En fond för unga konstnärer delbetänkande
Ur KB:s samlingar
Digitaliserad år 2015
Mb
:Em
Møa
4t°°"°
ko
NSIN.ÃRSICRS.-'II"NINist'IRl{lNlNil-.T
nu
min
um Statens offentliga utredningar
mm 1997:106
g Kulturdepartementet
En fond för
konstnärer
unga
Delbetänkande av Konstnärsersättningsutredningen
Stockholm 1997
SOUoch DskanköpasfrånFritzeskundtjänst.Förremissutsändningar SOUoch Dsav svarar Fritzxes,Offentliga Publikationer, uppdragav Regeringskanslietsforvaltningsavdelning.
Beställningsadress: Fritzeskundtjänst
10647Stockholm Orderfax:08-690 91 91 Ordertel:08-690 9l 90
Svara remiss.Hur ochVarför. Statsrådsbcredningen,1993. Enliten broschyrsomunderlättararbetetför densomskall svara remiss. - Broschyrenkanbeställashos: Regeringskanslietsförvaltningsavdelning Distributionscentralen 10333 Stockholm Fax:08-405 1010 Telefon: 08-405 l0 25
ISBN 91-38-20655-2 Graphic Systems AB. Malmö 1997 ISSN0375-250X
Till statsrådet och chefen för
Kulturdepartementet
Regeringen beslutade den 17 oktober 1996 att tillkalla en särskild utredare med uppgift att utarbeta ett förslag till regelsystem avseende en offentligrättslig avgift vidareförsäljning av icke upphovsrättsligt skyddad konst och att utreda formerna för ersättning till upphovsmän för utlåning av foncgram. Till särskild utredare förordnade chefen för Kulturdepartementet, statsrådet Ulvskog, regeringsrådet Mariame Eliason.
Departementssekreteraren Eric De Groat, kanslirådet Dag Mattsscn, avdelningsdirektören Staffan Ros och hovrättsassessorn Gunilla Svalm Lindström har såsom experter deltagit i utredningen.
Hovrättsassessom Dag Cohen har varit sekreterare.
Utredningen, som inledde sitt arbete i januari 1997, har
antagit namnet Konstnärsersättningsutredningen Ku
1996:05.
Utredningen får härmed överlämna sitt delbetänkande En fond för konstnärer SOU 1997:106. Förslaget har
unga utarbetats i samråd med experterna. Med hänsyn till detta har betänkandet skrivits i vi-forrn.
Betänkandet omfattar den första delen av vårt arbete, nämligen ett regelsystem för en vidareförsäljningsavgift.
Vi fortsätter vårt arbete med att i en avslutande etapp utreda formerna för ersättning till upphovsman för utlåning av fonogram. Detta arbete beräknas vara slutfört i oktober i âr. Stockholm i augusti 1997
Marianne Eliason
/Dag Cohen
SOU 1997: 106
Innehållsförteckning
Förkortningar
Sammanfattning
Författningsförslag
1 Förslag till lag om Konstnärsfonden 17 . . . . . . . 2 Förslag till förordning om Konstnärsfonden 19 . . . 3 Förslag till lag om ändring i lagen 1984:151
om punktskatter och prisregleringsavgifter 21
. . .
Utredningsuppdraget 25 . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1 Direktiven 25 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.2 Utredningsarbetet 25 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
2 Vidareförsäljningsavgiftpa icke upphovs-
rättsligt skyddad konst 27 . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Den ekonomiska delen av upphovsrätten 27 . . . . . 2.2 Införandet av droit de suite. 28 . . . . . . . . . . . . 2.2.1 1929 års sakkunniga och Auktorrätts-
kommittén 28 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2.2 1988/89 års riksmöte 29 . . . . . . . . . . . . . 2.2.3 Konstnärsnämndens utredningsrapport
Konstavgift 30 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2.4 Upphovsrättsutredningen 31 . . . . . . . . . . 2.2.5 1992/93 ârs riksmöte 31 . . . . . . . . . . . . . 2.2.6 1993/94 års riksmöte 32 . . . . . . . . . . . . . 2.2.7 Den upphovsrättsliga ersättningsrätten 33 . .
SOU 1997: 106
2.3 Pågående arbete inom EU 36 . . . . . . . . . . . . . . 2.4 Nordiska förhållanden 38 . . . . . . . . . . . . . . . . 2.4.1 Danmark 38 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.4.2 Finland 40 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.4.3 Island 43 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.4.4 Norge 46 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.5 Synpunkter som har framförts på ett system med
en avgift vidareförsäljning av icke upphovsrättsligt skyddad konst 51
. . . . . . . . . . .
2.6 överväganden och förslag 52
. . . . . . . . . . . . . .
2.6.1 Utgångspunkter 52
. . . . . . . . . . . . . . . 2.6.2 Lagteknisk lösning 54 . . . . . . . . . . . . .
2.6.3 Avgiftspliktens omfattning 56
. . . . . . . . 2.6.4 Avgiftens storlek 61 . . . . . . . . . . . . . . 2.6.5 Uppbörden av avgiften 63 . . . . . . . . . . . 2.6.6 Förvaltningen av medlen 68 . . . . . . . . . 2.6.7 Användningen av medlen 70 . . . . . . . . . 2.6.8 Fördelningen av medlen 76 . . . . . . . . . . 2.6.9 Avgiftens förenlighet med rådets sjätte
mervärdesskattedirektiv 77 . . . . . . . . . . 2.6.l0 En uppskattning av de ekonomiska konse-
kvenserna 81 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.6.1 En fråga för fortsatta överväganden 84 . . .
Generella direktiv 87 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Inledning 87 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . De olika direktiven 87 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.1 Regionalpolitiska konsekvenser
dir. 1992:50 87 . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.2 Offentliga åtaganden dir. 1994:23 88 . . . 3.2.3 Jämställdhetspolitiska konsekvenser
dir. 1994: 124
SOU 1997: 106
3.2.4 Konsekvenserna för brottsligheten och
det brottsförebyggande arbetet
dir. 1996:49 89 . . . . . . . . . . . . . . . .
4 Genomförandet förslaget 91 av . . . . . . . . . . . . . 4.1 Kostnader 91 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2 Ikraftträdande 92 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
5 Författningskommentar
. . . . . . . . . . . . . . . . 5.1 Förslaget till lag Konstnärsfonden 93 om . . . . . . 5.2 Förslaget till förordning Konstnärsfonden 99 om . 5.3 Förslaget till lag ändring i lagen 1984:151 om
och prisregleringsavgifter 103
om punktskatter
. .
Bilaga
Utredningens direktiv dir. 1996:81 105 . . . . . .
SOU 1997: 106
Förkortningar
ADB automatisk databehandling bet. betänkande dir. direktiv EU Europeiska unionen NOU Norges offentlige utredninger prop. proposition SOU Statens offentliga utredningar
SOU 1997: 106
Sammanfattning
Uppdraget
Enligt våra direktiv skall utarbeta ett förslag till ett regelsystem avseende offentli grättsli g avgift vidareför-
en säljning av konst som inte omfattas av något upphovsrättsligt skydd. Vidare skall utreda formerna för ersättning till upphovsmän för utlåning av fonogram och lägga fram de förslag som behövs. Den första av de tvâ frågor som ingår i uppdraget behandlas i detta delbetänkande.
Följerätten
I syfte att stärka bildkonstnärernas ställning har det i svensk rätt införts bestämmelser som ger dessa kategorier av upphovsman rätt till ersättning, s.k. droit de suite eller följerätt, när ett exemplar av deras verk säljs vidare. Den upphovsrättsliga rätten till ersättning se närmare avsnitt 2.2.7 innebär att upphovsmannen har rätt till en ersättning
fem procent av försäljningspriset exkl. mervärdesskatt vid yrkesmässig vidareförsäljning av exemplar av hans eller hennes konstverk. Ersättningen skall betalas av säljaren eller, i de fall försäljningen har förmedlats av en näringsidkare, av näringsidkaren. Om den upphovsrättsliga giltighets-
12 SOU 1997: 106
tiden för verket har gått ut vid försäljningen, föreligger inte någon rätt till ersättning.
För att ersättningsrätt skall föreligga krävs det att det rör sig om en "vidareförsäljning", dvs. att det inte är fråga om en försäljning direkt från konstnären. Ersättningsrätt föreligger inte heller vid rent privata försäljningar. För att rätt till ersättning skall föreligga krävs det vidare att det är fråga om vidareförsäljning av bildkonstverk exempelvis
målningar, teckningar och grafik inkl. tredimensionella
verk, t.ex. skulpturer eller fotografiska verk. Det krävs
dock inte att det är fråga om ett originalexemplar av ett konstverk.
Från rätten till ersättning är alster av byggnadskonst undantagna. Detsamma gäller alster av brukskonst t.ex.
glas, keramik, möbler och textilier som har framställts i
flera identiskt lika exemplar. Däremot omfattas konstnärligt utformad brukskonst som har framställts i endast ett exemplar, av rätten till ersättning.
I de fall försäljningspriset exkl. mervärdesskatt understiger en tjugondedel av basbeloppet utgår dock inte någon ersättning.
Vårt förslag
Vårt förslag innebär att en särskild lag skall reglera systemet med en offentligrättslig avgift och att en förordning skall komplettera lagen. Lagen om Konstnärsfonden innehåller de materiella bestämmelserna för avgiftsuttaget, bl.a. regler om avgiftspliktens omfattning och avgiftens storlek. I förordningen om Konstnärsfonden finns föreskrifter om bl.a. användningen av de inbetalda avgifterna och om förvaltningen av fondens medel.
SOU 1997: 106 13
Avgiftspliktens omfattning
Vi föreslår att avgift skall tas ut när en näringsidkare i sin yrkesmässiga verksamhet säljer vidare ett exemplar av ett konstverk som inte omfattas av den upphovsrättsliga giltighetstiden. Detsamma skall gälla de fall näringsidkaren i sin näringsverksamhet förmedlar en vidareförsäljning. Avgift skall således endast tas ut vid vidareförsäljning av verk där det har gått mer än sjuttio år från upphovsmannens dödsår. Avgiftssystemet tar alltså vid då den upphovsrättsliga regleringen upphör.
Avgiftsplikten skall, i likhet med vad som gäller enligt följerätten, omfatta alster av bildkonstverk inkl. tredimensionella verk samt fotografiska verk. Något krav att det skall röra sig om ett originalkonstverk ställs inte upp. Också när det gäller alster av byggnadskonst följer vi den upphovsrättsliga ordningen, vilket innebär att sådana alster inte skall omfattas av avgiftsplikten. I fråga brukskonsten frångår
om vi dock, bl.a. av praktiska skäl, vad gäller enligt den
som upphovsrättsliga ersättningsordningen och föreslår att denna typ av konstverk inte i något fall skall omfattas av avgiftsskyldigheten.
Vi föreslår vidare att avgiftsskyldighet endast skall föreligga i de fall försäljningspriset exkl. mervärdesskatt överstiger en tjugondedel av basbeloppet.
Avgiftens storlek
Vi föreslår att avgift skall tas ut med ett belopp
som motsvarar fem procent av försäljningssumman exkl.
mervärdesskatt. Också detta överensstämmer med vad
som gäller i fråga om den upphovsrättsliga ersättningens storlek.
Avgiften skall betalas in av den näringsidkare som i sin yrkesmässiga verksamhet säljer ett icke upphovsrättsligt
skyddat konstverk. Också i de fall en näringsidkare yrkesmässigt har förmedlat vidareförsäljningen skall avgiften betalas in av näringsidkaren. Avgiftsskyldigheten skall inträda när konstverket levereras till köparen.
Uppbörden av avgiften
Vi föreslår att uppbörden av avgiften inte skall regleras i lagen Konstnärsfonden, utan hanteras i den ordning som
om föreskrivs i lagen 1984: 15 l om punktskatter och prisregleringsavgifter. Regleringen av förfarandet innebär i korthet att den avgiftsskyldige för vissa bestämda redovisningsperioder skall lämna uppgift om sin avgift i deklarationer till den s.k. beskattningsmyndigheten.
En fördel med att välja en sådan lösning är att uppbörden av avgiften kommer att ombesörjas av den myndighet som i de flesta fall är beskattningsmyndighet punktskatteområdet, Skattemyndigheten i Dalarnas län, enligt en befintlig förfarandeordning. Det innebär också att förfarandet är anpassat till vad som gäller i fråga om mervärdesskatten.
I ett särskilt avsnitt avsnitt 2.6.10 gör en uppskattning hur mycket avgiftsordning av nu föreslagen typ
av en skulle kunna inbringa. Enligt vår bedömning skulle avgiftsordningen årligen kunna inbringa mellan sju och tio miljoner kr.
Förvaltningen av medlen
Vi föreslår att de uppburna avgifterna inte skall föras upp på statsbudgeten, utan i stället bilda en särskild fond, benämnd Konstnärsfonden. Kammarkollegiet skall ansvara för förvaltningen av medlen.
Användningen av medlen m.m.
Vi föreslår att fondens medel skall användas dels till bidrag till sammanslutningar som ägnar sig verksamhet som stöder grupper av bildkonstnärer, dels till individuella bidrag yngre eller i övrigt mindre etablerade bildkonstnärer. Stödet skall i båda fallen främst ges i form av
projektbidrag.
Statens kulturråd skall fördela bidragen för kollektiva ändamål medan Konstnärsnärnnden skall fördela bidragen till enskilda konstnärer.
Genomförandet av förslaget
Enligt vår bedömning kommer förslaget inte annat än marginellt ge upphov till några kostnader som kräver ökade anslag. Vi bedömer att förslaget bör kunna genomföras med verkan från den 1 januari 1999.
SOU 1997: 106
Författningsförslag
1 till
Förslag
Lag om Konstnärsfonden
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Konstnärsfonden bildas de avgifter skall av som betalas in enligt denna lag. Fondens medel skall användas för ändamål som gagnar bildkonstnärer.
2 § Avgift skall betalas vid försäljning exemplar av av konstverk som har överlåtits och inte omfattas som av upphovsrättens giltighetstid enligt lagen 1960:729 om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. Avgiftsskyldighet föreligger inte i de fall exemplaret är ett alster av brukskonst eller byggnadskonst. Avgiftsskyldighet föreligger inte heller i de fall försäljningspriset exklusive mervärdesskatt inte överstiger tjugondedel en av basbeloppet enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring.
3 § Avgiftsskyldig är den näringsidkare som i sin yrkesmässiga verksamhet säljer eller förmedlar en försäljning av ett exemplar av ett sådant konstverk som anges i 2 Avgiftsskyldigheten inträder vid leveransen till köparen.
18 SOU 1997: 106
Med yrkesmässig verksamhet avses detsamma som i 4 kap. 1 § mervärdesskattelagen 1994:200.
4§ Avgift tas ut med ett belopp som motsvarar fem procent försäljningspriset exklusive mervärdesskatt.
av
5 § Regler för förfarandet vid uttag av avgift finns i lagen
1984: 151 om punktskatter och prisregleringsavgifter.
Den är avgiftsskyldig skall vara registrerad hos den
som myndighet som i första instans skall besluta om uttag av avgift enligt lagen om punktskatter och prisregleringsav-
gifter.
6 § Vad i skattebrottslagen 1971:69 föreskrivs om
som skatt gäller även i fråga om avgift enligt denna lag.
Avgiften omfattas även av lagen 1971:1072 om för-
mânsberättigade skattefordringar m.m. och lagen 1978:880
betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter. om
7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om förvaltningen av fonden och om fördelningen av avgiftsmedel.
Regeringen får besluta att kostnaderna för förvaltningen
fonden och för fördelningen av avgiftsmedel skall betalas av
fondens medel. av
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
SOU 1997: 106 19
2 till
Förslag
om Konstnärsfonden
Förordning
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Denna förordning innehåller föreskrifter i anslutning till lagen l998:00 om Konstnärsfonden.
2 § Konstnärsfondens medel skall användas till
bidrag till sammanslutningar som ägnar sig verksamhet som stöder grupper av bildkonstnärer, och
individuella bidrag yngre eller i övrigt mindre etablerade bildkonstnärer som har sin huvudsakliga konstnärliga verksamhet i Sverige eller som är stadigvarande bosatta i landet.
Regeringen beslutar för ett år i taget om fördelningen av tillgängliga medel mellan dessa ändamål.
3 § Konstnärsfondens medel skall förvaltas av Karnmarkollegiet. För förvaltningen gäller förordningen 1987:778 om placering av fondmedel under Kammarkollegiets förvaltning.
Kostnaderna för förvaltningen av fonden får betalas ur fondens medel.
4 § Frågor om bidrag som avses i l § 1 prövas av Statens kulturråd och i l § 2 av Konstnärsnänmden. Ett beslut
om bidrag får förenas med villkor att bidragstagaren skall redovisa användningen av bidraget till den bidragsbeviljande myndigheten.
Beslut i frågor om bidrag från fonden får inte överklagas.
20 SOU 1997: 106
5 § Kostnaderna för fördelningen av fondmedel får betalas ur fondens medel.
6 § Statens kulturråd och Konstnärsnämnden skall varje år före den 15 oktober lämna en gemensam rapport till regeringen om användningen av Konstnärsfondens medel under det senaste budgetåret.
7 § Skattemyndigheten i Dalarnas län skall varje månad redovisa inbetalda avgifter till Kammarkollegiet.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1999.
SOU 1997: 106
3 Förslag till
Lag om ändring i lagen 1984:151 om
punktskatter och prisregleringsavgifter
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § lagen 1984:151 om punktskatter och prisregleringsavgifter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 § Denna lag gäller för skatter och avgifter tas ut
som enligt
lagen 1928:376 om lagen 1928:376
om skatt på lotterivinster, skatt lotterivinster, lagen 1941:251 om lagen 1941:251
om särskild varuskatt, lagen särskild varuskatt, lagen 1957:262 om allmän 1957:262 om allmän energiskatt, lagen energiskatt, lagen 1961 :372 om bensin- 1961:372 om bensinskatt, lagen 1961:394 om skatt, lagen 1961:394 om tobaksskatt, lagen tobaksskatt, lagen 1972:266 om skatt 1972:266 om skatt annonser och reklam, annonser och reklam, lagen 1972:820 om skatt lagen 1972:820 skatt
om på spel, lagen 1973:37 spel, lagen 1973:37 om skatt på vissa dryckes- om skatt vissa dryckesförpackningar, lagen förpackningar, lagen 1973: 1216 om särskild 1973:1216 särskild
om skatt för oljeprodukter och skatt för oljeprodukter och
kol, bilskrotningslagen kol, bilskrotningslagen
1975:343, lagen 1975:343, lagen
22 SOU 1997: 106
1977:306 om dryckes- 1977:306 om dryckesskatt, lagen 1978:69 om skatt, lagen 1978:69 om
försäljningsskatt på motor- försäljningsskatt på motor-
fordon, lagen 1978:144 fordon, lagen 1978:144 om skatt på vissa resor, om skatt på vissa resor, lagen 1982:691 om skatt lagen-1982:691 om skatt på vissa kassettband, lagen på vissa kassettband, lagen 1982:1200 om skatt 1982:1200 om skatt på videobandspelare, lagen videobandspelare, lagen 1982:1201 om skatt på 1982:1201 om skatt på viss elektrisk kraft, lagen viss elektrisk kraft, lagen 1983:1053 om skatt på 1983:1053 om skatt på omsättning av vissa värde- omsättning av vissa värdepapper, lagen 1983:1104 papper, lagen 1983: 1104 om särskild skatt för elekt- om särskild skatt för elektrisk kraft från kärnkraft- risk kraft från kärnkraftverk, lagen 1984:351 om verk, lagen 1984:351 om totalisatorskatt, lagen totalisatorskatt, lagen 1984:355 om skatt på 1984:355 om skatt på vissa dryckesförpacknin- vissa dryckesförpackningar, lagen 1984:405 om gar, lagen 1984:405 om stärnpelskatt på aktier, stämpelskatt på aktier, lagen 1984:409 om skatt lagen 1984:409 om skatt på gödselmedel, lagen gödselmedel, lagen 1984:410 om skatt på 1984:410 om skatt på bekämpningsmedel, lagen bekämpningsmedel, lagen 1988: 1567 om miljöskatt 1988:1567 om miljöskatt på inrikes flygtrañk, lagen på inrikes flygtrafik, lagen 1990:582 om koldioxid- 1990:582 om koldioxidskatt, lagen 1990:587 om skatt, lagen 1990:587 om svavelskatt, 2 § första svavelskatt, 2 § första stycket 6 lagen 1990:661 stycket 6 lagen 1990:661 om avkastningsskatt på om avkastningsskatt
pensionsmedel, lagen pensionsmedel, lagen
SOU 1997: 106 23
1990:662 skatt på 1990:662 om skatt
om
vissa premiebetalningar, vissa premiebetalningar,
lagen 1990:1087 om lagen 1990:1087 om
lagerskatt på vissa olje- lagerskatt på vissa oljeprodukter, lagen produkter, lagen
1990:1427 särskild 1990:1427 om särskild
om
premieskatt för gruppliv- premieskatt för gruppliv-
försäkring, lagen försäkring, m.m., lagen
m.m., 1991:1482 lotteri- 1991:1482 om lotteri-
om skatt, lagen 1991:1483 skatt, lagen 1991:1483
skatt vinstsparande om skatt på vinstsparande om
lagen 1992:1479 m.m., lagen 1992:1479 m.m.,
lagerskatt viss om lagerskatt på viss om bensin, lagen 1992:1438 bensin, lagen 1992: 1438
dieseloljeskatt och dieseloljeskatt och
om om användning vissa olje- användning av vissa olje-
av
produkter, lagen produkter, lagen
1992:1439 lagerskatt 1992:1439 om lagerskatt
om på dieselolja, lagen på dieselolja, lagen 1994:1563 tobaks- 1994:1563 om tobaks-
om skatt, lagen 1994:1564 skatt, lagen 1994:1564
alkoholskatt, lagen alkoholskatt, lagen om om 1994:1776 skatt på 1994:1776 om skatt på
om energi, lagen 1995:1132 energi, lagen 1995:1132
lagerskatt på dieselolja lagerskatt dieselolja om om för förbrukning i vissa för förbrukning i vissa motordrivna fordon, lagen motordrivna fordon, lagen 1995:1667 skatt på 1995:1667 om skatt på
om naturgrus, naturgrus, lagen 1 998.00
om Konstnärsfonden,
2. lagen 1967:340 om prisreglering jordbrukets
område, lagen 1974:226 prisreglering på fiskets
om område, lagen 1990:615 avgifter på vissa jordbruks-
om
24 SOU 1997: 106
produkter m.m., lagen 1990:616 införande lagen
om av 1990:615 om avgifter vissa jordbruksprodukter
m.m.,
lagen 1994: 1704 om lageravgift vissa jordbruksprodukter, lagen 1982:349 om återvinning dryckesförpackning-
av ar av aluminium.
Har i författning som i första stycket eller i
anges författning som utfärdats med stöd av sådan författning lämnats bestämmelse avviker från denna lag gäller dock
som den bestämmelsen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
SOU 1997: 106
1
Utredningsuppdraget
1.1 Direktiven
Våra direktiv dir. 1996:81 innebär ett uppdrag att utarbeta ett förslag till ett regelsystem avseende en offentligrättslig avgift på vidareförsäljning av konst som inte omfattas
av något upphovsrättsligt skydd. Vi skall också utreda formerna för ersättning till upphovsmän för utlåning av fonogram och lägga fram de förslag som behövs. I detta betänkande, som är ett delbetänkande, behandlas enbart den första de
av två frågor som ingår i uppdraget.
Direktiven i nu aktuella delar är intagna som en bilaga till betänkandet.
1.2 Utredningsarbetet
Vi påbörjade vårt arbete i januari 1997.
Vi har sammanträffat och diskuterat vissa frågor med anknytning till utredningsuppdraget med företrädare för Aktiebolaget Bukowski Auktioner, Aktiebolaget Stockholms Auktionsverk, Föreningen Bildkonst Upphovsrätt i Sverige BUS, Konstnärernas Intresseförening DUR i Sverige DUR, Nordén Auktioner Aktiebolag och Sveriges Konstoch Antikhandlareförening. Vi har därvid bl.a. tagit del av deras praktiska erfarenheter av det upphovsrättsliga regel-
26 SOU 1997: 106
systemet med följerätt. Vid dessa möten har det också framförts synpunkter på ett system med en avgift
vidareförsäljning av icke upphovsrättsligt skyddad konst se
vidare avsnitt 2.5.
Vi har även sammanträffat med företrädare för Konstnärsnämnden, Statens konstmuseer och Stiftelsen Nordiska museet i syfte bl.a. att skaffa oss kunskap om den svenska konstmarknaden. Vid mötet har resp. myndighet även framfört sin uppfattning om ett system med en vidareförsäljningsavgift. Dessa synpunkter redovisas också i avsnitt 2.5.
I enlighet med våra direktiv har vi studerat hur systemen i Island och Norge, vilka i olika utsträckning har ett offentligrättsligt system vid vidareförsäljning, är uppbyggda. Den särskilda utredaren och sekreteraren har därvid besökt Oslo och där sammanträffat med representanter för det norska Kulturdepartementet samt gjort ett studiebesök hos den fond, Bildende Kunstneres Hjelpefond, som administrerar den norska avgiftsordningen. Vi har också inhämtat upplysningar från övriga nordiska länder.
När det gäller den del av vårt uppdrag som avser uppbörden av avgiften har vi samrått med företrädare för Särskilda skattekontoret i Ludvika. Vi har vidare haft kontakter med företrädare för Kammarkollegiet.
Kulturdepartementet har överlämnat en skrivelse från Svenska Konstnärsförbundet med synpukter en del av de frågor vi har att utreda. Vi har därutöver mottagit skrivelser från några av de nyss nämnda intressenterna.
SOU 1997: 106
2 Vidareförsäljningsavgift på icke upphovsrättsligt skyddad
konst
2.1 Den ekonomiska delen av
upphovsrätten
Det upphovsrättsliga regelverket består bl.a. av en ekonomisk rättighet för upphovsmannen. Denna innebär en rätt för honom eller henne att ensam förfoga över ett verk dels genom att framställa exemplar av verket, dels genom att på olika sätt göra det tillgängligt för allmänheten 2 § lagen l960:729 om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, upphovsrättslagen. Rätten att "göra verket tillgängligt för allmänheten" innefattar bl.a. en rätt för upphovsmannen att olika sätt, t.ex. genom försäljning, sprida exemplar av verket till allmänheten. Detta brukar kallas upphovsmannens spridningsrätt.
Det finns dock i 19 § upphovsrättslagen undantag från spridningsrätten. Av bestämmelsen framgår bl.a. att när ett verksexemplar med upphovsmannens samtycke väl har överlåtits, exemplaret får spridas vidare. Detta brukar kallas att spridningsrätten konsumeras. Konsumtionen av spridningsrätten innebär alltså att ett exemplar av ett verk t.ex.
ett konstverk fritt kan spridas bland allmänheten om
upphovsmannen en gång har överlåtit verket.
28 SOU 1997: 106
Principen om konsumtion gäller i och för sig för alla upphovsmannakategorier, men anses träffa bildkonstnärer hårdare än andra grupper av upphovsmän. För författare
en är det främst rätten att framställa exemplar som är
rv ekonomisk betydelse. Om allmänheten uppskattar hans verk, kan han begära ersättning i form av högre royalty när verket skall ges ut i nya upplagor. För kompositörer är förhålandena likartade när det gäller utgivning noter. Kon-
av positörer och textförfattare kan dessutom begära ersättning när deras verk framförs, t.ex. vid konserter eller i rado eller TV. Upphovsmannen till ett konstverk får däremot i de flesta fall nöja sig med ersättning för överlåtelsen av själva originalexemplaret eller, som t.ex. när det gäller grafiska verk, till utgivning av en ganska liten upplaga. Dema kategori av upphovsmän kan alltså inte i samma utsträccning utnyttja den ekonomiska delen av upphovsrätten. I syfte att stärka bildkonstnärernas ställning har det därför många länder införts bestämmelser som ger dessa upphowmän en rätt till ersättning, s.k. droit de suite eller följerät, när exemplar av deras verk säljs vidare. Som bekant har
en sådan bestämmelse införts även i svensk rätt se prop. 1994/95: 151, bet. 1995/96:LUl. Bestämmelsen, som finns i 26 j § upphovsrättslagen, trädde i kraft den 1 januari 1996. I följande avsnitt redogörs för den svenska rättens upphovsrättsliga reglering beträffande följerätt.
2.2 Införandet av droit de suite
2.2. 1 1929 års sakkunniga och Auktorrättskommittén
Såväl 1929 års sakkunniga i sitt Förslag till ändringari lagstiftningen om rätt till litterära och konstnärliga verk SOU 1929:37 s. 69 som Auktorrättskommittén i betänkai-
SOU 1997: 106 29
det Upphovsmannarätt till litterära och konstnärliga verk SOU 1956:25 s. 109 ff. övervägde frågan om införande av en ordning med droit de suite, dock utan att lägga fram några lagstiftningsförslag.
Auktorrättskommittén diskuterade i sitt betänkande s. 352 f. även frågan om en avgift för utnyttjande av verk efter skyddstidens utgång, s.k. domaine public payant. Också institutet domaine detat som innebär att staten helt
övertar upphovsrätten efter giltighetstidens utgång berör-
des. Det ansågs emellertid att domaine public-systemet inte borde införas i Sverige.
De nu nämnda frågorna berördes inte i förarbetena prop. 1960: 17 och första lagutskottets betänkande nr 41 år 1960 till upphovsrättslagen.
2.2.2 1988/89 års riksmöte
Vid 1987/88 års riksmöte väcktes fyra motioner 1987/88:Kr222, 1987/88:Kr242, l987/88:Kr309 och 1987/88:Kr310, vilka samtliga berörde frågan om införande av ett ersättnings- eller avgiftssystem vid vidareförsäljning av konst. I ärendet diskuterades två alternativa lösningar, nämligen en av upphovsrättslig natur och en som innebar att en offentligrättslig avgift eller skatt skulle tas ut vidareförsäljning.Kulturutskottetinhämtaderemissyttranden från bl.a. vissa myndigheter och organisationer samt yttranden från Skatteutskottet 1988/89:SkU1y och Lagutskottet 1988/89:LU1y. Sammanfattningsvis kan sägas att myndigheterna på kulturområdet och konstnärsorganisationerna tillstyrkte förslagen enligt motionerna. Däremot
var företrädarna för Riksskatteverket och konsthandeln negativa till motionsförslagen. Den då pågående Upphovsrättsutredningen Ju 1976:02 och Svenska föreningen för upphovsrätt hänvisade i sina yttranden till utredningens
30 SOU 1997: 106
pågående arbete, som bl.a. behandlade frågan om droit de suite. Skatteutskottet avstyrkte motionerna.
Kulturutskottet, som sköt upp behandlingen av motionerna till riksmötet 1988/89, framhöll därvid, i sitt av riksdagen godkända betänkande bet. l988l89zKrU7, att kulturarbetarnas ekonomiska villkor inte var tillfredställande trots de insatser som hade gjorts av stat, landsting och kommun. Det fanns enligt utskottets uppfattning tungt vägande argument för ståndpunkten att konstnärerna genom ett ersättnings- eller avgiftssystem skulle del i det ekonomiska utbytet av yrkesmässig konstförsäljning. Utskottet menade emellertid, i likhet med Lagutskottet, att man skulle avvakta Upphovsrättsutredningens ställningstagande i frågan
om ersättning för vidareförsäljning av konst.
Vid riksmötet väcktes ännu en motion 1988/89:Kr212 med yrkande om att det skulle införas en avgift vid andrahandsförsäljning av konst. Utskottet farm dock, i sitt av riksdagen godkända betänkande bet. 1988/89:KrU16, att det under den korta tid som hade förflutit sedan frågan senast prövades av riksdagen inte hade inträffat något som borde leda till annat bedömande. Utskottet avstyrkte alltså motionen.
2.2.3 Konstnärsnämndens utredningsrapport
Konstavgift
Konstnärsnämnden utarbetade år 1988 i en rapport ett förslag till en s.k. konstavgift se bet. l988/89:KrU7 s. 36 f.. I rapporten, som bifogades nänmdens yttrande över de vid 1987/88 års riksmöte väckta motionerna, föreslogs att en avgift på fem procent av försäljningssumman skulle tas ut vid yrkesmässig andrahandsförsäljning av konst och att skyldigheten att betala avgift skulle regleras genom ett avtal mellan staten, å ena sidan, och auktionsñrmorna och den
SOU 1997: 106 31
övriga konsthandeln å den andra. Enligt avtalet skulle staten avstå från en så stor del av mervärdesskatten andrahandsförsäljningen av konst som motsvarades av avgiften. Avgiften skulle enligt förslaget inkasseras, förvaltas och fördelas av en särskild fond knuten till Konstnärsnämnden.
2.2.4 Upphovsrättsutredningen
I sitt slutbetänkande Översyn av upphovsrättslagstiftningen
SOU 1990:30 behandlade Upphovsrättsutredningen frågan
om droit de suite. I betänkandet föreslogs en upphovsrättslig lösning som innebar att man skulle införa en rätt för konstnären och hans arvingar till ersättning vid yrkesmässig försäljning av konstverk. Vad gällde valet mellan en upphovsrättslig lösning och en offentligrättslig modell uttalade utredningen s. 542 f. att det bl.a. mot bakgrund
-
att upphovsrättsliga ersättningsordningar hade införts i ett
av flertal europeiska länder inte var lämpligt att välja ett
system av den norska typen, dvs. en offentligrättslig avgift som utgår på all omsättning av bildkonst se avsnitt 2.4.4.
Utredningens förslag om droit de suite behandlades av regeringen i propositionen l992/93:214, men det lades inte fram något lagförslag i frågan. Som skäl för detta angavs s. 46 f. att det inom EG pågick en studie om reglering av rätt för konstnärer till ersättning vid yrkesmässig vidareförsäljning och att detta arbete skulle avvaktas.
2.2.5 1992/93 års riksmöte
Propositionen behandlades av Lagutskottet vid 1992/93 års riksmöte. Samtidigt behandlades fem motioner 1992/93:L17, 1992/93:L19, 1992/93:L21, l992/93:L801 och 1992/93:L803, vilka samtliga tog upp frågan om en rätt för konstnärer till ersättning vid yrkesmässig vidareför-
32 SOU 1997: 106
säljning av konstverk. I några motionerna framfördes
av också yrkanden om att det upphovsrättsliga ersättningssystemet borde kombineras med en lag om en avgift på konst som inte omfattades av upphovsrättsligt skydd, där avgiften skulle användas till kollektiva ändamål. Lagutskottet inhämtade yttrande från Kulturutskottet I yttrandet 1992/93:KrU12y förordade Kulturutskottet att Upphovsrättsutredningens förslag om droit de suite skulle
genomföras. Enligt utskottet talade starka skäl också för att ersättningssystemet skulle kombineras med en offentligrättslig avgift vidareförsäljning av konst som inte omfattas
av upphovsrättens giltighetstid. Avgiften skulle användas till kollektiva ändamål. Kulturutskottet föreslog att ett sådant avgiftssystem skulle införas och att regeringen snarast möjligt borde återkomma till riksdagen med förslag till lagstiftning om ett ersättnings- och avgiftssystem vid vidareförsäljning av konst.
Lagutskottet instämde, i sitt av riksdagen godkända betänkande bet. 1992/93:LU44, emellertid i regeringens bedömning att det fanns skäl att avvakta arbetet inom EG innan något svenskt initiativ togs när det gällde
en upphovsrättslig ersättningsordning. Dessutom ansågs att ett ställningstagande borde anstå även beträffande den därmed sammanhängande frågan om en offentligrättslig avgift vid vidareförsäljning. Utskottet utgick emellertid från att frågan om införande av regler om droit de suite i svensk rätt skulle tas upp på nytt, om det visade sig att EG-kommissionen valde att inte ta något initiativ i frågan.
2.2.6 1993/94 års riksmöte
Även vid 1993/94 års riksmöte
väcktes ett antal motioner rörande frågan om ersättning vid vidareförsäljning konst
av 1993/94:L803, 1993/94:L805 och 1993/94Kr307. De två
SOU 1997: 106 33
förstnämnda motionerna innefattade även yrkande avgift om
på vidareförsäljning icke upphovsrättsligt skyddad konst.
av Lagutskottet konstaterade, i sitt riksdagen godkända av betänkande bet. 1993/94:LU16, att frågan inte få syntes en lösning inom EG inom en nära framtid, att någon form av system för ersättning vid vidareförsäljning konst gäller av i flera europeiska länder, inkl. Norden, och tiden därför att var mogen för ett ställningstagande till frågan, om en ordning med droit de suite borde införas även i svensk rätt. I propositionen 1994/952151 lades bl.a. fram förslag om införande av regler droit de suite, vilka ledde till om lagstiftning bet. l995/96:LU1, rskr. 1995/96:34, SFS 1995:1273. Det i propositionen s. 18 frågan anges att huruvida en sådan upphovsrättslig ersättning bör kombineras
med en offentligrättslig avgift vidareförsäljning icke
av upphovsrättsligt skyddad konst måste beredas vidare.
2.2.7 Den upphovsrättsliga ersättningsrätten
Bestämmelserna om droit de suite eller följerätt den som svenska termen lyder återfinns i 26 j § upphovsrättslagen, där det föreskrivs att upphovsmannen har rätt till en ersättning på fem procent försäljningspriset exkl. av
mervärdesskatt vid yrkesmässig vidareförsäljning
av exemplar av hans eller hennes konstverk. Rätt till ersättning
föreligger även i de fall försäljningen har förmedlats av en näringsidkare i dennes yrkesmässiga verksamhet. Ersättningen skall betalas säljaren eller, i förmedlingsfallen, av av näringsidkaren. Om den upphovsrättsliga skyddstiden för verket har gått ut vid försäljningen, föreligger det inte någon till rätt ersättning. För konstnärliga verk i allmänhet gäller enligt 43 § upphovsrättslagen upphovsrätten under upphovsman-
nens livstid och intill sjuttionde året efter det år då han
SOU 1997: 106 34
avled. Om verket har två eller flera upphovsmän gäller den upphovsrättsliga skyddstiden från den sist avlidne upphovs-
dödsår. För att ersättningsrätt skall föreligga krävs mannens det dessutom det är fråga "vidareförsäljning", att om en det inte rör sig försäljning direkt från dvs. att om en konstnären. Ersättningsrätt föreligger inte heller vid rent
privata försäljningar.
För rätt till ersättning skall föreligga krävs vidare att att det fråga försäljning ett "konstverk". Med utär om av trycket enligt propositionen s. 20 bildkonst, dvs. avses verk inte samtidigt har någon praktisk funktion. Som som exempel kan nämnas målningar, teckningar och grafik samt fotografiska verk. Med "fotografiskt verk" avses ett fotograha uppnått s.k. verkshöjd, vilket innebär att det som anses måste röra sig fotografisk bild med ett visst mått av om en
självständighet och originalitet. Också fotografiska bilder
inte uppnår verkshöjd omfattas rätten till ersättning som av
49 § fjärde stycket upphovsrättslagen. Vidare omfattas
a försäljningar tredimensionella verk, som t.ex. skulpturer av
ersättningsrätten se Olsson, Upphovsrättslagstiftningen,
av En kommentar, 1996, 194. Alster av brukskonst, dvs. s. konstnärligt utformade bruksföremål, som har framställts i flera identiska exemplar omfattas dock inte av rätten till
ersättning. Ersättningsordningen har därvid inte ansetts kunna omfatta industriellt tillverkad brukskonst. Däremot omfattas konstnärligt utformad brukskonst t.ex. glas, keramik, möbler och textilier inte har framställts i - som flera lika exemplar ersättningsrätten. Från ersättningsrätt av är också alster byggnadskonst undantagna. Som skäl för av
i propositionen s. 20 att priset sådana verk
detta anges främst beror annat än den konstnärliga utfommingen. Med "byggnadskonst" avses inte endast uppförda byggnad-
också byggnadskonst i andra former, som t.ex. er, utan
SOU 1997: 106 35
modeller och arkitektritningar se Olsson, Upphovsrättslag-
stiftningen, En kommentar, 1996, 195.
s.
För att rätt till ersättning skall föreligga krävs emellertid inte att det är fråga om ett originalexemplar ett konst-
av verk. Ersättning utgår inte heller i de fall försäljningspriset exkl. mervärdesskatt understiger en tjugondedel bas-
av beloppet enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring.
Rätten till ersättning är personlig och kan inte överlåtas under upphovsmannens livstid. Efter upphovsmannens död övergår rätten till efterlevande make och arvingar och den kan testamenteras bort enligt vanliga regler.
Ersättningen tillfaller upphovsmannen personligen,
men det är endast en organisation som företräder ett flertal svenska upphovsmän på området som kan kräva in ersättningen. Enskilda upphovsmän kan alltså inte kräva in den. Organisationen skall kräva ersättningen och betala ut beloppet till den som är berättigad härtill. Något krav att den berättigade skall medlem i organisationen föreligg-
vara er inte. Upphovsmannens fordran preskriberas tre år efter utgången av det kalenderår då försäljningen ägde
rum. Endast ett krav från organisationen medför att preskriptionstiden avbryts. Den som är ersättningsskyldig skall på begäran av organisationen redovisa de ersättningsgrundande försäljningar som har gjorts under de tre närmast föregående kalenderåren.
Ersättningsberättigad är den som är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige. Även den är
som medborgare i ett EES-land är berättigad till ersättning. Det föreskrivs nämligen i 1 § andra stycket internationella
upphovsrättsförordningen 1994:193 att den som är medborgare i ett land som ingår i Europeiska ekonomiska
samarbetsomrádet ett EES-land alltid skall behandlas
som om han vore svensk medborgare. Enligt 2 § tredje stycket i förordningen skall bestämmelsen följerätt även gälla den
om
36 SOU 1997: 106
är medborgare eller har sin vanliga vistelseort i ett land som som har tillträtt den s.k. Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk. Förutsättningen är dock att det landet har en liknande ersättningsordning.
Det kan avslutningsvis nämnas att Lagutskottet har tillsatt
arbetsgrupp för att genomföra en allmän utvärdering av en effekterna av den upphovsrättsliga ersättningsordningen.
2.3 arbete inom EU
Pågående
Inom Europeiska gemenskapernas kommission pågår arbete med att ta fram ett EG-direktiv om ersättningsrätt vid vidareförsäljning. Kommissionen har därvid, i kommissionens dokument KOM 96 97, lagt fram ett förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om upphovsmannens rätt till ersättning vid vidareförsäljning av originalkonstverk följerätt.
Enligt förslaget skall medlemsstaterna införa bestämmelser följerätt, vilket definieras som en icke överlåtbar
om rätt till ersättning med procentandel av försäljningspriset
en med undantag för försäljningar som genomförs av privatpersoner. Endast originalkonstverk skall, enligt förslaget, omfattas av följerätten. Med begreppet "originalkonstverk" avses verksexemplar som enligt sedvänja inom konstbranschen i gemenskapen anses som originalkonstverk. Alster brukskonst skall enligt förslaget inte omfattas av
av följerätten. Det förtjänar dock att påpekas att det i förslaget
att "keramiska föremål" en konstverkskategori som anges enligt den svenska upphovsrättsliga regleringen många gånger som brukskonst skall omfattas av rätten till
ses ersättning.
SOU 1997: 106 37
Enligt förslaget skall ersättning inte utgå för-
om säljningspriset inte överstiger l 000 Medlemsstaterna
ecu. skall dock ha rätt att bestämma att ersättning skall utgå för
försäljningar där försäljningspriset understiger detta belopp.
Ersättningen skall motsvara fyra procent för-
av säljningspriset för belopp som uppgår till högst 50 000
ecu, tre procent av priset för belopp mellan 50 000 och 250 000 ecu och tvâ procent priset på belopp överstiger
som 250 000 ecu. En ecu motsvarar i augusti 1997 8 kr 50
ca öre. Vid beräkningen skall avdrag göras för skatter och avgifter. Ersättningen skall betalas säljaren, är
av som
redovisningsskyldig för gjorda försäljningar.
Ersättningen skall tillfalla upphovsmannen och efter dennes död hans rättsinnehavare. Medlemsstaterna får bestämma att rätten skall förvaltas kollektivt, dvs. att
bevakningen, inkasseringen och utbetalningen av ersätt-
ningen skall ombesörjas kollektivt upphovsrätts-
av en organisation. Enligt förslaget skall direktivet genomfört
vara den 1 januari 1999.
Förslaget liknar mycket de svenska reglerna följerätt.
om Det finns dock vissa skillnader. Till skillnad från den svenska regleringen omfattar kommissionens förslag enbart originalkonstverk. Som har nämnts i avsnitt 2.2.7 krävs det enligt den svenska rättens regler inte att det skall fråga
vara om ett originalexemplar för att ersättning skall utgå. Vidare undantar förslaget, vilket är skillnad jämfört med den
en svenska regleringen, alster brukskonst från rätten till
av ersättning. En annan skillnad är att enligt de svenska reglerna utgår inte ersättning för försäljningar där försäljningspriset exkl. mervärdesskatt understiger tjugondedel
en av basbeloppet för närvarande l 850 kr medan kommissionens förslag som utgångspunkt omfattar försäljningar där försäljningspriset är l 000 ecu eller högre. Förslaget
ger emellertid medlemsstaterna en rätt att bestämma lägre
en
38 SOU 1997: 106
beloppsgräns. En ytterligare skillnad är ersättningens storlek. Som har framgått föreskrivs i svensk rätt att ersättningen alltid skall motsvara fem procent av försäljningspriset exkl. mervärdesskatt medan kommissionens förslag innebär ersättning mellan två och fyra procent av
en priset beroende på hur högt detta är.
-
Europaparlamentet har yttrat sig över förslaget. För närvarande behandlas förslaget i en rádsarbetsgrupp. Om ett direktiv antas kommer de svenska reglerna att ses över.
2.4 Nordiska förhållanden
2.4.1 Danmark
I dansk rätt ersätts konstnären enligt en upphovsrättslig modell vid vidareförsäljning konst. Det föreskrivs i den
av danska upphovsrättslagen 38 § att upphovsmannen vid yrkesmässig vidareförsäljning hans konstverk har rätt till
av ersättning med fem procent försäljningssumman exkl.
av mervärdesskatt. Till försäljningspriset räknas vid auktioner även auktionsförrättarens arvode. Vid försäljning av guldoch silversmedsarbeten skall dock värdet av ädla metaller och ädelstenar räknas av från försäljningspriset.
Ersättningsrätten følgereten gäller endast under den
- upphovsrättsliga skyddstiden. Vidare gäller rätten till ersättning enbart upphovsmän, som vid försäljningstillfället är medborgare i eller bosatta i ett land inom EU. Genom förordning är det dock möjligt att föreskriva att rätten till ersättning också skall gälla verk av andra kategorier av utländska upphovsmän. I det fallet krävs emellertid s.k. materiell reciprocitet, dvs. att den utländska upphovsman-
hemland har en liknande ersättningsordning som nens tillerkänner även danska upphovsmän rätt till ersättning.
SOU 1997: 106 39
Med "yrkesmässig vidareförsäljning" avses alla fonner av yrkesmässig handel med konst, dvs. såväl auktions- och butikshandel som annan yrkesmässig handel med konstverk. Privata försäljningar faller alltså utanför lagens tilllärnpningsomrâde. En försäljning anses privat när varken köpare, säljare eller eventuell mellanman ägnar sig yrkesmässig handel med konst. Byteshandel jämställs i detta sammanhang med försäljning. Skyldigheten att betala ersättning åvilar den som yrkesmässigt säljer eller förmedlar
en försäljning av ett konstverk.
Den som har förvärvat äganderätten till ett konstverk
som upphovsmannen inte tidigare har överlåtit genom t.ex.
arv eller bodelning, och som sedan säljer konstverket, är inte skyldig att betala ersättning.
Rätten till ersättning gäller vid försäljning av verk av bildkonst. Enligt anvisningar meddelade kulturministern
av skall målningar, skulpturer, teckningar, grafiska arbeten och bildtextilier ses som bildkonstverk i lagens mening se Kulturministeriets bekendtgørelse nr 274 af 18. april 1996. Även fotografiska verk omfattas ersättningsrätten.
av Følgereten gäller emellertid inte byggnadsverk. Däremot omfattas s.k. brukskonst, under förutsättning att det ifrågavarande verket inte har framställts i flera identiska exemplar. I lagen uppställs inte något krav att det skall vara fråga om originalexemplar, vilket innebär att litografier o.d. också omfattas av ersättningsrätten.
Kulturministern har rätt att meddela närmare föreskrifter om hur ersättningsrätten skall beräknas. Exempelvis kan ministern fastställa minimipris för till ersättning. År
ett rätt 1995 uppgick minimipriset till 2 000 danska kr. Enligt förarbetena se Lovforslag nr. L 132, s. 3227 kan det fastställas olika miniminivåer för olika typer av konstverk.
Rätten till ersättning är personlig och den kan inte överlåtas. Efter upphovsmannens död övergår rätten till
40 SOU 1997: 106
efterlevande maka och bröstarvingar. Om det saknas berättigade arvingar skall ersättningsrätten tillfalla den organisation som administrerar rätten.
Även upphovsmannens rätt till ersättning är
om en individuell rätt, kan rätten till ersättning endast göras gällande organisation har godkänts kultur
av en som av ministern. Denna organisation är för närvarande Copy-Dan, Billedkunst. En enskild upphovsman kan alltså inte kräva in ersättning vid vidareförsäljning av ett av hans konstverk. I stället är det organisationen som svarar för uppbörden och redovisningen av ersättningen till de berättigade. Eftersom ersättningen kan krävas in endast av organisationen, kan den enskilde upphovsmannen inte förbjuda att ersättningar krävs in. Likaså kan ersättningar krävas in dels i de fall upphovsmannen är okänd, dels i de fall upphovsmannen inte har kontaktat organisationen.
För att rätten till ersättning inte skall preskriberas måste upphovsmannen inom tre år efter utgången av det år då verket såldes vidare yrka ersättning hos organisationen. Organisationen har rätt att besluta att en del av de uppburna medlen inte skall betalas ut i form personliga ersättningar
av till upphovsmännen.
Den som yrkesmässigt har sålt konst är vid straffansvar förpliktad att till organisationen sända en årlig redogörelse för försäljningarna, vilken skall vara attesterad av en "statsautoriseret" eller registrerad revisor.
2.4.2 Finland
Även i finländsk rätt har valt rent upphovsrättslig
man en lösning. Det föreskrivs i den finländska upphovsrättslagen 26 i 26 §§ att för yrkesmässig och offentlig vidareför-
- m säljning bildkonstverk har upphovsmannen rätt att i
av ersättning för vidareförsäljning få fem procent av försälj-
SOU 1997: 106 41
ningspriset på det sålda verket exkl. mervärdesskatt. I förarbetena att konsthandeln mellan enskilda faller
anges utanför regleringen se 1994 rd RP 287 s. 62. Det anges
också att offentlig konsthandel är dels konstauktionsverksamhet, dels sedvanlig konsthandel i konstgallerier, på konstutställningar samt i andra motsvarande sammanhang.
Rätten till ersättning, som är individuell och inte kan överlåtas, gäller endast under den upphovsrättsliga skyddstiden. Om upphovsmannen har avlidit skall rätten till ersättning tillfalla hans rättighetsinnehavare. I de fall sådana saknas skall ersättningarna användas till upphovsmännens gemensamma ändamål.
Rätten till ersättning gäller bildkonstverk med undantag för fotografiska verk. Vidareförsäljning av alster av byggnadskonstverk är undantagna från ersättningsordningen. Lagens tillämpningsområde omfattar inte heller alster av konsthantverk eller konstindustri som har framställts i flera exemplar. Dock omfattas enligt förarbetena s. 62 s.k. unikprodukter inom konsthantverk eller konstindustri.
Ersättningarna för vidareförsäljning uppbärs av en organisation företräder upphovsmännen och som
som Undervisningsministeriet för viss tid, högst fem år, har godkänt för denna uppgift. Undervisningsministeriet kan meddela organisationen närmare föreskrifter om uppbörden
ersättningen och om användningen av de uppburna av medlen. Vidare har Undervisningsministeriet rätt att av organisationen de uppgifter som är nödvändiga för övervakning.
Ersättningsrätten uppkommer när ett konstverk säljs vidare. Denna rätt preskriberas, om inte ett krav ersättning har framställts till organisationen inom tre år efter utgången det kalenderår då vidareförsäljningen av verket
av skedde.
42 SOU 1997: 106
Den auktionsförrättare eller konsthandlare i sin som yrkesverksarnhet har sålt eller förmedlat verket för ansvarar att ersättningen betalas till och den försäljning omfattas som av betalningsskyldigheten redovisas för den organisation som uppbär avgiften. Ansvaret för betalningen och redovisningen föreligger oberoende det rör sig försäljav om om ning eller förmedling av ett konstverk. Vidare är säljaren skyldig att årligen till organisationen redovisning avge en över försäljningen av ersättningsgrundande verk. Dessutom kan organisationen av säljaren kräva de uppgifter för högst tre år före redovisningsåret är nödvändiga för som att riktigheten i redovisningen skall kunna fastställas. Länsstyrelsen kan på ansökan organisationen förelägga säljaren av att vid vite fullgöra sin redovisningsplikt. Dessutom har länsstyrelsen rätt att förrätta granskning för utövande av tillsyn över att informations- och redovisningsskyldigheten fullgörs. Den säljare som ansvarar för
betalningen skall bereda granskningsförrättaren tillträde till
de affärsutrymmen han besitter samt, så krävs, förete om
sin bokföring, affärskorrespondens, handlingar gäller
som försäljningen samt de övriga handlingar kan ha betydsom else för tillsynen. Den som förrättar granskningen har rätt att ta kopior av de handlingar granskas. Vid gransksom ningen har länsstyrelsen rätt att anlita sakkunnig en person utsedd av den organisation uppbär ersättningen. som Länsstyrelsen har rätt att till organisationen överlämna information behövs för uppbörden. Polisen är skyldig som att vid behov ge länsstyrelsen handräckning för utförande av granskningen. Organisationen har tystnadsplikt i fråga om sådan uppgifter om annans affärsverksamhet den får som vid granskningen.
SOU 1997: 106 43
2.4.3 Island
I isländsk rätt har valt ordning med en upphovsman en rättslig ersättning vid vidareförsäljning konstverk av kombinerad med ett offentligrättsligt system. I den isländska upphovsrättslagen 25 b § föreskrivs att det vid vidareförsäljning konstverk i kommersiella av sammanhang skall göras ett påslag försäljningspriset med ett belopp motsvarar tio procent av försäljningssumman som och att detta belopp skall tillfalla verkets upphovsman. Alster byggnadskonst omfattas inte av ersättav ningsordningen. Däremot kan regleringen i vissa fall omfatta alster brukskonst. Förutsättningen för det är dock av
att det rör sig om originalexemplar.
Upphovsmannens rätt till ersättning, som inte kan överlåtas, gäller endast under den upphovsrättsliga skyddstiden. Ersättningen administreras av en fond. Efter upphovsmannens död övergår ersättningsrätten till hans arving- Om det saknas berättigade arvingar tillfaller ersättningsar. rätten den fond som administrerar ersättningsordningen.
Utanför upphovsrättslagens tillämpningsområde faller
konstverk omsätts på konstauktioner. För dessa fall som föreskrivs i lag den 27 mars 1987 om konstauktioner en att det vid konstauktioner liksom enligt den uppm.m. hovsrättsliga ordningen skall utgå en avgift tio procent omsättningen målningar, bilder och konstföremål samt av avgiften skall tillfalla upphovsmannen eller, efter hans att död, hans arvingar. Om skyddstiden har löpt ut, eller om inte kan disponera över beloppet, skall det man annars användas arbetsstipendier inom bildkonsten. som Närmare bestämmelser tillämpningen av de tvâ om lagarna fastställs i särskild förordning. En sådan fören ordning har utfärdats den 7 juni 1993.
44 SOU 1997: 106
Det anges i förordningen att ersättningarna skall krävas in och fördelas av en särskild fond Bildkonstnärsfonden - i enlighet med bestämmelserna i förordningen. Om den upphovsrättsliga skyddstiden har löpt ut eller det är om fråga om försäljning av konstverk som tillhör den isländska staten, skall ersättningen tillfalla Bildkonstnärsfonden. Detsamma gäller i de fall då det någon anledning inte går av att finna upphovsmannen. Förutsättningen för det är dock att det har förflutit två år sedan ersättningen betalades in till fonden. Vidare preciseras det i förordningen vilka verk som omfattas av bestämmelserna detaljerad uppräkning genom en av följande fyra kategorier konstverk. av måleri, dvs. originalarbeten som har utförts i oljefärg, akrylfärg, tempera, vattenfärg, gouache, pastellfärg eller i vilken annan teknik helst, som skulpturer i original eller signerade reproduktioner i brons, gips, terrakotta, lera, trä, järn eller sten, marmor, vilket annat material helst, som signerade och osignerade teckningar, dvs. blyerts-, bläck-, tusch-, krit- och kolteckningar samt alla andra former av teckningar. Dessutom omfattas alla former av grafik, t.ex. litografier, stick, etsningar utförts med som hjälp av kemikalier eller verktyg, träsnitt alla andra samt former av grafiska arbeten, allt under förutsättning de är att signerade av upphovsmannen, och 4. bildvävnader, textilarbeten, glas- och mosaikarbeten samt ler-, keramik-, porslins-, silver- eller guldarbeten, allt under förutsättning att det rör sig originalarbeten om som har signerats av konstnären. Ersättning eller avgift utgår vid försäljningar dessa av kategorier av verk oavsett det rör sig verk om om ett av en isländsk eller utländsk upphovsman. Utländska upphovsmän har dock rätt till ersättning endast i de fall det föreligger
SOU 1997: 106 45
materiell reciprocitet, dvs. det krävs att isländska upphovsmän har motsvarande rättighet i den utländske upphovsmannens hemland.
Konstauktionsförrättare, dvs. den som är licensierad att hålla konstauktioner, och andra yrkesmässigt sysslar
som med vidareförsäljning konst är ansvariga för att avgift i
av förekommande fall betalas in till fonden. De är också skyldiga att lämna uppgift om försäljningar till fonden. Uppgift skall lämnas om konstverkets namn och kännetecken, storleken verket och andra upplysningar från auktionskatalogen, t.ex. konstnärens namn och priset på konstverket. Avgift och försäljningsrapport skall redovisas
auktionsförrättare senast 30 dagar efter försäljningen. av När det gäller andra yrkesmässigt omsätter konst skall
som de betala in och rapportera en gång i kvartalet.
För uppbörden och redovisningen av ersättningen ansvar-
Bildkonstnärsfonden. Fondens styrelse har rätt att besluta ar att rimlig andel de uppburna avgifterna skall användas
en av för fondens administration. Enligt förordningen får dock detta avdrag inte uppgå till ett högre belopp än vad som motsvarar 25 procent av de uppburna avgifterna.
År 1995 betalades det in ett belopp motsvarar
som omkring 315 000 danska kronor till fonden. Av beloppet betalades cirka 90 procent in auktionsförrättare och
av återstoden från den övriga konsthandeln. Omkring 15 procent de uppburna avgifterna användes till admini-
av strationskostnader.
Enligt förordningen skall fondens medel efter avdrag
dels för utbetalningar till upphovsmännen eller deras rättighetshavare, dels för administrationskostnader an-
vändas till bidrag eller stipendier till upphovsman inom bildkonstens område eller till bidrag till deras organisationer. Enligt förordningen är det straffbelagt att bryta mot bestämmelserna i förordningen.
2.4.4 Norge
Som framgått har man i norsk rätt valt ett kollektivt offentligrättsligt system för ersättning vid försäljning av konst. Redan år 1948 infördes en särskild lag om avgift på offentlig omsättning av bildkonst Ot. prp. nr 14 1948. Lagen reviderades i viss mån år 1989 Ot. prp. nr 2 1988- 89. Syftet med omsättningsavgiften är enligt Ot. prp. nr. 2 s. 7 att kompensera bildkonstnärerna för den värdestegring som kan uppstå efter det att de har sålt sitt verk.
I lagen föreskrivs att köparen av ett konstverk, utöver köpeskillingen, skall betala en avgift om högst tre procent av försäljningspriset. Provision eller ersättning till kommissionär ingår i beräkningsunderlaget. Beräkningen skall dock göras försäljningspriset exkl. mervärdesskatt. Procentsatsen skall enligt lagen fastställas av Kultur- och vitenskapsdepartementet. Alltsedan lagens ikraftträdande har denna uppgått till tre procent.
Avgiftsplikt föreligger vid offentlig omsättning av bildkonst, dvs. omsättning som sker i affärer samt auktioner och utställningar. Även omsättning sker och
som gator torg samt loppmarknader osv. omfattas av avgiftsplikt.
Skyldighet att betala avgift föreligger vid all försäljning av konstverk oavsett om verken är inhemska eller utländska och oberoende av om den upphovsrättsliga skyddstiden för verket har gått ut eller inte. Något krav på att det skall vara fråga om vidareförsäljning föreligger alltså inte. Avgiftsplikten gäller naturligtvis enbart omsättning av konst som sker i Norge. Vidare saknar det betydelse för avgiftsplikten om säljaren eller köparen är norsk eller utländsk medborgare.
Avgift skall också betalas i de fall betalning för ett konstverk sker helt eller delvis i form av ett annat konstverk. I sådana fall skall avgift belasta båda konstverken, eftersom
SOU 1997: 106 47
motsvarande försäljning mot kontanter hade varit avgiftspliktig. Däremot skall avgiftsskyldigheten inte gälla gåvor.
Före 1989 års lagändringar förelåg avgiftsplikt endast vid offentlig omsättning bildkonst. Genom ändringen har
av dock avgiftsunderlaget vidgats något, och numera jämställs även följande typer av förvärv med offentlig omsättning.
varje förvärv som sker för offentlig visning i gallerier, museer eller liknande "tilsvarende", och 2. varje förvärv direkt från den konstnär som skapat verket,
verket har framställts under ett utsmyckningsuppdrag om eller är ett beställningsverk eller ett tävlingsbidrag liksom förvärv som kan jämställas med offentliga förvärv.
Lagändringen, medförde bl.a. att uttrycket "offent-.
som lig" togs bort ur lagens titel, motiverades med att dessa två kategorier förvärv har sådana likheter med offentlig
av omsättning att de bör jämställas med sådan omsättning i fråga om avgiftsplikt.
Avgiftsplikt föreligger dock inte för utsmyckningsuppdrag som utförs av utländska konstnärer i utlandet uppdrag av norska uppdragsgivare. I de fall en norsk uppdragsgivare anlitar norsk konstnär för t.ex. ett utsmyckningsuppdrag
en på ett norskregistrerat fartyg eller en norsk ambassad anses emellertid avgiftsplikt föreligga oberoende av om arbetet helt eller delvis har utförts utomlands.
Med uttrycket "tilsvarende" under första punkten avses enligt förarbetena se Ot. prp. nr. 2 s. 7 t.ex. konstföreningar, som inte kan karakteriseras som gallerier eller
som ändå har permanenta samlingar av museer, men bildkonst, vilka genomgående, ett eller annat sätt, är tillgängliga för allmänheten. Uttrycket skall också täcka samlingar som helt eller delvis visas offentligt genom utlåning. Med uttrycket "samlingar" menas konstverk som har samlats med tanke användning utöver ordinär utsmyckning av rum o.d.
48 SOU 1997: 106
Vidare görs i lagen en detaljerad uppräkning vad av som skall anses som bildkonst i lagens mening. Efter 1989 års lagändring omfattar regleringen följande fyra kategorier av konstverk. målningar dvs. konstverk utförda i oljefärg, tempera, akryl, akvarell, gouache, pastell eller liknande material, textilbildkonst dvs. bildväv, tygtryck och applikationer, "glasmaleri", emaljarbeten och mosaik samt "materialbilledkunst" som collage, assemblage eller kombinaannan tion av material en tillnarmt plan flate", skulpturer och reliefer direkt bearbetade i eller sammanfogade av sten, marmor, trä, stål, gips, lera eller vilket annat material som helst samt avgjutningar eller återgivningar i brons, gips, terrakotta, betong, plast eller vilket annat material som helst, "tegnekunst" dvs. "håndtegninger" utförda i blyerts, bläck, tusch, krita, kulspets eller i varje teknik, och annan 4. grafik dvs. tryck framställt litograñ, radering, som "metalltrykk", träsnitt, "linosnitt", "silketrykk", offset eller i varje annan teknik.
Som har framgått är det alltså framställningssättet och
inte konstverkets kvalitet som avgör avgift skall betalas. om Avgiftsplikten förutsätter därför inte att konstverket har något konstnärligt värde, och det görs inte någon skillnad på den professionella konstnärens eller amatörens verk när det gäller kravet att betala avgift till fonden. Från avgiftsskyldighet undantas emellertid omsättning av konstverk som anges under punkten 2 i de fall det kan anses bevisat att verket är framställt i minst åtta exemplar. Det förutsätts dock att det omsatta exemplaret varken är numrerat eller försett med signatur ett tecken på konstnärens som godkännande exemplaret. Även omsättning konstverk av av som räknas upp under punkterna 3-4 är undantagna i de fall det rör sig om osignerade verk.
Enligt Ot. prp. nr. 2 s. 9 anses en detaljerad beskrivning av avgiftsunderlaget vara till hjälp för dem skall
som tillämpa lagen. Det anges vidare att man lagt vikt vid att utforma lagtexten på ett sådant sätt att framtida former
av konstnärliga uttrycksformer inte utesluts från avgiftsplikt.
Det anges också i propositionen s. 10 att lagens definition av bildkonst efter 1989 års ändring även torde komma att omfatta en del konsthantverksföremâl. Som exempel nämns textila konsthantverksföremâl, vilka i del fall
en också kan karakteriseras som textil bildkonst. Vidare
anges att en del föremål av keramik, metall, trä också torde
osv. kunna ses som skulpturföremål. För att lösa överlappningsproblem av detta slag anges i lagen att departementet har rätt att fastställa nämnare regler om vilka konstföremål som skall falla in under avgiftsplikten. Upphovsmän till dessa typer av verk är naturligtvis också berättigade att ansöka om bidrag från fonden.
Enligt lagen skall avgiften krävas in av säljaren vid all omsättning av bildkonst i butiker, pâ utsällningar, och vid alla former av auktioner. Säljaren skall sedan i sin tur betala avgiften till en särskild fond Bildende Kunstneres Hjelpefond. Det föreskrivs uttryckligen att alla offentligen
som omsätter bildkonst är ansvariga för att avgiften betalas in till fonden. Detsamma gäller den som ansvarar för omsättningen av bildkonst på utställningar. Dessa
personer ansvarar också för inbetalning av avgift vid omsättning som har skett genom mellanmän.
När det gäller förvärv som sker för offentlig visning åligger det emellertid köparen att betala in avgiften direkt till fonden. Detsamma gäller i de fall förvärvaren är bokföringsskyldig för förvärvet och i de fall köparen är ett offentligt organ eller "annen statlig, fylkeskommunal eller kommunal institusjon".
50 SOU 1997: 106
Avgiften skall betalas in till fonden i samband med varannan inbetalning av moms. I lagen ges departementet rätt att besluta närmare regler för indrivningen av
om avgiften. Enligt lagen kan avgiften drivas in genom utmätning hos den som är ansvarig för dess inbetalning.
Som har nämnts tillfaller avgiften en särskild hjälpfond,
enligt lagens ordalydelse skall använda de influtna som medlen till stöd för bildkonstnärer som verkar eller har verkat i Norge och deras efterlevande. Det föreskrivs också att fonden kan användas för andra ändamål till fromma för norsk bildkonst.
År 1996 inbetalades omkring 9,1 miljoner norska kronor till hjälpfonden. Administrationskostnaderna uppick det året till ett belopp som motsvarade 14,3 procent av de inbetalda avgifterna. Enligt den praxis som utvecklats har huvuddelen
fondens medel använts till ett fast årligt stöd till bildav
år och deras efterlevande. År 1996 konstnärer över 60 utgick sådant stöd till 203 norska bildkonstnärer och deras efterlevande. Det årliga stödet uppgick då till 23 000 norska kr. Samma år användes omkring 20 procent av fondens medel till stipendier bildkonstnärer. Konstnärer kan också söka engângsbidrag eller lån för olika ändamål. Endast en mindre del fondens medel har dock använts för sådana
av ändamål.
I ett betänkande från år 1982, NOU 1982:37 s. 32, gjordes uppskattningen att avgift betalades in i ungefär hälften de fall avgiftsplikt förelåg. De företrädare för
av fonden vi under utredningsarbetet har haft kontakt med
som gör dock den bedömningen att de allra flesta avgiftspliktiga betalar sina avgifter
Fonden administreras en styrelse bestående av fem
av
utnämns departementet för en tid av fyra personer som av år. Vidare kan departementet meddela närmare föreskrifter för styrelsens arbete, om bokföringen av fondens medel och
SOU 1997: 106 51
om hur medlen närmare skall användas. Likaså beslutar departementet om ersättning till styrelseledamötema.
Lagen innehåller också en straffbestämmelse, där det föreskrivs att den som uppsåtligen eller oaktsamhet
av bryter mot lagen eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen kan dömas till böter, dock under förutsättning att handlandet inte omfattas av något strängare straffbud. Bestämmelsen om straff för överträdelser mot lagen omfattar också juridiska personer så sätt att bötesstraffet under vissa förutsättningar kan drabba den juridiska personen.
2.5 som har framförts ett
Synpunkter på
system med en avgift på vidareför-
säljning av icke upphovsrättsligt skyddad konst
Som inledningsvis nämnts i avsnitt 1.2 har vi under vårt arbete sammanträffat och diskuterat frågor rörande utred-
ningsarbetet med företrädare för upphovsrättsorganisationer,
konsthandeln och myndigheter på konstområdet.
Från upphovsrättsorganisationernas sida har man då
förklarat sig vara positiva till ett system med avgift
en av nu aktuellt slag. Som skäl för detta har bl.a. angetts att den
upphovsrättsliga ersättningsordningen endast gynnar redan
etablerade konstnärer eller deras efterlevande. Ett system med en avgift av detta slag skulle, enligt organisationerna, ge stöd också till de ännu inte etablerade konstnärerna.
Det har dock även framförts invändningar mot ett införande av en avgift på vidareförsäljning icke
av upphovsrättsligt skyddad konst. Företrädarna för konsthandeln och museerna har därvid hävdat bl.a. att avgift detta
en av slag skulle innebära en allvarlig konkurrensnackdel för hela
52 SOU 1997: 136
den svenska konsthandeln i förhållande till företag som verkar marknader där det inte förekommer en avgift denna kategori av konst. Konsekvensen av ett införande av en avgift skulle därmed, enligt konsthandeln och museerr.a, bli att omsättningen sådana konstverk skulle försvima
av från den svenska marknaden till länder där det inte förekommer en motsvarande avgift. Att konstverk detta sitt försvinner från den svenska marknaden skulle, enligt museernas företrädare, också försvåra arbetet med att bevara det svenska kulturarvet. Det har vidare gjorts gällande att lönsamheten för företagen inom konstbranschen i de flesta fall är liten. Införandet av en avgift skulle därmed kunna leda till minskad omsättning och svåra ekonomiska
en problem för många företag inom branschen.
2.6 och
överväganden förslag
2.6.1 Utgångspunkter
Enligt direktiven är frågan, om den upphovsrättsliga ersättningen bör kombineras med en offentligrättslig avgift, nu mogen för ett ställningstagande. Av direktiven framgår dock att vårt uppdrag är begränsat till att vi skall utarbeta ett förslag till regelsystem avseende en offentligrättslig avgift på vidareförsäljning av konst som inte omfattas av något upphovsrättsligt skydd. I vårt uppdrag ingår alltså inte att överväga frågan om det lämpliga i införandet av en sådan avgift.
Under våra kontakter med företrädare för auktionshusen, konsthandeln, museerna m.fl har dock vissa invändningar mot ett sådant system och farhågor för negativa konsekvenser framförts. Vi har i avsnitt 2.5 redogjort för en del av de synpunkter som därvid framförts. Av det som då har anförts
SOU 1997: 106 53
framgår att det finns klart motstående intressen som måste vägas mot varandra inför ett ställningstagande. Vid denna avvägning är det enligt vår mening viktigt att man beaktar såväl de kulturpolitiska skälen att förbättra konstnärernas ekonomiska villkor som de risker i skilda hänseenden som en vidareförsäljningsavgift kan föra med sig och vilka konsekvenser den kan få för bevarandet av det svenska kulturarvet och för företagen inom konstbranschen samt för den konstintresserade allmänheten. Vad som framkommit har dock inte varit av den karaktären att vi tvekar inför uppdraget. Tvärtom anser vi att det finns goda skäl för tanken. En förutsättning är dock att avgiften kan förväntas inbringa så mycket att det framstår som meningsfullt att välja denna form för ett nytt konstnärsstöd. Vi behandlar frågan om hur mycket ett avgiftssystem av nu föreslagen typ skulle kunna inbringa i avsnitt 2.6.10.
När det gäller den närmare utfommingen av avgiftssystemet anger regeringen i direktiven att systemet måste vara klart och enkelt samt att det inte får innebära någon omfattande byråkrati. I detta ligger givetvis ett krav
att regelsystemet måste vara lätt att tillämpa för såväl de avgiftsskyldiga som för dem som skall hantera uppbörden av avgiften och fördelningen av pengarna. Vid utformningen av regelsystemet måste således eftersträvas en enkel och rationell reglering med så bestämmelser som möjligt.
Regleringen av skatter och avgifter som tas ut endast särskilt utvalda varor och tjänster kan i de flesta fall sägas bestå av två huvudinslag. Det ena reglerar de materiella reglerna för beskattningen eller uttaget av avgift t.ex.
reglerna om avgiftens storlek, vem som är avgiftsskyldig, tiden för avgiftsskyldighetens inträde m.m. medan det
andra gäller uppbörden. I förevarande fall aktualiseras också frågan hur influtna avgiftsmedel skall förvaltas och fördelas.
När det gäller frågan om de materiella reglerna för av-
54 SOU 1997: 106
giftsuttaget anges i direktiven att den upphovsrättsliga ersätt-
ningsordningen lämplig utgångspunkt för våra
kan vara en överväganden, men att även andra lösningar är tänkbara. Beträffande uppbörden av avgiften och fördelningen av
betonas att det måste vara ett smidigt och effektivt pengarna system. Avseende frågan om vad avgiften skall användas till anför regeringen att utgångspunkten bör vara att den skall användas till kollektiva ändamål.
I det följande överväger vi och tar ställning till hur dessa frågor bör regleras.
2.6.2 Lagteknisk lösning
Vårt förslag: De materiella bestämmelserna rörande
vidareförsäljningsavgiften skall regleras i en särskild
lag. Bestämmelser om förvaltning och fördelning av medlen regleras i en förordning.
Den fråga vi först behöver ta ställning till är vilket sätt frågorna om en vidareförsäljningsavgift skall regleras. Redan i direktiven slås fast att en offentligrättslig avgift av detta slag får karaktär av skatt. Vi har inte någon annan uppfattning i demia fråga. Offentligrättsliga inkomster finns främst två slag, avgifter och skatter. Av förarbetena till
av regeringsformen framgår att en avgift anses föreligga dels i de fall då ett specificerat vederlag utgår för en erlagd
penningprestation, dels i de fall en penningpålaga tas ut
endast i näringsreglerande syfte och i sin helhet tillförs den aktuella näringsgrenen. Andra penningpålagor som det allmänna utkräver är statsrättsligt sett skatter se prop. 1973:90 s. 215 och 219. Från dessa utgångspunkter, dvs.
statsrättslig synvinkel, är det mest näraliggande att ur betrakta en offentligrättslig avgift av nu aktuellt slag, där
SOU 1997: 106 55
inbetalda avgifter inte skall återföras till kollektivet av betalande, skatt. Detta innebär att samtliga materi-
som en ella regler avgiftsuttaget måste beslutas av riksdagen
om
lag, eftersom föreskrifter om skatt inte kan delegeras genom till regeringen se 8 kap. 3 § jämförd med 8 kap. 7 § regeringsforrnen. Möjligheten för regeringen att besluta föreskrifter är begränsad till s.k. verkställighetsföreskrifter, dvs. föreskrifter närmast administrativ karaktär. Frågor
av
förvaltningen och fördelningen av avgiftsmedel kan dock om med fördel regleras regeringen och efter bemyndigande
av
regeringen också lämplig myndighet, eftersom
av av en regleringen i dessa delar gynnande karaktär 8 kap.
är av 2 § jämförd med 8 kap. 13 § första stycket 2 regeringsformen. Riksdagen skall dock anvisa medlen 9 kap. 2 §
regeringsfonnen.
Det bör i sammanhanget påpekas att det finns en antal penningpålagor utan motprestation från det allmänna som benämns avgifter, i statsrättsligt hänseende är
som men som att betrakta skatter. Med hänsyn till detta och då vårt
som uppdrag går ut på att lämna ett förslag till en "avgift", väljer vi att hålla fast vid den benämningen.
56 SOU 1997: 106
2.6.3 Avgiftspliktens omfattning
Vårt förslag: Avgift skall tas ut när näringsidkare i
en sin yrkesmässiga verksamhet säljer vidare eller förmedlar en försäljning av ett exemplar av ett konstverk som inte omfattas av den upphovsrättsliga giltighetstiden. Avgiftsskyldigheten skall inte gälla alster av byggnadkonst eller alster av brukskonst. Inte heller skall avgift betalas i de fall försäljningspriset exkl. mervärdesskatt understiger en tjugondedel av basbeloppet.
Vilka former av försäljningar bör vara avgiftspliktiga.
Som har framgått föreligger ersättningsrätt enligt det upphovsrättsliga systemet endast vid vidareförsäljning
av exemplar av konstverk som sker under den upphovsrättsliga giltighetstiden se avsnitt 2.2.7. Tanken med den avgift vi diskuterar är som bekant att den skall tas ut vid de vidareförsäljningar där skyddstiden enligt upphovsrätten har löpt ut eller aldrig har gällt. Detta innebär att en första självklar avgränsning i nonnalfallet blir att avgift endast skall tas ut vid vidareförsäljningar av verk där det har gått än
mer sjuttio år från upphovsmannens dödsår eller, då det är fråga om flera upphovsman, från den sist avlidne upphovsmannens dödsår. Frågan är då vilka former av försäljningar som bör vara avgiftspliktiga.
Enligt våra direktiv bör, som tidigare har anförts, det upphovsrättsliga regelsystemet vår utgångspunkt vid
vara bedömningen av denna fråga. Som har angetts i det föregående innebär denna reglering att ersättningsrätt inte föreligger vid rent privata försäljningar, utan att det krävs att konstverket har sålts eller förmedlats av en näringsidkare i hans yrkesmässiga verksamhet. I förarbetena till den
SOU 1997: 106 57
upphovsrättsliga bestämmelsen ansåg departementschefen bl.a. att det skulle praktiskt helt omöjligt övervaka
vara att en ordning där även de privata försäljningarna ingår
se
prop. 1994/952151 s. 19. Vi delar denna uppfattning. Några skäl att närmare överväga möjligheten att även
privata försäljningar bör omfattas avgiftsplikt föreligger
av därför inte.
Det nu anförda innebär sammanfattningsvis att
avgiftssystemet i denna del bör utformas i linje med den upphovsrättsliga regleringen, vilket medför att skyldighet att betala avgift bör föreligga när ett exemplar ett icke
av upphovsrättsligt skyddat konstverk säljs vidare närings-
av en idkare i hans yrkesmässiga verksamhet. Detsamma bör vidare gälla i de fall vidareförsäljningen har kommit till stånd genom att näringsidkare har förmedlat köpet i sin
en
yrkesmässiga verksamhet.
Vilka typer av konstverk bör avgiftspliktiga
vara
Även när det gäller frågan vilka
typer av konstverk som bör vara avgiftspliktiga skall vi enligt direktiven utgå från vad som gäller för den upphovsrättsliga ersättningsrätten. Av redogörelsen i avsnitt 2.2.7 framgår att med begreppet "konstverk" i sammanhanget bildkonstverk inkl.
avses tredimensionella verk, exempelvis skulpturer och fotogra-
fiska verk samt konstnärligt utformad brukskonst, glas,
t.ex. keramik, möbler och textilier. Det framgår också alster
att av byggnadskonst och alster av brukskonst har fram-
som ställts i flera identiska exemplar, är undantagna från ersättningsrätt enligt det upphovsrättsliga Spörs-
systemet. målet är då det, vid ett införande ordning det
om av en av slag som nu diskuteras, kan tänkas föreligga några beaktansvärda skäl att frångå vad som gäller enligt det upphovsrättsliga regelsystemet.
58 SOU 1997: 106
Det kan därvid konstateras att det internationella området de flesta länder som har infört ersättnings- och avgiftssystem vid vidareförsäljning, i likhet med vad som gäller enligt den svenska upphovsrättsliga regleringen, genomgående synes tillämpa en ordning där bildkonstverk omfattas. Att den nu diskuterade avgiftsordningen bör omfatta alster av bildkonst inkl. tredimensionella verk framstår därför närmast som självklart. Något krav att det skall röra sig om originalexemplar bör inte ställas upp. Även fotografiska verk bör omfattas avgiftsplikten.
av Också när det gäller alster av byggnadskonst anser vi det vara givet att man skall följa den upphovsrättsliga ordningen. Dessa bör alltså inte omfattas. Enligt vår uppfattning bör inte heller fotografiska bilder, dvs. sådana bilder som inte är att anse som fotografiska verk, omfattas.
Däremot är det, enligt vår mening, mera tveksamt om avgiftsordningen också bör omfatta alster av brukskonst. Såvitt gäller följerätten utvecklades inte närmare skälen till att brukskonsten också skulle omfattas av ersättningsordningen. I propositionen 1994/952151 s. 20 angavs endast att det inte fanns skäl att undanta brukskonst, men att det naturligtvis inte var rimligt om ersättningsrätten omfattade all industriellt tillverkad brukskonst. Regleringen kom därför att omfatta endast brukskonst som har framställts i enbart ett exemplar. Det kan i sammanhanget nämnas att man i flera utländska rättssystem har valt att inte låta brukskonsten omfattas av följerätt. Inte heller EGkommissionens förslag se avsnitt 2.3 till ett direktiv området omfattar all brukskonst.
När det gäller nyare brukskonst torde ett system som omfattar även sådan konst i och för sig inte medföra några större svårigheter även om vi i våra kontakter med upphovsrättsorganisationer m.fl. uppfattade att detta är en fråga som föranleder överväganden. Vad gäller äldre brukskonst torde
SOU 1997: 106 59
dock praktiska betänkligheter kunna anföras. Med begreppet "brukskonst" avses som tidigare har nämnts konstnärligt utformade bruksföremål, t.ex. glas, keramik, möbler och textilier. Som tidigare också har anförts skall avgiften enbart tas ut vid vidareförsäljningar av verk där det har gått mer än sjuttio år från upphovsmannens dödsâr. Det kan när det gäller alster av äldre brukskonst, t.ex. stolar och andra möbler, i många fall vara mycket svårt att avgöra om det aktuella objektet är unikt eller i vart fall inte har framställts i flera identiska exemplar. Detta medför, om man i detta avseende skall följa den upphovsrättsliga regleringen, svårigheter när det gäller att fastställa om det rör sig om ett exemplar av ett avgiftspliktigt verk. Den upphovsrättsliga lösningen området är därför, enligt vår bedömning, svår att applicera äldre brukskonst.
En möjlighet skulle kunna vara att låta avgiftsplikten omfatta alla äldre bruksföremål. Detta skulle emellertid medföra att ett mycket stort antal föremål skulle omfattas av systemet. Som exempel kan nämnas att i stort sett samtliga föremål som säljs traditionella lösöreauktioner då skulle komma att omfattas. Detta skulle leda till problem från praktisk synpunkt. Dessa problem skulle möjligtvis kunna motverkas om man införde ett relativt högt minimiförsäljningspris för avgiftsskyldighet för denna verkskategori. Av skäl som strax kommer att redovisas saknar vi emellertid säker kunskap om hur försäljningen den svenska konstmarknaden fördelar sig i olika priskategorier. Detta medför svårigheter när det gäller att fastställa nivån för ett minimiförsäljningspris. Att detta sätt motverka de negativa konsekvenserna av en sådan lösning låter sig därför knappast göras.
Ett annat skäl som också talar mot att brukskonsten bör omfattas av avgiftsskyldighet, är att en stor del av dessa föremål inte skapades av konstnärer i dagens mening, utan
60 SOU 1997: 106
av olika typer av hantverkare, t.ex. snickare och smeder. Som kommer att framgå av våra överväganden i avsnitt 2.6.7 är syftet med avgiften att intäkterna från försäljningen av det som har gjorts av äldre konstnärer skall komma till användning för att skapa ett gynnsamt arbetsklimat och utvecklingsmöjligheter för nya konstnärer. En viss del av omsättningen skall stanna kvar inom branschen för att säkra dess fortbestånd och utveckling. Enligt vår mening är kopplingen mellan dessa hantverkare från äldre tid och dagens konstnärer inte så näraliggande att det motiverar ett avgiftsuttag vars ändamål är att stödja utvecklingen bild-
av konsten. Det får alltför mycket karaktär av punktskatt cch skulle öka den oro för det föreslagna systemet som finns inom auktionshusen och den övriga konsthandeln.
Enligt vår uppfattning väger de nu anförda skälen så tungt att vi anser att avgiftsordningen inte bör omfatta äldre brukskonst. Till skillnad från den upphovsrättsliga ordnirgen utesluter vi alltså all brukskonst från avgiftsskyldighet.
Vårt ställningstagande i denna del innebär sammanfattningsvis att skyldighet att betala avgift föreligger vid v.dareförsäljning av bildkonstverk inkl. tredimensionella verk och fotografiska verk.
Minimiförsäüningspris
Som tidigare har nämnts utgår det ingen ersättning enligt cet upphovsrättsliga ersättningssystemet i de fall försälj ningspriset exkl. mervärdesskatt understiger en tjugoncedel av basbeloppet. Minimipriset är motiverat främst lV praktiska skäl. Syftet är därvid att minska administrativa åtgärder och kostnader. Av skäl som anges i avsnitt 2.6.4 i fråga om procentsatsens storlek, nämligen att avgiftsbasm inte bör vara alltför liten, bör minimipriset inte sättas högre än vad som gäller för följerätten. Avgiftsskyldighet bår
SOU 1997: 106
alltså enbart föreligga i de fall försäljningspriset överstiger en tjugondedel av basbeloppet.
2.6.4 Avgiftens storlek
Vårt förslag: Avgift skall betalas med ett belopp
som motsvarar fem procent av försäljningssumman exkl. mervärdesskatt. Avgift skall betalas den i sin
av som yrkesmässiga verksamhet säljer ett icke upphovsrättsligt skyddat konstverk. Också den som i sin yrkesmässiga verksamhet förmedlar en försäljning av ett sådant konstverk skall betala avgift. Avgiftsskyldigheten skall inträda när konstverket levereras till köparen.
Enligt direktiven bör vi också beträffande frågan
om avgiftens storlek utgå från upphovsrättens lösning på området. Av redovisningen i avsnitt 2.2.7 framgår att den upphovsrättsliga ersättningens storlek uppgår till fem procent av försäljningspriset exkl. mervärdesskatt. Beträffande frågan om procentsatsens storlek hävdade Upphovsrättsutredningen i sitt slutbetänkande SOU 1990:30 547
s. att denna borde fastställas med hänsyn till dels bedöm-
en ning av vad marknaden kan bära utan att beaktansvärda negativa effekter inträder, dels en jämförelse med de procentsatser som använts i utlandet i de länder där droit de suite-ersättning beräknas enligt omsättningssystemet, dvs. en fast del av försäljningspriset oavsett om någon värdestegring har inträffat. Vi anser att detta synsätt bör anläggas också såvitt avser vårt uppdrag.
En bedömning av vad marknaden kan bära förutsätter emellertid en ingående analys av hur den svenska konstmarknaden är uppbyggd. Det krävs med andra ord kunskap
om bl.a. försäljningsvolym, försäljningens fördelning
62 SOU 1997: 106
olika kategorier verk och försäljningens fördelning på
av skyddade resp. oskyddade verk. Någon officiell statistik över vidareförsäljningen den svenska konstmarknaden finns dock inte. Vid våra kontakter med företrädare för konsthandeln har vi fått vissa upplysningar om hur marknaden ser ut, bl.a. en uppgift om hur stora belopp som totalt sett omsätts inom den yrkesmässiga konst- och antikhandeln. Några statistiska uppgifter eller mera preciserade uppgifter i övrigt har vi emellertid inte fått del av. Den tid som har stått till vårt förfogande har inte medgett någon djupare undersökning av den svenska konstmarknadens ekonomiska villkor. Vår kunskap detta område är således begränsad. Detta innebär att vi inte med någon högre grad
precision har kunnat bedöma vad konsthandeln kan bära av i fråga om ytterligare avgifter. Vad gäller de överväganden som ligger till grund för vår uppskattning av förslagets ekonomiska konsekvenser, hänvisas till redogörelsen i avsnitt 2.6.10.
Som tidigare har angetts innebär vårt förslag bl.a. att brukskonsten inte omfattas av avgiftsskyldighet. Denna avgränsning av avgiftsunderlaget innebär naturligtvis att fondens intäkter blir mindre än vad de skulle ha blivit om brukskonsten omfattats. Vid fastställandet av procentsatsen måste därför hänsyn tas också till sådana faktorer som att avgiftsunderlaget inte får bli alltför litet.
Mot bakgrund av det nu anförda och de onekligen praktiska fördelar det innebär med en enhetlig procentsats, anser vi att en avgift fem procent av försäljningspriset bör gälla även för det nu aktuella systemet.
I likhet med vad som gäller enligt den upphovsrättsliga ersättningsordningen bör det vara den näringsidkare som i sin yrkesmässiga verksamhet säljer eller förmedlar ett exemplar ett konstverk som betalar in avgiften. Av-
av
SOU 1997: 106 63
giftsskyldigheten bör inträda när konstverket levereras till köparen.
Sammanfattningsvis innebär vårt förslag i denna del att avgiften bör vara fem procent försäljningspriset exkl.
av mervärdesskatt, att den näringsidkare som i sin yrkesmässiga verksamhet har sålt eller förmedlat ett konstverk bör vara skyldig att betala in avgiften och att avgiftsskyldigheten bör inträda när konstverket levereras till köparen.
2.6.5 Uppbörden av avgiften
Vårt förslag: Förfarandet vid uttag avgift skall
av regleras enligt bestämmelserna i lagen 1984:151
om
punktskatter och prisregleringsavgifter.
Möjliga lösningar
När det gäller spörsmålet hur avgiftslagstiftningen bör vara uppbyggd kan man tänka sig flera lösningar. Som vi bedömer det står dock valet närmast mellan två tänkbara alternativ.
Det första av dessa går ut på att avgiften författningsregleras enligt de principer som gäller för de flesta skatter och avgifter på punktskatteområdet, dvs. att de materiella bestämmelserna för avgiftsplikten regleras i en särskild lag och att uppbörden av avgiften helt och hållet sköts i den ordning som finns föreskriven i lagen 1984:151 om punktskatter och prisregleringsavgifter punktskattelagen. Lagen, som är uppdelad i nio kapitel, innehåller både formella och processuella bestämmelser
som reglerar beskattningsförfarandet för punktskatter och för prisregleringsavgifter som tas ut på jordbruksprodukter och fisk samt för vissa avgifter på miljöområdet. Huvudregeln
64 SOU 1997: 106
enligt lagen är att den skatt- eller avgiftsskyldige för vissa bestämda redovisningsperioder skall lämna uppgift om sin skatt resp. avgift i deklarationer till beskattningsmyndigheten.
En fördel med att välja en lösning av detta slag är att uppbörden av avgiften skulle hanteras av den myndighet
i de allra flesta fall är beskattningsmyndighet på som punktskatteområdet, nämligen Skattemyndigheten i Dalarnas län, enligt en befintlig förfarandeordning. Därmed skulle den erfarenhet och rättsliga kompetens som finns hos myndigheten kunna utnyttjas. Vidare skulle förfarandet vara anpassat till vad som gäller för bl.a. mervärdesskatten, vilket skulle underlätta för såväl den avgiftsskyldige som den myndighet som ansvarar för hanteringen av avgiftsuppbörden. Om avseende skall fästas på kravet att systemet bör vara klart och enkelt, är en lösning utifrån denna princip ett lämpligt alternativ. Möjligtvis kan man fråga sig om inte regleringen i punktskattelagen i vissa delar är något för omfattande för den nu aktuella avgiften. Detta behöver dock inte vara något större problem, eftersom man i den särskilda lagen i sådana fall kan föreskriva att vissa bestämmelser inte skall tillämpas avgiften.
Det andra alternativet innebär att de materiella bestämmelserna för avgiftsplikten och vissa av föreskrifterna för avgiftsuppbörden regleras i en och samma författning. Därutöver skulle vissa av punktskattelagens bestämmelser kunna utnyttjas. Dessa skulle därvid kunna göras tillämpliga genom en hänvisning till punktskattelagen i den särskilda lagen. Även med baserat på denna modell skulle
ett system Skattemyndigheten i Dalarnas län kunna anlitas för hanteringen av avgiftsuppbörden. En reglering utformad efter detta mönster torde det stora hela också uppfylla de krav som bör ställas.
SOU 1997: 106 65
En möjlighet, som närmast är att se som en variant de
av nyss diskuterade alternativen, är att lägga över vissa uppgifter rörande uppbörden en annan myndighet än
Skattemyndigheten i Dalarnas län, lämpligen då en myn-
dighet med anknytning till det sakområde som regleringen omfattar. En reglering utformad enligt detta mönster finns när det gäller rätten att besluta försäljningsskatt och
om
skrotningsavgift enligt lagen 1978:69 om försäljningsskatt
motorfordon och bilskrotningslagen 1975:343, där Vägverket genom ett ADB-förfarande grundval
av uppgifterna i bilregistret för beskattningsmyndighetens räkning beslutar om skatt och skrotningsavgift. Ett annat exempel är fordonsskattelagen 1988:327, där verket genom automatisk databehandling beslutar om och verkställer uppbörd
av skatt.
Mot en lösning av detta slag talar främst den omständigheten att det på kulturområdet saknas myndighet
en som sysslar med uppgifter av denna karaktär, dvs. med
avgiftshantering. Att överlåta hanteringen avgiftsuppbörden
av till någon befintlig myndighet inom området låter sig därför knappast göras. Det är givetvis uteslutet att bilda
en ny myndighet endast för att administrera uppbörden
av avgiften. Inte heller lösningen att utöka verksamheten hos någon befintlig myndighet, t.ex. Statens kulturråd eller Konstnärsnämnden, förefaller rationell.
Enligt vår bedömning är båda de nu diskuterade huvudalternativen i och för sig möjliga att använda vid utfommingen av ett regelsystem för avgiften. Vi har emellertid kommit till slutsatsen att en reglering utformad på så sätt att de materiella bestämmelserna rörande avgiften samlas i en särskild lag och att frågorna rörande avgiftsuppbörden regleras enligt punktskattelagens bestämmelser, bäst skulle tillgodose kraven på att systemet skall enkelt och klart
vara och obyrâkratiskt.
SOU 1997: 106 66
Ett ytterligare alternativ har diskuterats under utredsom ningsarbetet är att samtliga frågor rörande avgiften regleras i och författning, dvs. att punktskattelagens en samma bestämmelser inte något sätt skulle vara direkt tillämpliga på avgiften. Ett exempel sådan reglering är lagen en 1989:4l TV-avgift. Enligt vår bedömning skulle en om konstruktion detta slag också tillgodose de krav som bör av ställas avgiftsordningen. Det är dock tveksamt om man regelsystem utformat enligt detta alternativ skulle med ett kunna utnyttja Skattemyndigheten i Dalarnas län för hanteringen avgiften. Som har anförts är det inte lämpligt av nyss lägga denna uppgift på befintlig myndighet inom att en konstområdet eller bilda myndighet för ändamålet. en ny Inte heller vi det lämpligt att uppgiften läggs på ett anser enskilt eftersom det formellt är fråga om en skatt. organ, Frågan bör hanteras myndighet. En reglering uppav en byggd enligt detta mönster framstår därför av dessa skäl inte bärkraftigt alternativ och vi kan inte se att detta som ett alternativ har några fördelar jämfört med de övriga. Vårt förslag innebär alltså att de materiella bestämmelserna rörande avgiften skall regleras i en särskild lag medan uppbörden skall regleras i den ordning som före-
skrivs i punktskattelagen. Avgiften på vidareförsäljning bör
således föras in under 1 kap. 1 § första punkten punktskattelagen. Som tidigare har närrmts finns dock möjligheten, om skulle finna att någon punktskattelagens föreskrifter man av inte krävs för regleringen av avgiften, att i avgiftslagen föreskriva viss bestämmelse inte skall tillämpas på att en avgiften. Enligt vår bedömning saknas det emellertid i detta fall anledning att undanta någon bestämmelse i punktskattelagen. Det kan i sammanhanget nämnas att de punktskatter och avgifter hanteras av den nämnda myndigheten nästan som undantagslöst tillförs statsbudgeten. Det finns dock åt-
SOU 1997: 106 67
minstone ett särfall; nämligen de skrotningsavgifter
som uppbärs med stöd av bilskrotningslagen. Dessa avgifter bildar bilskrotningsfonden. Det är emellertid inte fråga
om en fond i egentlig mening, utan det rör sig i stället
om en överföring av inbetalda avgiftsmedel till ett särskilt konto hos Riksgäldskontoret. Fondens medel används sedan till vissa i lagen angivna ändamål. Frågor bidrag från
om fonden prövas av länsstyrelsen Statens naturvârdsverk.
resp. Vi föreslår att en lösning av detta slag skall gälla även för den nu aktuella avgiften. Vi återkommer till denna fråga i avsnitt 2.6.6.
Skattebrottslagen 1971 J69 m.m.
Vid skattebrottslagens tillkomst uttalades 1971: 10
se prop. s. 224 att lagen borde gälla i fråga alla skatter och
om avgifter, vilkas debitering kunde påverkas felaktiga
av uppgifter till myndigheterna. När det gäller den föreslagna
nu avgiften kan felaktiga uppgifter i deklarationen exempelvis leda till att det tas ut en för låg avgift. Med hänsyn till detta menar vi att skattebrottslagen bör vara tillämplig på
avgiften. För att en avgift aktuellt slag skall falla in
av nu under lagens tillämpningsområde krävs det särskild
en föreskrift i den särskilda avgiftslagen.
Liksom för flertalet skatter och avgifter punktskatteområdet bör även lagen 1971:1072 förmånsberättigade
om skattefordringar m.m. och lagen 1978:880 betalnings-
om säkring för skatter, tullar och avgifter göras tillämpliga på avgiften. Också när det gäller dessa författningar krävs det, för att de skall gälla för avgiften, att det görs särskild
en hänvisning i avgiftslagen.
68 SOU 1997: 106
2.6.6 Förvaltningen av medlen
Vårt förslag: De uppburna avgifterna skall föras över till en särskild fond. Ansvaret för fondens förvaltning
skall ligga på Kammarkollegiet.
Som tidigare har nämnts anger direktiven att systemet för utbetalning av de inkasserade pengarna måste vara smidigt och effektivt. Vi tror att det är viktigt för trovärdigheten och acceptansen av systemet att det är helt klart att medlen går direkt till konstnärskollektivet och inte ses som en förstärkning av statsbudgeten. Vi föreslår därför att medlen inte skall föras upp statsbudgeten. Medlen bör då lämpligen bilda en särskild fond. Det är dock inte fråga om en fond i dess egentliga betydelse, dvs. en stiftelse i rättslig mening, utan egentligen endast ett särskilt konto.
En första betydelsefull fråga att ta ställning till är hur fondmedlen skall förvaltas. När det gäller förvaltningen av medlen är det viktigt att dessa placeras ett sätt som ger god säkerhet. Samtidigt är det av stor betydelse att en god avkastning uppnås. Dessa krav uppfylls, enligt vår be-
dömning, om ansvaret för förvaltningen av avgiftsmedlen
anförtros Kammarkollegiet, som bl.a svarar för fond- och förmögenhetsförvaltning av såväl statliga som kyrkliga fonder. Kollegiet erbjuder därvid förvaltningstjänster som omfattar bl.a. kapitalplacering den öppna marknaden och utbetalningstjänster.
En lösning som bygger på denna modell innebär att medlen förvaltas av en försiktig fondplacerare med stor erfarenhet av förvaltning dels av fonder med statlig anknytning, dels av fonder det kyrkliga området. En stor fördel med en lösning av detta slag är att fonden kommer att
SOU 1997: 106 69
administreras av en myndighet med en organisation som är specialiserad på uppgiften att förvalta fonder. En reglering som innebär att ansvaret för medelsförvaltningen anförtros Kammarkollegiet skulle därför utan vidare uppfylla de krav som bör ställas.
En annan lösning är att medlen placeras hos Riksgäldskontoret. Kontoret ansvarar för statens upplåning, men tar också emot medel för inlåning. Vi förutsätter att kontoret skulle erbjuda fonden marknadsmässiga villkor vid olika placeringsalternativ så att kravet på god avkastning skulle kunna uppnås.
Detta alternativ kräver dock att någon svarar för förvaltningen av influtna avgiftsmedel, dvs. väljer mellan de olika placeringsalternativ som Riksgäldskontoret erbjuder. Vid valet av placering krävs likviditetsplanering, dvs. hänsyn måste tas till fondens behov av likviditet vid de tillfällen pengarna skall fördelas. Med andra ord är det en väsentlig uppgift vid medelsförvaltningen att se till att det vid vissa bestämda tidpunkter finns tillgängliga medel för fördelning. Mot bakgrund av den kompetens som ñmis pâ kulturomrádet skulle man väl kunna tänka sig att anförtro Kulturrådet
ansvaret för medelsförvaltningen möjlig lösning.
som en
Enligt vår bedömning är båda dessa alternativ i och för sig möjliga att använda när det gäller uppgiften att förvalta fondens medel. Vi har emellertid kommit till den slutsatsen att det mest ändamålsenliga är att anförtro uppgiften att förvalta fonden till Kammarkollegiet.
Kostnaden för förvaltningen bör ersättas med medel ur fonden.
70 SOU 1997: 106
2.6.7 Användningen av medlen
Vårt förslag: Influtna medel skall användas dels till kollektiva ändamål, dels till individuella bidrag till konstnärer.
Utgángspunkter
I den proposition om kulturpolitiken som lades fram hösten 1996 prop. 1996/97:3 framhölls att arbetsvillkoren för yrkesverksamma konstnärer påverkar vitaliteten och mångfalden inom hela kulturlivet. Den kulturpolitiska uppgiften är att skapa bästa möjliga förutsättningar för det yrkesmässiga konstnärliga arbetet. Experimentell och nydanande konst är, i likhet med grundforskning, avgörande för framtida expansion och kvalitet, men sällan kommersiellt lönsam. Därför skall kulturella uttryck och mindre
även nya etablerade kulturutövare stimuleras och stödjas s. 29. Vidare framhölls att det är av vital betydelse att de yrkesverksamma konstnärernas ekonomiska villkor förbättras för att det kulturpolitiska målet skall kunna uppfyllas. Konstnärlig mångfald, förnyelse och kvalitet förutsätter professionel-
kulturutövare som kan leva sitt arbete och fullt ut ägna sig fritt och självständigt skapande s. 31.
Olika former av stöd till konstnärer
I syfte att skapa ekonomiska förutsättningar för konstnärernas arbete finns ett antal olika statliga stödforrner på konstområdet.
Fördelningen av olika former av statligt stöd till konstnärer sker framförallt genom Statens kulturråd och Konstnärsnämnden. Villkoren för de olika stödfonnerna framgår
SOU 1997: 106 71
främst av regleringsbreven. Kulturrådet fördelar bidrag till institutioner, organisationer, föreningar och grupper av konstnärer bidrag för kollektiva ändamål medan Konst-
- närsnämnden i huvudsak fördelar bidrag till enskilda konstnärer, bl.a. inom bild- och formområdet.
Kulturrådet leds av en styrelse som utses av regeringen. Vid arbetet med fördelningen av de olika stödformerna bereds ärendena i de flesta fall av särskilda arbets- och referensgrupper bestående av olika änmessakkunniga ledamöter. Dessa grupper utses av Kulturrådets styrelse. Mandatperioden är vanligen två år.
Kulturrådet länmar, som nyss har nänmts, bidrag till organisationer inom bild- och fomikonstområdet. Ett exempel är det stöd som Kulturrådet ger till de s.k. centrumbildningarna, vilka bl.a. fungerar som samarbetsorgan, informatörer och opinionsbildare. Kulturrådet disponerar även medel för internationellt kulturutbyte, bl.a. till de svenska nationalkommittérna för internationella organisationer. Vissa insatser inom bild- och formkonstområdet görs även med Kulturrådets allmänna utvecklingsmedel.
Anslaget till organisationer inom bild- och formområdet för âr 1997 är drygt 13 miljoner kr. Av dessa medel avser drygt 5 miljoner kr bidrag till konstbildande organisationer för utställningsersättning och knappt 8 miljoner kr verksamhetsbidrag till organisationer inom omrâdet. Dessutom fördelas omkring 100 000 kr projektbidrag. En särskild
som anslagspost avser verksamhetsbidrag till Centrumbildningar-
inom vilken centrumbildningarna på bild- och formna, konstområdet för år 1997 har beviljats 2,5 miljoner kr. Av medlen för det internationella kulturutbytet har organisationer på bild- och formkonstområdet tilldelats ett belopp om 415 000 kr. Av de medel för utvecklingsverksamhet
rådet disponerade för budgetåret 1995/96 12 månader som gick drygt 2 miljoner kr till bild- och formkonstområdet.
Totalt disponerar Kulturrådet ca 18 miljoner kr för olika slags stöd inom bild- och fomikonstområdet. En marginell del av medlen avser projektstöd. Konstnärsnämnden leds styrelse utses av en som av regeringen, men fördelningen stipendier och bidrag görs av av särskilda organ inom nämnden, bl.a. styrelsen för Sveriges bildkonstnärsfond Bildkonstnärsfonden, är den del som av Konstnärsnärnnden som riktar sig till bildkonstnärer. Också denna styrelse utses av regeringen. Fördelningen av Bildkonstnärsfondens medel sker i första hand i form av arbetsstipendier. Syftet med denna typ av stipendier är främst aktiv konstnär sådan ekonoatt ge en en misk trygghet att han eller hon under viss tid kan koncentrera sig konstnärligt arbete. Ett arbetsstipendium kan också användas för investeringar i lokaler och utrustning.
Vidare sker fördelning i form projektbidrag, till
av som ges mera omfattande konstnärligt experiment- och utvecklingsarbete. Det måste därvid röra sig ett målinriktat och om kostnadskrävande konstnärligt arbete, kan antas få som betydelse för utvecklingen inom konstomrâdet. Bidrag kan också ges till projekt som syftar till att vidga användningen av konstnärlig verksamhet till samhällsomrâden. Som nya exempel kan nämnas att nämnden har beviljat bidrag för inköp av utrustning till konstnärernas kollektivverkstäder och för inrättandet av en medieverkstad. En viktig typ av bidrag är de internationellt inriktade bidragen. Det kan därvid röra sig om bidrag till arbets- och studievistelser i utlandet eller för att anordna utställningar i utlandet. Bidrag kan också ges för att bekosta deltagande i internationellt kulturutbyte och för att stödja utländska konstnärers vistelse i Sverige. Fördelning sker också i form av pensionsbidrag, som delas ut för att i viss mån underlätta den ekonomiska situationen för äldre konstnärer. Dessutom utdelas årligen Bildkonstnärsfondens stora stipendium 250 000 kr. om
SOU 1997: 106 73
För år 1997 disponerar Bildkonstnärsfonden ca 58 miljoner kr att fördela i form av individuellt riktade bidrag,
t.ex. arbetsstipendier och projektbidrag. För inkomstgaranti-
er och lângtidsstipendier utgår ett belopp om ca 30 miljoner kr. Dessa medel används dock även till bl.a. tonsättare och författare. Uppskattningsvis tillfaller omkring hälften
av långtidsstipendierna ca sex miljoner kr bild- och formkonstnärerna. När det gäller inkomstgarantierna innehas
ca en tredjedel av bildkonstnärer. Det skulle kunna innebära att åtminstone mellan fem och miljoner kr tillfaller bild-
sex konstnärer i form av inkomstgarantier. Vidare utgår tio miljoner kr till den upphovsrättsligt färgade individuella visningsersättningen, som fördelas av BUS. Sammantaget utgår alltså till bildkonstnärerna omkring 80 miljoner kr i olika former av individuella bidrag.
Det kan vara av intresse att i sammanhanget nämna ett icke-staligt stöd till unga konstnärer, nämligen de stipendier som årligen fördelas av Kungl. Akademien för de fria konsterna Konstakademien till elever vid Kungl. Konsthögskolan. För fördelning disponerar Konstakademien därvid avkastningen från fem olika fonder, donatorer
vars har uttryckt önskemål att lovande elever vid Konst-
om högskolan på detta sätt skall uppmuntras. Praxis är
numera att samtliga avgångselever tilldelas stipendier. Vid årsskiftet 1996/97 uppgick det sammanlagda fondkapitalet till 10,5
ca miljoner kr. Avkastningen på kapitalet, uppgick till
som ca 485 000 kr, delades mellan de 21 avgående eleverna
som var och en erhöll 23 000 kr.
Hur bör fondmedlen användas
Tidigare i detta avsnitt har vi redogjort för vissa de
av stödformer som förekommer på konstområdet. Man kan därvid dra en första skiljelinje mellan bidrag för kollektiva
74 SOU 1997: 106
ändamål, dvs. bidrag som ges till verksamheter som kommer hela eller delar av bildkonstnärsgruppen till godo, och bidrag till enskilda konstnärer. När det gäller de individuellt riktade bidragen kan det, som har framgått, göras en uppdelning mellan bidrag som olika sätt syftar till att skapa ekonomisk trygghet i det konstnärliga arbetet t.ex. arbetsstipendier, långtidsstipendier och projektbidrag, bidrag med internationell inriktning och bidrag som avser att fylla vissa sociala syften t.ex. pensionsbidrag. Dessa individuella bidragsforrner är samtliga selektiva sâ sätt att de fördelas individuellt efter olika kriterier. En annan möjlighet är att fördela stödet i mera generella former, dvs. att ge bidrag till en krets av konstnärer som uppfyller vissa angivna krav. Om kraven uppfylls fördelas bidraget utan någon subjektiv prövning.
Vi menar att samtliga av de nu diskuterade stödformerna i och för sig är tänkbara när det gäller frågan om användningen av de influtna avgifterna. Enligt våra beräkningar av förslagets ekonomiska konsekvenser se avsnitt 2.6. 10
kommer vidareförsäljningsavgiften att inbringa mellan sju
och tio miljoner kr om året. Att vidareförsäljningsavgiften inte kan användas till alla de nu diskuterade ändamålen framstår därför som tämligen klart. I relation till de
nu tillgängliga medlen för kollektiva ändamål kan avgiftsmedlen dock bli ett värdefullt tillskott. Utgångspunkten bör därför vara, vilket också nämns i direktiven, att fondmedlen bör användas till något eller några av dessa ändamål. Åtgärder som främjar de kulturpolitiska målen de lades
som fast i den kulturpolitiska propositionen prop. 1996/97:3 bör givetvis prioriteras.
Enligt vâr uppfattning är det viktigt att i ett längre perspektiv främja konstmarknadens funktion och att därmed skapa ytterligare arbetstillfällen för konstnärer. Vi anser därför att avgiftsmedlen i första hand bör användas till
SOU 1997: 106 75
sådana ändamål. Det kan gälla stöd till förmedling av konst, marknadsföringsinsatser, internationellt utbyte etc. som riktar sig till grupper av konstnärer. Stödet bör därvid
ges i form av projektbidrag. Projekt som gynnar unga eller i övrigt ännu icke etablerade konstnärer bör prioriteras.
Organisationer som kan bli aktuella när det gäller detta stöd är exempelvis Fotograficentrum, Grafiska Sällskapet, Konstnärscentrum, Illustratörscentrum, fackliga organisationer inom bildkonstomrâdet, konstnärskollektiv och kooperativ samt ad hoc-grupper konstnärer. Även
av organisationer som främjar konstlivet skulle kunna bli aktuella under förutsättning att de projekt man söker stöd för avser verksamhet som riktar sig till konst-
grupper av närer inom de angivna områdena.
Samtidigt är det enligt vår uppfattning viktigt med individrelaterade bidrag. En del av kritiken mot den upphovsrättsliga ordningen går ut att det systemet gynnar de redan etablerade konstnärerna. Fondens medel bör därför också kunna användas för individuella insatser för att stödja och stimulera unga och andra icke etablerade konstnärers arbete. Detta bör ske genom att en viss del
av de influtna avgifterna används till individuella bidrag. Även de individuella bidragen bör i första hand ges i form
av projektbidrag, dvs. ges för ett projekt med ett avgränsat mål eller syfte. Enligt vår uppfattning bör även detta stöd
ges framförallt till de unga eller i övrigt oetablerade konstnärerna, t.ex. konstnärer som nyligen har flyttat till Sverige. Ett stöd av denna typ torde kunna underlätta dessa konstnärers möjligheter att komma i gång med sin konstnärliga verksamhet. Bidrag bör därvid utgå till konstnärer är
som bosatta i olika delar av landet och företräder olika
som genrer, stilar och tekniker.
Museerna har uttryckt önskemål om att om en avgift
införs avgiftsmedel bör avsättas till en fond för inköp
- av
76 SOU 1997: 106
sådana kulturföremål som kan befaras föras ut ur landet och av vilka det inte finns några representativa exemplar i offentlig ägo. Vi vill inte föreslå detta, eftersom vi anser att medlen skall användas för att förbättra villkoren för unga konstnärer inte för inköp av konst.
-
Ett annat förslag går ut att avgiftsmedel bör användas för att finansiera ett lärlingssystem på konstområdet. Sådana utbildningssystem faller dock vanligtvis under skolans huvudmannaskap. Den nu föreslagna användningen av avgiftsmedel är därför närmast en fråga om de konstnärliga utbildningarnas innehåll och den ryms inte inom vårt
uppdrag
.
2.6.8 Fördelningen av medlen
Vårt förslag: Statens kulturråd och Konstnärsnämnden skall var och en inom sitt verksamhetsområde svara för fördelningen av fondens medel.
När det gäller frågan om vem sombör ombesörja fördelningen av pengarna är det som vi ser det främst Statens kulturråd och Konstnärsnänmden som kommer i fråga.
En annan möjlighet som har diskuterats under utredningsarbetet är att anförtro uppgiften till ett enskilt organ. Det som då ligger närmast till hands skulle vara att staten överlåter till någon eller några av de upphovsrättsorganisationer som hanterar ersättningar enligt systemet med följerätt att också handha fördelningen av fondmedel. Mot en lösning av detta slag talar dock det förhållandet att det inte finns någon organisation som företräder samtliga upphovsmän. Att splittra bidragsfördelningen på flera organisationer vi
anser vara mindre lämpligt. Lösningen att lägga denna uppgift
SOU 1997: 106 77
någon av dessa organisationer framstår därför, åtminstone för närvarande, inte som något bra alternativ.
Enligt vår mening bör de influtna avgifterna delas mellan Statens kulturråd och Konstnärsnämnden för fördelning inom resp. myndighets specialområde. Regeringen bör för ett år i taget bestämma hur stor andel de tillgängliga
av medlen inkl. avkastningen var och skall disponera. Mot
en bakgrund av att det inte förhand går att bedöma hur mycket pengar som kan disponeras, bör regeringens beslut uttryckas i relativa termer. Om det inte är aktuellt att rikta medlen till något särskilt ändamål, kan lämplig
en uppdelning vara att Kulturrådet disponerar tre fjärdedelar
av medlen och Konstnärsnämnden återstoden, dvs. fjärde-
en del.
Kostnaden för den direkta administrationen och fördelningen av stöd ur fonden vid de båda myndigheterna bör, i likhet med vad som gäller för Kammarkollegiets förvaltning, betalas med medel från fonden.
2.6.9 Avgiftens förenlighet med rådets sjätte
mervärdesskattedirektiv
Vår bedömning: Avgiften är förenlig med EG:s regler
i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG harmonisering
om
av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsätt-
ningsskatter m.m.
Vi har tidigare konstaterat att en offentligrättslig avgift
av nu aktuellt slag får karaktär skatt. I direktiven att
av anges vi skall undersöka en sådan avgifts förenlighet med EG:s regler i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG harrnoniser-
om ing av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter m.m.
78 SOU 1997: 106
Begreppet indirekt skatt används allmänt sett som en beteckning för skatter som tas ut vid omsättningen av varor och tjänster. Man brukar därvid skilja mellan allmänna omsättningsskatter, som i princip träffar omsättningen alla och tjänster, t.ex. mervärdesskatten, och omsätt-
varor ningsskatter på vissa speciella varor och tjänster, s.k. punktskatter.
Artikel 99 i EG-fördraget innehåller grunden för harmonisering av medlemsstaternas skatteförfattningar. Den s.k. sekundärrätt med stöd av artikeln utfärdas
som skatteområdet sker i normalfallet i form av rådsdirektiv. Grunden för EG:s mervärdesskattesystem utgörs av det s.k. sjätte mervärdesskattedirektivet, som är bindande för hur mervärdesskattelagstiftningen i medlemsländerna skall vara utformad.
Det sjätte mervärdesskattedirektivet
Direktivet, innehåller detaljerade regler som syftar till
som att uppnå enhetlighet mellan medlemsstaternas mervärdesskattesystem, har under årens lopp kompletterats med ett stort antal tilläggs- och ändringsdirektiv. Efter kompletteringarna regleras i stort sett hela mervärdesskatteområdet. Det finns emellertid inte någon samlad version av direktivet, utan det ursprungliga direktivet och de senare kompletterande direktiven måste läsas ihop.
Direktivet, som har införlivats i svensk rätt genom mervärdesskattelagen 1994:200 och delvis också genom mervärdesskatteförordningen 1994:223, är uppdelat i 21 avdelningar och har tio bilagor.
I avdelningarna I-III finns inledande bestämmelser samt bestämmelser om räckvidd och territoriell tillämpning. Avdelningarna IV och V innehåller bestämmelser om skattskyldiga personer och skattepliktiga transaktioner.
SOU 1997: 106 79
Platsen för skattepliktiga transaktioner och skattskyldighetens inträde och uttag av skatt regleras i avdelningarna VI och VII. I avdelningarna VIII-XI finns bestämmelser
om beskattningsunderlaget, skattesatser, undantag från skatteplikt och avdrag. Avdelningarna XII och XIII innehåller bestämmelser om personer som är ansvariga för skatteinbetalning och skyldigheter för dessa. I avdelningarna XIV- XVII finns särskilda regler, bestämmelser om förenklingsförfaranden, ett antal olika Övergångsbestämmelser och bestämmelser om Mervärdesskattekommittén. Avdelning XVIII rubriceras "Diverse" och i avdelning XIX finns slutbestämmelser.
I den näst sista avdelningen XVIII Diverse anges i artikel 33 bl.a. att en medlemsstat utan hinder direktivet
av kan behålla eller införa punktskatter, stämpelskatter och, mera generellt, sådana skatter, tullar eller avgifter som inte kan karakteriseras som omsättningsskatter. En förutsättning är emellertid att skatterna inte påverkar tillämpningen av gemenskapens övriga bestämmelser, dvs. inte ger upphov till gränsformaliteter vid handel mellan medlemsstaterna. Med andra ord innebär direktivet att det i medlemsstaterna, utöver den genom direktivet reglerade mervärdesskatten, inte får införas skatter o.d. kan karakteriseras
som som omsättningsskatter. Spörsmålet är då vad som avses med begreppet "omsättningsskatt" i artikelns mening.
Av artikelns ordalydelse framgår inte vilka typer av skatter som är otillåtna. Ett flertal rättsfall från EG-domstolen behandlar dock frågan om en skatt skall karakteriseras som en omsättningsskatt. Domstolen har därvid slagit fast att en mervärdesskatt kännetecknas av att den tillämpas generellt på omsättning av varor och tjänster, att den tas ut i alla led av produktionen eller distributionen av varor och tjänster och att den träffar den värdetillväxt mervärdet
- som tillförs i varje led se t.ex. Due mil., EU-Karnov,
femte upplagan, 1996, Köpenhamn, s. 909-910. Det sistnämnda innebär att varje led svarar för skatten på det mervärde tillförts i det egna ledet. Mervärdet får man
som därvid fram genom att företagen från mervärdesskatten den omsättningen den utgående momsen får dra
egna skatten förvärven för verksamheten den ingående momsen.
I ett de s.k. AMBI-målen Mål 200/90, Dansk
av Denkavit, Ministry of Finance 1992 ECR I-2217,
etc. v. där ett av Danmark infört s.k. Arbejdsmarkedbidrag ansågs vara en skatt som stred mot artikel 33, angav domstolen att det inte för att en omstridd skatt skall anses stå i strid med
direktivet krävs att den i alla avseenden motsvarar en
mervärdesskatt, utan att det är tillräckligt att den uppvisar en del av mervärdesskattens kännetecken.
Förenligheten
Frågan är då den aktuella avgiften kan karakteriseras
om nu
sådan omsättningsskatt som strider mot direktivet. som en
Vi har i avsnitt 2.6.2 konstaterat att det ligger närmast till hands att i statsrättsligt hänseende betrakta pålagan som en skatt. Eftersom avgiften endast är tänkt att tillämpas omsättningen av vissa speciella varor är den därvid att betrakta som en punktskatt. Det rör sig alltså inte om en generell omsättningsskatt. Vidare kommer det föreslagna systemet inte att innehålla den avdragsprincip som kännetecknar mervärdesskatten. Mot bakgrund av det nu anförda
den förevarande avgiften förenlig med direktivet. synes vara
SOU 1997: 106 81
2.6.1O En uppskattning de ekonomiska av
konsekvenserna
Vår bedömning: Vi uppskattar vidareföratt
säljningsavgiften årligen skulle kunna inbringa mellan
sju och tio miljoner kr till fonden.
Som tidigare har anförts se avsnitt 2.6.4 finns det inte någon officiell statistik över vidareförsäljningen den svenska konstmarknaden. Vi har därvid också nämnt vi att vid våra kontakter med företrädare för konsthandeln visserligen har fått vissa upplysningar hur marknaden om ser ut, men att vi inte har fått del av några statistiska
uppgifter rörande vidareförsäljningens omfattning eller
några mera preciserade uppgifter i övrigt konstmarknaom dens uppbyggnad. Vidare har vi nämnt att vi tidsskäl inte av har haft möjlighet att göra någon djupare undersökning av den svenska konstmarknadens ekonomiska villkor. Av lätt insedda skäl innebär det sagda stora svårigheter när det nu gäller möjligheterna att uppskatta hur mycket en av-
giftsordning av föreslagen typ skulle kunna inbringa till
fonden. De beräkningar vi redovisar i detta avsnitt får som därför sägas innehålla mycket stora osäkerheter och måste betraktas som grova uppskattningar. Det kan till en början nämnas att från konsthandelns man sida har uppskattat att omsättningen inom den svenska yrkesmässiga konst- och antikhandeln, inkl. auktionsföretagens omsättning, torde uppgå till 800 miljoner ca kr om året. Denna uppskattning försäljningsvolymen av motsägs inte av vad vi har kommit fram till efter att ha tagit del av ett flertal de årsredovisningar företagen i av som branschen har sänt in till Patent- och registreringsverket.
82 SOU 1997: 106
Det norska företaget Kunsthuset A.S ger årligen ut ett
prisindex noterar försäljningspriser från auktioner vid
som bl.a. de flesta svenska auktionshusen. I den senaste utgåvan
indexet Kunsthuset Prisindeks, Skandinavisk Kunst av - 1996/97 finns en redovisning av försäljningspriser från
omkring 40 skandinaviska auktionshus, däribland elva svenska. Den innehåller också vissa noteringar av försäljningspriser på nordisk konst som har sålts i bl.a. Tyskland och Schweiz.
För att en försäljning skall tas med i redovisningen krävs det dels att konstnären är medborgare i ett nordiskt land, dels att försäljningspriset överstiger 3 000 kr. De priser som refereras är s.k. tillslagspriser, dvs. priset exkl. offentliga
År 1996 uppgick de
skatter och avgifter samt provision.
svenska auktionshusens försäljning av bildkonst av detta slag, enligt indexet, till omkring 130 miljoner kr. Omkring 64 procent försäljningen, dvs. ca 83 miljoner kr, avsåg
av vidareförsäljning upphovsrättsligt skyddad bildkonst och
av återstoden, 36 procent eller 47 miljoner kr, gällde vid-
ca areförsäljning bildkonstverk som inte omfattades av den
av upphovsrättsliga skyddstiden.
Av detta kan dra slutsatsen att huvuddelen av den
man nordiska bildkonst omsätts den svenska konstmark-
som
naden utgörs av verk där den upphovsrättsliga giltighetstiden
gäller. Detta överensstämmer också med vad som har sagts från konsthandelns sida. En 5-procentig avgift på värdet av den vidareförsäljning av icke upphovsrättsligt skyddad nordisk bildkonst som anges i Kunsthusets index skulle ha gett intäkt till fond nu tänkt slag på omkring 2,3
en en av miljoner kr. Som har framgått omfattar redovisningen i indexet emellertid inte de vidareförsäljningar som avser bildkonstverk där upphovsmannen inte är medborgare i ett nordiskt land. Enligt vad vi har erfarit omsätter denna kategori konstverk högre belopp än vidareförsäljningen
av
SOU 1997: 106 83
av nordisk bildkonst. Man kan därför försiktigtvis göra antagandet att vidareförsäljningen av sådan konst i vart fall skulle ha inbringat tre miljoner kr till fonden. Dessutom måste värdet av vidareförsäljningen äldre bildkonstverk
av i skiktet 1 850-3 000 kr beaktas. Vidareförsäljningen av konstföremål i denna priskategori omsätter, enligt vad vi har inhärntat, inte obetydliga belopp. Beträffande denna kategori gör vi det försiktiga antagandet att vidareförsälj ningen skulle ha inbringat omkring en miljon kr till fonden. Till detta skall läggas den vidareförsäljning äldre bildkonstverk
av som sker inom den övriga konsthandeln. Enligt vad vi har erfarit är omsättningen av sådan konst därvid mindre än vid auktionshusen. Även beträffande denna kategori vid-
av areförsäljningar görs därför uppskattningen att intäkterna skulle ha uppgått till en miljon kr. Totalt sett skulle be-
en räkning utifrån dessa, grovt uppskattade belopp, innebära att omkring 7-7,5 miljoner kr skulle flyta in till fonden.
Ett annat sätt att en bild av värdet av vidareförsäljningen den svenska konstmarknaden är att utgå från de uppgifter om konstmarknaden som Konstnärsnänmden hänvisade till i den tidigare nämnda utredningsrapporten se avsnitt 2.2.3. I rapporten utgick man från en år 1984 av Statens pris- och kartellnämnd gjord undersökning. I denna gjordes en kartläggning som omfattade vidareförsäljningar av originalkonst i gallerier och annan konsthandel samt hos antikvitets- och auktionsföretag. Enligt rapporten omfattades inte brukskonst av kartläggningen. Av rapporten framgår emellertid att undersökningen, förutom bildkonstverk inkl. tredimensionella verk, omfattade glas- och kerarnikarbeten, vilka många gånger ses som brukskonst. Enligt undersökningen uppgick det beräknade värdet av vidareförsäljningen för år 1983 till 150-250 miljoner kr. En avgift fem procent på all vidareförsäljning beräknades i rapporten inbringa 9,5-16 miljoner kr. Hur stor del av försäljningen
84 SOU 1997: 106
avsåg skyddade resp. oskyddade verk framgår inte av som redogörelsen i rapporten.
Om med utgångspunkt från konsumentprisernas
man utveckling antar att värdet på omsättningen av bildkonstverk åtminstone har fördubblats till dags dato, dvs. i dag uppgår till 300-500 miljoner kr, och att de äldre verkens andel av detta är 30 procent, kan intäkterna med en 5-procentig avgift grovt räknat bli i storleksordningen 4,5-7,5 miljoner kr. Dessutom måste det beaktas att den föreslagna avgiften inte enbart skall tas ut på vidareförsäljning av originalkonstverk. Till det skall också läggas värdet vidareförsäljningen inom den övriga konsthandeln.
Sammanfattningsvis uppskattar vi, mycket grovt räknat, att avgiftsordningen årligen skulle kunna inbringa mellan sju och tio miljoner kr till fonden.
2.6.ll En fråga för fortsatta överväganden
Upphovsrättsutredningen föreslog i sitt slutbetänkande
Översyn upphovsrättslagstiftningen SOU 1990:30 s.
av 546 upphovsmannen inte efterlämnar några arving-
att, om ar och inte heller har disponerat över rätten genom testamente, ersättningen bör tillfalla den organisation som inkasserat och distribuerar droit de suite-ersättningar i stället för Allmänna arvsfonden.
Vi har i avsnitt 2.2.7 nämnt dels att den upphovsrättsliga ersättningsrätten är personlig och inte kan överlåtas, dels att rätten, efter upphovsmannens död, övergår till efterlevande make och arvingar och att den kan testamenteras bort enligt vanliga regler. Detta innebär alltså att varje enskild ersättning skall vidarebefordras till den konstnär som har skapat det konstverk har sålts vidare. Om konstnären är död,
som och denne inte har disponerat över ersättningsrätten genom
SOU 1997: 106 85
testamente, skall ersättningen i stället distribueras till hans efterlevande make och arvingar.
Vid 1995/96 års riksmöte behandlade Lagutskottet, i sitt av riksdagen godkända betänkande bet. 1995/96:LUl, bl.a. regeringens proposition om droit de suite prop. 1994/952151. Samtidigt behandlades bl.a. två motioner 1994/95:L35 och 1994/95:L36, vilka båda innehöll yrkanden om att ersättningen, i de fall arvingar inte finns eller inte kan nås, skall få användas av den administrerande organisationen för utdelning i form av stipendier till behövande konstnärer. Lagutskottet inhämtade yttrande från Kulturutskottet 1994/95:KrU5y. I yttrandet bet. 1995/96:LU1 s. 54 f. uttalades att frågan om ett genomförande av utredningens förslag i denna del hade ett nära samband med frågan om en offentligrättslig avgift vidareförsäljning av konst som inte omfattades av något upphovsrättsligt skydd. Det anfördes vidare att i båda fallen skulle de inflytande beloppen användas till kollektiva ändamål inom bildkonstomrâdet. Utskottet utgick därför från att de i motionerna framförda förslagen, vilka ansågs överensstämma med utredningens förslag, skulle komma att övervägas i samband med frågan om införande
av en offentligrättslig avgift som komplement till droit de suite.
I betänkandet s. 23 uttalade Lagutskottet att det delade Kulturutskottets uppfattning.
Enligt ärvdabalkens regler 5 kap. 1 § skall ett arv, i de fall andra arvingar inte finns, tillfalla Allmänna arvsfonden. Fondens rätt är därvid att betrakta som en arvsrätt se Walin, Kommentar till Ärvdabalken, Del I l-17 kap., Arv och testamente, fjärde upplagan, 1993, s. 125 och rättsfallet NJA 1957 s. 764. Detta innebär att Allmänna arvsfonden är arvsberättigad i de fall andra arvingar eller testamentstagare saknas. Av detta följer alltså att i de fall konstnären inte har några andra arvingar eller i testamente förordnat
86 SOU 1997: 106
om rätten till ersättning, rätten skall tillfalla Allmänna arvsfonden. Någon rätt för de distribuerande organisationerna att i fall som dessa ta hand om pengarna för t.ex. kollektiv fördelning föreligger således inte.
Det skulle kunna finnas skäl att överväga en annan ordning för dessa situationer. En möjlighet som man då kan tänka sig är att ersättningarna tillfaller den fond som vi föreslår skall inrättas. En sådan lösning skulle emellertid innebära ett visst avsteg från de principer som bär upp den upphovsrättsliga ersättningen. Det förtjänar dock att påpekas att lösningar av detta slag förekommer i bl.a. dansk, finländsk och isländsk rätt se avsnitten 2.4.1, 2.4.2 och 2.4.3.
Den nämnda frågeställningen tas inte upp i våra
nu direktiv och den inte inom vårt uppdrag. Vi har därför
ryms inte ansett att vi närmare bör överväga och ta ställning till hur denna fråga bör regleras. Vi föreslår att den tas upp i annat lämpligt sammanhang, t.ex. vid en kommande översyn med anledning av ett eventuellt EG-direktiv om följerätt.
SOU 1997: 106
3 Generella direktiv
3.1 Inledning
Enligt våra direktiv gäller för vårt arbete de generella kommittédirektiv som regeringen har utfärdat om att
redovisa de regionalpolitiska konsekvenserna av framlagda
förslag dir. 1992:50, om att pröva offentliga åtaganden dir. 1994:23, om att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser dir. 1994:124 och om att redovisa konsekvenser för brottsligheten och för det brottsförebyggande arbetet dir. 1996:49.
3.2 De olika direktiven
3.2.1 Regionalpolitiska konsekvenser dir. 1992:50
Detta direktiv innebär att vi från ett antal olika utgångspunkter skall belysa de regionalpolitiska konsekvenserna av våra förslag till lagstiftning. Om vi lägger fram förslag till omorganisationer eller bildandet av nya myndigheter skall vi redovisa överväganden om decentralisering och lokalisering utanför Stockholm.
De lagstiftningsförslag vi lägger fram medför i viss
som
begränsad utsträckning att ett antal befintliga myndigheter får uppgifter. De verksamhetsförändringar som därvid
nya
88 SOU 1997: 106
blir aktuella torde dock inte vara av den omfattningen att de innebär att myndigheterna behöver organiseras Några
om. regionalpolitiska överväganden krävs därför inte.
I sammanhanget kan nämnas att ett målen med
av kulturpolitiken är att alla skall ha möjlighet att uppleva kultur och ägna sig eget skapande oberoende de
av var bor se prop. 1996/97:3 s. 29. När det gäller fördelningen av avgiftsmedel förutsätter vi därför att de fördelande organen strävar efter att uppnå en proportionellt sett jämn geografisk spridning de olika bidragen.
av
3.2.2 Offentliga åtaganden dir. 1994:23
Enligt detta direktiv skall vi förutsättningslöst pröva det
om offentliga åtagande som är föremål för vårt uppdrag bör
vara en offentlig angelägenhet. Om förslagen innebär utgiftsökningar eller inkomstminskningar för staten, skall vi
redovisa hur dessa skall finansieras samt analysera möjligheter till besparingar och effektiviseringar.
Ett enskilt organ kan i och för sig med stöd lag anför-
av tros en förvaltningsuppgift som innefattar myndighetsutövning. Detta innebär i förevarande fall att ett sådant
organ skulle kunna ges i uppdrag att ombesörja avgiftsuppbörden. I avsnitt 2.6.5 har vi emellertid slagit fast att detta inte är
en lämplig lösning när det gäller den nu aktuella avgiften.
Även uppgifterna att förvalta och fördela de uppburna
avgifterna skulle kunna hanteras enskilda Som
av organ. framgått se avsnitten 2.6.6 och 2.6.8 har vi dock valt att lägga dessa uppgifter statliga myndigheter. Eftersom vi därvid föreslår att kostnaderna för utförandet dessa
av uppgifter bör täckas av fondmedel, innebär dessa åtaganden inte några utgiftsökningar för staten.
De ekonomiska konsekvenserna av våra förslag behandlas i avsnitt 4.1.
SOU 1997: 106 89
3.2.3 Jämställdhetspolitiska konsekvenser dir.
1994:124
Enligt direktivet om jämställdhetspolitiska konsekvenser skall de förslag som vi lägger fram föregås bl.a. av en analys och innehålla en redovisning av hur förslagen, direkt eller indirekt, kan förväntas påverka kvinnors resp. mäns villkor och därmed förutsättningarna för jämställdhet mellan könen.
De lagstiftningsförslag vi lägger fram kan inte
som bedömas ha några direkta jämställdhetspolitiska effekter.
När det gäller fördelningen av avgiftsmedel är det givetvis mycket viktigt att de fördelande organen strävar efter att fördela bidragen rättvist mellan kvinnor och män. Några särskilda regler om detta torde inte behövas.
3.2.4 Konsekvenserna för brottsligheten och det
brottsförebyggande arbetet dir. 1996:49
Enligt detta direktiv skall de förslag som vi lägger fram föregås bl.a. analys och innehålla en redovisning av
av en hur förslagen, direkt eller indirekt, kan förväntas påverka brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet.
Som har framgått tidigare se avsnitt 2.6.5 föreslår vi att skattebrottslagen skall tillämplig avgiften. Självfallet
vara går det inte att undvika att enstaka avgiftsskyldiga, i likhet med vad sker när det gäller andra skatter och avgifter,
som kommer att försöka undgå att betala avgift genom att t.ex. lämna oriktiga uppgifter till skattemyndigheten. Vilka effekter detta kan förväntas få för brottsligheten är det dock omöjligt att uttala sig om med tillräcklig grad av säkerhet. Sannolikt kommer det att röra sig mycket få fall.
om
SOU 1997: 106 91
4 Genomförandet av förslaget
4.1 Kostnader
Vår bedömning: Den föreslagna avgiftsordningen torde
inte annat än marginellt upphov till några kostnader
ge
som kräver ökade anslag.
Den föreslagna avgiftsordningen innebär att de frågor som rör uppbörden kommer att regleras enligt punktskattelagens bestämmelser med Skattemyndigheten i Dalarnas län som
ansvarig myndighet. Det framgår vidare 1 kap. 7 a §
av punktskattelagen att det är Riksskatteverket som leder och har det övergripande ansvaret för skatteförvaltningens arbete
enligt lagen. För myndigheterna uppstår i ett initialskede
vissa kostnader, t.ex. för förändringar i befintliga datapro-
Dessutom innebär det en viss kostnad att ta fram gram. deklarationsblanketter för avgiften. Dessa kostnader är dock
engångskaraktär och bör ett särskilt beslut kunna av genom betalas fondmedel.
av
Ett införande den aktuella avgiften leder naturligt-
av nu vis till ytterligare arbetsuppgift för de två myndigheterna.
en För dessa myndigheter torde dock förslagen sammantaget inte innebära annat än marginella förändringar i fråga om resursåtgång. Förslagen bedöms därför inte få några nämnvärda statsfmansiella effekter i detta avseende.
92 SOU 1997: 106
De myndigheter som skall ombesörja förvaltningen av fonden och fördelningen av fondmedel får också nya arbetsuppgifter. Det föreslås att deras kostnader skall täckas av fondmedel. Förslaget i denna del kommer därför inte att medföra några kostnader för det allmänna.
4.2 Ikraftträdande
Vår bedömning: De föreslagna författningarna bör
kunna träda i kraft den 1 januari 1999.
Utgångspunkten för vårt arbete har varit att förslagen skulle föreligga i sådan tid att riksdagen kan fatta beslut under våren 1998. Detta bör vara möjligt. De berörda myndigheterna och de blivande avgiftsskyldiga bör därefter ges en rimlig tid att utarbeta administrativa rutiner för hanteringen av avgiften. Mot bakgrund av det sagda gör vi bedömningen att tidpunkten för ikraftträdandet kan sättas till den 1januari 1999.
SOU 1997: 106
5
Författningskommentar
I författningskommentaren till förslagen om lag om Konstnärsfonden och förordning om Konstnärsfonden återges först under varje paragraf den föreslagna lydelsen författ-
av ningstexten. Detta har underlåtits såvitt förslaget till
avser lag om ändring i lagen 1984: 151 punktskatter och pris-
om regleringsavgifter.
1 till om Konstnärsfonden
Förslaget lag
Förslaget innebär att en särskild lag skall reglera systemet
med en offentligrättslig avgift på vidareförsäljning icke
av upphovsrättsligt skyddade bildkonstverk och förord-
att en ning skall komplettera lagen.
1§
Konstnärsfonden bildas av de avgifter skall betalas in
som enligt denna lag. Fondens medel skall användas för ändamål som gagnar bildkonstnärer.
Av paragrafen framgår att de avgifter tas ut enligt
som lagen skall tillföras en särskild fond, benämns Konst-
som närsfonden. Motiven till att avgiftsmedlen skall avsättas till
94 SOU 1997: 106
en särskild fond har i allmänmotiveringen behandlats i avsnitt 2.6.6. Fondens ändamål framgår bestämmelsen i
av 2 § förordningen om Konstnärsfonden se avsnitt 5.2.
2§
Avgift skall betalas vid försäljning av exemplar av konstverk som har överlåtits och som inte omfattas upphovs-
av rättens giltighetstid enligt lagen 1960:729 om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.
Avgiftsskyldighet föreligger inte i de fall exemplaret är
ett alster av brukskonst eller byggnadskonst. Avgiftsskyl-
dighet föreligger inte heller i de fall försäljningspriset
exklusive mervärdesskatt inte överstiger tjugondedel
en av basbeloppet enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring.
I paragrafens första stycke anges tillämpningsområdet för
vidareförsäljningsavgiften. En närmare avgränsning av vilka
typer av konstverk som omfattas finns i andra stycket. Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 2.6.3 i allmänmotiveringen. Som har framhållits i den allmänna motiveringen innebär det en första självklar avgränsning att avgift endast skall tas ut vid de vidareförsäljningar där skyddstiden enligt upphovsrätten har löpt eller aldrig har gällt. Bestämmelserna rörande den upphovsrättsrättsliga giltighetstiden finns i 43- 44 a §§ upphovsrättslagen.
För att avgiftsskyldighet skall föreligga krävs det vidare att det är fråga om en försäljning av ett exemplar av ett konstverk. Som framgår av allmämnotiveringen täcker begreppet "konstverk" i detta sammanhang bildkonstverk, t.ex. målningar, teckningar och grafik. Det omfattar också tredimensionella verk, t.ex. skulpturer, och även fotografiska verk. Däremot föreligger, till skillnad från den upphovs-
SOU 1997: 106 95
rättsliga regleringen, inte avgiftsskyldighet vid försäljning av vanliga fotografiska bilder. I andra stycket undantas också alster av brukskonst och alster byggnadskonst från
av avgiftsskyldighet. Något krav att försäljningen avser ett
originalexemplar av ett konstverk föreligger inte.
Det krävs dessutom att konstverksexemplaret har överlåtits tidigare, dvs. exemplaret skall ha övergått till en ny ägare genom köp, byte eller gåva. Detta innebär bl.a. att, om förvärvet av exemplaret har skett annat sätt, t.ex. genom arv eller testamente, den första överlåtelsen inte skall
vara avgiftspliktig.
I det andra stycket anges fall där avgiftsskyldighet inte
föreligger trots att förutsättningarna i första stycket är
uppfyllda. Även denna del förslaget har behandlats i
av avsnitt 2.6.3. För det första skall avgift inte tas ut i de fall det är fråga om en vidareförsäljning av ett alster av brukskonst eller byggnadskonst. Vad som avses med dessa typer av konstverk har utvecklats i avsnitt 2.2.7. Motiven till ställningstagandet att utesluta dessa två typer av konstverk från avgiftsplikten framgår, som har nänmts, av våra överväganden i avsnitt 2.6.3. För det andra skall avgift inte betalas i de fall försäljningspriset inte överstiger en tjugondedel av gällande basbelopp enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring.
3§
Avgiftsskyldig är den näringsidkare som i sin yrkesmässiga verksamhet säljer eller förmedlar en försäljning av ett exemplar av ett sådant konstverk som anges i 2
Avgiftsskyldigheten inträder vid leveransen till köparen.
Med yrkesmässig verksamhet avses detsamma som i 4 kap. 1 §mervärdesskattelagen 1994:200.
Av första stycket framgår dels att inte alla former av
försäljningar, eller förmedlingar av försäljningar, omfattas
av avgiftsskyldigheten, dels vem som är skyldig att betala in avgiften. Skälen för de föreslagna lösningarna har utvecklats i avsnitt 2.6.3. I likhet med vad gäller beträffande ersättningsskylsom digheten enligt den upphovsrättsliga regleringen omfattas inte rent privata försäljningar. För att avgiftsskyldighet skall föreligga krävs det alltså att det är fråga näringsidom en kare som säljer exemplaret konstverket i sin yrkesav mässiga verksamhet. Avgiften skall då betalas näringsidav karen. Också den näringsidkare som i sin yrkesmässiga verksamhet har förmedlat försäljning, t.ex. agent eller en som mäklare, skall betala avgift. Om näringsidkaren handlar som kommissionär, vilket är
vanligt vid auktioner, föreligger inte något förmedlingsfall.
I dessa fall skall näringsidkaren i stället ses som säljare och betala avgift av det skälet se prop. 1994/95: 151 37. s. I paragrafens andra stycke att avgiftsskyldigheten anges inträder vid leverans till köpare. Leveransbegreppet en stämmer därvid överens med reglerna i köplagen 1990:931 om äganderättens övergång. Beträffande yrkesmässighetsbegreppet görs i tredje stycket en hänvisning till vad som gäller i fråga om mervärdesskatten. Med begreppet avses således verksamhet utgör som näringsverksamhet enligt 21 § kommunalskattelagen 1928:370 eller verksamhet bedrivs i former är som som jämförliga med en till sådan näringsverksamhet hänförlig rörelse och ersättningen för omsättningen i verksamheten under beskattningsåret överstiger 30 000 kr.
4 §
Avgift tas ut med ett belopp motsvarar fem procent som av försäljningspriset exklusive mervärdesskatt.
Bestämmelsen, som reglerar avgiftens storlek, har i den allmänna motiveringen behandlats i avsnitt 2.6.4. Avgiften skall vara fem procent försäljningspriset efter av avdrag för mervärdesskatt.
5§
Regler för förfarandet vid uttag avgift finns i lagen av
1984: 151 punktskatter och prisregleringsavgifter.
om Den som är avgiftsskyldig skall registrerad hos den vara myndighet som i första instans skall besluta uttag om av avgift enligt lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter.
I första stycket anges att förfarandebestänunelserna i punktskattelagen skall tillämpas avgiften. Motiven till detta
ställningstagande har i allmänmotiveringen behandlats i
avsnitt 2.6.5. Av det andra stycket framgår att de avgiftsskyldiga skall vara registrerade hos den s.k. beskattningsmyndigheten, dvs. Skattemyndigheten i Dalarnas län. Att den avgiftsskyldige själv skall anmäla sig till myndigheten framgår av 2 § förordningen 1984:247 punktskatter och om
prisregleringsavgifter.
98 SOU 1997: 106
6 §
Vad i skattebrottslagen 197l:69 föreskrivs om skatt som gäller även i fråga avgift enligt denna lag. om Avgiften omfattas även lagen 1971:1072 om förav månsberättigade skattefordringar m.m. och lagen 1978:880 betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter. om
I paragrafens första stycke föreskrivs att skattebrottslagen skall tillämplig avgiften. Skälen för förslaget i vara denna del har behandlats i avsnitt 2.6.5. I det andra stycket föreskrivs till en början att lagen om fönnånsberättigade skattefordringar m.m. skall tillämpas på avgiften, vilket leder till att en fordran avgift är förenad med förmånsrätt enligt 11 § förmånsrättslagen 1970:979. Dessutom föreskrivs att lagen betalningssäkring för om skatter, tullar och avgifter skall tillämpas på avgiften. Det kan i sammanhanget nämnas att de i paragrafen upptagna lagarna år 1996 se 1995/96:170 fick den prop. gällande lagtekniska utformningen. Denna innebär, när nu det gäller lagarnas tillämpningsområde, att det inte krävs
någon uppräkning av de skatte- och avgiftsförfattningar som
lag är tillämplig på, utan att det i ett fall som detta resp. skall särskild hänvisning i avgiftslagen. göras en
7§
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter förvaltningen av fonden och om om fördelningen av avgiftsmedel. Regeringen får besluta att kostnaderna för förvaltningen fonden och för fördelningen av avgiftsmedel skall betalas av fondens medel. av
SOU 1997: 106 99
I paragrafens första stycke överlämnas till regeringen att föreskriva om närmare riktlinjer för förvaltningen fonden
av och för fördelningen av avgiftsmedel. I avsnitt 5.2 lämnas
ett förslag till en förordning med en sådan reglering.
Som har framgått skall fondens medel användas till vissa särskilt angivna ändamål och därför inte tillföras statsbudgeten. De uppburna avgifterna är därmed undandragna regeringens förfogande, varför det i andra stycket anges att det krävs en särskild föreskrift om att fondmedel efter beslut från regeringen får tas i anspråk för att täcka förvaltningsoch fördelningskostnaderna. I 2 § andra stycket i vårt förslag till förordning se avsnitt 5.2 finns sådan
en föreskrift.
5.2 till om
Förslaget förordning
Konstnärsfonden
Förslaget till förordning innehåller föreskrifter fondens
om ändamål och dess förvaltning. Vidare finns bestämmelser om fördelningen av fondmedel. Det finns också bestämmelser om att kostnaderna för förvaltningen och fördelningen får täckas av fondmedel. Avslutningsvis finns en bestämmelse om att de fördelande myndigheterna årligen skall lämna en årsberättelse till regeringen.
1§
Denna förordning innehåller föreskrifter i anslutning till lagen l998:00 om Konstnärsfonden.
100 SOU 1997: 106
I paragrafen anges att förordningen innehåller bestämmelser om Konstnärsfonden.
2§
Konstnärsfondens medel skall användas till
bidrag till sammanslutningar som ägnar sig verksamhet som stöder grupper av bildkonstnärer, och 2. individuella bidrag yngre eller i övrigt mindre etablerade bildkonstnärer som har sin huvudsakliga konstnärliga verksamhet i Sverige eller som är stadigvarande bosatta i landet.
Regeringen beslutar för ett år i taget om fördelningen av tillgängliga medel mellan dessa ändamål.
I första stycket anges fondens ändamål i stora drag. Vad gäller skälen till vårt ställningstagande i denna del hänvisas till redogörelsen i avsnitt 2.6.7. Av stycket framgår vidare att möjligheten att erhålla individuella bidrag är förbehållen bildkonstnärer som har anknytning till landet.
Av det andra stycket framgår att det är regeringen som för ett år i taget beslutar hur fördelningen skall ske mellan de olika ändamâlen se avsnitt 2.6.8.
SOU 1997: 106 101
3§
Konstnärsfondens medel skall förvaltas Kammarkollegiet. av
För förvaltningen gäller förordningen 1987:778
om
placering av fondmedel under Kammarkollegiets förvaltning.
Kostnaderna för förvaltningen fonden får betalas av ur fondens medel.
I paragrafens första stycke att ansvaret för fondens anges
förvaltning skall ligga pâ Kammarkollegiet. Förslaget har i
den allmänna motiveringen behandlats i avsnitt 2.6.6.
De placeringsregler som föreskrivs i förordningen
1987:778 om placering fondmedel under Kamav
markollegiets förvaltning gäller för fondförvaltningen. Detta
innebär bl.a. att börsnoterade aktier och därmed jämställda placeringar får utgöra högst 60 procent de förvaltade av tillgângarnas bokförda värde. Det andra stycket innehåller föreskrift att kostnaen om derna för Kammarkollegiets arbete får betalas med fondmedel. För skälen till föreskriften hänvisas till kommentaren till 7 § andra stycket i förslaget till lag Konstnärsfonden om se avsnitt l.
4§
Frågor om bidrag som i 1 § 1 prövas Statens avses av Kulturråd och i l § 2 Konstnärsnänmden. Ett beslut av om bidrag får förenas med villkor att bidragstagaren skall
redovisa användningen av bidraget till den bidragsbeviljande
myndigheten. Beslut i frågor bidrag från fonden får inte överklagas. om
102 SOU 1997: 106
Paragrafens första stycke innehåller en föreskrift om vilka myndigheter skall besluta beträffande bidrag från
som fonden. Förslaget har i allmänmotiveringen behandlats i avsnitt 2.6.8.
Den närmare fördelningen avgiftsmedel mellan de två
av fördelande bör inte regleras förordningsnivå,
organen utan i stället årligen bestämmas av regeringen i särskilda beslut.
I det första stycket de fördelande organen en möj-
ges lighet att besluta att mottagaren bidraget skall redovisa
av hur medlen har använts. Eftersom de tvâ myndigheterna lämpligen bör följa användningen de bidrag som de har
av beslutat bör ett sådant villkor regelmässigt ställas.
om,
Av andra stycket följer att ett beslut i en fråga om bidrag inte får överklagas.
5§
Kostnaderna för fördelningen fondmedel får betalas ur
av fondens medel.
I paragrafen föreskrivs att kostnaderna för de fördelande myndigheternas arbete får fondmedel. För skälen
ersättas av till föreskriften hänvisas till kommentaren till 7 § andra stycket i förslaget till lag om Konstnärsfonden.
6§
Statens kulturråd och Konstnärsnämnden skall varje år före den 15 oktober lämna gemensam rapport till regeringen
en
användningen Konstnärsfondens medel under det om av senaste budgetåret.
SOU 1997: 106 103
I paragrafen föreskrift att de fördelande myndig-
ges en om heterna årligen skall ge in en en gemensam rapport till regeringen. Eftersom vi en fördel i att det skall vara en
ser
rapport skall redovisningen inte ske i anslutning gemensam till myndigheternas årsredovisning. Revision av myndigheternas hantering fonden skall ske i samband med
av revisionen av deras ordinarie verksamhet.
7§
Skattemyndigheten i Dalarnas län skall varje månad redovisa inbetalda avgifter till Kammarkollegiet.
En ordning innebär att influtna avgiftsbelopp redovisas
som månadsvis till Kammarkollegiet torde leda till att det administrativa förfarandet vid de tvâ myndigheterna inte blir kostsamt och svârhanterligt.
5.3 Förslaget till lag om ändring i lagen
1984: 151 om punktskatter och
prisregleringsavgifter
Den föreslagna lagen konstnärsfond föranleder en
om följdändring i 1 kap. l § lagen 1984:151 om punktskatter
och prisregleringsavgifter.
SOU 1997: 106 Bilaga 105
Kommittédirektiv
Översyn av vissa offentligrättsliga
ersättningsordningar
Beslut vid regeringssammanträde den 17 oktober 1996
Sammanfattning av uppdraget
En särskild utredare tillkallas med uppgift
att utarbeta ett förslag till regelsystem avseende en -
offentligrättslig avgift vidareförsäljning av konst som
inte omfattas något upphovsrättsligt skydd,
av
Bakgnmd
Offentligráttslig avgift på vidareförsäljning av konst
Den l januari 1996 infördes regler om upphovsrättslig ersättning vid vidareförsäljning exemplar av konstverk,
av s.k. droit de suite. De innebär att upphovsmannen har rätt
få ersättning inom upphovsrättens giltighetstid med fem att procent försäljningspriset. Ersättningen skall betalas av
av säljaren eller den förmedlat försäljningen vid
av som yrkesmässig försäljning hans konstverk. Endast en
av organisation företräder ett flertal svenska upphovsmän
som
området har rätt att kräva in ersättningen.
106 Bilaga SOU 1997: 106
Bakgrunden till dessa regler är följande. Upphovsrätten består av en ekonomisk rätt och en ideell
rätt. Den ekonomiska rätten består av två delar, nämligen rätten att framställa exemplar av verket och rätten att göra verket tillgängligt för allmänheten.
Genom rätten att göra verk tillgängliga för allmänheten kan upphovsmän bestämma om och vilka villkor som exemplar av deras verk skall spridas till allmänheten. Detta brukar man kalla för upphovsmannens spridningsrätt. När ett exemplar av ett verk med upphovsmannens samtycke väl har överlåtits, kan upphovsmannen emellertid inte hindra att exemplaret sprids vidare 19 § lagen 1960:729 om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. Det innebär att ett exemplar av ett verk t.ex. ett konstverk fritt kan
- spridas bland allmänheten genom försäljning, om upphovsmannen en gång har överlåtit exemplaret. Principen
gäller visserligen för alla upphovsmän men reglerna slår
hårdare mot bildkonstnärer än mot andra grupper av upphovsmän. För en författare är det främst rätten att framställa exemplar som är av ekonomisk betydelse;
spridningsrätten är inte lika betydelsefull. Om allmänheten
uppskattar hans litterära verk, kan han begära kompensation i form av royalty när verket skall ges ut i nya upplagor.
Riksdagen har vid en rad tillfällen behandlat frågan om införande av droit de suite. Hösten 1988 behandlade kulturutskottet, efter hörande av lagutskottet, frågan om ett ersättnings- och avgiftssystem vid vidareförsäljning av konst bet. 1988/89:KrU7, rskr. 1988/89:78. Utskottet konstaterade att kulturarbetarnas ekonomiska villkor inte är tillfredsställande trots de insatser som gjorts av stat, landsting och kommun. Det fanns enligt utskottets mening tungt vägande argument för ståndpunkten att konstnärerna genom ett ersättnings- eller avgiftssystem skulle få del i det ekonomiska utbytet av yrkesmässig försäljning av konst.
SOU 1997: 106 Bilaga 107
Våren 1993 förordade kulturutskottet i ett yttrande till
lagutskottet att Upphovsrättsutredningens förslag om droit
de suite skulle genomföras yttr. 1992/93:l2y. Starka skäl talade enligt utskottet också för att ersättningssystemet skulle kombineras med offentligrättslig avgift vidareförsäljen ning konst som inte omfattas av något upphovsrättsligt av skydd. Avgiften skulle användas till kollektiva ändamål inom området. Kulturutskottet föreslog att ett sådant avgiftssystem skulle införas och att regeringen snarast möjligt borde återkomma till riksdagen med förslag till lagstiftning ett ersättnings- och avgiftssystem vid om vidareförsäljning konst. Lagutskottet fann dock att det av motiverat att avvakta det pågående arbetet inom EG var bet. l992/93:LU44. Våren 1994 behandlades frågan införande av droit de om suite åter i riksdagen bet. 1993/94:LU16. Lagutskottet konstaterade att frågan inte få lösning inom EG synes en inom nära framtid och att någon form av system för en ersättning vid vidareförsäljning konst redan gäller i flera av västeuropeiska länder, inklusive Norden. Tiden var därför för ett ställningstagande till frågan, om en ordning mogen med droit de suite bör införas även i Sverige ansåg lagutskottet. Utskottet utgick från att regeringen skulle arbeta vidare med frågan och göra de överväganden som kunde
anses nödvändiga. Vid flera tillfällen har motioner väckts i riksdagen om att systern med droit de suite bör kombineras med en ett offentligrättslig avgift på vidareförsäljning av konst som inte
skyddas den upphovsrättsliga lagstiftningen och att
av avgiften skall användas till kollektiva ändamål inom området bl.a. bet. 1992/93:LU44, 1993/94:LU16. Argumente-
se
ringen bakom införandet sådan avgift har i huvudsak av en gått på den upphovsrättsliga ersättningen till största ut att delen går till dem är i minst behov av den. Genom en som
108 Bilaga SOU 1997: 106
sådan avgift skulle större "fördelningspolitiska" effekter kunna uppnås därför att ersättningen inte behöver bindas till den enskilde upphovsmannen.
Regeringen lade i propositionen om droit de suite och längre upphovsrättsligt skydd prop. 1994/95:15l fram förslaget om införande av regler om droit de suite. Där sägs att frågan, skall beredas vidare om den upphovsrättsliga ersättningen bör kombineras med en offentligrättslig avgift på konst som inte omfattas av något upphovsrättsligt skydd.
Lagutskottet utgår från att regeringen efter gjorda överväganden återkommer till riksdagen i frågan om en offentligrättslig avgift vidareförsäljning av konst bet. 1995/96:LU l .
Uppdraget
Oüfentligrättslig avgift på vidareförsäljning av konst
En särskild utredare skall tillkallas med uppgift att föreslå ett regelsystem för en offentligrättslig avgift på vidareförsäljning av konst som inte omfattas av något upphovsrättsligt skydd. Det finns nu kulturpolitiska och upphovsrättsliga skäl för att ge bildkonstnären rätt till en andel av det ekonomiska utbyte som handeln med deras verk ger upphov till. Frågan om den upphovsrättsliga ersättning bör kombineras med en offentligrättslig avgift är nu mogen för ett ställningstagande.
Utgångspunkten skall vara att utfommingen av avgiftssystemet måste vara klart och enkelt. Systemet får inte innebära någon omfattande byråkrati.
Utredaren skall föreslå hur stor avgiften skall vara och för vilka försäljningar rätt till avgift bör finnas. Det upp-
SOU 1997: 106 Bilaga
hovsrättsliga regelsystemet för ersättning vid vidareförsäljning av konst bör vara en lämplig utgångspunkt för utredaren vid bedömningen av dessa frågor även andra
men lösningar är tänkbara.
Utredaren skall även komma med förslag hur bevakningen av avgiften bör ske och vem bör kräva in
som avgiften och betala ut Det måste ett smidigt
pengarna. vara och effektivt system. Utredaren skall även överväga vad avgiften skall användas till. Utgångspunkten bör här att
vara den skall användas till kollektiva ändamål.
Island har en upphovsrättslig avgift vidareförsäljning kombinerad med ett offentligrättsligt system medan Norge enbart har det sistnämnda. Utredaren skall titta närmare på dessa modeller.
En offentligrättslig avgift av detta slag får karaktär
av skatt. Utredaren skall undersöka en sådan avgifts förenlighet med EG:s regler i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG
om
harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande
omsättningsskatter m.m.
Ekonomiska ramar
I budgetpropositionen för âr 1997 för statens
anges ramarna insatser det konstnärspolitiska området för perioden 1997-1999. Förslag som inom dessa skall
ryms ramar åtföljas av förslag till annan finansiering inom utgiftsområdet.
110 Bilaga
Arbetets bedrivande
För utredaren gäller regeringens direktiv att redovisa de regionalpolitiska konsekvenserna av framlagda förslag dir. 1992:50, att pröva offentliga åtaganden dir. 1994:23, att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser dir. 1994: 124 och att redovisa konsekvenser för brottsligheten och det
brottsförebyggande arbetet.
Utredningsarbetet skall vara avslutat före den 15 augusti 1997.
Kulturdepartementet
Statens offentliga 1997 utredningar
Kronologisk förteckning
Dennyag, nasieskolan- stegförsteg.U. 32 Följdlagstiñningtill miljöbalken.M. . lnkomstskattelag,dell-lll. Fi. 33.Attläraövergränser.EnstudieavOECD:s
Fastighetsdataregister.Ju. fbrvaltningspolitiskasamarbete.Fi.
Förbättradmiljöinformation.M. 34.Övervakningavmiljön.M.
AktivtIönebidrag.Etteffektivarestödför 35.Nykursi trafikpolitikenbilagor.K.+
...L tshandikappade.A. 36.Bekampandepenningtvätt.av Fi.
F Lånsstyrelsemasroll i trafik-ochfordonsfrågor.K, 37.EttteknisktforskningsinstitutiGöteborg.U.
Byrákratini backspegeln.Femtioåravförändring 38.Myndighetellermarknad. . sexförvaltningsomraden.Fi. Statsförvaltningens vcrksamhetsformer.olika Fi.
Röster barnsochungdomarsom psykiskahälsa.S. 39.Integritetoffentlighetlnfonnationsteknik.Ju.
Flexibelförvaltning.Förändringochverksam- 40.Ungaocharbete,ln.
sanpassningstatsförvaltningensav 41.Statenochtrossamfunden
struktur.Fi. Rättsligreglering
I0.Ansvaret valutapolitiken.för Fi. Grundlag - Skatter,miljöochsysselsättning.Fi. Lagomtrossamfund . - I2.IT-probleminförZOOO-skiñet.Referatoch LagomSvenskakyrkan.Ku. slutsatserfrån hearinganordnaden av 42.Statenochtrossamfunden
IT-kommissionendenl8 december. Begravningsverksamheten.Ku.
IT-kommissionensrapportl/97.K. 43.Statenochtrossamfunden
RegionpolitikförhelaSverige.N. Denkulturhistorisktvärdefullakyrkligaegendomen . lT i kulturenstjänst.Ku. ochdekyrkligaarkiven.Ku. . lS.Detsvåra Resultatstymingensframväxt 44.Statenochtrossamfunden , . ochproblematik.Fi. Svenskakyrkanspersonal.Ku.
I6.Attutvecklaindustriforskningsinstituten.N. 45.Statenochtrossamfunden
l7.Skatter,tjänsterochsysselsättning. Stöd,skatterochfinansiering.Ku.
+Bilagor.Fi. 46.Statenochtrossamfunden
Granskning granskning.av Statligmedverkanvidavgtñsbetalning.Ku. . Denstatligarevisioneni SverigeochDanmark.Fi. 47.Staten trossamfundenoch
Bättreinformationomkonsumentprisc..ln. Denkyrkligaegendomen.Ku. . Konkurrenslagen1993-1996.N. 48.Arbetsgivarpolitiki staten. . Växai lärande.Förslagtill läroplanförbamoch Forkompetensochresultat.Fi. . unga6-l6 år.U. 49.Grundlagsskyddförnyamedier.Ju.
Aktiebolagetskapital.Ju. 50.AlternativautvecklingsvägarförEU:s . Digitaldemokr@ti.Ettseminarium Teknik,om gemensammajordbrukspolitik.Jo. . demokratiochdelaktighetden8 november1996 5 Bristeriomsorg . anordnat Folkomav " nu ingen,lT- enfrågaombemötandeäldre.av g kommissionenochKommunikationsforsknings- Omsorgmedkunskapochinlevelse . beredningen.lT-kommissioueurapport2/97.K. enfrågaombemötandeäldre.av - 24.Välfärdi verklighetenPengarräckerinte. AvskaffareklamskattenFi. - . Svenskmat- EU-fat.Jo. Ministemochmakten.
26.EU:sjordbrukspolitikochdenglobalalivsmedels- Hurfungerarministe i praktikenFi. ny.: lbrsörjningen.Jo. Statenochuussamfunden.Sammanfattningamaav
27.KontrollReavinstVärdepapper.F förslagenfråndestatligautredningarna.Ku.
28.l demokratinstjänst.Statstjanstemannensrolloch Folketsområdgivareochbeslutsfattare.
vårtoffentligaetos.Fi. +Bilagal och Ju.
29.Bampomografifrågan. l medborgarnastjänst. . lnnehavskriminaliseingm.m.Ju. Ensamladfbrvaltningspolitikförstaten.Fi.
30.Europaochstaten.Europeiseringensbetydelseför Personaluthyrning.A.
svenskstatsförvalming.Fi. SvenskhemmetVoksenåsensfbrvaltningsfonn.Ku. . 3 Kristallkulan- trettonrösteromframtiden. Betel-TVinomSverigesTelevision.Ku. . . IT-kommissionensrapport3/97.K.
Statens 1997
offentliga utredningar
Kronologisk förteckning
6l. Attväxablandbetongochkojor. 90.Ändradorganisation detstatligaför plan-.bygg-
Ettdelbetänkandebarnsom ochungdomars ochboudsvasendet.ln.
uppväxtvillkori storstademasutsattaområdenfrån 9l.Jaktensvillkor enutredningomvissajaktfrågor.
-
Storstadskommittén. Jo. 62.Rosoravbetong. 92.Medielöretagi SverigeÄgandeoch
- Enantologitill delbetankandetAtt växabland strukturförandringaripress.radioochTV. Ku. betongochkojorfrånStorstadskommitten. 93.Hanteringavfel i utjämningssystemetför
63.Sverigeinförepokskiñet. kommunerochlandsting.ln.
lT-kommissionenrapport5/97.K. 94.Konkurrensneutralttransportbidrag.N. 64.Samhall. arbetsmarknadspolitiskEn åtgärd 95.Forumförvärldskultur
+Bilagedel.A enrapportomettrikarekulturliv.Ku.
- 65.Polisensregister.Ju. 96.Lokalfbrsorjningochfastighetsagande. 66.Statsskuldspolitiken.Fi. Enutvärderingavstatensfastighetsorganisation.Fi. 67.Återkallelseavuppehållstillstånd.UD. 97.Skydd skogsmark.av Behovochkostnader.M. 68.Grannlands-TVi kabelnat.Ku. 98.Skyddavskogsmark.Behovochkostnader. 69.Besparingaristonochsmått.U. Bilagor.M. 70.Totalförsvaretochfrivilligorganisationema 99.Ennyvattenadmiisuuliun.Vattenårlivet.M.
uppdrag.stödochersättning.Fo. I00.NyasamverkansfonnerinomdenSjöhistoriska
- 7 Politikförunga. |||uCivnkS8mhClCn.Ku.
+2 bilagor.ln.st l0|. Behandlingavpersonuppgiñerom 72.Enlagomsocialförsåkringar,S. totalförsvarspliktiga.Fo. 73.Införensvenskpolicyomsakerelektronisk 102.Mat Miljö.SvenskstrategiförEU:s
kommunikation.Referatfrånettseminarium jordbruki framtiden.Jo. anordnat lT-kommissionen,Närings-och 103.Rapportmedförslagomsåndningsoner.Ku.
av han partementetochSElSdenIl december 104.Polisi fredenstjänst.UD. 1996.lT-kommissionensrapport6/97.K. l05.Agenda2l i Sverige.
74.Euzsjordbrukspolitik,miljonochregional FemåreñerRio resultatetochframtid.M.
-
utveckling.Jo. 106.Enfondförungakonstnärer.Ku. 75.Bosattningsbegreppet.Skatterättsligareglerför
fysiskapersoner.Fi. 76.Invandrareivårdochomsorg
enfrågaombemötandeäldre.S.av
- 77.Uppföljning inkav ttelagen.Fi. 78.M " fö:.altningi kommunerochlandsting.ln. 79.Forsäkringsmaklare.Enlagoversynav
Forsåkringsmäklautredningen.Fi. 80.Reformeradubsurganisatiun.Fi.
Allmännyttigabostadsfbretag. 8l .
+Bilaga.ln. 82.Likamöjligheter.ln. 83.Ommaktochkon i spårenavoffentliga
-
organisationensomvandling.A. 84.Enhållbarkemikaliepolitik.M. 85.Formanefterinkomst Samordnatinkomstbegrepp
förbostadsstödenochnyakvalifikationsreglerför
rätttill sjukpenninggmndandeinkomst. 86.Punktskattekontrollalkohol,av tobakoch
mineralolja,m.m.Fi. 87.Kvinnor.manochinkomster.
Jämställdhetochoberoende.A. 88.Upphandling utveckling.för N. 89.Handelnmedskrotochbegagnadevaror.N.
Statens offentliga 1997 utredningar
Systematisk förteckning
Justitiedepartementet beredningen.lT-kommissionens 2/97.23 rapport Fastighetsdataregister.3 Kristallkulan-trettonrösteromframtiden.
Aktiebolagetskapital.22 lT-kommissionensrapport3/97.3 l
Bampomograñfrágan. Nykursi trafikpolitikenbilagor.35+
lnnehavskriminalisering 29 Sverigeinförepokskiñet. m.m. IntegritetoffentlighetInformationsteknik.39 IT-kommissionensrapport5/97.63
Grundlagsskyddför medier.49 Inför svensken policyomsakerelektronisk nya Folket rådgivareochbeslutsfattare. kommunikation.Referatfrån seminariumett anordnatav som Bilagal och 56 lT-kommissionen,Narings-ochhandeldepartementet + Polisensregister.65 ochSElSden decemberl l l996.
IT-kommissionensrapport6/97.73
Utrikesdepartementet Finansdepartementet Återkallelse uppehållstillstånd.av 67
Polisifredenstjänst.104 lnkomstskartelag,dell-lll. 2
Byråkratini backspegeln.Femtioåravförändring sex
Försvarsdepartementet förvalmingsomráden.7
Totalfbrsvaretochfrivilligorganisationema Flexibelförvaltning.Förändringochverksam-
uppdrag, hetsanpassningstatsförvaltningensav struktur.9 - stödochersättning,70 Ansvaret valutapolitiken.för l0 Behandling personuppgifterav om totalförsvarspliktiga. Skatter,miljöochsysselsättning.I l I0l Detsvårasamspelet.R tatstymingensframväxt
Socialdepartementet ochproblematik.I5
Skatter.tjänsterochsysselsättning. Röster barnsochungdomarsom psykiskahälsa.8 +Bilagor.17 Välfärdi verklighetenPengar- räckerinte.24 Granskning granskning.av Bristeri omsorg Denstatligarevisioneni SverigeochDanmark.18 - enfrågaombemötande äldre.5 lav KontrollReavinstVärdepapper.27 Omsorgmedkunskapochinlevelse l demokratinstjänst.Su- çanstemannensrolloch enfrågaombemötande äldre.52av - vårtoffentligaetos.28 Attväxablandbetongochkojor. Europaochstaten.Europeiseringensbetydelseför Ettdelbetänkande barnsochungdomarsom svensksutsfbrvaltning.30 uppväxtvillkori storstademasutsattaområdenfrån Attlaraövergränser.EnstudieavOECD:sförvalmings- Storstadskommittén.6l politiskasamarbete.33 Rosor betong.av Bekampandepenningtvätt.av 36 Enantologitill delbetänkandetAttväxabland Myndighetellermarknad. betongochkojorfrånStorstadskommittén.62 Sm-fö. olikaverk L t 33 Enlagomsocialfbrsäkringar.72 . Hmm. Arbetsgivarpolitiki staten. Invandrarei vårdochomsorg Förkompetensochresultat.48 enfrågaombemötande äldre.76av - Avskaffareklarnskatten53 Förmånefterinkomst Samordnatinkomstbegrepp Ministemochmakten. förbostadsstödenochnyakvaliftkationsreglerfbr Hurfungerarministerstyrei praktiken54 ratttill jukpenninggrundandeinkomst.85 l medborgarnastjänst.
Kommunikationsdepartementet Ensamladförvaltningspolitikförstaten.57
Statsskuldspolitiken.66 Lansstyrelsemasroll i trafik ochfordonsfrågor.6 Bosättningsbegreppet.Skatteråttsligareglerför lT-probleminförZOOO-skiñet.Referatochslutsatser från fysiskapersoner.75
enhearinganordnad IT-kommissionenav den Uppföljning inkomstskattelagen.av 77 I8 december.lT-kommissionensrapportl/97.12 Försäkringsmaklare.Enlagöversynav Digitaldemok.r@ti.Enseminarium Teknik,om Försakringsmäklaruuedningen.79 demokratiochdelaktighetden8 novemberl996 Reformeradstabsorganisation.80 anordnat Fulkuuuav gsutredningen,lT- Punktskattekontrollalkohol,tobakochav kommissionenochKommunikatiou iuiings-
1997 Statens offentliga utredningar
Systematisk förteckning
Lokalfbrsörjningochfastighetsägande. Statenochtrossamfunden
utvärdering fastighetsorganisation.96 Denkyrkligaegendomen.47 En avstatens Statenochtrossamfunden.Sammanfattningamaav
Utbildningsdepartementet förslagenfråndestatligautredningarna.S5
SvenskhemmetVoksenåsensfbrvaltningsfonn.59 Dennyagymnasieskolanstegfbrsteg.l - inomSverigesTelevision.60 Växai lärande.Förslagtill läroplanforbarnoch Betal-TV
Grannlands-TVikabelnät.68 unga6-I6 år.2l MediefbretagiSverigeÄgandeoch EnteknisktforskningsinstitutiGoteborg.37 strukturfbrandringaripress,radioochTV.92 Besparingari stortochsmått.69 Forumfbrvärldskultur
Jordbruksdepartementet enrapportomettrikarekulturliv.95 - Nyasamverkansfonnerinomdensjohistoriska Svenskmat- EU-fat.25 museiverksamheten.I00 EU:sjordbrukspolitikochdenglobalalivsmedels- Rapponmedfbrslagomsändningsorter.I03 fbrsörjningen.26 Enfondfbrungakonstnärer.106 AlternativautvecklingsvagarfbrEU:s
gemensammajordbrukspolitik.50 handelsdepartementet Närings- och EU:sjordbrukspolitikmiljonochregional RegionpolitikfbrhelaSverige.l3 utveckling.74 jaktfrågor.9l Attutvecklaindutuifurskningsinstituten.I6 Jaktensvillkor enutredningomvissa - Konkurrenslagenl993-l996.20 Mat Miljö.Svenskstrategifbr EU:s Upphandlingfbrutveckling.88 jordbrukiframtiden.102 Handelnmedskrotochbegagnadevaror.89
Arbetsmarknadsdepartementet Konkurrensneutralttransportbidrag.94
Aktivtlonebidrag.Eneffektivarestodfbr lnrikesdepartementet
arbetshandikappade.5 Bättreinformationomkonsumentpriser.19 Personaluthyrning.58 åtgärd Ungaocharbete.40 Samhall.Enarbetsmarknadspolitisk Bilagedel.64 Politikfbrunga. + offentliga +2stbilagor.7l Ommaktochkön i spårenav - Medelslbrvaltning mmuneri ochlandsting.78 organisationensomvandling.83 Allmännyttigabostadsfbretag. Kvinnor,mänochinkomster. Jämställdhetochoberoende.87 +Bilaga.81
Likamöjligheter.82
Kulturdepartementet Ändradorganisationfbrdetstatligaplanabygg-
ochbostadsväsendet.90 lT i kulturenstjänst.l4 Hanteringavfel i utjåmningssystemetfbr Statenochtrossamfunden kommunerochlandsting.93 känsligreglering
Gmndlag Miljödepartementet - Lagomtrossamfund - Förbättradmiljoinformation.4 LagomSvenskakyrkan.4l - Fbljdlagstiñningtill miljöbalken.32 Statenochtrossamfunden Övervakning miljön.av 34 Begravningsverksamheten.42 Enhållbarkemikaliepolitik.84 Statenochtrossamfunlen Skydd skogsmark.Behovochkostnader.97 Denkulturhistorisktvärdefullakyrkligaegendo och av skogsmark.Behovochkostnader. dekyrkligaarkiven.43 Skyddav
ochtrossamfunden Bilagor.98 Staten vattenadminisnation.Vattenärlivet.99 Svenskakyrkanspersonal.44 Enny
Agenda2I i Sverige. Statenochtrossamfunden FemåretterRio resultatetochfiamtid.105 Stöd,skatterochfinansiering.45 -
Statenochtrossamfunden
Statligmedverkanvidavgiñsbetalning.46