Barnets bästa i främsta rummet Bil.,FN:s konvention om barnets rättigheter förverkligas i Sverige.

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

BARN ETS BÄSTA

-

en

antologi

BILAGA TILL BARNKOMMITTENS HUVUDBETÄNKANDE

Krim i

Statens offentliga utredningar

WW 1997:116

w Socialdepartementet

Barnets bästa

- en antologi

Bilaga till Bamkommitténs huvudbetänkande Stockholm 1997

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar SOU och Ds Fritzes,

av svarar Offentliga Publikationer, uppdragavRegeringskansliets forvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fritzeskundtjänst

10647 Stockholm

Orderfax: 08-690 91 91

Ordertel: 08-690 91 90

Svara på remiss. Hur och Varför. Statsrådsberedningen, 1993.

En liten broschyr som underlättar arbetet for den somskall svara på remiss. - Broschyren kan beställas hos:

Regeringskansliet

Distribuüonscenualen

103 33 Stockholm

Fax: 08-405 1010

Telefon: 08-405 10 25

ISBN 91-38-20679-X sotab 19581.Stockholm1997 ISSN O375-250X

E735 Öü/ø/L

SKQA Q

Gåshaga/y

diss Lady shall-

951 gâixgs

EH 50m 5% m4

ska 551

m kom/zman 6h

om Mmm

gxáüw

ânekuü

E 0 o

skam/w

03h5%

Sâäüoáüêâäâll

O

EH ÖO/UÅ

r

ovc-Jnö

S©CO\{QÃk sâggçâa.x@a

E 501m

män

cN/mamg hggqe

Åcx vwmm

gem gojdislü- ma

903x511 Um banne/h /töåffâêö

OVUTJWHm

InnehåH

Inledning

Författarpresentation 5

Bamkonventionens bärande idé: I barnets intresse 7 Av Thomas Hammarberg

Barns vilja växer inte längre i skogen 23

Av Cecilia Modig ; "Vuxna lyssnar, men inte på vad vi säger" 27 Av Josefin, 1 7 år Barnets rätt att få sig själv 31

vara Av Sven G. Hartman "Det enda jag har kvar från dagis är mina pärlplattor 47 Av Anders, 13 år Ge röst barnet 49 Av Louise Sylwander Tonåringens bästa: Rätten att söka sig själv 61 Av Karin, 15 år Barnets bästa i olika världar 67 Av Karin Norman Barns bästa och barns behov 77 Av Magnus Kihlbom Jag känner inte någon vars föräldrar bor ihop 91 Av Sara, 16 år Barnkonventionen och massmedierna 93 Av Cecilia Feilitzen

von

Elevers förkunskaper, inlämingssvårigheter, anpassning:

Allt kan skolan påverka 109 Av Lennart Grosin Barns bästa är samhällets bästa 123 Av Per Olav Tiller

Barnets Bästa -

en antologi

Barnets bästa är den bärande principen i FN:s konvention om barnets rättigheter. Den är formulerad i konventionens artikel 3 där det heter att bamets bästa skall komma i främsta rummet" vid alla åtgärder

rör barn. Principen kan härledas ur två grundläggande tankar som

bägge har satt sina spår i konventionen. Att barn har fullt och som lika människovärde och alltså inte är mindre värda än vuxna, och att barn är sårbara och behöver särskilt stöd och skydd för att kunna

åtnjuta sitt fulla människovärde.

Principen om barnets bästa ska ses som en etisk grundregel för samhället som helhet. Det betyder att barnets bästa ska vara vägledande alla områden. Inte bara i verksamheter som är särskilt avsedda för barn; t ex barnomsorgen, fritidsverksarnheter eller skolan, utan också för beslutsfattare och administratörer inom andra samhällssektorer. I alla beslut fattas alla nivåer ska barnets bästa

som beaktas. Bamperspektivet måste komma med i beslutsfattandet.

I Bamkommitténs direktiv ingår att skapa större klarhet om innebörden begreppet "bamets bästa" i Barnkonventionen. Som ett led

av i detta arbete anordnade kommittén ett forskarseminaiium den 18 mars 1997. Denna antologi om barnets bästa är ytterligare en del av Bamkommitténs arbete för att skapa större klarhet om begreppet barnets bästa. Flertalet av de bidrag som presenterades under seminariet, kompletterade med andra artiklar, ingår i antologin. Den innehåller således artiklar av forskare och andra med kunskap om och erfarenhet arbete med barn, som inom sina respektive kunskapsom-

av råden begreppet barnets bästa. Innehållet i de olika

resonerar om artiklarna har inte sakbehandlats av kommittén. Varje författare ansvarar själv för de åsikter och synpunkter som framförs.

En antologi om barnets bästa utan barns och ungdomars egna röster skulle dock halta betänkli gt. Bamkommittén har därför samlat in uppsatser, skrivna barn och ungdomar, barnets bästa. Många

av om barn tyckte till början att ämnet besvärligt att få Så

en var grepp om. här skriver en lärare om hur barnens tankar utvecklades: "Först tyckte barnen att det svårt. De tänkte mest på att bam ska ha rätt att spela

var

fotboll och ishockey. Men efterhand fördjupades diskussionerna och alla tog uppdraget största allvar. Barnen har många härliga och fina tankar om vad som är bäst för dem". Vissa lärare har använt begreppet barnets bästa" som det uppsatsämne. Andra har gått vidare och tillsammans med barnen hittat konkret ämne, till exempel

ett mer Mina minnen från dagis", Min upplevelse av skolan eller "Vad är en god människa

Antologin ger ingen heltäckande belysning av Bamkonventionens olika artiklar utan ska mer ses som en inspirationskälla för diskussion om barnets bästa, om barnperspektiv och om samhällets syn bam. Antologin har använts som underlag för Bamkommitténs diskussioner. Vår förhoppning är att den också skall stimulera de diskussioner som förs av beslutsfattare och personal inom olika verksamheter som rör bam.

Barnkommittén

Presentation av författarna

F eilitzen v, Cecilia är forskare vid Institutionen för journalistik, medier och kommunikation, Stockholms universitet. Hon är också vetenskaplig koordinator för UNESCO International Clearinghouse on Children and Violence on the Screen vid NORDICOM, Göteborgs universitet. Hon har sedan 1964 ägnat en stor del sin forskning

av bam, ungdom och massmedier och publicerat åtskilliga böcker och rapporter området.

Grosin, Lennart är docent vid pedagogiska instituttionen i Stockholms universitet. Hans forskningsområde är skolans pedagogiska och sociala klimat och dess betydelse för elevernas kunskapsutveckling och anpassning i skolan.

Hammarberg, Thomas medverkade som sakkunnig i Barnkommittén. Han var generalsekreterare för Internationella Amnestyrörelsen 1980- 1966, generalsekreterare för Rädda Barnen 1986-1992, medlem av FN-kommittén för barnets Rättigheter 1991-1997 och sedan 1993 dess vice ordförande. I-Ian ambasadör Utrikesdepartementet

är nu och FN:s generalsekreterares särskilde representant för mänskliga rättigheter Kambodja.

Hartman, Sven G. Är docent och f professor i pedagogik vid

t Linköpings universitet. I sin forskning har han mestadels arbetat med studier av bams tankevärldar och pedagogikens historia. Han har varit engagerad i en rad utvecklingprojekt för olika lärarutbildningar. Som lärare arbetar han mest med forskarhandledning.

Kihlbom, Magnus, bam- och ungdomspsykiater, psykoanalytiker, överläkare vid Ericastiftelsen i Stockholm. Magnus Kihlbom har bland annat publicerat "Den eviga familjen Natur och Kultur 1981 och "Uppgift förälder" Natur och Kultur 1994.

Modig, Cecilia är socionom och journalist och arbetar för närvarande som politisk sakkunnig med invandringspolitik på Utrikesdepartementet.

Norman, Karin är docent i socialantropologi, Universitetslektor vid socialantropologiska institutionen, Stockholms universitet. Har bedrivit forskning i Sverige och i Tyskland. Bedriver för närvarande forskning om kosovoalbanska flyktingar i Sverige.

Sylwander, Louise är sedan 1993 Sveriges första ombudsman för bam och ungdomar Barnombudsmannen. Hon är samtidigt generaldirektör för BO-myndigheten som består av 14 medarbetare. Bamombudsmannen utses av regeringen för en period sex år. Louise Sylwander var verksam inom Riksförbundet Barnens rätt i Samhället BRIS mellan 1980-1993. De sista åren som kanslichef. Hon har också varit ledamot och sakkunnig i ett flertal kommittéer och utredningar i frågor kring barns rättigheter

Tiller, Per Olav är professor i socialpsykologi, tidigare professor Instituttet for Sosialt arbeid vid universitetet i Trondheim. För närvarande är Per Olav Tiller seniorforskare vid Norsk Senter for Bameforskning i Trondheim.

Elever vid Edsbergsskolan i Sollentuna, Gullmarsskolan i Lysekil, Lillstugan i Vaxholm, Lovisebergsskolan i Valdemarsvik, Norrbergsskolan i Vaxholm, Sofia skola i Stockholm och

Österportsskolan i Malmö.

ll

Barnkonventionens bärande idé:

I

barnets intresse

av Thomas Hammarberg

Huvudbudskapet i principen om barnets bästa är

att barn ska prioriteras i samhäilsarbetet. Men vad innebär det konkret att "sätta barnet i främsta rummet" Hur ska barnets bästa vägas mot andra intressen Hur ska barnets bästa bedömas och vem ska bestämma vad som är barnets bästa

Förenta Nationemas konvention om barnets rättigheter har mötts av ett enastående gensvar. Den godkändes enhälligt av generalförsamlingen i november 1989 och har sedan dess ratificerats av inte mindre än 191 stater som därmed utfäst sig att genomföra dess krav. Inget annat fördrag mänskliga rättigheter har fått en sådan anslutning.

om

Det breda stödet för Barnkonventionen speglar säkert en politiskt vilja de flesta håll att faktiskt stödja och skydda barn, men för en del regeringar har det sannolikt också varit politiskt opportunt att sälla sig till denna rörelse för barnets rättigheter, åtminstone papperet.

Just den påtagligt positiva atmosfären kring bamfrågoma påverkade också arbetet att formulera konventionen. Utrymme gavs för frivilliga organisationer och expertgrupper att lägga fram egna förslag

i flera fall inarbetades i texten. Resultatet blev ett fördrag som som verkligen skulle betyda en förändring om det genomfördes.

Här uppstod spänning. Samtidigt som den ena regeringen efter

en den andra ratificerade konventionen en del visserli gen med reser-

vationer började det bli uppenbart att flera artiklarna var både

- av krävande och kontroversiella. FN-kommittén som hade tillsätts för att övervaka efterlevnaden, begärde att staterna skulle visa att de tog fördraget på politiskt allvar och verkligen avsatte det yttersta av tillgängliga resurser för att göra verklighet av konventionen.

Med stöd av konventionen togs problem upp som sina håll varit tabubelagda och tidigare inte kunnat diskuteras, som till exempel sexuellt utnyttjande, könsstympning och våld i hemmen. Ett känsligt krav visade sig vara att respekt skulle visas för bams egna åsikter i

-

skolan, i hemmen och i samhället i stort. Här stod det klan att verkligheten släpar långt efter konventionens anda.

Andra frågor varit obekväma för regeringama i diskussioner-

som na inför FN-kommittén har gällt de handikappade barnens faktiska möjligheter att utöva sina rättigheter och myndigheternas behandling av minoritets- eller flyktingbarn. Gapet mellan retorik och verklighet har i vissa fall varit stort också i fråga om jämställdheten mellan pojkar och flickor.

Flera regeringsrepresentanter som har kommit till Geneve för att försvara sina rapporter inför FN-kommittén har efteråt uttryckt förvåning; de hade inte väntat sig en så närgången och kritisk granskning. Även kommittén inte "godkänner" eller "under-

om känner en regering eller en rapport utan snarare söker en konstruktiv diskussion om vad som kan göras för att föra utvecklingen vidare, så står det klart efter omkring åttio genomgångna rapporter att inget land

inte heller Sverige verkligen har genomfört konventionen till alla - delar och i dess egentliga anda.

Tolkningen viktig

Allt detta har bidragit till att tolkningen av konventionen blivit särskilt betydelsefull. Det är FN-kommittén för barnets rättigheter det

övervakningsorgan som nämns i själva konventionstexten som är

den internationella instans som har till uppgift att vägleda arbetet att tolka konventionens principer, normer samt dess föreskrifter om själva rapportprocessen.

Den som är intresserad av att förstå vad Bamkonvention egentligen säger, bör därför ta del av FN-kommitténs yttranden. Med tiden kommer kommitténs tolkningar av artiklarna att summeras i officiella "allmänna kommentarer", men så långt har arbetet ännu inte framskridit. Ändå finns ledtrådar i protokollen från mötena med

regeringarna och i de skriftliga observationer som kommittén författar efter varje diskussion om en landrapport.

FN-kommittén har definierat fyra allmänna principer" i konventionen: Att rättigheterna gäller alla barn utan diskriminering artikel 2, att barnets bästa skall komma i "främsta rummet" vid beslut som berör barn artikel 3, att barnet har rätt att leva och att utvecklas

artikel 6 och att barn har rätt att göra sig hörda och få sina åsikter respekterade artikel 12.

Dessa principer bär upp konventionen. FN-kommittén ser dem som vägledande i tolkningen av hur de olika sakartiklama bör för-

verkligas. Skolan för att ta ett exempel bör utformas så att den

- lever upp till de krav som springer fram ur principerna; den bör vara i djupare mening rättvis, meningsfull, utvecklande och demokratisk.

Det tolkningsarbetet bör göras i varje enskilt land så att Barnkonvention får en mening i den konkreta verkligheten. Häri Sverige är nog konventionen mer känd än i de flesta andra länder, men den har ibland använts slarvigt, särskilt i flyktingdebatten.

Den statliga utredning, Bamkommittén, som ger ut denna antologi tillsattes just för att bidraga till en djupare och mer konkret tolkning av vad Bamkonvention borde innebära för svenska förhållanden, för såväl lagstiftning som praktisk politik. Uppdraget innebär inte minst att ge ett svar frågan om vad principen om barnets bästa egentligen borde betyda.

Barnets bästa i konventionen

Begreppet "bamets bästa" återfinns på flera ställen i Bamkonventionen. Dess centrala betydelse kommer tydligast till uttryck i första meningen av artikel

Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga

eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa

myndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets bästa komma i

främsta rummet.

Det stod klart redan när konventionstexten utformades att den artikeln var avsedd som en portalparagraf- vad innebär det

O Principen om barnets bästa skall vara vägledande vid tolkningen

av konventionens övri ga artiklar. O Det gäller också när olika artiklar kan verka oförenliga eller rent

av direkt motstridiga i de konkreta situationer som till exempel

-

artiklar om umgängesrätten respektive rätten att skyddas mot

övergrepp. l sådana fall är det vad som är bäst för bamet som skall

vara avgörande. O Artikeln anger också en principiell hållning till konkreta problem

som inte är direkt nämnda i konventionens sakartiklar men som

kan påverka barns situation.

Huvudbudskapet i principen om "bamets bästa" är helt uppenbart: Barnets intresse skall väga tungt. Den anknyter till "Bam först"

- UNICEF motto om att barn skall ges prioritet i samhällsarbetet.

Men en full förståelse av artikel 3 kräver en närmare analys. Vilken typ av beslutssituationer handlar det om Hur definieras egentligen vad som är bäst för barnet Hur vägs barnets bästa mot andra relevanta intressen

I vilka lägen gäller barnets bästa

Begreppet "barnets bästa" är äldre än Barnkonventionen. Det nämns i 1979 års kvinnokonvention och har funnits en längre tid i nationell lagstiftning, också i den svenska. Tidigare har emellertid begreppet främst använts i samband med vårdnads- och umgängesfrågor. FNdeklarationen från 1959 om barnets rättigheter säger att bamets bästa" skall vara avgörande the paramount consideration" vid lagstiftning för att skydda barn och möjliggöra deras utveckling.

I samma anda pekar konventionen i några sakartiklar situationer där principen om barnets bästa är betydelsefull. Barnet har vid separation rätt att hålla kontakt med bägge föräldrarna om detta inte strider mot barnets bästa artikel 9.1. Föräldrar bör ta hänsyn till barnets bästa i sin uppfostran av barnet artikel 18.1. Barn som för sitt eget bästa inte kan få stanna i sin familjemiljö har rätt till bistånd artikel 20. Barnets bästa skall beaktas vid adoption artikel 21. Barn i fängelse skall inte placeras ihop med vuxna, såvida detta inte är till dess bästa artikel 37 c. Föräldrar eller vårdnadshavare skall vara närvarande vid rättegång såvida detta inte strider mot barnets bästa artikel 40.2 b iii.

Barnets bästa

Ett bam måste ha föräldrar. För skulle annars

vem ge

en mat Och tänk efter, om man inte hade haft för-

äldrar hade man inte fått sin veckopeng. Ett barn

skulle aldrig klara sig utan föräldrar. En förälder bryr

sig är snäll och så ska kunna prata tillsam-

om, man

mans.

Johanne, 9 år

Ett barn som krigar får dåligt samvete

Utan föräldrar är ett bam ingenting. Barn kan inte

leva utan föräldrar. Ett barn måste ha mat dör

annars

det eller svälter. Utan kläder fryser ett barn ihjäl. Ett

barn måste få blir de konstiga. Om

omsorg annars

slår ett barn blir de bara värre än vad de Utan

man

sömn kan ett barn bli lätt irriterad. Utan vatten

törstar barn ihjäl. Utan vänner känner barn ingen

omsorg. Utan någonstans att bo klarar man sig inte

själv. Utan föräldrar kan barn inte uppföra sig.

Om barn krigar drömmer dom mardrömmer. Och

får dåligt samvete.

Filip, 9 år

Men en avgörande aspekt av artikel 3 är att den vidgar tillämpningen till att gälla all offentlig hantering som berör barn och dessutom åtgärder av privata välfärdsinrättningar.

Av betydelse är också att "barn" står i pluralis i början av artikeln: "Vid alla åtgärder som rör barn ..." Detta bryter mot språket i övrigt i konventionen som använder singularis: "barnet". FN-kommittén har tolkat detta som en indikation att artikeln också täcker åtgärder som berör en grupp av barn, även barngruppen som helhet, det vill säga alla barn. Det gör självfallet artikeln än mer politiskt intressant.

Den svenska regeringen gjorde en viktig markering i samma riktning när den 1992 i sin första rapport till FN-kommittén skrev att principen om barnets bästa skall gälla för all samhällsplanering och skall genomsyra läroplaner, bamomsorgsplaner, stadsplaner, trafikplaner etc.

Vad är bäst för barnet Hur bestäms det

Det är naturligtvis inte alltid så tydligt vad faktiskt ligger i

som barnets intresse, särskilt i det längre perspektivet. Många kränkningar av barn sker under förevändning att vad som görs är bäst för barnet, åtminstone på sikt. Så har till exempel aga och kroppsbestraffning

ofta framställts något nödvändigt för att barnet skall få möjlighet som att lära hur man uppför sig. Barnkonventionen i sig ger en vägledning om vad som är i barnets intresse; dess artiklar definierar vad som bör ses som barnets bästa i olika situationer. Konventionen som helhet uttrycker självfallet en definition av barnets rättigheter. Den principiella artikeln barnets om rätt till liv och utveckling artikel 6 är här självklart viktig, liksom den om skydd mot alla former av diskriminering artikel 2. Konventionen ger också en idé om hur det skall bedömas vad som ligger i barnets intresse. Även här bör barns åsikter få komma egna fram; de bör mötas med respekt, och så med stigande ålder och mer mognad.

Hur vägs barnets bästa mot andra intressen

Det säger sig självt att principen testas och är mest intressant - som när det råder en intressekonflikt mellan vad är bäst för barnet - som och andra intressen, till exempel föräldrars, lärares, bilisters eller allas våra ekonomiska intressen. Diskussionerna inom FN:s bamkommitté har visat att det främst är konflikter kan uppstå: tre typer av som

0 Ett barns intresse står mot andra barns bästa. O Barnets bästa strider mot en eller eller bägge föräldrars eller vårdnadshavares önskan. 0 Barns bästa ståri motsats till "samhällsintresset".

a Hur skall man väga olika barns bästa mot varandra Sådana val är förstås mycket vanliga. Tillåts större dagis får fler barn grupper en chans att där, men det inkräktar de tidigare barnens möjlighet att få personlig uppmärksamhet från personalen. Här handlar det förstås att göra rimliga avvägningar, också om med ledning av konventionens betoning av vikten av att inget barn diskrimineras och att de särskilt utsatta barnens behov måste uppmärksammas. Slutsatsen blir helt enkelt att särskild omsorg bör visas vid sådana svåra beslut.

b Hur väga barns och föräldrars intressen mot varandra Det första är att inse att det faktiskt kan finnas motsättningar mellan vad är som bäst för barnet och vad föräldrar önskar samstämmighet - även om naturligtvis är det vanliga av det enkla skälet att de flesta föräldrar älskar sina bam.

Principen om barnets bästa bör väga mycket tungt vid sådana intressekonflikter. Konventionen utgår från att föräldraskap och vårdnadsansvar skall utövas enligt vad är bäst för barnet artikel

som 18. Samhället kan ingripa för att ett barn från dess vård-

separera nadshavare om detta är "nödvändigt för barnets bästa artikel 9.

-

Den hållningen motsvarar den syn som utvecklats i vårt land. Utmaningen liggeri att skapa instrument att upptäcka svåra missförhållanden och verkligen lyssna till barnet i tid, att genomföra separationen så att barnet inte tar ytterligare skada och att skapa förutsättningar för en god omstart.

c Hur väger man barnets bästa mot ett bredare "samhällsintresse " Vad som är bra för ett enskilt barn eller barn i allmänhet kan också stå i motsättning till vad som anses vara viktigt för samhället helhet.

som Inte sällan handlar det då ekonomi. Kostnaderna för att tillgodose

om barnets intresse kan ibland vara höga, till exempel när behovet gäller avancerad sjukvård.

I sådana fall är det nödvändigt att göra rimliga avvägningar,

men konventionen innebär även den här punkten att bamintresset skall ses som viktigt. Konventionen kräver dessutom i ett annat avsnitt att staten skall genomföra rättigheterna "med utnyttjande till det yttersta av sina tillgängliga resurser artikel 4. Den artikeln är relevant också i nedskämingstider.

Konventionen har vidare getts en intressant dynamisk dimension; den medger att kostnadsskäl kan förhindra ett omedelbart

genomförande av principer och samtidigt skall rörelserikt-

normer, men ningen vara tydlig: större förståelse för barns intressen. Det stegvisa genomförandet gäller förstås främst beslut berör kollektivet barn

som i samhället.

Vad betyder att barnets bästa skall stå främsta rummet"

Den tydligaste illustrationen hur svensk myndighet kan

av en resonera kring konflikten barnets bästa och ett bredare sarnhällsintresse har lämnats av Utlänningsnämnden. Den har använt standardfonnule-

en ring i sina beslut som lyder så här:

"Kravet i artikel 3 i konventionen är emellertid inte absolut. Hän-

synen till andra viktiga intressen kan leda till att åtgärder i

som och för sig inte är förenliga med barnets bästa ändå måste vidtas. Samhällets intresse att reglera invandringen är ett sådant viktigt

övergripande intresse kan vägas mot barnets intresse att få

som

vistas i Sverige. En avvisning eller utvisning av en familj med

barn måste kunna beslutas och genomföras även om det finns

omständigheter i det enskilda fallet som talar för att det hade varit

bäst för barnet att få stanna här SOU 1995:75 s 232."

Resonemanget går således i tre steg. Barnets intresse är inte ensamt utslagsgivande, en avvägning måste ske mot andra intressen. Mot det enskilda barnets bästa ställs hela politiken om en reglerad invandring. Eftersom denna är ett intresse för hela samhället måste den väga tungt i jämförelse med vad som skulle vara önskvärt för ett enskilt bam.

Med den argumentationen beslöt Utlänningsnämnden att avvisa den peruanska flickan Evelyn Barrantes med modern trots att hon med stöd av Lagen om vård av unga, LVU, var omhändertagen vid födseln för vård efter det att hennes ett år äldre syster misshandlats till döds nu i fängelse. Det beslutet så uppenbart i strid

av pappan var mot principen om barnets bästa att det fick ändras först uppsköts

avvisningen och sedan beslöt regeringen att upphäva det och bevilja permanent uppehållstillstånd för modern och dottern.

Felet med det citerade resonemanget är att det slår in en öppen dörr när det betonar att barnintresset inte kan vara den enda faktorn samtidigt som det ger intryck av att det handlar om ett val mellan den reglerade invandringen och vad som vore önskvärt för ett enskilt bam. Argumentationen ger ingen vägledning i den egentliga valsituationen.

FN-kommittén har i sina diskussioner kring principen om barnets bästa påpekat betydelsen av individuell prövning, och att denna bör

genuin. "Barnets bästa" gäller alla åtgärder som berör barn, inte vara bara vissa frågor.

Alla barn måste ha en säng

Jag tycker att alla barn i hela världen ska ha en säng. Därför att när barn har lekt och sprungit så kommer

de hem och lägger sig sängen och tänker: Gud,

vad mjukt" och När de har vaknat nästa dag

somnar. så tänker de vad mjukt och varmt det var. Därför vill jag att alla barn ska ha en säng. För att inte barnen ska i kloakerna och gatan.

sova nere

David, 9 år

Det finns som bekant också utrymme för undantag i den svenska flykting- och invandringspolitiken när de humanitära skälen är starka. Det är tyngden i den vågskålen som ibland ökar genom hänsynen till "bamets bästa den reglerade invandringen och prejudikatsrisken

till trots.

Det är emellertid riktigt att konventionen indirekt säger att barnintresset inte nödvändigtvis är det enda relevanta, det handlar om avvägningar. Det framgår tydligare i den engelska versionen som säger att barnets intressen "shall be primay consideration Den

a formuleringen, som naturligtvis var högst medveten, inbegriper att det kan finnas andra intressen än bamets. Den kan vidrare tolkas som ett indirekt medgivande av att något eller några av dessa andra intressen någon gång skulle kunna väga tyngre än barnets.

Barnkonventionen preciserar inte vilka andra intressen som skulle kunna anses väga tyngre än barnens och i vilka situationer. Därför

har det föreslagits att någon annan till exempel Bamkommittén

- skulle fylla det tomrummet. Det ett misstag, sådana generalise-

vore ringar skulle undenninera strävan att ta individuella hänsyn och i övrigt byråkratisera en idé som förutsätter ständig omprövning.

Vissa hållpunkter är emellertid uppenbara, självklart skall barnets intresse väga utomordentligt tungt i individuella omsorgs- och vårdnadsfrågor. Det är också här som de internationella nonnerna, till exempel i konventionen mot kvinnodiskriminering, använder ett mer bestämt språk om att "barnets bästa alltid skall komma i första hand, the interests of all children shall be paramount".

Men konventionen för som sagt fram principen om barnets bästa ifråga alla åtgärder som berör bam och vidtagna av alla myndig-

om heter och institutioner, inklusive parlamentet. Särskilt när det gäller frågor som berör många eller alla barn i samhället kan de samhällsekonomiska konsekvenserna bli långtgående och desto svårare blir det att göra absolut gradering av de olika intressena. Någon sådan går

en inte heller att härleda från Barnkonventionen, annat än att "bamets bästa skall komma i främsta rummet, det vill säga vara en mycket viktig aspekt.

I praktiken krävs ofta en klok bedömning av grader av nyttaskada: Andra intressen får större svängrum när barnets intressen drabbas minimalt, men kan få maka sig om skadan beräknas bli större. Det är viktigt att myndigheterna vid sådana avvägningar går tillbaka till själva avsikten med principen om barnets bästa: att Ökad vikt skall läggas vid vad som ligger i barnets intresse.

Processen är poängen

Därmed över till en av de viktigaste dimensionerna av principen om "bamets bästa: Att det skall ske en seriös förhandsprövning inför beslut som kan antas beröra barn. Detta är något som FN-kommittén betonat ideligen och starkt. Konsekvenserna för barnet eller barnen av olika alternativ bör utvärderas före viktiga beslut. Här ingår förstås kravet om att lyssna till barnets åsikter och dessutom krävs en villighet att konsultera professionell och annan sakkunskap om barnets reaktioner.

Betoningen själva beslutsprocessen syftar självfallet till att uppmuntra beslutsfattare att verkligen beakta barnen och hejda sig innan barnets intresse körs över. Kanske kan en debatt om "barnkonsekvensen stimulera framtagandet av andra alternativ som bättre möter barns krav.

FN-kommittén har betonat vikten av debatt. Den har markerat att ansvariga myndigheter bör kunna visa varför de valt ett mindre barnvänligt alternativ, när så skett. Med andra ord, bevisbördan läggs på beslutsfattaren och i det inkluderas en skyldighet att redovisa beslutsunderlaget.

Barns bästa i

fyra punkter

Barn ska ha rätt att leka med kompisar varje dag

om inte familjen ska göra något speciellt. Varför

Barnen blir mycket gladare då.

Barn ska ha rätt till att få hjälp och

av mamman

pappan vid mobbing och när dom känner sig utanför.

Varför Barn behöver hjälp för att komma någon

vart i livet.

Om man har slagit någon eller sparkat någon ska

inte bara få skäll, utan också förklaring varför

man

inte får göra så. Varför För att då förstår

man

barnen hur farligt det

4. Föräldrar ska inte slå barn. Varför För det finns

andra utgångar, till exempel att prata med dom.

Camilla, 10 år

Men inte heller föräldrar eller andra närstående agerar för barnets

om bästa, vilket har då myndigheterna I extrema fall, som vid

ansvar misshandel och andra kränkningar, måste de enligt konventionen ingripa, även mot vårdnadshavarens vilja. Men det finns mindre tydliga exempel när asylsökande barn hålls gömda eller annat

som sätt får bära alltför tung börda i kampen för att få stanna i landet.

en Inte heller sådana förhållanden även om de är framprovocerade

- befriar myndigheterna från ansvar för sina egna beslut. Det är den konkreta effekten barnet som är det väsentliga; blir skadan av ett polisingripande svår, duger det inte att bara lägga skulden föräldrarna som inte samarbetade.

Just i det fallet finns naturligtvis risk att Barnkonventionen utnyttjas av människor som fått avslag på sina ansökningar även när det beslutet var rimligt. Myndigheternas reaktion borde rimligen vara att i varje enskilt fall söka smidiga lösningar och alltid sätta barnets bästa i främsta rummet.

Slutsatser

Låt mig Barnkonventionen fångar upp det tidigare be-

summera. greppet "bamets bästa", utvecklar det till en övergripande

men princip. Barnets intressen skall beaktas vid alla åtgärder av myndigheter och till och med vissa privata institutioner som berör bam. Med principen betonas betydelsen av en medveten och aktiv process att fastställa vad som är bra för barnet och att väga detta i konventionens anda mot andra intressen.

I grunden handlar det om en ny attityd, att anlägga ett barnperspektiv i de politiska, administrativa men förstås också de privata besluten. Utmaningen är att spegla den attityden i vardagslivet. Hår några hållpunkter för en dagordning:

1 Principen barnets bästa bör speglas i lagstiftningen.

om Begreppet barnets bästa finns redan tydligt i svensk lag, till exempel i föräldrabalken och socialtjänstlagen. Ett något bredare grepp togs när portalparagrafen om barnets bästa infördes i utlänningslagen. Den metoden skulle kunna användas vid kommande revideringar av andra relevanta lagverk. Det skulle framhäva den nya dimension av principen som kommit med Barnkonventionen, att det handlar om alla åtgärder som berör bam. Här finns en intressant anknytningspunkt i vår grundlag genom bestämmelser i regeringsformen om att den offentliga verksamheten skall tjäna den enskildes välfärd; en

viktig konsekvens borde vara att bamets bästa gäller i samhällsplaneringen.

2 Efterlevnaden lagtexten om barnets bästa bör utvärderas och

av diskuteras. Bamkommittén prövade i vilken mån utlänningsnämnden ändrat beslut eller processer med anledning av den nya portalparagrafen i utlänningslagen. Resultatet blev att det inte gick att spåra någon förändring vilken nämnden förklarade med att lagändringen bara bekräftade gällande praxis. Här finns uppenbarligen behov av ett klarläggande. Även andra områden kan det motiverat att

vara utvärdera hur dömande instanser faktiskt tolkar gällande lag när det gäller barnets bästa.

3 En utvärdering bör också göras av hur principen om barnets bästa tolkas inom socialtjänst, barnomsorg och skola, liksom inom barnhälsovården. Principen om barnets bästa blir inte konkret förrän den integreras i den tunga kommunala verksamheten. I vilken mån är personalen informerad och utbildad för att främja detta Görs bamorienterade konsekvensanalyser Vilken roll spelar Socialstyrelsen och Skolverket för att främja principen om barnets bästa

4 Ett genuint barnperspektiv bör introduceras i den politiska debatten. Detta gäller såväl riks- kommunalpolitiken. Den så kallade

som bambilagan Barn i dag" som publicerades samtidigt med statsbudgeten hösten 1996 var ett steg i rätt riktning, även om kommande upplagor borde kompletteras med mer problemorienterad analys. Även kommunalt plan skulle värdefullt med "budget-

det vara bilagor" som beskrev vad planerad verksamhet skulle betyda för bamen i kommunen. Detta skulle förhoppningsvis ge underlag för en mer bamorienterad diskussion. Inrättande av kommunala barnombud skulle också kunna bidraga till att sätta barn i fokus.

EIEJE

Barns växer inte

vilja längre iskogen

av Cecilia Modig

Familjen är ännu en ung demokrati. Barn ska respekteras och tas på allvar. Krav på blind lydnad har ersatts av diskussioner och kompromisser. Men demokrati kräver tid och tålamod. l den moderna familjen råder ofta brist på tid och familjen kan hamna i ett dilemma.

På första maj i Moskva tågar än i dag det gamla gardet i uniformer med tapperhetsmedaljer bröstet. Raka ryggar och bistra miner. Om de kunde skulle de marschera baklänges till den tid då ledarna stod i hatt och överrock högt över det välordnade demonstrationståget och vinkade värdigt till folket. Ordning rådde i landet. I diktaturen härskade lugnet och tystnaden. I den unga demokratin råder kaos, osäkerhet, öppna konflikter och separatism.

För bara några generationer sedan rådde diktaturens lugn och stabilitet i det svenska familjelivet. Far bestämde och mor underkastade sig och teg. Barnens vilja växte i skogen. Skilsmässor förekom knappast. Det var nästan omöjligt för kvinnor att försörja sig genom eget arbete och män kunde inte laga sin egen mat eller ta hand om sina barn.

Minne från

dagis

Det enda jag minns från dagis att jag varje dag

var

blev slagen kille. Han kastade plastbilar i

av en

huvudet mig. Mamma har berättat att jag grät

varje dag jag kom dit.

Jakob, 9 år

Familjen är ännu en ung demokrati. Det finns de som likt veteranerna på Röda Torget längtar tillbaka till den tid då allt var bestämt uppifrån. Då människor gifte sig och levde lyckliga i alla sina dagar och barnen lydde sina föräldrar.

1990-talets familjeideal innebär jämlikhet mellan man och kvinna och delat ansvar för försörjning och för hem och bam. Samtidigt har uppfostringsidealen förändrats. Barns vilja växer inte längre i skogen utan ska respekteras och tas allvar. Krav blind lydnad har ersatts av diskussioner och kompromisser.

Demokrati kräver tid och tålamod. Iden moderna familjen råder ofta brist på tid. Här någonstans uppstår ett dilemma.

l Det är bråttom morgonen när mamma ska till sitt jobb och pappa ska hinna lämna dagis innan han ska till sitt. Barnet vill inte ha de blå strumpbyxoma utan de röda som man inte kan hitta och som kanske är i tvätten. Plötsligt står där och order den

pappa ger som auktoritära general han minst av allt vill vara. Och när barnet börjar gråta skriker han HÃLL TYST fast han barn måste få visa

vet att sina känslor.

Hela dagen plågas han av skuld. Eftersom mamma måste jobba sent i dag är det pappa som ska hämta på dagis. Därför måste han, med arbetskamratemas kritiska blickar på smita iväg lite

ryggen, tidigare och hoppas att chefen inte ska märka något.

Kan jag få en glass, frågar barnet i butiken. Det är en enkel fråga

som skulle kunna besvaras med eller nej. Men pappa svarar inte eller nej. Istället förvrids hans ansikte i plågor.

Snälla, snälla Ronja-Kajsa, måste du verkligen ha glass just

- en nu. Jag ooorkar inte höra det där nu...

Pappa ber om nåd och förskoning. Han vet att han är skyldig henne alla glassar i världen bara som en ringa avbetalning den stora skuld han har till henne, men han ber om förbarmande. Barnet förstår nu att glassen något mystiskt vis har blivit betydelsebärande och hon kräver den absolut. Förkrossad faller pappa till föga och barnet äter sin glass som nu fått en tydlig och bitter bismak av skuld.

Upplysta, rättänkande och ambitiösa föräldrar som alltför ofta gör sådant som de inte vill och alltför sällan sådant som de vill med sina bam riskerar att bli så tyngda av skuld att deras barn känner sig

som en börda för sina föräldrar. Det är inte roligt att känna sig som en

börda. Hellre vill man vara uppskattad och efterlängtad. Kanhända kunde behöva lite mera lättsinne i förhållande till våra barn utan att för den skull avkall våra goda demokratiska uppfostringsideal

ge Köp glass eller låt bli. Inse att hon överlever båda

en ungen delarna.

Gissa vad svenska föräldrar tycker är viktigast i uppfostran av barnen Ja, inte är det lydnad, renlighet och flit. Det är självständighet. Ett utmärkt ideal inte minst för den yrkesarbetande föräldern. Duktiga bam klarar sig själva. Socialantropologen Gudrun Ekstrand

har jämfört uppfostringsideal i några olika kulturer berättar i en som intervju hur hon sitter arbetet och ringer efter ett studentrum

om till sin ganska vuxne son. Genast kastar sig arbetskamraterna över henne, fulla av indignation:

Det där kan väl han göra själv!

-

Ja, visst kan han göra det själv. Men är det verkligen så uppröran-

ringer till studentrumsfönnedlingen, undrar Gudrun de att mamma Ekstrand. Man kan väl hjälpa varandra.

l

Självständiga barn förstås också utväg för den skuldtyngde

ger en föräldern. Köp glass då. Bestäm själv. Men tänk att pengarna

en ska räcka till vantar i vinter också. Skyll inte på mig om du får frysa.

Familjens väg från diktatur till demokrati är inte problemfri. Risken är att upptagna föräldrar smiter från sitt ansvar och låter barnen skylla sig själva. Precis som de som tycker att den som inte har privat till sin pension, lägga undan pengar till

vett att spara sjukvård eller sätta barn till världen när de inte kan försörja dem, borde få ta ansvaret själva. Man ska inte dalta med folk, då blir de bara osjälvständiga och beroende av staten, säger de. Men det finns inte någon riktig frihet utan trygghet vare sig i familjen eller i samhället utanför. Inte för dem inte är stora och starka och rika.

som Så kanske det är dags att återupprätta folkhemmet. I varje fall hemma hos folk.

Det kommer dag när barnen går sin väg. Vare sig man vill eller

en inte. Under de ljumma, mörka augustinätter då vattenfestivalen pågick i Stockholm, ordnades dans i Kungsträdgården för stadens alla ungdomar. Med bävan lät jag mina tonårspojkar åka dit. Men bara därför att jag visste att det i Kungsträdgården dessa nätter var gott om poliser. Här fanns möjligheter till fantastiska oväntade möten när hundratals ungdomar från alla delar av stan möttes. Generöst gav vi

dem denna storartade frihet, polisen i Kungsträdgården och jag. Polisen genom sin närvaro. Jag genom att varna och förmana och oroligt vaka med klockan i hand, såsom föräldrar alltid har gjort, därför att det alltid har varit och alltid kommer att farligt att

vara vara ung.

Den dag då poliserna vänder ryggen de och låter dem

unga som vill knarka och slåss bara de håller sig till bestämda områden så hederligt folk inte riskerar att förirra sig dit, och den dag föräldrar slutar att tjata och oroa sig, varna och förmana har friheten frusit till lS.

Den demokratiska familjen är ingen idyll. Frihet har aldrig varit lätt att bära. Men flykten från den leder alltid vilse.

IDE

"Vuxna lyssnar, men inte

på vad säger"

Av Josefin, 17 år

i

I ä 17 år är ålder ligger mitt emellan myndig och tonåring. Frågan

en som är jag ska kalla mig nästan myndig eller om jag ska hålla kvar vid 1 om 4 tonåring. Själv har jag väldigt svårt att bestämma mig. Ibland känner jag att jag skulle kunna flytta hemifrån och klara mig utan nån annan. Ibland känns det fortfarande jag vill sätta mig i mammas knä

som om och bara bli omhändertagen.

17 år är ålder då man söker efter sin identitet. Vem är jag egent-

en ligen Vilka är mina bästa sidor Vilka är mina sämsta Man börjar inse att det här är jag och så här kommer jag att Jag kan också

vara. känna mig stressad för att jag inte riktigt vet vem jag Jag är snart myndig och då är inte barn längre. Och vad ska jag bli

man när jag blir "stor" det är bara några månader kvar tills jag blir "stor". Vad ska jag jobba med Tänk inte mina betyg inte är bra nog. Ska

om jag bli gatusopare då

När man börjar gymnasiet så är det på eget ansvar man jobbar. Det är stor omställning. Lärarna skäller inte på en när man gjort ett

en dåligt utan får tillbaka ett papper där det står "IG". Sen är

prov, man det inget med det. Då måste skälla på sig själv och det är rätt

mer man svårt.

Pengar är också en fråga som man börjar fundera över när man blir tonåring. Man kan inte köpa allt som man trodde när man var liten. Man måste planera sitt studiebidrag så att det räcker hela månaden. Det har jag fortfarande lite svårt med, trots att jag själv har fått disponera hela mitt studiebidrag sedan jag var 15 år. Fast när jag tänker efter så är 640 kronor väldigt lite. Bara att bio en kväll med pojkvännen kostar 150 kronor 75 kronor till biljetten, 40 kronor till MacDonalds och resten till lite godis. Eller om man ska köpa ett jeans. De kostar nästan 600 kronor. Så fort blir man av

par med sitt studiebidrag.

somrarna har också blivit kortare eftersom man måste jobba minst fem veckor för att överhuvudtaget kunna leva under sommarveckor-

Om inte vill vara hemma hela sommaren eller följa med na. man föräldrarna till nåt landställe 80 mil från alla kompisar. Fast jag ska

egentligen vara glad att jag har fått ett sommarjobb. Många mina av kompisar har inte det. Vad behöver man egentligen när är 17 Jag tror att det man viktigaste en 17-åring behöver är förstående och trygga föräldrar. Föräldrar som låter oss hitta våra egna vägar fram, ändå men som finns där och tar emot en när man faller. Jag tror också att det är viktigt att man ska kunna prata med föräldrarna kompisar. Inte som bara att föräldrarna ger order eller pikar en. Man måste kunna ha roligt tillsammans med föräldrarna. Jag har läst nånstans att när man ser föräldrarna som sina jämlikar då är man vuxen. Jag är lite rädd för att känna så inför mina föräldrar. Jag är nog lite rädd för att bli vuxen. Måstejag klara mig helt själv då Jag vill inte bli än, tror nog vuxen jag. Jag tror att tonåren är antingen den bästa eller den sämsta perioden i ens liv. För mig har det, om jag tänker efter, nog varit den bästa. Förhållandet till andra vuxna blir oftast också annorlunda när man blir tonåring. Både positivt och negativt. De flesta lyssnar vuxna nog bättre, men jag tror inte att de bryr sig så mycket vad säger. om man De tar inte orden allvar. Om jag till exempel yttrar mig om politiken så lyssnar visserligen, det känns det jag vuxna men som om säger går i det ena örat och ut det andra lika snabbt. Och så genom får man den där blicken Blicken säger: "J ja, du är bara 17 år, som du kommer att inse senare att det inte är så som du sägerVAlla vuxna är inte så, men det flesta faktiskt. En annan sak som tonåringar behöver är ett eget eller i alla rum fall ett rum där man kan vara i fred. Ett faktiskt är eget rum som ens och där man själv bestämmer hur det ska se ut och vilka som får komma in. Jag tror att det är väldigt viktigt. Kärlek är också en viktig sak som man upptäcker i tonåren. Man blir förälskad och ibland sviken. När man kommer i min ålder upp blir kärleken något stort och ganska nödvändigt. Från att när man var 11-12 frågade chans, så är det så mycket komplicerat och svårt. mer Man börjar inse att det krävs uppoffring och kärlek från båda för att det ska funka. Här tror jag att föräldrarnas uppfostran och kärlek har väldigt stor betydelse. Ju mer kärlek fått liten, desto lättare man som är det med ett förhållande när blir äldre. Kärlek är det enda man som blir större, mer man slösar med den. Jag tror också att det är vikti att föräldrarna respekterar att man är jättekär och inte kläcker ur sig sådant som att "ungdomskärlek går snabbt över. Sådant vill inte höra Hur ska då veta när man man kärleken är äkta Jag är själv tillsammans med kille sedan 13 en månader tillbaka och det känns väldigt bra. Vi jättebra ihop. passar

Och jag tror att det kommer att hålla länge. Om jag skulle tänka att detta är en "ungdomskärlek som snabbt går över, då skulle förhållandet dödfött från början. Det är också väldigt viktigt att man inte försummar sina kompisar när har pojkvän. Det är svårt, men

man en man måste för sin egen skull.

Rösträtt vid sexton eller inte Det är en fråga som jag funderat länge på. Men jag bestämde mig sedan för ett nej Jag är i alla fall inte för det. Jag tror inte att det är så många 16-åringar som är

mogen så insatta i politiken så att de kan rösta. Då blir det säkert så att man röstar som föräldrama. Det skulle innebära att de stora partierna blir ännu större, och tvärtom. Det finns säkert de som är insatta. Men jag är ganska säker på att majoriteten av ungdomar inte är det.

Politiken är jag inte så insatt Jag läser i och för sig Dagens Nyheter varje jag brukar hoppa över politiken. Jag läser

morgon men mest olyckor, sporten och framsteg inom forskningen och sånt.

om Det tycker jag är mer intressant.

Jag har aldrig velat vara den där Svensson som har jobb mellan 9 och 17 och hämtar barn, lagar mat och går och lägger sig. Det livet har jag aldrig strävat efter. Det har väl ingen. Jag vill bli nåt speciellt när jag blir "stor eller äldre kanske man ska säga. Så tänker väl alla i tonåren. Man vill bli kändis eller rik.

Men jag är bara en vanlig människa i samhället. Allt kretsar faktiskt inte kring mig. Just nu är jag en sån där vanlig dotter i en Svensson-familj. Men när jag tänker efter så är det inte så farligt.

DEIEI

Dasi

Dasi kommer från Tjetjenien. Hans är soldat pappa och heter Astor. Astor sig ut i kriget och Dasi gav har aldrig sett sin far efter det. Dasi har berättat för

mig att han flydde från Tjetjenien med sin

mamma. När han kom hit regeringen att de skulle åka sa

tillbaka, men regeringen ändrade sig. Dasi fick börja

min skola och vi blev bästisar. Dasi retades för sitt och för sin mörka namn hudfärg. De kallade honom för dasset. De slog honom och jag till fröken och till rektorn, sprang men dom bara: sa Säg dom att sluta reta Dasi, då. - Jag blev ledsen, för dom så dumma mot Dasi. var Dasis mamma anmälde till polisen, kom till som

skolgården, men just då slog inte gänget honom.

Regeringen fick höra det här och ett statsråd kom hit,

i hemlighet. Hon såg alltihopa och ansåg att något

måste göras. Gänget mobbade Dasi till som togs polisstationen och fick betala skadestånd till Dasi Sedan har Dasi aldrig blivit mobbad, för det mer är att för långt om behöver betala skademan stånd.

Patrik, 11 år

rätt att få

Barnets vara sig

själv

Av Sven G. Hartman

Det är så gulligt med små barn. Man blir lätt så

gripen av barns intagande formuleringar och av

deras kantiga bokstäver, att man bara ser formen och inte innehållet i det de har att säga. Det är lätt att blir så bedårade av barnsliga brist

ungarnas

på beräkning att vårt eget känslosvall dränker de budskap som barnen vill ge oss.

"Bam har något särskilt som vuxna saknar. Så sa en gång en 12-årig flicka till mig i en intervju. Från sin plats i livsloppet kunde hon blicka tillbaka på sin barndom; hon hade börjat bekanta sig med ungdomskulturen och hon kände väl till hur vuxna kunde vara. Och

kunde hon sammanfatta sina erfarenheter: Det finns något som de nu

inte längre har kvar, något som de har förlorat. Orden stämde vuxna väl överens med mina upplevelser från många års bamstudier, men jag hade inte själv kunnat formulera det så klart.

I själva verket är den här flickans iakttagelse en spegelvändning

ett antagande legat till grund för merparten av mer än hundra av som års bamforskning. Där är det motsatsen som har gällt. Bamdomens främsta egenskap har ansetts att människan då saknar de

vara egenskaper hon har vuxen. Bamdomen har betraktats som

senare som ett långsamt övergående bristtillstånd. Barnen har beskrivits i komparativa tenner, de har bedömts efter skalor med vuxna som måttstock. Man har tagit fasta vad barn inte ännu klarar av att göra, sällan har man sett till deras häpnadsväckande förmåga att

mer klara livet utifrån sina förutsättningar, att ständigt förkovra sig och

av möta de utmaningar som växandet ställer dem inför.

Den amerikanske utbildningsñlosofen John Dewey kritiserade detta synsätt. Barnens omognad borde i stället förstås som en tillgång,

kraft, fönnåga att växa -power to grow. Växandet är inte som en en något sker med barnen, det är något som de själva gör med sig.

som Därför bör undvika att beskriva dem som växer som outvecklade,

och dem som slutat växa eller rent av stagnerat som normen för barnens mognadsprocess. Bamdomen kännetecknas främst beroen-

av de och formbarhet, menar Dewey, men också dessa egenskaper

rymmeri sig en märklig kraft.

Ser närmare barns beroende av omvärlden så finner inte bara hjälplöshet och oförmåga, utan också stor kompetens att upprätta relationer och kontakt med andra. Formbarheten framför allt

rymmer förmågan att lära av erfarenheter och att därigenom utveckla

en beredskap att möta nya situationer. Detta sker med stor flexibilitet och med utvecklande av en rikt varierad repertoar av sociala och kognitiva förmågor.

Principen om barnets bästa måste bamforskningens område bland annat gälla detta: Att försöka få syn på det som barnen har, även om det är något som vuxna saknar. Jag ska nu diskutera några aspekter av denna uppgift.

Krav på sanning

Det finns en inbyggd hederskodex i forskarsamhället. Den innebär bland annat att man ska verka i sanningens tjänst; att ständigt söka ny kunskap och att fördjupa den som redan finns, att alla slutsatser ska vara väl underbyggda, att kritiskt granska egna och andras data, att inte slarva med uppgifter, att inget dölja eller förtiga och att inte tillmäta saker olika vikt allteftersom det passar.

Att arbeta med en sådan inställning är kanske det viktigaste stödet som vetenskapen kan ge till principen om barnets bästa. Bams rätt till respekt kräver att kunskapsbildningen sker med samma allvar och noggrannhet inom bam- och ungdomsforskning som inom andra mer gynnade forskningsdiscipliner.

Dessvärre har det inte varit ovanligt att vetenskapen brustit i detta avseende, just när det gäller barnen. Utan att kritiskt ha granskat riktigheten har vetenskapsmän givit stöd fördomar. Exempel sådana forskarrön är att späda barn kan inte känna smärta, att små barn inte kan känna sorg efter separationen att barn inte har något att tillföra i frågor som gäller deras eget bästa eller att människor

unga inte är vittnesgilla. Sådana föreställningar sanktionerades av män i vita rockar. Andra barnforskare har senare kunnat Visa motsatsen.

All barn- och ungdomsforskning lyder under allmänt vedertagna forskningsetiska krav. Men jag menar att Barnkonventionen också ställer bamforskningen inför specifika krav som gäller valet av forskningsperspektiv och förhållningssätt till de barn studeras.

som

Det räcker inte för bamforskaren att leva upp till vetenskapsvärdens hederskodex. Det gäller också att driva principen den

om svagares rätt att bli hörd och synas. Man kan säga att Barnkonventionen utmanar forskare att lämna sin förskansning bakom en distanserad och passiv forskningsuppfattning. Jag tror att en sådan positionsförändring skulle göra det lättare att få syn på det speciella barn

som har men som de vuxna saknar.

Utvecklingsperspektivet och jakten på symtom

Bampsykologin har i likhet med många andra forskningsområden hämtat tänkesätt från biologin. Det är inte slump att Charles

en Darwin också intresserade sig för utvecklingspsykologi; artemas uppkomst och bampsykologin sågs länge som två sidor av samma sak. Utvecklingsbegreppet har alltid varit centralt inom bamforskningen. Sak samma gäller för övrigt om andra stora områden inom samhällsvetenskaperna, till exempel antropologi, etnologi och ekonomi. Mycket värdefullt vetande har bildats inom för detta

ramen forskningsperspektiv, men det har också fört med sig del problem.

en

Utvecklingsbegreppet tycks medföra ett sätt att tänka, i sin

som förlängning rymmer värderingar av människor och människors angelägenheter. Dessa värderingar har sällan diskuterats, eftersom de endast indirekt framträder ur forskningsperspektivet. Det krävs kritisk eftertanke om man ska upptäcka dem.

Barnens bästa

Jag tycker att barn ska få mat och vatten. Därför att

dom inte ska svälta ihjäl.

Jag tycker att barn ska få åka till ett land där det

inte är krig. Därför att dom inte ska bli dödade.

Jag tycker att barn ska ha någon bryr sig

som om

dom. Därför att dom inte ska bli gatubam.

Paolo, 10 år

Barnets bästa

Barn ska ha i Somalia. Därför att dom har inte så mat där. Det är viktigt för barnen att få mat.

mycket mat

Annars så växer bamen inte. Varje morgon säljer

barnen till fabriker. Där sitter barnen och mammorna väver mattor. Barnen får krona dag. en per att spela fotboll. För att många får inte

Jag gillar

spela fotboll. En gång hände det mig att jag inte fick

med och spela fotboll med de andra. vara

Då sa jag:

Alla ska få med. Du säger bara till dina - vara kompisar att dom får vara med.

Okey, pojken då. Du får väl med. sa vara -

Robin, 9 år

Ett utvecklingsperspektiv brukar bygga antaganden om att utveckling normalt sett bara kan ske i riktning, att utvecklingsen stadier alltid avlöser varandra i följd och att ett senare stadium samma alltid är utvecklat, och därför bättre, än ett tidigare. Hur man mer tänker sig drivkraften bakom ett utvecklingsförlopp och hur olika utvecklingsskeden gestaltar sig och förhåller sig till varandra varierar mellan olika teorier, i allmänhet leder utvecklingsperspektivet till men uppfattningen att ett utvecklat fenomen ett samhälle, en mer teknologi, ett sätt att tänka, ett sätt att röra sig är bättre och mer eftersträvansvärt än ett mindre utvecklat. Utvecklingsperspektivet tycks medföra oreflekterad utvecklingsoptimism; bättre och bättre en dag för dag. Vad har detta inneburit för sättet att betrakta barnen Det finns skäl att påminna att utvecklingsbegreppets tillämpning inom om antropologin gång i tiden användes för att legitimera koloniala en övergrepp så kallade outvecklade kulturer runt om i världen. Inom den tidiga barnforskningen har denna tankefigur tillämpats så att man tyckte sig kunna hur barnen i sin utveckling återupprepar samma se utvecklingsstadier olika kulturer har genomgått. infödingar var som alltså barn, och bam infödingar, och därför behövde man som som inte respektera någondera.

Det har funnits en annan liknande tanke inom utvecklingsperspektivet som går ut att barnen när de är små helt präglas det

av naturgivna, det som finns i deras gener. Först som vuxen blir människan fullt ut en kulturvarelse. Utrymmet för personlig profilering och individuella vägval ansågs vara starkt begränsat under bamaåren. Barnen är enligt detta synsätt bara halvfardiga människor, men de har möjligheten att bli riktigt mänskliga, när de väl blivit tillräckligt stora. Barn sågs som naturvarelser i inskränkt bemärkelse, först stora

som kunde de bli kulturvarelser. I detta synsätt fanns värderingen att det naturgivna var något som skulle övervinnas, lämnas eller möjligen förädlas. Det av kulturen formade stod för det värdefulla hos människan.

I förlängningen av utvecklingsperspektivet har också funnits föreställningen att allt hos barn, som inte kan ledas tillbaka till det genetiskt givna, är oäkta och onaturligt. Barn ska få vara barn, har man sagt, och bör så långt möjligt förskonas från påverkan. Denna tanke har ibland förenats med romatiska idéer om barndomen som ett paradisiskt tillstånd som de vuxna tvingats lämna. Därför skyddar med alla till buds stående medel barnen från att äta av kunskapens träd, samtidigt som vi jagar alla de ormar som försöker nästla sig från alla håll. Sådana föreställningar mot de behov

svarar mer vuxnas av förljugenhet än mot barnens behov av stöd i sitt växande.

Tendensen att ständigt jämföra de som är små med de som är stora har lett till att man ofta bara tagit fasta på skillnaderna mellan åldersgrupper. Tillkomsten av Barnkonventionen skulle kanske kunna uppfattas som ytterligare en betoning av hur annorlunda barnen är;

som ett främmande folk mitt bland oss andra normala människor. Man bör då komma ihåg att Barnkonventionen i huvudsak är en tillämpning av de mänskliga rättigheterna. Det Barnkonventionen framför allt kan lära oss är alltså att barn också är människor. Med ett sådant perspektiv ser man lättare att likheterna åldersgrupper emellan är större än olikhetema.

Nu går det inte att komma ifrån att utvecklingsperspektivet också har givit mycket värdefull kunskap om bam. Det är svårt att förstå barn, om man inte tar hänsyn till att de inte har de vuxnas fysiska och psykiska förutsättningar i en rad olika avseenden, men det är ett inskränkt perspektiv som också kan hindra oss att se bam som personer och som fullvärdiga medlemmar i den mänskliga gemenskapen. De barnstudier som genomförs med sikte på att beskriva barns utveckling har oftast tagit fasta bams uttryck som indikatorer utvecklingsstadier eller som symtom ett eller annat psykiskt tillstånd. Mer sällan har man tagit barns uttryck som tecken att de har något att

såga Vi tycks behöva lära att barns tankar inte bara har en oss. oss ålderstypisk form, också ett innehåll. Annars riskerar utveckutan lingsstudier ytterligare osynliggöra barnen i vårt samhälle där att avståndet redan är så stort mellan generationerna. Då är det risk att de förblir främmande folk och att de förblir främmande för sin ett vuxna barndom och barnslighet. egen Utvecklingsperspektivet och jakten symtom har skymt förhållandet barnen också från sina naturgivna förutsättningar kan att utveckla kulturformer och finna egna uttryck som har en anegna märkningsvärd kvalitet och originalitet. Barnen har något att påstå, de

har något att komma med, det gäller bara att lyssna och se efter. eget Frågan varför haft svårt att inse att så är fallet, beror kanske vuxna att låtit dessa sidor hos själva falla i glömska. oss Utvecklingsbegreppet har innebörder som lätt leder till ett asymetriskt förhållande mellan barn och och kanske också mellan vuxna medelålders och gamla. Det är här och dom där nere. Och - uppe det råder inget tvivel vilka som lever vilkas villkor. om Barnkonventionen går helt fri från detta synsätt. Hur ska Inte ens tolka Artikel 12, där det står att "Konventionsstatema man annars skall tillförsäkra det barn är i stånd att bilda egna åsikter rätten som fritt uttrycka dessa i alla frågor rör barnet, varvid barnets att som åsikter skall tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. i stånd att bilda åsikter Därom råder det När är man egna delade meningar i olika samhällen och även mellan olika barn- Vad värre är är att konventionstexten relaterar vikten att experter. lyssna till barnen till deras utvecklingsnivå. Yttrandefriheten skulle alltså kunna mätas med mognadsmått, ungefär som storleken

kläder och skor.

Får inte bra barndom förstör

en

framtiden

Alla barn ska ha rätt till bra barndom och får vi en inte det kan det förstöra våran framtid. Kärlek. är

vi emot. Vi vill bli rätt behandlanågot som gärna tar

de de och också ha glädje dem. Vi vill av vuxna, av känna ha dem i närheten. Även när oss trygga av att vi är stora kan vi må bra att bli omtyckta av någon av eller äldre. vuxen Charlotte, 9 år

Ändå har det i alla tider funnits åskådningar försökt

som lära oss motsatsen. Den österländska visheten har alltid förordat ett ömsint och hänsynsfullt förhållningssätt mot de små. Själavandringsläran har lett till föreställningen att den själ som tagit sin boning i det lilla livet lätt tröttnar och ger sig av igen om den inte får ett kärleksfullt bemötande. Jesus försökte lära sina lärjungar att de skulle omvända sig och bli som bam. Upplysningstidens humanism upptäckte barndomen och gav oss uppmaningen: "Människor, var mänskliga

gynna dess lekar, dess nöjen, dess älskvärda instinkt" Den polske läkaren och pedagogen Janusz Korczak mer om honom senare arbetade i humanistisk anda med studier av barns utveckling. Han skrev så här:

Ni säger: Det är tröttsamt att umgås med barn. Det är riktigt. Ni tillägger:

Därför måste sänka sig till deras nivå, böja sig, kröka på

att man

ryggen, göra sig liten.

Men där tar ni fel.

Det är inte det, som är det mest tröttsamma. Det är snarare det

faktum att man måste höja sig, så att man når upp till deras känslor. Sträcka på sig, göra sig längre, ställa sig på tå. För att inte såra dem.

Antropologin har numera visat att så kallade primitiva kulturer är mycket mer avancerade än vad man tidigare kunde föreställa sig, inte minst när det gäller förmågan att anpassa sitt liv till miljön. En liknande tendens kan man märka inom modern bamforskning. En del forskare har lärt sig att se stora kompetenser också hos små barn. Den gör som Korczak; de ser och häpnar.

Barnets bästa omsatt i handling

En etisk princip, som den om barnets bästa, förutsätter att den kan omsättas i handling. Vi har sett exempel på hur samhället med hänvisning till tvingande omständigheter funnit sig nödsakat att bryta mot de höga principer som hyllats i andra sammanhang. Därigenom visar makten i handling vilka principer som faktiskt gäller.

Jag vill inte diskutera flyktingpolitik, socialtjänst och ungdomsvård, eller det ekonomiska underlaget för arbetet dessa samhälls-

sektorer. Detta vet jag inget om. I stället vill jag diskutera vuxenvärldens förhållningssätt till barn och unga i mer allmänna ordalag.

En tvångsavvisning, en vårdnadstvist, en bidragsprövning, ett kvartsamtal kan genomföras på olika sätt, även när de yttre villkoren är besvärliga. Principen om barnets bästa borde kunna innebära att också handlingar som går emot barnets intressen kan genomföras på ett anständigt sätt, utan att skrämma och såra.

Samhällets representanter är i sådana här fall också representanter för vuxenvärlden gentemot bamen. Deras handlande måste då genomsyras av ett lyssnande och inkännande förhållningssätt; ett sådant förhållningssätt är den erfarne moraliskt skyldig att visa gentemot den oerfame, den starkare mot den svagare.

I detta avseende skulle vuxna kunna lära sig mycket av bam. Det är en vanlig erfarenhet hos dem som arbetar med unga människor, att barnens lojalitet med sina vuxna är större än de vuxnas lojalitet gentemot sina bam.

Jag har svårt att hitta 0rd för att beskriva det förhållningssätt som jag här efterlyser. Kanske skulle man kunna kalla det för ett tillmötesgående förhållningssätt eller en tillmötesgående pedagogik. Den förutsätter att man har goda kunskaper om barn, i synnerhet om just de barn som man möter i arbetet. Den kräver att man respekterar barnen som personer och inte skadar deras värdighet. Den kräver förmåga att lyssna på röster nerifrån, inte bara till dem som kommer ovanifrån. Kanske förutsätter ett sådant förhållningssätt också att man själv minns hur det var att vara liten och rädd.

Jag tror också att det vore en hjälp för många man hade en

om yrkesetisk kod till stöd när man som samhällets och vuxenvärldens representant arbetar med barn i utsatta lägen. Det borde också föras en medveten etisk debatt på området.

Barnets bästa är en nalle

Ett barn ska ha nalle. För den hjälper mot räddhet.

en

Ett barn ska få mat varje dag. Annars svälter han

eller hon ihjäl. Ett barn behöver en säng. För annars

får man inte mycket sömn. Barn måste ha ett hem att

bo

Caroline, 10 år

Principen om barnets bästa riktar också en uppmaning till bamforskningen att pröva sina förhållningssätt. I forskningen kan detta ta sig

rad olika uttryck. Givetvis gäller gängse forskningsetiska riktlinjer en som till exempel principen om frivillighet och självbestämmande för de medverkande och konfidentiell behandling av forskningsmaterial och skyddandet av deltagarnas integritet och anonymitet. Men det gäller också själva förhållningssättet till de barn som berörs av forskning.

Det gäller inte bara att tillämpa olika forskningsperspektiv på barn i olika avseenden. Det gäller också att belysa barnens egna perspektiv

verkligheten så att vi också forskar med barnen. Forskare säger ofta att de måste titta närmare på det ena eller andra som gäller bam. Jag tror att mycket värdefull kunskap kunde vinnas också såg

om man

världen tillsammans med bam. De som arbetar med barn som forskare eller pedagoger skulle i Bamkonventionens anda mycket väl kunna ta som sin uppgift att för omvärlden presentera barns sätt att se och uppleva denna värld.

Tänk så bra har det

Jag tycker att det är synd de barn som bor på

om

gatan. Jag önskar att jag kunde göra något det.

Tänk så bra vi har det jämfört med dom. Vi har ett

hus att bo mat så vi klarar oss, en mamma och en

kan hålla oss när vi är rädda. Medan

pappa som om

de kanske inte har några föräldrar håller

som om

dem, ingen mat för dagen.

Häri Sverige brukar vi säga till Så orätt-

varann:

vist att du har nalle En sådan vill jag också ha

en

Men barnen gatan säger: Så orättvist att du bor

i hus och inte jag.

Stephanie, 9 år

Barn reflekterar över sina liv. De strävar efter att vidga sin horisont och att göra sin tillvaro begriplig. Spädbamet lyfter sitt tunga huvud för att få syn världen. Med språkets hjälp försöker barnet sedan att få grepp om tillvaron. Vi kan bevittna ett möte mellan världar, mellan barnets inre världsbild och omvärlden. Barns eget sätt att se på tillvaron är fortfarande ett i stora delar okänt fält. Deras livssituation och deras sätt att förhålla sig till den utgör ett eget universum

av imponerande dimensioner. Man kan se det som en särskild barn- och ungdomskultur, som förtjänar ett eget studium, utifrån sina egna förutsättningar, utan att filtreras genom den etablerade forskningens distanserade teorier.

Forskningsmetodiskt kan detta ske olika sätt, framför allt genom att man använder bam som medagerande informanter och inte bara som studieobjekt. Forskaren ska inte bara spana efter symtom och indikatorer i barnens olika uttryck, utan mer ta fasta vad de har att säga. Forskaren skulle i sin resultatredovisning sträva efter att låta barnen framträda i helfrgur, inte sönderstrimlade som i en börsrapport. Då skulle innehållet i det bam tänker bli minst lika viktigt som fonnen. Så är det i allmänhet inte i barnforskningen. Det har nog i sin tur bidragit till att så många förväxlar barns förmåga att uppleva, känna och reflektera med deras färdigheter att uttrycka upplevelser, känslor och reflektioner.

Motivet för ett sådant förhållningssätt till bam i forskningssammanhang är inte så mycket att barn är annorlunda, utan att de är människor. Detta förhållningssätt ansluter till en humanistisk tradition där vördnaden för människans väsen förenas med ivriga studier av hennes naturgivna och förvärvade egenskaper. En varsam och seriös bamforskning för oss i kontakt med en av de mer repektingivande variationsformer som det mänskliga kan ikläda sig. Kanske är det rent av så, att barnen har kvar mer av sin mänsklighet än vuxna och att detta gör det särskilt angeläget med barnstudier-

Jag hatar bananer

När jag var dagis skulle vi äta frukt efter maten. Tyvärr var det ofta banan. Jag satt bara där och tittade bananen och fröknama stod och tittade och jag var tvungen att äta upp den. Sen blev jag spyfärdig och ...JAG HATAR BANANER I

Mattias, 9 år

Det jag här efterlyser kan tyckas något sentimentalt. Det är som vara så gulligt med små barn. Man blir lätt så gripen av barnens intagande formuleringar och av deras kantiga bokstäver, att man bara formen och inte innehållet i det de har att säga. Det är lätt hänt att ser blir så bedårade barnsliga brist på beräkning att vårt av ungamas eget känslosvall dränker de budskap som barnen vill ge oss. Vi missar innehållet för att vi blir så förtjusta över den barnsliga formen. Men ett bamnära förhållningssätt har ingenting med sentimentalitet att göra. Hos bam finns också motbjudande och skrämmande sidor som överallt i vår tillvaro. Kanske är det först när verkligen ser alla barnets kompetenser och tillkortakommanden, ljusa och mörka sidor, vi erkänner att de verkligen är våra medmänniskor. som

Barnperspektiv i samhällsdebatten

Ibland tycker sig mönster i historien. En egenhet som framman se träder när försöker få ett fågelperspektiv samhällsutveckman lingen är att intresset för barnens situation i samhället och för och skola tycks öka i kristider. Åren före och efter första barnomsorg världskriget gick flera stora reforrnpedagogiska strömningar över världen. Efter andra världskriget genomgick skolväsendet en omvälvande omläggning i flertalet västländer, allt för barnens och samhällets bästa. Jag tror att denna tendens åtminstone delvis hänger med insikten om att det alltid är barn och andra vämlösa som samman får det svårast under kristider och att barnen är bärare av morgondagens samhälle Barnen utgör stor i samhället. Mer än hälften av jordens en grupp befolkning är barn. Insikten detta tycks variera med tidsandan. De om senaste tio åren har både den svenska skolan och det svenska välfärdssystemet förändrats ett genomgripande sätt. Jag har en bestämd uppfattning att principen barnets bästa inte har varit om vägledande för denna utveckling. Det märks genom att barn och unga i så stor utsträckning har saknats i de texter och de överväganden som legat bakom reformema. Jag tror för övrigt att det finns åtskilligt i vår kultur, som bidrar till att ytterligare försvåra kommunikationen över åldersgränsema. Ta till exempel detta med att berätta historier bam. Skrattaren står i om allmänhet den vuxnes sida. Det är det barnsliga som förlöjligas. Det finns TV-program satt detta i system. Bam är bildmässiga som och söta. Deras yttranden lyfts ut ur sina sammanhang och blir då oemotståndligt komiska. Och de skratt ger uttryck för .en vuxnas

grumlig blandning av förtjusning och förakt. Det är som om vuxenvärlden behövde skapa distans till barnen, till det barn talar om och till den egna bamdomen. Detta stärker på inte sätt barnens ställning, det visar inte ett lyssnande förhållningssätt och det kan inte vara förenligt med principen om barnets bästa

I vårt land föregicks tidigare beslut i stora samhällsfrågor

av grundliga forskningsprojekt där konsekvenser och förutsättning analyserades utifrån olika samhällsgruppers situation, inte minst barns och ungdomars. Först därefter fattades beslut. Så tycks inte längre vara fallet. Nu är det bråttom. Nu är det visionäremas tidsålder; så kallade visioner om än det ena, än det andra, är viktigare än kritisk blick och välgrundat vetande.

För tio år sedan startade lärarutbildning för grundskolan.

en ny Den nya uppläggningen innebar att de studerande fick en längre utbildning, men väsentligt mycket kortare studietid för sociala och bamnära kunskapsornråden. Idag rapporteras stora problem i skolorna på just det mentalhygieniska och sociala området.

Jag tycker att man kan ta barn konventionens princip om barnets bästa som en uppmaning till myndigheter att regelmässigt utreda vilka konsekvenser som samhällsförändringar får för barnen, och särskilt då barn från utsatta Idag saknas alltför ofta ett bamperspek-

grupper. tiv i samhällsdebatten. Möjligen är det en alltför lättköpt poäng att påpeka att det märkts i debatten att barn inte har rösträtt och inte heller någon nämnvärd köpkraft. Den Bamkonvention som våra politiska representanter undertecknat skulle förhoppningsvis uppmana politiker och andra ansvariga att bättre bevaka barnens intressen, just för att de saknar röstkort, körkort och plastkort.

Barnets rätt till respekt

Den nu gällande Barnkonventionen är inte det första försöket att slå fast barnets rättigheter. 1924 utformades en Genevedeklaration om barnets rättigheter. Det skedde inom ramen för Nationemas Förbund. Vi vet vad som sedan följde under 30- och 40-talen. Stora internationella kriser utplånade Nationema Förbund och alla högtidliga

deklarationer. Då som nu, var det barn led svårast förtrycket,

som av krigen och svälten. En av dem som deltog i det offentliga samtalet om 1924 års Genevdeklaration var den polske författaren, bamläkaren och pedagogen Janusz Korczak. För eftervärlden har han blivit mest känd för det sätt vilket han valde att sluta sitt liv. Inflytelserika män ville ge honom fri lejd ut ur Warszawas judiska getto. Han

avböjde. Han stannade tillsammans med sin personal hos de över tvåhundra bamhemsbam de hade ansvaret för. De följdes in i förintelsen i Treblinkas gaskamrar. De av hans medarbetare som överlevde betonade att Korczaks liv och arbete för barn och unga betydde mer än hans martyrdöd.

Korczak skrev så här i sitt pedagogiska huvudarbete Hur man älskar ett barn:

Jag efterlyser ett Magna Carta för barnens rättigheter. Jag har

kommit fram till tre grundläggande rättigheter, men de skulle

flera.

kunna vara

Barnets rätt till sin död.

Barnets rätt till den dag som i dag är.

Barnets rätt till den han eller hon är.

att vara

Med dessa tillspetsade formuleringar angrep Korczak tre grundläggande misstag i sin samtids förhållningssätt till bam. För det första, överbeskydd och förbud som avskärmar barnet från livet och lätt kväver dess livslust och växtkraft. För bamets bästa måste man ge barnet frihet att leva, trots att ett levande liv kan vara livsfarligt.

För det andra, tendensen att nonchalera barnens nu och i dag, för att i stället inrikta allt intresse deras framtid som vuxna. Detta är att förvandla barn från växande människor till investeringsobjekt, till brickor framtida marknadsprojekt. Principen om barnets bästa kräver att ser bort från lockande marknadsandelar och öppnar ögonen för barnen som våra medmänniskor.

Det bästa för barn

För barnets bästa ska föräldrar inte slåss för då mår barnet inte bra. Barnet måste ha kärlek. Barn måste ha mat för de kan bara leva i två veckor utan mat. Barn måste ha ett bo för de kan inte leva ute. Barn måste ha kläder så de inte fryser.

Kim, 9 år

För det tredje, tendensen att pressa barn med överkrav, att snabba på deras mödosamma arbete med att växa och Det är att förmena

mogna. barnen rätten att vara sig själva för att i stället göra dem till

vuxna miniatyrer. Principen barnets bästa vill låta bam barn och

om vara ge dem möjlighet att utveckla det som bam har, många

men som vuxna saknar.

Janusz Korczak hör också till dem allvar reflekterade över

som den människosyn som vi tillämpar dom är små. Han skrev

som mycket om barn och för bam. Ett hans viktigaste bidrag är liten

av en skrift med rubriken Barnets rätt till respekt. Det är ett manifest

som kom till i samband med att han föreläste i bampedagogik i Warszawa. Hans budskap var att det inte räcker med att lär känna barnet genom vetenskap och forskning. Vi måste också lära att erkänna

oss barnen som varelser med egenvärde, medmänniskor.

som

Därför kräver han respekt också för barnens okunnighet,

en okunnighet som bottnar i att barn inte har lika lång livserfarenhet

som vuxna. Han kräver respekt för arbetet och idogheten bakom barns växande kunskap, men också för deras tårar och misslyckanden. Han visar vördnad inför mysteriet och svängningarna i växandets möda. Han vill skydda barnets ägodelar, tillgångar och intressen. Framförallt kräver han respekt för det som är barnets nu. Hur ska de annars klara av morgondagen om inte dem ett medvetet ansvarsfullt liv

unnar i dag.

Korczaks pedagogik präglas av ett tillmötesgående förhållningssätt och bygger tre fundament. Den praktiska kunskapen, han

som förvärvade genom att leva och arbeta tillsammans med barn i de barnhem han förestod. Hans praktik vid och omfattande både när

var han verkade som läkare, pedagog och skribent. Vetenskapen växte snabbt också Korczaks tid. Själv bedrev han forskning inom såväl barnmedicin, pedagogik och socialpedagogik. En humanistisk övertygelse, en värdegrund, genomsyrade hans arbete.

som

Det är den sistnämnda punkten som han gjort sin mest bestående insats och det är det området som han enligt uppgift ska ha inspirerat arbetet med våra dagars Barnkonvention.

Det räcker inte för pedagogen att veta mycket, eller att utveckla ett gott pedagogiskt handlag. De arbetar med barn måste också ha

som något att tro på, något som driver dem i deras gärning. Korczak försökte formulera en sådan grundsyn. Barnkonventionen kan kanske också beskrivas som ett sådant försök, fast en mer formell politisk nivå.

Korczak upplevde själv flera krig under sin drygt sextioåriga levnad. De flesta av dem läkare. Man kan fråga sig vad över-

som en

tygelse med humanistiska förtecken kan för stöd inför sådana

ge erfarenheter.

För Korczak tycks det ha inneburit att han i ännu högre grad höll fast vid sin humanistiska grundsyn. Han såg barnen som vägen till en bättre värld. Fred och frihet, utveckling och framtid beror hur förhåller till bamen. Ge barnen en dräglig tillvaro, behandla dem

oss

människor, då ökar deras möjligheter att bygga en bättre framtid. som

Detta är att barnen framtidssubjekt, och inte som investe- - se som ringsobjekt. Detta är att ställa sig solidarisk med det goda mot det onda. Det är att hävda den svagares rätt mot den starkares. Det är att tända ljus i mörker.

Kanske kan Korczaks liv som en tillämpning av principen

man se

barnets bästa. Under alla omständigheter var det ett sätt att om erkänna att barn har något speciellt som vuxna saknar.

EIEJD

Litteratur

Dewey, Democracy and Education. New York: The Free Press. 1916/ 1964. Hartman, S. G. Barns tankar livet. Stockholm: Natur och Kultur. 1986.

om Hartman, G. Barnetsrätt och barnetstankevärld. Anförande vid ett riksmöte med anledning lanseringen Barnkonventionen. Ingår i Barns livsfrågor som

av av

LiU-PEK-AR-34. Universitetet i Linköping. 1992. pedagogisk arena. Korczak, Barnets rätt till respekt. Stockholm: Natur och Kultur. 1988. Korczak Hur man älskar ett barn. Stockholm: HLS-förlag. 1992.

Min tid på dagis

Jag gick ett dagis med tre avdelningar. Min avdel-

ning hette Jordgubben. På mitt dagis det jätte-

var

roligt, snälla fröknar och bra kompisar. På dagis

hade vi ett tält vi brukade leka Vi brukade som vara några flickor lekte där inne. När killarna som inte hade något att göra kom dom och tältet. Då rev

började vi jaga dom.

Vi hade mysstund efter lunch. Då läste fröken en bok för Vi låg på madrasser. Efter

oss. mysstunden

skulle vi ställa undan madrasserna ett

det var skåp

utan dörr så det skivor i med ett smalt mellanrum var så att bara madrasserna fick När vi lekte

plats.

kurragömma brukade vi gömma där. Men när oss killarna kom och hittade stängde dom in i oss oss

skåpet och började killa

oss. Anna, 3:e klass

Dikt om barnets bästa

Även du är munk, katolik eller eller

om gillar punk

kanske du är tysk, arab eller rysk så måste du få ha vänner i alla olika länder.

Respekterad måste mår ingen bra.

man va annars Man måste få äta sig mätt, det är normalt, lätt som

en plätt.

Bara pengar saknas... Alla måste vi hjälpa, så ingen behöver svälta. Alla ska få ha det bra, så ska det va

Ellen, 11 år

enda har kvar från "Det jag

är mina

dagis pärlplattor"

Av Anders, 13 år

Jag heter Anders och är 13 år. Jag har gått i skolan i över sex år och det är tråkigt. Hemma brukar jag spela TV-spel, bygga lego, göra läxor eller bara slappa sängen med nåt att läsa och det brukar bli serier.

När jag elva månader hade inte mamma och pappa tid att ta

var hand mig eftersom de måste jobba också. När jag började dagis kunde jag inte prata och jag grät när lämnade mig. Men Rita

mamma trösta mig. Hon dagisfröken och det hon under hela den tid

var var

jag gick där, i sex år. På dagis ñck jag vänner och teknikintresse. som Med tiden blev jag större och bättre en massa saker. Jag har byggt lego jag mycket liten och dagis kan man nog säga att jag

sen var

bäst att bygga. En annan sak som jag var bra var att göra var pärlplattor. En vacker, rolig och kreativ konst. Perfekt för mig. Min bror inte lika bra att göra pärlplattor men han var bra att

var bygga med lego.

Dagis del av mitt liv och på dagis lärde jag mig en massa

var en saker. Till exempel att Varje gång vi ute så brukade jag

gunga. var sticka till Jag hade speciell favoritgunga. Det var den i

gungoma. en mitten. Jag minns att tisdagama var det planering förmiddagar-

Då barn tvungna att vara ute även om det var 27 minusna. var grader, vid lunchtid ñck vi komma in igen. När jag började

men skolan försvann alla mina kompisar från dagistiden. Allt glömdes bort. Det enda jag har kvar är mina pärlplattor.

som

Att börja skolan att kliva in i en ny värld. Jag hade ingen

var som kompis med mig från dagis men snart träffade jag nya. Efter skolan gick jag till fritids låg i skolan. På fritids var det kul. Där fanns

som också lego i och ett kuddrum. Lågstadiet gick så Ettan

massor gick snabbt. Tvåan: En lååååång plåga. Trean: sådär, rätt snabbt. I fyran började jag ett nytt fritids, som var tråkigt. Där fanns inte mycket att göra; lyssna musik, läsa och äta äckligt bröd. De plågade mig med att servera Skogaholms delikatesslimpa till varje mellanmål, urk... Femman var ett tråkigt läsår. Jag orkar inte skriva så mycket eländet så det får räcka med att jag lyckades plåga mig

om

igenom det. I sexan blev jag kung i skolan. Ja, inte riktigt, jag delade det med 36 andra kompisar. Vi hade ett bandylag och jag fick äran att vara målvakt eftersom jag så bra det. Vårt lag bäst. Det

var var märktes dock inte i bandytumeringen eftersom åkte ut. Men det berodde inkompetenta domare och gympaläraren.

Vi hade en lyxhall att träna Men den försvann snart och allt annat försvann också och jag började högstadiet.

ElElEl

Ge röst åt barnet

av Louise Sylwander

Principerna om barnets bästa och barnets rätt att komma till tals är Barnkonventionens tvâ fundament. De hänger intimt samman. För att bedöma barnets bästa måste barnet själv möjlighet att

ges

framföra sina synpunkter. För att tillgodose

barnets bästa måste barnets egna synpunkter

tillmätas betydelse.

"Det är dom vuxna som bestämmer. För det är dom som föder

barnen. Jag ger min bestämdhet till min mamma. Så bestämmer

mamma över mig. Men jag får bestämma över mina saker, mina

leksaker. Mammabestämmer över tallrikar-na, vispama, slevama, koppama, glasen och alla de andra sakema".

Så uttrycker sig Daniel, 5 år.Som han ser världen domineras den helt naturligt av vuxna, särskilt mamma. I takt med att Daniel blir äldre kommer han dock att upptäcka att vuxna fortfarande i hög grad bestämmer över hans liv och att hans möjligheter till eget inflytande i samhället är begränsade.

Tanken att barn ska ges tillfälle att uttrycka sina åsikter innan beslut fattas som rör dem är en ovan tanke för många vuxna och för samhällets sätt att fungera. Fortfarande saknas formella strukturer som ger bam en reell möjlighet att påverka. Fortfarande tillvaratas inte de ungas synpunkter och idéer utanför familjen ett sätt som sätter synbara spår i samhällsbesluten. Fortfarande är det främmande för många vuxna att barn skulle ha en åsikt av betydelse och någonting viktigt att lära oss vuxna.

Barn och unga har tillräcklig kompetens för att medverka i beslut som rör deras situation och omgivning, var och efter sin ålder och

en mognad, men de behöver vuxnas stöd för att kunna utveckla denna förmåga. Det är ett bamperspektiv som tar sin utgångspunkt i två av de mest grundläggande principerna i FN:s konvention om barnets rättigheter, Barnkonventionen.

Bamkonventionens artikel 3 säger att bamets bästa skall sättas i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barnet, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ.

Vidare ska det bam som är i stånd att bilda egna åsikter enligt artikel 12, "tillförsälcras rätten att fritt uttrycka dessa alla frågor som rör barnet, varvid barnets åsikter skall tillmätas betydelse i förhållande till ålder och mognad".

Dessa två fundament i Barnkonventionen måste alltid, enligt min mening, i ett samspel med varandra, först då kan barnets eget

ses perspektiv bli tydliggjort. Att fatta ett beslut som berör ett barn och som ska vara till det enskilda barnets bästa är, som jag ser det, i princip omöjligt om inte barnet också fått tillfälle att föra fram sina åsikter, ge sin syn situationen och om vad som är viktigt eller oviktigt sett ur just det barnets Ögon.

Ett utmanande perspektiv

Intresset för barnets rättigheter och barnets eget perspektiv tillvaron har ökat framförallt inom forskningen och i de verksamheter

riktar sig till barn och I högre grad än tidigare ser vi på som unga. barnet aktiv och skapande samhällsmedlem. Även bland

som en politiker och beslutsfattare har det blivit alltmer opportunt att tala om ett bamperspektiv. Men ännu stannar det för det mesta vid läppamas bekännelse. I vardagens beslutsfattande är det fortfarande de invanda attitydema till bam och unga som gäller. Barnets bästa väger ofta lätt i förhållande till andra intressen och prioriteringar och vuxna beslutar över huvudena på barn och unga utan att fråga efter deras åsikter.

Det kanske inte heller är så konstigt. Idén om barnet som en

i stånd att formulera egna uppfattningar och med rätt att föra person fram sina åsikter är ganska ny. Vi behöver inte så långt bak i tiden för att hitta helt andra synsätt. Ordspråket Din vilja växer i skogen" beskriver ganska tydligt barnets ställning i tidigare generationer. Barn betraktades ända långt in 1900-talet som sina föräldrars ägodelar utan egna särskilda rättigheter. Bamdomen tillskrevs inget värde i sig utan sågs i hög grad som en förberedelse för vuxenlivet. Dåtidens barnuppfostran syftade i första hand till att kontrollera och forma barnet utifrån föräldrarnas vilja och förväntan. Barnets egna önskningar togs ingen större hänsyn till.

I det perspektivet har barnets ställning i samhället och inom familjen onekligen förbättrats. Men det dröjde ända till 1996 innan en

uttrycklig regel infördes i föräldrabalken som gav barnet rätt att komma till tals i frågor kring vårdnad och umgänge. Här har Bamkonventionen inneburit en milstolpe i synen på barns rättigheter eftersom en av de grundläggande principerna i Barnkonventionen just slår fast barnets rätt att framföra sina åsikter och få dem beaktade i alla frågor som rör det.

Bamkonventionens bamperspektiv är utmanande för vuxna i allmänhet och kanske för beslutsfattarna i synnerhet. Att lyssna till barns och ungas eget perspektiv och utifrån det formulera vad är

som barnets bästa innebär i realiteten att ta ställning i intressekonflikter och ibland komma till både ovana och obekväma slutsatser. Barn och ungas rätt att komma till tals och inflytande kan inte stärkas i samhället utan att andra intressen ifrågasätts och i vissa fall beskärs. Utsatta barn som fonnulerar behov av samhällets insatser som kan upplevas kränkande föräldrarna, är ett exempel. Ökat elevinflytan-

av dei skolan som sker på bekostnad av rektors och lärares traditionella maktutövning är ett annat.

Det är därför en viktig markering att särskilda regler om barnets rätt att få uttrycka sina åsikter enligt artikel 12, finns införda i

nu föräldrabalken, utlänningslagen och snart också i en omarbetad socialtjänstlag. Detta gäller dock bara det enskilda barnets rätt att komma till tals i en personlig situation. Artikel 12 bör enligt min mening, tolkas mer långtgående än så och även omfatta barns och ungdomars rätt att föra fram sina åsikter i alla frågor som rör dom.

Därför behövs det en fortlöpande genomgång av all relevant lagstiftning där regler kan vara aktuella om rätten för bam och unga

som enskilda individer eller som grupp att få säga sin mening. Jag - tänker till exempel hälso- och sjukvårdslagen, plan- och bygglagen och kommunallagen. Barn som av olika orsaker inte vill eller kan uttrycka sin mening måste självklart också respekteras. Barns och ungas rätt att komma till tals ska alltid ses som en rättighet- det får aldrig uppfattas som en skyldighet för barnet. Skyldigheten ligger hos dom vuxna att verkligen vinnlägga sig om att de barn vill får

som säga vad de anser i en viss fråga.

Men att låta barn komma till tals genom lagstiftning är bara ett första steg på vägen eftersom intentionerna i barnkonventionen går längre än till bara lagregler. Det handlar i högsta grad om hur sådana lagregler också ska tillämpas i praktiken. En förutsättning för detta är ett aktivt förändringsarbete i samhället i stort för att skapa ett medvetet bamperspektiv. Ett bamperspektiv som innebär att aktivt söka upp och ta till vara barns och ungdomars åsikter och kunskaper i deras egen omgivning.

Att allvar börja lyssna till barn och unga ställer helt nya krav beslutsfattare, på de verksamheter som berörs och samhället i stort. Det innebär för vuxna att följa i barns och ungas fotspår och ha

en beredskap att ta konsekvenserna av det ser och får höra. I ett medvetet bamperspektiv är nämligen kunskapen om hur barnet och den unge själv vill ha det och deras syn på tillvaron av central betydelse.

Respekt för barn

Att följa någons fotspår kräver en lyhördhet och en insikt om att vi vuxna inte alltid vet den rätta vägen utan har något att lära de

av unga själva. Det förutsätter också att barnet får uttrycka sina åsikter i

en dialog med vuxna, i ett möte, i ett samtal. Då måste krav ställas utrymme för sådana möten och dialoger. Skolpersonal har tid att

som prata och fråga. Föräldrar som bryr sig och orkar möta sina barns behov. Socialsekreterare som anstränger sig för att sätta barnets perspektiv i fokus. Domstolar som tar ansvar för att barnets egna åsikter inhämtas och tillmäts betydelse.

Jag tycker att dom vuxna ska lyssna barnen. Barn har också

något viktigt att säga. Fröknama lyssnar inte, dom bara pratar med

varandra. När jag har varit hos min pappa då vill jag berätta om

det när jag kommer till dagis. Då går fröknarna för dom har så

mycket att göra, säger dom." Mona, 5 år

Varje enskilt barn har förstås sitt eget perspektiv. Konkret handlar det om hur omvärlden ser ut just ur det barnets synvinkel, vad de ser, hör, upplever och känner i en viss given situation. Detta perspektiv förändras i takt med barnets utveckling och påverkas av förändringar i barnets omgivning.

Utgångspunkten för ett bamperspektiv måste vara respekten för barnets fulla människovärde och integritet. Med integritet menas normalt rätten till skydd mot fysiska angrepp och rätten att få sina åsikter respekterade. I integriteten ingår också rätten till personlig avskildhet och en privat sfär. Ska integriten i denna mening kunna upprätthållas krävs att den enskilda människan har möjlighet att själv kunna påverka sitt liv och själv bestämma vissa saker. Det gäller såväl vuxna som bam också de allra minsta barnen. Deras möjlighet att

själva bestämma är dock av naturliga skäl starkt begränsad. Men framförallt är den beroende av av vuxna.

Till och med de minsta barnen ger tydliga signaler om sina centrala behov och önskningar som mat, torra blöjor och närhet till

andra människor. Detta kan verkligen ses som ett uttryck för behovet av att själv få bestämma över sin egen person. Alltså när barnet vill äta eller sova, kramas eller vara ifred. Det kräver i sin tur stor respekt och inlevelsefönnåga av den vuxne. När barnet växer och blir äldre ökar barnets behov av och rätt till att få bestämma själv över allt mer i sitt liv. Detta kommer också till uttryck i Barnkonventionen. l takt med stigande ålder och mognad ska barnets egna åsikter tillmätas allt större betydelse, artikel 12.

Men ett barn som av olika orsaker inte har förmågan till eget självbestämmande behöver en vuxen som tar sig ansvaret för att skyddet av barnets integritet ska upprätthållas. Det innebär dock att barnets eget självbestämmande inte så sällan blir kränkt. I praktiken sker det när den vuxne driver igenom sin vilja mot barnets önskningar. En sådan kränkning är acceptabel bara om det sker utifrån "bamets bästa" som uttrycket låter.

Barnets rätt till inflytande

I vån samhälle finns det många olika meningar om vad som kan anses vara barns bästa eller hur barns behov bäst kan tillgodoses. För att få reda vad som är bäst för ett enskilt barn måste barnets egen röst ha en framskjuten plats i bedömningen. Beslut kring barn och unga får inte bygga på det vuxna bamperspektivet utan snarare på förmågan att ta reda och förstå barnets eget perspektiv i kombination med allmänna kunskaper om bams utveckling, behov och rättigheter. Sådana kunskaper måste alltid vila vetenskaplig grund med systematisk uppföljning och utvärdering.

Barnet behöver också få tillräcklig information som är anpassad efter ålder och mognad, kring vad ska hända och konsek-

som om venserna av olika beslut. Allt detta ställer således stora krav alla de grupper som har ansvaret för beslut kring barn och unga och förutsätter kunskap om barn, om samtalsteknik med barn samt en öppenhet att ta till sig det som barn kan komma berätta i olika situationer. Här måste till metodutveckling, utbildning och fortbildning av många olika yrkesgrupper som till exempel jurister och socialarbetare.

Som jag nämnde tidigare kan Bamkonventionens artikel 12 dock inte enbart gälla enskilda bams personliga förhållanden utan måste ges en vidare mening och även omfatta barns och ungdomars rätt att föra fram sina åsikter i alla frågor rör dom. Även i detta

som sammanhang måste artikel 12 ses i förhållande till artikel 3 som handlar om

principen om barnets bästa vid alla åtgärder som rör bam. Tolkad det sättet ger artikel 12 ett starkt stöd för barns och ungdomars inflytande i beslutsprocessema på alla nivåer i samhället. Enligt min mening är detta en av de största utmaningarna som vuxenvärlden har att hantera i den nära framtiden.

Sofie som är 10 år skriver följande som hon kallar det, ett brev till vuxna;

Skrik inte till barn, köp inte saker. Ge mer kärlek till barnen.

Lämna kvar skogen. Vi behöver den. Innan ni bestämmer, tänk

efter hur det var att vara 10 år. Tänk efter innan ni tar bort något.

Fråga barn innan ni gör något. Skräm inte bamen."

Frågan om åsiktsfrihet, inflytande och medbestämmande är central

av betydelse för barns och ungas känsla av mening i tillvaron. De vill ha inflytande över sina liv, inte bara inom familjen utan också i skolan, på fritiden, i bostadsmiljön och i närsamhället. Förutom i Barnkonventionen har unga människors rätt till inflytande också slagits fast i Agenda 21 det handlingsprogram som antogs vid FNzs konferens

om miljö och utveckling i Rio de Janeiro, 1992.

Sverige har därigenom gjort långtgående internationella åtaganden vad gäller att skapa förutsättningar för barns och ungas möjligheter att delta i och påverka samhällets belutsprocesser. Men ännu saknas garantier och strukturer för detta. Att barn och unga skulle ha en viktig kunskap att tillföra är ännu inte accepterat av beslutsfattare i allmänhet och dessutom obekväm för samhällets sätt att fungera. Man kan säga att vi i detta avseende ser mer till barns och ungas tillkortakommanden än till deras kraft och kunnande.

Jag skulle inte ha en aning om vad jag skulle rösta på. De stora

samhällsfrågoma som skatter och bidrag och hej och hå, nej. Jag

känner inte att det gäller mig. Jag tänker mer det som ligger mig närmast, som skola och utbildning. Det nya betygssystemet skulle jag kunna diskutera i timmar, det är botten Det är förstås

också politik, jag vet inte om det är något särskilt parti som

men

driver dom frågorna." Sanne, 1 7 år

Barn är också

medborgare

Det finns i Sverige i dag ca 2 miljoner barn och ungdomar i åldern O 17 år. Om demokrati betyder folkstyre så har fjärdedel

- nästan en

befolkningen, nämligen alla barn och ungdomar under 18 år, i av princip ingenting att säga til om i den demokratiska beslutsprocessen.

Deras rättigheter är därvidlag starkt begränsade grund av att de saknar rösträtt. Men det faktum att rösträtten infaller först vid 18 års ålder är inget skäl att utestänga dom från möjligheter att påverka samhället omkring dom, snarare tvärtom. Just för att bam och unga inte direkt kan påverka vilka politiker och beslutsfattare som ska bestämma över deras skola, fritid, kultur och miljö så borde deras röster släppas fram på andra sätt.

Sedan i början av 80-talet har flera olika statliga utredningar slagit fast behovet av att öka medborgarnas inflytande, så kallad brukarmedverkan. Det är dock anmärkningsvärt att de flesta helt bortser från att stor del av alla medborgare är barn och unga under 18 år. Unga

en människor tycks inte räknas som medborgare. Som jag ser det, är det direkt farligt för samhället om arbetet med att utveckla demokratin nonchalerar barn och ungdomar. Flera undersökningar visar att de har en önskan att påverka sin närmiljö men att deras förtroende för politiker och politiken blir allt mindre. De statliga utredningarna verkar inte vara särskilt angelägna att vilja ändra på det. Några utredningar har dock haft som särskilt uppdrag att föreslå ökade möjligheter för unga människor att påverka samhället. Trots detta har inga genomgripande förändringar ännu skett, vare sig i lagstiftning eller i praktisk tillämpning för den grupp medborgare som inte är myndiga.

En av hömstenama i ett demokratiskt samhällsbygge där barn och ungdomar deltar aktivt är inflytande och medbestämmande; i skolan, i den kommunala beslutsprocessen, inom fritidsverksamhetema och i det organiserade föreningslivet, utifrån det åtagande som Sverige gjort enligt Barnkonventionen och Agenda 21. Men barns och ungas inflytande över de verksamheter som riktar sig till dem lyser med sin frånvaro.

Visst har elevdemokrati, men det är mest på pappret. Det är

alltid de vuxnas val som väger tyngst. När jag gick högstadiet var elevrådet rena skämtet. Det styrdes av en lärare. Hon kallade till mötet och om hon inte fick sin vilja igenom avbröts mötet." Pernilla, 16 år

Skolan är ett tydligt exempel att vuxensamhället inte lyckats att ta tillvara den kraft och energi som unga har. Skollagen och läroplaner betonar vikten ett ökat elevinflytande anpassat till elevens ålder

av och mognad. Arbetsmiljölagen ger också barn och ungdomar skolan rätt till inflytande och likställer eleverna med andra arbetstagare. Trots detta visar undersökningar att inflytandet fortfarande är koncentrerat till de vuxna i skolan och därigenom starkt begränsat för eleverna.

Varför utestängs barn och ungdomar

Tanken bakom att utestänga barn och ungdomar från inflytande och medbestämmande är att de genom sin ålder anses sakna tillräcklig erfarenhet och kunskap för att fatta genomtänkta beslut. På sätt och vis kan man hävda att detta tänkande bygger dubbelmoral och en åldersdiskriminering. Vi har en måttstock för bam och ungdomar och en annan för vuxna. Vuxna hävdar att barn och unga genom sin bristande rationalitet riskerar att begå misstag. Men risken för misstag har knappast ansetts vara ett godtagbart hinder för vuxnas rätt att påverka. Det är bara att se tillbaka i historien eller världen runt om oss. Däremot är barn och unga ofta de första som drabbas av vuxnas missgrepp och felbedömningar.

Ett annat diskriminerande argument mot barns och ungas inflytande är att de mest är intresserade av sin egen personliga tillfredsställelse. Det påstås att om man frågar bam vad de skulle vilja påverka så skulle det bara handla om frågor som högre veckopeng och längre sommarlov. I någon mån stämmer detta kanske, men det utesluter inte att de också är intresserade av andra och vidare frågor. Men inflytande och medbestämmande kräver träning och succesiv utveckling. Detta är dock ingenting som samhället, genom skolan, förbereder barn inför.

Jag tycker att skolmiljön och allt det där yttre som alla klagar på,

med dålig mat, risiga lokaler och gamla böcker, det får väl stå

man

ut med. Det värsta är undervisningen. Det är så många lärare som

har gett upp. Dom verkar inte känna någon inspiration. Dom

struntari om vi gjort läxoma eller inte är närvarande. Man måste

nog ha himla energi man ska kunna ändra något i skolan.

en om Jag är en energisk person och brukar se till att få det som jag vill. Jag vill ta ansvar i skolan men hur nu,, Peter, 14 år

Ytterligare ett skäl mot inflytande som ibland framförs är att bam och unga varken kan eller vill anpassa sig till de demokratiska former som finns för de politiska beslutsprocessema. De kommer inte till möten eller det är bara de som redan är engagerade som ställer upp, sägs det. Med det vill man visa att de unga inte är mogna för medbestämmande. Men även detta är ett argument som bara godtas när det gäller bam. Många vuxna avstår också från att engagera sig eller har svårt att se det meningsfulla i sammanträden utan resultat. Om bam och unga ska ges inflytande i samhället kan det inte ske vuxnas villkor

utan måste i högre grad bli de ungas premisser och i former som lämpar sig för dem.

En långsiktig strategi måste formas

Vi vuxna pratar ofta om barn under 18 år som en homogen grupp. Då riskerar att alla som icke-vuxna med ungefär samma behov och

se rättigheter när det i själva verket handlar om barn som just är födda till människor som snart, sin 18 årsdag, får en vuxens alla befogenheter. När frågan om medinflytande för de unga diskuteras går associationema lätt till de yngsta barnen och frågan får ett löjets skimmer. Att en 15-16 åring, i många frågor kan ha mer gemensamt med en vuxen än med en 10-åring kommer skymundan. Och om i stället för att fästa vid det skiljer barn från vuxna, intresse-

oss som

för det människor faktiskt kan och vill, blir frågan rar oss som unga om medbestämmande mindre laddad och egentligen ganska självklar.

"Jag känner mig inte mogen att rösta. Men jag har massor av

åsikter. Jag gillar att diskutera när vi har samhällskunskap. Jag

brukar veta vad jag tycker, vare sig det gäller aborter, alkohol eller

dödsstraff. På många sätt känner jag mig stor nu. Jag tycker att jag

tar eget ansvar och bestämmer över mitt liv." Emma, 16 år

Jag anser att har all anledning att ta de ungas kraft och kompetens

största allvar. De vill vara med och forma den egna vardagen, men saknar i realiteten sådana chanser. Undersökningar visar att unga människors upplevelse är att deras egna möjligheter till inflytande är mycket begränsade. Samtidigt visar det sig att att de har en stark vilja till engagemang i samhällsfrågor men inte vuxensamhällets villkor. Orsaken är framförallt att barn och unga inte känner sig hemma i de arbetsformer som erbjuds eller de frågeställningar som tas upp i de politiska partierna.

Även det under de åren har skett viss attitydföränd-

om senaste en ring i synen barns och ungas inflytande där flera kommuner har inlett olika ungdoms- och inflytande projekt är det fortfarande bara ett litet antal kommuner som systematiskt arbetar med frågor som rör inflytande och medbestämmande för barn och ungdomar och i den mån det förekommer handlar det oftast om ungdomar i åldersgruppen 15-20 år. Det saknas till stor del ett helhetsperspektiv frågorna och framförallt insatser för yngre tonåringar och bam.

Tillämpningen av Barnkonventionens artikel 12 kan inte bara bygga goda exempel eller vuxnas välvilja. Möjlighet till med-

bestämmande och inflytande får inte bli exklusivt för vissa ungdomsgrupper. Det räcker inte, enligt min mening, att bara några kommuner tillsätter ett kommunalt ungdomsråd eller ett ungdomsparlament för att uppfylla kravet i Barnkonventionen barns och rätt att få ungas föra fram sina åsikter i beslut rör dem. Det måste som ses som en rättighet för alla barn och ungdomar. För bam och ungdomar att ge ett ökat inflytande och medbestämmande i den kommunala beslutsprocessen krävs därför såväl lagstiftning metodutveckling. som Det behövs en helhetssyn och en långsiktig strategi i samhället i stort för att utveckla möjligheterna för bam och att komma till unga tals. En del av en sådan strategi skulle kunna att det i kommunalvara lagen införs en skyldighet för lokala beslutsfattare att samråda med barn och ungdomar i de frågor berör dem samt möjlighet för som en bam och unga själva att väcka ärenden i nämnderna. Metoder behöver utvecklas för ungas medverkan och påverkan i de kommunala verksamheterna och mål behöver fastslås för hur samrådsförfarandet konkret ska utformas i dessa verksamheter. Även skollagen som nu också kommer att omfatta barnomsorgen bör över och förtydligas ses vad gäller inflytande och medbestämmande för barn och unga. Jag tror att en rättighet för bam och att komma till tals och unga föra fram sina åsikter i såväl den personliga situationen i som samhällsfrågor i stort kommer att tvinga fram ett förändrat synsätt och arbetssätt bland beslutsfattare på olika nivåer i samhället. Ett synsätt som innebär att alla bam och har rätt till åsiktsfrihet, inflytande unga och medbestämmande utifrån sina egna förutsättningar. Ett arbetssätt som innebär att bams och ungas medverkan i de beslut görs som av socialtjänst, domstolar, kommunala beslutsfattare, i skolan och i andra lokala verksamheter ses som ett nödvändigt beslutsunderlag. Ett ökat inflytande skulle också att få stor betydelse för utvecklingen de en av kommunala verksamheterna och för kommunens planering och investeringar och som jag ser det, resultera i bättre underbyggda och hållbara beslut är förankrade hos dom barn och som unga som besluten omfattar.

"Borde inte vuxna istället vara mer uppmärksamma vad ungdomar försöker säga och lyssna utan förutfattade meningar. Det räcker inte med att bara lyssna, de måste ungdomar makt ge mera och förtroende så att de själva kan ändra på det de är missnöjda med. Det är trots allt barnen och närmast ungdomarna skall som ta över i framtiden. Samhället borde fonnas utifrån mer ungdomars värderingar och krav." Jenny, 15 år

I ett framtidsperspektiv är jag övertygad om att öppenheten för att lyssna på barnen och repektera deras åsikter kommer att öka. Men mer släpper fram barns och ungas egna röster, desto tydligare kan vuxenvärldens ofönnåga och ovilja framstå när det gäller att tillgodo-

deras behov, önskningar och krav. Det vore enligt min mening ett se svek mot de inte är beredda att dela med oss av makten

unga om och låta barns och ungas åsikter sätta spår i samhällsbesluten. Vi har allt att vinna det.

EJEID

I går och gubbar skogen älgar

När jag gick hos dagmamma då brukade jag och min

kompis bråka barbie hade långt hår. Min

om en som

bästa kompis hos dagmamman hette Viktoria. Vi

hade koja i skogen fast dit fick vi inte gå. För att

en

det brukade gå älgar och gubbar där. En sak var

jätteroligt. Min dagmamma hade en tupp, sex hönor,

hästar, fem katter, två kaniner och två hundar.

sex

Alltid när de små barnen sjuka eller lediga

var

brukade vi få rida ut i skogen och äta picknick. På

brukade vi gå till badberget med hästarna

sommaren

i

och bada.

Elina, 3:e klass

Vad är en människa för

god mig

Varje människa har nog någon egenskap kan

som

uppfattas som god. Långt inne i varje odjur kanske

en liten gnutta skönhet göms. För mig är god en människa någon inte gömmer den hon är bakom som samhällets mask. Hon är hon vad än som omvärldens fördomar skriker ut. Själv har hon ett öppet sinne. Hon är beredd att acceptera andra människors tycken och kämpar för rättvisa. Hon accepterar däremot inte att oskyldiga barn mördas. Inte heller att människor svälter och absolut aldrig att frihet tas ifrån människor. Bland vänner är hon lojal och snackar aldrig skit om andra bakom på någon. Hon är ärlig och ryggen ljuger aldrig. Då de värsta stormar blåser, och man vacklar till, så är hon den står stadigt och stöttar. som Ens innersta tankar kan blotta för henne och man man vet att dom inte förs vidare. Och då huvudet lutar nedåt, minsta lilla centimeter, så visar hon omtanke. Inte ett påträngande vis, inte så att man känner sig tvungen att berätta vad är fel. Men som det gör man ändå. Och när denna människa möter blick, ens rusar

liksom glädje kroppen. Hon utstrålar bekym-

genom

mersfri vardag, positiva tankar och en nyfikenhet

som är redo att acceptera nya saker.

Johanna, 13 år

bästa:

Tonåringens

Rätten att söka

sig själv

Av Karin, 15 år

Härom dagen hörde jag följande konversation mellan en 5-årig nudel-

ätande flicka och hennes sechuan-ätande far: Pappa, vad är ungdomar för något - Det är jättestora bam, som nästan är vuxna. - Som stor-kusinema - Precis. - Ah Nästan Det kändes väldigt skönt att höra. Tio sekunder vuxen. blev jag dock nervös då jag kände att jag hade så mycket senare ovuxet att klara på så lite tid och att jag inte kunde stå ut med av tanken att bli sådan där En sådan där vuxen som bori ett en vuxen. grått parhus i Hjulsta med Krister och våra två undulater Ulf och - Kexy. En sådan inte säger ifrån när den tycker att något dumt som försiggår T-centralen. En sådan som efter att ha velat i ett och ett halvt år väljer att och titta på ny golvmatta till badrummet den

tredje söndagen i september. Ovanstående stycke är ett praktexemplar på ganska typiska nog tankar kommer från människa i mitten av tonåren med ångest som en inför framtiden, eftersom inte har aning om vad man ska "bli" man en och egentligen inte ens vet vad man vill. För jag är faktiskt tonåring, närmare bestämt 15 år gammal. en Och förhoppningsvis är jag inte den enda som då och då känner mig den jättestora oljepannan i Stephen Kings bok Varsel. Boken som i korta drag handlar ett stort hotell med en gammal oljepanna som om i källaren. Trycket i bara ökar och ökar. Till slut pallar den pannan inte för trycket. Den kreverar under ett så högt tryck att stora pannan hela hotellet exploderar. Ibland känns det det är så många drar från så många som om som olika håll att jag bara vill skrika tills jag brister i limningen. I allt detta måste jag lära mig mig själv och vad jag tycker. Det är därför mer om jag ville skriva om det som jag nu ska skriva om.

Att hitta sig själv

Att hitta sig själv, sin egen identitet är vad tonåren går ut på. Det kan leda till ganska häftiga debatter när lilla dotter förut hade

ens som en så vacker blond hästsvans en dag kommer hem triumferande med sitt nya blåa hår. Vilket två månader har blivit grön tuppkam

senare en som efter ytterligare några månader rakas av. Men jag tror att det är väldigt viktigt att man låter sitt barn göra det det vill. Det betyder inte att jag inte förstår föräldrar som vägrar låta sina barn ute och

vara ränna till fem morgonen. Jag menar mer att jag tycker att föräldrar inte ska stoppa sina barn från att se ut hur de vill. Jag tycker att det känns jätteviktigt att jag ser ut som jag vill. I och för sig så jag inte

ser alls ut som jag skulle vilja se ut men jag trivs i alla fall bättre i de kläder jag har än jag hade gjort i det senaste NK-modet. Sedan antar jag att föräldrar har rätt att säga vad de tycker är fult. Däremot tycker jag inte riktigt att mina föräldrar hade rätt att kasta mina favoritbyxor, bara för att de var väldigt trasiga, trots att de mig till ett

gav pengar nytt par. Fast det tycker jag säkert om ett par år. När jag blivit

vuxen. För egentligen såg de hemska ut. Men jag känner min rätt att ibland se allmänt hemsk ut då jag faktiskt fortfarande bara är tonåring. Trots att jag ibland lurar mig själv att jag är vuxen.

Därför behöver jag egentligen inte höra min storebrors ständiga klagovisa om hur jag bara beter mig jag gör för att jag fått

som en massa omogna fix-idéer i skallen bara för att jag är tonåring. Det förstår väl jag också Det känns min medborgerliga rätt. Just

som av det skälet- att jag faktiskt är tonåring.

Frigörelsen

Jag måste säga att jag känner mig lite stött när jag hör sägas att alla människor i tonåren genomgår viss frigörelseperiod. Jag

en som kände mig speciell eftersom jag påtagit mig lite rebellroll får

av en mig en rejäl näsbränna när jag i en bok läser följandeWTonåringar är i höggrad självñxerade.

Men egentligen är det mest av allt tryggt att förstå att det finns många, många andra i samma båt. Det visste jag i och för sig redan men det känns ändå ganska skönt att få läsa svart vitt att frigörelsen är en period som alla ungdomar förr eller senare går igenom.

Någonting som folk i min omgivning måste försöka komma ihåg är att denna skräniga period i mitt liv är ett viktigt steg i min utveckling mot att bli vuxen. Viljeperiodema är trots att de säkert ibland

känns mycket jobbiga för alla parter rakt igenom positiva. Om

- man

försöker att trycka eller hålla tonåring för hårt under puberteten

ner en kommer denne förmodligen bara att bli betydligt "värre". Om inte

-

verkligen inte låter tonåringen utvecklas kommer hon dvs om man eller han kanske få söka den saknande pusselbiten senare i livet. Något inte alls är lika lyckat att redan i det första stadiet få

som som ta itu med sina demoner. Antingen blir det så att alltid får en lite

man tillbakadragen attityd och ständigt har föräldrarnas värderingar spökande runt sig eftersom aldrig tog det där viktiga steget ifrån

man dem när tonåring. Det kan också bli så olyckligt att man

man var uttrycker de aggressiva pubertetskänsloma för sent, tex i ZS-årsåldem, och då väljer att helt bryta med sina föräldrar.

När tonåring går i genom sin frigörelseperiod är det inte ett

en dugg konstigt att föräldrarna får ta den absolut största smällen. Det är för mig självklart att det man är mest fäst vid blir svårast att ta avstånd från. På samma sätt är det helt naturligt att den som känner att den måste frigöra sig går hårdast mot det som den alltid har varit mest beroende I det här fallet föräldrar. Det är inte alls

av. ens så att den klassiska tonåringens hjärta vid l4-års ålder helt plötsligt fylls ett svart hat gentemot föräldrarna och bamdomshemmet. Nej,

av det är helt enkelt så att puberteten är det första steget mot att bli en självständig individ och att det därför är nödvändigt för vissa

vuxen

ett ordentligt kliv bort från barndomens alla Många att ta vaggor. behöver känna att de kan ta avstånd från sina föräldrar en tid. Efter att de genomgått den här perioden kommer de närmare sina föräldrar

nog och förstår dem nytt. Ibland måste få testa sina vingar.

mer man

Yin och Yang

"Berömmer du så dödar jag dig klagar du så dödar jag mig

men

själv". okänd

Detta vari och för sig ett alldeles för starkt citat jag tycker ändå

men att det känns ganska passande och äkta.

Man kan beskriva frigörelsekänsloma som Yin och Yang en

kraft och motkraft. Man vill göra sig fn samtidigt som man ibland

en önskar att inte ville göra sig fri man önskar att man istället

man kunde finna glädje tidigare i att ha två kärleksfulla

samma som föräldrar bryr sig. Den kraften är alltså det starka behov man

som ena känner för att utvecklas till en självständig individ. Motkraften är en längtan till att återigen bara få bam. Innerst inne vet man förstås

vara att föräldrarna fortfarande är ett skyddsnät som ständigt är spänt, långt där under Ibland måste nätet anstränga sig ordentligt för att

nere en.

hänga med i tonåringens konster. Men det hinner mystiskt nog för många alltid på något sätt med att skydda.

Kampen mellan de två krafterna kan ibland leda till obekväma situationer. Ett exempel en sådan är när man inför föräldrarna ger efter för sin längtan att bara få vara barn endast för att helt plötsligt överrumpla alla, inkluderat sig själv, med att utropa hur jävla jobbiga de är", lunka iväg till sitt rum, smälla igen dörren och kasta sig över telefonen; själv helt förvånad och snopen över att man reagerat så starkt.

Jag kan allt

Ibland så blir det helt tvärtom. Detta sker helt glömmer bort

när man "det där barnsliga" man har inom sig och överdriver sitt eget oberoende.Man gör föräldrarna till de där otroligt bamsliga, ovetande ñgurema som inte alls har lika mycket livserfarenhet som allvetande du. Du behandlar föräldrarna som bam. Nu finns det faktiskt en chans att föräldrarna också blir lite pubertalt obalanserade vilket leder till högljudda "ovuxna" bråk och diskussioner.

Någonting självklart som jag faktiskt inte upptäckte förrän för ett tag sedan är att vuxna inte är maskiner. Det är inte så att jag sett alla över 20 som perfekta. Nej, snarare tvärt om, men jag har i mina mest naiva tankegångar sett vuxna som ett helt eget släkte. Måhända en egen ras som inte varit unga och i vilket fall som helst verkligen aldrig varit ungdomar. I mina kortaste tankar har jag tänkt att vuxna inte har rätt att ha fel. Att vuxen skulle vara en synonym för felfri. Men nu har jag i alla fall börjat att förstå att så är icke fallet. Mina föräldrar, hur mycket jag än tycker om dem och ser upp till dem, är inte perfekta. I skolans bamkunskapsbok står det att det sista steget från att vara bam till att bli vuxen är när man börjat se sina föräldrar som jämlika. Att ni alla räknas till den eminenta storväxta skara människor som brukar benämnas som vuxna. När man gör detta är man fullt frigjord. Det dröjer nog ett tag för mig.

Det måste ibland vara väldigt mödosamt att vara förälder till en son eller dotter i tonåren. Puberteten går förbi ganska obemärkt hos vissa medan den hos andra är späckad av mycket starka viljeyttringar. Då är det extra viktigt att inse att nästan all definitivt denna

- förändring är positiv och nödvändig. Det är viktigt att som tonårsförälder ta sitt barns problem allvar. Vissa har mycket problem med att utvecklas till en självständig individ och känner stor sorg under denna period av sitt liv. Denna sorg kan vara svår att arbeta sig

igenom och lära sig att acceptera. Det är alltså väldigt viktigt

att man som tonårsförälder är tolerant och inte tar det för hårt när dotter

ens spyr galla över en då detta oftast egentligen inte är illa menat.

Jag tror att nästan alla tonårsföräldrar oroar sig väldigt mycket. Det hör liksom till. Men om man bara försöker att minnas hur själv

man kände sig som tonåring och hur viktigt det är för barn att just

ens vara tonåring så tror jag att det går bra.

nog

DEJD

Vi rymde från dagis

Mina kompisar dagis var Andreas och min bror. Vi snodde saker från fröknarnas Då brukade

rum. fröknarna fråga vad vi hade i fickan. Då

oss sprang v1.

Min kompis och jag rymde mycket från dagis. Vi

tog med bröd från mellanmålet. Sedan grävde vi

oss ett hål under staketet och iväg. Där vi upp

sprang brödet.

En gång åkte vi till tävling där skulle rita.

en man Min bror ville inte följa med i början men sen korn han med. Det konstiga var att han vann en Finlands-

för fyra stycken. Efter det ritar min bror jätteresa

mycket. Han är väldigt duktig.

Magnus, 9 år

Det är roligt i skolan

När jag sju år skulle jag börja skolan. Jag gick

var en bara dag i skolan i Bosnien för blev det krig.

en sen I Bosnisen tyckte jag att allt var roligt. Sen kom jag

till Sverige och började skolan. I Sverige gick jag i

fyra olika skolor i ettan och jag tyckte att allt var

roligt och inget var tråkigt.

Sanela, 8 år

Barnets bästa i olika världar

Av Karin Norman

Det bästa för barn är kanske att vuxna försöker förstå oss själva. Att funderar över våra föreställningar om normalitet och våra motiv för att tala å barns vägnar. Det bästa för barn är kanske ibland att man helt enkelt låter barn vara ifred,

ger dem andrum, inte styr och ställer med dem hela tiden och att man inte serverar så många färdiga

synpunkter på allting.

Vad kan jag som socialantropolog säga om "barnets bästa" Jag sitter en eftermiddag och pratar med en ung albansk mamma i hennes kök. Vi är tillsammans med hennes yngre, ännu barnlösa syster. Eftersom jag står i begrepp att skriva detta bidrag till antologin om barnets bästa frågar jag dem vad de kommer att tänka när de hör begreppet bamets bästa". De tittar varandra, rycker lite axlarna, som för att säga att de inte riktigt vet, att man visar barnet kärlek. Att man lyssnar på barnet, blir deras trevande Och vad ska jag säga Jag

svar. kan bara instämma.

Men jag undrar samtidigt över vad vi, med våra olika erfarenheter, egentligen menar. Jag ser den unga mamman och tänker hur plågsamt hon har haft det här i Sverige i sin tröstlösa väntan uppehållstillstånd och vad det har betytt för hennes nu treåriga son och deras relation. Hon har just svårt att riktigt älska honom och hon "orkar inte" lyssna honom. Hon blir arg för allt han vill henne. Själv är den lilla pojken ofta förtvivlad och rasande och kontrollerar allt mamman gör. Han låter sig inte längre så lätt älskas.

Den yngre systern funderar mindre skuldmedvetet kärleksbetygelser. "Vi visar kärlek ett annat sätt än ni svenskar. När vi nyper ett bam och riktigt grabbar tag i det så är det för att visa kärlek. I början kan de tycka att det gör ont och börjar gråta, men sen vänjer de sig, de vet...", skrattar hon. Det är inte länge sedan hon själv var bam. Jag påminns också om en annan aspekt av detta, om önskan att

skydda sitt barn från onda kan hota dess hälsa, göra det

ögat som kraftlöst. En främling tittar och beundrar ens söta barn kan dölja

som en farlig avund. Nyper man sitt barn börjar det skrika och grimasera och främlingen tittar bort. Faran avvärjs.

Människors handlingar har många innebörder och kan inte förstå dem bara att betrakta vissa lösryckta beteenden eller

genom utsagor. Vi måste sätta in dem i sitt sammanhang, kontextualisera. Vilka de relevanta sammanhangen är är inte förhand givet utan kan bara upptäckas genom de frågor vi ställer. Och våra frågor är i sin tur beroende den kunskap, de föreställningar, värderingar och miss-

av uppfattningar bär med oss.

Innan jag fortsätter med detta svårgripbara tema är det kanske på sin plats att säga något socialantropologi mer allmänt, för att sätta

om in mitt sätt att fundera om barn i ett relevant sammanhang.

Antropologisk väg till kunskap

Som vetenskaplig disciplin studerar socialantropologin det sociala livets organisation och variationsrikedom med en jämförande ansats i strävan att bidra till kunskapen om människans villkor. En

en bärande tanke för antropologin är att människor inte bara formas av den värld de lever i utan själva också formar den. Det betyder att det finns ett komplext samband mellan sociala och ekonomiska processer, subjektiv erfarenhet och kulturella föreställningar. Antropologen håller sig nära människors verklighet för att försöka förstå dessa samband, hur människor producerar och reproducerar det sociala livet. Antropologer intresserar sig förvisso för olika slags frågor och lägger tonvikten i sina analyser olika. Ändå har de vissa gemensamma utgångspunkter. Ett grundläggande antagande är att människors handlingar är meningsbärande och inte slumpmässiga. Mening skapas och symboliseras i och genom interaktionen med andra, den är en oskiljaktig del den sociala praktiken. Men människor har olika

av idéer och erfarenheter liksom de har olika social position. Det gör att de uppfattar handling eller händelse olika sätt. Det kallar

samma kultur, detta komplex meningsskapande, är både socialt och

av individuellt varierat och föränderligt. Vi har inte en kultur utan är kulturella. Det är att ställa människors handlingar och deras

genom berättelser i relation till varandra får möjlighet att förstå

som man olika händelser.

Socialt liv formas inte bara människors föreställningar, utan det

av handlar på gång konkreta materiella och politiska

samma om

realiteter: Produktion och försörjning, politiskt styre och maktförhållanden. Poängen med det antropologiska perspektivet är att dessa skilda aspekteri grunden inte är åtskilda även om sambanden mellan dem är mångdimensionella och svårdefinierade. Det ställer stora krav

hur den relevanta kontexten bestäms och avgränsas.

Antropologins övergripande sätt att arbeta och samla in det etnografiska materialet är det långvariga fältarbetet. Detta sätt att delta i andra människors liv ger särskilda inblickar i det sociala livet. Man använder sina egna upplevelser och iakttagelser och reflekterar över dem. Man umgås med människori många olika situationer, diskuterar med dem och frågar det inte har förstått. På det sättet

om man försöker man skilja på sina egna föreställningar, upplevelser och känslor och "deras", så att man inte bara söker bekräftelse sina egna förutfattade meningar.

Ett betydelsefullt inslag i det antropologiska arbetet är att antropologen både del av det pågående sociala liv hon eller han

är en studerar och står utanför som ett slags fundersam främling. Att vara utomstående på det sättet ger ett visst övergripande perspektiv och inblickari människors vardag och föreställningsvärld som de själva kan ha svårt att fånga. En viss distans är nödvändig för att kunna uppfatta och beskriva det som pågår. För att belysa detta kan jag ta som ett exempel en liten episod med en åttaårig albansk pojke, som jag här kallar Najm.

Najm, 8 år

Han var en tid stökig hemma och var ute många timmar gången utan att hans mor visste var han var. Najms äldre, redan vuxna syster hade relativt nyligen blivit svårt sjuk och de dag på väg till

var en sjukhuset för att hälsa på henne. Medan mamman och de andra syskonen skulle göra sig i ordning höll Najm istället att plocka sönder radion. Mamman tjatade honom att sluta, men han flinade och retades och ville inte låta bli. Han var dum och provocerande och jag började också känna mig irriterad honom. När han satte sig i soffan med radion satte jag mig bredvid honom och det slog mig att det var inte radion det gällde utan den älskade sjuka systern, den vansinniga rädslan och sorgen i familjen. Och nu skulle alla

oron, iväg till sjukhuset. Vad visste han allt detta Vad hade han gått

om och tänkt under alla dessa veckor Jag fick en känsla av att hans sönderplockande radion, viljan att förstöra, men också att försöka

av komma vad som fanns inuti radion, var ett symboliserande av hans

egen undran och försök att bemästra sin rädsla för den tumör som höll

att förstöra hans syster. Jag tog fasta den känslan utan att fråga honom vad han kände och tänkte. Jag bara nämnde hans systers sjukdom och all och alla frågor det skapade. Då slutade han att

oro plocka med radion, blev stillsam och började ställa frågor till mig om tumören, var den satt, vad som hade hänt. Hans mor och äldre syskon

för upptagna av sina egna bekymmer för att se hans och han i sin var tur vädjade till dem ett sätt som de inte förmådde tolka.

Var och har sina problem och vill inte eller kan inte alltid förstå

en den andras perspektiv och motiv. Om själv står utanför den

man omedelbara intressesfären kan man lättare förstå vad de olika parterna håller på med. Det betyder inte att man nödvändigtvis "vet bättre, men man vet andra saker, man har ett annat perspektiv. För att det ska vara meningsfullt att studera andra människors sociala liv och kulturella föreställningar kan man ändå aldrig stå helt utanför. Det vore att ställa sig i den oåtkomliga observatörens roll, vilket motsäger antropologins väsen som bygger kunskap genom interaktion, reflektion och empati. Tanken är att människors handlingar är mångtydiga, men potentiellt begripliga, därför att de har en mening. Det synsättet är en viktig motivering för att bedriva deltagande observation.

Ålder som social distinktion

I alla sociala situationer gör människor distinktioner mellan olika slags kategorier av personer: I förhållande till kön, ålder, yrke, utbildning, utseende, släktskap, politisk tillhörighet, regional hemvist. Distinktionema är många och mån gtydi ga. De skiftar i förhållande till de sociala situationer och det kulturella och politiska sammanhang i vilka människor rör sig. Social identitet är inte absolut och oföränderlig. Vad antropologer vill komma är hur dessa distinktioner skapas och iscensätts och vilka konsekvenser de får för människor.

Ålder och kön är två grundläggande kriterier för social differentiering, men frågan är vilken kulturell betydelse ålder och kön har i ett givet socialt sammanhang. En fråga kan vara hur ålders- och könshierarkier skapas och reproduceras socialt och politiskt. I vårt moderna västerländska samhälle är ålder ett mått individuell biologisk tid, vilket också får betydelse långt bortom biologin.

Varje barn observeras och erfars i förhållande till implicita eller explicita föreställningar om ålder, bedömningar görs utifrån vad som

adekvat givet ett visst barns ålder. En politisk eller byråkratisk anses

Barn har faktiskt en mun att prata med

För barnens bästa är det bra att bam inte slåss. Man ska lyssna till barn. Barnen har faktiskt en mun att prata med. Jag tycker att barnen ska sluta slåss. Då skulle det bli lugnare. Då skulle ingen bli arg på den

slåss. Om slagsmål inte funnits skulle ingen som vara rädd.

Paulina, 9 år

tolkning biologisk ålder markerar också gränsen mellan barn och

av vuxen. Lagstiftning reglerar arbete, utbildning, rätten till egendom, rösträtt. Kunskap den exakta biologiska åldern en person är

om oerhört betydelsefull för oss i Sverige och har också ett starkt inflytande över den egna självbilden. Redan mycket små barn uppmuntras att känna till sin egen ålder, långt innan de förstår själva principen om ålder. Födelsedagsñrandet symbolisk markering

är en av barnet som social person, dess framsteg och goda bedrifter, liksom dess sociala och känslomässiga betydelse för föräldrarna, samtidigt som fördelsedata ligger till grund för den statliga statistiken och byråkratins kontroll. På många sätt skiljer sig detta från hur ålder kan uppfattas och markeras i andra samhällen.

I Bangladesh är människor generellt sett inte upptagna av en

exakta ålder. Ålder del statushierarki och persons är snarare en av en relativ i förhållande till klass och genus så som dessa manifesteras i olika sociala sammanhang. Även bland barn råder senioritetsregel,

en den äldre i en given situation tillskrivs alltid högre status. Att vara den äldre innebär att man visas mer respekt och tilltalas med sin släkttitel istället för med sitt Ålder är också öppet för manipu-

namn. lation. Givet lagstiftningen om tillåtna ålder för lönearbete och utbildning kan föräldrar, arbetsgivare eller myndigheter manipulera utsagor om ett barns ålder för att få tillgång till eftertraktade privilegier eller varor Blanchet, 1996.

Bland flera boskapsskötande folk i östafrika, som maasaiema, finner man andra sätt att uppfatta och handskas med ålder. Där organiseras manliga maasaier i åldersklassystem som bildar hierarkiskt ordnade grupper. Inom sig, däremot, görs inte någon markering av de enskilda personemas ålder. Alla är lika gamla", så att säga. Flickor och kvinnor inordnas inte i sådana organiserade

korporativa grupper, utan differentieras i olika ålderskategorier relaterade till deras position som ogifta eller som omskuma och gifta. Flickor och kvinnor är löst förenade med vissa manliga åldersgrupper, "dem med vilka de dansade som unga flickor Talle, 1988:94. Ålder, liksom kön, är med andra ord inte ett neutralt biologiskt faktum utan har sociala och ekonomiskt-politiska implikationer som måste problematiseras i förhållande till den kunskap söker

man om bam och vad som skulle kunna vara deras "bästa".

Synen på barndomen

Föreställningar om bam, liksom sättet att ta hand om och umgås med eller uppfostra bam är inte bara en individuell eller psykologisk fråga utan det är en oskiljaktig del av den sociala och historiska verkligheten. Det är ett sätt att forma den verkligheten och konkretisera den sociala innebörden av att vara människa. Barn och lever i

vuxna en mångtydig och ibland konfliktfylld gemenskap. Vuxna har makt och möjlighet att styra och kontrollera barns tillvaro och mellan barn och

finns ett starkt socialt och känslomässigt beroende. Ändå kan vuxna man säga att bam aktivt formar sina egna liv. Deras upplevelser och erfarenheter och deras sätt att uppfatta och handskas med relationer till andra är inte bara ett utslag av vuxnas handlingar. Därför kan man endast få djupare kunskap hur barn lever och upplever

en om genom dem själva, genom att iaktta och delta i deras liv, också

men genom att allvar reflektera över sina egna erfarenheter och minnen att

av ha varit bam.

Barns liv gestaltar sig ganska olika runtom i världen, liksom synen

vad ett barn är och hur barn ingår i samhällslivet. Ändå uppfattar de flesta människor bam som en särskild kategori, oavsett vad denna kategori anses inrymma. De tillskrivs vissa egenskaper och behandlas därefter. Det innebär i sin tur att "barndom" inte har samma sociala innebörd i alla samhällen, och kanske inte heller förekommer ett

som specifikt begrepp. Barndom som ett slags social institution är ur denna synvinkel inte universell, vilket däremot biologisk omognad Alla människor går igenom period tidig hjälplöshet och

en av beroende av andra för att överleva, växa, få tillgång till ett känsloliv och erhålla nödvändiga sociala kunskaper.

Ett problem som finns implicit i många av våra diskussioner om barn och deras behov är en gräns som man tenderar att tro på mellan det som kan formuleras i termer av "natur" och "kultur". Det

som hänförs till "naturen" är det givna, det allmänna, det som gäller för

alla människor, medan det som räknas till "kulturen" är det formade, det specifika för olika människor. Vi är upptagna av vad som är universellt, och därmed vad som är naturligt, och kan tendera att tillskriva andra människor egenskaper som uppfattar som universella/naturliga, när de snarare är uttryck för en kulturell syn det naturliga. Detta blir särskilt märkbart i föreställningar om bam. Barn kan för oss väcka tankar just om vad som är naturligt hos människan vilket gör att vad anser vara barn, barns behov, och bams rätt tas som universellt giltiga. Barnet framträder då som ett slags vattendelare mellan natur och kultur. Men bam är inte skilda från ett socialt och kulturellt sammanhang, att vara barn är inte något naturtillstånd.

Barn i olika sociala världar

De flesta människor tycks övertygade om att deras syn på bam är den riktiga eller enda möjliga, inte minst vi i vår del av världen. Vår syn på människan bär dessutom på universalistiska anspråk vilket blir särskilt probmatiskt när vi utövar vår makt, om än välvilligt, för att påverka andra. Vi har svårt att hantera skillnader. Ibland idealiseras den andra eller själva. Ibland handlar det att ta avstånd. Man

om kan lätt hamna i värdeutlåtanden innan alls har förstått vad

man människor egentligen gör och villkoren för deras handlingar. Ett par korta exempel skillnader får antyda komplexiteten.

Chewong är en liten grupp svedjebrukare i Malaysia som har beskrivits i den antropologiska litteraturen Howell, 1988. För dem är barn svaga och ovetande, deras element är instabilt sammanfogade, vilket visar sig i att de är mycket mer sjuka än vuxna. För Chewong består personen av kroppen som är som en mantel runt den verkliga personen. Självet, som är essentiellt för medvetandet, har substans och lämnar kroppen när man drömmer. Levem är personlighetens säte och i grunden finns bara två slags personligheter: en energisk och en räddhågad. Att vara rädd och försiktig är ett uppskattat drag och särskilt märkbart hos bam, enligt vuxna Chewong. Luktsinnet är det mest unika hos en person och det kan lösgöra sig och förlorat. Ögonen ser verkligheten men olika för var och en. Barn anses se verkligheten och ned. Även skillnader finns mellan männi-

upp om skor är detta ingenting som tillskrivs social betydelse. Barnen anses få kunskap och lära sig färdigheter inte genom instruktion utan genom att iaktta och ta efter och be om hjälp på eget initiativ. Däremot måste barnen instrueras av de vuxna om de många reglerna som styr hur man ska bete sig i olika situationer. Barnen känner inte till dem för de

finns förborgade i sånger, myter och ritualer. Oförsiktighet kan leda till åskstonnar och andra farliga händelser. Det blir vuxnas uppgift att skydda barnen och lära dem Chewongs kunskaper, en livslång process, enligt Chewong.

I en tysk by, Linden, där jag en gång gjorde fältarbete Norman, 1991, jfr. Norman, 1996 framträder en annan bild av barnet och personen, en bild som också mer liknar vår egen. För Lindenboma framstår det lilla barnet unik individ, ändå ganska

som en men som en odifferentierad varelse, som bär på potentiellt både goda och onda anlag. För att det goda ska utvecklas krävs uppfostran, annars kommer de onda anlagen att ta över. Ett barn kan inte av sig självt stå emot omvärldens negativa inflytande. Människor gör en distinktion mellan inre och yttre egenskaper och inflytanden. Inre egenskaper har med anlag, biologin, att göra. Intelligens, som är högt värderad, anses ha med anlag att göra, men utan uppfostran och instruktion kommer den inte barnet tillgodo, och ingen annan heller. Självständighet och ordningssamhet, som båda är uppskattade egenskaper, har mer med uppfostran att göra. Ett barn som lär sig att hålla ordning på sig själv och sina saker utan uppmaning uppfattas också som ett självständigt bam. Barnen bedöms hela tiden utifrån de skiftande kriterierna för anlag och uppfostran och det är nästan alltid någon part som kommer till korta. Och debatterna om den bästa uppfostringsmetoden och den rätta pedagogiken är ofta intensiva och knyter an till debatterna på nationell nivå. Lindenbamen förväntas växa upp till "livsdugliga personer, individer förmögna att välja, konkurrera och utforma sina egna liv, utan att för den skull ställa sig utanför den sociala gemenskapens krav.

En bra människa ska vara

Snäll och ärlig. Schysst och inte röka eller eller

snusa

använda narkotika. Han ska inte dricka alkohol och

han ska inte ljuga. Det gäller också hon.

en

Carlos, 13 år

Det finns här inte någon enkel, entydig relation mellan synen på barn och den sociala organisationen och produktionssystemet, liksom det inte finns en enkel relation mellan den symboliska representationen

världen och den sociala ordningen. Ändå kan den kulturella av synen

barn och hur den förändras inte förstås utan att man söker samband med försörjningssystem och politiska och historiska förhållanden. Det innebär att man måste se hur det sociala och ekonomiska livet är organiserat. Hur människor bor och ingår i produktionen. Hur släktskap uppfattas, hur makt och materiella resurser fördelas och hur beslutsprocessema ut, för att kunna förstå hur barns tillvaro

ser gestaltar sig och vilken betydelse de har i ett specifikt samhälle.

Att förstå sig själv

När man talar om barnets bästa bygger det på mer eller mindre outtalade antagande om vad ett barn är och vilka behov bam har. Synen barn är inte oavhängigt hur man uppfattar innebörden av att vara människa, rentav hur man blir människa. I vårt samhälle tycks bam uppfattas som mindre socialt och kulturellt differentierade och som sagt mer "naturliga" än vuxna. Samtidigt uppfattas varje bam som en egen avgränsbar individ med unika egenskaper. För att dessa egenskaper ska komma till sin fulla rätt måste barnet formas och ledas genom sin barndom. För det ändamålet har utvecklat en hel arsenal av pedagogiska ideologier och ständigt förfinade metoder för att forma och mäta barns "utveckling". På det sättet placeras bam i en passiv position och de framstår ibland ganska abstrakta individer

som för vilka olika åtgärder förespråkas. Samtidigt som de rent konkret blir förmål för våra olika ansträngningar.

Det bästa för bam är kanske att man som vuxen kritiskt reflekterar över sitt "val" av barnsyn och bamperspektiv och sina egna motiv för att arbeta med barn och tala å deras vägnar; att man kan ifrågasätta de olika trender som dyker upp om barnuppfostran och de olika honnörsord som följer i deras släptåg; att man funderar över sina föreställningar om normalitet; att man försöker stå ut med skillnader. Och, varför inte, att ibland helt enkelt låter bam vara ifred, ger dem

man andrum, inte styr och ställer med dem hela tiden, att inte har så

man många färdiga synpunkter.

För att förstå andra måste man fundera över och försöka förstå sina egna kulturella och personliga föreställningar, de begrepp man använder och vilka anspråk man har med dem. Men genom andras synsätt får också ett perspektiv på sitt eget. Iden mån man kan

man

använda jämförelser som källa till reflektion utan att omedelbart hemfalla värdeomdömen har de ett reellt värde. De kan bidra till att klargöra diskussioner om relativism och dess gränser och möjlig-

om heterna att generalisera. Det är också frågor hela tiden ligger

som under ytan vår undran inför andra och själva; å sidan är

oss ena varje individ ett unikt subjekt, å andra sidan är förmågan

att vara social och kulturell universell. Våra begrepp och frågor måste försöka öppna dörrarna både till det specifika och det generella.

EI EJ E Referenser

Blanchet, Thérése, 1996. Lost Innocence, Stolen Childhood. Dhaka: University Press/RäddaBarnen. Howell, Signe, 1988: From Child to Human: Chewong Concepts of Self, i Acquiring Culture: CrossCultural Studies in Child Development, G. Jahodaoch I.M Lewis red. London. Croom Helm. Norman, Karin, 1991. "A Sound Family Makes A Sound State": Ideology and Upbringing in aGerman Village. Stockholm Studies in Social Anthropology, 24. Almqvist Wiksell International. Norman, Karin, 1996. Kulturella föreställningar om barn, ett socialantropologiskt perspektiv, Stockholm. Rädda Barnens förlag. Talle, Aud, 1988. Women at a Loss: Changes in Maasai Pastoralism and their Effects on Gender Relations. Stockholm Studies in Social Anthropology, 19. Almqvist Wiksell Intemationl

Barns bästa och barns

behov

Av Magnus Kihlbom

För att barn och ska utvecklas krävs att de

unga har med intresserade vuxna att göra. Det krävs att barnets relationer med vuxna är pålitliga och kontinuerliga. Denna insikt om barns behov måste

vara ledstjärna i samhällets alla prioriteringar.

Jag ska, med risk för att uttala självklarheter, försöka beskriva de viktigaste faktorerna för god psykisk utveckling och hälsa. Av

en utrymmesskäl blir både abstrakta och generaliserande.

resonemangen Men min förhoppning är att man utifrån beskrivningen av de viktigaste faktorerna för en god psykisk utveckling kan dra vissa slutsatser hur Sverige lever upp till Barnkonventionen.

om

Utgångspunktema för de generella är två. För det

resonemangen första är barn stadda i psykisk och fysisk utveckling. Det innebär att det händer ett barn kan fonna dess framtida liv och personlighet

som

ett avgörande sätt. Konsekvenserna sträcker sig längre fram i tiden än för För det andra är barn beroende av vuxna, framför allt

vuxna.

sina föräldrar. Barn är dessa skäl sårbara annat sätt än vuxna. av av Samhällets att ta hänsyn till den enskilde individens bästa är

ansvar därför större när det gäller bam.

Barnkonventionen betonar ett radikalt sätt att samhälleliga

till bamets bästa. Att följa konventionen i varje enskilt beslut ska vara fall skulle få stora konsekvenser. Om samhället verkligen skulle satsa ordentligt barnets bästa skulle gängse ekonomiska prioriteringar ställas huvudet, till exempel när det gäller barnomsorg, skola och socialtjänst. När man jämför konventionens text med verkligheten visar det sig att vi i Sverige och förmodligen i likhet med vad som

skett i andra länder kompromissar bort barnets bästa i en rad

avseenden.

Innan jag går vad gäller för barns utveckling i allmänhet

som vill jag påminna om några variationer inom ramen för den vanliga

utvecklingen. Utan hänsyn till dessa variationer blir de generella resonemangen meningslösa.

Barn är olika

Att bam är olika är en självklarhet. Som många självklarheter är det lätt att glömma bort. Men det är viktigt att hålla detta i minnet när diskuterar barnets bästa. Det är helt enkelt inte möjligt att se till barnets bästa om man inte är uppmärksam att barn sinsemellan kan vara mycket olika.

Den första och mest självklara variationen är den som beror på ålder och utveckling. Omfattningen av omsorgen och ansvaret är tidsmässigt större yngre barnet Men även äldre barn och tonåringar har stort behov av vuxnas omsorg och inlevelse, även om den omsorgen har en annan karaktär.

Mindre självklara är andra slag av olikheter, till exempel i fråga om mognad och begåvning. En av skolans största svårigheter består just i att ta hänsyn till dessa variationer.

Konkret kan det se ut på följande vis. I en första klass fungerar de flesta barn sex- eller sjuårsåldems mognadsnivå. Samtidigt är det sannolikt så att ett eller två bam i klassen har nått mognad

en som motsvarar en genomsnittlig nioårings. Andra har nått en åttaårings mognadsnivå. Några barn har nått en femårings mognad och ett eller två barn har inte nått längre än till en fyraårings mognadsnivå. Det kan då bli svårt att fatta ett generellt beslut vilken undervisnings-

om metod eller vilka fritidsarrangemang som är bäst för alla barn i denna skolklass.

Sårbarhet

En viktig variation gäller graden av sårbarhet. Några barn klarar ett överraskande sätt av påfrestningar som andra barn tar skada av. En del bam, som ibland kallas maskrosbam, har en särskild förmåga att ta vara gynnsamma faktorer i omgivningen, till exempel möjligheter att identifiera sig positivt med äldre utanför familjen eller att hitta social och kulturell stimulans som gör att han eller hon kan utveckla sina speciella anlag och talanger. Andra barn däremot kan vara mer eller mindre sårbara. Några knäcks lätt motgångar och

av brister i uppväxten.

Vissa typer av händelser, till exempel krig och flykt till främmande land, en trafikolycka eller en förälders självmord, kan för ett barn bli

en svår, men dock uthärdlig påfrestning. För ett annat barn kan samma typ av händelse utgöra ett svårt psykiskt trauma med livslånga konsekvenser, till exempel i form av depression med initiativlöshet och förödande låg självkänsla eller kroniska psykosomatiska besvär.

Vilka omständigheter är det då som gör att ett barn blir mer eller mindre sårbart Eftersom talar om vad samhällets åtgärder kan åstadkomma bortser jag nu från eventuella genetiska och biologiska förutsättningar. Annorlunda uttryckt: Vilka faktorer ökar barns psykiska styrka, deras förmåga att komma igenom svåra livserfarenheter Det är svårt att finna ett bra svenskt uttryck för denna fömiåga. Engelskan använder tenner som coping och resilience. Kanske man man använda uttrycket härdighet, vissa barn har utvecklat en särskild sorts härdighet.

Livshistoria, sårbarhet och psykiskt trauma

Barn med goda tidiga erfarenheter är mera robusta än barn som tidigt utsatts för alltför stora besvikelser och alltför mycket psykisk eller fysisk smärta. En människa är alltså mindre sårbar om hennes livshistoria väsentligen är positiv, om hon i sin tidigare tillvaro har upplevt att det goda livet trots allt väger tyngre än det onda. Chansen är då större att hon kan klara av nya påfrestningar.

Den psykiska utvecklingen är kumulativ. Varje ny livserfarenhet tillför något nytt till hur bamet konstruerar sin förståelse världen

av och sin egen roll. Men det är också så att den lagras hans eller hennes föregående erfarenheter, och förs ihop med dem. Innebörden av den nya erfarenheten färgas av det som tidigare hänt, får sin särskilda betydelse i ljuset av vad personen tidigare har varit med om. Det som har hänt henne tidigare formar både hennes förståelse av det som händer henne nu och hennes förväntan vad som ska hända henne i framtiden.

En ny erfarenhet, till exempel att tvingas finna sig tillrätta i ett främmande land, kan för ett barn bekräfta tidigare goda erfarenheter av att svårigheter kan övervinnas. Det nya förstärker då en redan tidigare god självkänsla och en optimistisk uppfattning om att människor är hyggliga och vill samarbeta. Men för ett annat barn kan en liknande omställning bekräfta tidigare besvikelser, bli ännu ett nedslående bevis för att han eller hon inte kan påverka sin egen situation och att det inte är möjligt att vänta sig något gott här i världen.

Vad gör en händelse till ett psykiskt trauma Definitionsmässigt är ett trauma en så svår påfrestning att personen inte kommer över

En bra människa

riktigt

Det är en snäll och trogen person som kan lita

man

på. En som är omtänksam och ställer på andra

upp

människor och som undviker att såra andra. En

person som pratar med dem känner sig

som ensam-

som hjälper dem som inte har det bra hemma. En

ma,

sådan person är ärlig, och pratar inte bakom

ryggen

en. Han eller hon undviker knark och alkohol och

sådan tar inte ifrån andra deras frihet.

en person

Sejid, 14 år

den. Den slår igenom de psykologiska försvar som han eller hon har byggt upp och det skydd han eller hon har i sin omgivning. Resultatet blir ett sammanbrott, en irreparabel skada, som försämrar individens psykiska funktion för lång tid framåt, kanske för alltid, och medför större eller mindre psykiskt lidande med ångest och dishannoni. För ett barn eller en ung person betyder ett trauma att den psykiska utvecklingen inskränks eller stagnerar, med risk för framtida psykisk ohälsa.

Om händelsen blir ett trauma beror dels hur grov och våldsam den är, och dels hur sårbar individen är. Mycket svåra påfrestningar, går långt över den individuella sårbarhetens gränser, blir

som trauma för alla individer. Exempel är vistelse i nazismens koncentrationsläger och svår tortyr. När det gäller barn har flyktingströmmen från Latinamerika, Afrika och Balkan givit många exempel det. Inte sällan har bam från dessa länder tvingats bli åsyna vittnen till hur deras föräldrar utsatts för våldtäkt och svår misshandel eller mord.

Men påfrestningar av något mindre kaliber, som för några kanske inte blir traumatiska, kan ändå bli traumatiska för andra individer. Dessa är de mest sårbara, de som har den minst stabila grunden i sin personlighet, ofta de som redan tidigare utsatts för trauma. Vid ett jordskalv kanske några byggnader rasar samman medan andra står kvar

För att bedöma vad som är barnets bästa för ett enskilt bam, det vill säga för att förstå hur allvarlig en livssituation är för ett enskilt bam, måste alltså sätta sig in i just det barnets livshistoria.

man egen Med vilket bagage av livserfarenheter möter han eller hon de nya händelserna Vilken skyddande motståndskraft finns hos och omkring

Dikt om barnets bästa

Ingen kan se vad jag tänker ingen kan se min inre själ Jag vill inte att någon ska säga att jag är ful. Jag vill att alla ska tro mig. Det är bra jag får välja jag vill bo.

om var Mitt bästa är om jag mår bra och får leva i trygghet.

Malin, 11 år

barnet Med vilket bagage av livserfarenheter möter barnets föräldrar de nya händelserna

Efter dessa reservationer för individuella variationer går

jag nu över till att beskriva faktorer som har generell betydelse för barns och ungdomars utveckling.

Beroendet av föräldern

Den viktigaste faktorn är utan tvekan barnets beroende av föräldern. Som däggdjur utmärks människan av att hon föds långt mera ofullgången än andra däggdjursungar, och att hon behöver mycket längre tid i nära beroende av föräldern för att nå fram till fysisk och psykisk överlevnadsförmåga. Denna långa tid hjälplöshet och

av beroende av föräldern ger människoungen exceptionellt rika möjligheter till inlärning och utveckling. För att dessa möjligheter ska utnyttjas måste de vuxna kring barnet fungera kontinuerligt i psykiskt, fysiskt och socialt avseende. Om denna funktion upphör för

en tidsperiod, om det blir en lucka i omsorgen, en period av övergivenhet, kan ett fysiskt och/eller psykiskt trauma uppstå. Barn är alltså beroende av att föräldern är närvarande, inte bara i fysisk utan också i psykisk mening. Föräldems psykiska funktion måste vara intakt. Samhällets ansvar för barnet omfattar därför också föräldrarnas möjligheter att fungera optimalt gentemot barnet. Jag vill betona att detta inte bara gäller småbamsåren. Beroendet av föräldrarna sträcker sig långt upp i tonåren.

Familjen är det system som gör föräldrafunktionen möjlig. Särskilt tydligt är det när det finns ett nyfött bam i familjen. Spädbarnets omvärld utgörs av moderns inre värld, har det sagts. Ett spädbarn är

direkt beroende att modern eller den som har funktion som mor

av -

är i stånd att kommunicera med barnet och känna sig in i barnets från första stund skiftande känslor och behov. För ett spädbarn kan separation från föräldern bli ett psykiskt trauma redan efter några

dagar.

Ju barnet är desto omtåligt är barnet för en eventuell

yngre mer nedsättning förälderns psykiska funktion. Det gäller till exempel

av tillstånd svår depression och ångest hos förälder, och alldeles

av en särskilt hos spädbamsmamma. En förutsättning för att spädbamet

en ska få så mycket att dess psykiska utveckling är tryggad är att

omsorg modern äri hygglig psykisk vigör, i hygglig känslomässig balans och besitter åtminstone ett minimum psykisk kraft. Detta i sin tur

av förutsätter att fadern och andra i familjen fungerar hyggligt, och att familjens sociala situation inte är alltför prekär. En katastrof som drabbar förälder drabbar också barnen i familjen.

en

Barn kommer likaså till skada om myndigheter, som har med barnfamiljer att göra, försummar att ta hänsyn till att föräldrar även

till äldre barn måste ha hygglig psykisk funktionsnivå. Utlän-

- en ningsnämndens och Invandrarverkets asylbeslut har under de senaste åren producerat rad otäcka exempel på de inhumanitära konsek-

en venserna av sådana försummelser.

Barnets begränsade tidsperspektiv

Vuxna har lätt att förbise hur begränsat barnets tidsperspektiv Först i tonåren börjar tidsperspektivet likna den vuxnes. Ofta

upp överskattas barns förmåga att tåla längre separationer från föräldrarna. Rutinema inom barnsjukvården är ett flagrant exempel. Det är under

decennierna, i min läkargeneration, har förstått de senaste som man att det tidigare det gängse sättet att vårda sjukhus,

som var nämligen med otillräcklig föräldranäwaro, har vållat svåra psykiska skador hos många barn med livslångt kvarstående depressivitet och omtålighet.

Kontinuitet, förutsägbarhet, pålitlighet

Beroende är således ett nyckelord, barnets beroende av vuxna. Andra nyckelord är kontinuitet och förutsägbarhet. Alltför lätt förbiser

att barnet, alltifrån födelsen och upp i tonåren, bygger upp sin vuxna personlighet med hjälp kontinuerliga relationer till de känslo-

av

mässigt vikti ga personerna. Avbrott i relationerna är en skadlig faktor. Det gäller för alla åldrar, och återigen barnet

mera yngre

Varje relation kan sägas ha en aspekt av löfte: Vi kommer att träffas igen. Kontinuitet i relationer måste därför ett högt värde i

ges alla överväganden om prioriteringar. I barnomsorgen och i skolan, liksom för övrigt i patient-läkar-relationen, ska man sträva efter att så sällan som möjligt bryta etablerade kontakter mellan ett barn och en viktig vuxen person. Ett exempel från socialtjänstens område: Politiker i sociala nämnder och socialtjänstemän måste medvetna

vara om att varje gång ett barn omplaceras i ett nytt familjehem försämras förutsättningarna för att barnet ska kunna knyta an känslomässigt till dem som ska bli de nya viktiga personerna.

Jag ska illustrera betydelsen av kontinuitet och förutsägbarhet med att nämna en av de principer som är grundläggande för psykoterapeutiskt arbete. Psykoterapi kan sägas bestå av en artificiell relation som är konstruerad och systematiskt planerad med avsikt att den ska vara psykologiskt gynnsam. En av de viktigaste läkande faktorerna i psykoterapi består just i att relationen till terapeuten är pålitlig. Den ska inte brytas eller ändras på ett godtyckligt och oförutsägbart sätt. Man kommer överens om exakta datum och klockslag för när man ska träffas och långt i förväg datum för när man ska avsluta relationen. Om denna grundläggande förutsättning försummas fungerar inte psykoterapin.

Barn behöver båda föräldrar

Frekvensen av skilsmässa och separation mellan sammanboende föräldrar är hög och fortsätter att öka. Ofta spricker parrelationen när första barnet kommer till världen. Många föräldrar separerar på ett sätt som gör det svårt för barnen. Det är en självklarhet att bam behöver båda sina föräldrar. I de senaste årens svenska debatt har det med rätta framhållits, med hänsyn till att barnet oftast är kvar hos mammorna, att pappornas psykologiska närvaro är oerhört viktig för barnets utveckling.

Det betyder att alla åtgäder som hjälper föräldrar, alltifrån barnets tidigaste ålder, att samarbeta så att båda får finnas med i barnets uppväxt är till barnets bästa. Jag vill i sammanhanget betona betydelse av förebyggande insatser, till exempel att:

familjerådgivningen har goda resurser både kvalitativt, alltså

ifråga kompetens och utbildningsmässigt, och kvantitativt, det

om

vill säga är lättillgänglig; O blivande och nyblivna föräldrar får psykologiskt stöd, till exempel

att hålla hög kvalitet det medicinska och psykologiska genom arbetet bamavårdscentralema;

O separerade föräldrar får praktisk och ekonomisk hälp med till

exempel bostad så att de har lätt att umgås med sina barn och att

de kan resa och träffa barnen.

Den sociala utvecklingen

Jag har hittills talat bam utifrån individinriktad psykologisk

om en synvinkel. Men den sociala aspekten utvecklingen är också viktig.

av Barnet är både individ och gruppvarelse.

Tillhörighet till spelar stor roll för att ett barn eller en

en grupp tonåring ska kunna utveckla en stabil identitet och självkänsla. Upprepade uppbrott från kamratgrupp kan göra detta svårt för

en många. Jag har sett åtskilliga flyktingbarn som i sitt korta liv redan varit med flera uppbrott före ankomsten till Sverige, och som

om under något eller år efter ankomsten har tvingats flytta runt

ett par mellan olika flyktingförläggningar och kommunplaceringar. De har då brutit från den kamratgruppen efter den andra, och inte

upp ena någon gång hunnit etablera stabila kamratkontakter. Resultatet är påtagligt, barnet ter sig då socialt omogen, orolig och nästan

som en förvirrad liten Detsamma gäller lite äldre barn, unga ton-

person. åringar, efter alltför många uppbrott i känslig ålder ger upp

som hoppet att bli accepterad som en fullvärdig medlem i en grupp av

om jämnåriga. De blir dystra och enstöriga ensamvargar.

Barn och utvecklas att identifiera sig med viktiga

unga genom personeri sin närhet. Identifikation med andra är grundläggande för den samhällsprocess sociologema kallar socialisation. Det är

som

identifikation förvärvar sitt normsystem och lär sig att genom man handskas med konflikter och att fördela ansvar. En nödvändig ingrediens i barns uppväxt är därför närhet till vuxna, både män och kvinnor och både och äldre. Alltför många bam, både i

yngre förskole- och skolåldem, har enbart summariska och torftiga kontakter med vuxna under sin uppväxt.

Det viktigaste år förstås att barnet har tillgång till föräldrarnas tid och uppmärksamhet. Kortare arbetsdag för småbarnsföräldrar, både

och skulle denna synpunkt vara en viktig reform. pappor mammor, ur

En annan viktig resurs är unga ledare, pojkar och flickor i ålder

som står mellan barnet eller den tonåringen och föräldrarna. Om

unga man har sett hur ivrigt barn och unga tonåringar tar för sig av sådana yngre förebilder förstår man att en satsning bra barn- och ungdomsledare kan betyda mycket för att gynna den psykiska utvecklingen.

Varje samhälle måste klara av socialisationsprocessen, kunna fostra nya generationer till kompetenta medlemmar i samhället. I varje ny generation måste människor ha lärt sig ta ansvar och kunna samarbeta som medlemmari en grupp, och samtidigt måste de kunna fungera autonomt, som självständiga personer. Det samhälle som misslyckas med denna reproduktiva uppgift går mot sin upplösning på en eller ett par generationer.

Det är värt att ägna några minuter frågan hur i Sverige understödjer barns och ungdomars utveckling till väl fungerande

gruppeller sarnhällsmedlemmar.

Barnomsorgen

På dagis möter barnet den vidare världen utanför familjen. Gruppen av bam och fröknarna är barnets första erfarenhet ett socialt

av system. Det är då angeläget att det sociala system som en bamomsorgsgrupp utgör fungerar så att det verkligen gynnar inlärningen av social funktion. Därför bör man se upp med besparingsåtgärder som tunnar ut vuxnas närvaro vilket riskerar att förvandla barnomsorgen till förvaring. Det är viktigt att förskolebarn möter intresserade och välutbildade vuxna, både män och kvinnor. Framför allt är det viktigt att kontinuiteten hålls i barnets relation till de Personal-

uppe vuxna: politiken måste vara sådan att man kan undvika täta personalbyten.

Också när det gäller barnets relation till den sociala är

gruppen kontinuitet ett nyckelord. En enkel slutsats är att den besparing inom barnomsorgen, som uppnås genom att barn utesluts ur daghemsgruppen om föräldrarna är arbetslösa, eller om det föds ett syskon, inte stämmer med Barnkonventionen.

Skolan

Hur är det då med den utan all jämförelse viktigaste grupperfarenheten, skolan Hur främjar de tolv åren i skolan de utveckling

ungas till sociala varelser Skolan är samhällets stora chans att ge varje blivande medborgare en positiv upplevelse av hur ett socialt system fungerar och av sig själv som gruppmedlem. Skolan är det viktigaste

momentet i socialisationen. I det följande ska jag beskriva skolans funktion ur den aspekten. För att framhäva tankegången kommer jag att tala om skolan på ett förenklat och kanske karikatyrmässigt sätt.

För några generationer sedan ägde socialisationen, barnets inlärning av samhällets regler och normer, väsentligen rum utanför skolan. Bam hade kontakt med vuxna av båda könen och med arbetslivet ett helt annat sätt än i dag. I vår tid, däremot, sker socialisationen huvudsakligen inom barnomsorgen och skolan. Ingen offentlig utredning eller politiskt beslut har uttalat att det ska vara så. Det har bara blivit så, oavsiktligt och automatiskt, i förbifarten. Föräldrar och andra vuxna har försvunnit ur barnens värld under större delen av barns vakna tid, med undantag för lärarna i skolan och fröknarna dagis. skolsystemet har inte något formellt ansvar för socialisationen. Mitt intryck är att flertalet människor som är aktiva skolpolitiker, skolbyråkrater och lärarnas lärare också saknar medvetenhet och intresse för den uppgiften.

Enligt min mening har skolan misslyckats med den socialt fostrande mål; socialisationen. Misslyckandet beror inte på att enskilda lärare gör fel utan att hela skolsystemet är felkonstruerat. Varje skola är ett samhälle i miniatyr. Dagligen ska ansvar, rättigheter och skyldigheter fördelas och konflikter lösas. Varje barn borde i skolan få en positiv upplevelse av att arbeta med andra och av sig själv som gruppvarelse, och av miniatyrsamhället. Men fortfarande är de flesta skolor i sig själva dåligt fungerande sociala system. Lärarnas och skolbarnens världar är strikt åtskilda. Barnen kastas mellan två ytterligheter: dels lektionemas absurda reglementexing och fragmentering av fyrtio minuters inlämingspass i vitt skilda ämnen, och dels rasternas och skolmåltidemas totala anarki där alltför få vuxna finns närvarande. Så gott som allt bestäms över huvudet eleverna, även den

Om min syster Nathalie

Hon har ett handikapp som heter ryggmärgsbrock.

Ryggen är förstörd. Hon har ett hjämstopp, kan man säga. Hon ska ögonen för att de sitter för

operera

långt i sär. Hon är ganska tjock. Hon kan leka med

Rocky, men inte så hårt.

Mattias, 11 år

ganska stora andel av elever som är nära eller till och med över myndig ålder och har en vuxens intelligens och mognad. Något liknande gäller också den enskilda läraren. En enkätundersökning visar att 95 procent av lärarna vantrivs med sitt arbete. Majoriteten av elever skulle antagligen ge ett liknande negativt besked, både med tanke den sociala tillvaron och den fysiska miljön, till exempel bullemivån vid måltiderna och toalettemas utfonnning. Vilket företag eller myndighet skulle acceptera sådana förhållanden och sådan arbetsmiljö som barnen har

Dessutom är skolans värld helt åtskild från samhället utanför. Barnen är fjärran från att delta i vardagligt samarbete och enkla sociala ansvarsuppgifter och fjärran från arbetsplatserna. Både näringslivet och den offentliga sektorn förväntar sig att skolsystemet ska ta hand alla medborgare från års ålder och efter tolv år

om sex leverera människor som är färdiga att delta i vuxensamhället.

Ytterligare en tillspetsning: Det förefaller som om två traditioner från ett historiskt avlägset samhälle fortfarande håller skolsystemet i ett jämgrepp. Dels klosterskolomas avsiktliga fragmentering av tiden i tidsmoduler: täta klockringningar skulle mana till bön och tankar Gud och avbryta eventuella privata tankar. Dels det obligatoriska skolsystemets funktion i den epok då industrialismen fick sitt genombrott, nämligen förvaring, att ta hand om alla barn som drev omkring på gatorna när deras föräldrar arbetade i fabrikerna.

En bra människa skall

Vara ärlig

-

Vara snäll och hjälpsam

-

Inte vara uppkäftig

-

Vara just

-

Vara som min mamma, rent ut sagt.

-

Christian, 13 år

Lärare är ambitiösa men är enbart pedagoger. De är inte tillräckligt utbildade för den sociala uppgift de faktiskt har, nämligen att få som detta system av grupper av barn och att fungera, och att själva vuxna vara modeller för social funktion. De får mycket lite kunskaper om hur barn och tonåringar fungerar i De får inte heller utbildning grupp. eller handledning i den svåra konsten att samarbeta med föräldrar. En andel av eleverna misslyckas redan på ett tidigt stadium. De blir förlorare, som tennen lyder. För det första misslyckas de numera ifråga om inlärning. Den mest ödeläggande effekten detta missav lyckande är att de aldrig lär sig att kan lära sig något det man nytt, att lönar sig att plugga, att man kan utveckla sådana kunskaper och förmågor som samhället finner önskvärda. För det andra misslyckas de i socialt hänseende, nämligen att bli en accepterad och uppskattad gruppmedlem. Dessa misslyckanden ackumuleras under de tolv åren, växer med ränta på ränta från lågstadiet och fram till utgången högstadiet. Vid av det laget har de etablerat en självbild och identitet både dumsom huvud och asocial. Tvåtredjedelssamhället grundläggs på låg- och mellanstadiet. Orsaken till att en femtedel av barnen blir förlorare är i ett individinriktat perspektiv att de har störningar eller defekter gör som dem oförmögna att tillgodogöra sig undervisningen. Vi vet till exempel att vissa riskfaktorer redan på lågstadiet innebär stor sannolikhet för framtida svårigheter, nämligen familjeförogynnsamma hållanden, läs- och skrivsvårigheter och att född på året. vara sent Men man kan kasta om perspektivet. Då framstår vårt skolsystem som orsak till att en femtedel av eleverna är blivnande förlorare. Det har misslyckats både med den pedagogiska uppgiften att lära alla att lära sig och med den socialt fostrande uppgiften.

Vad kan samhället göra

För att bam och unga ska utvecklas krävs att de har med intresserade vuxna att göra, och att dessa relationer är pålitliga och kontinuerliga. Det är alltså angeläget att samhällets prioriteringar tar hänsyn till detta. Relationema mellan barn och föräldrar bör stödjas på alla sätt.

Familjerådgivning, föräldrastöd inom bamavård, barnomsorg och

psykisk barn- och ungdomsvård är viktiga resurser. Föräldrars tid, ork och förmåga att vara med sina barn måste få stöd olika genom generella samhällsåtgärder. Fler behövs i skola och barnomvuxna sorg. Barngruppema i barnomsorgen måste så små att varje barn vara

har god relation till ett Dessa relationer måste vara

en par vuxna. beständiga, täta personalbyten är förkastligt. Detsamma gäller både skolan och den ordnade fritiden efter skolan: Flera vuxna, mindre

respekt för varje individ och hans eller hennes behov grupper, mera

positiv upplevelse att medlem av en social grupp. av en av vara

Psykiskt hälsa, den psykiska folkhälsan, är i grunden en fråga om kvaliteten i relationerna mellan barn och vuxna.

EIEID

Godis behöver barn inte äta

Barn ska kunna äta och dricka. För överleva. Få

att vara friska och växa. Godis behöver barn inte äta. Man ska inte slåss maten. Mat fisk,

om som kött,

äpplen och päron är viktigare än godis. Jag tycker att

alla bam får tia sina föräldrar ska

som en av spara den till något bättre än

tuggummi.

Anna, 9 år

känner inte

Jag någon

föräldrar bor ihop

vars

Av Sara, 16 år

Jag har alltid alla mina vänners liv såg ut som mitt eget. När trott att

aldrig svåra familjeförhållnaden, som till

man är liten pratar man om exempel misshandel, incest eller alkoholproblem. Man tar helt enkelt för givet andra har det lika bra själv. Det är klart att man att som en sådant händer, inte i vår lilla småstad och inte bland ens visste att men bästa vänner. blir äldre börjar tänka och förhoppningsvis När man man mer med andra sina problem. Det någon gång i tolvårsåldem prata om var jag och mina vänner på allvar började prata om våra verkliga som känslor och vårt liv. Det då jag fick reda att en av mina var som hade alkoholiserad och att en annan hade närmaste vänner en pappa blivit misshandlad under en längre tid. aldrig fråga göra anmälan mot någon förälder. Det var om att en hade varandra med och hos det blev för jobbigt. Vi att prata sova om En mina jag tyvärr inte har någon kontakt med längre av vänner som hade utnyttjade henne sexuellt och en styvpappa som en pappa som slog henne. När hon försökte sig hemifrån socialen bara att hon ta sa överreagerade och hennes kallade henne lögnare. Det var mamma år sedan och hon bor fortfarande kvar hemma. Ingen verkar över ett ha tid eller ork bry sig henne trots tre misslyckade självmordsatt om försök. Ska det behöva så måste hemifrån för att ta vara att man rymma sig ur helvetet och pratade det här med min för inte så länge Jag satt om mamma sedan. Vi pratade kompis till mig vars pappa åtskilliga gånger om en livet sig och jag började tänka hur många som försökt ta av egentligen har perfekta familjeförhållanden. Efter ett tag insåg jag

nästan inte enda mina kompisar har föräldrar som bor ihop att en av och några föräldrarna har grava problem av olika slag. av Ska det behöva så barn och ungdomar inte längre ska vara att sig i sina hem Räcker det inte med kunna känna trygga egna tonårskriser, puberteten, och allt det nyai skolan och utanför den

Min mamma frågade mig gång jag aldrig skulle hitta en om en kille som inte knarkade eller kriminell, faktum är det är var men att svårt eftersom allt har förändrats. Allt är så mycket tuffare än det nu var när hon var sexton år. Men det beror till stor del hur det nog ser ut i hemmen. Det är svårt att inte dras ut gatan när det känns tufft att vara hemma. Några klarar av det medan andra bara går djupare i svackan. ner Man kan bara hoppas att har varit till själv, för det kan man nytta hända alla. Det har hänt mina bästa vänner.

EIEID

Mina dagisfröknar slog mig

När jag fyra år började jag på dagis. Det inte

var var kul. Det fanns bra fröken, resten dumma. en var Jag hade många kompisar. Men jag fick alltid skäll vad

jag än gjorde. Mina dagisfröknar slog mig. Jag

rymde därifrån tolv gånger ett år. När jag

var sjuk

fick jag inte göra inte gå hem heller. Det

någonting,

var en sak som var bra och det att det fanns ett var fotbollsmål där. När jag år i var sex gick jag en sexårsklubb. Där fick lära läsa, skriva man sig att och räkna. Och hade också lässtund där en en fröken läste. Vi frågade henne det fel

om var något

på henne men det det inte, så dom. När

var jag gick

i tvåan så fick jag reda hon alkoholist. att var

Jesper, 12 år

Barnkonventionen och

massmedierna

Av Cecilia von Feilitzen

Barn är underrepresenterade i TV. Däremot

förekommer de ofta i reklam, vilket kan bottna i att barn samhällets synvinkel främst är nödvändiga ur konsumenter via eller föräldrarnas

som - egna

inköp. De flesta ungdomar förekommer l TV som

"svävar omkring" frikopplade från studier, yrke

eller arbetslöshet, från sociokulturell klass och

från verklighetens problem. Ungdomar i TV

sig eller andra, spelar musik, sjunger

sportar, roar

och umgås.

IFN:s konvention barnets rättigheter från 1989 nämns medierna om uttryckligen i artikel 17: "Konventionsstatema erkänner den viktiga uppgift massmedier utför och skall säkerställa att barnet har som tillgång till information och material från olika nationella och internationella källor, särskilt sådant syftar till att främja dess som sociala, andliga och moraliska välfärd well-being och fysiska och psykiska hälsa. Konventionsstatema skall för detta ändamål även utvecklingen lämpliga riktlinjer för att skydda barnet ...uppmuntra av information och material är till skada för barnets välfärd mot som

Vilket material i medierna är då till skada för barnets välfärd I den allmänna debatten uttrycks ofta farhågor medievåld, reklam, om pornografi, inslag främlingsfientlighet, andra normer och värdeav avviker från samhällets officiella, samt vissa länders och ringar som företags dominans i det importerade och globala medieutbudet. Låt forskningssynvinkel ta medievåldet som exempel. Alltfler oss ur undersökningar i flera länder visar att majoriteten av befolkningen tycker det är för mycket våld i TV, särskilt i de amerikanska att programmen.

Motsägelsefulla forskningsresultat

Vad säger forskningen medievåldets påverkan Många tycker om att forskningsresultaten är motsägelsefulla. Situationen är dock snarare den att olika studier har skilda perspektiv och frågeställningar som utgångspunkt och därför belyser olika delar problematiken. - av Ingen undersökning kan heller omfatta "hela verkligheten. Dessutom tar olika människor olika sorters intryck medievåldet. Perspektiven av och resultaten kompletterar emellertid varandra bitar i pussel. som ett När det gäller perspektiven har medievåldsforskningen - som annan samhällsvetenskaplig och humanistisk forskning - bland annat sina rötter i den grundläggande filosofiska frågan människans fria om vilja. I hur hög grad är produkter omgivningen föräldrar, av - av skola, kamrater, medier, religion och samhällsstruktur och i hur hög grad är självständigt väljande och agerande individer Även om de flesta är överens om att det är en fråga om både och, lägger vissa av oss större tyngdpunkt strukturperspektivet och andra större aktörperspektivet. Så också forskare. Somliga belyser därför hur vi påverkas av medievåldet i samspel med den övriga omgivningen. Andra belyser i stället hur utifrån skilda motiv och intressen väljer och använder medievåldet. Men dessa perspektiv äri sig inte motsägelsefulla. De ligger bara på olika platser den teoretiska kartan.

Medievåldets påverkan barn

på

På liknande sätt frågar olika undersökningar olika om typer av påverkan. Traditionellt har forskningen inriktat sig medievåldets effekter på barns och ungdomars aggression eller våldsamma beteende. Dessa studier kan sägas ha kommit fram till följande resultat:

O Våldsskildringar kan leda till imitation bland bam. Men yngre även om medieinnehållen ofta aktiverar särskilt barn yngre att säga, göra eller leka något av vad de sett, hört eller läst är dessa impulser oftast kortsiktiga. Och även imitation kan fungera om inlärande, innebär den inte från början att barn från medierna har införlivat föreställningar, och värderingar lett till normer som en avsiktlig aggressiv handling. Imitationen kan också verka bearbetande yngre barn behöver ibland via kroppsspråk - avreagera sig ifrån alltför starka medieintryck. Även och kan få unga vuxna "tips" om hur våld kan utföras, tips som de kan använda de i krissituation upplever de om en att

den kunskapen. Däremot har inte medierna ensamma har behov av orsakat krissituationen. Medieinnehållen har sällan direkt eller ensamt inflytande vår ett situation eller våra handlingar. Från medierna får helt klart och avläsbart i studierna mentala intryck, det vill säga föreställningar, känslor Men dessa blandas med alla andra föreställningar, osv. värderingar, känslor och erfarenheter vi fått och får från nonner, vår praktik och från familjen, skolan, kamraterna osv. I allegen mänhet är också erfarenheter, liksom intryck från personer, egna större betydelse än intryck från medierna. Det är sedan denna av smältdegel våra samlade intryck ökar eller minskar av som benägenheten att handla på ett visst sätt. På detta indirekta och oftast ett förstärkande sätt, i samspel betydelsefulla intrycken, bidrar medievåldet till ökad med de mer aggression hos vissa individer under vissa omständigheter. De longitudinella undersökningar utförts de senaste decennierna, som i vilka individer har följts under flera år, pekar samsamma manfattningsvis tittande medievåld tycks förklara 5-10 att barns och ökade aggression över tid, medan procent av ungas 90-95 aggressionen beror andra faktorer: barnets procent av av personlighet och tidigare aggression; otrygga, trassliga eller förtryckande omständigheter i familj, skola och kamratgrupper; sociokulturell bakgrund och ogynnsamma samhällsvillkor. Här ingår också faktorer ungdomsarbetslöshet, alkohol och som droger, vapentillgång, invandrarsegregation, vuxnas minskade kontrollfunktion, konsumtionsinriktat samhälle stimulerar ett som till rån och andra ekonomiska brott där våld blir ett medel. Många iden allmänna debatten är "missnöjda" med dessa resultat och vill i stället göra medierna till syndabock. Andra viftar bort ensam resultaten och medievåldet följaktligen inte är av någon menar att betydelse. Men är 5-10 procent ett litet eller negligerbart resultat En helt inflytande är att både fiktivt och icke-fiktivt annan typ av medievåld givit upphov till rädsla bland många bam och ungdomar. Oftast nämner barn fiktivt våld skrämmande, bland som därför de det än icke-fiktivt våld, och därför att annat att ser mer våld i nyheter och annat faktamaterial många gånger är geografiskt och psykologiskt avstånd från deras vardag. Men när barn identifierar sig eller lever sig in i våldsam situation i ett en realistiskt när de känner att detta kan hända här eller program, mig, då är det realistiska medievåldet mer skrämmande.

O Det finns också tecken på att medievåldet felaktiga föreställger ningar om våldet i verkligheten. Vissa studier tyder till exempel på att barn i skolåldem, grund att de actionñlmer, av sett tror att kroppar är starkare än de faktiskt och att barnen inte kan förutse eller förstå hur allvarliga konsekvenserna sparkar och av slag kan vara. Andra resultat pekar på att publiken grund mycket TVav tittande kan få överdrivna idéer mängden och typen våld i om samhället. Sådana felaktiga föreställningar kan i sin upphov tur ge till rädsla hos tittaren att själv råka ut för våld när åker - man tunnelbana, gåri parker liksom till pessimistisk uppfattm m - en ning att det inte går att lita på folk. Inte bara fiktivt våld utan också nyhetsvåld kan påverka uppfattningen om våldet i verkligheten. Press och TV-nyheter överdriver ofta hur våldsamt våldet Hos vissa individer är det just rädslan, föreställningarna och upplevelsen av hot i omgivningen medievåldet bidragit till, som som i krissituationer kan vändas till destruktiv aggression. Ytterligare en typ av inflytande är känslomässig och kognitiv tillvänjning, det vill säga minskad spänning, minskad rädsla eller minskade spärrar mot våld. Det är helt klart att tillvänjning i form av minskad spänning eller minskad rädsla inför själva medievåldet sker, så att toleranströskeln höjs, och så söker starkare att man stimulans från medierna. Däremot kan det inte sägas finnas tillräckligt stöd i forskningen att tillvänjning vid medievåld också leder till en likgiltig hållning mot våld i verkliga livet. I allmänhet upplever olika spänning, våld, skräck och personer makt och annat medieinnehåll mycket olika, behöver det olika mycket och ger det olika innebörder. Med största sannolikhet har därför visst medievåld också positiva inflytanden. Dramatiserat och realistiskt skildrat medievåld borde till exempel publiken ge insikt i de verkliga orsakerna och följderna våld och makt i av samhället och därigenom bidra till realistiska föreställningar, demokratiska och värderingar och konstruktiva handnormer lingar. Det finns också situationer då rädsla och även aggression kan - vara något konstruktivt, till exempel den får att undvika om oss verkliga faror eller ta avstånd från och bekämpa maktövergrepp. Ett annat positivt inflytande är spänning. Våld, hat och död och makt, ära och liksom kärlek, väsentliga fenomen för pengar människor och därför spännande. De har ett dramatiskt värde i sig själva, vilket ofta appellerar till publikens preferenser och behov.

Det är viktigt att förstå den fascination många känner inför medievåld. Somliga våldsskildringar i dag har sina rötter i historiska myter, folksagor och antika dramer. Populärkultur är också viktig ingrediens, i form av symboler en och tecken, i barns och ungas vardagspraktik och läroprocesser i lek och identitetsarbete, utvecklande av livsstilar och socialt handlande. Bland annat visar intervjuer med 15-16-åringar att tittande vålds- och skräckvideor kan vara ett sätt att mäta tuffhet, ett manlighetstest i gänget, och en motkulturell protestaktion följd negativa attityder till och låga betyg i som en av skolan. Manliga ungdomars intresse för datorspel har tolkats liknande sätt. Unga pojkar lever i en underordnad och maktlös samhällssituation. Att spela våldsamma elektroniska eller andra spel innebär att utöva motstånd, ge uttryck för sin maskulinitet, skapa makt och kontroll ett symboliskt plan. Medievåld kan sålunda ibland och på olika sätt spela roll för identitetssökande och känsla grupptillhörighet, för opposition mot omvärlden i av vuxenblivandet. Lägger vi ihop dessa pusselbitar som inte heller är motsägelsefulla förstår man att vi alla tar intryck av eller är påverkade av medievåldet men på olika sätt. Med de nämnda exemplen oönskade inflytanden imitation, aggression, rädsla, felaktiga föreställningar och tillvänjning förstår också att alla det eller andra sättet är negativt påverkade medievåldet. ena av Det finns alltså fog för att uppmuntra utvecklingen av riktlinjer för att skydda barn mot för många, för starka och onödiga våldsskildringar i medierna.

Bilden av barn i medier

Ett flertal andra artiklar i FN:s barnkonvention är också av relevans för medierna, bland annat artikel 13 handlar om att barnet ska ha som rätt till yttrandefrihet. Frågan medierna främjar barns yttrandefrihet. Mycket är om internationell forskning visar att vissa befolkningsgrupper är kraftigt underrepresenterade i medieinnehållen generellt- kvinnor, barn och äldre, arbetarklassen samt etniska och språkliga minoritetsgrupper. I svensk undersökning från 1982 utgjorde barn i åldern mellan O och en 15 år 10 procent av alla personer som förekom i TV mot 20 procent i befolkningen. Ju yngre barnen var, desto mer underrepresenterade de. Ungdomar mellan 16 och 24 år motsvarade ungefär sin andel var

i befolkningen. De åldersgrupper som visade sig trängas i rutan var mellan 25 och 50 år. Äldre särskilt pensionärer, personer personer, var, som barn, symboliskt utplånade". Ännu mindre utrymme fick bam i USA och Australien med kommersiell TV. I Danmark med public service-TV var barnen representerade som i Sverige. Det måste understrykas att "verkligheten" inte är någon för norm hur medievärlden ska se ut. Fiktion, underhållning och drama, till exempel, har inte krav på realism utan innebär spänning, humor och tragik. Ibland avlägsnar sig fantasin från verkligheten just i syfte att uttrycka den bättre. Men jämförelser med "verkligheten", med andra medier, med andra kulturer, mellan public service- och kommersiell TV samt mellan olika program kan ge en större förståelse för varför kulturen ser ut som den gör.

Det är därför man behöver föräldrar...

Barnets bästa är att ha föräldrar. För att barnet måste få kärlek annars känner barnet sig inte viktigt. Barnet måste ha föräldrar för att få någonstans att bo. Annars måste barnet bo ute gatan. Barn måste ha föräldrar för att få kläder, fryser barnet ihjäl. annars Barnet måste ha vänner kan barnet aldrig leka annars och ha kul. Barnet ska aldrig bli tvingad till något. Man ska bry sig om barnet och ta hand om barnet lär barnet sig inte. Barnet måste ha föräldrar annars för att kunna i skolan och lära sig. Barnet måste ha föräldrar för att lära sig och kunna åka runt i världen och titta andra länder och lära sig om länderna lite grand. Barnet måste ha föräldrar för att lära sig läsa, skriva och andra viktiga saker massa som barnet behöver. Det är därför man behöver föräldrar.

Karolina, 9 år

Naturligtvis är det också viktigt att ta hänsyn till det berättigade i att barn skildras i alla olika programtyper i TV. Exempelvis kan man hävda att bam inte bör skildras i vissa nyhetsinslag, i elitsportprogram och i med underhållningsvåld. Viktigt att påpeka är dock att program den aktuella undersökningen inte bara studerade personer som syns i bild och/eller talar, utan också dem som TV-personema talar om. Resultaten visar alltså också att vuxna i TV sällan talar om bam. Eftersom barnen i TV få 1982, kunde man förvänta sig att de var också skulle framställas mindre betydande än vuxna. Men som skillnaderna gentemot vuxna var i detta avseende inte stora, och som helhet framställdes barn också ganska snällt och idylliskt". Det mest påtagliga med TV-bamen var det faktum att de var kraftigt underrepresenterade. Även barn relativt varierat framställda i om var barnprogram, kunde den kulturella konstruktionen av barn i TVutbudet i sin helhet sägas präglas ljum välvilja eller till och med av ointresse. En uppföljning resultaten gjordes 1995 då vi i Sverige också av hade kommersiell TV. I uppföljningen ingick liksom 1982 de båda nationella public service-kanalema utan reklam SVT l och 2 och de två största reklamkanalema TV3 och TV4. Med reservation för att analysen inte är helt avslutad, tycks åldersfördelningen i TV-utbudet sammantaget ha blivit ännu skevare. Barn, unga och äldre är relativt färre medan vuxna i produktiv ålder är fler. Barnen är också färre i kommersiell TV än i Sveriges Television. TV-bamen 1990-talet är dessutom koncentrerade till ñktionsmer Detta har ett flertal konsekvenser, som till exempel att program. barnen oftare är amerikansk nationalitet, mer sällan framställs nu av i skola, förskola eller service-inrättningar och oftare i hemmiljö samt oftare underbygger vuxenroller än presenteras i sin egen rätt.

Ungdomsskildringar på distans

När det gäller ungdomar är vanlig farhåga att medierna framställer en dem "problem" i samband med våld, bråk, droger etc. Det som finns också flera exempel att särskilt kvällspressen stämplat ungdomarna detta sätt och därigenom underblåst falskt grundad moralisk panik hos allmänheten. Men problembilder av ungdomar förekommer främst under vissa tidsmässigt koncentrerade konflikter; bilden modifieras analyserar medieinnehåll under längre och om man mer genomsnittliga perioder.

I svensk TV är ungdomar sällsynta i nyheter. Och det övergripande ungdomsmönstret i hela TV-utbudet är att "problem-bilder" av ungdomar är ovanliga. Den dominerande ungdomsbilden i TV är i stället "glättig". De flesta TV-ungdomar "svävar omkring" frikopplade från studier, yrke eller egentlig arbetslöshet, från sociokulturell

klass och från verklighetens problem. TV-ungdomar sig sportar, roar eller andra, spelar musik, sjunger och umgås. Problem-bilder ogillande, negativism, obehag, misslyckande, konflikter, aggression, våld och brott- återfinns i stället främst hos Ungdomar äri vuxna. stället unga män och nästan lika många kvinnor - - unga som är starka och vackra att på. Deras estetiska, underhållande, dramatiska se och romantiska potential betonas. Den övergripande konstruktionen när det gäller människor unga i TV närmar sig alltså ungdomen och ungdomlighet synen som ideal att vacker, livskraftig och sociala bindningar, vara ung, utan oberoende av biologisk ålder. Men trots att ungdomar inte är underrepresenterade barn och som trots att bilden av ungdomar i TV är motsatsen till problematisk, har TV-ungdomar jämfört med andra åldersgrupper mindre betydelse i

programmen. De förekommer också oftare enbart i bild och deras röster hörs mycket sällan än barns och särskilt Medan mer vuxnas. barn inte så ofta får komma till tals i TV grund få, hålls av att de är ungdomarna genom framställningssättet i TV alltså distans; de blir objekt som mer beskådas än får tala i sak. egen

Barn som konsumenter

Den förändrade symboliska framställningen särskilt av barnen i TV i Sverige förklaras alltså delvis förändrad policy och ekonomiska av villkor för medierna i situation med fler kommersiella kanaler, en större andelar fiktion från andra länder och ökad mediekonkurrens.

Men varför är barn få i TV generellt Personer, händelser och andra fenomen skildras i medieinnehållen därför de i något att avseende är mer relevanta än det inte förekommer eller som presenteras där. Ett sätt att förstå varför barn har liten relevans som grupp i medierna är att se deras funktion i samhället vilket inte är detsamma som deras emotionella och andra värden enskilda som individer för sina föräldrar. En jämförelse åldersfördelningen i av olika medier tyder att ekonomiska samhällsfunktion personers är av vikt för deras förekomst. Den övergripande åldersfördelningen i TV-utbudet, till exempel, återfinns med relativt små variationer också

i andra allmänna medieutbud med ett undantag: reklamen. I all

svensk veckopressreklam, till exempel, näranog motsvarar barn sin andel i verkligheten och ungdomar är markant överrepresenterade.

Förr hade barn och ungdomar en ekonomisk-produktiv funktion för samhället i dag eller mindre försvunnit; i stället har barn

som mer och unga en viktig ekonomisk-konsumerande samhällsfunktion. Att barn har liten vikt i medieinnehållen allmänt men mycket större vikt i reklamen kan således bottna i att barn ur samhällets synvinkel främst är nödvändiga konsumenter via egna eller föräldrarnas inköp.

som -

För befolkningsgrupp ska få ett allmänt högt kulturellt

att en värde, det vill överrepresenterade i medierna generellt,

säga vara måste den emellertid också ha makt eller inflytande i sin samhällsfunktion. Analysema pekar att de som är särskilt framträdande i medierna har politisk eller ekonomisk makt sarnhällseliten och/eller kulturellt inflytande den kompetens som den utbildade medelklassen representerar.

En slutsats kan dra är att effektiva plattformar krävs för att

man bams yttrandefrihet ska främjas. Både traditionella och nya så kallade interaktiva medier skulle kunna resurser i detta avseende.

vara enorma Men eftersom barn är mindre representerade i TV i mitten av 1990talet än i början 1980-talet, tycks alltså utbredningen av de kom-

av mersiella TV-kanalema verka det motsatta hållet än att låta

snarare barns röster bli allt mera hörda.

Diskussion

FNzs barnkonvention har nu augusti 1997 ratificerats av 191 länder. Konventionen, vägledning för politiska beslut, innehåller

som ger en några övergripande principer: Vid alla åtgärder som rör bam ska barnets bästa komma i främsta rummet artikel 3. Dessutom ska barnens åsikter höras. Vidare ska inte bara barns överlevnad

egna garanteras utan också deras utveckling. Slutligen ska besluten gälla alla barn utan diskriminering.

Uttrycket vid alla åtgärder rör barn är viktigt att definiera.

som I mediesammanhang berörs bam inte bara av sådant medieinnehåll

vänder sig direkt till dem, det vill säga bam- och farniljeprogram, som barnböcker, tidningarnas bamsidor, bamkassetter osv. Eftersom barn redan i tidig ålder även i TV, ja, från och med

ser vuxenprogram 8-årsåldem på sådana än på barnprogram, och eftersom "barn"

mer i FN:s barnkonvention alla under 18 år, finns det i realiteten

avser knappast något medieinnehåll, det vill säga någon åtgärd som

medierna eller samhället vidtar och återverkar medieutbudet, som som inte rör bam. Allt medieinnehåll rör dessutom barn i den bemärkelsen att det har betydelse för föräldrar och andra i vuxna bamets omgivning. Barn är inte heller är någon liten minoritetsgrupp vid sidan om. I Sverige är barn 0-17 år cirka fjärdedel befolken av ningen och i hela världen är de närmare 40 procent. I-lur kan då samhället och medierna främja barnets rättigheter enligt artiklarna 17 och 13 Med de många transnationella medierna, har enskilda nationers möjligheter till kontroll över medierna kraftigt minskat. Man möter därföri många länder och bland många grupper allt oftare en uppgivenhet inför vad kan göra det är man som problematiskt med medierna.

Ett eget språk

På dagis brukade vi bada i liten pool. När baden vattnet uthällt så det såpa kvar på golvet. Vi var var sprang och kastade och åkte kana. oss rumpan När vi hade gjort det så helt blåa, det var rumporna gick nästan inte att sitta. Det fanns en flicka på mitt dagis korn från ett som annat land. Våra kunde inte prata med mammor varandra men det kunde vi. Vi pratade nåt konstigt

språk, typ goinjol, goli, jongi. Ingen annan vuxen

förstod och inga andra barn heller. Men vi förstod varandra.

Det fanns också flicka hette Emma,

en som som jämt kissade i buskarna. När de andra barnen så ville

sov jag aldrig sova.

Jag sov väldigt lite. Så det fröken tog var en som

med mig hem till sig, och när hon handlade medans

de andra barnen Hon jättesnäll. Och så sov. var var det en fröken jämt fy, och gjorde så där som sa

med pekfingret.

Emmelie, 11 är

Glädjande är därför den internationella "motrörelsen" ett direkt svar

-

de transnationella mediernas spridning som nu sker i barn- och

mediefrågor, det vill säga det faktum att diskussionen om barn och medier alltmer förs också på ett internationellt plan. FN:s bamkonvention är ett viktigt stöd och redskap i denna diskussion.

Några exempel: Det första globala toppmötet TV och barn

om hölls i Australien 1995, och 1996 hölls ett motsvarande regionalt möte i Asien. Framtida regionala toppmöten har aviserats för Afrika

i

1 och Amerika, och det andra globala mötet blir i London 1998. Dessa toppmöten har främst attraherat yrkesverksamma inom medierna, politiker och frivilliga organisationer men även forskare. Vidare bildades 1995 en internationell forskarförening för barn och medier

och 1997 arrangerades i Paris den första världskonferensen för dessa forskare. 1995 ordnade svenska UNESCO-rådet i samarbete med UNICEF en internationell konferens i Lund om barn och medievåld. Där väcktes bland annat frågan inrättandet ett

om av globalt kunskapscenter om medievåld. NORDICOM vid Göteborgs universitet blev den institution i världen som fick i uppdrag att inrätta "UNESCO International Clearinghouse on Children and Violence on the Screen. Verksamheten är finansierad av den svenska regeringen och UNESCO och startade januari 1997. Idén

är att genom mer effektiv kunskapsspridning och kommunikation dra uppmärksamheten till frågan om våldet i rörliga bilder och dess roll i barns och ungas liv, att stimulera initiativ och aktiviteter för att motverka onödigt medievåld, och att bidra till bättre grund för beslut och

en praktik området.

Allt detta och många andra aktiviteter pekar växande

- - en global medvetenhet om barn och deras mediesituation, liksom viljan att få igång en internationell dialog mellan olika intressegrupper politiker, medier, frivilliga intresseorganisationer, forskare,

lärare, föräldrar,

barn och unga.

Man får inte slå barn

Ett barn ska inte bli misshandlat. Om ett barn kom-

mer från Bosnien ska han inte bli mobbad för sin

hudfärg eller för sitt konstiga prat. Om förälder

en

mobbar sitt barn ska barnet få mycket hjälp.

mer

Patrik, I år

I denna dialog, och i åtskilliga andra sammanhang, är medieutbildning, inklusive bams egen framställning Videofilmer och av program, den "lösning" som nu för tiden oftast föreslås barn- och medieproblematiken. Allt fler försök och forskning visar sådan medieatt kunskap ger barn både reflekterande insikt i och kritisk distans till medieinnehållet. Att bara lägga ansvaret föräldrarna är inte heller realistiskt, bland annat eftersom barn i de rika länderna med alltfler TV-apparater, videospel och datorer i hemmet i allt högre utsträckning använder medierna utan föräldrarnas sällskap. Men trots att mediekunskap i Sverige varit inskriven i skolans läroplan sedan 1962 och trots att så samtliga gott som statliga medieutredningar sedan den tiden talat vikten mediekunskap, om av är den i praktiken mycket lite spridd. Lärarna har i allmänhet inte heller någon medieutbildning på sina högskolor. Situationen är liknande i många länder.

Om medieutbildningen

inte realiseras, kan den förstås inte vara av betydelse. Och även om den vore genomförd, kan den aldrig den vara enda vägen att när medierna avregleras på grund ändrade av ideologier och teknologi i form video, satelliter, datorer ny av och Internet. Arbetet med barn och medier är allas ansvar och måste ske flera plan. Vid sidan om medieutbildning i skolan, måste mediekunskap vidgas till att innebära information bam, barns mediesituation om om och om barns rättigheter till föräldrar, politiker och yrkesverksamma inom medierna. Ansvarsfördelningen har också förskjutits. Eftersom de enskilda nationerna inte längre som förr kan dra riktlinjerna för mediernas upp verksamhet, har mediernas frihet ökat. Med mediernas större rättigheter borde emellertid också följa större skyldigheter, det vill säga ett ökat ansvar från mediernas sida. Men kritik medierna, till mot exempel när det gäller våldsamt utbud, har ofta tillbakavisats av mediepraktiker inom främst den kommersiella sektorn med officiell hänvisning till principen om yttrandefrihet. De verkliga skälen kan i många fall ökad ekonomisk vinning. Frågan dock vara är vems yttrandefrihet. Som framgick av forskningsexemplet mediernas om bild av bam består de till exempel och hörs i som syns rutan och de som arbetar i och äger medierna framför allt med av personer ekonomisk och politisk makt eller kulturellt inflytande. Ändå ska i ett demokratiskt samhälle yttrandefriheten gälla alla. Bortsett från att direkt sprida kunskap FN:s barnkonvention, om kan medierna göra en mängd insatser för att främja barns utveckling och stödja deras yttrandefrihet enligt artiklarna 17 och 13.

Några exempel är satsningar ökad mångfald och kvalitet; främjande mål fred, tolerans och internationell förståelse; av som motverkande stereotypa och ojämlika framställningar av besamt av folkningsgrupper med olika kön, i olika åldrar, med olika sociokulturell bakgrund och utgör språkliga och andra etniska minoritesom Barn och måste också få tillgång till långt fler program, ter. unga filmer, böcker gjorda specifikt för dem och fyller deras olika osv som behov i olika åldrar. Inte minst saknas egenproducerade, dramatiseraför barn i mellanåldrama. de program En motsvarande brist gäller vuxenutbudet. Bättre finansiering för produktion sådana och filmer måste skapas, till exempel av program öronmärkta fonder. Att upprätta banker för utbyte av kvalitetsgenom viktigt komplement. Även i program mellan länder är ett om man Sverige i flera avseenden värnar om bra och varierade barnprogram i public service-TV, liksom bra barnböcker, är det värt att understryka public service-TV i många europeiska länder, där haft en lång att man tradition inhemsk produktion barnprogram, upplever sig av egen av kraftigt hotad satellit-TV. Det är lätt, när produktionspengar sinar av behov och intressen negligeras. Än och konkurrensen ökar, att barns starkare resignation upplevs i många länder i Afrika, Asien och Latinamerika kanske aldrig regelbundet och/eller med särskilt som goda förutsättningar kommit igång att producera egna barnprogram. De TV-kanalema är redan fyllda billigare, importerade egna av samtidigt globala läs: amerikanska TV-kanaler allt program, som etablerar sig vid sidan de nationella. Västerländska actionmer av filmer, ñktionsserier och tecknade finns i mängder och utgör program allt större andel det samlade TV-utbudet i världen. Med dem en av följer flodvågor till kopplade figurer och leksaker av programmen som fyller affärsdiskama. Medierna kan också göra mycket för att öka barns möjligheter att aktivt delta i medieprocessen, både i de traditionella tryckta, auditiva och visuella medierna och de datoriserade, inte minst Internet. nya Det finns flertal exempel positiva erfarenheter av barns delett tagande i nyhetsprogram. Flera länder och organisationer har också fora Internet där barn kan diskutera. En dag året, den öppnat om andra söndagen i december, deltar tusen radio- och TV-bolag ett par från de flesta länder i världen i den bland annat UNICEF år 1992 av inrättade International Childrens Day of Broadcasting ICDB. Men bara åstadkomma exempel där bam deltar eller ägna enstaka dagar att barn är inte tillräckligt; medierna bör se till att barn och unga genomgående får komma till tals.

Medierna måste därför också på många andra sätt förbättra bilden av barnen i utbudet. En alldeles särskild känslighet för barns sårbarhet och integritet måste även föreligga i de fall barn skildras i utsatta situationer som offeri krig och katastrofer, för misshandel och våldtäkt. Eftersom praktisk medieutbildning medför att barns mediekompetens ökar, bör barn också av detta skäl tillträde till sedvanlig medieproduktion i långt större utsträckning än idag. Det är viktigt reda att ta på vilka hinder producenter och journalister upplever låta för att barnen medverka. Kanske saknas naturliga vägar till samarbete med barn Kanske kunde kopplingar ske med medieutbildning i skolan Den medieutbildning som trots allt finns i skolan, innebär sällan att barns och ungas produktioner får någon spridning. Om det bästa av barnens program och filmer kunde sändas i TV, skulle litet på ett steg vägen ha tagits för att bättre representera barns perspektiv. Mycket kan också göras för att motverka oönskade verkningar av medieinnehållen. Hur många kommersiella TV-kanaler, videoutgivare och producenter elektroniska spel har själva format policy för av en hur de ska handskas med till exempel medievåld Hur många medier har institutionaliserade råd eller fora där för publiken representanter ingår Hur många TV-kanaler har minskat våldsskildrin och garna givit företräde för sådana tittaren insikt i det verkliga våldets som ger orsak och följder Hur många TV-kanaler har vattendelare på en kvällen, före vilken starkare våldsskildringar inte får sändas I endast ett fåtal länder har synliga symboler som anger våldsamhetsgraden i TV-programmen införts, så att bam inte vill titta får möjlighet som att undvika program och föräldrar kan till att de mindre barnen inte se tittar. Har föräldrar och andra användare för övrigt fått tydlig information om var de kan skaffa så kallade Net Nannys för Intemet, ifall de skulle önska att använda dem Att förändra barns mediesituation innebär inte bara att ansvaret läggs publiken till exempel medieutbildning och genom medierna till exempel självreglering. Samtidigt måste genom förhållandena barnets omgivning och i samhället förbättras. Dels är risken för oönskade inflytanden från medierna långt mindre för barn med trygg uppväxt och goda relationer till föräldrar, skola och kamrater. Dels är det nödvändigt att barn och får delta aktivt i unga att forma sina samhällens framtid. Uttalanden barn måste få om att komma till tals och att måste lyssna dem kommer förbli vuxna att tomma fraser om inte barn också får makt och inflytande. Om barn och unga blir engagerade i aktiviteter är meningsfulla för dem som

och är viktiga för samhällets beslutsprocess då kommer de automa- tiskt också att representeras och höras i medierna. Det måste understrykas att mediesituationen är mycket olika för bam och i olika länder. Medan i många västländer talar

vuxna man

barn och tredje mediegeneration, en multiom unga som en mediegeneration, har hälften världens barn inte tillgång till TV av hemma och många har aldrig sett TV. En grundorsak är att det finns så lite elektricitet på landsbygden. Ofta tillsammans på den ser man enda TVn i byn. FN:s Kommitté för barnets rättigheter som upprättats följa förverkligandet Barnkonventionen har inte heller för att upp av valt ett tvådimensionellt synsätt i sin tolkning av artikel 17 att medierna ska innehålla infonnation och material som syftar till att främja barns välfärd och att riktlinjer ska uppmuntras att skydda bam skadlig påverkan utan ett tredimensionellt: Barnet ska också ha mot rätt till tillgång till medier.

EIEIU

Mitt fängelse

klockan 07.00 ringde klockan. Då Varje morgon var

det dags att göra sig iordning för att till dagis. Jag upplevde dagis som ett sorts fängelse. Jag var på

från klockan 8 till kvällen. På mitt dagis

dagis sex

fanns det ett kuddmm, där jag brukar sitta och vänta

min skulle komma. Ibland fick vi till

att pappa

skolan, där dom stora barnen gick. Där fick vi träffa våra faddrar. Våra faddrar gick i årskurs Min fadder hette Fredrik. En speciell sak som jag komär att gång när vi skulle åka till mer ihåg en

Hägemäs lekplats försov vi oss. Men vi gick upp till

i alla fall. På dagiset hade redan alla åkt till

dagiset

lekplatsen utom lärare hette Gunilla. Hon sa en som att hon skulle åka med bil dit lite senare och att jag

fick följa med. När klockan var sex korn pappa och

-

då skulle jag hem.

Andreas, 11 år

Barn ska inte äta ur containern

Barnets bästa är att ha föräldrar kan hand

som ta om sina bam och som kan dom mat. Jag tycker det

ge att är bäst för barn att ha ett hem så barnen inte be-

att höver äta containern eller Barn ska

ur frysa ihjäl. äta

ur en tallrik med gaffel och kniv. Det

tycker jag är

barnets bästa i alla fall.

Patrik, 9 år

Elevers förkunskaper, inlärningssvårigheter,

anpassning:

Allt kan skolan påverka

Av Lennart Grosin

Elevers håglöshet och brist på motivation förklaras alltför ofta med egenskaper och förhållanden hos

eleverna själva; begåvning, etnisk bakgrund,

stimulans hemifrån eller andra förhållanden i hemmet. Men forskning har dock visat att skolan själv har mycket stor betydelse för elevernas studieresultat. Skolor med en likartad social sammansättning elever och med lika resurser kan av åstadkomma helt olika resultat. Elevers studieresultat, eventuella bristande förkunskaper,

inlärningssvårigheter och anpassning allt kan

-

skolan påverka.

I modernt industrisamhälle är grundutbildning en primär nyttighet ett direkt relaterad till frihet, kunskaper och politiska resurser. Utbildningen betydelse för de möjligheter står människa till buds som en blir allt större. Andelen årskull som kan förväntas delta i högre av en utbildning beräknas öka från 30 procent till 50 procent fram till år 2005. Tillgång till bra grundskoleutbildning bör därför ses som en en mänsklig rättighet. Alla människovärde och skall med andra ord barn har samma likvärdiga. Barnkonventionen betonar alla barns rätt respekteras som att välja utbildningsväg. I detta ligger att utbildning bör tillhandaskillnaderi förmåga, lämplighet, familjebakgrund hållas oberoende av eller andra egenskaper. Med sådana utgångspunkter blir jämlikhet ett självklart etiskt mål för grundskolan. En definition jämlikhet i utbildning är att skolan skall vara av tillgänglig för alla oberoende sociala, etniska och demografiska av omständigheter. Men enbart lika tillgång till utbildning leder inte till jämlikhet eftersom olika elever och elever har olika förutgrupper av sättningar tillgodogöra sig utbildning. Jämlikheten kan då ökas att

genom att resurser fördelas efter behov för att i högre grad skapa lika möjligheter. De som behöver tid eller särskilda pedagogiska mer insatser för att nå målen får det. Om vill garantera så jämman stor likhet som möjligt är det nödvändigt att utveckla de yttre och inre förutsättningarna för elevernas kunskapsutveckling i syfte att förbättra resultaten för de elever som har svårast att tillgodogöra sig undervisningen, jämlikhet i utfall, så att skillnaderna i elevgruppen minskas radikalt. Minskade skillnader behöver inte ut över de elever har som lättast att tillgodogöra sig skolan eftersom de allra flesta åtgärder som kan vidtas för att förbättra resultatet för de elever har svårast på som ett eller annat sätt kommer alla till del. Hur stora ambitioner än har och hur bra grundskolan än man arbetar kan inte alla elever uppnå precis samma resultat. Men ett fullt realistiskt mål för grundskolan är däremot maximal valfrihet för alla elever med avseende på fortsatta studier och yrkeskarriär. Det innebär att inga elever som lämnar grundskolan skall begränsade vara av otillräckliga kunskaper och färdigheter när de träffar sitt val om fortsatta studier. Det är inget mål i sig att alla skall söka sig de mest krävande teoretiska studierna gymnasiet. Men alla skall ha möjligheten och lärarna skall stimulera elever att spänna bågen och välja de svåra alternativen. Detta är helt i enlighet med Bamkonventionens betoning av barnets rätt att välja utbildningsväg. Jag skall diskutera några åtgärder för att skapa jämlik en mer skola, det vill säga en som i högre grad lever till FN:s konvention upp om barnets rättigheter. De bygger kunskaper från forskningen såväl inom mitt eget område det pedagogiska och sociala klimatet om i framgångsrika skolor andra närliggande forskningsområden. som

Barn ska få bestämma så

mycket som

möjligt "

Barn ska ha plats att leka på. För kan dom bli annars tröga och tråkiga. Ett barn ska ha kärlek och omtanke. Annars blir dom irriterade och lättskrämda.

Barn ska ha mycket närande mat. Barn ska få be-

stämma så mycket möjligt. Annars känner dom som sig maktlösa. De känner sig värdelösa.

Alfredo, 9 år

Jämlikhet framgångsrika skolor

genom

Min egen forskning syftar till att ta reda på om det spelar någon roll för elevs resultat och anpassning i vilken skola han eller hon går

en

och i sådana fall vad som utmärker det pedagogiska och sociala - klimatet i de mest framgångsrika skolorna.

För att skola skall betecknas framgångsrik enligt forsk-

en som ningen har det räckt att eleverna haft något bättre studieresultat och social anpassning än vad som varit fallet för andra skolor med likartade social och etnisk sammansättning. De flesta forskare som hävdat att de kunnat urskilja skoleffekter och framgångsrika skolor har använt sig denna ganska begränsade definition. Det gäller

av bland andra den kända undersökningen av högstadieskolor i London som leddes av psykiatrikem Michael Rutter som drog slutsatsen att "... skolan kan utgöra en positiv kraft, även i ett underpriviligerat område" sid 205, min övers.

Forskningen framgångsrika skolor har alltså visat att elever

om med arbetarbakgrund och/eller med dåliga förkunskaper som haft turen att hamna i en framgångsrik skola, har fått bättre förutsättningar när det gäller vidare studier och möjligheter på arbetsmarknaden än de skulle ha haft de gått i en normal eller sämre skola. Färre

om elever lämnas sitt öde med begränsade perspektiv och dåliga politiska och personliga resurser i bra skolor. Sannolikheten för elever med svårigheter att hamna i utagerande beteende och kriminalitet var något mindre för dem som gick i de bättre skolorna. Samma principiella resonemang kan föras beträffande resultat som redovisats i en rad andra undersökningar.

Denna forskning visar med andra ord att det finns frihetsgrader för rektorer och lärare och den motsäger en fullständigt deterrnintistisk uppfattning om bakgrundsfaktoremas betydelse för elevresultaten.

De egenskaper utmärker framgångsrika skolor och som har

som beskrivits i litteraturen kan sammanfattas följande sätt:

O ett kraftfullt och demokratiskt pedagogiskt ledarskap från rektorer-

sida grundat på öppenhet för lärarnas värderingar, önskemål nas och möjligheter till delaktighet och som inriktas i första hand

att utveckla skolan till institution för undervisning och lärande;

en

samverkan mellan lärarna med avseende undervisningsmål och

undervisningsmetoder såväl som beträffande elevernas socialise-

ring;

O höga förväntningar grundade uppfattningen att alla barn är lär-

aktiga och att deras inlämingsförmåga i huvudsak beror ledar-

skapet och undervisningens kvalitet och inte primärt socialt och

etniskt ursprung; undervisning som omfattar såväl baskunskaper och färdigheter som förståelse och förmåga till problemlösning för alla elever; regelbunden utvärdering; uppmuntran och beröm för bra arbete;

strukturerade lektioner med begränsat fokus under vilka lärarna

interagerar med eleverna genom att kombinera helklassundervisning med individualisering grundad elevernas kunskapsnivå;

en betoning av det sociala klimatet skolnivå, det vill säga regler

för de mänskliga, sociala kontakterna som omfattar hela skolan

som institution;

ordning och goda arbetsvillkor som grundar sig på principer som

gäller för hela skolan;

tydliga, konsekventa men måttfulla sanktioner mot dåligt upp-

förande; O positiva relationer mellan lärare och elever som baseras ömse-

sidig respekt och förtroende; O lärare som fungerar som förebilder och auktoriteter.

Att utveckla skolklimatet med dessa utgångspunkter är första steget mot ett mer jämlikt skolsystem. Men samtidigt visar forskningen att det finns ungefär lika stor variation inom elevgruppen i framgångsrika skolor som i normala och dåliga skolor. Det innebär att det finns en risk att ojämlikhet återskapas, om än en högre nivå om man inte försöker påverka de skillnader som finns mellan eleverna.

De faktiska skillnader som finns mellan elever också i de bästa

skolorna beror såväl yttre utbildningspolitiska faktorer och

skolornas arbetsvillkor som förhållanden inom varje skola. För att uppnå jämlikhet genom att minska skillnaderna mellan eleverna genom att förbättra prestationerna för de elever som har de sämsta resultaten och därigenom uppnå maximal valfrihet, måste en rad åtgärder vidtas. Detta har också påtalats av andra forskare inom mitt område. Wilbur Brookover har till exempel formulerat en mer långtgående definition av framgångsrika skolor. Han menar att fram-

en gångsrik skola är en...där alla elever uppnår målen för utbildningen. Det är en skola där det är små skillnader mellan elever med goda förutsättningar och de med sämre förutsättningar Brookover 1993, page 1.

Determinism och förväntningar

Min erfarenhet att presentera forskningen framgångsrika skolor

av om för rektorer och lärare är att det stundtals kan vara svårt att få gehör för tanken att skolklimat och förväntningar har en effekt elevresul- taten och det faktum att bakgrunds- och begåvningsfaktorer inte orsakar hela variationen i resultat mellan elever. Det är inte förvånande. De dominerande idéerna inom lärarutbildning och pedagogik kännetecknas av ett mer deterministiskt synsätt enligt vilket hela elevvariationen beror på genetisk och social bakgrund.

Dessutom formas rektorers och lärares synsätt oftast av erfarenheter från endast eller några skolor. Alla elever har som påpekats

en inte heller samma förutsättningar att tillgodogöra sig skolan. Lärare och rektorer har med andra 0rd rätt när de förväntar sig olika resultat för elever med olika sociala och intellektuella förutsättningar så länge de begränsar perspektivet till sin egen skola. Till yttermera visso har bara ett fåtal skolor ett klimat som kännetecknar framgångsrika skolor. För att bli medveten att det finns skoleffekter och fog för

om ett mindre detemiinistiskt synsätt, måste man alltså ta del av forskningen som bygger data från ett stort antal skolor.

Rektor en nyckelperson

Forskarna antog först att rektor fyllde sin viktigaste funktion som högsta ansvarig för skolans sociala klimat och elevvård. Men det var fel Den bild rektorer i framgångsrika skolor som så småningom

av växt fram visar ett tydligt och demokratiskt, men kraftfullt ledarskap

framför allt inriktas skolans pedagogiska innehåll och utvecksom ling samt skolans kunskapsmål.

De slutsatser man kan dra är att rektorer bör prioritera sitt pedagogiska ledarskap. Det kan ske olika sätt. I Iåg- och mellanstadieskolor och om rektor själv har sådan lärarerfarenhet kan han eller hon utveckla en direkt dialog med sina lärare om undervisningens innehåll och metoder. I högstadieskolor kan rektor utöva det pedagogiska ledarskapet genom att organisera samverkan och samarbete mellan lärarna under ledning av de bästa och mest erfarna pedagoger-

Klassrumsbesök och diskussioner med lärarna är dock ett givet na. inslag i allt pedagogiskt ledarskap.

Rektoremas pedagogiska mål och inriktning bör vara tydliga och klara. De får däremot inte agera som bulldozers i förhållande till lärarna eftersom det bara leder till att de förskansar sig i respektive klassrum och med sin pedagogik. I stället gäller det att initiera

var en

utvecklingsprocesser i vilka lärarna är delaktiga och att visa respekt för lärarnas yrkeskod, individuella pedagogiska inriktning och arbetsvillkor.

Rektorer bör alltså prioritera skolans inre utveckling framför sina kontakter och arbetsfält utanför skolan och inte nöja sig med att bara övervaka att verksamheten upprätthålls på acceptabel nivå och

en ingripa när det uppstår kriser och problem. Arbetet går ut att i alla avseenden göra skolan till en institution för lärande som leder till allt bättre resultat.

Forskningen i såväl USA som Sverige visar att sådan ledarstil

en är ovanlig. Frågan är också vilka rektorsfunktioner efterfrågas

som av politiker, rektorsutbildare och i det offentliga samtalet skolan. Lite

om hårddraget skulle man kunna säga att kraven i dag är att hålla budgeten, som genom ett förvänt marknadstänkande i kommunerna kommit att urholka resurserna till pedagogiska insatser och att utrusta varje elev med en dator som det tycks finnas hur mycket

resurser som helst till och lära dem hur man söker kunskaper på internet.

Insatser för elever som behöver mest

De två viktigaste orsakerna till att elever presterar dåligt är brister i tidigare kunskaper samt dåligt stöd hemifrån. Skolan kan göra något

båda sakerna.

När det gäller förkunskaper börjar problemen redan på förskolan. I dag är det en naturlig och självklar del av socialisationen inom medelklassfamiljer att barnen lär sig läsa, skriva och räkna eller kommer mycket långti utvecklingen av sådana färdigheter. De barn som inte har det stöd hemifrån som krävs för att denna utveckling skall komma igång är helt beroende förskolan. Sett i ljuset

av av strävan efter jämlikhet borde det vara ett självklart mål för förskolan att alla barn skall vara delaktiga i en pedagogisk verksamhet

vars syfte är att föra dem så långt som möjligt på väg mot läsförrnåga. På många förskolor ser man inte detta som ett legitimt mål för

ens sexårsverksamheten utan ställer det i motsats till barnens frihet och lek. Konsekvensen blir ojämlika förutsättningar inför skolstarten och fortsatt segregering och bevarade utbildningsprivilegier för medelklassen.

Nästa stötesten uppenbarar sig vid övergången från det stadium då basfardighetema läsa, skriva, räkna är det huvudsakliga pedagogiska målet i skolan och till det där dessa färdigheter främst utgör nödvändiga medel för att uppfylla andra undervisningsmål.

Min första tid i skolan

När skolan så minns jag inte så mycket.

jag började

Men minns dålig att läsa och det är

jag att jag var

jag med. nu

Tony, 12 år

Det finns i grunden två utvecklingspsykologiska antaganden om barns kunskaps- och mognadsprocess. Det är att mognad framför allt är ena biologiskt grundad Om barnet har bristande basfärdigen process. heter blir då handlingsmönstret att anpassa den pedagogiska verksamheten till barnets aktuella mognadsnivå och att avvakta att barnet i tid i sin utveckling. Man skulle kunna beteckna sinom tar nästa steg detta synsätt naturalistiskt. Det kan knytas till Jean Piagets som teorier. Ett synsätt går ut på att det finns direkt relation mellan annan en den pedagogiska praktiken och de förväntningar barnet och vuxnas deras mognadsprocess. Den pedagogiska verksamheten är med andra nödvändig förutsättning för mognaden. Om barnet har bristanord en de basfärdigheter blir handlingsmönstret då att utfonna den pedagogiska praktiken för den mognadsprocess leder till

att stimulera som

nästa fas i den intellektuella utvecklingen. Detta synsätt kan knytas till Lev Vygotskijs kulturhistoriska utvecklingsteori se också Johansson,

1985. De skillnader forskningen framgångsrika skolor påvisat som om mellan bam med likartade förutsättningar tyder indirekt att det är den teorin är riktig. Men det finns också annan forskning senare som direkta belägg för den kulturhistoriska utvecldingsteorin. som ger mer Ett exempel är ett lästräningsprogram som utvecklats av forskare vid Johns Hopkins universitetet i USA. Programmet går ut på att följa varje barns läsutveckling och tidigt, så snart problem uppstår, ingripa in särskilda i form korta där eleven får träffa och sätta resurser av pass lärare och träna det brister. Eleven deltar i klassens övriga en som undervisning och går också tillbaka till läsundewisningen så snart problemet lösts. Syftet är att förebygga verkliga inlämingsproblem

och behov av specialundervisning.

Programmet har varit mycket framgångsrikt också när det använts i vanliga skolor. Det bygger på inställningen att alla bam kan lära sig de bara får adekvat pedagogisk hjälp. Sådana förväntningar läsa om liknar de finner i framgångsrika skolor. som man

Det går att förändra skolor att det är mycket svårt. Det finns men därför skäl att lyssna forskarna bakom Success for all när de säger att:

"Den största betydelsen forskningen Success for All haft är om inte att validera en speciell modell att visa att barn med genom behov av särskilt stöd kan lära sig. Snarare är dess största betydelse att den visar att framgång för barn med särskilda behov kan garanteras regelmässigt även i skolor som inte är exceptionella och som inte var påtagligt framgångsrika innan programmet började tillämpas. Man kan inte alla skolor har garantera att karismatiska rektorer eller att alla elever har karismatiska lärare. Trots det kan vi garantera varje barn möjlighet att lyckas i en skolan oberoende familjebakgrund Min kursivering." Slavin av et al., 1994, page 27, min översättning.

Alla elever i de aktuella skolorna lärde sig läsa i årskurs två. Sådana resultat ger ett starkt belägg för den kulturhistoriska utvecklingsteorin med sin starka betoning av pedagogikens betydelse för barns grundläggande kognitiva och intellektuella utveckling. Det finns också forskning visar annan som att man genom särskilda program kan förbättra såväl barns basfärdigheter och faktakunskaper som deras kognitiva och intellektuella utveckling. Det är ett vikti påpekande från forskarna bakom Success for all att man bör ha pedagogiska fungerar även inte program som om rektorer och lärare är pedagogiska genier och de flesta är - av oss inte det. Samtidigt är det med stor sannolikhet så att möjligheter till stark utveckling och avsevärt förbättrade resultat faktiskt föreligger i varje stund. Det finns exempel hur rektorer vänt utvecklingen nya i de skolor de övertagit, från en katastrofal situation till alldeles en utmärkt. En viktig iakttagelse är att metamorfoser tycks kunna ske med elevgrupper även under högstadiet trots att de haft usel en skolgång dessförinnan.

Barn ska bestämma var dom ska bo

Barn ska inte bli mobbade. Om ett barn har föräldrar

som inte bor ihop så tycker jag att barnen får bestäm-

ma själv vart dom ska bo. Om dom ska bo hos sin

mamma eller sin pappa. Eller så kan barnet hos vara sin och veckan. mamma pappa varannan

Anneli, 1 år

Bristande förkunskaper är ett stort problem. Men att de har ett starkt samband med prestationer beror delvis hur skolan möter senare eleverna. Men skall alltså inte stirra sig blind ens bristande man förkunskaper. Barn och ungdomar har sannolikt i varje stund en stor potential för utveckling de bara konfronteras med höga förväntom ningar och pedagogiskt resursstark miljö dem möjligheter en som ger att leva upp till dessa förväntningar.

Hemmets läroplan

När forskarna hävdar att alla barn kan lyckas "oberoende av föräldrabakgrund" skall det inte tolkas att föräldrarna saknar betydelse som för barnens läsutveckling. I programmet drog tvärt om in förman åldrarna i arbetet med barnens läsutveckling när det visade sig att problemen återkom. När konstaterade att alla barnen i de aktuella man skolorna lärde sig läsa bidragande orsak att man i vissa fall var en engagerat föräldrarna. Det är helt i enlighet med forskning. Det finns ett tydligt annan samband mellan elevernas sociokulturella bakgrund och deras kunskaper och sociala anpassning. Frågan är vad det beror på. Eftersom oftast mäter den sociokulturella bakgrunden med olika registerman till exempel föräldrarnas yrkestillhörighet, utbildning och data över etniska bakgrund kan lätt få intryck att det är fråga om faktorer man är opåverkbara, skolans perspektiv. Men det är en synsom sett ur villa. I själva verket handlar det vilka attityder föräldrarna har till om skolan och sina barns skolgång samt vilket stöd de ger barnen. Man kan tala Hemmets läroplan. om en Det finns minst två viktiga saker att säga förhållandet mellan om föräldamas sociala och etniska tillhörighet och hemmets läroplan. Det första sambandet dem emellan inte är absolut. Det finns alltså är att arbetarmiljöer och familjer tillhör våra minorits- och invandrarsom alldeles utmärkt Hemmets läroplan och satsar grupper som har en mycket barnens skola och utbildning. Det andra är att skolan kan påverka hemmets läroplan, det vill säga föräldrarnas attityder till skolan och förmåga att stödja sina barns skolgång. Det betyder alltså att två de viktigaste orsakerna till den stora av spridningen i kunskaper och anpassning som utmärker också fram-

gångsrika skolor bristande förkunskaper och inlärningssvårigheter

samt hemmets läroplan kan påverkas från skolornas sida. -

Kultur- och

värdefrågor

Ytterligare en förutsättning för jämlik skola och utbildning i en enlighet med Barnkonventionen är att barnets kulturella identitet och egna värden respekteras. Det förutsätter att skolans undervisning grundas på pluralism och skapar utrymme för både studier och diskussion om olika teorier, ideologier och värdesystem så att alla elever oavsett social, etnisk eller religiös bakgrund skall känna sig sedda och få sin identitet bekräftad i skolan. I stället för pluralismen som princip skall undervisningen enligt den nuvarande läroplanen bygga västerländsk humanism och kristen etik. Självklart skall dessa och andra värden som spelar en stor roll i det svenska samhället få utrymme i skolan, något också betonas i läroplanen. Men som om man eftersträvar jämlikhet måste det tillgodoses inom för ramen en skola där pluralismen är bärande princip. Det förslaget till nya läroplan som presenterats gör ett viktigt tillägg. Läroplanen skall genomsyras av principen om alla människors lika värde "...oavsett kulturell, etnisk eller religiös tillhörighet. SOU 1997:21, sid 91. Det kan tolkas som ett steg mot en ökad pluralism i skolans undervisning. Om skolans mål är ökad jämlikhet är det också viktigt att man utnyttjar det utrymme som läroplanen skapar för ett samhällskritiskt perspektiv. Där sägs att: undervisningen bör belysa hur samhällets funktioner och vått sätt att leva och arbeta kan för att skapa anpassas en hållbar utveckling." SOU: 1997:21, sid 96. Frågan accentueras eftersom den nuvarande utvecklingen har lett till att arbetslösheten i vissa grupper och i vissa bostadsområden är mycket hög. Om man skall kunna motivera och intressera barn och ungdomar från dessa grupper och områden för studier är det viktigt dels att skolan minskar den klassmässiga och etniska segregeringen och tillgodoser alla elevers behov av kunskaper och färdigheter för vidare studier och arbetsliv, dels att den bidrar till elevernas medvetenhet den om segregering och de orättvisor som trots allt består. I läroplanen betonas också betydelsen ett internationellt av solidariskt perspektiv något som kan utnyttjas för att ytterligare förstärka identitet och känsla tillhörighet för elever själva eller av som vars föräldrar invandrat till Sverige. Skolan kan inte alltför vara kritisk mot det samhälle den är del den förstärkning en av men om av pluralismen som förs fram i det nya förslaget till läroplan blir verklighet ökar förutsättningarna för att undervisningen också i praktiken skall kunna rymma det samhällskritiskta perspektiv läroplanen som ger utrymme för.

Mål och utvärdering

En nödvändig förutsättning för att skolan skall kunna uppnå jämlikhet är att läroplanen och betygssystemet är mål- och kunskapsrelaterat, det vill säga att det är klart uttalat vilka krav som ställs i form av kunskaper och färdigheter för att kunna söka till de olika linjerna gymnasieskolan. I det fallet är alltså den läroplanen Lpo94 och nya de kunskapsrelaterade betygen ett stort steg framåt jämfört med det tidigare relativa systemet, där betygssättningen byggde rangordning av eleverna. En viktig förutsättning är att skolornas och lärarnas arbete annan utvärderas. För närvarande finns det nationella prov endast i svenska, matematik och engelska för högstadiet. Om skolorna skall kunna leva till läroplanens principer både likvärdighet i betygssättningen upp om och lärarna skall ha stort inflytande undervisningens metodik att och uppläggning, krävs det därutöver nationella prov i minst ett humanistiskt, ett samhällsvetenskapligt och ett naturvetenskapligt ämne för högstadiet. Också för låg- och mellanstadiet bör nationella skapas utöver det finns för årskurs fem. Vid sidan av de prov som nu nationella behövs rik tillgång till olika test och utvärderinsproven en instrument är anpassade till läroplanens mål och betygskriterier. som Ytterligare viktig förutsättning för kvalitetsinriktad utvärdeen en ring den omfattar uppgifter elevgruppens sociokulturella är att om sammansättning så skolorna kan bedömas och jämföras utifrån att sina förutsättningar. Utvärderingen är ett stort problem för närvarande. Riktlinjerna från politikerna är oklara. Nationella saknas i många ämnen. prov Skolverket har inte fullgjort sin uppgift att förse kommunerna och skolorna med utvärderingsinstrument. Resursema och kunskaperna i kommunerna är otillräckliga för att de själva skall kunna ta ansvar för att få fram sådana. Problemen belystes med stort eftertryck i utvärderingen för 1996 i Stockholms kommun Skolfakta. Iden utpekades en högstadieskola mycket dålig trots att skolans fyra niondeklasser placerade sig som etta, trea, åtta och tretton i nationell kunskapstävling med runt som en 500 deltagande niondeklassare. De negativa resultaten i utvärderingen, bland annat byggde mätningar elevers och försom av äldrars attityder, ledde till att skolan förlorade 100 av de 150 elever geografiskt tillhör skolans upptagningsområde. Det som rent motsvarar tre miljoner kronor eller fyra lärartjänster.

ElElEl

Litteratur

Bailey, C. Bridges, D. 1983 Mixed Ability Grouping. A Philosophical Perspective. London: George Allen Unwin Ball, S.J. 1993 Education Markets, Choice ansSocial Class: the market as a class strategy in the UK and the USA. British Journal of Sociology of Education, 14, No Bamburg, J.D. and Andrews R.L. 1991 Schools, Goals, Principal and Achievement. Schol Ejfectiveness and School Improvement, Vol No pp 175-191. Bergström, G. Boréus, K. 1992. Den dubbla reträtten och argumenten för radikal jämlikhet i skolan. Zenit, Nr 50-61. Bloom, B.S. 1976. Human Characteristics and School Learning. New York: McGraw Hill. Bloom, B. S. 1984. The Search for Methods of Group instructions Effective as One-to-One Tutoring. Educational Leadership, 41, 4-17. Bourdieu, P. Passeron,J-C. 1970 La reproduction. Elements théorie

pour une du systêmedenseignement. Les Editions de Minuit, Paris.Reproduction, Education, Society and Culture. London 1977. Brookover W.B., Beady, C. Flood, P. Schweitzer, 1979., School Social Systemsand Student Achievement. New York: Praeger. Brookover, W.B.

1993 Essentials of Effective Schools. Paper presented at International Congressfor School Effectiveness and Improvement, Norrköping 3-6 January 1993. Coleman, J.R. et.al. 1966 Equality of educational opportunity. Washington US Government 0177cc. Dale, R. 1989 The State and Education policy. Open University Press. Delander, L., Behrenz, L Nyberg, E. 1993Arbetsmarknaden för ungdomar i Sverige börjani av 2000-talet. Ekonomihögskolan i Växjö. Francia, G. 1994 På väg mot enjämlikhetsbefrämjande läroplan. Master thesis, Department of Education, Stockholm University. Grosin, L. 1997 Effective Schools and Equality. Paper presented at Maison de la Recherche en Sciences humaines de Caen, Conference Private and Public

on Schools, 20-21 February 1997 Haller, E.P., Child, D.A. Walberg, H.J. 1988. Can Comprehension Be Taught A Quantitative Synthesisof "Metacognitive" Studies. Educational Researcher 17, No 5-8. Heck, RH., Marcoulides, G.A. and Lang, P. 1991 Principal Instructional Leadership and School Achievement. The Application of Discriminant Techiques. School Eüctiveness and School Improvement, Vol No. pp l 15-135. Jesson,D. Gray, 1991. Slant on Slopes. Using Multilevel Models to Investigate Differential School Effectiveness and its Impact on pupils Examination Results. School Eyfectivenessand Improvement, 230-247. Johanek,M. 1992 Private Citizenship and School Choice. Educational Policy, No Jones, B.F. 1986. Quality and Equality Through Cognitive Instruction. Educational Leadership, 43, 5-1 Mortimore, P., Sammons,P., Stoll L., Lewis, D. Ecob, R. 1988. School Marers. London: Open Books. Ruttcr. M., Maugham, B., Mortimore, P. Ousten, Smith, A. 1979. Fijteen ThousandHours. Secondary Schools and their effectson Children. London: Open Books.

Rutter, M. 1983. School Effects on Pupil Progress: Research Findings and Policy Implications. Child Development. 54, 1-29. Slavin, R.E., Madden, NA., Dolan, L.J., Wasik, B.A., Ross, S. Smith, L. 1994. SuccessFor All: Longitudinal Effects of Systematic School-By-School Reform in Seven Districts. Paper presented at the annual meeting of the American Educational Research Association, New Orleans, April, 1994. Skolverket 1996 Att välja skola, effekter avvalmöjligheter i skolan. Rapport 109. Smith, D.J. Tomlinson, 1989. The School Effect. A Study 0fMulti-Racial Comprehensives. Exeter: Policy Studies Institute. Walberg, H. 1984. Improving the Productivity of Americas Schools. Educational Leadership, 41. 19-27. Johansson, B. 1985 Uppfostran gör mannen. Grosin red Kultur-Skola- Utveckling. Stockholm. Esselte Studium. Vygotskij, L.S. 1962 Thought and Language. Mass. Inst. Of Technology Press, Cambridge, Massachusetts.

Tråkigt att bli lämnad och hämtad

När kom till dagis det att bli länmad.

man var tråkigt

Och när blev hämtad det också för

man var tråkigt

man hade så kul.

Det tråkiga med dagis att tvungen att

var man var

ut fast det regnade. När det varmt ville vi bam

var

ta av oss tjocktröjoma, men det fick vi inte. När det

blev sommar tog fröknarna fram bassänger och

hällde i vatten så att vi kunde bara. Vattnet

var

iskallet.

Efter varje mål skulle jag kunde

man sova, men

inte sova. Vid sidan dagiset Vattentoms-

av låg

skogen. Dit fick när fyllde fem år. De

man man

som inte fick komma ut dit stod och hängde vid

staketet. Ibland smet någon ut, och då fick

ingen ut flera dagar.

Martin, 8 år

Min mamma dricker sprit

Jag gick ut från skolan. Mamma och jag hade bråkat innan jag gick hemmifrån. Mamma och har pappa varit skilda i ett år. Jag ville inte alls gå hem.

Ska du med till fotbollsplan

- Nej, jag måste hem. - Jag gick sakta upp till trappuppgången. Jag satt i

nyckeln i nyckelhålet. Jag vred Mamma satt vid

om. köksbordet och drack sprit vanligt. Hon till

som slog mig kinden. Jag började gråta. Jag så fort

sprang mina ben orkade. Jag visste inte vart jag skulle

springa. Så satte jag mig Jag vet inte hur ner. länge

jag satt där. Det hade börjat Jag ville inte gå regna. hem. Men jag tvungen. På vägen hem mötte var jag min moster och talade för henne vad om som hade hänt. Hon att barn har lika stor rätt sa som vuxna. Att barn också har rätt att säga till saker. om När jag kom hem satt och grät. Hon lovade mamma att aldrig slå mig. Jag fick kram och det mer en var skönt. Sanna, 11 år

Barnets bästa

Barn har rätt till att få hjälp han eller hon blir om mobbad. Barn får inte bli misshandlade. Barn har rätt att få mat och dryck. Barn har rätt att få träffa sina föräldrar Barn har rätt till att få lära sig saker i skolan.

Andreas, 11 år

bästa är samhällets

Barns

bästa

Av Per Olav Til/er

Barns i samhället är sådan att det krävs

ställning

av barn att de har långt större förmåga att se världen med "vuxna ögon" än det krävs av vuxna att världen med barns ögon. Vi måste lära oss

se att lyssna och respektera barn. Barn har kunskap

behöver för att kunna verka för samhällets som bästa.

Den mest användbara artikeln i Barnkonventionen för att utveckla en politik ska främja barnets bästa är artikel 12. Enligt denna ska

som staten tillförsäkra det bam är i stånd att bilda egna åsikter rätten

som att fritt uttrycka dessa i alla frågor rör barnet, varvid barnets

som åsikter skall tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mogna Artikeln innehåller ett synnerligen välbehövligt skydd mot

godtycklighet vid behandling av barn och den är samtidigt en vuxnas Vägvisare när det gäller att klargöra vad som är "barnets bästa. Artikeln också anvisning att vi ska betrakta barnet som en

ger en om sakkunnig expert sin situation, vilket i sig innebär att totalt

egen måste omvärdera våra viktigaste källor när det gäller att klarlägga barns egentliga intressen.

Det har tradition inte ansetts som nödvändigt att ta hänsyn till

av barns mening. Den starkare rättsliga ställning, som Barnkonventionen här barnet, medför också plikt för föräldrar eller andra

ger en vårdnadshavare att ta hänsyn till barnets yttranden. Mer positivt uttryckt innebär artikel 12 motsvarande rätt för de personer som

en har ansvaret eller är talesmän för barnet att ge uttryck för barnets uppfattning.

Jag att oavsett barnets ålder är ett sådant hänsynstagande

menar nödvändigt. Därför blir det problematiskt när det i första punkten av artikel 12 heter att "bam, är i stånd att bilda egna åsikter" och att

som barnets synpunkter ska "tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. Ofta uppfattas inte den nyföddes protestskrik

eller tvååringens gråt "synpunkt" ska "tillmätas betydelse

som en som i förhållande till barnets ålder och mognad. Det kan därför verka underförstått att barnet måste ha uppnått viss ålder och viss

en en mognad för att dess uttryck ska tillmätas betydelse.

Jag menar dock att det varje dag ända från barnets födelse fattas beslut om förhållanden som berör barnet och ska arbeta för

man "bamets bästa" måste hänsyn tas till barnets eget uttryck från första stund. Föräldrarnas uppgift är just att fatta sådana beslut. Men denna uppgift kan de knappast utföra utan att basera sig på barnets egna yttranden om sin situation. Med andra 0rd: barnet måste "bli hört".

Det väsentliga är alltså, att vi utifrån det rättighetstänkande,

som ligger till grund för Barnkonventionen öppnar våra ögon för barnets uttryck. Detta resonemang berör en annan aspekt: Mottagarens, den vuxnes, förmåga att förstå och tolka barnets uttalanden. Det är oftast mottagarens egenskaper, som är avgörande för om ett budskap är förståeligt eller ej.

Empati, insikt och kunskap

Verkan av våra beslut och åtgärder hänger ihop med hur barn upplever dessa beslut. För att främja barns intressen behöver bättre kunskap om hur olika beslut och åtgärder uppfattas av barn och vilka konsekvenser dessa egentligen får för barnen. Det handlar

om en allmän kunskap och insikt om samhälle och kultur sett med barnets bästa för ögonen. Och i detta arbete behöver vi bam själva

som sakkunniga medarbetare. Om vi allvar anstränger för att

oss se barns uppväxtmiljö utifrån barnens synvinkel, kommer vi kanske att upptäcka väsentliga drag i samhället som annars skulle förbli osedda.

Om tänker närmare efter, förstår vi, att det finns mycket kunskap som bara barn själva har, men som vuxna är beroende av för att kunna verka för barns och samhällets bästa. Att barns yttrandefrihet förstärks genom Barnkonventionen löser inte detta problem, därför att den kunskap som vi behöver är en kunskap som troligen de minst talföra och socialt kompetenta barnen har. Dessutom är barns ställning i samhället generellt sett sådan att det krävs av barn att de har långt större förmåga att se världen med "vuxna ögon än det krävs av vuxna att se världen med barns ögon.

Vi kan med goda skäl argumentera för barns yttrandefrihet och skyldigheten att lyssna deras mening utifrån rent humanitära, etiska principer. Rättighetstänkande och ideal demokrati och

om

En snäll farbror

Jag sprang ner längst gatan. Jag ramlade. Då kom en

äldre kanske 66 år. Han hjälpte mig och

man, upp

frågade vart jag bodde. Jag jag bodde.

sa var

Då går vi dit, han.

- sa

Här har du ett plåster, sa han sen.

-

Tack, svarade jag.

-

Oscar, 11 år

jämställdhet, och inte minst vår inlevelse i barnens känsloliv, kräver att vi inte längre kan ignorera eller göra narr av barns uttryck och synpunkter. Denna bas för att stärka barnets ställning får inte innebära, att bortser från ett argument, som inte bara är baserat på sådana etiska principer, nämligen att en adekvat behandling av barn

både i den privata sfären och i den offentliga är helt avhängigt av - barnet som informant av den kunskap, den erfarenhet och framför allt barnets egen upplevelse av situationen, som barnet kan bidra med.

Rent allmänt kan vi konstatera att adekvat omsorg om barn förutsätter en integrerad helhet av tre element eller tre komponenter: Känsla, förståelse och färdighet, det vill säga ett emotionellt, ett kognitivt och ett instrumentellt växelspel. Det känslomässiga eller emotionella elementet kan sammanfattas i begreppet empati", det vill säga inlevelse, medkänsla och en form av identifiering. Utifrån empatisk synvinkel upplever vi. barns uttrycksfrihet och medverkan som ett behov: Vi "lider med" barnet och blir motiverade till att hjälpa och bistå.

Denna inlevelse i barns situation är en förutsättning för förståelse. Den förståndsmässiga, kognitiva, komponenten är beroende av empati. Med enbart insikt och kunskap utan kontakt med känslor finner man sällan lösningar problem. Genom att identifiera oss med barnet däremot kan kreativa lösningar utvecklas. Men inlevelse och empati förutsätter också kunskap. Vi måste veta, vad barnet känner och vad barnet tänker. Både känslor och förståelse bestämmer således hur behandlar bam.

I vår tid domineras arbetslivet av prestation, utförande, insats och teknik. Faran i våra dagar lägger tonvikten vid instrumen-

är att man talitet, vid handlande, vid prestationen. Därför är det särskilt viktigt att man å barnets vägnar ser till att omsorgen om barn motiveras av

empati, insikt och kunskap. Det bästa botemedlet är inlevelse i barnets egen värld, respekten för barnet som vittne och infonnant. Denna respekt är i sista hand en respekt för oss själva.

Respekt för barn saknas

Denna respekt saknas i hög grad i vårt samhälle. Vi talar om att barn bori ett främmande land", som det heter i en sång. Populära historier med titlar ä "Ur barnamun källa både till underhållning och

är en till att människor ofta svårligen uppnåbar självkänsla.

ge vuxna en Orsakerna till den bristande tilltron till barns uttalanden och att ofta negligerar barnets egen uppfattning återfinns främst i attityder, som är grundläggande i vår kultur, som är så utbredda i den allmänna opinionen och den offentliga bilden av barn att knappt ser det. För trots att man med viss rätt kan säga, att i dag har ett ganska bamtillvänt samhälle, verkar vår inställning till barn och barndom

lindrigt sagt starkt präglad av ambivalens. Vi framstår som vara bamtillvända samtidigt vårt förhållande till barn och barndom

som präglas av avstånd och brist äkta respekt.

När till exempel karaktäriserar barn och barndom används ofta negativt laddade begrepp och ord som omogen, infantil, barnslig, outvecklad, oansvarig, beroende osv. Samtidigt finns en tendens att glorifiera barndomen som lycklig och sorglös, en bild av barndomen

Dom sa kines till mig på dagis

Jag blev retad redan dagis. Dom retade mig för att

jag är Korean. Dom sa kines till mig.

Alla barnen dagis hade löss. Jag kramade

några, jag fick inte löss.

men

På dagis vi kring runda bord, vi sov röda

madrasser och vita kuddar. När vi ute åkte jag

var

Sparkcykel, gungade i ett traktordäck istället för att

i bildäck. Vi hade fyra traktordäck. På dagis

gunga

gjorde vi halsband och pärlplattor.

Malin, 9 år

som naturligtvis är felaktig. På detta sätt markerar ett avståndstagande till barndomen som troligen har implikationer vår förmåga att respektera, att se och möta bam. Det är först när får

vuxna psykiska problem professionell hjälp försöker i

som genom ta tag barndomen åtminstone vår egen allvar.

Det är lätt att finna exempel de "deñnitionsmakt i

vuxnas förhållande till barnet, det vill säga att vi räknar med den

vuxnes perspektiv som det rätta och därmed barnets det felaktiga. Vi

som säger att barnet är "för litet i förhållande till dörrhandtaget, trappsteget, stolen. Vi säger inte att dörren, trappsteget eller stolen är för stor eller för hög. Därmed "overkliggör barnets upplevda värld. Ett annat exempel på vuxnas defintionsmakt är, nämndes

som ovan, betoningen av barnet som inkompetent, outvecklat och i vår kultur

-

mindervärdig. -

Det finns skäl att tro, att ambivalensen inför barn och barndom, är ett grundelement i vår kultur. I varje fall är det påfallande, att barnet å ena sidan framställs själva idealet, hos Kristus: "Om ni

som som icke blir som bam... och Himmelriket hör dessa till", och å andra sidan, som hos Paulus, framställs just det ofullkomna, när han

som klagar över sitt tidigare liv då han "tänkte ett barn, talade

som som ett bam". Föreställningen barnets oskuld, i det första fallet, innebär

om troligen också dess ovetskap och därmed oanvändbarhet vittne",

som medan bilden i det andra fallet av barnet bärare synd och

som av fördärv antyder dess lögnaktighet.

Dikt om barnets bästa

Föräldrar

lek och

kompisar

är tre små ord

som är viktiga för

barnets vård

Lina, 11 år

Emancipation var ursprungligen beteckningen på en sed i det antika Rom. Den bestod av att ett barn fördes fram av sin far Forum och förklarades vara en medlem av samhället. Det ingick i denna sed, att barnet hade möjlighet att neka, att säga nej till sin nya status och ställning. Det är inte känt, om något barn utnyttjade denna rätt. Det är inte sannolikt att det skedde, eftersom man sällan hör talas att

om någon frivilligt har avstått från en priviligerad ställning, från ökade rättigheter, från medbestämmande och deltagande i samhällets angelägenheter. Och det är väl knappast troligt att barnet skulle föredra att bli kvar i ett tillstånd av beroende, omyndighet och låg status rent allmänt. Skulle någon kunna välja barndom framför vuxenstatus

Barnets århundrade

De senaste decennierna kan i många avseenden sägas ha varit

en epok, som präglats av "bamets emancipation. Institutioner och bamombudsman, bamforskning, utbildningscentra för social barnoch ungdomsverksamhet, och den aktuella sanktioneringen

av formella rättigheter för barn kan exempel. Den forskning

tas som som påvisar barnets tidigt utvecklade sociala kompetent, sociala kognition och motivation har i hög grad bidragit till att barnet starkare än

nu någon gång tidigare framstår som en "social person". Förutom att barnets rättigheter har förstärkts, har barn också börjat få

status som infonnanter och deltagare i forskningen. Men det finns fortfarande allvarliga problem, till exempel vad gäller barnets ställning som vittne i rättsprocesser.

Situationen är fortfarande den, att barnets intressen måste främjas genom "talesmän, genom representanter eller biträden som inte utses av barnet själv. Och när barnets problem hamnar i konflikt med dessa ansvariga eller inblandade personer, eller i konflikt mellan dessa, är barnets verkliga rättsskydd mycket svagt, det överhuvudtaget

om finns.

Emancipation är förenat med lika möjligheter, lika rättigheter och lika tillgång till resurser och materiella förmåner. I de nordiska samhällena, där hyllar likvärde, rättvisa och gemensamt

ansvar som grundläggande principer, har det legat nära till hands att räkna med att barnens villkor förbättras i samma takt som befolkningens välfärd ökar generellt. Och har inte barnen i våra nordiska länder det bättre i dag jämfört med tidigare Har inte levnadsstandarden ständigt ökat och livsvillkoren blivit bättre

Men vad är det som har blivit bättre Denna fråga är berättigad. Vi är nog alla eniga om att barn utgör en viktig del befolkningen och

av att de bör få sin del av välfärdsökningen. Men det finns rad

en element i vår välfärdsteoii kanske inte lika väl in bam

som passar som på vuxna. Det är framför allt den "asociala" prägeln våra välfardsmål som är problematisk i sammanhanget. Det har till exempel varit vanligt att mäta "bostadsstandard" med ett tal för antalet utrymmen, rum per person i en familj eller ett hushåll. Men är det nödvändigtvis bättre för barn att ha fem rum till förfogande än att vara fem barn i ett rum Det är faktiskt inte orimligt att fråga om vår strävan efter att skapa ett välfärdssamhälle haft negativa konsekvenser för barndomen som existensfomi, kultur och livsfas, trots att

som barns materiella situation avsevärt förbättrats.

Bamdomens livskvalitet är i särskilt hög grad en fråga om relationer, mellan barnet och "de andra". Det äri detta perspektiv som nätverksbegreppen kan komma till nytta. Nätverksmedlemmamas mätbara individuella välfärd säger litet eller inget om kvaliteten relationerna dem emellan, och därmed heller inget kvaliteten

om det sociala nätverket, det vill säga barnets sociala miljö.

Barndom en Iivsfas

- Barn ses ofta som en egen befolkningsgrupp samtidigt som barndom är en beteckning en livsfas, som alla går igenom. När talar om barn har inte bara att göra med människor i en viss ålder, utan också med en egen existens, en egen livskvalitet, upplevelsefonn. Kon sagt: ett grundläggande mänskligt och kulturellt värde. Problemet med detta värde är att det ofta hamnar i kollision med vårt samhälles uppfattning av den vuxne som den egentliga människan. Mot bakgrund av vår bild av denna egentliga människa blir barndomen ett tillstånd av handikapp, ett hinder och en broms på vägen mot "självförverkligande". Och på samhällsnivå blir barn belast-

en ning eller en börda och därmed alltför ofta ett hinder för samhällets utveckling av de ideala, oberoende människorna. Barndom blir därmed ett hot mot den fulländade människans "självförverkligande" samtidigt som barndomen är en förberedande fas i utvecklingen mot just detta mål.

Barndomen blir därmed en fas av "förberedelse" för det egentliga, det verkliga människolivet, som är det vuxna livet. Och vi försöker göra denna fas så effektiv och nyttig som möjligt. Men med sådan

en inriktning riskerar vi att barndomen berövas sitt egenvärde. Vi ser då

inte längre egenvärdet med barns kultur och lek, upplevelseforrn och aktivitet, utan gör detta till "rekreation".

Ju ett samhälle lägger vikt vid konkurrens, produktion och

mer prestation desto mindre värde får de människor som inte kan bidra till detta om de inte betraktas som lovande "rekryter" i detta samman-

nu hang. I ett sådant samhälle blir också omsorgen om gamla människor ett försummat område.

Att barn har fått det bättre i välfärdssamhället är således en sanning med modifikation. Den norske opinionsforskaren Ottar Hellevik har skrivit att "alla förutsägelser att vi skulle bli mer

om intresserade värden, egen utveckling, miljö, konst och kultur om

av av bara de materiella behoven var täckta, har grundligt kommit skam". De har kommit på skam det viset, att värden gjorts synonymt med "egen utveckling" med egotrippning, "kultur"

pengar, med underhållning. I kölvattnet från den strålande ekonomiska utvecklingen blir vi enligt denne forskare "mer hagalna, mindre villiga till u-hjälp och ta emot flyktingar ..." och visar mer

att ge "intresse att behålla de mesta pengarna för oss själva.

av

Att arbeta för att främja barnens bästa måste innebära att man försvarar barnets rätt att ha en barndom, barnets rätt att bara vara bam. Eftersom barn inte är en kategori samma sätt som till exempel kvinnor, svenskar, muslimer eller färgblinda är det inte så lätt att använda principer jämställdhet. En befolkningskategoii

om kan inte jämföras med livsfas. Kvinnor blir inte män och de flesta

en behåller sin religiösa tro och sin nationalitet genom hela livet. Att prioritera bam betyder därför att människor i viss livsfas ges vissa

en fördelar bekostnad andra faser under samma livsförlopp.

av

En sådan prioritering barn innebär att vissa kulturella och

av samhällsmässiga värden prioriteras framför andra. Vi kan i detta sammanhang jämföra bam och gamla. Det som hjälper och stöder människor i den tidigaste livsfasen innebär ofta även ett stöd i den sista fasen i livet. Det är till exempel fördel både för barn och

en gamla att man har mer än ett par sekunder sig att över gatan, att det finns viloställen inne i stadskämoma, att man inte behöver bo

Detta innebär att några måste avstå från att köra så fort de ensam osv. vill, från att bebygga all ledig mark, från total rörelsefrihet. Prioritering barnets bästa innebär inskränkningar vissa aktiviteter i

av av andra livsfaser, även de kanske uppfattas som ekonomiskt

om lönsamma eller nödvändiga.

Den nya barndomen

En undersökning, som utförts vid Norskt Senter för Bameforskning ger en bild av något som vi kan kalla den nya bamdomen". Ett stort antal infonnanter, socialarbetare, förskollärare, lärare, sjuksköterskor och andra yrkesgrupper samt föräldrar fick svara frågor om vad som kännetecknar barndom i dag, jämfört med deras egen barndom. Det föreföll vara stor enighet kring att det som kännetecknar dagens barndom är faktorer som bland annat valfrihet, deltagande, kontroll av situationer, spänning, utlevelse och vänskap.

Det är i dessa faktorer som samtidigt finner det ideala bamet, och det är en bild av ett bam med stor kompetens, ett barn som är aktivt deltagande, som har förmåga att välja mellan en olika altemativa vägar i livet, som har ett stort socialt umgänge, som har förmåga till utlevelse och samtidigt kontroll och självbehärskning.

Detta ger också en bild av de ideala föräldrarna. Det är föräldrar kan

som ge sina söner och döttrar en sådan barndom. Samtidigt visade det sig att föräldrarnas kontakt med sina bam blivit sämre grund av tidsnöd, osäkerhet och instabilitet i familjen. Lite tillspetsat kan man säga att undersökningen manade fram en bild av hjälplösa föräldrar och kompetenta bam.

Detta avspeglar troligen ett samhälle och en kultur, som betonar autonomi, självständighet, självhävdelse och konkurrensförmåga. Dagens bam utvecklar ofta dessa högt värdesatta egenskaper och just därför behöver barn, som inte har samma förutsättningar att utvecklas

detta sätt, erkännande och särskilt skydd. Andra mänskliga värden

det "gammeldags barnet- behöver med andra ord ett "artskydd". n Det barn, som kan tala för sig, är inte det som i första hand behöver en talesman. Kultur är att skydda det, som annars inte skulle ha överlevt. Kultur är omsorg om den svage.

Det är därför viktigt att i första hand prioritera de barn, som framstår som de allra svagaste. Det är viktigt att det finns särskild

en offentlig instans, som utan krav störande lojalitet mot andra instanser, är barnens talesman. Denna ska främja bams välfärd och bevaka att andra instanser tillvaratar alla barns bästa. För det förhåller sig tyvärr så, att barnets generellt sett svaga ställning i alla relationer leder till att dess personskydd tillvaratas av personer eller instanser, som barnet kan vara i konflikt med. Men även om det inte föreligger någon sådan konflikt, kan det råda olika meningar faktiska

om förhållanden. Ofta utgår man, i sådana konflikter, ifrån att har

vuxna större trovärdighet än barn, vilket leder till att barnets version undertrycks.

132,

-

I vårt arbete för barnens bästa betonas i många sammanhang nödvändigheten av en bestämd slags aktsamhet, när det gäller upplysningar om barn, om deras beteende, upplevelser och levnadsförhållanden. Denna aktsamhet innehåller ofta en skepsis till information som barn lämnar, vilket barn själva inte har särskild stor möjlighet att kontrollera.

Ett hotat rike

Bamdomen är i dag hotad i flera avseenden. Det finns i våra dagar tydliga tendenser till att barndomen så att säga "äts uppifrån", det

upp vill säga att barndom som livsfas förkortas. Under loppet av de senaste generationerna har fasen "ungdom kommit att sträcka sig från 11-12-årsåldem till cirka 30 år. Då blir livsfasen "bamdom" väldigt kort. Och fasen "förskolebarn" förkortas genom att skolplikten inträder tidigare, möjligtvis också genom att skolans pedagogik och målsättningar når in i daghemsinstitutionema.

Samtidigt exploateras barndomen alltmer kommersiellt. Barn är attraktiva inslagi reklam, de ses som kunder, köpare, målgrupp

som i för handel och kommersialism. De är eftertraktade modeller i mode- i världen, men även inom porrindustrin och som bamarbetare.

Arbetet för barnets bästa måste vara en kamp för att främja bestämda samhällsmässiga värden och motarbeta krafter, som berövar den yngsta generationen dess barndom. Förs inte den kampen kommer knappast att uppnå mer än att få tillåtelse till att göra ett ständigt "reparationsarbete, att verkställa en serie kompensationer för det territorium, den livsforrn och den kultur som vi alla blir berövade vid utvecklingen mot ett allt hårdare konkurrenssamhälle.

Vi kan, som nämnts, betrakta barndomen både som en livsfas och som en existensfonn. Går till skönlitteraturen finner en intressant metafor eller bildspråk med anknytning till barndomen. I en romantisk tradition har barndomen uppfattats som en form av "natur", god eller ond. Även lägger sådana romantiska föreställningar å

om sidan, är "landskap" och "rike" en träffande metafor. Nordiska diktare och författare av annars tämligen olika karaktär har ofta beskrivit och uppfattat barndomen som ett eget rike, ett land för sig.

Vi kan ha god användning av en sådan bild. För många sätt kan arbetet för barnets bästa jämföras med att försvara ett rike, som hotas från många håll.

EIEIEJ

Husdjur och gosedjur

Barn borde få husdjur och gosedjur och barn borde bestämma De borde få gå på idrott och dom

mer. skulle få bo i hus. Barn borde få mat och

nya mer mer rent vatten. Jag tycker att vuxna ska bestämma mindre och barn ska bestämma mer. Vuxna ska jobba barn ska inte jobba. Bam borde inte slåss

men

och inte sparkas.

Dom som bor där det är kris ska få komma till ett rikt land med deras föräldrar så att barnen inte blir

gatubarn.

Michael, 10 år

gwâexgájáfávâfái

oBibam hour" 1331

abbfâ

uouroumzdn

aHLfL cmqcLUL sitta

Statens 1997

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Dennyagymnasieskolan stegförsteg.U. 32.Följdlagstiñningtillmiljöbalken.M. . lnkomstskattelag,dell-lll. Fi. 33. Att läraövergränser.EnstudieavOECD:s . Fastighetsdataregister.Ju. forvaltningspolitiskasamarbete.Fi. . Förbättradmiljöinfonnation.M. 34.Övervakning miljön.av M. . Aktivt lönebidrag.Etteffektivarestödför 35. Ny kursitrafikpolitiken+bilagor.K. . arbetshandikappade.A. 36.Bekämpande penningtvätt.Fi.av

Länsstyrelsemasroll i trafik- ochfordonsfrågor.K. 37. Ett teknisktforskningsinstituti Göteborg.U.

Byråkratini backspegeln.Femtioåravförändring 38. Myndighetellermarknad.

sexförvaltningsomraden.Fi. Statsförvaltningensolikaverksamhetsfonner.Fi.

Rösterombarnsochungdomarspsykiskahälsa. 39. integritet Offentlighet lnfonnationsteknikJu.

Flexibelförvaltning.Förändringochverksam- 40. Ungaocharbete.In.

hetsanpassningav statsförvaltningens 41. Statenochtrossamfunden

struktur.Fi. Rättsligreglering

10.Ansvaretförvalutapolitiken.Fi. -Grundlag

ll. Skatter,miljö ochsysselsättning.Fi. Lagomtrossamfund

- 12.IT-probleminför2000-skiftet.Referatoch LagomSvenskakyrkan.Ku.

slutsatserfrånenhearinganordnadav 42. Statenoch trossamfunden

lT-kommissionenden 8december.l Begravningsverksamheten.Ku.

IT-kommissionensrapportI/97.K. 43.Statenochtrossamfunden

Regionpolitikför helaSverige.N. Denkulturhistorisktvärdefullakyrkligaegendomen . 14.lT i kulturenstjänst.Ku. ochdekyrkliga arkiven.Ku.

IS. Detsvårasamspelet.Resultatstymingensframväxt Statenochtrossamfunden

ochproblematik.Fi. Svenskakyrkanspersonal.Ku.

16.Att utvecklaindustriforskningsinstituten.N. 45. Statenoch trossamfunden

l7. Skatter,tjänsterochsysselsättning. Stöd,skatterochfinansiering.Ku.

+Bilagor.Fi. 46. Statenochtrossamfunden

Granskningavgranskning. Statligmedverkanvidavgiftsbetalning.Ku. . DenstatligarevisioneniSverigeochDanmark.Fi. 47.Statenoch trossamfunden

19.Bättreinformationomkonsumentpriser.ln. Denkyrkligaegendomen.Ku.

Konkurrenslagen1993-l996.N. 48.Arbetsgivarpolitiki staten. . 21.Växai lärande.Förslagtill läroplanför barnoch Förkompetensochresultat.Fi.

unga6-l6 år.U. 49. Grundlagsskyddfornyamedier.Ju.

Aktiebolagetskapital.Ju. 50. Alternativautvecklingsvägarför EU:s . Digitaldemokr@ti. seminariumEtt omTeknik. gemensammajordbrukspolitik.Jo. . demokratiochdelaktighetden8november1996 51.Bristeriomsorg

anordnatavFolkomröstningsutredningen,IT- enfrågaombemötande äldre.S.av

kommissionenochKommunikationsforsknings- 52.Omsorgmedkunskapochinlevelse

beredningen.lT-kommissionensrapport2/97.K. enfrågaombemötandeaväldre.S.

- Välfärdiverkligheten Pengarräckerinte. AvskaffareklamskattenFi. . - . Svenskmat- EU-fat.Jo. Ministemochmakten. . . EU:sjordbrukspolitikochdenglobalalivsmedels- Hurfungerarministerstyreipraktiken Fi. . försörjningen.Jo. Statenochtrossamfunden.Sammanfattningamaav

. 27.Kontroll ReavinstVärdepapper.Fi. förslagenfråndestatligautredningarna.Ku.

28. l demokratinstjänst.Statstjänstemannensroll och Folketsområdgivareochbeslutsfattare.

. vårtoffentligaetos.Fi. +Bilaga och Ju.l

29.Bampomograñtrågan. 57.l medborgarnastjänst.

lnnehavskriminaliseringm.m.Ju. Ensamladforvaltningspolitikförstaten.Fi.

30. Europaochstaten.Europeiseringensbetydelseför 58. Personaluthyrning.A.

svenskstatsforvaltning.Fi. 59.SvenskhemmetVoksenåsensförvaltningsform.Ku.

31.Kristallkulan-tretton rösteromframtiden. Betal-TVinomSverigesTelevision.Ku.

. lT-kommissionensrapport3/97.K.

Statens offentliga 1997 utredningar

Kronologisk förteckning

6 Att växablandbetongochkojor. 90.Ändradorganisationför detstatligaplan-,bygg- . Ettdelbetänkandeombarnsochungdomars och bostadsväsendet.ln.

uppväxtvillkor i storstädemasutsattaområdenfrån 9 Jaktensvillkor enutredning vissajaktfrågor.

. - om Storstadskommittén. Jo.

62. Rosoravbetong. 92. Medieföretagi Sverige Ägandeoch

- Enantologitill delbetänkandetAtt växabland strukturförändringari radioochTV. Ku.

press, betongochkojor från Storstadskommittén. 93. Hanteringavfel i utjämningssystemetför

63. Sverigeinförepokskiftet. kommunerochlandsting.ln.

lT-kommissionensrapport5/97.K. Konkurrensneutralttransportbidrag.N.

. Samhall.Enarbetsmarknadspolitiskåtgärd 95. Forumfor världskultur . +Bilagedel.A -en rapportomettrikarekulturliv. Ku.

65. Polisensregister.Ju. Lokalförsörjningoch fastighetsägande.

. Statsskuldspolitiken.Fi. En utvärderingavstatensfastighetsorganisation. . Återkallelse uppehållstillstånd.UD.av Fi.

. Grannlands-TVikabelnät.Ku. Skydd skogsmark.Behovochkostnader.M. . . av Besparingaristortochsmått.U. 98.Skyddavskogsmark.Behovochkostnader. . Totalförsvaretochfrivilligorganisationema Bilagor.M. .

uppdrag,stödoch ersättning.Fö. 99. Ennyvattenadministration.Vattenärlivet.M. - 71.Politikförunga. 100.NyasamverkansformerinomdenSjöhistoriska

+ st2 bilagor.ln. museiverksamheten.Ku.

Enlagomsocialförsäkrin 10.. Behandling personuppgifter . av om Införensvenskpolicy omsäkerelektronisk totalförsvarspliktiga.Fö.

kommunikation.Referatfrånettseminarium 102.Mat Miljö. Svenskstrategiför EU:s

anordnat lT-kommissionen,Närings-ochav jordbruk i framtiden.Jo.

handelsdepartementetochSElSdenl l december 103.Rapportmedförslag sändningsorter.Ku.

om 1996.IT-kommissionensrapport6/97.K. 104.Polisi fredenstjänst.UD.

74. EU:sjordbmkspolitik,miljönochregional 105.Agenda i Sverige.

utveckling.Jo. FemårefterRio resultatochframtid.M.

- 75. Bosättningsbegreppet.Skatterättsligareglerför 106.Enfondför ungakonstnärer.Ku.

fysiskapersoner.Fi. l 07. Dennyagymnasieskolan

76. invandrarei vårdochomsorg -problem ochmöjligheter.U.

enfrågaombemötande äldre.av 108.Att lämnaskolanmedrak Omrättentill - rygg- Uppföljningavinkomstskattelagen.Fi. skriftspråketoch förskolansochskolans

om Medelsförvaltningi kommunerochlandsting.ln. möjligheterattförebyggaochmötaläs-och . 79. Försäkringsmäklare.Enlagöversynav skrivsvårigheter.U.

Försäkringsmäklarutrednin Fi.gen. Myndighetsansvaretför transportavfarligt

. Reformeradstabsorganisation.Fi. gods.Fö. . Allmännyttiga bostadsföretag. ll0. Säkrareobligationer Fi. . +Bilaga.In. lll. Branschsaneringochandrametodermot

- Lika ln. ekobrott.Ju. . Ommaktochkön i spåren offentligaav ll2. Ensamordnadmilitär skolorganisation. . organisationersomvandling.A.

ll3. Mot halvamakten elvahistoriskaessäerom- Enhållbarkemikaliepolitik.M. kvinnorsstrategierochmänsmotstånd.A. . Förmånefterinkomst Samordnatinkomstbegrepp l 14.Styrsystemochjämställdhet.Institutioneri . för bostadsstödenochnyakvalifikationsreglerför förändringochkönsmaktensframtid.A.

rätttill sjukpenninggrundandeinkomst. ll5. Ljusnandeframtidellerettlångtfarväl

Punktskattekontroll alkohol,tobakochav Densvenskavälfärdsstatenijämforande . mineralolja,m.m.Fi. belysning.A.

Kvinnor,mänochinkomster. ll6. Barnetsbästai främstarummet.FN:skonvention . Jämställdhetochoberoende.A. ombarnetsrättigheterförverkligas Sverige.i

Upphandlingför utveckling.N. ll6. Barnetsbästa enantologi. . - Handelnmedskrotochbegagnadevaror.N. .

Statens 1997

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Kommunikationsdepartementet

Fastighetsdataregister.3 Länsstyrelsemasroll i trañk- och fordonsfrågor.6 Aktiebolagetskapital.22 lT-probleminför ZOOO-skiftet.Referatochslutsatserfrån Bampomografifrågan. enhearinganordnad lT-kommissionendenav lnnehavskriminaliseringm.m.29 18december,lT-kommissionensrapportl/97. 12 IntegritetOffentlighet informationsteknik.39 Digitaldemokr@ti. seminarium Teknik,Ett om Grundlagsskyddfornyamedier.49 demokratiochdelaktighetden8november1996 Folketsområdgivareochbeslutsfattare. anordnatavFolkomröstningsutredningen,lT- +Bilaga ochl 56 kommissionenochKommunikationsforsknings- Polisensregister.65 beredningen.lT-kommissionensrapport2/97.23 Branschsaneringochandrametodermotekobrott.l l 1 Kristallkulan-tretton rösteromframtiden.

-

lT-kommissionensrapport3/97.31 Utrikesdepartementet

Nykursi trañkpolitiken bilagor.35+ Återkallelseavuppehållstillstånd.67 Sverigeinfor Polisi fredenstjänst.I04 lT-kommissionensrapport 63

Införensvenskpolicyomsäkerelektronisk Försvarsdepartementet kommunikation.Referatfrånettseminariumanordnatav Totalforsvaretochfrivilligorganisationema lT-kommissionen,Närings-ochhandelsdepanementet

uppdrag,stödoch ersättning.70 ochSEISdenl l december1996. - Behandling personuppgifter lT-kommissionensrapport6/97.73

av om totalforsvarspliktiga.101

Finansdepartementet Myndighetsansvaretför transportavfarligt gods.l09 Ensamordnadmilitärsk0lorganisation.112 lnkomstskattelag,dell-lll. 2

Byråkratini backspegeln.Femtioåravförändring sex Socialdepartementet förvaltningsområden.7

barnsochungdomarspsykiskahälsa.8 Flexibelförvaltning.Förändringochverksam- Rösterom Välfärd verkligheteni Pengarräckerinte.24 hetsanpassningav statsförvaltningensstruktur.9

-

Ansvaretför valutapolitiken.l0 Bristeri omsorg

fråga bemötande äldre.51 Skatter,miljö ochsysselsättning.1 1 - en om av Omsorgmedkunskapochinlevelse Detsvårasamspelet.Resultatstymingensframväxt

fråga bemötande äldre.52 ochproblematik.l5 - en om av Att växablandbetongochkojor. Skatter,tjänsteroch sysselsättning. Ettdelbetänkande barnsochungdomars +Bilagor.l 7

om uppväxtvillkori storstädemasutsattaområdenfrån Granskning granskning.av Storstadskommittén.61 Denstatligarevisioneni SverigeochDanmark. l8

betong. Kontroll ReavinstVärdepapper.27 Rosorav Enantologitill delbetänkandetAtt växabland l demokratinstjänst.Statstjänstemannensroll och betongochkojor frånStorstadskommittén.62 vårtoffentligaetos.28 Enlag socialforsäkringar.72 Europaochstaten.Europeiseringensbetydelsefor

om

svenskstatsförvaltning.30 Invandrarei vårdochomsorg

fråga bemötande äldre.76 Att läraövergränser.Enstudieav0ECD:sförvaltnings- - en om av Förmånefterinkomst- Samordnatinkomstbegrepp politiskasamarbete.33 för bostadsstödenoch kvalifikationsreglerfor Bekämpandeavpenningtvätt.36

nya rätttill sjukpenninggrundandeinkomst.85 Myndighet Barnetsbästai främstarummet.FN:skonvention Statsförvaltningensolika 38 ombarnetsrättigheterförverkligasi Sverige.l 16 Arbetsgivarpolitiki staten. Barnetsbästa enantologi.I 16 Förkompetensochresultat.48

- Avskaffa 53 Ministemochmakten. Hur fungerarministerstyrei praktiken 54

Statens 1997

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

l medborgarnastjänst. Mothalvamakten elva historiskaessäerom

- Ensamladförvaltningspolitikförstaten.57 kvinnorsstrategierochmänsmotstånd.l l3 Statsskuldspolitiken.66 Styrsystemochjämställdhet.Institutioneri Bosättningsbegreppet.Skatterättsligareglerför förändring könsmaktensframtid.1 14 fysiskapersoner.75 Ljusnandeframtid eller ett långtfarväl Uppföljningavinkomstskattelagen.77 Densvenskavälfärdsstatenijämförande Försäkringsmäklare. lagöversynEn av belysning.l 15 Försäkringsmäklarutredningen.79 Reformeradstabsorganisation.80 Kultu rdepartementet Punktskattekontroll alkohol,av tobakoch T i kulturenstjänst.14 mineralolia,m.m.86 Statenoch trossamfunden Lokalförsörjningochfastighetsagande. Rättsligreglering Enutvärderingavstatensfastighetsorganisation.96 -Grundlag l Säkrareobligationer 1 l0 trossamfund

- Lagom

LagomSvenskakyrkan.41 Utbildningsdepartementet -

Statenoch trossamfunden Dennyagymnasieskolan stegför steg.1 Begravningsverksamheten.42

- Växai lärande.Förslagtill läroplanför bamoch Statenoch trossamfunden unga6-16år.21 Denkulturhistorisktvärdefullakyrkliga egendomenoch Ettteknisktforskningsinstituti Göteborg.37 dekyrkligaarkiven.43 Besparingaristortochsmått.69 Statenoch trossamfunden Dennyagymnasieskolan Svenskakyrkanspersonal.44 -problem ochmöjligheter.107 Statenochtrossamfunden Att lämnaskolanmedrak Omrättentill Stöd,skatterochfinansiering.45

ryggskriftspråketochomförskolansochskolans Statenoch trossamfunden möjligheterattFörebyggaochmötaläs-och Statligmedverkanvidavgiñsbetalning.46 skrivsvårigheter.108 Statenoch trossamfunden

Denkyrkligaegendomen.47 Jordbruksdepartementet Statenochtrossamfunden.Sammanfattningarna

av Svenskmat- EU-fat.25 förslagenfråndestatligautredningarna.55 EUzsjordbrukspolitikochdenglobalalivsmedels- SvenskhemmetVoksenåsensförvaltningsform.59 försörjningen.26 Betal-TVinomSverigesTelevision.60 Alternativautvecklingsvägarför EU:s Grannlands-TVikabelnät.68

jordbrukspolitik.50 Medieföretag Sverigei Ägandeoch gemensamma - EUzsjordbrukspolitik,miljönochregional strukturförändringaripress,radioochTV. 92 utveckling.74 Forumför världskultur Jaktensvillkor enutredningomvissajaktfrågor.91 enrapportomettrikarekulturliv. 95

- - Mat Miljö. SvenskstrategiförEUzs NyasamverkansformerinomdenSjöhistoriska jordbruk framtiden.102i museiverksamheten.100

Rapportmedforslagomsändningsorter.103 Arbetsmarknadsdepartementet Enfondfor konstnärer.106

unga Aktivt lönebidrag.Etteffektivarestödför

Närings- och handelsdepartementet arbetshandikappade.5 Personaluthyrning.58 Regionpolitikfor helaSverige.l3 Samhall.Enarbetsmarknadspolitiskåtgärd Att utvecklaindustriforskningsinstituten.16 +Bilagedel.64 Konkurrenslagen1993-l996.20 Ommaktochkön-i spåren offentligaav Upphandlingforutveckling.88 organisationersomvandling.83 Handelnmedskrotochbegagnadevaror.89 Kvinnor.mänochinkomster. Konkurrensneutralttransportbidrag.94 Jämställdhetochoberoende.87

Statens 1997

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Inrikesdepartementet Bättreinformationomkonsumentpriser.19 Ungaocharbete.40 Politikforunga. +2 stbilagor.7 l Medelsforvaltningikommunerochlandsting.78 Allmännyttigabostadsföretag. +Bilaga.81 Likamöjligheter.82 Ändradorganisationför detstatligaplan-,byggoch bostadsväsendet.90 Hanteringavfel i utjämningssystemetför kommunerochlandsting.93

Miljödepartementet Förbättradmiljöinfonnation.4 Följdlagstiftningtillmiljöbalken.32 Övervakning miljön.34av Enhållbarkemikaliepolitik.84 Skyddavskogsmark.Behovochkostnader.97 Skyddavskogsmark.Behovochkostnader. Bilagor.98 Ennyvattenadministration.Vattenärlivet. 99 Agenda2l i Sverige. FemårefterRio resultatochframtid. 05l

-