Välfärd i verkligheten - pengar räcker inte! : underlagsrapport från Storstadskommittén

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

Välfärd i

verkligheten

räcker inte pengar -

Underlagsrapport från Storstadskommittén Stockholm 1997

Årüqma Ow 5 ow

W

å Statens offentliga utredningar WW 1997:24

Egg Socialdepartementet

Välfärd i

Verkligheten

räcker inte - pengar

Underlagsrapport från Storstadskommittén Stockholm 1997

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Orderfax: 08-690 91 91 Ordertel: 08-690 91 90

Svara på remiss. Hur och Varför. Statsrádsberedningen, 1993. En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara remiss. - Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningsavdelning Distributionscentralen 103 33 Stockholm Fax: 08-405 10 10 Telefon: 08-405 10 25

ISBN 91-38-20518-1 gorab Stockholm 1997 ISSN 0375-250X

Storstadskommittén

Många bostadsområden i främst storstadsregionerna kännetecknas att inav vånarna i högre grad än andra håll är beroende av samhällets stöd och service. Det innebär att betydande ekonomiska resurser i form direkta av och indirekta tjänster samt ekonomiska transfereringar såsom arbetsmarknadsstöd, socialförsäkringsstöd och socialbidrag tas i anspråk i dessa områden. De kraftiga nedskärningarna inom offentliga ekonomiska stödsystem och offentlig service drabbar särskilt hårt familjer, barn och ungdomar i sådana områden. Situationen i vissa förortsområden visar att det finns anledning att fundera på hur man ska förbättra det sociala och ekonomiska läget. Riksrevisionsverket har på Storstadskommitténs begäran analyserat möjligheterna att minska de sociala och ekonomiska problemen såväl kort som lång sikt i våra storstäder, samt vilka förutsättningar måste som vara uppfyllda för att skapa ökad effektivitet i välfärdspolitiken. Föreliggande rapport innehåller inga ställningstaganden från kommitténs sida. Det är vår förhoppning att den ska bidra till ökad kunskap och stimulera till debatt om hur man kan skapa möjligheter för de boende att vara delaktiga och utöva sin egenmakt i den välfärdsproduktionen. gemensamma Rapporten bildar ett underlag för Storstadskommitténs fortsatta arbete.

Stockholm i februari 1997

Kerstin Alnebratt Ordförande i Storstadskommittén

ltx§läiçä .éç "W79.- I yr,,.x.

EE RIKSREVISIONSVERKET Avdelningen för Effektivitetsrevision Damm RRV dnr 1997-02-05 32-96-1999 Em Ert datum Er beteckning

Storstadskommittén

Riksrevisionsverket RRV har fått i uppdrag av Storstadskommittén att beskriva utbudet av offentliga välfardstjänster i de tre storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö samt vilken överensstämmelse som finns mellan utbudet och de boendes efterfrågan välfärdstjänster. Sex bostadsområden, tre höginkomstområden och tre låginkomstområden har studerats. Resultatet av studien redovisas i bifogad rapport. En allt större del befolkningen står vid sidan av den ordinarie arbetsav marknaden i de studerade låginkomstområdena. Samtidigt har den offentliga serviceproduktionen inte fullt ut lyckats möta den efterfrågan som finns. RRV visar i rapporten att några de centrala problemen som finns av i storstadsområdena rör bristande delaktighet och social gemenskap. Bitr direktör Hans Noaksson har beslutat i detta ärende. Revisionsdirektör Staffan Ivarsson har varit föredragande. Revisionsdirektör Christina von Greyerz, avdelningsdirektör Charlotta von Porat och revisor Leif Borén har medverkat vid den slutliga handläggningen.

Hans Noaksson Staffan Ivarsson Bitr direktör Projektledare

Innehåll 7

Innehåll

Sammanfattning 9

Summary in English 13

1 Välfärd i verkligheten VIVE-projektet 17 l.l Bakgrund och syfte 17 1.2 Fyra enkla antaganden 18 1.3 Välfärdstjänster 19 1.3.1 Verksamhetsnära välfärdstjänster 20 1.4 Tre svenska storstäder projektets bas 21 — 1.4.1 Sex olika bostadsområden specialstuderas 22 1.5 VIVE-projektets genomförande 22

2. Pengar räcker inte 25

2.1 Utbudet varierar mellan områdena 25 2.2 överensstämmelse mellan utbud och efterfrågan 29 2.3 Utanförståendeskap 35

2.4 Åtgärder behövs samhällsekonomisk och politisk

- en utmaning 35

Göteborg 39

3.1 Sammanfattning Göteborg behöver mer än pengar 39 -

3.2 Två bostadsområden Bergsjön och Älvsborg 42

- 3.3 Utbud av välfärdstjänster kontanta ersättningar 45 - 3.4 Utbud av välfärdstjänster service 51 - 3.4.1 Stadsdelsnämndemas verksamhet 51

3.4.2 Primärvårdens insatser i stadsdelarna Bergsjön och Älvsborg 61

3.4.3 Statens insatser i stadsdelarna Bergsjön och Älvsborg 63

3.5 Efterfrågan av välfärdstjänster 66 3.6 överensstämmelse mellan utbud och efterfrågan 73 3.7 Ett sätt att utveckla välfärdsproduktionen i Bergsjön och

Älvsborg 75

8 Innehåll

Malmö 77

4.1 Sammanfattning Malmö behöver mer än pengar 77 - 4.2 Två bostadsområden Rosengård och Limhamn/Bunkeflo 80 — 4.3 Utbudet av välfärdstjänster kontanta ersättningar 82 - 4.4 Utbud av välfärdstjänster service 87 - 4.4.1 Stadsdelsnämndernas verksamhet 87 4.4.2 Primärvårdens insatser i stadsdelarna Rosengård och Limhamn/Bunkeflo 96 4.4.3 Statens insatser i stadsdelarna Rosengård och Limhamn/Bunkeflo 97 4.5 Efterfrågan av välfärdstjänster 100 4.6 överensstämmelse mellan utbud och efterfrågan 106 4.7 Ett sätt att utveckla välfärdsproduktionen i Rosengård och Limhamn/Bunkeflo 108

Stockholm 1 1 1

5.1 Sammanfattning Stockholm behöver mer än pengar lll -

5.2 Två bostadsområden Husby och Ängby-Bromma 113

- 5.3 Utbud av välfärdstjänster kontanta ersättningar 114 - 5.4 Utbud av välfärdstjänster service 119 - 5.4.1 De kommunala verksamheterna 119

5.4.2 Primårvårdens insatser i Husby och Ängby-Bromma 127

5.4.3 Statens insatser i Husby och Ängby-Bromma 128

5.5 Efterfrågan välfärdstjänster 132 5.6 överensstämmelse mellan utbud och efterfrågan 137

Bilaga 1 141

Sammanfattning 9

Sammanfattning

Riksrevisionsverket RRV har uppdrag av Storstadskommittén studerat välfärdssituationen i sex olika storstadsområden i Stockholm, Göteborg och Malmö. I varje storstad har ett låg- och ett höginkomstområde valts ut. Det

gäller Husby och Ängby-Bromma i Stockholm, Bergsjön och Älvsborg i

Göteborg samt Rosengård och Limhamn i Malmö. Utbudet av offentliga välfärdstj änster har kartlagts av RRV genom ett omfattande fältarbete. Detta betyder att statliga och kommunala hushållstransfereringar samt s k verksamhetsnära kollektiva och individuella Servicetjänster ingår i undersökningen. Samtidigt har de boendes efterfrågan av dessa tjänster studerats ge- TEMO-undersökning i de sex bostadsområdena. nom en RRV kan konstatera att stat och kommun olika sätt dimensionerat inför att möta de olika typer socio-ekonomiska förhållansatser av resurser av den råder i de olika områdena. Mycket tyder att vissa problem tilltar som i omfattning. Statistiken visar att andelen personer som står vid sidan om arbetsmarknaden ökar kraftigt i de låginkomstomrâden som RRV studerat. Antalet står vid sidan den ordinarie arbetsmarknaden i personer som om exempelvis Bergsjön har ökat med 100 procent mellan år 1990 och 1994, ökning från 600 till l 200 personer. Det finns risker med en utvecken ca ca ling detta slag. Utanförståendeskap riskerar för allt fler människor bli av slags norm, något som skulle bli ett stort problem i en välfärdsstat som en Sverige. RRVs kartläggning visar att det både utbetalas mer transfereringar till hushållen och produceras offentliga Servicetjänster i låginkomst- jämmer fört med höginkomstområden. Det förefaller som om resursfördelningen de flesta områden varit föremål för olika typer av prövning där mått som ohälsotal, arbetslöshet, andel invandrare, andel ensamstående, andel förtidspensionärer, antal brott m m varit styrande. I opinionsundersökning, utförd av TEMO AB uppdrag av RRV, har en det framkommit att de boende i storstadsregionerna anser att det finns betydande utrymme för förbättringar. Generellt sett kan det inledningsvis konstateras att det är förhållandevis små skillnader vad gäller attitydema till utbudet välfärdstjänster mellan de som bor i låg- respektive höginkomstav områden. Dessa likartade attityder kan även noteras vad gäller välfärdsfrågor i allmänhet. När det gäller utbudet de boende gärna att det satsas extra viss ser service i det egna bostadsområdet. I låginkomstområden vill man exempel-

10 Sammanfattning

vis att det satsas mer resurser de arbetsmarknadspolitiska insatserna och ungdomsverksamheten, och i höginkomstområden önskar att det man satsas extra skolan och utbildningen, men även ungdomsverksamheten. Problembilden kan sammanfattas som att allt större del befolken av ningen i vissa storstadsområden står vid sidan den ordinarie arbetsmarkav naden samtidigt som den offentliga serviceproduktionen inte fullt ut lyckas möta den efterfrågan som finns. Ett annat huvudresultat i undersökningen är att de bor i området, som fritiden och utan ersättning, kan tänka sig att delta i samhällets produktion av barnomsorg, skola, ungdomsverksamhet, äldreomsorg De flesta mm. boende som kan tänka sig delta i den produktionen gemensamma anger att de vill medverka i barn- och ungdomsverksamhet. Kvinnor är generellt sett mer benägna att delta än män, detsamma gäller ungdomar jämfört med äldre personer. Kvinnor är mer intresserade av att arbeta med barn, medan män är mer intresserade av att hjälpa till med sport-, idrotts- och ordningsverksamhet. 77 procent av de som bor i låginkomstområden, och 76 procent de av som bor i höginkomstområden anser dessutom att det bra de bor i vore om som det egna bostadsområdet också engagerade sig i vissa verksamheter mer som idag erbjuds av samhället. Opinionsundersökningen visar att de boende önskar delaktighet i se mer den gemensamma produktionen. Man vill själv sig, och vill engagera man se att grannarna engagerar sig. Samtidigt anser en klar majoritet att det är önskvärt att begära att de som mottar exempelvis arbetslöshetsersättningar och förtidspension efter bästa förmåga bör möjlighet att utföra vissa ges motprestationer som en kompensation för dessa ersättningar. Stödet för motprestationer är något högre bland de som bor i höginkomstområden än bland de som bor i låginkomstområden. När RRV frågat de boende inom vilka verksamhetsområden mottagare bidrag kunde medverka, dvs som av var som själva motprestationen kunde utföras, visar det sig att insatser fritidsgård och inom ungdomsverksamhet, äldreomsorg, sport- och idrottsanläggningar samt skötsel och underhåll bostadsområdet får det starkaste av stödet. Därefter kommer skola och barnomsorg specialisesamt annan mer rad verksamhet. Det är således tydligt att de boende delaktighet och motprestationer i ser vissa sammanhang som önskvärda inslag i den svenska välfärdsmodellen. RRV lät TEMO AB även fråga de boende vad de det bästa anser vara sättet att hjälpa de som är arbetslösa. Sju alternativ där allt från ökade gavs, bidrag och fler arbetsförmedlare till motprestationer och subventionerade arbeten angavs som svarsalternativ. De boende i låg- respektive höginkomstområden uppvisade likartade attityder i denna fråga. Ungefär hälften av de som tog ställning i denna fråga ansåg att det bästa sättet att hjälpa en som är arbetslös är att ge bidrag och kräva en motprestation. Den andra hälf-

Sammanfattning 11

ten ansåg att det bästa sättet var att ge stöd till företag och föreningar som skapar arbeten. RRV har i analysen situationen i bostadsområdena inte bedömt det av ändamålsenligt att göra detaljerade studier över den direkta effektivitevara ten i resursanvändandet. Istället har vi sökt finna om det genom omdispositioner eller genom att tillföra något nytt inslag eller begrepp i den offentliga verksamheten är möjligt att öka måluppfyllelsen olika områden. RRV därför att det i det fortsatta arbetet med att finna lösningar anser problemen i storstäderna vore rimligt att överväga möjligheter att ta vara den kraft kan finnas i dessa uttryck för delaktighet. Bilden av att de som boende önskar delaktighet och social gemenskap inom de verkse mer av samheter där det förefaller finnas problem i de studerade storstadsområdena är slående. Genom att tillföra delaktighet i första hand två verksamhetsområden i den offentliga serviceproduktionen skulle förhållandena i bostadsområdena kunna förbättras. För det första gäller det verksamhet riktad till barn och ungdom. När det gäller skola, fritidsgård och övrig ungdomsverksamhet kan det konstateras att det finns utrymme för fler vuxna i verksamheten. För det andra gäller det arbetsmarknadspolitiken på det lokala planet. Det gäller att aktivera de som står vid sidan om den ordinarie arbetsmarknaden. Om detta skall innebära att man inför system med motprestationer tar RRV inte ställning till. Den genomförda opinionsundersökningen ger ett starkt stöd för denna typ lösningar bland de som bor i dessa områden. RRV av att det finns tydliga och lättförståeliga fördelar med sådana fonner anser inom arbetsmarknadspolitiken, men anser att man noga bör följa de effekter ett sådant system skulle innebära om det permanentades. Ytterst är detta en fråga bör lösas den politiska nivån. som

Summary

On behalf of the Commission Metropolitan Areas the National Audit on Office studied the social welfare situation in six residential districts in Swedens three largest cities, i.e. Stockholm, Gothenburg and Malmö. A low-income and high-income district was selected in each of the cities: a

Husby and Ängby-Bromma in Stockholm, Bergsjön and Älvsborg in Goth-

enburg and Rosengård and Limhanm in Malmö. The range of social services offered in these districts established by the National Audit Office by was of extensive field studies. Both central and local government benefits means and collective and individual services involving personal contacts are included in the In parallel study, the residents’ demand for these survey. a

services the subject of a survey conducted by TEMO an opinion

was research institute. The National Audit Office concludes that problems exist at present in districts in the three largest cities and that central and local govemsome ment have adjusted the allocation of resources in various ways in order to meet the different types of socioeconomic conditions prevailing in the various districts. The statistics indicate that the proportion of people who are excluded from the labour market increasing rapidly in the low-income districts studied by the National Audit Office. In Bergsjön, for example, this category increased from 600 to 1 200, or by 100 per cent, between 1990 and 1994. Such development entails certain risks. For many of those affected, a alienation becomes the norm, which could become a major problem in a welfare state such as Sweden. The National Audit Office’s survey shows that the benefits paid out are larger and the public services delivered to households are more comprehensive in low-income districts than those in high-income districts. would that the allocation of resources in most areas based on various appear indicators such as the rates of sickness and unemployment, the percentage of immigrants, the percentage of single-person households, the percentage of old-age pensioners, the crime rate etc. An opinion poll carried out by TEMO for the National Audit Office showed that the residents of the cities concerned consider that there considerable for improvement. To start with, the differences between room residents of low-income and high-income districts when comes to attitudes to the range of public services are generally small. This similarity in attitudes also applies to welfare issues in general.

As regards the services offered, the residents would like to see certain services in their own district upgraded. In low-income districts the residents would, for example, like more resources to be allocated to labour market measures and youth activities, while residents of high-income districts would like more to be done for schools and education, but also for youth activities. The main problem that an increasing proportion of the population in Swedens largest cities excluded from the regular labour market at the same time as the provision of public services insufficient to meet the resulting demand. i Another significant finding that residents are willing, in their time spare and without remuneration, to contribute to the provision of services in child care, schools, youth activities, care of the elderly etc. Most residents who are willing to make such a contribution state preference for youth activa ities. Women are generally keener than and the generation men, younger keener than the old. Women display greater willingness to work with children, while men are more interested in sports activities and maintaining order. Furthermore, 77 per cent of those who live in low-income districts and 76 per cent of those in high-income districts would like the residents of a district to show greater interest in some of the public services offered today. The opinion poll shows that residents would like to see more participation in public service provision. They are willing to participate themselves and would like their neighbours to participate too. At the time, clear same a majority think that should be possible for those who receive unemploy-

ment benefit or other benefits to do kind of work in return for benefits.

some Support for a system of work in return for benefits somewhat greater among residents of high-income districts than residents of low-income districts. When the National Audit Office asked residents for examples of services that could be done by recipients of benefits the most areas commonly mentioned were youth recreation centres and other youth activities, care of the elderly, sports grounds and centres and neighbourhood maintenance, followed by help in schools, of the elderly and other care more qualified kinds of work. Clearly, therefore, residents regard participation and, in certain circumstances, work in return for benefits as features that might well be incorporated into the Swedish welfare model. The National Audit Office also instructed TEMO to ask residents about the best way of helping the unemployed. They were given seven alternatives to choose from, e.g. higher benefits and expanded employment services, work in return for benefits and subsidized jobs. There great differwere no ences in the attitudes to this question among residents of low-income and high-income districts, respectively. About half of the respondents considered the best way of helping the unemployed to give them benewas

fits and demand some service in return. The other half thought that the best method was to support enterprises and associations that created jobs. In its analysis of the situation in varios residential districts the National Audit Office has not considered appropriate to study in detail the immediate effectiveness of the use of resources in each district. Instead, we have attempted to establish whether possible, by reorganizing benefit systems

or by adding new features or concepts to public service provision, to

improve the attainment of objectives in various areas. The National Audit Office therefore considers justifiable, in the continued search for solutions to the problems affecting Sweden’s three largest cities, to consider ways and means of making the most of the residents unambiguous support for greater citizen participation. There a notable consensus among residents that they would like to see more participation and social cohesion as regards the areas where the study indicates that problems exist. Conditions in these districts could be improved by increasing participation in two particular areas of public service provision. The first of these activities for children and adolescents. There clearly scope for extra personnel resources, or rather adult representation, in schools, youth recreation centres and other youth activities. The second labour market policy at the local level. Measures must be taken to activate those who are excluded from the regular labour market. The National Audit Office has no definite opinion as to the merits of a system under which the unemployed would do certain kinds of work in return for benefits. According to the opinion poll there strong support for such a solution among the residents of the districts that were surveyed. The National Audit Office considers that such labour market arrangements have obvious advantages, but that the effects of introducing such a system on a permanent basis should be carefully monitored. Ultimately, this a question that must be decided at the political level.

Välfärd i verkligheten VIVE-projektet 17 -

l Välfärd i verkligheten

- VIVE-projektet

1.1 Bakgrund och syfte

Vid regeringssammanträde den 16 mars 1995 ändrades inriktning och vissa förutsättningar för utredningen S 1994:03 Levnadsvillkor i storstadsområden. Nya direktiv gavs till utredningen. Kommittén arbetar med företrädare för de tre storstadsområdena. Uppgiften är att i dialog med berörda i områdena föreslå och initiera åtgärder syftar till att skapa bättre förutsättsom ningar för bostadsområdena i storstäderna att ta tillvara de olika resurser och möjligheter som finns och som kan användas för en positiv utveckling, särskilt vad beträffar barn och ungdom med svåra uppväxtförhållanden. Kommittén skall för att fullgöra sitt uppdrag bl a

0 genomföra en kartläggning av de åtgärdsprogram och andra aktiviteter inom framförallt social-, utbildnings- och arbetsmarknadsområdena som kan ha betydelse för en positiv utveckling i de aktuella bostadsområdena, 0 lämna förslag till riktlinjer hur bostadsområdena bättre än för närvarande skall kunna ta till vara sina totala resurser, i form av myndighetsinsatser och ideella insatser, i samverkan och utan hinder av traditionella uppgiftsgränser, O ta initiativ till och genomföra konkreta projekt med den angivna inriktningen, O föreslå behövliga förändringar lagteknisk, finansiell och organisatoav risk natur för att bättre samordning och samverkan mellan olika myndigheter och samhällssektorer skall kunna uppnås.

Den 3 juli 1996 gjorde Storstadskommittén en anbudsförfrågan där olika myndigheter ombads inkomma med förslag hur ett arbete skulle kunna dimensioneras i syfte att ge svar hur de offentliga för lokalresurserna samhällets behov kan samordnas och bättre användas. Riksrevisionsverket RRV lämnade in den 26 augusti 1996, Hur vi får välfärd för ett svar mer pengama. I detta anges ett sätt att belysa situationen i vissa storstadsområden så att analys kan genomföras och förslag till förbättringsåtgärder ges. RRV sade i sitt svar att det är naturligt att utgå från att välfärdsstatens service till individen består av direkta och indirekta tjänster samt ekonomiska transfereringar. Eventuella förslag till förändringar kommer att beröra dessa tjänster och transfereringar. Av denna anledning bör kartläggningsarbetet formas på ett sådant sätt att kommittén kan ges en klar bild hur av resurserna

18 Välfärd i verkligheten VIVE-projektet -

styrs till olika typer av bostadsområden. Om detta arbete kan ge en total bild av hur resurserna styrs till olika områdena kommer också statsmakterna att kunna ta ställning till hur eventuella omfördelningar inom de givna systemen skall dimensioneras. Storstadskommittén gav den 6 november 1996 RRV i uppdrag att göra en kartläggning av utbud och efterfrågan vissa välfärdstjänster i sammantaget sex olika bostadsområden i de tre storstadsregionema. I uppdraget ingår att skatta kostnaderna för produktionen samt att göra en bedömning av effektiviteten i det offentliga åtagandet. Projektarbetet avslutades inom RRV den 5 februari 1997. I kapitel 1.5 beskrivs projektets genomförande. Projektet har antagit namnet Välfärd i verkligheten VIVE.

1.2 Fyra enkla antaganden

Bakom projektet finns fyra enkla antaganden. Det första innebär att välfärdsstaten har en ambition att förverkliga fördelningspolitiska strävanden genom att se till att det skapas system för fördelning av resurser dit behoven anses vara störst. Detta betyder att stat, kommun och landsting kan antas söka se till att områden där de sociala och ekonomiska omständigheterna är mindre goda också får mer stöd och resurser dels i form av kontanta ersättningar till de boende, dels i form av personalresurser. Det andra antagandet är att välfärdsstaten dimensionerar vissa typer av personalresurser, i detta projekt beskrivna som s k verksamhetsnära, i proportion med de socio-ekonomiska omständigheter som finns i de respektive verksamheter som bedrivs. Detta betyder att offentlig verksamhet i ett område med exempelvis många invandrare, arbetslösa, ensamstående och äldre också får fler s k verksamhetsnära personalresurser. Dessa kan arbeta som förskollärare, lärare i skola, socialsekreterare mm. Det tredje antagandet innebär att de sociala och ekonomiska problemen är större i bostadsområden med mycket låga genomsnittliga inkomster än vad som är fallet i områden med mycket höga genomsnittliga inkomster. RRV har i vissa projekt tidigare erfarit att situationen i vissa bostadsområden försämras successivt, och att det utbreder sig en kultur som delvis står

vid sidan om de legala systemen se vidare Bidrag genom arbete SOU

1996: 151. Mycket tyder att områden där arbetslösheten är utbredd, där andelen förtidspensionerade är hög, där de genomsnittliga inkomsterna är låga, där andelen invandrare och flyktingar är hög, där kriminaliteten är hög och där det i allmänhet förevisas höga s k ohälsotal det finns en risk för att en hopplöshetens kultur skall utbreda sig. Det fjärde antagandet är att om en allt större del av befolkningen ställs vid sidan produktion och delaktighet finns det en allvarlig risk för växande av problem som både har sociala och samhällsekonomiska dimensioner. RRV har i omfattande granskningar det välfärdspolitiska området sett

Välfärd i verkligheten VIVE-projektet 19 -

hur olika system fungerar i praktiken, men verket har tidigare inte haft möjlighet att studera summan av de offentliga satsningarna riktade till väl avgränsade geografiska områden. Det är mot bakgrund av RRVs ovan redovisade sk enkla antaganden samt Storstadskommitténs uppdrag centralt att kartlägga de resurser som riktas till låginkomst- och höginkomstområden. Det är dessutom av avgörande betydelse att se vilken struktur stödet har i de olika områdena, och den k verksamhetsnära personalen dimensioom s nerats volymmässigt i proportion med de socio-ekonomiska omständigheter som råder i de olika områdena. Möjligheterna att förbättra samhällets service inom givna ekonomiska och personella är ett huvudintresse. ramar

1.3 Välfärdstjänster

I avtal mellan RRV och Storstadskommittén beskrivs hur ett uppdrag rörande utbud och efterfrågan av välfärdstjänster skall genomföras. Ett bärande inslag i projektarbetet är att spegla hur de s k välfärdstj änstema produceras i de olika områdena. Välfärdstjänster definieras som kontanta transfereringar till hushållen samt tillhandahållna tjänster som innebär ett visst mått av mänsklig kontakt mellan den offentliga befattningshavaren och den enskilde individen. Det är således inte samtliga offentliga tjänster speglas. som Det hade varken varit görligt eller ändamålsenligt. Anledningen är att RRV

har antagit se avsnitt 1.2 ovan att det finns ett samband mellan hur omfat-

tande personalresurser som samhället satsar i de s k mjuka sektorerna och de allmänna förhållandena i respektive område. Det förefaller rimligt att anta att det har en positiv betydelse om kommunen har några socialsekreterare som kan hjälpa en familj med svårigheter jämfört med den hypotetiska situationen där kommunen inte har dessa resurser. På motsvarande sätt förefaller det rimligt att anta att det, inom vissa gränser, finns någon typ av positivt samband mellan välfärdssituationen i ett område och volymen av mänskliga stödresurser som ställs till förfogande. Det är dessa stödresurser som avses kartläggas i denna rapport. Exempel sådana välfärdstjänster som alltså har en särskild relevans i denna studie är grundskollärare, förskollärare, distriktssköterska, hemtjänstpersonal och fritidsledare. Dessa tjänster skall beskrivas och kvantifieras. Eftersom det rör sig om tjänster där personalen i olika hög grad har kontakt med de boende kommer RRV att bedöma antalet producerade årsarbetskrafter per område samt per invånare. Kontanta välfärdstjänster olika former bidrag, såväl skatteutgörs av av pliktiga som skattefria. Nedan listas de 33 olika bidrag kartlagts: som

Skattepliktiga ersättningar

Ersättning från försäkringskassa som utgör inkomst av anställning Ersättning från arbetslöshetskassa vid arbetslöshet Ersättning från arbetslöshetskassa vid arbetslivsutveckling ALU

20 Välfärd i verkligheten VIVE-projektet -

Utbildningsbidrag för doktorander Ersättning från vuxenutbildningsnämnd Dagpenning vid frivillig KFÖ eller särskild övning Kontant arbetsmarknadsstöd Delpension Vårdbidrag Arbetsskadelivränta Ersättning som utgör inkomst av anställning AGS, TFA Ersättning från försäkringskassa, annat förvärvsarbete

Skattefria ersättningar

Vårdnadsbidrag Skattefri del av barnpension Skattefri del av livränta Handikappersättning Särskilt pensionstillägg Kommunalt bostadstillägg Särskilt kommunalt bostadstillägg Bostadsbidrag för barnfamiljer m fl Studiebidrag och extra tillägg

Ãterbetalningspliktiga studielån

Utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning, lån Skattefri sjukpension Skattefri frivillig pension Dagersättning och utryckningsbidrag för värnpliktiga Bostadsbidrag och familjebidrag för värnpliktiga Bidragsförskott, erhållet belopp Allmänt och förlängt barnbidrag Flerbarnstillägg Socialbidrag Introduktionsersättning för flyktingar Ensamförälderbidrag RRV har detta sätt kunnat kvantifiera såväl antalet kontanta ersättningskronor per invånare som antalet producerade välfärdstjänster per invånare. Allt redovisat per bostadsområde.

1.3.1 Verksamhetsnéira välfärdstjänster

RRV koncentrerar redovisningen i det följande de personalresurser som är s k verksamhetsnära, allt i enlighet med de ovan redovisade resonemangen om mänsklig kontakt m m. Projektet syftar också till att ge en bild av den totala medelstilldelningen i form av personal och tillskjutna kronor. I varje delkapitel som beskriver verksamheten i de sex olika bostadsområdena

Välfärd i verkligheten VIVE-projektet 21 -

kommer text och analys att i huvudsak gälla dessa verksamhetsnära välfärdstjänster. Bakgrunden är antagandet att lokala offentliga verksamheter ökar just dessa resurser när de socio-ekonomiska förhållandena försämras i ett område. Något förenklat uttryckt antar RRV att enheterna för individoch familjeomsorg i låg- respektive höginkomstområden har klart olika behov av personalbemanning vad gäller socialsekreterare, att behovet men av administrativ personal endast i ringa omfattning varierar mellan områdena. För att tydliggöra resursdimensioneringen bryts därför den s k verksamhetsnära personalen ut i vissa av de jämförelser och allmänna redovisningar som ges nedan.

1.4 Tre svenska storstäder projektets bas

- VIVE-projektet bygger studier av förhållanden i Sveriges tre största städer. Det gäller Stockholm, Göteborg och Malmö. Städerna har vissa likheter som sammanhänger med det faktum att ett stort antal människor bor på ett begränsat geografiskt område. Skillnaderna är emellertid inte oväsentliga. Städerna har av olika skäl inte likvärdiga ekonomiska förutsättningar. Göteborg har exempelvis under senare år effektiviserat den offentliga verksamheten i betydande utsträckning. Malmö har av geografiska orsaker kommit att få ta emot ett stort antal flyktingar, något som påverkat stadens utgifter för bl a socialbidrag. När storstadsproblem analyseras är utvecklingen i själva storstadsregionen av intresse. Vid en betraktelse av de tre storstadsregionerna Stor-Stockholm, Stor-Göteborg och Stor-Malmö kan det konstateras att befolkningsutvecklingen skiljer sig åt. Befolkningen i Stor-Stockholm har ökat med 130 000 invånare mellan 1985 1 578 300 invånare och 1994 1 708 500 invånare, vilket motsvarar en ökning på 8 procent. Stor-Malmö har under period ökat med 4,6 samma procent, eller från 476 000 till 498 300 invånare. Befolkningen i Stor-Göteborg har ökat från 677 264 till 726 489, något som motsvarar 7,3 procent under den aktuella 10-årsperioden. Befolkningspyramiden skiljer sig inte påtagligt mellan de tre regionema. 21-22 procent är mellan 0 och 17 år, 9-10 procent mellan 18 och 24 år, 52-54 procent mellan 25 och 64 år, 13-15 procent mellan 65-84 år samt, slutligen, ca 2 procent över 85 års ålder. Andelen invandrare utrikes födda skiljer sig däremot kraftigt mellan städerna. Andelen är högst i Stockholm l6,5 procent. Det är främst andelen medborgare från nordiska och utomeuropeiska länder som gör att Stor-Stockholm avviker positivt i detta avseende. Andelen småhus är lägre i Stor-Stockholm än i de två andra regionerna, ca 27 mot ca 35 procent. Samtidigt kan det konstateras att befintligt bestånd av flerbostadshus förädlats under något olika tidsperioder i de tre områdena. Ungefär en fjärdedel av flerbostadshusen har uppförts under perioden 1966

22 Välfärd i verkligheten VIVE-projektet -

till 1975. Mellan åren 1976 och 1980 uppfördes 2 á 3 procent av husen. Därefter, eller mellan åren 1980 och 1990, bör det observeras att nybyggnationen flerbostadshus i Stor-Stockholm markant skiljer sig från de två av övriga regionerna. Hela 9 procent av beståndet uppfördes under 1980-talet, medan motsvarande andelar för Stor-Göteborg och Stor-Malmö är 6,0 respektive 6,7 procent. Dessa skillnader mellan städerna kommer att tas i beaktande i den analys följer i denna rapport. I några fall kan dessa skillnader vara bidragande som orsaker till att problembildema skiljer sig för de områden som specialstuderas.

1.4.1 Sex olika bostadsområden specialstuderas

VIVE-projektet fokuserar inte hela storstadsregioner. Istället har två områden i respektive storstad valts ut. Det gäller ett låg- och ett höginkomsttagarområde i varje storstadsregion. I detta avsnitt beskrivs kort områdesindelningen. I kapitel 4 och 5 redovisas de närmare förhållandena i respektive stad och område. I Stockholm har Husby valts ut som ett för studien representativt låginkomstområde. Genomsnittsinkomsten är mycket låg i detta område, dock inte extremt låg. Arbetslösheten är hög. Andelen invandrare är hög. Norra

Ängby, Eneby och Bromma Kyrka har fått bilda ett område som utgör ett

representativt höginkomstområde. Området benämns konsekvent i rappor-

ten som Ängby-Bromma. Genomsnittsinkomsten är mycket hög i området,

dock inte extremt hög. Arbetslösheten är låg. Andelen invandrare är låg. I Göteborg har Stadsdelsnämnden Bergsjön valts ut som ett för studien representativt låginkomstområde. Genomsnittsinkomsten är mycket låg i detta område, dock inte extremt låg. Arbetslösheten är hö Andelen invand-

rare är hög. Stadsdelsnämnden Älvsborg har fått bilda ett område som utgör

ett representativt höginkomstområde. Genomsnittsinkomsten är mycket hög i området, dock inte extremt hög. Arbetslösheten är låg. Andelen invandrare är låg. I Malmö har stadsdelsnämnden Rosengård valts ut som ett för studien representativt låginkomstområde. Genomsnittsinkomsten är mycket låg i detta område, dock inte extremt låg. Arbetslösheten är hög. Andelen invandär hög. Stadsdelsnämnden Limhamn har fått bilda ett område som utgör rare ett representativt höginkomstområde. Genomsnittsinkomsten är mycket hög i området, dock inte extremt hög. Arbetslösheten är låg. Andelen invandrare är låg.

1.5 VIVE-projektets genomförande

RRV har uppdrag av Storstadskommittén och Socialdepartementet genomfört uppdraget nästan 3 kalendermånader, från den 6 november 1996 till den 5 februari 1997.

Välfärd i verkligheten VIVE-projektet 23 -

Studien bygger information och data som beskriver utbud och efterfrågan av välfärdstjänster i sex bostadsområden i tre olika storstäder. Detta har påverkat arbetssättet. Huvuddelen av utredningsinsatsema har gjorts genom besök och observationer i områdena samt genom intervjuer med boende och anställd personal. Fyra huvudsakliga delar kan identifieras. Det gäller arbetet med att kartlägga den socio-ekonomiska bilden i de sex områdena, arbetet med att kartlägga utbudet av transfereringar till hushållen, arbetet med att kartlägga utbudet av offentlig service till hushållen samt arbetet med att kartlägga hushållens efterfrågan av välfärdstjänster. En förutsättning för projektets genomförande har varit att väl avgränsade geografiska storheter bostadsområden har kunnat identifieras. Områdesindelningen har gjorts ett sådant sätt att de olika statistikbearbetningama

samt datainsamlingen fältet intervjuer m m har kunnat genomföras på

ett enhetligt sätt. Detta har varit en av de svåraste frågorna att lösa såväl innan som under projektets genomförande. Kartläggningen av de boendes attityder i vissa för utredningen relevanta frågor samt de boendes genuina efterfrågan välfärdstjänster bygger dels av en omfattande opinionsundersökning som gjorts av TEMO AB, dels på undersökningar som gjorts av de olika statliga och kommunala myndigheter som RRV samarbetet med. Kartläggningen av den socio-ekonomiska bilden i de respektive områdena bygger huvudsakligen ett statistiskt material från SCB Örebro samt statistiska redovisningar från de tre kommunernas statistikkontor. Kartläggningen av utbudet av välfärdstjänster i form av ekonomiska transfereringar till hushållen har gjorts genom bearbetningar av den s k IoFdatabasen hos SCB. IoF-databasen speglar samtliga förhållanden som rör inkomst och förmögenhet per hushåll. Materialet kan brytas ned geografiska områden med stor precision. Databasen identifierar varje hushåll som bor inom de geografiska områden som är aktuella. Härigenom har RRV kunnat kartlägga hur inkomsterna i de olika områdena sätts samman, hur stor andel av olika hushållstypers inkomster utgörs olika skattepliktiga som av respektive icke skattepliktiga bidrag och försäkringsersättningar från stat och kommun. För att få en uppfattning om utvecklingen över tiden görs en kartläggning av inkomstförhållandena åren 1990 och 1994. De uppgifter som hämtas från databaser har formen statistiska sammanställningar. av Uppgifter om enskilda personer eller hushåll är inte tillgängliga annat än i form av statistiska sammanställningar. Kartläggningen av utbudet av välfärdstjänster som utgörs av service har

bedrivits på fältet". Projektet har definierat tjänster se avsnitt 1.2 och 1.3

som sådan service som innebär ett visst mått personlig kontakt. Definitioav

nen har delvis tillkommit av utredningstekniska skäl se avsnitt 1.3, något

som fått vissa arbetsmässiga och tekniska konsekvenser. För att spegla dessa tjänster har det varit nödvändigt att bedriva ett omfattande, koncentrerat och

24 Välfärd i verkligheten VIVE-projektet -

djuplodande utredningsarbete i de olika kommunala, landstingskommunala och statliga myndigheter som tillhandahåller dessa tjänster. Arbetet har förutsatt att RRV fått tillgång till register, databaser, redovisningar men framförallt getts möjlighet att intervjua representanter för de olika personalkategorier som svarar för de tjänster som är relevanta i denna studie. Fältarbetet har bedrivits under november och december 1996 i de sex områdena. Arbetet har inneburit att RRVs revisorer intervjuat offentliganställd personal och boende i området samt deltagit i kommunal och statlig verksamhet i de olika områdena. Allt i syfte att inhämta en bild av produktionen i de olika områdena. Charlotta von Porat har genomfört Malmöstudien och Leif Borén Stockholmsstudien. Projektledaren, Staffan Ivarsson, har producerat Göteborgsstudien.

Pengar räcker inte 25

2 räcker inte

Pengar

I detta kapitel redovisas RRVs sammanfattande resultat av ett kartläggningsarbete utbud och efterfrågan välfärdstjänsteri sex bostadsområden i de av av tre storstadsregionema. Kapitlet behandlar även överensstämmelsen mellan utbud och efterfrågan samt innehåller ett avsnitt med en diskussion om de strategiska frågor där Storstadskommittén avser lämna förslag för att förbättra vissa förhållanden i storstadsornrådena.

2.1 Utbudet varierar mellan områdena

Den offentliga sektorn fördelar omfattande ekonomiska till hushålresurser len varje år. Dessa består i huvudsak av kontanta bidrag och försäkringsersättningar till hushållen samt den direkt och indirekt riktade service som framförallt kommun och landsting tillhandahåller. I studien ingår även närpolisen, försäkringskassan och arbetsförmedlingen. Summan av transfereringarna och de tjänster som av oss definieras som verksamhetsnära utgör de välfärdstjänster utgör det utbud är föremål för denna studies som som uppmärksamhet. Generellt sett fördelas det kontanta bidrag och försäkringsersättmer ningar samt offentlig servicepersonal till låginkomstområden än vad som fördelas till höginkomstområden. Mönstret är i stort sett likartat i de tre storstäderna, dvs förhållandena mellan låginkomstområdena i storstäderna påminner varandra, det finns likheter mellan höginom samma sätt som komstområdena storstäderna emellan. De socio-ekonomiska skillnaderna är stora mellan låg- respektive höginkomstområden inom varje studerad storstad. Genomgående är exempelvis ohälsotalen högre i låginkomstområdena jämfört med höginkomstområdena. Dessutom är andelen invandrare, arbetslösa, mottagare av socialbiboende i hyreshus högre i låginkomstområdena jämfört med högdrag samt inkomstområdena. Detta får konsekvenser för omfattningen av de transfereringar den offentliga sektorn fördelar till dessa områden. som Totalt utbetalades bidrag och försäkringsersättningar motsvarande mellan

29 000 och 34 000 kronor per invånare i låginkomstområdena år 1994, me-

dan motsvarande tal för höginkomstområdena var 12 000 till 16 000 kronor. Den genomsnittliga ökningstakten mellan åren 1990 och 1994 var högst i låginkomstområdena. Om även skattekraften tas med i beräkningarna för de olika områdena

26 Pengar räcker inte

framgår att utbetalda bidrag och ersättningar reducerade med direkta skatter leder till att en något annorlunda bild de olika områdena växer fram. Om av utvecklingen i de olika bostadsområdena hade varit likartad, dvs förom värvsfrekvensen, andelen arbetslösa, löneökningstakten, andelen flyktingar m rn hade utvecklats ett likartat sätt så skulle i princip nettot mellan bidrag och skatter utvecklats på sätt utbetalningarna bidrag och samma som av försäkringsersättningar. Materialet visar emellertid att ökningstakten var ca 90 procent i Rosengård, 180 procent i Bergsjön och 340 i ca ca procent Husby. I höginkomstområdena förändrades detta netto högst marginellt un-

der perioden 1990 och 1994. I Ängby-Bromma och Älvsborg minskade net-

tot med ca l0 procent under perioden, medan det ökade med 5 i procent Limhamn. Det senare beror successiv förändring den genomsnitten av liga sociala profilen i området. Andelen ensamstående ökade exempelvis kraftigt mellan 1990 och 1994. Strukturen och omfattningen utbetalningar socialbidrag förutav av sätts ge en förhållandevis god bild den socio-ekonomiska situationen i av ett bostadsområde. Anledningen är att dessa bidrag utbetalas när individen redan försökt skaffa inkomster annat sätt, antingen arbete eller genom genom andra generella bidrag och försäkringsersättningar. Socialbidraget brukar anges som det sista skyddsnätet i välfärdssystemet. Det utbetalas betydligt mer socialbidrag i låginkomst- jämfört med högin-

komstområden. I exempelvis Älvsborg betalades det ut 228 kronor invå-

per nare i socialbidrag år 1994, medan motsvarande siffra i Bergsjön 10 000 var kronor. Generellt sett gäller att det betalas ut väsentligt högre belopp till gifta/sambo-hushåll än till ensamförälderhushåll. I genomsnitt utbetalades det 60000 kronor till de gifta/sambo-hushåll som mottog socialbidrag i Husby, 70 000 till dessa hushåll i Rosengård och 80000 kronor för dessa hushåll i Bergsjön. I Limhamn/Bunkeflo och

Ängby-Bromma utbetalades i genomsnitt l0 000-15 000 kronor till de hus-

håll som mottog socialbidrag. I Älvsborg motsvarande siffra 37 000 kro-

var nor, men det bör nämnas att andelen hushåll erhöll socialbidrag som var betydligt lägre i denna stadsdel än vad fallet i de två andra höginsom var komstornrådena. Göteborg uppvisar lägre andelar mottagare socialbidrag än de andra av två städerna. I Bergsjön tog 30 procent dessa hushåll emot socialbidrag, av

i Älvsborg var andelen 0,3 procent. I Rosengård/Limhamn/Bunkeflo

var

motsvarande tal 43 respektive 0,5 procent, och i Husby/Ängby-Bromma 33

respektive 0,5 procent. När det gäller ensamhushållen hushåll med med eller en vuxen person, utan barn kan det sägas att mönstret är likartat mellan stadsdelarna, mer vilket betyder att situationen i de olika låg- respektive höginkomstområdena är likartade. Det genomsnittliga hushållet tog emot socialbidrag i låginsom komstområdena fick 40 000 kronor år, medan det genomsnittliga ca per mottagarhushållet i höginkomstområdet erhöll 20 000 kronor. Andelen ca en-

Pengar räcker inte 27

samhushåll erhöll socialbidrag uppgick år 1994 till 30 procent i låginsom komst- och 5 procent i höginkomstområdena. ca Sammanfattningsvis kan det konstateras att skillnaden mellan låg- och höginkomstområden ökat under perioden 1990 till 1994. Samtidigt finns det betydande likheter mellan de olika låginkomstområdena respektive de olika

höginkomstområdena i dessa avseenden. Ökningstakten vad gäller totalt ut-

betalda bidrag samt andelen mottagare socialbidrag var exempelvis snabav bare i låginkomst- än i höginkomstområden mellan år 1990 och 1994. RRV har även studerat hur andelen bidragsberoende personer och hushåll förändrats i de olika stadsdelarna. Verket har använt ett flertal definitioner i analysarbetet, redovisningen begränsas till tre olika. För det första men har andelen hushåll tar emot socialbidrag studerats. För det andra har som andelen hushåll disponibla inkomst till minst 76 procent består av sumvars arbetslöshetsersättningar, förtidspension samt socialbidrag beräkman av nats. Denna definition beskriver i stort sett personer som är daglediga, dvs utan förvärvsarbete och med varierande arbetsfönnåga. För det personer en tredje har andelen hushåll disponibla inkomst till minst 76 procent bevars står samtliga skattefria och skattepliktiga bidrag och försäkringsersättav ningar definierats. Definitionen beskrivs i avsnitt 1.3. I tabell 2.1 redovisas dessa andelar fördelade per område.

olika bostadsområden. År 1994. AAndel hus- Tabell 2.1 Bidragsberoendet i 6 håll erhöll socialbidrag, BAndel hushåll vars disponibla insom komst till minst 76 procent bestod av ersättningar for arbetslöshet, förtidspension och socialbidrag, CAndel hushåll vars disponibla inkomst till minst 76 procent bestod av skattefria och skattepliktiga bidrag och ersättningar. Procent.

I tabell 2.1 redovisas hur stor andel av befolkningen i de sex olika bostadsområdena är bidragsberoende enligt olika definitioner, Av redovissom ningen framgår att det är mycket stor skillnad mellan låg- och höginkomstområden i dessa avseenden. Andelen socialbidragsmottagare låg exempelvis år 1994 nivåer motsvarande 30 till 40 procent i låginkomstområdena,

medan andelen mottagare bland gifta/sambo-hushållen i höginkomstonirå-

28 Pengar räcker inte

dena endast uppgick till ca 0,5 procent. När det gäller ensamhushållen var dock andelen i dessa senare områden något högre, eller 5 procent husca av hållen. Av de hushåll i de studerade låginkomstområdena bidragsberosom var ende enligt definition B fick år 1994 mellan 5 och 17 procent sin huvudsakliga försörjning via arbetslöshetsstöd, förtidspension och socialbidrag. I höginkomstområdena var dessa hushåll mycket sällsynta. När det däremot gällde de hushåll hade sin huvudsakliga försörjning via enstaka, eller som kombinationer, samtliga förekommande bidrags- och försäkringsslag av ökade andelen bidragsberoende något i höginkomstområdena. Detta berodde att barnbidrag, bostadsbidrag, föräldrapenning, sjukpenning m m ingick i detta senare mått bidragsberoende.

Den intressanta skillnaden mellan Definition B och Definition C se tabell

2.1 ovan är att den förstnämnda definitionen består är i

av personer som arbetsför ålder samtidigt som det i många fall finns viss restarbetsfören måga, medan Definition C även inbegriper personer med huvudsaklig en förankring på den ordinarie arbetsmarknaden. Exempelvis kan det i Definition C ingå ett stort antal uppbär föräldrapenning. personer som När det gäller utbudet av service i de olika områdena kan det konstateras att det finns en rad olika modeller för resursfördelning i de olika städerna. I Malmö finns en ny resursfördelningsmodell för de kommunala verksamheterna och i Göteborg finns en sedan flera år prövad modell för stadsdelsnämnderna samtidigt som man håller att förädla modellen för primärvårdens fördelning av resurser. Stockholm införde 1 januari 1997 stadsdelsförvaltningar och i samband med detta resursfördelningsmodell. Eftersom en denna studie inleddes i slutet av år 1996 och RRV naturliga skäl hänvisas av till ex post-statistik sker beskrivningen förhållandena i Stockholm utifrån av den tidigare gällande strukturen. RRV har i de tre utförda kartläggningarna utbudet Servicetjänster av av riktade till de boende i respektive område funnit att det i samtliga städer tre fördelas mer till områden där det förefaller finnas störst behov resurser av dessa resurser. Det betyder exempelvis att skolorna i områden med fler invandrarbarn har fler lärare per elev, något även gäller i barnomsorgen. som Dessutom kan man se att socialtjänsten, äldreomsorgen, sjukvården, polisen, försäkringskassan och arbetsförmedlingen arbetar med fler sk verksamhetsnära personalresurser per invånare i låginkomstområdena än vad som är fallet i höginkomstområdena. Det förefaller således resursfördelningen de flesta områden som om varit föremål för olika typer fördelningsprinciper där mått ohälsotal, av som arbetslöshet, andel invandrare, andel ensamstående, andel förtidspensionärer, antal brott m m varit styrande. RRV har inte i denna studie för avsikt att söka bedöma i vad mån olika fördelningsnycklar är ändamålsenliga. Verket genomför istället en analys i flera steg, där det första steget gäller frågan om det sker en ungefärlig anpassning utbudet efter de socio-ekonomiska av

Pengar räcker inte 29

förutsättningar som är aktuella i de olika områdena. Kartläggningen visar att det fördelas mer resurser till de områden där behoven förefaller vara störst.

2.2 överensstämmelse mellan utbud och efterfrågan

RRV har låtit ett institut för opinionsundersökningar, TEMO AB, kartlägga vilken efterfrågan finns vad gäller välfärdstjänster samt vilka attityder som finns bland de boende i frågeställningar som är relevanta i storstadssom sammanhang. Undersökningen bygger ca 1 000 slumpmässigt utvalda hushåll i de områdena. I varje område har 166 eller 167 hushåll deltagit. Hushållen sex har intervjuats telefon. Sammanlagt har de svarat på 19 frågor, dock är per frågeställningarna komplexa och många olika svarsalternativ har ingått i de olika frågorna. Inledningsvis kan nämnas att de boende i låg- respektive höginkomstområden generellt sett tycks ha liknande attityder till såväl utbudets kvalitet som till välfärdsfrågor i allmänhet. När det gäller den allmänna bilden av välfärdssituationen i Sverige anser 70 procent de boende att välfärden minskat under de senaste 10 åren. ca av Samstämmigheten är i denna fråga mycket stor mellan låg- och höginkomstområden. När det gäller frågan hur viktigt det är att samhället prioriterar vissa om är uppfattningarna likartade i låg- och höginkomstområdena. Barn, grupper ungdomar och sjuka sätts i första rummet medan yrkesverksamma, invandinte behöva prioriteras lika hårt. Arbetslösa, barnfarare och ensamma anses miljer, äldre och utslagna placeras i en mellangrupp, mitt emellan hög- respektive lågprioriterade Även prioritetsordningen är densamma grupper. om mellan låg- och höginkomstområden kan det noteras att man i låginkomstområden fäster en relativt sett större vikt vid satsningar riktade till bland annat arbetslösa och barnfamiljer medan man i höginkomstområden förordar marginellt sett högre relativ prioritering av bam- och ungdomsverken samhet. När det gäller de boendes betygssättning samhällets insatser generellt av sett för olika grupper framgår att stora likheter mellan områdena finns. Man att satsningarna för yrkesverksamma fungerar bäst, därefter placerar anger satsningarna för invandrare. I fallande prioritetsordning nämns sedan man satsningarna barn, barnfamiljer och sjuka. Först därefter, dvs sjätte till tionde placeringen i rangordningen, uppkommer påtagliga skillnader mellan låg- och höginkomstområdena. Här kan man se att de boende i låginkomstområdena att satsningarna på ungdomar, äldre och ensamma fungerar anser bättre än vad man anger i höginkomstområdena. När det gäller satsningarna för att hjälpa arbetslösa gäller det motsatta, dvs de boende i höginkomstom-

30 Pengar räcker inte

råden ser mer positivt dessa satsningar än vad gör i låginkomstområman dena. När det gäller de boendes attityder till samhällets verksamheter där man bor framgår att de boende i höginkomstområden är något positiva till mer utbudet än vad man är i låginkomstområdena. Generellt gäller att de boende är mycket nöjda med kommunens skötsel av det område i vilket man bor. I låginkomstområdena är det förhållandevis fler är nöjda med det lokala som utbudet av ungdomsverksamhet och socialtjänst än vad är fallet i höginsom komstområdena. Omvända förhållanden gäller sport- och idrottsanläggningar, skola och utbildning, bamomsorg, polisen och sjukvården, dvs när det gäller dessa verksamhetsområden är man mer nöjd i hög- än i låginkomstområden. Vid en betygssättning en skala från l-5 framkommer att det främst är arbetsmarknadsåtgärder, fritidsgård och ungdomsverksamhet samt kulturlivet i det lokala området som ges lägst genomsnittsbetyg i såväl låg- som höginkomstområdena. I tabell 2.2 speglas de boendes genomsnittliga betyg verksamheten i låg- respektive höginkomstområdena. Statistik detta av slag skall hanteras försiktigt, men ett genomsnitt motsvarande 3,0 till ca ca 3,3 brukar enligt TEMO AB kunna betraktas att det är "bra det som som ar 79 .

Tabell 2.2 De boendes kvalitetsomdöme om samhällets utbud av service i låginkomst- respektive höginkomstområden i de tre svenska storstäderna. December 1996. Genomsnitt. Skala 1-5.

områden där man bor framkommer att de flesta anser att det satsas lagom. Bland de som tar ställning till frågan om det finns ett eventuellt under- eller överutbud i de olika områdena så finns det kraftig övervikt för negativa en svarsangivelser. Det bör understrykas att frågor av typen Vill Du ha mer eller mindre av något tenderar att leda till volymmaximerande svarsmönster. Materialet ger trots detta förbehåll en antydan det kan finom var nas mer påtagliga brister i utbudet. I tabell 2.3 visas hur övervikten för negativa svarsangivelser fördelar sig i materialet. I såväl låg- som höginkomst-

Pengar räcker inte 31

Tabell 2.3 De boendes bedömning av om huruvida samhällets utbud av service i låginkomst- respektive höginkomstområden är för litet eller för stort för litet för stort. Resultat från TEMO-undersökning, de- cember 1996.

Låginkområde Höginkområde

områden anser man att det satsas för lite arbetsmarknadsåtgärder, men även att det satsas för lite äldreomsorg samt barn- och ungdomsverksamhet. I syfte att utkristallisera det enskilda område inom vilket de boende anser att det finns störst skäl att göra ytterligare insatser i den offentliga produktionen av välfärdstjänster ställdes följande fråga: Om samhället skulle satsa extra ett enda område av de jag nyss läste upp, vilket skulle det då vara Frågan är ställd ett sådant sätt att det tydligt framgår att en extra satsning exempelvis skola innebär att det inte kommer att satsas extra exempelvis äldreomsorgen. Innan de boende svarar påminns de av intervjuaren om att de endast skall ange ett svar. Av svaren framgår att det finns stora skillnader mellan låg- och höginkomstområden. I låginkomstområden finns en tydlig önskan om att det är arbetsmarknadsåtgärderna som skall prioriteras, därefter prioriteras ungdomsverksamhet och äldreomsorgen. När det gäller höginkomstområdena är det mycket tydligt att det är skola och utbildning som anses vara viktigast vid en prioritering av extra insatser, därefter kommer sjukvården. När det gäller frågan om de boende önskar ökat inflytande hur resurfördelas och används i det bostadsområdet visar intervjumateriaserna egna let att det inte är någon större skillnad mellan de bor i låg- respektive som höginkomstområden, ca 2 av 3 vill ha ett större inflytande. Däremot finns det vissa regionala avvikelser inom materialet. I Stockholm är skillnaderna mellan de två bostadsområdena förhållandevis stora i detta avseende, 56 procent av de som bor i Husby låginkomstområde vill ha mer att säga till

om, medan motsvarande andel är 69 procent bland de som bor i Ängby-

Bromma höginkomstområde. När det gäller vilken verksamhet som de boende vill ha ökat inflytande över finns dock vissa skillnader mellan låg- och höginkomstområden. Först kan det konstateras att man i stort sett prioriterar sitt intresse ett likartat

32 Pengar räcker inte

sätt, dvs man är i båda kategorierna av områden mest intresserad av att få ett ökat inflytande gällande verksamheter riktade till barn- och ungdomar samt sjuka och äldre. Man kan dock konstatera att de som bor i låginkomstområden är påtagligt mycket mer intresserade av att få ett ökat inflytande över arbetsmarknadsåtgärdema än vad är inom höginkomstområdena, man samt att man i dessa senare områden är klan mer angelägen att få ett ökat inflytande över skola och utbildning samt sjukvård. När det gäller frågan om man skall låta andra och s k frivilliga organisationer, som exempelvis kyrkan, Grannsamverkan mot brott och Farsor och morsor stan, hjälpa till med den del av det som samhället tidigare helt tog hand om anser de flesta, eller 88 procent i låg- och 93 procent i höginkomstområden, att det är bra att dessa typer av kompletterande institutioner bidrar inom de områden där den offentliga sektorn producerar tjänster. Sex procent anser dock att detta inte är bra. Lägst intresse för dessa komplette-

rande insatser finns i Rosengård, högst i Ängby-Bromma. En kontrollfråga

visar även att en klar majoritet av de boende, ca 80 procent, anser att det är bra att samhället ger bidrag till denna typ av organisationer. Svaren båda dessa frågor ger en indikation att det oavsett socio-ekonomiska bakgrundsvariabler finns ett intresse för fler aktörer det välfärdspolitiska området. Svaren ger dock inte stöd för någon tolkning av frågan om huruvida detta beror att kvaliteten skulle vara låg i befintligt utbud eller om det helt enkelt bara är ett uttryck för att man önskar annan typ av verksamhet. De boende visar ett påtagligt intresse för att fritiden, och utan ersättning, engagera sig i vissa verksamheter som idag utförs av samhället i det egna bostadsområdet. 63 procent i låg- och 71 procent i höginkomstområdena svarar på frågan om de kan tänka sig att engagera sig. Generellt gäller att det finns ett större intresse bland unga än bland de år äldre som att engagera sig i verksamheterna. Det finns generellt sett ett stort intresse för egna insatser och engagemang inom verksamheter som gäller barn, ungdomar, äldreomsorg, sport och idrott. Den mest populära verksamheten i detta sammanhang är tveklöst fritidsgården i området samt annan ungdomsverksamhet. Detta gälleri såväl låg- som höginkomstområden. Stort intresse föreligger således för de verksamheter där egna insatser kan göras vid sidan om ett ordinarie arbete. Detta bekräftas av att det i områden med hög förvärvsfrekvens är just fritidsgården är aktuell. som När det gäller de egna insatserna finns det ett par tydliga skillnader mellan låg- och höginkomstområdena. I de förra är relativt sett intresserad man mer av att engagera sig i arbetsmarknadsåtgärderna, medan man i de senare är relativt sett mer intresserade av insatser i skola och ungdomsverksamhet. Resultaten kan sannolikt bero de socio-ekonomiska skillnader som finns mellan områdena. Arbetslösheten är helt enkelt ett större problem i låg- än i höginkomstområden. Av denna anledning sådana är man mer intresserad av insatser i de olika låginkomstområdena. Undersökningen anger tydligt att de boende önskar vara delaktiga, men

Pengar räcker inte 33

Tabell 2.4 De boendes attityder till motprestationer for vissa mottagare av bidrag och Forsäkringsersättningar. I tabellen anges hur många som svarat på följande fråga: Man kan tänka sig att exempelvis arbetslösa och förtidspensionärer som kompensation for sina bidrag och ersättningar engageras i vissa lokala verksamheter som idag utförs av samhället. Kan du tänka dig att vissa bidragstagargrupper ska ha skyldighet att efter bästa förmåga göra en insats inom..."

Låginkomstomr. Höginkomstomr.

intervjuundersökningen visar även att de boende anser att det vore bra om även de övriga i det egna bostadsområdet medverkade i den gemensamma produktionen. Samstämmigheten i de två bostadsområdena är påfallande. 77 procent av de som bor i låginkomstområden och 76 procent av de som bor i höginkomstomrâden anser att det vore bra om de boende i det egna bostadsområdet engagerade sig mer i vissa verksamheter idag erbjuds som av samhället. Intervjumaterialet visar således att de boende både själva vill delta i den gemensamma produktionen samt önskar se att grannama i det egna bostadsområdet deltar i sådan verksamhet som samhället idag producerar. Aktivitet, deltagande och delaktighet bör enligt de boende även gälla inom delar av arbetsmarknadspolitiken. En stor majoritet av de boende i såväl låg- som höginkomstområden anser att det är rimligt att begära att en del av de som idag uppbär förtidspension och arbetslöshetsersättning ska ha skyldighet att efter bästa förmåga göra en insats inom vissa offentliga verksamheter. I tabell 2.4 visas hur många procent av de som bor i lågrespektive höginkomstområden som anser att det vore bra om krav på motprestationer införs för vissa av de som erhåller bidrags- och försäkringsersättningar. Det tycks således finnas ett starkt stöd för idén att införa motprestationer för vissa grupper av mottagare av bidrags- och försäkringsersättningar. I höginkomstområdena är stödet endast marginellt större. Det skiljer endast några enstaka procentenheter mellan stadsdelarna. I stort sett anser mellan 60 och 80 procent att motprestationer kan vara bra för personer som idag erhåller kontanta stöd. När det gäller skolans område anser ca 65 procent att det är möjligt att låta exempelvis förtidspensionärer och arbetslösa att

34 Pengar räcker inte

Tabell 2.5 De boendes uppfattning om vilket som är det bästa sättet att hjälpa de som är arbetslösa. Låg- och höginkomstområden. Resultat av TEMO-undersökning. December 1996.

arbetslöse att söka arbeteeller utbildning Ge bidrag för att startaeget företag 10 5 Ge stöd till företag och föreningar som kan 33 36 skapaarbeten

efter bästa förmåga göra en viss insats som kompensation för en del av sin ekonomiska ersättning. Mot bakgrund av att arbetslösheten betraktas som ett av de största problemen för närvarande fick de boende ange vilket som vore det bästa sättet att hjälpa arbetslösa De intervjuade fick välja ett av sju olika svar. I tabell 2.5 redovisas resultatet. Materialet ger en bild av de boendes uppfattningar om vad som är bra för den som är arbetslös. Två svarsalternativ framträder tydligt i materialet. Det första gäller förslaget att man skall införa en motprestation för det

ekonomiska stöd 36 procent av de boende i låg- och 47 procent

som ges. av de boende i höginkomstområden anger att detta skulle vara det enskilt bästa sättet att hjälpa den som är arbetslös. Det andra gäller förslaget som innebär att företag och föreningar som skapar arbeten ges bidrag. Ca 35 procent av de boende, i såväl låg- som höginkomstområdena, anser att dessa företagsoch föreningsstöd skulle vara det bästa sättet att hjälpa de som är arbetslösa. Materialet ger en tydlig bild av att de boende anser att aktivitet, deltagande och motprestation är komponenter som är viktiga i de lokala arbetsmarknadspolitiska satsningarna. Av opinionsundersökningen framgår att de boende anser att det finns utrymme för förbättringar. Det förefaller inte i första hand vara ett enskilt verksamhetsområde som är helt fel eller helt rätt, istället handlar det om att ett inslag, eller ett fenomen, saknas. Det tycks som om detta skulle kunna utgöras av olika typer av inslag av delaktighet i den offentliga serviceproduktionen. De boende har mycket tydligt gett uttryck för att de själva, liksom de boende i allmänhet, i ökad utsträckning skulle kunna engageras i den produktion av offentliga Servicetjänster som idag utförs av offentliga institutioner. Delvis som ett uttryck för samma uppfattning och attityd anser de boende att det finns skäl att införa motprestationer i vissa kontantstödsmodeller som riktas till exempelvis arbetslösa.

Pengar räcker inte 35

2.3 Utanförståendeskap

RRV kan konstatera att det för närvarande finns problem i vissa storstadsområden och att stat och kommun på olika sätt dimensionerat insatser av resurser för att möta de olika typer av socio-ekonomiska förhållanden som råder i de olika områdena. Mycket tyder på att vissa problem tilltar i omfattning. Statistiken visar att andelen personer som står vid sidan om arbetsmarknaden ökar kraftigt i de låginkomstområden RRV studerat. Antalet som

daglediga se definition i avsnitt 1.3 i Bergsjön har exempelvis ökat med

100 procent mellan år 1990 och 1994, en ökning från 600 till l 200 ca ca personer. Det finns risker med en utveckling detta slag. Bland av grupper av arbetslösa kan ett utanförståendeskap riskera bli en slags norm, något som skulle bli ett stort problem i en välfärdsstat som Sverige.

2.4 Åtgärder behövs en samhällsekonomisk och politisk

-

utmaning

Mot bakgrund av de förhållanden som råder i vissa storstadsområden finns det såväl samhällsekonomiska som politiska skäl att diskutera åtgärder i syfte att komma tillrätta med problemen. Problemen består sammanfattningsvis att allt större del befolkav en av ningen i vissa storstadsområden står vid sidan den ordinarie arbetsmarkav naden samtidigt som den offentliga serviceproduktionen inte fullt ut lyckas möta den efterfrågan finns. som RRV har funnit att olika offentliga producenter av service, det kan gälla barnomsorg, sjukvård eller polisens arbete, försöker dimensionera insatserna utifrån de behov som finns. Verket har inte ambitionen att betygsätta den närmare dimensioneringen eller det exakta utförandet av dessa tjänster. Istället ser verket det som sin uppgift att ge ett underlag för Storstadskommittén samt ange områden där lösningar problemen går att finna. Det finns två verksamhetsområden som enligt verkets bedömning är särskilt relevanta i ett arbete som både kort och lång sikt rör välfärdssituationen i storstadsområden. Det är verksamhet riktad till barn- och ungdomar samt verksamhet som riktas till de som är arbetslösa. När det gäller barn- och ungdomsverksamhet visar undersökningen att det i vissa stadsdelar finns brister vad gäller utbudet av vissa verksamheter.

I exempelvis Bergsjön och Älvsborg torde det finnas efterfrågan för vidgade

öppethållandetider. Dessutom är situationen i ett antal studerade skolor otillfredsställande då viss oro bland såväl elever personal kan noteras. Det som tycks som om särskilt några skolor i de studerade låginkomstområdena saknar tillräckligt med vuxenrepresentanter. När det gäller de som är arbetslösa kan det konstateras att i vissa man kommuner vid sidan om de ordinarie arbetsmarknadspolitiska verksamheterna inlett försöksverksamheter för att skapa lokal sysselsättning. I exempelvis Malmö och Göteborg ger man vissa personer som riskerar hamna i

36 Pengar räcker inte

långtidsarbetslöshet sysselsättning inom viss projektverksamhet. Bakom dessa verksamheter finns delvis tanken att man genom aktivitet skall hjälpa den som är arbetslös. Att aktivera den som råkat ut för arbetslöshet antas bidra till att personen i fråga minskar risken att komma vid sidan av det sociala liv och den gemenskap som ett arbete normalt innebär. Just själva aktiviteten antas således vara av värde för effektiviteten i den lokala arbetsmarknadspolitiska satsningen. Dessa tankar styrks av brittisk forskning. I rapporten Long-term unemployment Individual risk factors Outcomes - Policy Studies Institute, London, 1996 visas vilken central roll social kontakt spelar för den enskilde individen när denne skall försöka komma tillbaka in arbetsmarknaden. Rapporten visar hur sannolikheten att få ett arbete ökar i takt med att individen deltar i ett socialt sammanhang. Många olika exempel detta visas, bl a visas att folk som ofta deltar i gemenskapen de lokala pubarna lättare tycks komma tillbaka på arbetsmarknaden. Forskarna pekar betydelsen av sociala kontakter. Samtidigt som det i enlighet med vad som sagts ovan finns utrymme för ytterligare förbättringar vad gäller verksamhet riktad till barn- och ungdomar samt de är arbetslösa finns det skäl att i detta sammanhang påminna som om de tydliga uttryck för önskan om insyn, inflytande och delaktighet som de boende i dessa stadsdelar gett uttryck för i den opinionsundersökning som RRV låtit TEMO AB göra i dessa områden. I samtliga områden ansåg en klar majoritet av de boende att de fritiden och utan ersättning kunde tänka sig att hjälpa till, eller delta, i den produktion av offentliga servicetjänster som samhället idag tillhandahåller. Här var det just verksamhet riktad till barn och ungdomar samt arbetsmarknadsåtgärder som angavs av de boende. RRV anser att det i det fortsatta arbetet med att finna lösningar problemen i storstäderna vore rimligt att överväga möjligheter att ta vara den kraft som kan finnas i dessa uttryck för delaktighet. Det finns även tydliga tecken att de boende även önskar att delaktighet, och strävan till aktivitet och medverkan, även bör gälla i allmänhet. RRVs material visar att de boende även gärna ser att grannarna medverkar i den produktion av välfärdstjänster m m som samhället normalt producerar. Detta uttryck gäller även folks uppfattning arbetsmarknadsåtgärderna. Man om svarar i opinionsundersökningen att det bästa sättet att hjälpa den som är arbetslös är att ge bidrag till försörjning samtidigt som den arbetslösa personen aktiveras antingen i ett arbete eller på något annat sätt. Bilden av att de boende önskar se mer av delaktighet och social gemenskap inom de verksamheter där det förefaller finnas problem i de studerade storstadsområdena är slående. Mot denna bakgrund förefaller det vara rimligt att Storstadskommittén i sitt fortsatta arbete med att söka finna åtgärdsförslag som syftar till att förbättra situationen i bla storstädernas låginkomstområden bör fokusera de frågor som rör delaktighet, men även att finna former inom arbetsmarknadspolitiken för att aktivera de som står vid sidan om den ordinarie arbetsmark-

Pengar räcker inte 37

naden. Om detta skall innebära att man inför system med motprestationer tar verket inte ställning till. Det finns ett folkligt stöd för denna typ av lösningar enligt TEMO:s opinionsundersökning som RRV beställt. Det finns tydliga och lättförståeliga fördelar med sådana former inom arbetsmarknadspolitiken, men RRV anser att man noga bör studera vilka eventuella negativa effekter ett sådant system skulle medföra om det permanentades.

Sammanfattningsvis anser RRV att det är troligt att arbetet med att finna

lösningar på några av de centrala problem som visar sig i storstadsområden bör sökas i frågor som rör delaktighet. Det gäller såväl de boende generellt som de som kommit att stå utanför arbetsmarknaden.

Göteborg 39

3 Göteborg

Studien Välfärd i verkligheten bygger information rörande tre svenska storstäder. Dessa är Göteborg, Malmö och Stockholm. I detta kapitel redovisas förhållandena i Göteborg. År 1990 genomfördes en reforrnering av den kommunala verksamheten i Göteborg. Den administrativa organisationen slopades och 21 stadsdelsnämnder infördes. Konkret innebar detta att äldreomsorg, barnomsorg, skola, fritid och kultur, handikappomsorg samt individ- och familjeomsorg samlades i enhetliga administrativa former. Varje stadsdelsnämnd tilldelas varje år en viss summa pengar i enlighet med en resursfördelningsmodell. Denna är tänkt att bidra till den ekonomiska fördelningen så att områden med stor andel resurskrävande verksamhet kompenseras för detta. En stor andel arbetslösa, invandrare, handikappade och äldre ger i konsekvens med detta en ökad tilldelning av resurser till den kommunala verksamheten. Göteborgs kommun utgår varje år från de medel som finns att fördela. Dessa indelas i två delar dels en grundresurs, dels en tilläggsresurs. Grundresursen motsvarar 47 procent av tillgängliga medel, tilläggsresursen 53 procent. Arbetet med att fördela resurserna delas således in i två steg. Grundresursen beräknas utifrån befolkningsstatistiska uppgifter. Varje stadsdelsnämnd tilldelas medel som svarar mot åldersstrukturen i området. Tilläggsresursen är avsedd att kompensera för de extra resurskrävande verksamheter som följer av att befolkningen är sammansatt ett visst sätt. Dessa medel utgår i huvudsak för de delar av befolkningen som utgörs av barn med endast en hemmavarande förälder, arbetslösa, utländska medborgare, förtidspensionärer samt ålderspensionärer. Inför 1997 fördelas sammanlagt 7,5 miljarder kronor till de 21 stadsdelsnämnderna. Av dessa medel utgör grundresursen 4 miljarder kronor och tillläggsresursen 3,5 miljarder kronor.

3.1 Sammanfattning Göteborg behöver mer än pengar

- RRV har inom ramen för VIVE-projektet samlat in information rörande såväl utbud som efterfrågan av välfärdstjänster i två av Göteborgs stadsdelar,

Bergsjön och Älvsborg. Tre syften finns med arbetet. För det första att kart-

lägga utbud och efterfrågan av välfärdstjänster. För det andra att se om det finns några tydliga tecken som tyder en bristande överensstämmelse mel-

40 Göteborg

lan utbud och efterfrågan. För det tredje att söka peka ut ett eller flera enskilda områden, fenomen eller frågor som skulle kunna vara centrala i Storstadskommitténs fortsatta arbete med att söka finna vägar eller förslag som kan bidra till att förbättra situationen och de allmänna förutsättningarna i storstadsområden med en hög andel socio-ekonomiska problem. RRV har funnit att såväl Göteborgs kommun statliga myndigheter som

fördelat mer resurser till stadsdelen Bergsjön än till stadsdelen Älvsborg,

något som synes motiverat mot bakgrund av de mer påtagliga socio-ekonomiska problem som råder i Bergsjön. Den aktuella fördelningsprofilen gäller i stort sett samtliga s k välfärdstjänster som verket studerat. Tjänsterna består av personal och utbetalningar av kontanta bidrag och försäkringsersättningar. I de flesta verksamheter har de offentliga institutionerna engagerat fler

befattningshavare per invånare i Bergsjön än vad som är fallet i Älvsborg.

I vissa verksamheter är skillnaderna små, medan det i andra sammanhang är större skillnader. Det område där skillnaderna är störst är stadsdelsnämndernas enheter för individ- och familjeomsorg. I Bergsjön har man avsatt 15 gånger fler socialsekreterare, k verksamhetsnära personal, samt annan s

jämfört med vad som är fallet i Älvsborg. När det gäller barnomsorg och

skola är personaltätheten något högre i Bergsjön än vad gäller i Älvssom borg. Inom äldreomsorgen gäller likartade förhållanden. Anledningen står att finna i de socio-ekonomiska skillnader som finns mellan områdena. Göteborgs kommunala resursfördelningsmodeller styrde år 1995 ca 31600

kronor i kommunbidrag per invånare, medan motsvarande tal för Älvsborg

var 12 600 kronor. När det gäller utbetalningar av bidrag och försäkringsersättningar till de boende i de två områdena är skillnaderna förhållandevis stora. De boende i Bergsjön erhåller årligen i genomsnitt drygt dubbelt så mycket bidrag per

invånare i olika ersättningar jämfört med vad som gäller i Älvsborg. I siffror betyder detta att 34 270 skall jämföras med 14 302 kronor. Älvsborgsborna

tjänar ungefär dubbelt så mycket pengar av lönearbete jämfört med de boende i Bergsjön. Av detta följer att skatteinbetalningarna är större i Älvsborg. Gifta och sambeskattade med ett barn betalade exempelvis år 1994 i genomsnitt 198 100 kronor i skatt medan motsvarande hushåll i Bergsjön betalade 58 000 kronor. Totalt sett betalade den offentliga sektorn år 1994 ut 437 miljoner kronor i bidrag och försäkringsersättningar till de boende i

Bergsjön och 262 miljoner till Älvsborgsborna. Stat och kommun fick

samma år tillbaka 255 miljoner i direkta skatteinbetalningar från Bergsjö-

boma och 1 044 miljoner kronor från de boende i Älvsborg. Detta betyder

att de boende i Bergsjön år 1994 erhöll ett nettobidrag per invånare mot-

svarande 14 283 kronor medan de boende i Älvsborg fick nettobetala

42 644 kronor per invånare. Sammantaget kan det konstateras att stat och kommun fördelar ut mer resurser där det förefaller finnas störst behov av stöd. Den offentliga sektorn

Göteborg 41

styr dubbelt så mycket kontanta ersättningar och dubbelt så många personal-

invånare till Bergsjön till Älvsborg.

resurser per som RRV har anlitande TEMO AB, sökt skatta efterfrågan de genom av välfärdstjänster bjuds ut samt attityder till offentligt utbud av service som olika slag. Insamlat material visar att de boende anser att det finns utav för förbättringar vad gäller utbudet. Ett av huvudresultaten är också rymme att attitydema till det specifika utbudet samt välfärdsfrågor i allmänhet inte uppvisar större skillnader mellan områdena än vad som är fallet. Folk har således påfallande likartade attityder i dessa frågor, även om man exempelvis kan att arbetsmarknadsåtgärder prioriteras hårdare i Bergsjön än i se

Älvsborg och skolfrågor prioriteras hårdare i Älvsborg än i Bergsjön. Det

finns dessutom ett större stöd för motprestationer inom olika stödsystem

bland Älvsborgs- än Bergsjöboma. Älvsborgsborna är generellt sett något mer nöjda med utbudet än vad

Bergsjöboma är. I Bergsjön är minst nöjd med arbetsmarknadsåtgärman dema, även fritidsgårdama, ungdomsverksamheten, kulturlivet och men

äldreomsorgen får låga betyg de boende. I Älvsborg är man minst nöjd

av med fritidsgård och ungdomsverksamhet, och även i denna stadsdel får arbetsmarknadsåtgärder och äldreomsorg låga betyg. De låga betygen beror sannolikt att de boende att det satsas för lite dessa verksamheter, anser

men när det gäller skola och utbildning anser de boende i Älvsborg att utbu-

det får godkänt samtidigt de att det satsas för lite verksamhesom anser ten. De boende prioriterar generellt barn- och ungdomsverksamhet högst. Därefter prioriteras sjukvård, arbetsmarknadsåtgärder samt äldreomsorg. I Bergsjön är relativt sett intresserad av att få ett ökat inflytande man mer

hur fördelas i området än vad är fallet i Älvsborg. 66 procent

resurserna som

att de önskar inflytande i Bergsjön och 58 procent i Älvsborg.

svarar mer Det är främst inom barnomsorg, skola samt ungdomsverksamhet som de boende önskar inflytande. Generellt önskar de boende också se mer se mer i det område där de bor dels vill de själva aktivera sig, dels vill engagemang de att ökar sitt engagemang. 70-75 procent av de boende kan se grannarna tänka sig att delta i den produktionen av välfärdstjänster, och gemensamma

detta fritiden samt utan ersättning. 77 procent av de boende i Älvsborg

och 76 procent de boende i Bergsjön anser att det vore bra om grannarna av deltog aktivt i den gemensamma välfärdsproduktionen. mer Mellan 2/3 och 3/4 de boende anser att det vore önskvärt om även vissa av mottagare bidrag och försäkringsersättningar engagerades i produktionen av den offentliga servicen. Stödet för detta, som i princip handlar om motav

prestationer, är marginellt större i Älvsborg än i Bergsjön. I båda stadsde-

larna fritidsgård och ungdomsverksamhet vara områden som är bäst anses lämpade att kompletteras med insatser från exempelvis arbetslösa och förtidspensionärer. Även barnomsorg, äldreomsorg, sport- och idrottsanläggningar samt skötsel och underhåll av bostadsområdet är verksamheter som

42 Göteborg

de boende i såväl Bergsjön som Älvsborg angett lämpliga i detta

som sammanhang. Det stora stödet för motprestationer kan möjligen förklaras att av de boende anser att detta är det enskilt bästa sättet att hjälpa de är som arbetslösa. Ungefär hälften av de boende tar ställning i denna fråga som anser att bidrag till arbetslösa med krav motprestation är det effektivaste sättet. Den andra hälften anser att det bästa sättet att hjälpa de arbetslösa är att ge bidrag till företag och föreningar som skapar arbete. Vi har funnit att man genom resursfördelning och områdesanpassad produktion sökt möta efterfrågan, att det särskilt finns två områden där men överensstämmelsen mellan utbud och efterfrågan kan förbättras. Det gäller verksamhet riktad till bam och ungdom samt arbetsmarknadsåtgärderna. I intervjuer samt vid besök skolor framkom att såväl personal elever som tydligt ger uttryck för behovet extra personalresurser, eller egentligen av vuxenrepresentanter i verksamheten. I skolan angavs det exempelvis att det behövs fler sk skolvärdar. I vissa skolmiljöer råder oroliga förhållanden, något som riskerar hämma effektiviteten i undervisningen. Fler i vuxna olika verksamheter av detta slag skulle kunna bidra till att förbättra kvaliteten i den totala verksamheten. När det gäller de arbetslösa har RRV erfarit att den försöksverksamhet med s k Wesstidsarbetare anses lyckad. De som riskerar att utförsäkras och tvingas leva socialbidrag aktiveras genom olika typer arbeten inom av den kommunala förvaltningen. Verksamheten bedrivs i begränsad omfattning. Man kan av materialet tydligt se att de boende önskar att den offentliga se verksamheten i det egna bostadsområdet i ökad utsträckning involverar de boende. Det finns, enligt RRVs bedömning, ett starkt stöd i såväl lågsom höginkomstornråden för ett ökat inflytande och delaktighet i Götemer av borg. Detta gäller såväl verksamheter riktade till de boende generellt som till de som är arbetslösa i områdena.

3.2 Två bostadsområden Bergsjön och Älvsborg

-

Projektet Välfärd i verkligheten VIVE syftar till att spegla såväl utbud som efterfrågan av välfärdstjänster i tre svenska storstäder. Med syftet att skapa jämförbara storheter väljs ett hög- och ett låginkomstområde ut i varje stad.

I Göteborg har stadsdelarna Bergsjön och Älvsborg valts ut. stadsdelarna

representerar dels ett område med mycket låg genomsnittlig inkomst, dels ett område med mycket hög genomsnittlig inkomst. Ingen stadsdelarna av kännetecknas av extrema förhållanden, även skillnaderna är stora stadsom delarna emellan. Genomsnittlig inkomst har således varit det främsta kriteriet som bestämt vilka stadsdelar som skulle utgöra grunden för utredningens Göteborgsmaterial. Bergsjön är ett förhållandevis modernt förortsområde i Göteborgs nordöstra del. Området byggdes 1960-talet i ett natur- och skogsområde 5 ca

Göteborg 43

kilometer från stadens centrum och beläget precis intill den klassiska, och 1940-talet uppförda, arbetarstadsdelen Kortedala. Stadsdelen Bergsjön kännetecknas av kuperad terräng med inslag av bergsformationer. Ett sjöar i området vacker utsikt över kringligpar samt en gande arealer bidrar till att området kan kategoriseras som naturskönt. Området är direkt produkt av en aktiv stadsplanering. Runt de bostäder och en arbetsplatser utgör det egentliga området går en ringled som minskar som trafiken inom området samt leder förbi annan trafik. Ringleden inramar stadsdelen Bergsjön ett tydligt sätt. Avgränsningen gör att en utifrån kommande betraktare snabbt kan bilda sig en uppfattning om Bergsjöns fysiska struktur. Den största arbetsgivaren är kommunen. I övrigt saknas stora arbetsgivare inom områdesgränsema. Bostäderna är i huvudsak byggda 1960-talet området finns några avskiljda radhus- och och är av flerfamiljstyp. Inom villaområden. I Bergsjön bor 12 800 Hälften är män och hälften ca personer.

är kvinnor. Älderspyramiden visar att stadsdelen är förhållandevis ung. Stadsdelen Älvsborg är i stor utsträckning ett gammalt bostadsområde be-

läget några kilometer sydväst Göteborgs centrala delar. Området utgörs om delornrådena Fiskebäck, Långedrag, Hagen och Grimmered. Området av ligger naturskönt beläget vid kusten och avgränsas inåt land av stadsdelarna Majorna, Frölunda och Tynnered.

Älvsborg är inte lika tydligt geografiskt avgränsat som Bergsjön. Områ-

det har vuxit fram successivt, något som gör att stadsplaneringen inte är lika tydlig i Bergsjön. Havet utgör en tydlig avgränsning västerut och några som motorleder utgör en viss, och ungefärlig, avgränsning norr- och österut. Området kan betraktas ett bostadsområde, även om det finns ett antal som medelstora arbetsgivare med lokaler i området. Bostäderna utgörs i huvudsak radhus och villor. Ett mindre antal flerfamiljshus finns i området. I av

Älvsborg bor ca 18 500 personer. Hälften är män och hälften är kvinnor.

Älderspyramiden visar att stadsdelen är förhållandevis "ung".

Vid jämförelse mellan de två stadsdelarna framgår att befolkningen en

under 1990-talet ökat något i Älvsborg, medan den minskat i Bergsjön. Ökningen i Älvsborg förklaras huvudsakligen av att en viss förtätning sker.

Andelen flerfamiljshus har också ökat i denna stadsdel under senare år. Dessutom kan ett ökat äldreboende noteras. Detta sedan kommunen gjort

vissa satsningar se nedan under avsnitt 3.4. Andelen lägenheter eller småhus med 1 till 3 rum är i Älvsborg 20 procent. I Bergsjön är motsvarande tal 80 procent. I Älvsborg utgör småhus

med 5 eller fler 55 procent av antalet lägenheter och småhus. Andelen rum

hushåll som består av ensamstående är FOB 90 i Älvsborg 17 procent och

i Bergsjön 44 procent. Det genomsnittliga hushållet har fler medlemmar i

Älvsborg än i Bergsjön.

Andelen utländska medborgare tycks under 1990-talet ha varit konstant

i Älvsborg, knappt 3 procent av befolkningen, medan andelen i Bergsjön

44 Göteborg

ökat från 26,7 procent år 1991 till 31,4 procent år 1995. Till detta komandelen är före detta utländska medborgare. Är 1995 mer personer som

utgjorde denna grupp 8 procent av de boende i Älvsborg och 23 procent i

Bergsjön. Summan av utländska medborgare och före detta utländska medborgare brukar i befolkningssammanhang benämnas med utpersoner

ländsk anknytning. I Älvsborg utgör denna grupp 8 procent av de boende.

I Bergsjön utgör gruppen personer med utländsk anknytning 54 procent av det totala antalet boende.

Den genomsnittliga inkomsten är högre i Älvsborg än i Bergsjön. Medel-

inkomsten har minskat i Bergsjön bland såväl kvinnor som män under 1990- År

talet. 1993 var genomsnittsinkomsten bland män 232 000 i Älvsborg,

medan den var 110 000 i Bergsjön. För kvinnor var motsvarande siffror 133 000 kronor mot 86 000 kronor. Medelinkomsten har ökat för såväl kvin-

nor som män i Älvsborg. Antalet arbetstillfällen inom Älvsborg uppgick år 1994 till 4 345, i Berg-

sjön var de l 552. I Bergsjön svarade offentliga arbetsgivare för 77 ca procent av arbetstillfällena, medan den privata sektorn bidrog med 23,1 procent. Av de l 193 offentliga arbetstillfällena stod kommunen för l 152. Antalet arbetstillfällen har minskat med 24 procent under l990-talet. I Älvsborg svarar de privata arbetsgivarna för 62 procent arbetstillfällena, av medan de offentliga svarade för 38 procent. Antalet arbetstillfällen har minskat med 21 procent under 1990-talet. Förvärvsfrekvensen minskade under 1990-talet i Bergsjön från 72 till 40 procent. Förvärvsintensiteten bland utländska medborgare boende i området

är för närvarande ca 20 procent. I Älvsborg har den totala förvärvsintensite-

ten i området sjunkit från 86 till 79 procent under period. Observasamma tionsperioden kännetecknas att det högkonjunktur i såväl början av var som slutet av perioden. Det bör noteras att förvärvsfrekvensen i den uppåtgående

konjunkturen under senare år visat tecken att stiga i Älvsborg. I Bergsjön

har istället förvärvsfrekvensen fortsatt att minska t o m år 1994. När det gäller uppgifter om arbetslöshet och personer sysselsatta i arbetsmarknadspolitiska åtgärder är läget förhållandevis allvarligt i Bergsjön, men det låter sig inte speglas med de vanliga arbetslöshetstalen. Anledningen är att ett stort antal personer utförsäkrats ur a-kassan. Av denna anledning är det mer ändamålsenligt att fokusera andelen arbetslösa och förtidspensionärer samt det s k ohälsotalet i respektive område. I Bergsjön har andelen förtidspensionärer ökat under 1990-talet från 11,3 år 1989 till 14,3 procent

år 1993 av befolkningen. Motsvarande uppgifter från Älvsborg är 3,7 och

4,3. I Bergsjön är mer än varannan person 51% mellan 60 och 64 år förtids-

pensionerad, i Älvsborg är motsvarande uppgift 21 procent.

Ohälsotalet har ökat i de två områdena under 1990-talet och 99,3 ervar

satta dagar, RFV år 1994 i Bergsjön, men endast 25,5 i Älvsborg. Personer

i åldrarna 55 till 64 år är i princip helt vid sidan ordinärt yrkesliv, ohälsoom talet är här i genomsnitt 219,3 ersätta år. dagar per

Göteborg 45

Sammanfattningsvis är Bergsjön en stadsdel med en större andel hushåll med låga inkomster och påtagliga sociala problem än vad som är fallet mer

i stadsdelen Älvsborg. Den socio-ekonomiska skillnaden mellan områdena

har ökat mellan åren 1990 och 1994.

3.3 Utbud av välfárdstjänster kontanta ersättningar

- Sveriges stat och kommuner utbetalar årligen ett stort antal olika bidrag och försäkringsersättningar till de svenska hushållen. Det gäller såväl generella som specialdestinerade och behovsprövade bidrag och ersättningar. I detta avsnitt redovisas en kartläggning av de kontant utbetalda bidrags-

och försäkringsersättningarna till hushållen i Bergsjön och Älvsborg. Redo-

visningen gäller åren 1990 och 1994. De ekonomiska ersättningarna utgörs av skattepliktiga respektive icke skattepliktiga bidrag och ersättningar. Nedan specificeras de största delarna inom respektive kategori:

skattepliktiga ersättningar Icke skattepliktiga ersättningar Förtidspension Bostadsbidrag/KBT sjukpenning Barnbidrag Föräldrapenning KAS Arbetsmarknadsstöd Socialbidrag

Datafångsten har skett genom bearbetning av SCBs forskningsdatabas, IoFbasen i Örebro. I denna finns samtliga uppgifter hushållens inkomster om och förmögenheter. Alla faktorinkomster, bidrag och ersättningar som utbe-

talats till de boende i stadsdelarna Bergsjön och Älvsborg har strukturerats

för analysändamål. Förutom inkomsterna redovisas även hushållens inbetalningar av direkta skatter. I Bilaga l återges det tabellmaterial som utgör grund för framställningen i detta avsnitt.

Tabell 3.1 Offentliga hushållstranfereringar till hushållen i Bergsjön och Älvsborg. Göteborgs kommun. Är 1990 och 1994. Kronor. Procentuell utveckling.

I tabell 3.1 framgår att det totala stödet till de boende i Bergsjön är väsentligt

mer omfattande än stödet till hushållen i Älvsborg. Det gäller såväl i abso-

luta tal som fördelat per invånare per capita. Till Bergsjöns 12 744 invå-

nare betalades år 1994 ut 436,7 miljoner kronor, vilket är 11,9 procent mer

än vad som utbetalades år 1990. Till hushållen i Älvsborg utbetalades 262,2

miljoner kronor år 1994, en ökning motsvarande 23 procent på fyra år. En

46 Göteborg

ökad befolkning i denna stadsdel bidrar till att förklara denna utveckling. När hänsyn till antalet boende erhålls andra utvecklingstal. År 1994 utbetas talades ca 34 000 kronor per boende i Bergsjön, en ökning med ca 22 pro-

cent sedan 1990. Motsvarande tal för Älvsborg är 14 300 kronor och 16,9

procent. Redovisningen i Tabell 3.1 är förhållandevis översiktlig. Den visar att den offentliga sektorn utbetalar mer än dubbelt så mycket resurser per invånare

i Bergsjön än vad som utbetalas till de som bor i Älvsborg. Utbetalningarna

ökar i båda stadsdelarna, men ökningstakten är högre i Bergsjön. Vi har även studerat hur stor del av de utbetalda bidragen och försäkringsersättningama som motsvaras av inbetalda skatter direkta skatter. Fördelningspolitiken i Sverige syftar till att omfördela ekonomiskt välstånd från höginkomsttagare till låginkomsttagare. Nedanstående redovisning illustrerar att det styrs mer bidrags- och försäkringsersättningar till låg- än till höginkomstområden. De direkta skatterna uppgick år 1994 till 1,044 miljarder kronor i stadsde-

len Älvsborg, och 0,255 miljarder kronor i Bergsjön. Detta motsvarar 56 937 kronor per capita/år i Älvsborg och 20 000 kronor i Bergsjön.

I tabell 3.2 har de belopp som redovisats i tabell 3.1 minskats med de direkta skatter som hushållen inbetalar till stat och kommun. Arbetsgivaravgifter, företagsskatter och mervärdesskatt ingår inte i materialet.

Tabell 3.2 Offentliga hushållstranfereringar.minus inbetalade skatter. Hushål-

len i stadsdelarna Bergsjön och Alvsborg. Göteborgs kommun. Ar 1990 och 1994. Kronor. Procentuell utveckling.

Område År 1990 År 1994 Förändring Bergsjön, tot. 71 243 182017 + 155,5% per capita 5 129 14 283 + 178,5% Älvsborg, H tot. 657 114000 781 926 000 19,0% - - percapita -37713 -42644 -13,1%

I tabell 3.2 framgår att hushållen i Älvsborg betalar in ca 782 miljoner kro-

nor mer i skatt än de får tillbaka i bidrag och försäkringsersättningar. I Bergsjön erhåller hushållen i genomsnitt positiva nettoersättningar, dvs de erhåller mer i bidrag och försäkringsersättningar från stat och kommun än de erlägger i direkta skatter. De totala nettotransfereringarna till stadsdelen Bergsjön uppgick år 1994 till 182 miljoner kronor. Varken tabell 3.1 eller tabell 3.2 visar hur hushållen genererar sina inkomster samt om dessa räcker för att täcka hushållens utgifter för livsnödvändig konsumtion samt hyra, dvs om de är tillräckliga för att hålla hushållen ovanför socialbidragsnonnen. Eftersom utgifterna för socialbidrag är omfattande samt ökar, särskilt i Bergsjön, bör andelen hushåll som ligger under normen av rent systemtekniska orsaker vara låg. Anledningen är att socialbidrag utbetalas så snart ett hushåll kan göra troligt att hushållet inte

Göteborg 47

Tabell 3.3a Socialbidrag till sambohushåll gifta eller sambeskattade i stads-

delarna Bergsjön och Älvsborg i Göteborgs kommun. År 1994. För

varje socio-ekonomisk grupp anges andelen hushåll som erhåller socialbidrag A, genomsnittligt utbetalt belopp B samt andelen hushåll som inte når socialbidragsnormen C. Kronor. Procent. U b betyder utan barn, 1 b betyder ett barn etc.

— 65- 1 b — — — — — — 65- 2 b+ Totalt 28,2 78 000 4,1 0,3 37 300 0,8

genererar inkomster som är tillräckliga för att möta de utgifter som sammantaget konstituerar socialbidragsnormen. Det kan konstateras att utgifterna för socialbidrag ökat väsentligt under perioden 1990-1994. Hushållen i Bergsjön erhöll år 1990 43,7 miljoner kronor. År 1994 utbetalades 119,5 miljoner kronor, vilket motsvarar en ökning om 173 procent på fyra år. Den försämrade ekonomiska situationen märks i samtliga hushållskategorier samt i alla åldersgrupper i stadsdelen. Antalet ensamstående män 25-44 år utan barn som erhöll socialbidrag ökade exempelvis från 301 till 558 under perioden, och det genomsnittligt utbetalade belopp per år, till dessa män, ökade från 26 800 kronor till 45 900 kronor. För att en mer nyanserad bild av hushållens ekonomiska situation har några olika redovisningsgrunder använts. För det första har andelen socialbidragstagare, genomsnittligt belopp samt andelen inte når till som upp socialbidragsnormen genererats per hushållstyp och åldersgrupp. Detta redovisas i tabell 3.3. För det andra har andelen hushåll som till en viss del är beroende av bidrag och olika försäkringsersättningar redovisats separat. Detta redovisas i tabell 3.4. Socialbidrag utbetalas till enskilda hushåll först sedan socialtjänsten i kommunen, eller Stadsdelsnämnden, funnit att annan finansiering inte står att finna. Socialbidragen anses allmänt vara individens sista skyddsnät. Ett väl strukturerat material rörande utbetalningar av socialbidrag utgör därför ett intressant analysunderlag när det socio-ekonomiska läget i ett bostadsområde skall analyseras. I tabell 3.3 redovisas såväl andel som genomsnittligt hushållstyp. belopp per

48 Göteborg

Tabell 3.3b Ensamhushållens socialbidrag i stadsdelarna Bergsjön och Älvsborg i Göteborgs kommun. Ar 1994. För varje socioekonomisk grupp anges andelen hushåll som erhåller socialbidrag A, genomsnittligt utbetalt belopp B samt andelen hushåll som inte når socialbidragsnormen C. Kronor. Procent. U b betyder utan barn, 1 b betyder ett barn etc.

- 65- 1 b — — — — — — 65- 2 b+ - - — — — — Totalt 33,7 40 800 12,2 3,5 24 100 17,7

Redovisningen i tabell 3.3 visar i princip upp två mycket olika socio-ekonomiska miljöer. I Bergsjön är andelen hushåll som tar emot socialbidrag

hög. Detta gäller oavsett vilken hushållskategori som studeras. I Älvsborg

är det förhållandevis få hushåll som emottar socialbidrag. Egentligen är det endast ensamstående föräldrar med fler än två barn utmärker sig i Älvssom borgsmaterialet. 8,8 procent av dessa hushåll tar emot socialbidrag, något som uppenbarligen inte räcker, eftersom 8 procent av dessa hushåll räknat årsbasis och sedan de erhållit socialbidrag hamnar under socialbidragsnormen. Det genomsnittliga beloppet, som uppgår till 40 900 kronor per år till dessa hushåll, visar att det även kan vara besvärligt för vissa ensamstående föräldrar i detta höginkomstområde. För att få ett perspektiv uppgif-

terna från Älvsborg kan det nämnas att mer än hälften av Bergsjöns ensam-

stående föräldrar, med två eller fler barn, uppbär socialbidrag. I klartext be-

tyder detta att 8 procent i Älvsborg skall jämföras med 50 procent i Berg-

sjön. I det ovan redovisade statistiska materialet framgår inte de olika hushållskategoriemas grad av bidragsberoende, bara de belopp som utbetalats samt hur många som inte når upp till socialbidragsgränsen. Denna information är strategisk när man som utbetalare, dvs kommunens socialförvaltning, skall skapa sig en uppfattning om vidden av de socio-ekonomiska problemen. Man kan i ovanstående uppställningar se att det finns stora problem i Bergsjön och att det rör sig om unga familjer med barn. Ovanstående information säger dock ingenting om hur många som är sysselsatta med arbete under dagtid för att intj äna ekonomiska resurser till hushållet. På grund av de svåra

Göteborg 49

Tabell 3.4a Andel och antal hushåll gifta/sambo vars disponibla inkomster till minst 76 procent består av antingen förtidspension, ersättningar p g a arbetslöshet, socialbidrag eller kombinationer av

dessa ersättningsslag Definition 1. Hushåll i stadsdelarna Bergsjön och Älvsborg. Göteborgs kommun. Ar 1994. För varje socio-

ekonomisk grupp anges andelen hushåll som till minst 76 procent är bidragsberoende enligt Definition 1 ovan, antal personer som är bidragsberoende enligt Definition 1 år 1994 samt antal personer som är bidragsberoende enligt Definition 1 år 1990 inom parentes. U b betyder utan barn, 1 b betyder ett barn etc.

av av de stödformer som utgör skyddsnätet för drabbade hushåll är det svårt att utläsa hur stort antal vuxna personer som både bor i området och dessutom vistas i området dagtid. Vi antar att de sociala förhållandena i ett område till viss del är beroende av hur stor andel av befolkningen som utgörs av vuxen dagbefolkning i ett område. För att få en uppfattning om hur stor del de boende i respektive område av som i stort sett har sin försörjning tryggad bidrag och försäkringsgenom ersättningar har vi studerat de hushåll vars disponibla inkomst till minst 76 procent 76 100% är sammansatt av ersättningar från AMS, socialbidrag och förtidspension, eller kombinationer dessa ersättningar. Denna indelav ning, eller gruppering, kallas i det följande för Definition Personer som uppbär ett av dessa ersättningsslag, eller kombinationer dessa, antas inte av utföra något arbete motprestation för den tid är aktuell. De som personer som till minst 76 procent sätter samman sin disponibla inkomst med dessa ersättningsslag betraktas i denna utredning i huvudsak daglediga. Även som om en del av förtidspensionärema ofta har en kraftigt nedsatt förmåga att arbeta, och därmed är förhindrade att utföra många traditionella eller ordinära arbetsuppgifter, räknar vi inte automatiskt samtliga dessa till personer gruppen sjuka.

50 Göteborg

Tabell 3.4b Andel och antal ensamhushåll vars disponibla inkomster till minst 76 procent består av antingen förtidspension, ersättningar pga arbetslöshet, socialbidrag eller kombinationer av dessa ersätt-

ningsslag Definition 1. Hushåll i stadsdelarna Bergsjön och Älvs-

borg. Göteborgs kommun. Ar 1994. För varje socio-ekonomisk andelen hushåll som till minst är bidragsberoende engrupp anges ligt Definition 1 ovan, antal personer som är bidragsberoende enligt Definition 1 år 1994 samt antal personer som är bidragsberoende enligt Definition 1 år 1990 inom parentes. U b betyder utan bam, 1 b betyder ett barn etc.

u

Vi har även studerat andelen hushåll som är bidragsberoende i vidare mening. Två ytterligare definitioner har använts. Det gäller dels de som till minst 76 procent sätter samman sin disponibla inkomst genom förtidspension, sjukpenning, arbetsmarknadsstöd samt något eller flera av de skattefria

bidrag finns Definition 2, dels de som till minst 76 procent sätter sam-

som sin disponibla inkomst genom ett eller flera av de skattepliktiga ochlelman ler skattefria bidrag finns Definition 3. Resultatet av dessa databearsom betningar redovisas i Bilaga Den fortsatta framställningen bygger emellertid statistiska bearbetningar enligt den snävare definitionen av daglediga Definition 1. I tabell 3.4a och tabell 3.4b framgår att det skett en väsentlig ökning i antal hushåll i stor utsträckning får sin försörjning genom förtidspensom sion, arbetsmarknadsstöd, socialbidrag eller kombinationer av dessa kontanta stöd. I Bergsjön har dessa hushåll ökat från 529 år 1990 till l 088 år

1994, ökning motsvarande 106 procent. Situationen i Älvsborg är väsent-

en ligt mindre påfallande. År 1990 uppgick dessa hushåll till 71, år 1994 till

76 stycken. Ökningen motsvarar 7 procent. Om hänsyn till förändringar i

folkmängden tas så blir skillnaden mellan stadsdelarna mer framträdande.

I Bergsjön ökningen 115 procent, istället för 106, och i Älvsborg 2 pro-

var cent, istället för 7 procent, när siffrorna justerats för förändringar i befolkningen.

Göteborg 51

En konsekvens av detta är att antalet hushåll där den disponibla inkomsten till minst 76 procent konstitueras de tre nämnda ekonomiska av ovan

stöden har fördubblats i Bergsjön på l990-talet. I Älvsborg är ökningen en-

dast marginell under samma period, det rör sig endast några få procentom enheter. Om hushållsuppgiftema räknas om till antal bild vuxna personer ges en av hur många personer som dagtid vistas i området. Det bör dock understrykas att uppgifterna speglar förhållanden från år 1994 samt att beräkningar av detta slag alltid förutsätter ett visst inslag schabloner. SCB-statistiken av visar att det år 1994 fanns l 250 daglediga i områvuxna personer som var

det. I Älvsborg är antalet daglediga personer mindre än i Bergsjön. Endast

87 personer var daglediga år 1994. Annorlunda uttryckt betyder detta att 13,3 procent av den vuxna befolkningen i Bergsjön respektive 0,6 procent

av den vuxna befolkningen i Älvsborg är daglediga. I dessa tal ingår

personer över 65 års ålder, något som bidrar till att andelen daglediga kan förefalla var låg i Bergsjön, särskilt mot bakgrund av den arbetslöshet råder som i området. Om motsvarande beräkning görs där ålderspensionärer exkluderas, och där den vidaste av de ovan beskrivna definitionema över bidragsberoende används Definition 3 finner vi att andelen daglediga ökar kraftigt i främst

Bergsjön. Andelen uppgick år 1994 till ca 33 procent, och i Älvsborg till ca

5 procent. Sammanfattningsvis kan det konstateras att den socio-ekonomiska situationen i väsentlig utsträckning skiljer sig mellan de två olika bostadsområdena. Andelen hushåll är beroende bidrag är väsentligt högre i som av

Bergsjön jämfört med Älvsborg. Samtidigt konstaterar RRV att andelen

personer som är daglediga i sitt eget bostadsområde också är väsentligt högre

i Bergsjön än i Älvsborg.

3.4 Utbud av välfärdstjänster service

-

Stadsdelsnämnden kommunen tillhandahåller det huvudsakliga

utbudet av välfärdstjänster bestående av personlig service till de boende i området. Den näst största leverantören av offentlig service är primärvårdsorganisationen. Därefter kommer statens decentraliserade verksamhet. När det gäller staten rör det sig i stort sett om polisverksamhet, arbetsförmedling och försäkringskassans verksamhet.

3.4.1 Stadsdelsnämndernas verksamhet

Stadsdelsnämndema producerar offentliga tjänster inom huvudsakligen sex verksamhetsområden. Dessa är

Barnomsorg Grundskola

52 Göteborg

Äldreomsorg

Individ- och familjeomsorg Funktionshinder Fritid och kultur

Stadsdelsnämndema SDN i Bergsjön och Älvsborg erhåller varje år en

summa pengar från kommunen. Fördelningen sker i enlighet med en resursfördelningsmodell, se ovan avsnitt 3.1. Nedanstående redovisning avser budgetåret 1995. I tabell 3.5 redovisas resurstilldelningen till de två stadsdelsnämnderna.

Bergsjön SDN och Älvsborg SDN. År 1995. Tabell 3.5 Bokslutsuppgifter för Tusen kronor.

Resurstilldelningen vad gäller kommun- och statsbidrag avses spegla de olika förhållanden råder i de två stadsdelarna. Syftet är att skapa förutsom sättningar för god offentlig tjänsteproduktion. Förvaltningama tar även ut avgifter för att täcka de kostnader som verksamheten genererar. I tabell 3.5 framgår att kommunbidraget till de boende i Bergsjön är vä-

sentligt större än motsvarande bidrag till de boende i Älvsborg, 31 600 kro-

nor per år att jämföra med 12 600 kronor. Uppskattningsvis 2 000 kronor av denna differens förklaras att Bergsjön åtagit sig att producera viss vård av för hela Göteborgsområdet. Det gäller Bergsjöhöjds äldreomsorg. En väsentligt större del skillnaden i kommunbidragen räknat per invånare, och av år, förklaras av skillnader i volymer av utbetalda socialbidrag. I Bergsjön utbetalades 129 miljoner kronor i socialbidrag år 1995, medan man i ca

Älvsborg endast utbetalade 4 miljoner kronor. Detta betyder att socialbidra-

för 10 000 kronor invånare och år i Bergsjön, medan motgen svarar ca per

svarande kostnad i Älvsborg uppgick till ca 230 kronor per invånare och år.

Om kommunbidraget reduceras med dessa utgifter och de särskilda utgifter åtgår för Bergsjöhöjd framkommer en något mindre stor skillnad melsom lan stadsdelarna. Det "rensade" kommunbidraget uppgår år 1995 till 20 000

kronor per invånare i Bergsjön och till 12 400 kronor i Älvsborg.

I det följande beskrivs tjänsteproduktionen i Bergsjön SDN respektive

Älvsborg SDN. RRV fokuserar inte verksamheten som gäller funktionshin-

der, se avsnitt 1.4.1 Verksamhetsnära välfärdstjänster.

Göteborg 53

Personal

I december 1995 hade Bergsjön SDN 1 084 anställda, minskpersoner en ning jämfört med år 1993 då 1 102 anställda. Vid omräkning personer var en till heltidstjänster framkommer att antalet tjänster ökat något mellan åren 1993 och 1995, från 921 till 924. När det gäller årsarbetare arbetad tid redovisas en ökning från 931 till 951. Om tar hänsyn till förändrade man förhållanden vad gäller huvudmannaskap har personalen istället minskat med 30 under perioden. Bergsjöhöjds äldreboende har tillkommit, vilket motsvarar ca 50 heltidstjänster.

I december 1995 hade Älvsborg SDN 876 personer anställda, ökning

en jämfört med år 1993 då 749 anställda. Även efter omräkning personer var en till heltidstjänster visas ökning antalet tjänster mellan de två åren, från en av 616 till 687. När det gäller årsarbetare arbetad tid redovisas ökning från en 655 till 701.

Både Bergsjön och Älvsborg har ökat sina insatser räknat i årsarbetare

under perioden 1993 till 1995. Områdena skiljer sig åt, vilket bidrar till att nivåerna är något olika. I Bergsjön bodde 1995 12 800 i Älvsca personer, borg ca 18 500. Om personalinsatserna för år 1995 relateras till folkmängden samma år framkommer att den kommunala servicen riktad till Bergsjön producerades av 74 personer per 1 000 invånare, medan motsvarande tal för

Älvsborg var 38 personer.

Av förvaltningamas redovisning framgår således att den kommunala verksamheten i Bergsjön produceras av ungefär dubbelt så många årsarbets-

krafter jämfört med vad som är fallet i Älvsborg. I det följande redovisas

en bild av den verksamhet som bedrivs uppdelat Verksamhetsgren. RRV per använder i det följande konsekvent begreppet helårsarbetskrafter, dvs antal anställda omräknade till heltider.

Barnomsorg

Barnomsorg produceras för såväl förskolebarn skolbarn. I stort sett som produceras barnomsorgen på liknande sätt i de två områdena. Det finns emellertid vissa skillnader vad gäller resurstilldelning, nyttjandegrad m m.

Barnomsorg Förskolebarn - I Bergsjön var 1 235 barn mellan 1 och 6 år folkbokförda år 1995. Av dessa var 732 barn, motsvarande 59 procent, placerade i någon förskola i typ av Göteborg under år 1995. 694 dessa 732 barn placerades i kommunal av förskola i den egna stadsdelen, 8 barn placerades i SDNs barnomsorg annan och 30 placerades i bidragsñnansierad barnomsorg. 25 dessa 30 barn av placerades i bidragsfinansierad inom Bergsjöns stadsdelsområde. omsorg

I Älvsborg var 1 624 barn mellan 1 och 6 år folkbokförda år 1995. Av

dessa var 1 032 barn, motsvarande 64 procent, placerade i någon förtyp av

54 Göteborg

skola i Göteborg under år 1995. 816 av dessa l 032 barn placerades i kommunal förskola i den stadsdelen, 51 barn placerades i annan SDNs egna barnomsorg och 161 placerades i bidragsfinansierad barnomsorg. 109 av

dessa 161 barn placerades i bidragsfinansierad omsorg inom Älvsborgs

stadsdelsområde. I tabell 3.6 redovisas hur stor andel av barnen som tillbringar lite respektive mycket veckotid i förskolans verksamhet. Materialet speglar delvis de socio-ekonomiska skillnader finns mellan områdena. I båda stadsdesom larna har det sedan några år införts begränsning utryckt i timmar per en dag för barn till arbetslösa. Härigenom har kommunen snabbare kunnat öka

behovstäckningen. I Älvsborg är förvärvsfrekvensen högre än i Bergsjön.

Arbetslösheten är dessutom lägre. Detta i kombination med att det inte finns någon begränsning för barn till arbetslösa bidrar till att många barn tillbringar längre tid vecka i förskolans verksamhet. 37 procent av fören per

skolebamen i Älvsborg tillbringar mer än 35 timmar per vecka i förskolan.

Motsvarande tal i Bergsjön är 29,2 procent.

Tabell 3.6 Andel barn tillbringar mindre än 25, mindre än 35 respektive som än 35 timmar per vecka i förskolans verksamhet. År 1995. Promer cent.

Bergsjön Älvsborg

Mer än 35 timmar 29,2 37,0 Mindre än 35 timmar 53,4 45,0 Mindre än 25 timmar 17,4 18,0

Sammanfattningsvis kan det konstateras högre andel barnen i Älvsatt en av borg är placerade i förskola, att de jämfört med barnen från Bergsjön men i något mindre utsträckning placeras i förskola i den egna stadsdelen. en sammanhänger delvis med det är brist förskoleplatser i Älvs- Detta att borg. Kommunen producerar i regi platser 79 barnen från egen procent av

den egna stadsdelen. 16 procent av barnen i Älvsborg är placerade i bidrags-

finansierad barnomsorg. I Bergsjön är 95 procent av barnen placerad i kommunal förskoleverksamhet i den stadsdelen. 4 procent av barnen är plaegna cerad i bidragsfinansierad barnomsorg.

Barnomsorg Skolbarn - När det gäller den andra delen barnomsorgen, dvs den del som riktas till av skolbamen, kan det konstateras att denna typ verksamhet är förhållandeav

vis mindre vanligt förekommande i Bergsjön än i Älvsborg. Antalet platser

i denna typ barnomsorg är knappt hälften så många i Bergsjön som i av

Älvsborg. Eftersom antalet barn i de aktuella åldrarna endast är 50 till 60 procent fler i Älvsborg innebär det att en mindre andel av Bergsjöbarnen

tillbringar tid i denna typ av verksamhet.

Göteborg 55

Personal För att producera den kommunala barnomsorgen använde Bergsjöns SDN

243 årsarbetskrafter, medan Älvsborg använde 269 årsarbetskrafter. Det är

svårt att exakt jämföra de två förvaltningarnas produktion då förhållandena är olika i flera avseenden. I Tabell 3.7 redovisas hur mycket personal som stadsdelsförvaltningarna styr till barnomsorgen.

Tabell 3.7 Personal inom barnomsorgen i Bergsjön SDN och Älvsborg SDN.

Ar 1995. Antal anställda omräknade till helårstjänster.

"Verksamhetsnära" personal

VIVE-proj ektet fokuserar i första hand de tjänster innebär ett visst mått som av mänsklig kontakt mellan personal och klient. I denna verksamhet är det bamomsorgspersonalen samt s k övrig omsorgspersonal socialvårdsperso-

nal m m som är s k verksamhetsnära. Det kan konstateras att barnomsor-

gens olika delar år 1995 var mellan 25 och 100 procent omfattande i mer

Älvsborg, men att de endast hade 10 procent fler anställda bamom-

som sorgspersonal verksamhetsnära personal. Sammanfattningsvis betyder detta att Bergsjön SDN personalrestyr mer

surser till barnen inom den egna barnomsorgen än vad Älvsborg SDN styr

till sin barnomsorg.

Grundskola

Institutionellt är produktionsmodellema i Bergsjön och Älvsborg förhållan-

devis lika. Vardera stadsdel har ett par vad gäller antal elever dominerande skolor samt några mindre enheter. År 1995 gick 1404 elever i grundskolan

i Bergsjön. Motsvarande antal för Älvsborg var 2 267 elever.

Vissa förhållanden skiljer sig dock mellan områdena. 96 procent av eleverna i Bergsjön går i grundskola i den stadsdelen, 3 procent går egna ca i grundskola i den intilliggande stadsdelen Kortedala. När det gäller Älvsborg går 92 procent i grundskola i den stadsdelen, medan i stort sett egna resten av eleverna går i skola i den intilliggande stadsdelen Majorna. Till dessa tal skall föras de elever som valt att gå i friskola. I detta avseende är förhållandena mycket lika mellan stadsdelarna, 6 procent det totala ca av antalet barn som går i grundskola utnyttjar denna möjlighet.

I Bergsjön är andelen invandrare väsentligt större än i Älvsborg. Stadsde-

56 Göteborg

len har tagit emot ett stort antal flyktingar under senare år. Detta har inneburit att skolledningen i de olika grundskolorna styrt upp verksamheten för att möta de krav som det nya elevunderlaget ställer. Det handlar om att ordna fler hemspråkslärare, tolkar, stödlärare till svenskundervisning m m. Andelen elever är berättigade till hemspråksundervisning var år 1995 ca 69 som

procent eleverna, eller 964 elever. I Älvsborg var motsvarande andel 6,4

av procent, eller 146 elever. I Bergsjön tog dock en större andel av dessa barn på sin rätt att undervisas i hemspråk, andelen uppgick år 1995 till 57 vara

procent. Motsvarande uppgift för Älvsborg var 45 procent. Dessa andelstal

betyder att 546 barn deltog i Bergsjöns hemspråksundervisning, en uppgift

som skall ställas mot Älvsborgs 65 elever. Enbart den relativt sett högre be-

nägenheten att konsumera hemspråksundervisning bland eleverna i Bergsjön motsvarar extra undervisning l 16 elever. Till detta kommer karaktäpå efterfrågan hemspråksundervisning. I Bergsjön efterfrågas underren av

visning i 53 olika språk. I Älvsborg efterfrågas 33 olika språk. Till detta kommer att 26 procent av efterfrågan hemspråk i Älvsborg gäller språk

engelska och tyska där det är förhållandevis lätt att hitta behöriga lärare. Motsvarande andel i Bergsjön är försumbar. Ett resultat de speciella krav efterfrågesidan ställer i Bergsjön är av som

att verksamheten blir personalintensiv än motsvarande i Älvsborg. Vid

mer

betraktelse personalredovisningen i Tabell 3.8 framgår att Älvsborg

en av endast har 5 procent fler lärare, samtidigt som antalet elever är mer än 50 procent större. Klassemas storlek är något mindre i Bergsjöns skolor. Antalet elever klass har successivt ökat i båda stadsdelarna under senare år. per Under perioden 1995-1996 ökade antalet elever per lärare i Bergsjön från

12,3 till 12,6. I Älvsborg var ökningen lika stor 0,3, från 15,7 till 16,0.

Personal inom grundskolan i Bergsjön SDN och Älvsborg SDN. Är Tabell 3.8 1995. Antal anställda omräknade till helårstjänster.

Verksamhetsnära personal

Äldreomsorg

Äldreomsorgen består i huvudsak av olika typer av hemtjänst samt olika

typer boende för äldre. När det gäller boendet rör det sig om ålderdomsav hem, servicehus, gruppboende och sjukhem. När det gäller äldreomsorgen bör det inledningsvis nämnas att antalet perbåde är folkbokförda i respektive område och är äldre än 75 år soner som

skiljer sig åt. I Bergsjön är antalet 590 personer och i Älvsborg 989. Nedan

Göteborg 57

framgår att såväl antal timmar i den öppna hemtjänsten som antalet boen-

deplatser för äldre är högre i absoluta termer i Bergsjön än i Älvsborg.

Hemtjänsten bedrivs helt i kommunal regi i Älvsborg, medan Bergsjön

SDN valt att anlita entreprenörer för en del av produktionen. Trots att Bergs-

jön har färre äldre personer än Älvsborg är antalet ärenden i den öppna hem-

tjänsten fler i Bergsjön. Skillnaden anges bero skillnader vad gäller det allmänna hälsoläget i respektive område. Andelen tunga, extra tunga och

mycket tunga vårdärenden är väsentligt högre i Bergsjön än i Älvsborg.

Detta leder till att det produceras ett väsentligt större antal timmar i den

hemtjänsten i Bergsjön jämfört med Älvsborg. År 1995 producerade

öppna

Bergsjön SDN 8 600 timmar per månad, medan motsvarande tal i Älvsborg

uppgick till 3 700 timmar. Andelen äldre personer som bor i s k äldreboende är högre i Bergsjön än

i Älvsborg. I tabell 3.9 redovisas hur den egna befolkningen i respektive

stadsdel bor. Statistiken visar de boendes faktiska boende oavsett om det är geografiskt förlagt i eller utanför den stadsdel i vilken man är folkbokförd.

Siffrorna visar således hur de äldre i Bergsjön och Älvsborg bor, inte vad

respektive stadsdelsförvaltning producerar. Det kan konstateras att andelen är äldre än 75 år i högre utsträckning är placerade i någon personer som form av offentligñnansierat äldreboende i Bergsjön än vad som är fallet i

Älvsborg. I tabell 3.9 visas att 109 personer i Bergsjön och 95 i Älvsborg

bor i äldreboende, vilket motsvarar 18,5 procent i Bergsjön och 9,6 procent

i Älvsborg.

Tabell 3.9 Egen befolkning i äldreboende, fördelat på olika boendeformer. Antal. Ar 1995.

I tabell 3.9 visas att hälften av de äldre i Bergsjön som bor i äldreboende

har valt att bo i servicehus. I Älvsborg bor en större andel ålderdomshem

och sjukhem. Statistiken tycks verifiera under VIVE-projektets fältarbete en

vanligt framförd uppfattning om att de äldre i Älvsborg bor kvar hemma i

sina bostäder längre än vad som är normalt i vissa andra geografiska områden i Göteborg. Stadsdelsnämnderna producerar visst äldreboende. De ersätts ekonomiskt, via ett inom-kommunalt köp/sälj-system, för de äldre som bosätter sig i de egna anläggningar som stadsdelsförvaltningarna tillhandahåller. Även entreprenadverksamhet förekommer. I Bergsjön producerades det 182

platser i kommunal regi. 144 dessa fanns i servicehus. Övrig pro-

egen av

duktion bestod av 22 platser i gruppboende och 16 i sjukhem. I Älvsborg

58 Göteborg

producerades samma år 60 platser, 48 i ålderdomshem och 12 i gruppboende. I tabell 3.10 visas hur de två stadsdelsnämnderna dimensionerat sin personal för att producera den egna äldreomsorgen. Den stora skillnaden i antalet anställda i de respektive förvaltningarna speglar delvis det faktum att Bergsjön har fler s k tunga ärenden inom hemtjänsten, dels att ungefär hälften av Bergsjöns produktion av äldreplatsema gäller kommer personer som från intilliggande stadsdelar.

Tabell 3.10 Personal inom äldreomsorgen i Bergsjön SDN och Älvsborg SDN.

Ar 1995. Antal anställda omräknade till helårstjänster.

Sjuksköterskor/socialvårdspers. 4,6 - Övrig personal 3,7 — Totalt 221,8 95,6 Verksamhetsn‘2ira personal

Bergsjön SDN satsade sammanlagt 222 heltidstjänster för att producera äldreomsorg i bostadsområdet år 1995. Av dessa 206 k verksamhetsnära var s

tjänster. Älvsborg SDN producerade färre vårdplatser och färre timmar inom hemtjänsten. Älvsborg SDN satsade sammanlagt 103,5 heltidstjänster

år 1995. Av dessa var 98,5 s k verksamhetsnära personal. Detta betyder att förvaltningarna riktade 93-95 procent av personalresursema till den verksamhetsnära produktionen, dvs till det arbete som utförs bl av a omsorgspersonal. Vi har inte funnit att det varit ändamålsenligt att i denna utredning relatera antalet s k verksamhetsnära personal till antalet klienter inom äldreomsorgens olika delar. Personalredovisningen ovan speglar därför i första hand de respektive stadsdelarnas relativa inriktning av produktionen. När det gäller äldreomsorgen i de två stadsdelarna kan det konstateras

att vårdbehovet är tyngre vad gäller hemtjänsten i Bergsjön än i Älvsborg.

Dessutom är det en högre andel av de är äldre än 75 år personer som som är placerade i någon form av offentligfinansierat boende i Bergsjön jämfört

med vad som är fallet i Älvsborg.

Den socio-ekonomiska situationen innebär sammanfattningsvis att äldreomsorgen kräver mer resurser per invånare i Bergsjön än vad är fallet som

i Älvsborg.

Individ- och familjeomsorg

Individ- och familjeomsorgen representerar kommunal verksamhet där en

skillnaderna mellan stadsdelarna Bergsjön och Älvsborg är mycket stor. I

Göteborg 59

avsnitt 3.3 Utbud av välfärdstjänster kontanta ersättningar visas att ande- len hushåll år 1995 erhöll socialbidrag varierade kraftigt mellan de två som

stadsdelarna. I Älvsborg uppgick andelen till 0,3 procent för de hushåll där det fanns två med eller utan barn, och 3,5 procent för de hushåll

vuxna bestod med eller utan bam. I Bergsjön var motsvarande som av en vuxen tal 28,2 och 33,7. Enligt uppgift från Göteborgs stadskansli har andelen hushåll som emottar socialbidrag under år 1996 kommit att överstiga 50 procent. Till detta kommer att beloppen skiljer sig kraftigt åt. Ett representativt och illustrerande exempel dessa beloppsmässiga skillnader utgörs av stödet till sammanboende föräldrar med ett bam. I Bergsjön erhöll dessa bi-

dragshushåll i genomsnitt 69 300 kronor år 1995, i Älvsborg 19 500 kronor.

Tabell 3.11 Ifersonal inom Individ- och familjeomsorgen i Bergsjön SDN och

Alvsborg SDN. Ar 1995. Antal anställda omräknade till helårstjänster.

Verksamhetsnära personal

IoF-enheten inom Bergsjön SDN hanterar en helt annorlunda verklighet än

vad den motsvarande personalen i Älvsborg möter. För det första är antalet

ärenden väsentligt mycket större i Bergsjön, för det andra utbetalas det väsentligt mycket pengar per hushåll och månad och för det tredje är armer

betsfältet väsentligt bredare i Bergsjön än vad som är fallet i Älvsborg.

Detta senare betyder att IoF i Bergsjön möter fler olika typer av klientproblem. För att klara det omfattande arbetet i Bergsjön har IoF-enheten dimen-

sionerats med betydligt fler anställda än vad som är fallet i Älvsborg. I tabell

3.1 1 visas att Bergsjön har 60,8 heltidstj änster riktade till denna verksamhet,

medan SDN i Älvsborg har avsatt 5,2 tjänster för dessa arbetsuppgifter. För

att tydliggöra olikheten vad gäller resursbehov kan dessa heltidstjänster relateras till befolkningens storlek. Bergsjön var relationstalet 4,8 IoF-tjäns-

ter 1 000 invånare år 1996. Motsvarande tal var 0,3 för Älvsborg. I

per Bergsjön satsas det således ungefär 15 gånger fler personalresurser inom

denna verksamhet än vad som är fallet i Älvsborg. Det bör i sammanhanget

framhållas att förvaltningarna satsat ungefär lika stor andel av sina personalresurser inom IoF verksamhetsnära personal, eller ca 80 procent av tjänsterna.

Den socio-ekonomiska situationen är mer stabil i Älvsborg än vad som

är fallet i Bergsjön. Andelen hushåll som kommit att bli bidragsberoende har ökat kraftigt i Bergsjön. Detta i kombination med andra tilltagande sociala problem samt själva den tekniska utformningen av den kommunala resursfördelningsmodellen har lett till vissa omständigheter kommit att påsom

60 Göteborg

verka den kommunala tjänsteproduktionen. Vid ett flertal intervjuer såväl av chefs- som verksamhetsnära personal har framkommit att tilldelningen av medel till de olika kommunala verksamhetsgrenama inte upplevs ske ett i alla lägen tillfredsställande sätt. De framförda skälen för detta konstaterande är den stelhet som resursfördelningsmodellen i Göteborg kan innebära i vissa lägen. Modellen fördelar kommunens skattemedel utifrån vissa schabloner. Dessa leder, något förenklat, till att stadsdelar med husresurssvaga håll tilldelas mer resurser än hushåll med resursstarka hushåll. Problemet anses vara att denna modell inte anpassas för vissa typer av förändringar. Eftersom tilldelningen sker i påse, dvs klumpsumma utbetalas för en varje år, kommer stadsdelsförvaltningarna att tvingas omprioritera inom verksamheten om oförutsedda kostnader för vissa extraordinära ändamål uppkommer. Ett ofta framfört exempel gäller konsekvenser följer som av kraftigt uppkomna variationer i den köpta vården för missbrukare eller utgifter för placering av vissa ungdomar. Det gäller utgifter och uppkomna situationer som inte i särskilt stor utsträckning upplevs kunna påverkas av stadsdelsförvaltningens personal. Resultatet blir att redan ett fåtal fler omhändertaganden, eller ärenden där köp missbrukarvård blir aktuell, leder av till kraftiga ökningar utgifterna för förvaltningen. Dessa utgifter måste av dock klaras inom ramen för den tilldelning som resursfördelningsmodellen gett. Något förenklat uttryckt leder en oväntad ökning antalet missbruksav ärenden inom Individ- och familjeomsorgen till att en avdelning fören skola kan riskera behöva stängas. Pengarna måste i ett sådant läge tas fram inom stadsdelsförvaltningens Vi har inte haft anledning att bedöma ramar. i vad mån dessa framförda synpunkter negativt eller positivt påverkat produktionen, utan begränsar till att notera att fördelningssystemet i vissa oss lägen kraftigt kan påverka planeringsförutsättningarna för del verksamen heter.

Fritid och kultur

När det gäller fritids- och kulturverksamheten i de två stadsdelarna kan det konstateras att Bergsjön capita i denna verksamhet. satsar mer resurser per De stora skillnaderna består i att Bergsjön har ett bibliotek inom området

samt i att Bergsjön har fler fritidsgårdar jämfört med Älvsborg.

I Bergsjön finns tre fritidsgårdar. De är utplacerade olika platser i området. Lokalerna är förhållandevis välbesökta. En nybyggd idrottsanläggning finns i området mellan stadsdelen och Kortedala. I denna lokal tränar bl a brottningsklubben AK77. Kortedala IF, som är en fotbollsklubb, har lokaler strax intill Bergsjöns bostadsområde. Klubben ägnar sig idrottsverksamhet och ungdomsarbete.

I Älvsborg finns en ungdomsgård. Denna ligger placerad i fastig-

samma

het den lokala handbollsklubben Önnereds HK har lokaler. Öppethål-

som

landetidema skiljer sig från de som gäller i Bergsjön. I Älvsborg är fritids-

SOU l997:24 Göteborg 61

gården öppen ett par vardagar och kvällar varje vecka samt fredag och lördag kväll. I Bergsjön är fritidsgårdama öppna samtliga vardagar och vardagskvällar. På helgerna är fritidsgårdama stängda i Bergsjön. I båda stadsdelarna förekommer ett gott samarbete mellan närpolisen och fritidsgårdspersonalen. Polisen besöker gårdarna i syfte att etablera social kontakt med ungdomarna. Verksamheten kan ses som ett exempel det ofta förekommande nätverksbyggande som vi kunnat notera i den kommunala och statliga förvaltningen i Göteborg.

Tabell 3.12 Personal inom fritids- och kulturverksamheten i Bergsjön SDN och

Alvsborg SDN. År 1995. Antal anställda omräknade till helårstjänster.

Verksamhetsnära personal

3.4.2 Rrimärvårdens insatser i stadsdelarna Bergsjön och

Alvsborg

Primärvården i Göteborg har under de senaste åren genomgått stora organisatoriska förändringar. Den l januari 1995 bildades en primärvårdsnämnd för hela Göteborg. Detta innebar samtidigt att de tre tidigare primärvårdsnämnderna för Centrum/Väster, Öster och Hisingen upphörde. För administrationen gjordes motsvarande förändring. Tre primärvårdsadministrationer blev en. Husläkarenheten överfördes samtidigt till primärvården. Sedan 1995 är primärvården organiserad i 9 primärvårdsområden PVO. Barnmedicin bildar ett eget område. Utöver detta senare område för bammedicin finns även några fristående specialistenhcter. Göteborg har under senare år fått vidkännas vissa exogent givna förändringar som kraftigt påverkat förutsättningarna för sjuk- och hälsovården i området. Lågkonjunkturen har slagit hårt, andelen invandrare är hög och ojämnt fördelad i området, arbetslösheten är hög och andelen ungdomar med problem är hög. Primärvården i Göteborg ansvarar dessutom för ett geografiskt område där skillnaderna mellan stadsdelamas socio-ekonomiska förhållanden varierar kraftigt. Andelen vårdade akutsomatiska sjukhus är för Göteborg under riks genomsnittet. Samtidigt är andelen personer med långvarig sjukdom hög. Till detta kommer att Göteborg har en stor andel äldre samt stora sociala problem och hög andel ensamboende. Detta innebär en stor belastning för primärvården. Primärvården i Göteborg skall medverka till att individerna inte behöver uppsöka den mer kostnadskrävande sjukvården. Ambitionen är att de olika PVO skall leverera ett likvärdigt utbud av hälso- och sjukvård samt mot-

62 Göteborg

verka segregation och sänka ohälsotalen. Göteborg visar högre ohälsotal än genomsnittet i riket, variationerna mellan bostadsområdena inom kommunen är dock stor. De nordöstra stadsdelarna SDN 1-4 uppvisar dubbelt så högt genomsnittligt ohälsotal som de sydvästra SDN 5-6. Högst ohälsotal

nästan 100 redovisas i Bergsjön, lägst ca 25 i Älvsborg.

Primärvårdens huvudsakliga arbetsenheter utgörs distriktssköterskeav och distriktsläkarmottagningar, distriktsrehabiliteringsenheter, mödra- och barnavårdscentraler samt barnmedicinmottagningar. För dessa finns ett områdesansvar. Härtill finns som övergripande enheter Missbruksenheten, Nordhemskliniken, Rygghälsan, Arbetsrehabcentrum, Sjukvårdsupplysning och Röntgenenhet Vasa sjukhus. Primärvården samarbetar även med privata allmänläkare och privata sjukgymnaster. Samarbetat med länssjukvården syftar till att klara av en så stor del av vården som möjligt inom primärvården samt till att få till stånd fungerande vårdkedjor mellan primär- och länssjukvård. Samarbetet med stadsdelsnämnderna berör dels gränsdragning mellan primärvården och den kommunala sjukvården enligt Ädelreformen, dels resurser som tillhandahålls SDN från sjukvården, exempelvis läkare och rehabiliteringspersonal sjukhem. I projekt Lövgärdet visades att det fanns en hög korrelation mellan ohälsotalet och socio-ekonomiska förhållanden. Mot bakgrund av de förhållandevis stora skillnader som finns i de olika stadsdelarna har primärvårdens utvecklingsenhet fått i uppdrag att vidareutveckla resursfördelningen i kommunen. VIVE-projektet fokuserar den offentliga sektorns produktion av välfärds-

tjänster i Bergsjön och Älvsborg. I detta avsnitt är det därför relevant att

söka isolera vilka primärvårdstjänster som, i enlighet med de definitioner som anges i kapitel 1 ovan, produceras i dessa stadsdelar. Två av de nio primärvårdsorganisationerna PVO blir föremål för studier i denna rapport.

Det gäller PVO Kortedala/Bergsjön och PVO Askirri/Älvsborg/Styrsö.

Dessa organisationer producerar primärvård till de boende i respektive område utifrån de ekonomiska, och andra, förutsättningar som är givna. Produktionsanläggningama, dvs husläkarmottagningar m m, är såväl dimensionerade som geografiskt placerade utifrån respektive primärvårdsoniråde, inte utifrån stadsdelsnämndens geografiska indelning. Både Bergsjön och

Älvsborg är således delmängder av respektive PVO. I tabell 3.13 redovisas

hur många årsarbetskrafter som riktas till de två stadsdelarna. I tabell 3.13 framgår att primärvårdsorganisationen i Göteborg fördelat resurser så att Bergsjön erhåller produktion motsvarande fler årsarbetskraf-

ter per capita än Älvsborg. I materialet ovan har fördelningen av tjänster

antagits vara förhållandevis jämnt fördelat i området. När det gäller Kortedala/Bergsjön betyder detta att siffrorna för Bergsjön kommit att underskattas något. Förhållandet påverkar dock inte analysen i det följ

Göteborg 63

Tabell 3.13 Primärvårdens produktion av välfárdstjänster inom primärvården i Bergsjön respektive Alvsborg år 1996. Göteborgs kommun. Antal årsarbetskrafter samt årsarbetskrafter i relation till befolkning. Bergsjön Bergsjön Älvsborg Älvsborg

Jämförelsetalen per capita beräknas när det gäller BVC och MVC med utgångspunkt i antal kvinnor i viss ålder. l övriga fall har totalbefolkningen området i utgjort bas i beräkningarna. Källa: Göteborgs Sjukvård. Primärvården.Utvecklings- och Forskningsenheten.

De boende i Bergsjön tilldelas ungefär 70 procent mer resurser per capita

jämfört med vad de boende i Älvsborg erhåller. Vi kan konstatera att den

socio-ekonomiska situationen i nordöstra Göteborg avviker från vad som

gäller i Älvsborg, och att en skillnad vad gäller resurstilldelning tveklöst

synes vara motiverad. Vi har tagit del av statistik som belyser efterfrågan vård, faktisk besöksstatistik samt medicinska och folkhälsomässiga aspekter och förhållanden i de två områdena. Exakt hur stor denna skillnad i resurstilldelning bör vara är svår att bedöma. För närvarande pågår ett arbete med att utveckla en ny resursfördelningsmodell Utvecklings- och Forskningsavdelningen inom Primärvården Göteborg. Av det underlags- och beslutsmaterial som vi tagit del av framgår att resurstilldelningsmodeller är mycket känsliga för vilka antaganden som ligger till grund för modellen.

3.4.3 Statens insatser i stadsdelarna Bergsjön och Älvsborg

VIVE-projektet fokuserar tre statliga organisationers verksamheter i de två områdena. Det gäller försäkringskassan, arbetsförmedlingen och polismyndigheten. Arbetsförmedlingens verksamhet i Göteborg är sedan några år indelad sådant sätt att de olika förmedlingskontoren svarar för vissa yrkeseller kompetensområden. Detta ett alternativ till den vanligt förekomsom mande geografiska indelning som används i andra regioner. Detsamma gäller för övrigt i Malmö. Syftet med den nya indelningen är att klienterna förväntas få högre kvalitet i förmedlingen. Priset blir att de arbetssökande måste resa längre inom kommunen för att komma i kontakt med den specialiserade personalen. Det är enligt vår mening inte ändamålsenligt att söka uppskatta den arbetsinsats som varje förmedling lägger ned de klienter

64 Göteborg

som tillhör ett visst bostadsområde. Anledningen är att verksamheten är ny och av naturliga skäl bäst låter sig utvärderas efter det att arbetet utförts under viss tid i de nya organisatoriska och geografiska strukturer som etablerats. Försäkringskassan FK är inne i en omvandlingsprocess som påminner om vad som är fallet med arbetsförmedlingen. Försäkringskassans kontor har sedan 1 januari 1997 indelats sådant sätt att vissa kontor sköter vissa typer av ärenden. Anledningen uppges vara att försäkringskassorna tvingats begränsa sina utgifter för administration och att detta är ett sätt att söka skapa stordrift i viss handläggning. Vi avstår i denna rapport från att söka värdera det ändamålsenliga i denna förändring. Istället kan det konstateras att denna organisation fram till och med 1996 styrt mer personalresurser till de områden där socio-ekonomiska förhållanden antyder att det finns större behov. De boende i Bergsjön har fram till och med 1996 tillhört Kortedala

FK, och de boende i Älvsborg har tillhört Västra Frölunda FK. I Tabell 3.14

visas hur många årsarbetskrafter styrts till Bergsjön respektive Älvssom borg under 1996.

Tabell 3.14 Antal årsarbetskrafter åas0m försäkringskassan producerar i

stadsdelarna Bergsjön och Alvsborg. Ar 1996.

"Verksamhetsnära" personal

Försäkringskassan styr mer än dubbelt så många årsarbetskrafter per capita

till Bergsjön som till Älvsborg. Orsaken till detta, som ovan nämnts, uppges

vara de mycket stora skillnader i ohälsan mellan de två områdena. Bergsjön

har det högsta ohälsotalet i Göteborg, samtidigt som Älvsborg har det lägsta.

Detta betyder att behovet av insatser från försäkringskassans handläggare

sannolika grunder kan anses vara större i Bergsjön än i Älvsborg. Redo-

visningen i avsnittet om Individ- och familjeomsorgens verksamhet i stadsdelsnämnderna, fördjupad beskrivning vilka förhållanden ovan, ger en av som gäller i områdena. Polismyndigheten i Göteborg arbetar efter en verksamhetsmodell där närpoliser, i egen organisation, svarar för det huvudsakliga polisarbete som leder till att kontakt mellan medborgare och myndighet etableras. Särskilda specialistfunktioner, exempelvis specialiserad spaning och utryckningsverksamhet, är organiserad separat. Dessa funktioner ingår inte i denna studie. Istället koncentreras uppmärksamheten närpolisen. Nätpolisen syftar till att skapa trygghet och minska brottsligheten i områdena. Man prioriterar arbetsinsatser riktade mot ungdomar samt narkotika-

Göteborg 65

Tabell 3.15 Anmälda brott i Bergsjön SDN respektive Älvsborg SDN. År 1996.

Absolut antal, procentuell utveckling 1995-1996 samt antal per 1 000 invånare 1996.

Bergsjön Älvsborg Antal Per 96/95 Antal Per 96/95 1996 1000 % utv 1996 l 000 % utv

Ökningstalen vad gäller sexual- och narkotikabrott är mycket höga i Älvsborg. Detta beror att förekomsten av dessabrott var extremt låg år 1995, och att ett fåtal anmäldabrott därigenom ger stor procentuell ökning.

hantering och våldsbrott. Polisen bedriver ett omfattande arbete med att skapa relationer och kontakt med de boende i områdena. De ägnar tid att besöka skolor, fritids- och ungdomsgårdar samt andra offentliga anläggningar där folk samlas. Polisen informerar om sin verksamhet och egen om gällande regler och lagar. Näxpolisen i Bergsjön utgör en del av Näipolisområde Kortedala-Berg-

sjön och närpolisen i Älvsborg är del Närpolisområde Tynnered. Om-

en av rådena skiljer sig åt. Bergsjön är ett låginkomstområde med högt ohälsotal,

medan Älvsborg är ett höginkomstområde med låga ohälsotal. Bakom ohäl-

sotalen finns information visar att de problem är relevanta för som som po-

lisverksamheten är större i Bergsjön än i Älvsborg.

Antalet anmälda brott är väsentligt större i Bergsjön än i Älvsborg.Totalt

sett minskade antalet anmälda brott mellan åren 1995 och 1996 i de två stadsdelarna. Utvecklingen skiljer sig dock väsentligt mellan olika brottskategorier. När det exempelvis gäller olaga hot och misshandel har en minskning skett mellan åren 1995 och 1996. Antalet narkotikabrott har emellertid ökat under period. Detta gäller i båda stadsdelarna. Även samma den relativa omfattningen av antal anmälda brott skiljer sig i de två stadsdelarna. I tabell 3.15 redovisas brottsutvecklingen, och den relativa omfattningen, för några olika kategorier brott. Inom parentes redovisas antal brott per l 000 invånare. Det bör understrykas att statistik av detta slag inte komplett bild ger en av den brottslighet som råder i ett område. Allmänhetens benägenhet att anmäla brott, polisens kontakt med allmänheten, uppklarandeprocent m m har betydelse när brott anmäls. Statistiken dock och såvitt vi kan ger en grov, bedöma, rättvisande bild den miljö näxpolisen i de två områdena av som verkar I tabell 3.16 redovisas hur mycket årsarbetskrafter polismynsom digheten riktar till de två stadsdelarna.

66 Göteborg

Tabell 3.16 Antal årsarbetskrafter som närpolisen producerar i Bergsjön SDN och Alvsborg SDN respektive Näorpolisområde Kortedala/Bergsjön

och Närpolisområde Tynnered. Ar 1996.

Tabellen visar att polismyndigheten riktar ungefär dubbelt så mycket resur-

uttryckt årsarbetskrafter, till Bergsjön jämfört med Älvsborg. Bak-

ser, som grunden är de sociala förhållanden som råder i de två områdena.

3.5 Efterfrågan av välfárdstjänster

För att spegla de boendes efterfrågan av välfärdstjänster i stadsdelarna

Bergsjön och Älvsborg har vi låtit TEMO AB genomföra en opinionsunder-

sökning i de bostadsområden som utgör VIVE-projektets bas. Intersex

vjuerna har skett via telefon. 167 hushåll i Bergsjön och 166 i Älvsborg ingår i undersökningen. Åldersfördelningen är ungefär lika, den genom-

snittliga åldern på de svarat i Bergsjön är 46 år. Motsvarande uppgift som

för Älvsborg är 45 år. Andelen kvinnor respektive män är jämn, 54 procent kvinnor och 46 procent män i Bergsjön. I Älvsborg är relationen 51/49. När

det gäller förvärvsfrekvens och hushållssammansättning finns dock vissa skillnader i materialet. I Bergsjön är endast 60 procent yrkesverksamma, att

jämföra med 73 procent i Älvsborg. Andelen offentliganställda är högre i

Bergsjön än i Älvsborg, medan det omvända gäller andelen privatanställda

och är företagare eller anställda i familjeföretag. Familjestorpersoner som

leken är mindre i Bergsjön än i Älvsborg. Dessa senare redovisade skillna-

der är dock inte så stora att de försvårar analysarbetet. Skillnaderna bidrar istället till att förklara vissa av de olikheter som framkommer i de svar som redovisas nedan.

Generella omdömen om välfärden i samhället Inledningsvis har vi låtit TEMO AB fråga de boende om de anser att välfärden har minskat eller ökat under de senaste 10 åren. I såväl Bergsjön som

Älvsborg anser man att välfärden har minskat. Andelen som anger att välfär-

den minskat är högre i Bergsjön 81% än i Älvsborg 71%.

De boende har tillfrågats vad de samhällets, eller den offentliga anser om sektorns, insatser för olika medborgare. Generellt framträder ett grupper av förhållandevis jämnt mönster mellan de två stadsdelarna. I båda stadsdelarna de boende att det är viktigare att satsa barn, ungdomar och anser sjuka än yrkesverksamma och invandrare. Även attitydema är förhålom landevis lika i de två stadsdelarna kan det konstateras de boende i Älvsatt borg relativt sett hårdare betonar att det är mycket eller ganska viktigt att

Göteborg 67

samhället aktivt arbetar för barn och ungdomar. De boende i Bergsjön betonar å andra sidan relativt sett hårdare vikten av satsningar riktade mot sjuka, arbetslösa, äldre, utslagna, barnfamiljer, ensamma, invandrare och yrkesverksamma. När de boende tillfrågas generellt om kvaliteten i samhällets satsningar olika verksamhetsområden framkommer att attityderna är förhållandevis lika i de två bostadsområdena. Genomgående kan sägas att det är en förhållandevis liten andel av de tillfrågade som anser att samhällets insatser är mycket bra eller ganska bra. Detta gäller oavsett vilken grupp de är riktade till. Det är främst stödet till yrkesverksamma respektive stödet till invandrare som får ett generellt gott betyg. I Bergsjön anser 29 procent av de boende att samhällets insatser för yrkesverksamma är mycket bra eller

ganska bra, i Älvsborg är motsvarande andel 34 procent. 23 procent av de boende i såväl Bergsjön som Älvsborg ger samma höga betyg till satsning-

arna riktade till invandrare. 19 procent anser att satsningarna bam är mycket bra eller ganska bra. Ett visst missnöje kan noteras vad gäller insatserna som riktas till utslagna, arbetslösa och äldre. Detta gäller särskilt i Bergsjön.

Omdömen om välfärden i respektive bostadsområde

Generellt sett är man mer nöjd med kvaliteten i samhällets utbud av service

i Älvsborg än i Bergsjön. I Älvsborg är man mest nöjd med sport- och id-

rottsanläggningarna, medan man i Bergsjön är mest nöjd med skötseln och

underhållet av bostadsområdet. De boende i Älvsborg är också mycket

nöjda med skötseln av bostadsområdet, men i intervjumaterialet finns en signifikant avvikelse vad gäller Bergsjöbomas omdöme om idrottsanläggningarna. Mindre än hälften så stor andel är nöjda med detta utbud i Berg-

sjön än vad som är fallet i Älvsborg. Det finns ett stort utbud av idrottsanläggningar i Älvsborg men man är relativt sett missnöjd med kvaliteten på

den kommunala service som består av fritids- och ungdomsverksamhet. När det gäller ungdomsverksamheten är detta ett av få områden där TEMO AB kan registrera en högre andel som är nöjda i Bergsjön jämfört med andelen

nöjda i Älvsborg.

Vid en jämförelse av andelen som är missnöjda med kvaliteten i samhällets insatser i de två stadsdelarna framkommer att Bergsjöboma utpekar arbetsmarknadsåtgärdema som den relativt sett sämst fungerande serviceproduktionen. Hela 48 procent av de boende i Bergsjön anser att dessa fungerar mycket dåligt eller ganska dåligt. I tabell 3.17 framgår att det är satsningarna arbetsmarknadsåtgärder som får det lägsta genomsnittsbetyget av de boende i Bergsjön. Det bör tilläggas att detta begrepp enligt vår uppfattning bör tolkas i en vid bemärkelse. Arbetsmarknadsåtgärder uppfattas sannolikt av de boende som summan av enskilda instrument och fenomen detta område, dvs utbildningar och a-kassa samt arbetsförmedling.

68 Göteborg

Tabell 3.17 De boendes kvalitetspmdöme om samhällets utbud av service i Bergsjön respektive Alvsborg. December 1996. Genomsnitt. Skala 1-5.

Skötsel och underhåll av bostadsområdet 3,7 3,7

Statistik av detta slag skall hanteras försiktigt, men ett genomsnitt motsvarande ca 3,0 till ca 3,3 brukar enligt TEMO ABs uppfattning kunna betraktas som att det är bra som det är. Utifrån redovisningen av genomsnittsvärden i tabell 3.17 framgår att de boende i Bergsjön anser att det finns anledning överväga kvalitetshöj ande åtgärder vad gäller skola och undervisning, fritidsgård och ungdomsverksamhet, socialtjänst och socialvård, arbetsmarknadsåtgärder, äldreomsorg och åldringsvård, kulturlivet samt polis- och ordningsverksamhet. På motsvarande sätt kan det tolkas som om de

boende i Älvsborg anser att det finns anledning överväga kvalitetshöjande

åtgärder vad gäller fritidsgård och ungdomsverksamhet, arbetsmarknadsåtgärder samt äldreomsorg och åldringsvård. Till denna information bör fogas uppgifter om de boende anser att det satsas tillräckligt eller otillräckligt med resurser på de olika verksamheterna. En dåligt fungerande verksamhet, i enlighet med redovisningen i tabell 3.17, kan enligt vår uppfattning dels bero på ett undermåligt utbud, dels ett otillräckligt utbud. En tredje förklaring skulle kunna vara en kombination av otillräcklighet och undermålighet, dvs en kombination av kvantitets- och kvalitetsrelaterade förklaringsvariabler. Vi har låtit TEMO AB ställa frågan om de boende anser att samhället satsar för lite, lagom eller för mycket de respektive verksamhetsområdena i de två stadsdelarna. Genomsnittet av svarsangivelsema antyder att

såväl Bergsjö- som Älvsborgsboma anser att det satsas antingen för lite eller

lagom de olika verksamheterna i de respektive stadsdelarna. Endast en mycket liten andel av de tillfrågade ansåg att det satsas för mycket de olika verksamheterna. Frågor av detta slag ger sannolikt denna typ av negativa svarsmönster, men det kan konstateras att det förekommer förhållandevis stora variationer i materialet. I tabell l 8 redovisas hur stor andel av de

boende i stadsdelarna Bergsjön och Älvsborg som anser att det satsas för

lite respektive för mycket. I tabellen framgår exempelvis att 41 procent av

Göteborg 69

Tabell 3.18 De boendes bedömning av om huruvida samhällets utbud av service i Bergsjön respektive Alvsborg är för litet eller för stort Ijiör litet För stort. Procent. Resultat från TEMO-undersökning. Ar 1996.

Bergsjöborna anser att det satsas för lite barnomsorgen och endast att en procent anser att det satsas för mycket på denna verksamhet. Andelen typ av som angett att de anser att det satsas lagom mycket redovisas inte i tabellen. Anledningen är att materialet inte är normalfördelat. Det är inte lika en stor andel som anger att de anser att det satsas för lite att det som anser satsas för mycket. Istället dominerar de negativa svarsangivelserna i materialet. Skillnaderna mellan stadsdelarna är tydliga. I Bergsjön de boende anser i första hand att det satsas för lite arbetsmarknadsåtgärder. Därefter anser de att det satsas för lite på äldreomsorg samt fritidsgårdar och äldreomsorg.

I Älvsborg är det främst satsningarna på skola och fritidsgårdar

och ungdomsverksamhet som upplevs otillräckliga. som Om tabellerna 3.17 och 3.18 analyseras sammantaget framgår det att finns vissa samband mellan kvalitets- och kvantitetsomdömena. Bergsjöborna anser exempelvis att satsningarna arbetsmarknadsåtgärder inte fungerar för de boende i området. Detta kvalitetsomdöme är klart uttryckt och synligt i materialet då det genomsnittliga betyget för satsningarna är lågt 2,1. Samtidigt anger hela 57 procent de boende i Bergsjön det av att satsas för lite denna typ verksamheter. Detta indikerar det finns av att stöd för hypotesen att det låga kvalitetsomdömet till viss del beror på en att det satsas för lite dessa verksamheter. Mot bakgrund det i Bergsjön av att bedrivs viss begränsad försöksverksamhet på arbetsmarknadsområdet är de redovisade attitydema av intresse. Kommunen erbjuder sedan tid en ett par hundra personer som riskerar att utförsäkras a-kassan k Wesstidsarbeten ur s i den kommunala förvaltningen. De arbetslösa möjlighet under ges att en begränsad tid utföra enklare arbetsuppgifter inom exempelvis den kommunala parkförvaltningen. I praktiken rör det sig motprestationer för utbeom talda kontanta ersättningar.

I Älvsborg förhåller det sig med satsningarna fritidsgård och ungdoms-

verksamhet på samma sätt Bergsjöns satsningar arbetsmarknadsåtsom

gärder. Älvsborgsboma anger nämligen att dessa verksamheter riktas

som

70 Göteborg

till ungdomar inte fungerar bra. De boende ett mycket lågt betyg motsvager rande 2,5 den 5-gradiga betygsskalan. Samtidigt anger de att det satsas otillräckligt dessa verksamheter. Hela 57 procent att det satsas för anger lite dessa åtgärder riktade till ungdomar. För få än bättre bild problemen ligger i de respektive ornråatt en av var dena kompletterades frågorna gällde kvalitets- respektive kvantitetssom omdömen med fråga där de boende ombads vilket enskilt offentligt en ange serviceområde skulle behöva förbättras samhället bestämde sig för som om förbättra just bara område. Denna fråga den tillfrågade ett incitaatt ett ger ment att verkligen tänka efter var behoven av förbättringar är som störst. Det hypotetiska läget är att bara ett, och inte två, verksamhetsområden skall förbättras. Detta betyder att en svarsangivelse som innebär att barnomskall förbättras också innebär att sjukvården inte kommer att förbättsorgen ras. Vi har funnit ett tydligt mönster vad gäller de boendes preferenser det lokala välfärdspolitiska planet. Satsningar barn och ungdomar sätts i

första rummet, både i Bergsjön och i Älvsborg. I Bergsjön anser 42 procent

att det främst skall satsas barn och ungdomar, i Älvsborg är motsvarande andel 54 procent. Övriga tydligt prioriterade verksamheter, i båda dessa bo-

stadsområden är sjukvård, arbetsmarknadsåtgärder samt äldreomsorg. Om satsningar på barn och ungdomar delas upp i dess olika delar barnomsorg, skola samt fritidsgård och ungdomsverksamhet och varje offentlig verksarnhetsgren ställs mot varandra framkommer att Bergsjöboma främst prio-

riterar satsningar på äldreomsorg 18% medan Ãlvsborgsboma främst öns-

kar satsningar på skola och utbildning 34%. Intervjuerna visar också att de boende endast i mindre utsträckning priorisocialtjänsten, kultur-, polis-, sport-, idrotts-, skötsel- och underhållsterar verksamhet de allra viktigaste områdena att satsa ytterligare medel på. som I Bergsjön är intresserad av att få ett ökat inflytande hur resurman mer

serna fördelas än vad man är i Älvsborg. 66 procent av Bergsjöboma önskar

ha inflytande hur pengar och resurser används, medan 29 procent mer

det är bra det Motsvarande andelar i Älvsborg är 58 och

anger att som 40 procent.

De boende i såväl Bergsjön som Älvsborg är mest intresserade av att få

insyn samt inflytande på, hur används inom barn- och ungresurserna domsverksamhet barnomsorg, skola samt fritidsgård och ungdomsverksamhet. Även insyn i hur medel används inom äldreomsorg, sjukvård och arbetsmarknadsåtgärder är prioriterat. I stort sett kan man säga att de boende önskar inflytande inom de verksamheter som de också angett att det skall satsas särskilda på. resurser För att få ökade insikter i hur de boende anser att de ökade satsningarna skall ordnas rent praktiskt, och i viss mån även finansiellt, har vi låtit TEMO AB ställa antal frågor belyser dessa attityder i de två områdena. ett som Den första frågan detta område gäller inställningen till kompletterande

Göteborg 71

insatser från frivilliga organisationer. Här framkommer ett tydligt mönster.

89 procent i Bergsjön och 93 procent i Älvsborg anser att det är bra att frivil-

liga organisationer, som tex kyrkan, grannsamverkan mot brott eller Farsor och morsor stan, hjälper till med det samhället tidigare helt tog hand som om. Den kraftigt positiva inställningen skall tolkas försiktigt, den visar sannolikt att det är önskvärt med privata extra satsningar det finns efterfråom gan service som annars inte möts. Det är inte möjligt att utifrån dessa redovisningar av attityder uttala sig huruvida de boende föredrar privata om aktörer före offentliga på det välfärdspolitiska området. 80 till 84 procent av de boende anser att det är rimligt att stat och kommun bidrag till ger ovan nämnda typer av frivilliga organisationer. När det gäller de boendes inställning till medverkan i den lokala egen välfärdsproduktionen är attityderna mycket positiva. 69 Bergsjöprocent av

och 74 procent av Älvsborgsborna anger att de själva kan tänka sig att

fritiden, och utan ersättning, utföra del verksamheter idag utförs en som av samhället i det bostadsområde där de bor. 29 procent Bergsjö- och 24 av

procent av Älvsborgsborna säger dock att de inte är intresserade sådan

av medverkan. När det gäller de boendes vilja att medverka i vissa specifika verksamheter framträder ett klart mönster. För det första kan det konstateras det är att

en högre andel av de boende i Bergsjön än i Älvsborg att de kan

som anger tänka sig att hjälpa till i den lokala serviceverksamheten. Bersjöborna har angett ca 20 procent fler speciflceringar de kan tänka sig att medom var

verka jämfört med Älvsborgsborna. I såväl Bergsjön som Älvsborg är in-

tresset störst att medverka den lokala fritidsgården eller i annan ungdomsverksamhet. Ca 20 procent i de två bostadsområdena de kan anger att tänka sig bidra med arbetsinsatser dessa verksamhetsområden. Andra i detta sammanhang populära områden är barnomsorg, skola, äldreomsorg, sport- och idrottsverksamhet, kultur samt skötsel och underhåll det av egna bostadsområdet. Dessa attityder visar tydligt att de boende kan tänka sig ökad delaktigen het, men intervjuundersökningen visar även att de boende att det anser vore bra om även de övriga i det bostadsområdet medverkade i den egna gemensamma produktionen. Samstämmigheten i de två bostadsområdena är påfallande, 77 procent av Bergsjöborna anser att det bra de boende i det vore om egna bostadsområdet engagerade sig i vissa verksamheter idag mer som erbjuds av samhället.

Intervjumaterialet visar att de boende både själva vill deltaga i den gemensamma produktionen samt önskar att se sina i det bostadsgrannar egna området deltar i sådan verksamhet samhället idag producerar. som Vi har även funnit att en majoritet de boende i såväl Bergsjön av som

Älvsborg anser att det är rimligt att begära att del de idag uppbär

en av som förtidspension och arbetslöshetsersättning ska ha skyldighet att efter bästa förmåga göra en insats inom vissa offentliga verksamheter. I tabell 3.19 vi-

72 Göteborg

Tabell 3.19 Bergsjö- och Älvsborgsbornas attityder till motprestationer för vissa mottagare av bidrag och försäkringsersättningar. I tabellen hur många på följande fråga: Man anges procent som svarat kan tänka sig att exempelvis arbetslösa och förtidspensionärer som kompensation för sina bidrag och ersättningar engageras i vissa lokala verksamheter som idag utförs av samhället. Kan du tänka dig att vissa bidragstagargrupper ska ha skyldighet att efter bästa

hur stor andel de boende i de två stadsdelarna som anser att det vore sas av bra krav motprestationer införs för vissa av de som erhåller bidragsom och försäkringsersättningar. Det finns således ett starkt stöd för idén att införa motprestationer för vissa bidrags- och försäkringsersättningar. I Älvsgrupper av mottagare av borg är stödet för motprestationer något högre, i båda stadsdelarna anmen i stort sett mellan 70 och 80 procent av de boende att åtgärden bör införas ser väsentliga och centrala välfärdsområden i stadsdelarna. När det gäller skolans område exempelvis 70 procent att det är möjligt att låta anser ca förtidspensionärer och arbetslösa göra en viss insats som kompensation för del sin ekonomiska ersättning. en av Mot bakgrund att arbetslösheten betraktas som ett av de största probleav för närvarande är de boendes svarsangivelser den sista frågan i intermen vjuundersökningen intresse i detta sammanhang. Vi frågade nämligen de av boende vilket det bästa sättet att hjälpa arbetslösa. De intersom vore vjuade fick välja ett sju olika svar. I tabell 3.20 redovisas resultatet. av Materialet mycket tydlig bild de boendes uppfattningar om vad ger en av är bra för den arbetslöse. Två svarsalternativ framträder tydligt i matesom rialet. Det första gäller förslaget att man skall införa en motprestation för det ekonomiska stöd 38 Bergsjö- och 45 procent Älvssom ges. procent av av borgsboma att detta skulle det enskilt bästa sättet att hjälpa den anger vara arbetslöse. Det andra gäller förslaget som innebär att företag och föreningar skapar arbeten bidrag. Cirka 35 de boende, i såväl Bergsom ges procent av

sjön som Älvsborg, anser att dessa företags- och föreningsstöd skulle vara

det bästa sättet att hjälpa de som är arbetslösa.

Göteborg 73

Tabell 3.20 Bergsjö- och Älvsborgsbornas uppfattning vad är bästa om som sättet att hjälpa de som är arbetslösa. Resultat av TEMO-undersökning. December 1996. Procent.

Bergsjön Älvsborg

i bidrag l 2 Ge pengar Ge bidrag men kräva en motprestation 38 45 Ge bidrag som ett återbetalningspliktigt lån 3 3 Anställa fler tjänstemän som kan hjälpa den arbetslöse att söka

Materialet ger sammantaget en tydlig bild av att de boende anser att aktivitet, deltagande och delaktighet är centrala inslag i de satsningar som stat och kommun gör i dessa områden.

3.6 överensstämmelse mellan utbud och efterfrågan

Vi har samlat in information rörande såväl utbud som efterfrågan av väl-

färdstjänster i två av Göteborgs stadsdelar, Bergsjön och Älvsborg. Tre syf-

ten finns med arbetet. För det första att kartlägga utbud och efterfrågan av välfärdstjänster. För det andra att se om det finns några tydliga tecken en bristande överensstämmelse mellan utbud och efterfrågan. För det tredje att söka peka ut ett eller flera enskilda områden, fenomen eller frågor som skulle kunna centrala i Storstadskommitténs fortsatta arbete med att vara söka finna vägar, eller förslag, kan bidra till att förbättra situationen och som de allmänna förutsättningarna i storstadsområden med en hög andel socioekonomiska problem. Vi har funnit att i stort sett all offentlig välfärdsproduktion i Bergsjön och

Älvsborg något sätt sökt dimensioneras volymmässigt för att möta de

olika typer av krav som förhållandena i respektive stadsdelar tycks motivera. När det gäller den kommunala verksamheten finns det dels en resursfördelningsmodell för de verksamheter som bedrivs i stadsdelsförvaltningarnas regi, dels en modell som anger hur primärvårdens resurser skall fördelas. Även den decentraliserade statliga verksamheten bedrivs med olika resursinsatser beroende de förutsättningar som finns i de två områdena. Det bör i sammanhanget understrykas att vi inte den korta tid som stått till förfogande kunnat utreda om det i detalj satsas tillräckligt eller otillräckligt på de olika verksamhetsornrådena. Istället har ambitionen varit att se om några tydliga mönster eller avvikelser kunnat registreras genom att kombinera flera olika källor och typer av material. Vi koncentrerar redovisningen i det följande på frågor som rör överensstämmelsen mellan utbud och efterfrågan till de verksamhetsområden som

74 Göteborg

har störst relevans för storstadskommitténs fortsatta arbete. Det gäller barn och ungdomar samt arbetslösa.

Barn och ungdomar

I vår kartläggning av den kommunala verksamheten riktas till barn och som ungdomar ingår i huvudsak barnomsorgen, skolan, fritidsgårdama, ungdoms-, idrotts- och sportverksamhet. Vi har funnit att stadsdelsförvaltningarna sökt dimensionera barn- och ungdomsverksamhet ett sådant sätt att de komplicerade sociala förmer hållanden som råder i Bergsjön kan mötas. Man har generellt sett fler anställda per klient, dvs elev, barn, besökare fritidsgård etc i Bergsjön än

vad som är fallet i Älvsborg.

I Bergsjön finns betydligt fler invandrare per 1 000 invånare, något som enligt vår bedömning får särskilda konsekvenser för förhållandena i skolan. Fler tolkar och hemspråkslärare har anställts. Även fler klasser för elever som behöver förstärkt och särskilt anpassad svenskundervisning har behövt skapas. Dessa klasser har färre elever per lärare. Vi har besökt skolor i såväl

Bergsjön som Älvsborg och funnit att förhållandena i vissa avseenden på-

minner om varandra. Gemensamt i båda stadsdelarna är att lärarna sig anser vara hårt pressade. Situationen i skolorna är i vissa fall enligt vad vi erfarit något orolig. Vi noterade att det fanns en påtaglig överrepresentation av invandrarbarn bland eleverna i de särskilda klasser som finns i Bergsjön för oroliga elever med koncentrationssvårigheter. Det fanns viss även en oro i

skolorna i Älvsborg, men här var problemen mer begränsade. Flera skolledare i Älvsborg meddelade dock uttryckligen att det behövdes fler personal-

resurser för att hålla ordning i skolorna. Denna synpunkt framfördes även av skolledare i Bergsjön. Vi tillbringade några dagar i ett par högstadieskolor i de båda stadsdelarna och fann visst fog för dessa skolledares uppfattningar. När det gäller fritidsgårdama kan det konstateras att satsningama är

ojämnt fördelade mellan stadsdelarna. I Älvsborg finns en liten fritidsgård

som är placerad intill den lokala handbollsklubbens lokaler. Härigenom skapas förutsättningar för sociala kontakter och Trots att det bara samvaro. finns en fritidsgård i ett område med 18 500 invånare är lokalen inte öppen alla kvällar i veckan. Detta uppges bero att barnen i stor utsträckning läser läxor kvällarna, och att det därför inte efterfrågas något öppethållande. Lokalen är dock ofta öppen fredags- och lördagskvällama, något som uppskattas av de ungdomar som vi samtalat med. I Bergsjön finns det tre ungdomsgårdar i ett område med ca 12 800 invånare. Lokalerna är öppna under en större del av veckan, men de är stängda helgerna. Ett flertal ungdomar tog spontant upp detta som ett påtagligt problem. Sammanfattningsvis kan det konstateras att de under intervjuer framförda förslagen att involvera fler vuxna i viss verksamhet riktas till barn- och som

1997:24 Göteborg 75 SOU

ungdomsmiljö förefaller rimlig åtgärd i de två stadsdelar som vi vara en studerat.

Arbetslösa

Antalet arbetslösa skiljer sig mellan stadsdelarna. I den opinionsundersökning vi låtit TEMO AB utföra i områdena har det framkommit att som de boende i Bergsjön att det finns utrymme att förbättra insatserna vad anser gäller arbetsmarknadsåtgärder. I väl preciserad fråga ombads de boende en i områdena vilket enskilt sätt är det bästa för att hjälpa de som att ange som arbetslösa. Av de tagit ställning till någon metod svarade ca 40 proär som skulle bidrag, att samhället krävde cent att det bästa sättet vara att ge men motprestation. Cirka 35 procent ansåg att det bästa sättet skulle vara att en bidrag till föreningar och företag skapade arbete. Vi har informerats ge som den försöksverksamhet förekommer i kommunen med s k Wesstidsom som arbetare. Dessa platser erbjuds arbetslösa riskerar att utförsäkras från som a-kassa och därmed tvingas leva socialbidrag. Stadsdelsnämnden i Bergsjön har endast kunnat erbjuda några hundra personer sådana platser. Erfarenheterna goda. Resursema är dock knappa. anses

Otillräcklig överensstämmelse mellan utbud och efterfrågan

Vi kan sammanfattningsvis konstatera att det råder en viss obalans mellan utbud och efterfrågan välfärdstjänster i stadsdelarna. Det förefaller som av det i första hand väsentliga områden, exempelvis de som gäller om som barn- och ungdomsverksamhet samt arbetsmarknadsåtgärder, rör sig om hur

stor bemanningen

3.7 sätt att utveckla välfárdsproduktionen i Bergsjön och

Ett

Alvsborg

Vi har tagit del ekonomiska rapporter samt verksamhetsberättelser från av de olika offentliga institutioner i de två stadsdelar som är föresom agerar mål för analys i denna rapport. Vi har också blivit informerade om de verksamhetsmässiga förhållanden gäller genom formella intervjuer, men som informella samtal. Det har inte befunnits ändamålsenligt, eller även genom möjligt, försöka göra detaljerade studier över den direkta effektiviteten i att resursanvändandet i de två områdena. Istället har vi sökt finna om det genom omdispositioner eller tillföra något nytt inslag eller begrepp i den genom att offentliga verksamheten är möjligt att öka måluppfyllelsen olika områ-

den. Vi det är möjligt att mot bakgrund de resultat vi fått i denna anser att av studie förslag ett område inom vilket man kan lösa en del av de cenge

trala problem visar sig i Bergsjön och Älvsborg i Göteborg.

som

76 Göteborg

Förslaget bör således ges en allmän karaktär. Det handlar inmer om en riktning, ett nytt förhållningssätt eller att inplantera ett nytt fenomen i den offentliga verksamheten än att söka bidra med detaljerade förslag på hur förändringar kan utformas rent tekniskt. Förslagets inriktning är således av systemteknisk karaktär. Det syftar till att höja måluppfyllelsen i olika delar av de lokala verksamheterna utan att för den skull minska måluppfyllelsen i andra. Vi har noterat att det i stort sett produceras välfärdstjänster i linje med de boendes förväntningar, att det ñnns utrymme för förbättringar. Samtimen digt som viss knapphet personalresurser meddelas från verksamheter som riktas till barn och ungdomar samt sjukvård och äldreomsorg visar våra undersökningar att det finns en stor vilja bland de boende att delta i den gemensamma produktionen. De boende har gett uttryck för att de dels själva kan tänka sig att fritiden och utan ersättning delta i den allmänna produktionen av välfärdstjänster, dels att det bra de boende i högre utvore om sträckning var aktiva i den produktion välfärdstjänster samhället av som normalt står för. Vi redovisar ovan att de boende även angett i vilken typ av

verksamheter som de kan tänka sig att delta. I såväl Bergsjön Älvsborg

som finns det ett stort intresse bland de att delta i verksamheter riktas vuxna som till barn och ungdomar. Eftersom det finns ett visst behov i båda stadsdelarna för kompletterande insatser personalsidan anser vi att det åtminstone finns anledning att överväga hur man skall ta vara på de mänskliga resurser som står till förfogande ide respektive områdena. En stor majoritet av de boende är således beredda att hjälpa till i den produktion av service som kommunen för närvarande ansvarar för. Samtidigt finns det ett behov av direkta arbetsinsatser. Resultatet opinionsunderav sökningen visar att beredskapen och önskan även tycks gälla i vidare en bemärkelse. Det finns även tecken på att delaktighet och aktivitet är något som efterfrågas inom arbetsmarknadspolitiken. Vi anser att dessa förhållanden mot bakgrund utvecklingen antalet av av daglediga i främst de studerade låginkomstområdena indikerar att det finns anledning att överväga hur redan inledda försöksverksamheter arbetsmarknadsområdet, exempelvis systemet med Wesstidsarbeterare, skulle kunna utvecklas.

Malmö 77

4 Malmö

Studien Välfärd i verkligheten bygger information rörande tre svenska storstäder. Dessa är Göteborg, Malmö och Stockholm. I detta kapitel redovisas förhållandena i Malmö. År 1996 genomfördes en reformering av den kommunala verksamheten i Malmö. Den rådande administrativa organisationen slopades och lO stadsdelsnämnder infördes. Konkret innebar detta att äldreomsorg, barnomsorg, skola, fritid och kultur, handikappomsorg samt individ- och familjeomsorg samlades i enhetliga administrativa fonner. Varje stadsdelsnämnd tilldelas från och med 1997 en viss summa pengar i enlighet med en resursfördelningsmodell. Denna är tänkt att bidra till den ekonomiska fördelningen så att områden med stor andel resurskrävande verksamhet kompenseras för detta. En stor andel arbetslösa, invandrare, handikappade och äldre, ger i konsekvens med detta en ökad tilldelning av resurser för den kommunala verksamheten. De resurser som utgår till stadsdelsnämnderna består i huvudsak av två delar, dels en grundresurs, dels en tilläggsresurs. Grundresursen beräknas utifrån befolkningsstatistiska uppgifter. Varje stadsdelsnämnd tilldelas medel som svarar mot åldersstrukturen i området. Tilläggsresursen är avsedd att kompensera för de extra resurskrävande verksamheter som följer av att befolkningen är sammansatt ett visst sätt. Inför 1997 fördelas sammanlagt 4 miljarder kronor till de tio stadsdelsnämnderna. Av dessa medel utgör grundresursen 2 miljarder kronor och tillläggsresursen 1,5 miljarder kronor. De resterande 0,5 miljarderna fördelas som anslag.

4.1 Sammanfattning Malmö behöver mer än pengar

- RRV har inom ramen för VIVE-projektet samlat information rörande såväl utbud som efterfrågan av välfärdstjänster i två av Malmös stadsdelar, Rosengård och Limhamn/Bunkeflo. Arbetet har tre syften. För det första att kartlägga utbud och efterfrågan av välfärdstjänster. För det andra att se om det finns tydliga tecken bristande överensstämmelse mellan utbud och efterfrågan. För det tredje att försöka peka ut ett eller flera enskilda områden eller fenomen som skulle kunna vara centrala i Storstadskommitténs fortsatta arbete med att finna vägar eller förslag som kan bidra till att förbättra situationen och de allmänna förutsättningarna i storstadsområden med en

78 Malmö

hög andel socio-ekonomiska problem. Vi har funnit att såväl Malmö kommun statliga myndigheter fördelar som mer resurser till stadsdelen Rosengård än till stadsdelen Limhamn/Bunkeflo, något som synes motiverat mot bakgrund att de människor av som bor i Rosengård har fler socio-ekonomiska problem. Denna fördelningsprofil gäller i stort sett samtliga välfärdstjänster vi studerat. Tjänsterna besom står av personal och utbetalningar kontanta bidrag och försäkringsersättav ningar. I de flesta verksamheter har de offentliga institutionerna i Rosengård fler befattningshavare än i Limhamn/Bunkeflo. I vissa fall är skillnaderna små, medan det för andra verksamheter är stora skillnader. Det område där skillnaderna är störst är stadsdelsnämndemas enhet för individ- och familjeomi I Rosengård finns 15 gånger så många socialsekreterare och sorg. annan verksamhetsnära personal jämfört med i Limhamn/Bunkeflo. Vid kartläggningen av Malmös välfärdstjänster har vi beräknat antalet invånare per årsarbetskraft för olika verksamheter i stadsdelarna Rosengård och Limhamn/Bunkeflo. I tabellen nedan framgår en sammanfattning av resultatet från denna kartläggning.

Tabell 4.1 Antalet nyttjare invånare, boende och elever årsarbetskraft för per

äldreboende, närpolis, grundskola, idrottsanläggningar, bibliotek,

hemtjänst, fritidsgårdar samt individ- och familjeomsorg. Ar 1995-1996.

åa

Mönstret i tabellen ovan är nästan uteslutande detsamma för varje verksamhet. I Rosengård är antalet invånare årsarbetskraft lägre än i Limhamn/ per Bunkeflo. Produktionen av välfärdstjänster är alltså resurskrävande mer per capita i Rosengård än i Limhamn/Bunkeflo räknat i nedlagda årsarbetskrafter. De procentuellt största skillnaderna finns inom verksamheterna hemtjänst, fritidsgårdar samt individ- och familjeomsorg. Malmö kommun styr med hjälp av sin resursfördelningsmodell 13 300 ca kronor per invånare till Limhamn/Bunkeflo. Invånarna i Rosengård tilldelas cirka 19 000 kronor per person. När det gäller utbetalningar av bidrag och försäkringsersättningar till de boende i de två områdena är skillnaderna förhållandevis stora. De boende i Rosengård erhåller årligen i genomsnitt nästan dubbelt så mycket i bidrag

Malmö 79

per invånare jämfört med Limhamn/Bunkefloborna, 29 330 kronor i jämförelse med 15 736 kronor. År 1993 den viktade genomsnittsinkomsten var 201 000 kronor i Limhamn/Bunkeflo och 125 000 i Rosengård. De direkta skatterna uppgick år 1994 till 0,195 miljarder kronor i Rosengård och till 1,342 miljarder kronor i stadsdelen Limhamn/Bunkeflo. Detta motsvarar 46 250 kronor per capita och år i Limhamn/Bunkeflo och 1 1 580 kronor per capita och år i Rosengård. Det innebär att hushållen i Limhamn/Bunkeflo betalar in 885 miljoner kronor mer i skatt än de får tillbaka i bidrag och ca försäkringsersättningar. I Rosengård erhåller hushållen positiva nettoersättningar, dvs de erhåller i bidrag och försäkringsersättningar från mer stat och kommun än de betalar i direkta skatter. De totala nettotransfereringtill stadsdelen uppgick år 1994 till 299 miljoner kronor. arna Vi har låtit TEMO AB skatta efterfrågan välfärdstjänster samt undersöka attityder till det offentliga välfärdsutbudet. Undersökningen visar att de boende i Limhamn/Bunkeflo och Rosengård anser att det finns utrymme för förbättringar Ett av huvudresultaten är att boende i bägge områdena uppvisar liknande attityder vad gäller inställningen till den offentliga välfärdsproduktionen. Limhamn/Bunkefloboma är generellt sett något mer nöjda med utbudet än vad Rosengårdsboma I Rosengård anser de boende att det först och främst satsas för lite arbetsmarknadsåtgärder. Därefter anser de att det satsas för lite äldreomsorg och sjukvård. I Limhamn/Bunkeflo är det främst sjukvård och satsningama skolor, fritidsgårdar och ungdomsverksamhet som upplevs som otillräckliga. De boende i både Rosengård och Limhamn/Bunkeflo anser att det finns anledning att överväga kvalitetshöjande åtgärder vad gäller fritidsgårds- och ungdomsverksamhet, socialtjänst och socialvård samt arbetsmarknadsåtgärder. När det gäller de boendes inställning till egen medverkan i den lokala välfärdsproduktionen är attitydema positiva. 58 procent av Rosengårdsborna och 69 procent av Limhamn/Bunkefloboma anger att de själva kan tänka sig att fritiden, och utan ersättning, utföra en del verksamheter som idag utförs av samhället i det bostadsområde där de bor. 35 procent av Rosengårdsboma och 28 procent av Limhamn/Bunkefloboma säger dock att de inte är intresserade sådan medverkan. I såväl Rosengård som Limav hamn/Bunkeflo är intresset störst för att medverka fritidsgårdar eller i ungdomsverksamhet. Andra i detta sammanhang populära områden annan är barnomsorg, skola, äldreomsorg, kultur samt skötsel och underhåll av det egna bostadsområdet. Materialet visar de boendes uppfattningar om vad som är bra för den arbetslöse. 33 procent Rosengårdsboma och 46 procent av Limhamn/Bunav kefloboma anger att motprestationer skulle vara det enskilt bästa sättet att hjälpa den arbetslöse. Vidare anser ca 31/39 procent av de boende i Rosengård och Limhamn/Bunkeflo att det bästa sättet att hjälpa de arbetslösa vore

80 Malmö

att ge bidrag till företag och föreningar så att arbetstillfällen skapas. Av våra undersökningar i Malmö framgår sammanfattningsvis att de boende i såväl låg- som höginkomstområdet är välvilligt inställda till att den egna stadsdelen i högre utsträckning kännetecknas av olika offentliga verksamheter där de boende älva kan bidra med insatser, till exempel inom skola och äldreomsorg.

4.2 Två bostadsområden Rosengård och

- Limhamn/Bunkeflo

Projektet Välfärd i verkligheten VIVE syftar till att spegla såväl utbud som efterfrågan av välfärdstjänster i tre svenska storstäder. I syfte att skapa jämförbara storheter väljs ett hög- och ett låginkomstområde ut i varje stad. I Malmö har stadsdelarna Rosengård och Limhamn/Bunkeflo valts ut. Stadsdelarna representerar dels ett område med låg genomsnittlig inkomst, dels ett område med hög genomsnittlig inkomst. Genomsnittlig inkomst har varit det främsta kriteriet som bestämt vilka stadsdelar som skulle utgöra grunden för utredningens Malmömaterial. Rosengård är ett förhållandevis modernt förortsområde i Malmös nordöstra del. Området byggdes i huvudsak 1960-talet några kilometer från stadens centrum. Området är ett resultat av en aktiv stadsplanering. Den största arbetsgivaren är kommunen. Bostäderna är i huvudsak av flerfamiljstyp. Inom området finns ett fåtal radhus och villor. I Rosengård bor ca

19 000 personer. Hälften är män och hälften är kvinnor. Ålderspyramiden

visar att förhållandevis många människor bor i stadsdelen. En tredjedel unga av invånarna är under 18 år. Limhamn/Bunkeflo är i stor utsträckning ett gammalt bostadsområde beläget några kilometer sydväst om Malmös centrala delar. Området utgörs av 18 delområden. Limhamn/Bunkeflo är av tradition en egen stad. Det finns en stadskänsla i stadsdelen som rymmer ca 6 500 arbetstillfällen. I området finns också delar som består små byar och landsbygd. Området av av ren ligger naturskönt beläget vid kusten. Bostäderna består främst villor och av radhus. Ett mindre antal flerfamiljshus finns också. I Limhamn/Bunkeflo bor ca 29 000 personer. Av tabellen nedan framgår åldersfördelningama för Rosengård och Limhamn/Bunkeflo. Hälften av invånarna i Limhamn/Bunkeflo är i åldrarna 25 till 64 år.

Malmö 81

Tabell 4.2 Åldersfördelningar i Rosengård och Limhamn/Bunkeflo. Inom

parentes anges procentuell andel av totala antalet boende i respektive stadsdel. Ar 1995.

Rosengård Limhamn/Bunkeflo Ålder

Vid en jämförelse mellan de två stadsdelarna framgår att befolkningen sedan 1960-talet ökat något i Limhamn/Bunkeflo, medan befolkningen i Rosengård ökade fram till 1970, för att därefter minska. l Rosengård var utflyttningen 1993 25 procent, 1995 var den 17 procent. I Limhamn/Bunkeflo har utflyttningen under samma tid varit 9 procent. Rosengård kännetecknas av att nya invandrargrupper stannar i Rosengård tills de har etablerat sig i Sverige, för att därefter flytta vidare. Andelen lägenheter eller småhus med l till 3 rum är i Limhamn/Bunkeflo 40 procent. I Rosengård är motsvarande andel 60 procent. I Limhamn/Bunkeflo utgör småhus med 4 eller fler rum 60 procent av antalet lägenheter och småhus. Upplåtelseformema för befolkningens bostäder skiljer sig också i de två områdena. I Rosengård är knappt en tredjedel av hushållen bostadseller äganderätter. I Limhamn/Bunkeflo fyra hushåll bostads- eller är tre av äganderätter. Andelen hushåll består av ensamstående är i Rosengård som 41 procent och i Limhamn/Bunkeflo 30 procent. Den genomsnittliga hushâllsstorleken är i stort sett densamma i de två stadsdelarna 2,4 personer. Andelen utländska medborgare uppgick år 1995 till 38 procent i Rosengård, medan andelen var tre procent av befolkningen i Limhamn/Bunkeflo. Till detta kommer andelen personer som är före detta utländska medborgare. År 1995 utgjorde denna 36 de boende i Rosengård grupp procent av och 8 procent i Limhamn/Bunkeflo. Summan av utländska medborgare och före detta utländska medborgare brukar i befolkningssammanhang benämnas personer med utländsk anknytning. I Rosengård utgör denna grupp 74 procent av de boende. I Limhamn/Bunkeflo utgör gruppen personer med utländsk anknytning ll procent av det totala antalet boende. I Rosengård bor stora invandrargrupper som lämnat sina hemländer grund av krig, bland annat jugoslaver, bosnier och irakier. De boende i Limhamn/Bunkeflo med utländsk anknytning är främst personer från övriga Norden och Västeuropa 49 procent, år 1994. Den genomsnittliga inkomsten är högre i Limhamn/Bunkeflo än i Rosengård. Den disponibla medelinkomsten har minskat bland såväl kvinnor

82 Malmö

män under 1990-talet. År 1993 den viktade genomsnittsinkomsten som var 125 000 i Rosengård, medan den var 201 000 kronor i Limhamn/Bunkeflo. För kvinnor var motsvarande inkomster 86 000 kronor respektive 133 000 kronor. Förvärvsfrekvensen var i Rosengård knappt 35 procent för både män och kvinnor år 1994. För Limhamn/Bunkeflo var förvärvsfrekvensen drygt 75 procent. Förvärvsfrekvensen varierade dock kraftigt inom stadsdelen Rosengård, från nio procent i ett område till 67,5 procent i ett annat. Samtidigt är antalet arbetslösa personer som är registrerade arbetsförmedlingen inte speciellt många i Rosengård. Till exempel har området med en förvärvsfrekvens om nio procent en registrerad arbetslöshet om nio procent. Det innebär att 82 procent av invånarna i detta område varken arbetar, söker arbete eller kan söka arbete. I just detta område uppgår andelen invånare med utländsk bakgrund till 93 procent. Medellivslängden är högre för kvinnor och män i Limhamn/Bunkeflo jämfört med män och kvinnor i såväl Rosengård Malmö totalt. Rosensom gård har den lägsta medellivslängden i Malmö. Medellivslängden i Limhamn/Bunkeflo är för män 76,1 och för kvinnor 80,7. I Rosengård är medellivslängden 70,9 för män och 78,1 för kvinnor. Enligt en folkhälsorapport framtagen av Malmö stad är invånarna i Rosengård mer sjukskrivna än i andra stadsdelar och har sämre levnadsförutsättningar. Förhållandet är det omvända i Limhamn/Bunkeflo. Sammanfattningsvis är Rosengård en stadsdel med en större andel invånare med påtagliga sociala problem än vad som gäller för stadsdelen Limhamn/Bunkeflo.

4.3 Utbud av välfárdstjänster kontanta ersättningar

- Staten och kommunerna utbetalar årligen ett stort antal olika bidrag och försäkringsersättningar till de svenska hushållen. Det gäller såväl generella som specialdestinerade och behovsprövade bidrag och ersättningar. I detta avsnitt redovisas en kartläggning av de kontant utbetalda bidragsoch försäkringsersättningar till hushållen i Rosengård och Limhamn/Bunkeflo. Redovisningen gäller åren 1990 och 1994. De ekonomiska ersättningarna utgörs av skattepliktiga respektive icke skattepliktiga bidrag och ersättningar. Nedan specificeras de största delarna inom respektive kategori:

skattepliktiga ersättningar Icke skattepliktiga ersättningar Förtidspension Bostadsbidrag/KBT sjukpenning Barnbidrag Föräldrapenning KAS Arbetsmarknadsstöd Socialbidrag

Datafångsten har skett genom bearbetning av SCBs forskningsdatabas, loFbasen i Örebro. I denna finns samtliga uppgifter hushållens inkomster om

Malmö 83

och fönnögenheter. Alla faktorinkomster, bidrag och ersättningar som utbetalats till de boende i stadsdelarna Rosengård och Limhamn/Bunkeflo har strukturerats för analysändamål. Förutom inkomsterna redovisas även hushållens inbetalningar av direkta skatter. I Bilaga 1 återges det tabellmaterial som utgör grund för framställningen i detta avsnitt.

Tabell 4.2 Offentliga hushållstransfereringar till hushållen i Rosengård och Limhamn/Bunkeflo. År 1990 och 1994. Kronor. Procentuell utveckling.

I tabell 4.2 framgår att det totala stödet till de boende i Rosengård var väsentligt omfattande än stödet till hushållen i Limhamn/Bunkeflo. Det mer gäller såväl totalt fördelat invånare År 1994 utbetala-

som per per capita.

des 493,3 miljoner kronor till Rosengårds 16 819 invånare, vilket var 13,8 än vad utbetalades år 1990. Till hushållen i Limhamn/Bunprocent mer som keflo utbetalades 456,6 miljoner kronor år 1994, en ökning motsvarande 30 procent fyra år. När hänsyn till antalet boende tas erhålls andra utvecklingstal. År 1994 utbetalades 29 330 kronor boende i Rosengård, ca per en ökning med ca 16 procent sedan 1990. Motsvarande siffror för Limhamn Bunkeflo var 15 736 kronor och 22,2 procent. Redovisningen i tabell 4.2 är förhållandevis översiktlig. Den visar att den offentliga sektorn betalade ut mer än dubbelt så mycket resurser per invånare i Rosengård än vad som utbetalades till de boende i Limharnn/Bunkeflo. Utbetalningarna ökade i de två stadsdelarna, men ökningstakten var högre i Limhamn/Bunkeflo. Vi har dessutom studerat hur stor del av de utbetalda bidragen och försäkringsersättningarna som motsvaras av inbetalda skatter direkta skatter. Fördelningspolitiken i Sverige syftar till att omfördela ekonomiskt välstånd från höginkomsttagare till låginkomsttagare. Detta innebär att skillnaderna mellan ett låg- och höginkomstområde illustreras om utbetalda bidrag och försäkringsersättningar reduceras med inbetalade skatter. De direkta skatterna uppgick år 1994 till 0,195 miljarder kronor i Rosengård, och 1,342 miljarder kronor i stadsdelen Limhamn/Bunkeflo. Detta motsvarar 1 580 kronor l per capita/år i Rosengård och 46 250 kronor i Limhanm/Bunkeflo. I tabell 4.3 har de belopp som redovisats i tabell 4.2 minskats med de direkta skatter som hushållen betalar in till stat och kommun. Arbetsgivaravgifter, företagsskatter och mervärdesskatt ingår inte i materialet.

84 Malmö

Tabell 4.3 Offentliga hushållstransfereringar minus inbetalade skatter. Hushållen i stadsdelarna Rosengård och Limhamn/Bunkeflo. Ar 1990 och 1994. Kronor. Procentuell utveckling. Område År 1990 År 1994 Förändring

I tabell 4.3 framgår att det statistiska materialet i tabell 4.2 inte ger en fullständig eller rättvisande bild av den ekonomiska situationen i de två stadsdelama. Av redovisningen framgår att hushållen i Limhamn/Bunkeflo betalade in ca 885 miljoner kronor mer i skatt än de fick tillbaka i bidrag och försäkringsersättningar. I Rosengård erhöll hushållen i genomsnitt positiva nettoersättningar, dvs de erhöll mer i bidrag och försäkringsersättningar från stat och kommun än de betalade i direkta skatter. De totala nettotransfereringama till stadsdelen uppgick 1994 till 299 miljoner kronor. För att få en mer nyanserad bild av hushållens ekonomiska situation har några olika statistiska grepp tagits. För det första har andelen socialbidragstagare, genomsnittligt belopp samt andelen som inte når upp till socialbidragsnormen genererats per hushållstyp och åldersgrupp. Detta redovisas i tabellerna 4.4 a och 4.4 För det andra har andelen hushåll som till en viss del är beroende av bidrag och olika försäkringsersättningar redovisats separat. Detta sker i tabellerna 4.5 a och 4.5 Socialbidrag utbetalas till enskilda hushåll först sedan socialtjänsten i kommunen, eller Stadsdelsnämnden, funnit att annan finansiering inte står att finna. Socialbidragen anses allmänt vara individens sista skyddsnät. Ett väl strukturerat material rörande utbetalningar av socialbidrag utgör därför ett intressant analysunderlag när det socio-ekonomiska läget i ett bostadsområde skall analyseras. I tabellerna 4.4 redovisas såväl andel som genomsnittligt belopp per hushållstyp. I Rosengård har andelen gifta/sambo som tagit emot socialbidrag ökat med 20 procentenheter mellan åren 1990 och 1994. Under samma tidsperiod har andelen socialbidragstagare minskat i Limhamn/Bunkeflo. Andelen ensamstående med socialbidrag tabell 4.4 b har däremot ökat i båda stadsdelama. En stor del av de som är ensamstående med barn år kvinnor. Andelen invånare som lever under socialbidragsnormen har ökat för samtliga kategorier i båda stadsdelarna, undantaget gifta/sambo i Limhamn/Bunkeflo. Redovisningen i tabellerna 4.4 visar stora skillnader mellan de två stadsdelarna. I Rosengård är andelen hushåll som tar emot socialbidrag hög. Detta gäller oavsett vilken hushållskategori som studeras. I Limhamn/Bunkeflo är det förhållandevis få hushåll som tar emot socialbidrag. I det redovisade statistiska materialet framgår inte de olika hushållskategoriemas grad av bidragsberoende, bara de belopp som utbetalats samt hur många som inte når upp till socialbidragsgränsen. Denna information är

Malmö 85

Tabell 4.4 a Socialbidrag till sambohushåll gifta eller sambeskattade i stads-

delarna Rosengård och Limhamn/Bunkeflo. Ar 1994. För varje socio-ekonomisk grupp anges andelen hushåll som erhåller socialbidrag A, genomsnittligt utbetalt belopp B samt andelen hushåll som inte når socialbidragsnormen C. Kronor. Procent. U b betyder utan barn, 1 b betyder ett barn etc.

strategisk när kommunens socialförvaltning, skall skapa sig en uppfattning om de socio-ekonomiska problemen. Man kan i ovanstående uppställningar se att det är framför allt unga barnfamiljer mellan 18-24 år i Rosengård som har svårt att försörja sig. Ovanstående information säger dock ingenting om hur många av socialbidragstagarna som arbetar för att försörja sig. För att få en uppfattning om hur stor del av de boende i respektive område som har sin försörjning tryggad genom bidrag och försäkringsersättningar, har vi studerat de hushåll vars disponibla inkomst till minst 76 procent 76-100 procent är sammansatt av ersättningar från AMS, socialbidrag och förtidspension, eller kombinationer av dessa ersättningar. Denna definition kallas i det följande för Definition Personer som uppbär ett av dessa ersättningsslag, eller kombinationer av dessa, antas inte utföra något arbete för den tid som är aktuell. De personer som till minst 76 procent sätter samman sin disponibla inkomst med dessa ersättningsslag betraktas i denna utredning i huvudsak daglediga. Även del förtidspensionärerna som om en av ofta har en kraftigt nedsatt förmåga att arbeta, och därmed är förhindrade att utföra många traditionella eller ordinära arbetsuppgifter, räknar vi inte automatiskt samtliga dessa personer till gruppen sjuka. Vi har även studerat andelen hushåll som är bidragsberoende i vidare mening. Två ytterligare definitioner har använts. Det gäller dels de som till minst 76 procent sätter samman sin disponibla inkomst genom förtidspension, sjukpenning, arbetsmarknadsstöd samt något eller flera av de skattefria bidrag som finns Definition 2, dels de som till minst 76 procent sätter samman sin disponibla inkomst genom ett eller flera av de skattepliktiga och/e1-

86 Malmö

Tabell 4.4 b Ensamhushållens socialbidrag i stadsdelarna Rosengård och Limhamn/Bunkeflo. År 1994. För varje socio-ekonomisk grupp anges andelen hushåll som erhåller socialbidrag A, genomsnittligt utbetalt belopp B samt andelen hushåll som inte når socialbidragsnormen C. Kronor. Procent. U b betyder utan barn, 1 b betyder ett barn etc.

65- 1 b - - - - - - 65- 2 b+ - - - - - - Totalt 29,1 43 500 17 5,8 20 300 12,3

Tabell 4.5 a Andel och antal hushåll gifta/sambo vars disponibla inkomster till minst 76 procent består av antingen förtidspension, ersättningar p ga arbetslöshet, socialbidrag eller kombinationer av

dessa ersättningsslag Definition 1. Hushåll i stadsdelarna Ro-

sengård och Limhamn/Bunkeflo. Malmö kommun. Ar 1994. För varje socio-ekonomisk grupp anges andelen hushåll som till minst är bidragsberoende enligt Definition l ovan, antal personer som är bidragsberoende enligt Definition 1 år 1994 samt antal personer som är bidragsberoende enligt Definition 1 år 1990 inom parentes. U b betyder utan barn, 1 b betyder ett barn etc.

65- 2 b+ Totalt 12,8 330 168 0,3 20 26

Malmö 87

ler skattefria bidrag som finns Deñntion 3. Resultatet av dessa databearbetningar redovisas i Tabell C i Bilaga Den fortsatta framställningen bygger emellertid statistiska bearbetningar enligt den snävare definitionen av daglediga Definition 1. Antalet hushåll som inte förvärvsarbetar för sin försörjning har ökat för samtliga kategorier i båda stadsdelarna, undantaget gifta/sambo i Limhamn/ Bunkeflo.

Tabell 4.5 b Andel och antal ensamhushåll vars disponibla inkomster till minst 76 procent består av antingen förtidspension, ersättningar pga arbetslöshet, socialbidrag eller kombinationer av dessa ersätt-

ningsslag Definition 1. Hushåll i stadsdelarna Rosengård och

Limhamn/ Bunkeflo. Malmö kommun. Ar 1994. För varje socioekonomisk grupp anges andelen hushåll som till minst 3/4 är bidragsberoende enligt Definition 1 ovan, antal personer som är bidragsberoende enligt Definition 1 år 1994 samt antal personer som är bidragsberoende enligt Definition 1 år 1990 inom parentes. U b betyder utan barn, 1 b betyder ett barn etc.

- Stadsdelsnämnden kommunen tillhandahåller det huvudsakliga utbudet av välfärdstjänster bestående av personlig service till de boende i området. Den näst största leverantören av offentlig service är primärvårdsorganisationen. Därefter kommer statens decentraliserade verksamhet. När det gäller staten rör det sig i stort sett om polisverksamhet, arbetsförmedling och försäkringskassans verksamhet.

4.4.1 Stadsdelsnämndernas verksamhet

Stadsdelsnämndema producerar offentliga tjänster inom huvudsakligen 8 verksamhetsområden. Dessa är

88 Malmö

Barnomsorg, förskolebarn Skolbarnomsorg Grundskola

Äldreomsorg

Individ- och familjeomsorg Funktionshinder Fritid och kultur Primärvård

Stadsdelsnämnderna Rosengård och Limhamn/Bunkeflo erhåller varje år en summa pengar från kommunen. Fördelningen sker från och med 1997 i enlighet med en resursfördelningsmodell, se inledningen till kapitlet. Resurstilldelningen vad gäller kommun- och statsbidrag skall spegla de olika förhållanden råder i de två stadsdelarna. Syftet är att skapa förutsättningar som för god offentlig tjänsteproduktion. Förvaltningama tar även ut avgifter för att täcka de kostnader som verksamheten genererar. I det följande beskrivs tjänsteproduktionen i Rosengård respektive Limhamn/Bunkeflo. Vi fokuserar inte verksamheten som gäller funktionshinder, se avsnitt 1.4.1 Storstadsrelevanta välfärdstjänster.

Personal

1996 hade Rosengård ca l 630 personer anställda, motsvarande l 466 heltidstjänster. I december 1996 hade Limhamn/Bunkeflo l 270 personer anställda, motsvarande 1090 heltidstjänster. Av förvaltningarnas redovisning framgår således att den kommunala verksamheten i Rosengård produceras av fler årsarbetskrafter jämfört med vad är fallet i Limhamn/Bunkeflo. som I det följande redovisas en bild av den verksamhet som bedrivs uppdelat per verksamhetsområde.

Barnomsorg Barnomsorg produceras för såväl förskolebarn som skolbarn. När det gäller förskolebarn är bilden olikartad i de två stadsdelarna.

Barnomsorg F ärskolebarn - I Rosengård har över 70 procent av invånarna invandrarbakgrund. En stor andel av de vuxna är arbetslösa och socialbidragsberoende. Eftersom många vuxna inte arbetar, saknar många barn dagisplats. Ett av målen för barnomsorgen i Rosengård är att barn med invandrarbakgrund skall ges möjlighet att förstå och tala både sitt modersmål och svenska språket. Barnens språkutveckling och språkinlärning skall gå som en röd tråd genom verksamheten. I Rosengård finns också många barn med särskilda behov. Dessa barn har till exempel koncentrationssvårigheter och svåra sociala problem. Enligt

Malmö 89

utredning gjord 1994 uppgår antalet bam med särskilda behov till 85 en procent i Rosengård. Endast ett fåtal av dessa barn får stöd i form av resurs-

personer. I Rosengård 2 448 barn mellan 1-6 år folkbokförda år 1996. Av dessa var 40 procent del stadsdelens barnomsorg. Det innebär att 60 procent tog av barnen i åldrarna l-6 inte hade någon regelbunden kontakt med barnomav Men i åldrarna 1-3 år går den överväldigande delen av föräldrarna sorgen. med sina barn till barnavårdscentralema, och får därigenom kontakt med

kommunens service. I Limhamn/Bunkeflo förvärvsarbetar drygt 75 procent av alla vuxna mellan 20 och 64 år. I många barnfamiljema arbetar båda föräldrarna. Efterav

Limhamn/Bunkeflo är ett höginkomstområde har de flesta barnen en

som god materiell levnadsstandard. På fritiden är många barn sysselsatta med organiserade fritidsaktiviteter, till exempel ridning och gymnastik. Målen för verksamheten inom barnomsorgen kan ses som ett komplement till dessa aktiviteter. Det här viktigt att barnen tid att skapa och utvecklas i anses ges lugn och samt att utvecklas i samverkan med andra. ro, I Limhamn/Bunkeflo 2 618 barn mellan l-6 år folkbokförda år 1996. var Av dessa tog 70 procent del stadsdelens barnomsorg. I Limhamn/Bunav keflo har förhållandevis få barn särskilda behov, cirka en procent.

Tabell 4.6 Antal barn i stadsdel, betalningsansvar, behovstäckning och personalresursfárbrukning inom barnomsorgen. År 1996.

per

Av tabell 4.6 framgår att antalet barn vuxen är lägre i Rosengård 4,3 per än i Limharrm/Bunkeflo 6,2. Antalet bam avdelning är högre i Limper hamn/Bunkeflo, motsvarande 18,4 mot 16,5 i Rosengård. I Limhamn/Bunkeflo verksamhetsansvariga att det inte skulle att ha så få vuxna i menar verksamheten inte de bam behöver särskilt stöd hade haft resursperom som soner. I Limhamn/Bunkeflo står 50 barn i kö, jämfört med 150 barn i Rosengård. Sammantaget det högre grad behovstäckning i Limhamn/Bunkeflo ger en av än i Rosengård, 97 procent jämfört med 87 procent. Märk väl att graden behovstäckning endast speglar behovet i enlighet med definitionen av av

90 Malmö

stadsdelens egentliga betalningsansvar. I Rosengård står till exempel 175 barn till arbetslösa föräldrar i dagiskö. I stadsdelarna finns ett antal olika former barnomsorg att tillgå. En av större andel, närmare en fjärdedel, av barnen i Limhamn/Bunkeflo är placerade i icke-kommunala daghem. I Rosengård är endast två barnen procent av placerade i icke-kommunala daghem. Den dominerande daghemsformen i Rosengård är kommunala daghem omfattar tre fjärdedelar barnen. som av Fördelningen framgår närmare i tabell 4.7 nedan. Observera antalet plaatt cerade barn inte överensstämmer med antalet barn som stadsdelarna har betalningsansvar för. Det beror att barn kan placerade utanför den vara egna stadsdelen.

Tabell 4.7 Antal barn placerade i kommunala daghem, icke-kommunala daghem, heltidsplatser i familjedaghem samt deltidsgrupper. År 1996.

Grundskola

I Limhamn/Bunkeflo finns Sveriges största rektorsområde. Flertalet eleav verna kommer från studiemotiverande hem med materiellt hög levnadsen nivå. Samtidigt är problemen med alkoholmissbruk bland ungdomar större i Limhamn/Bunkeflo än i andra delar Malmö. För närvarande driver Limav hamn/Bunkeflos stadsdelsförvaltning ett projekt i syfte missbruatt stoppa ket. Skolan i Limhamn/Bunkeflo strävar efter att stoppa skadegörelse och mobbning. År 1996 gick 2 983 elever i grundskolan i Limhamn/Bunkeflo. Motsvarande antal för Rosengård 2 850 elever. var Många av eleverna i Rosengård har invandrarbakgrund. Eleverna, i den av Rosengårds skolor har flest invandrare, kommer från drygt 40 länsom der/ornråden och talar 37 språk inklusive svenska. Tretton skolklasserna av saknar svenska elever. En av de viktigaste uppgifterna för skolan är därför att lära eleverna att förstå och tala det svenska språket. 96 procent av eleverna i Limhamn/Bunkeflo går i grundskola i den egna stadsdelen, ca 3 procent går i grundskola i den intilliggande stadsdelen. När

det gäller Rosengård går 90 procent eleverna i grundskola i den av egna stadsdelen. Därutöver går del elever friskola. I detta avseende är förhålen landena mycket lika mellan stadsdelarna, 6 procent i Rosengård och ca ca 4 procent i Limhamn/Bunkeflo. I Rosengård är andelen invandrare väsentligt större än i Limhamn/Bun-

keflo. Stadsdelen har fått ta emot ett stort antal flyktingar under år. senare

Malmö 91

Detta har inneburit att skolledningen i de olika grundskolorna styrt upp verksamheten för att möta de krav elevunderlaget ställer. Det handlar som pröva barnens kunskapsnivå, ordna förberedelseklasser, organisera om att hemspråksundervisning och stödlektioner i svenska språket. I Rosengård driver del föräldrar kompletterande hemspråksundervisning efter ordinaen rie skoltid. Ett resultat de speciella krav finns i Rosengård är att verksamheten av som blir personalintensiv än motsvarande i Limhamn/Bunkeflo. Vid en bemer traktelse personalredovisningen i tabell 4.8 framgår att varje lärare i Limav hamn/Bunkeflo i genomsnitt har 17 elever. I Rosengård har varje lärare i genomsnitt 1 l elever. För att lärarna skall kunna bedriva undervisning i skolan behövs också elevvårdande personal och administratörer.

Tabell 4.8 Personal inom grundskolan i Rosengård och Limhamn/Bunkeflo. Antal årsarbetskrafter. Ar 1996.

Rosengård Limhamn/Bunkeflo

Kommunal grundskola:

Antal elever per

Fristående skolor: Antal elever, betalningsansvar 177 110

Skolbarnomsorg

När det gäller den del barnomsorgen riktas till skolbarnen, kan det av som konstateras denna verksamhet är betydligt mindre vanligt föreatt typ av kommande i Rosengård än i Limhamn/Bunkeflo. Antalet platser i denna typ barnomsorg är mindre än hälften 39 procent så många i Rosengård som av i Limhamn/Bunkeflo. Eftersom antalet barn i de aktuella åldrarna är i stort lika många, 2 219 i Limhamn/Bunkeflo och 2 095 i Rosengård, är det sett tydligt barnen i Rosengård tillbringar avsevärt mindre del av sin fritid att en i denna verksamhet. Antal och andelar bam placerade inom skolbamomsori respektive stadsdel framgår av tabell 4.9. gen

92 Malmö

Tabell 4.9 skolbamomsorg. Antal barn i stadsdel, behovstäckning och särskilt

stödbehov. Ar 1996.

I Limhamn/Bunkeflo uppgår det totala behovet skolbamomsorg till 42 av procent av antalet barn om 2 219. Motsvarande behov i Rosengård är betydligt lägre, där endast 18 procent av barnen efterfrågar barnomsorg. I Rosengård står dock 50 barn i kö. Sammantaget är behovstäckningen i Rosengård 61 procent och i Limhamn/Bunkeflo fullständig. Den största skillnaden mellan de två stadsdelarna framgår barnens behov särskilt stöd. I Roav av sengård är över 81 procent barnen i behov särskilt stöd, 12 av av varav procent erhåller särskilt stöd. I Limhamn/Bunkeflo uppgår motsvarande behov till endast 2 procent, 1 procent tillgodoses. varav Trots det antalsmässigt mindre behovet i Rosengård, får endast 6 10 av barn en plats fritidshem. I Limhamn/Bunkeflo, där behovet är tio mer än gånger så stort, får samtliga barn plats. en

Äldreomsorg

Äldreomsorgen består i huvudsak hemtjänst olika former särskilt

av samt av boende för äldre. När det gäller boendet rör det sig ålderdomshem, om servicehus, gruppboende och sjukhem. När det gäller äldreomsorgen bör det inledningsvis nämnas att antalet personer som både är folkbokförda i respektive område och är äldre än 65 år skiljer sig åt. I Rosengård är antalet 2 352 12 stadsdepersoner procent av lens totalbefolkning och i Limhamn/Bunkeflo 5 789 20 procent stadsav delens totalbefolkning. Nedan framgår att såväl antal timmar i den öppna hemtjänsten som antalet boendeplatser för äldre är högre i absoluta termer i Limhamn/Bunkeflo än i Rosengård. I Rosengård har stadsdelen betalningsansvar för 17 procent de äldre. I Limhamn/Bunkeflo har stadsdelen av betalningsansvar för en lägre andel, motsvarande 10 de äldre över procent av

65 år. Åldersfördelning inom gruppen äldre, i åldrarna 64 och uppåt, är

ungefär densamma i de två stadsdelarna. Hemtjänsten drivs helt i kommunal regi i Rosengård, medan Limhamn/ Bunkeflo valt att anlita entreprenörer för cirka 40 produktionen. procent av I Rosengård är andelen vårdtagare inom hemtjänsten cirka 7 de procent av boende som är över 65 år I Limhamn/Bunkeflo är motsvarande andel cirka . 5 procent. Skillnaden anges bero olikheter vad gäller det allmänna hälsoläget i stadsdelarna. Av tabell 4.10 nedan framgår att andelen sjukhemsplat-

Malmö 93

är fler för Limhamn/Bunkeflos äldre 40 procent än för Rosengårds 21 ser procent. I Rosengård drivs samtliga sjukhemsplatser av kommunen. I Limhamn/Bunkeflo är drygt hälften sjukhemsplatsema utlagda entrepreav nad. Andelen äldre bor i särskilt boende är högre i Rosengård personer som än i Limhamn/Bunkeflo. I tabell 4.10 nedan redovisas hur den egna befolkningen i respektive stadsdel bor. Statistiken visar de boendes faktiska boende oavsett om det är geografiskt förlagt i eller utanför den stadsdel i vilken är folkbokförd. Siffrorna visar således hur de äldre i Rosengård man och Limhamn/Bunkeflo bor, inte vad respektive stadsdelsförvaltning producerar.

Tabell 4.10 Egen befolkning i äldreboende, fördelat på särskilda boendefor- Antal. Andel av antalet personer äldre än 64 år inom den mer.

första parentesen. Andel av stadsdelens vårdtagare av äldreomsorg

inom den andra parentesen. Ar 1996.

I tabell 4.10 visas att 40 procent de äldreboende i Rosengård bor i ca av servicehus. I Limhamn/Bunkeflo bor en större andel ålderdomshem och sjukhem. Sammantaget är 5 de äldre i Limhamn/Bunkeflo mottaprocent av gare av äldreomsorg. I Rosengård är motsvarande andel 10 procent. Rosengårds stadsdel producerar 144,2 årsarbetskrafter inom särskilda boendeformer för äldre. I Limhamn/Bunkeflo är motsvarande produktion 258,2 årsarbetskrafter.

94 Malmö

Tabell 4.11 Personal inom äldreomsorgen i Rosengård och Limhamn/Bun-

keflo. Ar 1995. Antal årsarbetskrafter mot den befolkningen. egna Inom parentes anges antal boende per årsarbetskraft.

Rosengård Limhamn/Bunkeflo Antal årsarbetskrafter för: Hemtjänst 57,0 44,5 Antal inv 65+ per åa 41 130

Antal årsarbetskrafter för särskilt boende

Antalet boende per årsarbetskraft avser den kommunalt produceradesjukhemsvården. I Limhamn/Bunkeflo avser antalet årsarbetskrafter stadsdelenstotala utbud av gruppboende.

Individ- och familjeomsorg

Individ- och familjeomsorgens verksamhet består förutom biståndsutbetalningar framförallt av hem för vård/boende HVB, öppenvård för missbrukare och ungdomar samt familjehem. Stadsdelama driver till viss del egna HVB-institutioner, men nyttjar främst externa HVB-årsplatser. Inom öppenvården kan barn placeras i kontaktfamiljer. Av tabellen nedan framgår omfattningen av stadsdelamas individ- och familjeomsorg.

Tabell 4.12 Antal HVB-årsplatser, missbrukare och ungdomar i öppenvård, barn i kontaktfamiljer samt årsplatser i familjehem.

Rosengård Limhamn/Bunkeflo Antal HVB-årsplatser totalt 39 10 varav för barn och ungdom 15 4 varav för vuxna 24 6 -

Individ- och familjeomsorgen är betydligt med utbyggd i Rosengård än i Limhamn/Bunkeflo, såväl antals- andelsmässigt. I Rosengård finns som en årsarbetskraft 255 invånare, vilket kan jämföras med Limhamn/Bunper keflo där det finns en årsarbetskraft per 3 900 invånare. Målgruppen för Rosengårds individ- och familjeomsorg kommer under 1997 att öka avsevärt. Detta är en följd av omfattande överföring av ärenden från Invandrarförvalt-

Malmö 95

ningen p g a den så kallade treårsgränsen då kommunen får ansvaret för invandrare som varit i Sverige mer än tre år. Tabell 4.13 Personal inom individ- och familjeomsorgen i Rosengård och Limhamn/Bunkeflo. År 1996. Antal årsarbetare. Rosengård Limhamn/Bunkeflo

Antal inv 0-64 Rosengård 16314; Limhamn/Bunkeflo 23 396 - -

Fritid och kultur Besöksfrekvensen till idrottsanläggningar är högre i Rosengård än i Limhamn/Bunkeflo. I genomsnitt besöker en invånare i Rosengård en idrottsanläggning 13,4 gånger per år. En genomsnittlig invånare i Limhamn/Bunkeflo avlägger 6,7 besök till en idrottsanläggning, dvs hälften så många besök som i Rosengård. Besöksfrekvensen i förhållande till antalet öppetdagar

år också högre i Rosengård än i Limhamn/Bunkeflo, motsvarande 85,5 jäm-

fört med 58,5. Statistiken framgår av tabellen nedan.

Tabell 4.14 Idrottsanläggningar idrottsplatser, Sporthallar, ishallar och gymnastiksalar, antal besök och foreningsnyttjande inom fritidsverki Rosengård och Limhamn/Bunkeflo. År 1996. samheten i Rosengård Limhamn/Bunkeflo Antal idrottsanläggningar 10 14 Antal besök 255 500 195338

Antalet årsarbetskrafter är 22 i Rosengård och 20 i Limhamn/Bunkeflo. Att resursförbrukningen är i stort sett densamma i de två områdena, förklaras delvis att antalet anläggningar är fler i Limhamn/Bunkeflo samtidigt som av antalet besök är fler i Rosengård. Även fritidsgårdarna nyttjade invånarna i Rosengård. Antalet är mer av fritidsgårdar är densamma i stadsdelarna, men besöksfrekvensen är högre i Rosengård än i Limhamn/Bunkeflo. I genomsnitt besöker Rosengårds ungdomar i åldrarna 7 till 18 år en fritidsgård 75 gånger per år. Motsvarande frekvens i Limhamn/Bunkeflo är 23 besök per år. Detta avspeglar sig i antalet årsarbetskrafter som är 23 i Rosengård och 10 i Limhamn/Bunkeflo.

96 Malmö

Tabell 4.15 Antal fritidsgårdar, antal besök och fdreningsnyttjande inom fri-

tidsverksamheten i Rosengård och Limhamn/Bunkeflo. Ar 1996.

Rosengård Limhamn/Bunkeflo Antal fritidsgârdar 4 4 Antal besök 270 000 100892

föreningsverksamhet. Rosengård och Limhamn/Bunkeflo har Stadsdelsbibliotek. Till skillnad från biblioteket i Limhamn/Bunkeflo har Rosengårds bibliotek en mycket stor del utländsk litteratur och media. Av tabell 4.16 framgår att biblioteket i Rosengård har en högre besöksfrekvens än i Limhamn/Bunkeflo, trots färre öppettimmar. Biblioteket i Rosengård har i genomsnitt 1 l utlåningar inper vånare och år. I Limhamn/Bunkeflo gör biblioteket 7 utlåningar invånare per och år. Den högre utlånings- och besöksfrekvensen i Rosengård medför att antalet årsarbetskrafter samtidigt är högre. Biblioteket i Rosengård producerar nio årsarbetskrafter, medan biblioteket i Limhamn/Bunkeflo producerar sex årsarbetskrafter.

Tabell 4.16 Stadsdelsbibliotekens öppettimmar, årsarbetskrafter samt utlånings- och besöksfrekvenser i Rosengård och Limhamn/Bunkeflo. År 1996.

Rosengård Limhamn/Bunkeflo Öppet timmar per vecka 45 73

4.4.2 Primärvårdens insatser i stadsdelarna Rosengård och

Limhamn/Bunkeflo

Primärvården i Malmö har under de senaste åren genomgått stora organisatoriska förändringar. Husläkarenheten överfördes samtidigt till primärvården. Sedan 1995 är primärvården organiserad i primärvårdsornråden PVO. Primärvården i Malmö skall medverka till att individerna inte behöver uppsöka den mer kostnadskrävande sjukvården. Ambitionen är att de olika PVO skall leverera ett likvärdigt utbud av hälso- och sjukvård samt motverka segregation och sänka ohälsotalen. Primärvårdens huvudsakliga arbetsenheter utgörs av distriktssköterske- och distriktsläkarmottagningar,

SOU l997:24 Malmö 97

distriktsrehabiliteringsenheter samt bamavårdscentraler. För dessa finns ett områdesansvar. Dessutom finns Malmö allmänna sjukhus MAS med en rad övergripande vårdenheter, till exempel mödravården. Primärvården samarbetar även med privata allmänläkare och privata sjukgymnaster. Samarbetet med länssjukvården syftar till att klara av en så stor del av vården som möjligt inom primärvården samt att få till stånd fungerande vårdkedjor mellan primär- och länssjukvård. Av tabellen 4.17 nedan framgår produktionen av årsarbetskrafter inom primärvården i stadsdelarna Rosengård och Limhamn/Bunkeflo.

Tabell 4.17 Antal årsarbetskrafter, vårdtimmar per år, vårdtimmar per invånarantal samt invånarantal per årsarbetskraft for de tre distriktsläkarmottagningar som arbetar mot Rosengård, DLM Apelrosen, DLM Rosengården och DLM Törnrosen, samt Malmös rehabenhet.

Rosengård Limhamn/Bunkeflo antal åa inv/åa antal åa inv/åa Läkare 12,9 1481 10 2 935 Sjuksköterskor 6,8 2 797 12 2 446 Undersköterskor 4,2 4 576 6,5 4 515 Läkarsekreterare 8,6 2 237 - - Kurator 1,5 12584 l 29 350 Patrull 1,3 22 557 - - Sjukgymnast 4,5 4 251 4,88 6 014 Arbetsterapeut 3 6 376 4,88 6 014

Två DSM, Gåsen och Sundet. Åa inkluderar natt- och kvällspatruller. Barnavården är organiserad mot västra Malmö i fyra BVC. Dessa har flera stadsdelar som upptagningsområde,däribland Limhamn/Bunkeflo. Limhamn/Bunkeflo saknar vårdcentraler. Istället finns distriktssköterskemottagningar och en privat läkargrupp. Många Limhamn/Bunkeflobor besöker även andra privata läkare, såväl anslutna som icke anslutna till primärvården.

4.4.3 Statens insatser i stadsdelarna Rosengård och

Limhamn/Bunkeflo

VIVE-projektet fokuserar tre statliga organisationers verksamheter i de två områdena. Det gäller försäkringskassan, arbetsförmedlingen och polismyndigheten. Arbetsförmedlingens verksamhet är sedan några år indelad sådant sätt att de olika fönnedlingskontoren svarar för vissa yrkes- eller kompetensområden, ett alternativ till den vanligt förekommande geografiska indelning som används i andra regioner. Syftet med den nya indelningen är att klienterna förväntas få högre kvalitet i förmedlingen. Priset blir att de måste resa längre inom kommunen för att komma i kontakt med den specia-

98 Malmö

liserade personalen. Det är enligt vår mening inte ändamålsenligt att söka uppskatta den arbetsinsats som varje förmedling lägger ned de klienter som tillhör ett visst bostadsområde. Anledningen är att verksamheten är ny och därför inte har ett registerbaserat minne som är tillräckligt för att ligga till grund för god analys. Försäkringskassan är inne i en liknande process. Kontoren har sedan l januari 1997 indelats sådant sätt att vissa kontor sköter vissa typer av ärenden. Anledningen uppges vara att försäkringskassoma tvingats begränsa sina utgifter för administration och att detta är ett sätt att söka skapa stordrift i viss handläggning. Vi avstår i denna rapport från att söka värdera det ändamålsenliga i denna förändring. Istället kan det konstateras att denna organisation fram till och med 1996 personalresurser till de ornråstyrt mer den där de socio-ekonomiska förhållanden tyder att det finns större behov. I tabell 4.18 visas hur många årsarbetskrafter som styrts till Rosengård respektive Limhamn/Bunkeflo under 1996.

Tabell 4.18 Antal årsarbetskrafter åa som försäkringskassan producerar i

stadsdelarna Rosengård och Limhamn/Bunkeflo. Ar 1996.

Försäkringskassan styr mer än dubbelt så många årsarbetskrafter per capita till Rosengård än till Limhamn/Bunkeflo. Orsaken till detta, som ovan nämnts, uppges vara de mycket stora skillnader i hälsan mellan de två områdena. Rosengård har det lägsta ohälsotalet i Malmö, samtidigt Limsom hamn/Bunkeflo har det högsta. Detta betyder att behovet av insatser från försäkringskassans handläggare sannolika grunder kan anses vara större i Rosengård än i Limhamn/Bunkeflo.

Närpolismyndigheten

Polismyndigheten i Malmö arbetar efter en verksamhetsmodell där närpoliser, i egen organisation, svarar för det huvudsakliga polisarbetet som leder till att kontakt mellan medborgare och myndighet etableras. Särskilda specialistfunktioner, exempelvis specialiserad spaning och utryckningsverksamhet, är organiserad separat. Dessa funktioner ingår inte i denna studie. Istället koncentreras uppmärksamheten närpolisen. Närpolisen syftar till att skapa trygghet och minska brottslighet i sina respektive områden. De prioriterar arbetsinsatser riktade mot ungdomar samt narkotika- och våldsbrott. Polisen bedriver ett omfattande arbete med att

Malmö 99

skapa relationer och kontakt med de boende i områdena. De ägnar tid att besöka skolor, fritids- och ungdomsgårdar samt andra offentliga anläggningar där folk samlas. Närpolisen i Rosengård utgör en del av närpolisområdet Husie-Rosengård. Limhamn/Bunkeflo har ett eget närpolisområde. De socio-ekonomiska skillnaderna mellan områdena påverkar även närpolisverksamheten. I Rosengård har antalet brott 95/96 ökat jämfört med föregående budget-

period. Ökningen innebär 4425 brott budgetåret 94/95 att jämföras med

4 690 brott budgetåret 95/96. Brottsökningen avser framför allt tillgrepp av bil och cykel, inbrott i källare, ñckstölder och sedlighetsbrott. Inbrottsstölder, misshandelsbrott, rån mot handikappade/annat rån samt narkotikabrott har minskat i antal. Närpolisen i Rosengård förklarar minskningen av narkotikabrott som en konsekvens av minskade personella resurser, till exempel inom narkotikabekämpningen vilket leder till en minskad tipsmängd. Närpolisen i Rosengård ser mörkt framtiden vad gäller tillgången narkotika, som uppskattas komma att öka ytterligare med växande ungdomskriminalitet som följd. Brottsutvecklingen i Limhamn/Bunkeflo är enligt närpolisen totalt sett ganska stabil. Inbrott i bostad har dock minskat med 44 procent. Misshandel utomhus har ökat med 6 procent. Misshandel inomhus har minskat med ll procent. Tillgrepp/angrepp personbilar har ökat med 24 procent. Rånen i området har minskat med 30 procent. Inför byggandet Öresundsförbinav delsen i Limharnn/Bunkefloområdet räknar närpolisen med ökad risk för olika former av demonstrationer och skadegörelse på de olika byggarbetsplatserna. Det bör understrykas att statistik av detta slag inte ger en komplett bild av den brottslighet som råder i ett område. Allmänhetens benägenhet att anmäla brott, polisens kontakt med allmänheten, uppklarandeprocent m m har betydelse när brott anmäls. Statistiken ger dock såvitt vi kan bedöma en grov och rättvisande bild av den miljö som nätpolisen i de två områdena verkar I nedanstående tabell redovisas hur många årsarbetskrafter som polismyndigheterna riktar till de två stadsdelarna.

Tabell 4.19 Antal årsarbetskrafter som närpolisen producerar i Rosengård och Limhamn/Bunkeflo. År 1996.

Uppgifterna för Rosengård bygger på antagandet att antalet poliser fördelas jämnt mellan Husie och Rosengård. Tabellen visar att polismyndigheten riktar fler resurser, uttryckt som årsarbetskrafter, till Rosengård jämfört med Limhamn/Bunkeflo.

100 Malmö

4.5 Efterfrågan av välfárdstjänster

För att spegla de boendes efterfrågan av välfärdstjänster i stadsdelarna Rosengård och Limhamn/Bunkeflo, har vi låtit TEMO AB genomföra en opinionsundersökning i de sex bostadsområden som utgör VIVE-projektets bas. Intervjuerna har skett via telefon. 166 hushåll i Rosengård och 166 i

Limhamn/Bunkeflo ingår i undersökningen. Åldersfördelningen är ungefär

lika. Den genomsnittliga åldern de som svarat i Rosengård är 42 år. Motsvarande genomsnittsålder i Limhamn/Bunkeflo är 44 år. Andelen kvinnor respektive män är relativt jämn, 48 procent kvinnor och 52 procent män i Rosengård. I Limhamn/Bunkeflo är relationen 57/43. När det gäller förvärvsfrekvens och hushållssammansättning finns större skillnader i materialet. I Rosengård är endast 43 procent yrkesverksamma, att jämföra med 72 procent i Limhamn/Bunkeflo. Andelen offentliganställda är högre i Rosengård än i Limhamn/Bunkeflo, medan det omvända gäller andelen privatanställda och personer som är företagare eller anställda i familjeföretag. Familjestorleken är större i Rosengård än i Limhamn/Bunkeflo. Dessa senare redovisade skillnader är dock inte så stora att de försvårar analysarbetet. Skillnaderna bidrar istället till att förklara vissa av de olikheter som framkommer i de svar som redovisas nedan.

Generella omdömen om välfärden i samhället Inledningsvis har vi låtit TEMO AB fråga de boende om de anser att välfärden har minskat eller ökat under de senaste 10 åren. I såväl Rosengård som Limhamn/Bunkeflo anser man att välfärden har minskat. Andelen som anger att välfärden minskat är lägre i Rosengård 59 procent än i Limhamn/ Bunkeflo 71 procent. De boende har tillfrågats vad de anser om samhällets, eller den offentliga sektorns, insatser för olika grupper av medborgare. Generellt framträder ett förhållandevis jämnt mönster mellan de två stadsdelarna. I båda stadsdelama anser de boende att det är viktigare att satsa på barn, ungdomar och sjuka än yrkesverksamma och invandrare. Även attityderna är förhålom landevis lika i de två stadsdelarna kan det konstateras att de boende i Limhamn/Bunkeflo relativt sett hårdare betonar att det är mycket eller ganska viktigt att samhället arbetar aktivt för barn, ungdomar och sjuka. De boende i Rosengård betonar å andra sidan relativt sett hårdare vikten av satsningar riktade mot arbetslösa, äldre, utslagna, barnfamiljer, invandrare ensamma, och yrkesverksamma. När de boende tillfrågas generellt om kvaliteten i samhällets satsningar olika områden framkommer att svaren är förhållandevis lika i de två bostadsområdena. Genomgående kan sägas att det är en förhållandevis liten andel av de tillfrågade som anser att samhällets insatser är mycket bra eller ganska bra. Detta gäller oavsett vilken grupp de är riktade till. Det är främst stödet till yrkesverksamma respektive stödet till invandrare som får ett gene-

Malmö 101

rellt gott betyg. I Rosengård 33 procent de boende att samhällets anser av insatser för yrkesverksamma är mycket bra eller ganska bra. I Limhamn/ Bunkeflo är motsvarande andel 23 procent. 36 procent av de boende i Rosengård och 43 procent av de boende i Limhamn/Bunkeflo ger samma höga betyg till satsningarna riktade till invandrare. 30 procent i Rosengård och 22 procent i Limhamn/Bunkeflo anser att satsningarna barn är mycket bra eller ganska bra. Ett visst missnöje kan noteras vad gäller insatserna som riktas till utslagna, arbetslösa och äldre. Detta gäller särskilt i Limhamn/ Bunkeflo, med undantag av insatser när det gäller de arbetslösa. Där är boende i Rosengård mest kritiska.

Omdömen om välfärden i respektive bostadsområde Generellt sett är man mer nöjd med kvaliteten i samhällets utbud service av i Limhamn/Bunkeflo än i Rosengård, även om skillnaderna är små. I bägge områdena är mest nöjd med skötseln och underhållet bostadsornråman av det, därefter är man nöjd med sport- och idrottsanläggningarna. I Rosengård är de boende också nöjda med polis- och ordningsverksamheten. Vid en jämförelse av andelen som är missnöjda med kvaliteten i samhällets insatser i de två stadsdelarna, framkommer att Rosengårdsboma utpekat arbetsmarknadsåtgärdema som den relativt sett sämst fungerande serviceproduktionen. Hela 56 procent av de boende i Rosengård att dessa anser fungerar mycket dåligt eller ganska dåligt. I tabell 4.20 framgår att det är satsningarna på arbetsmarknadsåtgärder som får det lägsta genomsnittsbetyget av de boende i Rosengård. Det bör tilläggas att detta begrepp enligt vår uppfattning bör tolkas i en vid bemärkelse. Arbetsmarknadsåtgärder uppfattas sannolikt av de boende som summan av enskilda instrument och fenomen detta område, dvs utbildningar och a-kassa samt arbetsförmedling.

Tabell 4.20 De boendes kvalitetsomdöme om samhällets utbud av service i R0sengård respektive Limhamn/Bunkeflo. Genomsnitt. Skala 1-5. December 1996.

rådet

102 Malmö

Statistik av detta slag skall hanteras försiktigt, men enligt TEMO AB kan ett genomsnitt motsvarande ca 3,0 till ca 3,3 sannolikt betraktas som att det är bra som det är. Utifrån redovisningen av genomsnittsvärden i tabell 4.20 framgår att de boende i både Rosengård och Limhamn/Bunkeflo anser att det finns anledning att överväga kvalitetshöjande åtgärder vad gäller fritidsgård och ungdomsverksamhet samt arbetsmarknad. Till denna information bör fogas uppgifter om huruvida de boende anser att det satsas tillräckligt eller otillräckligt med resurser de olika verksamheterna. En dåligt fungerande verksamhet, i enlighet med redovisningen i tabell 4.20, kan enligt vår uppfattning dels bero ett undermåligt utbud, dels ett otillräckligt utbud. En tredje förklaring skulle kunna vara en kombination av otillräcklighet och undennålighet, dvs en kombination av kvantitets- och kvalitetsrelaterade förklaringsvariabler. Vi har låtit TEMO AB ställa frågan om de boende anser att samhället satsar för lite, lagom eller för mycket de respektive verksamhetsområdena i de två stadsdelarna. Genomsnittet av svarsangivelserna antyder att såväl Rosengårds- som Limhamn/Bunkefloboma anser att det satsas antingen för lite eller lagom de olika verksamheterna i de respektive stadsdelarna. Endast en mycket liten andel av de tillfrågade ansåg att det satsas för mycket de olika verksamheterna. Frågor av detta slag ger sannolikt denna typ av svarsmönster, men det kan konstateras att det förekommer förhållandevis stora variationer i materialet. I tabell 4.21 redovisas hur stor andel de boende i stadsdelarna Rosengård och Limhamn/Bunkeflo som anav ser att det satsas för lite respektive för mycket.

Tabell 4.21 De boendes bedömning av om huruvida samhällets utbud av service i Rosengård respektive Limhamn/Bunkeflo är for litet eller för mycket För litet För mycket. Resultat från TEMO-undersök- ning. Ar 1996. Procent.

rådet

I tabellen framgår exempelvis att 49 procent av Limhamn/Bunkefloboma anser att det satsas för lite sjukvård och att endast en procent anser att det satsas för mycket denna typ av verksamhet. Andelen som angett att de anser att det satsas lagom mycket redovisas inte i tabellen. Anledningen

Malmö 103

är att materialet inte är normalfördelat. Det är inte lika många som anger att de anser att det satsas för lite som anser att det satsas för mycket. Istället dominerar de negativa svarsangivelsema i materialet. Skillnaderna mellan stadsdelarna är tydliga. I Rosengård anser de boende i första hand att det satsas för lite på arbetsmarknadsåtgärder. Därefter anser de att det satsas för lite äldreomsorg och sjukvård. I Limhamn/Bunkeflo är det främst sjukvård och satsningarna skola, fritidsgårdar samt ungdomsverksamhet som upplevs som otillräckliga. Om tabellerna 4.20 och 4.21 analyseras sammantaget framgår att det finns vissa samband mellan kvalitetsomdömena och kvantitetsomdömena. Rosengårdsboma anser exempelvis att satsningarna på arbetsmarknadsåtgärder inte fungerar för de boende i området. Detta kvalitetsomdöme är klart signifikant då det genomsnittliga betyget om satsningarna är mycket lågt 2.1. Samtidigt anger hela 61 procent av de boende i Rosengård att det satsas för lite dessa verksamheter. Detta indikerar att det finns stöd för hypotesen att det låga kvalitetsomdömet till en viss del beror på att det satsas för lite dessa verksamheter. Mot bakgrund av att det i Rosengård bedrivs viss begränsad försöksverksamhet arbetsmarknadsområdet, är de redovisade attitydema av intresse. Kommunen erbjuder sedan en tid cirka hundra personer som uppbär socialbidrag att söka arbete inom den kommunala förvaltningen. På motsvarande sätt förhåller det sig i Limhamn/Bunkeflo med satsningarna fritidsgårdar och ungdomsverksamhet. Limhamn/Bunkefloborna anger att dessa verksamheter inte fungerar bra för de boende. De ger ett lågt betyg motsvarande 2,8 den 5-gradiga betygsskalan. Samtidigt anger de att det satsas otillräckligt dessa verksamheter. 45 procent anger att det satsas för lite åtgärder riktade till ungdomar. För att få en än bättre bild av var problemen ligger i de respektive ornrådena kompletterades frågorna som gällde kvalitets- respektive kvantitetsomdömen med en fråga där de boende ombads ange vilket enskilt offentligt serviceornråde som skulle behöva förbättras samhället bestämde sig för om att förbättra bara ett område. Vi har funnit mycket tydliga svarsmönster vad gäller de boendes preferenser på det lokala välfärdspolitiska planet. I Rosengård anser 30 procent att det främst skall satsas bam och ungdomar, i Limhamn/Bunkeflo är

motsvarande andel 50 procent. Övriga prioriterade områden är, i båda bo-

stadsområdena, sjukvård och äldreomsorg. Om satsningar barn och ungdomar delas upp i dess komponenter barnomsorg, skola samt fritidsgård och ungdomsverksamhet och varje offentlig Verksamhetsgren ställs sida vid sida framkommer i undersökningen att Rosengårdsboma främst prioriterar satsningar arbetsmarknadsåtgärder 22 procent medan Limhamn/ Bunkefloboma främst önskar satsningar skola och utbildning 26 procent. Intervjuerna visar också att de boende endast i försumbar utsträckning

104 Malmö

prioriterar socialtjänsten, kultur-, polis-, sport-, idrotts-, skötsel- och underhållsverksamhet som de allra viktigaste områdena att satsa ytterligare medel på. I Rosengård är mindre intresserad än i Limhamn/Bunkeflo att få man av ett ökat inflytande över hur resurserna fördelas. 60 procent av Rosengårdsboma önskar mer inflytande över hur pengar och resurser används, medan 33 procent anger att det är bra som det Motsvarande andelar i Limhamn/ Bunkeflo är 67 och 31 procent. De boende är mest intresserade av att få insyn samt inflytande över, hur resurserna används inom barn- och ungdomsverksamhet barnomsorg, skola och fritidsgård och ungdomsverksamhet. Även insyn i hur medel används inom äldreomsorg, sjukvård och arbetsmarknadsåtgärder är prioriterat. I stort sett kan man säga att de boende önskar inflytande inom de verksamheter som de också angett att det skall satsas särskilda resurser på. För att få ökade insikter i hur de boende anser att de ökade satsningarna skall ordnas rent praktiskt, och i viss mån även finansiellt, har vi låtit TEMO AB ställa ett antal frågor som belyser dessa attityder i de två områdena. Den första frågan på detta område gäller inställningen till praktiska insatser och bidrag från frivilliga organisationer. Här framkommer ett tydligt mönster. 84 procent i Rosengård och 92 procent i Limhamn/Bunkeflo anser att det är bra att frivilliga organisationer, som tex kyrkan, grannsamverkan mot brott eller Farsor och morsor stan", hjälper till med det som samhället tidigare helt tog hand om. De kraftigt positiva svaren skall tolkas försiktigt. Den visar sannolikt att det är önskvärt med privata extra satsningar om det finns efterfrågan service som annars inte möts. Det är inte möjligt att utifrån dessa redovisningar av attityder uttala sig om huruvida de boende föredrar privata aktörer före offentliga aktörer det välfärdspolitiska området. 83-73 procent av de boende anser att det är rimligt att det offentliga ger bidrag till de ovan nämnda frivilliga organisationerna. När det gäller de boendes inställning till egen medverkan i den lokala välfärdsproduktionen är attitydema positiva. 58 procent av Rosengårdsboma och 69 procent av Limhamn/Bunkefloboma anger att de själva kan tänka sig att fritiden, och utan ersättning, utföra en del verksamheter som idag utförs av samhället i det bostadsområde där de bor. 35 procent av Rosengårdsboma och 28 procent av Limhamn/Bunkefloboma säger dock att de inte är intresserade av sådan medverkan. När det gäller de boendes vilja att medverka i vissa specifika verksamheter framträder ett klart mönster. För det första kan det konstateras att det finns en genomsnittligt mer omfattande angiven villighet att medverka i Limhamn/Bunkeflo än i Rosengård. Limhamn/Bunkefloboma har angett nästan 50 procent fler specificeringar om var de kan tänka sig att medverka än vad Rosengårdsboma har gjort. Var vill de boende aktivera sig I såväl Rosengård som Limhamn/Bunkeflo är intresset störst att medverka fritidsgården eller i annan ungdomsverksamhet. 32 respektive 25 procent i de

Malmö 105

två bostadsområdena att de kan tänka sig bidra med arbetsinsatser anger inom dessa verksamhetsområden. Andra i detta sammanhang populära områden barnomsorg, skola, äldreomsorg, kultur samt skötsel och underhåll är det egna bostadsområdet. av Dessa visar att de boende kan tänka sig att delaktiga, men intersvar vara vjuundersökningen visar även att de boende anser att det vore bra om även

de övriga i det bostadsområdet medverkade i den gemensamma proegna duktionen. Samstämmigheten i de två bostadsområdena är påfallande, cirka 75 det bra de boende i det bostadsområdet procent anser att vore om egna engagerade sig i vissa verksamheter idag erbjuds av samhället. mer som Intervjumaterialet visar att de boende själva vill delta i den gemensamma produktionen önskar sina i det bostadsområdet delta i samt se grannar egna sådan verksamhet som samhället idag producerar. Vi har även funnit att majoritet de boende i såväl Rosengård som en av Limhamn/Bunkeflo att det är rimligt att begära att en del av de som anser idag uppbär förtidspension och arbetslöshetsersättning ska ha skyldighet att efter bästa förmåga insats inom vissa offentliga verksamheter. I tagöra en bell 4.22 visas hur många i de två stadsdelarna som anser att det vore bra krav motprestationer införs för vissa de som erhåller bidrags- och om av försäkringsersättningar.

Tabell 4.22 Rosengårds- och Limhamn/Bunkeflobornas attityder till motprestationer för vissa mottagare bidrag och försäkringsersättav ningar. I tabellen hur många procent svarat på fölanges som jande fråga: "Man kan tänka sig att exempelvis arbetslösa och förtidspensionärer kompensation för sina bidrag och ersättsom ningar i vissa lokala verksamheter som idag utförs av engageras samhället. Kan du tänka dig att vissa bidragstagargrupper ska ha

av

Det finns således ett starkt stöd för idén att införa motprestationer för vissa mottagare bidrags- och försäkringsersättningar. I Limhamn/ grupper av av Bunkeflo är stödet för motprestationer något högre, men i båda stadsdelarna i mellan 70 och 80 procent de boende att åtgärden bör anser stort sett av införas väsentliga och centrala välfärdsområden. När det gäller bamomområde 70 procent att det är möjligt att låta exempelvis sorgens anser ca

106 Malmö SOU 1997:24

förtidspensionärer och arbetslösa göra viss insats kompensation för en som en del av sin ekonomiska ersättning. Mot bakgrund att arbetslösheten betraktas de probleav som ett av största men för närvarande, är de boendes svarsangivelser på den sista frågan i intervjuundersökningen visst intresse. Vi frågade de boende vilket av som vore det bästa sättet att hjälpa arbetslösa De intervjuade fick välja ett av sju olika svar. I tabell 4.23 redovisas resultatet.

Tabell 4.23 Rosengårds- och Limhamn/Bunkeflobornas uppfattning vad om som är bästa sättet att hjälpa de är arbetslösa. Resultat som av TEMO-undersökning. December 1996. Procent.

Rosengård Limhamn/Bunkeflo Ge pengar i bidrag 2 l Ge bidrag men kräva en motpresta- 33 46 tion Ge bidrag som ett återbetalningsplik- 5 2 tigt lån Anställa fler tjänstemän som kan 8 l hjälpa den arbetslöse att söka arbete eller utbildning Ge bidrag för att starta eget företag 10 7 Ge stöd till företag och föreningar 31 39 som kan skapaarbeten Ordna gratis fritidsaktiviteter l O Vet ej/Ej svar 10 4

Materialet ger en mycket tydlig bild de boendes uppfattningar vad av om som är bra för den arbetslöse. Två alternativ, de sju de tillfrågade av som getts tillfälle att begrunda, urskiljer sig i materialet. För det första gäller det förslaget att man skall införa motprestation för det ekonomiska stöd en som ges. 33 procent av Rosengårdsboma och 46 Limhamn/Bunkefloprocent av boma anger att detta skulle det enskilt bästa sättet att hjälpa den arbetsvara löse. För det andra anser ca 31/39 procent de boende i såväl Rosengård av som Limhamn/ Bunkeflo att det bästa sättet att hjälpa de arbetslösa vore att ge bidrag till företag och föreningar så att arbetstillfällen skapas.

4.6 Överensstämmelse mellan utbud och efterfrågan

Vi har inom ramen för VIVE-projektet samlat in information rörande såväl utbud som efterfrågan av välfärdstjänster i två Malmös stadsdelar, Roav sengård och Limhamn/Bunkeflo. Arbetet har tre syften. För det första att kartlägga utbud och efterfrågan välfärdstjänster. För det andra av att se om det finns några tydliga tecken som tyder bristande överensstämmelse en mellan utbud och efterfrågan. För det tredje att söka peka eller flera ut ett enskilda områden, fenomen eller frågor skulle kunna centrala i som vara Storstadskommitténs fortsatta arbetet med att söka finna vägar eller förslag som kan bidra till att förbättra situationen och de allmänna förutsättningarna

1997:24 Malmö 107 SOU

i storstadsområden med hög andel socio-ekonomiska problem. en Vi har funnit i sett samtlig offentlig välfärdsproduktion i Rosenatt stort gård och Limhamn/Bunkeflo något sätt dimensionerats volymmässigt för de olika krav förhållandena i respektive stadsdelar att möta typer av som tycks motivera. När det gäller den kommunala verksamheten finns det dels resursfördelningsmodell för de verksamheter som bedrivs i stadsdelsfören

valtningarnas regi, dels modell som anger hur primärvårdens resurser

en skall fördelas. Även den decentraliserade statliga verksamheten bedrivs med olika resursinsatser beroende de förutsättningar finns i de två områsom dena. Det bör i sammanhanget understrykas att vi inte den korta tid som stått till förfogande i detalj kunnat utreda det satsas tillräckligt eller otillom räckligt olika verksamhetsområden. Istället har ambitionen varit att se några tydliga mönster eller avvikelser kunnat registreras genom att komom binera flera olika källor och typer av material.

Vår opinionsundersökning visar att de boende upplever att välfärden har

minskat i Sverige under de senaste tio åren. Samtidigt har behoven av offentlig välfärd ökat, bland annat grund att fler människor har blivit arbetsav lösa. Den genomförda SCB-undersökningen visar ökning från år 1990 en till 1994 antalet människor lever under socialbidragsnonnen, såväl av som i Rosengård i Limhamn/Bunkeflo. som Befattningshavare i kommunerna, är med och producerar tjänster, som kommunens har minskat. Det har anförts att de som tjänsmenar att resurser temän skall utföra lika mycket arbete med färre resurser. Flera av de men intervjuade befattningshavama påpekade också att rationaliseringarna till en viss gräns varit positiva för verksamheten. Men om exempelvis kuratorer och skolsköterskor bortrationaliseras från skolorna, medför det att lärarna sin tid till elevvårdande aktiviteter. får ägna mer av I den genomförda TEMO-undersökningen uppgav 71 procent av de boende i Limhamn/Bunkeflo och 59 procent Rosengårdsboma att de anav såg välfärden minskat de senaste tio åren i Sverige. Det är oklart vad att skillnaden mellan områdena beror på. Befattningshavarna i de båda ornrådena beskrev invånarna i stadsdelarna olika sätt. I Rosengård är förståelför språk- och kulturskillnader viktig del av tjänstemännens arbete. sen en Skillnaderna gör också att den service kommunen skall ge tar mer tid, till exempel tolkning vid läkarbesök. Det uppstår dessutom lätt missförstånd. Vid intervjuerna har även framkommit att det är viktigt uppgift i Rosenen gård hjälpa människor att aktivera sig och komma igång med ett liv i att Sverige. I Limhamn/Bunkeflo beskriver befattningshavare invånarna som med höga krav service, samtidigt som de inte vill att kommupersoner befattningshavare har för stor insyn i deras liv. Befattningshavare i nens Limhamn/Bunkeflo sin verksamhet ett komplement till invånarnas, ser som i många fall, stressiga yrkesliv och aktivitetsfyllda fritid. Till exempel har barnomsorgen valt använda enkla leksaker. En ambition är att få barnen att att leka fritt, varför få aktiviteter är styrda.

108 Malmö

Vi koncentrerar den följande redovisningen frågor av som rör överensstämmelsen mellan utbud och efterfrågan till de verksamhetsområden som har störst relevans för Storstadskommitténs fortsatta arbete.

Barn och ungdomar

I vår kartläggning den kommunala verksamhet av som riktas till barn och ungdomar ingår i huvudsak barnomsorg, skola, fritidsgårdar, ungdoms-, id-

rotts- och sportverksamhet. Efterfrågan välfardstjänster olika i de av ser ut båda stadsdelarna. Vi har funnit att stadsdelsförvaltningama efter bästa för-

måga sökt dimensionera bam- och ungdomsverksamhet ett sådant sätt att de mer komplicerade sociala förhållanden råder i Rosengård klaras som av. Det betyder att stadsdelen i Rosengård har fler anställda elev, barn, per besökare fritidsgård etc.

I Rosengård finns betydligt fler invandrare 1 000 invånare, något per som får konsekvenser för förhållandena i skolan. Det måste skapas fler klasser för elever som behöver förstärkt och särskilt anpassad undervisning. Dessa klasser har färre elever per lärare. Vi har besökt skolor i såväl Rosengård

som Limhamn/Bunkeflo och funnit att förhållandena i vissa avseenden på-

minner om varandra. Gemensamt för de båda stadsdelarna skolpersoär att nal anser sig vara pressade. Vi mot denna bakgrund, det finns anser, att utrymme för fler vuxenrepresentanter bl på skolor, daghem, fritids gårdar ela ler andra ställen där verksamhet riktade till barn och ungdomar bedrivs.

Arbetslösa

Andelen människor inte förvärvsarbetar är mycket i Rosengård som större

än i Limhamn/Bunkeflo. I den opinionsundersökning vi låtit

som TEMO AB utföra i områdena har det framkommit att de boende i Rosengård anser att det finns utrymme att förbättra insatserna vad gäller arbetsmarknadsåt-

gärder. Vi har informerats den försöksverksamhet i Malmö, om som startats där personer som uppbär socialbidrag för sin försörjning får söka speciella

arbeten. Stadsdelsnämnden i Rosengård erbjuder ett hundratal såpersoner dana platser.

4.7 Ett sätt att utveckla välfárdsproduktionen i

Rosengård

och Limhamn/Bunkeflo

Vi har noterat att det i stort sett produceras välfärdstjänster i linje med de boendes förväntningar, men att det finns utrymme för förbättringar. Samti-

digt som stor knapphet personalresurser meddelas från verksamhet som riktas till barn och ungdomar samt sjukvård och äldreomsorg visar våra undersökningar att det finns beredskap bland de boende medverka i den en att gemensamma produktionen. De boende har gett uttryck för att de dels själva

Malmö 109

kan tänka sig att fritiden och utan ersättning delta i den allmänna produktionen av välfärdstjänster, dels att det vore bra om de boende i högre utsträckning aktiva i den produktion av välfärdstjänster som samhället var normalt står för. Vi redovisar ovan att de boende angett i vilken typ av verksamhet de kan tänka sig att delta. Såväl i Rosengård som i Limhamn/ som Bunkeflo finns det ett stort intresse bland de vuxna att delta i verksamheter som riktas till barn och ungdomar. Eftersom det finns ett visst behov i båda stadsdelarna för kompletterande insatser personalsidan, anser vi att det finns anledning att begrunda hur skall ta de mänskliga resurser som står till förfogande i de reman vara spektive områdena. Vi har i avsnitt 4.3 visat hur många vuxna invånare ovan i området som saknar yrkesmässig sysselsättning. Skillnaderna är stora mellan de två stadsdelama. I Limhamn/Bunkeflo var cirka 500 personer daglediga år 1994. I Rosengård var samtidigt cirka 2 500 personer daglediga. Det är viktigt att hitta uppgifter för de personer som idag inte har sysselsättning, det är också viktigt att komma ihåg att en del av dem varken men kan söka arbete eller omedelbart få arbete grund av sociala problem eller språksvårigheter.

Stockholm lll

5 Stockholm

Studien Välfärd i verkligheten bygger information rörande tre svenska storstäder. Dessa är Göteborg, Malmö och Stockholm. I detta kapitel redovisas förhållandena i Stockholm.

5.1 Sammanfattning Stockholm behöver mer än pengar

- I studien av Stockholm har RRV sökt beskriva vissa delar av det offentliga utbudet av tjänster, försäkringsersättningar och bidrag som riktar sig till de

två bostadsområdena Ängby-Bromma och Husby. Båda dessa områden lig-

ger i Stockholms kommun. Vidare har RRV sökt få en bild av de boendes bedömningar av det offentliga utbudet. RRV har i sin kartläggning funnit att det allmänna till övervägande del fördelat mer resurser i termer av personal samt bidrag och försäkringsersätt-

ningar till låginkomstområdet Husby än till höginkomstornrådet Ängby-

Bromma. Något som synes väl motiverat med tanke de socio-ekonomiska förhållandena i de två bostadsområdena. I flertalet verksamheter har de offentliga institutionerna engagerat fler be-

fattningshavare till Husby jämfört med Ängby-Bromma. I vissa fall är skill-

naderna inte så stora, men i vissa fall finns betydande skillnader. Inom verksamheterna individ- och familjeomsorg samt arbetsförmedling finns de största skillnaderna. Inom dessa verksamheter åtgår det drygt tio gånger mer

personal per tusen invånare till de boende i Husby jämfört med Ängby-

Bromma. Skillnaderna beror i all väsentlighet områdenas olika socioekonomiska förhållanden. Vad gäller utbetalningar försäkringsersättningar och bidrag uppvisas av stora skillnader mellan de båda områdena. Utslaget per person erhåller man

i Husby dubbelt så mycket ersättningar som i Ängby-Bromma. Detta inne-

bär att varje person i Husby i snitt erhåller 31 000 kronor, medan en person

i Ängby-Bromma erhåller 14 000 kronor. De boende i Ängby-Bromma har betydligt högre inkomst än Husbyboma. Detta innebär att man i Ängby-Bromma betalar in mer skatt än i Husby. I Ängby-Bromma betalade man år 1994 in ca 400 miljoner i skatt

och i Husby 227 miljoner. Totalt betalade den offentliga sektorn år 1994 ut

Det område i denna kallas Ängby-Brommabestår tre stadsdelar;Norra Ängby, som rapport av Bromma Kyrka och Eneby.

112 Stockholm

328 miljoner kronor till de boende i Husby jämfört med 102 miljoner till de

boende i Ängby-Bromma. Detta innebär att de boende i Husby erhöll ett

nett0bidrag per invånare motsvarande 9 353 kronor år 1994, medan de

boende i Ängby-Bromma nettobetalade 39 415 kronor per invånare.

Sammanfattningsvis ser vi att de statliga och kommunala av resurser som studerats så riktar sig en större del av dessa till områden där det finns ett mer uttalat behov av stöd. Detta gäller såväl kontanta ersättningar som personella resurser. Vi har vidare sökt få en uppfattning av de boendes bedömning av, och efterfrågan på, olika offentlig service genomförd TEMO AB. typer av av Materialet visar att de boende ofta är missnöjda när det gäller samhällets insatser generellt för enskilda grupper barn, ungdomar pensionärer etc. Däremot när det gäller frågan om hur respektive verksamheter t barnomex sorg, skola, polis etc fungerar i de områden där man själv bor anser man oftast att dessa fungerar relativt sett bra, men att det finns utrymme för förbättringar. Av RRVs studie framgår vidare att de boendes bedömning den av offentliga servicen är likartade i de båda områdena. Husbyborna är dock

relativt sett mer negativa till utbudet än de boende i Ängby-Bromma.

Den verksamhet man är mest nöjd med är barnomsorgen. Man är minst nöjd med arbetsmarknadsåtgärdema. Detta gäller för båda områdena. De boende anser även att samhället i stort sett satsar tillräckligt inom de flesta verksamheter. Vad gäller ungdomsverksamhet, arbetsmarknadsåtgärder, äldreomsorg och åldringsvård anser man dock att det satsas för litet. Detta är särskilt tydligt i Husby. Studien visar vidare att de boende har en önskan om ökad insyn och delaktighet i de gemensamma verksamheterna i det område där man bor. Detta yttrar sig flera sätt.

I såväl Husby Ängby-Bromma vill ha större insyn och ett ökat

som man inflytande över hur pengar och andra resurser används i det område bor man

I Husby ville 56 procent av de tillfrågade ha större insyn, i Ängby-

Bromma var motsvarande andel 69 procent. Det finns även vilja till att en själv engagera sig fritiden och utan ersättning i olika - - gemensamma verksamheter. Man vill även se ett ökat engagemang hos sina grannar i området. De flesta tillfrågade det även bra vissa mottagare personerna anser om av bidrag och försäkringsersättningar engagerades i de gemensamma verk-

samheterna. Genomgående är de boende i Ängby-Bromma mer positiva till

frågor kring delaktighet än de boende i Husby. RRVs studie visar att de boende i högre utsträckning än i dag vill engagera sig och bidra med insatser inom olika offentliga verksamheter. Det

finns ett stöd i såväl Husby som Ängby-Bromma för ett ökat inflytande och

mer av delaktighet.

Stockholm 113

5.2 Två bostadsområden Husby och Ängby-Bromma

- De två bostadsområdena representerar dels ett område med mycket låg in-

komst, Husby, och ett område med mycket hög inkomst, Ängby-Bromma.

År 1994 antalet invånare i Husby 10 400 medan antalet invånare i var

Ängby-Bromma var 7 500.

Husby är ett relativt nybyggt område. Området byggdes ungefär samtidigt med de intilliggande stadsdelarna Akalla och Kista i början av 1970-talet. De tre stadsdelarna brukar gemensamt under benämningen Norra Järva. Inflyttningen till Husby påbörjades 1974. Bebyggelsen i Husby präglas av höghusbebyggelse i centrum, medan de omgivande bostadskvarteren känneteckans i huvudsak femvåningshus med loftgångar. av Tanken med Husby och hela Norra Järva var att all service skulle finnas plats redan när människorna flyttade in i området. Norra Järva uppfattades relativt väl rustat vad gällde utbud av olika typer av offentlig sersom vice. Intill de tre stadsdelarna Norra Järva uppfördes även stora industriområden, k arbetsområden. Tanken var att en stor del av befolkningen s i Norra Järva skulle både bo och arbeta i området. I dag är dock snarare bilden den att människorna i området arbetar inne i de centrala delarna av Stockholm, medan arbetskraften till området till stor del kommer utifrån. Norra Järva är geografiskt ett tydligt avgränsa område. Området utgör "nordspetsen" i Stockholms kommun och gränsar mot Sollentuna och Järfälla kommuner. I öster avgränsas området av motorvägen mellan Stockholm och Uppsala och i övrigt av stora grönområden. Husby ligger placerat mellan de bägge stadsdelarna Akalla och Kista.

Ängby-Bromma består nästan uteslutande av enfamiljshus och ligger i de

västra delarna Stockholms kommun och är en del av Bromma stadsdelsav

nämnd. Ängby-Bromma har inte samma tydliga geografiska avgränsning

som Husby. Området har dock en tydlig avgränsning dels mot Bromma flygplats, dels i söder genom Bergslagsvägen som är en stor genomfartsled. I väster gränsar området mot Vällingby och Spånga Stadsdelsnämnden

Husby och Ängby-Bromma skiljer sig i flera avseenden.Vid en jämfö-

relse mellan bostadsområdena framkommer bl a att antalet hushåll boende i

småhus år 1990 1,7 procent i Husby, medan motsvarande andel i Ängby-

var Bromma utgjorde 87 procent. Genomsnittet för Stor-Stockholm var 26,6 procent. År 1994 utgjorde andelen födda utomlands 48,6 bepersoner procent av

folkningen i Husby. Andelen utomlands födda personer i Ängby-Bromma

klart lägre, 6,6 procent. Andelen barn med utländsk bakgrund utgjorde var

77,8 procent av alla barn i Husby. I Ängby-Bromma utgjorde andelen barn

med utländsk bakgrund 10,4 procent. År 1993 medelinkomsten för män i åldern 20-64 år 144 400 kronor i var

Husby och 124 500 kronor för kvinnor. Medelinkomsten i Norra Ängby, som är en av studiens tre stadsdelar i området Ängby-Bromma, var klart

högre än i Husby. Medelinkomsten för män i åldern 20-64 år var 252 300

114 Stockholm

kronor och 166 800 kronor för kvinnor i samma ålder. I Husby utgjorde antalet arbetslösaz 13,7 procent befolkningen i åldav

rarna 18-64 den 31 oktobet 1995. I stadsdelen Norra Ängby som är en del

av vårt område Ängby-Bromma fanns det vid tidpunkt 3,3 procent

samma arbetssökande i åldern 18-64 år. Snittet för Stockholms kommun 6,4 var procent. Andelen personer som någon gång under 1995 erhöll socialbidrag utgjorde i Husby 34,3 procent av befolkningen i åldrarna 16-64 år. Motsva-

rande andel i Ängby-Bromma var 1,8 procent. Snittet för Stockholms kom-

mun var vid samma tidpunkt 9,5 procent. Andelen förtidspensionärer i åldrarna 16-64 år 1994 7,7 procent i var

Husby. Andelen förtidspensionärer i Ängby-Bromma utgjorde 1,8 procent.

Snittet för Stockholms kommun var 6,4 procent. Antalet ersättningsdagar per sjukpenningförsäkrad var år 1994 i genomsnitt 16,4 i Husby. Motsva-

rande antal i stadsdelen Norra Ängby var 5,8. Antalet ersättningsdagar i ge-

nomsnitt för Stockholms kommun var 11,0. Den bild som träder fram är att det i rent socio-ekonomiska termer råder stor skillnad mellan de båda områdena. Husby är en stadsdel med större andel hushåll med låga inkomster och mer påtagliga sociala problem än vad

som är fallet i Ängby-Bromma.

5.3 Utbud av välfárdstjänster kontanta ersättningar

- I detta avsnitt redovisas en kartläggning av de kontant utbetalda bidrags-

och försäkringsersättningama till hushållen i Husby och Ängby-Bromma.

Redovisningen gäller åren 1990 och 1994. De ekonomiska ersättningarna utgörs av skattepliktiga respektive icke skattepliktiga bidrag och ersättningar. Nedan specificeras de största delarna inom respektive kategori.

Skattepliktiga ersättningar Icke skattepliktiga ersättningar

Förtidspension Bostadsbidrag/KBT

Sjukpenning Barnbidrag Föräldrapenning KAS Arbetsmarknadsstöd Socialbidrag

Förutom inkomsterna redovisas även hushållens inbetalningar direkta av skatter. I Bilaga 1 återges det tabellmaterial utgör grund för framställsom ningen i detta avsnitt.

2Antalet arbetslösadeñneras som antalet kvarstående arbetssökandeaktuella för omedelbar placering.

Stockholm 115

Tabell 5.1 Offentliga hushållstransfereringar till hushållen i Husby och Ängby-

Bromma. Ar 1990 och 1994. Kronor. Procentuell utveckling.

Av tabell 5.1 framgår att det totala stödet till de boende i Husby år 1990 var nästan dubbelt så stort per capita som det stöd som utgick till de boende i

Ängby-Bromma och att skillnaden ökat sedan dess. Av tabellen framgår

också att de offentliga stödet till de båda områdena ökat mellan åren 1990 och 1994, såväl totalt som utslaget per person. Husby svarar för den största ökningen såväl totalt som per capita. De offentliga transfereringama och bidragen till Husby har ökat med nästan 30 procent capita fyra år. per Vi har även studerat hur stor del av de utbetalda bidragen och försäkringsersättningarna som motsvaras av inbetalda skatter direkta skatter. De direkta skatterna uppgick år 1994 till 227 383 000 i Husby och

399 037 000 kronor i Ängby-Bromma. Detta motsvarar 26 526 kronor per

capita i Husby och 53 021 kronor per capita i Ängby-Bromma

I tabell 5.2, har de belopp som redovisats i tabell 5.1 minskats med de direkta skatter som hushållen inbetalar till stat och kommun. Arbetsgivaravgifter, företagsskatter och mervärdesskatt ingår inte i materialet.

Tabell 5.2 Offentliga hushållstransfereringar minusoinbetalda direkta skatter.

Hushållen i Husby och Angby-Bromma. Ar 1990 och 1994. Kronor.

I tabell 5.2 framgår att Ängby-Bromma såväl 1990 som 1994 betalat in mer

i skatter än vad man erhållit i transfereringar och bidrag. Skillnaden mellan inbetalda skatter och erhållna försäkringsersättningar och bidrag var drygt

296 miljoner år 1996. Till skillnad från Ängby-Bromma har penningilödena

i Husby ändrat riktning. År 1990 betalade invånarna i området in i skatt mer vad erhölls i försäkringsersättningar och bidrag. År 1994 situatioän som är nen i Husby den motsatta. Från att ha uppvisat ett nettoutflöde nästan 38 miljoner, visar stadsdelen ett nettoinflöde 97,8 miljoner. Även upp om skatteuttaget i Husby minskat mellan de båda åren så är det främst ökningen av försäkringsersättningar och bidrag som är orsaken till den stora förändringen. Varken tabell 5.1 eller tabell 5.2 ger en klar bild av hur hushållen genere-

l 16 Stockholm

Tabell 5.3 a Socialbidrag till sambohushåll gifta eller sambeskattade i Husby

och Ängby-Bromma. Ãr 1994. För varje socio-ekonomisk

grupp anges andelen hushåll som erhåller socialbidrag A, genomsnittligt utbetalt belopp B, samt andelen hushåll som inte når socialbidragsnormen C. Kronor. Procent. U b betyder utan barn, 1 b betyder ett barn etc.

65- 2 b+ - - - - - - Totalt 32,8 60 500 4,9 0,5% 10400 0,8 Antalet hushåll understiger 10 styckeni respektive område.

rar sina inkomster samt om dessa räcker för att täcka utgifter för livsnödvändig konsumtion samt hyra, dvs om de är tillräckliga för att hålla hushållen ovanför socialbidragsnorrnen. För att få en mer nyanserad bild av hushållens ekonomiska situation har några olika statistiska grepp tagits. För det första har andelen socialbidragstagare, genomsnittligt belopp samt andelen som inte når upp till socialbidragsnormen genererats per hushållstyp och åldersgrupp. Detta redovisas i tabellerna 5.3a och 5.3b. För det andra har andelen hushåll som till en viss del är beroende av bidrag och olika försäkringsersättningar redovisats separat. Detta sker i tabellerna 5.4a och 5.4b. Socialbidragen avses utgöra individens sista skyddsnät. Utbetalningar av socialbidrag utgör därför ett intressant analysunderlag när det socio-ek0nomiska läget i ett bostadsområde skall analyseras. I tabell 5.3 redovisas såväl andel som genomsnittligt belopp per hushållstyp. Som bakgrund till tabell 5.3 kan det konstateras att utgifterna för socialbidrag ökat väsentligt mellan 1990 och 1994. År 1990 utbetalades 32,4 miljoner i socialbidrag till invånarna i Husby och år 1994, 82,4 miljoner. Detta

motsvarar en ökning 154 procent. I Ängby-Bromma utbetalades år

1990 528 000 kronor i socialbidrag. År 1994 hade utbetalningarna ökat till

2,4 miljoner. Ökningen motsvarar 355 procent.

I tabellerna 5.3a och 5.3b framgår att andelen socialbidragstagare är

högre i Husby än i Ängby-Bromma. Detta gäller i stort sett för alla hushålls-

Stockholm 1 17

Tabell 5.3 b Ensamhushållens socialbidrag i Husby och Ängby-Bromma. År 1994. För varje socioekonomisk grupp anges andelen hushåll som erhåller socialbidrag A, genomsnittligt utbetalt belopp B samt andelen hushåll som inte når socialbidragsnormen C. Kronor. Procent. U b betyder utan barn, 1 b betyder ett barn etc.

65- 1 b — — — — — — 65- 2 b+ — — — — Totalt 28,5 39 300 12,3 5,3 21 900 13,3 Antalet hushåll understiger 10 stycken. l 18-24 l b gäller detta enbart för Ängbygruppen Bromma.

kategorier3. Det framgår även att det genomsnittligt utbetalda beloppet är

högre i Husby. Andelen socialbidragstagare är ofta högst bland de yngre invånarna. Antalet hushåll i dessa ålderskategorier är dock få. Den kategori som har sett till det absoluta antalet störst antal socialbidragstagare i - - Husby är ensamstående utan barn i åldern 25-44 år. Denna grupp utgör nästan en tredjedel av antalet socialbidragstagare i området. För att få en uppfattning om hur stor del av de boende i respektive område som i stort sett bygger sin inkomst bidrag och försäkringsersättningar har vi studerat de hushåll vars disponibla inkomst till minst 76 procent 76 - 100% är sammansatt av ersättningar från AMS, socialbidrag och förtidspension, eller kombinationer av dessa ersättningar. Personer som uppbär ett av dessa ersättningsslag, eller kombinationer av dessa, antas inte utföra något förvärvsarbete. Av tabellerna 5.4 a och 5.4 b framgår att det skett en väsentlig ökning i antal hushåll som inte förvärvsarbetar för sin försörjning, utan i stor utsträckning får sin försörjning genom förtidspension, arbetsmarknadsstöd, socialbidrag eller kombinationer av dessa kontanta stöd. Om vi slår i hop grupperna gift/sambo och ensamhushåll dvs tabellerna 5.4a och 5.4b så vi i Husby att antalet sådana hushåll ökat från 349 år 1990 till 656 år ser

1994, en ökning motsvarande 88 procent. I Ängby-Bromma ser situationen

3 En avvikelse från mönstret finns i gruppen 18-24 l b i tabell 5.3 där andelenbidragstagare a är 100 procent i Angby-Bromma. Det finns dock enbart ett hushåll området, i vilket förklarar den höga andelen.

1 18 Stockholm

Tabell 5.4a Andel och antal hushåll gifta/sambo vars disponibla inkomster till minst 76 procent består av antingen förtidspension, ersättningar p g a arbetslöshet, socialbidrag eller kombinationer av dessa ersätt-

ningsslag. Hushåll i Husby och Ängby-Bromma. År 1994. Redovis-

ningen sker för olika socio-ekonomiska År 1990 inom grupper. parentes. U b betyder utan barn, 1 b betyder ett barn etc.

Tabell 5.4b Andel och antal ensamhushåll vars disponibla inkomster till minst 76 procent består av antingen förtidspension, ersättningar p ga

arbetslöshet, socialbidrag eller kombinationer av dessa ersätt-

ningsslag. Hushåll i Husby och Angby-Bromma. Ar 1994. Redovisningen sker for olika socio-ekonomiska År 1990 inom grupper. parentes. U b betyder utan barn, 1 b betyder ett barn etc.

annorlunda ut. För gruppen gifta/sambo tabell 5.4a är antalet hushåll som grundar sin disponibla inkomst nämnda bidrag och transfereringar i stort sett obefintlig. I gruppen ensamhushåll tabell 5.4b har antalet ökat måttligt från 31 stycken ensamhushåll år 1990 till 37 stycken år 1994.

Stockholm 119

Sammanfattningsvis får vi en bild av två bostadsområden som skiljer sig väsentligt vad gäller den socio-ekonomiska situationen. Samhället styr ut

mer kontanta ersättningar till Husby än till Ängby-Bromma. Befolkningen

i Husby är i större utsträckning än de boende i Ängby-Bromma beroende

av offentliga bidrag och försäkringsersättningar för sitt uppehälle.

5.4 Utbud av välfárdstjänster service

- I detta avsnitt studeras ett urval av offentliga välfärdstjänster, såväl kommunala, statliga som landstingskommunala. De kommunala verksamheter som studeras är barnomsorg, individ- och familjeomsorg, äldreomsorg, grundskola samt kultur och fritid. De statliga verksamheter som studeras är försäkringskassa, arbetsförmedlning och närpolis. Av den landstingskomunala verksamheten studeras primärvården. Utbudet mäts främst genom antalet helårsarbetskrafter. I flera fall har antalet årsarbetskrafter erhållits genom att de verksamhetsansvariga uppskattat hur många årsarbetskrafter som riktats mot respektive område, medan i vissa fall mer exakta uppgifter erhållits. Det primära är dock att få en grov uppfattning om det är stora eller små skillnader i utbudet mellan de två områdena. I flera fall har antalet årsarbetskrafter relaterats till antal invånare. Genomgående har befolkningsuppgifter avseende 1994 använts.

5.4.1 De kommunala verksamheterna

När denna rapport skrivs har den kommunala verksamheten i Stockholm genomgått en av sina största organisatoriska förändringar årtionden. Stockholm har lämnat en kommunal struktur med olika förvaltningar för olika verksamheter till förmån för en ny organisation med stadsdelsnämnder som svarar för större delen av den kommunala verksamheten inom ett visst geografiskt territorium. De nya stadsdelsnämnderna kommer främst att svara för barnomsorg, skolbamomsorg, grundskola, individ- och familjeomsorg, äldreomsorg, kultur och fritid, integration, näringsliv, arbetsmarknad, fastigheter samt gatuoch parkverksamhet. Eftersom studien avser 1996 då den gamla organisationen fortfarande var i bruk har beskrivningen av de dåvarande förvaltningarnas verksamhet tonats ned. Förutom de rent organisatoriska förändringarna har det även skett förändringar vad gäller systemet för resursfördelning inom kommunen. I vilken utsträckning och vilket sätt detta i förlängningen påverkar de verksamheter som studerats var vid denna studies genomförande oklart. I den kommunala organisationen som existerade fram till och med 1996 fanns olika system för resurstilldelning inom de olika kommunala verksamheterna. Inom individ- och familjeomsorgen fördelades medel till de geografiskt indelade socialdistrikten för socialbidragshandläggning i förhål-

120 Stockholm

lande till antalet hushåll som sökt bidrag de senaste 12 månaderna. Medel för insatser till barn, ungdom och vuxna skedde efter speciella fördelningsnycklar som tog hänsyn till områdets problemtyngdf Vid fördelning av resurser inom äldreomsorgen togs bl a hänsyn till befolkningens ålder, inkomst, ensamboende/flera boende och kön. Inom barnomsorgen fick socialdistrikten ersättning efter en schablon som skulle täcka samtliga kostnader inklusive lokaler. Schablonen varierade beroende vistelsetid och barnets ålder. De medel som fördelades till socialdistrikten varierade p g a att hänsyn togs till lokalkostnadema. Inom skola och skolbamomsorg utgick en schablon per elev till varje skola som skulle täcka kostnaderna för undervisning, lokaler, elever med särskilda behov m m. Utöver denna schablon utgick en summa per elev som hade svenska som andra språk och en summa till elever med hemspråksundervisning. Inom kulturområdet fördelades resurser till befintliga kulturverksamheter runt om i staden och till olika grupper och föreningar. Stockholms kommun täcktes vidare in av olika s k kulturkommittéer som svarade för ett visst kulturutbud inom sitt område. Resurser till kulturkommittéema grundades på befolkningens storlek i det aktuella området. Fritidsförvaltningens resurser fördelades bl a till förvaltningens olika anläggningar och utgick som föreningsstöd mm. Inom fritidsförvaltningens barn- och ungdomsverksamhet

fritidsgårdar, parklekar m m styrdes även där resurserna i hög grad till be-

fintliga anläggningar, en mindre del av budgeten öronmärktes dock och riktades till mer socialt belastade områden. En av grundbultama i det nya resursfördelningssystemet till stadsdelsnämnderna är att de kommunala verksamheterna i högre grad än tidigare skall erhålla resurser i relation till det beräknade behovet kommunal av service och inte till de faktiska kostnaderna.

Systemet baseras i huvudsak följande principer:

Behovsbaserad fördelning, dvs efter fördelningsnycklar. Schablonfördelning, dvs ersättning efter prestation. Fördelning efter befintlig struktur genom nycklar t ex kr/kvm vägyta. Anslagsfinansiering.

De ovan nämnda principerna användes även tidigare i kommunen inom olika förvaltningar. l och med stadsdelsnämnderna skall dock den behovsbaserade fördelningen med hjälp av fördelningsnycklar få större genomslag. Fördelningsnycklama grundas tre faktorer;

befolkningens storlek, befolkningens ålderssammansättning, befolkningens levnadsförhållanden socio-ekonomiska faktorer. - Effekterna av stadsdelsreforrnen och dess resursfördelningssystem kommer att utvärderas de närmaste åren.

Stockholm 121

Barnomsorg Bamomsorgen i Stockholm bedrevs fram till och med 1996 i socialtjänstens regi i geografiskt indelade socialdistrikt. Socialtjänsten i varje socialdistrikt svarade för verksamheterna barnomsorg, äldreomsorg och individ- och familjeomsorg. Från och med 1997 har socialtjänstens verksamhet införlivats

i de nya stadsdelsnämnderna. Ängby-Bromma tillhörde till och med 1996

socialtjänsten i Bromma-Västerled. Kommundelsreformen har inneburit att det geografiska område socialtjänsten Bromma-Västerled betjänade nu som

i två stadsdelsnämnder, Bromma respektive Västerled. Ängby-

delats upp Bromma tillhör Bromma stadsdelsnämnd. Husby tillhörde fram till och med 1996 Kista socialdistrikt. Från och med 1997 tillhör Husby stadsdelsnämnden i Kista. Kista stadsdelsnämnd utgör geografiska område det tidigare socialdistriktet dvs stadsdesamma som lama Akalla, Kista och Husby. I Stockholm svarade under 1996 socialtjänsför förskolebarn medan skolan svarade för skolbamomten omsorgen om sorgen.

Den vanligaste typen av barnomsorg i Husby och Ängby-Bromma är

kommunala daghem. Det övriga kommunala utbudet utgörs av familjedaghem, deltidsförskolor och öppna förskolor. Utbudet av barnomsorg i icke-

kommunal regi är mindre i Husby än i Ängby-Bromma. I Ängby-Bromma

fanns det under 1996 i snitt 34 barn inskrivna i privata daghem samt 30 barn inskrivna hos privata dagbarnvårdare. Inom den icke-kommunala barnomi Husby fanns det sammanlagt 19,5 barn inskrivna. I detta avsnitt sorgen fokuseras den kommunala barnomsorgen. De flesta barnen i respektive område erhåller någon typ av barnomsorg. I båda områdena kan alla barn erbjudas plats i barnomsorgen inom tre månader. De allra flesta barnen i respektive stadsdel går i barnomsorg i den stadsdel där bor. Det viktigaste kriteriet för val daghem i de bägge områman av dena är närheten till den barnomsorg man valt. Bamomsorgen i Husby präglas att antalet barn med invandrarbakgrund är över 90 procent, vilket gör av tidig språkläming är central inom barnomsorgen i området. att en utbudet kommunal barnomsorg använder vi antal årsar- För att spegla av betskrafter jämförelse mellan de två områdena. En fullständig bild som en antalet årsarbetskrafter inom barnomsorgen i de två områdena ges dock av inte. Detta beror bl att det finns svårigheter med att relatera dessa till a antalet inskrivna barn eftersom vissa verksamheter är av öppen karaktär där ingen inskrivningsstatistik finns, samt det faktum att barnomsorgen består olika komponenter inte alltid låter sig jämföras. Utbudet i form av av som årsarbetskrafter fokuseras i stället kring de två största kommunala verksamheterna daghem och familjedaghem. Förutom kommunala daghem och familjedaghem finns det i Husby en öppen förskola språkförskola. Inom språkförskolan finns ett tjugotal samt en

barn inskrivna. I Ängby-Bromma finns det tillgång till en deltidsförskola i

den intilliggande stadsdelen Södra Ängby.

122 Stockholm

År 1996 var antalet barn inskrivna i de kommunala daghemmen i snitt

642,5 i Husby och 370,4 i Ängby-Bromma. Antalet bam inom de

per grupp kommunala daghemmen är ungefär lika i de båda områdena. Antal barn per

grupp var i snitt 17,36 i Husby och 16,8 i Ängby-Bromma. Det totala antalet

barn inskrivna i kommunala familjedaghem 47 stycken i Husby och 62 var

stycken i Ängby-Bromma.

I tabell 5.5 framgår inskrivningstiden vecka i de kommunala farniljeper daghemmen och de kommunala daghemmen.

Tabell 5.5 Andelen barn som tillbringar mer än 35 timmar, 30-35 timmar och

mindre än 30 timmar per vecka i kommunala daghem och familje-

daghem i Husby och Angby-Bromma. År 1996. Procent.

Källa: Bearbetadstatistik från socialdistrikten i Bromma-Västerledoch Kista.

Av tabellen ovan framgår att barnen i Husby i större utsträckning har en

heltidsplats inom daghemmen och familjedaghemmen än barnen i Ängby-

Bromma. Om vi ser till antalet årsarbetskrafter framgår tabell 5.6 nedan av att antalet årsarbetskrafter totalt sett är högre i Husby. Om vi slår antalet årsarut betskrafter antalet inskrivna barn vi att antalet barn årsanställd är ser per

högre i Husby än i Ängby-Bromma. Med andra 0rd är personaltätheten nå-

got högre i Ängby-Bromma inom daghemmen och familjedaghemmen.

Tabell 5.6 Antalet årsarbetskrafter åa fördelat på olika personalkategorier,

samt antalet inskrivna barn per årsarbetskraft inom de kommunala

daghemmen och familjedaghemmen i Husby och Angby-Bromma. År 1996.

Husby Ängby-Bromma

Antal åa Antal åa/barn Antal åa Antal åa/bam

I kategorin bamomsorgspersonalingår förskollärare, barnskötareoch resurspersonal. I kategorin Ovrig personal ingår föreståndareoch ekonomibiträden. Källa: Bearbetadstatistik från socialdistrikten i Bromma-Västerledoch Kista.

Som en sammanfattning kan vi säga att utbudet och förutsättningarna inom

barnomsorgen skiljer sig i Husby och i Ängby-Bromma. Utbudet barn-

av

omsorg i alternativ regi är större i Ängby-Bromma. Husby präglas

av en

mycket hög andel barn med invandrarbakgrund, vilket inte är fallet i Ängby-

Bromma. Den höga andelen barn med invandrarbakgrund har inneburit att man i området bl inrättat speciell språkförskola mycket den a en samt att av

Stockholm 123

träning och inlärning sker i daghemmen fokuserar träning i svenska. som Om vi till antalet årsarbetskrafter i de verksamheter som studerats ser daghem och familjedaghem vi att personaltätheten är något högre i ser

Ängby-Bromma än i Husby.

Grundskola

I Husby finns skolor, skola för årskurserna 7-9 och två skolor för tre en

årskurserna 1-6. I Ängby-Bromma finns en skola för årskurserna 1-6.

Denna skola består flera skolenheter är utspridda i området. I årskurav som

serna 7-9 går de flesta elever från Ängby-Bromma i skola i den intilliggande

stadsdelen Södra Ängby.

Antalet grundskoleelever i Husby l 247 vårterminen 1996. Dessa var fördelade 877 elever i årskurserna 1-6 och 370 elever i årskurserna var

7-9. I Ängby-Bromma fanns vårterminen 1996 1079 elever i grundsko-

fördelade 743 elever i årskurserna 1-6 och 336 elever i lan. Dessa var årskurserna 7-9. I beskrivningen grundskolan studeras enbart förhållandena i de ovan av nämnda skolorna ligger inom eller strax intill respektive område. Detta som innebär att beskrivningen skolan i Husby grundar sig ett studium av av de nämnda skolorna. Dessa skolor täcker in 73 procent av alla elever i tre Husby. Drygt tio högstadieelever från Husby går i områdets högstasex av dieskola. Resterande elever går i skola främst i de intilliggande stadsdelarna Akalla och Kista, även i flera andra skolor i Stockholm. I årskurserna men 1-6 går i områdets två låg- och mellanstadieskolor. 77 procent av eleverna

Beskrivningen av skolan i Ängby-Bromma grundar sig de två skolorna

i närområdet tillsammans täcker in 85 procent av alla elever i området. som

I årskurserna 1-6 går nio av tio elever från Ängby-Bromma i områdets låg-

och mellanstadieskola. I årskurserna 7-9 går merparten av eleverna ca 70

procent i skolan i den intilliggande stadsdelen Södra Ängby.

Elevernas bakgrund och förutsättningar skiljer sig mellan de två områdena. I Husby är andelen barn med invandrarbakgrund väsentligt större än

i Ängby-Bromma. Av tabell 5.7 framgår att andelen elever med hemspråksundervisning år väsentligt högre i Husby än i Ängby-Bromma. Andelen ele-

har svenska andra språk är likaså väsentligt högre i Husby. ver som som Hela 70 procent eleverna i området hade denna typ av undervisning jimav

fört med 10 procent Ängby-Bromma.

Vidare är klasserna något mindre i Husby. De tre skolorna i Husby hade

i snitt 22,75 elever per klass att jämföra med 24,5 i Ängby-Bromma.

Vad gäller de personella mätt i antal lärare per elev så framgår resurserna det att lärartätheten är högre i Husby. I Husby går det drygt 10 lärare per

elev jämfört med drygt 14 i Ängby-Bromma. Detta är till stor del ett resultat

det resursfördelningssystem finns till skolorna i Stockholm. Huvudav som principen är schablon innebär en viss summa per elev. Dock tillkomen som

124 Stockholm

mer extra resurser för elever med hemspråksundervisning eller svenska

som andra språk. Eftersom andelen sådana elever är så hög i Husby slår pass detta igenom när vi studerar antalet elever klass. per

Tabell 5.7 Nyckeltal for att beskriva skolorna i Husby och Ängby-Bromma

år 1996.

Källa: Bearbetadstatistik från grundskoleavdelningeni Stockholmskommun.

Äldreomsorg

Äldreomsorgen bedrevs fram till och med 1996 inom för socialtjäns-

ramen ten i Stockholm. Från och med 1997 bedrivs äldreomsorgen i stadsdelsnämndernas regi. Såväl antalet som andelen personer överstigande 65 år ungefär lika i var

Husby och Ängby-Bromma. År 1994

var antalet personer över 65 år 1 085 i Husby, vilket motsvarar ca 10 procent områdets befolkning. Antalet av

personer över 65 i Ängby-Bromma var 1 005 dvs 13 procent av områdets

befolkning. Båda områdena har relativt få i denna åldersgrupp. An-

personer delen för Stockholm som helhet är ca 19 procent.

De äldre i Husby och Ängby-Bromma erbjuds flera typer av äldreomsorg.

De huvudsakliga formerna är hemtjänst eller olika boendeformer. De olika boendeformema utgörs främst av servicehus, ålderdomshem, gruppboende och sjukhem. I områdena förekommer även vårdinsatser från anhöriga som

då tillhandahåller s k hemvårdnadsbidrag eller är anhöriganställda. I Ängby-

Bromma finns de flesta boendeformema utanför området, dock finns ett mindre ålderdomshem inom området. Utbudet boendeformer år av mer omfattande i Husby där det finns såväl ett större servicehus samt gruppbostäder. Att få en heltäckande bild hur många årsarbetskrafter åtgår till de av som

äldre från områdena Ängby-Bromma och Husby låter sig inte göras. Framförallt de äldre i Ängby-Bromma flyttar till många olika boendeformer runt

om i socialdistriktet eller övriga Stockholm eftersom utbudet i det egna området är begränsat. I stället har vi valt att studera den omsorgsforrn har direkt koppsom en

ling till bostadsområdet, nämligen den öppna hemtjänsten. I såväl Ängby-

Bromma som Husby är öppen hemtjänst den vanligaste omsorgsformen. Antalet personer som erhåller hemtjänst skiljer sig dock mellan de två områdena. I Husby erhåller 180 öppen hemtjänst, vilket ca personer motsva-

rar 16 procent av ålderspensionärerna i Husby. I Ängby-Bromma erhåller

ca 70 personer hemtjänst, vilket motsvarar 7 ålderspensionärema procent av

Stockholm 125

Tabell 5.8 Personer som erhåller öppen hemtjänst inom äldreomsorgen uppde-

lat på olika omsorgsnivåer, antal och andel i procent. Husby och

Angby-Bromma. Ar 1996

Källa: För Husby har uppgifter erhållits från den privata entrepenör som svarat för den öppna hemtjänsten i området. Uppgifterna för Angby-Bromma har erhållits av socialtjänsten i Bromma.

i området. Andelen äldre i behov av hemtjänst är alltså högre i Husby. I tabell 5.8 vi även att Husby har den högsta andelen äldre i de högre ser omsorgsnivåema 5-7 inom den öppna hemtjänsten. En högre omsorgsnivå innebär att en mer omfattande hjälp erhålles.

I såväl Husby som Ängby-Bromma är den öppna hemtjänsten helt utlagd

entreprenad. De entreprenörer utfört hemtjänst i området har gjort som uppskattning av hur många årsarbetskrafter som åtgår till respektive omen råde. I Husby uppskattar man att 19 årsarbetskrafter åtgår till hemtjänsten,

medan entreprenören i Ängby-Bromma uppskattar att 7 årsarbetskrafter rik-

tar sig till Ängby-Bromma. Den högre efterfrågan hemtjänst i Husby gör att det styrs fler personalresurser till området jämfört med Ängby-Bromma.

Individ- och familjeomsorg

Det råder stor skillnad vad gäller de resurser som de två socialdistrikten rik-

tar till Husby respektive Ängby-Bromma. Behoven i Husby är betydligt mer omfattande än de i Ängby-Bromma. Inom Bromma-Västerleds socialdi-

strikt betraktades Ängby-Bromma som ett stabilt och lugnt område som det

åtgår få till. De problem finns i området är ofta förknippade resurser som med missbruk. Inom individ- och familjeomsorgen i Kista socialdistrikt betraktade man Husby det område i distriktet där det fanns mest problem. Problembilsom den är ofta komplex och har ofta sin grund i arbetslöshet. Antalet ärenden

väsentligt högre än de i Ängby-Bromma. År 1995 utgjorde andelen soci-

är albidragstagare i Husby 34,3 procent av befolkningen, vilket kan jämföras

med 1,8 procent i Ängby-Bromma.

I tabell 5.9 framgår att det åtgår fler personalresurser till Husby jämfört

med Ängby-Bromma.

126 Stockholm

Tabell 5.9 Antal årsarbetskrafter inom individ- och familjeomsorgen som rik-

tas till Husby och Angby-Bromma exkl. psykiskt handikappade, 1996.4 Husby Ängby-Bromma

I denna kategori ingår även projektanställd personal. Källa: Uppskattningargjorda av socialdistrikten Bromma-Västerledoch Kista.

Fritid och kultur

Kulturförvaltningens verksamhet i ytterstaden tog sig främst uttryck genom den verksamhet som bedrevs inom de geografiskt indelade kulturkommittéema samt genom biblioteksväsendet. Från och med 1997 är det mesta av kulturförvaltningens verksamhet utlagd till stadsdelsnämnderna. I Husby finns ett bibliotek i områdets centrum med ett besöksantal drygt 40 000

personer, vilket innebär 3,5 besök invånare. I Ängby-Bromma finns

per

inget bibliotek. Ängbyborna tillhör upptagningsområdet för biblioteket i

Blackeberg. Vad gäller fritidsförvaltningens verksamhet så bestod den flera olika av delar; dels svarade man för föreningsstöd, dels tillhandahölls samlingslokaler och idrottsanläggningar. Förvaltningen svarade även för friluftsverksamhet och barn- och ungdomsverksamhet. Det mesta av fritidsförvaltningens verksamhet är liksom i fallet med kulturförvaltningen från och med 1997 utlagd till respektive stadsdelsnämnd. Ãkeshovsbadet

I Ängby-Bromma finns ett bassängbad, samt ett frilufts-

bad vid Kyrksjön. Intill Åkeshovsbadet finns vidare idrottshall, en stor Åkeshovshallen. området

I finns dessutom en idrottsplats, Ängby idrotts-

plats. I området återfinns Björklunds hage som fungerar såväl fritidssom gård som parklek. Ungdomsgården är dock bara öppen vissa kvällar i veckan. Björklunds hage är ett populärt utflyktsmål för familjer i Västerort. I Husby finns bl a två idrottshallar samt ett antal fotbollsplaner. Föreningama Polisens IF och Järva FK driver ungdomsverksamhet med 1 000 aktiva barn och ungdomar från hela Norra Järva. I området strax intill Järvafältet ligger en gammal gård kallad Husby gård där diverse verksamheter äger rum mer eller mindre i kommunens regi. Husby saknar såväl friluftsbad som

4 Det finns organisatoriskskillnad mellan individ- och familjeomsorgen i de båda socialdien strikten. I Kista ingår omsorgenom psykiskt handikappadei individ- och familjeomsorgen, vilket inte är fallet i Bromma. Därför har dennadel av individ- och familjeomsorgen i Kista lyfts tabellen. I Ängby-Bromma ingår endast individ- och familjeomsorgsbyrånsverksamur het. I Husby ingår förutom byrån även den del av projektverksamheten som riktas till Husby.

Stockholm 127

bassängbad. Inom ramen för den s k ytterstadssatsningen planeras ett badhus i området. I dag finns i Husby en centrumgård som främst är avsedd för ungdomar i åldern 13-17 år. Vidare finns kvartersgårdar, främst avsedda för barn i åld- 10 till 12 år. Det finns dessutom fritidsgård som drivs i alternativ rarna en regi i området. I tabell 5.10 redovisas hur många årsarbetskrafter inom Fritid Stockhoms

barn- och ungdomsavdelning som riktar sig till Husby respektive Ängby-

Bromma. I antalet årsarbetskrafter ingår anställda altemaäven personer av tiva verksamheter men där anslag utgått från Stockholm Fritid. Verksamheter som Stockholm Fritid utför entreprenad någon annan, tex skolförvaltningen, ingår ej. Av tabell 5.10 framgår att inom barn- och ungdoms-

verksamheten riktas betydligt fler årsarbetskrafter till Husby än till Ängby- Bromma. Det skall tilläggas att av de årsarbetskrafter som riktas till Ängby-

Bromma så åtgår en del av dessa till personer från andra områden.

Tabell 5.10 Antal årsarbetskrafter inom Fritid Stockholms barn och :mgdoms-

verksamhet som riktas till Husby och Ängby-Bromma. Ar 1996.

Källa: Uppskattningar gjorda av barn- och ungdomsavdelningen inom Fritid Stockholm.Områdena Bromma och Kista.

5.4.2 Primärvårdens insatser i Husby och Ängby-Bromma

Primärvården i Västra Stockholms sjukvårdsområde bedrivs sedan den 1 juli 1996 i åtta primärvårdsområden. Husby ingår i Kista primärvårdsom-

råde och Ängby-Bromma ingår i Bromma primärvårdsområde. Ett syfte

med indelningen i primärvårdsområden är att skapa förutsättningar för en utökad samverkan mellan vårdgivama det lokala planet både i privat och offentligt drivna verksamheter. Områdesansvaret innebär dels ett medicinskt ansvar, dels ansvar för planering och uppföljning. I primärvården ingår främst husläkannottagningar, bamavårdscentraler, mödravårdscentraler, distriktssköterskemottagningar, sjukgymnaster och hemsjukvård. Resursfördelningen till primärvården håller när denna rapport skrivs att ses över och kommer troligen att förändras. Huvudprincipen har under 1996 varit att ersättning skett med ett fast ersättningsbelopp per listad patient respektive mottagning inom primärvården. Om det utarbetade förslaget till resursfördelningsmodell för 1997 antas innebär detta att man övergår till en områdesbaserad, befolkningsrelaterad budget där större vikt läggs

128 Stockholm

vid vårdbehovet i det aktuella området. Att få en bild hur många årsarbetskrafter riktas till de boende i av som respektive område är svårt eftersom konsumtionen av primärvård även sker utanför det primärvårdsområde som befolkningen tillhör. I Bromma primär-

vårdsområde där Ängby-Bromma ingår har hälften av befolkningen sin hus-

läkare utanför primärvårdsområdet. Att få en bild av hur mycket personalresurser som riktas till Husbyboma är lättare eftersom de flesta invånarna i Kista primärvårdsområde konsumerar primärvård inom sitt område. Uppgifterna för Husby i tabell 5.11 bygger till stor del uppskattningar från

Västra Stockhoms sjukvårdsområde medan uppgifterna för Ängby-Bromma

erhållits genom att fördela årsarbetskrafter i Bromma primärvårdsområde i

relation till Ängby-Brommas befolkningsandel. Således ger tabellen ingen

bild av den faktiska konsumtionen av primärvård. Primärvården har från och med 1996 ett områdesansvar, något som ger en ungefärlig bild av hur mycket personalresurser som dimensioneras för befolkningen i de två områdena. Informationen ger dock inte en fullständig bild av den faktiska resursåtgången. Tabell 5.1 1 är inte fullständig, bl a ingår inte jourläkamas och dietistemas verksamhet. Eftersom dessa servar hela Västra Stockholms sjukvårdsområde är det svårt att säga hur mycket av deras verksamhet som riktas till våra områden. Trots de metodiska problem som finns med att göra en rättvisande beskrivning av utbudet av primärvård kan vi dryfta oss till att säga att något fler årsarbetskrafter tusen invånare erhålles i Husby. Skillnaden minskar per

om vi inkluderar de privata husläkarna i Ängby-Bromma.

5.4.3 Statens insatser i Husby och Ängby-Bromma

I studien fokuseras tre statliga organisationers verksamheter riktat till de två bostadsområdena. Dessa är försäkringskassan, polismyndigheten och arbetsförmedlingen. Inom försäkringskassan svarar respektive lokalkontor i Stockholm för verksamheten inom ett visst geografiskt område. Husby tillhör lokalkonto-

ret i den intilliggande stadsdelen Kista. Ängby-Bromma tillhör lokalkonto-

ret vid Brommaplan, strax öster om Ängby-Bromma.

Hur mycket resurser som styrs till respektive bostadsområde bestäms främst av antalet ärenden i respektive område. Ohälsotalet är högre i Husby

än i Ängby-Bromma vilket följaktligen innebär att antalet årsarbetskrafter

som riktas till området är högre. I tabell 5.12 framgår att antalet årsarbetskrafter som försäkringskassan i Kista riktar mot Husby är ungefär tre gånger större per tusen invånare jämfört med antalet årsarbetskrafter som riktas mot

Ängby-Bromma.

Stockholm 129

Tabell 5.11 Totalt antal årsarbetskrafter samt antal årsarbetskrafter per 1 000 invånare inom primärvården riktat till Husby respektive Angby- Bromma. År 1996.

Husby Ängby-Bromma Antal åa/1000 Antal åa/ 1000 Antal åa inv Antal åa inv.

Totalt exl. privata husläkarmott. 20,6 1,97 l 1,4 1,52 Totalt, inkl. privata husläkarmott. 20,6 1,97 14,0 1,87 Husli1karm0ttagning

Barnavårdscentral Sjuksköterska 3 0,29 1,1 0,15 Mödravårdscentral Barnmorskor 2 0,19 1,0 0,13 Övrig personal 0,8 0,08 0,1 0,01 Sjukgymnast Sjukgymnast/arbetsterapeut 1,8 0,17 1,1 l 5

Källa: Bearbetning av uppgifter från Västra Stockholms sjukvårdsområde.

Tabell 5.12 Antalet årsarbetskrafter inom försäkringskassan som riktas till Husby och Ängby-Bromma. Ãr 1996.

Källa: Uppskattningargjorda av Försäkringskassani Bromma och SödraJärva.

N ärpolisen Polismyndigheten i Stockholms län är indelad i olika polismästardistrikt.

Såväl Husby som Ängby-Bromma ingår i Västerorts polisdistrikt. Väster-

orts polisdistrikt omfattar de västra delarna av Stockholms kommun samt kommunerna Solna, Sundbyberg och Ekerö. Polismästardistrikten är vidare indelade i närpolisområden. Närpolisen är basen för polisens organisation och bedrivs vid lokalt anknutna enheter. Närpolisens huvuduppgift är att bekämpa vardagsbrottsligheten i bostadsområdena. Arbetet skall ske i nära samverkan med företagare, organisationer, boende och andra som är verksamma inom området. Inom verksamheten skall även ägnas särskild uppmärksamhet mot ungdomar i riskzonen för kriminellt och/eller asocialt beteende. Närpolisorganisationen är ny och blev fullt utbyggd under 1996.

130 Stockholm

Tabell 5.13 Anmälda brott i stadsdelen Husby samt stadsdelarna Norra Ängby

och Bromma Kyrka. År 1996. Absoluta antal, procentuell utveckling 1995-1996 samt antal per 1000 invånare 1994.

Husby Norra Ängby, Bromma kyrka Antal Per 1000 1995-1996 Antal Per 1000 1995-1996

Källa: Bearbetadstatistik från Västerortspolisdistrikt.

Ängby-Bromma ingår i Bromma närpolisområde och utgör en delmängd

av närpolisområdet. Husby tillhör Kista närpolisområde. Närpolisstationen i Kista är belägen mitt i Husby, medan Bromma närpolisstation återfinns

vid Brommaplan strax öster om Ängby-Bromma. Ängby-Bromma är

upp-

delat på två närpolisområden. stadsdelarna Norra Ängby och Bromma

Kyrka tillhör Bromma närpolisområde, medan stadsdelen Eneby tillhör ett annat närpolisornråde. I denna framställning beskrivs enbart de delar som omfattas av Bromma närpolisområde. De båda närpolisområdena Kista och Bromma samarbetar med olika kommunala verksamheter i området genom s k samverkansgrupper, beman

driver även informationsarbete i skolorna. I Ängby-Bromma finns enligt

uppgift en väl fungerande grannsamverkan mot brott där närpolisen är involverad. En liknande verksamhet håller närpolisen i att startas upp av Husby. Det är stor skillnad mellan de två bostadsområdena vi till brottsbeom ser lastningen. Brottsbelastningen per tusen invånare är klart högre i Husby - om vi ser till antalet anmälda brott under 1996. I Husby antalet brott var per tusen invånare 129,7 år 1995 och 164,9 år 1996. Detta att jämföra med 71,4 anmälda brott år 1995 och 73,4 anmälda brott år 1996 tusen invånare i per

stadsdelarna Norra Ängby och Bromma Kyrka5 Dessa siffror kan ställas i

relation till antalet brott per tusen invånare i hela polismästardistriktet som för budgetåret 1994/95 128,855 Även det inte är tidsperiod var om samma som studeras får vi en bild av att Husby ligger kring genomsnittet eller över

genomsnittet för Västerorts polismästardistrikt och att Norra Ängby och

Bromma Kyrka ligger klart under genomsnittet. Nämnas kan att Västerorts polismästardistrikt ligger över riksgenomsnittet vad gäller anmälda brott. I

5I statistiken ingår även tex bränder och arbetsolyckor där egentligeninget brott finns med i bilden. Det rör sig dock om ett fåtal fall sett till totalen. I siffrorna för hela polismästardistriktet ingår inte trañkbrott. Dessa ingår i statistiken för Husby, Norra Ängby och Bromma Kyrka. Antalet trafikbrott är dock så få i dessa områden pass så att de inte påverkarden övergripandebilden.

Stockholm 131

tabell 5.13 finns sammanställning över några av de vanligast förkomen mande brotten i de båda områdena.

Av tabellen kan utläsas att såväl Norra Ängby och Bromma Kyrka som

Husby uppvisar en kraftig ökning av anmälda brott vad gäller stölder och

inbrott. Medan skadegörelsen sjunkit i Norra Ängby och Bromma Kyrka så

har den ökat i Husby. Vad gäller narkotikabrott har det skett en markant

ökning i områdena. Antalet narkotikabrott i Norra Ängby och Bromma

Kyrka är dock få. Som tidigare nämnts i denna rapport ger inte statistik av sådant här slag komplett bild den brottslighet råder i ett område. Allmänhetens en av som benägenhet att anmäla brott, uppklarandeprocent etc har betydelse när brott anmäls. Statistiken dock bild den miljö närpolisen i de två ger en av som områdena arbetar I tabell 5.14 nedan redovisas hur många årsarbetskrafter som riktas till de båda områdena.

Tabell 5.14 Antalet årsarbetskrafter inom närpoliseri som riktas till Husby

samt Norra Angby och Bromma Kyrka. Ar 1996.

Källa: Uppskattningar gjorda av närpolisen i Bromma och Kista.

Av ovanstående tabell kan utläsas att det i det mer brottsbelastade Husby åtgår fler närpoliser per tusen invånare än i de mindre brottsdrabbade stads-

delarna Norra Ängby och Bromma Kyrka.

Arbetsförmedlingen

Ängby-Bromma tillhör det område som servas av arbetsförmedlingen i Väl-

lingby. Antalet arbetslösa i stadsdelen Norra Ängby var 3,3 procent av be-

folkningen i ålder 18-64 år den sista oktober 1995. I Bromma Kyrka var motsvarande andel 3,3 procent och i Eneby 1,6 procent. Genomsnittet för Stockholm var vid denna period 6,4 procent. I Husby var antalet arbetslösa vid samma tidpunkt 13,7 procent. Den definition av arbetslösa som används inte alla gånger en fullständig bild av situationen eftersom antalet arbetsger lösa i denna statistik definieras som kvartstående arbetssökande aktuella för omedelbar placering. Om vi i stället ser till det totala antalet arbetssökande och i denna grupp även inkluderar personer med tex tillfällig timanställning, deltidsarbetslösa och personer i olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder blir bilden en annan. På arbetsförmedlingen i Kista fanns i januari 1997 1606 personer inom denna kategori från Husby. Denna grupp motsvarar ca 23 procent av Husbys

132 Stockholm

befolkning i åldern 16-64 år. 308 de 1 606 arbetssökande befann sig i av olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Några motsvarande uppgifter har

erhållits för Ängby-Bromma.

Vi ser dock av den tidigare statistiken att Ängby-Bromma är skonsamt

drabbat av arbetslöshet jämfört med Husby. Detta slår igenom när vi tittar hur mycket årsarbetskrafter som går till de båda områdena. Husby erhåller

åtskilligt fler årsarbetskrafter än Ängby-Bromma.

Tabell 5.15 Antalet årsarbetskrafter hos arbetsförmedlingen iKista respektive

Vällingby som riktas till de boende i Husby och Angby-Bromma. År 1996.

Källa: Uppskattningar gjorda av arbetsförmedlingarnai Vällingby och Kista.

5.5 Efterfrågan på välfårdstjänster

De boendes efterfrågan välfärdstjänsteri Husby och Ängby-Bromma har

speglats genom en opinionsundersökning utförd TEMO AB. Intervjuerna av har skett per telefon. I undersökningen i Stockholm ingår 166 hushåll i varje

område. Åldersfördelningen i de båda områdena är ungefär lika. I Husby är

medelåldern hos de som svarat 41 år och i Ängby-Bromma 45 år. Andelen

män och kvinnor är också jämt fördelat. I Husby är de svarade fördelade

55 procent kvinnor och 45 procent män. Motsvarande fördelning i Ängby-

Bromma är 54 procent kvinnor och 46 procent män. Vad gäller förvärvsfrekvens finns skillnader i materialet. I Husby är 60

procent yrkesverksamma, medan andelen yrkesverksamma i Ängby-

Bromma är 76 procent. Andelen offentligt anställda av de är yrkesverksom

samma är högre i Husby, 52 procent, jämfört med 40 procent i Ängby-

Bromma. Andelen privatanställda, egenföretagare eller arbetande i familje-

företag är högre i Ängby-Bromma än i Husby. Familjens storlek är mindre

i Husby än i Ängby-Bromma. De här presenterade skillnaderna påverkar de

svar som erhållits i undersökningen. Skillnaderna är dock inte så stora så att det skulle inverka alltför mycket på de slutsatser som kan dras ur materialet.

Vad är välfärd

I de båda områdena Husby och Ängby-Bromma har TEMO AB på uppdrag

av RRV genomfört två gruppdiskussioner temat välfärd. I Husby var an-

talet deltagare 4 personer och i Ängby-Bromma 10 Det finns stor

personer.

Stockholm 133

likhet mellan de båda grupperna i uppfattningen vad begreppet välfärd av står för. Välfärd är för samtliga ingått i gruppdiskussionen liktydigt som med trygghet. Välfärd är främst kopplat till de mjuka tjänster som samhället ansvarar för, tex barnomsorg, skola, sjukvård etc. I ett längre perspektiv talar man om rättssamhället, likhet inför lagen och vikten av ett starkt försvar. De boende i Husby framhåller i större utsträckning den materiella delen av välfärden.

Generella omdömen om välfärden i samhället På frågan om de boende anser att välfärden har minskat eller ökat under de

senaste 10 åren svarar de boende i såväl Husby som Ängby-Bromma att

välfärden minskat. Andelen som menade att välfärden minskat är högre i

Husby 73 procent än i Ängby-Bromma 67 procent.

De boende har vidare tillfrågats om samhällets insatser för olika grupper av människor. Den konkreta frågan som ställdes var: Vad anser Du om det som samhället gör för att följande grupper ska ha det bra De tillfrågade fick betygsätta insatserna en skala 1-5, där 1 står för mycket dåligt och 5 för mycket bra. Statistik av detta slag skall hanteras försiktigt, men ett genomsnitt motsvarande ca 3,0 till 3,3 kan betraktas som att det är "bra som det är. Det mönster som framträder är ungefär likartat mellan de båda områdena. Det är endast för gruppen yrkesverksamma att som man anser samhällets insatser är bra genomsnitt 3,1. För resterande grupper t ex barn, ungdomar, sjuka, arbetslösa och barnfamiljer anser man att samhällets insatser är mindre bra. Mest missnöjd är man med samhällets insatser till pensionärer, arbetslösa och utslagna. Generellt är missnöjet med samhällets insat-

ser något större hos de boende i Husby jämfört med de boende i Ängby-

Bromma. På frågan hur viktigt man tycker det är att samhället arbetar och satsar på olika grupper finns en naturlig överensstämmelse med ovanstående omdöme om samhällets insatser till olika grupper. De boende i såväl Husby

som Ängby-Bromma anser följaktligen att det är minst angeläget att satsa

de yrkesverksamma. Andra grupper som man anser det mindre viktigt att satsa på relativt övriga grupper är invandrare och ensamma.

Omdömen om välfärden i respektive bostadsområde

Den bild som fås av tabell 5.16 är att invånarna i de båda områdena oftast anser att utbudet i stort sett är bra som det är i det område man bor Generellt sett är man mer missnöjd med samhällets utbud i Husby än i

Ängby-Bromma. I båda områdena är man minst nöjd med arbetsmarknads-

åtgärderna. Av Husbyboma anser 42 procent att arbetsmarknadsåtgärderna fungerar mycket dåligt eller ganska dåligt. Det man är mest nöjd med i

Husby är barnomsorgen. I Ängby-Bromma är man också mest nöjd med

134 Stockholm

Tabell 5.16 De boendes kvalitetsomdöme om samhällets utbud av service i Husby respektive Angby-Bromma. December 1996. Genomsnitt. Skala 1-5.

barnomsorgen tillsammans med skola och utbildning. De boendes bedömning av vad som är bra och mindre bra i områdena följer ungefär samma mönster. Förutom arbetsmarknadsåtgärder är relativt sett mindre nöjd man med fritidsgård och ungdomsverksamhet, socialtjänst och socialvård samt kulturlivet. Skillnaden i omdöme mellan de verksamheter som ingått i undersökningen är dock små. En påtaglig skillnad finns i de boendes bedöm-

ning av sport- och idrottsanläggningar. De boende i Ängby-Bromma är klart

mer positiva till det utbud som finns i området jämfört med de boende i Husby. En dåligt fungerande verksamhet kan dels bero ett undermåligt utbud, dels ett otillräckligt utbud eller en kombination av dessa två. Därför har frågan ställts om de boende anser att samhället satsar för lite, lagom eller för mycket de respektive verksamhetsområdena i de två bostadsområdena. I de flesta fall ansåg de boende att det satsades lagom mycket de olika verksamheterna. Svarsaltemativet "lagom" hade i de flesta fall de högsta svarsangivelsema. Det fanns dock undantag från detta. Inom tre verksamheter, fritidsgård- och ungdomsverksamhet, arbetsmarknadsåtgärder samt äld-

reomsorg och åldringsvård, ansåg de boende i Husby och Ängby-Bromma

att samhället satsade för lite. I Husby ansåg man dessutom att det satsades för lite på sport- och idrottsanläggningar. Andelen personer som ansåg att det satsades för mycket olika verksamheter i de båda områdena var få, jämfört med dem som ansåg att det satsades för lite. Detta framgår med all tydlighet av tabell 5.17. I tabellen framgår exempelvis att 25 procent av Husbyborna anser att det satsas för lite barnomsorgen och att endast 3 procent anser att det satsas för mycket. För att en klarare bild av inom vilka områden som invånarna anser att problemen finns vad gäller det offentliga utbudet kompletterades de ovan redovisade frågorna om kvalitets- och kvantitetsomdömen med en fråga där de boende ombads ange vilket enskilt offentligt serviceområde som man skulle satsa om satsningar skulle ske endast ett område.

Stockholm 135

Tabell 5.17 De boendes bedömning av om huruvida samhällets utbud av service i Husby och Angby-Bromma är för litet eller för mycket. December 1996. Procent.

I Husby är arbetsmarknadsåtgärder det enskilda område som man anser att det skall satsas 26 procent av de svarande, följt av fritidsgård och

ungdomsverksamhet 17 procent av de svarande. I Ängby-Bromma fram-

träder skola och utbildning som det prioriterade området 27 procent, följt av sjukvård 20 procent. I bägge områdena vill man satsa förhållandevis mycket på gruppen barn och ungdom. Verksamheterna barnomsorg, skola och utbildning samt fritidsgård- och ungdomsverksamhet svarar tillsammans för 38 procent av de boendes preferenser i Husby och 47 procent i

Ängby-Bromma.

De verksamheter man vill satsa klart minst på om enbart en verksamhet väljs ut är kultur, sport- och idrottsanläggningar, polis- och ordningsverksamhet, socialvård samt skötsel och underhåll bostadsområdet. Dessa av områden prioriteras enbart av 1-5 procent av de tillfrågade.

Delaktighet och insyn

Både de boende i Ängby-Bromma och Husby vill ha en ökad insyn och ett

ökat inflytande över hur pengar och andra resurser används i sina områden.

Befolkningen i Ängby-Bromma är dock mer positiva än de boende i Husby. I Ängby-Bromma vill 69 procent ha ökat inflytande medan 29 procent anser

det vara bra som det är. I Husby vill 56 procent ha ett ökat inflytande, medan 37 procent anser det vara bra som det är.

De boende i Husby och Ängby-Bromma vill främst ha inflytande inom

skola och utbildning. Andra områden som prioriteras är barnomsorg, ungdomsverksamhet, sjukvård och äldreomsorg. Ett färre antal personer vill ha inflytande inom kultur, sport och idrott och skötsel av bostadsområdet. I undersökningen har vi även försökt fånga medborgarnas inställning till alternativa former av utförande av uppgifter som traditionell utförts av samhället. Den första frågan gäller inställningen till praktiska insatser och bidrag

136 Stockholm

från frivilliga organisationer. I denna fråga framkommer ett tydligt mönster. Man anser att det är bra att frivilliga organisationer som tex kyrkan, Grannsamverkan mot brott etc hjälper till med det som samhället tidigare tog hand

om. I Husby anser 90 procent att detta är bra. Motsvarande andel i Ängby-

Bromma är 94 procent. Man är även positiv till att samhället bidrag till ger frivilliga organisationer för deras insatser. Av de svarande i Husby anger 81

procent att detta är bra, medan motsvarande andel i Ängby-Bromma är 87

procent. Svaren skall antagligen tolkas som att man anser det önskvärt med alternativa former i de fall där man anser att samhällets utbud är tillräckligt.

De boende i Husby och Ängby-Bromma är vidare positiva till att enga-

gera sig fritiden och utan ersättning i olika verksamheter som i dag utförs av samhället. Av Husbyborna kan 63 procent tänka sig detta, medan 34 pro-

cent är negativa. Invånarna i Ängby-Bromma är mer positiva, 71 procent är

beredda att engagera sig ideellt, medan 26 procent inte kan tänka sig det. I Husby är de boende främst beredda att engagera sig i fritidsgårds- och

ungdomsverksamhet 15 procent. Även i Ängby-Bromma är de boende be-

redda att engagera sig i fritidsgårds- och ungdomsverksamhet 16 procent, men också i skola och utbildning 16 procent. På andra respektive tredje

plats kommer i Husby barnomsorg och äldreomsorg, medan man i Ängby-

Bromma framhåller sport- och idrottsanläggningar, kultur samt bamomsorg. Förutom att de boende kan tänka sig att engagera sig i olika verksamheter anser de även att andra personer i bostadsområdet skulle kunna engagera sig i olika verksamheter. Av de tillfrågade Husbyborna anser 81 procent att

det vore bra om de boende engagerade sig. Motsvarande andel i Ängby-

Bromma är 75 procent. Ett annat alternativ till att de boende engagerar sig fritiden inom olika verksamheter är att tex arbetslösa och förtidspensionärer efter engageras bästa förmåga i vissa lokala verksamheter som i dag utförs samhället. I av enkätundersökningen framgår att de allra flesta intervjuade är positiva till att så sker. I tabell 5.18 visas hur många i de två bostadsområdena som anser att det vore bra om krav motprestationer införs för vissa av de som erhåller bidrags- och försäkringsersättningar. I tabellen framgår att det finns ett stöd för tanken kring motprestationer för vissa grupper av mottagare av bidrags- och försäkringsersättningar. Eftersom arbetslösheten är ett stort problem ställdes frågan vad de boende trodde var det bästa sättet att hjälpa arbetslösa. I tabell 5.19 nedan redovisas resultatet. Det framgår att de intervjuade personerna föredrar bidrag med krav på någon sorts motprestation eller att stöd utgår till företag och föreningar som i sin tur kan skapa arbeten. Självfallet finns det fler alternativ till att förbättra situationen för de arbetslösa än de alternativ som räknades i vår enkät. upp

Stockholm 137

Tabell 5.18 Attityder till motprestationer for vissa mottagare av bidrag och for-

säkringsersättningar i områdena Husby och Ängby-Bromma. I ta-

bellen hur många procent svarat ja på följande fråga: anges som Man kan tänka sig att exempelvis arbetslösa och fortidspensionäkompensation for sina bidrag och ersättningar engageras rer som i vissa lokala verksamheter som i dag utförs av samhället. Kan du tänka dig att vissa bidragstagargrupper ska ha skyldighet att efter bästa förmåga göra en insats inom...

Tabell 5.19 Uppfattningar bland de boende i områdena Husby och Ängby-

Bromma vad är bästa sättet att hjälpa de som är arbetsom som lösa. December 1996. Procent.

Husby Ängby-Bromma 1 l Ge pengar i bidrag

att söka arbete eller utbildning

svar

Det är dock intressant att så stor andel de tillfrågade är positiva en pass av till att bidrag i kombination med en motprestation från de arbetslösa. ge

5.6 Överensstämmelse mellan utbud och efterfrågan

Vi har i denna studie sökt att ett enkelt och kortfattat sätt beskriva utbudet den offentliga service samhället till två olika bostadsområden av som ger

i Stockholm, Husby och Ängby-Bromma. För att få studien hanterbar har

beskrivningen utbudet koncentrerats till att mäta utbudet i årsarbetskrafav i de fall där detta mått varit relevant. För att få en uppfattning om det ter utbud finns i områdena anses tillräckligt eller otillräckligt har vidare som opinionsundersökning genomförts som redovisats ovan. en Den bild fås opinionsundersökningen visar att de boende i som genom de båda områdena att den offentliga verksamheten i stort sett fungerar anser

138 Stockholm

bra. Nu skall sådana undersökningar behandlas med viss försiktighet eftersom långt ifrån alla svarande har någon reell erfarenhet av allt det utbud som de ombads betygsätta. Vår uppfattning är dock ändå kan att svaren ge en grov bild av de boendes uppfattningar. Att människor många gånger är relativt nöjda med det offentliga utbudet framkommer i flera studier. Inom Stockholms kommun har flertal ett undersökningar av brukarnas bedömning offentlig service genomförts. Den av verksamhet som hade det bästa omdömet i vår enkät barnomsorgen. I var en omfattande undersökning gjorts Stockholms utrednings- och som av statistik kontor USK framgår det att 90 föräldrarna ca procent av till barn i barnomsorgen i Kista socialdistrikt och Bromma socialdistrikt ansåg sig nöjda eller mycket nöjda med verksamheten. Till övervägande delen positiva omdömen finns vidare i undersökningar klienternas bedömning av av

hemtjänsten och skolan i Husby och Bromma stadsdelsnämnd där Ängby-

Bromma ingår. De boendes bedömning av den offentliga verksamheten kan enligt oss tolkas som att de offentliga åtgår i de två områdena i viss resurser som utsträckning svarar mot de boendes krav de offentliga verksamheterna. Inom merparten av de verksamheter studerat åtgår det fler här resurser i termer av årsarbetskrafter till låginkomstområdet Husby till högin- - än

komstområdet Ängby-Bromma. En intressant iakttagelse

är att Husbyborna genomgående är mer negativa till det offentliga utbudet än de boende i

Ängby-Bromma.

Det finns dock verksamheter där de boende påtagligt uttryck för mer ger kritik vad gäller utbudet. Detta gäller främst arbetsmarknadsområdet där de

boende i såväl Husby Ängby-Bromma låga kvalitetsomdömen.

som ger Mest negativ är man i Husby, vilket säkert beror att arbetslösheten i områ-

det är påtagligt högre än i Ängby-Bromma. Husbyborna i mycket

är högre grad föremål för insatser inom arbetsmarknadsområdet än de boende i

Ängby-Bromma, både vad gäller ersättningar och insatser från arbetsför-

medlingama, praktikplatser eller andra åtgärder. Husbyborna anser dock att de åtgärder som sätts in ofta inte är tillräckliga. Detta stämmer med även den bild vi erhöll vid en intervju med verksamhetsansvarig på arbetsförmedlingen i Kista. Vid intervjun betonades invandrarnas svårigheter på arbetsmarknaden. Gruppen barn och ungdom är prioriterad i Storstadskommitténs en grupp arbete. Av de verksamheter som belyses i denna studie är det främst verksamheterna barnomsorg, skola, fritidsgårdar och ungdomsverksamhet samt sport och idrott som riktar sig till barn- och ungdomsgrupperna. Det verkar som om utbudet av dessa verksamheter i de flesta fall står i paritet med den efterfrågan som finns i områdena. Framförallt gäller detta skolan och den ovan diskuterade barnomsorgen. Fritidsgård och ungdomsverksamhet får dock något lägre omdömen av de boende och man vill satsa mer dessa områden. Utbudet sådana av

1997:24 Stockholm 139 SOU

kommunala aktiviteter skiljer sig mellan områdena. Utbudet av fritids-

gård, parklek är omfattande i Husby än i Ängby-Bromma. Trots

etc mer detta vill Husbyboma att samhället satsar mer dessa verksamheter. Husbyboma är relativt sett kritiska till utbudet av sport- och idrottsanläggmer

ningar, här vill man satsa mer resurser. Bilden i Ängby-Bromma är en an-

här att det är ett bra utbud. nan, anser man Som sammanfattning de barn- och ungdomsrelaterade verksamheen av kan störst överensstämmelse mellan utbudet och de boendes terna sägas att efterfrågan finns inom områdena skola och barnomsorg. En lägre överensstämmelse finns inom fritidsgårdar och ungdomsverksamhet i såväl Husby

Ängby-Bromma. Utbudet sport- och idrottsanläggningar uppvisar

som av

större korrespondens mellan utbud och efterfrågan i Ängby-Bromma än

en i Husby.

1a

Bilaga

lnkomststrukturen i 6 bostadsområden 1990

Inkomststrukturen familjetyp, ålder

för familjer; efter

för familjens huvudman samt antal barn. Inkomstår 1990 för den folkbokförda befolkningen

1 990-12-31

Följande bostadsområden ingår i tabellmaterialet:

Göteborg: Bergsjön Alvsborg

Malmö: Rosengård Limhamn/Bunkeflo

Stockholm: I-Iusby

Angby-Bromma

I42 Bilaga la

- - - - - v - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

m m R m m m - - - - m m m m m m E m - I u å - - e mm - J - - a R o

- - m m o m ä R - - m - J - - E m 3 - - - m .n ä - - o m m. m 3 - J - - - - m e - - .. - N å - - u - m - - S u ä l - - - - m ~ e m - - m - J

.

SOU 1997 :24 Bilaga 1a 143

.n

J - u m o m m -

m o m 3 n

m

ä Nm N 3 - - -

- - .n å - u n J - - a u m o - -

S u a - - m - n ä u - m o u

i

.

144 Bilaga 1a

- - - u - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

~ m ~ ~ - - - - ~ N u ~ m m m -

- u e ~ a i - u 2 o R m S

- u 8 m m a

R - m å S a - - 2 Z n

m

- - n

- - o m s m m 3 n - - - - - u - o - - e - -

- - - u s - - S 3 G

z å - u a - ~ .. 3 u - - n - S Z u E 2

a

+ n ä å

SOU 1997 :24 Bilaga Ia 145

- - - - - - - - - - - - u - - - - - - - - - - - - - - -

~ - - - - - - - - - - - - - - - - - ~ ~ - - ~ - A ä u - N - u m. ~

o

- J 3 - - n - o ~ m D -

E 3 ~ 3 o m 3 S E R n N N 3 - J - - -

- - 2 N N 3

- - 3 - J - - - - 2 ~ - -

3 - u u - N - - m . .n - u n e - J

. m

146 Bilaga Ia

- - - - - - - - - - -

S - - - - -

- - - - - - - H - 3 - -

E

H

1 H

E

3 - -

E n - - - -

E a

.H .m - - u . u E å a u x Nu u a x x n a u u x u . c o e

- - - - - - - - - - - - x

. u 3 u n 2 . -

o m u

å

am

m m m

SOU 1997 :24 Bilaga 1a 147

ä

I I - - - - - - - - - u I - - - m- - - - - - - - u - - - - - .n - - 3 - - -

m

H 3 - 3

H å - 3 - - -

.H å å . 3 2

NNNNN NNNNN NNNNN . e a o - - - - - - - - - I - u . m m G m G .

. o u

L m m m

148 Bilaga Ia

a A u a A - a - - a p - - - u u a A a -

u

n n - - n a - - n - u - - - u n i n n u n 5 - - u - Au c J - - A o - - ..

- u E o Z a A u - - a A a a A 3 u u o Z u e u - ... - - .. i u - - u N n a o - u A - - 3 . u - - u - - u - - - - - u u - - - - - u u - n - - -

n n - - - - n n - - n. a a - - n - n n n a å .. .. - - n .. - - - .. - u - - - n N .. .. - -

i

o

i

ä

Bilaga 1a 149

N

- - - - - - - - - - - - - - - u - - - - - - - - - -

- - v - - - - - - - - - n - - - - - - - - - - - - - n ä - - S - - : - - .. - 3 m - - : N - - N N - u

3 - - e o u N m 3 n e : m N. S - I - - N N N m

- - m .. N N å A å u - - J -m N - - - - N N - - N NN - - u N : N -

-w o - - - - N N. - - 0 m - - m N. o N. N u - .. - 3

å u

.

150 Bilaga la

u

A A A I I A I - I I A I - I I I - A A A I

M m m I I m A I I m I I I I I - m m m I A 5 I I I I A I 3 I I A ü a I I c

I I o A A A 3 I I A A A I J I I ø R å u o

I I e R - - e A I I N u m A I - A 3 - 3 I I I I I I I I I - I I I I - I I I - I I I I I I I I I

m M I I I - m m I I m A I - I I m m m I A o. e I I I - e - - I I e I - I I I I N e e I I 3

3 8 3 å å

+ a

n

SO U 9 .NW O 4 B ü a a I a 1 1 5

- - - u - u u - - u - - n - - - - - - u - - - - - - - -

- - - - - - - - - a - - - - - - - - u - - - - - - a - u u - 3 n - A - - a u u - - N o N - - A N - -

u - e o A N

m

m 3 .n .. A o - J - p N N N m

- - m e N N å .n - - 3 - J N N n - - - N N - - N N - - - - N N A -

N. w - - - - N o p u o m - - m o o A. ... - - A e - 3 A

N n | ä

152 Bilaga 1a SOU 1997 :24

A - - - - - - - - - u - - -

m n u u - - n - - - - - A ä - - - - - - N - A

- 3 -

- - å A ä - - . - - - - - - - - u - - - - - - u - n

m - - - - - - - - - - - A å .. - - - - - - - - - - - . - 2

a u x x u Nx n v..n a x u u N . a m o c - - - - - a - - - - - - . n A8 G Aå Gi .

. . 0

m m

n H å u J R - -

- - H ä u 3 m - - - - - - - - - - - - -

o - u - - - - A . u 3

Nx x x u u v.x u u u u x x x . e e m o - n - - u - - - - - - - . m å m m .

o . u

L

n

m m

154 Bilaga Ia

m

u - - - u - - - - - - - - - - - u - - - - - - - - - - u

m m m - u m u u - - m u m - - m mS m n - - m m m

m

- J - - n

- - 3 .a ä - n a S 3 a - - o

- u m .n u - m m e - - u - m - u m.

- - - - m. - a n - u - 8 u m m - - - 3

5 å

.

i

Bilaga 1a 155

ä

m - - - - - - - - u - - - - - m o - - m m 3 - - m 8

m m .. m - - - - - - - - u - m m m m m m - .n ä - - m. - - a - - S u - m. ma e m

- - 2 m 3 u å m .. S u J - -

- n å

- - m

3 . . o - u - - a a - -

- - - - m2 - u ä - - o P u - J

o

i

ä

156 Bilaga 1a SOU 1997 :24

- - - n - - - - - - - - - - - - u - u - - a - - - - u -

m m m - - m - - u - m m m - - m m m A m - - m m - 3 u - S m

n - .n å a - m 3 - 3 n u m

u - m n ä u - m m - J u - - - m - - m.

u u - - m. - - N .n å u - - - m m - u u J

5 5 å

å

. n

I i

ä

Bilaga 1a 157

m - - u - - - - - - - - - u - m u u m m - - A

m m m - - - u - - - - - - m A m m m A - A - - A. - - m - - - J - o m .. o

u - m A ä m - J - -

- - A - - . - J m. - - - - A m - -

- - - - m u - A - u m. m - J

. m

I i

ä

158 Bilaga 1a SOU 1997 :24

- - - -

m - - - - - - - - - - A

3 -

S u

J

E

A E J 2 - -

d

n o J

NNNNN NNNNN N NNNN o o - - - - - - - - - - - - . N3 3 G N3 3 G a 3 . å

. . u

ä L m m m m m

SOU 1997 :24 Bilaga 1a 159

3 - - - - u u - - - - - -

3 - - - - a - - - - a - - n - 3 - - u

n u

b n

å 3 - 3 - - -

n ä . - I

u u a x x v. u N a u u x u a u . : : : u - - - u - - - - - - u + 3 3 3 å G .

. o u

i

n

ä w 3 3 m

160 Bilaga 1a

N8 m m m m m m - u mm a - m m u u m m m u ...m o m 3 o mm u n m ma - - u u o å - - - - e - - a - - m E a - m m n u a u u u - - e m o - a N - u o

i å - - m u - m m m

m - u - m m m m u a - - me m m m n m m - - - - m m a a m m - - m m m m a m .m a - n - m a u m c n a u s m m .. m u m

i

å

o

ä

SOU 1997 :24 Bilaga 1a 161

- - - - u - - - - - - - - - a a - a - u - u - - u u -

-m - - - - - u - u u - - - ~ N N N - N N - n - -

- u - u N a - - - - ~ S o G - - 2 S ~ S o -

~ N m a S m S m m

n mo o S

3 - - - - u m - - 3 I - - m S m å - - N . - N - - - - N S NS ~ N ~ e - - - - N N N

- - - u - - S c n - e S 2

- - S S m S 3

S

- 2 5

i

l

o

I . ä

162 Bilaga Ia

ä

m

m m m m A m n u m u - m - n m m m -

o m o m n n n m - u - u o - A u - m u - o - 3 - u o - - m

u u ä m m u A u - u u - - 3 u 3 - u w m o

- - m - - o A å n - n u - m m m c 2 m m u - - u m m A m a - u u m m m m m m m u - u - m m u u m m - u m m m m - A m e n - u u m c u m c u - n n m m o m n u

å

å

o i

ä

SOU 1997 :24 Bilaga Ia 163

- - - - - - - - u - n - - - - u - n - - - - - - - - -

-m - - - - - u N u - N u - - u - u - - - - - n ä - - - - N - u - 3 - - g D o - - S Z 4 .. Z -

a m 2 m m m n m o - 3 - u - - m - - 2

- - m S m .n - a E R - 3 I u u - - - - u u n u A - u - - u u ~

2 - - - - E - - Z e - - e S 2 2 .n ä - - 8 m 3

n

- 3 S

. a

ä 1

164 Bilaga la

m - - - - - - - - - - -

2 - - a - - - - - - - - .n ä - - J - -

- - d

a

0 å

- J -

- - u ä - - - u J m u - - - - - - - - -

m - - n - - - - - .u ä m - - - - - . - J S

NNNNN NNN N N NNNNN . a o o - - - - - - - n - - - - . N 2 N m 3 2 .

. . u

ä

n

. m m

SO U 9 9 m 4 B l a a a 6 5

- - - - u - - - - - - - - u - u

N - - - - - - - - - - u A å u J u - - a

u - A S - 3 - -

A ä - J N - u - - - - - - u u -

2 - - -

m

A å

9 1

x x x x x x x x x x x x x x x . c m o a - - - - - - - - - - - o A 2 A G n 3 .

. o u å

ä m m m A A

166 Bilaga la

- u - - - - - - u - o - n - - - - n - - - - - - - a

N N N u n N - u n - N - u - - - - N N N m ä - - u 4 N

m

- J u - o N S

- u m m n N S - u a o 3 3 - 2 - u

N - a e N G - - 3 N m å - - m mm e N u 3 .

... ...N u u - a m N u u NR N - u N e w m c -

u u u - N N - - e m ä c o n - - u n - - n u o u - - - m m o o N - J

m

å

0 4

i

Bilaga 1a 167

~ ~ ~ ~ a a a - - - - u - u a - - - u ~ s ~ ~ u ~ ~ - - n ø u - - - ~ m - - - u ~ u ~ S N u ä - - u - - u 3 ~ S 3 3 o u N o m- - u - u o 3 - - 3 3 - - 3 2 2 S

E - u u

e

S u a m o m . - s 3 m - u o m S . 2 o u - - u s ~ c S - u 3 3 S 3 - ~ - - u - ~ - ~ S 5 R - - o D mS

o

å

å i

o

t i

ä

168 Bilaga 1a

u a - - - - - - - - n - u - - - u - u u - - - - u u - s

N N N - - N - u - - N u u - - u a N N N

u u - - N p - u 3 o N G 3

- u 3 i o S m 3 3 ä S u - a ä c 3 2 S -

- - 3 3 3

m

- - e S - - S u

å å u - m m 2 e N 3 3 u e e - - - - m N - - N N - - N e e e -

3 - - - - N N - - e 3 3

o o u - - o - - - - a - - - - m m c a - 3

å

o a

i

Bilaga Ia 169

m m m - - - - u - - a - u - - - - - - m m m u m m m - - - - - u - u m u - - - m m m m - .m - - u - - 4 m - 3 - - m m. m - - m o 1 - 3 - - S u - 3 S a - - - m m n - - m n n - - 3 . - J .. u u - - m m - n -

a u - - m m .n ä - - a m S - J

å o m

i

.m

,

170 Bilaga 1a SW l 9 9 7 :24

- - - u a - - a - - - u - - - u

- u - - - - - - u - - .n ä 1 - 1 - J S R

n

m

3 1 u

J .n

- 3 . ... - a - - - -

z u - - m å n - - - - - - - - o - J - 2

x u x u u Nx u u n x . e e o å u - u - - u - a o . H3 G o

o o U

L m m

Bilaga 1a 171

: - - - - - - - - - - - u

u - u u - - n u - - a n - - - - 3

- - 1 -

2 .n å

o

- J

n

- 3 Z - - - - - -

n ä . - 3 2

u x x n n u x a x u x x x u u . o m o c

- u - - - - - - u - - - a

. a 3 G o : å G2 : 2 .

o o u

. L m m

172 Bilaga 1a

e o 3

- - - a - - u - - - - - - - - u - - - - u - a - - - - a

m m m - - m - - - a m - - - u - u m m m -

o - - - - a - mo - u

- - a m o m - - m

- u m mo - - - - u - -

- - m - - m o m - u - e m - - m

u - m m m - mm å - - m n - m S m - u mm A m - - - - - u - - u - - - - u u u - - u n - n - - - - - m - - a u a - u u u - u - u - - - - - u - - - - - - a a n a - - u u - - m - - - u m m - - . 8

i

u

.

å

Bilaga 1a 173

3 E 5

- - A o B mn - - m N S u u - - o o o o o

N - - m N 3 AR w a u - S

.n

u

å 2 e .. Ao h m S S

- J

3 - - - - u 2 - - m 3 3

3 3 - - - - - - G 2 2 - - N 3 3

.n å - - N N S 5 . c - 3 o N u - - - - - - u - - - - - o - - - - - - - - - - - - - - o A

- - - n S N - - N - - - - A S N NR N - N N -

.n ä mG 3 3 - - 2

- - .. u - -

. - J S

ä

d

I

ä

174 Bilaga Ia

A e o

n n n - - n - - - - - - u - - - n n n n å A. o - - - - - n n - - - u e A s n - A

- - n o A - - - - u- å S - n n - - A A n - - - e u u - n

u - n K u - A ä o - - - S n u - A o o - . n - - - - - - - - - - - - - u - - - - - - - - u - - - u u A u - - - - - - - - u - - - - - - - - - - - - - u - - - u

- - n - a - A A - - - - A u e -

o n I ä

i

Bilaga Ia 175

- - - a a - - - - - - - - - - u u - o - n - - - - - - -

- - - - u - z - - - - u - - - x a - - - - u - - - - u å - a o - - - - o - - m o o - u A o m - - m N - - - - s. s. s. -

u m s u o n - - 3

S R S o a A s m 3 å - 3 - - - - n 2 - - M 3

u - - - - - 2 - - N 3 3 å - u s u s u - - - - - - - a u - n - - - - u u - - u - a u - - - - -

N N a - - - a N - - N u - - u n N N N å a u .. - - m 2 - u 3

å u

- 3 2

å i

b o

a

ä

176 Bilaga 1a

I I I I I I I I - I I I I I I

o I I I I A I I I I I I 3 I I I I I I

.n

a

I 3 I I - I

I I I I I å .n

J I I I I I I I | - I I I I I I

I I I I I I I I I I I I I I I I A I I I I I I I o I 3

NNNNn NNNu.N x u NN

i o o o m

I I | I I I I I I - I I o A n G2 n å G2 +

o o a

u

i

w m M

Bilaga Ia 177

- - - - - u - - u u - - - - - a u

- - - - u - u a u u - - - - - u

a - - - o - - u u a - u - u u

- -

3 u - u - - -

3 a - å

3 o

- - - - - - u - u - u u u - u - u - A u - - u - u - u - n - a

å - . - 3

n x x u n x u x x u a u x a x o o a c

i

- - - - - - - - - u - u o u 8 G n 2 n ä G2 .

å . o U

å .w m u m M

t

a

.

.. .n 4 c L m w .

. , v 9 m n . y ;LW

W

1b

Bilaga

Inkomststrukturen

i 6 bostadsområden 1994

Inkomststrukturen ålder

för familjer; efter familjetyp,

huvudman antal barn.

för familjens samt Inkomstår 1994 för den folkbokförda befolkningen

1 994 -1 2-3 1

bostadsområden ingår i tabellmaterialet:

Följande

Göteborg: Bergsjön

Alvsborg

Malmö: Rosengård

Limhamn/Bunkeflo

Stockholm: Husby

Angby—Bromma

180 Bilaga lb

N m N - u - - - u - - : a N3 - u N N NN N -

m m - - N e u - - - N N N - - m m m u .n ä - - N 3 3 - 3 -

N 8 3 a .n S u u 3 u n 3

- u N A ä - - 3 c N 3 u J m u - - - N e e N N u - m o N a

o - - - - .. e a 3 - - 3 N .N - - N NN N N o N 3 - 3 3

i

I ä

Bilaga lb 181

- - - - - a u c - - - - n - u - - - - n u - - - - - s

-m N N N u m Nm N u N N - u u 1 - - N N 1 ~ .n å u - m - - N m N N N e N S - J m N - a c S NN m N N N

u - N o N

A N m N N N v - J m u - N N N

- - N m N N

n ä - - NN N - J m - - NN N N o N N N N N N N N N a - a - N N N m N e

... n - å

N m m

- J N

ä

2 m. Ia. m. .10. W U 19 9 7 2 4

A A - - - - - - - - a u u - - A u A u -

-w a - N A A - u m m m m m - - A u ä A - - o 3 u 3 u - 3 R E

A 2 G o S A - - å ä 3 - 3 - n 2

- - A A A - - 2 e A 3 5 - J . m - - - - u e e s A. - - m o n n

o - u - u e o o A - - 2 A. 2 A å - - A A A A o A 2 A n

å n

å

SO U W 9 24 M la. .M 1 3

E u - - u u u - - - - - - - - - - - u - - - - - - - - - ~ N - u - a - - ~ ~ ~ ~ - - ~ u ~ - S - - m - - ~ u J - ~ - - n ~ m o - 8 o S u Z 3 - - u S o ä E e a å .. E o m - 3 u - u n G - u å n ~ - n S å m - - ~ u o N ~ N 3 ~ - u - u u ~ 3 ä - ~

~ - - 2 e m

-

b

å n

I i

ä

184 Bilaga lb SOU 1997 :24

u - - - n - u - - - -

n - - s - - u - - - a -

ä

-

g

-

- . w - - - -

3 - -

u - - 4 å o - 3

x x x x x Nx x x x x x x x x

o 0 3 0 0 3

å - - u - a - - - - - - - . 3 3 S 2 3 .

. . u

i

ä s m. 3 m 3

Bilaga 1b 185

. .

- - - u - - - - - - - - - n - -

- u - u - u - - u - u

A . .

- 3 m . - a -

. . -

A ä . .

-

. .

. .

A å . .

- 3 . . - . . - - u

. .

A å . . . o - J 3

u u x n a x n x x x u a x x u . o m m o o m

i

n - - - - p - - - n - o 3 å 3 3 G +

ä . o u

i

ä m .w w 3 3 3

186 Bilaga 1b

- - - - - u - - - - - - - - - - - u - - - - u - - - - N o o m N 2 NN n u e S - - N2 u - o o o - .n u - m N m S u - a 3 NN m

- u 2 n N m

m

.n m o Nm m NN 3 - 3 - u i - n e

- - N u S - u N2

.n a - m N N m N 3 n - - - u u - - - - - u u - - - - u - - u - - - - - -

å .. e a - - - N e N e m - - - - .. .. e u M N - - - - - - - - m N 3 - u - u - - .n m N N -

u

- 2 . 2 5 5

å

. ä

...W2 4 mm .m å 1 7 SO U W

m

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - u - - - - - -

- - - - - u - - - - - - - - - - - - - - - u - - - - - A S - - o - - m - - u - J | - m o o N - -

K - - e m c m I E A m - J - - m - -

- - m m m A å - - - J - - - u - - - - - - n - - - - - - - - - - - - - - - -

A - - - - e c m o o - - - - o o o A u - mo m - J

å

x

m M .øao .M SO m 9 9 7 2 4

I I I I I I I I - I I I I I I I I I I I I - I I n I

M. % M M. I I m. I I I I M I . . . . u e - H I I I . . . . . . . J m I I m w . . . . . . . . . . o

I I 3 G m w m Å

. . . . . . m .

N 2 ~ H u m m. m ~ . . m u 3 I I - I ... .

I I N u D I I ~

u I I m u S E N ~ u Z

I I I I I I I I I I - - - I I I I I I I I I I I I I I I

u .v e I I I I u e u. e m I I I I .. c e I

.a ~ I I I I - I I I ~ N I I I I I I ~ u u I

N

a

SOU 1997 :24 Bilaga 1 b 189

.n

1 - - u o 2 o S 3 N - - R S n

2 u - .. 2 3 a u 2 n 8 g n m Z 8 2 m

A I n 2 3 g 3

a 1 .n m 3 3 ø

b n

2 1 G G J .

I I 0 0 O 0 S n N 2 . G J

u I ä

190 Bilaga 1b

- - a - - - - - - - u - - - - - -

a - - u - - a - - - - -

.n - - - 3

- -

-

.n å S - J

- -

a - -

u - u

E

- 1

u - - - - - u - s - u - - - - - -

c - - - - - - - - n .n ä N u n - - - - - u u - - å . - 3 G 2

NNNNN NNNNN NNNNN o e o e - - - - u u - a - - - - . N G 3 N G N G2 .

i

o . u

ä .m m m m

SOU 1997 :24 Bilaga Ib 191

- - - - - - - - - - - u - - - - -

- - - - - - - - - - - - - - - - -

a a - - - - - -

- -

A ä 1 S - 3 S - -

- -

n å 3 - 3 - - - - - - - - - - - - - - - -

o - - - - - - -

.n å o - 3 3

x n x u w. u u u x u u u u x x . o E o E a

i

- - - - - - - - - - - - N o u n G2 u G o

å

+ . u

ä o w m a m

192 Bilaga lb

NN m - n - - N - - N e m m c N e - -M m .. m - - - - u u m3 m N a m a N .n ä o - - m u 3 m u - 2 m

n - m. m o A -

S m

u J - -

- - c N A S - - N m 3 mN

3 m

- 3 N - - - u N c m. - - m.

Nm m. - - - - N - - A o - - m E u a - - a m -

N

å

SOU 1997 :24 Bilaga Ib 193

-m - - u - - - - - - - - - - - - - u - - n - - u - u - -

-M m m - - - - - - - - - - A m - - A A m - .n å - a m - u m - J u - m o o m m o

n - o H m S m - J u - m m N a - o m A å u - - J o u - - - m m - -

u - - - m q m ä n u m o - J

5 å

194 Bilaga lb

: N 5 - - - - N - - N : 5 m : 5 : -

5 m .. N - - - - - - m m 5 : N : N .n o u - m

- - o

- - o o n - - S s 3 - -

- - o N .a ä 3 - - N o 8 5 - 3 N - - - u N o m - - 5.

o - - - - N - u o - - N - - s - N 5 N - 3

å

a

i

ä

SOU 1997 :24 Bilaga Ib 195

- - - x n - - - - - - - - - - - - u - a - n - -

~ ~ a - - - - - - - u - ~ ~ - - ~ ~ m n n n u - - m B ä

m

- 2 u - m n m å e i r - B - - 3 - o S S m .n 3 m S m 5 - 3 - - m m

- - o n 3 D u ä - - o ¢ - J m - - u - m m 8 - - - 2

- - u n n N S m - - A - I - n o

~ 1

- 3 3

i

n

i

196 Bilaga Ib

| u n u u u u n u

u n n u n A ä u 3 u

A 3 -

A . n J u - u n

u u a A ä u o - J 2

NN NN N N NNN N a NNNN o e m o c a u - u u u c u u n a o N c Aå 2 A G o A o

+ ¢ u å

å .u . A m

W , ,,

SO U 9 .0/224 B U awo 97

- - - n - - - - - a - - - - - - -

a - n - - - z - - - - - - u .n

- 3 -

A å å S - J .

m

. .n å - 3 å - - -

.n . u J 2

n u Nu u Nn v.x N u Nn v. u o o m e o m - u u - - u u u a u - o A n S a G .

. . u

.

ä L m m

198 Bilaga Ib

m m m - - - - m e - - m o m m m a u m 3 m N -

m. m. o m m m m A m m m - - - - m. m. m. n å - - 3 m A m m m m.

- - m

- - m m n Am m

S o

- 3 u - m

- - m m e A - - m 3 m m m - J m m - - - u m o m A A m m - - mo m m m -

m .. - - u - m e m e A m - u - - c c e a A o n - - - - m m m. o m - - m m w n - - 2

5 5 5

m

å

å

Bilaga 1b 199

S

- I I I - I I I I - - I - I I I I I I I I I - I - - I

I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I - I I

.n å I I I I a c R - J I I a c m m a

I I S m. S m n

6 ä

m S I I I e m o

I I m 3 o

.n ä

I I a

3 I 3 . m I I I I m a m m m a - - mo m 8 m m I

. I I I I o I I .m 3

u ä I I c - 3

å i

200 Bilaga 1b

m

u u u u - u u - u m m a - m n m u

9 9 m u m : m m - a a 9 9 9 - .n u - m m - J u - u u m

n - m m .n ä : c S u - u

n - m m .. n u - m 3 0 u m - . -m : u - u - m : m : m - - m m m : n

.. n - n n u .. u c m - - u - .. .. .. a m u u - o u u : m o m - - m m o 9 - -

I

a

n

i

ä

SOU 1997 :24 Bilaga Ib 201

-m - - - - - - u u - u - - u a - - u u a - - - - u - - -

-m u - - u - - - - - - - - - - u - - - - - u - - - - u - A - - - - m - - - m 3 m m m :

- - . S o A m . S -

- - 3 m

- - m 3 ~ a A ä u -

m

- J . -m m u m n - - - m m. m m m n a m m m m u - - - m. - - 3 A å u u n - 3

u

å

a

ä

202 Bilaga Ib

d

N - - - - - - u - - - - -

o - - - - - - - - A - - - n - 3

.n å ä 3 n J

u H - A H - - J 3 - - H - - - - - - - - -

c u - H - - - - - - .n o u H - - - å . - 3 3

x x m x x x x x x x x x N . : : :

å u u H a - - - - - n - x

. x m 3 G n G2 . å

o . u

å w m m m

SOU I 997 :24 Bilaga Ib 203

.H

á å

.H

.n o n S

NNNNN NNNNN as:§ W828 I-I å u u n n I u u - - - - N u S o .n 2 d G2 0

g

o o U

. ä u m m

204 Bilaga l b

| - - - s u u - u - u u - - u - - - u - - - - - - n - -

om m ... m S - - - - - - m m m m e e c n o - - e o S - J u -

3 - - m 3 n o - -

g

- 3 - -

- u m m u u m

m u e

- O e - - m m o e o m m m o a o u

o o - n - n m m m o o - - m c o o - .m m u a u u No N o o ... - u m o m. - J

2 å

å

|

Bilaga 1b 205

m m a m - u - - - - u u - - - a m - - m mm m -

m m m - - m - u y - m u u m o - 4 m m m u n - a m - - mN m - - m o m n m m

u - m. 3 e n m e

m

u u m 8 m

- m. n A u n - . m - - - - m m N - u

- u - - m. u - 3 A u - m u

i

u

206 Bilaga Ib

e m c m - - - - - - m c e c å o - u e m o

e

S o u - o 3 3 u - 2 2 2 m m o 3 S o - - 5 S 3 c u u D R 2 a - m « m u - S m o o e m . n o u - m m e c o c m m o o o m o o n u - - m o o u - n o a c - u - o o e - - o o 3

S

I ä ä

SOU 1997 :24 Bilaga Ib 207

S 3

u H u - - - - - - - - - - - - u n u u n u u - a q u - - - u - u u - - i

u - n u - a 1 «

2 n - u c m m u u m å 3 m u - 2 3 . 3 3 o 3 S

m m « o .

« S u - o m «

m m m

S uu S m $

m

å a -

m S

2 m u a - - A J 2 S - - 3 3 n n u - - 2 m - n u u S « $

m

.

d

I i

ä

208 Bilaga Ib S - n - - - - - - - - - - - - I - u - - - - - n S

8 å 3 ä

å - .

- 3

u x x NN n u x a u x x x u u o a o o

å - u - - - - u - - - . q G a G u G2 .

å

b :

. . u

ä L L . m m

Bilaga Ib 209

: - - - - - - - - - - - u -

u - - - - - - - - - s I n - A

- 3 -

3 A å 3 -

A

3 1

- J 2 - - -

A . - J 2

v.u x Na u u u x u u x u Nn . o a e

- - - - - - - - - - - u

. : 3 2 3 : å G : . å

b

. . O

ä s m m

210 Bilaga lb

5 m o

A A A - - - - A - - - A A - u - u - A m A A u

- - - - u n u - - - - - - n - - u - u u - - - - - - - A o 2 u - - - S - u o u u - 3 - u m 2 m - - A o u

u u e 2 N - - - - A S - u - n A A - o

3 E

- 3 - - A å A m2

- - - u N m - - n - A u n A u 2 e - - A u - J - - u 4 - - u - - u - - u - - - - - - u u - - - - - u -

A A - - - - - A A - - AA. A5 - - A A A o A u A n A - - - u - - - n u N c - - - - A A A u 3

å

| i

Bilaga 1b 211

.n

3 - u - - m mm. m m3 m - - - - -

3 3 m m m3 m e m - u m m i - 3 3 u - m m S - - - - S 3 3

u - m m. m m a G

m

a å - u n

m

- 3 - - - - u - - - - - - u u u u - - - - u u - - u - - - -

m a u - a u a m a m e a u m m a m

m ma - m

a u - a m u u 3 m - 3

i

212 Bilaga lb SOU 1 997 :24

o w

A A I I I I A I I A I I I I - I A A A I

-n I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I A o I I I I I I e I I | J I I m m I I A -

I I o N A N I I I I I A 3 S I I I I A I I o 3 I J A m

n

I I h

I I I m I I I I A I I A N o I I A | J I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I

A I I I I I I A I I A A I I A A A A I

m

A N I I I I I I I I N N e I I I I n N s I J 2

n

Bilaga 1b 213

- - - - - - u - - n u a n - u n a - - u - - - - u - -

- - - - - u - - - - - - - - - - - - - - - - - - s u - u n R - - - u - - e - - A S u J - - a - A n A m o - - u - -

A m m o e A - n å

m 3 h S m

S - 3 3 3 - u A S m ü - - a - 3 3 3

u - A A o S A o .n å

- - a m

3 - J - - - - - u - - u - - - - - - - u - - - - - u a - - n

m - - - - A N A - - A m n A u u o u u 8 n - J S

å å

n

i

214 Bilaga 1b

u

m a - - - u - u - - u - - -

u - u u u - n - - u u - - a - - A - - . - u a J S - - -

J - - a u - n ä - J . u u 3 u - - . J

- - u u u J . . u u u - - u J - - - u - u u - - - - - a - - u -

N - - - u - u - - - e u - n N - - - - u . - 3 2 o NNNNN NNN N N NNNNN . o o m S å - - - - n - - - n u - n N o NNGE u N S .

. . u

å . m m m

Bilaga 1b 215

ä

- - u - - - - - - - - - - u - -

- - - - - - - - - - - - - u - - .n - - - u - - J - u - - - a 2 -

- - .n å . S

3 t

- J S - - -

- - J n å m

A å .

- 2

N a a x u x u u u x x x x u x o .. .. m o

- - - - - - - - - u - - + a 2 u G2 m 2 .

L . o u

i

m m

Statens

offentliga utredningar 1997

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Inrikesdepartementet

Fastighetsdataregister. 3 Bättre information om konsumentpriser.19 Aktiebolagetskapital. 22

Miljödepartementet Socialdepartementet

Förbättradmiljöinformation. 4 Röster om barnsoch ungdomarspsykiska hälsa. 8 Välfärd i verkligheten Pengarräcker inte. 24 -

Kommunikationsdepartementet

Länsstyrelsemas roll i trafik- och fordonsfrágor. 6 IT-problem inför 2000-skiftet.Referatoch slutsatser från en hearinganordnad av IT-kommissionen den 18 december.IT-kommissionens rapport 1/97. 12 Digital demokr@ti.Ett seminarium om Teknik, demokratioch delaktighetden 8 november1996 anordnat av Folkomröstningsutredningen, ITkommissionenoch Kommunikationsforsknings beredningen.23

Finansdepartementet

Inkomstskattelag,del l-III. 2 Byråkratin i backspegeln.Femtio år av förändringpå sex förvaitningsomráden.7 Flexibel förvaltning. Förändringoch verksamhetsanpassning statsförvaltningensstruktur. av 9 Ansvaretför valutapolitiken.10 Skatter,miljö och sysselsättning.11 Det svårasamspelet.Resultatstymingensframväxt och problematik.15 Skatter, tjänsteroch sysselsättning. + Bilagor. 17 Granskning av granskning. Den statligarevisioneni Sverigeoch Danmatk. 18

Utbildningsdepartementet

Den nya gymnasieskolan steg för steg. i - Växa i lärande.Förslagtill läroplanfor barn och unga 6-16år. 21

Arbetsmarknadsdepartementet

Aktivt lönebidrag.Ett effektivare stödför arbetshandikappade. 5

Kulturdepartementet

IT i kulturenstjänst. 14

Närings- och handelsdepartementet

Regionpolitikför hela Sverige. 13 Att utvecklaindustriforslmingsinstituten.16 Konkurrenslagen1993-1996.20

1997 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Den nya gymnasieskolan steg för steg. U. . lnkomstskattelag,del l-Ill. Fi. . Fastighetsdataregister. Ju. . Förbättrad miljöinformation. M. . Aktivt lönebidrag.Ett effektivare stödför . arbetshandikappade. A. länsstyrelsernas roll i traftk- och fordonsfragor.K. . Byrakratini backspegeln. Femtio ar av förändring . sex förvaltningsområden. Fi. Rösterom barns och ungdomars psykiska hälsa. S. . Flexibel förvaltning. Förändring och verksam- . hetsanpassning av statsförvaltningens struktur. Fi. 10.Ansvaret för valutapolitiken.Fi. .Skatter, miljö och sysselsätming.Fi. 12. IT-problem inför 2000-skiftet.Referatoch slutsatser från en hearinganordnad av IT-kommissionenden 18 december. IT-kommissionensrapport 1/97. K. Regionpolitik for hela Sverige. N. IT i kulturens tjänst. Ku. Det svårasamspelet. Resultatstymingens framväxt och problematik. Fi. .Att utveckla industriforskningsinstituten. N. .Skatten tjänster och sysselsättning. + Bilagor. Fi. Granskningav granskning. Den statliga revisioneni Sverigeoch Damnark. Fi. 19.Bättre information om konsumentpriser.In. 20. Konkurrenslagen 1993-1996. N. 21.Växa i lärande.Förslag till läroplanför barn och unga 6-16 år. U. 22. Aktiebolagets kapital. Ju. 23. Digital demokr@ti.Ett seminarium om Teknik. demokrati och delaktighetden 8 november1996 anordnatav Folkomröstningsutredningen, ITkommissionenoch Kommunikationsforslmings beredningen.K. 24. Välfärd i verkligheten Pengarräcker inte. S. -