se närmare avgiftsuttaget

om SOU 1991107 s. 213 f. Frekvensrättsutredningen föreslår att tillståndshavama även i fortsättningen skall skyldiga att vara genom avgifter finansiera de kostnader som är förenade med verksamheten för tillståndsgivning enligt den föreslagna lagen radiokommum.m. om nikation, m.m. Statens telenämnd har meddelat föreskrifter och registrerat utrustning som skall anslutas till det allmänna telenätet. Nämnden har vidare haft till uppgift att följa den tekniska utvecklingen, det nationella och internationella standardiseringsarbetet samt konkurrenssituationen inom sitt verksamhetsområde. Nämndens verksamhet har finansierats genom avgifter. Grunderna för avgifterna har bestämts av nämnden. Avgifterna har varit avsedda att belasta dem har nytta som av nämndens verksamhet prop. 19888993 s. 3. Avgifterna har mot denna bakgrund tagits ut dels i samband med registreringen av utrustningar, dels av Televerket förutsatts fördela denna kostnad som på kundkollektivet. Med stöd bemyndigandet i 3 § förordningen av med instruktion för Statens telenämnd 1989600 har nämnden föreskrivit att avgiften skall vara 3 800 kr i registreringsärenden, där sökanden genom intyg från godkänt laboratorium eller godkänd tillverkare styrker att utrustningen uppfyller de tekniska kraven. För övriga registreringsärenden har avgiften bestämts till 9 500 kr. Från och med den l juli 1992 har verksamheterna inom Frekvensförvaltningen och Statens telenämnd slagits i Telestyrelsen, samman som därvid övertar de sammanslagna myndigheternas finansieringsunderlag.

17.1.2 Avgiftsuttag för myndighetsverksamheten

Mina förslag angående lagregler tillståndsgivning, tillsyn, om m.m. förutsätter att det skall finnas myndighet har ansvaret för en som hanteringen av dessa myndighetsuppgifter. Av praktiska skäl bör det

SOU 199270 295

vara samma myndighet som redan tidigare har hand myndigom hetsuppgifterna på radioområdet samt de uppgifter före den 1 juli som 1992 ankom på STN. Det bör således ankomma på Telestyrelsen att utföra myndighetsuppgiftema enligt telelagen. Den myndighetsverksamhet skall förekomma enligt telelagen som bör finansieras att avgifter betalas dem närmast berörs genom av som av verksamheten och för vilka verksamheten får anses vara till nytta. De som i första hand då kommer i fråga är tillståndshavama. De som enligt bestämmelserna i telelagen är tillståndsskyldiga och för vilka undantag från tillstândsskyldigheten inte gäller bör alltså genom avgifter bidra till att myndighetens verksamhet finansieras. Som framgår av mina överväganden i frågan tillståndspliktens om omfattning torde det inte komma att röra sig ett särskilt stort antal om avgiftsskyldiga. Förutom tillståndshavare bör också de är anmälningsskyldiga som bidra till finansieringen myndigheten. Som jag återkommer till av nedan bör deras avgifter sättas förhållandevis lågt. Det bör ankomma på regeringen att ge de närmare föreskrifterna för avgiftsskyldigheten. Utgångspunkter för avgiftssättningen bör enligt min mening principiellt vad den avgiftsskyldiges verksamhet vara innebär för myndigheten och vilken nytta denne har myndighetens av verksamhet. Det kan dock svårt att tillämpa detta i praktiken. vara Någon form av schabloniserat mått för fördelning bör troligen användas. Det finns mycket talar för att ett ekonomiskt mått som därvid år det lämpligaste. Att exempelvis fördela kostnaderna efter antalet anslutningar eller antalet abonnenter skulle kunna snedvrida konkurrensen genom att tillståndshavare med litet antal gynna ett abonnenter och dyra tjänster. En beräkning avgiftsunderlaget med av ledning av netto- eller bruttovinst är inte heller invändningsfritt, eftersom vinstberäkningen går att påverka finansiella och genom bokföringsmässiga transaktioner. Det förefaller som att det bästa måttet för att beräkna årlig avgift en är det som grundar sig på bruttomsättningen i den verksamhet som tillståndet gäller. En avgiftsbestämning utifrân bruttomsättningen är troligtvis relativt rättvis och konkurrensneutral. En operatör med en stor bruttoomsättning får generellt sett antas medföra arbete för mera myndigheten än den har mindre omsättning. Även detta säkert som om gäller i viss utsträckning torde det inte helt rättvisande vara en beskrivning. Det kan inte uteslutas att mindre och oerfarna tillståndshavare kan ha svårigheter att utan vägledning från myndigheten efterleva villkor och bestämmelser. Myndighetens tillsynsuppgifter i förhållande till dessa mindre operatörer kan därför i högre grad än vad

som kan förväntas gälla de största operatörerna behöva innehålla information och råd hur verksamheten skall bedrivas för stå i om att överensstämmelse med bestämmelserna. Det kan antas att de tillståndshavare, vars verksamhet har den största omfattningen, har större

296 SOU 199270

möjligheter att på egen bekostnad skaffa sig kunskaper i dessa hänseenden. En avgift grundas enbart på omsättningen kan därför som missgynna stora och medelstora tillståndshavare. Mot denna bakgrund kan det skål att ha fast avgiftsdel, lika för alla tillståndshavare vara en slag, och en rörlig del som grundas på bruttoomsättningen. av samma Vad gäller avgiftsbestämningen för dem som är anmälningsskyldiga kan det finnas skäl att ha nivåer med olika fasta årliga avgifter. Avgiftsnivån bör bestämmas utifrån exempelvis nätets storlek, utbudets omfattning, den geografiska spridningen eller liknande förhållanden. Med hänsyn till att de myndighetsuppgifter som gäller anmälningspliktig verksamhet är förhållandevis begränsade bör avgifterna sättas relativt låga. Den verksamhet som skall finansieras med avgifterna är sådan som följer telelagen. Verksamheten torde främst utgöras av tillståndsav givning och tillsynsverksamhet. Även verksamhet består som av marknadsövervakning får anses förekomma i avgiftsbetalarnas intresse. En del myndighetens verksamhet enligt telelagen, som bör annan av omfattas av denna finansiering, är deltagandet i nationellt och internationellt arbete med harmonisering av regler och standardisering tekniska krav. Här kan det antas att det finns möjlighet att av samordna myndighetens olika verksamhetsgrenar så att kostnader för den internationella bevakningen och deltagandet i internationella organs verksamhet i vissa fall kan fördelas mellan avgiftsbetalarna enligt radiolagstiftningen och avgiftsbetalarna enligt telelagen. I detta sammanhang finns anledning att peka avgiftsuttaget för verksamheten med föreskriftsgivning beträffande terminalutrustning och registrering av sådan utrustning som sker med stöd av 2 § teleförordningen 1985765. Som tidigare nämndes betalas denna verksamhet dels av Televerket, dels av sökande som vill registrera utrustning. Denna verksamhet kan fortsätta även efter telelagens ikraftträdande med stöd av bestämmelserna i lagen. Visserligen finns det anledning att, åtminstone efter hand, överväga att införa en ordning som motsvarar den av EG i terminaldirektivet 9l263EEG påbjudna också beträffande sådan utrustning som inte omfattas av direktivet, dvs. sådana terminaler vars tekniska krav bygger på nationella standarder. I avvaktan på att detta kommer att ske kan det antas att verksamheten med registrering kommer att fortsätta. Denna kan lämpligen även fortsättningsvis finansieras till en del genom registreringsavgifter från sökandena. Vad gäller den del som hittills finansierats avgift från Televerket i dess egenskap av förvaltare av genom det allmänna telenätet finns det emellertid anledning att överväga om inte den bör ingå i den myndighetsverksamhet som skall finansieras avgifter från tillståndshavare och anmälningsskyldiga. Den genom kommer att omfattas av myndighetens verksamhet enligt telelagen. På sätt som verksamheten hittills får anses ha utförts i samma

SOU 199270 297

Televerkets intresse får den i den situationen att det finns flera nätinnehavare anses utförd i även dessas intresse. Mina överväganden här ovan leder fram till att all verksamhet som Telestyrelsen utför inom ramen för telelagen skall finansieras genom avgifter från den angivna kretsen avgiftsskyldiga. Det finns emellertid anledning att i ett avseende överväga en inskränkning i detta finansieringsansvar. Det som jag då tänker på är de myndighetsuppgifter som utförs som en följd av ansvaret för att totalförsvarets behov av telekommunikationer under kriser och i krig skall tillgodoses. Som jag nämnde tidigare har Televerkets inleverens till staten reducerats bl.a. med hänsyn till de uppgifter som verket har inom totalförsvaret. Den helt dominerande andelen detta reduktionsbelopp bör hänföras till av verkets mer eller mindre operativa verksamhet, särskilda åtgärder för övningsändamål, utförande av skyddsåtgärder på telenätet, etc. I någon mån torde detta dock innefatta också åtgärder av myndighetskaraktär. Till den delen bör myndigheten, som skall överta dessa myndighetsuppgifter från verket, finansieras på sätt även i fortsättsamma ningen, alltså med allmänna budgetmedel. Tillståndshavares och anmälningsskyldigas nytta av den verksamheten torde knappast motivera ett avgiftsuttag för detta ändamål. Avgifterna bör påföras av Telestyrelsen. Vid utebliven avgiftsbetalning skall avgiften kunna drivas in. Däremot bör utebliven betalning inte föranleda att tillståndet återkallas.

298 SOU 199270

17.2 Finansiering av särskilda samhällsåtagan-

den

Målet att telefonitjänsten skall tillhandahållas på likartade villkor i hela landet skall uppnås genom att någon eller några tillståndshavare med dominerande ställning blir skyldiga enligt tillståndsvillkor att utföra denna tjänst. Viss kompensation för denna skyldighet bör lämnas genom att åliggandet beaktas vid bestämmadet av de ekonomiska villkoren vid samtrafikavtal. Något särskilt system med ekonomiska bidrag från andra tillståndshavare bör för närvarande inte införas. Handikappades behov av särskilda teletjänster och anpassade teleterminaler skall finansieras samma sätt som sker i dag dvs. genom medel ur statsbudgeten. , Totalförsvarets behov av telekommunikationer bör, i enlighet med vad som är fallet i dag, finansieras genom budgetmedel.

Av de telepolitiska målen följer att telesystemet skall utformas så att det ger god tillgänglighet och service för grundläggande telekommunikationer, att det bidrar till regional balans och möjliggör sociala hänsynstaganden samt att det är uthålligt och tillgängligt under kriser och i krig. Den exakta avgränsningen av dessa måls omfattning är helt lätt att säkert fastställa. För min del anser jag att det som närmast finns anledning att belysa utifrån frågan om det finansiella ansvaret för dessa samhällsmål är tillhandahållandet av telefonitjänsten till alla över hela landet, handikappades tillgång till grundläggande telekommunikationer samt tillgodoseende av de särskilda krav som är betingade av totalförsvarshänsyn. Jag avser i det följande att för vart och ett av dessa tre områden ge min syn hur samhällsmålen härvidlag skall finansieras. Det finns anledning att med avseende på samhällsâtagandet om att alla skall kunna utnyttja telefon i hela landet redan här peka på att jag inte i detta sammanhang går in bedömningar angående huruvida det finns anledning till ombalansering av teletaxor. Riksdagens inriktning mot en kostnadsanpassning av taxorna och dess effekter på prisbilden för olika slag av abonnenter och olika trafikmönster tar jag inte upp här. Mina överväganden om bestämmelser för prissättningen av teletjänster redovisas i avsnitt 12.2.3, där jag också tar upp frågan om föreskrifter rörande pristak för telefonitjänsten.

l l l |i , m

SOU 199270 299

17.2.1 Telefonitjänst i alla delar landet

av

Det telepolitiska målet att alla medborgare, företag och myndigheter skall kunna utnyttja grundläggande telekommunikationer, dvs. telefonitjänst, i alla delar av landet har jag belyst bl.a. i avsnitten 9.3 och 10.2.1. Vad gäller hushållsabonnenter har målet preciserats till att avse abonnemang till den stadigvarande bostaden, medan telefoni till fritidsbostäder inte i detta mål. ryms För att målet skall få ett reellt innehåll innefattas däri också att telefonitjänsten skall erbjudas på villkor i huvudsak är enhetliga som inom landet. Detta har jag uppfattat så att därmed avses att anslutningsavgiften och den fasta abonnemangsavgiften skall i vara princip lika hög för hushåll företag oberoende kostnaden resp. av om för abonnemanget är hög eller låg. Detta betyder att exempelvis alla hushållsabonnenter skall ha anslutnings- och abonnemangsavsamma gifter oberoende var i landet inkopplingen sker. I nuvarande situation är det Televerket till att målet som ser uppfylls. Någon särskild ersättning för detta erhåller inte verket utan kostnaderna för de kostsamma glesbygdsabonnemangen belastar verkets rörelseresultat. Den fråga kan ställas är huruvida detta som förhållande bör gälla även i framtiden eller det bör införas om en ordning med fördelning kostnaderna för att telefonitjänsten av tillhandahålls i hela landet på även de aktörer finns eller är nya som på väg att etablera sig på telemarknaden.

I direktiven för utredningsarbetet anförs i detta sammanhang Med hänsyn till de fastlagda telepolitiska målen, innebär att det som allmänna skall tillse att telefoni skall finnas även där den inte är lönsam, står det klart att konkurrensförutsättningarna på den svenska telekommunikationsmarknaden inte i alla avseenden är likvärdiga. Samtidigt har naturligtvis innehavaren det allmänna telenätet av såsom marknadsdominerande fördelar från konkurrenssynpunkt. Den fråga som mot denna bakgrund måste ställas är under vilka förutsättningar televerksamhet skall få bedrivas. På konkurrensen utsatt marknad måste självfallet inte bara rättigheter utan även skyldigheter fördelas rättvist. Det statliga har fastlagts ansvar som av riksdagen måste, i den del det är kommersiellt betungande, fördelas rättvist mellan marknadens alla aktörer.

Jag har i mina tidigare överväganden anvisat väg för säkerställa en att

att även sådan telefonitjänst inte är lönsam kommer att till-

som handahållas. Det bör sålunda enligt min mening möjligt för vara tillståndsmyndigheten att förena rätten att bedriva tillståndspliktig verksamhet med ett villkor innebärande att tillståndshavaren skall vara skyldig att på samma villkor tillämpas för motsvarande abonnnesom mang på andra håll i landet tillhandahålla telefonitjänst envar som önskar denna tjänst. Någon särskild ersättning för tillståndshavarens kostnader skall som huvudregel därvid inte lämnas.

300 SOU 199270

Under utredningsarbetet har jag, i enlighet med mitt uppdrag, också övervägt ett system där kostnaderna för särskilt dyrbara inkopplingar finansieras avgifter. Detta skulle bl.a. öppna för att införa ett genom system där samhållsåtaganden av detta slag skulle kunna upphandlas i konkurrens mellan flera teleföretag. Det skulle även kunna ha effekter på den framtida konkurrenssituationen genom att gynnsamma marknaden kom att från belastande åtaganden som är svåra att rensas fördela rättvist. Mina överväganden rörande ett system med avgifter har varit inriktade främst på att avgiftsuttaget skulle ske från tillståndshavarkretsen. Det är även tänkbart med avgifter som tas ut direkt av den enskilde abonnenten, exempelvis i relation till antalet samtalsmarkeringar. Ett sådant system torde dock vara administrativt mera betungande än att ta ut avgifter från tillståndhavare. Jag förordar därför att avgiftsskyldigheten inskränks till tillståndshavarna. Ett system med avgifter för nu angivet ändamål skulle på motsvarande sätt som förordas beträffande avgifter för myndighetsverksamheten kunna baseras på den tillståndspliktiga verksamhetens bruttoomsättning. Som ett alternativ skulle också kunna tänkas att avgiftsuttaget var anknutet till verksamhetens omfattning och därvid bestämdes i förhållande till antalet abonnemang, disponerad överföringskapacitet eller något därmed likartat mått. En ordning med en beräkning på grundval av sistnämnda utgångspunkter kan dock vara svår att utforma så att den inte påverkar konkurrensförhâllandena. Det torde därför vara skäl att välja den först angivna beräkningsgrunden. Det finns dock vissa problem med ett system som baseras på att tillståndshavarna skall betala merkostnaderna för telefoniabonnemang i glesbygd. I den marknadssituation som råder för närvarande med i praktiken endast Televerket som tillhandahåller telefonitjänst blir det mycket svårt att beräkna vad kostnaden för att utföra sådana abonneverkligen uppgår till. Eftersom det knappast kan förväntas vara mang fungerande marknad vad gäller telefoni inom de närmaste åren är en det inte okomplicerat att bestämma vilka abonnemang som skall hänföras till denna grupp och bedöma kostnaderna för dessa. Omfattningen av fmansieringsbehovet kan i denna situation inte säkert bestämmas. En omständighet som också talar mot ett avgiftssystem är att annan avgifterna under de närmaste åren sannolikt närmast uteslutande skulle komma att betalas av Televerket. Med andra ord kan det antas att Televerket skulle komma att betala huvudparten av kostnaderna för de uppgifter antagligen ingen än Televerket skulle kunna åta som annan sig att utföra. De administrativa kostnaderna för systemet skulle i belysning härav kunna uppfattas som alltför stora i betraktande av vad som uppnås i fråga om vinster i fördelningshänseende. Mot bakgrund av nyss redovisade förhållanden anser jag att det för närvarande inte finns skäl att införa en ordning med avgiftsuttag för

SOU 199270 301

finansiering av kostnader för telefoniabonnemang i glesbygd. Förslaget till telelag innehåller därför inte några bestämmelser med sådant innehåll. Mina överväganden leder i stället till att finansieringen teleav foniabonnemangen i glesbygd bör ske inom ramen för det föreslagna förfarandet att förena tillstånd med villkor innefattande förpliktelse en att tillhandahålla telefoniabonnemang i hela landet. Detta tillvägagångssätt är det som jag, mot bakgrund av den föreliggande marknadssituationen, anser i första hand bör komma i fråga. Det har fördelen att det är enkelt att administrera och det innebär att ett särskilt system för ekonomisk utjämning av skyldighetema mellan olika aktörer inte måste skapas. Tillämpat på den föreliggande situationen och den situation kan som förutses under de närmaste åren torde detta innebära att någon förändring från dagens förhållanden inte omedelbart sker. Det finns mycket som talar för att Televerket även i fortsättningen bör för att alla svara har möjlighet att utnyttja telefonitjänsten i enlighet med vad sägs som i de telepolitiska målen. Mot bakgrund den dominerande ställning av som verket har torde den belastning detta innebär knappast som anses orimligt. Det bör dessutom framhållas i detta sammanhang att Televerket, enligt de regler för samtrafikvillkor jag föreslår, kommer som att kunna i viss mån kompensera sig för nyssnämnda kostnader. Vid bestämmandet av de ekonomiska villkoren för samtrafik bör nämligen beaktas kommersiellt betungande åtaganden inte ersätts på annat som

se avsnitt 13.3.

Givetvis måste tillståndsmyndigheten bevaka marknadens utveckling. I den situation, då dominansen från Televerket med avseende på telefonitjänsten inte längre är lika påtaglig och det inte är lämpligt att fördela skyldighetema att tillhandahålla olönsamma telefoniabonnemang mellan flera tillståndshavare tillståndsvillkor, bör det genom enligt min mening vara skäl att ånyo pröva frågan uttag avgifter om av från tillståndshavarkretsen för finansiering olönsamma telefoniabonav nemang. Även mina överväganden leder till jag inte föreslår om att någon särskild avgiftsreglering för finansiering olönsamma telefoniabonneav mang anser jag att den föreslagna bestämmelsen möjligheter för om staten att genom avtal med en eller flera tillståndshavare tillförsäkra att enskilda och myndigheter får del teletjänster och förbindelser skall av kunna omfatta också avtal rörande tillhandahållande olönsamma av telefoniabonnemang. Härmed öppnas för ett upphandlingsförfarande. I avsaknad av finansiering från telesektorn får upphandling en av olönsamma telefoniabonnemang i så fall ske med andra medel. Det bör dock framhållas att bestämmelsen främst är motiverad att det annars av direkt bör framgå av lagen att det kan finnas skäl att genom upphandling tillgodose behovet av teletjänster för handikappade respektive för försvaret.

302 SOU 199270

17.2.2 Handikappades tillgång till grundläggande tele-

kommunikationer

Av mina överväganden rörande innehållet i tillståndsvillkor avsnitt 11.4.2 framgår att det bör vara möjligt för tillståndsmyndigheten att som en förutsättning för rätten att tillhandahålla telefonitjänst ställa upp villkor med innehållet att tillståndshavaren skall till att se nummerupplysningstjänst, texttelefontjänst och liknande för handikappade särskilt viktiga tjänster finns att tillgå. Däremot anser jag att det inte finns tillräckliga skäl att ålägga tillståndshavare skyldighet att tillhandahålla för handikappade anpassade terminaler. Riksdagsbeslutet i anledning av propositionen om näringspolitik för tillväxt innebar i detta hänseende att det slogs fast att telefonitjänsten och teleterminaler skall utformas så att de så långt möjligt kan användas oberoende av handikapp prop. 19909187 s. 150, TU28, rskr. 369. I propositionen redovisade de föredragande departementscheferna bl.a. följande

Televerket ger grupper av handikappade rabatter på vissa tjänster. Synskadade och andra handikappade, som har stora svårigheter att använda telefonkatalogen, kompenseras för televerkets avgift för nummerupplysningen. Den generella kompensationen sker genom att den vanliga telefonräkningen sätts ner med 7 procent. Därutöver kan en individuell kompensation utgå.

Vi anser att det är rimligt att Televerket i princip tillhandahåller

en avgiftsfri nummerupplysningstjänst till dem som inte kan utnyttja den avgiftsfria telefonkatalogen. Med en fortsatt modernisering av telenätet ges också nya möjligheter att lösa dessa problem. Den för närvarande tillämpade rabattformen bör ses över eftersom den givna rabatten inte har ett direkt samband med kundens kostnader för nummerupplysningen. I dag suventioneras samtal mellan vanlig telefon och texttelefon i den del de utgörs av lokalsamtal. Förmedlingsverksamheten av texttelefonsamtal och tillhandahållandet av texttelefoner finansieras i dag genom ett anslag på socialdepartementets huvudtitel. Vi avser att pröva hur stöd av denna typ fortsättningsvis skall finansieras. Vi anser att ansvaret för den speciella anpassning av teletjänster som krävs för att olika grupper av handikappade skall kunna dra nytta av teletjänstema bör åvila Televerket, i den del det berör det av verket förvaltade telenätet. Under år 1990 uppgick kostnaderna för Televerkets forskning inom handikappområdet till 10,6 milj. kr. Televerket bör även framgent belastas med dessa kostnader som ett led i arbetet med en kundanpassning av sina tjänster.

Som vi tidigare redovisat anser vi att Televerket skall särredovisa kostnader för särskilda åtaganden som inte kan inom rymmas normala affärsmässiga hänsyn. Lämplig metod för särredovisningen kommer att utvecklas inom regeringskansliet. Vi anser dessutom att Televerket skall kompenseras för sådana åtaganden. Detta bör ske genom att Televerkets inleverans till staten reduceras med ett belopp motsvarande kostnaderna för dessa åtaganden. Det ovan behandlade ansvaret för telefonautomater i glesbygd, handikapphänsyn,

SOU 199270 303

totalförsvarshänsyn och SOSAB utgör sådana särskilda åtaganden som enligt våra beräkningar kommer att uppgå till 360 milj. kr. ca för år 1991.

Under utredningsarbetet har jag haft kontakt med 1989 års handikapputredning S 198803. Jag har därvid erfarit att den utredningen kommer att lägga fram förslag angående finansiering åtgärder för av att tillförsäkra handikappade tillgång till teletjänster och terminaler. Jag har också tagit del av 1989 års handikapputrednings skrivelse 1992-01-24 till chefen för Kommunikationsdepartementet angående grundläggande telekommunikation för med funktionsnedsättpersoner ningar med begäran att Telelagsutredningens direktiv utvidgas om K 92405RS. Kommunikationsministern framhåller i sitt till svar Handikapputredningen att Telelagsutredningen har utgå från att nuvarande telepolitiska mål. Han säger vidare, att frågor eventuella om preciseringar eller förändringar de telepolitiska målen övervägs av inom departementet. Han det därför inte lämpligt utvidga anser att Telelagsutredningens direktiv på det sätt Handikapputredningen som föreslagit. Kommunikationsministern anför dessutom Det är av stor vikt att handikappades behov telekommunikationer i möjligaste mån av tillgodoses. Detta kan ske på olika sätt. Frågan fordrar närmare överväganden inom regeringskansliet och kommer bl.a. att uppmärksammas vid beredningen telelagsutredningens betänkande. av Det kan konstateras att statens för uppfyllande de ansvar av samhälleliga åtagande gäller handikappades tillgång till teletjänster som och terminaler hittills har finansierats med statsbudgetmedel, antingen genom anslag på Socialdepartementets huvudtitel eller reduktion genom av Televerkets inleverans till staten rörelseresultat. Från de av utgångspunkter jag inom för mitt uppdrag har beakta som ramen att finner jag inte skäl att föreslå någon förändring härvidlag. Kostnaderna för dessa åtaganden bör alltså inte belasta teleanvändarkollektivet

genom särskilda avgifter för tillståndshavarna eller teleanvändarna utan även fortsättningsvis ersättas med budgetmedel. Skulle beredningen Handikapputredningens kommande förslag av samt de överväganden rörande dessa frågor skall ske inom som regeringskansliet leda till att andra principer än de nuvarande bör gälla beträffande finansieringen kan det givetvis övervägas i det sammanhanget om ett avgiftssystem bör införas. Mitt ställningstagande fortsatt finansiering handikappåtom en av gärder på teleområdet med budgetmedel innebär de tillståndshavare att som genom villkor åläggs att tillhandahålla särskilda teletjänster för handikappade skall kompenseras med statsmedel för dessa uppgifter. Alternativt till tillståndsvillkor bör det finnas möjlighet härvidlag för tillståndsmyndigheten att avtal med eller flera tillståndshavagenom en re se till att tjänsterna kommer att finnas. Möjligheten till sådant ett tillvägagångssätt bör framgå direkt telelagen. Det finns skäl av att

304 SOU 199270

erinra att bestämmelser för offentlig upphandling därvid kan om behöva beaktas. Trots att jag funnit det inte vara skäl att ålägga någon tillståndshavare skyldighet att tillhandahålla handikappanpassade terminaler bör Telestyrelsen, eventuellt tillsammans med landstingen, inom ramen för de finansieringsresurser finns ha ett ansvar för att sådana som terminaler kommer att finnas på marknaden. Det torde vara lämpligt att Telestyrelsen träffar avtal detta med företag som tillhandahåller om tenninaler. Också i detta sammanhang kan det finnas anledning att observera de bestämmelser som gäller för offentlig upphandling.

l7.2.3 Försvarets behov av telekommunikationer

I min genomgång av möjligheterna att förena tillstånd med villkor har jag tagit att det kan finnas skäl att ålägga tillståndshavare att på upp olika sätt delta i försvarsberedskapen. Det bör dessutom finnas möjlighet för regeringen eller Telestyrelsen att meddela föreskrifter om televerksamheten under kriser och i krig. För närvarande är Televerket funktionsansvari för telekommunikationer inom totalförsvaret. Den verksamhet som omfattas av detta redovisas i avsnitt 7.1.5. Enligt mina överväganden där skall detta ansvar föras över till Telestyrelsen. De särskilda åtaganden som Televerket har inom ramen för totalförsvaret berördes i propositionen om näringspolitik för tillväxt. Det anförs där prop. 19909187 s. 151

I Televerkets särskilda åtaganden ligger att såväl i fred som krig leverera, sätta i drift och underhålla teleanordningar för totalförsvaret. Riksdagen har angett vilken ekonomisk nivå Televerkets insatser för s.k. krigskyddsåtgärder skall ha och beslutat att Televerket skall bestrida utgifterna med sina rörelsemedel.

På motsvarande sätt angetts beträffande kostnaderna för handisom kapphänsyn kompenseras Televerket för dessa åtaganden genom att verkets inleverans till staten minskas med ett motsvarande belopp. Enligt uppgift uppgår kostnaderna till ca 200 milj. krår. De åtgärder som Televerket kompenseras för består dels av krigsskyddsinvesteringar dels av drift av vissa verksamheter. Krigsskyddsinvesteringar består av exempelvis bergförläggning av stora telestationer, åtgärder för skydd mot elektromagnetisk puls EMP, anskaffning av mobil reservutrustning, anskaffning av bevakningsmateriel för skyddsobjekt och av ABC-skyddsmateriel samt överlagring av viss telemateriel som är viktig för driften. På driftsidan kan kostnaderna hänföras till deltagande i verksamhetsplanering, beredskapsplanläggning och krigsskyddsplanläggning. Driftskostnader följer också av Televerkets verksamhet inom driftvärnet och deltagande från verket i olika försvarsövningar.

SOU 199270 305

Förhållandet att ansvaret för funktionen Telekommunikationer inom totalförsvaret överförs till Telestyrelsen och att det efter hand kan förväntas ett större antal teleföretag på marknaden med verksamheter som har betydelse från försvarssynpunkt gör att det kommer att bli nödvändigt att överväga en lösning av försvarsuppgifterna utifrån andra utgångspunkter än vad som gäller i dag. Jag har pekat på dessa förhållanden vid min genomgång av det framtida funktionsansvaret för Telekommunikationer avsnitt 7.1.5. I samband därmed bör också övervägas huruvida vissa uppgifter för totalförsvaret skall finansieras i någon annan ordning än via skattemedel. I den rapport från ÖB och ÖCB avseende totalförsvarets telekommunikationer som slutgiltigt avlämnades till regeringen den 26 augusti 1991 antyds ett sätt den ekonomiska styrningen i att se framtiden. Där anförs

Den funktionsansvariga myndigheten förutsätts disponera ett anslag ur statsbudgeten. Med detta anslag kan myndigheten, grundat på totalförsvarets behov, gå in och köpa hela tjänster viss systemuppbyggnad, skydd, etc. med full kostnadstäckning till allmän nytta för försvaret. Detta förfarande torde bli mycket kostnadskrävande. Medlen skulle alternativt, för att ge större effekt,, kunna användas som incitament för beredskapshänsyn. Detta bygger då på att nätoperatörema själva känner ansvar för totalförsvaret och i princip är villiga att anlägga och driva näten sådant sätt. Nätoperatörema förutsätts därför själva stå för fredsnyttan av en viss åtgärd samt en del av beredskapsnyttan. Staten bidrar med Förhandling sker från fall till fall där bidragsdelen faststäl-

lresten.

es.

Vid mina överväganden beträffande lämplig finansiering de av kostnader som är förenade med att totalförsvarets behov utgår jag från den finansiering som för närvarande gäller för dessa åtgärder. Jag har i linje härmed i avsnitt 17.1 beträffande finansieringen myndigav hetsverksamheten framhållit att till den del myndighetsverksamhet är betingad av försvarsberedskapen bör den inte betalas tillstândshavarav na eller de som är anmälningsskyldiga utan den bör finansieras med statsmedel. De åtgärder som Televerket för närvarande utför inom för ramen sitt ansvar för funktionen av telenätet i kriser och i krig kan i framtiden till viss del också behöva utföras andra teleföretag med av avseende på dessas nät. Rimligen bör samma betraktelsesätt anläggas beträffande finansieringen av sådana åligganden, vilka kan tänkas bestämmas i form av tillståndsvillkor. Uppgifterna bör också här ersättas med allmänna budgetmedel. Jag föreslår alltså inte någon förändring i detta avseende. I likhet med vad gäller i dag bör som en tillståndshavare kompenseras av staten om han till följd bestämmelav ser i ett tillståndsvillkor har att vidta åtgärder som har sin grund i beredskaps- och försvarsaspekter.

306 SOU l992z70

Det kan enligt min mening härvid visa sig vara lämpligare att använda sig av en ordning med upphandling av tjänsterna från en eller flera tillståndshavare än att använda tillståndsvillkor. Den praktiska situationen får styra vilket tillvägagångssätt som tillståndsmyndigheten skall utnyttja i det särskilda fallet. Det finns i detta sammanhang anledning att peka på det förhållandet att vissa av åtgärderna torde vara intressanta inte enbart ur beredskapsoch försvarsaspekter. Exempelvis förstärkningar av nätet och parallella överföringsmöjligheter inom ett nät har intresse också ur ett rent civilt perspektiv. Kvalitet i form av säkerhet i överföringar är numera ett betydande konkurrensmedel. Det torde därför vara skäl att noga överväga i vilken omfattning som åligganden som i förstone kan synas vara belastande för en tillståndshavare i verkligen också är det. l de fall det kan antas att förstärkningarna och nätuppbyggnaden ändå skulle ha gjorts pá det sätt som behövs ur försvarsaspekter bör frågan om ersättning prövas i belysning av detta förhållande.

SOU 199270 307

Överklagande

18 Alla beslut av tillståndsmyndigheten i särskilda fall skall kunna överklagas till kammarrätten.

I direktiven för utredningen sägs att en särskild fråga som utredaren bör uppmärksamma är hur beslut om tillstånd att bedriva televerksamhet och beslut om återkallelse av sådant tillstånd skall kunna överklagas. För att Sverige skall fullgöra sina åligganden enligt den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna kan det enligt direktiven ifrågasättas om inte sådana beslut borde få överklagas till domstol. De beslut som kan komma i fråga är bl.a. beviljande av tillstånd och fastställande av villkor för sådant, anmälningsplikt, återkallande av tillstånd, erkännande av operatör enligt 1982 års internationella telekonvention, fastställande av nummerplan, påförande av avgift, förbud och förelägganden. - Jag anser med hänvisning till ovan nämnda konvention och den utveckling som är på gång i Sverige i detta hänseende att samtliga beslut som kan ifrågakomma enligt den föreslagna telelagen är den av arten att överklagande bör ske till domstol. Det skulle inte heller vara rationellt att skilja ut någon viss typ av beslut, eventuellt skulle som kunna tänkas till överprövning hos någon annan instans än domstol. Med hänsyn till karaktären av målen bör prövningen anförtros allmän förvaltningsdomstol. Jag vill i dessa hänseenden hänvisa till det som har anförts i betänkandet SOU 1991107 Lag om radiokommunikation m.m., s. 208. Frågan är emellertid om överklagande skall ske till länsrätten eller till kammarrätten. Domstolsutredningen har i sitt betänkande SOU 1991106 Domstolarna inför 2000-talet föreslagit en rad förändringar, som innebär att domstolarnas verksamhet och funktion renodlas, att målen fördelas mellan domstolsorganisationerna på ändamålsett mer

308 SOU 199270

enligt sätt än för närvarande och att arbetsbelastningen i överrätten begränsas. Tyngdpunkten i rättskipningen skall enligt utredningen ligga i den första domstolsinstansen på förvaltningsdomstolssidan länsrätten och överrättema skall befrias från uppgiften att som första domstol överpröva beslut förvaltningsmyndigheterna. Betänkandet remissbeav handlas för närvarande. Under utredningsarbetets gång har det från näringslivets sida starkt understrukits vikten att snabbt kan komma till slutliga, av man lagakraftågande avgöranden. Stora ekonomiska värden kan stå på spel och särskilt under uppbyggnadstiden av vad som kan kallas för en ny epok på teleområdet, med konkurrens mellan olika företag, kan tidsfaktom i många fall bli utslagsgivande. Det är i och för sig förståeligt vill koncentrera tyngdpunkten att man till den första domstolsinstansen. Denna ståndpunkt bör emellertid inte utesluta att man vid mycket starka skäl skall kunna göra undantag. För del har jag övertygats av de argument som framförts till mig att egen instanskedjan i nu aktuellt sammanhang bör göras så kort som möjligt, dvs. att Telestyrelsens beslut skall överklagas till kammarrätten. Jag bortser då från möjligheten att införa någon form av prövningstillstånd i ett system där länsrätten skulle vara första domstolsinstans. Ett sådant förfarande är inte lämpligt för det slag av mål som det här är fråga om. Telestyrelsen skall ligga i Haninge. Viss regional organisation kan förutses men beslut av det slag som avses i telelagen torde komma att

fattas centralt. Överklagningsinstans blir således kammarrätten i

Stockholm, jämför förordningen 1977937 om kammarrätternas domkretsar m.m. Om i stället länsrättsaltemativet väljs blir länsrätten i Stockholms län första domstolsinstans. Detta kräver en ändring i lagen 1971289 om allmänna förvaltningsdomstolar. Jämför betänkandet SOU 1991107 Lag radiokommunikation m.m., s. 26 f och 209. Det kan tilläggas om att det under alla förhållanden måste tillses att det blir samma överklagningsordning enligt sistnämnda lag och telelagen. Vem får överklaga Telestyrelsens beslut framgår av 22 § som förvaltningslagen 1986223, där det föreskrivs att ett beslut får överklagas den beslutet angår, om det har gått honom emot av som och beslutet kan överklagas. Hur vid besvärskretsen blir får avgöras med utgångspunkt i de allmänna principer som har utvecklats i praxis härför. Det kan påpekas att i vissa mål, t.ex. då samtrafikvillkor aktualiseras, flera intressenter torde ha rätt att överklaga. Beträffande överklagande av domstolsbeslut finns i 33 § förvaltningsprocesslagen en mot förvaltningslagens 22 § svarande bestämmelse. Beträffande domstolshandläggningen i övrigt kan framhållas att det är viktigt att domstolen remitterar överklagandet till beslutsinstansen, dvs. Telestyrelsen. I vissa fall kan det tänkas finnas skäl att höra exempelvis Konkurrensverket.

SOU 199270 309

Det behövs tillgång till teknisk och ekonomisk sakkunskap vid domstolshandläggningen. Detta behov kan tillgodoses dels genom att parterna anlitar sakkunniga, vars utlåtanden skriftliga ocheller muntliga tillförs processmaterialet, dels genom att domstolen förordnar egna sakkunniga. Regler härom finns i förvaltningsprocesslagen och det synes knappast erforderligt att såsom har skett i vissa typer av förvaltningsmål låta regeringen eller myndighet förordna särskilda sakkunniga som kan bistå rätten. Jämför härom 29 § lagen 1971289 om allmänna förvaltningsdomstolar, 42§ lagen 19911138 om psykiatrisk tvångsvård och SOU 1991107 s. 209. - Beträffande möjligheten att använda experter som ledamöter i rätten hänvisas till SOU 1991106, s. 383 ff. Beslut enligt telelagen bör i regel gälla omedelbart. Undantag bör göras för beslut om återkallelse av tillstånd med hänsyn till sådana besluts mycket ingripande karaktär. Det bör dock finnas möjlighet att besluta om omedelbar giltighet även av âterkallelsebeslut, exempelvis vid upprepade överträdelser av de regler och villkor som gäller för verksamheten eller om säkerheten i telesystemet äventyras genom tillståndshavarens åtgärder.

SOU 199270

IV VISSA SÄRSKILDA FRÅGOR

19 Integritetsskyddet för teleanvändare tystnadsplikt m.m.

Min uppgift enligt utredningsdirektiven beskrivs på följande sätt under rubriken integritetsskydd. Ett telemeddelande som överförs via det allmänna telenätet har i dag ett lagreglerat skydd främst bestämmelserna genom i 4 kap. 8 § brottsbalken och 9 kap. 8 § sekretesslagen 1980 100. Bestämmelserna är inte tillämpliga på telemeddelanden befordras inom eller mellan som andra telenät än det allmänna. För avlyssning telemeddelanden av befordrade via radiokommunikation, oavsett nätägare, gäller enligt 3 a § radiolagen 1966755 viss tystnadsplikt. Med hänsyn till den en förväntade utvecklingen jag att det är nödvändigt med anser en reglering som alla teleanvändare ett tillfredsställande integritetsger skydd. Därvid bör beaktas att datalagen 1973289 kan ha betydelse i detta sammanhang.

19.1 Allmänt

om integritetsbegreppet

Någon legaldefinition personlig integritet av finns inte. Inte heller finns det någon rättsligt bindande föreskrift ett allmänt integritetssom ger skydd. I stället regleras skyddet för den personliga integriteten genom ett flertal bestämmelser på olika konstitutionella nivåer. Försök att definiera begreppet personlig integritet vad är resp. som otillbörligt intrång i den personliga integriteten har gjorts i olika sammanhang. Såvitt kan bedömas låter sig emellertid begreppet personlig integritet inte definiera entydigt är beroende utan av en Vägning av motstående intressen. Endast den enskilde om ges en absolut rätt att freda sig mot varje intrång i integriteten, dvs. i sin privata sfár, eller undantagen går exakt avgränsa skulle om att en definition vara möjlig. Något allmänt stöd för uppfattningen den att enskilde skulle ha en absolut rätt till uppgifter sin föreligger om person

SOU 199270 312

inte. Fallen där ett intrång skall vara tillåtet och därmed inte otillbörligt växlar beroende på vilka utgångspunkter som väljs. Vid behandlingen av prop. 1987 8857 om grundlagsfäst integritetsskydd framhöll konstitutionsutskottet KU198788 19 att den personliintegriteten inte kunnat ges en närmare definition som ett rättsligt ga begrepp samt att den mycket väl kan ha olika innebörd vid skilda tidpunkter och förhållanden. Det anges i datalagen att vid bedöman- det av om otillbörligt intrång kan uppkomma skall särskilt beaktas arten och mängden av de personuppgifter som skall ingå i ett register, hur och från uppgifterna skall inhämtas samt den inställning till vem registret som föreligger eller kan antas föreligga hos dem som kan komma att registreras. Vidare skall särskilt beaktas att inte andra uppgifter eller andra personer registreras än som står i överensstämmelse med ändamålet med registret. En allmän uppfattning om begreppet personlig integritet och integritetsskyddet torde om man utesluter den fysiska sidan av begreppet vilken här saknar betydelse vara att det innefattar en rätt för den enskilde att själv bestämma vilka uppgifter om sig själv och sina personliga förhållanden som han eller hon skall lämna ifrån sig och hur dessa uppgifter skall användas och spridas jfr Ds Ju 19878, s. 25 ff. Den enskildes fredade sfär är emellertid inte helt okränkbar. Intrång i den personliga integriteten måste få tillåtas, om andra och viktigare intressen än hänsynen till denna påkallar det. Den oenighet som kan finnas om integritetsskyddets omfattning rör närmast vilka dessa övergripande intressen kan vara. I bl.a. datalagen anges vilka personuppgifter som får bedömas som mer integritetskänsliga än andra, exempelvis uppgifter rörande brott, hälsotillstånd, sexualliv, ras, politisk uppfattning eller övertygelse i övrigt. Medan mängden och slaget av uppgifter om en person, dvs. närmast en såväl kvantitativ som kvalitativ bedömning, kan ge viss ledning när det gäller att avgöra omfattningen av ett intrång i integriteten, krävs alltid en kvalitativ avvägning för att slutligt svara på frågan huruvida intrånget kan anses otillbörligt, dvs. gå utöver vad den enskilde bör tåla. Oftast innefattar denna avvägning huvudsakligen att ta ställning till huruvida det allmännas intresse eller något annat allmänt intresse tar över den enskildes rätt till en fredad sfär. Det innebär att ett stort antal registrerade uppgifter om en enskild inte behöver vara otillbörligt kränkande, om de kan motiveras av ett godtagbart ändamål eller behov. Å andra sidan kan en enstaka uppgift i sig vara av sådant slag att den inte bör få registreras, även om den behövs för ett uppgivet allmänt syfte. Enligt Datalagsutredningen kan uppfattningen om hur avvägningen av den enskildes intressen integritetsomrâdet närmare skall göras i förhållande till det allmännas intresse växla från tid till annan och

313 SOU 199270

mellan olika länder se SOU 199061, Skärpt tillsyn huvuddrag

- i en reformerad datalag, s. 148 -f. Utredningen framhåller att också den i vårt land grundlagsreglerade handlingsoffentligheten, dvs. principen om allmänna handlingars offentlighet, vissa särskilda frågor på reser området. En utgångspunkt i vårt land, liksom i jämförbara länder, för avvägningen mellan den enskildes och det allmännas intressen är emellertid, att den enskildes intresse inte redan från början skall anses vara underordnat det allmännas intresse. I frågan om hur den närmare avvägningen skall utfalla kan emellertid meningarna gå isär.

19.2 Något

om integritetsfrågans behandling i

det internationella samarbetet

Frågan om integritetsskydd är och har varit central i flera olika internationella sammanhang, såsom inom FN, EG och Europarådet. I FNs universella förklaring om de mänskliga rättigheterna anges att envar är skyddad mot godtyckliga ingripanden i fråga bl.a. om korrespondens och har rätt att utan ingripanden söka, motta och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel utan hänsyn till gränser artikel 12 och 19. En motsvarande reglering finns i 1966 års internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter artikel 14 och 19 samt i den Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna artikel 8 och 10. Med uttrycket korrespondens i de avses internationella konventionema olika former för överförande av meddelanden mellan individer, såsom telefoni e.d.

19.2.1 EG

Rådets direktiv om tillhandahållande av öppna när, ONP

I ONP-direktivet se avsnitt 3.3.1 talas vissa väsentliga krav

om som kan motivera en begränsning av åtkomsten av ett allmänt tillgängligt telenät eller en allmänt tillgänglig teletjänst. För att anses som väsentligt krav skall fråga vara om skäl av allmänt intresse, såsom bl.a. nätens integritet och dataskydd. Villkoren för tillhandahållande av öppna telenät får inte utgöra hinder för tillgång till allmänt tillgängliga telenät eller allmänt tillgängliga teletjänster, bortsett från skäl som baseras på väsentliga krav, nämligen bl.a. skydd data i av tillämpliga fall. I bilaga 2 till direktivet, vilken innehåller referensen ram för upprättande av förslag till villkor för tillhandahållande av öppna nät, sägs att användningsvillkor kan inkludera åtgärder som berör skydd av persondata och kommunikationssekretess så om erfordras.

SOU 199270 314

Kommissionens direktiv om konkurrens på marknaderna för teletjänster

Uttrycket väsentliga krav innefattande dataskydd nämns även i EGs

direktiv om konkurrens på marknaderna för teletjänster se avsnitt

3.2. Enligt direktivet kan dataskydd innefatta skydd persondata, av sekretess för information som överförs eller lagras och skydd av privatlivet.

Förslaget till direktiv om skydd för enskilda vid behandling av personuppgifter

EG-kommissionen antog i september 1990 ett förslag till direktiv Proposal for a Council Directive, SYN 287 angående skydd för enskilda vid behandling av personuppgifter. Bakgrunden till förslaget var att man inom EG-kommissionen ansett att en hög nivå för skydd mot integritetskränkning i samband med framför allt automatisk eller elektronisk behandling av personuppgifter är nödvändig för att säkerställa det önskade fria flödet av information mellan medlemsländerna. Detta förslag till direktiv har redovisats av Datalagsutredningen se SOU 199121 s. 21 ffoch SOU 199162 s. 45 ff. Förslaget bereds för närvarande inom EG-organen.

Förslaget till direktiv om skydd för personuppgifter vid användning av bl. a. allmän digital telekommunikation

Ett annat förslag till direktiv som också är under beredning inom EG gäller skydd för personuppgifter vid användning av allmän digital telekommunikation, särskilt ISDN Proposal for a Council Directive concerning the protection of personal data and privacy in the context of public digital telecommunications networks, in particular the integrated services digital network, ISDN, and public digital mobile networks, SYN 288. Den övergripande målsättningen i förslaget år att garantera att medborgarna Överallt i gemenskapen får samma grundläggande skydd i fråga om personuppgifter och kommunikationssekretess, och att detta skydd ingår som en integrerad del i det nya digitala tjänsteutbudet. Förslaget, som avser taltelefoni, tar sikte att säkra ett visst minimiskydd för abonnenter utifrån två grundläggande principer. För det första gäller att risken för missbruk skall minimeras genom att den mängd data som behandlas och lagras skall begränsas till det absolut nödvändiga. För det andra skall abonnentens rätt att själv bestämma över informationen skyddas. Det gäller både i förhållande till den teleorganisation som tillhandahåller tjänsten och andra parter som vill få tillgång till data som förmedlas eller finns tillgänglig i samband med överföring i ett allmänt telenät.

315 SOU 199270

Med personuppgifter avses i förslaget varje information rörande en identifierad eller identiñerbar person. Enligt artikel 5 i direktivförslaget är det tillåtet att samla och bevara upplysningar om en abonnent i den utsträckning det är nödvändigt som

för att ingå, ändra eller häva ett avtal med teleorganisationen.

Innehållet i den information som förmedlas får inte bevaras efter det att överföringen har skett utom då detta krävs för att följa skyldigheter enligt lag i medlemsstaten. I artikel 7 sägs att sekretess skall gälla för alla personuppgifter i förbindelse med telenät och teletjänster. Uppgifterna får inte lämnas ut utan särskilt tillstånd i lag eller utan att abonnenten samtyckt till utlämnandet. Ett sådant samtycke gäller endast det har lämnats om efter särskild förfrågan från teleorganisationen. Om det föreligger särskild risk i integritetshänseende, såsom t.ex. beträffande mobiltelefoni, måste teleorganisationema informera abonnenterna om detta och erbjuda krypterad förmedling telemedav delanden. Enligt artikel 12 och 13 skall den uppringande abonnenten ha möjlighet att förhindra att hans telefonnummer identifieras på en display hos den uppringda abonnenten. Den uppringda abonnenten skall kunna begära att identifieringsfunktionen beträffande inkommande samtal permanent blockeras. Om identifieringsfunktionen blockerats får teleorganisationen, enligt artikel 13, bryta blockeringen under begränsad tidsperiod. Det får en ske om en abonnent begär att okynnessamtal skall spåras. Identifieringsuppgiftema hålls i så fall tillgängliga för myndighet. Så får vidare ske efter beslut av domstol i syfte att hindra eller beivra allvarlig brottslighet. På begäran kan blockeringen brytas permanent för av medlemsstater erkända organisationer som sköter alarmeringssamtal och för brandkårer inom räddningstjänsten. I artikel 14 sägs att samtal får vidarekopplas från den uppringda abonnenten till en tredje part endast om denna part har samtyckt till det. Vidare skall tredje part kunna begränsa automatisk viden arekoppling till de samtal som identifierar den uppringande abonnentens telefonnummer. Dessutom skall den tredje parten informeras genom en särskild signal om att samtalet har vidarekopplats. Om innehållet i ett samtal görs tillgängligt för tredje part med en hjälp av en teknisk anordning, t.ex. högtalare eller utrustning, annan eller spelas in på band för abonnentens eget bruk eller för bruk av tredje part, skall det, med vissa undantag, garanteras att berörda parter innan förmedling eller inspelning inleds på lämpligt sätt informeras härom och om hur länge detta pågår. I artikel 17 att abonnenter anges som får opåkallade samtal avseende reklam eller erbjudanden om leverans av varor eller tjänster skall kunna meddela de teleorganisationer som förmedlar samtalen att de inte vill ta emot sådana samtal.

SOU 199270 316

Teleorganisationema måste vidta de åtgärder som behövs för att förhindra förmedling av sådana samtal till berörda abonnenter.

19.2.2 Europarådet

Dataskyddskonventionen

Europarådets ministerkommitté antog âr 1980 en konvention till skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter

Convention for the Protection of Individuals with regard to Automatic

Processing of Personal Data. Konventionen trädde i kraft den l oktober 1985. Dess syfte är att säkerställa respekten för grundläggande fri- och rättigheter, särskilt den enskildes rätt till personlig integritet i samband med automatisk databehandling av personuppgifter. Tillämpningsområdet för konventionen är enligt huvudregeln automatiserade personregister och automatisk databehandling av personuppgifter i allmän och enskild verksamhet. En redogörelse för innehållet i konventionen har lämnats i Datalagsutredningens betänkande SOU 199061 s. 93 ff.

Drafi recommendation on the protection of personal data in the area of telecommunications services, with particular reference to telephone

services

Syftet med förslaget till rekommendation är bl.a. att reglera de nya möjligheter till kommunikation och lagring av personuppgifter som det digitaliserade telenätet för med sig. Förslaget innefattar detaljreglering av bl.a. telefonkataloguppgifter, telemarketing, specificerade teleräkningar, privata telefonväxlar, identifikation av abonnentnummer

calling line identification, CLI, vidarekoppling och mobiltelefoni.

19.3 Olika bestämmelser som rör integritets-

skyddet för teleanvändare

19.3.1 Regeringsformen

Gentemot det allmänna är bl.a. telehemligheten skyddad enligt 2 kap. 6 § RF, som talar om skydd mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande. Möjlighet att inskränka bl.a. detta skydd följer av 2 kap. 12 § RF och av reglerna om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning i bl.a. RB.

317 SOU 199270

l9.3.2 Sekretesslagen

I 9 kap. 8 § sekretesslagen 1980100 sägs följande.

Sekretess gäller inom postverket för uppgift angår särskild som postförsändelse. Om sekretess inte följer av annan bestämmelse, får dock sådan uppgift lämnas till den är försändelsens som avsändare eller mottagare. Sekretess gäller inom postverket även för uppgift om enskilds förbindelse med postgirorörelsen eller bank. Sekretess gäller inom televerket för uppgift angår som särskilt telefonsamtal eller annat telemeddelande. Om sekretess inte följer av annan bestämmelse, får dock sådan uppgift lämnas till den

som har tagit del i telefonsamtalet eller annars är telemeddelandets avsändare eller mottagare eller innehar apparat har använts som som för telemeddelandet. Sekretess gäller hos postverket, televerket och annan myndighet som handhar allmän samfärdsel för uppgift angår som enskilds förbindelse med samfärdselverksamheten och inte som avses i första eller andra stycket, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde lider skada eller Sekretessen men. hos postverket för uppgift om enskilds adress gäller dock endast, om det kan antas att röjande av uppgiften skulle medföra fara för att någon utsätts för övergrepp eller annat allvarligt men. Sekretess gäller för uppgift vid särskild sambandstjänst inom totalförsvaret, om uppgiften telemeddelande avser som utomstående utväxlar på allmänt telenät. Sekretess gäller i ärenden som avser TV-avgifter för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider skada eller men om uppgiften röjs. I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen enligt första stycket tredje meningen samt tredje och femte styckena i högst tjugo år.

Föreskrifterna gäller alltså sekretess hos Posten, Televerket och

andra myndigheter som handhar allmän samfärdsel alltså endast i det allmännas verksamhet. Såvitt Televerket omfattar Sekretessen avser enligt andra stycket en uppgift som angår ett särskilt telefonsamtal eller

ett annat telemeddelande. Med telemeddelanden telefonsamtal, avses telegram, telexmeddelanden samt dataöverföring, bildöverföring och

andra teletjänster som Televerket utför. Den har tagit del i som utväxlingen av ett telemeddelande eller innehar apparat som en som har använts för telemeddelandet har dock rätt att få uppgift om meddelandet. Detta gäller emellertid endast inte sekretess för om uppgiften följer av annan bestämmelse. Or. Tredje stycket reglerar sekretessen i övrigt inom allmän samfárdsel såsom inom Televerket. Enligt detta stycke gäller sekretess för

uppgifter om bl.a. telefonnummer abonnent begärt att det skall som en hållas hemligt. Vidare omfattar Sekretessen uppgifter enskilds om en affársangelägenheter i förbindelse med anstalt handhar allmän en som samfärdsel.

SOU 199270 318

Enligt fjärde stycket gäller absolut sekretess för personal inom totalförsvaret, som vid sambandstjänst kan komma att höra eller läsa telemeddelanden som utväxlas på allmänt telenät, då Televerkets anläggningar nyttjas. Bestämmelser om vissa begränsningar och förbehåll i sekretessen finns i 14 kap. sekretesslagen. Enligt 14 kap. 2 § hindrar sekretess inte att en uppgift om en enskilds adress, telefonnummer och arbetsplats lämnas till myndighet, om uppgiften behövs där för delgivning enligt delgivningslagen 1970428. En uppgift hos Televerket om enskilds telefonnummer får dock, om den enskilde hos Televerket begärt att abonnemanget skall hållas hemligt och uppgiften omfattas av sekretess enligt 9 kap. 8 § tredje stycket, lämnas ut endast om den myndighet som begär uppgiften finner att det kan antas att den som söks för delgivning håller sig undan eller att det annars finns synnerliga skål. Vidare hindrar sekretessen inte att en uppgift som angår misstanke om brott lämnas till åklagarmyndighet, polismyndighet eller annan myndighet som har att ingripa mot brottet, om fängelse år föreskrivet för brottet och detta kan antas föranleda annan påföljd än böter. Om en uppgift omfattas av sekretess enligt 9 kap. 8 § första eller andra stycket gäller vad som nyss sagts endast såvitt avser misstanke om brott for vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år. Vidare kan nämnas 14 kap. 3 § som anger att en sekretessbelagd uppgift får lämnas till myndighet, om det år uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen skall skydda. Detta gäller emellertid inte uppgifter som avses i 9 kap. 8 § första och andra styckena. Enligt 14 kap. 4 § gäller sekretess till skydd för enskild inte i förhållande till honom själv och han kan efterge sekretessen helt eller delvis. Det sagda gäller inte om bestämmelserna i sekretesslagen föreskriver annat. I Televerkets författningssamling ingår de allmänna villkoren för teleabonnemang TVTFS 19896 som anger att abonnentens namn, adress och nummer förs in i en telekatalog som ges ut av Televerket. Härigenom efterger således den enskilde den sekretess som enligt 14 kap. 4 § gäller för nämnda uppgifter.

19.3.3 Brottsbalken

Enligt 4 kap. 8 § BrB gäller följande.

Om någon olovligen bereder sig tillgång till meddelande, vilket såsom postförsändelse eller såsom telefonsamtal, telegram eller annat telemeddelande är under befordran genom allmän befordringsanstalt, dömes för brytande av post— eller telehemlighet till böter eller fängelse i högst två år.

319 SOU 199270

Bestämmelsen anger att det är straffbart att olovligen bereda sig tillgång till ett meddelande såsom telefonsamtal, telegram eller annat telemeddelande, om detta är under befordran allmän befordringsav en anstalt, dvs. Posten eller Televerket. Skyddet gäller endast under den tid som meddelandet är under befordran. Det sträcker sig med andra 0rd från den tidpunkt då meddelandet avlämnats till befordran fram till det att meddelandet har lämnats ut. Om någon i annat fall bereder sig tillgång till ett meddelande kan gämingen straffbar enligt 4 kap. vara 9 § BrB intrång i förvar. Skyddet enligt 8 § gäller såsom nämnts meddelanden befordras som av allmän befordringsanstalt Posten eller Televerket. Annan förmed- lingsverksamhet skyddas i viss utsträckning enligt 9 § och enligt 9 a § olovlig avlyssning. Med hänsyn särskilt till Postens och Televerkets dominerande ställning i fråga att förmedla meddelanden har det om inte ansetts föreligga något behov av att utvidga tillämpningsområdet för bestämmelserna i 8 § till att gälla även sådan förmedlingstrañk som bedrivs av andra, enskilda eller allmänna, befordringsanstalter SOU 194120. Beträffande telemeddelanden nämns i lagtexten telefonsamtal, telegram eller annat telemeddelande. Uttrycket annat telemeddelande kom till under utskottsbehandlingen sedan telestyrelsen påpekat att bestämmelsen i annat fall inte skulle komma att omfatta telexmeddelanden. I Straffrättskommitténs förslag hade undantag gjorts för det fall att telemeddelandet befordrades via radio. Sedan telestyrelsen framfört önskemål om skydd även för sådana meddelanden i radio, som inte är avsedda för allmänheten, fick det föreslagna undantaget på hemställan av lagrådet utgå såsom inte erforderligt. Visserligen är det inte klarlagt hur skydd skall kunna vinnas för meddelanden via radio. I paragrafen förutsätts emellertid, att någon olovligen bereder sig tillgång till meddelandet, och straffbestämmelsen kan sålunda inte tillämpas i fråga befordran via radio, det inte är förbjudet att om om lyssna på meddelanden i radio. Å andra sidan skulle undantag ett möjligen kunna missförstås så, att det ansågs inbegripa även sådana fall som att någon på en telegrafstation bereder sig tillgång till telegram som skall avsändas eller har ankommit med radio. I 4 kap. 9 § finns en regel straff för intrång i förvar. Påföljden om är böter eller fängelse i högst två år. Straff ådöms den utan att som, 8 § är tillämplig, olovligen bryter brev eller telegram eller eljest bereder sig tillgång till något förvaras förseglat eller under lås som eller eljest tillslutet. I 4 kap. 9 a § finns en straffbestämmelse olovlig avlyssning. om Bestämmelsen innefattar att någon olovligen i hemlighet medelst tekniskt hjälpmedel för återgivning ljud avlyssnar eller upptar tal i av enrum, samtal mellan andra och under vissa förutsättningar även - förhandlingar. Den är avsedd att ge ett förstärkt skydd mot risker för integritetskränkningar som kan åstadkommas att tekniska hjälpgenom

SOU 199270 320

medel används. Bestämmelsen skall inte tillämpas i fall som avses i 8 . Avlyssning telemeddelanden befordras av allmän beav som fordringsanstalt faller alltså utanför bestämmelsens tillämpningsomrâde. Däremot omfattas telefonsamtal via interna anläggningar inom en bostad eller på en arbetsplats, t.ex samtal via s.k. snabbtelefoner. I 20 kap. 3 § BrB anges att den som röjer uppgift, som han är pliktig att hemlighålla enligt lag eller annan författning eller enligt förordnande eller förbehåll som har meddelats med stöd av lag eller författning, eller som olovligen utnyttjar sådan hemlighet, döms annan inte gämingen eljest är belagd med straff för brott mot - om tystnadsplikt till böter eller fängelse i högst ett år. Vid gärning som begås av oaktsamhet är påföljden böter. I ringa fall av oaktsamhet döms inte till ansvar.

19.3.4 Radiolagen

I 3 a § radiolagen 1966755 sägs att den som i mottagare har avlyssnat telefonsamtal, telegram eller annat telemeddelande inte obehörigen får föra detta vidare. Vidare anges att anordning, som automatiskt registrerar innehållet i radio- eller trådsändning, får användas tillsammans med en mottagare endast om regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer medger det i särskilt fall. Ett sådant medgivande krävs emellertid inte om registreringen avser sändning som uppenbarligen är avsedd för allmänheten. Bestämmelseri paragrafen mottagare avser även en återgivningsanordning som na om är ansluten till mottagaren, men den gäller inte navigeringsmottagare. Enligt 22 § andra stycket radiolagen döms den som bryter mot föreskrifterna i 3 a § första eller andra stycket till böter, högst femhundra kronor.

19.3.5 Datalagen

Enligt 11 § datalagen 1973289 får en personuppgift som ingår i personregister inte lämnas det finns anledning anta att uppgiften ut, om skall användas för automatisk databehandling i strid med lagen. Vidare sägs i bestämmelsen att sekretesslagen i stället skall tillämpas i det allmännas verksamhet. Med personuppgift avses i datalagen upplysning som avser enskild För att fråga skall vara om ett personregister skall en person. personuppgift kunna hänföras till den som avses med uppgiften. Någon skyldighet för enskilda rättssubjekt som håller personregister att lämna ut uppgifter ur registret finns inte. Däremot skall en prövning enligt 11 § göras, den som håller ett register avser att om lämna personuppgift. Någon möjlighet att överklaga ett sådant ut en beslut finns inte.

321 SOU 199270

I specialmotiveringen till bestämmelsen uttalade departementschefen följande prop. 197333 s. 140.

Som jag tidigare har anfört i den allmänna motiveringen blir det naturligtvis i många fall svårt för den registeransvarige att avgöra om det föreligger risk för att en uppgift som begärs utlämnad skall användas på ett otillbörligt sätt. Anledning till försiktighet torde i första hand föreligga, om den registeransvarige får en begäran om massuppgifter eller selekterade uppgifter. En sådan begäran bör alltid utgöra anledning för den registeransvarige att närmare utreda hur det är avsett att uppgifterna skall användas. Först om den som begär utlämnandet anger en godtagbar förklaring härom bör uppgifterna lämnas ut.

Enligt 20 § datalagen döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar ut personuppgift i strid mot ll § till böter eller fängelse i högst ett år. Även datalagen innehåller en bestämmelse om tystnadsplikt. I 13 § sägs följande.

Registeransvarig eller annan som har tagit befattning med personregister eller med uppgifter som samlats in för att ingå i sådant register får inte obehörigen röja vad han till följd därav

fått veta om enskilds personliga förhållanden. I det allmännas

verksamhet tillämpas 1 stället för vad som nu har sagts bestämmelserna i sekretesslagen 1980100. Har personuppgift i enlighet med föreskrift, meddelad enligt 6 eller 18 lämnats ut på villkor som inskränker enskild mottagares rätt att vidarebefordra uppgiften, får mottagaren eller den som i hans verksamhet tagit befattning med uppgiften inte obehöri röja vad han därigenom fått veta om enskilds personliga förhållanden.

Den som bryter mot 13 § kan straffas för brott mot tystnadsplikt enligt 20 kap. 3 § BrB. Tystnadsplikten i 13 § första stycket gäller i första hand den registeransvarige och hans anställda. Dessutom gäller regeln den som t.ex. på en servicebyrå har fått i uppdrag att handha den praktiska bearbetningen av registret. Självfallet kan förbudet att yppa innehållet i personuppgift inte gå längre än de inskränkningar som har meddelats i fråga om rätten att skriftligen lämna ut uppgift registret prop. ur 197333 s. 140. I 21 § datalagen stadgas om straff för dataintrâng. Den straffbara gärningen innefattar att någon olovligen bereder sig tillgång till upptagning för automatisk databehandling eller olovligen ändrar eller utplånar eller i register för in sådan upptagning. Med upptagning avses även uppgifter som är under befordran via elektroniskt eller annat liknande hjälpmedel för att användas för automatisk databehandling. Datalagen avser i princip endast personregister, dvs. register som innehåller upplysning som avser enskild person och som kan hänföras till den som avses med uppgiften. Denna begränsning till ADB-register

SOU 199270 322

som innehåller uppgifter av visst slag gäller emellertid inte 21 § prop.

197333 s. 106, 144 f. Straffbestämmelsen är subsidiär i förhållande

till brottsbalken.

Till upptagning enligt 2 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen hänförs

t.ex. allt datoriserat material, bandupptagningar andra slag, av fonogram, videogram och andra liknande tekniska produkter den av tekniska utvecklingen. Även andra uppgifter än upptagningar skyddas enligt 21 § datalagen prop. 19858665. I propositionen diskuteras i

vilken utsträckning som s.k. wiretapping, dvs. att olovligen avlyssna

den förbindelse som används för kommunikation och ta del vad av som förs över, är straffbart enligt någon existerande straffbestämmelse.

Departementschefen säger bl.a. följande s. 31.

I 4 kap. 8 § BrB kriminaliseras förfaranden som innebär att någon olovligen bereder sig tillgång till bl.a. telemeddelanden är som under befordran genom allmän befordringsanstalt. Med telemeddelande avses ett meddelande, vilket som helst, som befordras genom televerkets försorg, så även meddelanden överförs som mellan två ADB-anläggningar via televerkets linjer. Att olovligen avlyssna sådan information är således straffbart som brytande av telehemlighet. Annorlunda förhåller det sig med information som befordras via förbindelser som inte är kopplade till det allmänna telenåtet. Meddelandet är då inte under befordran allmän genom befordringsanstalt på sätt som krävs för straffansvar enligt 4 kap. 8 § BrB. Om u pgifterna är fixerade på någon form datamedium av och överförs rån centralenheten till terminal, utgör de emellertid en en s.k. upptagning för ADB. En sådan upptagning definieras i förarbetena till datalagen uppgift är fixerad på någon som som form av datamedium och som antingen finns i eller kan matas in i en datamaskin och som inte är visuellt läsbar prop. 197333 s.75. Att olovligen bereda sig tillgång till sådan information, exempelvis genom avlyssning, är således straffbart som dataintrång enligt 21 § datalagen. Det är emellertid tveksamt dataintrångsbestämmelsen om är tillämplig när kommunikation sker via en privat förbindelse i motsatt riktning än den jag nyss angav, dvs. när informationen förs över från en terminal till datorn i vilken den bearbetas och lagras pâ ett datamedium. Förmögenhetsbrottsutredningen har visserligen tolkat begreppet upptagning för ADB så att det omfattar även en uppgift som skrivits på en terminal och därefter sänds till en dator. Det kan emellertid diskuteras, om uppgifterna i det fallet kan sägas ha varit fixerade på ett datamedium. Rimligt är att i Straffrättsligt hänseende likställa denna form av olovlig avlyssning data av med sådan annan olovlig befattning med upptagning för ADB som odiskutabelt täcks av dataintrångsbestämmelsen.

323 SOU 199270

19.4 Förslag till reglering om tystnadsplikt i

televerksamhet m.m.

Tystnadsplikt bör gälla i verksamhet som avser tillhandahållande av teletjänster eller teleförbindelser televerksamhet. En bestämmelse härom bör tas in i telelagen. Det bör vara möjligt för en myndighet att för delgivningsändamål få tillgång till en uppgift som angår enskilds teleabonnemang, t.ex. ett hemligt telefonnummer. Detsamma bör gälla i vissa fall om en uppgift angår misstanke om brott. För personuppgifter i övrigt hos den som driver televerksamhet tillämpas datalagen. Tillämpningsområdet för BrBs regel om brytande av telehemlighet bör utvidgas till att omfatta såväl allmänt som enskilt befordringsföretag. Detta leder till motsvarande utvidgning av skyddet för posthemligheten. Radiolagens reglering av tystnadsplikten för den som har avlyssnat ett radiobefordrat telemeddelande bör föras över till telelagen. Den nya bestämmelsen bör avse varje telemeddelande oavsett förmedlingsform.

telemeddelanden för På sätt som redovisats i det föregående skyddas närvarande på olika sätt och av olika bestämmelser. Det är dels de straffrättsliga reglerna, dels regler om sekretess och om tystnadsplikt med åtföljande straffbestämmelser. Skyddet beror på hur tråd eller

radio ett telemeddelande befordras och av vem.

Hos Televerket gäller sekretess enligt sekretesslagen för uppgift som angår ett särskilt telemeddelande. Det torde gälla oavsett på vilket sätt telemeddelandet förmedlas. För telemeddelanden som befordras över radio gäller tystnadsplikt enligt radiolagen. Bestämmelsen riktar sig mot var och en som har avlyssnat ett radiobefordrat telemeddelande. Uppmärksammas bör skillnaden mellan radiolagens straffbestämmelse 22 § och den bestämmelse i BrB 20 kap. 3 § som föreskriver straff vid brott mot tystnadsplikt enligt sekretesslagen. Vid konkurrens reglerna emellan har radiolagen företräde. BrBs reglering om brytande av telehemlighet gäller endast meddelanden befordras av Televerket. Klart är vidare att ett telemedsom delande förmedlas via Televerkets nät utan att till någon del som radioförmedlas är skyddat mot intrång enligt 4 kap. 8 § BrB. Då

SOU 199270 324

bestämmelsen kom till förde dåvarande telestyrelsen fram önskemål om skydd även för det fall att telemeddelandet befordrades via radio. En ändring gjordes i den föreslagna paragrafen. Den innebar att ett där föreskrivet undantag för radiobefordrade meddelanden utgick. Men samtidigt uttalades att bestämmelsen inte kunde tillämpas på meddelanden förmedlade via radio, eftersom det inte är förbjudet att lyssna

på radio. Ändringen får i stället anses ha gjorts de skäl

av som återgetts ovan avsnitt l9.3.3. Att avlyssna telemeddelanden oavsett av vilket slag som förmedlas via radio torde således inte vara straffbart enligt BrB eller annan författning. Bestämmelsen i 21 § datalagen om dataintrång är subsidiär i förhållande till BrBs regler. Om avlyssning sker när ett meddelande förmedlas genom Televerkets fysiska nät är 4 kap. 8 § BrB tillämplig. Skulle befordran fortsätta inom ett privat nät kan avlyssning falla under i första hand 4 kap. 9 a § BrB och i annat fall under 21 § datalagen. sistnämnda bestämmelse i BrB avser endast tal andra former av telemeddelanden skyddas alltså inte enligt bestämmelsen medan 21 § datalagen avser upptagningar för ADB eller uppgifter är under som befordran via t.ex. elektroniskt hjälpmedel för att användas för ADB. Tilläggas bör att innebörden av 21 § datalagen inte torde helt vara klar. Möjligtvis kan den anses omfatta sådant skydd som avses i 4 kap. 8 § BrB och då förutom de telemeddelanden befordras - som av Televerket även telemeddelanden som befordras av privaträttsliga subjekt. I den del av utredningsuppdraget som rör integritetsskyddet för teleanvändare har jag samrått med Datalagsutredningen Ju 198902, dir. 198926 och Datastraffrättsutredningen Ju 198904, dir. 198954. Vid dessa kontakter har jag erfarit att Datastraffrättsutredningen överväger att föreslå att 4 kap. 9 § och 9 § BrB samt 21 § a datalagen skall föras samman med 4 kap. 8 § BrB. Utredningen räknar med att presentera sitt förslag under hösten 1992. Med de förhållanden som jag har att beakta i mitt utredningsuppdrag behöver en ändrad reglering om brytande av telehemlighet träda i kraft senast den l januari 1993. Datastraffrättstxtredningens förslag kan därför inte avvaktas. Jag nöjer mig emellertid med att föreslå en begränsad ändring av 4 kap. 8 § BrB så att ordalydelsen stämmer med den situation som uppstår efter det att Televerket har blivit aktiebolag.

19.4.1 Tystnadsplikt i verksamhet med att tillhandahålla

teletjänster eller teleförbindelser

I dag gäller sekretess enligt sekretesslagen för uppgifter hos Televerket och andra myndigheter som handhar allmän samfardsel. Såvitt avser uppgifter som angår ett särskilt telefonsamtal eller ett annat telemeddelande pekas Televerket det hos vilket sekretess gäller. ut som organ Sekretessen i förhållande till myndigheter har hand allmän som om

325 SOU 199270

samfärdsel omfattar även uppgifter om enskildas affärsangelägenheter och andra förbindelser med dessa myndigheter, exempelvis hemliga telefonnummer. Slutligen gäller sekretess för totalförsvarets sambandspersonal när de uppehåller sig i Televerkets anläggningar och utför kopplingar i nätet. I televerksamhet som drivs av privaträttsliga subjekt finns det för närvarande i princip inte något skydd för den enskilde motsvarande det som gäller i Televerkets verksamhet. Enligt 11 § datalagen får dock en personuppgift som ingår i personregister inte lämnas ut, det kan om antas att uppgiften skall användas för automatisk databehandling i strid med datalagen. Vidare anges i 13 § samma lag att den registeransvarige eller annan som har tagit befattning med personuppgifter inte obehörigen får röja det han därigenom fått veta enskilds som om personliga förhållanden. Det torde råda allmän enighet om att det finns ett från integritetssynpunkt högt skyddsvärde för innehållet i telemeddelanden. Detsamma torde gälla uppgifter om identiteten hos dem har utväxlat ett som telemeddelande. Även andra uppgifter abonnenten om kan anses skyddsvärda. Den som driver televerksamhet och således tillhandahåller teletjänster eller teleförbindelser åt jfr avsnitt 10.2 kommer regelannan mässigt att få ta del av sådana uppgifter nämnts En som ovan. bestämmelse om tystnadsplikt i enskild verksamhet för innehållet i telemeddelanden m.m. som svarar mot vad i dag gäller för som Televerket behövs därför. Tystnadsplikt bör gälla för den i som televerksamhet har tagit befattning med nämnda uppgifter, dvs. den som är eller har varit verksam i sådant sammanhang. Tystnadsplikten bör däremot inte gälla i förhållande till den har tagit del i som utväxlingen av ett telemeddelande eller som annars är dess avsändare eller mottagare. Endast den som obehörigen för uppgift vidare skall en anses bryta mot tystnadsplikten. Om tystnadsplikten efterges den av enskilde eller om det av föreskrifter följer att uppgifter skall lämnas ut, skall en sådan gärning således inte anses brottslig. I annat fall gäller tystnadsplikten utan undantag. En tystnadsplikt bör gälla även uppgifter teleabonnemang. Den om kommer att omfatta bl.a. ett telefonnummer avseende ett abonnemang som begärts hemligt. Likaså bör tystnadsplikten andra uppgifter avse som angår ett särskilt telemeddelande än dess innehåll, t.ex. mellan vilka abonnemang som ett samtal har förmedlats. I dessa fall bör tystnadsplikten inte gälla i förhållande till den enligt vad har som som sagts ovan har haft del i utväxlingen av ett telemeddelande och inte heller gentemot innehavaren ett abonnemang använts för att av som förmedla meddelandet. Sägas bör här att regleringen inte innebär någon skyldighet för den som driver televerksamhet att lämna ut sådana uppgifter.

SOU 199270 326

Eftersom den verksamhet som regleringen om tystnadsplikt är avsedd för drivs privaträttsliga subjekt har jag i förhållande till av verksamhet inte funnit skäl föreligga vad som gäller i det allmännas för omfattande tystnadsplikt. De föreslagna bestämmelserna en mera går redan längre än vad som gäller i enskild näringsverksamhet. Jag går ut från att de uppgifter som faller utanför regleringen, som exempelvis uppgifter om kundförhållanden i annat fall än som nyss nämnts, hos teleföretagen såsom i näringslivet i allmänhet kommer - att behandlas på ett sätt som väl svarar mot det krav som i detta sammanhang kan ställas på integritetsskydd. Jag har i mina överväganden snarare varit inne på att begränsa regleringen av tystnadspliken ytterligare i förhållande till sekretesslagens bestämmelser än vad här föreslås. Jag har dock stannat för att tystnadsplikten i som vart fall för närvarande kan avgränsas på angivet sätt. Ytterligare överväganden i den riktning som jag har pekat på kan lämpligen ske i samband med att de aktuella bestämmelserna i sekretesslagen ses över, något jag att det finns ett behov av. På sätt som redovisas som anser i avsnitt 20.5.2 bör det dock finnas en ytterligare reglering av tystnadsplikten tar sikte uppgifter som avser tvángsmedelsansom vändning i brottsutredande verksamhet. Den väntade utvecklingen på telekommunikationsområdet med ökad konkurrens och således allt fler teleoperatörer motiverar enligt min mening sammanhållen och tydlig författningsreglering. Detta kan en bäst åstadkommas det i en telelag, så långt möjligt uttömmande, om vad gäller för den vill agera på marknaden. En anges som som bestämmelse tystnadsplikt med ovan redovisat innehåll bör därför om tas in i telelagen. I fråga annan personuppgift i personregister hos om den driver televerksamhet kommer datalagen att gälla. En som upplysning om det bör ges i telelagen. I fråga straff för brott mot tystnadsplikten kommer såsom i dag om är fallet 20 kap. 3 § BrB att gälla. Påföljden för brottet är där bestämd till böter eller fängelse i högst ett år. Om gärningen begås av oaktsamhet döms till böter. Ringa fall oaktsamhet föranleder inte ansvar. av I det allmännas verksamhet kommer sekretesslagen fortfarande att gälla. Skyddet för telemeddelanden enligt sekretesslagen bör med vissa ändringar stå kvar tills vidare hos myndigheter som bedriver -

televerksamhet. Ändringarna motiveras av att nya teleoperatörer har

etablerat och kommer att etablera sig på den svenska telemarknaden och att Televerket efter en bolagisering inte längre kommer att av omfattas sekretesslagens bestämmelser. Ett ytterligare motiv är att av sekretessen för uppgifter som kommer totalförsvarets personal till del inte i dag bör omfatta endast telemeddelanden som förmedlas - som i Televerkets nät utan telemeddelanden i varje telenät.

327 SOU 199270

Särskilt om utlämnande av uppgifler om teleabonnemang mm.

Utgångspunkten i fråga om personuppgifter, t.ex. uppgifter om telefonnummer, är att dessa är sekretessbelagda. I normalfallet har emellertid den som ingår ett avtal om teleabonnemang intresse att av namn, adress och abonnentnummer publiceras i en telekatalog eller på något annat sätt. I en del fall vill däremot abonnenten själv bestämma över till vem som numret skall lämnas ut. Som nämnts ovan är det i dag så att det i Televerkets abonnemangsvillkor att nämnda anges uppgifter om abonnenten publiceras i en telekatalog. För att inte få sitt telefonnummer publicerat skall, enligt villkoren, abonnenten begära detta särskilt. Det kan därför med hänsyn till abonnemangsvillkorens utformning i och för sig diskuteras det skydd i dag gäller ett om som hemligt telefonnummer har sin grund i lag eller i avtal. Oavsett hur det förhåller sig härmed utgår jag från att teleoperatörer för att kunna publicera telekataloger, på samma sätt när det i dag gäller som Televerket, avtalsvägen genom medgivande från abonnenter kommer att göra det behörigt att publicera telefonnummer Abonnenten m.m. kommer alltså att i avtal befria operatören från tystnadsplikten. Om så inte sker blir uppgifter om abonnemanget hemliga, vilket betyder bl.a. att abonnenten har ett s.k. hemligt telefonnummer. Enligt 14 kap. 2 § sekretesslagen får uppgifter om teleabonnemang trots sekretessen lämnas ut om en myndighet behöver uppgiften för delgivning enligt delgivningslagen 1970428 och den myndighet som begär uppgiften finner att det kan antas att den söks för delgivning som håller sig undan eller att det annars finns synnerliga skäl. Med det sistnämnda avses mycket brådskande situationer prop. 19909111 s. 40 f. Denna ordning har sin grund i den stora betydelsen av en effektiv delgivningsverksamhet och i att det föreligga ett befogat anses behov för myndigheterna av att för delgivningsändamål ha tillgång till hemliga telefonnummer i så stor utsträckning möjligt prop. som l990911l s. 35 ff; jfr 198485lO9 48 ff. prop. s. Pâ en marknad där televerksamhet drivs privaträttsliga subjekt av kommer det med nuvarande lagstiftning att saknas möjligheter att för delgivningsändamål få ut uppgifter hemliga teleabonnemang. Av om de skäl som fördes fram då den nuvarande regleringen kom till anser jag att det finns ett berättigat samhälleligt intresse att behålla den av möjligheten. För det ändamålet bör i telelagen tas in bestämmelse en med innebörd att uppgifter om teleabonnemang på begäran av myndighet skall lämnas ut till myndigheten efter framställning av denna. Uppgiften skall behövas för delgivning i ett särskilt fall. Dessutom skall myndigheten kunna anta att den sökte håller sig undan eller att det annars föreligger synnerliga skäl. Detta innebär att den hos vilken uppgift begärs inte skall pröva en de skäl som en myndighet åberopar till stöd för ett utlämnande. Denne vet för övrigt i allmänhet inte vad det betyder för abonnenten om

SOU 199270 328

uppgiften lämnas ut, vilket gäller även då ett abonnemang uttryckligt begärts hemligt. Att undersöka om det finns lagstöd för en begäran år i stället en prövning som det bör komma an på den myndighet som behöver uppgiften att göra under sitt myndighetsansvar. Sedan en myndighet begärt att få ut en uppgift om ett teleabonnemang föreligger det således en skyldighet att lämna ut uppgiften. Det har i olika sammanhang betonats att det är viktigt att beslut om att begära uppgifter fattas på en tillräckligt hög nivå inom myndigheter och att den myndighet som får tillgång till exempelvis ett hemligt telefonnummer hanterar uppgiften på ett sådant sätt att skyddet för

uppgiften består se bl.a. prop. 19909111 s. 41.

Även ett abonnemang inte begärts hemligt kommer alltså vid om tillämpning av den föreslagna bestämmelsen om tystnadsplikt huvudregeln att vara att den som driver televerksamhet inte skall lämna ut t.ex. ett abonnentnummer. Det gäller oavsett om detta har publicerats eller inte. Därför bör det göras klart att skyldigheten att lämna ut uppgifter om abonnemang, såsom telefonnummer, gäller oavsett om abonnenten särskilt begärt att hans telefonnummer skall hållas hemligt eller inte. Det kan finnas ett berättigat samhälleligt intresse av att få tillgång till uppgifter om teleabonnemang i allmänhet även för annat ändamål än delgivning. Så får i enlighet med nuvarande reglering i sekretesslagen anses vara fallet i brottsutredande verksamhet vid brottsmisstan- ke. En motsvarande bestämmelse bör tas in i telelagen. Om en uppgift angår misstanke om brott bör därför uppgiften lämnas till den myndighet som skall ingripa mot brottet, om myndigheten begär uppgiften i ett särskilt fall där brottet kan leda till annan påföljd än böter. Även i detta fall kommer det på den myndighet behöver an som och begär uppgiften att pröva om förutsättningar föreligger för utlämnande. Av 14 kap. 2 § sekretesslagen följer i dag en möjlighet för myndighet att få tillgång till uppgifter som angår ett särskilt telemeddelande. Härmed torde avses innehållet i ett telemeddelande och t.ex. när eller mellan Vilka abonnemang som ett telemeddelande har

utväxlats. Med undantag för innehållet i telemeddelanden jfr ovan bör

det enligt min mening finnas i princip samma möjlighet att få tillgång till uppgifter när televerksamhet drivs av privaträttsliga subjekt. Uppgifterna skall i enlighet med vad som nyss nämnts behövas i ett fall där brottsmisstanke föreligger. Med hänsyn till uppgifternas art skall det för brottet inte vara föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år. Sedan den myndighet som behöver uppgiften kommit fram till att nämnda förutsättningar är uppfyllda och begärt uppgiften, skall den lämnas ut. Den ordning för utlämnande av uppgifter som föreslagits ovan innebär ett avsteg från vad som gäller i allmän verksamhet enligt sekretesslagen. Praktiska skäl talar dock för att ett sådant förfarande

329 SOU 199270

tillämpas. Härigenom undviks bl.a. att myndighetsutövande uppgifter läggs enskilda rättssubjekt. Även i ett annat hänseende leder den ovan redovisade ordningen till en skillnad beträffande utlämnande uppgifter i allmän enskild av resp. televerksamhet. Någon prövning av utlämnande enligt generalklausulen i 14 kap. 3 § sekretesslagen kommer inte att ske i televerksamhet som drivs av privaträttsliga subjekt. Eftersom i stort sett all televerksamhet kommer att drivas i sådan regi, kommer dock denna skillnad i praktiken att sakna betydelse. Enligt min mening bör prövning en såsom enligt generalklausulen ersättas med föreskrifter i telelagen om utlämnande i särskilda fall. Härigenom åstadkoms enhetlighet och enkelhet i förfarandet. De sålunda föreslagna föreskrifterna jag anser vara tillräckliga. Jag utgår från att den ordning som beskrivits kommer att ovan fungera på det sätt som avsetts, dvs. att de driver televerksamhet som kommer att följa en myndighets begäran att i det enskilda fallet få om tillgång till ett telefonnummer eller uppgift skall lämnas ut. annan som Regleringen bör dock likväl kompletteras med straffbestämmelse för en den som åsidosätter en myndighets begäran. Om missförhållanden i berört hänseende kommer till telemyndighetens kännedom, t.ex. vid återkommande svårigheter för myndigheter att hos någon få del av telefonnummer i delgivningsverksamheten, bör myndigheten kunna

vidta åtgärder för att få rättelse till stånd se avsnitt 13.2.3.

I fråga om andra uppgifter angår ett särskilt telemeddelande än som uppgifter om innehållet, vill jag lägga till följande. Uppgifter när, om mellan vilka abonnemang eller under hur lång tid ett telemedsom delande har utväxlats finns i allmänhet tillgängliga hos teleoperatörer. De behövs i verksamheten hos dessa bl.a. för kontroll vid klagomål beträffande teleräkningar. Enligt vad jag har inhämtat är det inte ovanligt att sådana uppgifter begärs i samband med brottsutredning. Det handlar här om uppgifter redan finns i telesystemet, alltså inte som om framtida uppgifter såsom är fallet vid hemlig teleövervakning enligt 27 kap. 19 § RB. Det finns här anledning att fästa uppmärksamheten på att likartade uppgifter i båda fallen är skyddsvärda från som integritetssynpunkt kan samlas in och lämnas ut enligt RB efter beslut av domstol, men också kan bli tillgängliga vid tillämpning en av sekretesslagen. Som redan påpekats finns dock här skillnad eftersom hemlig en teleövervakning möjlighet att planerat ta in särskilda uppgifter, ger medan sekretesslagen förutsätter att de finns tillgängliga när de begärs. Ytterligare en skillnad är att det enligt sekretesslagen ställs väsentligt högre krav än i RB avseende brottspåföljd för att få begärda ut uppgifter. I mitt förslag till telelag ingår, nämnts bestämmelse som ovan, en motsvarande den i sekretesslagen. Jag vill dock här peka på att det med utgångspunkt i integritetsskyddet för teleanvändare kan övervägas

SOU 199270 330

att i RB uttömmande reglera möjligheterna att få ut sådana uppgifter här. Den frågan bör övervägas i ett annat sammanhang. som avses

19.4.2 Brytande av telehemlighet m.m.

Jag har inledningsvis nämnt att bestämmelserna i 4 kap. 8 § BrB om brytande av telehemlighet och i 21 § datalagen om dataintrång för närvarande ses över av Datastraffrättsutredningen. Mot den bakgrunden nöjer jag mig med att föreslå en utvidgning av tillämpningsområdet i fråga om brottet brytande av telehemlighet. I dag skyddar BrB telemeddelanden som är under befordran genom allmän befordringsanstalt, dvs. hos Televerket. Med hänsyn till att andra än Televerket kommer att driva motsvarande verksamhet och till den förutskickade bolagiseringen av Televerket bör uttrycket allmän utgå ur bestämmelsen. Telemeddelanden ges härigenom samma skydd oavsett vilket befordringsföretag som förmedlar dem. Den ändring som föreslås utvidgar tillämpningsområdet även i fråga om brytande av posthemligheten. Skyddet för posthemligheten kommer således att gälla inte bara i Postens förmedling av postförsändelser. Med hänsyn till den förväntade och redan påbörjade utvecklingen mot en ökad konkurrens på postområdet är denna ändring naturlig. Jag har i denna del haft kontakter med Postlagsutredningen K 199204 som enligt vad jag har erfarit kommer att överväga frågan vidare.

19.4.3 Tystnadsplikten för den som har avlyssnat ett tele-

meddelande

Såsom redovisats ovan finns det i 3 a § radiolagen en bestämmelse om tystnadsplikt för den som i en radiomottagare har avlyssnat ett telefonsamtal, telegram eller annat telemeddelande. Den som har avlyssnat meddelandet får inte obehörigen föra det vidare. Bestämmelsen omfattar endast sådana meddelanden som inte är avsedda för allmänheten. Regleringen skall ses mot bakgrund av den generella rätt som gäller för var och en att inneha och använda radiomottagare 3 § radiolagen. Den rätten innebär att det är tillåtet att inneha och använda mottagare även på frekvensområden som inte används för sändningar till allmänheten. Av beståmmelsemas förarbeten synes framgå att rättigheten har sin grund i att det skall vara möjligt för envar att ta emot rundradiosåndningar. I det sammanhanget framhölls att det i ett demokratiskt samhälle, där informations- och yttrandefriheten anses som en av de viktigaste medborgerliga rättigheterna, är en självklar princip att var och en skall ha rått att inneha radio- och trådmottagare och lyssna på eller se varje rundradiosändning som han kan ta emot i sin mottagare. Däremot ansågs det ofrånkomligt att begränsa rättig-

331 SOU 199270

heten i den omfattning som är nödvändig för att hindra spridning av meddelanden som inte är avsedda för allmänheten prop. 1964149 s. 28 f. Detta kommer i dag till uttryck i 3 a § radiolagen. Tilläggas kan här att det i specialmotiveringen till 3 § radiolagen sägs att myndigheter eller annat allmänt organ inte får hindra framställning eller försäljning av mottagare, om syftet är att försvåra eller göra det omöjligt att ta emot viss sändning eller sändning av visst slag prop. 1966149 s. 39. Bestämmelsen om tystnadsplikt gäller således telemeddelanden som radiobefordras. Detta är något som i dag sker i allt större utsträckning genom bl.a. mobil telefoni och andra mobila teletjänster, men också med användning av fasta radiolänkar etc. I regel kan man utgå från att telemeddelanden förmedlas till viss del genom tråd och till viss del via radio. Eftersom innehållet i radiobefordrade telemeddelanden inte torde skilja sig från innehållet i meddelanden som förmedlas på annat sätt, får samma skyddsvärde anses föreligga oavsett förmedlingsfonn. Med hänsyn till den ovan redovisade grundläggande principen om den rätt som finns för var och en att inneha och använda radiomottagare anser jag det inte framkomligt att sanktionera själva avlyssningen i mottagare av radiomeddelanden. Härvid beaktar jag även de svårigheter i fråga om avgränsningar, praktisk tillämpning och tillsyn som skulle uppkomma med en sådan ordning. En bestämmelse om tystnadsplikt bör därför behållas. Med hänsyn till inriktningen av radiolagens övriga reglering och det förslag som lagts fram om en lag om radiokommunikation m.m. SOU 1991107, s. 239 f bör bestämmelsen föras över till telelagen. I enlighet med det ovan sagda och av praktiska skäl bör regleringen avse varje förmedlingsform. I nuvarande lydelse gäller 3 a § radiolagen även användning tillsammans med mottagare av anordning som automatiskt registrerar innehållet i radio- eller trådsändning som inte uppenbarligen är avsedd för allmänheten. För sådan användning krävs tillstånd i särskilt fall av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Med anordning torde avses exempelvis en bandspelare. Mot bakgrund av den tekniska utvecklingen och det allmänt förekommande innehavet av bandspelare torde det enligt min mening vara orimligt att utöva kontroll av innehav eller användning av registreringanordningar. På grund härav och eftersom även behovet regleringen kan ifrågasättas, av bör den kunna utgå. Förbudet mot att föra vidare ett meddelande som avlyssnats gäller självfallet oberoende av på vilket sätt det som avlyssnats förs vidare. Att spela in ett meddelande och därefter låta någon annan ta del av det är således straffbart. Detsamma gäller om en återgivningsanordning, t.ex. en högtalare, är ansluten till som en mottagare används på sätt som innebär att ett meddelande förs vidare. Sägas här bör att skyddet för meddelanden som har avlyssnats i en

SOU 199270 332

radiomottagare i grunden bör gälla meddelanden som avlyssnats genom varje utrustning. I den bestämmelse som tas in i telelagen bör vidare uttryckligt anges att den inte gäller för ett meddelande som är avsett för mottagaren

eller för allmänheten. I fråga om navigeringsmottagare se 3 a § tredje

stycket radiolagen som används enligt sitt syfte torde detta i stort sett undantagslöst vara fallet. Mot bakgrund härav och med beaktande av att s.k. navigeringsmottagare torde kunna användas för att avlyssna i stort sett vilket telemeddelande som helst bör undantaget för sådana mottagare inte kvarstå. Någon annan ändring av den nuvarande bestämmelsens tillämpningsområde är inte avsedd. Tilläggas bör att bestämmelsen alltså gäller i andra fall än de som angetts ovan beträffande tystnadsplikt för den som driver televerksamhet eller till följd av anställning eller motsvarande anknytning till sådan verksamhet får del av innehållet i telemeddelanden. Den gäller också oberoende av hur meddelandena har befordrats. Av det nu sagda följer också att den här aktuella bestämmelsen har en annan karaktär än tystnadspliktsbestämmelsen för personal m.fl. i televerksamhet. Brott mot den bör därför inte bestraffas enligt 20 kap. 3 § BrB utan det bör finnas en särskild straffbestämmelse i telelagen. För att det skall vara straffbart skall den som för vidare ett meddelande göra detta obehörigen. Från det straffbara området undantas således dels fall då någon som har tagit del i utväxlingen av ett meddelande själv för det vidare eller medger att annan gör det, dels fall då det finns föreskrifter som utgör undantag från bestämmelsen. Det bör således anses behörigt att personal vid Telestyrelsen utför avlyssning av frekvenser i syfte att kontrollera användning och innehav gentemot villkor i givna tillstånd, liksom att uppgifter som avlyssnas förs vidare i den utsträckning som det behövs i kontrollverksamheten. Pâ samma sätt bör betraktas myndighetsåtgärder i brottsutredande verksamhet. Enligt 22 § radiolagen döms den som bryter mot bl.a. tystnadsplikten i 3 a § samma lag till böter, högst 500 kr. Straffbestämmelsen bör föras över till telelagen och omfatta såväl uppsåtliga fall som oaktsamhetsfall. Vid en jämförelse med det straff som döms ut enligt andra bestämmelser om tystnadsplikt framstår straffsatsen som låg. Det förklaras till viss del av att någon saklig översyn av bestämmelsen inte har gjorts sedan den fördes in i lagen. Numera har regleringen genom den ökade betydelsen av radiokommunikation i olika former fått ett väsentligt vidgat tillämpningsområde. En sanktion som den nuvarande får enligt min bedömning anses verkningslös. Med hänsyn till skyddsvärdet för innehållet i telemeddelanden och till den reglering i övrigt som skyddar meddelandena anser jag att dagsböter i detta fall bör förekomma i stället för penningböter. Jag har här även beaktat att tystnadsplikten riktar sig mot allmänheten, som har en i lag föreskriven rätt att inneha och använda sådana mottagare som kan ta upp de

333 SOU 199270

skyddade uppgifterna. Av främst sistnämnda skäl bör strängare straff än dagsböter inte komma i fråga. De som utväxlar telemeddelanden via radio gör detta på högst olika sätt. Det kan ske antingen att ett meddelande krypteras eller i genom former som innebär att andra än de kommunicerande inte kan undgå att få del av meddelandet. Vid straffmätningen bör därför vägas in hur de uppgifter som förts vidare har åtkommits. I de fall då någon ofrivilligt har tagit del ett telemeddelande eller de kommuniceav om rande utväxlar meddelanden i frekvensband, t.ex. privatradio, är som öppna för i stort sett envar och där det finns skäl att utgå från att andra lyssnar, bör gärningen att föra innehållet vidare i regel inte anses vara straffvärd. I dessa och jämförbara ringa fall bör det därför inte dömas till ansvar. Däremot kan bedömningen bli meddelanden en annan om utväxlas i sådan verksamhet och form att den enskilde har anledning att räkna med att meddelandet inte avlyssnas. Vidare kan nämnas de fall då gärningsmannen har vidtagit särskilda åtgärder för att komma åt telemeddelanden eller systematiskt ägnar sig avlyssna att meddelanden. Vid prövningen straffvärdet bör det naturligt av vara att beakta även innehållet i de uppgifter förts vidare i förhållande till som skyddsobjektet. Om exempelvis myndighet har till uppgift en som att bedriva kontroll av radiotrafik får kännedom att brottslig verksamom het pågår eller planeras och anmäler detta till polis- eller åklagarmyndighet utan att ha stöd härför i särskilda föreskrifter, bör inte heller ett sådant agerande i ett särskilt fall straffvärt. anses

335 SOU 199270

20 Hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning m.m.

Enligt Telelagsutredningens direktiv bör när det gäller frågorna om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning särskilt beaktas de brottsutredande organens behov av att kunna använda dessa tvångsmedel i sin verksamhet. Jag har i den här delen mitt uppdrag att lämna av förslag till behövliga lagändringar eller andra åtgärder. Frågan om nämnda straffprocessuella tvångsmedel behandlas även av Datastraffrättsutredningen Ju 198904. I direktiven för den utredningen sägs bl.a. följande dir. 198954.

Enligt gällande ordning har staten genom televerket ett övergripande ansvar för ett sammanhållet telenät. Flera steg har dock tagits mot en avveckling av televerkets rätt att ensam äga och kontrollera anläggningar eller enheter i telesystemet jfr 198788 1 18 prop. om inriktningen telepolitiken. Ett område i detta sammanhang av som är förtjänt av en närmare analys är vad den förändrade konkurrenssituationen på telekommunikationsområdet kan ha för återverkningar på möjligheterna att utnyttja hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning som straffprocessuella tvångsmedel. Aven utvecklingen på teleteknikens område torde gå i riktning en som minskar de faktiska möjligheterna till hemlig teleavl ssning i brottsutredande syfte. Exempelvis moderna ele troniska ger telefonstationer AXE-s stemet allt fler telefonabonnenter tillgång till tilläggstjänster av oli a slag. Medflyttning och vidarekoppling av samtal är exempel på sådana tilläggstjänster. Utnyttjar abonnenterna sådana tjänster, kan det bli svårare för de brottsutredande organen

att få information via hemlig teleavlyssning och hemlig teleöver-

vakning. Aven utvecklingen i fråga telefaxtekniken och om mobiltelefoni aktualiserar liknande problem. Mot denna bakgrund behövs nämnare analys vilka följder den en av tekniska utvecklingen kan få för möjligheterna att i brottsutredningar använda hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning. Utredaren bör självfallet ägna särskild uppmärksamhet åt frågan om det är möjligt att inom för modern teleteknik tillgodose ramen en behovet av att kunna använda sådana tvångsmedel.

Datastraffrättsutredningen har alltså att särskilt beakta dels den förändrade konkurrenssituationen, dels den tekniska utvecklingen på telekommunikationsområdet. Datastraffrättsutredningen kommer att lägga fram sina förslag under hösten 1992.

SOU 199270 336

Efter samråd med Datastraffrättsutredningen lägger jag här fram förslag avseende i första hand hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning. Jag har i mina förslag tagit fasta på de överväganden i dessa frågor som Datastraffrättsutredningen gjort.

20.1 bestämmelser tele-

Centrala om hemlig

avlyssning m.m.

20.1.1 Regeringsformen

I 2 kap. RF finns regler som skyddar medborgarna mot tvångsmedel från det allmänna. Enligt 2 kap. 6 § RF är varje medborgare skyddad mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång samt mot undersökning brev eller annan förtrolig försändelse och mot hemlig av avlyssning eller upptagning telefonsamtal eller annat förtroligt av meddelande. De grundläggande fri- och rättigheterna får begränsas endast för att tillgodose ändamål är godtagbart i ett demokratiskt som samhälle, och begränsningarna får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt eller utgöra hot mot den fria åsiktsbildningen. Begränsningen lag 2 kap. 12 § RF, jfr dock 8 kap. får ske endast genom 10 §.

20. 1.2 Rättegångsbalken

Sedan lång tid har det i Sverige funnits utförlig lagreglering i fråga en de tvångsmedel står till myndigheternas förfogande vid om som förundersökning. I 27 kap. RB finns bestämmelser om beslag, hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning. Den nu gällande regleringen om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning trädde i kraft

den 1 september 1989 se SFS 1989650.

I 27 kap. l § RB sägs att tvångsmedel enligt detta kapitel får beslutas endast skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men om i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intresse proportionalitetsprincipen. Den närmare regleringen hemlig teleavlyssning och hemlig av teleövervakning finns i 18 24 §§ som har följande lydelse. -

18 § Hemlig teleavlyssning innebär att samtal eller andra telemeddelanden, befordras av televerket till eller från en viss som telefonapparat eller teleanläggning, i hemlighet avlyssnas eller annan upptas ett tekniskt hjälpmedel för återgivning av innehållet genom i meddelandet. Hemlig teleavl ssning får användas vid förundersökning angående

brott för vilklet inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse

i två år eller 2. försök, förberedelse eller stämpling till sådant brott, om sådan gärning är belagd med straff.

337 SOU 199270

19 § Hemlig teleövervakning innebär att uppgifter i hemlighet lämnas televerket samtal eller andra telemeddelanden som har av om expedierats eller beställts till eller från en viss telefonapparat eller annan teleanläggning eller att en sådan anläggning avstängs för samtal eller meddelanden. Hemlig teleövervakning får användas vid förundersökning angående l. brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i sex månader. 2. brott enligt 1 § narkotikastrafflagen 196864 eller sådant brott enligt 1 § lagen 1960418 om straff för varusmuggling som avser narkotika eller 3. försök, förberedelse eller stämpling till brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år, om sådan gärning är belagd med straff. 20 § Hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning får ske endast om någon är skäligen misstänkt för brottet och åtgärden är synnerlig vikt för utredningen. Atgärden får endast avse av telefonapparat eller annan teleanläggning som innehas eller annars kan antas komma att användas av den misstänkte. 21 § Frågor om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning prövas av rätten på ansökan av åklagaren. Tillstånd skall meddelas att gälla för viss tid och anläggning. Tiden får inte bestämmas längre än nödvändigt och får inte överstiga en månad från dagen för beslutet. 22 § Hemlig teleavlyssning får ske av telefonsamtal eller andra telemeddelanden mellan den misstänkte och hans försvarare. Om det framkommer under avlyssningen att det är fråga om ett sådant

samtal eller meddelande, skall avlyssningen avbr tas.

Upptagningar och uppteckningar skall, 1 den m n de omfattas av förbudet, omedelbart förstöras. 23 § Om det inte längre finns skäl för ett beslut om hemlig teleavlyssnin eller hemlig teleövervakning, skall åklagaren eller rätten omede bart häva beslutet. 24 § En upptagning eller uppteckning som gjorts vid hemlig teleavlyssning skall granskas snarast möjligt. I fråga om sådan granskning tillämpas 12 § första stycket. Upptagningar och uppteckningar skall, i de delar de är av betydelse

från utredningss npunkt, bevaras till dess förundersökningen

nedlagts eller avslutats eller, åtal väckts, målet avgjorts slutligt.

om De skall därefter förstöras.

RBs regler om beslag i brottsutredande verksamhet finns i 27 kap. 1-17 §§. Jag återkommer till dessa längre fram.

20.2 Allmänt om motiven m.m. till RBs regler

Frågan om i vilken omfattning hemlig teleavlyssning eller hemlig teleövervakning av telekommunikationer bör godtas har alltså relativt nyligen behandlats av riksdagen prop. 198889 124, JuU25, rskr. 313, varvid den tidigare gällande bestämmelsen om hemlig telefonavlyssning i 27 kap. 16 § RB ersatts av de nya bestämmelser i 18 24 §§ samma kapitel som redovisats ovan. I det sammanhanget har vissa sakliga och terminologiska anpassningar gjorts till den nya tekniken på

SOU 199270 338

teleområdet. Samtidigt har en lagreglering skett den s.k. av proportionalitetsprincipen, dvs. principen att tvång får användas bara om de skäl som talar för att åtgärden vidtas uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intresse. Termen hemlig teleavlyssning har införts för de fall, där samtal eller andra telemeddelanden som befordras till eller från viss teleen fonapparat eller annan teleanläggning, i hemlighet avlyssnas eller upptas genom ett tekniskt hjälpmedel 18 §. Beteckningen hemlig teleövervakning avser ett för RB nytt tvångsmedel 19 §. Det innebär att Televerket lämnar uppgifter om samtal eller andra telemeddelanden, som har expedierats eller beställts till eller från viss telefonapparat en eller annan teleanläggning eller att sådan anläggning avstängs för en samtal eller meddelanden. Sådana uppgifter kan alltså inte själva avse innehållet i ett samtal eller ett annat telemeddelande. För hemlig teleavlyssning gäller, med några smärre regler samma som tidigare gällde enligt 16 § för telefonavlyssning. Beträffande förutsättningarna för att ett tvångsmedel skall få användas har bestämmelsen om teleövervakning getts ett något vidare tillämpningsområde än teleavlyssning, eftersom den ansetts mindre ingripande för den enskildes integritet. När samtal eller meddelanden vid teleavlyssning skall bevaras, har denna lagring i 24 § betecknats som upptagning eller uppteckning. Enligt motiven motsvarar dessa begrepp vad som i äldre rätt 16 § tredje stycket endast betecknades uppteckning. I propositionen 198889 124 om vissa tvångsmedel uttalade departementschefen bl.a. att dåvarande ordning i de flesta hänseenden väl var avvägd, att någon genomgripande nyordning inte nödvändig och var att man när det gällde den lagtekniska lösningen borde knyta till - - an RBs dåvarande regler och bygga ut dem i den mån det behövdes. Hon betonade vidare att omsorgen bl.a. den personliga integriteten om medför att telefonavlyssning måste begränsas till att ett hjälpmedel vara för att klara upp vissa, i regel mycket brott, att sådan grova men avlyssning inte heller i de fallen skulle få användas när avlyssningen är av ringa värde från utredningssynpunkt. Hon pekade därvid på den risk som finns för misstro och ryktesspridning bland medborgarna, om tilliten till att telefonhemligheten respekteras skulle rubbas; den sekretess som är nödvändig för att tvångsmedlet skall fungera gör det särskilt angeläget att reglerna inte är tänjbara och att beslutsförfarandet såvitt möjligt garanterar en korrekt tillståndsgivning prop 37. s.

20.3 Proportionalitetsprincipen m.m.

För all användning av tvångsmedel gälla tre allmänna principer anses som utbildats i praxis. De tre principerna, anknyter till innehållet som

339 SOU 199270

i 2 kap. 12 § RF, är ändamåls-, behovs- och proportionalitetsprin-

cipema.

Ähdamálsprincijøen innebär att myndighets befogenhet

en att använda tvångsmedel skall vara bunden till det ändamål för vilket

tvângsmedlet har beslutats.

Behovsprincipen innebär att en myndighet får använda ett tvångsme-

del bara när det föreligger ett påtagligt behov och mindre inen gripande åtgärd inte är tillräcklig.

Proponionalitetsprinczpen innebär tvångsåtgärd i fråga att en om

art, styrka, räckvidd och varaktighet skall stå i rimlig proportion till

vad som står att vinna med åtgärden.

I motiven till gällande tvångsmedelslagstiftning anförde föredragande

departementschefen bl.a. följande prop. 1988892124 27 jfr 27 s. kap. 1 § RB som återgetts ovan.

Enligt min mening är det fördel principerna för tvångsmeen om delsanvändningen såvitt möjligt kommer till klart uttryck i lagstiftningen. Härigenom får de skall tillämpa tvångsmesom delsbestämmelsema sin uppmärksamhet riktad på dessa frågor på

ett annat sätt än genom hänvisning till mer eller mindre underförstådda rättsgrundsatser. Jag förordar mot denna bakgrund att behovs- och proportionalitetsprincipema lagfästs när det gäller nu tvångsmedelsanvändningen i straffprocessen enligt RB. Regler av det här slaget måste få förhållandevis allmän en utformning för att utrymme för lämplighetsbedömning med ge en hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. De bör erinra om att det i varje enskilt fall måste ske prövning en av om tvângsmedlet över huvud taget behöver tillgripas med hänsyn till omständigheterna och om syftet kan tillgodoses någon genom mindre ingripande åtgärd. Den prövningen kan leda till att man väljer ett annat, lindrigare tvångsmedel än det först hade man tänkt sig. Den kan också leda till att avstår från att utnyttja man tvångsmedel, om åtgärden skulle få skadeverkningar inte är som rimliga i förhållande till vad skulle stå att vinna. som Mot denna bakgrund föreslår jag att i 24 28 kap. RB införs nu bestämmelser av innehåll att ett tvångsmedel får tillgripas bara om skälen som talar för att åtgärden vidtas uppväger det intrång eller annat men i övrigt åtgärden innebär för något motståensom de intresse. Av lagtexten bör alltså framgå vid bedömningen att man av om ett tvångsmedel skall användas skall beakta det intrång eller annat men som tvângsmedlet innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intresse. Härmed inbegrips, förutom direkta följder för den utsätts för tvângsmedlet, även indirekta som verkningar

tvåepdgsmedelsanvändningen.

av Det kan t.ex. röra sig om intrång i tr mans rättsligt skyddade intressen. Som exempel på situationer där sådana indirekta effekter kan uppstå kan nämnas husrannsakan på en tidningsredaktion eller avl ssning av telefoner på en sådan redaktion. Givetvis skall ocks andra intrång i den personliga integriteten olika tvångsmedel kan som medföra vägas in, också sådana som inte riktar sig mot sådana särskilt skyddade områden nämnts Men hemlig teleavsom nu. lyssning ter sig särskilt allvarlig, tvângsmedlet används på om anknytningar till tidningsföretag eller andra massmedieföretag. Följderna för flödet meddelanden till de nyhetsförmedlande av

SOU 199270 340

skulle i sådana fall kunna bli mycket allvarliga. Utorganen mmet för t.ex. hemlig teleavlyssning av ett massmedieföretag torde därför bli mycket begränsat, men det torde ändå inte kunna uteslutas att tvångsmedel undantagsvis måste tillgripas också där. Andra exempel där hänsynen till tredje mans intressen bör ha stor betydelse är husrannsakan på advokatkontor och andra platser har anknytning till sådana yrkesgrupper som avses i 36 kap. som 5 § RB. I sistnämnda hänseende bör bl.a. uppmärksammas frågan polisingripanden i kyrkolokaler; om - - -.

20.4 regeln hemlig teleav- Utformningen av om i 27 kap. 18 § RB

lyssning

Iden allmänna motiveringen i lagrådsremissen angavs att all kommuni-

kation befordras via det allmänna telenätet skall omfattas av den som föreslagna bestämmelsen teleavlyssning prop. 198889 124 s. 39. om Det till lagrådet remitterade lagförslaget innehöll emellertid inte

någon avgränsning tillämpningsområdet till exempelvis Televerket av eller det allmänna telenätet prop. 128 Lagrådet föreslog ett s. förtydligande lagtexten i detta hänseende och anförde prop. s. 72 av

I motiven begreppet hemlig teleavlyssning en något mer ges begränsad innebörd än i lagtexten. Det framgår sålunda av motiven att be pet bara innefatta sådana telemedre avses

iefgrdras via det allmänna telenätet. Enligt

delanden som lagrådets mening bör detta komma till uttryck i lagtexten. Görs ett tillägg innebär att begreppet hemlig teleavlyssning bara som omfattar telemeddelanden befordras av televerket, får man som också anpassning till straffbestämmelsen om brytande av en telehemlighet i 4 ka 8 § brottsbalken jfr vidare den föreslagna . definitionen hem teleövervakning i 27 kap. 19 § rättegångsav balken.

Departementschefen godtog lagrådets förslag prop. s. 74 och

27 kap. 18 § RB fick vid riksdagsbehandlingen sin nuvarande lydelse

JuU 19888925, rskr. 313.

341 SOU 199270

20.5 Förslag till utvidgning av tillämpnings-

området för bestämmelserna

om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning

m.m.

Rättegångsbalkens bestämmelser om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning bör kunna tillämpas i varje sammanhang där telemeddelanden befordras. En uttrycklig befogenhet bör gälla för polisen att få tillgång till teleanläggningar i samband med hemlig teleavlyssning eller teleövervakning. Mot den befogenheten skall svara en skyldighet att lämna tillträde till teleanläggning. I telelagen bör tas in en bestämmelse om tystnadsplikt i televerksamhet för den som får del uppgift hemlig av om teleavlyssning eller hemlig teleövervakning. Dessutom föreslås ändringar i rättegångsbalkens regler om beslag. Dessa berör även postområdet. Följdändringar behövs i lagen 1991572 särskild utlänom ningskontroll, vilka berör postområdet, och i lagen 19811104 om verksamheten hos vissa regionala alarmeringscentraler.

20.5.1 Hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning

Genom modemiseringen och den gradvisa privatiseringen telenätet av med anknytande utrustning har förutsättningarna för hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning ändrats. Om Televerket skall driva sin verksamhet i aktiebolagsform förändras förutsättningarna ytterligare. Detta hänger samman med att avlyssningsutrustning enligt gällande rätt får kopplas endast till det allmänna telenätet. Om telenätet tas över av ett privaträttsligt subjekt och privata abonnentväxlar sprids kan följden bli svårbemästrade sovringsproblem och stora mängder överskottsinformation, avlyssningsutrustningen inte kan kopplas om direkt till aktuell linje på en växel. Det bör beaktas att bl.a. större företag väntas bygga nät något redan är på gång. upp egna - som Genom en bolagisering av Televerket uppkommer även andra komplikationer när det gäller användningen tvångsmedel på av teleområdet. Verkställigheten ett beslut avlyssning rör bl.a. av om frågor om sekretess. I det skede av ett brottsärende är aktuellt här som måste åtgärder vidtas utan att röjas och sekretessbelagda uppgifter

SOU 199270 342

handhas. Sekretesslagen gäller emellertid endast i det allmännas verksamhet. Det är självfallet betydelsefullt att de känsliga utredningar som det här är fråga om inte avslöjas genom att en alltför vid krets, på grund av sina arbetsuppgifter, kan få veta vilka som är avlyssnade eller vad avlyssnade meddelanden innehåller. Det är därför av avgörande betydelse för polisen att upplysningar som måste lämnas för att de tekniska åtgärderna skall kunna vidtas endast kommer till betrodda personers kännedom och hanteras varsamt. Även den tekniska utvecklingen för med sig svårigheter olika av slag som bör beaktas i detta sammanhang. Nämnas kan utvecklingen av nya teletjänster såsom medflyttning. Om en vidarekoppling görs till en annan teleanläggning än den anläggning som ett beslut om teleavlyssning avser får med gällande ordning de samtal, som tas emot i den andra anläggningen men är avsedda för den första anläggningen, avlyssnas endast efter ett nytt beslut av rätten. Vidare pekar utveckligen mot att sambandet mellan abonnentnummer och abonnentledning delvis försvinner. Den nya tekniken gör system möjliga där abonnenten kan ta med sin identitet med hjälp av en teknisk identifieringsmetod till den telefonapparat där han för tillfället befinner sig. Med tiden torde det inte vara funktionellt att i ett beslut om avlyssning peka ut en viss telefonapparat eller annan teleanläggning som innehas eller annars kan antas komma att användas den av misstänkte. Enligt vad jag har erfarit övervägs denna fråga av Datastraffrättsutredningen i syfte att ge bestämmelsen en mer generell utformning. Nämnas här kan vidare skyddet för telehemlighet enligt 4 kap. 8 § BrB. Detta skydd gäller inte vid trådlös överföring. t.ex. mobiltelefoni. Det finns också vissa digitala s.k. riktade länkar för reguljär teletrafik, mellan vilka trafiken överförs trådlöst. Skyddsvärd kommunikation kan i allt större utsträckning sägas överföras trådlöst, abonnenten men känner i regel inte till om hans samtal till någon del förmedlas utan nämnda skydd. Dessutom förekommer det teleöverföring via satellit. I den mån de tekniska och praktiska problemen med överskottsinformation går att lösa, kan alltså den har behövlig utrustning som avlyssna telemeddelanden utan att det är straffbart. En annan sak är att den som har avlyssnat ett telemeddelande inte får föra detta vidare - se avsnitten 19.3.4 och 19.4.3. Som angetts ovan gäller bestämmelserna om teleavlyssning och teleövervakning i RB endast telemeddelanden som befordras via det allmänna telenätet, dvs. det telenät och de övriga teleanläggningar som Televerket sköter för statens räkning och som allmänt upplåts för telemeddelanden. Med nya subjekt som ägare till telenät och enheter i telesystemet förändras möjligheterna att använda dessa tvångsmedel. Efter en bolagisering av Televerket kommer det i dag allmänna telenätet att innehas av ett privaträttsligt subjekt. En sådan förändring utesluter tillämpning av RBs bestämmelser om teleavlyssning och

343 SOU 199270

teleövervakning Televerkets nuvarande anläggningar. Nämnda ändringar av förhållandena på teleområdet gör att tillämpningsområdet

för tvângsmedlen inte kan begränsas till allmänna anläggningar, det om skall gå att tillgodose behovet att kunna använda hemlig teleavav lyssning och teleövervakning telekommunikationer. av Lagtekniskt kan en utvidgning tillämpningsområdet för teleavav lyssning åstadkommas att bestämmelsen i 27 kap. 18 § RB genom ges det innehåll som föreslogs i lagrådsremissen till de ändringar som gjordes år 1989. Den i remissen föreslagna lagtexten inte tog upp uttrycket som befordras av Televerket. Detta togs emellertid in efter påpekande från lagrådet att begreppet hemlig teleavlyssning gavs en något mer begränsad innebörd i motiven än i lagtexten. Tilläggas kan

att det i den upphävda bestämmelsen telefonavlyssning, 16 inte om heller uttryckligen angavs att avlyssnade meddelanden skulle vara befordrade Televerket. I den bestämmelsens andra stycke av som handlade om tillstånds giltighetstid användes uttrycket telefonanstalt. - En annan möjlighet är att ersätta Televerket med uttrycket ett

förmedlingsföretag, en nätoperatör, en teleoperatör e.d. Detta kan dock föra med sig andra svårigheter. Teleanläggningar på t.ex. företag kan användas inte bara för extern kommunikation utan även för

interna samtal. När företaget äger utrustningen, kan internt samtal ett inte sägas vara befordrat av något förmedlingsföretag. Om avlyss-

ningen tekniskt går till så att avlyssningsutrustningen kopplas till en privat växel, t.ex. på ett företag, torde det bli tekniskt komplicerat att sålla ut de interna samtalen från avlyssningen. Även det skulle om vara möjligt kvarstår de situationer, där företaget äger och driver helt ett nät, kanske med global räckvidd. Gränsen mellan intern och extern kommunikation inom å sidan privata eller slutna å andra ena resp. sidan offentliga eller allmänt tillgängliga telenät torde dessutom, med hänsyn till den flexibilitet som den tekniken bli svår dra. nya ger, att Det i förslaget till telelag använda begreppet allmänt tillgängligt telenät

är således oberoende hur detta utformas i detalj inte ändamålsen- - av ligt att använda sig i detta sammanhang för skilja mellan intern av att resp. extern kommunikation. Det kan vidare sättas i fråga det är om rimligt att företag, bygger nät, vilka drivs förmedsom upp egna utan ling av någon annan, skulle undantagna från träffas vara att av tvångsmedlen i 27 kap. 18 och 19 §§ RB. Behovet kunna av att använda tvångsmedlen måste i takt med att sådana nät byggs bli allt

mera accentuerat i framtiden. Från integritetssynpunkt kan det visserligen göras gällande intern att kommunikation helt bör undantas från avlyssning. Hur denna fråge-

ställning skall bedömas och hur skulle utforma sådan regel man en beror bl.a. på vad med intern kommunikation. Avlyssman menar ningsbesluten gäller för teleanläggningar normalt är avsedda för som extern kommunikation. Såsom framgått kan det i vissa fall bli ovan svårt att dra en gräns mellan intern eller sluten kommuniresp. extern

SOU 199270 344

kation. Vid avlyssning via stora växlar är det inte heller alltid träffande att tala interna samtal så snart de förmedlas inom det nät om hör till växeln. Självfallet sker inte bedömningen av var en växel som skall placerad och hur många linjer den skall betjäna utifrån vara frågor hemlig teleavlyssning. Härtill kommer de berörda tekniska om svårigheterna att avskilja intern kommunikation. Det kan också framhållas att vid avlyssning linje, som är knuten till t.ex. ett av en företags växel, syftet med avlyssningen mycket väl kan komma att tillgodoses just att den interna kommunikationen tas upp. Med genom hänsyn till anförda omständigheter kan det inte bedömas som nu lämpligt möjligt att konstruera en regel som siktar till att skilja om ens mellan intern och extern kommunikation. Vid avlyssning teleanläggning i en bostad kan det särskilt av en sättas i fråga, det är godtagbart att avlyssningsutrustningen kopplas om in så att upptagning sker även kommunikation mellan teleanav läggningar inom bostaden. Att ett sådant förfarande är tveksamt får följa redan proportionalitetsregeln 27 kap. l § RB. anses av Internkommunikation inom bostad mellan privata teleanläggningar, en också är avsedda för extern telekommunikation, kan emellertid som antas förekomma så sällan att detta nu inte är något praktiskt problem. Förutom att proportionalitetsprincipen utom i yttersta undantagsfall måste lägga hinder i vägen för sådan tillämpning torde alltså anses en det reella behovet tvångsâtgärder i ett sådant sammanhang vara av försumbart. Den tekniska utvecklingen på teleområdet kan, som redan påpekats, antas leda till svåra gränsdragningsfrågor mellan intern och extern kommunikation samt olika former av intern kommunikation bostadsintern, företagsintern, globalt intern. Gränsdragningsproblemen aktualiseras vid varje försök att begränsa tillämpningsområdet för regleringen hemlig teleavlyssning. Dessa svårigheter undviks om om bestämmelsen generell utformning. Det bör framhållas att en ges en begränsning dess tillämplighet alltid kommer att gälla genom av proportionalitetsprincipen i 27 kap. l § RB. En bedömning med utgångspunkt i denna får således göras i varje enskilt fall då användning tvångsmedlet aktualiseras. Det är också av intresse att av notera de begränsningar ligger i 27 kap. 20 § RB och som bl.a. som innebär att åtgärden skall av synnerlig vikt för utredningen. vara Vidare förtjänar det att framhållas att hemlig teleavlyssning kan ske endast efter domstolsbeslut. Det är således väl sörjt för att integritets-

aspekterna beaktas. Beträffande den lagtekniska utformningen av 27 kap. 18 § bör tilläggas att lagrådet i det tidigare nämnda lagstiftningsärendet pekade

på den anpassning till regeln om brytande av telehemlighet som bestämmelsen fick i sin slutliga utformning, dvs. i enlighet med lagrådets yttrande prop. 198889l24 72. Det finns skäl som talar s. för att överensstämmelse bör eftersträvas mellan här aktuella regler i

345 SOU 199270

RB och BrB. Jag har erfarit att den frågan kommer att tas upp av Datastraffrättsutredningen i samband med översynen av 4 kap. 8-9 a §§ BrB och 21 § datalagen. De ändrade förutsättningarna inom telesektom påverkar också bestämmelsen i 27 kap. 19 § om hemlig teleövervakning. Till följd av förändringarna på telemarknaden uppkommer frågan om, och i så fall hur, bestämmelsen bör tillämpas när en teleanläggning innehas av ett privatråttsligt subjekt. Lagtekniskt bör en sådan utvidgning av tillämpningsområdet kunna föreskrivas i 19 § genom att uttrycket lämnas av televerket utgår och att det endast anges att uppgifter hämtas in. På motsvarande sätt som den ovan redovisade ändringen i 18 § anges alltså då inte uttryckligt vem som har att medverka i polisens tvångsmedelsanvändning.

20.5.2 Särskilt om verkstållighetsfrågor

När det gäller organisatoriska frågor vid verkställighet av beslutade tvångsmedel på teleområdet har polisen med gällande ordning alltid att göra med en myndighet. Eftersom tvångsmedelsanvändningen bara varit en av de frågor, där ett samarbete mellan polisen och Televerket behövts, har det funnits naturliga vägar för att under betryggande sekretess m.m. verkställa ett tvångsmedelsbeslut jfr 5 kap. l § sekretesslagen. Det har därför inte behövts några nämnare föreskrifter rörande själva verkställigheten. Utvidgningen av tillämpningsområdet för tvångsmedlen till privaträttsliga subjekt gör att frågan om verkställighet kompliceras. Det hänger samman med att t.ex. avlyssningsutrustningen måste kunna kopplas till telenät och anknytande utrustning som tillhör sådana subjekt. Det krävs att det med rimlig säkerhet går att lita på att den misstänkte inte underrättas om avlyssningen eller övervakningen och att uppgifter om åtgärderna inte heller lämnas till andra. Vid större företag som driver televerksamhet kan sannolikt erforderliga rutiner utvecklas, där pålitliga kontaktpersoner hos dessa företag på uppdrag av företagsledningen löser de praktiska frågorna enligt domstolsbeslut och närmare instruktioner från polisen. Eftersom sekretesslagen inte är tillämplig utanför myndighetsområdet, behövs det dock en bestämmelse om tystnadsplikt för den som får del av hemliga uppgifter inom ramen för enskild verksamhet. En sådan bestämmelse bör omfatta uppgifter om hemlig teleavlyssning eller hemlig teleövervakning eller något som har kommit fram genom sådana åtgärder. Härmed avses då i stort sett varje uppgift i ett ärende om avlyssning eller övervakning som kan komma fram i verkställighetsfasen av en avlyssning eller övervakning. Den som bryter mot tystnadsplikten kan fällas till enligt 20 ansvar kap. 3 § BrB för brott mot tystnadsplikt. Där föreskrivs straff i form

SOU 199270 346

av böter eller fängelse i högst ett år. Begås gämingen oaktsamhet av döms till böter. Ringa fall av oaktsamhet föranleder inte ansvar. En bestämmelse om tystnadsplikt i samband med användning av tvångsmedel riktar sig till den är eller har varit verksam i som televerksamhet oavsett formerna eller omfattningen verksamheten av jfr avsnitt l9.4.l. På sätt som jag har framhållit bör det ovan eftersträvas att den reglering som skall gälla inom telekommunikationsområdet hålls samman. Jag därför att bestämmelse anser en om tystnadsplikt i nämnda fall bör tas in i telelagen 28 §. I 27 kap. RB anges, efter den ändring redovisats inte som ovan, uttryckligt vem som har att medverka vid verkställigheten där av avsedda tvångsmedel. Om det blir fråga att ålägga enskilda att om medverka till en verkställighet, krävs enligt 8 kap. 3 § RF att sådana åligganden meddelas genom lag. En bestämmelse behövs därför i RB om att erforderlig utrustning får anslutas, underhållas och återtas. Härav följer således en skyldighet för enskilda att biträda och lämna tillträde för polisen. I den mån det visar sig erforderligt kan verkställighetsföreskrifter till en sådan bestämmelse meddelas med stöd 8 av kap. 13 § RF, jfr dock 2 kap. 6 och 12 §§ RF. Det är min bedömning att de befordringsföretag, vilkas anläggningar i första hand kommer att behöva utnyttjas i samband med avlyssning eller övervakning, kommer att medverka till att åtgärderna kan verkställas i den utsträckning det behövs. Kravet på sekretess gör som att det knappast kan bli aktuellt att genomföra avlyssning det i en om ett enskilt fall bedöms tveksamt om åtgärden kan hållas hemlig. Det kan gälla exempelvis om tvängsmedlet riktar sig mot någon som förfogar över den anläggning i vilken avlyssningsutrustningen skall kopplas in. Om verkställigheten hindras kan i vissa situationer bestämmelserna i 17 kap. BrB om brott mot allmän verksamhet m.m. bli tillämpliga. Någon ytterligare reglering för att garantera verkställigheten av tvångsmedelsanvändningen torde mot bakgrund det av nu sagda inte behövas.

20.5 Särskilt om RBs bestämmelser beslag

om

Utöver hemlig teleavlyssning och teleövervakning finns i 27 kap. RB bestämmelser om beslag. Enligt 3 § i detta kapitel får brev, telegram eller annan försändelse som ñnns i Postverkets eller Televerkets vård tas i beslag endast om det för brottet är föreskrivet fängelse i minst ett år och försändelsen hos mottagaren skulle underkastad beslag. vara Formellt sett utgör bestämmelsen ett undantag från de allmänna beslagsbestämmelserna. Motivet till bestämmelsen är emellertid att möjliggöra beslag i vissa fall. Det krävs inte att försändelsen finns på en post- eller telefonstation utan bestämmelsen är tillämplig från det att försändelsen lämnats in för befordran till dess att den avlämnats till adressaten.

347 SOU 199270

I 4 § regleras befogenheten att göra beslag i olika fall. Föremål som påträffas får, utöver i fall då någon med laga rätt använder tvångsmedel, tas i beslag efter beslut av undersökningsledaren eller åklagaren. Vid fara i dröjsmål får även utan sådant beslut åtgärden vidtas av polisman, dock inte i fråga försändelse i post- eller telegrafverkets om vård. Beträffande försändelser som väntas komma in till post-, telegraf-, järnvägs- eller annan befordringsanstalt får enligt 9 § rätten förordna att försändelsen, när den kommer in, skall hållas kvar till dess frågan om beslag har avgjorts. I 11 § sägs att om den från vilken beslag sker inte är närvarande vid beslaget, skall han utan dröjsmål underrättas. Avser beslaget en försändelse hos post-, telegraf-, jämvägs- eller befordringsanannan stalt skall mottagaren underrättas så snart det kan ske utan att skada utredningen. Om avsändaren är känd, skall även denne underrättas. I 12 § första och andra styckena talas post- eller telegrafförsänom delse, handelsbok eller annan enskild handling. Denna bestämmelse reglerar undersökning av beslagtagna handlingar. På samma sätt i fråga hemlig teleavlyssning och teleöversom om vakning pekar vissa av bestämmelserna beslag ut Televerket. Även om andra befordringsföretag nämns. En anpassning dessa regler behövs av nu till rådande och kommande situation med olika företag som befordrar telemeddelanden. I princip bör regleringen ske i enlighet med det som har föreslagits beträffande 27 kap. 18 och 19 §§ RB. Det betyder att de begränsningar i användningen beslag i dag av som avser försändelser hos Televerket bör gälla även hos andra företag. Genom den föreslagna ändringen kommer bestämmelsen att omfatta även postområdet. Den inskränkning i fråga möjligheterna till om beslag på det området som i dag gäller endast hos Posten utvidgas härigenom till att gälla bl.a. även andra företag driver postverksom samhet. En sådan anpassning får naturlig med hänsyn till den anses framväxande marknadssituationen med företag vid sidan Posten som av förmedlar brev och andra postförsändelser. Jag har i denna del haft kontakter med Postlagsutredningen K 199204 enligt vad jag har som erfarit kommer att överväga frågan bestämmelsens tillämpning om inom postområdet vidare.

20.5.4 Övriga bestämmelser om avlyssning av telemed-

delanden

Lagen 1952398 med särskilda bestämmelser tvångsmedel i vissa om brottmål

I 5 § lagen görs hänvisning till 27 kap. 18 och 19 §§ RB. En en motsvarande ändring av tillämpningsområdet för denna lag blir därför följden av de föreslagna ändringarna i RB.

SOU 199270 348

Lagen 1991572 om särskild utlänningskontroll

I 20 § lagen hänvisas till RBs bestämmelser om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning. I andra stycket av nämnda paragraf säg. att Rikspolisstyrelsen eller en polismyndighet i vissa fall kan f tillstånd att närmare undersöka, öppna eller granska post- elle telegrafförsändelser, brev, andra slutna handlingar eller paket som har ställts till eller avsänts från utlänningen och som påträffas vil husrannsakan, kroppsvisitation eller kroppsbesiktning eller som finns hos posten, telegrafen, järnvägen eller annan befordringsanstalt. Vidare sågs i tredje stycket att rätten kan förordna att en försändelse, son avses i tillståndet och som ankommer till en befordringsanstalt, skal hållas kvar till dess den har undersökts närmare, öppnats eller granskats. Ett sådant förordnande skall innehålla en underrättelse on att meddelande åtgärden inte får lämnas till avsändaren, mottagaren om eller någon tillstånd den har begärt åtgärden. Ävei annan utan av som i 22 § används uttrycket befordringsanstalt. En anpassning bör göras av bestämmelserna så att de svarar md RBs tillämpningsområde.

Lagen 19811104 om verksamheten hos vissa regionala alamzeringscentraler

I denna lag sägs bl.a. att samtal till eller från alarmeringscentraler son befordras genom Televerket får avlyssnas, spelas in eller avbrytas endast efter tillstånd av regeringen 2 § se bilaga 2 punkt 2. -

Lagen 1 988.97 förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigom heterna och domstolarna under krig eller krigsfara mm.

I 28 § denna lag hänvisas till bl.a. 27 kap. 18 och 19 §§ RB, varför ovan föreslagna ändringar i RB påverkar lagens tillämpningsområde

349 SOU 199270

21 för

Ledningsrätt teleledningar m.m.

Ledningsrättslagen bör förtydligas. Det bör göras klart att det går att få ledningsrätt för teleledningar som tillgodoser ett visst krav på allmänintresse oavsett om de innehas av ett allmänt eller ett enskilt rättssubjekt.

Enligt direktiven för mitt utredningsuppdrag skall frågan om ledningsrätt för teleledningar ses över. Den förmån som ledningsrätt innebär gäller enligt ledningsrättslagen bl.a. för allmän teleledning. I direktiven sägs att detta begrepp inte torde innefatta allmänna teleledningar i betydelsen publika utan endast statliga teleledningar av skilda slag. Enligt direktiven finns det skäl som talar för att ledningsrättslagen inte bör vara inskränkt på detta sätt, eftersom en sådan ordning kan verka hämmande på konkurrensen. Under utredningsarbetets gång har regeringen till utredningen lämnat över en framställning den 4 september 1987 från Svenska Kommunförbundet om att det bör göras klart att Televerkets ledningar för kabel-TV inte ingår i det allmänna telenätet. Kommunförbundet har anfört bl.a. att förmedling av kabel-TV inte kan anses ha en så allmännyttig karaktär att ledningsrätt bör kunna ges för ledningar som är avsedda för det ändamålet.

21. 1 Författningsregleringen

Bestämmelser om ledningsrätt finns i ledningsrättslagen 19731144 och ledningsrättskungörelsen 19731148. Bland bestämmelserna i ledningsråttslagen bör särskilt uppmärksammas 33 och 35 §§. I 2 § ledningsrättslagen sägs att lagen gäller för bl.a. allmän teleledning samt annan allmän svagströmsledning för signalering, fjärrmanövrering, dataöverföring eller liknande ändamål och för elektrisk starkströmsledning för vilken koncession fordras eller som

SOU 199270 350

ingår i telekommunikationssystem. Ledningsrättslagen gäller - inte om utrymme för ledning kan upplåtas med stöd av anlåggningslagen 19731149. Enligt 33 § ledningsrättslagen kan en ledningsrättsfråga, sedan denna slutligt avgjorts, prövas på nytt det inträder ändrade om förhållanden som väsentligt inverkar på frågan om ledningsrätt. Därvid kan ledningsrätt ändras, upphävas och, om det sker med anledning av upphävandet, upplåtas. I 35 § lagen anges att överlåtelse av ledning, för vilken ledningsrätt upplåtits, är giltig endast om överlåtelsen omfattar även ledningsrätten. Detta gäller emellertid inte om ledningen Överlåtits för att tas bort. Vidare sägs att, om ledningsrätt överlåts utan att den därmed avsedda ledningen samtidigt överlåts, överlåtelsen är giltig endast om ledningen ännu inte byggts eller om den tagits bort. Nämnas bör även 2 kap. 2 § expropriationslagen 1972719. Enligt denna bestämmelse får expropriation ske för att bereda utrymme för anläggning som tillgodoser allmänt behov av samfärdsel, transport eller annan kommunikation.

21.2 Förarbetena till

regleringen om ledningsrätt och expropriation

21.2.1 Ledningsrätt

År 1972 lämnade utredningen om ledningsrätt över betänkandet SOU 197257 Ledningsrätt. I detta uttalades bl.a. följande angående behovet av en lagstiftning ledningsrätt s. 27 ff. om

Telefon- och telegrafledningarna teleledningar torde mestadels dras fram med stöd av nyttjanderättsavtal på viss tid med ägarna till de fastigheter som de berör. Dessa avtal blir i viss utsträckning föremål för inskrivning till säkerhet för nyttjanderättens bestånd. Beträffande såväl stark- som svagströmsledningar gäller att deras framdragande och bibehållande understundom säkerställs i de kontrakt som upprättats angående leverans av ström eller om teleabonnemang på så sätt, att i kontraktet såsom villkor för leveransen eller abonnemanget intas en bestämmelse om att ledningen skall få dras fram över fastigheten. Bestämmelsen kan ibland också innefatta rätt att dra fram andra ledningar över fastigheten. - - - Den största svårigheten för den som vill skaffa sig rätt att dra fram och bibehålla ledning torde uppkomma om fastighetsägaren vägrar att träffa uppgörelse om upplåtelse av mark. I sådant fall återstår för ledningsägaren, om ett förfarande enligt vattenlagen eller byggnadslagen är möjligt, i stort sett inget annat än att tillgripa expropriation. Detta ställer sig, såsom i direktiven för utredningen framhållits, ofta alltför tidsödande och dyrbart i förhållande till expropriationsobjektet. Ett snabbare och enklare förfarande för att

351 SOU 199270

uppnå det avsedda systemet måste därför framstå såsom i hög grad önskvärt. - - - Utredningen finner med hänsyn till det anförda att det från såväl allmänna som enskilda synpunkter är angeläget lagstiftning att en kommer till stånd som i möjligaste mån undanröjer de olägenheter de nuvarande tillvägagån innebär vid säkerställande rätten av att dra fram och bibehålla ledningar över mark. annans

I fråga om ledningsrättens huvudsakliga innehåll anförde utredningen

bl.a. följande s. 36 f.

Ledningen är mera sällan av betydelse för de fastigheter över vilka den sträcker sig, utan dess framdragande endast ledningsgagnar ägaren, i de flesta fall ett företag levererar nyttigheter visst som av slag. - - - Enligt utredningens mening bör ledningsrätt erhålla säker och en en väl tryggad ställning i förmånsrättshänseende i fastigheten. Detta sammanhänger med att de ledningar skola omfattas som avses av rätten merendels är ett stort såväl allmänt enskilt intresse av som och ofta m cket kostnadskrävande att dra fram. Ett upphörande

skulle

av rätten följaktligen få mycket allvarliga konsekvenser. Utredningen har därför ansett den böra gå före inskrivna rättigheter i fastigheten, dvs. utrymme för ledningarna får tas i anspråk utan hinder av den rätt till fastigheten kan tillkomma som annan.

Beträffande frågan om vilka ledningar ledningsrätt borde kunna som upplåtas för uttalade utredningen bl.a. s. 42 ff.

Aven om man eftersträvar att ledningsrätt i största möjliga utsträckning b gger på frivillig uppgörelse mellan kan parterna, situationer ock uppstå då parterna inte kommer överens. Möjlighet måste därför finnas att även under sådana förhållanden få ledningsrätt till stånd. Såsom inledningsvis framhållits måste därvid tillses att tillfredsställande avvägnin sker mellan å en ena

sidan ledningsägarens intresse av att få dra fram och bibehålla

ledningen och å andra sidan fastighetsägamas och andra berörda sakägares legitima anspråk att ledningsrätt inte upplåts än annat när det med hänsyn till såväl allmänna som enskilda intressen befinnes fullt berättigat och att därvid gottgörelse erhålls. Expropriationslagen öppnar tidigare angivits vissa möjligsom heter till tvångsupplåtelse av nyttjanderätt eller servitut för framdragande och bibehållande ledning. Den behandlade ledningsav nu rätten innebär en rätt nära ansluter sig till den kan erhållas som som vid expropriation. - - - Enligt utredningens mening bör därför eftersträvas ledningsatt rättslagen så långt det finnes lämpligt ankn ter till allmänna expropriationsrättsliga regler för rätt att dra och bibehålla ram ledning. Den tidigare omnämnda expropriationsutredningen har i sitt betänkande SOU 196950 lagt fram vissa principer beträffande bl.a. expropriationsändamålen. Vid sina överväganden frågan för av vilka ledningar som ledningsrätt bör kunna medges har utredningen utgått från expropriationsutredningens förslag. I detta har expropriationsändamålen sammanförts till ett antal huvudgrupper, vilka systematiserats och utformats med avsikt att de skall täcka såväl nuvarande befogenheter och behov utvidgningar även de av som nya

SOU 199270 352

under avsevärd tid kan uppkomma. De bestämmelser i behov som förslaget närmast berör expropriation för ledning återfinns i 2 som kap. 3 och 4 §§. Aven 2 kap. 5 § är av visst intresse i samman-

hanget. 2 ka 2 § första stycket att delvis ersätta 18, som avses . rätt 18 41 41 a §§ byggnadslagen, ger bl.a. kommun att a, oc expropriera mark för allmän ledning inom område som i fastställd

generalplan eller stadsplan avsetts för annat än enskilt bebyggande

eller eljest planen skall kunna användas för allmän ledning.

enligt allet får dock förvärvet endast erforderlig

I sistnämnda avse nyttjanderätt eller servitutsrätt. I motiveringen till 3 och 4 §§

övervägs bl.a. expropriation för enbart ledning. I korthet innebär

dessa överväganden att ledningen liksom varje annan anläggning för vilken expropriation kan komma i fråga måste tillgodose ett närmare angivet behov. Detta behov skall avse antingen allmän

samfärdsel och transport, vilket i detta sammanhang innebär

huvudsakli telekommunikation 3 §, eller också n ttigheter en såsom driv raft, vatten och värme samt avlopp 4 §. I orsta hand

fordras att behovet nyttigheterna liksom samfárdsel och av m.m. transportbehovet är allmänt. Då kan expropriation alltid beviljas. - Om behovet är enskilt är det inte möjligt med expropriation för tele-

ledningar, däremot för ’nyttighets’-ledningar och avloppsledmen ningar, såvida de fyller vissa villkor. Med avseende på dessa villkor

indelas ledningarna i två kategorier. Den första, som sägs innehålla

visst inslag allmänintresse, kännetecknas av att ledningen är av ansluten till ett nät betydelse för riket eller viss ort. Den andra av kate orin, med ett obetydligt inslag av allmänintresse, utgörs mera dana övriga nyttighets- och avloppsledningar där intrånget är av s ringa i ämförelse med nyttan. - - - Enligt § får expropriation äga för att bereda utrymme för rum anläggning, tillgodoser allmänt samñrdsel- eller transportbesom hov. I fråga expropriation för allmän farled, hamn och om flottled gäller emellertid bestämmelserna i vattenlagen. - - - I motiven har expropriationsutredningen uttalat att under 3 §

tagna anläggnin för allmänt samfårdsel- och transportbehov up ar

sådana tåekommunikationer omhänderhades

föl alla som av televerket och för vilka ex ropriationsrätt för närvarande fanns

enligt 1 § första stycket g i gällande expropriationslag. Den

föreslagna bestämmelsen kom således att täcka samtliga upp-

kommande behov av telegraf-, telefon- och andra svagströmsan-

läggningar i den mån dessa ingick i ett nät för den allmänna sam-

fárdselns främjande. - - - Såsom utredningen tidigare framhållit bör eftersträvas över-

ensstämmelse mellan de möjligheter, expropriationslagen ger som att dra fram och bibehålla ledningar, och de som lednings-

rättslagen öppnar för ändamål. Det synes inte tillfredsstälsamma lande att två på närgränsande råttsområden löser samma ar problem på allt ör olika sätt. Utredningen vill erinra om att ett

likartat spörsmål anledning till mycken diskussion i fråga om gav förhållandet mellan expropriation och inlösen enligt fastighets-

bildningslagen. Enligt utredningens mening torde i stort sett de

expropriationsutredningen upptagit för medgivande ändamål som expropriation kunna åberopas för upplåtelse av ledninggsrätt. av I fråga teleledningar har hittills gällt att rätten att dra fram om och bibehålla dem över mark mestadels säkerställts genom annans

nyttjanderättsavtal vilka ofta intecknats. Expropriationsförfarandet

har endast mycket sällan tillgripits. Enligt utredningens mening

är det uppenbarligen lämpligt och ändamålsenligt att lednimgsrätt

353 SOU 199270

kan upplåtas för allmänna teleledningar i samma utsträckning som enligt förslaget till ny expropriationslag.

Beträffande ledningsrättens subjekt anförde utredningen att ledningsrätt och ledning inte bör kunna skiljas åt sedan ledningen anlagts. Om en ledning säljs skulle ledningsrätten således följa ledningen. Enligt utredningen borde det inte möta något hinder att en upplåten ledningsrätt överlåts till annan innan ledningen byggts. Utredningen påpekade att det kunde hända att den som fått ledningsrätt ansåg sig inte kunna fullfölja projektet utan önskade överlåta det på annan. Likaledes ansåg utredningen att ledningsägaren, om han monterade ner sin ledning, borde kunna överlåta ledningsrätten till någon för uppförande av en ny ledning i stället för den gamla s. 50. specialmotiveringen till den bestämmelse som enligt utredningens förslag skulle ange att lagen gäller för allmän teleledning anfördes s. 55.

Såsom i den allmänna motiveringen utvecklats har utredningen i frågan om vilka slag av ledningar som får dras fram med ledningsrätt i allt väsentligt anslutit sig till de av expropriationsutredningen förordade principerna för expropriation med syfte att tillgodose allmänna och i vissa fall också enskilda behov av telekommunikation, kraftöverföring och ledningstransport. Av flera skäl, sammanhängande bl.a med frågan om ledningsrättens förhållande till vissa servitut och önskemålet om en med avseende å funktionen enkel och tydlig gränsdragning, har utredningen inte funnit det möjligt att helt ansluta till systematiken i expropriationsutredningens förslag. I stället har det befunnits lämpligt att ange att lagen gäller vissa uppräknade ledningstyper, som karakteriseras såväl av sin yttre beskaffenhet som av det tekniska ändamål de tjänar, och att indela dessa i fyra grupper. Den första gruppen, upptagen under utgörs av allmänna teleledningar, dvs. televerkets jordkablar och luftledningar för telefon, telegraf, radio och telex. Sådana ledningar är, som tidigare påpekats, huvudsakligen framdragna med stöd av nyttjanderättskontrakt, vilka i betydande utsträckning intecknats. Förutom televerkets ledningar förekommer en del andra svagströmsledningar, oftast tillhöriga statens järnvägar eller krigsmakten och ingående i anläggning för signalering, fjärrmanövrering eller liknande ändamål. De torde i allmänhet framdras över mark som ledningsägaren redan förfogar över, varför något mera påtagligt behov av ledningsrätt här knappast kan anses föreligga. - - -

I propositionen med förslag till ledningsrättslag m.m. prop. 1973157 följdes i väsentliga delar utredningens förslag. I fråga om de ledningar för vilka ledningsrätt skulle kunna upplåtas anförde föredragande statsrådet bl.a. följande prop. s. 90 ft.

Jag vill nu ta upp frågan om för vilka slags ledningar ledningsrätt skall kunna medges. Som jag förut har framhållit är reformens huvudsakliga syfte att åstadkomma en samlad civilrättslig lagstiftning om upplåtelse av utrymme för ledningsändamål. Mot den bakgrunden skulle det i och för sig vara önskvärt att ledningsrätt

SOU 199270 354

kunde medges, oavsett ledningens beskaffenhet eller det ändamål den tjänar. En begränsning av tillämpningsområdet leder också till vissa gränsdragningsproblem. För en ledningsägare kan det i en del fall bli svårt att avgöra om han bör försöka få bifall till en ansökan om ledningsrätt eller i stället bör nöja sig med det sakrättsliga skydd som kan erhållas genom inskrivning. Emellertid kan det nu anförda inte tillmätas avgörande betydelse i detta sammanhang. Ledningsrättslagens karaktär av tvångslagstiftning träder enligt min mening i förgrunden på ett sådant sätt att man inte kan underlåta att göra en avvägnin mellan ledningsä arens och fasti hetsägamas intressen i

de fall frivillig uppgöreFse inte kan trä fas. En fastighetsägare

skall självfallet inte behöva tåla att hans fastighet tas i anspråk för ledningsändamål, om nyttan av ledningen är obetydlig, men intrånget är stort. Det är sålunda nödvändigt att begränsa ledningsrättslagens tillämpningsområde med hänsyn till de olika ledningarnas beskaffenhet och ändamål. - - - De allmänna expropriationsrättsliga bestämmelserna om rätt att dra fram och behålla ledning är enligt min mening väl ägnade att tjäna som förebild vid avgränsningen av ledningsrättslagens tillämpningsområde. - - - De ledningstyper som skall omfattas av lagstiftningen har i utredningsförslaget delats upp på fyra grupper. Till de två första grupperna hör koncessionspliktiga elektriska starkströmsledningar och allmänna teleledningar. Jag vill till en början understryka att ledningsrätt i allmänhet bör kunna medges endast under förutsättning att ledningen tillgodoser ett visst krav på allmänintresse. - - - Ledningsrätt bör enligt min mening kunna upplåtas för allmänna teleledningar. Televerket har tagit upp frågan om ledningsrätt för abonnentledning, dvs. ledning mellan telefonstation och telefonapparat eller telefonväxel. Televerket anser att expropriationsrätt inte kan medges för abonnentledning och att det därför inte heller synes kunna komma i fråga att upplåta ledningsrätt för sådan ledning. Jag vill erinra om att frågan om expropriationsrätt för teleledningar behandlades under förarbetena till ExL prop. 1972109 s. 74 och 198. Därvid uttalades att bestämmelserna i 2 kap. 2 § ExL om expropriationsrätt för anläggning som tillgodoser allmänt behov av samfárdsel, transport eller kommunikation annan bl.a. täcker samtliga uppkommande behov av telegraf-, telefon- och andra svagströmsanläggningar i den mån dessa ingår i ett nät för den allmänna samfärdselns främjande. Expropriationsutredningen framhöll att det saknades anledning att göra principiell åtskillnad mellan huvudledningar och ledningar till enskilda abonnenter, men att den allmänna bedömningen av det föreliggande behovets styrka kunde utfalla olika alltefter ledningens karaktär. Mot bakgrunden av dessa uttalanden synes det enligt min mening inte uteslutet att vara medge expropriationsrätt för abonnentledning. En sådan ledning får i princip anses ingå i ett nät för den allmänna samfärdselns främjande och den bedömning som görs i det enskilda fallet kan mycket väl ge vid handen att behovet av ledningen är stort. I fråga om möjligheterna att upplåta ledningsrätt för abonnentledning bör gränsdragnin en inte vara snävare än vid expropriation och jag

förordar därför ledningsrätt skall kunna upplåtas för alla slags

att allmänna teleledningar, alltså i princip även för abonnentledningar.

I televerkets ledningsnät ingår på vissa linjer koaxialkablar som överför starkström för drift av vissa förstärkarstationer intill

355 SOU 199270

kabellinjen. För starkströmsledning som ingår i telekommunikationssystem fordras inte koncession. Det finns emellertid inte nå on anledning att utesluta de starkströmsförande koaxialkablama rån ledningsrättslagens tillämpnin sområde. Jag förordar att ledningsrättslagen skall gälla även starkströmsledning ingår i som telekommunikationssystem.

I likhet med utredningen anförde föredragande statsrådet i propositionen att ledningsrätt i princip bör tillkomma den vid varje som tillfälle äger ledningen prop. 85 och 162. Han uttalade vidare s. s. s. 162 t

Såsom utredningen framhållit bör alltså ledningsrätten och den ledning för vilken ledningsrätten har up låtits inte kunna skiljas åt på sådant sätt att ledningsrätten säljs ör sig till en köpare och ledningen till en annan. Från denna huvudregel bör man dock, i enlighet med vad utredningen har förordat, göra undantag för det fallet när en ledning säljs för att skrotas Ledningsrättshavaner. ren bör i en sådan situation kunna ha kvar sin ledningsrätt om han med stöd av den vill dra fram en ny ledning slag. av samma Utredningen berör också den situationen att ledningsrätt har upplåtits, men den ledning rättigheten antingen ännu inte som avser har byggts eller också har tagits bort. l ett sådant fall bör enligt utredningens mening ledningsrätten kunna överlåtas separat. Jag delar denna uppfattning.

Beträffande verkan av ändrade förhållanden anförde föredraganden bl.a. följande prop. s. 114 f.

Till en början vill jag i likhet med utredningen understryka att ledningsrätt har en priviligierad ställning i sakrättsligt hänseende och gäller i marken, oberoende ändringar i fastighetsindelav ningen. Ledningsrättsupplåtelsen dock endast skydd i förger hållande till fastighetsägaren och innehavare särskild rätt i av fastigheten. Som utredningen också har framhållit kan ledningens ägare alltså inte åberopa ledningsrätt skäl för att vägra att som ledningen tas bort eller att dess sträckning ändras då myndighet med stöd av lag påfordrar sådan åtgärd hänsyn till ett motståav ende allmänt intresse. Föreskrifter om skyldighet att på myndighets begäran flytta olika slags ledningar finns bl.a. i väglagen och il902 års ellag. Andrade förhållanden kan åstadkomma ledning medför att en mycket större olägenheter för de berörda markägarna än vad som var fallet vid ledningens tillkomst. Det behöver emellertid ingalunda alltid vara fråga om olägenheter endast för de enskilda sakägama. Ledningen kan också framstå song ett hinder mot rationell planläggning och fastighetsbildning. Over huvud taget träder i sådana situationer ofta intresset av en rationell fastighetsbildning i förgrunden. I likhet med utredningen och remissinstansema anser jag det uppenbart att ledningsrättslagen måste innehålla regler verkan om av ändrade förhållanden. Andring eller upphävande ledningsav rätt bör dock fâ ske endast under förutsättning av att de ändrade förhållanden som åberopas har väsentlig inverkan i det särskilda fallet. Man måste enligt min mening skapa garantier för att

SOU 199270 356

ledningsägaren bara i undantagsfall och under förutsättning av att starka skäl talar för det åläggs att ta bort ledningen eller ändra dess sträckning.

I specialmotiveringen till 33 § angavs att det för omprövning av en ledningsförrättning i princip krävs att det är fråga om nya eller ändrade förhållanden av rent faktisk natur och inte bara om att föreliggande fakta bedöms på ett annat sätt. Vidare kan omprövning ske om ledningshavaren och berörda sakägare är ense om att ledningen skall läggas ned eller att den inte skall komma till utförande. Skulle den nya förrättningen avse en koncessionerad ledning får förrättningen enligt särskild föreskrift inledas endast om koncessionsmyndigheten medger det s. 159.

21 .2.2 Expropriation

Beträffande frågan om vilka ledningar som kan omfattas av ledningsrätt kan en jämförelse göras med 2 kap. 2 § expropriationslagen. Enligt denna bestämmelse får, som angetts ovan, expropriation ske för att bereda utrymme för anläggning som tillgodoser allmänt behov av samfärdsel, transport eller annan kommunikation. I uttrycket annan kommunikation inbegrips alla sådana telekommunikationer som omhänderhas av Televerket, dvs. telegraf-, telefon- och andra svagströmsanläggningar som ingår i ett nät för den allmänna samfärdselns främjande prop. 1972109 s. 198 f. Bestämmelsen angavs motsvara 1 § första stycket 2 och 13 § i 1917 års expropxiationslag 1917189. Enligt den förstnämnda bestämmelsen fick fastighet tas i anspråk genom expropriation för bl.a. telegrafeller telefonanläggning eller annan anläggning för den allmänna samfärdselns främjande.

I motiven till denna bestämmelse anfördes bl.a. följande se NJA

1918 s. 105.

Att i förslaget talas om telegraf- eller telefonanläggning i stället för utläggning av elektriska ledningstrâdar torde icke innebära någon väsentlig skillnad i sak. Såsom kommittén framhållit, kan det visserligen tagas för givet att, då det nuvarande stadgandet tillkom, därmed avsågos alla slag av elektriska ledningar, men torde, sedan genom lagen d. 27 juni 1902 särskilda bestämmelser meddelats om elektriska starkströmsanläggningar, tillämpning av de allmänna stadgandena knappast ifrågakomma beträffande andra elektriska ledningar än svagströmsledningar. Och bland dessa lära telegrafoch telefonledningar vara de enda, som hava sådan betydelse för det allmänna, att särskilt stadgande om expropriation till deras förmån bör meddelas.

357 SOU 199270

21.3 Rättsfallet NJA 1989 650

s.

Enligt Högsta domstolens avgörande i rättsfallet NJA 1989 650 har s. ledningsrätt ansetts kunna upplåtas för Televerkets ledningar för kabel- TV. Frågan i målet var om begreppet allmän teleledning i 2 § ledningsrättslagen kunde anses omfatta Televerkets ledningar för kabel- TV. HD hänvisade inledningsvis till uttalanden i motiven till ledningsrättslagen beträffande allmänna teleledningar, 1973157 91 f prop. s. och SOU 197257 s. 55, vilka har redovisats ovan. Enligt HD fick uttalandet av ledningsrättsutredningen att uttrycket allmän teleledning åsyftade Televerkets jordkablar och luftledningar för telefon, telegraf, radio och telex ses mot bakgrund av det dåvarande användningsområdet för Televerkets ledningar. HD anförde att statsmakterna vid denna tid förutsåg en betydelsefull utveckling av teletjänstema och att numera, förutom kabel-TV, åtskilliga ytterligare teletjänster tillkommit såsom telefax, telesättning och telefoto. HD uttalade bl.a. följande.

I betraktande av den terminolo i vid tiden för ledningssom rättslagens tillkomst förelåg i b .a. radiolagen 1966755 och radioansvarighetslagen 1966756 och som även kan sågas vara återspeglad i den nyss angivna indelningen televerkets av verksamhet i rörelsegrenar talar starka skäl för att begreppet radio i det förut återgivna uttalandet av ledningsrättsutredningen avsetts syfta inte bara på ljudradio utan också på television. I allt fall kan uttalandet inte rimligen tas till intäkt för en lagtolkning, enligt vilken räckvidden av begreppet allmän teleledning i ledningsrättslagen skulle vara begränsad till sådana ledningar under televerkets förvaltning som är avsedda enbart för de ändamål vilka angetts i betänkandet. En sådan tolkning skulle för övrigt också vara svår att upprätthålla i praktiken med hänsyn till att samma teleledningar, enligt vad framgår utsom av redningen, i stor utsträckning kan användas för olika er av tjänster. Det får i stället antas att uttrycket allmän telel ning i ledningsrättslagen i princip omfattar alla teleledningar som televerket förvaltar för statens räkning; jfr den definition av begreppet allmänna telenätet som numera i l § teleförges ordningen 1985765. Aven med denna utgångspunkt skulle det kunna hävdas att enli t grunderna för ledningsrättslagen ledningsrätt inte borde upplåtas för en teleledning under televerkets förvaltning, den om skulle vara avsedd för något ändamål som ter sig helt främmande för de intressen som ledningsrättslagen att tillgodose. avser Kabel-TV kan emellertid oberoende av om möjligheten att få ledningsrätt skulle ge televerket fördelar i konkurrenshänseende inte anses som något sådant främmande ändamål.

HD ansåg således att ledningsrått kunde upplåtas för Televerkets ledningar för kabel-TV.

SOU 199270 358

21.4 Förslag till klarläggande av tillämpningsområdet för ledningsrättslagen 2 § första

stycket

I utredningsdirektiven sägs att begreppet allmänna teleledningar i ledningsråttslagen torde innefatta endast statliga teleledningar av skilda slag. Den slutsatsen dras av uttalanden i förarbetena och av det ovan återgivna rättsfallet NJA 1989 s. 650. Det påpekas i direktiven att en sådan ordning kan verka hämmande på konkurrensen. I framtiden har man att räkna med att flera olika konkurrerande ägare eller innehavare av telenät kan förekomma. I det sammanhanget är att beakta att Televerkets verksamhet avses drivas i aktiebolagsform och att Televerket efter en sådan ändring är att se som ett privaträttsligt subjekt. Televerket kommer då inte längre att vara en del av det allmänna. De hittills allmänna teleledningama kommer alltså inte att på samma sätt som för närvarande betecknas som statliga. Däremot kan givetvis staten genom att äga aktier i bolaget indirekt, helt eller delvis, anses ha del i teleledningama. Om ledningsrättslagen anses gälla endast för statliga teleledningar, är frågan om ledningsrätt kommer att kunna ges det bolagiserade Televerket avseende nya ledningar. Vidare är frågan vad som inträffar vid en bolagisering och i samband därmed överlåtelse av Televerkets tillgångar till bolaget. Enligt 35 § ledningsrättslagen är nämligen en överlåtelse av ledningar för vilka ledningsrätt upplåtits giltig endast om överlåtelsen omfattar även ledningsrätten. I detta fall skulle således ledningsrätten överlåtas till ett subjekt som ursprungligen inte skulle ha kunnat få ledningsrätt för ledningarna. Ovan har redogjorts för olika uttalanden i motiven till bestämmelserna om ledningsrått och expropriation. Jag skall som bakgrund till det fortsatta resonemanget återknyta till en del av dessa uttalanden. Ledningsrättsutredningen talar i sitt betänkande om telefon- och telegrafledningama teleledningar i en allmän betydelse. När det gäller frågan om vilka slags ledningar som får dras fram med ledningsrätt anger utredningen att den i allt väsentligt har anslutit sig till de av expropriationsutredningen förordade principerna för expropriation. Med allmänna teleledningar menas enligt ledningsrättsutredningen Televerkets jordkablar och luftledningar för telefon, telegraf, radio och telex. Expropriationsutredningen föreslog expropriationsrätt för anläggningar avsedda för allmänt samfärdsel- och transportbehov. Härunder föll enligt utredningen alla sådana telekommunikationer som omhänderhades av Televerket och för vilka expropriationsrätt kunde erhållas med stöd av då gällande expropriationslag. Den av expro- priationsutredningen föreslagna bestämmelsen avsägs täcka samtliga uppkommande behov av telegraf-, telefon- och andra svagströmsanläggningar i den mån dessa ingick i ett nät för den allmänna sam-

359 SOU 199270

fárdselns främjande. Vidare angav utredningen att det krävdes att behovet av nyttigheterna var allmänt. Om däremot behovet enskilt var var det inte möjligt med expropriation för teleledningar däremot men för nyttighets-ledningar och avloppsledningar. I prop. 1973157 om ledningsrätt sägs att de expropriationsrättsliga bestämmelserna är väl ägnade att tjäna som förebild vid avgränsningen av ledningsrättslagens tillämpningsområde. Det understryks i propositionen att ledningsrätt i allmänhet bör kunna medges endast under förutsättning att ledningen tillgodoser ett visst krav på allmänintresse. Ledningsrätt borde enligt vad som sägs i propositionen kunna upplåtas för allmänna teleledningar. Härefter hänvisas till behandlingen av frågan expropriationsrätt för teleledningar under förarbetena till om expropriationslagen och den i det sammanhanget förda diskussionen om expropriation för abonnentledningar. Mot bakgrund av de uttalanden då gjordes sägs vidare i som ledningsrättspropositionen att det inte uteslutet att medge synes vara expropriationsrätt för abonnentledning. En sådan ledning fick i princip anses ingå i ett nät för den allmänna samfärdselns främjande. En bedömning i det enskilda fallet ansågs mycket väl kunna vid handen ge att behovet av ledningen var stort. Hänvisningen till expropriationslagens förarbeten i första hand avser uttalandet att bestämmelserna om expropriationsrätt bl.a. täcker samtliga behov av telegraf-, telefon- och andra svagströmsanläggningar i den mån dessa ingår i ett nät för den allmänna samfärdselns främjande. I ett sammanhang i propositionen ledningsrätt nämns om Televerkets ledningar. Det är då frågan ledningsrätt för starkom strömsledningar som ingår i telekommunikationssystem behandlas. Sådan ledningsrätt tas upp särskilt, eftersom det i Televerkets ledningsnät ingår vissa koaxialkablar överför starkström. som Vissa uttalanden har således gjorts vid tillkomsten båda de av aktuella lagstiftningarna som ger intryck att andra nät än Teleav verkets nät det allmänna telenätet inte skulle kunna bli föremål för - ledningsrätt. I vart fall torde det vara så att det vid lagstiftningarnas tillkomst inte var aktuellt att beakta några andra telenät för den allmänna samfárdselns främjande än Televerkets nåt. Om det vid denna tidpunkt hade förekommit andra telenät betydelse för den allmänna av samfardseln, är det möjligt att detta kommit till uttryck i lagtext och motiv. Det kan också sägas att anknytningen i ledningsrättslagens förarbeten till ett särskilt subjekt, på sätt gjorts beträffande som Televerket, får anses avvika från lagstiftningens uppbyggnad i Övrigt. Den anknytningen har inte heller kommit till uttryck i lagtexten. I stället relateras däri förutsättningarna för ledningsrätt till det ändamål allmänintresse för vilket ledning skall dras. - en Frågan är vidare vilka slutsatser kan dras rättsfallet NJA som av 1989 s. 650. Den enda fråga som HD hade att pröva begreppet var om allmän teleledning i ledningsrättslagen kunde omfatta Televerkets anses

SOU 199270 360

ledningar för kabel-TV. HD prövade alltså inte om ledningsrätt skulle kunna ges för andra ledningar än Televerkets. Prövningen gällde närmare bestämt om med uttrycket allmän teleledning avsågs alla Televerkets ledningar, dvs. även ledningarna för kabel-TV, eller endast vissa ledningar. Med tanke på den frågeställning som HD hade att bedöma i målet får det anses naturligt att det förda resonemanget inskränker sig till möjligheten för Televerket att få ledningsrätt i vissa fall. HD gör emellertid ett uttalande som möjligtvis kan anses allmängiltigt,nåmligen att det får antas att uttrycket allmän teleledning i ledningsrättslagen i princip omfattar alla teleledningar som Televerket förvaltar för statens räkning. HD hänvisar här till definitionen av uttrycket det allmänna telenätet i teleförordningen 1985765. Uttalandet gör att det kan finnas anledning att ställa frågan om HD hade gjort samma bedömning om målet i stället hade gällt ett enskilt subjekts ansökan om ledningsrätt för ledningar för kabel-TV. Frågeställningen blir inte mindre aktuell om dessa ledningar kunnat användas även för att förmedla vanliga teletjänster. En teleledning för vilken ledningsrätt upplåtits kan, såsom framgått tidigare, inte med rättslig verkan överlåtas om inte ledningsrätten samtidigt går över till den nye ägaren 35 § ledningsrättslagen. Om det allmänna telenätet vid en bolagisering av Televerket skall överlåtas till bolaget, skall överlåtelsen således omfatta förekommande ledningsrätt. Ledningsrätten kommer då att gå över till ett subjekt, beträffande vilket det får anses råda viss osäkerhet om det ursprungligen hade kunnat ges sådan rätt. På samma sätt kan det inte anses stå helt klart att bolaget, även om det innehar det allmänna telenätet, kommer att kunna ges ny ledningsrätt för teleledningar enligt nuvarande lagstiftning. I 33 § ledningsrättslagen finns regler om att ändrade förhållanden kan inverka på en upplåten ledningsrätt. Motiven till bestämmelsen har berörts ovan. För t.ex. upphävande av ledningsrätt krävs det ändrade förhållanden som väsentligt inverkar på frågan om ledningsrätt. Som jag ser det torde enbart den omständigheten att en ledning överlåts till någon annan, oavsett vem, inte anses tillräcklig för att en ledningsrättsfråga skall kunna prövas på nytt. Det torde därför kunna antas att den ledningsrätt som en gång upplåtits kommer att bestå även om ledning och ledningsrätt överlåts till ett enskilt rättssubjekt. De uttalanden som gjorts i förarbetena till ledningsrättslagen och expropriationslagen gör att det inte med säkerhet kan sägas om ledningsrätt kan komma i fråga för andra teleledningar än de som Televerket, som en del av det allmänna, har hand om. HDs uttalande i NJA 1989 s. 650 om innebörden i uttrycket allmän teleledning i ledningsrättslagen gör inte denna osäkerhet mindre. Anses begreppet allmän teleledning i ledningsrättslagen omfatta endast statliga teleledningar av skilda slag har detta självfallet betydelse i konkurrenshänseende. Redan osäkerheten om begreppets innebörd kan i viss

361 SOU 199270

mån sägas verka hämmande på konkurrensen. Till detta kommer, såsom framgått ovan, att det inte kan anses givet hur det allmänna telenätet bör behandlas efter en bolagisering och eventuell privatisering av Televerket. Det finns således flera skäl som motiverar ett förtydligande beträffande möjligheten att få ledningsrätt för teleledningar. Detta bör komma till uttryck i lagtexten. Utgångspunkten för att få ledningsrätt bör liksom för närvarande vara att ledningen tillgodoser ett visst krav på allmänintresse. Det ändamål för vilket en ledning skall användas bör alltså tillmätas betydelse. Denna utgångspunkt stämmer överens med ledningsrättslagens övergripande syfte. När allmänintresset beaktas bör hänsyn tas till att telekommunikation i många olika former spelar en allt viktigare roll i samhället. Goda telekommunikationer anses i dag vara grundläggande för att samhällslivet i skilda hänseenden skall fungera tillfredsställande. Ledningsrätt bör således kunna upplåtas för varje teleledning som tjänar ett allmänintresse eller ett allmänt ändamål. Detta gäller oavsett vem som är ägare till den ledning för vilken ledningsrätt söks. Att ändamålet är avgörande för förutsättningarna att få ledningsrätt för teleledningar innebär självfallet gränsdragningsproblem. Dessa skiljer sig emellertid inte från de olika avvägningar i dag får göras som vid en tillämpning av ledningsrättslagen. Exempelvis skall det enligt 6 § i lagen prövas om olägenheterna av en upplåtelse från allmän eller enskild synpunkt överväger de fördelar som kan vinnas genom den. En bedömning av om bl.a. ett allmänintresse föreligger måste alltid göras på grundval av de omständigheter som föreligger i det enskilda fallet. Utöver det som sagts ovan bör viss vägledning för bedömningen av förutsättningarna för ledningsrätt kunna fås vid en jämförelse med de syften som det allmänna telenätet i dag tjänar. Beaktas bör även det som angetts i motiven till ledningsrättslagen om ledningsrätt för abonnentledningar. Det kan vidare vara befogat att i lagtexten föra in en motsvarande ändring beträffande sådana starkströmsledningar ingår i telesom kommunikationssystem. När det gäller förutsättningarna för ledningsrätt för teleledningar finns det anledning att särskilt framhålla betydelsen den snabba av tekniska utvecklingen pâ telekommunikationsområdet. På sätt som återgetts ovan har HD kommit fram till att ledningsrätt kan ges för ledningar för kabel-TV. Telemeddelanden förmedlas i dag med olika tillämpningar i Televerkets nät det allmänna telenätet - eller i andra nät. Det är redan nu tekniskt möjligt att förmedla vanliga teletjänster via de nät för kabel-TV som finns. Ett stort och ökande antal tjänster bjuds ut på marknaden och det är bara en tidsfråga innan nya teletjänster och tillämpningar för överföring av telemeddelanden dyker upp. Utvecklingen leder också till att gränserna mellan olika former av telekommunikation suddas ut. Detta är förhållanden bör som

SOU 199270 362

beaktas vid prövning av förutsättningarna för ledningsrätt. Mot denna bakgrund får rättstillämpningen anpassas till de förhållanden som råder då ledningsfrågan i det enskilda fallet skall avgöras. Som jag ser det är det således inte meningsfullt att nu försöka bedöma om det ena eller andra sättet att förmedla telemeddelanden kan bli föremål för ledningsrätt. I förekommande fall får ställning tas till bl.a. frågan om det grundläggande kravet på att en ledning avser ett allmänt ändamål är uppfyllt. Genom det förslag till ändring i ledningsrättslagen som redovisats ovan undanröjs dock den oklarhet som råder om möjligheten för andra än Televerket att få ledningsrätt. Inom ramen för ledningsrättslagens tillämpningsområde skapas härigenom förutsättningar för konkurrens på lika villkor. Av det anförda följer också att jag inte förordar någon ändring av lagstiftningen i den riktning som Svenska Kommunförbundet har aktualiserat. Såsom framhållits i förarbetena till ledningsrättslagen betänkandet s. 38 är det av största vikt att man även i fråga om ledningsrätt bygger på frivilliga uppgörelser mellan de i saken intresserade parterna. Man bör i möjligaste mån knyta an till och ta till vara de fördelar som ligger i att frivilliga överenskommelser träffas om ledningsrätt och ersättning härför. Härigenom underlättas, påskyndas och förbilligas förfarandet och även från psykologisk synpunkt framstår det som betydelsefullt att frivillig uppgörelse träffas mellan parterna. Även i förarbetena till andra lagstiftningar, såsom fastighetsbildningslagen, där förrättningsförfarande används, har starkt understrukits betydelsen av frivilliga överenskommelser. Det som nu har sagts har betydelse inte minst mot bakgrund av det ökade antal intressenter nätägare som kan förutses i framtiden. Ytterligare bör framhållas att det är av vikt att dessa i möjligaste mån samverkar för att därigenom uppnå koordination och minsta möjliga intrång och olägenhet för de fastighetsägare som berörs. När det gäller utformningen av författningstexten vill jag i detta sammanhang fästa uppmärksamheten den terminologi som används i förslaget till telelag. Bland annat tillståndsplikten har där knutits till begreppet allmänt tillgängligt telenät, varmed förstås telenät, som står till förfogande för användning av allmänheten. Såsom jag framhållit ovan är ledningsrättslagen uppbyggd så att den tar sikte på det ändamål av allmän karaktär som en ledning skall tjäna. Man kan tänka sig ledningar som tjänar ett allmänt ändamål men som ändå inte faller under begreppet allmänt tillgängligt telenät, t.ex. försvarets nät. Mot denna bakgrund anser jag det vara motiverat att låta ledningsrättslagen omfatta teleledning som ingår i telekommunikationssystem för allmänt ändamål.

363 SOU 199270

21.5 Expropriationslagens tillämplighet be-

träffande

teleledningar

Om ledningsrättslagen ändras bör samtidigt övervägas 2 kap. 2 § om expropriationslagen se ovan avsnitten 21.1 och 21.2 bör - - ges annan lydelse. Enligt den bestämmelsen får expropriation ske för att bereda utrymme för anläggning tillgodoser ett allmänt behov som av samfárdsel, transport eller annan kommunikation. Med uttrycket annan kommunikation i bestämmelsen teleavses kommunikationer och liknande. Häri innefattas alla sådana telekommunikationer som omhänderhas av Televerket, dvs. telegraf-, telefon- och andra svagströmsanläggningar ingår i ett nät för den som allmänna samfárdselns främjande prop. 1972109 198 f. s. Förarbetena till ledningsrättslagen och expropriationslagen tyder på att lagarna är avsedda att tillämpas på i huvudsak slag samma av ledningar. I fråga om teleledningar har lagstiftaren uppenbarligen tänkt främst på Televerkets ledningar. I författningstexten i lagarna har emellertid valts olika formuleringar. Ledningsréttslagen talar om allmän teleledning, medan expropriationslagen i denna del handlar om anläggning för allmänt behov. I expropriationslagen är det således om man håller sig till lagtexten allmänintresset skall - - som styra, och inte det förhållandet att en ledning innehas det allmänna. av Enligt min mening bör således rimligen expropriation för ett allmänt behov av anläggningar för telekommunikation redan enligt gällande expropriationslag kunna ske till förmån för enskilda rättssubjekt. En annan sak är att detta i praktiken inte varit aktuellt tidigare och att lagstiftaren vid expropriationslagens tillkomst därför inte haft anledning att ta upp den frågan. Något klarläggande expropriationslaav gen i nämnda hänseende anser jag således inte behövligt.

365 SOU 199270

22 Lagstiftningsbehovet med anledning

av internationella överenskommel-

ser på telekommunikationsområdet

I utredningsdirektiven anges lagstiftningsbehovet med anledning av internationella åtaganden på telekommunikationsområdet som en särskild fråga att överväga. Det gäller åtaganden skilda genom konventioner men också de rekommendationer Sverige har biträtt som på området. Utöver den Internationella Telekonventionen nämns särskilt de internationella telesatellitorganisationerna Intelsat, Inmarsat och Eutelsat. Det sägs i direktiven att dessa inte i alla delar är införlivade i svensk rätt men tillämpas av Televerket. I denna del av betänkandet behandlar jag de internationella överenskommelsema på telekommunikationsområdet med utgångspunkt i behovet av att införliva dem i svensk rätt. Beträffande allmän been skrivning av överenskommelser på telekommunikationsområdet hänvisar jag till avsnitten 3 och 4. Satellitkonventionerna Intelsat, Inmarsat och Eutelsat tas upp även i avsnitt 7.4.2 såvitt avser signatärsrollen enligt konventionema.

22.1 Internationella ITC

telekonventionen,

Den internationella telekonventionen är den överenskommelse som reglerar samarbetet inom den internationella teleunionen ITU. En redogörelse för konventionen finns i avsnitt 4.1. Som påpekas där omarbetas konventionen med jämna mellanrum och behandlas formellt sett som en ny konvention efter varje omarbetning. Den konvention som senast har ratificerats av Sverige är den slutfördes 1982 i som

Nairobi sö 198566.

Av den i avsnitt 4.1 gjorda genomgången innehållet i kanav ventionen framgår att konventionstexten i sig själv till övervägande del upptar bestämmelser som är hänförliga till förhållandet mellan medlemsstaterna som sådana och till det interna regelsystemet inom unionen. Konventionsbestämmelserna har främst karaktär att av vara gemensamma avsiktsförklaringar från de deltagande staterna angående de mål som man strävar att uppnå på telekommunikationsområdet. Något behov av att genom lagstiftning införliva konventionen synes inte föreligga. Beträffande s.k. RPOA har jag dock funnit behov

föreligga av en särskild ordning för erkännande enligt konventionen se

SOU 199270 366

avsnitt 15.2. Medlen för att nå målen för det internationella samarbetet får sitt närmare innehåll i de till konventionen anslutande reglementena. Det ur författningssynpunkt mest betydande dokumentet härvidlag torde vara radioreglementet, som ger övergripande och i vissa fall relativt detaljerade bestämmelser om vad som skall iakttas vid användning av radiosändare. Radioreglementets bestämmelser anses vara folkrättsligt bindande. Bestämmelserna iakttas av Sverige inom ramen för den verksamhet som har sin utgångspunkt i bestämmelserna i radiolagen 1966755. Det framgår av dess 2 § att innehav och användning av radiosändare kräver tillstånd. Frekvensrättsutredningen har i betänkandet Lag om radiokommunikation, m.m. SOU 1991107 lagt fram förslag till en ny lag på radioområdet. En av utgångspunktema för det arbetet har utgjorts av radioreglementets reglering. Förslaget till lag om radiokommunikation har utformats med den inriktningen att lagregleringen ges ett sådant innehåll att de grundläggande reglerna om radioanvändning i radioreglementet, i de fall påverkan på utländska radioanvändare kan förekomma, går att återföra till den svenska lagtexten s. 123. Genom Frekvensrättsutredningens lagförslag torde de folkrättsligt bindande föreskrifterna i konventionen och radioreglementet komma att införlivas med svensk rätt. Vad gäller telegraf- och telefonreglementena torde dessa vara att betrakta som rekommendationer som inte behöver införlivas med svensk rätt genom lag. Detta hindrar inte att rekommendationerna kan vara av stor betydelse för det internationella samarbetet och för funktionen av internationella telekommunikationer, vilket kan föranleda att tillståndsmyndigheten inom ramen för sin verksamhet att meddela tillståndsvillkor m.m. får överväga i vilken utsträckning det är behövligt att beakta dessa rekommendationer.

22.2 EES-avtalet m.m.

Behovet av lagstiftning inom telekommunikationsområdet på grund av EES-avtalet utgår från de av EGs rättsakter som innefattas i avtalet. En redogörelse för de olika rättsakterna och innehållet i dem finns i avsnitt De delar av rättsakterna som behöver införlivas i svensk rätt har beaktats i de förslag som presenteras i betänkandet. Det gäller då inte bara i de hänseenden som lagstiftningsåtgärder är nödvändiga. Följande rättsakter på telekommunikationsomrâdet ingår i avtalet om EES. Kommissionens direktiv 90388EEG om konkurrens på marknaderna för teletjänster tjänstedirektivet

367 SOU 199270

Rådets direktiv 90387EEG upprättandet den inre marknaden - om av för teletjänster att tillhandahålla öppna nät ONP-direktivet genom Rådets direktiv 91263EEG inbördes harmonisering med- - om av lemsländemas lagstiftning om terminalutrustning och ömsesidigt om

godtagande av sådan utrustnings överensstämmelse terminaldirektivet

Kommissionens direktiv 88301EEG konkurrens på marknaden - om för teleterminalutrustning Rådets beslut 8795EEG beträffande Standardisering inom området för informationsteknologi och telekommunikation Rådets direktiv 90544EEG reservering frekvensband för det - om av samordnade införandet av alleuropeisk, landbaserad, allmänt tillgänglig personsökning inom gemenskapen ERMES Rådets direktiv 87372EEG om reservering frekvensband för det - av samordnade införandet allmänt tillgänglig, alleuropeisk, cellulär, av digital, landbaserad mobilkommunikation inom gemenskapen GSM Rådets direktiv 9l287EEG reservering frekvensband för det - om av samordnade införandet av digital, europeisk, trådlös telekommunikation inom gemenskapen DECT Ovan nämnda direktiv har beaktats på följande sätt. Genom att förslag läggs fram går ut på att regulatörs- och som

operatörsfunktionerna fullt ut skils åt se avsnitt 7, uppfylls

ett av kraven i det s.k. tjänstedirektivet. I telelagen föreslås bestämmelser tar fasta på det s.k. ONPsom direktivet. Detta år ett ramdirektiv med riktlinjer eller principer som skall kompletteras med bl.a. direktiv för speciella områden. Även om den svenska teletjänstmarknaden får anses i huvudsak motsvara vad som föreskrivs i ONP-direktivet jfr 199192l70, bil. 5 4, prop. s. föreslås en reglering i lag av de allmänna principer kommer till som uttryck i direktivet. Beträffande terminaldirektivet föreslås reglering med utgångsen punkt i telelagen innebär anpassning till EGs bestämmelser

som en se

avsnitt 16.4. I fråga om Kommissionens direktiv konkurrens på om marknaden för teleterminalutrustning torde det inte finnas behov av någon anpassning prop. 1991922170 bil. s. 4. Direktiven reservering radiofrekvenser kommer behandlas om av att inom regeringskansliet under hösten 1992 i samband med beredningen av Frekvensrättsutredningens förslag SOU 1991107 till lag om radiokommunikation, m.m. prop. 1991922170 bil. 5 4. s. Såvitt avser rådsbeslutet Standardisering inom området för om informationsteknologi och telekommunikation kan någon lagstiftning inte anses behövlig prop. 199192l70 bil. 5 4. s.

SOU 199270 368

22.3 Avtal inom ramen för den europeiska post-

och CEPT

telesammanslutningen,

Av redogörelsen i avsnitt 4.2 för den europeiska post- och telesammanslutning framgår att denna främst är att betrakta som ett europeiskt samarbetsorgan. Dess främsta uppgift har hittills varit att befordra just samarbetet mellan de europeiska post- och teleförvaltningama. Efter hand har också operatörer som inte haft ställning av förvaltning kommit med i arbetet. Inriktningen har ofta legat på att få fram en i frågor där internationellt accepterad lösning har stor samsyn en betydelse. Formliga avtal har som huvudregel inte träffats. I vissa frågor har dock parterna avgivit gemensam avsiktsförklaringar. Dessa har hittills hållits på förvaltnings- och operatörsnivå. Såvitt kan överblickas påkallar de träffade överenskommelsema inte något införlivande med svensk lag. Det kan noteras att CEPT i många fall har ett nära samarbete med EG. I den mån det inom EG har avkastat resultat i form av direktiv eller andra rättsakter år det givetvis med hänsyn till EES-avtalet och närmandet till EG påkallat att överväga införlivande i vissa fall genom lag. Detta har jag beaktat i enlighet med vad som anförts i föregående avsnitt.

22.4 Satellitkonventionerna Intelsat, Inmarsat

och Eutelsat

22.4.1 Allmän bakgrund

Mellanstatligt samarbete gäller telekommunikationer via satellit som har organiserats runt om i världen sedan 1960-talet. Samarbetet har resulterat i bl.a. de internationella telesatellitorganisationerna Intelsat

International Telecommunications Satellite Organization, Inmarsat International Maritime Satellite Organization och Eutelsat European

Telecommunications Satellite Organization. Sverige har tillträtt konventionerna enligt följande. överenskommelsen rörande den internationella telesatellitor- ganisationen Intelsat år 1972 prop. 1971149, TU 26, rskr. 305, sö 197222 och 23, konventionen om den internationella organisationen för —— maritima telekommunikationer via satellit Inmarsat år 1979 prop. 197879166, TU 24, rskr. 375, SÖ 197925, konventionen upprättande av den europeiska telesatelli- - om torganisationen Eutelsat år 1983 prop. 198283 173, TU 24, rskr. 364, sö 19841.

369 SOU 199270

Varje överenskommelse består av två delar, en huvudöverenskommelse med regeringarna som parter och en driftöverenskommelse med regeringarna eller av dem utsedda organ normalt de nationella teleförvaltningarna som parter eller s.k. signatärer. — För Sveriges del har genom särskilda beslut Televerket bemyndigats att vara signatär till samtliga tre driftöverenskommelser jfr avsnitt 7.4. Konventionerna om Intelsat, Inmarsat och Eutelsat har föranlett ändringar i bilagan till lagen 1976661 om immunitet och privilegier i vissa fall. Organisationerna åtnjuter därigenom immunitet och privilegier enligt vad som föreskrivs i konventionerna. l samband med att andra satellitsystem tagits i drift under senare tid har frågor väckts om konventionerna inte också i andra avseenden behöver införlivas med den svenska rättsordningen för att Sverige skall uppfylla sina konventionsförpliktelser. Man har därvid pekat på att det i Sverige för närvarande inte finns några allmänt tillämpliga regler för internationell televerksamhet och att den fria etableringsrätten här i landet inte står i överensstämmelse med konventionernas bestämmelser om skyldigheten för part och signatär att rådgöra med organisationerna innan andra satellitsystem får tas i drift eller får användas s.k. — teknisk och ekonomisk koordinering. Konventionerna innebär, menar man, att ett enskilt medlemsland inte utan vidare kan tillåta att någon använder sig av satellitsystem som konkurrerar med satellitorganisationernas system. Vidare har man pekat på att det i Sverige inte finns några särskilda föreskrifter som svarar mot bestämmelserna i konventionerna om att de anläggningar på marken som sänder till satelliten eller tar emot signaler från satelliterna s.k. jordstationer skall vara godkända —- eller anmälda till organisationen. I konventionerna används begreppen allmänna och speciella telekommunikationer. Till allmänna telekommunikationer hör bl.a. distribution av radio- och TV-program och s.k. tvåvägskommunikation, t.ex. telefoni, telex och dataöverföring. Med speciella telekommunikationer avses bl.a. direktsändningar via satellit av radio- och TV-program samt telekommunikationer för meteorologi och jordresursövervakning. Konventionerna utgår från att televerksamheten i medlemsstaterna handhas av någorlunda enhetliga monopolorgan i varje land. Vidare förutsätts outtalat att monopolföretagen skall driva de anläggningar som är avsedda för allmänna telekommunikationer. I konventionerna används också begreppet rymdsektor. Med detta menas såväl organisationernas satelliter som för deras drift erforderlig utrustning för spårning, telemetri, styrning, kontroll och övervakning och annan dithörande utrustning.

SOU 199270 370

22.4.2 Bestämmelser om samordning

Intelsatkonventionen

I Intelsatkonventionen återfinns de aktuella bestämmelserna om samordning i artikel XIV c-e.

Allmänna nationella telekommunikationer teknisk koordinering förutsätts

I artikel XIV c åläggs parterna och signatärerna skyldighet att

rådgöra med styrelsen innan en annan rymdsektorsutrustning för allmänna nationella telekommunikationer upprättas, förvärvas eller används. Bestämmelsen, som syftar enbart till teknisk samordning, har följande lydelse

c Part eller signatår eller person inom parts jurisdiktion skall,

om han avser att upprätta, förvärva eller använda rymdsektorsutrustning vid sidan av Intelsats rymdsektorsutrustning för att tillgodose sina behov av allmänna nationella telekommunikationer, dessförinnan rådgöra med styrelsen, som i form av rekommendationer skall formulera sina iakttagelser rörande den tekniska förenligheten av sådan utrustning, och dess användning, med den befintliga eller planerade Intelsatrymdsektoms utnyttjande av radiofrekvensspektret och utrymmet för omloppsbanor. Allmänna internationella telekommunikationer både teknisk och ekonomisk koordinering förutsätts

Bestämmelsen i artikel XIV d avser allmänna internationella telekommunikationer. Enligt bestämmelsen är part och signatär skyldiga att förse församlingen med alla relevanta upplysningar innan annan rymdsektorsutrustning för sådana ändamål får upprättas, förvärvas eller användas. Bestämmelsen, som syftar både till en teknisk och till en ekonomisk samordning, har följande lydelse. d Part eller signatär eller person inom parts jurisdiktion, som avser att själv eller i samverkan med andra upprätta, förvärva eller använda rymdsektorsutrustning vid sidan av Intelsats rymdsektorsutrustning för att tillgodose sina behov av allmänna internationella telekommunikationer, skall dessförinnan förse församlingen med upplysningar som är av intresse i saken och genom styrelsens förmedling rådgöra med församlingen för att tillse att sådan utrustning och dess användning är tekniskt förenlig med den befintliga eller planerade Intelsatrymdsektoms utnyttjande av

371 SOU 199270

radiofrekvensspektret och utrymmet fir omloppsbanor samt att man undviker betydande ekonomisk skada för Intelsats världsomfattande system. Efter sådan rådplägning skall församlingen, med beaktande av styrelsens råd, i form av rekommendationer formulera sina iakttagelser rörande de i denna paragraf angivna övervägandena ävensom utfästelsen att tillhandahållandet eller användningen av sådan utrustning inte skall äventyra upprättandet direkta teleförav bindelser mellan samtliga deltagare genom Intelsats rymdsektor.

Bestämmelsen är kompromiss mellan motstridisnarast att se som en ga uppfattningar i samband med konventionens tillkomst. Vid denna tid förespråkade vissa stater, bl.a. USA, att det bara skulle få finnas ett satellitsystem för allmänna internationella telekommunikationer. Det skulle alltså enligt denna uppfattning vara förbjudet för medlemsstaterna att upprätta och använda eller tillåta att någon inom partens jurisdiktion upprättar och använder konkurrerande satellitsystem. Andra stater däremot ville inte godta att deras handlingsfrihet beskars så kraftigt. Resultatet blev bl.a. en passus i konventionens inledning att medlemsstaterna visserligen syftar till att uppnå ett världsomspännande telesatellitsystem men också att de under vissa villkor förbehåller sig rätten att utnyttja andra system än Intelsats.

Speciella nationella och internationella telekommunikationer teknisk koordinering förutsätts

Bestämmelsen i artikel XIV e avser speciella nationella och in-

ternationella telekommunikationer. Enligt bestämmelsen är part och signatär skyldiga att genom styrelsens förmedling förse församlingen med alla relevanta upplysningar innan en annan rymdsektorsutrustning för sådana ändamål får upprättas, förvärvas eller användas. Bestämmelsen, som endast syftar till en teknisk samordning, har följande lydelse.

e Part eller signatär eller inom parts jurisdiktion,

person som avser att upprätta, förvärva eller använda rymdsektorsutrustning vid sidan om Intelsats rymdsektorsutrustning för att tillgodose sina behov av speciella telekommunikationer, nationella eller internationella, skall dessförinnan styrelsens förmedling förse genom församlingen med alla upplysningar intresse i saken. Förav samlingen skall, med beaktande styrelsens råd, i form av av rekommendationer formulera sina iakttagelser rörande den tekniska förenligheten sådan utrustning, och dess användning, med den av befintliga eller planerade Intelsatrymdsektorns användning av radiofrekvensspektret och utrymmet för omloppsbanor.

Församlingens eller styrelsens rekommendationer skall inom avges sex månader från det att förfarandet inletts artikel XIV f. Av samma

SOU 199270 372

artikel framgår vidare att överenskommelsen inte gäller upprättande, förvärv eller användning av rymdsektorsutrustning som uteslutande avser nationella säkerhetsmål punkt g. Några närmare bestämmelser om vad styrelsens eller församlingens rekommendationer skall innehålla finns inte. Om en part eller signatär inte följer en rekommendation finns inte några sanktionsbestämmelser definierade. Vidare bör pekas på att de aktuella konventionsbestämmelserna självfallet endast är riktade mot parterna och signatärerna dvs. för - Sveriges del mot regeringen och Televerket. Om man läser enbart den svenska översättningen får man intrycket att koordineringsskyldigheten också gäller person inom parts jurisdiktion. Det är emellertid endast parter eller signatärer enligt konvention är skyldiga att agera. som Varje stat och signatär svarar för sin del för att koordineringskraven efterlevs inom varje land. Före år 1979 förekom praktiskt taget inte ett enda koordineringsfall där de redovisade bestämmelserna tillämpades. Under åren därefter nu har ett flertal koordineringar redovisats, bl.a. ECS-systemet Eutelsat, Palapa B-systemet, Arabsatsystemet, och Intersputniksystemet. Inget av dessa var beredda att ta för sig av existerande eller planerad Intelsattrañk och skadebedömningarna utföll till de koordineringssökandes fördel, dvs. Intelsat ansågs inte förorsakad väsentlig ekonomisk skada. Frågan om en viss tjänst utgör allmänna internationella telekommu nikationer eller speciella telekommunikationer har blivit aktuell under senare år i samband med Orion Satellite Corporation Orion och Pan American Satellite Corporation PanAmSat. Intelsats församling har godkänt PanAmSat och Orion med vissa preciseringar.

Inmarsatkonventionen

I Inmarsatkonventionen återfinns bestämmelserna om samordning med andra satellitsystem i artikel 8 som har följande lydelse. Part skall underrätta organisationen om parten själv eller person under dess jurisdiktion ämnar ensam eller i samverkan —— med andra tillhandahålla, eller göra föranstalter för användning —-— separat rymdsektorsutrustning i syfte att tillgodose ett eller flera av, av ändamålen med INMARSATs rymdsektor, så att teknisk förenlighet uppnås och betydande ekonomisk skada för INMAR- SAT-systemet undviks. 2. Styrelsen skall, i rekommendation av icke bindande natur, uttala sig om den tekniska förenligheten och skall till församlingen framföra sina synpunkter på den ekonomiska skadan. 3. Församlingen skall uttala sig i form av rekommendationer av icke bindande natur inom en tid av nio månader räknat från den dag

373 SOU 199270

då de i denna artikel föreskrivna förfarandena inletts. Extra församlingsmöte kan sammankallas för detta ändamål.

I artikel 30 finns bestämmelser att församlingen kan besluta om om upphävande av partens medlemskap om parten underlåter att iaktta förpliktelse så att han försvårar att organisationen drivs pä ett effektivt sätt. Detta torde emellertid inte komma i fråga i koordineringsfallen.

Eutelsatkonventionen

I Eutelsatkonventionen finns bestämmelser om samordning med andra

satellitsystem i artikel XVI punkterna a och b.

Allmänna internationella telekommunikationer ekonomisk koordine- —— ring förutsätts

Bestämmelserna i artikel XIV a avser allmänna internationella

telekommunikationer. Enligt bestämmelserna är part och signatär skyldiga att förse församlingen med alla upplysningar är som av intresse innan annan rymdsektorsutrustning får upprättas, förvärvas eller användas. Bestämmelsen som syftar till ekonomisk samordning har följande lydelse.

a Varje part eller signatär, som avser, eller blir medveten

som om att någon person inom partens jurisdiktion avser, att själv eller i samverkan med andra upprätta, förvärva eller använda rymdsektorsutrustning vid sidan av Eutelsats rymdsektor för att tillgodose sina behov av allmänna internationella telekommunikationer inom Eutelsats rymdsektors betjäningsområde så detta defmierats i som

konventionens artikel III a och b, skall före upprättandet, förvärvet

eller användningen av sådan utrustning via styrelsen förse församlingen med alla upplysningar är intresse i saken. som av Styrelsen skall därvid fastställa om det är troligt att Eutelsat kommer att förorsakas betydande ekonomisk skada. Styrelsen skall underställa församlingen sin rapport och sina slutsatser. Församlingen skall avge sitt utlåtande inom månader från sex det att ovannämnda förfarande började. Ett extra möte med församlingen kan få sammankallas för detta ändamål.

Allmänna eller speciella, nationella eller internationella telekommunikationer teknisk koordinering förutsätts -—

Bestämmelsen i artikel XVI b avser såväl allmänna speciella samt som nationella och internationella telekommunikationer. Bestämmelsen syftar till teknisk koordinering. Bestämmelsen är enligt sin ordalydelse riktad mot styrelsen som skall utarbeta riktlinjer närmast tekniska föreskrifter parterna och signatärema har att tillämpa inom - som

SOU 199270 374

respektive territorium gentemot den som vill använda med Eutelsat konkurrerande satellitsystem. Bestämmelsen har följande lydelse Styrelsen skall som en av sina första åtgärder utarbeta och underställa församlingen de riktlinjer som varje part eller signatär skall då parten eller signatären avser, eller blir medveten om att någon —— person inom partens jurisdiktion avser att själv eller i samverkan med andra upprätta rymdsektorsutrustning vid sidan av Eutelsats rymdsektor för att tillgodose sina behov av allmänna eller speciella, nationella eller internationella telekommunikationer beakta för att -säkerställa att en sådan utrustning och drift blir tekniskt förenlig med Eutelsats befintliga eller planerade rymdsektors användning av radiofrekvensspektret och utrymmet för omloppsbanor.

Av artikel XVI punkten i framgår att punkterna a och b inte är

tillämpliga när det gäller de satellitsystem som tillhör Intelsat eller Inmarsat eller som upprättas uteslutande av nationella säkerhetsskäl.

22.4.3 Bestämmelser om jordstationer

Konventionema innehåller ingen närmare definition av begreppen jordstation och mottagarstation. Detta har bl.a. inom de nordiska ländernas teleförvaltningar föranlett en diskussion om jordstationer också innefattar parabolantenner för mottagning av direktsända TVprogram via satellit receive-only earth station, vilka i Sverige kan anskaffas utan restriktioner.

Intelsatkonventionen

Av Intelsatkonventionen artikel VIII b v framgår att det åligger

signatärmötet dvs. samtliga signatärer att efter styrelsens - rekommendationer och för dennas vägledning fastställa allmänna regler om godkännande av jordstationer för tillträde till Intelsats rymdsektor. Bestämmelserna om godkännande av jordstationer ñnns i artikel 14 i driftöverenskommelsen till Intelsatkonventionen. Bestämmelserna har följande lydelse

a Ansökan om godkännande av jordstationer för användning av

Intelsats rymdsektor skall inges till Intelsat av den signatär som utsetts av den part, på vars territorium jordstationen är eller kommer att vara belägen. Vad gäller jordstationer belägna på territorium som inte står under parts jurisdiktion skall ansökan inges av vederbörligen bemyndigat telekommunikationsorgan. b Underlåtenhet av signatärmötet att fastställa allmänna regler

enligt överenskommelsens artikel VIII b v, eller av styrelsen att

fastställa bedömningsgrunder och förfaranden enligt överenskommel-

sens artikel X a vi, för godkännande av jordstationer skall inte

hindra styrelsen att beakta eller avgöra varje ansökan om godkännande av jordstation för användning av Intelsats rymdsektor.

375 SOU 199270

c Signatär eller telekommunikationsorgan i a i

som avses denna artikel skall i fråga om jordstationer, för vilka signatären eller telekommunikationsorganet ingivit ansökan, inför Intelsat för svara att vid sådana stationer de regler och normer iakttages, angivits som i handlingar rörande godkännandet, vilka tillställts signatären eller telekommunikationsorganet av Intelsat. Vad sagts gäller i fråga nu om signatär som ingivit ansökan, den part utser signatären, om som påtager sig sådant ansvar med avseende på alla eller vissa de av jordstationer inte äges eller drives sådan signatär. som av I fråga om anmälningar av jordstationer för TV-mottagning gäller att Televerkets beställningar matching orders hos Intelsat har - — gjorts i form av lista över de geografiska placeringama de kända av mottagarstationema i Sverige och deras antennstorlekar. Intelsat har accepterat detta förenklade förfarande som för Televerkets del i praktiken innebär att avtal i vissa hänseenden träffas med ägarna av jordstationer.

Inmarsatkonventionen

Av Inmarsatkonventionen artikel 15 a och c framgår att det åligger

styrelsen dvs. ett visst antal företrädare för signatärerna att - fastställa kravspecifikationer avseende maritima och landmobila satellittelekommunikationer för att tillgodose organisationens krav samt att anta villkor och förfaranden för godkännande jordstationer till av lands, på fartyg och på konstruktioner till sjöss för tillgång till Inmarsats rymdsektor samt för kontroll och övervakning funktionen av av sådana jordstationer som fått tillgång till och använder organisationens rymdsektor. För jordstationer på land och till sjöss, sägs det vidare, skall villkoren så detaljerade att nationella tillståndsvara givande myndigheter kan använda dem, de så önskar, vid om typgodkännande. Bestämmelserna om jordstationer finns i artikel XIV i driftöverenskommelsen till Inmarsatkonventionen. Däri föreskrivs följande. Jordstationer i förbindelse med INMARSATs rymdsektor skall vara godkända av organisationen i enlighet med bedömningsgrunder och förfarande som styrelsen fastställt på grundval konventionens av artikel 15 c. 2. Ansökan om sådant godkännande skall inges till organisationen av signatär, som utsetts av part på vars territorium den landbaserade jordstationen är eller kommer att belägen eller den part eller vara av den parts signatär som lämnar tillstånd till jordstationen på fartyg eller på anläggningar till sjöss. Om ansökan jordstation avser belägen på ett territorium, på ett fartyg eller på anläggning till en sjöss, som lyder under någon parts jurisdiktion, skall den inges av bemyndigat telekommunikationsorgan.

SOU 199270 376

3. Varje sökande som avses i 2. skall beträffande jordstationer, för vilka ansökan ingivits till organisationen, svara för att vid dessa stationer iakttas de förfaranden och regler som organisationen utfärdar. Vad nu sagts gäller i fråga om signatär, som ingivit ansökan, om den part som utsett signatären påtager sig sådant ansvar.

Eutelsatkonventionen

Av artikel XII b vi Eutelsatkonventionen framgår att det ankommer på styrelsen dvs. signatärema att anta villkor och förfaranden för - godkännande av normaljordstationer för tillträde till Eutelsats rymdsektor, för kontroll och övervakning av funktionsegenskapema hos dessa jordstationer samt för samordning av jordstationers tillträde och användning av Eutelsats rymdsektor. Vidare framgår av samma

artikel b vii att styrelsen också skall godkänna andra jordstationer än

normaljordstationer fir tillträde till Eutelsats rymdsektor. Dessa bestämmelser i artikel XII skall läsas i förening med artikel 15 i driftöverenskommelsen om godkännande av jordstationer, vari föreskrivs följande.

a Ansökningar om godkännande av jordstationer, vare sig det gäller

sändarstationer, mottagarstationer eller kombinerade sändar- och mottagarstationer, för tillträde till Eutelsats rymdsektor får endast inges till Eutelsat av den signatär som utsetts av den part på vars territorium jordstationen är eller kommer att vara belägen, eller, beträffande jordstationer på territorier som inte är under någon parts jurisdiktion, av ett vederbörligen bemyndigat telekommunikationsorgan.

b Styrelsens underlåtenhet att anta villkor och förfaranden för

godkännande av jordstationer enligt konventionens artikel XII b vi skall inte hindra styrelsen att beakta eller avgöra varje ansökan om godkännande av jordstation.

cVarje signatär eller telekommunikationsorgan som avses i a i

denna artikel skall beträffande jordstationer, för vilka signatären eller organet ingivit en ansökan, inför Eutelsat svara för att vid dessa stationer iakttas de villkor och tekniska bestämmelser som anges i det dokument om godkännande som Eutelsat utfirdar. Vad nu sagts gäller inte i det fall då en signatär har ingivit ansökan men parten som utsett signatären tar på sig sådant ansvar.

Varken huvudöverenskommelsen eller driftöverenskommelsen ställer upp några materiella krav på hur en jordstation tekniskt skall vara

utformad. I artikel XV d huvudöverenskommelsen har emellertid

parterna gjort följande åtaganden Alla parter skall om nödvändigt vidta åtgärder inom ramen för sin jurisdiktion för att förhindra användning i förbindelse med Eutelsats

377 SOU 199270

rymdsektor av sådana jordstationer som inte uppfyller kraven i artikel 15 i driftöverenskommelsen.

22.4.4 överväganden och slutsatser

Av de olika satellitkonventionema följer, som redovisats ett antal ovan, skyldigheter av skilda slag. I fråga om samordning skall parter och signatärer rådgöra eller förhandla med samt underrätta och ge upplysningar till olika organ inom organisationerna. Detta leder enligt resp. överenskommelse till att rekommendationer lämnas av organisationen. Några närmare bestämmelser vad rekommendationerna om skall innehålla finns inte. Beträffande jordstationer skall organ inom organisationerna fastställa regler eller villkor för godkännande av stationer för tillträde till rymdsektom. Vidare skall villkor och förfaranden fastställas för kontroll och övervakning sådana av jordstationer som har fått tillgång till en rymdsektor. Det har också angetts en skyldighet för parterna att inom sina territorier hindra användning av jordstationer som inte fyller kraven. Såvitt avser den internationella samordningen i fråga användning om av rymdsegment utgår denna från samarbetet inom ITU. Radioreglementet till den Internationella Telekonventionen innehåller bl.a. en frekvenstabell som anger uppdelningen frekvensspektrum mellan av olika tjänster, t.ex. rundradio från sändare på marken, satellitrundradio, mobil radio och fast satellittrafik. När det gäller den fasta satellittrafiken skiljer man på sändningar från jorden till satelliten s.k. upplänkning och sändningar från satelliten tillbaka till jorden s.k. nedlånkning. Frekvenstabellen innehåller inga detaljkrav om frekvensbandens användning för t.ex. allmän, privat, kommersiell, civil eller militär radiotrañk. Tabellen ställer inte heller några tekniska krav för de olika tjänsterna. Sådana krav fastställs internt i varje land eller genom internationella överenskommelser. Vid den nationella frekvensplaneringen tas hänsyn till grannländer och övriga användare. Som ett komplement till frekvenstabeller finns detaljerade föreskrifter om hur denna nödvändiga internationella koordinering skall genomföras. Fördelningen av frekvenser kan sägas ske på tre olika nivåer. Beslut att ett visst frekvensband skall anslås för en viss tjänst, t.ex. satellitrundradio allocation, fattas vid en världsradiokonferens. Beslut som

innebär att olika stater tilldelas separata frekvenser allotment fattas

antingen vid en världsradiokonferens eller vid en regional konferens. När det gäller användningen satelliter får stat ett beslut av en genom om allotment inte bara en viss frekvens utan också en viss position i den geostationära satellitbanan. Den nationella frekvensfördelningsplaneringen görs fr.o.m. den 1 juli i år vid Telestyrelsen. Frekvensfördelningsplaneringen fastställs i en särskild plan som utgår från den internationella planeringen. I planen, som består av en tabell, över 150 olika frekvensband. anges

SOU 199270 378

För varje frekvensband anges ett särskilt användningsområde, t.ex. fast trafik via satellit och rundradio via satellit, med vissa restriktioner eller andra upplysningar för radiotrafiken i landet. Några särskilda föreskrifter som direkt tar sikte på telekommunikation via satellit finns inte i Sverige. Eftersom sådan kommunikation kräver radiomottagare och radiosändare blir dock radiolagen 1966755 och kungörelsen 1967446 om radiosändare tillämpliga. I radiolagen föreskrivs att det krävs tillstånd regeringen eller den av myndighet som regeringen bestämmer för att här i riket eller på svenskt fartyg eller luftfartyg få inneha eller använda radiosändare, ofullständig radiosändare och byggsats för tillverkning radiosändare. av Tillståndet skall meddelas för viss tid. Av kungörelsen om radiosän- dare följer att det är Telestyrelsen som är tillståndsgivande myndighet. Det bör här nämnas att Frekvensrättsutredningen K 199002, dir. 19904 nyligen har lagt fram förslag till en ny tillståndsreglering i fråga om planering och fördelning av frekvenser samt innehav av

radiosändare se SOU 1991107. Lagstiftningen är avsedd att ersätta

ovan angivna bestämmelser. Inriktningen har varit att beakta radioanvändningens betydelse från yttrande- och informationsfrihetssynpunkt. Nämnas här kan även lagen 1982963 om rymdverksamhet och förordningen 19821069 om sådan verksamhet samt Radiolagsutred-

ningens förslag se SOU 199231 till lag om satellitsändningar

av televisionsprogram till allmänheten. När behovet av en reglering avseende samordm‘ng.yrégorna övervägs bör beaktas den internationella liberalisering beträffande satellitkommunikationer som pågår. Det står klart att denna process, om än i olika hög grad, kommer att få inverkan på tillämpningen av satellitkonventionerna. Mot bl.a. denna bakgrund anser jag att det för närvarande inte bör ges några särskilda föreskrifter på grund av konventionernas bestämmelser om samordning. Det gäller särskilt som den internationella resp. nationella frekvensfördelningsplaneringen samt den nationella reglering som nämnts ovan i stort sett torde svara mot det krav på samordning som ställs upp i konventionerna. Den nationella regleringen har för övrigt varit densamma under den tid som satellitorganisationema har varit verksamma. Frågan de närmare om och framtida formerna för samordning kan lämpligen övervägas vidare i samband med att signatärsrollen enligt konventionema prövas, jfr avsnitt 7.4.2. Vid en bedömning av hur konventionema förhåller sig till svensk rätt finns vidare anledning att notera de ovan redovisade bestämmelserna om jordstationer och radiolagens regler radiomottagare. När det om gäller mottagning finns nationellt i dag inte något krav på tillstånd. I radiolagen finns i stället en uttrycklig bestämmelse om att mottagare får innehas och användas var och Mottagare får dock inte av en. användas på ett sådant sätt att mottagning på andra platser störs. Med mottagare förstås enligt lagens definition anordning för mottagning av

379 SOU 199270

radiosändning eller trådsändning. Definitionen täcker således också sådana mottagare som tar emot radiosignaler via en satellit. Som skål fir bestämmelsen anförde departementschefen i prop. 1966149 s. 28 bl.a. följande. I ett demokratiskt samhälle, där informations- och yttrandefriheten anses som en av de viktigaste medborgerliga rättigheterna, är det en självklar princip att var och en skall ha rätt att inneha radio- och trådmottagare och lyssna eller se på varje rundradiosändning som han kan mottaga på sin apparat. En sådan rättighet stämmer enligt min mening väl överens med bestämmelserna om yttrandefrihet i Europarådets konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande frihetema. I en lag som slår fast de grundläggande rättigheterna i fråga om radion bör, såsom bl.a. JK anfört, rätten att inneha och använda mottagare komma till uttryck. Principen om denna rätt utesluter inte att utövandet rätten förenas av med skyldighet att betala en avgift för finansieringen rundradioav verksamheten i landet. Enligt gällande ordning bestämmer Kungl. Majt licensavgifter efter hörande av riksradion. Denna ordning bör enligt min mening skrivas in i lagen. Jag anser det vidare ofrånkomligt att rätten att inneha och använda mottagare begränsas i den omfattning som är nödvändig för att hindra spridning medav delanden som inte är avsedda för allmänheten. Möjlighet bör också finnas att meddela ordningsföreskrifter för användning mottagare. av

Angående frågan om möjligheter att föreskriva radiomottagares om beskaffenhet uttalade departementschefen i samma proposition följande s. 39. Rätten att inneha och använda mottagare får innebära att anses myndighet eller annat allmänt inte äger föreskriva organ om mottagares beskaffenhet eller hindra framställning eller försäljning av mottagare, om syftet skulle vara att försvåra eller göra det omöjligt att mottaga viss sändning eller sändning visst slag. Ett av särskilt förbud häremot, såsom JK ifrågasätter, jag inte anser nödvändigt.

Den svenska regleringen i berört hänseende har varit oförändrad under hela den tid som satellitkonventionema varit i kraft. Någon ändring av konventionema har inte ansetts nödvändig under denna tid trots att radiolagens bestämmelser mottagning sändningar om av framstår som liberalare än regleringen i resp. konvention. Numera förs för övrigt diskussioner inom för det internationella samarbetet ramen för att få till stånd ändring liberalisering överenskommelserna en av i nämnda hänseende. I sammanhanget kan också noteras att andra länder har infört bestämmelser liknande de svenska. Som jag ser det finns det anledning att ta fasta på denna utveckling inom det internationella samarbetet. Ett närmande av den nationella

SOU 199270 380

regleringen till det synsätt, som gäller i vart fall enligt konventio- - nemas lydelser, skulle stå i strid med här sedan lång tid grundläggande principer och kan inte heller anses ligga i tiden. I stället finns det skäl att verka för att den påbörjade internationella utvecklingen fortgår. Jag vill här också peka på den liberalisering och harmonisering inom EG som är på gång inom området för satellitkommunikation. Den liberaliseringsprocessen kan komma att få långtgående konsekvenser för Eutelsats vidkommande. Avslutningsvis vill jag tillägga att satellitfrågoma givetvis bör följas upp på lämpligt sätt. Huvudansvaret härvidlag torde få läggas på Telestyrelsen.

SOU 199270 381

V SPECIALMOTIVERING

23 till

Specialmotivering författningsförslagen

Den allmänna motiveringen följer i stort sett uppläggningen av telelagen och innehåller utförliga beskrivningar av såväl principfrågor som detaljproblem. I den följande specialmotiveringen hänvisas därför i stor utsträckning till de allmänna avsnitten. Detsamma gäller i fråga om förslagen till ändringar i övrig lagstiftning.

23.1 Förslaget till telelag

Inledningsvis finns det anledning att beröra frågan, som tas upp i direktiven, om bestämmelserna i Frekvensrättsutredningens förslag till lag om radiokommunikation, m.m. bör ingå i en telelag eller om det bör vara två separata lagar. Det finns skäl som talar för en sammanslagning. Sålunda kan det sägas att de föreslagna lagarna reglerar i huvudsak samma rättsområde, dvs. betingelserna för att driva telekommunikationsverksamhet. Det internationella samarbetet på området sker till stor del inom samma kretsar. Vad gäller det materiella innehållet kunde det tänkas att en sammanslagning av lagarna skulle kunna få till effekt att det, också formellt sett, skulle bara bli fråga om ett tillståndsförfarande, och inte som nu formellt skilda tillståndsbeslut. Det sistnämnda förhållandet bör dock inte överdrivas. Medan förslaget till lag om radiokommunikation, m.m. förutser en ganska betydande omfattning på tillståndsverksamheten även om också användningen av generella tillstånd kan antas komma att utvidgas i

förhållande till dagens läge innebär förslaget till telelag att endast etta

begränsat antal tillståndsfrågor kommer att bli aktuella. Förhållandet att jag valt att inte föreslå en gemensam lagstiftning har dock i första hand en annan bakgrund. Det finns anledning att beakta att lagen om radiokommunikation, m.m. reglerar användningen av endast ett av flera överföringsmedium för telemeddelanden, nämligen

382 SOU 199270

radiovågor. Telelagen har härvid ett bredare spektrum, genom att överföringen här kan ske också trådbundet. Det är dessutom så att radio har användningar som ligger utanför televerksamhet enligt den begreppsbestämning som tillämpas i telelagen. Telelagen tar upp vad som allmänt sett kan karakteriseras som kommersiell televerksamhet med inriktningen på interaktiva tillämpningar. Radiovågor används därutöver i betydande grad för enkelriktade meddelanden till allmänheten i form av rundradio, dvs. ljudradio och televisionsutsändningar. Förutsättningarna för att få bedriva sådan verksamhet regleras för närvarande bl.a. av bestämmelserna i 5 § radiolagen och följande paragrafer. Eftersom bestämmelserna i lagen om radiokommunikation, m.m. får betydelse för såväl televerksamhet i telelagens mening som rundradioverksamhet finns det skäl att hålla dessa bestämmelser i en särskild lag. Någon sammanslagning av bestämmelserna bör därför inte ske. Det finns också anledning att i detta sammanhang peka på vad som i denna fråga uttalats av Frekvensrättsutredningen. Det sägs i utredningens betänkande Vi har också antagit att det för framtiden kommer att finnas särskilda lagregler för bl.a. rundradioverksamhet radiolagen m. fl. lagar och kommersiell televerksamhet. Dessa kan till viss del sägas komplettera den oss föreslagna lagen samtidigt av som de givetvis också kommer att reglera andra frågor. SOU 1991107 s. 224 Beträffande de bemyndiganden som tagits upp i förslaget till telelag har genomgående uttryckssättet regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva ... använts, när det åsyftas att föreskriftsmakten skall delegeras. I de föreskrifter som regeringen meddelar med stöd av ett sådant bemyndigande kan regeringen bestämma vilken myndighet som skall besluta i särskilda fall. Ibland har det dock fallit sig naturligt att redan i lagen peka ut den beslutande myndigheten. Så har skett i fråga om tillståndsmyndighetenTelestyrelsen i 6 och 7 §§ samt i 12 och 21 §§.

l§

Paragrafens första stycke fastställer lagens tillämpningsområde. Vad som avses med televerksamhet framgår av andra stycket. Andra stycket upptar definitioner av vissa begrepp som återkommer i lagen. Dessa bygger såväl på de definitioner som används inom den internationella teleunionen som på EGs begreppsbestämningar i direktiv på telekommunikationsområdet. De har dock anpassats till svenska förhållanden och behovet av reglering här i landet, vilket gör att direkt överensstämmelse med motsvarande definitioner inom ITU och EG inte alltid kan presumeras. Några mera betydande skillnader torde dock inte finnas.

SOU 199270 383

Begreppet telemeddelande innefattar att det är någon form av

information som överförs. Överföringsmedium kan bestå i radiovågor.

Det kan också bestå i ljus eller elektromagnetiska svängningar, varvid särskilt anordnade ledare används. Telefonitjänst utgörs förmedling för sådana telemedav annan av

delanden som består av tal. Inom EG ONP-direktivet, 90387EEG

definieras telefoni det kommersiella tillhandahållandet allmänt som av tillgänglig eller direkt röstöverföring i realtid via allmänt tillgängliga nät. Som påpekats i avsnitt l0.2.l kan inom nät upplåts för som telefoni också andra telemeddelanden förmedlas. Det är inte heller alltid möjligt att vid varje tillfälle konstatera huruvida den tjänst som används i ett nät utgörs av telefoni eller exempelvis telefax. Beav greppet telefoni har dock särskild betydelse det telepolitiska en genom mål som riksdagen har beslutat prop. 19909187 137 TU28, s. rskr. 369. Det är därigenom fastslaget att staten skall ha grundett läggande ansvar för telefonitjänsten i hela landet. Begreppet telefonitjänst är i och för sig inte beroende på vilket av sätt abonnenten är ansluten till nätet. Det finns således såväl telefonitjänst till fast anslutningspunkt, där abonnentanslutningen är lokaliserad till en bestämd punkt, telefonitjänst med anslutningen som via radio. I sistnämnda fall är det alltså fråga mobiltelefoni. om Med televerksamhet avses såväl förmedlingen telemeddelanden av via telenät som tillhandahållande fasta förbindelser, alltså förav bindelser där hyresmannen enligt avtal disponerar över viss en överföringskapacitet för förmedling telemeddelanden. av Allmänt tillgängligt telenät är ett telenät står till förfogande för som användning av allmänheten. Definitionen bygger till stor del på EGs motsvarande begrepp i ONP-direktivet. Enligt detta därmed den avses allmänt tillgängliga infrastruktur för telekommunikation, medger som överföring av signaler mellan definierade nätanslutningspunkter via tråd, via mikrovåg, via optiska media eller andra elektromagnegenom tiska media.

Det som är avgörande för om nätet skall allmänt tillgängligt anses i telelagens bemärkelse är alltså huruvida det står till förfogande för användning av allmänheten. Som utvecklats närmare i den allmänna motiveringen bör med allmänheten inte endast alla och avses envar utan någon helst begränsning. Även pâ visst sätt avgränsad som en målgrupp bör kunna allmänheten i denna mening. Härvid anses som hänvisas till övervägandena i avsnitt l0.2.l. Genom bestämmelsen i tredje stycket undantas från lagens tilllämpningsomrâde utsändning till allmänheten radioprogram i den av mening som detta begrepp har enligt yttrandefrihetsgrundlagen.

384 SOU 199270

2§

Bestämmelserna i denna paragraf anger de grundläggande målen för lagregleringen. Myndighetsutövningen på telekommunikationsomrâdet skall utgå härifrån och bl.a fastställandet av tillståndsplikten och av innehållet i tillståndsvillkoren skall ske mot bakgrund av dessa mål. De i paragrafen angivna målen har sin grund i de telepolitiska beslut riksdagen har fattat prop. 1987882118, TU28, rskr. 402 samt som 19909187, TU28, rskr. 369. Närmare redovisning av dessa prop. beslut finns i avsnitt 8.1.

3§

Bestämmelsen har sin utgångspunkt i de uttalanden som i skilda sammanhang har gjorts angående betydelsen av konkurrens inom telekommunikationsområdet. Uttalanden av sådan innebörd förekommer bl.a. i 1987882118 5.16, prop. 19909187 s. 146 ff prop. och 199192lOO Bil. 137. Även EGs reglering har denna prop s. inriktning, vilket bl.a. tar sig uttryck i strävan mot harmonisering en medlemsländemas lagbestämmelser för att ge möjlighet att av konkurrera inom hela gemenskapen. Konkurrensen är dock inte ett mål i sig, utan en marknad med konkurrens skall skapas och upprätthållas som ett medel för att nå effektiva telekommunikationer. Därmed skall tillgång till telefonitjänst även i framtiden tillförsäkras dem som bor i glesbygd eller har förvärvsverksamhet på ställen där det inte är kommersiellt intressant att erbjuda telefonitjänst.

4§

Vad gäller televerksamhet bedrivs med användning av radiosändasom krävs enligt gällande lag tillstånd enligt 2 § radiolagen 1966755. re Till den del verksamheten berör förhållanden som är hänförliga till radioanvändningen, såsom frekvenstilldelning och tekniska specifikatioför utrustningen och dess handhavande, gäller vad som föreskrivs ner i radiolagen och därtill anslutande föreskrifter. Det finns anledning anta att radiolagens ifrågavarande bestämmelser kommer att ersatta med en ny lagstiftning på radioområdet senast vara i samband med att telelagen kan komma att träda i kraft. Se betänkandet Lag radiokommunikation, m.m. SOU 1991107. om

5§

Paragrafen innehåller bestämmelser tillståndspliktens omfattning. om Bestämmelserna har utförligt motiverats bl.a. i avsnitt 10.

SOU 199270 385

Vad som avses med allmänt tillgängligt telenät framgår av avsnitt 10.2. Innebörden av telefonitjänst har redovisats i specialmotiveringen till l Med mobil teletjänst avses teletjänst där det för anslutningen av abonnenter används radiosändaremottagare. En mobil teletjänst i denna bemärkelse är således inte användningen av sladdlös telefon. Visserligen används radio i en sådan terminal, men utgångspunkten är dock den fasta anslutningspunkten som teleoperatören tillhandahåller. Som framgår av den allmänna motiveringen avsnitt l0.2.1 är innebörden av andra stycket att endast ett begränsat antal tillståndspliktiga som tillhandahåller telefonitjänst kommer att finnas under överblickbar tid. Inte heller vad gäller mobila teletjänster såväl telefonitjänst som andra teletjånster torde det komma att röra sig om mer än en begränsad krets. Tillståndsplikten för den som tillhandahåller fasta förbindelser annan fastslås i tredje stycket. Bestämmelsen motiveras i avsnitt l0.2.3. Det är att notera att tillstândsplikten gäller såväl nätâgaren som den som i sin tur har hyrt överföringskapacitet av annan för att hyra ut förbindelser. I sistnämnda fall är tillstândsplikten dock inskränkt till att enbart gälla den som har en verksamhet av sådan omfattning att den har betydelse för att skapa effektiva telekommunikationer eller konkurrens på telemarknaden. Inom ramen för paragrafen kan det finnas skäl att identifiera vad som skall vara styrande för bedömningen av den betydelse som en verksamhet kan ha med hänsyn till de i 2 och 3 §§ angivna syftena. Även i övrigt kan det visa sig befogat med föreskrifter vara av regeringen eller av Telestyrelsen till verkställighet av bestämmelserna i andra och tredje stycket. Sådana föreskrifter kan då meddelas med stöd av 8 kap. 13 § regeringsforrnen.

6§

Tillståndsmyndighet bör vara den nya Telestyrelsen. Denna skall pröva alla frågor om tillstånd, således även t.ex. frågor om återkallelse av tillstånd. Paragrafens andra stycke upptar en möjlighet att få besked i förhand i frågan huruvida en verksamhet på teleområdet är tillståndspliktig eller tillståndsfri. Den som ansöker om förhandsbesked måste lämna uppgift om verksamheten, dess omfattning och inriktning, allt i den utsträckning som det behövs för att myndigheten skall kunna göra en bedömning huruvida tillstândsplikt föreligger. Är ansökan av om förhandsbesked bristfällig i något avgörande hänseende får det ankomma på sökanden att komplettera med behövliga uppgifter. Ett förhandsbesked skall ha en begränsad giltighetstid. Den tid som det skall gälla får bestämmas av tillståndsmyndigheten mot bakgrund av den utveckling på teleområdet som kan förväntas och hur denna

386 SOU 199270

utveckling kan tänkas komma att påverka den ifrågavarande verksamhetens betydelse för uppnåendet av lagens syften. Vidare bör det av beslutet klart framgå vilka förutsättningar utgjort grundval för som beslutet. Givetvis gäller förhandsbeskedet endast under dessa förutsättningar.

7§

Paragrafens första stycke innehåller möjlighet att besluta en om undantag i ett särskilt fall från tillståndsplikten enligt 5 Med hänsyn till att tillståndplikten redan i 5 § avgränsats till att omfatta endast en mycket begränsad krets blir tillämpningsområdet för denna bestämmelse ytterst snävt. Mot bakgrund av utvecklingen inom teleområdet får bestämmelsens närmare tillämpningsområde fastställas genom praxisbildning. Anmälningsplikt enligt andra stycket kan komma i fråga dels beträffande sådana verksamheter som inte omfattas bestämmelserna av i 5 § första respektive tredje stycket, dvs. verksamheter tillsom handahåller andra teletjänster än telefonitjänst, mobil teletjänst och förbindelser, dels nämnda verksamhetsslag inte har sådan nu som betydelse som anges i 5 § andra stycket.

8 §

Bestämmelsen motiveras i avsnitt 11.3.

9 §

Paragrafen upptar bestämmelser återkallelse tillstånd. Om om av verksamheten drivs i strid med lagen eller föreskrifter eller villkor som meddelats med stöd av lagen skall detta föranleda att tillståndet återkallas. Det skall dock -fmnas ett rimligt utrymme för tillståndshavaren att efter påpekande från myndigheten rätta det felaktiga beteendet. Det kan förutsättas att den vanligaste formen för myndighetens åtgärd härvidlag blir ett uttryckligt föreläggande. Även andra former kan dock tänkas. Huvudsaken är att tillståndshavaren otvetydigt får klart för sig det felaktiga beteendet och vad som skall göras för att rätta till det. Återkallelse får inte ske inte tillståndshavaren fått tillfälle till om rättelse. Sker rättelse bör det därefter inte komma i fråga att återkalla tillståndet. Återkallelse skall inte ske avvikelsen från bestämmelserna om är av mindre betydelse. Vid bedömningen härav får det övervägas i vilken utsträckning det felaktiga beteendet har betydelse för uppnåendet de av i 2 och 3 §§ angivna målen. I det sammanhanget bör det tas hänsyn till i vilken grad det felaktiga beteendet påverkar enskilda teleanvändare och andra operatörer. Givetvis har en snar rättelse av huvuddelen av

SOU 199270 387

ett felaktigt beteende också betydelse. Om myndigheten finner att avvikelsen får anses vara av mindre betydelse vad gäller frågan om eventuell återkallelse, bör detta inte beta myndigheten möjligheten att med användning av föreläggandeinstrumentet, företrädesvis i kombination med vite, se till att rättelse åstadkoms. Beslut i frågor om återkallelse skall fattas av tillstândsmyndigheten, se under 6

10 §

Se avsnitt 11.1.

11 §

Se avsnitt 11.2.

12 §

Paragrafen upptar bestämmelser om tillståndsvillkor. Beslut sådana om skall fattas av tillståndsmyndigheten i samband med att en ansökan om tillstånd prövas eller i samband med att ett tillståndsvillkors giltighetstid löper ut. De bakomliggande syften som skall vara styrande för tillståndsmyndighetens beslut är de finns angivna i 2 och 3 §§, vilka besom stämmelser i sin tur bygger på de av riksdagen fattade telepolitiska besluten. Beträffande målen för regleringen hänvisas till specialmotiveringen till 2 och 3 §§ och där gjorda vidarehänvisningar. De i andra stycket införda exemplifieringarna har sin utgångspunkt i de telepolitiska besluten och vad som år påkallat med hänsyn till närmandet till EG. En utförlig motivering till bestämmelserna finns i avsnitt 11.4. Beträffande de fmansieringsspörsmål som aktualiseras i samband med villkorsbestämningen hänvisas till den allmänna motiveringen, avsnitt 17.2. Tredje stycket motiveras i avsnitt 11.5.

13§

Bestämmelserna berörs i den allmänna motiveringen avsnitt 11.4. Förhållandet att anvisningen upphandlingsmöjligheten har om inskränkts till tillstândshavare har sin grund i att det företrädesvis torde bli aktuellt med upphandling från denna krets. Detta skall dock inte tolkas så att upphandling från andra är utesluten. Beträffande andra stycket hänvisas till Ds 19924, Offentlig upphandling och EES.

388 SOU 199270

14§

Paragrafen ger möjlighet år regeringen att meddela föreskrifter som enligt grundlag annars skulle meddelas i lag under krig och med krig likartade förhållanden som beskrivs i bestämmelsen. De bestämmelser som härvid avses är exempelvis föreskrifter om inskränkning av teletrafiken för att tillgodose försvarets behov.

15 §

Bestämmelsen motiveras i 12.1.3.

16 §

Bestämmelsen har sin grund i strävandena att göra allmänt tillgängliga nät öppna för inkoppling. Det får därför inte förekomma att den som är innehavare av ett nät för anslutning till nätet ställer upp krav, som inte kan motiveras utifrån de i paragrafen angivna grunderna. Bestämmelsen motiveras utförligt i avsnitt 12.1. Det framhålls där också att upprätthållandet av vanliga kommersiella villkor med avseende på rätt till betalning, prövning av kreditvärdighet, etc. inte skall anses som hinder i nu angiven bemärkelse.

17 §

Se avsnitt 12.1.3

18 §

Paragrafen upptar bestämmelser om tillståndshavares taxor för telefonitjänst och för uthyrning av fasta förbindelser med avseende på verksamhet inom allmänt tillgängligt telenät. Beträffande sistnämnda begrepp hänvisas till specialmotiveringen till l Med att taxesättningen skall grunda sig tillstândshavarens kostnader avses detsamma som det av EG använda begreppet kostnadsorienterad. En närmare redovisning av denna bestämning finns i den allmänna motiveringen, avsnitt 10.2. Föreskriften att taxorna skall hållas tillgängliga av tillstândshavarna skall inte uppfattas så att det däri innefattas ett krav på en aktiv publiceringsâtgärd. De bör förstås så att taxorna på förfrågan skall tillhandahållas. En annan sak är att det av praktiska skäl och som ett element i konkurrensen kan vara motiverat för den enskilde tillståndshavaren att låta taxorna bli mera allmänt publicerade.

SOU 199270 389

19§

Bestämmelsen innebär att regeringen, trots att det skulle komma att strida mot kravet i föregående paragraf på kostnadsgrundande prissättning, kan meddela bestämmelser om högsta pris för telefonitjänst. En reglering med sådant innehåll finns för närvarande i teleförordningen 1985765. Bestämmelsen har en sådan utformning att det inom dess är ram möjligt för regeringen att göra en pristaksbestämmelse tillämplig endast på en viss användarkategori. Jfr. prop. 1991922150 bil. 14, 3. s. Med avgränsningen till telefonitjänst till fast anslutningspunkt följer att bestämmelsen inte medger pristak för mobiltelfoni.

20§

Första stycket Av bestämmelsen följer en skyldighet för den har fått tillstånd att som driva televerksamhet enligt telelagen att upplåta telenät för samtrañk. Eftersom skyldigheten knyts till tillstândsfrågan, är det inom allmänt tillgängligt telenät som skyldigheten gäller se avsnitt 13.2. Se även - 15-17 samt 23 och 34 §§.

Andra stycket Denna bestämmelse anger de grunder som skall gälla i fråga om ersättning för samtrañk. Dessa har redovisats i avsnitt 13.3.

21§

I bestämmelsen anges syftet med nummerplaneringen mot bakgrund av denna frågas stora betydelse för ett effektivt telesystem. Här regleras också ansvaret för nummerplaneringen. Innebörden i att nummerplaner skall fastställas av myndighet och att myndigheten skall ha möjlighet att ta initiativ till att ändra en plan har motiverats utförligt i avsnitt 14.2. Ytterligare föreskrifter som närmare anger grunderna för nummerplanernas struktur bör, efter regeringens bemyndigande, meddelas av Telestyrelsen. Se även 34

22§

Bestämmelsen anger den skyldighet som skall gälla generellt för den i som tillhandahåller teletjänster inom allmänt tillgängligt telenät att följa de planer som har fastställts enligt 21 Skyldigheten är inte inskränkt till tillstândshavare och avser vidare varje slag av teletjänst under förutsättning att den förmedlas inom allmänt tillgängligt telenät.

390 SOU 199270

Regleringen har sin grund i den stora betydelsen av att det allmänt tillgängliga telenätet fungerar tillfredsställande.

23-25 §§

Paragrafema innebär att de grundläggande bestämmelserna i EGs

terminaldirektiv 91263EEG införlivas med svensk lag. De före-

skrifter i övrigt som behövs för införlivandet torde kunna tillföras genom regeringsförordning och myndighetsföreskrifter. I den allmänna motiveringen avsnitt 16.2, 16.3 och 16.4 redovisas bakgrunden till bestämmelserna samt det införlivande av vissa av reglerna som kommer att ske genom den föreslagna lagen om teknisk kontroll. Det i lagen använda begreppet saluföras motsvarar det som i EGs direktiv benämns marknadsföras.

26 §

Se avsnitt 17.1.

27 §

I syfte att bl.a. kontrollera telesystemets funktion i olika hänseenden avlyssnas teletrafiken i viss utsträckning hos Televerket och andra teleoperatörer. Ett sådant behov kommer att finnas även framöver. Bestämmelsen skall ses mot bakgrund av 4 kap. 8 § brottsbalken om brytande av telehemlighet, men också som en anvisning till den som driver televerksamhet att så långt det är möjligt begränsa det integritetsintrång som åtgärden innebär jfr prop. 1981 8224 s. 6. Se vidare 28-30 §§ angående tystnadsplikt i televerksamhet.

28§

Bestämmelsen reglerar jämte följande paragrafer tystnadsplikten i televerksamhet. Regleringen kan jämföras med de bestämmelser om sekretess hos Televerket som i dag finns i sekretesslagen 1980100. Tystnadsplikten gäller den som i televerksamhet har fått del av vissa angivna uppgifter och därmed var och en som är eller har varit verksam i ett sådant sammanhang. De olika uppgifter som skyddas korresponderar mot en möjlighet för myndighet att i vissa fall få tillgång till uppgifter, se 29 Med uppgifter om teleabonnemang avses bl.a. telefonnummer, oavsett om abonnemanget begärts hemligt eller inte, samt abonnemangsinnehavarens adress och namn. I fråga om sådana uppgifter hos privaträttsliga subjekt som har publicerats när lagen träder i kraft får

SOU 199270 391

förutsättas att medgivande att lämna uppgifterna finns. Någon övergångsreglering i den frågan torde därför inte nödvändig. vara Av första stycket 2 följer en tystnadsplikt för innehållet i telemeddelanden. Denna tystnadsplikt kan brytas endast den enskilde om medger det eller med stöd av föreskrifter i lag. Gentemot den har som tagit del i utväxlingen ett telemeddelande eller år avsändare av annars eller mottagare av meddelandet gäller tystnadsplikten självfallet inte. Med andra uppgifter som angår ett särskilt telemeddelande avses exempelvis när, mellan vilka abonnemang eller under hur lång tid som telemeddelanden har utväxlats. Sådana uppgifter kan i särskilda fall

lämnas ut efter begäran myndighet enligt 29 § tredje stycket se

av avsnitt 19.4.1. Det kan här noteras att det är fråga uppgifter om som har förmedlats. Andra stycket har motiverats i avsnitt 20.5.2 jfr 9 kap. 8 § och 5 kap. 1 §sekretesslagen.

29 §

Bestämmelsen motiveras i avsnitt l9.4.l.

Första stycket Här regleras det vid 28 § nämnda undantaget från tystnadsplikten i förhållande till den som på angivet sätt har tagit del i utväxlingen etc av ett telemeddelande eller är abonnemangsinnehavare. I fråga den om som innehar ett abonnemang använts för utväxlingen ett som av telemeddelande är enbart detta förhållande inte tillräckligt för att få del av en uppgift som avser innehållet i ett telemeddelande. Regleringen möjliggör för abonnenter att kunna ta del de av uppgifter som behövs för kontroll teleräkningar och för komma av att till rätta med olika slags störningar av teleförbindelserna.

Andra och tredje styckena Föreskrifterna ger myndigheter möjlighet att i vissa fall få tillgång till uppgifter som behövs i delgivningssammanhang och i brottsutredande verksamhet. Bestämmelserna svarar i princip mot vad gäller enligt som 14 kap. 2 § sekretesslagen 1980100 i det allmännas verksamhet. Med utgångspunkt i att det här är fråga verksamhet drivs om som av privatråttsliga subjekt har gränserna för såväl tystnadspliktens omfattning som möjligheterna att få uppgifter utlämnade satts snävare än vad som får anses motiverat i verksamhet drivs det som av allmänna. Enligt bestämmelserna är den får begäran från angiven som en en myndighet att lämna ut en uppgift skyldig att göra det. Efter en begäran enligt bestämmelserna skall han alltså inte göra någon egen prövning enligt något skaderekvisit e.d. innan uppgiften lämnat ut. Se vidare avsnitt 19.4.1.

392 SOU 199270

30§

Hänvisningen till datalagen 1973289 motiveras bl.a. av den specialreglering i förhållande till annan lagstiftning som ges i telelagen tystnadsplikt resp. skyldighet att lämna ut uppgifter. om

31§

Bestämmelsen kommer från radiolagen 1966755 och svarar i princip mot den reglering som i dag gäller enligt den lagen 3 a §, se avsnitt l9.4.3. Tystnadsplikten avser dock enligt förslaget telemeddelanden oavsett förmedlingsform, dvs. oavsett om ett meddelande befordrats via radio eller pä annat sätt. Innebörden i uttrycket obehörigen tas upp i avsnitt 19.4.3. I fråga om begreppet telemeddelande hänvisas till 1

32§

Beträffande erkännande av operatör enligt den internationella telekonventionen hänvisas till avsnitt 15. Bestämmelsen innebär att föreskriftsmakten delegeras. Det torde bli Telestyrelsens uppgift att besluta i särskilda fall om erkännande av operatörer. Styrelsens beslut i sådana fall bör kunna överklagas till kammarrätten.

33§

Som anges i bestämmelsen är det tillståndsmyndigheten som skall se till att i varje enskilt fall den som omfattas av regleringen efterlever lagen, 2. föreskrifter som meddelats med stöd av bemyndigande i lagen och villkor som har beslutats med stöd av lagen. Tillsynsuppgiften omfattar härigenom hela regleringsområdet såväl i fråga om den övergripande funktionen av telesystemet enligt 2 och 3 §§ som tekniska, operationella och ekonomiska frågor i andra fall. De som omfattas av 5 och 7 §§ är skyldiga att lämna de uppgifter som myndigheten anser behövs för tillsynen. Det kan vara fråga om dels ett generellt uppgiftslämnande, dels upplysningar eller handlingar som behövs i ett särskilt fall. Initiativet till att ta in uppgifter kan vara myndighetens men det kan också ha sin grund i en anmälan till myndigheten om att t.ex. en tillståndshavare inte följer föreskrifter eller särskilda villkor. Uppgifter torde i många fall kunna hämtas in formlöst vid kontakter mellan myndigheten och aktörer på marknaden. Enligt 35 § finns emellertid möjlighet för myndigheten att begära uppgifter efter föreläggande som fâr förenas med vite. l sista hand, eller i brådskande

SOU 199270 393

fall, kan myndigheten med om det är nödvändigt biträde av - polismyndighet hämta de handlingar eller andra uppgifter som behövs.

34-35 §§

I 34 § stryks under att tillståndsmyndigheten vid tillsynen särskilt skall följa bl.a. samtrafikfrâgoma jfr 20 §. Bestämmelserna i övrigt anger det sätt som myndigheten skall agera pâ i frågor som rör samtrafik, uthyrning av förbindelser eller nummerplaneringen se avsnitt l3.2.3 och avsnitt 14.2. Tyngdpunkten bör ligga på förhandlings- och medlingsinsatser. Samtidigt finns möjlighet att använda vitesförelägganden. Enligt 9 § finns en möjlighet att i sista hand återkalla ett tillstånd att driva viss televerksamhet.

36§

Första stycket reglerar rätten att överklaga beslut som har meddelats i särskilda fall. Tillståndsmyndighet är den myndighet som regeringen bestämmer, se 6 § första stycket. Såsom nämnt inledningsvis torde denna uppgift komma att falla på Telestyrelsen. Andra stycket innehåller en upplysning om att regeringen meddelar föreskrifter om hur man överklagar en myndighets beslut om föreskrifter med stöd av ett bemyndigande enligt denna lag. Se i övrigt avsnitt 18 i den allmänna motiveringen.

37§

Punkt se avsnitt 10. Punkt se avsnitt 12. Punkt se avsnitt 16. Punkt se avsnitt 19. Ansvar för brott mot tystnadsplikt enligt 28 § regleras i 20 kap. 3 § brottsbalken.

38 §

Punkt se avsnitt 16. Punkt se avsnitt 19.

39§

Se avsnitt 16.

394 SOU 199270

23.2 Förslaget till lag om ändring i lagen

1975 88 med bemyndigande att meddela

föreskrifter om trafik, transporter och

kommunikation

Ändringen motiveras att de bemyndiganden behövs för att

av som meddela föreskrifter som avses i 8 kap. 3 eller 5 § regeringsformen gällande telekommunikationer har tagits in i förslaget till telelag.

23.3 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

Ändringen av bestämmelsen har motiverats i avsnitt 19.4.2, där det

också anmärkts att den för närvarande ses över Datastraffrättsutredav ningen och Postlagsutredningen. Förutom att bestämmelsens tillämpningsområde utvidgas till att omfatta varje befordringsföretag som förmedlar postförsändelser eller telemeddelanden har gjorts vissa redaktionella ändringar. Uttrycket telemeddelande har valts som ett heltäckande begrepp, alltså som omfattar bl.a. telefonsamtal, telegram, telefaxmeddelande etc jfr definitionen av telemeddelande i l § i förslaget till telelag.

23.4 Förslaget till lag ändring i om rättegångs-

balken

27 kap. 3 §

Den ändrade lydelsen av bestämmelsen innebär anpassning till en dagens situation med företag som vid sidan Postverket och av

Televerket förmedlar sådana försändelser se avsnitt

som avses 20.5.3. För närvarande talas endast om Postverket och Televerket i denna paragraf, medan det i 27 kap. 9 och 1l § nämns även andra befordringsföretag, även om de inte sköter post- eller televerksamhet. Genom den föreslagna ändringen sker en viss utvidgning av bestämmelsens tillämpningsområde, torde sakna praktisk betydelse som men som medför en enhetlig terminologi. I övrigt är ändringarna redaktionella. Med försändelse finns att en hos ett befordringsföretag menas alltså som i dag att bestämmelsen är tillämplig från det att försändelsen inlämnats för befordran till dess att den har lämnats ut till mottagaren adressaten.

SOU 199270 395

4§

Sevid3§.

9§

De otidsenliga begreppen, t.ex. telegrafanstalt, har bytts ut mot befordringsföretag i syfte att åstadkomma terminologi är en som aktuell och enhetlig. I andra stycket utpekas i nuvarande lydelse föreståndaren för en befordringsanstalt. Det bör här vara tillräckligt att att den angivna ange tiden skall räknas från den dag då bçfordringsföretaget delges ett förordnande se bl.a. 9 § delgivningslagen 1970428. - Motsvarande gäller tredje stycket. Det ankommer här ytterst på den högsta ledningen av befordringsföretaget att till att detta fungerar. se

11 §

Se vid 3

18 §

Ändringen i bestämmelsen har motiverats i avsnitt 20.5.1.

I närmast redaktionellt hänseende har telemeddelanden valts ett som heltäckande begrepp. Det omfattar alltså telefonsamtal, telefaxmed-

delanden, telegram etc ifr definitionen telemeddelande i l § i

av förslaget till telelag. I fråga om tystnadsplikt i televerksamhet i fall i denna som avses bestämmelse hänvisas till 28 § andra stycket i förslaget till telelag.

19§

Utöver en anpassning av bestämmelsen i enlighet med ändringarna beträffande hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning i 18 § samt vissa redaktionella ändringar att uppgifter telemedanges om delanden i hemlighet hämtas in. Genom den valda ordalydelsen läggs tyngdpunkten vid tvångsmedelsanvåndningen uttryckligen på de myndigheter som har begärt åtgärderna. Se vidare avsnitt 20.5 och avsnitt 20.5.2. I fråga om tystnadsplikt i televerksamhet i fall i denna som avses bestämmelse hänvisas till 28 § andra stycket i förslaget till telelag.

25§

Bestämmelsen, som är ny, den har fått tillstånd till hemlig ger som teleavlyssning eller hemlig teleövervakning de befogenheter som

396 SOU 199270

behövs för att kunna verkställa åtgärderna se avsnitt 20.5.1 och avsnitt 20.5 .2.

23.5 Förslaget till lag om ändring i förvalt-

ningslagen 1986223

Ändringen i 10 § första stycket innebär att bestämmelsen inte längre

begränsas till att gälla telegram som kommer in till Televerket. I stället används här uttrycket företag som driver televerksamhet. Härmed avses televerksamhet enligt telelagen. I sammanhanget bör noteras att Domstolsutredningen i betänkandet SOU 1991106 Domstolarna inför 2 000-talet i förslag till domstolsförfarandelag har tagit in en bestämmelse 48 § som svarar mot 44 § förvaltningsprocesslagen 1971291 och 33 kap. 3 § rättegångsbalken. Enligt förslaget har uttrycket telegrafanstalt i dessa lagar ersatts med telecentral. Vidare har telegram bytts ut mot meddelanden för att omfatta även t.ex. telefaxmeddelanden. När här aktuella författningar ändras bör det eftersträvas att införa en enhetlig terminologi som kan väntas stå sig framöver. För egen del har jag stannat för att tala om företag som driver televerksamhet.

Här berörda författningar talar om telegram se även kungörelsen

1947643 om Överbringande av rättegångsfullmakt genom telegram. Betydelsen av denna förmedlingsform i televerksamhet är marginell och torde vara närmast försumbar om man ser till en praktisk

tillämpning av bestämmelserna se även 12 kap. 10 § rättegångs-

balken. Det gäller särskilt som telefaxmeddelande, som i dag kan tas emot av domstolar och andra myndigheter, i stort sett har ersatt telegrammens betydelse. Det finns enligt min mening anledning att överväga såväl behovet av regleringen som, om bestämmelserna behövs, terminologin. Dessa frågor bör prövas i ett annat sammanhang. Jag nöjer mig här med att fästa uppmärksamheten på frågorna.

23.6 Förslaget till lag om ändring i sjölagen

189135 s. 1

Den fråga som regleringen i 332 § gäller sköttes fram till halvårsskiftet i år av Televerkets frekvensförvaltning. Från och med den 1 juli 1992 har Telestyrelsen tagit över dessa uppgifter. Bestämmelsen bör ändras i enlighet härmed.

SOU 199270 397

Förslaget till lag om ändring i radiolagen 1966755

3a§

Ändringen har sin grund i att regleringen om tystnadsplikt tas in i

telelagen se avsnitt 19.4.3. -

22§

I konsekvens med att 3 a § radiolagen utgår och förs över till telelagen får radiolagens straffbestämmelse ändras. En ny bestämmelse straff om för den som bryter mot tystnadsplikt i motsvarande fall har tagits in i telelagen 31 §, se avsnitt 19.4.3.

23.8 Förslaget till i lag om ändring ledningsrättslagen 19731144

Se avsnitt 21.4. I fråga om handläggningen av ärenden ledningsrâtt bör framom hållas att det i fall då det är oklart om exempelvis kravet på allmänintresse är uppfyllt kan vara lämpligt att fastighetsbildningsmyndigheten inhämtar yttrande från Telestyrelsen.

23.9 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen 1980100

9 kap. 8 §

Som angetts i avsnitt 19.4.1 bör sekretesslagens regler om sekretess för telemeddelanden m.m. med vissa begränsade ändringar stå kvar tills vidare. Jag har i nämnda sammanhang pekat på behovet att av överväga innehållet i dem.

Ändringen i fjärde stycket innebär att sekretessen utvidgas till att

omfatta uppgifter oavsett om de utväxlas på telenät som innehas ett av allmänt eller enskilt rättssubjekt.

14 kap.2§ V, Se vid 9 kap. 8

398 SOU 199270

23.10 Förslaget till lag om ändring i lagen

1991572 om särskild utlänningskontroll

Med begreppet telegrafen torde avses Televerket. Ändringen syftar till

att skapa en enhetlig terminologi inom de områden där förmedling av försändelser förekommer.

SOU 199270 399

Särskilt

yttrande av Curt Andersson

Det föreliggande förslaget till författning utgör flera olika en av möjligheter för statsmakterna att förverkliga sina telepolitiska mål. Som framgår av både motiven och själva författningstexten är utredarens avsikt att införa minsta nödvändiga reglering, genom att flertalet televerksamheter via generella eller särskilda undantag inte skall omfattas krav på sig anmälan, tillstånd eller därmed av vare följande villkor. Vidare att direkt reglera endast telefoni, avser man mobila teletjänster och hyrda linjer. Villkor om bl.a. kostnadsorienterade taxor och skyldighet till samtrafik kommer emellertid att innebära att telemyndigheten ändå kommer att behöva granska hela kostnadsbilden hos operatör alltså en även verksamheter inte i sig själv är tillståndspliktiga. som I praktiken leder utredarens förslag antagligen till ungefär samma antal regleringsobjekt i alternativet nedan. Principiellt innebär som dock utredarens förslag en total omvändning gentemot dagsläget, dvs. tillståndskrav endast för radioverksamhet. Den valda utgångspunkten är att all televerksamhet skulle kunna regleras alltså även nät - egna hos kunder som inte är allmänna teleoperatörer. Därefter undantas i .författningen verksamheter inte har betydelse för skapa som att effektiva telekommunikationer eller konkurrens. Enligt min mening finns det trots undantagen risk för större samhällsekonomiska kostnader, än vad är nödvändigt för som att uppfylla de telepolitiska målen. Merkostnader i första hand kan som komma att orsakas den osäkerhet kan väntas gälla vilka av som om verksamheter som måste få särskild dispens. Gråzonen blir omfattande. I utredningen föreslås visserligen ett system med förhandsbesked, men även detta är förenat med kostnader för myndigheten, operatörerna eller telekunderna. I allt väsentligt skulle de telepolitiska målen, inklusive utveckling av fungerande konkurrens, kunna uppnås endast reglera genom att operatörer av allmänt tillgängliga telenät, dvs. de publikt erbjuder som tjänster på angivna kundvillkor och åtar sig att leverera dessa till alla

som uppfyller villkoren. En sådan reglering skulle initialt sannolikt

omfatta färre än tio regleringsobjekt utöver frekvenstillstånd, med rena en betydligt mindre gråzon. I ett läge med ett begränsat antal regleringsobjekt kan också man överväga att låta myndigheten själv utforma den detaljerade regleringen av operatörerna av allmänt tillgängliga telenät, sä att de telepolitiska målen uppnås dvs. inte begränsa regleringsområdet till just telefoni, -

400 SOU 199270

mobila tjänster och hyrda förbindelser. Bindningen till t.ex. telefoni är i hög grad obsolet och mycket svår att övervaka i digital kommunikation. Däremot är det lätt att fastställa när en operatör är publikt verksam och aktivt söker kunder på marknaden. I själva verket skulle en sådan reglering inte behöva bli mer omfattande än den totalövervakning av de tillståndspliktiga, som fordras enligt utredningens förslag. Däremot skulle begränsningen till allmänt tillgängligt telenät väsentligt reducera osäkerheten om vilken verksamhet som skulle vara regleringspliktig. Även när det gäller förslagen hemlig telefonavlyssning och rätt om för myndighet att ta del av lagrade telemeddelanden anser jag att utredarens förslag skulle kunna innebära större samhällsekonomiska kostnader än vad som är acceptabelt. Reglerna om hemlig telefonavlyssning bör begränsas till att omfatta endast allmänt tillgängliga telenät och inte företagsinterna nät m.m. Detta åtminstone innan man mera noggrant belyst aspekterna företagens rättssäkerhet samt värderat de risker, och därmed kostnader, som kan uppstå om företagsintem kommunikation avlyssnas av personer utanför företaget.

SOU 199270 401

Kommittédirektiv

Dir. 199134

Behov telekommunikationsområdet

av lagstiftning

Dir. 199134

Beslut vid regcringssammanträde 1991-05-02

Chefen för kommunikationsdepartementet. statsrådet G. Andersson, anför. 4

Mitt förslag Jag föreslår särskild utredare tillkallas för att utarbeta förslag till att en den lagstiftning och den ändrade reglering i övrigt som behövs telekommunikationsområdet. Med utgångspunkt i att televerkets återstående myndighetsutövning skall överföras skall utredaren också föreslå den förtill någon annan myndighet fattningsreglering som behövs för ändamålet. Uppdraget bör vara slutfört senast den 30 april 1992.

Bakgrund

7eIcJolilikm

Målet för den svenska telepolitiken hushåll, företag och myndigär att ge heter tillgång till ett ändamålsenligt telesystem som bidrar till ett effektivt resursutnyttjande i samhället helhet. l riksdagens senaste telepolitiska som beslut prop. l9X788l I8. TU28. rskr. 402 fastslogs bl.a. att staten skall ansvara för att det finns ett sammanhället och öppet telenät som täcker hela landet. aspekterna och det Såsom särskilt viktiga angavs de regionalpolitiska sociala ansvaret liksom att telesystemet skall uthålligt och tillgängligt vara under kriser och i krig. Vidare betonades vikten att staten skapar förutav sättningar för effektiv konkurrens utrustningsmarknaden och vid uten veckling av teletjåinster. Regeringen har i sin nyligen framlagda proposition 199091 87 om näringspolitik för tillväxt ytterligare preciserar det telepolitiska målet. Det statliga

Bilaga 1 402 SOU 199270

ansvaret skall omfatta telefonitjiinsten i hela landet. Statens verksamhet skall inriktas att underlätta snabb teknisk utveckling teletjåinster. en av Vidare skall staten ha ett särskilt ansvar för handikappades tillgång till teletjänster saint för beredskapsåtgürtler och samhällets ;tlarmeringstjiinst. Konkurrensen ökar snabbt och påtagligt på telekominuttikattioitsmztrkna den. Ny teknik öppnar möjligheter att utveckla nya tjänster och l99tl-tztlet kommer att präglas av ökande konkurrens i såväl den nationella som den internationella telelrafiken. Mot bakgrund av denna utveckling har regeringen i propositionen om näringspolitik för tillväxt aviserat ett genomgripande iversynsarbete omnidet. En av utgångspunkterna är en förändrad assoeiationsform för televerket från och med den l juli 1992.

Nuvarande ordning l jämförelse med andra industriliinder iir telekonnnuitikationsområdet reglerat i förhållandevis liten tttsträekning i Sverige. Någon särskild lagstiftning som reglerar utövande av televerksatttltet förekommer inte. Den reglering som finns är väsentligen offentligrättslig och utgörs främst regeringsav förordningar som styr televerkets verksamhet. De viktigaste bcstiiuunclscrnu finns i förordningen 1988348 med instruktion för televerket, teleförordnittgen l98S75, radiolzigeit l‘o6755 och kungörelsen 1907446 om radiosändare. Enligt televerkets instruktion har verket till uppgift att driva telerörelse och därmed sammanhängande verksamhet samt att förvalta de statliga teleanliiggitingarna. Verket skall även svara för att möjligheten till radiokotnmnnikatiott tttnyttjzts bästa sätt. Den sistnämnda ttppgilteit och uppgifter inom totalförsvaret utgör i stort sett de resterande delarna av televerkets tnyntlighetsutöxxning. Televerkets uppgifter inom totalförsvaret regleras i verkets instruktion och förord- i ningen 1986294 om ledning och santortlning inom totaltörsvztrets civila del. Sedan den l juli [989 meddelar statens telenamnd föreskrifter och registrerar utrustning enligt 3§ teleförordnittgen. Därutöver finns viss lagstiftning av betydelse för televerkets verksamhet telekommunikationsoinriidet. Jag tänker da främst pa reglerna i sekretesslagen I984 IUU. särskilt 9 kap. 8 § om telesekretess. kap. 8 § brottsbalken om hrytande av telehetttligltet, hestiinttttelserttzi i 27 kap. riittegangshatlken om hemling teleavlyssning och hemlig teleövervakniitg samt regleringen av ledningsrätt i ledningsråittslztgen lU73l I-l-l. De internationella telekommuniktttionernzt regleras i den internationella telekonventioneit lT. grttndtloknmentet för den internationella teleunionen. lTU som ratifieerztts av Sverige. Sverige har vidare tillträtt andra konventioner som reglerar var medverkan i de internationella telesatellitorgani-

SOU 199270 403 Bilaga l

sationerna lntelsat. litmarsat och Eutelsat. Konventionerna är inte i alla delar införlivade i svensk rätt men tillämpas av tclcverket. En redovisning av regleringen vad avser televerkets verksamhet. även internationellt. finns i Tele- och postkundsutredningens betänkande SOU 1990 100 Avtalsvillkor eller föreskrifter, som innefattar en rättslig översyn av postens och televerkets kundvillkor avsnitt s. 33 och avsnitt s. 89 ff.

Den .snabba Ini.'\'l ulwcklingcrt och den ökade konkurrensen .skapar nya behov Televerket har inte något formellt monopol i någon del av verksamheten. Därmed råder fri etahleringsrätt för andra företag att bygga och driva egna nät. Alternativ till televerkets nät finns redan vad gäller såväl internationell som nationell láingtlistztnstratñk. Televerkets verksamhet skiljer sig numera inte något avgörande sätt från verksamhet som drivs av privata företag. Utvecklingen har varit sådan att televerkets roll som statlig myndighet alltmer kommit i skymundan. Detta kan ses som ett resultat av den tekniska utvecklingen och den pågående internationella liberaliseringen av telemztrknzidernzt. Sverige har nu en av världens mest öppna telcmarknader. lnriittzmtlct av statens telenämnd var en logisk följd av denna televerkets nya roll. Genom den utgivna utvecklingen har de problem jag redovisade i som direktiven dir. l990z4 till frekvensrättsutredningen K l990tl2 och som sammanhänger med televerkets dubbla roll som myndighet och ziffåirsffiretztg kommit att acccntuerzts. .lag har kommit till den slutsatsen att en förändring i detta hänseende nu mäste komma till stäind. Den snabba tekniska utvecklingen och en fortsatt internationell liberalisering teleontriidet kan förväntas medföra förändringar och en väsentligt ökad konkurrens den svenska tcletjänsttttarknaden. Antalet enskilda operatörer. såväl svenska som ttlläntlskxt. torde komma att öka. Den ökade konkurrensen är att vänta frâitnst inom områden med ltög lönsamhet såsom storkunders teletralik och utlandstrztfikeit. Med hänsyn till de fastlagda telepolitiska målen. som innebär att det allmänna skall tillse att telefoni skall finnas även där den inte är lönsam, står det klart att konkurrensförutsättttingarna på den svenska telekommunikattionsmarknztdett inte i alla avseenden iir likvärdiga. Samtidigt har naturligtvis innehavaren av det allmänna telenätet såsom marknadsdotninerattde fördelar från konkurrenssynpunkt. Den fråga som mot denna bakgrund måste ställas är under vilka förutsåittningar tcleverksztmhet skall bedrivas. På en konkurrensutsatt marknad mäste självfallet inte bara rättigheter utan även skyldigheter fördelas rått-

Bilaga 1 404 SOU 199270

vist. Det statliga ansvar som har fastlagts av riksdagen lnaste. i den del det iir komntersiellt betungande, fördelas rtittvist mellan marknadens alla ziktorer. En generell reglering av dessa fragor anser jag vara nödvåitttlig för sakerståillatnde av att telekomntunikatioiterna iir funktionella och for att forniclarna med konkurrens pa teleontriitlet skall kunna utnyttjas i full utstråiekning. Jag förordar dáirfor att en siidan reglering tttarbetas. Med hansyn till bestämmelse-ma i regeringsfornten naste denna ske i form av lag,

Fun klionsøtru vara Statens telenåinntd har i dag till ttppgift att meddela föreskrifter om den tekniska utformningen av utrustning som fiir anslutas till det ;tllntiinna telenáitet och att registrera sådan tttrustnittg. Teleniit kommer i framtiden i ökad omfattning att åigas oeh innehas av andra im staten. Nagot krav hur enskilda nåit och utrustning sum ansluts till dessa skall vara beskaffade finns inte i dag. Sådana krav mäste emellertid kunna stiillas om samtratfik mellan skilda nät skall vara möjlig. En reglering mm vid behov möjliggör enhetliga tekniska villkor bör diirför finnas.

IuulfrsvureI.s' behov under kriser och i krig Totalförsvarets behov av tele- och radiokomntunikzttion tillgodoses genom regler i skilda ftlrfattningar. lnom totalförsvaret har televerket vissa uppgifter myndighetskaraktür. Med ltiinsyn till att televerket nu hör skilav jas från all myndighetsutövning och till att nya aktörer lörvaintzts etablera sig på den svenska telentarkttaden, bör även denna fraga tas upp för särskild Översyn.

Intag rilcl.s‘.kycI Ett telentetldelztntle som överlörs via det allmiinna lclcniilcl har i dag ett lagreglcrat skydd främst genom bestämmelserna i 4 kap. 8§ brottsbalken och 9 kap. 8§ sekretesslagen U981 llltl. Bestämmelserna iir inte tillämpliga på telemedtlelarttlert som befordras inom eller mellan andra telenät åin det allmänna. För avlyssning av telenteddelatrtden befordrade via radiokontmunikation, oavsett nåitâigztre. gäller enligt 3a § radiolagen 1966755 en viss tystnadsplikt. Med ltilnsyn till den förväntade utvecklingen anser jag att det är nödvändigt med en reglering som ger alla teleanvändare ett tillfredsställande integritetsskytld. Därvid bör beaktas att datalagen 1973289 kan ha betydelse i detta sanunatthantg.

SOU 199270 405 Bilaga 1

Lezlningsriill En särskild fråga gäller ledningsrätt enligt ledningsrättslagen l973zl I44. Den förmån ledningsråitt innebär gäller enligt lagen bl.a. för allmän telelcdning. Med beaktande av lagförarlueten och rättsfallet NJA I989 s. 650 torde detta begrepp inte innefatta allmänna ledningar i betydelsen publika utan endast statliga teleledningar av skilda slag. Det finns skäl som talar för att ledningsriittslzrgen inte bör vara inskränkt detta sätt. eftersom en sådan ordning kan verka främmande pä konkurrensen. Även denna fråga bör silicdes ses över.

Andra utredningar och förslag Utredningen om översyn av formerna för postverkets och televerkets kundvillkor TPK K l9892 avgav i december 1990 betänkandet SOU l99t lt) Avtalsvillkor eller föreskrifter. En rättslig översyn av postens och televerkets kundvillkor. Utredningens förslag innebär för televerkets del att dess kundvillkor skall ha former av privaträttsligzn ;ivtalsvillkor i stället för förtattningslsestämmelser. Förslaget är under remissbeltzutdling. Frekvensrâittsutredningen K I99tt2). tillkallad i februari 1990. har till huvuduppgift att föreslå tillägg och ändringar i den radiorâittsliga lagstiftning gäller planering och fördelning av radiofrekvenser sann tillstånd att insom neha radiosändare. Enligt direktiven dir. l99ll4skall utredaren justitierñdet Hans-Gunnar Solerud också se över den nuvarande organisationen för frekvensförvaltning och tillståndsgivning samt lägga fram förslag som innebär att televerket skiljs frän sin myndighetsutövning radioomrädet. Enligt vad jag har inhämtat beräknar utredningen att avge sitt slutbetänkande till årsskiftet l99l92. Datalagsutredningen Ju l989ll2. tillkallad i maj I989, har enligt direktiven dir. 198926 till uppgift att se över dantalaigeitfrån sävâil saklig som lagteknisk synpunkt. Utredningen beräknas avge sitt slutbetänkande till halvårsskiftet l992. Datastraffrättsutredningen Ju l989t4 tillkallad i november 1989, har enligt direktiven dir. l98954 till huvuduppgift att överväga vilka förändringar av de straffriittsliga och proeessråittsligzt reglerna som är päkallande med hänsyn till utvecklingen inom titllll- och teletekniken. Utredningen besitt slutbetänkande under juni 1992. räknas avge Radiolagsutredningen U 198505 har bl. a. till uppgift att göra en översyn av den radiorâittsligzi lagstiftningen i vissa avseenden.

Bilaga l 406 SOU 199270

Utredningsuppdraget

Min slutsats det redovisade iir att det behövs nya föreskrifter i lag av telekommunikationsotnradet. Jag föreslår därför särskild utredare får i uppdrag att utarbeta föratt en slag till telelag och de övriga författningsåintlringztr som kan behövas. en Utredaren skall också lägga fram förslag om att återstående delar av televerkets myndighetsutövning. frånsett den pi radioomriidet som behandlas i särskild ordning, flyttas över till någon annan myndighet. Jag skall i det följande några ytterligare utgångspunkter och riktlinange jer för arbetet samt belysa några fragor som kräver närmare ivervåigainden.

Utredningsuppdragets närmare inriktning

M yndighetsttlö wiing Utredarens förslag bör innebära att återstående delar av televerkets myndighetsutövning skall skiljas från verket. Frågan vad som utgör myndighetsutövning kan i en del fall vara oklar. Oavsett hur man betraktar televerkets roll signatär i det internationella arbetet menar jag att den uppgiften som under alla förhållanden bör föras över till någon annan myndighet. Det bör vidare finnas möjlighet för en myndighet att ge enskilda operatörer en sådan formell status som behövs för att de skall kunna delta i det internationella samarbetet, ofta kallad Recognized Private Operating Agency RPOA. Utredaren bör i detta sammanhang också överväga var de olika myndighetsfunktionerna inom telesektorn skall förläggas. llärvid bör beaktas att det kan finnas risk för att helhetssynen telemarknadcn försvinner om en myndighetsfunktionerna fördelas för många organ. Jag vill här anmärka att det arbete krävs för den organisatoriska uppbyggnaden av myndigsom hetsfunktionerna inom telesektorn kommer att utföras i annat sammanhang, huvudsakligen parallellt med den särskilde utredarens arbete.

En telelag En grundläggande utgångspunkt är att staten genom en telelag skall ges förutsättningar att styra och kontrollera verksamheten telekommunikationsområdet så att gällande telepolitiska mål kan uppfyllas. En telelag skall konkurrensneutral och bygga likabehandling. vara Det finns skäl talar för att ett nytt regelsystem bör innefatta krav på som tillstånd kommersiell televerksamhet. l lag kan då för den som skall bedriva de allmänna förutsättningarna för beviljande av tillstånd. giltighetstid anges för tillstånd och förutsättningar för återkallelse av tillstånd. En tillstånds-

SOU 199270 407 Bilaga 1

och tillsynsmyndighet bör ges bemyndigande att uppställa närmare villkor för tillståndet. Samma myndighet bör även utöva tillsyn över att uppställda I regler och villkor följs. Regleringen bör dock inte göms för detaljerad så att den inverkar negativt på en ändamålsenlig konkurrens. Utredaren skall överväga om krav pä tillstånd bör införas för alla som bedriver komtnersiell telcverksamhet. En viktig fråga i detta sammanhang är hur tillståindspliktig verksamhet bör avgränsas. Härvid bör den nyligen föreslagna yttrandefrihetsgrundlagen prop. l99U9l4 tas i beaktande. Det är också viktigt att utredaren söker finna ändamålsenliga kriterier för vem som skall anses som operatör. Vid utarbetandet av en telelag intar de s.k. samtrañkvillkoren en central plats. Det lsör överlämnats utredaren att förutsättningslöst utreda hur villkor för samtrañk mellan skilda telenät bör regleras författningsmässigt. Därvid bör övervägas om en eventuell skyldighet för enskilda att upplåta nät för samtrafik bör regleras i lag eller i form av villkor för tillstånd. Utredaren hör även överväga en lämplig ordning för lösning av tvister mellan operattörer. Andra krav från det allmännas sida som bör behandlas är bl. a. eventuella skyldigheter att upprätthålla vissa taxestruktnrer. att delta i kostnaderna för olika samhällsuppdraig t.ex. telekommunikattioner för totalförsvaret samt för larm- och räddningstjänst. att tillhandahålla teletjänster till alla på likartade villkor samt att upprätthålla även olönsamma delar av telenät. Jag kan tänka mig att kraven kan variera beroende pä verksamhetens omfatttning. Vidare skall utredaren överväga ett hetalningssystetn för finansiering av statens kostnader för att utöva myndighet pä telekommunikationsområtlet och som bidrag till finansieringen av kostnaderna för olika samhällsuppdrag.

Överklugalulc [utvul m En särskild fråga som utredaren hör uppmärksammat är hur beslut om tillstånd att bedriva televerksamhet och beslut om återkallelse av sådant tillstånd skall kunna överklagas. För att Sverige skall fullgöra sina åliggantleit enligt den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna kan det ifrågasättas om inte sådana beslut borde kunna överklagas till domstol. Genom att lagen l9882l5 om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut är tillämplig denna typ av beslut torde en reglering med Sverklaganderåitt till regeringen för närvarande inte stå i konflikt med konventionen. l propositionen om Europakonventionen och rätten till domstolsprövning i Sverige prop. I9878869 s. 18 förordade dock den dåvarande justitieministern en fortsatt översyn avaktuella författningar med målsättningen att noga undersöka i vad mån det är ändamålsenligt att låta dontstolsprövning ersätta överklagande i administra-

408 SOU 199270 Bilaga 1

tiv ordning. Frågan behandlas också i ett nyligen liimnzit förslag till riksdagen ändring i lagen om råittsprövning av vissa förvaltningsbeslut om prop. 1990‘ll76 8. Utredaren bör överväga ocksa denna friigzt. s.

Ytterligare frågor för äventyr

Med de utgångspunkter jag har angett i det föregående har utredaren som den nuvarande ordningen avseende dels funktionsansvaret även att se över för det svenska tele-systemet, dels tillgodoseende av totalförsvarets behov av tele- oeh radiokommunikationer under kriser oeh i krig. dels frågor om integritet oeh sekretess i tele-verksamhet samt ledningsriitt. Nar det gäller fråhemlig teleavlyssning bör särskilt beaktas de brottsutredande orgorna om behov att kunna använda detta tvångsmedel i sin verksamhet. Utganens av redaren bör lämna förslag till de lagiindringar eller andra åtgärder som behövs. Utredaren bör även över de åtaganden Sverige gjort genom skilda se om internationella konventioner teleomrädet kräver lagstiftning. l detta sammanhang bör beaktas de rekommendationer Sverige bitrâitt pa området.

Problem utanför det egentliga uppdraget

Om utredaren under sitt arbete uppmärksammar problem som ligger utanför det egentliga uppdraget så bör han vara olörhindrztd att lämna förslag till lösningar även av dessa.

Utredningsuppdragets genomförande

Samråd m.m.

Utredaren bör under arbetets gang samråda med frekvensriittsutredningen. Därvid bör bl.a. övervägas om frekvensrâittsutredningens kommande lagförslzig bör ingå i telelag eller om det bör utgöra en särskild lag. en l vissa frågor rörande avgränsning av vad som hör utgöra tillståndspliktig

televerkszimliet bör utredaren samråda med radiolzigsutredningen.

l främst frågor integritetsskydd och sekretess hör utredaren samråda om med datalagsutredningen oeh datastraffrüttsutredningert. Vid utarbetande förslag vad totalförsvarets behov av tele- och av avser radiokommunikation under kriser och i krig bör utredaren samråda med överbefälhavaren, Överstyrelsen för civil beredskap och andra berörda myndigheter.

Vid utarbetandet sitt förslag bör utredaren beakta Tele- och postkunds-

av utredningens förslag i dess betänkande SOU 1990100 Avtalsvillkor eller föreskrifter.

SOU 199270 409 Bilaga 1

Övrigt uppdraget

mn Jag vill erinra om regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsffirslagens inriktning dir. 19845 samt angående beaktande av EG-aspekter i utredningsverksamheten dir. 198843. Erfarenheter från andra länder när det gäller lagstiftning telekommunikationsonrrädet bör tas till vara. Utredningsupratlrziget bör bedrivas skyndsamt och vara slutfört senast den 30 april I992. I den utsträckning särskilda omständigheter gör det nödvändigt med skyndsarnittzi lagändringar eller andra atgärder hör sådana förslag presenteras för sig. . Jag har samrätt med cheferna för justitiea försvarsa utbildnings- och bostadsdepartementen i de frågor som faller inom dessa departements ansvarsområiden.

Ilemställan Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för kommunikationstlepartementet att tillkalla en särskild utredare omfattad av kommittéförordningen - 1976 l 19- med uppdrag att föreslå den lagstiftning och den ändrade reglering i övrigt sum behövs inom telekommunikationsomratlet att besluta om sakkunniga, experter. sekreterare och annat biträde utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta sjätte huvudtitelns amslag. Utredningar m.m.

Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens iverviigantlen och bifaller hans hemstiillatn. Kommunikationsdepztrteineritet

SOU 199270 411 Bilaga 2

Författningsförteckning

De förslag som läggs fram i betänkandet motiverar ändringar i ett antal författningar på olika konstitutionell nivå. Förslag till ändringar i vissa lagar har presenterats i betänkandets inledning. Ett flertal andra författningsändringar har tagits i olika avsnitt. I det följande upp förtecknas de författningar berörs förslagen frånsett nyssnämnsom av da lagförslag. De flesta författningama behöver ändras som en konsekvens av framlagda förslag, medan det i några fall är fråga om författningar som påverkas endast ombildning Televerket till av en av aktiebolag. Av betydelse i sistnämnda sammanhang är lagar ett par

som anmärks här. Ändringar i dessa bör övervägas vid bolagsbild-

ningen. Även vissa författningar rör inrättandet Telestyrelsen som av nämns. Författningama redovisas med vissa undantag utan närmare kommentarer beträffande varje enskild ändring behöver göras. som

Vissa lagar

Fastighetstaxeringslagen 19791152

I 2 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen indelningen byggnader anges av i byggnadstyper. Med specialbyggnad bl.a. kommunikationsavses byggnad såsom garage, hangar, lokstall, terminal, stationsbyggnad, expeditionsbyggnad, vänthall, godsmagasin, reparationsverkstad och liknande, om byggnaden används för allmänna kommunikationsändamål. Vidare avses byggnad som används i Postverkets, Televerkets, Statens järnvägars, Luftfartverkets samt Sveriges Radio Aktiebolags och dess dotterbolags verksamhet. Enligt 3 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen är specialbyggnad undantagen från skatteplikt. Frågan om ändring av denna bestämmelse bör övervägas vid en bolagisering av Televerket. Vilken ändring skall göras beror på som vilket materiellt innehåll man vill ge bestämmelsen. Jag har inte haft möjlighet att närmare överväga den frågan. Vid oförändrad en skatteplikt kan sådana byggnader innehas Televerket eller annat som av företag som driver televerksamhet i uppräkningen byggnader anges av som används för allmänna kommunikationsändamål.

Bilaga 2 412 SOU 199270

Lagen 19811104 om verksamheten hos vissa

regionala alarmeringscentraler

Lagen gäller verksamheten hos regionala alarmeringscentraler som har till syfte att möjliggöra snabba och effektiva hjälpinsatser i nödsituationer och som har upprättats efter avtal med Televerket l §. Det avtal som åsyftas år ett konsortialavtal mellan Televerket, Teleinvest AB, Svenska Kommunförbundet, Förenade Kommunföretag AB och Landstingsförbundet om SOS Alarmering AB. Teleinvest AB äger 50 procent av aktierna i detta bolag. Med hänsyn till ägarfrâgan anser jag att en ändring i lagen bör övervägas vid en bolagisering av Televerket. I det sammanhanget bör även 2 § lagen ändras.

Andra författningar av betydelse för verksam-

heten på telekommunikationsområdet m.m.

Teleförordningen 1985765

Flera av bestämmelserna i förordningen bör utgå med anledning av redovisade förslag. Som en följd av den föreslagna telelagen år det naturligt att arbeta om förordningen i sin helhet jfr även SOU 1990100 s. 174 ff.

Förordningen 1992895 med instruktion för Telestyrelsen

Förordningen bör kompletteras i enlighet med de förslag som lämnats i betänkandet i fråga om nya uppgifter för Telestyrelsen.

Förordningen 1988348 med instruktion för

Televerket

Förordningen jfr bilaga 5 har ändrats den 1 juli i år med anledning av att Telestyrelsen inrättats. Vissa bestämmelser i förordningen berörs av förslagen. Vid en bolagisering av Televerket får självfallet förordningen i övrigt upphävas.

4. Sekretessförordningen 1980657, omtryckt 1991

1756 Enligt 2 § i förordningen gäller sekretess i viss närmare angiven utsträckning i statliga myndigheters verksamhet, som består i utredning, planering, prisreglering, tillståndsgivning, tillsyn eller stödverksamhet med avseende på produktion, handel, transportverk-

SOU 199270 413 Bilaga 2

samhet eller näringslivet i övrigt. Sekretessen gäller en enskilds affärseller driftförhållanden, uppfinningar eller forskningsresultat, om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgifterna röjs. Sekretess gäller även i fråga om andra ekonomiska eller personliga förhållanden för den som har trätt i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som är föremål för myndighetens verksamhet. Särskilt angivet är för närvarande tillståndsgivning och tillsyn vid registrering av utrustning för anslutning till det allmänna telenätet enligt teleförordningen. Sekretess gäller dock inte beslut i sådana ärenden punkt 109 i bilagan till förordningen. Sekretessförordningen bör ses över med anledning tillkommande av uppgifter för Telestyrelsen enligt förslaget till telelag och övriga uppgifter som styrelsen föreslås ta över. Detsamma gäller i fråga om de undantag från registreringsskyldigheten i vissa fall i dag enligt som 5 § förordningen gäller för Televerket.

5. Kungörelsen 1935544 angående villkoren för

telegrams befordran ä Statens järnvägars och enskilda

järnvägars telegrafförbindelser

Kungörelsen bör upphävas jfr SOU 1990 100 s. 174.

Kungörelsen 1947643 om överbringande av rättegångsfullmakt genom telegram

I detta sammanhang bör uppmärksammas 12 kap. 10 § och 33 kap. 3 § rättegångsbalken samt 44 § förvaltningsprocesslagen 1971291. Se specialmotiveringen till föreslagen ändring av 10 § förvaltningslagen 1986223, avsnitt 23.5.

Kungörelsen 195299 angående skyldighet i visst

fall att vidarebefordra försändelse, som varit föremål

för beslag

Kungörelsen 1953640 om införande av benäm-

ningarna Televerket och telestyrelsen

Författningar rörande Televerket som myndighet

affársverk

Förordningen 1971727 om försäljning av staten

tillhörig fast egendom, m.m.

Bilaga 2 414 SOU 199270

Kungörelsen 1972416 om statsmyndigheternas skadereglering i vissa fall

Författningssamlingsförordningen 1976725

I förordningen nämns Televerket och Televerkets författningssamling TVTFS. I denna del bör förordningen ändras vid en bolagisering av Televerket.

4. Förordningen 1976757 om vissa åtgärder inom statsförvaltningen för att minska förbrukningen av energi

Förordningen 1980759 om utbetalning av statliga tjänstepensionsförmäner och vissa socialförsäkringsförmåner, m.m.

Förordningen 1981673 med vissa bestämmelser för statlig myndighets affärsdrivande verksamhet i utlandet

7. Förordningen 1982877 om regionalt utvecklingsarbete

Departementsförordningen 19821177

Förordningen 1984692 om det allmänna företagsregistret

10. Förordningen 19841039 om handläggningen av ärenden om statliga tjänstepensionsförmåner

11. Förordningen 1988242 om tillämpningen av avtalet om statens tjänstegrupplivförsäkring

12. Förordningen 1989517 med instruktion för Statens arbetsgivarverk

13. Riksarkivets cirkulär 1968473 om tillämpningen av allmänna arkivstadgan den 10 november 1961

nr

SOU 199270 415 Bilaga 2

14. Statens provningsanstalts kungörelse 1990l; om skrivmateriel och reproduktionsmetoder är som godkända till vissa slag av handlingar under år 1990

15. Statens provningsanstalts kungörelse 19911 om skrivmateriel och reproduktionsmetoder är som godkända till vissa slag av handlingar under âr 1991

Författningar av betydelse i totalförsvarssammanhang jfr avsnitten 7.1.6 och 7.5

Kungörelsen 1969361 om civilförsvar vid verksanläggning

Personalkontrollkungörelsen 1969446

Kungörelsen 1970646 om undanförsel och förstöring av teleanläggning

Uppskovskungörelsen 1973939

Förordningen 1978561 om förberedelser för krigsanskaffning

I vissa bestämmelser i förordningen nämns Televerket i fråga om uttagning av radioanläggning. Till grund för sådan uttagning skall ligga uppgifter i ett centralt register hos verket. Televerkets roll enligt förordningen bör tas över av Telestyrelsen.

Förordningen 1982 1005 om skyldighet för näringsidkare, arbetsmarknadsorganisationer m.fl. att delta i totalförsvarsplaneringen

Förordningen 1983276 om verksamheten vid försvarsmakten

Förordningen 19841129 om försörjningsberedskapsstöd

Förordningen 1986294 om ledning och samordning inom totalförsvarets civila del

Bilaga 2 416 SOU 199270

10. Förordningen 19881041 med instruktion för

totalförsvarets chefsnämnd

I nämnden ingår enligt 3 § förordningen bl.a. chefen för Televerket. Eftersom Telestyrelsen föreslås bli funktionsansvarig myndighet för totalförsvarets telekommunikationer, bör myndighetens chef beredas plats i nämnden.

Vissa andra författningar

Kungörelsen 1958558 om elektrisk svagströmsled-

nings anordnande i förhållande till starkströmsledning

Förordningen 1957601 om elektriska starkströms-

anläggningar

Kungörelsen 1972463 med vissa bestämmelser om

elektriska svagströmsledningar

4. Förordningen 1989527 om riksprovplatser och

riksmätplatser

Förordningen 19821069 om rymdverksamhet

Förordningen bör ändras med anledning av att Telestyrelsen inrättats. Televerket bör ersättas av Telestyrelsen i l § av förordningen.

Kungörelsen 1915288 angående förbud att utan särskilt tillstånd framdraga enskild telegraf-, telefoneller annan svagströmsledning över riksgränsen

Kungörelsen 19711016 om tillämpning av stadgan för finsk-svenska gränsälvskommissionen

Kungörelsen 1972115 med anledning av kon-

ventionen den 9 februari 1972 mellan Sverige och

Norge om renbetning

I 6 § kungörelsen sägs att Televerket meddelar närmare bestämmelser för tillämpning 47 § konventionen efter samråd med vederbörande av norska myndighet. Den uppgiften, det varit Televerkets frekvenssom förvaltnings att utöva, bör tas över av Telestyrelsen. ansvar

SOU 199270 417 Bilaga 2

Kräftpestförordnin gen 1975 184

10. Räddningstjänstförordningen 1986 1107

I bilaga till förordningen relateras omfattningen av inre beredskapszoner och indikeringszoner fir kärnkraftverk till s.k. telefonstationsomrâden. Det kan finnas anledning att överväga att använda en annan indelning.

Televerkets myndighetsföreskrifter

Arbetsordning 1987 10 för Televerket

Televerkets föreskrifter 198712 och allmänna råd

om uttagning av prioriterade teleabonnemang och uppgörande av krigsabonnentplaner

Televerkets föreskrifter 198812 styrelsens

om

arbetsuppgifter och om uppgiftsfördelning mellan styrelsen och generaldirektören

4. Televerkets föreskrifter 19896 allmänna villkor

om

för teleabonnemang

sistnämnda föreskrifter bör ersättas privaträttsliga avtalsvillkor jfr av SOU 1990100 s. 173.

SOU 199270 419 Bilaga 3

Teleförordning 1985765;

Beteckningar

l § l denna förordning används följande beteckningar med nedan angiven betydelse.

Beteckning Betydelse

Allmänna telenätet Det telenät och övriga anläggningar. inbegripet mobiltelenät. som Televerket förvaltar För statens räkning och som allmänt upplåts För telemeddelanden

Mobiltelenät Ett landbaserat radionät avsett För utväxling utan särskilda begränsningar av telemeddelanden mellan antingen rörliga utrustningar för sådana meddelanden eller mellan rörlig och fast sådan utrustning. ansluten till det allmänna telenätet

Telemeddelande Varje form av överföring av ljud. text. bild. data eller andra signaler som sker via det allmänna telenätet eller ett mobiltelenät

Samtrañk Teletrañk mellan det allmänna telenätet och ett enskilt mobiltelcnät

Förordning 1992896

Bilaga 3 420 sou 199270

2 § Utrustningar för telemeddelanden ansluts till det allmänna telesom nätet eller till ett mobiltelenät är anslutet till detta. får inte skada det som allmänna telenätet eller hindra eller störa dess drift och brukande. Närmaföreskrifter den tekniska utformningen av sådan utrustning meddere om las av Telesryrelsen. Telestyrelsen beslutar också efter ansökan om registrering av utrustning uppfyller de krav anges i första stycket. Telestyrelsen får återkalla som som registrering utrustning det visar sig att registreringen har skett på ett av om felaktigt underlag. Styrelsens beslut föreskrifter samt om registrering och återkallande om registrering får inte överklagas. Förordning 1992 896 av z

2 § Till det allmänna telenätet eller till sådant mobiltelenät som avsesi a 2 § får anslutas endast sådan utrustning som är registrerad hos Telestyrelsen. Televerket får beslut i särskilda fall medge anslutning till det genom allmänna telenätet utrustning inte är registrerad, om det finns av som

särskilda skäl till det. Förordning 1992895

Befogenheter och skyldigheter för televerket

4 § Televerket meddelar föreskrifter om villkor och avgifter för att utnyttja det allmänna telenätet inom ramen för de mål och riktlinjer som regeringen bestämmer, 2 övriga villkor och avgifter inom verkets olika verksamhetsområden inte annat föreskrivits i lag eller förordning. om Ändringar av större eller principiell betydelse i fråga om villkor och avgifter för samtrafik skall underställas regeringen. Förordning 1991 1791.

5 § Om det behövs tillstånd att ta i anspråk mark eller annat medgivande för televerket för att anlägga eller underhålla ledningar och därtill hörande anordningar på enskild mark för abonnents teleanläggning får televerket föreskriva att abonnenten skall utverka tillståndet utan kostnad för televerket.

6 § Televerket får inte vidta eller tillåta någon åtgärd med det allmänna telenätet, som är avsedd att göra det möjligt för personer utom verket att avlyssna eller på annat sätt tillgång till telemeddelande utan att minst en av dem som utväxlar meddelandet vet om det. Vad nu har sagts gäller inte om det med stöd av föreskrift i lag meddelats tillstånd.

7 § Televerket får begränsa längden av ett telemeddelande i det allmänna telenätet. Under beredskapstillstånd eller krig får televerket inskränka teletrafiken på det allmänna telenätet i den utsträckning som krävs för att tillgodose totalförsvarets behov. Förordning 1991 1791.

SOU 199270 421 Bilaga 3

8 § Föreskrifter lör verkställigheten 4-7 meddelas televerket. av av Förordning 1991 1791.

Bilaga Avgifter för huvudledningar från telefonstationer till bostäder

För ett fortlöpande abonnemang på en huvudledning till en bostad skall betalas abonnemangsavgift efter taxa A eller B. om abonnemanget är avsett huvudsakligen för enskilt bruk. Taxa A tillämpas inom följande riktnummerområden Eslöv-Höör. Göteborg. Haninge. Helsingborg-Höganäs, Hindås. Jakobsberg. Klippan-Perstorp. Kungsbacka. Kungälv, Landskrona-Svalöv, Lerum. Lund. Malmö. Mälaröama. Sigtuna, Stockholm. Södertälje. Trelleborg.

Tumba. Vallentuna. Vaxholm. Värmdö och Ängelholm-Båstad.

Taxa B tillämpas inom övriga riktnummeromráden.

Abonnemangstaxa Abonnemangsavgift för tremánadersperiod A 217 kronor B 208 kronor

Avgifter för telefonsamtal från andra telefonapparater än telefonautomater

För automatiskt uppkopplade telefonsamtal skall betalas avgift efter antalet samtalsmarkeringar. En markering görs för varje påbörjad tidsperiod. För lokalsamtal är tidsperioden tre minuter från kl. 08.00 till kl. 18.00 under vardagar utom lördag, om inte Televerket bestämmer att perioden under viss dag i stället skall vara sex minuter. Under annan tid är tidsperioden sex minuter. Avgiften för varje samtalsmarkering är 23 öre.

Förordning 1992896

Angående Övergångsbestämmelser

se ,

förordning 1992897

SOU 1992 70 423 Bilaga 4

Förordning 1992895 med instruktion För Telestywelsen;

utfärdad den l8juni 1992.

Regeringen föreskriver Följande.

Uppgifter l § Telestyrelsen är central Forvaltningsmyndighet med uppgift att främeffektivt telesystem i enlighet med fastlagda telepolitiska mal och att ett För att möjligheten till radiokommunikation utnyttjas på bästa sätt. svara Telestyrelsen skall främja sund konkurrens inom teleomrádet. en Telestyrelsen skall också Följa den tekniska utvecklingen inom sitt område.

2 § Telestyrelsen skall inom tele- och radioomrádena särskilt pröva ansökningar tillstånd att inneha och använda radiosändare om m. samt svara För tillsynen av radioanvändningen. m. meddela Föreskrifter och utfärda typgodkännanden inom radioomrádet, meddela Föreskrifter och registrera utrustning enligt 2§ teleförordningen 1985 765, verkställa utredningar och medverka vid tillkomsten av överenskommelser mellan Sverige och andra länder, handlägga frågor rör det europeiska integrationsarbetet, den som internationella teleunionen lTU, den europeiska post- och telesammanslutningen CEPT och annat internationellt samarbete, delta i nationellt och internationellt standardiseringsarbete. När Telestyrelsen beslutar Föreskrifter skall den beakta nationell och om internationell standard.

3 § Telestyrelsen utför inom sitt verksamhetsområde klassificering av fartygsstationer utfärdar certifikat och tillstándsbevis För dessa enligt samt vad som är särskilt föreskrivet.

4 § Beträffande konkurrensfrâgor skall Telestyrelsen samråda med berörda myndigheter på konkurrens- och konsumentomrádet.

5 § Telestyrelsen För att behövlig statistik inom telcomrádet framsvarar ställs.

Bilaga 4 424 SOU 199270

6 § Telestyrelsen får ersättning För prövning ansökningar och För ta ut av utrustningar inom sitt verksamhetsområde. registrering av

Verksförordningens tillämpning 7 § Verksförordningen 1987 l 100 skall tillämpas på Telestyrelsen med undantag av 30

Telestyrelsens ledning 8 § Telestyrelsens generaldirektör är chef För myndigheten.

Styrelsen 9 § Telestyrelsens styrelse består högst åtta personer. generaldirektöav ren medräknad. En styrelsens ledamöter är ordförande och en är vice ordförande. av Styrelsen är beslutför när ordföranden. generaldirektören och minst tre de andra ledamöterna är närvarande. av

Organisation l0 § Inom Telestyrelsen finns fyra avdelningar. nämligen frekvensavdelningen. avdelningen För tekniska fragor. avdelningen För teletjänster samt administrativa avdelningen. finns rättssekretariat och internationellt samordnings- Dessutom ett ett sekretariat.

§ Varje avdelning och sekretariat leds direktör. Direktören För 11 av en rättssekretariatet är myndighetens chefsjurist.

12 § En direktörema är generaldirektörens ställföreträdare. av

Personaltöretrâdare

13 § Personalföreträdarförordningen 1987 1101 skall tillämpas pá Telestyrelsen.

Personalansvarsnåmnden

14 § Personalansvarsnämnden består Förutom av generaldirektören. chefsjuristen och personalföreträdarna de direktörer styrelsen be- - av stämmer. Nämnden är beslutför när ordföranden och minst två andra ledamöter. däribland chefsjuristen. är närvarande.

SOU 199270 425 Bilaga 4

Tjänstetillsänningar m.m.

15 § Generaldirektören förordnas regeringen för en bestämd tid. av Tjänster direktör tillsätts regeringen efter anmälan av generaldisom av rektören. Andra tjänster tillsätts av Telestyrelsen.

16 § Förordnande generaldirektörens ställföreträdare meddelas att vara regeringen för bestämd tid. Det sker efter anmälan av generaldirekav en tören.

17 § Andra styrelseledamöter än generaldirektören utses av regeringen för en bestämd tid. ordförande och vice ordförande i styrelsen. Förord- Regeringen utser nandena ges för en bestämd tid.

Bisysslor

18 § Besked bisyssla enligt 37§ andra stycket anställningsförordom ningen 1965601 lämnas av Telestyrelsen även i fråga om tjänster som tillsätts av regeringen. En tjänsteman hos Telestyrelsen får inte för egen eller någon annans räkning driva företag vars verksamhet faller inom tele- eller radioomráde- Han fâr inte heller vara anställd hos eller åta sig uppdrag för ett sådant na. företag. Telestyrelsen kan dock i vissa fall medge undantag från detta förbud.

Överklaganden

19 § Telestyrelsens beslut i personalärenden får överklagas hos regeringen. om något annat inte följer av lagen 1971309 om behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål. lagen 1987439 om inskränkning i rätten att överklaga. andra föreskrifter. -

20 § Telestyrelsens beslut i andra ärenden fär överklagas bara om det är särskilt föreskrivet. Om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild och det inte finns några särskilda föreskrifter om överklagande får dock beslutet överklagas hos regeringen.

Denna förordning träderi kraft den l juli 1992. Genom förordningen upphävs förordningen 1989 600 med instruktion för Statens telenämnd. Sådana föreskrifter i 2 § och som före ikraftträdandet har som avses meddelats Televerket eller Statens telenämnd och inte har ersatts av av motsvarande föreskrift av Telestyrelsen skall fortfarande gälla och nagon anses vara meddelade av Telestyrelsen.

SOU 199270 427 Bilaga 5

Förordning 1988 348 med instruktion för televerket;

Uppgifter

1 § Televerket har till huvuduppgifter att driva telerörelse och därmed sammanhängande verksamhet, 2 förvalta statliga teleanläggningar. Förordning 1992898

2 § Televerket träffar avtal med utländska teleförvaltningar, trafikföretag och organisationer som behövs för teleförbindelsema. Frågor om sådana avtal större betydelse skall överlämnas till av regeringens prövning.

2 a § Televerket får med de begränsningar som följer av datalagen 1973 289 och sekretesslagen 1980 100 sälja uppgifter om abonnenters namn, titel, adress, abonnentnummer och uppgifter som en abonnent lämnat för införande i katalog ur televerkets kundregister till utgivare. av kataloger för sådana uppgifter, alarrneringscentraler och företag som bedriver verksamhet inom telekommunikationsområdet, nummerbytåregister , televerkets till myndigheter och enskilda. Uppgifterna får lämnas ut via terminal, på medium för automatisk databehandling eller på annat sätt. Grunderna för prissättningen bestäms av televerket. Har den registrerade anmält till televerket att han inte önskar att uppgifterna används för direktreklam får hans uppgifter inte säljas för sådant ändamål Förordning 1991 183l

Televerket företräder staten vid domstol 3 § inom sitt verksamhetsområde företräder televerket staten vid domstol.

Televerkskoncernen 4 § Televerket och de företag där staten genom verket direkt eller indirekt har ett bestämmande inflytande bildar tillsammans en atfarsverkskoncem televerkskoncemen.

Televerkets ledning

5 § Televerket leds av en styrelse. Den består högst nio l av personer. styrelsen ingar dessutom verkets generaldirektör och personalföreträdama

vidverket. av ledamöterna är ordförande och en år vice ordförande.

Forordnlng 1991328

Bilaga 5 428 SOU 199270

Organisation 6 § Inom televerket finns centrala och andra stabsenheter. geografiskt avgränsade resultatenheter teloregioner , andra resultatenheter som televerket bestämmer.

7 § inom Televerket finns också en personalansvarsnämnd.

Forordnlng 1992898 8 § Varje central stabsenhet. region och landsomfattande resultatenhet leds chef är direkt underställd generaldirektören. l 992 898 av en som Styrelsens ansvar och uppgifter 9 § Styrelsen ansvarar för televerkets verksamhet. Styrelsen ansvarar också för att statens intressen som ägare tas till vara i televerkskoncernens företag och i andra företag där verket förvaltar statens aktier eller andelar.

10 § Styrelsen skall särskilt ägna sig den långsiktiga planeringen inom televerkskoncemen, bestämma hur rapportering och samordning mellan verket och koncernens företag skall ske, svara för att de krav beaktas som staten ställer på verksamheten med hänsyn till totalförsvaret och regionalpolitiken, se till att regeringen får det underlag som den behöver för att ta ställning till omfattningen och inriktningen av verksamhetens olika delar.

ll § Styrelsen skall varje år till regeringen före den l september lämna förslag till treårsplan, Rare den l september lämna ett bokslut för första hälften av det innevarande året halvårsbokslut, före den l maj lämna årsredovisning med resultat- och balansräkning, Finansieringsanalys och förvaltningsberättelse för verket och för koncer nen.

Generaldirektörens ansvar och uppgifter 12 § Generaldirektören ansvarar för den löpande verksamheten enligt de riktlinjer och direktiv som styrelsen beslutar.

13 § Det ingår i generaldirektörens uppgifter förse styrelsen med underlag för beslut och att verkställa styrelsens att beslut. 2 själv avgöra ärenden inte skall avgöras av styrelsen eller av an som personalansvarsnämnden. allmänhetens. organisationers. Företags och andra mynatt se till att digheters kontakter med verket underlättas god service och tillgenom en information och klart och begripligt språk i gänglighet. genom genom ett verkets skrivelser och beslut.

SOU 199270 429 Bilaga 5

14 § Generaldirektören skall också se till att televerkets personalpolitik motsvarar de krav som ställs på verksamheten. Detta innebär bl.a. att jämställdhet mellan kvinnor och män skall eftersträvas och att de anställda skall vara väl förtrogna med målen för verksamheten.

Redovisning och medelsförvaltning m. m. 15 § Styrelsen skall se till att redovisningen och förvaltningen verkets av medel är organiserade på ett tillfredsställande sätt. Generaldirektören skall se till att redovisningen görs enligt gällande föreskrifter och att medelsförvaltningen sköts på ett betryggande sätt.

17 § Televerket får ta upp lån på den allmänna kreditmarknaden.

18 § Televerket får bestämma om placering av kontanta medel som inte behövs för omedelbart förestående utbetalningar.

Intern revision 19 § Generaldirektören skall genom intern revision vaka över att verksamheten i televerkskoncernen bedrivs effektivt. författningsenligt och också i övrigt ändamålsenligt. Viktigare resultat av revisionen skall redovisas för styrelsen.

Extern revision 20 § Riksrevisionsverket ansvarar enligt sin instruktion för den externa revisionen av televerkskoncemen. Styrelsen skall se till att riksrevisionsverket får de uppgifter behövs som för revisionen. Styrelsen skall också se till att riksrevisionsverket får tillfälle att utse en revisor i Teleinvest AB.

Televerkets regelgivning 21 § Innan televerket beslutar föreskrift, skall det överväga en noga om detta är den mest ändamålsenliga åtgärden. Om verket finner att föreskrifter behövs. skall det se till att behövliga upplysningar och yttranden inhämtas, innan föreskrifterna beslutas, föreskrifterna utformas så. att de blir enkla, klara och lätta att överblicka.

22 § Televerket skall i en arbetsordning eller i särskilda beslut meddela de närmare föreskrifter som behövs om verkets organisation och formerna för verkets verksamhet. Om föreskrifterna gäller styrelsen eller uppgiftsfördelningen mellan den och generaldirektören, skall de beslutas styrelav sen.

Bilaga 5 430 SOU 199270

23 § Televerket skall fortlöpande se över sina föreskrifter och pröva om de behövs och om de år lämpligt utformade.

Att televerket skall ha en förteckning över sina föreskrifter fram-

m. m. går av 18 c § författningssamlingsförordningen 1976 725.

Inhåmtande av uppgifter 24 § När televerket skall hämta uppgifter från enskilda. kommuner eller landstingskommuner, skall det sträva efter att begränsa och förenkla uppgiftslåmnandet. Ytterligare föreskrifter om detta finns i förordningen 1982668 om statliga myndigheters inhämtande av uppgifter från näringsidkare och kommuner.

Personalföreträdare 25 § Personalföreträdarförordningen 1987 ll0l skall tillämpas på televerket.

Personalansvarsnâmnden 26 § Följande frågor enligt lagen 1976 600 om offentlig anställning skall prövas av personalansvarsnämnden skiljande från anställning grund personliga förhållanden, dock av inte i fråga om provanställning. disciplinansvar, åtalsanmâlan, avstängning eller läkarundersökning. Nämnden består förutom av personalföreträdarna av generaldirek- - tören, ordförande, samt chefen för en av de centrala stabsenhetema, verkets chefsjurist och en annan chef. För varje ledamot i nämnden finns en ersättare.

Ãrendenas handläggning 27 § Styrelsen är beslutför när ordföranden, generaldirektören och minst fyra av de andra ledamöterna är närvarande. Personalansvarsnämnden är beslutför när ordföranden och minst fyra andra ledamöter är närvarande. När ärenden större vikt handläggs, skall om möjligt samtliga ledamöav ter vara närvarande.

28 § Om ett styrelseärende år så brådskande att styrelsen inte hinner sammanträda för att behandla det, får ärendet avgöras genom meddelanden mellan ordföranden och minst så många ledamöter som behövs för beslutförhet. Om detta förfarande inte är lämpligt, får generaldirektören ensam avgöra ärendet. Ett sådant beslut skall anmälas vid nästa sammanträde med styrelsen.

SOU 199270 431 Bilaga 5

29 § Generaldirektören får i lämplig utsträckning delegera sin beslutanderätt till andra tjänstemän i verket.

30 § I förordningen 1978 592 om vissa medbestämmandeformer i statlig tjänst m. m. finns föreskrifter rätten besluta i vissa frågor. om att

Televerkets beslut

31 § I fråga varje beslut televerket skall det finnas handling om av en som utvisar - dagen för beslutet, beslutets innehåll, - - vem som har fattat beslutet, - vem som har varit med om den slutliga handläggningen utan att delta i avgörandet, vem som har varit föredragande. -

Tjânstetillsättningar m. m.

32 § Andra styrelseledamöter än generaldirektören regeringen utses av för en bestämd tid. Regeringen utser orförande i styrelsen. Styrelsens vice ordförande utses av styrelsen. Förordnandena ges för en bestämd tid.

33 § Generaldirektören förordnas regeringen för bestämd tid. av en Tjänsterna som chef för de centrala stabsenhetema tillsätts styrelsen. av Ovriga tjänster tillsätts av televerket.

34 § Förordnande att vara generaldirektörens ställföreträdare meddelas av regeringen för en bestämd tid. Det sker efter förslag styrelsen. av

35 § Tjänster som televerket tillsätter behöver inte kungöras lediga till ansökan. Om kungörelse ändå sker beslutar verket hur detta skall göras.

36 § Televerkets beslut tillsättning tjänst har kungjorts ledig om av som eller beslut att inte tillsätta sådan tjänst skall genast anslås på verkets en anslagstavlor. Det skall framgå av anslaget när det sattes upp.

37 § Andra ledamöter i personalansvarsnämnden än generaldirektören, chefsjuristen och personalföreträdama styrelsen. utses av Ersättare för andra ledamöter än personalföreträdama också utses av styrelsen.

38 § Televerkets beslut i personalärenden lär överklagas hos regeringen, om något annat inte följer av lagen 1971309 om behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mal, lagen 1987 439 om inskränkningar i rätten att överklaga, — andra föreskrifter. 1989602. -—

432 SOU 199270 Bilaga 5

i andra ärenden får överklagas bara om det år 39 § Televerkets beslut ärendet myndighetsutövning mot någon särskilt föreskrivet. Om avser ñnns°några särskilda föreskrifter överklagande får enskild och det inte om dock beslutet överklagas hos regeringen.

särskilda beslut får televerket föreskriva att 40 § l arbetsordningen eller i personalärenden lägre chef meddclar, skall översådana beslut i som en beslutet angår begär det inom viss prövas högre chef, om den som av en finns, tillämpas 38§ endast på den högre tid. sådan föreskrift När en chefens beslut. Pâürüüm 1989602.

Särskilda föreskrifter med hänsyn till totalförsvaret m. m.

televerkets medverkan i totalförsvaret finns i för- 41 § Föreskrifter om ordningen 1986 294 ledning och samordning inom totalförsvarets om civila del. totalförsvarets krav beaktas i den fredstida verk- För att säkerställa att samråda med överbefälhavaren och övriga besamheten skall televerket rörda totalförsvarsmyndigheter.

Televerket skall inom sitt verksamhetsområde tillhandahålla un- 42 § For tillämpningen plan- och bygglagen 1987 10 och lagen derlag av 1987 12 om hushållning med naturresurser m. m. skall också fortlöpande lämna Telestyrelsen de uppgifter Televerket verksamhet. Förordning 1992 898 styrelsen behöver för sin

-v

1992 08 -0 3

STOCKHOLM

Statens offentliga 1992 utredningar

Kronologisk förteckning

Frihet ansvar kompetens.Grundutbildningens 37.Psykiatrinoch desspatienter levnadsförhållanden, - - villkor i högskolan.U. vårdensinnehållochutveckling.S. Regler för risker. Ett seminarium om varför vi 38.Fristående skolor. Bidrag ochelevavgifter.U. tillåter mer föroreningar inne än ute. M. 39. Begreppetarbetsskada. Psykiskt stördas situation i kommunerna 40.Risk- ochskadehanteringistatlig verksamhet.Fi. -en probleminventering socialtjänstens ur 41.Angåendevattenskotrar.M. perspektiv.S. 42.Kretslopp Basen för hållbar stadsutveckling.M. - 4. Psykiatrini Norden -ett jämförandeperspektiv. 43.Ecocycles The Basisof SustainableUrban - Koncessionför försäkringssammanslumingar. Fi. Development.M. Ny mervärdesskattelag. 44.Resurser för högskolansgrundutbildning.U. Motiv. Del 45.Miljöfarligt avfall ansvar och riktlinjer. M. - Förfatxningstext och bilagor. Del Fi. 46.Livskvalitet för psykisktlångtidssjuka forskning - - Kompetensutveckling en nationell strategi.A. kring service,stödoch värd. - Fastighetstaxering Bostadsrätter.Fi. 47. Avregleradbostadsmarknad, Del II. Fi. m.m.- Ekonomioch rätt i kyrkan. C. 48.Effektivarestatistikstyming Denstatliga - 10.Ett nytt bolagför rundradiosändningar.Ku. statistikensfinansiering och samordning. Fi. 1 LFastighetsSkatt.Fi. 49.EES-anpassning marknadsföringslagstiftningen. av 12.Konstnärlighögskoleutbildning.U. C. 13. Bundna aktier. Ju. 50.Avgifter ochhögkostnadsskydd inom äldre-och 14.Mindre kadmium i handelsgödsel.Jo. handikappomsorgen. S l5. Ledningoch ledarskapi högskolan några 51. Översyn sjöpolisen.Ju. - av perspektivoch möjligheter. U. 52.Ett samhälleför alla. l6. Kroppen efter döden.S. 53.Skattpådieselolja.Fi. l7. Den sista undersökningen obduktioneni ett 54.Mer för mindre nya styrformerför barn-och - psykologisktperspektiv. ungdomspolitiken.C. l8. Tvångsvärdi socialtjänsten ansvar och innehåll. 55.Rådför forskning om transporter och l9.Långtidsutredningen1992.Fi. kommunikation.K. 20.Statenshundskola.Ombildning från myndighettill Rådför forskning om transporter och aktiebolag.S. kommunikation.Bilagor. K. 21.Bostadsstödtill pensionärer. 56.Färjor och farleder.K. 22.EES-anpassning lcreditupplysningslagen. av Ju. 57. Beskattning av vissanaturaförmäner m.m. Fi. 23.Kontrollfragor i tulldatoriseringen m.m. Fi. 58.Miljöskulden.En rapportom hur miljöskulden 24.Avregleradbostadsmarknad. Fi. utvecklas om ingenting gör. M. 25.Utvärdering av försöksverksamheten med 3-ärig 59. Läraruppdraget.U. yrkesinriktadutbildning i gymnasieskolan.U. 60.Enklare regler för statsanställda. Fi. 26. Rätten till folkpension kvaliñkationsregler i 61.Ett reformeratâklagarväsende. Del. A och B. Ju. internationellaförhållanden.S. 62.Forskningochutvecklingför totalförsvaret- förslag 27.Årsarbetstid.A. till atgärder.Fö. 28.Kartläggning av kasinospel enligt internationella 63.Regionalaroller en perspektivstudie.C. - regler. Fi. 64.Utsikt mot framtidensregioner sju debattinlägg. C. - 29.Smittskyddsinstitutet ny organisationför Sveriges 65.Kartboken.C. nationellasmittskyddsfunktioner. 66.Västsverige regioni utveckling.C. - 30.Kreditförsäkring Någraaktuella problem.Fi. 67.Fortsattreformering av företagsbeskattrtingen. Del - 3l.Lagstiltning om satellitsändrtingar av Fr. TV-prograrn.Ku. 68.Långsiktigmiljöforskning.M. 32.Nya Inlandsbanan.K. 69.Meningsfull vistelsepåasylförläggning.Ku. 33.Kasinospelsverksarnhet i folkrörelsemastjänst C. 70.Telelag. K. 34.Fastighetsdatasystemets datorstmktur. M. 35.Kart- ochmätningsutbildningari nya skolformer. M. 36.RadioochTV i ett. Ku.

Statens 1992

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Kontrollfrägor tulldatoriseringen i m.m. [23]

Avreglerad bostadsmarknad. [24] Bundna aktier. [13] Kartläggning av kasinospel enligt internationella EES-anpassnin g av kreditupplysningslagen. [22] regler. [28] Översyn av sjöpolisen.[51] Kreditförsälcring Någraaktuellaproblem. [30] Ett reformeratåklagarväsende. Del A och B. [61] - Risk- och skadehanteringstatlig i verksamhet. [40]

Försvarsdepartementet Avregleradbostadsmarknad, Del Il. [47]

Effektivare statistikstyming Den statligastatistikens Forskning och utveckling för totalförsvaret- förslag finansieringochsamordning. [48] till åtgärder. [62] Skattpå dieselolja.[53]

Socialdepartementet Beskattning av vissa naturafönnåner m.m. [57]

Enklare regler för statsanställda. [60] Psykisktstördas situationi kommunerna Fortsatt reformering av företagsbeskattnirtgen. Del [67] -en probleminventering socialtjänstensperspektiv.[3] ur

Psykiatrin Norden i ett jämförande perspektiv.[4] Utbildningsdepartementet - Kroppen efter döden.[16] Frihet ansvar kompetens. Grundutbildningensvillkor Den sista undersökningen obduktionen i ett - - - i högskolan.[l] psykologiskt perspektiv. [17] Konstnärlighögskoleutbildning.[12] Tvángsvårdi socialtjänsten ansvar ochinnehåll.[18] - Ledning i någraperspektiv Statenshundskola. Ombildning fran myndighettill ochledarskap högskolan-

och möjligheter. [15] aktiebolag.[20] Utvärdering av försöksverksamheten med 3-årig Bostadsstöd till pensionärer. [21] yrkesinriktadutbildning i gymnasieskolan. [25] Rätten till folkpension kvalifkationsregler i - Friståendeskolor. Bidrag och elevavgifter. [38] internationella förhållanden.[26] Resurser för högskolansgrundutbildning.[44] Smittskyddsinstitutet-ny organisationfor Sveriges Läraruppdraget. [59] nationella smittskyddsfunktioner.[29]

Psykiatrinochdess patienter levnadsförhållanden, Jordbruksdepartementet vårdensinnehåll och utveckling. [37] Mindre kadmiumi handelsgödsel.[14] Begreppet arbetsskada. [39]

Livskvalitet för psykiskt långtidssjuka Kulturdepartementet

forskningkring service.stödoch vard.[46] - Ett bolag för rundradiosändningar. [10] Avgifter och högkostrtadsskydd inom äldre-och nytt [50] Lagstiftning om satellitsändningar av TV-prograrn. [31] handikappomsorgen. Ett samhälle för alla. [52] Radio ochTV i ett. [36]

Meningsfull vistelsepåasylförläggning.[69]

Kommunikationsdepartementet Arbetsmarknadsdepartementet Nya Inlandsbanan.[32] Rådför forskning och kommunikation. Kompetensutveckling en nationell strategi.[7] om transporter - Rådför forskning och kommunikation. Årsarbetstid.[27] om transporter

Bilagor. [55] Civildepartementet Färjor och farleder.[56] Telelag. [70] Ekonomi och rätt i kyrkan. [9]

Kasinospelsverksarnhet i folkrörelsemas tjänst [33]

Finansdepartementet EES-anpassning av marknadsföringslagstiftningen.[49]

Mer för mindre nya styrfonner för barn-och Koncessionför försäkringssammanslutningar. [5] ungdomspolitiken.[54] Ny mervärdesskattelag. Regionalaroller en perspektivstudie. [63] Motiv. Del - - Utsikt framtidensregioner sju debattinlägg. [64] Författningstextoch bilagor. Del 2. [6] mot - - Kartboken. [65] Fastighetstaxering Bostadsrätter. [8] m.m.- Västsverige regioni utveckling. [66] Fastighetsskatt. -

Långtidsuuedningen 1992.[19]

Statens Offentliga utredningar 1992

Systematisk förteckning

Miljö- och naturresursdepartementet Regler för risker. Ett seminarium om varför tillåter mer föroreningarinne än ute. [2] Fastighetsdatasystemets datorsmiktur. [34] Kan- och mämingsutbildningari nya skolformer. [35] Angåendevattenskou-ar.[41] Kretslopp Basen för hållbar stadsutveckling. [42] - Ecocycles The Basisof SustainableUrbanDevelop- — ment. [43] Miljöfarligt avfall- ansvar och riktlinjer. [45] Miljöskulden. En rapportom hur miljöskuldenutvecklas om vi ingentinggör. [58] Långsiktigmiljöforskning. [68]

- RUNGL. Busig. 1992-08 -O 3 STOCKHOLM

ALLMÄNNA FÖRLAGET

BESTALLNINGARZ ALLMANNAFÖRLAGET, KUNDTJANST, 10647 STOCKHOLM. TEL 08-73996 30. FAXI08-7399548. INFORMATIONSBOKHANDELN. MALMIORGSGATANvn BRUNKEBERGSIORG. 5 STOCKHOLM.