Mat & miljö

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

u

MH

Svensk strategi

för EU:s i

jordbruk framtiden

Betänkande från K0miCAP

kommittén för

- reformering

av EU:s

gemensamma jordbrukspølitik

SOU

m1 997i1 °2

WW

M Statens offentliga utredningar

Mill! 1997:102

w Jordbruksdepartementet

Mat

Miljö

Svensk för EU:s

strategi

jordbruk i framtiden

Betänkande Komi CAP Kommittén reformering

av - om

av EU:s jordbrukspolitik

gemensamma

Stockholm 1997

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Orderfax: 08-690 91 91 Ordertel: 08-690 91 90

Svara på remiss. Hur och Varfor. Statsrådsberedningen, 1993. En liten broschyr som underlättar arbetet för den skall på remiss. - som svara Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningsavdelning Distributionscentralen 103 33 Stockholm Fax: 08-405 1010 Telefon: 08-405 10 25

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-38-20646-3 Stockholm 1997 ISSN O375-250X

Till Statsrådet och chefen för

Jordbruksdepartementet

Den 27 juli 1995 beslutade regeringen tillsätta en parlamentarisk kommitté med uppgift att från svensk utgångspunkt utarbeta ett samlat

förslag till reformer EU:s jordbrukspolitik CAP.

av gemensamma Chefen för Jordbruksdepartementet förordnade den 6 oktober 1995

generaldirektören och chefen för Statens jordbmksverk Svante Englund

ordförande i kommittén och ledamöter riksdagsledamöterna Bo som som Bemardsson, Sinikka Bohlin, Lennart Brunander, Inge Carlsson, Dan Ericsson, Ann-Kristine Johansson, Gudrun Lindvall, Leif Marklund, Maggi Mikaelsson och Carl G. Nilsson samt forskarstuderanden Cecilia Malmström. Till ledamot efter Bo Bemardsson, som entledigades fr.o.m. den 1 januari 1996, förordnades den 28 december 1995 riksdagsledamoten Bengt Kronblad. Till sekreterare i kommittén förordnades den 6 oktober 1995

avdelningsdirektören vid Statens jordbniksverk Hans G. Öhgren. Till

biträdande sekreterare förordnades den 7 december 1995 handläggaren

vid Statens jordbruksverk Anna Lagerkvist Österling.

Till sakkunniga i kommittén förordnades den 7 december 1995 direktören Arne Gabrielsson, Livsmedelsindustrierna, utredningssekreteraren Lars-Erik Hellberg, Svenska Lantarbetareförbundet, lantbrukaren Eva Karin Hempel, Lantbrukamas Riksförbund och utredningssekreteraren Mikael Kullberg, Svenska Livsmedelsarbetareförbundet och till experter förordnades samma dag departementssekreterarna Carl Asplund, Finansdepartementet och Håkan Björklund

Utrikesdepartementet, departementsrådet Johan Bodegård, Miljödeparte-

mentet samt departementsråden Anders Klum och Dag von Schantz, Jordbruksdepartementet. Den 26 september 1996 förordnades generalsekreteraren Maicen Ekman, Sveriges Konsumentråd, som expert i utredningen fr.o.m. den 1 oktober 1996. Vi har antagit benämningen KomiCAP. I syfte att analysera olika delar av EU:s gemensamma jordbrukspolitik tillsatte kommittén tre expertgrupper. Den första expertskulle analysera de omvärldsfaktorer och i framtiden gruppen som nu påverkar den jordbrukspolitiken. En delrapport om gemensamma konsekvenser för EU:s jordbrukspolitik CAP av WTOgemensamma åtagandena och östutvidgning överlämnades till kommittén i en

november 1996 och har också publicerats, SOU 1996:171. Expertgruppen leddes kommerserådet Christina Nordin,

av Kommerskollegium

och hade i övrigt följande sammansättning; Håkan Björklund, Utrikesdepartementet, Mikael Andersson, Jordbruksdepartementet, Erland Karlsson, Jordbruksverket, Kristina Rådkvist, Lantbrukarnas Riksförbund. Som sekreterare fungerade Bo Magnusson, Jordbruksverket

samt Nils-Gunnar Forsberg, Kommerskollegium. I andra

en rapport har gruppen analyserat hur CAP påverkar livsmedelsförsörjningen i världen

och särskilt eñektema på utvecklingsländemas livsmedelsproduktion.

Under arbetet med den andra delrapporten hade expertgruppen delvis ny sammansättning i det att Christina Furustam, Lantbrukarnas Riksförbund ersatte Kristina Rådkvist och Håkan Loxbo, Jordbruksverket ersatte Erland Karlsson. Som sekretariat fungerade Thomas Hagman, Anna Lagerkvist och Bo Norell, samtliga från Jordbruksverket. Expertgruppens andra rapport EUzs jordbrukspolitik och den globala livsmedelsförsörjningen publicerades i februari 1997, SOU 1997:26. Den andra expertgruppen hade till uppgift dels analysera den att hittills förda jordbrukspolitiken i EU dels analysera i vilken att utsträckning CAP:s olika medel bidrar till måluppfyllelsen att marknadsorienteringen skall öka, att antalet jordbrukspolitiska medel bör minska samt att deras påverkan på marknaden bör reduceras. Ordförande i expertgruppen var avdelningschefen Harald Svensson, Jordbruksverket och expertgruppen hade i övrigt följande sammansättning; Carl Asplund,

Finansdepartementet, Håkan Björklund, Utrikesdepartementet, Arne

Gabrielsson, Livsmedelsindustriema, Lars-Erik Hellberg, Svenska Lantarbetareförbundet, Marie Ingerup, Jordbruksdepartementet, Rein Karm, Grossistförbundet Svensk Handel, Mikael Kullberg, Svenska

Livsmedelsarbetareförbundet, Barbro Lindahl, Konsumentberedningen

och Lars-Erik Lundkvist, Lantbrukarnas Riksförbund. Bengt Johnsson, Jordbruksverket, var sekreterare i denna Expertgruppen har grupp. lämnat två rapporter till kommittén. I den första Effekter rapporten av EU:s jordbrukspolit , SOU 1996:136, överlämnad till kommittén i september 1996, har analys den hittills förda jordbrukspolitiken i en av EU gjorts. I en andra rapport, Altemativa utvecklingsvägar för EU:s gemensamma jordbnikspolitik, SOU 1997:50, 1997 har mars gruppen utifrån en analys mål och medel i jordbrukspolitiken redovisat två av alternativ for hur EU:s jordbrukspolitik kan utvecklas i framtiden, Den tredje expertgruppen ñck till uppgift att analysera hur frågor om miljö, regional fördelning samt kvalitet och etik tillgodoses inom den gemensamma jordbrukspolitiken. Docent Ewa Rabinowicz, Sveriges

Lantbruksuniversitet ordförande for expertgruppen. I övrigt hade var följande sammansättning; Birger Backlund, Glesbygdsexpertgruppen verket, Johan Bodegård, Miljödepartementet, t.0.m juli 1996, Nils- Gunnar Forsberg, Kommerskollegium, Carl Johan Lidén, Jordbruksverket, Sverker Lindblad, NUTEK, Bengt Rundqvist, Naturvårdsverket, Sjöholm, Lantbrukarnas Riksförbund, Peter Westman, Miljö- Bengt departementet, fr.o.m. augusti 1996 ersatte Johan Bodegård och Mats Jordbruksdepartementet. Sekreterare i expertgruppen Erik

Åberg, var

Fahlbeck, Jordbruksverket. I rapporten EU:s jordbrukspolitik, miljön och regional utveckling, SOU 1997:74, maj 1997 har gruppen analyserat, dels vilka konsekvenser nuvarande jordbrukspolitik har, med avseende på miljön och den regionala fordehiingen, dels

speciellt

hur olika reformaltemativ skulle kunna påverka det svenska jordbruket. Sedan utredningsuppdraget har slutförts får härmed överlämna nu betänkande Mat Miljö Svensk strategi for EU:s jordbruk i vårt framtiden. Till betänkandet fogas reservationer och särskilda yttranden.

Stockholm i juni 1997

Svante Englund

Sinikka Bohlin Lennart Brunander Inge Carlsson

Dan Ericsson Ann-Kristine Johansson Bengt Kronblad

Lindvall Cecilia Malmström Leif Marklund Gudrun

Maggi Mikaelsson Carl G. Nilsson

/Hans G. Öhgren

Anna Lagerkvist

Sammanfattning

Utredningsuppdraget

Enligt direktiven skall kommittén utarbeta ett samlat förslag till reformer EU:s jordbrukspolitik CAP. Reformema

av gemensamma skall syfta till att marknadsorientera, avreglera och miljöanpassa CAP. För att analysera olika delar av CAP i enlighet med direktiven har kommittén tillsatt tre expertgrupper. Deras arbete finns presenterat i fem SOU-rapporter och skall betraktas som bilagor till detta betänkande.

Mål och medel i nuvarande CAP

Målen för EU:s gemensamma jordbrukspolitik fastställdes i Romfördraget år 1957 och inriktades på att EU skulle bli självförsörjande på livsmedel att stimulera jordbruksproduktionen och skydda

genom produktionen från konkurrens från omvärlden. CAP är dänned till stor del inriktad på att stödja producentema inom EU. CAP:s mål speglade de behov fanns efter andra världskriget, men har inte förändrats

som under de 40 år gått sedan dess, trots att EU numera är själv-

som försörjande och dessutom nettoexportör av många jordbruksvaror.

Alltsedan CAP infördes har åtgärder tillkommit samtidigt som

nya de gamla åtgärderna finns kvar, än i förändrad form. Idag består

om CAP:s medel marknadsprisstöd främst exportbidrag, interventions-

av

åtgärder, produktionsbegränsningar och gränsskydd, direktstöd areal-

och djurbidrag, miljöersättningar samt regional- och strukturstöd, vilka

olika ut på olika varuområden. Den största delen EU:s medel till ser av jordbrukssektom går till marknadsprisstöd och direktstöd. Marknadsprisstöden stödjer generellt hög prisnivå inom EU, vilket stimulerar

en produktionen inom unionen och leder till lägre priser på världsmarknaden. Det innebär att CAP, utöver budgetkosmadema, belastar

konsumenterna genom höga livsmedelspriser. Dessutom missgynnas

producenter i u-ländema de låga priser som i-ländemas jordbruks-

av subventioner leder till. Miljöersättningarna samt regional- och strukturstöden utgör ganska liten, ökande del av EU:s jordbruksbudget.

en men Områden med mindre förutsättningar för jordbruks-

gynnsamma

produktion missgyrmas genom marknadsregleringama, i den meningen

att de beloppsmässigt största andelama stöden inom marknads-

av

8 Sammanfattning SOU 1997: 102

regleringarna tillfaller jordbruk i EU:s högavkastande områden. Utan

regionalstöd skulle dock jordbruksproduktionen sannolikt vara mindre än

vad den är idag i mindre gynnsamma produktionsområden. På miljösidan kan konstateras att jordbruksproduktionen både leder till en rad miljöproblem och till vissa positiva miljöeffekter. Däremot är det svårare att fastställa vilka miljöeffekter som beror av CAP. Det är dock tydligt att det saknas tillräckliga åtgärder för att jordbruksproduktionen ska bli miljövänlig.

Varför behöver CAP reformeras

Det finns flera skäl, såväl inom som utanför EU, till varför CAP måste reformeras. För det första är inte målen anpassade till att livsmedelssituationen har förändrats, såväl inom EU som i omvärlden, under de 40 år som gått sedan CAP:s mål formulerades. Våra

värderingar är också annorlunda idag. Konsumentfrågor, miljöfrågor, djutetiska frågor samt frågor om regional utveckling måste få större

utrymme i den framtida jordbrukspolitiken.

För det andra ser vi en rad brister och nackdelar i utformandet av CAP:s medel. Åtgärderna inom CAP är idag komplexa och svåröverskådliga. Vissa medel motverkar varandra, varför såväl effektiviteten legitimiteten hos medlen kan ifrågasättas. Vidare leder

som

CAP till alltför höga livsmedelspriser och höga budgetkostnader. Vi

också att CAP:s insatser för djur, miljö och landsbygdsutveckling anser är otillräckliga. En större hänsyn måste tas till de åtaganden som fastställdes vid FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio 1992.

För det tredje finns det också flera faktorer i vår omvärld som leder till att CAP måste reformeras. Producenter i u-länderna missgynnas, genom EU:s höga gränsskydd och subventionerade export, av låga världsmarknadspriser. Åtagandena från FAO:s livsmedelskonferens i Rom 1996 tillgodoses inte i tillräcklig utsträckning i nuvarande CAP. Kommande förhandlingar i WTO kommer att ställa krav på betydande

sänkningar av subventionema till jordbruket. Vidare är en utvidgning av

EU österut en högt prioriterad fråga. En refoimering av CAP skulle underlätta utvidgning och är därför angelägen.

en

SOU 1997: 102 Sammanfattning 9

Nya mål för den gemensamma jordbmkspolitiken

Vi anser att det är angeläget att den gemensamma jordbmkspolitiken reformeras på ett sådant sätt att jordbrukets resurser tas tillvara på bästa sätt i framtiden. Vi föreslår därför följande mål för den gemensamma

jordbmkspolitiken:

EU:s gemensamma jordbrukspolitik ska syfta till att möjliggöra:

0 ett brett och varierat utbud av säkra livsmedel till skäliga priser,

0 ett långsiktigt hållbart jordbruk.

Utöver dessa två övergripande mål skall jordbmkspolitiken även

syfta till att produktion, förädling och distribution av livsmedel bedrivs på ett sådant sätt att

den biologiska mångfalden bevaras och främjas, kulturmiljöer bevaras,

ett varierat odlingslandskap främjas,

miljöbelastningen minimeras,

animalieproduktionen sker med högt ställda djurskyddskrav,

en regional balans och en levande landsbygd främjas,

ett internationellt konkurrenskraftigt jordbruk inom EU främjas.

Medel för att nå de föreslagna målen

En ny gemensam jordbrukspolitik måste utformas så att produktionen ges bästa möjlighet att nå de mål vi föreslagit. Det är viktigt att samhället lagstiñar om åtgärder respektive betalar för tjänster som leder till att målen uppnås.

För att uppnå ett brett och varierat utbud säkra livsmedel måste

av samhället se till att konkurrensen fungerar i alla led och att producenten ansvarar for att livsmedlen är säkra samt informerar om livsmedlens

produktionsmetoder, innehåll Utbildning och infomiation från

m.m. samhällets sida är andra åtgärder som kan bidra till målen uppfylls.

EU:s nuvarande marknadsregleringar motverkar generellt en utveckling

där konsumenterna styr utbudet livsmedel och behövs därför inte.

av

För att uppnå de miljömål som föreslagits behövs en gemensam lagstiftning definierar minimikraven för tillåten miljöbelastning med

som möjligheter till att ha strängare miljökrav på nationell nivå. Därutöver

10 Sammanfattning SOU 1997: 102

bör jordbruket ersättas för olika typer av miljötjänster som t.ex.

biologisk mångfald, varierande odlingslandskap och kulturmiljöer.

Vidare behövs strängare lagstiftning än den nuvarande för att uppnå

bättre djurmiljö inom hela EU. Lagstiñningen bör så långt som

en möjligt enskilda länder måste bl.a. av etiska skäl

vara gemensam, men ha möjlighet att ha strängare nationella krav.

Ambitionsnivån for den gemensamma lagstiftningen såväl miljö-

som djurområdet bör vara hög.

För att främja regional balans och levande landsbygd är det

en rimligt att stöd kan lämnas för att främja dessa Detta bör ske inom för lagstiftning och i samarbete med andra

ramen en gemensam sektorer i samhället. Åtgärderna bör utformas så att flexibilitet och strukturutveckling inom jordbruket underlättas.

Övergångsåtgärder

Det skulle således önskvärt att EU:s gemensamma marknads-

vara regleringar tas bort på sikt. Utgångspunkten bör att alla sektorer

vara reformeras samtidigt för att undvika snedvridning av lönsamheten mellan olika jordbruksvaror. Hänsyn måste tas till att reformema genomförs

under socialt acceptabla former. Gränsskyddet kan vara rimligt att

behålla under en övergångsperiod.

Det är rimligt att direkta stöd utbetalas under en tidsbegränsad period efter reformema, för att underlätta en omställning och

omstrukturering jordbmkssektom. Dessa bidrag bör ge berörda

av producenter största möjliga flexibilitet i beslutsfattandet så att inte

binds i olönsam produktion. Hur stort behovet är av dessa resurser bidrag får bedömas utifrån de förutsättningar som råder inom varje

produktionsområde.

En refonnering CAP före nästa WTO-runda, som startar i början

av på nästa sekel, är önskvärd, eftersom detta ett bättre förhandlings-

ger utrymme för EU. Det skulle EU större utrymme att driva de frågor vi

ge

är särskilt angelägna dvs. att uppnå miljövänlig produktion och

om, en att kunna ställa krav på att livsmedlen är säkra. Genom att ha en pådrivande roll inom WTO skulle också EU i linje med de

agera åtaganden medlemsländerna skrivit under vid FAO-konferensen i

som

Rom 1996 världens livsmedelsförsörjning och vid FN:s miljö-

om konferens i Rio 1992.

En utvidgning EU österut är, som framhållits tidigare, en mycket

av prioriterad fråga eftersom detta skulle gynna en fredlig och ekonomisk

Sammanfattning 11

utveckling i både Central- och Östeuropa och i EU. För att underlätta för

medlemsländerna i deras planering inför ett EU-inträde är det de nya angeläget att relativt snabbt fatta beslut en ny inriktning av den

om

gemensamma jordbrukspolitiken.

När och hur den jordbrukspolitiken kan reformeras är

gemensamma

förhandlingsfråga, både inom EU och på internationell nivå, ytterst en

påverkas faktorer marknadsutveckling, ekonomisk utvecksom av som

inom och utanför unionen. Vi strävar efter att reformera CAP i ling m.m.

riktning leder till att de mål föreslagit uppfylls på sikt. För att en som ha möjlighet kunna driva de frågor vi angelägna, såväl inom

att anser

utom EU, är det önskvärt att refonnprocessen startar omgående. som

1¶Utredningsuppdraget

1.1¶Direktiven

Enligt direktiven Dir 1995:109, se bilaga skall kommittén utarbeta ett samlat förslag till reformer av EU:s gemensamma jordbruks-

politik CAP och strategi för reformemas genomförande. Syñet med

en refonnema skall att marknadsorientera, avreglera och miljöanpassa vara CAP. Kommittén skall göra analys den hittills förda jordbruksen av politiken inom EU, där det makroekonomiska perspektivet samt konsumenternas och skattebetalarnas intressen särskilt skall framhävas. Kommittén skall också analysera hur jordbrukspolitiken påverkar effektivitet, struktur och inkomster i produktionen. Konsekvenserna av östutvidgning för CAP skall också analyseras. Mot bakgrund av en analysen den hittillsvarande politiken skall kommittén föreslå av reformer syftar till att marknadsorientera och avreglera den som

gemensamma jordbrukspolitiken.

Kommittén skall analysera hur nuvarande politik bör reformeras så uppställda miljömål skall kunna nås. Ett viktigt led i den fortsatta att

reformeringen CAP är förstärkning de inom ramen för

av en av resurser

jordbrukspolitiken, som avsätts för landsbygdsutveckling, exempelvis

stöd för att finna kompletterande sysselsättning till den traditionella

jordbruksdriften. Kommittén skall analysera hur nuvarande politik bör

reformeras for att bättre nå dessa mål.

Effekterna på utvecklingsländemas livsmedelsproduktion av den

förda politiken skall belysas. Konsekvenserna för CAP av en utvidgning EU mot Central- och Östeuropa, samt effekterna åtagandena i av av

WTO skall analyseras.

Effekterna ett ökat intresse för kvalitets- och etikaspektema i av produktionen skall även ingå i analysen. Den ökade relativa betydelsen för de vidaretörädlade produkterna i förhållande till råvarorna skall

belysas. Ändamålsenligheten i nuvarande konkurrenslagstiñning bör

analyseras. Kommittén skall vidare lämna förslag om fördelning av ñnansieringsansvar mellan den gemensamma budgeten och de nationella budgetama. Förslag skall avseende behov av samt former för ges eventuell kompensation till jordbruket. Kommittén skall även föreslå hur

refonnema skall genomföras och redovisa strategiska överväganden.

14 .Utredningsuppdraget SOU 1997: 102

1.2 av

Uppläggning

arbetet

Mot bakgnmd av det mycket vida utredningsuppdraget har gjort

vissa avgränsningar. Ett flertal utredningar har under tid lämnat

senare

förslag angående konkurrenslagstiñningen. Vi har inte funnit det möjligt

att inom vår tidsram göra ytterligare analyser och överväganden angående denna lagstiftning Likaså har vi inte funnit det möjligt att göra

. alla de strategiska överväganden över hur reformema CAP skall

av genomföras som står i direktiven. Reformarbetet är en

process. Dessutom är andra medlemsländers ståndpunkter i många fall inte klart uttryckta. Vidare kan de ändras över tiden.

Vi tillsatte i början av 1996 tre expertgrupper med uppgift att analysera olika delar av den gemensamma jordbrukspolitiken. Dessa grupper har avlämnat fem olika rapporter och vi har låtit publicera dem i

SOU-serien enligt följande:

SOU 1996: 136 Effekter EU:s jordbrukspolitik

av SOU 1996:171 Konsekvenserna for CAP WTO-åtagandena och

av en

östutvidgning

SOU 1997:26 EU:s jordbrukspolitik och den globala livsmedels-

försörjningen

SOU 1997:50 Alternativa utvecklingsvägar för EU:s gemensamma

jordbrukspolitik SOU 1997:74 EU:s jordbrukspolitik, miljön och regional utveckling

Dessa rapporter skall ses som bilagor till detta betänkande eftersom

de utgjort bakgnmdsmaterial till våra analyser och slutsatser.

Kapitel 2 och 3 beskriver och analyserar EU:s nuvarande

jordbrukspolitik. Dessa kapitel bygger på de analyser

som expertgrupperna gjort. I efterföljande kapitel diskuteras och lämnas förslag till en ny gemensam jordbrukspolitik inom EU. De olika kapitlen i detta betänkande tar i huvudsak upp följande:

I kapitel 2 beskrivs EU:s nuvarande jordbrukspolitik. Målen för CAP jämförs med målen i den svenska jordbrukspolitiken före EUmedlemskapet. Dessutom redovisas de medel som används inom CAP.

I kapitel 3 analyseras effekterna CAP för konsumenter,

av skattebetalare och producenter, effekter för samhällsekonomin, sysselsättningen, miljön och regional utveckling. Vidare diskuteras CAP:s effekter för omvärlden och särskilt för u-ländemas livsmedelssituation.

SOU 1997: 102 Utredningsuppdraget 15

Effekter for CAP nuvarande avtal inom WTO, väntade krav vid nästa

av WTO-nmda samt effekter östutvidgning diskuteras. Kapitlen 2 och

av en 3 utgör således beskrivning och analys av nuvarande jordbrukspolitik

en och utgör därmed utgångspunkt for de förslag och diskussioner om en

en

ny jordbrukspolitik som fors i efterföljande kapitel.

I kapitel 4 tar de viktigaste motiven till varför anser att

upp CAP behöver reformeras och lämnar därefter förslag till framtida mål for EU:s gemensamma jordbrukspolitik.

I kapitlen 5 8 utvecklas om de framtida målen för

- resonemangen

jordbrukspolitiken och diskuterar också vilka medel den gemensamma

behövs för att nå målen. I kapitel 5 diskuteras produktionen av som livsmedel. Vi diskuterar livsmedelskvalitet och säkra livsmedel, behovet

konkurrens samt konsumenternas behov av infomiation. av

I kapitel 6 diskuteras jordbruket och miljön. Ett långsiktigt hållbart jordbruk och dess betydelse i ett framtida mer kretsloppsinriktat samhälle diskuteras. Jordbrukets betydelse för det öppna landskapet,

kultunniljön och biologisk mångfald redovisas.

kapitel 7 diskuteras mål och medel när det gäller djurhållningen. Vi diskuterar och vi föreslår vilka krav som samhället skall ställa när det

gäller animalieprodulctionen. I kapitel 8 diskuteras jordbruket och regional utveckling. Vi diskuterar hur struktur- respektive regionalpolitiska åtgärder bör inriktas

så att de underlättar jordbrukets omställning till nya förhållanden.

I kapitel 9 sammanfattas de mål och medel för framtida jordbrukspolitik föreslagit. Därefter diskuteras hur den nuvarande

som jordbmkspolitiken måste ändras för att uppnå de mål föreslår.

2¶EU:s nuvarande

jordbrukspolitik

2.1¶Målen för EU:s

gemensamma

jordbrukspolitik

Målen för EU:s jordbrukspolitik the Common

gemensamma Agricultural Policy CAP formulerades redan 1957 i Romfördraget. I artikel 39 i fördraget att den gemensamma jordbrukspolitiken skall anges ha som mål att: höja produktiviteten inom jordbruket genom att främja tekniska 0 framsteg och att trygga en rationell utveckling av jordbruksgenom

produktionen och ett optimalt utnyttjande av produktionsfaktorema,

särskilt arbetskraften, på så sätt tillförsäkra jordbruksbefollcningen en skälig levnads- 0 standard, särskilt höjning den individuella inkomsten för genom en av dem som arbetar inom jordbruket, 0 stabilisera marknadema, 0 trygga försörjningen, tillförsäkra konsumenterna tillgång till varor till skäliga priser. 0

I Romfördraget vidare att det vid utformningen av politiken anges och de särskilda åtgärder krävs för att tillämpa den skall tas hänsyn som till: jordbruksnäringens särskilda karaktär är en följd av jordbrukets 0 som sociala struktur och strukturella och naturbetingade olikheter av

mellan olika jordbruksregioner,

nödvändigheten att gradvis genomföra lämpliga anpassningso av åtgärder, det faktum att jordbruket i medlemsstaterna utgör en sektor som är 0 nära förbunden med ekonomin i dess helhet.

När målen ställdes upp var dåvarande EG-6 Frankrike, Tyskland, Italien samt Beneluxländema nettoirnportör av de flesta jordbruksvaror. De mål sattes och sedan dess varit gällande inriktades på som upp produktionen. Att förbättra produktiviteten och expandera jordbruksproduktionen behov bedömdes rimliga och meningsfulla mot var som bakgrund den situation rådde i Europa eller kriget. Försörjningsav som

18 EU:s nuvarande jordbrukspolitik

säkerhet på hemmamarknaden var viktig. Inkomstrnålet ñck

en framträdande roll och jordbruket var en huvudsysselsättning för inemot

en fjärdedel av befolkningen. De jordbrukspolitiska målen i Romfördraget har inte ändrats, trots

de stora förändringar som skett i ekonomin. Indirekt kan dock målen sägas ha ändrats genom att nya medel tillskapats, särskilt när det gäller struktur, miljö- och regionala åtgärder. Jordbrukets ekonomiska roll i samhället har minskat. Jordbruket svarade år 1993 för ca 2,5% av BNP och ca 5,7% av sysselsättningen i nuvarande EUl5 Jordbruksverket, 1995

2.2¶De svenska

tidigare jordbrukspolitiska

målen

Målen för EU:s jordbrukspolitik har varit oförändrade sedan 1950talet. Gör man en jämförelse med den svenska jordbrukspolitiken finner man att målen i Sverige förändrats mera och att målen skiftat i inbördes betydelse.

Direkt efter andra världskriget fanns även i Sverige ett behov att bygga livsmedelsproduktionen. Produktionsmålet stod därför i

upp centrum. Under 1960-talet rådde en stark efterfrågan på arbetskraft i industrin och målet för produktionen av livsmedel i Sverige ñck lägre prioritet. I början av 1970-talet kom signaler om livsmedelsbrist i världen och produktionen kom åter i centrum. Under 1980-talet tonades

produktionsmålet återigen ner, samtidigt som konsumentmålet fick större betydelse och nya mål infördes på miljöområdet. 1990 års jordbrukspolitiska beslut lyñe fram konsument- miljö- och regionala frågorna

ytterligare. Konsumentmålet innebär i korthet att "Konsumentemas val skall styra produktionen. Konsumenterna skall ges goda möjligheter att välja mellan livsmedel av olika slags". Vad gäller miljöområdet sägs följande: Miljömålet skall vara att slå vakt om ett rikt och varierat

odlingslandskap och att minimera jordbrukets miljöbelasming." Prop.

1989/90:146

De flesta av EU:s mål för den gemensamma jordbrukspolitiken kretsar kring produktionen såsom produktivitetsmål, inkomstmål och

prisstabiliseringsmål. Tyngdpunkten ligger således på utbudssidan. I

Sverige var målstrukturen ungefär densamma fram till 1980-talet när

konsumentmålet, dvs. efterfrågesidan ñck större betydelse. Riksdags-

beslutet 1990 satte konsumentmålet i centrum tillsammans med

EU:s nuvarande jordbrukspolitik 19

rniljöfrågoma. Sverige blev medlem i EU 1995, varför genomförandet av

1990 års jordbrukspolitiska beslut fullföljdes.

2.3¶CAP:s medel

2.3.1 av CAP

Utveckling

De formella målen för EU:s jordbrukspolitik har varit oförändrade sedan starten. CAP:s medel har däremot förändrats under åren; en utveckling kan beskrivas evolutionär snarare än revolutionär.

som som De olika regleringama har ändrats successivt och regler har till-

nya kommit vid behov. Sällan har dock några medel försvunnit. Med åren har därför medlen blivit alltmer komplexa och svåra att överblicka. En viktig förklaring till detta är att beslutsprocessen ser ut som den gör, där de olika medlemsländemas ofta disparata intressen leder till

kompromisser och paketlösningar.

CAP från början helt inriktad på att trygga livsmedels-

var försörjningen att stimulera produktionen. Genom marknads-

genom prisstöd, i form administrativt fastställda priser bl.a. inter-

av som

ventionspriser samt gränsskydd, ñck EU:s jordbrukare högre priser

jämfört med priserna på världsmarknaden för sin produktion. Marknadsprisstöden utvecklades till att omfatta fler produkter och oña utformades

eller mindre speciallösningar varje område. Fler interventionsmer åtgärder infördes och exportbidrag användes för export till länder utanför EU. De höga marknadsprisstöden tillsammans med teknisk och ekonomisk utveckling ledde till att jordbruksproduktionen ökade inom EU. Konsumenternas efterfrågan inom EU ökade emellertid inte i lika hög utsträckning. EU övergick på 1970-talet från att ha varit nettoimportör till att bli nettoexportör flera jordbmksvaror, särskilt

av

vegetabilie- och animalieprodukter, där EU har höga EU är

däremot fortfarande stor nettoirnportör av t.ex. frukt och grönsaker

en där EU:s stödnivåer är förhållandevis låga. EU är också nettoimportör

oljeväxter och proteinfoder. Dessutom importerar EU stora

av

kvantiteter u-lands-producerade jordbmksvaror, såsom kaffe, te och

kakao, inte omfattas EU:s marknadsregleringar. Till följd av

som av

stora produktionsöverskott på vissa varor blev produktionsbegränsningar

ett nytt inslag bland CAP:s medel under 1980-talet. Dessa infördes först

på mjölkområdet.

20 EU:s nuvarande jordbrukspolitik

EU:s jordbrukspolitik saknade från början åtgärder för struktur-,

miljö- och regionala frågor. I början 1970-talet infördes de s.k.

av strukturfondema som bara till del ligger inom CAP det först

en men var 1989 anslagen till dessa fonder ökade markant. Strukturpolitiken har, liksom CAP i övrigt, blivit komplex med åren. Kännetecknande för

mer struktur- och regionalpolitiken är att den har förändrats varje gång

nya medlemsländer tillkommit i EU. Senast 1995 tillkom ett nytt stöd till regioner med låg befolkningstäthet mål 6 särskilt anpassat för

som var Sverige och Finland. Miljöåtgärder infördes i större utsträckning först 1992 inom CAP.

1992 beslutades om den hittills mest omfattande förändringen

av CAP. Bakgrunden till beslutet främst kritik mot tilltagande överskott

var

och därav följande budgetkostnader. De produktionsbegränsande åtgärder som vidtagits under 1980-talet hade visat sig otillräckliga.

vara Även politikens oförmåga att klara inkomstfördelningsmål och effekterna på miljön angavs som motiv. Vid tidpunkten för reformen fanns även ett internationellt tryck på förändring CAP i de då pågående handels-

av förhandlingama i GATfzs Uruguayrunda.

De grundläggande förändringar av den gemensamma politiken

som beslutades 1992 att

var 0 sänka de administrativa priserna,

0 kompensera jordbrukama för prissänkningar med direktstöd,

0 införa produktionsbegränsningar,

0 införa ntiljöersättningar och andra s.k. kompletterande åtgärder.

De varuområden som omfattades av reformen 1992 spannmål,

var oljeväxter, proteingrödor och nötkött. Reformen innebar att nivåerna på gränsskydd, exportbidrag, interventionspriser m.m. sänktes och att dessa medel därmed har fått minskad betydelse inom de varuområden

som omfattas. För att kompensera prissänkningen infördes istället direktstöd per djur eller hektar, dvs. djurbidrag och arealbidrag. Direktstöden visade sig dock leda till överkompensation beroende på att marknadsprisema inte har fallit lika mycket de administrativt fastställda

som priserna. I samband med refonnen infördes s.k. kompletterande åtgärder, vilket innefattande nuljöersättningar, stöd vid förtidspensionering samt stöd vid beskogning åkennark.

av

Efter 1992 års reform av CAP har reformer gjorts på flera

varuområden såsom ris samt frukt och grönsaker. Diskussioner pågår

om förändringar i regleringama för vin, tobak och olivolja. Diskussioner har

EU:s nuvarande jordbrukspolitik 21

också påbörjats framtida förändringar av regleringama för nötkött, om

mjölk och spannmål.

De medel används i den gemensamma jordbrukspolitiken idag är som huvudsakligen interna marknadsprisstöd främst exportbidrag, produktions- 0 begränsningar och interventionsåtgärder, direktstöd areal- och djurbidrag gränsskydd främst tullar, i vissa fall nedsatta handelsavtal, genom miljöersätmingar, regional- och stnikturstöd.

De interna marknadsprisstöden, direktstöden samt gränsskyddet ligger alla inom de s.k. marknadsregleringama. Dessa stöd belastar EU:s budget till 100% och betalas FEOGA:s EU:s jordbruksfond garantiur sektion. Miljöersättningama, delvis betalas med nationella medel, som garantisektionen. Struktur- och regionala åtgärder inom betalas också ur jordbrukssektom finansieras däremot huvudsakligen medel i av FEOGA:s utvecklingssektion tillsammans med nationella medel. Därutöver finns det stnikturfonder som ligger utanför jordbruksfonden.

Figur 1 EU:s jordbruksbudget fördelad på olika åtgärder år 1996

Marknads- DHestudO prisstöd areal- och 42% djurbidrag 45%

Struktur- Komplregstöd åtgärder 9% 4%

Dessaåtgärder medfmansieras dessutomav respektive medlemsland. Källa: Europeiska kommissionen, 1997 b. Egen bearbetning.

I figur 1 redovisas FEOGA:s utgifter 1996 fördelade på olika åtgärder. Detta är ett sätt att åskådliggöra betydelsen av de olika komponenterna i CAP. För att få uppfattning vilken betydelse de en om

olika regleringama har for marknaden och priserna, producentema och

22 EU:s nuvarande jordbrukspolitik

konsumenter, måste dock hänsyn tas inte bara till budget. Sådana beräkningar redovisas i avsnitt 3.1.

År 1996 uppgick EU:s utgifter för den

gemensamma jordbmks-

politiken till ca 43 miljarder ecu drygt 370 miljarder kr, omräknat med

en växelkurs av 1 ecu 8,70 kr, vilket var en stor ökning jämfört med

1995 då utgifterna uppgick till ca 37 miljarder drygt 320 miljarder

ecu kr. Denna budgetökning beror dock främst på utvidgningen från 12 till 15 EU-länder år 1995, vilket påverkade utgifterna i synnerhet under 1996. Av 1996 års utgifter gick 45% till direktstöd och 42% till marknadsprisstöd. Direktstödens andel har ökat sedan de infördes 1992,

och uppgick 1996 till drygt 19 miljarder ecu knappt 170 miljarder kr.

EU:s utgifter för marknadsprisstöden år 1996, som knappt 18

var miljarder ecu knappt 160 miljarder kr, var emellertid lägre än beräknat

p.g.a. höga världsmarknadspriser på sparmmål. EU:s utgifter för de

kompletterande åtgärderna fördubblades mellan åren 1995 och 1996 från drygt 0,8 miljarder ecu till drygt 1,8 miljarder ecu från 7,2 till 16,1

miljarder kr, varav miljöersättningarna 1996 uppgick till knappt 1,4

miljarder ecu. FEOGA:s utgifter för regional- och stmkturstöd har också ökat och uppgick år 1996 till drygt 3,8 miljarder drygt 33 miljarder

ecu kr. De kompletterande åtgärderna samt struktur- och regionalstöden medñnansieras dessutom av medlemsländerna.

2.3.2 CAP:s

marknadsregleringar

CAP:s marknadsregleringar idag

Tre grundläggande principer för regleringarna etablerades redan när

de första marknadsregleringarna infördes under 1960-talet och gäller fortfarande: 0 gemensam marknad med fri rörlighet för jordbruksprodukter med

gemensamma administrativa priser, 0 gemenskapspreferens, dvs. varor producerade inom unionen ska ha

företräde framför importerade

varor, 0 gemensam och solidarisk finansiering.

Den gemensamma marknaden inom EU har skapats att tullar,

genom exportstöd och andra typer av konkurrenssnedvridande subventioner har tagits bort mellan medlemsländerna. Gemensamma priser innebär att administrativa priser satta i ecu gäller inom hela unionen. Ett sådant pris

EU:s nuvarande jordbrukspolitik 23

är interventionspriset. Även exportbidrag, tullar och stöd

är gemensamma inom unionen. Däremot kan marknadsprisema skilja sig inom unionen bl.a. beroende på hur stor den regionala produktionen är i förhållande till efterfrågan.

Gemenskapspreferensen innebär att varor inom EU företräde på

ges marknaden framför från tredje land. Detta sker att

varor genom jordbruksvaror från tredje land beläggs med gränsskydd, främst tullar. Även andra åtgärder inom leder till

marknadsregleringama att en högre

prisnivå upprätthålls inom EU i jämförelse med de priser gäller

som utanför EU.

Gemensam finansiering innebär att åtgärderna inom marknadsregleringama finansieras med pengar EU:s budget. EU:s budget-

ur intäkter består tullar, sockeravgifier samt avgifter från medlems-

av länderna. Medlemsländemas avgifter representerade år 1995 70%

ca av

EU:s budgetintäkter.

Marknadsregleringarna uppvisar en stor flora av instrument såsom bl.a. exportbidrag och tullar vid handeln med tredje land samt interventionsåtgärder och produktionskvoter inom unionen. Dessa instrument stödjer en generellt högre prisnivå inom EU jämfört med världsmarknaden, vilket illustreras överskådligt i figur

Figur 2 Principiell skiss hur EU:s marknadsregleringar påverkar

priserna på jordbruksvaror

Pris AL

Tredje land E U- Tredje land

marknaden

Tull Exportbidrag

Kvoter

Intervention I

vMqm-s. VMpñs,

Import till E U: Export från E U:

Mil-pris + EU-pris

-

tull exportbidrag

VM-pris världsmarknadspris.

Källa: Egen bearbetning.

24 EU:s nuvarande jordbrukspolitik

Exportbidrag, att kompensera för skillnaden mellan EUsom avser pris och världsmarknadspris vid export till tredje land, betalas ut vid EU:s export till tredje land. Exportbidragen, förekommer på de som flesta jordbruksvaror produceras inom EU, håller därmed uppe som priserna inom unionan. Exportavgifter kan tillämpas om världsmarknadsprisema överstiger priserna inom EU. Därigenom hålls priset på den interna marknaden vilket konsumenterna i EU. Detta nere, gynnar har under år tillämpats på sparmmål. senare Importvaror från tredje land beläggs med en tull, eller någon annan gränsskydd. Detta leder också till att priserna inom EU hålls på typ av nivå är högre än på världsmarknaden. Som en följd av GATTen som avtalet från Uruguayrundan det s.k. UR-avtalet har de tidigare rörliga - avgiñema ersatts tullar. Trots UR-avtalet kvarstår emellertid av

fortfarande ett rörligt gränsskydd för några jordbruksprodukter, bl.a. för

frukt och grönsaker.

Produktionsbegränsningar i form olika typer av kvoteringar har av blivit allt vanligare inom CAP. Genom att begränsa produktionen av en viss produkt begränsas utbudet inom unionen och priserna kan därigenom hållas uppe. Hur mycket produktionsbegränsningen styr utbudet, och därmed priset, varierar mellan de olika produkterna. Produktionsbegränsningar tillämpas bl.a. inom mjölk- och socker-

sektorema. På mjölkområdet innebär mjölkkvoter i praktiken att

produktion över den tillåtna kvoten är omöjlig, eftersom produktion över

kvot drabbas avgift är högre än avräkningspriset. På

av en som sockerområdet innebär kvoteringen att den produktion som överstiger s.k. A- och B-kvot, dvs. C-socker, inte omfattas av EU:s marknadsreglering utan måste exporteras till tredje land utan exportbidrag. Inom gemenskapen tillämpas rad interventionsåtgärder för även en stödja hög prisnivå inom EU. När priset riskerar att sjunka under att en viss nivå kan EU ingripa interventionsköp. Som interventionsen genom åtgärder räknas även bl.a. konsumtionsstimulerande åtgärder i form av prisrabatter samt åtgärder för att stödja avsättningen. Produktstöd finns framför allt på jordbruksvaror där EU p.g.a. handelspolitiska bindningar inte har gränsskydd. Stöden utbetalas per kg levererad produkt. Generellt stimuleras utbudet genom dessa stöd. De flesta direktstöd har införts för att kompensera för sänkta prisstöd och därmed sänkta priser. Direktstöden som utbetalas per hektar eller djurenhet, har inte direkta effekt på utbud och priser som samma

EU:s nuvarande jordbrukspolitik 25

exportbidrag, intervention och andra marknadsprisstöd. Direktstöden

kan dock indirekt sägas stimulera produktionen.

I tabell l redovisas vilka marknadsreglerande åtgärder ñnns

som nu för de viktigaste varuområden. Flertalet förädlade livsmedel omfattas

också av EU:s marknadsregleringar exportbidrag och gräns-

genom skydd. Detta beror på att dessa regleringar påverkar priset på de

jordbruksråvaror livsmedelsindustrin använder.

som

Tabell 1 EU:s marknadsreglerande åtgärder på olika

jordbruksvaror

Produkt Inter- Export- Gräns- Produkt- Direkt- Prod.-

vention bidrag skydd stöd stöd kvoter Spannmål

x x x x x Oljeväxter

x x Proteingrödor

x x Socker x

x x x Frukt o. grönsaker x

x x x Vin

x x x x

Torkat foder

x x Vallfrö

x Tobak

x x x Bomull

x Fiberlin

x Olivolja

x x x x

Mjölk x

x x x Nötkött

x x x x x Griskött

x x x Fár- och getkött x x

x x x Fjäderläkött

x x Ass x

x Källa: SOU 1996:136. Egen bearbetning.

Miljöersättningar

Före 1992 farms endast ett fåtal miljöåtgärder inom CAP. I samband

med CAP-reformen år 1992 införde EU miljöersättningar på jordbruks-

området for att komplettera och miljöanpassa marknadsregleringama.

Formella miljömål inom CAP saknas emellertid fortfarande.

EU har fastställt ramar för ntiljöersättningama medan detaljerna

utfonnas på nationell nivå efter godkärmande EU. Ersättningama

av delñnansieras av respektive medlemsland. Syftena med ersättningama är

26 EU:s nuvarande jordbrukspolitik

bl.a. uppmuntra mindre intensiva produktionsmetoder, främja en att

miljövänlig extensiñering, främja ett utnyttjande av jordbruksmark som hänsyn till skydd och förbättring miljön, naturen, landskapet,

tar av

naturresurserna och den biologiska mångfalden, främja ekologisk odling uppmuntra att jordbruksmark långsiktigt tas ur produktion av

samt

miljöskäl, t.ex. för anläggning våtmarker eller i erosionskänsliga

av områden. EU:s miljöersätmingar beskrivs mer i avsnitt 3.3.3.

2.3.4¶Struktur och regionalpolitik

Strukturpolitiken i EU började ta form i början av 1970-talet och

medel tillfördes de s.k. strukturfondema. Anslagen i början blygvar I samband med att den s.k. enhetsakten antogs 1987 skrevs samma. målet ekonomisk och social sammanhålhiing, dvs. viljan att minska om skillnaderna mellan olika regioner, in i Romfördraget. Resultatet blev en genomgripande reform trädde i kraft år 1989 och en avsevärd som ökning anslagen till stmkturfondema. Stmkturfonderna, dvs. den av regionala fonden, den sociala fonden och jordbruksfondens utvecklingssektion finns fjärde fond for fiske, koordinerades och den

dessutom en

nuvarande ordningen, med ett begränsat antal huvudmål for

verksamheten infördes. reformeringen struktur- och regionalpolitiken, år Efter den senaste av 1993, beslutades följande fem huvudmål för perioden 1994 1999: om -

ekonomisk anpassning eftersatta regioner,

av ekonomisk omställning områden med avtagande industriell av aktivitet,

bekämpning långtidsarbetslöshet och åtgärder som

av underlättar inträdet på arbetsmarknaden for ungdomar, förebyggande åtgärder mot arbetslöshet utbildning,

främja landsbygdens utveckling, anpassning jordbrukets struktur,

a. av utveckling ekonomisk mångfald i känsliga landsbygdsornråden. av

Som följd att Sverige och Finland blev EU-medlermnar en av skapades mål 6 att stödja regioner med låg befolkningsett som avser tåthet. På jordbruksområdet är det främst mål 5a och 5b samt mål 6 som

är aktuella. Mål 5a stöd till omstrukturering jord- och skogsbruket avser av även fisket detta finansieras fiskefonden. Åtgärder som kan men ur finansieras inom detta stöd omfattar bl.a. investeringsstöd, startstöd till

EU:s nuvarande jordbrukspolitik 27

unga jordbrukare, startstöd till producentorganisationer för frukt och grönsaker, stöd till att förbättra och vidareutveckla hantering, förädling

och marknadsföring jord- och skogsbruksprodukter stöd till

av samt mindre gynnade områden LFA less favoured areas. Stöden, är

som frivilliga, finansieras både EU:s jordbmksfond och medlemslandet.

av av

Mål 5b avser att öka mångfalden och livskrañen på landsbygden. Satsningarna riktas till främst projekt bedöms bidra till utvecklingen

som

på landsbygden. Exempel på åtgärder är kompetensutveckling inom

turism, små och medelstora företag eller inom den areella sektorn, dvs. även till andra näringar än jordbruket. För att placeras i detta mål skall

regionen bl.a. ha låg BNP capita, hög andel sysselsatta i jordbruk

en per samt låga inkomster från jordbmk. Stöden finansieras, dels EU

av genom jordbruksfonden, regionalfonden och socialfonden, dels

av nationella medel inom respektive medlemsland.

Mål 6 avser extremt glest bebyggda regioner med 8 invånare

max per kvadratkilometer. Mål 6 tillkom nämnts när Sverige och

som ovan Finland blev medlemmar och skapades för att inom ett geografiskt begränsat område kunna använda del de stöd ansågs

en av som vara berättigade, men som av olika skäl inte var tillämpliga under rådande förutsättningar. Inom målområdet, i Sverige består de inre

som av delarna Norrland och delar nordvästra Svealand, kan struktur-

av av fonderna finansiera projekt bidrar till områdets utveckling,

som däribland även åtgärder inom mål 5a, dvs. åtgärder riktade

mot

jordbruksföretag och landsbygdens utveckling.

-

SOU 1997: 102 29

3¶CAP inför

framtiden

3.1 CAP,

konsumenterna, skattebetalarna och

producentema

Inledning

Med hjälp gränsskydd främst tullar och andra marknadsav - reglerande åtgärder främst interventionsåtgärder,

- produktionsbegräns-

ningar och exportbidrag hålls priserna på jordbruksvaror - inom EU på en nivå som generellt överstiger världsmarknadsprisema.

Principiellt

bestäms skillnaden i pris innanför och utanför EU storleken på av exportbidraget för de produkter EU exporterar och tullens som av storlek for de EU importerar. varor som Under de senaste åren, efter 1992 års refonn, har del utgifterna en av för CAP flyttats från konsumenter till skattebetalare. Reformen innebar

lägre marknadsprisstöd och därmed lägre marknadspriser for

konsumenter på främst spannmål. Som kompensation erhåller

producentema direktstöd belastar EU:s budget. För begränsa som att

budgetutgiñema används i ökad utsträckning produktionsbegränsningar.

3.1.2¶CAP:s effekter för

producentema

Ekonomiska effekter för producentema

Producentema inom EU erhåller stöd för sin produktion dels via ett högre pris än på världsmarknaden dels via direkta OECD

bidrag.

beräknar årligen PSE-tal Producer Subsidy Equivalent, uttrycker som hur stor andel producentemas intäkter stöd. av som utgörs av För EU:s

del ingår inte miljöersättningama i PSE-beräkningama.

En viss osäkerhet finns i beräkningarna bl.a. eftersom

världsmarknadspriser är

olika på olika platser och valutakursförändringar påverkar resultatet.

PSE-talet ska därför ett mått beskriva trender ses som att och ungefärliga stödnivåer. PSE-talet säger däremot inget vad skulle om som ske med priserna vid avreglering jordbrukspolitiken. På en av de varuområden där EU har höga stöd samt produktion skulle en stor en

30 CAP inför

framtiden

avreglering jordbruksstöden leda till högre världsmarknadspriser

av eftersom produktionen inom EU då väntas minska.

I PSE-beräloiingarna ingår 12 av de viktigaste jordbruksvaroma.

Frukt och grönt, vin och olivolja är däremot exempel på varor, som trots

del EU:s jordbruksproduktion, inte ingår i PSE-

att de utgör en viktig av I 3 redovisas PSE-tal for olika OECD-länder under

beräkningama. figur

åren 1986-88, 1993-95 och 1996.

Figur 3 Andel jordbruksstöd producenternas intäkter i olika

av OECD-länder under åren 1986-88, 1993-95 och 1996 PSE i %

90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% å s m

Källa: OECD, 1997. Egen bearbetning.

Jämfört med andra livsmedelsproducenter inom OECD som större USA och Canada är stödnivåema inom EU högre. Däremot Australien, stödnivån i EU lägre än i Japan, Norge och Sclrweiz. Under 1996 har är stödnivån inom EU, vilket beror på de höga världsmarknads-

sjunkit

spannmål under säsongen 1995/96. Refonnema under senare priserna på år har inte förändrat den totala stödnivån. Däremot har reformerna fördelningen finansieringen mellan konsumenter och förändrat av skattebetalare.

Tidigare utgjorde marknadsprisstöden, dvs. främst exportbidrag,

. del stöden inom

gränsskydd och interventionsåtgärder, en mycket stor av

1986-88 ha utgjort 82% stödet till CAP. Från att under perioden av de år 1996 51% enligt OECD. Direktstöden har

jordbruket, utgjorde

period ökat från 8% till 33%. Övriga stöd, bl.a. under samma

CAP inför framtiden 31

regionalstöd, utgjorde år 1996 16%, vilket ska jämföras med endast 10% åren 1986-88 OECD 1997.

Ser man till stödnivån på olika produkter under perioden 1993-95 är den högst för foderspannmål, mjölk och nötkött där nivåerna är över 60% figur 4. Även för ris, socker, oljeväxter och får- och lammkött

se

utgör stödet mer än hälften av inkomsten. För griskött och ägg är däremot PSE-talen låga. Kostnaden för fördyrade fodermedel har dragits bort. År 1996 bilden delvis Spannmålssektom,

är en amian. som

gynnades av höga världsmarknadspriser, ñck då betydligt lägre stöd än

tidigare. Andelen stöd var 1996 störst för nötkött, mjölk, oljeväxter, socker samt får- och lammkött. Figur 4 Andel jordbruksstöd av producenternas intäkter i EU

under åren 1986-88, 1993-1995 och 1996 PSE i %

1986-88

El 1993-95

n.-

I1996

-

ii

.-

Källa: OECD, 1997. Egen bearbetning.

Andra effekter för producentema

CAP har naturligtvis andra effekter för producentema än att de priser de erhåller blir högre än i omvärlden. Olika kvotsystem och produktionsbegränsningar har blivit allt vanligare inom CAP, vilket leder till en minskad flexibilitet för producentema. I en del fall kan dessa system innebära kraftiga låsningar av produktionsmöjligheterna, t.ex. när det gäller produktion av mjölk, medan de i andra fall inte innebär samma låsning individuellt, t.ex. när det gäller arealbidraget för spannmål m.m. En annan effekt, som blivit mer märkbar för producentema under senare år, är den ökade administrativa belastningen.

2 17-0894

32 CAP inför framtiden

3.1.3¶CAP:s effekter för skattebetalarna

Utgifter från EU:s jordbruksfond

De utgifterna på jordbrukets område finansieras av

gemensamma EU:s jordbruksfond FEOGA som utgör drygt hälñen av EU:s totala

- budget. Inkomstkälloma till EU:s budget består av tullar och producentavgifter samt avgift från respektive medlemsland som baseras på

en momsunderlaget och BNI. Medlemsländemas avgiñ utgör den största delen av budgetens inkomstkällor.

Figur 5 EU:s totala utgifter åren 1986-97 miljarder ecu

90 - 3 Åtgärder jordbruket FEOGA 80 - I Övr. strukturâtgñrderej FEOGA 70 -- Övrigt 60 -- 50 - 40 - 30 -- 20 .. 10 .- 0

g mâVl

å

å êê

Utgiftemaför år 1986 EUIO,å: 1987-94131112, 1995-97EU15.a: År 1997avserbudget.

avser Källa: Europeiska kommissionen, 1997 b. Egen bearbetning.

I figur 5 redovisas EU:s totala utgiñer under perioden 1986 1997

uppdelade på jordbruk, andra stnikturåtgärder samt övrigt. Som framgår

figuren har EU:s utgifter mer än fördubblats under perioden, från av knappt 36 miljarder år 1986 ca 310 miljarder kr till drygt 86

ecu miljarder år 1997 ca 750 miljarder kr. Utgiñema för CAP har

ecu under period stigit från 23 till 46 miljarder ecu. 1986 motsvarade

samma utgiñema för CAP 64% de totala utgifterna och 1997 hade denna

av andel sjunkit till 53%. Den andel av EU:s budget som går till strukturåtgärder ligger utanför jordbruksfonden har stigit från 14

som till 24% under perioden.

Jordbruksfonden är indelad i två delar, dels garantisektionen som finansierar exportbidrag, interventionsåtgärder och direktbidrag samt

sou 1997: 102 CAP inför framtiden 33

miljöåtgärder och andra kompletterande åtgärder, dels utvecklingssektionen som finansierar struktur- eller regionalpolitiska åtgärder inom jordbrukssektom. Budgetkostnadema för EU:s garantisektion se figur 6 uppgår preliminärt till 42,3 miljarder ecu för 1997 ca 370 miljarder kr. Detta kan jämföras med motsvarande utgifter 1986 som uppgick till 22,1 miljarder ecu ca 190 miljarder kr. Den andel som går till direktstöd och miljöersättningar har ökat under senare år, medan den andel som går till marknadsprisstöd har minskat.

Utgiñema for utvecklingssektionen, som också visas i ñgur var år 1986 0,77 miljarder ecu knappt 7 miljarder kr, vilket då motsvarade 3,4% av jordbruksfonden. EU:s utgifter för struktur- och regionalpolitiska åtgärder har ökat mer än garantifondens utgiñer och beräknas 1997 uppgå till 3,7 miljarder ecu 32 miljarder kr, vilket motsvarar 8,0% av utgifterna i jordbmksfonden. Figur 6 EU:s utgifter för garanti- och utvecklingssektionen under

perioden 1986 1996 miljarder ecu

- 45 -

El Gamntisektionen 40

lUtvecklingssektionen 35 30 -- 25 - 20 -

i

Utgiñernaför år 1986avserEUl0, år1987-94EUl2, år 1995-97EUl5. År 1997avserbudget. Källa: Europeiska kommissionen, 1997 b. Egen bearbetning.

Uttryckt per person och år för EU motsvarar budgetutgiñema for FEOGA ca 110 ecu eller ca 1000 kr. Detta är dock inte hela kostnaden för jordbrukspolitiken för skattebetalarna i EU. Åtgärderna inom utvecklingssektionen finansieras emellertid bara delvis av EU:s gemen-

budget. Resten finansieras berört medlemsland. Motsvarande samma av

34 CAP inför framtiden

gäller även de kompletterande åtgärderna i garantisektionen. Därutöver finns även nationella jordbruksstöd, exempelvis stöd till norra Sverige. OECD beräknar de totala transfereringama från EU:s skattebetalare, inklusive nationella medel, till jordbrukssektom som orsakas av jordbrukspolitiken år 1995 till 48,2 miljarder ecu vilket motsvarar 130 ecu ca 1100 kr per person och år OECD 1996.

3.1.4¶CAP:s effekter för konsumenterna

Ekonomiska effekter för konsumenterna

Som redovisats tidigare får konsumenterna betala för CAP genom högre priser på livsmedel. OECD beräknar hur stor andel av konsumentens pris i råvaruledet som orsakas av jordbrukspolitiken. Detta mått kallas CSE Consumer Subsidy Equivalent och innehåller liksom PSE-måttet en viss osäkerhet.

Figur 7 Andel konsumentpriserna i råvaruledet som utgörs av av jordbruksstöd i olika länder under åren 1986-88, 1993-95 och 1996 CSE i % 70% 1986-88 60% D 1993-95 50% 1 I1996 40% 30% 20% 10% 0% u å 2

Källa: OECD, 1997. Egen bearbetning.

Av figur 7 framgår att CSE-talen for EU sjunkit kraftigt, vilket återspeglar den ökade användningen direktstöd. Motsvarande trend av finns även for många andra OECD-länder.

SOU 1997: 102 CAP inför framtiden 35

Jämfört med konsumenter i andra stora jordbruksproducerande länder har konsumenterna i EU en högre kostnad för jordbruksstöden. I Japan, Norge och Schweiz betalar dock konsumenterna

än mer.

Under perioden 1993-95 utgjorde jordbruksstöden ca 37% av konsumenternas utgifter. År 1996 motsvarande siffra 23%, vilket

var ca var onormalt lågt p.g.a. de höga spannmålsprisema på världsmarknaden under säsongen 1995/96. OECD uppskattar att merkostnaden för CAP för EU:s genomsnittskonsument år 1995 var ca 1200 kr vid då gällande världsmarknadspriser OECD 1997. I denna merkostnad ingår dock enbart de traditionella jordbruksvaroma, medan exempelvis frukt och grönsaker, utgör stor del av konsumtionen i vissa EU-länder, inte

som en ingår. OECD:s beräkningar anger dock inte hur mycket konsumenterna skulle tjäna på en avreglering av CAP. Vid en avreglering kommer troligen världsmarknadspriserna att stiga på flera jordbruksvaror och därmed skulle vinsten för konsumenterna vid ett sådant scenario troligen bli mindre än vad CSE-talen visar. Figur 8 Andel konsumentpriserna i råvaruledet i EU är

av som

jordbruksstöd under åren 1986-88, 1993-95 och 1996 CSE

i %

1986-88

70% -

1993-95

60%

E1996

50% -

40%

30%

20%

10%

0%-

Källa: OECD, 1997. Egen bearbetning.

I figur 8 redovisas CSE-talen för EU. Som framgår av tabellen var konsumenternas merkostnad under perioden 1993-95 störst för nötkött 55%, ris 55%, mejeriprodukter 50% och socker 48%. 1996 var konsumenternas merkostnad störst för nötkött, socker och mejeri-

36 CAP inför framtiden

produkter. Konsumenternas merkostnad för spannmål har minskat stort under de senaste åren. Det beror, dels på CAP-reformen, dels på höga världsmarknadspriser.

Totalt sett betalar EU:s invånare för EU:s jordbrukspolitik, dels via skatten, dels via priset på livsmedel. Under perioden 1993-95 betalade skattebetalarna i EU i genomsnitt 47 miljarder ecu ca 410 miljarder

ca kr för jordbrukspolitiken medan konsumenterna bidrog med i genomsnitt 61,5 miljarder ca 530 miljarder kr, vilket framgår av figur

ecu År 1996 motsvarande siffror 56,2 respektive 38,7 miljarder

var ecu ca 490 respektive 340 miljarder kr. Konsumenternas kostnad via priset har dock minskat medan kostnaderna via EU:s och medlemslandemas budget har ökat, vilket främst beror på införandet av areal- och djurbidrag år 1992 kompensation för sänkta marknadsprisstöd. Som framförts

som tidigare är höga spannmålspriser i världen den senaste tiden en annan anledning till att konsumenternas kostnader för CAP har minskat. Att EU:s budgetkostnader har ökat beror också på att EU utvidgades 1995. Figur 9 Överföringar från skattebetalare och konsumenter till

producenter i EU under åren 1986-88, 1993-95 och 1996

miljarder ecu

Skattebetalare

60 4. DKonsurmnter

50 --

40 -

30 -

20 -

10 -

0 -4

-

1986-88 1993-95 1996 Källa: OECD, 1997. Egen bearbetning.

Uppgifterna konsumenternas och skattebetalarnas kostnader för

om CAP utgår från dagens världsmarknadspriser. Eftersom en avreglering

CAP skulle leda till högre världsmarknadspriser på de jordbruksvaror av där EU har höga stöd och stor produktion säger de redovisade

en siffrorna inget hur mycket EU:s invånare skulle tjäna på en

om avreglering CAP. Klart är emellertid att livsmedelspriserna inom EU

av

CAP inför framtiden 37

samt budgetkostnadema skulle sjunka vid avreglering EU:s

av

jordbrukspolitik.

Andra effekter för konsumenterna

I och med att regleringssystemen för olika produkter är olika och fördyringen av olika produkter skiljer sig påverkas konsumentens val av CAP. För t.ex. vegetabiliska fetter sker ingen fördyring via CAP medan för mjölkfett och olivolja betalas större delen av stödet via matpriset, vilket naturligtvis påverkar konsumtionsmönstret.

EU har gemensam lagstiftning på i stort sett alla områden som rör människors liv och hälsa i relation till livsmedel. Veterinärlagstiftningen innehåller förutom lagstiftningen om djursjukdomar även krav på skydd for människors hälsa vad gäller animaliska livsmedel. Inom livsmedelslagstiftningens ram har man dessutom fastställt ett antal recept som skall följas om vissa beteckningar skall användas. Dessa avser produkter som är föremål för stor handel mellan medlemsstaterna.

3.2¶CAP, samhällsekonomin och

sysselsättningen

3.2.1 CAP:s effekter för samhällsekonornin

Varken PSE eller CSE mäter jordbruksstödets samhällsekonomiska kostnader eftersom de endast mäter överföringar mellan konsumenter och skattebetalare å ena sidan och producenter å andra sidan. Effektivitetsförluster uppkommer därför att jordbrukspolitiken påverkar fördelningen av resurser. Genom jordbrukspolitiken används mer resurser inom jordbruket än vad som armars skulle varit fallet utan stöd. Jordbruksproduktionen blir därmed högre medan konsumtionen blir lägre i jämförelse med en situation utan stöd.

Olika studier har analyserat jordbrukspolitikens effekter för

som sarnhällsekonomin redovisade av expertgrupp 3 i SOU 1997:74 visar att stöd till jordbruket leder till kostnader för andra sektorer i samhället. Dessa studier, som sinsemellan har olika antaganden och förutsättningar, visar att samhällsekonomiska vinster i form av ökad BNP skulle uppstå på sikt vid en avreglering av jordbruket. Enligt studierna skulle en

38 CAP inför framtiden

avreglering påverka BNP med ökning inom intervallet 0,7 till 3%. I en dessa beräkningar tas emellertid ingen hänsyn till miljöeffekter.

3.2.2¶CAP och kapitalisering i mark och kvoter

Priset på jordbruksmark styrs olika faktorer som exempelvis av

skattelagstiñning och prisutvecklingen på jordbruksvaror. Markpriset påverkas den gemensamma jordbrukspolitiken genom att regelverket

av ökar intäkterna, vilket i sin tur ökar vinsten. . På kort sikt leder prisökning på marknaden till följd av t.ex. högre en stöd till ersättningen till det arbetet ökar. På lång sikt kommer att egna dock lantbrukare villiga att betala ett högre pris för den nya att vara begränsade mark. Samma gäller om marken resursen resonemang arrenderas. Intäktsökningar leder ofta till att arrendepriset ökar, vilket på

lång sikt innebär att intäktsökningen tillfaller den passive markägaren

och inte brukar-en av marken. På sätt leder intäktsökning i produktionsgren där kvoter samma en en förekommer på lång sikt till att priset på kvoter ökar om de kan handlas fri marknad. Om kvoterna inte kan säljas, kommer priset att öka på en den faktor kvoten är bunden till, bestämd lantbruksenhet. som t.ex. en Intäktsölcningen leder således till tönnögenhetsökning för ägaren en

begränsad tillgång, i form av åkermark eller produktionskvot.

av en Fördelen tillfaller den först fått Den som inte äger som resursen. jordbruksmark eller produktionsrättigheter och vill etablera sig eller expandera sin produktion får således ingen fördel av nuvarande stöd.

I kan konstateras ökning arrendeprisema för de Sverige en av

arrenden omförhandlats efter EU-medlemskapet. Höga priser på som mjölkkvoter i Nederländerna och Storbritannien, där fri prissättning

råder, är ytterligare exempel att stöden kapitaliseras i en begränsad

resurs.

3.2.3¶CAP:s effekter för sysselsättningen

CAP:s marknadsregleringar stimulerar jordbruksproduktionen inom

EU höga stöd, vilket leder till en sysselsättning i jordbruket som genom högre vad den skulle varit utan CAP Det har tidigare konstaterats är än . höga stöd till jordbruket påverkar andra sektorer negativt. Det är att därför tveksamt den totala sysselsättningen i samhället blir högre vid om

sou 1997:102 CAP inför framtiden 39

ett bibehållande CAP jämfört med situation med ett avreglerat

av en

jordbruk.

Antalet sysselsatta inom jordbrukets primärproduktion i EU har minskat krañigt, vilket framgår tabell

av Tabell 2 Antal sysselsatta i jordbruket inom EU samt andel av

totalt sysselsatta under åren 1970, 1980 och 1993

1970 1970 1980 1980 1993 1993

Antal Andel Antal Andel Antal Andel

1000 1000 1000

Antal sysselsatta år 1970 och 1980 avser jordbmk, jakt, skog och fiske. Uppgift saknas. Källa: Europeiska kommissionen, 1996. Egen bearbetning.

Antalet anställda inom jordbrukssektom som andel av totalt antal sysselsatta 1970 varierade mellan 5 och drygt 40% i de länder som nu ingår i EU. Motsvarande andel 1993 i genomsnitt 5,6% i EU.

var Andelen sysselsatta i jordbrukssektom 1993 störst i Grekland 21,3%

var och på Irland 13,6%, medan Storbritannien hade lägst andel med 2,2%. I Sverige har andelen sysselsatta i jordbruket under motsvarande period minskat från 8,1 till 3,3%. I absoluta tal fanns 1993 flest sysselsatta i jordbruket i Italien, 1,6 miljoner. I Tyskland, Spanien och Frankrike är antalet sysselsatta i jordbruket i respektive land ca l,2-l,3 miljoner

För industri och handelsledet saknas statistik på EU-nivå över utvecklingen över antalet sysselsatta. Inom EU15 uppgick det totala antalet sysselsatta 1994 till 2,4 miljoner, vilket framgår av tabell

40 CAP inför framtiden

Andelen sysselsatta i livsmedelsindustrin i förhållande till totalt antal industrisysselsatta är högst i Danmark, Grekland, Irland och Spanien där ca en femtedel av alla industrisysselsatta i respektive land arbetar inom livsmedelsindustrin. I Tyskland var andelen endast 7% medan den i Frankrike var ll och Storbritannien 14%. I Sverige var andelen ungefär 10%, vilket ungefarligen motsvarar EU:s genomsnitt. Tabell 3 Antal sysselsatta i livsmedelsindustrin i EU år 1994

Källa: SOU 1997:25.

3.3¶CAP och

miljön

3.3.1¶Miljöpolitiken inom jordbruksområdet

Miljöfrågor har fått allt större betydelse inom EU på senare år såväl på ett övergripande plan som specifikt på jordbruksområdet där olika typer av rniljöåtgärder har införts under l990-talet. Inom EU finns det en

rad generella miljömål som gäller alla näringar. Däremot innehåller CAP:s mål i Romfördraget inga miljömål. EU:s miljöåtgärder finns återgivna på olika ställen i Romfördraget

bl.a. i artiklarna 36, l00a samt l30r-t. När det gäller varuhandeln har medlemsstaterna rätt att på vissa villkor tillgripa importrestriktioner till skydd för bl.a. människors, djurs och växters liv och hälsa. Rådet

CAP inför framtiden 41

kan sedan besluta om harmonisering av sådana bestämmelser. Andra miljöåtgärder som inte rör handel med varor är däremot i stor utsträckning en nationell angelägenhet, vilket innebär att medlemsländerna får ha striktare, men inte mindre strikta krav än de harmoniserade reglerna, om det inte står i strid med någon annan bestämmelse i fördraget. Bland EU:s allmänna miljömål, som således även gäller jordbruket, kan nämnas följande: 0 Varje sektor i samhället ska ta ansvar för sin miljöpåverkan. 0 Unionen ska främja en hållbar och icke-inflatorisk tillväxt som tar

hänsyn till miljön. o EU:s miljöpolitik ska bidra till att bevara, skydda och förbättra

miljön, skydda människors hälsa, utnyttja naturresursema varsamt

och rationellt samt främja åtgärder på internationell nivå för att lösa

regionala och globala miljöproblem.

Även det inte finns några formella miljömål för jordbruket i

om Romfördraget så har Kommissionen presenterat olika papper som behandlar jordbrukets miljöproblem, bl.a. ett förslag till åtgärdsprogram mot hållbar utveckling KOM/95/647. I det föreslagna åtgärds-

en programmet anges att sambanden skall vidareutvecklas mellan styrmedel for jordbruksmarknaden och rniljökraven genom en övergång från marknadsprisstöd till direktstöd samt med en bättre integrerad marknadspolitik, landsbygdsutveckling och miljöpolitik.

3.3.2 CAP:s effekter för miljön

Historiskt har jordbruket lett till en stor miljöpåverkan på både gott och ont. Jordbruksproduktion innebär stora ingrepp i miljön eftersom själva syftet med produktionen är att påverka miljön så att den avkastar jordbruksprodukter. Jordbruket bidrar till positiva miljöeffekter som exempelvis varierande odlingslandskap och kulturmiljö. Den ekonomiska och tekniska utvecklingen har emellertid lett till högre avkastningsnivåer och en ökad specialisering. Därför är det bl.a. inte längre ekonomiskt motiverat att hålla djuren på beten, vilket leder till att

magrare artrikedomen i odlingslandskapet hotas. Andra betydande miljöproblem inom jordbruket är läckage av växtnäring och bekämpningsmedelsrester. De flesta av jordbrukets miljöproblem inom EU idag beror mer på den ekonomiska och tekniska utvecklingen i stort än på jordbrukspolitiken.

42 CAP inför framtiden

Kopplingar mellan CAP och miljön finns emellertid. Höga priser genom olika typer av marknadsregleringar inom CAP ger incitament till

intensivare produktion än vad som hade varit fallet utan stöd. Detta en för med sig både positiva och negativa miljöeffekter. En intensivare produktion leder till strukturella förändringar i odlingslandskapet samt

ökad miljöbelastning ökad användning av gödningsmedel och en genom kemikalier. Urlakning och bekämpningsmedelsrester har också blivit ett allt större problem i de intensivt odlade områden inom EU. Samtidigt innebär EU:s höga stöd att markvärdena ökar, vilket leder till att det lönar sig bättre att sköta sin mark. Huruvida EU:s höga stöd gynnar en ökad specialisering är osäkert. En hög grad av specialisering inom jordbruket återfinns även i t.ex. Nya Zeeland som har mycket låga stöd.

Arealbidragen, infördes kompensation för att marknads-

som som en prisstöden sänktes, borde ha lett till en sänkt intensitet och således ha varit positiva för miljön. Effekterna är dock inte entydiga. Samtidigt som den bidragsberättigade marken är begränsad, vilket hindrar att gräsbevuxen mark ställs till spamimålsodling, bibehålls en struktur som

om relativt sett spamnnålen på vallens bekostnad som fodermedel i

gynnar

djurproduktionen.

I Sverige har den extensiva betesvallen omställningsmark

som var till stora delar tagits i bruk för spamimålsodling, vilket bedöms bero på införandet EU:s arealbidrag i Sverige. En ökad försäljning av

av bekämpningsmedel i Sverige sedan EU-medlemskapet beror troligen på införandet CAP i Sverige. Å andra sidan har miljöersättningama till

av svenskt jordbruk ökat påtagligt till följd av EU-medlemskapet, vilket bl.a. inneburit att den ekologiska odlingen ökat kraftigt.

Det är tydligt att jordbruksproduktionen i sig leder till olika

miljöproblem. De flesta dessa problem beror dock inte i första hand

av på jordbrukspolitiken utan på den ekonomiska och tekniska utvecklingen i stort. Däremot kan kritik riktas mot att CAP:s åtgärder för att minimera jordbrukets miljöbelastning är otillräckliga. Dessutom saknar CAP formella miljömål.

3.3.3¶EU s milj öersättningar

:

Miljöersättningsprograrmnet inom CAP är ganska nytt och infördes 1992 för att komplettera den gemensamt finansierade CAP och för att miljöanpassa denna. Miljöpolitik inom jordbruket i första hand

anses

nationell angelägenhet. Det kan förklaras det faktum att en vara en av

del de jordbruksanknutna miljöproblemen är regionala. Förordningen

av

CAP inför framtiden 43

EU:s rniljöersättningar 2078/92 endast ramar för som styr anger miljöåtgärder rad syften, medan detaljerna för miljögenom en ersättningarna utformas på nationell nivå. Ersättningsnivåema får röra sig inom vissa fastlagda gränser. Miljöersättningama ska ersätta jordbrukama för de kostnader de har för olika åtgärder samt för inkomstbortfall kan uppstå när produktionen ändras. Om det anses som särskilt motiverat kan beloppen därutöver innefatta sk. incitamentdel. en Miljöersättningama betalas i huvudsak till hälften EU och till hälften av respektive medlemsland. Av EU:s totala jordbruksbudget gick år av 1996 3% eller knappt 1,4 miljarder 12 miljarder kr till ca ecu ca miljöersättningar, vilket markant ökning jämfört med år 1995. var en Denna ökning beror framför allt på att de tre nya medlemsländerna Finland, Sverige och Österrike har större andel miljöersättningar än en de övriga EU-ländema.

Det svenska miljöersättningsprograrnrnet löper under rullande

femårsperioder och bygger på svenska miljömål för jordbruket. För fortfarande de miljömål fastställdes i 1990 års

jordbruket gäller som

"Vid val markanvändning och brukningsmetoder i

livsmedelspolitik: av

jordbruket måste hänsyn tas till kraven på en god miljö och långsiktig hushållning med Målet skall att slå vakt om ett rikt naturresursema. vara och varierat odlingslandskap och att minimera jordbrukets miljöbelastning Prop. l989/90:146. Det svenska programmet för rniljöersättningar innehåller f.n. tio olika stöd, se SOU 1997:74. Det för tidigt dra några långtgående slutsatser av vilka effekter är att fört med sig i Sverige. Tydligt är dock att betydligt större programmen medel kunnat användas till miljötörstärkande åtgärder till följd av EU:s Programmen tycks emellertid dras med en hel del

miljöersättningar.

bamsjukdomar. Vissa ersättningar, bl.a. ersättning för kulturmiljöer, har vida överskridit den avsatta budgetramen, medan stöd till betesmarker fått mindre uppslutning än önskat.

3.4¶CAP och den utvecklingen regionala

3.4.1 Mål för struktur- och regionalpolitiken

I Romfordraget framhålls att jordbrukspolitiken skall förbättra produktivitet. Vidare framgår att särskilda stöd inom vissa

jordbnikets

kan tillåtas för understödja företag missgyrmas av ramar att som

44 CAP inför framtiden

strukturella förhållanden eller till följd speciella förhållanden inom

av vissa områden.

I samband med antagandet av den s.k. enhetsakten 1987 skrevs det

i Romfördraget att medlemsländerna ska sträva efter social och ekonomisk samhörighet. Vidare slogs det fast att EU ska medverka till strukturanpassningsåtgärder i ekonomiskt eftersatta områden och i regioner där industrin går tillbaka.

3.4.2 Medel för struktur- och

regionalpolitiken

Strukturstöden till jordbrukssektom inordnas under mål 5a. Stöden är frivilliga för medlemslandet. Investeringsstöd, startstöd till

yngre

jordbrukare och startstöd till producentorganisationer för frukt och

grönsaker är exempel. Under mål 5a sorterar också stödet till mindre gynnade områden LFA less favoured areas. Kompensationstöd lämnas för högre produktionskosmader i form bidrag djur samt i

av per vissa fall hektar.

även per

Stöd från struktursektionerna kan även lämnas för att utveckla samt

öka mångfalden och livskraften på landsbygden, mål 5b. Åtgärder,

som kan bli föremål för stöd, framgår särskilda programdokument,

av utarbetade i samarbete mellan kommissionen och medlemslandet för .

respektive 5b-region.

Mål 6 avser de nordliga områdena i Sverige och Finland,

som kännetecknas av gles befolkning. Åtgärderna inom området är i många fall desamma som inom 5a och 5b, därutöver tillkommer också

men stora infrastrukturella åtgärder har till syfte att förbättra tillväxt-

som

möjligheterna och sysselsättningen i regionen.

3.4.3 effekter CAP

Regionala av

Regionala effekter av CAP:s marknadsregleringar

CAP inriktades från början på att stimulera produktionen och

förbättra jordbrukarnas inkomster marknadsprisstöd. Detta

genom innebar att de områden som har bäst naturliga förutsättningar också ñck de beloppsmässigt största stöden. Senare års förändringar marknads-

av regleringarna i riktning mot mer direktstöd har inte förändrat fördelningen mellan olika producenter i särskilt stor omfattning Det beror på

CAP inför framtiden 45

att direktstöden också är knutna till avkastningsnivån, dock en historisk sådan. Medelhavsprodukter, t.ex. frukt och grönsaker samt vin, som till stor del produceras i södra EU, har generellt sett lägre stödnivåer än bl.a. spannmål, mjölk och nötkött, produceras i mellersta och norra EU. som Betydande undantag finns dock i form t.ex. olivolja, tobak och av bomull. Generellt kan dock sågas att de marknadsgemensamma regleringarna de och mellersta delarna EU, särskilt de gynnar norra av

högavkastande områdena.

En generell effekt marknadsregleringarna är större produktion i av en EU än i ett avreglerat scenario. Marknadsregleringarna bidrar därmed till att upprätthålla produktion och öppet landskap även i områden som

har sämre produktionsförutsättningar.

stöd via FEOGA:s utvecklingssektion

Effekter av

Stöden ingår i FEOGA:s garantisektion dvs. dels stöden i som

marknadsregleringarna i form marknadsprisstöd och direktstöd, dels

av

stöd för kompletterande åtgärder för bl.a. miljöåtgärder utgör dock inte

hela stödet till jordbruket. Åtgärderna inom utvecklingssektionen, som

också ingår i jordbruksfonden FEOGA, har framgått tidigare till

som syfte att bidra till utjämning ekonomiska och sociala skillnader mellan av EU:s länder och regioner. Stöd utbetalas bl.a. till jordbruk i bergsområden och mindre gynnade områden LFA-områden. Stöden via utvecklingssektionen delfmansieras med nationella medel. EU:s medfinansiering inom för LFA-stöden är i snitt drygt 30%. I de södra ramen länderna är medñnansieringen från EU:s sida högre än i norr. De direkta subventionema jordbrukare är generellt sett högre i LFA-områdena per

och påtaglig utjämning jordbruksinkomstema mellan nomiala och

en av mindre gynnade områden har ägt i de och centrala regionerna rum norra däremot knappast i söder. Spridningen mellan olika regioner i i EU men

EU är större när det gäller jordbruksinkomsten per jordbrukare än när

det gäller den totala ekonomin mätt som BNP per capita.

Regionala konsekvenser av CAP i Sverige

Stöden inom marknadsregleringarna går i Sverige, liksom i EU som helhet, främst till de bördiga regionerna med stor produktion. En viss utjämning har dock skett via arealbidragets regionalisering i Sverige.

Dessutom har Sverige ytterligare utjämning jordbrukarinkomsten via

av

46 CAP inför framtiden

miljöersättningar, stöd till missgynnade regioner samt nationella stöd.

Samma tendens ñnns även i de andra nya medlemsländerna Finland och Österrike. Utjämningen i Sverige resultat stöd Sverige helt

är ett av som eller delvis finansierar nationellt. Ungefär hälften av den svenska

jordbruksmarken ligger inom regioner där någon fonn av regionala

jordbruksstöd utbetalas. Beloppsmässigt får norra och mellersta Sverige ca 70% av det regionala stödet.

3.5¶CAP och omvärlden

3.5.1 i världen

Livsmedelsförsörjningen

Trots att livsmedelsproduktionen i världen har ökat under många år finns det idag ungefär 800 miljoner människor inte får tillräckligt

som med mat. Detta beror dock inte på att det finns for lite mat i världen utan främst på en ojämn inkomst- och resursfördelning i världen. I deklarationen från FAO:s världstoppmöte i Rom i november 1996 slogs fast att fattigdom är huvudorsaken till undemäring. De medverkande nationerna skall sträva efter livsmedelssäkerhet i världen genom att halvera antalet undernärda till år 2015. För att minska undemäringen måste naturresurserna skyddas mot utamming och landsbygden utvecklas. För att så ska kunna ske behövs det en social, politisk och ekonomisk utveckling i u-ländema samt ett ökat kunskaps- och

handelsutbyte i världen.

Enligt expertgrupp lzs rapport om CAP och den globala livsmedelsförsörjningen SOU 1997:24 visar det stora flertalet livsmedelsprognoser OECD, FAO, Världsbanken mfl. att maten kommer räcka i världen på kort sikt. Produktionsresursema i befintligt skick bedöms också kunna räcka för att producera den krävs för ökande

mat som en befolkning på läng sikt. Enligt de prognoser som nämns väntas produktionsökningarna i världen bli större än konsumtionsökningarna fram till år 2010. Det innebär att enbart världens sparmmålsproduktion, omräknat i kalorier, teoretiskt skulle räcka för att samtliga människor på jorden skall få sitt kaloribehov täckt. Utöver sparmmål, som är en viktig kalorikälla i världen, ñnns det en mängd andra jordbruksprodukter och fiske-produkter som ytterligare förbättrar livsmedelstillgången på global nivå. Med ökade inkomster i vissa u-landsregioner ökar dock konsumtionen av animalier, vilket på kort sikt kan leda till högre spaimmåls-

CAP inför framtiden 47

priser. Detta kan då bli ett problem för fattiga spamimålskonsumenter som inte har råd att konsumera lika mycket som tidigare.

De bedömningar som World Watch Institute gör över den framtida livsmedelssituationen i världen är emellertid betydligt mer negativa. Institutet menar att utannningen av naturresursema har gått alltför långt och att utsikterna för en tillräckligt ökande livsmedelsproduktion för att försörja en växande befolkning är små.

Den sammanvägda bilden av livsmedelssituationen i världen visar att dagens produktion tär ändliga resurser som t.ex. mark och vatten. För att livsmedlen ska räcka i framtiden bör produktionen därför ske på ett sätt som bevarar naturresursema, for att på lång sikt minska risken för miljöförstöring, resursbrist och därmed stigande produktionskosmader. Ökade investeringar i kimskap krävs således, framför allt produk-

om tionsmetoder som bevarar naturresursema. En tillräcklig resursbas kombinerad långsiktigt uthållig produktion innebär dock inte med

med en nödvändighet en tryggad livsmedelsförsörjning för hela världens befolkning. Den måste kombineras med tillräckliga inkomster för att möjliggöra en fördelning av maten, så att människors näringsbehov täcks.

3.5.2 CAP:s effekter för omvärlden

EU:s gemensamma jordbrukspolitik subventionerar produktionen inom unionen, vilket generellt sett påverkar omvärlden genom lägre världsmarknadspriser. Detta drabbar producenter framför allt i

uländema, där jordbruket i de flesta fall inte subventioneras. Priserna på jordbruksvaror inom EU hålls med hjälp av bl.a. exportbidrag,

uppe interventionsåtgärder, produktionskvoter och gränsskydd mot tredje land. CAP består även av direktstöd, som betalas ut till jordbrukama per hektar eller djurenhet, vilka indirekt påverkar prisema.

CAP:s påverkan på världsmarknaden varierar mellan olika produkter och olika länder. CAP:s inverkan på världsmarknaden för olika jordbruksvaror bestäms främst av tre faktorer storleken av CAP:s stöd

och gränsskydd, EU:s handelsavtal och EU:s storlek som producent och konsument i världen. CAP:s prissänkande effekt på världsmarknadspriserna bedöms särskilt stor på mejeriområdet. EU:s regleringar för

vara socker, nötkött och spannmål bedöms också påverka omvärlden i hög grad. Därutöver finns en rad produkter där CAP:s inflytande på främst världsmarknadsprisema är måttligt. Detta gäller produkter som frukt,

48 CAP inför framtiden

grönsaker, oljeväxter, fodermedel, vin, förädlade livsmedel, griskött och tobak SOU 1997:24.

Producenter i u-länderna, där jordbruket oña inte subventioneras och i vissa fall t.o.m. beskattas, drabbas som grupp hårdast av CAP genom låga världsmarknadspriser. Att produktionen av jordbruksvaror inom

uländerna är liten i jämförelse med befolkningen beror på många faktorer,

det kan konstateras att låga världsmarknadspriser knappast men stimulerar produktionen. Bland i-länder i EU:s närområde påverkas producentema i Central- och Östeuropa särskilt. Trots handelsavtal med EU försvåras Central- och Östeuropas export till EU av CAP, samtidigt som EU kan konkurrera på Central- och Östeuropas traditionella marknader genom förmånliga exportbidrag.

Ett avskaffande CAP:s tullar, exportbidrag och produktions-

av höjande stöd skulle påverka världsmarknadsprisema uppåt för flera jordbruksprodukter. Jordbrukare utanför EU och konsumenter inom EU bedöms medan EU:s jordbrukare och konsumenter i omvärlden

gynnas missgynnas.

I u-ländema utgör jordbruksbefolkningen den största delen av befolkningen. En ännu större grupp utgörs av de som bor på landsbygden som också är beroende av utvecklingen inom jordbruket. En stor del av dessa är fattiga. Högre priser på jordbruksprodukter skulle därför kunna stora behövande grupper i u-länderna och ge ett

gynna incitament till ökad produktion och förbättrad livsmedelsförsörjning.

Idag finns det dock stora ekonomiska, politiska och sociala problem i många u-länder som måste avhjälpas för att dessa länder ska kunna utvecklas. Jordbrukssektom kan då spela en betydande roll i u-ländemas utveckling att de flesta människor i dessa länder tillhör jordbruks-

genom befolkningen. Dessutom kan det fimias grupper i u-ländema som missgynnas högre priser och inte får del av fördelarna av en ökande

av jordbruksproduktion. positiv utveckling skall kunna ske krävs

För att en att varje enskild nation medverkar till att skapa ett gynnsamt samhällsklimat, oavsett om i-ländemas jordbrukspolitik avregleras eller

3.6¶CAP och avtal inom WTO

3.6.1¶Effekter på jordbruksomrädet av WTO-åtaganden

WTO Världshandelsorganisationen bildades 1995 och ansvarar

- för tre olika handelsavtal, varav GATT det allmänna tull- och handels-

-

CAP inför framtiden 49

avtalet är det avtal som berör varuhandeln. WTO arbetar för att

frihandel utan diskriminerande handelshinder ska tillämpas världen över. Under årens lopp har en rad olika avtal förhandlats fram inom för

ramen GATT, men det var först vid den senaste förhandlingsomgången, kallad Uruguayrundan, som länderna lyckades enas om ett övergripande avtal som omfattade jordbruksområdet. Genom detta avtal UR-avtalet förband sig de ca 125 medlemsstaterna i WTO att öka marknadstillträdet, minska exportstöden samt minska vissa interna stöd under perioden 1995-2000. Avtal finns även om tekniska handelshinder samt om Sanitära och fytosanitära åtgärder.

WTO-avtalen innebär en betydande systemförändring, dels genom inrättandet av ett effektivare regelverk för tvistlösning, dels genom att ett omfattande avtal för första gången kommit till stånd för handel på jordbruksområdet.

På importsidan innebär UR-avtalet att EU:s rörliga gränsskydd på jordbruksvaror har gjorts om till tullar fr.o.m. den l juli 1995. Dessa tullar skall i genomsnitt sänkas med 36% under avtalsperioden i förhållande till nivån under perioden 1986-88. Dessutom innehåller avtalet åtaganden att EU ska möjliggöra import av samma

om kvantiteter som importerades under basperioden samt att under alla förhållanden möjliggöra en import som motsvarar minst 5% av konsumtionen under basperioden av respektive jordbruksvara år 2000.

Vad gäller exportsidan innebär avtalet att EU:s exportbidrag måste minska med 36% under avtalsperioden och att de kvantiteter som exporteras med stöd skall minskas med 21%.

UR-avtalet innehåller också åtaganden om att de totala interna stöden ska minskas med 20%. Stödformer som anses ha ringa eller obefintliga effekter på handel och produktion gröna boxen samt direktstöd inom för produktionsbegränsningsprogram, dvs. främst

ramen djurbidrag och arealbidrag blå boxen, är dock undantagna från dessa neddragningskrav. Att dessa direktstöd undantogs från neddragningar av stöden berodde på separat överenskommelse mellan USA och EU

en den s.k. Blair House-överenskommelsen där USA ñck motsvarande

undantag för sina produktionsstöd deñciency payments.

För EU väntas avtalet främst få effekt på exportsidan där exportbidragsnivåema till skillnad från intemstödet är knutna till

- bestämda varuområden. Redan idag har EU problem att hålla sig inom de tillåtna gränserna för exportbidrag på nötkött och mejeriprodukter. Exporten spannmål och ijäderfäkött väntas också få problem inom

av kort. Enligt prognoser över väntad produktion inom EU fram till år 2000

50 CAP inför framtiden

från bl.a. OECD och FAO väntas EU få ett produktionsöverskott som är större än de tillåtna exportbidragsvolymema för vete, socker, nötkött,

griskött och mejeriprodukter. Neddragningen av gränsskyddsnivåema

väntas inte få några stora effekter på EU:s import, framförallt beroende på att de omvandlade tullarna i många fall har fastställts på en relativt hög nivå. Åtagandena att möjliggöra vissa importnivåer samt vissa

om

kopplingar gränsskyddet till administrativa priser påverkar dock.

av WTO-åtagandena avseende de interna stöden väntas inte heller påverka EU i någon större utsträckning eftersom många stöd bl.a. areal- och

djurbidragen är undantagna från neddragningskraven.

Inom WTO finns även ett nytt, effektivare regelverk för tvist-

nu

lösning innebär ett bindande åtagande om att lösa handelspolitiska

som tvister inom för detta system och att acceptera WTO:s utslag. Det

ramen

tvistlösningsförfarandet väntas användas för att få till stånd en nya

prövning de vetenskapliga grunderna för importbegränsande åtgärder

av

har använts konsumentskäl. Genom avtalet Sanitära och som t.ex. av om fytosanitära åtgärder ställs krav vid tillämpning av importbegränsande åtgärder, bl.a. måste åtgärderna så långt som möjligt baseras på internationella standarder, grundas på vetenskapliga principer och föregås riskbedömning samt inte ha större omfattning än vad som

av krävs för att uppnå det legitima syftet. I avtalet om tekniska handelshinder fastställs att diskriminering beroende på ursprung är förbjudet samt att onödiga handelshinder inte får skapas genom tekniska regler.

WTO och dess avtal innebär således främst en systemförändring, dels ett omfattande regelverk för första gången har upprättats på

genom jordbruksområdet, dels ett nytt regelverk för tvistlösning.

genom Effektema på jordbrukshandeln i världen på kort sikt väntas bli

begränsade. Mer påtagliga effekter för jordbrukshandeln väntas WTO

emellertid få i samband med nästa WTO-runda om jordbruk.

3.6.2 Väntade krav vid nästa WTO-runda

Enligt UR-avtalet skall förhandlingar inledas ett år före

nya utgången nuvarande avtalsperiod, dvs. senast vid årsskiftet

av 1999/2000. Vid nästa förhandlingsrunda kommer EU och andra länder med höga stöd- och gränsskyddsnivåer med stor sannolikhet att utsättas för stora påtryckningar från omvärlden om ytterligare sänkningar av

tullar och jordbruksstöd. I jämförelse med Uruguayrundan väntas kraven

liberalisering väga mycket tyngre att USA, genom en om p.g.a. förändring landets jordbrukspolitik, väntas ha större intresse av att

av

CAP inför framtiden 51

driva en frihandelslinje. Krav om ökad liberalisering kommer liksom tidigare att ställas från länder i den s.k. Caims-gruppen Australien, Nya Zeeland, Canada, Argentina m.fl..

Hur nästa WTO-runda slutar är naturligtvis en förhandlingsfråga där EU, USA och Caims-gruppen är betydande aktörer. Mycket talar emellertid för att nästa WTO-runda kommer att leda till ytterligare sänkningar av gränsskydd och jordbruksstöd, framför allt beroende på den ändrade inriktningen av jordbrukspolitiken i USA. Hur stora dessa kommer vara är naturligtvis svårare att säga, men flera bedömare tror att nästa avtal kommer leda till betydande sänkningar av jordbruksstöd kopplade till produktion och exportstöd. Detta väntas fâ stora effekter för EU:s jordbrukssektor och leda till ytterligare reformer av CAP.

3.6.3 USA:s och WTO-rundan

nya jordbrukspolitik

USA väntas ha stort inflytande vid kommande förhandlingar inom WTO framför allt beroende på att landet som världens största exportör av jordbruksvaror är betydande aktör på världsmarknaden. Under

en perioden 1992-94 motsvarade USA:s export av jordbruksvaror ca 20%

världens totala export SOU 1997:24. När nu USA har inlett en ny av

jordbrukspolitik, som innefattar flera betydelsefulla systemförändringar,

kommer detta även att få effekter för kommande handelsförhandlingar. Den nya amerikanska jordbrukspolitiken sträcker sig över perioden 1996-2000 och avser att marknadsanpassa och avreglera jordbrukssektom. De viktigaste förändringarna berör spannmål, bomull, ris och oljeväxter där produktionsstöden s.k. deñciency payments ersätts med direktstöd som är frikopplade från produktionen. Tidigare stödnivåer till jordbrukssektom bibehålls i stort sett fram till år 2000 samtidigt som produktionshämmande regleringar avvecklas och exportstödet bibehålls på de flesta områden Jordbruksverket 1997. Mycket talar därför för att

den politiken kommer att stimulera en ökad jordbruksproduktion

nya med ökad export som följd.

USA får den jordbrukspolitiken en stark förhandlings-

genom nya position inte minst gentemot EU vid nästa WTO-runda. Redan innan den nya politiken började tillämpas hade dessutom USA sänkt sin stödnivå betydligt jämfört med situationen i mitten av 1980-talet, medan EU:s stödnivå förblivit i stort sett oförändrad under samma period. USA:s nya jordbrukspolitik kommer, den inte förändras, att få till följd att USA

om inte längre har något intresse att bibehålla undantagen från

av

sänkningar stöden för kompensationsbetalningar i enlighet med Blair

av

52 CAP inför framtiden

House-överenskommelsen. Detta kommer således påverka EU:s arealoch djurbidrag. Sannolikt kommer USA också ställa krav på ökade liberaliseringar av handeln, framför allt på produkter där USA har stora exportintressen.

3.7¶CAP och

östutvidgningen

3.7.1¶Situationen i Central- och Östeuropa

idag

1993 beslutade EU att tio central- och östeuropeiska länder

- Bulgarien, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern kan bli medlemmar i EU. Vid sidan av

de central- och östeuropeiska länderna är även Cypern aktuell som ny EU-medlem. Det återstår dock att förhandla om villkor och tidpunkt för medlemskap. En utvidgning görs framför allt för att skapa fred och säkerhet i området. En utvidgning väntas också få flera andra positiva effekter ökad ekonomisk utveckling i såväl EU som Central- och

som Östeuropa. Vid de kommande förhandlingarna kommer jordbrukssektom spela en stor roll, dels genom att EU:s nuvarande jordbrukspolitik utgör en viktig beståndsdel inom gemenskapen med omfattande regleringar och stor budget, dels för att jordbrukssektom har en mycket stor betydelse i Central- och Östeuropa.

De central- och östeuropeiska länderna uppvisar stora skillnader sinsemellan på samma sätt som det finns avsevärda olikheter mellan nuvarande EU-länder. På ett övergripande plan har jordbnikssektom inom Central- och Östeuropa, t.ex. vad gäller andel av sysselsättning, BNP och utrikeshandel jämfört med EU, en större roll i samhällsekonomin, vilket framgår tabell Traditionellt har flera länderna

av av varit betydande producenter och exportörer av en rad jordbruksvaror såsom animaliska produkter samt frukt och grönsaker. I några länder ñnns även stor produktion vin. Polen, Ungern och Rumänien har

en av också en stor sparmmålsproduktion. De stora omvälvningarna i Centraloch Östeuropa till följd av övergången från planekonomi mot marknadsekonomi, har dock fått kännbara effekter inom jordbrukssektom genom stora produktionsminskningar. De baltiska länderna svarar for de största minskningarna jordbruksproduktionen motsvarar nästan 50%,

av som mellan åren 1989 och 1994. Ungern och Bulgarien har haft en nedgång på 30% eller Nedgången har varit något mindre i Tjeckien,

mer. Slovakien och minst för Polen. Slovenien har däremot ökat sin

SOU 1997: 102 CAP inför framtiden 53

produktion under perioden. Produktionsminslqiingama beror på rad

en faktorer som minskad efterfrågan från konsumenter och livsmedelsindustrin, avskaffande av livsmedelssubventioner, minskade jordbruksstöd, konkurrens på den interna marknaden från bl.a. EU, bristande tillgång på insatsvaror och krediter samt i högsta grad stora problem

med frågor om äganderätt och privatisering.

Tabell 4 Jordbruksdata för Central- och Östeuropa och EU15 år

Central- och Östeuropa-ID EU15

BNP 188 mrd ecu 5905 mrd ecu Jordbrukets andel av BNP 7,8% 2,5% sysselsattai jordbruket 9,54 milj. 8,19 milj. Andel sysselsattai jordbruket 26,7% 5,7% Åkerareal 42,3 milj. ha 77,1 milj. ha Avkastning spannmål 3,5 ton/ha 5,5 ton/ha Avkastning mjölk 3,4 ton/ko 5,9 ton/ko

avser år 1994 Källa: Jordbruksverket 1995:8, Rabinowicz 1996, egen bearbetning.

En viss återhämtning av produktionen har dock kunnat konstateras under senare tid. 1995 uppvisade alla länder utom Estland och Lettland ett ökat bruttovärde i jordbruksproduktionen. Vegetabiliesektom svarade för den starkaste återhämtningen, men även på animaliesidan, med

undantag för mjölkproduktionen, har nedgången brutits.

Jordbrukssektorerna i länderna i Central- och Östeuropa brottas alltså med stora problem, även villkoren varierar stort mellan

om länderna. Den genomsnittliga avkastningsnivån för spannmålsproduktionen i Central- och Östeuropa var 1994 mer än en tredjedel lägre än motsvarande nivåer i EU15. På animaliesidan är skillnaderna i avkastningsnivåer ännu större. En stor åkerareal finns som motsvarar 55% av EU:s åkerareal och över en fjärdedel av Central- och Östeuropas

befolkning är sysselsatta inom jordbruket. Teoretiskt skulle således

jordbrukssektom i dessa länder kunna utvecklas enormt.

För att jordbrukssektom ska kunna utvecklas positivt krävs emellertid att förutsättningarna för produktion och försäljning förändras till det bättre. Där är privatiseringsprocessen och den ekonomiska utvecklingen i stort av central betydelse. Jordbruksföretagens struktur

utgör ett problem i privatiseringsprocessen, där det å ena sidan finns

54 CAP inför framtiden

mycket stora kollektiva produktionsenheter och å andra sidan mycket små privata odlingslotter. Polen och Slovenien utgör dock undantag.

För att underlätta ett framtida medlemskap i EU upprättades de s.k. Europaavtalen, handelsavtal skulle främja exporten från Central-

som och Östeuropa. Trots avtalen har jordbrukshandeln i praktiken varit till EU:s fördel. Istället för att avtalen underlätta exporten från

genom Central- och Östeuropa har dessa länder fått en ökad konkurrens av EU på de inhemska marknadema.

Situationen i Central- och Östeuropa försvåras också av osäkerheten inför ett kommande EU-medlemskap. Det är en strävan att förhandlingarna ska börja ett halvår efter det att EU:s regeringskonferens är avslutad. I avvaktan på medlemskapsförhandlingar har istället vissa länder infört olika stöd till jordbruket.

3.7.2¶Effekter av en östutvidgning

En utvidgning EU österut skulle påverka såväl EU som de

av central- och östeuropeiska länderna CÖE-länderna på många sätt. Som framhållits tidigare är fred och säkerhet det främsta enskilda skälet till en utvidgning. Men det finns också många andra positiva effekter av en utvidgning, inte minst på det ekonomiska planet. En utvidgning bör också Central- och Östeuropa stora möjligheter att utvecklas inom

ge jordbrukssektom. Det kommer emellertid finnas en del problem vid en utvidgning, särskilt inte CAP förändras. Expertgrupp l SOU

om 1996:171 har gjort genomgång av effektema på jordbruksområdet

en

östutvidgning. Bedömningama har gjorts utifrån nuvarande CAP, vid en trots att mycket talar för att CAP kommer att förändras dessförinnan. I detta avsnitt behandlas de problem östutvidgning kan leda till vid en

en

oförändrad jordbrukspolitik i EU.

Det är omöjligt att exakt kunna förutse effekterna vid en utvidgning eftersom det finns så många osäkerhetsfaktorer. Det finns många frågetecken kring hur jordbruket utvecklas i Central- och Östeuropa. Hur övergången mot marknadsekonomi fortskrider generellt i ekonomin och vilka förutsättningar jordbrukssektom erbjuds är centralt för jordbrukssektoms utveckling i Central- och Östeuropa. Denna process påverkas såväl inre ekonomiska och politiska förhållanden som yttre

av sådana i omvärlden. Vad gäller yttre faktorer som påverkar Central- och Östeuropa spelar förstås EU betydande roll, eftersom de villkor som

en kommer gälla vid medlemskap i stor utsträckning kommer att prägla inriktningen jordbruket. På samma sätt finns det också många

av

CAP inför framtiden 55

osäkerhetsfaktorer inom EU och där är CAP:s refonnprocess särskilt viktig. Både Central- och Östeuropa och EU påverkas även av osäkerhetsfaktorer i omvärlden genom bl.a. marknadsutvecklingen och internationella överenskommelser främst inom för WTO. Trots ramen stora osäkerhetsproblem är det icke desto mindre viktigt att försöka bedöma effekterna av en utvidgning. En utvidgning utan reformering CAP skulle, utan särskilda av

övergångslösningar, leda till att CAP:s hela regelverk och den

administration följer införs i Central- och Östeuropa. Adminisom strationen är omfattande och komplex, vilket kan leda till praktiska problem med att uppfylla kraven t.ex. när det gäller kvalitetsbestämmelser och Sanitära och fytosanitära regler. Dessutom kräver EU:s nuvarande struktur- och regionalstöd samt miljöersättningar nationell medfinansiering. Samtidigt bör poängteras att reglerna för struktur- och regionalstöd hittills har ändrats varje gång nya medlemsländer har tillkommit. EU:s marknadsregleringar stöder generellt en prisnivå inom EU är mycket högre än de priser som gäller i Centralsom och Östeuropa. Ett införande CAP i CÖE-länderna skulle därför leda av till höga stödnivåer och höga priser, vilket gynnar jordbrukssektom i stort. Detta är dock inte bara av godo för producenterna vars strukturutveckling skulle hämmas av bl.a. produktionsbegränsningar. Konsumenterna skulle i hög utsträckning få betala detta genom högre priser. Genom ett införande CAP skulle det också uppstå en obalans av till nackdel för övriga sektorer i samhället. För EU:s del skulle utvidgning med oförändrad CAP få flera en kännbara effekter. De flesta utredningar finns på området tar fasta som

på budgeteñektema och uppskattningarna går vitt isär. Det beror bl.a.

på osäkerheten vilka kvoter CÖE-länderna får och hur stor del om av CAP kan införas, vilket beror av såväl ekonomiska som som administrativa faktorer. Bland alla de uppskattningar som gjorts av budgetkostnadema kan nämnas att Europeiska kommissionen i sina beräkningar kommit fram till att merkostnadema for garantisektionen

dvs. utvecklingssektionen är 9,0 miljarder år 2000 och

utan ca ecu 12,2 miljarder år 2010. Jordbruksverket har uppskattat extrakostnadema

för garantisektionen vid utvidgning år 2000 till 9 miljarder med

en historisk produktion, till 20 miljarder ecu om länderna har möjlighet men att utnyttja hela sin produktionspotential. En CAP-reform med troliga krav kompensation för sänkningar marknadsprisstöden, kommer om av sannolikt bli kostsam CAP stöd till 25 eller 26 istället för 15 mer om ger medlemsländer.

56 CAP inför framtiden

I avsnitt 3.6 beskrevs effekter för EU av nuvarande och kommande

WTO-åtaganden, där nuvarande åtaganden om sänkningar av export-

bidragen förorsakar problem för EU redan idag. Av CÖE-ländema har sex länder åtaganden i WTO på mycket låga nivåer. Enligt OECD:s

över framtida produktion i CÖE-ländema väntas framför allt prognoser sparmmålsproduktionen öka, vilket totalt sett bör leda till ett ökat exportbehov och därmed ytterligare problem att inom ett framtida utvidgat EU hålla sig inom de tillåtna WTO-gränsema för exportbidrag. På animaliesidan väntas produktionsölcningen gå långsammare, men ett visst produktionsöverskott förväntas dock även för nöt- och ijäderfäkött. Med tanke på det överskott finns på nötkött idag inom EU BSE-

som p.g.a. krisen galna kosjukan bedöms således även nötköttproduktionen i ett utvidgat EU förorsaka problem att uppfylla nuvarande WTO-åtaganden. Som beskrivits tidigare väntas stora krav ställas ytterligare sänkningar av stöd- och exportbidragsnivåer vid nästa WTO-runda, vilket ytterligare komplicerar situationen med ett bibehållet CAP för 25 eller 26 medlemsländer.

Att bibehålla nuvarande CAP oreformerad för nuvarande medlemsländer men utan att införa EU:s jordbruksstöd i CÖE-ländema, som t.ex. en övergångsåtgärd, skulle vara ett sätt att begränsa EU:s budgetkostnader. Om inte CAP införs i CÖE-ländema skulle dessutom inte någon snedvridning av ekonomiema i Central- och Östeuropa ske och konsumenterna skulle inte drabbas av större prisökningar på livsmedel. En sådan lösning strider dock mot EU:s grundprincip om en gemensam inre marknad samt principen om att jordbrukspolitiken skall vara gemensam. Att inte införa nuvarande EU-stöd i Central- och Östeuropa leder till olika stödnivåer och därmed olika konkurrensvillkor.

En utvidgning av EU österut leder till en rad fördelar för både EU och Central- och Östeuropa. Fred och säkerhet samt goda möjligheter till ökad ekonomisk utveckling är de mest betydelsefulla etfekterna. På jordbrukssidan försvåras emellertid en utvidgning av nuvarande CAP, eftersom förutsättningarna i de blivande medlemsländerna, jämfört med de nuvarande medlemsländerna, är så olika. Som diskuterats leder en utvidgning med nuvarande jordbrukspolitik inom EU till flera problem såväl för EU för Central- och Östeuropa. Även del problem

som om en kan lösas genom Övergångsbestämmelser så försvåras en utvidgning med en bibehållen, orefonnerad jordbrukspolitik inom EU. En reform av CAP skulle därmed avhjälpa många problem på jordbruksområdet och underlätta en utveckling av jordbruket i länderna både i EU och i Central- och Östeuropa.

SOU 1997: 102 57

4 En

ny gemensam jordbrukspolitik

4.1¶Behov av av CAP

förändring

4.1.1 Varför behöver CAP förändras

Det finns flera faktorer såväl inom EU som utanför EU som leder till slutsatsen att EU:s jordbrukspolitik måste reforrneras. I detta avsnitt har vi valt att ta upp de viktigaste orsakerna till att CAP måste förändras.

För det första är det viktigt att diskutera målen med en jordbrukspolitik. Vi har då kommit till den slutsatsen att målen måste anpassas till att livsmedelssituationen både inom EU och i omvärlden samt att våra värderingar har förändrats under de 40 år som gått sedan CAP:s mål formulerades. Konsumentfrågor, miljöfrågor, djurfrågor samt frågor om regional utveckling måste få större utrymme i den framtida jordbrukspolitiken.

För det andra rad brister och nackdelar i utformandet av

ser en CAP:s medel. Åtgärderna inom CAP är idag komplexa och svåröverskådliga. Vissa medel motverkar varandra, varför såväl effektiviteten som legitirniteten hos medlen kan ifrågasättas. Vidare leder CAP till

alltför höga livsmedelspriser och höga budgetkostnader. Vi anser också

att CAP:s insatser för djur, miljö och landsbygdsutveckling är otillräckliga. En större hänsyn måste tas till de åtaganden som fastställdes vid FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio 1992. Dessutom rnissgynnas producenter i u-ländema av EU:s höga gränsskydd och subventionerade export som leder till låga världsmarknadspriser. Åtagandena från FAO:s konferens i Rom 1996 om världens livsmedelssäkerhet tillgodoses inte i tillräcklig utsträckning i nuvarande CAP.

För det tredje finns det också flera faktorer i vår omvärld som leder till att CAP måste reformeras. Kommande förhandlingar i WTO kommer med stor sannolikhet ställa krav på betydande sänkningar av subventionema till jordbruket. En ökad liberalisering av jordbrukshandeln skulle dessutom produktionen i många u-länder. Vidare är

gynna

utvidgning EU österut angelägen fråga, varför allt bör göras för en av en att underlätta detta. En reforrnering CAP skulle underlätta en

av utvidgning och är därför angelägen.

58 En ny gemensam jordbrukspolitik

4.1.2¶Målen för den jordbrukspolitiken

gemensamma behöver reformeras

EU:s gemensamma jordbrukspolitik har varit en av grundpelama i samarbetet inom EU. Den främsta orsaken till uppkomsten av EU var behovet av att upprätthålla fred i Europa. Europa var hårt sargat av

andra världskriget och jordbruksproduktionen hade minskat under

krigsåren. Att EU skulle bli självförsörjande på livsmedel därför ett

var motiverat mål för jordbrukspolitiken. Det faktum att jordbruket då svarade för femtedel sysselsättningen och därmed hade en

en av betydande roll i ekonomin, var ytterligare ett skäl till att målen till stor

del är producentinriktade.

Efter 40 år är emellertid målen oförändrade trots att situationen nu är armorlunda. Idag råder det inte längre någon brist på livsmedel. EU har blivit en av världens största livsmedelsproducenter som exporterar stora kvantiteter livsmedel till omvärlden. Samtidigt är risken för försörjningsstömingar betydligt mindre nu än under 1950-talet. Dessutom har våra värderingar förändrats. Vi värdesätter i stigande grad den biologiska mångfalden, natur- och kulturlandskapet samt varierande landskap. Vi ställer högre krav inte bara på den omgivande miljön utan också på hur djurhållningen bedrivs. En produktion med högt ställda djurskyddskrav är angelägen både för djurens bästa och för kvaliteten på våra livsmedel. Hänsynen till konsumenternas önskemål om livsmedelskvalitet och livsmedelspriser är otillräcklig. Dessutom anser att det måste finnas regional balans inom EU och där utgör jordbrukssektom

en

viktig basnäring. Vi anser det naturligt att dessa värderingar kommer en till uttryck i förändrade mål för jordbrukspolitiken för att därigenom få större förståelse för behovet av en jordbrukspolitik hos allmänheten.

4.1.3¶Nuvarande CAP är komplex och kostsam

EU:s jordbrukspolitik har med åren blivit allt mer komplex. Medlemsländemas intressen, ofta har gått vitt isär, har balanserats

som mot varandra och oña lett till komplicerade paketlösningar. I stället för att göra förändring från gnmden, har bestämmelser ofta lagts till

en nya de gamla. Regelutformningama varierar stort från område till område. Komplexiteten minskar överblickbarheten och försvårar såväl produktion administration samt minskar allmänhetens tilltro till politiken.

som På år har olika typer produktionsbegränsningar införts, vilket

senare av

En ny gemensam jordbrukspolitik 59

minskar producentemas handlingsutryrnme och hämmar effektivitet och strukturutveckling.

Olika medel inom CAP motverkar varandra. Exempelvis stimulerar marknadsprisstöden dvs. gränsskydd, exportbidrag, intervention m.m. en högre produktion, vilket leder till vissa miljöproblem miljö-

som ersättningsprogrammet försöker avhjälpa. Marknadsprisstöden,

som ursprungligen infördes av inkomstskäl, gynnar beloppsmässigt stora producenter i områden med hög avkastning. Små producenter, särskilt producenter i mindre gynnsamma områden missgynnas däremot, vilket regionalstöden försöker avhjälpa. En jordbrukspolitik som innehåller oförenliga delar är inte effektiv. Marknadsprisstöden är dessutom ett ineffektivt sätt att uppnå ett inkomstrnål, eftersom de generellt binds i bl.a. ökade markpriser och dessutom kostar konsumenterna betydligt mer än vad som kommer jordbrukarna till del i form av nettoinkomster. Genom EU:s jordbrukspolitik omfördelas i samhället, vilket

resurserna gynnar jordbrukssektom, men för samhället som helhet kan leda till en samhällsekonomisk kostnad.

De direktstöd som infördes som kompensation för en prissänkning vid 1992 års CAP-reform är permanenta och har dessutom lett till en

överkompensation p.g.a. höga marknadspriser, vilket inte är rimligt. Ju

längre tiden går sedan prissänkningen genomfördes desto mer omotiverade är direktstöden. Inte heller är det möjligt att på sikt ha ett system med tvångsmässig träda dessutom innebär högre direkta stöd

som per hektar än om faktisk odling sker på samma areal.

CAP:s höga subventioner till EU:s producenter betalas av konsumenterna genom högre livsmedelspriser samt av skattebetalarna via budgeten. För många jordbruksvaror är EU:s prisnivå än

mer dubbelt så hög som på världsmarknaden och detta drabbar särskilt låginkomsttagare som relativt sett använder en större del av sin inkomst till livsmedel. Trots att jordbrukssektoms betydelse för ekonomin minskat stort, har inte budgetkostnadema minskat. Fortfarande går drygt hälñen EU:s budget till utgifter för jordbrukspolitiken. Förutom att

av stöden och bidragen är kostsamma, är kostnaderna för administration och kontroll avsevärda.

60 En ny gemensam jordbrukspolitik

4.1.4 Nuvarande CAP försvårar en utveckling av u-

ländernas jordbruk

CAP stimulerar produktionen inom EU, vilket leder till högre priser

inom EU, lägre världsmarknadspriser. Ett högt gränsskydd vid

men import jordbmksvaror till EU försvårar export från andra länder till

av EU samtidigt EU:s exportbidrag underlättar export från EU. Den

som sammantagna effekten blir låga världsmarknadspriser. EU:s påverkan på

världsmarknadsprisema missgynnar därmed producenter i omvärlden,

särskilt i u-länder där jordbrukssektom endast ges låga eller inga stöd alls. I vissa u-länder beskattas t.o.m. jordbruksproduktionen.

Idag finns det ca 800 miljoner människor som inte får tillräckligt med mat. Detta beror på att de inte har råd att köpa mat, trots att det finns tillräckligt med mat i världen. Krig och naturkatastrofer är andra orsaker till svält. I deklarationen från FAO:s världstoppmöte i Rom 1996 slogs fast att för att minska antalet undemärda krävs en politisk och ekonomisk utveckling i u-ländema samt en uthållig jordbmksproduktion. Ett medel för att uppnå detta är att liberalisera handeln i världen. Med hänsyn till u-ländema är det således angeläget att refoimera CAP.

4.1.5 CAP:s insatser för djur, miljö och

landsbygdsutveckling är otillräckliga

Intresset och kunskapen i samhället frågor som rör miljön och

om djurens hälsa och välbefinnande har ökat. Jordbrukets betydelse i ett

kretsloppssamhälle, för den biologiska mångfalden, kulturmiljöer och

varierande odlingslandskap har inte uppmärksammats tillräckligt inom

för CAP. Vid FN:s miljökonferens i Rio 1992 ingicks dessutom ramen

åtaganden att bl.a. uppnå uthållig produktion, vilket inte har

om en

beaktats inom CAP i tillräcklig utsträckning. Dessutom leder jordbruks-

produktionen till rad miljöproblem, läckage växtnäring och

en som av bekämpningsmedel samt utarmning artrikedomen, vilka måste

av

åtgärdas for att produktionen skall långsiktigt uthållig. Dessa

vara problem beror delvis på att CAP saknar tillräckliga åtgärder för att

minska jordbrukets miljöbelastning. CAP saknar fortfarande miljömål,

är alla andra verksamheter underställda EU:s allmänna men som miljömål. Under år har förvisso vissa miljöåtgärder införts inom

senare

ramen för CAP, men åtgärderna är otillräckliga.

En jordbrukspolitik 61

ny gemensam

Djurens hälsa och välbefinnande är vid sidan miljöfrågoma också

av

av stort intresse tillgodoses inte i tillräcklig utsträckning inom CAP.

men Förutom själva skötseln av djur, är avel och transport djur också

av angelägna frågor, vilket inte beaktas inom CAP i önskvärd utsträckning. På detta område firms liksom på miljöområdet brist på

en tillfredsställande regler inom EU. I många fall

saknas helt gemensamma

djurskyddsregler. Vissa marknadsregleringar stimulerar istället intensiva

och icke acceptabla produktionsmetoder.

Inom EU finns en rad olika åtgärder för struktur- och landsbygdsutveckling. Åtgärderna, som delvis ligger utanför CAP, motsvarar emellertid en mycket liten del i jämförelse med de tas i

resurser som

anspråk för marknadsreglerande åtgärder. Marknadsregleringama leder

till att de områden som har bäst naturliga förutsättningar också får de högsta stöden. Därmed missgynnas de mindre gynnade jordbruksbygdema totalt sett av CAP. Förutom att för landsbygds-

resurserna

utveckling är otillräckliga, är utformningen av stöden varierande inom

olika sektorer, vilket leder till en stor komplexitet. Inom strukturåtgärderna finns det t.o.m. exempel på åtgärder som kan motverka

varandra. Investeringsstödet uppmuntrar jordbruksproduktion medan

andra stöd stimulerar en övergång från jordbrukssektom till andra sektorer. En översyn samtliga struktur- och regionalstöd är således

av motiverad.

4.1.6¶WTO ställer krav på ökad liberalisering

Redan idag påverkas CAP av nuvarande WTO-åtaganden

om sänkningar av stödnivåer som gäller fram till år 2000. EU har idag inte möjlighet att exportera de kvantiteter önskar exportera vissa

som man av jordbruksvaror.

Mycket talar för att krav kommer att ställas på betydande neddragningar i jordbruksstöd vid kommande WTO-förhandlingar, vilket främst beror på att USA har ändrat inriktning på sin jordbrukspolitik. Sarmolikt kommer USA ställa krav på ökade liberaliseringar i handeln, framför allt på produkter där USA har stora exportintressen. Detta bedöms också få till följd att USA inte har något intresse att bibehålla

av USA:s och EU:s undantag från sänkningar kompensationsstöd EU:s

av areal- och djurbidrag, se avsnitt 3.6. Vid sidan USA finns rad

av en andra länder inom Caims-gruppen som förespråkar ökad frihandel.

en Krav på stora minskningar av stöden till jordbrukssektom bedöms få stora effekter för EU:s jordbrukspolitik. Kommande WTO-förhandlingar

62 En jordbrukspolitik ny gemensam

därför ytterligare anledning till varför CAP bör refonneras. En är en generell svensk strävan har sedan länge varit en ökad liberalisering av handeln i världen. En ökad liberalisering av handeln med jordbmksvaror skulle lägre livsmedelspriser inom EU. En liberalisering skulle även ge underlätta jordbruksproduktion i u-ländema. en

4.1.7 EU:s ställer krav på CAP

utvidgning nya

Vi EU:s utvidgning högt prioriterad fråga eftersom detta ser som en skulle fredlig, demokratisk och ekonomisk utveckling i både gynna en Central- och Östeuropa och i EU. En utvidgning EU utan några av förändringar CAP skulle emellertid medföra rad problem. Genom av en utvidgning med nuvarande CAP skulle livsmedelsprisema stiga i vissa en CÖE-länder, vilket inte är önskvärt från konsumentsynpunkt. Höga stöd till jordbrukssektom i dessa länder skulle leda till en snedvridning av ekonomin sektor så mycket. Strukturutvecklingen i p.g.a. att en gynnas CÖE-ländema skulle hämmas genom bl.a. produktionsbegränsningar och att effektiviteten skulle minska. För EU skulle budgetkostnadema öka kraftigt. Ytterligare svårigheter att uppfylla WTO-åtagandena skulle

problem. Att övergångslösning exempelvis bibehålla

vara ett annat som nuvarande CAP för nuvarande medlemsländer, utan att införa alla men stöd i Central- och Östeuropa skulle förvisso begränsa EU:s budgetdet skulle missgynna producentema i CÖE-ländema och kostnader, men producentema i nuvarande EU stor konkurrensfördel. En sådan ge en särbehandling skulle även strida mot målen med den inre marknaden. Eftersom östutvidgningen är angelägen, är reform CAP en av nödvändig. Åkermarken i CÖE-ländema är och en tillgång i en resurs

den framtida livsmedelsproduktionen. Den nuvarande politiken innebär

dock att CÖE-ländemas jordbrukspotential mer ses som ett problem. underlätta för de medlemsstaterna i deras planering inför För att nya inträde i EU är det angeläget att relativt snabbt fatta beslut om ett inriktningen den jordbrukspolitiken för att därigenom också av nya

kunna konstruera lämpliga övergångsåtgärder.

4.2 till framtida mål för EU:s

Förslag

gemensamma jordbrukspolitik

Jordbruket har flera betydelsefulla uppgifter i framtiden såväl i ett

EU-perspektiv i ett globalt perspektiv. En fortsatt jordbruks-

som

En ny gemensam jordbrukspolitik 63

produktion inom EU är därför en nödvändighet. En

gemensam

jordbrukspolitik inom EU visar på ett tydligt sätt betydelsen ett

av jordbruk inom EU. CAP:s mål är emellertid en produkt av 1950-talet och överensstämmer inte med våra värderingar idag. Målen för jordbrukspolitiken är fortfarande i hög grad inriktade på att stimulera produktionen av jordbmksvaror, trots att EU är än

numera mer självförsörjande på många jordbruksvaror.

För att jordbruket ska kunna tillvarata resurserna på bästa sätt samt

främja en global utveckling anser vi att jordbrukspolitiken måste ändras.

EU:s gemensamma jordbrukspolitik bör utvidgas från att i stort sett enbart ha beaktat producentfrågor till att även omfatta konsumentfrågor,

miljö-, djuretiska och regionala frågor.

Vi föreslår därför följande mål för EU:s jordbruks-

gemensamma politik i framtiden:

-

EU:s gemensamma jordbrukspolitik ska syfta till att möjliggöra: 0 ett brett och varierat utbud säkra livsmedel till skäliga priser,

av 0 ett långsiktigt hållbart jordbruk.

Utöver dessa två övergripande mål skall jordbrukspolitiken även syfta till att produktion, förädling och distribution livsmedel bedrivs

av på ett sådant sätt att

den biologiska mångfalden bevaras och främjas,

kultumiiljöer bevaras, ett varierat odlingslandskap främjas,

miljöbelastningen minimeras,

animalieproduktionen sker med högt ställda djurskyddskrav,

en regional balans och en levande landsbygd främjas,

ett internationellt konkurrenskraftigt jordbruk inom EU främjas.

Vi anser således att det även fortsättningsvis är nödvändigt att ha

en jordbrukspolitik som är gemensam för samtliga medlemsländer inom EU. När målen kommer att uppnås är ytterst förhandlingsfråga där

en både faktorer inom unionen och i omvärlden måste beaktas.

I kapitlen 5-8 diskuteras de föreslagna målen for EU:s jordbrukspolitik mer utförligt. Där förs också en diskussion vilka medel

om som är önskvärda för att uppnå dessa mål.

3 17-0894

n

5¶Livsmedel

5.1 mål säkra

Övergripande - livsmedel till

skäliga priser

Det främsta syftet med all produktion, så även livsmedel, är att av förse konsumenterna med de de efterfrågar. Livsmedel är varor som dock speciella eftersom de är förutsättning för varje individs en överlevnad och hälsa. Vid sidan att vi alla måste ha tillgång på av livsmedel ställer andra krav på kvaliteten på livsmedel jämfört med de krav ställer på andra Ett gnmdkrav är att livsmedlen är ofarliga varor. och säkra att konsumera. För att inte riskera att hälsofarliga livsmedel

släpps ut på marknaden bör en försiktighetsprincip tillämpas på samtliga

livsmedel. Konsumenter ställer också krav på livsmedlen beträffande produktionsmetoder, kvalitet och pris. önskemålen varierar emellertid stort mellan olika konsumenter inom EU. På fungerande marknad en med god infomiation möts konsumenter och producenter. Under förutsättning att konkurrensen fungerar i alla led från konsument till producent, kan producenterna lyhörda och produktionsvara anpassa metoder och kvalitet etter vad konsumenterna efterfrågar. På en

fungerande marknad bestäms priserna utbud och efterfrågan. För att

av få större gehör för olika önskemål på marknad är det viktigt det en att

finns en stark konsumentorganisation kan driva angelägna

som konsumentkrav. Vi anser att jordbrukspolitiken i framtiden skall sylta till att konsumenterna genom sin efterfrågan olika livsmedel ska styra av produktionen av jordbruksvaror och livsmedel på marknad med en fungerande konkurrens i alla led och god information. Ett grundkrav är att livsmedlen är säkra.

5.2¶Utgångspunkter

5.2.1¶Inledning

Konsumenterna har krav eller önskemål på de livsmedel de vill köpa. Vilka livsmedel vi väljer beror på mängd faktorer såsom bl.a. ålder, en

66 Livsmedel SOU 1997: 102

inkomst, etiska och kulturella värderingar samt sociala förutsättningar. Kraven kan gälla såväl egenskaper hos livsmedlet i sig som produktionsmetoder. I båda fallen kan livsmedlets egenskaper hänföras till begreppet kvalitet. Kvalitet har både att göra med mätbara egenskaper som

näringsinnehåll, hygien och med mer subjektiva egenskaper som

förpackning, produktionsmetod, smak och värderingar. Konsumentens val livsmedel har inte enbart att göra med kvalitet av beror också på vad livsmedlen kostar. Tillgänglighet, tid och utan information spelar också in i konsumentens val livsmedel. Vilken av kvalitet och vilka egenskaper konsument är beredd att betala för ett en livsmedel varierar mellan konsumenter och köptillfälle.

5.2.2¶Säkra livsmedel ett grundläggande krav

Den viktigaste enskilda egenskapen hos livsmedlen är att de är säkra, dvs. att konsumenten skall kunna lita på att produkten kan ätas utan risk. Säkerheten vad gäller livsmedlen har fått allt större betydelse allt en eftersom utbudet på marknaden och avståndet mellan producent och konsument har ökat. Utvecklingen med ökad industrialisering, koncentration livsmedelsindustrin och nya produktionsmetoder, som av många aspekter varit godo t.ex. billigare livsmedel och ur av genom variation, har samtidigt lett till ökad osäkerhet om livsmedelsstörre en kvaliteten. I vår föränderliga värld är det därför angeläget att en tillämpas för att förhindra att skadliga livsmedel

försiktighetsprincip

släpps på marknaden. Producenten bör för att livsmedlen inte ut ansvara skadliga och samhället har ett for att till att så sker. är ansvar se Det finns ökande antal människor lider av allergier. För ett som deras säkerhet måste de få information innehåll eventuella allergiom av framkallande ämnen i livsmedlen. Det ñnns också andra sjukdomar som förvärras vid intag vissa livsmedel. Det är således inte bara av typer av angeläget livsmedlen säkra på generell nivå, utan information om att är och tillsatser är allergiframkallande eller av

ingredienser, ämnen som

orsak skadliga för vissa konsumenter, bör också finnas annan grupper av för att möjliggöra säkra livsmedel på individuell nivå. Säkerheten och kvaliteten på våra livsmedel påverkas av en rad faktorer såsom hygien, djurhållning, tillsatser, hantering m.m. EU:s främst inriktad på produktionen och beaktar inte i

jordbrukspolitik är

tillräcklig utsträckning konsumenternas intressen. Djurhållningen är viktig, eftersom det påverkar kvaliteten och därmed säkerheten på våra livsmedel. Vi det finns skäl att skärpa de gemensamma anser att

SOU 1997: 102 Livsmedel 67

bestämmelserna för att i högre grad beakta konsumenternas intressen

av kvalitet och säkerhet. Ett aktuellt exempel på brister i djurhållningen gäller hanteringen BSE galna kosjukan inom EU.

av

Inom EU används stora mängder antibiotika i foder, vilket inte är tillåtet i Sverige. Sverige har också fått ett tillfälligt undantag att behålla detta förbud. En stor användning antibiotika leder till ökad

av en resistens hos bakterier, vilket kan utgöra risk för såväl djur

en som människor. Antibiotikaresistenta salmonellabakterier är ett exempel på detta. Vi ser det som ytterst angeläget att antibiotikaanvändningen i foder i tillväxtbefrämjande syfte förbjuds i hela EU, inte bara

av omtanke om konsumenten utan även med hänsyn till djurens välbeñrmande. Vidare är det också angeläget att spridningen

av djursjukdomar förhindras, eftersom det kan försämra livsmedelskvaliteten. Detta gäller särskilt sahnonella, campylobacter och liknande sjukdomar som riskerar att föras vidare till människan. I den mån inte detta kan införas på gemenskapsnivå, måste enskilda länder

ges möjlighet att har strängare regler.

Genom ekonomisk och teknisk utveckling uppkommer

nya produktionsmetoder och tillsatser i livsmedlen. På tid har

nya senare genmodifierade livsmedel introducerats på EU-marknaden, vilket är ett exempel på produkter som många konsumenter etiska skäl har

av invändningar emot. Vad gäller alla typer av livsmedel, i syrmerhet de som är framställda enligt nya produktionsmetoder, är det särskilt angeläget att konsumenten kan känna sig säker på att inte några hälsofarliga livsmedel släpps ut på marknaden. Konsumenten måste också få information produktionsmetoder. Det är också

om nya angeläget förhindra att produktionsmetoder påverkar miljön

nya negativt. Inom EU har medlemsländerna nyligen enats

om en ny förordning för nya livsmedel, vilket återkommer till i avsnitt 5.2.4.

5.2.3¶Andra önskemål livsmedelskvalitet

om

Som nämnts inledningsvis har konsumenter mycket skilda uppfattningar om livsmedel. Vilka livsmedel konsumenterna efterfrågar beror, dels på kvalitet, vilket till stor del grundas på individuella

värderingar, dels på pris och tillgänglighet.

Även många kan överens livsmedelskvaliteten ökar

om vara om att med ökad färskhet, med ökad hygien osv. så finns det mycket annat

som innefattas i begreppet livsmedelskvalitet och som är av mer subjektiv karaktär. Vad som anses vara gott och smaka bra varierar som bekant

68 Livsmedel SOU 1997: 102

mellan olika Utöver smak, näringsinnehåll m.m. finns det stort personer. många konsumenter också innefattar produktionsmetoder i som begreppet livsmedelskvalitet. Allt fler konsumenter efterfrågar livsmedel producerade på ett miljövänligt sätt. Det ställs också krav på att som är djuren skall behandlas väl och att livsmedlen är producerade på ett etiskt

tillfredsställande sätt. Vilka livsmedel konsumenten köper beror inte bara på kvaliteten som också till del priset. Även konsumenten t.ex. utan styrs stor av om livsmedel producerade på ett särskilt sätt så är inte alltid

efterfrågar

konsumenten beredd eller har möjlighet att betala det pris denna typ som livsmedel kostar. Samtidigt har konsumenterna goda möjligheter att av produktionen i önskvärd inriktning. Det finns flera exempel på styra en

konsumenter har produktionen i miljövänlig och etisk

hur styrt en mer riktning. konsumenterna ska kunna påverka utbudet i högre grad För att och köpa de livsmedel de önskar krävs att konsumenten får infonnation innehåll näringsärrmen och tillsatser, ursprung, produktionsom av metoder och andra kvalitetsegenskaper hos livsmedlen. Eftersom konsumentens preferenser är individuella att det är anser konsumenterna ska ha tillgång till ett brett och varierat

angeläget att

utbud. Konsumenternas önskemål ska således styra produktionen av livsmedel. För konsumenten ska kunna välja livsmedel med de att önskas till rimliga priser krävs marknad med egenskaper som en ftmgerande konkurrens och god information.

5.2.4¶EU:s nuvarande medel

EU:s jordbrukspolitik är framförts främst inriktad på som

jordbruksvaror. EU:s jordbrukspolitik har lett till att produktionen av

regleringama, än konsumenterna, styr utbudet. Det är därför snarare åtgärder vidtas för att konsumenterna i högre grad ska

angeläget att

kunna utbudet livsmedel. Dessutom finns det exempel på styra av otillräcklig lagstiftning på djurområdet, som också är av stort konsumentintresse. Djurfrågor beskrivs närmare i kapitel Vad gäller livsmedelslagstiftningen så har medlemsländerna nyligen helt lagstiftning livsmedel s.k. novel foods enats om en ny om nya - ålägger producentema att göra riskbedömning av hela produkten. som en Detta innebär skillnad från tidigare lagstiftning som enbart reglerar en enstaka delar och tillsatser hos livsmedlen. I allt väsentligt fanns emellertid redan tidigare skydd för konsumenternas hälsa inom ett

livsmedelslagstiñningens ram.

SOU 1997: 102 Livsmedel 69

Den nya förordningen innebär att producentema ska för ansvara att nya livsmedel och nya livsmedelsingredienser är säkra innan de släpps ut på EU-marknaden samt att de måste märka livsmedlen om produktionsmetodema eller innehåll är Med livsmedel m.m. nya. nya avses enligt förordning nr 258/97 ...livsmedel och livsmedelsingredienser, vilka hittills inte i någon större utsträckning har för använts konsumtion inom gemenskapen... och tillhör viss kategori. Till som en nya livsmedel räknas livsmedel innehåller eller består genmodisom av ñerade organismer GMO, livsmedel är producerade med som nya produktionsmetoder, mikroorganismer och alger, livsmedel nya svampar, som innehåller ämnen, råvaror, artificiella proteiner, nya nya m.m. Livsmedlen eller delar livsmedel omfattas förordningen får av som av bl.a. inte innebära några risker för konsumenten eller vilseleda konsumenten. Förordningen ålägger producenten märka de att nya livsmedlen bl.a. de innehåller GMO, de innehåller allergiom om framkallande medel eller änmen kan medföra etiska betänkligheter som samt om egenskaper och produktionsmetoder har förändrats.

5.3¶Hur tillfredsställs

konsumentens krav

5.3.1¶Fungerande konkurrens

Ett brett och varierat utbud livsmedel behövs för att tillfredsställa av EU:s konsumenters önskemål och efterfrågan. Målsättningen att konsumenterna ska kunna köpa de livsmedel de önskar uppnås enligt vår uppfattning bäst på en marknad med fungerande konkurrens där konsumenter och producenter möts. En fungerande konkurrens skapar också förutsättningar för att konsumenterna får skäliga priser. Konsumenten efterfrågar livsmedel på marknaden sitt val i genom livsmedelsbutiken. På fungerande marknad bestämmer konsumenten en genom sin efterfrågan utbudet livsmedel. Ju fler konsumenter av som efterfrågar vissa egenskaper hos livsmedlen desto större intresse har producentema att anpassa sin produktion efter dessa krav. Genom

konsurnentorganisationer kan konsumenterna på ett tydligare sätt föra

fram sina krav på livsmedel. Konkurrens i alla led är betydelse av stor för att konsumenterna skall få så låga priser möjligt. En liberalare som handel som möjliggör konkurrens från länderna utanför EU skulle ge konsumenterna större möjligheter välja olika livsmedel. Priserna på livsmedel inom EU skulle då också kunna bli lägre.

SOU 1997: 102 70 Livsmedel

konkurrens ligger det i företagens intresse att se till

I en fungerande

de önskemål konsumenten har uppfylls. På en fungerande att som marknad större möjlighet att vara flexibla och

ges producentema

sin efter konsumenternas önskemål. En förutsättning

anpassa produktion

ska kunna fånga konsumenternas önskemål är

för att producentema upp

välinforrnerade konsumenter. Producenten bör därför rimligen ha dock skyldighet att informera konsumenterna. en livsmedelsmarknaden kan konstatera att antalet

När det gäller

led mellan producenter och konsumenter, bl.a. i aktörer inom olika handelsledet, begränsat. I många fall finns det ett fåtal

grossist- och är

i enstaka fall. Detta gäller såväl nationellt aktörer eller t.o.m. monopol

internationellt. som

5.3.2¶Konsumentens behov av information

skall kunna köpa de livsmedel önskas och För att konsumenten som för ska kunna lyhörda för konsumenternas

att producentema vara

livsmedel krävs infonnation livsmedlen. Det gäller inte önskemål om om innehåll och egenskaper i sig, utan även bara information om matens infomiation produktionsmetoder och ursprung. om den information de efterfrågar ligger i Att erbjuda konsumenterna livsmedelsindustrins och handelns intresse eftersom

producenternas,

konkurrensmedel. Många exempel finns på att man information är ett branscher på hand utan politisk påverkan förbättrat inom olika egen märkningen sina produkter. Det finns dock informationen och av undanhållande information kan användas som

exempel på att av

konkurrensmedel. Samhället har därför viktig roll att se till att en märker sina livsmedel så att konsumenterna ges möjlighet producentema livsmedel önskas. Information tillsammans med en att välja de som förutsättning för att konsumenter och fungerande konkurrens är en producenter ska kunna mötas en marknad.

5.3.3¶Ett internationellt konkurrenskraftigt jordbruk

brett och varierat utbud säkra livsmedel till För att möjliggöra ett av priser behöver produktionen inom EU även ses i ett globalt skäliga

perspektiv.

krav på refonnering CAP med sänkta stödnivåer Omvärldens en av bedöms öka. Nuvarande WTO-avtal innebär redan begränsningar av

SOU 1997: 102 Livsmedel 71

exporterade volymer av jordbruksvaror med exportstöd. Nästa WTOrunda kommer troligen leda till krav från andra stora jordbruks-

nya producerande länder att ytterligare liberalisera handeln med jordbruksvaror och sänka stöden.

Ytterligare en faktor som talar för en ökad liberalisering är kraven på förbättringar av livsmedelsförsörjningen i världen. Vid FAO:s livsmedelskonferens i Rom 1996 åtog sig de deltagande länderna att svälten skulle halveras till år 2015. För att detta ska kunna ske måste jordbruksproduktionen i u-länderna öka. Det konstaterades att ländernas jordbrukspolitik hindrar utvecklingen i många u-länder och därför är ökad handel är ett viktigt medel för att uppnå en optimal och

uthållig användning produktionsresursema i världen.

av

En slutsats detta blir att jordbruksproduktionen inom EU på sikt

av måste konkurrenskraftig i ett internationellt perspektiv.

vara

5.4¶Vad behöver samhället

göra

För att uppnå det grundläggande kravet att livsmedlen är säkra krävs lagstiftning. Den nyligen införda förordningen om kontroll och märkning av nya livsmedel år mycket välkommen. Det är angeläget att denna förordning följs inom EU, såväl på gemensam som nationell nivå,

upp för att förhindra att farliga livsmedel släpps ut på marknaden. Detsamma gäller reglerna producentens informationsansvar. Liknande regler

om

önskvärt att tillämpa även på icke nya livsmedel. Det är angeläget vore att säkerheten garanteras även redan existerande livsmedel. Producentens informationsansvar bör gälla även för dessa livsmedel. Samhället måste således lagstiña och se till att reglerna följs. För att konsumenterna ska kunna ställa krav och kritiskt välja livsmedel krävs även infonnation och utbildning. Skolan, fortbildningen och konsumentorganisationerna spelar därför en viktig roll. Samverkan mellan konsumenter t.ex. konsumentorganisationer ger konsumenterna

genom

större möjlighet att driva angelägna konsumentfrågor.

som grupp

En förutsättning för att konsumenterna ska kunna ställa krav på livsmedlen och köpa de livsmedel som önskas är som diskuterats i föregående avsnitt marknad med fungerande konkurrens i alla led.

en Detta innebär att CAP:s utbudsstyrning, i form av bl.a. kvoteringar av produktionen, på sikt bör tas bort. Samhällets uppgiñ blir att driva en aktiv konkurrenspolitik och till så att konkurrens från omvärlden inte

se förhindras.

SOU 1997: 102 73

6¶Jordbruket och miljön

6.1¶Övergripande mål ett långsiktigt hållbart

-

jordbruk

CAP påverkar miljön i och omkring jordbruket. Genom marknadsregleringama brukas en större areal än vad som skulle varit fallet utan stöd, vilket kan leda till både positiva och negativa miljöeffekter. Ett upprätthållande öppna landskap är ett exempel på positiv effekt. Å

av en andra sidan kan dock CAP generellt sägas ha ökat miljöbelastningen

sin intensitetshöjande effekt. Det moderna jordbrukets negativa

genom miljöeffekter beror emellertid endast i begränsad omfattning på den

jordbrukspolitiken. Istället beror de flesta av jordbrukets

gemensamma miljöproblem på teknisk och ekonomisk utveckling i samhället. Däremot har inte jordbmkspolitiken inom EU i tillräckligt hög utsträckning tagit hänsyn till, och åtgärdat, de miljöproblem som finns.

Ett grundläggande mål för jordbrukspolitiken måste vara att produktionen jordbruksvaror ska vara långsiktigt hållbar. Produktionen,

av såväl inom EU som globalt, måste således ske på ett sätt så att naturresursemas långsiktiga förmåga att producera livsmedel inte försämras.

Den negativa påverkan på omgivningen, som jordbruksproduktionen

leder till, måste minimeras. Det innebär att jordbrukets miljöbelastning måste minska avsevärt och att ett kretsloppstänkande i större utsträckning måste styra produktionen i framtiden.

Ett annat mycket viktigt mål för jordbrukspolitiken måste vara att främja och bevara en biologisk mångfald, främja ett varierat odlingslandskap samt bibehålla historiska kulturvärden i jordbrukslandskapet. Det betydelse både för dagens befolkning och för

är av kommande generationer vill njuta ett jordbrukslandskap med

som av bevarade kulturbygder och en rik flora och fauna. Detta mål hänger delvis med målet att produktionen av livsmedel ska vara hållbar

samman på lång sikt. Att bevara en artrik flora och fauna kräver också att

jordbrukets miljöbelastning minskar.

74 Jordbruket och miljön

6.2¶Utgångspunkter

6.2.1¶Jordbrukets positiva miljöeffekter

I ett framtida kretsloppssamhälle kommer jordbruket att ha en

central roll. Det är angeläget att jordbruket ges möjlighet att producera olika typer miljötjänster biologisk mångfald, kulturvärden och

av som varierande odlingslandskap. Det öppna och varierade odlingslandskapet,

uppskattar, är följd och präglat av, jordbruket. Den artrika som en av, flora och fauna skapats främst tidigare generationers brukare,

som av förutsätter i de flesta fall fortsatt jordbruksproduktion. Jordbrukspolitiken bör sträva efter att åstadkomma flexibla och varierade

produktionssystem möjligheter att upprätthålla en mångfald

som ger inom miljöområdet. I detta sammanhang har betande djur en stor betydelse. För att kommande generationer ska få livsmedel måste produktionen långsiktigt hållbar. För att jordbrukets positiva

vara miljöeffekter ska tas tillvara på bästa sätt måste emellertid jordbrukets

miljöbelastning minska.

6.2.2¶Jordbrukets negativa miljöeffekter

För att jordbrukets många positiva effekter för miljön ska kunna tas tillvara på bästa sätt är det nödvändigt att jordbrukets miljöbelastning minimeras. Jordbrukets miljöproblem inom EU är i många fall av regional eller lokal karaktär och variationen mellan olika länders miljöproblem är stor. I korthet kan jordbrukets främsta miljöproblem beskrivas på följande sätt:

Den biologiska mångfalden i jordbrukslandskapet och de omgivande

biotopema har påverkats negativt bl.a. utdikning, faltsamman-

av slagning, eliminering restbiotoper, mekanisering, övergödning och en

av

ökad användning kemiska bekämpningsmedel. Specialiseringen inom

av jordbruket och krav på hög effektivitet och avkastning har lett till en betydande biologisk utarmning inom det europeiska jordbruket. Utdikning och fältsammanslagning har lett till en förlust av olika biotoper.

Recirkulationen växtnäring och organiska restprodukter har över

av tiden blivit allt mindre utnyttjad. Istället används i stor utsträckning handelsgödsel. Djurhållningen har koncentrerats till vissa regioner med hög djurtäthet, vilket har fått till följd att stallgödseln har blivit ett

Jordbruket och miljön 75

problem istället för resurs. Detta förorsakar stora växtnäringsläckage, en får negativa följder for växter och djur i vattendrag, sjöar och hav. som Ensidiga växtföljder har lett till ett ökat beroende av kemiska bekämpningsmedel. Detta har i sin tur lett till en negativ påverkan på den biologiska mångfalden och en lagring av kemiska ämnen i mark och vatten. Ensidigheten har också lett till förlust av jordbrukets genetiska i form lantsorter och lantraser. Förlusten av genetiska resurser av resurser hotar jordbrukets långsiktiga produktionsbas. Mekaniseringen och intensiñeringen av jordbruket har inneburit att allt större och tyngre jordbruksfordon har använts. Det höga marktrycket kan påverka jordamas fysikaliska egenskaper med bl.a. minskad inñltrationskapacitet vatten och minskat gasutbyte till följd. av Markerosion till följd överbetning är ett allvarligt problem i flera av EU-länder. Stor djurtäthet har lokalt lett till jorderosion.

6.2.3¶Marknadens hänsyn till miljöeffekter

Allt fler konsumenter tar idag hänsyn till miljön i sina val av livsmedel och påskyndar därmed inriktningen mot en mer miljövänlig livsmedelsproduktion. Vi tror emellertid inte att marknaden, genom konsumenternas efterfrågan på miljövänliga livsmedel, helt klarar av att avhjälpa jordbrukets miljöproblem. Likaså kan inte heller samhällets önskemål jordbrukets positiva miljöeffekter i form av t.ex. en om variation och mångfald natur- och kulturvärden lösas genom av konsumenternas val livsmedel. För att främja jordbrukets positiva av miljöeffekter samt for att minska jordbrukets miljöbelastning krävs därför styrning från samhället.

6.2.4¶EU:s miljöpolitik på jordbruksområdet

Inom CAP saknas i dag formella miljömål. Däremot är jordbruket på sätt alla andra sektorer underordnat EU:s allmänna miljömål samma som finns återgivna i avsnitt 3.3. Trots avsaknad av miljömål inom den som jordbmkspolitiken har EU infört vissa milj öåtgärder under gemensamma l990-talet. De reglerna för miljöersättningar anger endast gemensamma och varje medlemsland utformar sedan nationella miljöersättramarna ningar efter godkännande EG-kommissionen, finansieras av EU som, av och det enskilda medlemslandet tillsammans. De tre nyligen tillkomna EU-medlemmama Sverige, Finland och Österrike har i jämförelse - -

76 Jordbruket och miljön SOU 1997: 102

med övriga EU-länder stor andel miljöersättningar. Totalt sett utgör

en emellertid miljöersättningama liten del de totala jordbruksstöden.

en av

Inom EU har man kommit överens att i miljöpolitiken i allmänhet

om använda principen att förorenaren betalar dvs. PPP polluter-paysprinciple. Det är rimligt att den förorenar också betalar för

som

åtgärder som avser den egna miljöbelastningen. Denna princip är

inflätad med äganderättsfrågor. Synen på äganderätten är olika inom EU, vilket får konsekvenser för tillämpningen PPP. Trots olikheter är

av principen om att jordbrukssektom har ett eget ansvar för den

egna miljöpåverkan central i den fortsatta diskussionen medel på

om

miljöområdet.

6.3¶Medel för en bra

miljö

Om man ser till de medel står samhället till buds när det gäller

som att stimulera positiva miljöeffekter såsom mångfald och variation

av natur- och kulturvärden samt att minimera miljölastningen kan

åtgärderna indelas enligt följande:

Lagstiftning enligt PPP kan användas förbud mot vissa

om produktionsmetoder, vilka preparat som skall vara godkända,

skötselregler etc.

Ekonomiska styrmedel i form miljöavgiñer eller miljöskatter kan

av tillämpas. I Danmark och Sverige finns miljöavgiñer på bekämpnings-

medel. Sverige har avgifter på handelsgödsel medan Nederländerna har en avgift på stallgödsel. På andra områden finns miljörelaterade skatter i

de flesta medlemsstater i någon form t.ex. när det gäller engångsmaterial

eller avgifter på avfall samt på energiområdet. I den mån miljöproblemen

är gemensamma finns skäl för samordning.

Ekonomiska stynnedel, enligt nuvarande modell för miljöersätmingar

till jordbrukare, kan användas även fortsättningsvis.

Insatser i Sverige med avseende på infomiation, rådgivning och utbildning har visat sig ha goda effekter.

Vi har inte bedömt det meningsfullt att i detalj tala hur olika

om miljöproblem respektive bevarande av positiva miljövärden skall lösas. Det beror dels på att problemen varierar mellan olika delar EU, dels

av på att det i många fall finns alternativa lösningar till att komma till rätta med olika miljöproblem. Vår grundläggande inställning är dock att miljöfrågor måste få större utrymme inom CAP jämfört med nuvarande situation.

Jordbruket och miljön 77

I ett framtida långsiktigt hållbart samhälle kommer jordbruket att spela en betydande roll. Det är rimligt att samhället ersätter jordbruket for de positiva miljöeffekter, som samhället vill ha, och för de tjänster och de åtgärder som åläggs det utöver vad som följer av PPP.

6.4¶Var fattas besluten

Situationen inom EU när det gäller miljön varierar stort mellan olika medlemsländer och mellan olika regioner inom respektive medlemsland. Avgörande för vilka åtgärder som måste genomföras och vem som skall fatta beslut detta måste vara vilka konsekvenser de positiva

om

miljötjänstema respektive miljöbelastningen får i olika områden. Vissa

miljöproblem påverkar enbart en mindre region inom ett land och där är det uppenbart att det inte behövs en gemensam politik för att hitta en

lösning på problemet. Andra problem är gränsöverskridande och där

behövs gemensamma lösningar. Vilka kollektiva nyttigheter som är önskvärda varierar också mellan olika regioner. Ambitionen måste vara att sträva etter generellt höga miljömål och ställa krav därefter inom unionen som helhet.

Vi att det angeläget att grundnorrner för

anser gemensamma produktionens bedrivande sätts för hela unionen med hänsyn till

upp konkurrensen mellan länderna. Upp till denna gnmdnorm skall PPP gälla dvs. varje jordbrukare i EU har skyldighet att se till att hålla sig inom dessa förutsättningar. En harmoniserad lagstiftning som definierar minimikraven på produktionen bör finnas över hela EU. Även det är

om stora skillnader såväl i fråga om naturliga tillstånd som i fråga om miljöproblem och nationella preferenser bör ambitionsnivån på hannoniseringen den gemensamma lagstiñningen hög. När det

av vara gäller hur grundvillkoren skall se ut kan det röra t.ex. krav på att

jordbruksproduktionen inte skall medföra växtnäringsläckage över en

viss nivå, att endast vissa bekämpningsmedelspreparat får användas och endast i vissa nivåer, att resthalter över en viss nivå inte får förekomma i livsmedel etc. När det gäller växtnäringsläckage skulle man i likhet med nuvarande nitratdirektiv ange gemensamma mål och sedan tillåta att de exakta reglerna för hur målen skall nås varierar under gemensamt överinseende.

En andra del, utöver den grundnormen, kan utgöras av

gemensamma möjligheten att nationellt införa regleringar för hela eller delar av landet

går utöver referensnormen. Därigenom kan nationella och lokala som

78 Jordbruket och miljön

olikheter beaktas. En sådan reglering bör vara frivillig och avgöras inom respektive medlemsland. Ett krav är dock att PPP ska gälla även här. Sverige har tidigare kraftigt begränsat antalet godkända bekärnpningsmedel. En harmonisering av bestämmelserna skulle kunna innebära att preparat tidigare bedömt som icke godkända nu åter skulle vara

som tillåtna, vilket alltså kan undvikas om man tillåter strängare nationella krav.

En tredje del, utöver gemensam och nationell lagstiñning, skulle vara ersättningar till lantbrukarna för kollektiva nyttigheter och andra

åtgärder som går utöver regleringen av den negativa miljöpåverkan. Som

exempel kan detta gälla åtgärder för att främja och bevara en biologisk mångfald, bevara kulturvärden samt främja ett varierat odlingslandskap. Det är således rimligt att jordbruket ersätts för de ytterligare krav och önskemål som samhället ställer i fråga om miljön och jordbruket. Vi anser dock att ersättningar endast skall få ges for åtgärder utöver PPP. Därigenom skulle undvika att lantbrukare i ett land ersätts för

man åtgärder lantbrukare i andra länder, i enlighet med PPP, tvingas

som bekosta själva. Ett land går före i miljöhänseende skall inte straffas

som for detta.

Andelen jordbruksmark av den totala landarealen i EUl5 är drygt 43%. Sverige länderna med lägst andel jordbruksmark, 7,5%

är ett av Europeiska Kommissionen, 1996. Behovet och kostnaderna för,

av, varierande landskap och bevarad kulturmiljö är olika. Den nytta eller glädje som landskapsbilden ger torde i första hand var lokal. Den är vidare mycket svår att uppskatta. Detta skulle tala för att detta område i första hand skulle skötas nationellt. Andra delar av de positiva miljöeffektema t.ex. bevarande biologisk mångfald och genetiska

av

är dock klart ett gemensamt intresse. resurser av

Även miljöproblemen varierar mellan länderna i EU, vilket i

om många fall talar för decentraliserade lösningar, finns det bl.a. en klar koppling mellan medlemsländerna genom effektema för konkurrenskraften olika miljöåtgärder. Det kan vara frestande att använda låga

av

miljökrav ett sätt att subventionera produktionen. Om produktionen

som kan flyttas mellan länderna kan detta få stor effekt på konkurrensen. Låga miljökrav kan därmed inte accepteras som ett konkurrensmedel. Generellt sett kan man dock inte förvänta sig samma nivå på olika rniljöâtgärder i olika länder. Olika naturtyper påverkas olika av samma miljöförorening och kostnaderna för att korrigera eller ta bort

föroreningen varierar.

Jordbruket och miljön 79

Vi anser att det är nödvändigt att samordna de miljöpolitiska åtgärderna inom unionen. Risken för otillbörliga subventioner

är annars for stor. Stöd till miljövänlig produktion eller låga miljökrav kan lätt bli ett förtäckt sätt att subventionera livsmedelsproduktionen eller ett maskerat inkomststöd. Kommissionen får därför en väsentlig övervakningsuppgiñ i detta avseende. På en avreglerad marknad blir frågan om konkurrens på lika villkor av långt större betydelse än i dag där produktionen i mycket är styrd av administrativa beslut genom bl.a. produktionskvoteringar. Det är viktigt att tillräckliga befogenheter ges att straffa den eller de som missköter systemet. Vi vill också betona vikten information och utbildning inom unionen, något som i Sverige i

av flera fall givit goda resultat.

I kraft sin storlek kan EU driva miljöfrågor av globalt intresse i

av det internationella samarbetet på ett sätt som de individuella länderna inte förmår åstadkomma. Detta kan endast ske under förutsättning av en gemensam grundsyn och politik.

6.5¶Vem finansierar

miljöersättningama

I föregående avsnitt har diskuterats var besluten om olika miljöåtgärder skall tas. När det gäller att minimera jordbrukets miljöbelastning skall principen att fororenaren betalar gälla. Producenten, inte samhället, skall således betala för de negativa miljöeffekterna.

Det är däremot rimligt att samhället ersätter jordbruket för de positiva miljöeffekter i from av bl.a. biologisk mångfald och varierande odlingslandskap samhället önskar. Många av dessa rniljötjänster är i

som första hand att betrakta som lokala och regionala, men undantag finns. Med hänvisning till de tidigare redovisade konkurrensaspekterna på sådana stöd föreslår att finansieringen skall delas mellan EU och medlemslandet på samma sätt som görs i dag. Genom en delvis

finansiering erhålls bättre övervaknings- och sanktionsgemensam

möjligheter.

7¶Jordbruket och

djuren

7.1¶Mål ställda

- högt djurskyddskrav

Enligt den svenska djurskyddslagstiñningen skall djuren skötas på ett etiskt tillfredsställande sätt. Djuren skall inte bara skyddas mot lidande, utan också mot sjukdom. Djuren skall hållas och skötas i god

en djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt. Detta inkluderar även transporter och avel. Djuren skall också skonas från obehag och lidande i samband med slakten. Det finns således en allmän uppfattning i Sverige att ska ta hand om våra djur på bästa sätt.

Förutom att djurhållningen spelar en viktig roll i en utveckling mot en långsiktigt hållbar och miljövänlig produktion utgör animaliska produkter en betydelsefull del av våra livsmedel. Hur djuren sköts och behandlas påverkar säkerheten och kvaliteten på livsmedlen. Dessutom är vi också av hänsyn till djuren intresserade av att de skall skötas på bästa sätt. Detta gäller såväl avel, transporter, uppfödning och förvaring av djur som minimering av risken för spridning djursjukdomar samt

av användning av antibiotika och hormoner m.m. Förutom miljömässiga aspekter finns det således både kvalitetsmässiga och etiska aspekter att beakta vid utformningen av bestämmelser om djurskydd och djurhälsa.

Som framhållits ovan är det angeläget att djurhållningen bedrivs på ett miljövänligt och djurskyddsmässigt acceptabelt sätt. För att uppnå en långsiktigt uthållig produktion är det angeläget att djurhållningen bedrivs på ett sådant sätt att den biologiska mångfalden och de genetiska resurserna främjas och bevaras, att ett bevarande av värdefulla kulturoch naturrniljöer främjas samt att ntiljöbelastningen minskar. För att uppnå en långsiktigt uthållig produktion är djuruppfödning i kombination med växtodling och brukning av arealer som regel att föredra.

De mål för den framtida djurhållningen som diskuteras ovan bygger på de värderingar som finns i Sverige. På flera håll inom EU ñnns också liknande synsätt, även om det bör påpekas att det finns olikheter i värderingar mellan olika länder och mellan olika grupper av medborgare inom EU. Vi anser att det är angeläget att djurens situation inom EU förbättras. Vi anser således att de mål i den svenska djurskydds-

82 Jordbruket och djuren

lagstiftningen presenterats inledningsvis i en framtid bör gälla inom

som EU.

7.2¶Utgångspunkter

7.2.1 EU:s

lagstiftning

De svenska djurskyddsreglema kan i ett internationellt perspektiv betraktas relativt långtgående. De flesta av EU:s direktiv på

som djurskyddsområdet och inget hindrar att ett enskilt

är av medlemsland har strängare regler nationellt. På de flesta områden saknar

EU djurskyddslagstiñning samtidigt som nationell

en gemensam djurskyddslagstiñning saknas i flera medlemsländer.

Gemensamma direktiv på djurskyddsområdet finns emellertid för transport levande djur och skydd av djur vid slakt och avlivning samt

av förvaring och uppfödning kalvar, svin och värphöns. Med undantag

av för de reglerna transport levande djur är dessa

gemensamma om av djurskyddsdirektiv uttalade minimidirektiv, dvs. medlemsländerna får ha strängare krav för bl.a. förvaring och uppfödning. Vad gäller djuitransporter kan inte på djurskyddsgnmder förhindra att en

man djurtransport genomförs inom EU under förutsättning att direktivets

regler djurtransport uppfylls. I anslutningsfordraget har Sverige

om medgivits rätten att bibehålla vissa strängare krav.

Lagstiftningen skydd mot djursjukdomar ligger på gemenskaps-

om nivå, dvs. är densamma i alla EU-länder. Vissa undantag beroende på smittläget inom ett land kan dock medges. Sverige fick i samband med EU-medlemskapet vissa undantag för vissa djursjukdomar bl.a. för kontroll sahnonella. På foderområdet finns också en rad gemensamma

av regler från vilka Sverige bl.a. har fått göra undantag och bibehålla förbud mot användning antibiotika och kadaverrnjöl i foder. Inom EU

av

gäller att användningen tillväxtfrämjande hormoner är förbjuden.

av

7.2.2¶Djurfrågor som är särskilt angelägna

Den svenska djurskyddslagstiñningen har bidragit till att djuren

generellt sett är friskare i Sverige än i flertalet länder inom EU. Andra orsaker till detta är klimatet, vårt geografiskt isolerade läge och den lägre djurtätheten. Såväl för djurens välbefinnande som för säkerheten och kvaliteten på våra livsmedel är det angeläget att verka för att

Jordbruket och djuren 83

djurskyddet och djurhälsan blir bättre inom hela EU. En ökad handel och transport av djur kan leda till ökade risker for smittspridning.

Det är sålunda angeläget att djurhållningen ses som en del i ett större sammanhang. Idag finns det emellertid åtgärder inom CAP som motverkar en djur- och miljövänlig produktion. Ett aktuellt exempel är de exportbidrag samt slaktbidrag som uppmuntrar långa djurtransporter. En begränsning av dessa transporter inom EU är särskilt angelägen, eftersom det skulle ha fördelar både för djurens välbefinnande och minska riskerna för smittspridning. En begränsning av transporter av levande djur skulle också minska miljöbelasmingen.

Med hänsyn både till djurens välbeñmiande och kvaliteten på livsmedlen är det angeläget att begränsa spridningen av djursjukdomar och ha möjlighet att kontrollera djuren inom hela EU. En bättre djurhälsa leder också till att produktionen blir mer lönsam. Två aktuella exempel är spridningen svinpest samt BSE galna kosjukan som vållar stora

av problem inom EU. Vad gäller djursjukdomar måste EU ha en hög ambitionsnivå. Generellt bör en försiktighetsprincip gälla. Utgångspunkten måste vara att vi förhindrar att djursjukdomar fors vidare till människan. Salmonella och campylobacter är exempel på sjukdomar

påverkar kvaliteten på livsmedlen och riskerar att föras vidare till som människan. Sverige ligger från smittspridningssynpunkt genom ambitiösa program bättre till än de flesta andra delar av unionen. Målet bör vara att motsvarande förhållningssätt skall gälla i hela EU, där spridningen av salmonella är särskilt angelägen att åtgärda.

Användningen antibiotika och kadavermjöl i foder är också

av angelägna frågor för Sverige. Hög antibiotikaanvändning inom EU har lett till höga resistensnivåer mot antibiotika vid salmonella-

en bekämpning. Det är således angeläget, både av djurhälsoskäl och med hänsyn till riskerna att bl.a. salmonella överförs till människan, att användningen antibiotika begränsas. Som tillsats i foder bör det

av förbjudas. Likaså bör användningen av kadavennjöl förbjudas.

För djurens välbeñnnande, men också med hänsyn till bevarandet av en biologisk mångfald och genetiska resurser, finns det skäl att lagstifta

såväl avel, förvaring och uppfödning samt slakt av djur. Frihet från om genetiska defekter angelägen fråga i avelsarbetet.

är en

84 Jordbruket och djuren SOU 1997: 102

7.3¶Medel för en bättre

djurhållning

Det är angeläget att djurens situation förbättras inom EU av såväl etiska som miljömässiga och kvalitetsmässiga skäl. För att så ska ske

måste EU:s regler finns om Smittskydd, djurskydd och

gemensamma som djurhälsa skärpas. Detta gäller bl.a. transporter av djur, vissa uppföd-

ningsfonner, foderkvalitet och hygien samt smittspridning. På

djurskyddsområdet, där gemensamma regler ofta saknas, är det särskilt angeläget att sådana införs. Den svenska djurskyddslagen bör vara utgångspunkten. Dessutom måste åtgärder vidtas för att bevara och

främja biologisk mångfald och genetiska resurser.

en

För att förbättra djurskydd och djurhälsa inom EU måste en större samordning ske med andra regler och stöd inom CAP. Idag ñnns det exempel på stöd och regler som befrämjar en intensiv och icke djurvänlig produktion. Det är således angeläget att man analyserar indirekta effekter av olika stöd. Stöd som motverkar en produktion med högt ställda djurskyddskrav t.ex. stöd som stimulerar långa transporter av levande djur måste tas bort.

På områden Smittskydd där det finns gemensamma regler idag,

som är det särskilt angeläget att driva på en utveckling mot strängare krav på EU-nivå. Det är rimligt att bl.a. de tidsbegränsade, såväl som de icketidsbegränsade, undantag som Sverige fått i samband med EUmedlemskapet blir gällande i hela EU. Det gäller bl.a. undantag för kontroll salmonella samt förbud mot användning av antibiotika och

av kadavermjöl i foder. I den mån inga förbättringar kommer till stånd på EU-nivå, bör enskilda länder ges möjlighet att gå längre.

För att uppnå produktion med högt ställda djurskyddskrav är

en rådgivning och information till såväl producenter som konsumenter också medel bör användas i större utsträckning. Det är också

som angeläget att producenterna informerar konsumenterna om vilka

produktionsmetoder som har använts. Åtgärder för att uppnå en miljö-

vänlig djurproduktion har redovisats i kapitel

7.4¶Vem beslutar och vem finansierar

Den större delen av de medel som diskuterats i föregående avsnitt

lagstiñning med hårdare villkor utan ekonomiska inslag. Det är avser

angeläget att förbättringar sker på EU-nivå så snart som möjligt. Detta

Jordbruket och djuren 85

är särskilt angeläget inom de områden där den lagstift-

gemensamma ningen hindrar enskilda länder att införa de regler önskar.

som man

Även utgångspunkten är att djurskyddsbestämmelsema måste

om förbättras generellt på EU-nivå är det rimligt att de länder vill ha

som strängare djurskyddskrav ska ges möjlighet till detta. Vid införande av strängare nationella krav måste både principen att inte handeln ska hindras godtycklig diskriminering samt det faktum att människors och

av djurs hälsa och liv inte får äventyras artikel 30 respektive 36 i Rom-

fördraget beaktas.

Inom smittskyddsområdet, där det idag finns regler,

gemensamma bör också möjlighet till strängare krav på nationell nivå ges.

Den övervägande delen av bestämmelser för djurproduktionen rör lagstiftning, medan ekonomiska styrmedel bör begränsas till att främst omfatta stöd for en djurhållning som bidrar till att olika miljömål

uppfylls, bl.a. en biologisk mångfald och varierande odlingslandskap.

Var besluten fattas och vem som finansierar dessa har diskuterats i kapitel

SOU 1997: 102 87

8¶Jordbruket och den regionala

utvecklingen

8.1¶Mål en balans och en levande

- regional

landsbygd

En stor del befolkningen inom EU bor på landsbygden och i vissa av delar unionen spelar jordbruket stor roll i den lokala ekonomin. av en

Övergripande mål med den regional- och strukturpolitik som bedrivs

inom EU är att utjämna regionala skillnader mellan olika delar av EU. Detta gäller även produktionen livsmedel, vilket inkluderar såväl av

primärproduktion forädlingsindustri, och den inkomst denna

som

produktion medför.

Landsbygdens skall tillvaratas på ett effektivt och uthålligt resurser sätt. Ett framtida hållbart, kretsloppsbaserat samhälle innebär att

jordbruket ökad roll och betydelse. En geografiskt spridd odling

får en och djurhållning är då viktig. En spridd produktion innebär också minskade transporter, vilket är angeläget från miljösynpunkt. Därför bör

lokal och miljöanpassad produktion stimuleras. Att möjliggöra jordbruksproduktion över i princip hela landet är,

en och har sedan länge, varit svensk målsättning i jordbrukspolitiken. I en 1990 års livsmedelspolitiska beslut sades exempelvis att nämnvärda lönsamhetsminsloiingar till följd marknadsanpassningen och av avregleringen jordbruket inte skulle accepteras för jordbruket i norra av Sverige. Även efter EU-anslutningen är målsättningen densamma.

8.2¶Utgångspunkter

Inledning

Landsbygden, och särskilt då glesbygden, har under långa tider präglats småskalighet och diversiñerad produktion, vilket inneburit en av karaktär på sysselsättningen i dessa bygder. Befolkningen har till

speciell

del varit sysselsatta i flera olika verksamheter, där delarna stor tillsammans bidragit till den sammanlagda inkomsten for hushållet. Inte minst detta for jordbruket. Jordbrukssektorns ekonomiska

gäller

88 Jordbruket och den regionala utvecklingen SOU 1997: 102

betydelse i samhället har minskat över tiden. Sysselsättningen inom jordbruket har sjunkit allt eftersom den tekniska utvecklingen har fortskridit. Sektoms bidrag till den regionala ekonomin är dock fortfarande av stor betydelse inom vissa regioner.

Jordbruket påverkar direkt andra delar landsbygdens ekonomi.

av Jordbruksproduktionen leder till att arbetstillfällen skapas i sektorer utanför primärproduktionen och livsmedelsindustrin, bl.a.

genom efterfrågan på olika insatsmedel och serviceverksarnheter. Utöver dessa direkt anknutna verksamheter har jordbruket central roll for rad

en en

andra landsbygdsbaserade verksamheter.

Såväl socialt som landskapsmässigt präglas oftast landsbygden

av jordbruket. Mycket av det som uppskattas i landsbygdsregionema är sammanlänkat med brukandet av marken. Det har också uppstått en rad verksamheter som på olika sätt är beroende den speciella

av landsbygdskaraktären. Senare tids utveckling av olika former av landsbygdsturism utgör vitala exempel på sådan verksamhet.

8.2.2¶Framtida

utvecklingsmöjligheter

De företagsekonomiska fördelarna ökad storskalighet leder till

av en att produktionen i många sammanhang koncentreras, såväl inom

primärproduktionen som inom handels- och förädlingsleden. Så länge

kostnaderna enhet i småskalig produktion är högre minskar möjlig-

per heterna att försörja sig utanför de expansiva områdena där produktionen är koncentrerad.

Om det blir en avreglerad och konkurrensutsatt marknad inom jordbrukssektom kommer detta sannolikt att innebära ökade svårigheter att upprätthålla jordbruksproduktionen inom en del regioner i EU, t.ex. i norra Sverige och i andra mindre gynnade områden. Ett ökat behov finns av anpassningsåtgärder, såväl inom jordbrukssektom i sig, som sysselsättningar inom andra kompletterande verksamheter. Det är nödvändigt att se till jordbrukarhushållets samlade möjligheter till utkomst på landsbygden och skapa möjligheter för både kvinnor och män att stanna på landsbygden. Över tiden har allt större del hushållets

en av inkomster kommit från andra inkomstkällor än jordbruket, oftast i och med att kvinnan arbetat utanför gården, vilket talar för behovet ett

av

varierat utbud av sysselsättningsmöjligheter.

I ett framtida, mer kretsloppsorienterat samhälle, kommer jordbruket få nya viktiga uppgifter. För att kunna utnyttja naturens produktionsförmåga mer uthålligt än idag och minimera jordbrukets belastning på

SOU 1997: 102 Jordbruket och den regionala utvecklingen 89

omgivningen, där bl.a. återforandet av näringsänmen är viktig, kommer åkerrnarkens och jordbrukets betydelse att öka. Produktion energi och

av biomassa kan också sådana uppgifter. I ett sådant sammanhang får

vara en geografiskt spridd produktion stor betydelse.

8.2.3 Den stora och den lilla

regionalpolitiken

Regionalpolitiken i Sverige brukar delas upp i vad som ibland kallas den stora och den lilla regionalpolitiken. En liknande uppdelning kan göras for EU i stort. Den stora regionalpolitiken utgörs av åtgärder som påverkar den allmänna omfordelningen i samhället; skatter, sociala

transfereringar, infrastruktur, utbildning, sysselsättning osv. Demia

politik har troligtvis haft mycket stor betydelse för en levande landsbygd, trots att den endast indirekt riktar sig mot särskilt utsatta regioner. Den stora regionalpolitiken får stor effekt i svaga regioner, t.ex. glesbygder, just tack vare sitt syfte att utjämna samhällets resurser. Eftersom dessa frågor inte i första hand riktar sig mot jordbruk och landsbygd, kommer de inte att beröras mer i detta betänkande.

Den lilla regionalpolitiken tangerar samma områden, men är mer regionalt orienterad och riktar sig direkt mot företag, ekonomisk verksamhet och branscher. Den lilla regionalpolitiken inbegriper således även åtgärder inom jordbrukssektom. Olika former företagsstöd,

av investeringsstöd och andra riktade åtgärder ingår som instrument i politiken.

8.2.4 EU:s nuvarande struktur- och regionalpolitiska

stöd inom CAP

EU:s struktur- och regionalpolitik utgörs till en del av åtgärder inom jordbrukssektom. För närvarande finns en mängd åtgärder som tillsammans innebär en komplex struktur. I avsnitt 2.3.4 är struktur- och regionalfrågoma på jordbruksområdet beskrivna. I vissa fall ñnns tydliga målkonflikter med övriga delar av jordbrukspolitiken. Vi anser dock att de regionalpolitiska satsningama inom den gemensamma jordbrukspolitikens ram är positiva och utgör en grund för fortsatta satsningar inom detta område. Behovet av såväl struktur- som regionalpolitiska åtgärder kommer att öka vid en marknadsanpassning och avreglering jordbrukspolitiken.

av den gemensamma

90 Jordbruket och den regionala utvecklingen SOU 1997: 102

Jordbmkssektom utgör en väsentlig del av landsbygdens möjligheter till utveckling, dels genom de miljö- och kulturvärden som jordbniksverksamheten ger upphov till, dels genom produktionen av livsmedel och andra jordbruksvaror.

8.3¶Medel för en

regional utveckling

De medel som samhället har att tillgå när det gäller en regional produktion livsmedel är främst direkta ekonomiska stöd. De

av nuvarande åtgärderna inom struktur- och regionalpolitiken uppvisar en mycket splittrad och svåröverskådlig bild, varför en samordning och förenkling är nödvändig. Samtidigt är situationen och förutsättningarna mellan olika unionen mycket olika, varför decentraliserade eller

delar av lokala lösningar i många fall kan vara att föredra.

Stniktur- och regionalpolitiska åtgärder bör inriktas så att de underlättar jordbrukets omställning till nya förhållanden. Stöden bör

frarnåtriktade och exempelvis stimulera investeringar i nya vara brukningsformer, vilket kan ge en yngre generation möjlighet att ta över. Stöd pennanentar dålig struktur och långsiktigt låser fast

som som resurser bör undvikas.

Den befintliga struktur- och regionalpolitiken inom EU utgör som nämnts god grund för framtida landsbygdsutveckling vid en

en reformering CAP. Genom att samordna olika regionalpolitiska och

av miljöpolitiska åtgärder inom CAP kan man ta betydelsefulla steg mot en mer integrerad politik, där jordbruket ses som en del i en helhet.

Åtgärderna inom jordbrukssektom kan inledningsvis vara ett led i landsbygdsutvecklingen genom att de breddar inkomstmöjlighetema inom dessa regioner. Detta kan bl.a. åstadkommas genom att ersätta arbetet för de miljö- och kulturvärden som jordbrukssektom bidrar med såsom föreslagit i kapitel Då inkomstmöjlighetema breddas finns det möjlighet att ytterligare utveckla bl.a. landsbygdsturismen och därmed underlätta anpassningen vid en CAP-reform.

En fortsatt strukturomvandling mot större enheter är dock att vänta, varför ökade satsningar på andra verksamheter på landsbygden än själva jordbruket, i vissa fall kompletterande verksamheter, bör göras. Andra åtgärder som bl.a. skulle gynna jordbrukssektom vore att anpassa allmänna regelverk till småföretagens förutsättningar, for att därigenom

produktion och förädling inom mindre enheter. gynna

Jordbruket och den regionala utvecklingen 91

Utvecklingen på landsbygden måste på sikt ske utifrån ett helhetsperspektiv, där hänsyn tas både till konsumenternas och samhällets önskemål olika sektorer. Jordbruket, liksom småföretag inom andra

om sektorer, spelar en viktig roll för denna utveckling, vilket kräver att de generella medlen kan anpassas efter den specifika och lokala situationen.

Mindre företag kan ha svårt att få tillgång till bra lånemöjligheter. Olika former investeringsstöd kan därför främja en viss återgång till

av lokal uthållig livsmedelsproduktion, som dessutom i sin tur bidrar med miljö- och kulturvärden. Sådana medel bör vara generella för att ge olika verksamheter samma möjlighet att utvecklas.

8.4¶Var fattas besluten

På sätt att miljöpolitiken och stöd som syftar till en

samma som bättre miljö kan påverka konkurrenskraften inom EU finns det även en koppling mellan regionalpolitiska och strukturpolitiska åtgärder och konkurrenskraften. Detta gäller såväl stöd som direkt inriktas på jordbruksområdet stöd till kompletterande verksamhet.

som

EU:s medlemsländer uppvisar stora skillnader i kulturellt och socialt avseende. Dessa skillnader är berikande för unionen och bör bevaras. Den regionala politiken bör även när det gäller jordbruket därför vara flexibel och tillåta olika lokala variationer. Varje medlemsland eller region inom ett medlemsland besitter den kunskap som krävs för att utveckla den enskilda regionen och bör således själv fatta regionala beslut. Hänsyn till konkurrensen mellan olika regioner och mot den produktion sker enbart på marknadens villkor talar dock enligt vår

som mening för en samordning av satsningama även på det regionalpolitiska och strukturpolitiska planet, på samma sätt som föreslagit när det gäller det miljöpolitiska området. Kommissionen bör ha ett övergripande

för dessa frågor. Genom att de övergripande besluten fattas på ansvar EU-nivå, kan man undvika åtgärder som snedvrider konkurrensen. Utformandet åtgärder i enskilda fall bör dock så långt möjligt

av beslutas på den nationella eller regionala nivå som respektive åtgärd i första hand riktar sig mot. Hänsyn måste emellertid tas till att dessa åtgärder ligger inom de gemensamma ramarna.

92 Jordbruket och den regionala utvecklingen SOU 1997: 102

8.5¶Vem finansierar för en

åtgärder regional utveckling

I de fall då politiken syftar till en övergripande utjämning av ekonomiska skillnader mellan olika länder i EU år det motiverat med en

helt finansiering. Är finansieringen finns det

gemensam gemensam anledning att också ha gemensamma regler.

För övriga åtgärder, dvs. icke länderövergripande åtgärder, erhålls

en gemensam finansiering bättre övervaknings- och sanktionsgenom möjligheter jämfört med om finansieringen helt skulle ske nationellt. Med

hänvisning till de tidigare påtalade konkurrensaspektema föreslår

därför att dessa åtgärder liksom idag delvis skall finansieras gemensamt. Möjligheter, att liksom idag ha helt nationellt finansierade stöd, bör finnas kvar, dock efter godkännande av kommissionen.

SOU 1997: 102 93

9 av den

Förändringar gemensamma jordbrukspolitiken

9.1¶Jordbrukets framtida roll

Vi anser att det är angeläget att den gemensamma jordbrukspolitiken reformeras på ett sådant sätt att jordbrukets tas tillvara på bästa

resurser sätt i framtiden. Jordbrukssektom har många betydelsefulla uppgifter i framtiden, inte bara producent livsmedel och jordbruksvaror,

som av utan även som producent av biologisk mångfald, varierande odlingslandskap, kultunniljöer och andra kollektiva nyttigheter. Jordbnikssektorn har också en betydelsefull uppgift att bidra till att överordnade globala mål uppfylls. EU:s utvidgning österut tillsammans med främjandet av en långsiktigt hållbar utveckling samt demokratisk och

en ekonomisk utveckling i hela världen är högt prioriterade svenska mål som är angelägna att beakta vid reformering CAP.

en av

Jordbrukspolitiken bör därför ändras och utvidgas från att i stort sett enbart ha beaktat producentfrågor till att även omfatta konsumentfrågor, miljö-, djuretiska och regionala frågor. För att kunna diskutera vilka förändringar av jordbrukspolitiken som är nödvändiga vill vi upprepa vårt förslag till mål för EU:s jordbrukspolitik.

nya gemensamma

EU:s gemensamma jordbrukspolitik ska sylta till att möjliggöra: 0 ett brett och varierat utbud av säkra livsmedel till skäliga priser, 0 ett långsiktigt hållbart jordbruk.

Utöver dessa två övergripande mål skall jordbrukspolitiken även syfta till att produktion, förädling och distribution av livsmedel bedrivs på ett sådant sätt att 0 den biologiska mångfalden bevaras och främjas, 0 kulturmiljöer bevaras, 0 ett varierat odlingslandskap främjas,

o miljöbelastningen minimeras,

0 animalieproduktionen sker med högt ställda djurskyddskrav, 0 en regional balans och en levande landsbygd främjas, 0 ett internationellt konkurrenskraftigt jordbruk inom EU främjas.

94 Förändringar av den gemensamma jordbrukspolitiken

Livsmedel är centrala för vår överlevnad. Vår målsättning är att konsumenterna sin efterfrågan ska styra utbudet av livsmedel och genom andra jordbruksvaror. Detta uppnås att konsumenter och genom producenter möts på fungerande marknad. För att producenterna ska en kunna lyhörda och ha möjlighet sin produktion efter vara att anpassa konsumenternas önskemål måste fungerande konkurrens ñrmas, där en konsumenterna får den information som är nödvändig. Ett grundkrav är livsmedlen är säkra att äta. Konsumenten ska kunna välja de att livsmedel han eller hon vill ha på grundval information om av produktionsmetoder, livsmedelskvalitet samt priser. Det finns även jordbruksvaror efterfrågas konsumenterna som inte är livsmedel som av textilñbrer och förnyelsebar energi. Även för dessa bör som t.ex. varor gälla att efterfrågan skall styra produktionen. På sikt förutsätter detta att EU:s jordbruk blir internationellt konkurrenskrañigt. Jordbrukssektom är vidare viktig i ett framtida kretsloppsen resurs samhälle. Det är angeläget att jordbruket möjlighet att producera ges olika ntiljötjänster biologisk mångfald, kulturvärden och typer av som varierande odlingslandskap. Vi måste också sköta djuren på ett etiskt tillfredsställande sätt for djurens välbeñrmande. Jordbrukspolitiken bör sträva efter att åstadkomma flexibla och varierade produktionssystem

möjligheter att upprätthålla mångfald inom miljöområdet. En

som ger en förutsättning är att jordbrukets negativa miljöbelastning annan minimeras. För att kommande generationer ska få livsmedel måste produktionen långsiktigt hållbar. vara Jordbruket spelar viktig roll i utvecklingen på landsbygden. en Jordbruket har betydande indirekta effekter sysselsättningen, dels köp tjänster och insatsvaror, dels genom att jordbruket genom av möjliggör turism, attraktiv boendemiljö och ger kulturell prägel landsbygden. Ett fortsatt jordbruk är därför viktigt. Vi anser att

landsbygdsutveckling måste kombineras med ökad miljöhänsyn och

en högt ställda djurskyddskrav. På sätt är samspelet mellan samma jordbrukssektom och andra sektorer på landsbygden viktigt. Det är särskilt viktigt att skapa förutsättningar och möjligheter för en yngre generation att ta över och driva produktion i enlighet med önskemål en från samhälle och konsumenter. Jordbruket inom EU har således flera viktiga uppgifter i framtiden. Jordbruket spelar viktig roll att producera de livsmedel och en genom övriga jordbruksvaror konsumenterna efterfrågar. Jordbruket måste som möjlighet produktionen till konsumenternas ökade krav ges att anpassa

på kvalitet, miljö- och djurvänliga produktionsmetoder m.m. Dessutom

Förändringar den jordbrukspolitiken 95

av gemensamma

måste produktionen bedrivas på ett sådant sätt att jordbruksproduktionen är hållbar även på lång sikt. Jordbruket har avgörande betydelse

en i ett framtida kretsloppssamhälle. Genom att producera olika miljötjånster och värna om en miljöanpassad produktion kan jordbruket bli förebild

en för andra sektorer. Jordbruket har även en viktig uppgift när det gäller utvecklingen på landsbygden genom samordning med andra sektorer.

9.2¶Medel för en

ny jordbrukspolitik

En ny gemensam jordbrukspolitik bör utformas så att produktionen ges bästa möjlighet att nå de mål vi föreslagit. Det är angeläget

att samhället lagstiftar respektive betalar för de tjänster leder till

om som att

målen uppnås.

För att uppnå ett brett och varierat utbud säkra livsmedel till

av skäliga priser behövs en fungerande marknad där konsumenter och producenter möts. Detta innefattar inte bara handeln inom EU utan handeln i hela världen. Samhället har uppgift att till

som se att konkurrensen fungerar och att producenten förser konsumenten med information om produktionsmetoder, innehåll och Samhället

urspnmg. bör också ha som uppgift att lagstiftning och kontroll övervaka

genom att inga livsmedel som är skadliga för konsumenten släpps ut på marknaden. En försiktighetsprincip måste gälla for alla livsmedel. Producenten ansvarar således, dels för att inga farliga livsmedel släpps ut på marknaden, dels för nödvändig infonnation till konsumenten.

Vidare anser att jordbruket har viktig uppgift i ett bredare

en

samhällsperspektiv där miljö-, djur- och landsbygdsfrågor är angelägna.

En del av detta kan konsumenterna styra sina val livsmedel.

genom av Det är dock en gemensam angelägenhet för alla att produktionen

oss bedrivs på ett långsiktigt uthålligt sätt med minimal miljöbelastning och högt ställda djurskyddskrav samt att regional balans uppnås.

en Samhället bör därför gå in med både lagstiftning, information och utbildningsinsatser samt ekonomiska styrmedel.

För att uppnå långsiktigt uthållig jordbruksproduktion,

en som utgör en viktig del i ett framtida kretsloppssarnhälle, är det viktigt att

nödvändig lagstiftning tillsammans med nliljöersättningar införs.

Samhällets uppgifter kan delas i tre delar; lagstiftning

upp en gemensam som definierar minimikraven för tillåten miljöbelastning inom hela unionen, möjlighet till strängare miljökrav via lagstiftning på nationell nivå samt därutöver ersättning för miljötjänster såsom biologisk

4 17-0894

96 Förändringar den gemensamma jordbrukspolitiken av

mångfald, varierande odlingslandskap, kulturmiljö m.m. De gemen-

miljöreglema bör ha hög ambitionsnivå. samma en

För att uppnå animalieproduktion med högt ställda djurskydds-

en krav, vilket också viktig beståndsdel i ett framtida kretsloppsär en

samhälle, är det angeläget att införa nödvändig lagstiftning för djurskydd, djumiiljö och Smittskydd. Lagstiñningen bör så långt som möjligt

bl.a. för att nå konkurrensneutralitet. Därutöver måste vara gemensam enskilda länder, bl.a. etiska skäl, ha möjlighet att ha strängare av

nationella krav. Ersättning till djurhållning för olika miljötjänster som

biologisk mångfald och varierande landskap har diskuterats tidigare.

Målet att främja regional balans och en levande landsbygd uppnås

en också bäst förändring den gemensamma jordbrukspolitiken. genom en av Åtgärderna bör utformas regionalt i enlighet med en gemensam

ramlagstiñning. Vid utfonnandet regionala åtgärder förutsätts även i

av detta fall att konkurrensneutralitet ska gälla. För att nå målet bör åtgärderna utformas så att flexibilitet och stmkturutveckling inom jordbruket underlättas. Åtgärder för att stimulera investeringar i nya

brukningsfonner och som ger en yngre generation möjlighet att ta över

kan behövas. Medel behövs också för att möjliggöra en regional Åtgärderna ska underlätta samordning med såväl

produktion. en

milj öåtgärder åtgärder inom andra verksamheter. som För att uppnå målen säkra livsmedel samt uppnå ett om

kretsloppssamhälle och regional balans, där jordbruksproduktionen är

en central, blir marknadsregleringarna överflödiga på sikt. Direktstöd, som ligger inom marknadsregleringarna och syftar till att kompensera för prissänkningar, dvs. arealbidrag och djurbidrag, behövs inte heller annat

än som en tillfällig övergångsåtgärd

CAP:s marknadsregleringar leder inte till att de mål vill uppnå uppfylls. Istället leder de till högre livsmedelspriser och missgynnar effektiviteten i produktionen mellan olika sektorer, mellan olika brukare mellan i-land och u-land. Det innebär att producentemas flexibilitet samt och möjligheter till strukturutveckling Det finns flera exempel motverkande faktorer inom marknadsregleringarna, eftersom det finns

på

åtgärder både för att stimulera och begränsa produktionen. Export-

och olika interventionsåtgärder, bl.a. stöd till bidrag, gränsskydd som

produktion och konsumtion samt stödköp vid låga priser, stimulerar produktionen inom EU. Produktionskvoter och exportavgifter begränsar

istället produktionen. Direktstöden har i princip också en produktions-

stimulerande effekt, är begränsade till ett visst antal hektar eller men i medlemsland. Utöver vad nämnts leder inte

djurenheter respektive som

Förändringar av den jordbrukspolitiken 97

gemensamma

marknadsregleringama till en generellt bättre djurmiljö eller

en

miljövänlig produktion.

9.3¶Övergångsåtgärder

I de föregående avsnitten har summerat vilka mål CAP

anser att bör ha, samt vilka medel är nödvändiga för att uppnå de föreslagna

som

målen på sikt. Lagstiftning samt ersättningar för nriljötjänster och tjänster för att nå en regional utveckling är nödvändiga medel. Vi

konstaterade samtidigt att marknadsprisstöden på sikt inte behövs. Förutom att marknadsprisstöden inte behövs for att uppfylla de mål önskar, skulle ett borttagande av dessa stöd även lämna större utrymme att satsa resurser på konsument-, miljö- och djurfrågor samt regionala

frågor.

Det skulle således vara önskvärt att EU:s marknads-

gemensamma regleringar, med undantag för gränsskydd, tas bort på sikt. Utgångspunkten bör att alla sektorer reformeras samtidigt, för att undvika

vara snedvridning av lönsamheten mellan olika jordbruksvaror. Hänsyn måste tas till att reformen sker under socialt acceptabla former.

Det är rimligt att direkta stöd utbetalas under tidsbegränsad

en period efter reformema, for att underlätta omställning och

en omstrukturering av jordbrukssektom. Direkta stöd bör berörda

ge producenter största möjliga flexibilitet i beslutsfattandet, så att inte resurser binds i olönsam produktion. Hur stort behovet är dessa stöd

av får bedömas utifrån de förutsättningar råder inom varje

som produktionsområde.

Gränsskyddet kan vara rimligt att behålla under övergångsperiod.

en Hänsyn måste emellertid tas särskilt till konsumenternas intresse att

av

en import upprätthålls.

Att reformera CAP är emellertid påverkas många

en process som av faktorer. Ytterst är det förhandlingsfråga mellan EU:s medlemsländer,

en där hänsyn måste tas till olika intressen inom unionen. EU utgör också en förhandlingspart i flera internationella organisationer förhand-

varav

lingarna inom WTO har stor betydelse för CAP:s reforrnering. De

internationella överenskommelserna från främst FN:s konferens miljö

om och utveckling i Rio 1992 samt från FAO:s livsmedelskonferens i Rom 1996 innebär åtaganden som måste beaktas vid refonnering CAP.

av Förhandlingarna om en utvidgning av EU österut påverkar också i hög

grad EU:s jordbrukspolitik. En reformering CAP påverkas även

av av

98 Förändringar den jordbrukspolitiken SOU 1997: 102 av gemensamma

andra faktorer marknadsutveckling, ekonomisk utveckling m.m. som både inom och utanför unionen. När och hur den gemensamma jordbmkspolitiken kan reformeras är följaktligen förhandlingsfråga både inom EU och på internationell en nivå. På internationell nivå är det sarmolikt förhandlingarna inom WTO har störst direkt effekt för EU:s jordbrukspolitik. De senaste som förhandlingarna påverkade EU:s reformprocess, även det fanns om interna faktorer, bl.a. budgetskäl, också bidrog till att refonnen kom som till stånd. Om EU istället hade föregått förhandlingarna, genom att reformera CAP tidigare, hade möjligheterna varit större att reformera i enlighet med EU:s intressen. Samma kan föras inför resonemang kommande förhandlingar inom WTO. Som framhållits tidigare kommer

ytterligare liberalisering jordbrukshandeln och påtryckningar om av

sänkningar jordbruksstöden ställas på EU från USA och Cairnsav Genom att pådrivande i reformprocessen inom ramen för gruppen. vara förhandlingarna i nästa WTO-runda, skulle EU-länderna kunna förändra CAP i riktning ligger i unionens intresse, istället för att tvingas en som reformera enligt principer andra länder driver i WTO. Därigenom som skulle EU sarmolikt få bättre förhandlingsposition och större en möjlighet att driva angelägna frågor miljö och konsumenthänsyn om inom för WTO-arbetet. Genom att ha en pådrivande roll inom ramen WTO skulle också EU i linje med de åtaganden som agera medlemsländerna skrivit under vid FAO-konferensen i Rom 1996 om världens livsmedelsförsörjning och vid FN:s konferens i Rio 1992 om

miljön i världen. En utvidgning EU österut är högt prioriterad fråga eftersom av en detta skulle fredlig, demokratisk och ekonomisk utveckling i gynna en både Central- och Östeuropa och i EU. Även del problem skulle om en kunna lösas med hjälp Övergångsbestämmelser skulle en utvidgning av några förändringar CAP medföra en rad problem som utan av snedvridning ekonomin och hämmad strukturutveckling i Centralav en och Östeuropa samt ökade budgetkostnader för EU. För att underlätta medlemsländerna i deras planering inför ett EU-inträde är det för de nya angeläget relativt snabbt fatta beslut inriktning den att om en ny av

gemensamma jordbrukspolitiken.

Den CAP-reform EU genomförde 1992 till följd av bl.a. GATTsom förhandlingar och interna budgetskäl berörde framför allt spammålssektorn. Marknadspriserna sänktes att nivåerna exportbidrag, genom gränsskydd, interventionspris sänktes. För att kompensera m.m. prissänkningen infördes direktstöd utbetalas per hektar. Denna som

Förändringar av den gemensamma jordbrukspolitiken 99

reform ett steg i riktning mot ökad marknadsanpassning samtidigt

var som flera brister farms i reformen. Direktstöden avsåg att

som

kompensera prissänkningen var inte tidsbegränsade, vilket innebär att

sparmmålsproducentema idag blir överkompenserade eftersom

sparmmålsprisema i världen har varit höga de senaste åren. Priserna inom EU har inte sjunkit lika mycket som förutsattes i beslutet. Det är således angeläget att vid en ny CAP-reform beakta såväl för- nackdelar vid

som tidigare refomiarbete.

EU:s förändringsarbete av den gemensamma jordbrukspolitiken har

präglats av kompromisser och kan därmed liknas vid evolutionär,

en snarare än revolutionär, process där förändringarna genomförs successivt. Marknadsregleringama har minskat i omfattning till förmån

för miljö- och regionalstöd. Inom marknadsregleringama

har det skett en övergång från marknadsprisstöd till direktstöd som en direkt följd

av CAP-refonnen. Det är sannolikt att CAP även fortsättningsvis kommer att förändras successivt. Vi anser emellertid att det är angeläget att strävar efter att vi reformerar CAP i en riktning som leder till att de mål som vi föreslagit uppfylls på sikt. För att ha möjlighet att kunna driva de frågor anser angelägna, såväl inom som utanför EU, är det önskvärt att reformprocessen startar omgående.

9.4¶Konsekvenser av en

ny jordbrukspolitik

Genom de föreslagna medlen uppnås det vill säkra livsmedel till

-

skäliga priser, ett uthålligt och miljövänligt jordbruk med högt ställda

djurskyddskrav regional balans och levande landsbygd. Vi

samt en en blir av med onödiga kostnader och producentema möjlighet att bli

ges mer flexibla i sina val av produktionsinriktning. Vi får struktur-

en anpassning som leder till en produktionsstruktur som är bättre anpassad till att producera det som samhälle och konsumenter efterfrågar. Ju förr jordbrukspolitiken förändras desto bättre möjligheter får jordbruket och livsmedelsindustrin att inrikta produktionen på att bli effektiv och

mer mer miljövänlig. Där det är ekonomiskt lönsamt kommer produktionen av jordbruksvaror att öka. Åtgärder bör vidtas för att främja miljön och en levande landsbygd. Det kommer dock troligen att bli mindre lönsamt att producera nötkött, mjölk och socker inom vissa områden inom EU.

Den föreslagna jordbrukspolitiken, med borttagande av marknadsregleringama, kommer leda till att EU:s prisnivå till världs-

anpassas marknadsprisema på jordbruksvaror. Livsmedelsprisema inom EU

100 Förändringar den jordbrukspolitiken

av gemensamma

kommer således bli lägre än vad de är idag och därmed ges u-länder möjlighet att konkurrera på liknande villkor som producenter i EU. På

där EU har höga stöd, tillika är stor producent, väntas världsvaror marknadspriser-na stiga. Det gäller främst priserna på mejeri, nötkött, socker och sparmmål. Exakt vilken prisnivå kommer gälla efter en

som reformering CAP är naturligtvis omöjligt att förutsäga, eftersom det

av beror på rad faktorer såsom bl.a. klimat och väderförhållanden,

en marknadsutveckling, andra länders jordbrukspolitik samt den politiska och ekonomiska utvecklingen i världen. Det är emellertid viktigt att beakta andra faktorer än låga priser. Produktionsmetoder, geografiskt

förädlingsgrad, kvalitet, märkning har också en stor urspnmg, m.m. betydelse vid val livsmedel. Jordbruksproduktionen inom EU är redan

av idag i hög grad inriktad på kvalitet och vidareförädling. I en ny situation

jordbrukspolitik bör EU ha goda möjligheter att i större

med en ny utsträckning inrikta sig på att producera livsmedel av hög kvalitet genom

mer djur- och miljövänliga produktionsmetoder.

jordbrukspolitik inom EU underlättar också att andra viktiga

En ny svenska mål uppfylls griper över alla sektorer i samhället. Den

som föreslagna jordbrukspolitiken kan ha avgörande betydelse i ett

en framtida kretsloppssamhälle är ett mål för hela samhället.

som Detsamma gäller regional utveckling också är ett övergripande

en som mål för flera sektorer i samhället. Åtgärderna kommer leda till en ökad frihandel, vilket är ett övergripande svenskt mål. Detta kommer underlätta jordbruksproduktion i och export livsmedel från många

en av u-länder och därmed främja utveckling i dessa länder som också är ett

en viktigt svenskt mål. Ett annat övergripande svenskt mål är att av säkerhetspolitiska skäl utvidga EU österut. Det skulle främja en fredlig och ekonomisk utveckling i Central- och Östeuropa. Den nya jordbrukspolitiken föreslår kommer att underlätta utvidgning av EU

som en såväl för länderna inom nuvarande EU för de central- och öst-

som

europeiska länderna.

SOU 1997: 102 101

Ordlista

Biologisk mångfald Variationsrikedom bland levande organismer, vilket innefattar mångfald inom arter, mellan arter och

av ekosystem. Blair House- Separat uppgörelse mellan EU och USA år 1992 inom uppgörelsen ramen för Uruguayrundan som bl.a. resulterade i att EU:s areal- och djurbidrag tillsammans med USA:s deñciency payments undantogs från stödneddragningar blå boxen. Caims-gruppen Argentina, Australien, Brasilien, Canada, Chile, Colombia, Fiji, Filippinerna, Indonesien, Malaysia, Nya Zeeland, Thailand, Ungern och Uruguay. CAP the Common Agricultural Policy, dvs. EU:s gemensamma jordbmkspolitik. CÖE-ländema De tio länder i Central- och Östeuropa

som ansökt om EU-medlemskap dvs. Bulgarien, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern. CSE Consumer subsidy equivalent. OECD uppskattar genom detta mått hur mycket konsumenterna får betala för jordbrukspolitiken via livsmedelsprisema. I detta betänkande redovisas huvudsakligen den andel av priset som orsakas av jordbmkspolitik. Direktstöd Stöd som betalas direkt till producenten per hektar, per djurenhet eller liknande, t.ex. arealstöd och djurbidrag. Exportbidrag Olika typer av stöd som utbetalas vid export

som generellt avser kompensera för prisskillnaden mellan världsmarknadspris och EU-pris. EU tillämpar exportbidrag för export till tredje land flera jordbruksvaror se tabell l. FAO Food and Agricultural Organization of the United Nations, dvs. FN:s organisation för livsmedels- och jordbruksfrågor. FEOGA EU:s jordbruksfond representerar hälften

som ca av EU:s budget. Fonden utgörs av två delar, en garantisektion och en utvecklingssektion.

102 Ordlista

Garantisektionen Jordbruksfondens garantisektion finansierar huvudsakligen åtgärder inom marknadsregleringarna. Fonden finansierar även tillsammans med nationella medel miljö-ersättningar samt övriga kompletterande åtgärder. Se även FEOGA. GATT General Agreement on Tarifjfs and Trade, dvs. allmänna tull- och handelsavtalet. Se även WTO. Gemenskaps- Varor producerade inom EU ska ges företräde framför preferens importerade varor. Genetiska Variation inom arter som möjliggör artens vidare resurser evolution liksom uppkomsten av nya arter. GMO Genetiskt modifierade organismer. Se även nya livsmedel. Gränsskydd Åtgärder begränsar importen. Exempel detta som är främst tullar eller avgifter som läggs på priset på importvaror samt olika kvantitativa begränsningar. Interventions- Åtgärder på den interna marknaden i syfte att påverka åtgärder prisnivån på jordbrukets produkter, t.ex. lagring. Till interventionsåtgärder räknas även stöd till marknadsföring och konsumtionsfrämjande åtgärder. Kollektiva Sådana och tjänster där en individs konsumtion varor nyttigheter inte inskränker en amian individs möjligheter att konsumera samma vara och/eller där det inte gär att utestänga individer från att konsumera varan eller tjänsten, t.ex. biologisk mångfald och varierande odlingslandskap. Kompletterande Dessa åtgärder infördes i samband med reformen av åtgärder CAP år 1992 för att komplettera marknadsregleringarna. Åtgärderna omfattar miljöersättningar, stöd till förtidspensionering samt stöd till beskogning av åkermark. Kvot Produktionen kan begränsas genom en kvot. Likaså kan import eller export genom kvoter begränsas till att omfatta vissa kvantiteter. Oña tillämpas kvoter för att begränsa de kvantiteter som omfattas av en sänkt tull eller avgift. LFA-stöd Less Favoured Areas, dvs. mindre gynnade områden, ha sämre naturliga betingelser for som anses jordbruksproduktion och som erhåller särskilda regionalstöd.

SOU 1997: 102 Ordlista 103

Marknadsprisstöd Regleringar som syftar till att stödja en viss prisnivå

bl.a. gränsskydd, exportbidrag, interventionsåtgärder

och produktionskvoter. Marknadsreglering EU:s marknadsregleringar

omfattar medel som gränsskydd, produktionskvoter, exportbidrag och interventionsåtgärder samt direktstöd.

Nya livsmedel I förordning 258/97 fastställs särskilda regler för

riskvärdering och märkning av nya livsmedel s.k.

novel foods. Till nya livsmedel räknas livsmedel och

livsmedelsingredienser som inte tidigare har använts i

någon större utsträckning för konsumtion inom EU. Nya livsmedel som innehåller eller är framställda av GMO, livsmedel som är framställda med nya produktionsmetoder samt råvaror som tidigare använts inom EU är några exempel.

OECD Organisation for Economic Cooperation and

Development. En organisation för ekonomiskt

samarbete mellan ett tjugotal industriländer. PPP Polluter Pays Principle. Den som förorenar skall

betala för de kostnader som följer av föroreningen. PSE Producer Subsidy Equivalent. OECD uppskattar

genom detta mått värdet av överföringar till jordbruket som är orsakade av jordbrukspolitiken. I detta betänkande redovisas huvudsakligen PSE som andel av jordbrukets totala intäkter.

Produktions- Se kvot. begränsningar Tredje land EU:s benämning av länder utanför unionen. UR-avtalet GATT-avtalet från Uruguayrundan som bl.a. ledde till

en rad åtaganden om handeln med ,och stöden till,

jordbmkssektorn Utvecklings- Jordbruksfondens utvecklingssektion finansierar sektionen tillsammans med nationella medel struktur- och

regionalpolitiska åtgärder på jordbruksornrådet. Se

även FEOGA.

World Trade Organization, dvs.

Världshandelsorganisationen. WTO upprättades år

1995 för att övervaka multilaterala handelsavtal inom

tre områden, varav GATT är ett.

SOU 1997: 102 105

Källförteckning

Europeiska kommissionen, 1996. Jordbruksläget i Europeiska Unionen,

Rapport 1995, Bryssel. Europeiska kommissionen, 1997 a. Sammanställningar över E U:s

budget 1986-97. 1997, Bryssel. Europeiska kommissionen, 1997 b. Compte de gestion et bilan

financier, ajêârents operations du budget de lexercice

aux

1996. 1997, Bryssel.

Jordbruksverket, 1995. EU:s utvidgning österut Läget på

-

jordbruksområdet. Rapport 1995:8, Jordbruksverket, Jönköping. Jordbruksverket, 1997. FAIR Act den amerikanska jordbruksreformen

-

1996. Rapport 1997:13, Jordbruksverket, Jönköping. OECD, 1997. Agricultural Policies, Markets and Trade in OECD

Countries: Monitoring and Evaluation 1997. OECD, Paris.

Proposition 1989/902146, Livsmedelspolitiken. Stockholm, 1990.

Rabinowicz, E., 1996. EU:s jordbrukspolitik och bönderna i öst. SNS

förlag, Stockholm. SOU 1996:136. Effekter jordbrukspolitik Stockholm, 1996. SOU 1996: 171. Konsekvenserna för CAP WTO-åtagandena och

av en

östutvidgning. Stockhohn, 1996. SOU 1997:25. Svensk mat på E U-fczt. Stockholm 1997. SOU 1997:26. E Uzs jordbrukspolitik och den globala livsmedels-

försärjningen. Stockhohn, 1997. SOU 1997:50. Alternativa utvecklingsvägar

för EU:s gemensamma

jordbrukspolitik. Stockholm, 1997. SOU 1997:74. E Ucs jordbrukspolitik, miljön och regional utveckling.

Stockhohn, 1997.

SOU 1997: 102 107

Reservationer och särskilda

yttranden

Särskilt yttrande av ledamöterna Lennart Brunander

c, Dan Ericsson kd, Gudrun Lindvall mp, Cecilia

Malmström fp, Maggi Mikaelsson och Carl G.

v

Nilsson

m

Oacceptabelt hanterande av utredningen

Når Riksdagen beslöt att tillsätta en utredning om EU:s

gemensamma jordbrukspolitik var syftet att utredningen skulle lämna förslag på en svensk linje inför förhandlingarna om reformeringen av

CAP. Utredningen har som framgår arbetat mycket ambitiöst för att grundligt analysera frågan ur olika aspekter. Vi har dessutom publicerat fem expertrapporter. Två veckor innan kommittén hade sitt sista sammanträde visade det sig dock att jordbruksministem redan meddelat Bryssel den svenska hållningen. Det framgår av ett brev och en promemoria jordbruksdepartementet skickat till kommissionär

som Franz Fischler. I promemorian påpekas visserligen att regeringen ännu inte fattat beslut i frågan men det framgår tydligt att förslagen speglar

regeringens ståndpunkt.

Det märkliga är att varken utredningen eller jordbruksutskottet har informerats skrivelsen som alltså skickas bara ett par veckor innan

om utredningen lämnar sina förslag.

Det är ur demokratisk synvinkel mycket märkligt att på ett sådant flagrant sätt desavouera en parlamentarisk utredning och därigenom omöjliggöra en förutsättningslös debatt i denna för EU så viktiga framtidsfråga. Vi vill starkt ifrågasätta ett förfarande där en utredning tillsätts med avsikt att föreslå svensk linje den

en om svenska linjen redan ligger fast. Det kan knappast vara vare sig väl använda arbetsinsatser eller skattepengar.

108 Reservationer och särskilda yttranden SOU 1997: 102

Reservation av ledamoten Lennart Brunander

c

Jag är överens med majoriteten om den övergripande målsättningen for jordbrukspolitiken som presenteras i detta betänkande. Jag anser att det är ett viktigt långsiktigt mål att i takt med omvärlden minska de stöd

snedvrider konkurrensen och försvårar handelsutbytet. Det är också som

majoriteten säger nödvändigt att EU är pådrivande för att skapa en som fungerade konkurrens och ett ökat handelsutbyte. De målsättningar som utredningen är överens om för det europeiska jordbruket och for EU:s jordbrukspolitik tycker jag är bra, de stämmer väl överens med mina värderingar och de mål som redan idag finns i den svenska jordbnikspolitiken.

Målet om ett hållbart jordbruk är nödvändigt for att axla det ansvar

har för kommande generationer. Det är nödvändigt att de rätta förutsättningarna skapas så att det är möjligt att bedriva en livsmedelsproduktion som kan uppfylla detta mål. Kravet på säkra livsmedel till rimliga priser och att konsumenten skall tillförsälcras ett brett och varierat utbud är grundläggande. Här borde det också funnits

målfonnulering om att det skall skapas rimliga förutsättningar for en jordbruksfciretaget. De övergripande målen konkretiseras i betänkandet i krav på vad jordbrukspolitiken skall syfta till. Men enligt min uppfattning kommer inte de förslag som majoriteten här föreslår att leda till att målen uppfylls. Majoriteten lever inte upp till de vackra ord om miljöhänsyn, djurskydd, bevarat kulturlandskap och levande

en landsbygd redovisas i betänkandet.

som

Jag vill i denna reservation beskriva min armorlunda syn på möjligheten att producera tillräckligt med livsmedel i världen. Min syn

på EU:s förhållningssätt till WTO och hur EU:s jordbrukspolitik är att

CAP skall förändras. Jag tror dock inte på majoritetens förhoppning om att marknaden och ökad konkurrens kommer att leda till att målet om ett hållbart jordbruk infrias. Utvidgningen österut är en annan viktig fråga där jag också anser att majoriteten gör en felaktig bedömning.

Avreglering

Enligt min mening är majoriteten på ett olyckligt sätt fångad av avregleringstanken mer än av ansvaret for att bibehålla och utveckla EU:s och Sveriges jordbruk. Även jag är överens målet med

om om minskade marknadsstöd och att det är angeläget att skapa en bättre fungerande världshandel. De förändringar som skall göras måste ske på

SOU 1997: 102 Reservationer och särskilda yttranden 109

ett varsamt sätt. Det är min uppfattning att nuvarande CAP kan och skall förändras men inte med några tvära kast utan i en takt som alla inblandade klarar av. Vid en för snabb avreglering kommer många jordbruksföretag slås ut.

Jordbruksproduktion skulle i sådana fall endast bli möjlig i de bästa jordbruksområdena. Skogs- och mellanbygder kommer att tappa produktion, vilket för Sveriges del skulle vara mycket allvarligt. En sådan utveckling skulle inte uppfylla de mål som utredningen ställer upp. Det skulle innebära att den regionala utvecklingen kommer i andra hand och att jordbruket inte ges möjlighet att ta erforderliga miljöhänsyn. Ur

konsumentperspektiv upplever jag en sådan utveckling som mycket

negativ även om det kan innebära något lägre livsmedelspriser. Samtidigt är det viktigt att konstatera att när det gäller prissättningen, så är det inte enbart jordbrukarens pris som påverkar det.

Min slutsats blir att förändringen av CAP måste tillåtas ske i den takt som EU:s förhandlingar med omvärlden ger förutsättningar för. Att EU som beskrivs i betänkandet skall ta bort sina marknadsstöd före nästa WTO-förhandling ser jag som svårgenomförbart. Det ger inga garantier utan försätter EU i ett sämre förhandlingsläge. Det finns heller inte, enligt min mening, någon tidsmässig möjlighet att göra en större reform innan nästa WTO-runda. På sikt bör dock marknadsregleringar avvecklas till förmån för direkta stöd till främst miljö- och regionala insatser. En förutsättning för att erhålla stödet bör vara att det knyts till någon form av produktion. Stödsystemet ska vara så enhetligt som möjligt. Därigenom skapas bättre möjligheter för jordbrukaren att byta produktion. De olyckliga inlåsningseffekter som finns i dagens system kan då minimeras. Gränsskyddet bör finnas kvar som yttre skydd för jordbruket i EU. På sikt ökar handeln mellan länder och handelsblock, och priserna jämnas ut. Då kan också gränsskydden successivt sänkas.

Att Sverige i EU verkar för att EU:s jordbrukspolitik refonneras ser jag som naturligt. Men denna förändring måste ha som utgångspunkt omsorg om både producenten och konsumenten och med utgångspunkt från de mål för jordbrukspolitiken, som föreslås i betänkandet. De reformer som föreslås får inte innebära försämrade möjligheter att bedriva jordbruksproduktion i Sverige. Det är också viktigt att Sverige agerar för att EU skall ha en klar strategi infor WTO-förhandlingarna.

110 Reservationer och särskilda yttranden SOU 1997: 102

Miljö och djurhänsyn

Målen om bra mat fri från giñrester och mediciner och utan resistenta bakterier beskrivs bra i betänkandet och jag delar i denna del utredningens slutsatser. Målen för miljöhänsyn och djurskydd i livsmedelsproduktionen är viktiga utgångspunkter för en förändring av CAP. De svenska kraven på EU:s jordbrukspolitik måste skärpas i dessa avseenden. Det måste bli tillåtet att ställa krav på miljöhänsyn, djurskydd och kvalitet på maten utan att det bedöms som handelshinder. Detta är viktigt for handeln inom EU och det är krav som också måste ställas på världshandeln. Majoriteten sätter sin tilltro till marknaden. Genom en ökad konkurrens skall miljö-, djurskydds- och regionala mål infrias. Jag tror inte på detta. Som regelverket idag är utfomiat får man ställa krav om det inte hindrar handeln. Marknaden sätts i högsätet, konsumenternas säkerhet, miljö, djurskydd och regional balans kommer ofta i andra hand. På en avreglerad marknad kommer det att bli mycket svårt att bibehålla de långtgående krav har. Jag anser att måste ändra på handelsreglema, så att utgångspunkten för marknaden och konkurrensen är att de mål som fastlagts om säker mat, miljö, djurskydd och regional balans i första hand tillgodoses. Marknaden ska verka inom de beslutas, först då får en rättvis konkurrens.

ramar som

Östutvidgningen

Det finns de som befarar att det vore dåligt för de nuvarande medlemsländemas jordbruk östjordbruket inkluderades i CAP. Den

om huvudsakliga konsumtionen livsmedel i EU sker dock nära

av produktionen. Den stora volymen livsmedel är och kommer att vara producerad nära konsumenterna. De östeuropeiska ländernas ekonomiska utveckling kommer att leda till en ökad levnadsstandard och ökad konsumtion av livsmedel. Den ökade produktionen av livsmedel i öst kommer, om än inte helt, att mötas av en motsvarande ökad konsumtion.

Man kan också studera hur det gick då Spanien och Portugal blev medlemmar i EU. Många fruktade då att produkter från dessa länder skulle översvämma övriga medlemsländer. Så blev inte fallet. Istället fortsatte dessa produkter att konsumeras i huvudsak i produktionsländerna. Stmkturomvandlingen av de nya medlemsländemas jordbruk tog också längre tid än vad man trodde vid inträdet.

Jordbrukspolitiken bör omfatta även de nya länderna vid en

utvidgning. Att EU:s jordbrukspolitik blivit för detaljreglerad och

SOU 1997: 102 Reservationer och särskilda yttranden 111

kostsam är en sak, men det är ingen anledning till att göra den till ett större problem för utvidgningen än vad den är. CAP behöver och måste reformeras, främst andra skål, dvs. på meriter. Om

men av egna man sätter kostnaderna för CAP i relation till medlemsländemas totala budgetomsättning utgör jordbruksstöden en mycket liten andel. Det innebär att en utvidgning inte får de dramatiska följder för EU:s ekonomi som majoriteten beskriver. Utvidgningen österut får inte villkoras

av en

förändring av CAP.

Försörjningen av mat i världen

Världens befolkning växer kraftigt, det sker en ekonomisk utveckling som gör att konsumtionsmönster förändras. Samtidigt försvinner jordbruksmark olika orsaker vilket gör att situationen för världens

av livsmedelsförsöijning blir allt mer problematisk. Redan idag svälter många människorskor och många är undemärda, främst orsakat vår

av obefintliga förmåga att fördela de livsmedel som finns att tillgå. Majoriteten bygger sin syn på FAO:s rapport att maten faktiskt räcker om den fördelas på ett rättvist sätt. Denna förhoppning är enligt min

mening inte verklighetsanknuten.

Jag delar World Watch Institutes bedömning, något

som ger en annan beskrivning. Den befolkningstillväxt som .vet kommer i kombination med att jordbruksmark försvinner av en mängd olika orsaker och att intensiteten i jordbruket i stora delar världen inte är

av

långsiktigt hållbar. Tillgången på vatten är begränsande och

gör att en del jordar idag är överutnyttjade.

Konklusionen detta blir för mig att den åkerjord och de

av

möjligheter att producera livsmedel som finns i världen är begränsade.

Det innebär att jag anser att jordbrukspolitiken måste sådan att den

vara resurs som produktiv åkermark är säkras för framtiden. Det är ett ansvar

har.

112 Reservationer och särskilda yttranden SOU 1997: 102

Reservation av ledamoten Dan Ericsson kd

Utredningen har fel utgångspunkt

Själva titeln på föreliggande betänkande leder tanken fel. Uppdraget

att lägga förslag om reformer av EU:s jordbrukspolitik. Detta var uppdrag har i betänkandets titel och slutsatser reducerats till Mat

miljö. Den grundläggande utgångspunkten att det krävs en jordbruks-

politik skapar förutsättningar för fortsatt brukande av såväl svenska

som

andra EU-länders åkerjordar för att få fram mat och värna en bra som

miljö, den utgångspunkten saknas. Därför drar utredningsmajoriteten

också fel slutsatser reformeringen av EU:s gemensamma

om

jordbrukspolitik CAP.

Ekonomiskt och ekologiskt uthållig jordbruksproduktion

Det går att producera tillräckligt med livsmedel för en växande

världsbefollming. Förvaltarskapstanken måste dock vara vägledande och

kortsiktiga vinstintressen drivit fram odlingssystem som sugit ur

- som jordens bördighet och orsakat jorderosion måste ersättas med

-

långsiktigt hållbara brukningsmetoder. Ett uthålligt jordbrukssystem

bygger på ett kretslopp näringsämnen och att organiskt material

av binder markmineralen. Detta gör att man tar tillvara det naturen

samman ger och förhindrar jorderosion.

För framtiden måste slås fast att fortsatt jordbruksproduktion i Sverige såväl i övriga EU-länder är en nödvändighet. Nationellt

som gäller det såväl för att målsättningen att hela Sverige skall leva ska

om

kunna uppnås, att vi har fortsatt inhemsk livsmedelsförsörjning.

som en

Ur globalt perspektiv är det långsiktigt nödvändigt att åkermarken i Sverige och Europa finns tillgänglig för livsmedelsproduktion. Därför är

det också nödvändigt att miljöaspekter vägs vid reformeringen av jordbmkspolitiken så att en övergång till miljövänliga och mer ekologiska brukningsmetoder främjas. Detta kräver också bibehållen åkermark eftersom minskad intensitet i jordbruksproduktionen måste

en kunna kompenseras med produktion på mer åkennark.

En central fråga för EU måste att aktivt bidra till

vara fattigdomsbekämpning och ökad livsmedelssäkerhet i tredje världen. CAP kan ett instrument i detta arbete. EU måste också inom övriga

vara internationella föra såsom WTO, Världsbanken och IMF medverka till

att ta fram övergripande strategi för hur de fattigaste ländernas

en

SOU 1997: 102 Reservationer och särskilda yttranden 113

inflytande ska stärkas. En omställning av det europeiska jordbruket till

mer miljövänliga brukningsmetoder och ekologisk produktion innebär ett

minskat tärande på ändliga resurser och är nödvändigt också

ur solidaritetssynpunkt med tredje världen. EU ska också bistå u-länder

med uppbyggnad/utveckling av ekologisk produktion. De övergripande

målen om fattigdomsbekämpning och social utveckling ska stå i centrum också i handelsrelationema.

Utredningens teori om att sänkta livsmedelspriser kommer att gynna u-ländemas livsmedelsproduktion kan till dels vara riktig. Dessvärre kan sänkta livsmedelspriser också leda till ökade bekymmer för de allra fattigaste folken. Sambanden är inte säkra och tydliga. Det krävs en betydligt mer omfattande analys av dessa mekanismer och en inriktning

med försiktigare förändring av den globala jordbrukspolitiken för att inte

oönskade och för delar av världsbefollmingen förödande effekter ska uppstå. Effekterna av en mer miljövänlig och ekologiskt inriktad jordbruksproduktion i Europa måste också vägas i dessa resonemang.

Att som utredningen föreslå avhända Sverige och Europa stora delar av åkennarken kan inte vara en långsiktigt riktig politik mot bakgrund av den växande världsbefolkningen. Den starka befolkningstillväxten innebär att odlingsbar åkermark redan om några årtionden kan vara en bristvara. Därtill kan läggas effekterna av en tilltagande växthuseffekt, problem med jordförstöring och sinande vattentillgångar. Det är inte att förvalta den globala resurs som åkermarken utgör på ett riktigt sätt att

föra en politik leder till dess aweckling. Också fortsättningsvis ska

som åker- och betesmarker ses som en resurs i livsmedelsproduktionens tjänst.

Energigrödeanvändning kan också ses som ett gott utnyttjande av

jordresursen eftersom den då normalt sett är möjlig att återställa för

livsmedelsproduktion.

Att jordbruket är centralt för sysselsättningen på landsbygden och inom livsmedelssektom i övrigt har utredningsmajoriteten i stora stycken bortsett ifrån. Med den föreslagna inriktningen kommer hundratusentals lantbrukare att tvingas upphöra med sin näringsverksamhet inom hela EU-ornrådet. För Sverige kan det handla om att en tredjedel av svensk åkermark avvecklas och att 10.000 helårsarbeten försvinner från denna sektor. Detta i sin tur kommer att leda till dramatisk avfolkning

en av landsbygden och därmed vikande möjligheter för utkomster från en rad

binäringar som är beroende jordbruket som primärproduktion. Detta

av är en utveckling som går i direkt felaktig riktning i förhållande till devisen om att Hela Sverige ska leva.

114 Reservationer och särskilda yttranden SOU 1997: 102

Lika konkurrensvillkor

Att EU har jordbrukspolitik visar på ett tydligt sätt

en gemensam

betydelsen livsmedelsproduktionen. Det är också helt nödvändigt att

av lika villkor gäller för jordbrukare inom EU-området. En harmonisering

avgifter/skatter på jordbruksområdet är nödvändigt för att svenska

av jordbrukare ska kunna konkurrera med andra EU-länder på lika villkor.

Reformering av CAP

Den jordbrukspolitiken bör reformeras med

gemensamma utgångspunkt i 1992 års reform CAP. Det innebär en utveckling av

av dagens CAP och inte en nedläggning av jordbrukspolitiken som utredningsmajoriteten föreslår i andan det felaktiga svenska

av

jordbruksbeslutet 1990.

attg i kommande

I enlighet med vad som kommer uppnås förhandlingar och WTO-rundor anpassas det europeiska jordbruket till internationella, marknadsmässiga förhållanden. Förändringar av

mer stödnivåer måste ske i takt med andra WTO-länder och med hänsyn till den internationella konkurrenskraften. Det innebär stegvis anpassning

en i takt med andras anpassningar.

Det är nödvändigt att de ersättningsformer och regleringar som

tillämpas inom det framtida CAP inklusive Östeuropa kan säkra

- livsmedelssäkerheten och rimliga inkomstnivåer hos lantbrukarna inom Europa. Detta utan att inverka negativt på u-ländemas livsmedelssäkerhet. Konsekvensanalyser med avseende på dessa aspekter kommer att behöva utarbetas kontinuerligt.

Infor kommande WTO-nmda ska Sverige och EU inta mer bestämda krav utifrån de miljö- och djurskyddskrav ställs på svenskt och

som europeiskt jordbruk. Det krävs en mer offensiv hållning där det gäller att

till svenska och europeiska intressen vad gäller jordbruksproduktionen

se och dess inriktning mot ett mer ekologiskt uthålligt jordbruk, miljöaspekter och hållningen till animalieproduktion.

Även marknadsprisstödet successivt kommer att sänkas måste

om gränsskydd, intervention och exportbidrag tills vidare bibehållas om än på lägre nivå. Kompensation for prisstödssänkningar via direkta mer miljörelaterade ersättningar till jordbruket är en nödvändighet.

Utgångspunkter för EU:s gemensamma jordbrukspolitik bör vara;

Livsmedelsproduktion kan inte jämställas med annan

näringsverksamhet. Mot bakgrund av den nuvarande ordningen inom

SOU 1997: 102 Reservationer och särskilda yttranden 115

EU kommer säkerligen ett särskilt ersättnings- och regelsystem att

finnas under överskådlig tid. Reformeringen av EU:s jordbrukspolitik

måste ske på ett sådant sätt att lika konkurrensvillkor for jordbrukare i olika EU-länder upprätthålls. Likvärdiga regler och principer bör gälla med möjlighet till lokal variation beroende på bland annat klimatforhållanden.

Den generella jordbruksersättningen bör ges ut i form av en

0 arealersättning på all åkermark, inklusive vall. Miljöbetingade ersättningar for att hålla landskapen öppna, främja den biologiska mångfalden och bevara kultumiiljöer ska ñnnas liksom särskilda

regionalpolitiska ersättningar som är betingade av olika regioners förutsättningar för livsmedelsproduktion. Jordbruket ska producera biologiskt fullvärdiga livsmedel.

0 Målsättningen att svenskt jordbruk ska ställas om till 10 procent ekologisk odling till år 2000 bör överföras till europeisk nivå.

Tydliga målsättningar för omställning av jordbruksproduktion till

miljövänliga metoder och till ekologisk produktion bör fastställas mer

på europeisk nivå.

För att stimulera den ekologiska odlingen ska kompensation ges for 0 ett minskat tärande på råvaruresurser, mindre miljöbelastning med positiva effekter på bland annat bevarande av biologisk mångfald i odlingslandskapet och ambitionen att producera biologiskt fullvärdiga livsmedel. Svenska rniljö- och djurskyddsnorrner ska miniminorm for det 0 vara

europeiska jordbruket. Sverige bör i EU med kraft verka for en harmonisering miljöavgifter på kemiska bekämpningsmedel och

av

handelsgödsel samt for likvärdiga villkor för animalieproduktionen.

En viktig konsumentupplysning livsmedlen har producerats

0 är var och under vilka fonner. Ett gemensamt märkningssystem avseende

produktionsmetod ska eñersträvas.

såväl ursprung som

Övergångsåtgärder vid östutvidgning

Central- och Östeuropas åkennarker ska inte ses som ett problem utan tillgång att användas i den gemensamma livsmedels-

en produktionen. Argumentet att den gemensamma jordbrukspolitiken är kostsam måste i ljuset att EU:s samlade kostnader for

ses av jordbrukspolitiken uppgår till 0,6% av ländernas samlade BNP. Att klara integrering de central- och östeuropeiska länderna med dess

en av

116 Reservationer och särskilda yttranden

jordbruk kan i denna belysning inte anses vara något oöverstigligt problem.

Den europeiska gemenskapens utvidgning österut innebär att den gemensamma jordbrukspolitiken kommer att omfattas av fler länder. För att omvälvningarna av jordbruket i de kommande EU-ländema inte ska bli för dramatiska bör särskilda övergångsåtgärder tillskapas som möjliggör en försiktig inslussning av denna jordbruksproduktion. Dessa övergångsregler ska som utgångspunkt ha de principer som skisserats här ovan. Det innebär att omställningen till ett ekologiskt hållbart jordbruk betonas starkt. Särskilda stimulansersättningar i syfte att få en övergång till ekologiska brukningsmetoder i nytillträdande östeuropeiska länder bör övervägas.

SOU 1997: 102 Reservationer och särskilda yttranden 117

Reservation av ledamoten Gudrun Lindvall

mp

Miljöpartiet de Gröna ställer sig bakom de mål, som finns redovisade i betänkandets kapitel 9.1 för jordbruket i ett framtida EU. Det är viktigt att det lantbruk som skall bedrivas är långsiktigt hållbart, något som måste uppnås i en nära framtid och där dagens ekologiska lantbruk visar vägen. Endast det lantbruket kan ge förutsättningar för att de andra uppsatta målen skall kunna förverkligas som att ge säkra livsmedel,

främja den biologiska mångfalden i kulturlandskapet, skapa ett varierat odlingslandskap och minimera miljöbelastningen med flera mål, som

i kapitel Därför är det viktigt att de åtgärder som föreslås från anges svensk sida vid förändringen av EU:s jordbrukspolitik har detta för ögonen och att de åtgärder som föreslås analyseras utifrån de uppsatta målen för att säkerställa att de leder dit.

Eftersom så inte sker i betänkandet vill jag anföra följande, där jag

mening än utredningens majoritet: är av annan

CAP och omvärlden

Produktion av mat går inte att jämföra med annan produktion. De flesta prylar kan leva utan, men inte maten. Därför blir det befängt att hantera jordbruk bransch på vilken gängse ekonomiska

som en

kan tillämpas. Tillgång till odlingsbar jord är essentiell för

resonemang framtiden och jorden är verkligen inte något fått i arv av våra förfäder, utan något lånat av våra bam.

Trots detta är varsamheten om jorden inte given. I kapitel 3.5 resoneras om omvärlden och dess påverkan av EU:s jordbrukspolitik. Jag att World Watch Institutes scenarier är de mest trovärdiga av

anser de scenarier som redovisas i betänkandet. I årets upplaga av rapporten Tillståndet i världen tecknas en mörk bild av framtiden om inte

ändrar beteende idag. Man anför där att jordens växande befolkning nu

närmare 5,8 miljarder och varje år tillkommer 90 miljoner nya människor, de flesta i u-länder inte kommer att kunna mättas i en snar

framtid.

flera. Andelen odlad mark på jorden har

Skälen till detta uppges vara minskat sedan 1981. Ser man per person har arealen minskat från 0,23 ha på 1950-talet till 0,12 ha år 1995. Mycket mark bebyggs eller läggs under asfalt. Jordar eroderar, försaltas eller förstörs på annat sätt. Till detta kommer allt extremare väder med stor torka orsakat av växthuseffekten. På många ställen sjunker gnmdvattennivåer. Som

118 Reservationer och särskilda yttranden SOU 1997: 102

exempel har grundvattenytan under Peking sjunkit från 5 meter under marknivån 1950 till en nivå 50 meter under markytan 1995. Floder som Gula floden i Kina, Coloradofloden i USA och Amu-Darja i Centralasien når aldrig sina recipienter. Detta skapar naturligtvis problem för det oña rika jordbruket nära flodmynningar, med som i fallet Aralsjön en total ekologisk kollaps, en nu närmast död sjö, som tidigare varit mycket rik på ñsk. På många håll utnyttjas fossilt vatten för konstbevattning. I USA är exempelvis 21% av den bevattnade arealen bevattnad med sådant vatten, något som inte är långsiktigt hållbart. Tendensen i världen är att andelen konstbevattnad areal minskar.

Till denna mörka bild skall också läggas ett konsumtionsmönster i länderna med hög konsumtion av gris, kyckling och andra produkter som kräver stora mängder sparmmål, en intensiv djurhållning och ensidig odling. En genomsnittsamerikan behöver 800 kg spannmål per år, varav den största delen konsumeras indirekt som kött eller mejeriprodukter, medan en genomsnittlig indier behöver 200 kg, det mesta konsumerat som det är. I många länder under utveckling som Kina och länder i

Sydostasien kopieras i-ländemas konsumtionsmönster. Spannmåls-

nu

efterfrågan till djurfoder ökar och många länder som tidigare varit

självförsörjande är det inte längre. Samtidigt står den rika i-världen

- USA, Europa, Canada, Argentina och Australien för 80% av världs-

exporten. I de länder som exporterar de stora mängderna spannmål bedrivs jordbruket på ett kemikalieintensivt sätt, ett sätt vet inte är ekologiskt hållbart.

I betänkandet redovisas inte denna bild som den troliga, utan den positiva bild som OECD och FAO målar lyfts fram. I det scenariot räcker maten och produktionsökningen blir större än konsumtionsökningen fram till år 2010. I ett sådant scenario finns möjlighet att minska den egna produktionen för att istället importera livsmedel.

Det saknas ett i betänkandet om de föreslagna

resonemang förändringarna CAP utifrån de ovan skisserade scenariema. Tror man

av att ett överskott sparmmål kommer att finnas på världsmarknaden i

av framtiden minskar naturligtvis motivationer att säkerställa den egna produktionen medan värdet av den egna jorden och den inhemska produktionen ökar om det är World Watch Institutes scenario man finner troligt.

Min uppfattning är att den odlingsbara jorden kommer att behövas i framtiden, dels för en växande befolkning men också för att en ekologisk odling utan insatsmedel kräver större arealer. Det är därför angeläget att den förändring som föreslås av CAP från svensk sida beaktar detta och

SOU 1997: 102 Reservationer och särskilda yttranden 119

World Watch Institutes mer ödesmättade bild av framtiden. Så sker dessvärre inte i betänkandet.

WTO och framtida krav på EU

I flera kapitel, t.ex. kap. 5 och förs en diskussion om kommande WTO-förhandlingar och de krav som då kan ställas på EU. Det förutspås att förhandlingarna kommer att innebära stora förändringar av CAP bland annat därför att USA nyligen förändrat stöden till det egna jordbruket liksom att Caims-gruppen Australien,

- Nya Zeeland, Canada, Argentina mfl. förordar en ökad liberalisering.

- Vidare anförs att EU bör reformera CAP för att därigenom få en bättre förhandlingsposition i kommande GATT-förhandlingar.

Jordbruket i många de nämnda länderna sker på ett

av ovan oacceptabelt sätt ur miljö- och djurskyddssynpunkt. Användningen av insatsmedel, hormoner och antibiotika är stor och intensiteten mycket hög. Ett sådant jordbruk kan naturligtvis idag producera billiga livsmedel, men det är inte hållbart i framtiden. Dessutom strider det inte bara mot de mål for EU:s jordbruk som föreslås i betänkandet, utan även mot den gängse uppfattningen hos konsumenterna av hur jordbruk och djurhållning bör bedrivas. Matjordslagret minskar i USA, konstbevattningen sker i många fall med fossilt vatten och påverkan på jorden är stor i form jordpackning, törsaltning m.m. Djuren far illa. Det

av senaste årets diskussioner om användning av hormoner till nötkreatur visar skillnader i synsätt mellan USA och EU liksom användning och hantering av de nya genmanipulerade grödoma. Användningen av Roundup Ready Soyabean har ökat från några procent förra året till över 20% årets sådd. Oviljan GMO-sojan från den icke

av att separera herbicidresistenta visar att även i detta avseende är inställningen olika.

Eftersom EU är en viktig part i kommande GATT-förhandlingar måste EU starkt pådrivande for att göra det möjligt att skydda den

vara inhemska produktionen med höga miljö- och djurskyddskrav mot konkurrens från produktion inte klarar dessa krav. Utan sådana

som möjligheter blir det mycket svårt for EU att behålla de krav på den inhemska produktionen ñnns idag och ännu svårare att utveckla den

som i den riktningen förordas i betänkandet och vilken till fullo delar.

som De övergripande målen i GATT-avtalet måste vara att gynna ett långsiktigt hållbart jordbruk. Jag saknar detta i betänkandet och anser att det inte är möjligt för EU att reformera CAP på det sätt som föreslås utan risk for att den produktion som klarar höga miljö- och

120 Reservationer och särskilda yttranden SOU 1997: 102

djurskyddskrav inom EU riskerar att slås ut. Det kan bli allt svårare att går före.

Konkurrensen och den fria marknaden

I betänkandet sjungs på flera ställen den fria marknadens lov. Producenterna skall producera det konsumenterna efterfrågar och genom att mötas på en fri marknad skall produktionen utvecklas och priserna sänkas enligt betänkandet. Jag delar inte den positiva bilden som utmålas av marknaden och marknadskrañema och dess nuvarande utveckling så länge ingen miljöhänsyn tas och heller inte rätten att ställa sådana ges.

Produktionen av jordbruksprodukter tenderar att alltmer bindas till stora multinationella företag. Det gäller såväl utsäde, insatsmedel som processade livsmedel. Allt fler bönder kontraktsodlar idag, en tendens som minskar friheten för den enskilde bonden, såväl i som u-länder. Den senaste tidens utveckling av GMO-grödor visar att denna tendens förstärkts. Detta har också fått till följd att många lokala sorter, anpassade genom tiden till just de förhållanden som råder på platsen, slås ut till förmån for de stora företagens sorter, sorter som ofta är F1hybrider och omöjliga att uppföröka för bonden. Idag står USA ensamt för nästan en fjärdedel av all spannmål som exporteras. Multinationella livsmedelsföretag dominerar allt mer handeln och styr därigenom pris och tillgänglighet av livsmedel. Med bestrålning ökas hållbarhetstiden samtidigt som kvaliteten i födan försämras.

Tanken att marknaden skall sköta utvecklingen rimmar illa dels med det ovan anförda men också med hälsoaspekter. Att kräva av konsumenterna att de dels skall ta ansvar för det sätt på vilket olika livsmedel producerats men också vara så väl insatta i innehållet och kvaliteten är höga krav. Näringsinnehållet syns inte på utsidan och det faktum att engelska läkare gått ut och varnat barn och äldre för bestrålade livsmedel på grund av brister i näringsinnehållet visar hur svårt detta är. Jag anser inte heller att allt som produceras har kommit till för att det finns en efterfrågan utan att livsmedelsindustrin i mycket stor utsträckning skapar behov som dessutom underblåses med stora reklarninsatser.

Marknaden tar inga miljöhänsyn. Förutsättningen för att ett långsiktigt hållbart jordbruk skapas är enligt min mening att samhället skapar de ramar inom vilka producenter och marknaden kan agera. Beträffande livsmedel innebär det att samhället måste vidta de åtgärder i form av ekonomiska styrmedel, t.ex. skatter och avgifter på insatsmedel,

SOU 1997: 102 Reservationer och särskilda yttranden 121

och stöd som behövs för att skapa förutsättningar för det ekologiskt hållbara jordbruket, det jordbruket som måste till för att rättvis global

en försörjning ska bli möjlig i framtiden. Med en totalt fri marknad finns

en uppenbar risk att aktörema blir allt färre och därmed får allt större

spelrum och möjlighet att styra livsmedelsförsörjningen på jorden.

De nya genmanipulerade grödoma

I betänkandet berörs de nya genmanipulerade grödoma kort i samband med beskrivning novel food-direktivet och märkning. Jag

av anser att dessa grödor borde behandlats utförligare och att det i betänkandet klart borde framgått att Sverige tar avstånd från dem.

De grödor som nu är aktuella har i de flesta fall gjorts resistenta mot bekämpningsmedel. Att tillverkaren av dem också tillverkar bekämpningsmedlet ifråga visar med all önskvärd tydlighet syftet med manipulationen. Dessa grödor är inget eñerfrågat. De

konsumenterna

bidrar inte heller till en långsiktigt hållbar utveckling eller ökar livsmedelssäkerheten på jorden. Tvärt om ökas bindningen for många lantbrukare till kemijättama, kontraktsodlingen ökar och såväl den odlade som den naturliga mångfalden minskar. De bekämpningsmedel, Roundup och Basta, som olika grödor gjorts resistenta mot, är totalutromingsgifter, som tar bort allt annat i åkern än den odlade grödan, även ogräs som inte konkurrerar med demra. Dessa

bekämpningsmedel och deras nedbrytningsprodukter har dessutom visat

sig spridas till såväl yt- som grundvatten på ett sätt som tidigare har ansetts som omöjligt. Som en anpassning till grödoma har den tillåtna resthalten av Roundup höjts i Sverige från 0,1 mg per kilo till 20 mg per kg, en ökning med 200 gånger. Forskning visar också att genmanipulation kan få helt andra konsekvenser än förväntat och enligt min uppfattning minskar GMO-grödoma livsmedelssäkerheten.

Min uppfattning är att GMO-grödor bör förbjudas i EU, såväl vad

avser odling som import, hela eller i processade livsmedel. Detta borde framgått av betänkandet och bör vara den linjen den svenska regeringen med krañ driver.

PSE- och CSE-tal

I kapitel 3.1.2 3.1.4 redovisas effekterna av jordbrukspolitiken i

- PSE- och CSE-tal. Resonemanget blir mycket teoretiskt eftersom dels flera variabler saknas vid beräkningen PSE- CSE-talen, dels

av resp.

122 Reservationer och särskilda yttranden

jag att i texten förespeglar att en avreglering av CAP skulle anser man ledan till stora vinster för konsumenterna, slutsatser som kan ifrågasättas. I texten redovisas till och med merkostnad för konsumenterna av CAP i siffror.

Eftersom jordbruket orsakar miljöproblem, mer eller mindre beroende på gröda, intensitet och produktionsmetod, borde det vara på sin plats att också redovisa den miljökostnad olika typer av jordbruk har. Först då skulle bilden kunna bli komplett och det skulle gå att utläsa på vilket sätt de billiga livsmedlen och produktion till världsmarknads-

en pris ökar miljöskulden. Detta saknas genomgående i betänkandet och rimmar illa med de högt ställda föreslagna miljömålen.

Medel för en ny jordbrukspolitik

I kapitel 9 utvecklas mål och medel för en framtida CAP. Målen,

de tecknas i är bra. Här finns en tyngdpunkt på det långsiktigt som

hållbara jordbruket liksom höga djurskyddskrav, biologiskt mångfald

och regional balans. Jag skulle möjligen ha önskat att livsmedel inte bara ska säkra, i första målet, utan också av hög kvalitet.

vara som anges Mycket dagens bulkproduktion med kolhydrat- och fettrika livsmedel

av är förvisso säker, knappast hög kvalitet och med för människan

men av nödvändigt näringsinnehåll. I begreppet säkra kan emellertid även inkluderas hög kvalitet.

I kapitel 9.2 utvecklas medlen för att nå de mål som skisserats. Enligt min mening saknas här analys på vilket sätt den avreglering

en

föreslås med borttagande marknadsregleringar leder till ett som av långsiktigt hållbart jordbruk. Här anförs istället att dagens CAP

"missgynnar effektiviteten i produktionen" och "strukturomvandlingen

hämmas" och den förändring som föreslås anser man skall råda bot på detta. En avreglering leder möjligen kortsiktigt till billigare livsmedel,

då på bekostnad såväl djur miljö liksom på viljan till men av som jordbruk i hela EU. Med vilja till strukturrationaliseringar och

en effektivitet, i betänkandet, ñnns risk att de små och

som anges medelstora gårdarna framför allt i mindre gynnade områden slås ut. Samtidigt har dessa gårdar ofta marker med höga biologiska värden, ett

jordbruk med såväl djur som vall, beten och sparmmål. Kretslopps-

principen råder och många dessa gårdar brukas ekologiskt. De måste

av bevaras.

Miljöpartiet de Gröna vill förändra CAP, men med ekologiska förtecken. Dagens utveckling i landet av det ekologiska jordbruket är

SOU 1997: 102 Reservationer och särskilda yttranden 123

positivt och en liknande utveckling måste stimuleras och genomföras i hela EU. För att uppnå detta kan det vara nödvändigt att bibehålla ett arealstöd, som dock bör ges till all mark oavsett gröda för att inte ensidigt gyrma sparmmålsproduktionen. Likaså bör så kallad cross compliances utnyttjas i större utsträckning än i dag. Andelen grön mark och djurtåtheten bör kopplas till arealstödet. Miljöstödet måste

m.m. vara kvar, men jag delar inte åsikten som framförs i betänkandet att det ska finnas för att jordbruket skall "producera olika typer av miljötjänster

som biologisk mångfald, kulturvärden och varierande odlingslandskap." I ett ekologiskt lantbruk gynnas den biologiska mångfalden och ett varierande odlingslandskap genom brukningsmetoden.

Det är viktigt att alla stöd inriktas på att skapa ett ekologiskt långsiktigt hållbart jordbruk, inte som idag då en hel del stöd missgynnar detta. Miljöstöden bör till större del än idag finansieras av EU och åtföljas av strikta krav gemensamma för hela unionen, krav som successivt skärps. För att minska insatsmedlen i jordbruket bör

miljöbeskattningen av konstgödsel och bekämpningsmedel införas i

unionen. Dagens nivå i Sverige kan vara en gemensam början, men skatterna bör successivt ökas.

Jag delar således inte majoritetens förslag till medel för att nå de

föreslagna målen.

Det är viktigt att allt mer av kostnaden för att producera livsmedel syns på priset i butiken. Genom att som i dag betala maten även över skattsedeln ljärmas stadens människor än mer från landsbygdens. Det är först när matens rätta pris syns tydligt som en dialog och ett närmande bli möjligt. Producentema kan då inte som idag odla för ersättningssystemet utan måste odla för kimden.

Miljöpartiet de Grönas inställning är att Sverige bör lämna unionen. Eftersom jordbrukspolitiken är totalharmoniserad finns det inga möjligheter att föra en egen politik på jordbrukets område eller att gå före. Det är viktigt att så länge Sverige är medlem agera för att

- lantbruket skall bli långsiktigt hållbart och att därför förändra dagens CAP, den gemensamma jordbrukspolitiken. Vi anser att CAP idag gynnar ett storskaligt intensivt kemikalieberoende resursslösande jordbruk, sig producerar säkra livsmedel eller är möjligt att

som vare bedriva i framtiden. Det är hög tid för såväl EU som andra länder att ställa om produktionen till en ekologisk långsiktigt hållbar produktion och för EU:s del bör en förändring av CAP utnyttjas för detta.

124 Reservationer och särskilda yttranden SOU 1997: 102

Särskilt ledamoten Cecilia Malmström

yttrande av fp

östutvidgningen är, tillsammans med att försöka återvinna medborgarnas förtroende, EU:s viktigaste uppgiñ. Det föreliggande förslaget reformer av EU:s gemensamma jordbrukspolitik går i

om huvudsak i liberal riktning och präglas av liberala värderingar som frihandel och marknadsekonomi. Utredningen identifierar ett stort antal skäl till att CAP bör reformeras för sin egen skull och för att det finns

ett antal omvärldsfalctorer som trycker på. Det står för mig klart att oavsett EU skulle utvidgas eller så måste jordbrukspolitiken

om kraftigt förändras.

Östutvidgningen

Den europeiska unionen står nu dock inför sin allra viktigaste utmaning nämligen att för första gången i historien försöka på fredlig

väg öst och väst. Det är oerhörd vikt att Västeuropa tar tillvara

ena av möjligheten att skapa ett enat Europa som är säkerhetspolitiskt stabilt och ekonomiskt livskraftigt. Misslyckas EU med det kan konsekvenserna bli ödesdigra. Det kan äventyra hela utvecklingen mot demokrati och marknadsekonomi i Öst- och Centraleuropa. Sverige, liksom det övriga EU, har ett stort ansvar att ta tillvara denna historiska chans att skapa ett helt Europa. Jag menar att östutvidgningen är EU:s i särklass viktigaste uppgift och att detta tänkande skulle ha präglat utredningen än

Utvidgningen är givetvis ytterst komplicerad process med många mer. en hinder att undanröja. Ett dessa hinder är CAP. Därför måste en

av reformering inledas snarast så att EU ger tydliga signaler till de kommande medlemsländema och undviker att skapa obalanser och snedvrider konkurrensen på deras marknader. Många länder i Öst- och Centraleuropa är viktiga jordbruksproducenter med ett jordbruk som är och kan bli än konkurrenskraftigt. Länderna måste därför ges tid

mer och förutsättningar att planera för kraftigt reformerad CAP så att de

en inte använder CAP referens när de nu genomför stora förändringar i

som sina jordbrukssektorer. Det är knappast nya regleringar, kvoter och förbud folket i öst längtar eñer. Att bibehålla CAP för nuvarande EU

exkludera ansökarländema är fullständigt otänkbart. Refonnema men måste därför påbörjas omedelbart och helst innan utvidgningsprocessen inleds.

De medlemsländerna skall ha en full anslutning till ett EU med

nya

reformerad CAP. Också för EU:s nuvarande jordbrukare är det en

Reservationer och särskilda yttranden 125

viktigt att det kommer tydliga signaler från EU den framtida

om jordbrukspolitiken. Svårighetema av att genomföra reformema är förstås mycket stora men skall inte överskattas.

Avsaknad medborgarnas förtroende

av

Det finns utredningen nämner flera skäl till att refonnera CAP.

som Dock saknas en viktig punkt rör medborgarnas förtroende. Få

som områden väcker en sådan irritation jordbrukspolitiken, dess snåriga

som regelsystem och omvittnade fusk. Medborgama i EU hyser med alla rätt en rnisstro mot en enorm byråkrati som omfattar drygt halva EU:s samlade budget. EU:s egna siffror visar att det årligen försvinner minst 10% av jordbruksbudgeten, 6,3 miljarder 1993 enligt EU:s

ecu egna databas för fusk, Irene. En sådan politik skapar inte legitimitet. Däremot har en kraftigt avreglerad jordbrukspolitik, med satsning på kvalitet, miljö och landsbygdsutveckling, något kommittén föreslår,

som helt andra förutsättningar att vinna medborgarnas gillande.

Lantbrukaren som företagare

Utredningen lyñer fram konsumenternas roll i reformerad

en ny CAP. Det är bra och viktigt. Men jordbruksproduktion är ett samspel mellan konsumenter och producenter. Lantbrukaren måste möjlighet

ges och frihet att på likvärdiga villkor konkurrera med sina produkter på konkurrensutsatt marknad. Det år därför viktigt att lantbrukaren betraktas företagare och möjlighet att sådan så

som en ges agera som en att landsbygden kan erbjuda ett livskraftigt företagande. Jordbrukets konkurrensförmåga är av stor betydelse för alla som arbetar inom jordbruk och livsmedel. Kvoter, regleringar och krånglig administration underlättar inte företagandet. Det förutsätter svensk och europeisk

en politik underlättar för små- och nyföretagandet så att också

som småskaliga alternativ kan växa fram på landsbygden. Denna aspekt framkommer inte i utredningen. En aspekt kommer lite i

annan som skymundan är ett mer utvecklat konkurrensen i

resonemang om mellanleden i de led som finns mellan konsumenten och lantbrukaren

och som i Sverige, och på många håll i Europa, allt domineras ett

mer av antal större livsmedels- och grossistjättar. Konkurrensen inom livsmedels- och distributionsbranchen måste öka.

126 Reservationer och särskilda yttranden SOU 1997: 102

Reservation av ledamoten Maggi Mikaelsson

v

Jag vill inledningsvis redovisa att jag delar utredningens

grundläggande kritik EU:s jordbrukspolitik, liksom

av gemensamma behovet grundläggande förändring. Jag står också bakom förslaget

av en till mål för jordbrukspolitiken. Min reservation gäller dels

nya möjligheten att uppnå målen inom ramen för dagens EU och dels huruvida de föreslagna medlen leder till att målen uppnås. Jag delar inte heller den negativa på jordbrukets möjligheter i ett regionalt

syn perspektiv redovisas i betänkandet. I övrigt har jag ett antal

som synpunkter på utredningens olika avsnitt.

Livsmedelsfötsörjningen 2000-talets ödesfråga

-

Världens befolkning växer och livsmedelsproduktionen totalt har ökat under de senaste decennierna. Trots detta har det högeffektiva industriliknande jordbruket inte lyckats trygga en god livsmedelsförsörjning på global nivå. Medan rika regioner och samhällsskikt lever i ett överflöd skapar överskottsproduktion och vällevnadssjukdomar

som lever andra samhällsskikt och regioner i svält och fattigdom. 800 miljoner människor saknar tillräckligt med mat och tvingas leva ständigt hungriga.

Befollmingsökningen tillsammans med en allt större utannning av jordens naturresurser gör att livsmedelsförsörjningen och nyttjandet av jordbruksmark med stor satmolikhet kommer att bli 2000-talets

en av viktigaste frågor. Ett exempel tydliggör detta. Idag finns ca 0,26

par hektar åkermark innevånare på jorden. År 2025 har den siffran

per sjunkit till 17 hektar Vårt behov för att överleva beräknas

per person.

0,2 hektar. Detta visar nödvändigheten att dels nyttja all vara ca tillgänglig åkennark och dels använda dess produktion på ett hållbart sätt. Västvärldens livmedelsmönster håller inte i ett globalt perspektiv. För att säkra mänsklighetens överlevnad måste dagens livsmedelsproduktion och utnyttjande naturresurser ställas om så att de blir

av

långsiktig hållbara.

En annan förutsättning för jordens långsiktiga produktionsfömiåga är tillgången på färskvatten. Det mesta av jordens vatten ñrms i världshaven och är salt. Av färskvatten är den största delen bundet i

polarisama. Dagens produktionsmetoder i jordbruket, med stora arealer

konstbevattnas tär på grundvattnet vilket leder till försaltning av som jordbruksmark. För närvarande är ca 15% ca 300 miljoner hektar av

SOU 1997: 102 Reservationer och särskilda yttranden 127

världens bevattnade arealer skadade försaltning. Siffran beräknas

av vara fördubblad om 25 år. I sydvästra USA har grundvattennivån sjunkit med mer än 120 meter. Indien, Norra Kina och Mexiko är andra områden, tätt befolkade, där grundvattennivåema sjunker.

Det är uppenbart att världens livsmedelsproduktion och konsumtion måste förändras. Den idag dominerande uppfattningen att människan kan behärska naturen måste ersättas insikten att naturen sätter

av gränserna för all mänsklig aktivitet. På global nivå kan man konstatera att dagens marknadsekonomier där ekonomisk tillväxt är målet och naturen medlet inte har lyckats åstadkomma hållbara försörjningssystem. EU utgör inget undantag. Med ett grundfördrag sätter ekonomisk

som frihet före människors behov och handel före miljö har satt

man en ram som står i motsättning till ett långsiktigt hållbart samhälle.

Den målsättning som kommittén har ställt for EU:s framtida

upp jordbruk står därmed i konflikt med EU:s övergripande krav på fri rörlighet för kapitalet. En verklig omställning i hållbar riktning ställer andra krav på demokratisk kontroll över ekonomin liksom verkliga möjligheter att sätta hälso- och miljökrav före krav på fri rörlighet

av varor.

Givet ovanstående begränsning möjligheten att förverkliga målet

av anser jag att den målformulering som redovisas i kommitténs betänkande kan ligga till gnmd för det svenska ställningstagandet till hur EU:s framtida jordbrukspolitik skall utfomuas. Jag delar även delvis de förslag till medel och övergångsåtgärder föreslås. Jag har emellertid hel

som en del synpunkter och avvikande uppfattningar både på föreslagna medel som på de motiveringar som redovisas som grund för målsättningen. Jag ifrågasätter om de medel som anvisas leder till måluppfyllelse.

Redogörelsen nedan följer i stort betänkandet uppläggning. Jag redovisar också min uppfattning framtida jordbrukspolitiks

om en betydelse för sysselsättning och jämställdhet. Ett avsnitt ingår i

som direktiven till utredningen inte behandlats på ett seriöst sätt. Detta

men trots att sysselsättning och jämställdhet i andra sammanhang hävdas vara socialdemokratiska flaggskepp i Europasamarbetet.

Kap 3 CAP inför framtiden

I kapitlet redovisas ett antal effekter av dagens jordbrukspolitik i EU, vilket gör rubriken något missvisande. Jag delar i stort beskrivningen av CAP:s effekter för producenter, konsumenter och skattebetalare, men anser att det är viktigt att poängtera att PSE- och

5 17-0894

128 Reservationer och särskilda yttranden SOU 1997: 102

CSE-tal dels inte täcker alla typer bidrag och stöd och dels inte av beskriver priser eller kostnader i konsumentledet. Jag delar inte kommitténs slutsats att livsmedelsprisema skulle sjunka vid en

avreglering EU:s jordbrukspolitik. Det är åtminstone inte självklart

av

det blir följden med de höjda hä1so-, djurskydds- och miljökrav som

att kommitténs enats i målsättningen för den framtida jordbruksom politiken. Jag också att när det gäller livsmedel får inte prisfrågan anser kraven på säkerhet och kvalitet.

Överordnas

När det gäller CAP:s effekter för Samhällsekonomi och sysselsättning har kommittén inte diskuterat vilka effekter ett avreglerat jordbruk skulle få inom dessa områden, den strukturomvandling men kommer med stor sannolikhet att leda till minskad

som förutspås sysselsättning inom jordbrukssektom. Naturligtvis kommer detta att

samhällsekonomin i hela EU. Av redovisningen över andelen

påverka sysselsatta i jordbruket under kap. 3.2.3. framgår också att det är stora

regionala skillnader inom EU. Totalt arbetade drygt 8 miljoner människor inom jordbruket i EU, vilket motsvarar 6%, men i t ex ca Grekland är andelen hela 21%. Lägger sedan till de som arbetar man inom livsmedelsindustrin 2,5 miljoner, och den kringsysselsättning ca

skapas så skapar jordbruket med forädlingsled ett stort antal

som arbetstillfällen. Jag är inte beredd att medverka till strukturen omvandling ytterligare ökar arbetslösheten i EU. som När det gäller CAP:s effekter för miljön är det uppenbart att även mycket miljöproblemen kan orsakade av den allmänna om av anses tekniska och ekonomiska utvecklingen så har EU:s jordbrukspolitik och stött ett jordbruk lett till stora miljöproblem i vissa uppmuntrat som

regioner i EU.

Kap 4 En ny gemensam jordbrukspolitik

Jag delar inledningens beskrivning varför CAP behöver om förändras, ifrågasätter uppfattningen i avsnitt 4.1.2. att risken för men försörjningsstörningar är mindre än under 1950-talet. Snarare är det nu

just risken för försörjningsstömingar på global nivå, som är en av grunderna förändra CAP så att uthållig jordbruksproduktion kan

att en producera livsmedel av hög kvalitet. Kommitténs förslag till målsättning för EU:s jordbrukspolitik år ny ambitiös: Ett brett och varierat utbud säkra livsmedel till skäliga av och långsiktigt hållbart jordbruk skall ske inom för en priser ett ramen

syftar till produktion, såväl förädling och jordbrukspolitik som att som

SOU 1997: 102 Reservationer och särskilda yttranden 129

distribution skall bedrivs uthålligt. Med det att den biologiska menas mångfalden och ett varierat odlingslandskap bevaras och främjas, kulturmiljöema bevaras, miljöbelastningen minimeras och djurskyddskraven ställs högt. En regional balans och levande landsbygd skall en främjas liksom ett internationellt konkurrenskraftigt jordbruk. Jag delar

den målsättningen.

Kap 5 Livsmedel

Kapitlet om livsmedel är ofullständigt. Det är naivt att påstå, som görs i första meningen i avsnitt 5.1, att det främsta syftet med all produktion inklusive livsmedel är att förse konsumenterna med de varor som de efterfrågar. Det kan vara en from förhoppning, att det är enbart efterfrågan som styr produktionen, men det stämmer inte. Det är väl känt att livsmedelsindustrin liksom delar primärproduktionen domineras av av stora transnationella bolag. Jag att det är allvarlig brist i anser en betänkandet att ett helt kapitel ägnas livsmedel de utan att multinationella livmedelsföretagens makt över varuproduktionen och konsumentval beskrivs och analyseras. Verkligheten är den att konsumenter idag är alltför mycket i händerna på det internationella kapitalet också har kontroll som över

livsmedelsproduktion och förädling. Det är inte konsumenterna har

som efterfrågat genmodifierade livsmedel eller kött från djur behandlats som med hormoner och antibiotika i tillväxtbefrämjande syfte. Det är inte konsumenterna har efterfrågat livsmedel med allergi- och som cancerframkallande tillsatser eller livsmedel från djur plågats i långväga som transporter eller fötts upp utan de mest grundläggande djurskyddskrav. Konsumenter efterfrågar däremot säkra livsmedel och borde ha rätt att kräva nationell lagstiftning och förbud mot livsmedel, tillsatser och produktionsmetoder kan oetiska eller osäkra. som anses Jag delar kommitténs bedömning att konsumentrörelsen måste stärkas och att det är viktigt med konsumentinfomiation så den att enskilde konsumenten kan göra sitt val utifrån korrekt information. Det finns också exempel på att konsumenter sitt val påverkat genom produktionen. Lika viktig är troligtvis medveten miljörörelse en som förmått väcka opinion i viktiga konsumentfrågor. Att kräva varje av enskild konsument att göra alla awägningar krävs för att kunna som välja säkra livsmedel är däremot att negligera det politiska ansvaret. Jag är också kritisk till majoritetens övertro på att fri och en fungerande konkurrens och avreglerad marknad skall leda till att en

130 Reservationer och särskilda yttranden

målet säkra livsmedel uppfylls. På flera ställen i avsnittet anges en om fri och fimgerande konkurrens det bästa medlet för billiga och som säkra livsmedel. Det är självklart bra med konkurrens, men en fri konkurrens existerar knappast idag. Istället begränsas möjligheterna till fri handel och fri konkurrens monopol och kartellbildningar, en en av manipulationer och skumraskmetoder. Allt i marknadsekonomins namn. För bättre kunna garantera säkra livsmedel till skäliga priser är det att min mening lika viktigt att minska antalet mellanhänder i enligt livsmedelshanteringen från primärproduktion till matbord. Idag är det främst i de många mellanleden prispåslagen sker. Endast en mindre som

del till primärproducenten. Något självklart både påverkar går som

och ökar svårigheten att kontrollera och säkerhet. priset ursprung Dessutom försämras lönsamheten i jordbruket vilket driver på kraven om

annan kompensation.

Ett problematiserande olika konsekvenser av en mer resonemang om hade varit värdefullt för bedömningen de olika medel fri konkurrens av för uppnå de uppställda målen. Det handlar till exempel som behövs att definiera vad med fri konkurrens, konkurrensneutralitet om att som avses och konkurrenshinder. Är låga priser ett bra mått på att konkurrensen skall kvalitetsaspekter värderas. Hur ska t olika fungerar. Hur ex

i konkurrensperspektiv Är det konkurrensproduktionsmetoder ses ett

neutralt konkurrera med sämre djurskyddskrav Om inte, borde då att land kunna ställa djurskyddskrav på sin import Eller är då detta inte ett konkurrenshinder Är det konkurrensneutralt om produktionsett metoderna leder till utarmning naturresurser t ex att tära på av som eller storskaligt använda miljöfarliga bekämpnings-

grundvattnet att

skall uppnå konkurrensneutralitet mellan regioner med medel Hur man innebär olika kostnader för likartad

olika klirnatbetingelser som produktion

Det finns inga enkla eller självklara på dessa frågor, men jag svar det är fel att de inte berörs i betänkandet. anser att

Kap 6 Jordbruket och miljön

Det är helt uppenbart att dagens jordbruk inom EU inte är långsiktigt finns dock regionala skillnader och i t Sverige har hållbart. Det stora ex tagits mot hållbar utveckling. Mycket återstår ännu att göra. steg en mer Jag delar kommitténs beskrivning det övergripande målet om ett av

långsiktigt hållbart jordbruk liksom avsnittet jordbrukets negativa

om Jag dock jordbruket kan och borde spela enviktig

miljöeffekter. anser att

Reservationer och särskilda yttranden 131

roll i en miljöomställning i samhället. Dels produktion är

genom en som anpassad till lokala förutsättningar, vilket innebär att livsmedels-

produktion skall ske i hela EU där miljömässiga förutsättningar finns.

De miljöstöd som finns inom EU idag utgör endast 2% de totala

av stöden till jordbruket. Något också speglar hur lågt EU hittills

som prioriterat miljöfrågoma. Jag kan i stort ställa mig bakom det resonemang som förs om gemensamma grundnonner under avsnitt 6.4. Tyvärr är förslagen mycket outvecklade och det är svårt att bedöma konsekvenserna de olika nivåer för regleringar föreslås. Enligt

av som min bedömning står detta avsnitt i motsättning till kapitel fem där den fria konkurrensen hyllas vilket skapar obalans mellan betänkandets

en olika avsnitt som är helt onödig.

Ett område som faktiskt knappast berörs är det ekologiska

jordbruket, vilket är mer än märkligt. Det ekologiska jordbruket har hunnit långt på kretsloppsanpassad produktion utgår

vägen mot en som från lokala och regionala förutsättningar. Den definition som Ekologiska lantbrukarna i Sverige ställer upp skulle kunna vara ett förtydligande av den målsättning kommittén enats

som om.

Det som kännetecknar den ekologiskt hållbara produktionen är att den

utgår från lokala förnybara resurser effektivt utnyttjar solenergin och de biologiska systemens potential bevarar åkerjordens bördighet maximerar recirkulation av växtnäring och organiskt material minimerar behovet av ändliga resurser och därmed miljöpåverkan genom läckage av restprodukter inte använder naturfrämrnande ämnen

0 bidrar till att bevara den genetiska mångfalden i produktionen såväl

som i jordbmkslandskapet

0 ger husdjuren livsbetingelser som motsvarar deras ekologiska roll och

tillåter dem ett naturligt beteende.

Med det ekologiska jordbruket som långsiktigt mål konkretiserat

enligt ovanstående får också ett bättre underlag för bedömning

av vilka medel som behövs för att uppnå målen.

r 132 Reservationer och särskilda yttranden

Kap 7 Jordbruket och djuren

Detta avsnitt är bra. Det är positivt att den svenska djurskyddslagstiñningen har bidragit till att djuren generellt sett är friskare i Sverige än i flertalet länder inom EU. De svenska förhuden mot användning bl.a. kadavennjöl och antibiotika har bidragit till

av detta. Men det finns ändå hotbilder. Dels finns risken att de hårdare svenska kraven jordbrukama själva uppfattas hinder för

av som konkurrens, eftersom produktionen blir dyrare utan att ett merpris kan tas ut. Dessvärre hörs av och till sådana röster i debatten. En annan hotbild är att djurskyddsaspekter handelshinder, inte bara inom

ses som EU utan också på världshandelsnivå. Ett exempel är den diskussion som

pågår i WTO:s tvistlösningspanel angående EU:s förbud mot hormoner.

Där är det främst USA hävdar att EU:s honnonförbud är ett

som handelshinder.

Kap 8 Jordbruket och den regionala utvecklingen

En de svåraste frågorna att lösa vid en förändring av EU:s

av jordbrukspolitik är frågan det regionala jordbruket. Som det står i

om inledningen till avsnittet bor stor del befolkningen på landsbygden

en av och i vissa delar regionen spelar jordbruket en stor roll i den lokala

av ekonomin. Det är också bra att det klart slås fast att det svenska målet för jordbruket i Sverige ligger fast. Men därefter redovisas en mer

norra

negativ bild jordbrukets möjligheter i ett regionalt perspektiv. Till

av exempel att fortsatt stnikturomvandling mot större enheter är

anges en att vänta, varför ökade satsningar på annan verksamhet än själva

jordbruket bör göras.

Jag att jordbrukets roll regional motor är underskattad i

anser som betänkandet. Istället för att passivt anta att det kommer att innebära

ökade svårigheter att upprätthålla jordbruksproduktionen inom del

en regioner i EU, t i Sverige och i andra mindre gynnade områden

ex norra

skulle jordbruket kunna bli motor i landsbygdsutveckling och lokal

en produktion.

I betänkandet målas onödig motsättning mellan lokal, oña

upp en småskalig produktion och det storskaliga intensiva jordbruket. Det är min övertygelse att båda sätten att producera behövs och att de dessutom går att förena med långsiktig uthållighet. Jag delar inte kommitténs påstående att det är företagsekonomiskt fördelaktigt med ökad storskalighet. Det kan kanske stämma med dagens jordbruksproduktion,

SOU 1997: 102 Reservationer och särskilda yttranden 133

men då räknar inte in alla kostnader, t.ex. de miljöproblem

man som följer i det storskaliga jordbrukets spår.

En ökad regional produktion skapar förutsättningar för lokal

en småskalig livsmedelsförädling vilket leder till arbetstillfällen och

nya en positiv landsbygdsutveckling. En ökad lokal produktion är också

en fördel miljösynpunkt eftersom transportbehovet kan minska. Även

ur ur ett globalt perspektiv är en ökad regional självförsörjning att föredra. I betänkandet står det att ökad handel i sig är positivt eftersom det

gynnar u-ländemas produktion. Men avreglerad marknad och ökad handel

en en innebär inte automatiskt en garanti för att u-länderna får bättre villkor. Ett troligare scenario är att det åter igen är de stora multinationella företagen som kan ta för sig ytterligare marknadsandelar. Däremot kan

en ökad regional självförsörjning skapa förutsättningar för u-ländema att själva bygga upp en livsmedelsproduktion för behov.

egna

Kap 9 Förändringar av den jordbrukspolitiken

gemensamma

Kapitlet är en sammanfattning av betänkandet och de mål och medel som föreslås. Utifrån de begränsningar och den kritik jag har framfört i tidigare avsnitt delar jag uppfattningen att EU:s nuvarande marknadsregleringar bör fasas ut och dagens CAP ersätts med

en jordbrukspolitik som bidrar till miljöomställning, regional utveckling och ökad djurhänsyn. Medlen för att uppnå de uppställda målen bör koncentreras till några områden. För att nå ett långsiktigt hållbart jordbruk måste medlen inriktas på miljöomställning, regional utveckling och djurskydd. För att få säkra livsmedel krävs lagstiftning och konsumentmakt. Jordbruket och livsmedelsproduktionen skall

också ses som en viktig framtidsnäring, dels utifrån behovet livsmedel till

av en växande världsbefolkning och dels utifrån behovet

av en miljöomställning av hela samhället.

Kap X Jordbruket, sysselsättningen och jämställdheten

I direktiven till utredningen har ingått att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser förslaget. Detta har utredningen inte gjort,

av vilket är allvarlig brist. Dels eftersom det strider mot regeringens

en direktiv och dels eftersom viktig del kvinnors insatser och

en av nytänkande skulle kunna bidra på ett konstruktivt sätt till jordbrukets

nödvändiga rniljöomställning. På många håll i Sverige växer ett

engagemang for lokalsarnhället och lokal livsmedelsproduktion såväl

134 Reservationer och särskilda yttranden SOU 1997: 102

lokal livsmedelsforädlixig. Oña är det kvinnor går i spetsen for som som denna utveckling. På ett sätt kan säga att det handlar om att man återuppliva gamla traditioner och bevara gammal kimskap. Men i en ny tid med fortecken, livsmedelssäkerhet och kretsloppstänkande. nya som Resultatet är ökat nyföretagande och arbetstillfällen. Genom att nya stödja motsvarande utveckling i hela EU kan nya arbetstillfällen en skapas på landsbygden, istället for den negativa inställning som speglas i

betänkandet.

Övriga synpunkter

svårigheterna under arbetets gång har verit att hålla isär En av diskussionen EU:s framtida jordbruk med konsekvenserna för om Sverige. Det hade varit värdefullt betänkandet tydligare hade utgått om från EU-perspektiv och istället hade redovisat konsekvenserna för ett Sverige i separat avsnitt. Jag har emellertid inte fått gehör för det ett kravet. Jag beklagar också att det inte gått att få ett enigt betänkande. Jag uppfattar ändå det finns stor uppslutning bakom kraven på en att en förändring nuvarande CAP liksom på målen for den nya av

jordbnikspolitiken.

Sammanfattningsvis jag att betänkandet som helhet speglar anser socialdemokratins medvetenhet behovet av en ny syn på om livsmedelsproduktionen, tveksamhet i att ta konsekvenserna av men en denna medvetenhet.

SOU 1997: 102 Reservationer och särskilda yttranden 135

Reservation av ledamoten Carl G Nilsson

m

Inledning

Utredningens arbete har präglats ambitionen att så långt av som möjligt få fram ett gemensamt ställningstagande. Jag har det ansett vara värdefullt att Sverige har ståndpunkt i EU varför jag försökt bidra till gg att enighet skulle nås. Emellertid har regeringen bara någon vecka innan utredningens Slutdatum föregripit dess resultat att till genom kommissionen sända sina synpunkter på den framtida jordbrukspolitiken. Dokumentet har titeln Fortsatt refonnering den av gemensamma

jordbrukspolitiken den svenska inställningen.

- Jag finner det därför inte meningsfullt att vidare arbeta för samlad en ståndpunkt. Att regeringen uppenbarligen och totalt nonchalerar en utredning som de själva tillsatt och givit direktiv till är mycket anmärkningsvärt. Det undergräver förtroendet för det utredningsväsende som i hög grad bidragit till att långsiktiga politiska beslut har baserats på faktaunderlag och i mycket skapat enighet

en runt nödvändiga förändringar.

Utredningens arbete inleddes med att tre så kallade expertgrupper tog fram rapporter skulle ligga till underlag för utredningens som ställningstagande. För tydlighets skull vill jag framhålla att jag inte tagit ställning till innehållet i dessa rapporter och därför inte står bakom innehållet i dem.

Utgångspunkter

Livsmedelsproduktionen är en viktig del av EU:s näringsliv och

av dess kultur. Det är därför viktigt att såväl primärproduktion industri som finns kvar efter reform och kan dra nytta den öppnade en av världsmarknad som kommer att bli följden såväl redan genomförda av som kommande förhandlingar i WTO. Min ambition är att europeiska livsmedel skall vinnare på världsmarknaden efter ytterligare vara

avregleringar. En annan av mina utgångspunkter är att EU:s livsmedelsförsörjning

inte får riskeras. Om avregleringar och liberaliseringar sker i någorlunda samma takt i samtliga större producentområden finns enligt min mening ingen större risk att EU:s produktion drastiskt skulle minska. Om däremot snabb och ensidig avreglering genomförs är risken uppenbar en att andra världsdelars jordbrukare och industrier blir de enda vinnarna.

6 17-0894

136 Reservationer och särskilda yttranden SOU 1997: 102

Någon form korrektiv bör dock alltid firmas om produktionen skulle av nå en kritiskt nedre gräns. En tredje utgångspunkt är att CAP i första hand och primärt skall omfatta livsmedelsproduktionen. Särskilda satsningar såsom miljöersättningar och regionalt baserade ersättningar skall ses som komplement till CAP. Erfarenheterna från andra politikområden visar att måluppfyllelsen blir dålig många mål ska lösas inom samma politik. om Det betyder miljöpolitik och regionalpolitik skall ligga utanför CAP. att Självklart skall jordbruk bedrivas inom för en hållbar utveckling ramen och omfattas miljöhänsyn andra verksamheter och lika av samma som självklart skall regionalpolitiken strukturfondema också omfatta

jordbruksföretag.

En fjärde utgångspunkt är att CAP inte skall försvåra eller i värsta

fall hindra utvidgning av EU. en

Anpassning CAP till ny tid av en

Av flera skäl är det viktigt att jordbruket och livsmedelsindustrin i börjar anpassning till situation med färre regleringar och Europa en en mindre stöd. Även kan diskutera takten kommer WTOom man förhandlingarna innebära ytterligare avregleringar livsmedelsatt av marknaden. Jordbruket i de länder endast har litet stöd till näringen som kommer få betydande konkurrensfördel när regleringama minskar. att en Enligt FAO kommer det krävas ökad handel med livsmedel för att att klara världens livsmedelsförsörjning Livsmedel kommer således i allt mindre utsträckning produceras lokalt och nationellt. l stället kommer att livsmedel, andra att produceras där förutsättningama är som som varor, bäst. En ökad världshandel och friare konkurrens kommer att ställa krav på produktionen är effektiv och på ökad anpassning till skilda att en konsumentönskemål. En förändring CAP måste underlätta detta. av Enligt min mening priset viktig signal vilka volymer som ger en om kan produceras och till vilka kostnader. En anpassning av prisnivå till världsmarknadsprisnivå är därför eftersträvansvärd. Detta åstadkoms gradvis sänkta tullar/gränsskydd och borttagande av de utbudsgenom finns i dag. I konsekvens hänned slopas också

begränsningar som

exportavgiftema i dag är möjliga att ta ut. Dessa åtgärder går inte som producentema rimlig tid för att anpassa sig att genomföra utan att ges en till den politiken. De måste också under en övergångstid nya kompenseras lägre priser blir följden eftersom investeringar är gjorda om

SOU 1997: 102 Reservationer och särskilda yttranden 137

under andra förutsättningar. Därtill bör de eventuella förmögenhetsförluster i mark, anläggningar och produktionskvoter uppstår enbart

som på grund av förändringen av CAP till dels kompenseras.

En avreglering utan att jordbrukama kompenseras riskerar att få till följd att produktionen faller. Detta gäller i synnerhet avregleringen

om sker ensidigt. Det blir då livsmedelsindustrin och landsbygden

som drabbas.

Det svenska jordbrukspolitiska beslutet 1990 innebar att den administrativa prisnivån gradvis sänktes samtidigt ett direktstöd

som infördes. Stödet trappades relativt snabbt. Med erfarenheterna från

av detta besluts genomförande förordar jag gradvis sänkning de

en av administrativa prisnivåema till skillnad från då bör prissänkningen

men pareras med högre stöd. När den administrativa prisnivån nått världsmarknadsprisema skall stödet kvarstå ytterligare ett antal år innan det också börjar trappas av. I vilken takt detta kan ske blir beroende på hur spelregler WTO och priser på världsmarknaden förändras. Jag vill påpeka att en avreglerad marknad under förra året hade inneburit högre sparmmålspriser i Europa. En global avreglering kommer också att

medföra höjning världsmarknadspriserna på de flesta livsmedel

en av eftersom exportsubventionema försvinner.

Vid en avreglering med ett tillfälligt kompensationsstöd enligt mitt förslag bör en översyn av alla produktionsgrenar göras. T.ex. kan arealstöden på spannmålsodling som grundades på mycket låga

världsmarknadspriser justeras till förmån för animalieproduktionen.

När priserna marknadsanpassats behövs inga åtgärder för att undanhålla marknaden Interventionssystem, exportbidrag och

varor. produktionskvoter blir onödiga. När väl överenskommelse

om avreglering uppnåtts kan och bör genomförandet ske relativt snabbt. Detta kommer att bidra till ökad dynamik inom livsmedelsproduktionen i Europa. En förutsättning är naturligtvis att enskilda länder upprätthåller en konkurrensneutralitet vad gäller produktionen. Att Sverige

som belasta produktionen med skatter och avgifter som inte har motsvarighet i andra länder eller Världsdelar är inte möjligt utan att detta riskerar att produktion slås ut.

Den här skissade förändringen CAP underlättar också

av inlemmandet av nya stater i EU. Anledningen är att i flera kandidat-

av länderna är priserna på livsmedel att betrakta världsmarknadspriser.

som

Utformningen av den framtida CAP kommer självklart att påverkas

av resultatet kommande WTO förhandlingar. Erfarenhetsmässigt tar

av

förhandlingarna lång tid. Att redan innan förhandlingarna börjat

138 Reservationer och särskilda yttranden

spekulera i vilket slutresultat de får betraktar jag meningslöst. Jag som konstaterar bara att EU är betydande part åsikt inte går att en vars negligera. Mitt förslag till förändring CAP medför betydande av framsteg för frihandeln kompensationerna till jordbrukarna blir även om

långvariga.

Tobaksodling ligger f.n. inom CAP och olika stöd till densamma kostar EU-budgeten 10 miljarder SKR. år. Enligt min mening bör ca per denna odling i framtiden inte inrymmas i den gemensamma jordbnikspolitiken eftersom denna i första hand bör syfta till att trygga livsmedels-

försörjningen.

Konsumentaspekter

En livsmedelsförsöxjning är ett självklart konsumentmål. tryggad Kvalitet och hälsoaspekter är viktiga faktorer. Livsmedelsproduktionen i

EU så och varierande att de allra flesta konsumentpreferenser har är stor kunnat tillgodoses inom den marknaden. Med ett ökat gemensamma marknadstillträde för producenter utanför EU ökar bredden på utbudet ytterligare. Det stora urvalet olika livsmedel ger konsumenten av välja livsmedel utifrån olika aspekter. Smak, pris,

möjlighet att hållbarhet, produktionsmetoder och produktionsplats är några olika

grunder for valet. Hittills har producenter och handel som ett led i sin marknadsföring tillhandahållit relevant information om bland annat dessa faktorer. I själva verket är god varuinformation ett viktigt en konkurrensmedel där konsumenterna har betydande möjlighet att en utfonnningen. En obligatorisk märkning det slag som

påverka av

utredningen förespråkar fyller därför ingen funktion när marknaden är fri. Undantag skall naturligtvis göras för produkter innehåller t.ex. som kan förorsaka allergiska reaktioner. Här bör finnas en ämnen som distinkt och harmoniserad lagstiftning. Mitt förslag till förändring CAP förutsättningar för sänkta av ger livsmedelspriser. Detta angelägen konsumentaspekt. är en Ett gnmdläggande krav måste gälla för alla livsmedel är att de som säkra Den svenska livsmedelslagstiftningen tillsammans med är att äta. allmänt förhållanden har medfört att den hygieniska gynnsamma standarden på våra livsmedel är mycket hög. Ett tydligt exempel är det

resultatet vad gäller salmonellabekämpning. Även

anmärkningsvärt goda jag i grunder är för harmonisering regler och restriktioner inom om en av EU det nödvändigt att de svenska reglerna för anser jag är sjukdomsbekämpning behålls. Enligt min uppfattning bör målet vara att

SOU 1997: 102 Reservationer och särskilda yttranden 139

minst samma standard införes i hela EU. Det finns inte heller anledning att ställa lägre krav på sundhet vid import från länder utanför EU.

Enligt GATT-avtalet får man införa restriktioner mot livsmedel

som kan befaras negativa hälso- eller miljöaspekter. Farhågoma

vara ur måste härvidlag grundas på vetenskap och inte på tyckande. Detta gäller även för livsmedel som framställs med hjälp bioteknik- även

av

genmodifiering. Det går därför inte att hindra import oskadliga

av produkter även om de är framställda med genteknik. Det betyder att vi till Europa kommer att få in produkter regelmässigt är framställda

som med hjälp av genteknik.

Jag delar Rio-mötets och Agenda 2l:s uppfattning att rätt utnyttjad är gentekniken ett medel för bättre livsmedelsförsöijning inte minst i

en tredje världen. Enligt Agenda 21 bör t.o.m. användningen genteknik

av inom jordbruket öka. Det finns inte någon anledning att ställa andra och större säkerhetskrav på livsmedel som produceras med teknik jämfört

ny med om de produceras med traditionella metoder. En sådan inställning riskerar fördröja förbättrad tillgång på livsmedel och riskerar också att bidra till utamming av känsliga miljöer.

Regionalpolitik

I dag omfattas cirka hälften av EU:s jordbruksareal

av kompensationsstöd på grund av sämre förutsättningar för jordbmksdrift. Det finns flera olika motiv till stödet. Bland annat motiveras det att

av behålla landskapsbilden och sociala skäl för att förhindra

av en utamming av landsbygden.

En konsekvens av att jordbrukspolitiken avregleras blir att produktionen kommer att ske i områden där förutsättningarna är goda. För att konsekvenserna detta är min bedömning därför att

parera av behovet regionalt stöd i EU kommer att stort.

av vara

Det är viktigt att stödet utformas så att det inte får konkurrenssnedvridande effekter. Det bör därför utfomias centralt. Därmed bör det i sin huvudsak finansieras gemensamt. Nationella särlösningar måste undvikas. Jag ansluter mig i detta avsnitt till kommittémajoriteten.

Miljö

En bra miljö är grundläggande förutsättning för ett rikt mänskligt

en liv. Vad gäller jordbruket är dess miljöpåverkan betydande flera

ur

aspekter. Livsmedelsproduktionen har över tidens lopp kraftigt förändrat

landskapet. Det finns dock hos varje generation tendens att betrakta

en

140 Reservationer och särskilda yttranden SOU 1997: 102

gårdagens landskap det optimala. Otvivelaktigt är det så att som förändrade betingelser, ekonomiska, tekniska och biologiska medför att förändras och därmed landskapet. Förändringarna i sig

jordbruksdriñen

medför förändring det liv kan finnas och överleva på den en av som brukade marken. Vid förra sekelskiftet baserades stor del av en livsmedelsproduktionen på betesdrift i lövhagar och andra marker som i dag skulle kallas extensiva. Den fauna och flora levde där har fått som

sina betingelser kraftigt försämrade. I dagens livsmedelsproduktion

i stället andra Det förtjänas understrykas att även dagens gynnas arter. konventionella står för mycket viktiga miljövärden. Det är fel

jordbruk

härvidlag bara framhålla det ekologiska jordbruket. att

enligt min mening olyckligt ett bevarandeperspektiv får

Det är om alltför del markanvändningen. Det är dock svårt att styra en stor av kortsiktigt värdera förändringar. Det talar för att viss försiktighet vid en förändringar och bevarande äldre miljöer är viktiga inslag i miljöav

politiken.

sina speciella miljövärden i anslutning till områden i Varje land har det kulturlandskapet. Sverige har särskilda landskapsagrara genom och klassiñcerat sådana områden. Redan före inventeringar avgränsat EU-inträdet fick brukarna ersättning för vård dessa områden via av NOLA-stöd landskapsvårdsavtal. Dessa stödfonner har nu eller genom särskilda miljöstöd. Dessa miljöinsatser har varit ersatts av EU:s och skall ersättning för gjorda bevarandeinsatser i positiva ses som kulturlandskapet. Jag ansluter mig till EU:s på miljöpolitiken. De punkter som syn finns citerade i betänkandet vill jag upprepa. Varje sektor skall ta ansvar för sin miljöpåverkan. 0 Unionen skall främja hållbar och icke-inflatorisk tillväxt som tar 0 en hänsyn till miljön. EU:s miljöpolitik skall bidra till att bevara, skydda och förbättra 0 miljön, skydda människors hälsa, utnyttja naturresursema varsamt rationellt främja åtgärder på internationell nivå för att lösa och samt

regionala och globala miljöproblem.

för mig självklarhet att inte jordbruksdriften skall medföra

Det är en

Det oacceptabelt att grundvatten har

föroreningar i omgivningen. är t.ex.

förorenats bekämpningsmedel och alltför stora kvävegivor.

av måste ta hänsyn till omgivningen även om det

Brukningsmetoderna

medför ökade kostnader och besvär för producenten. Jag anser dock mer på ovetenskapliga grunder skall tåla ingrepp i inte att producentema

SOU 1997: 102 Reservationer och särskilda yttranden 141

driften eller miljöavgiñer på produktionsmedel. Detta drabbar i slutänden konsumenterna mat blir dyrare och ibland sämre

vars av kvalitet.

Majoritetens synsätt är att kretslopp är ett samhälleligt mål. Detta synsätt har betydande brister. Enligt min mening är användande och utnyttjande av kretslopp ett flera medel för att minska resursåtgång

av och for att minska miljöbelastning inget mål i sig. Majoriteten tycks

men på motsvarande sätt anse att det är ett mål i sig att minska transporterna. Enligt min uppfattning är detta en felsyn. Transporter människor och

av varor har varit motorn i den välståndsölcning som världen genomgått de senaste seklema. Utan goda och väl fungerande transporter skulle till exempel frihandel vara meningslös. För att klara av att förse världens människor med livsmedel behöver enligt FAO världshandeln ökas inte

minskas. De rniljöstömingar transporterna förorsakar har gradvis

som minskat och kan med ny teknik minskas ytterligare. Jag stor fara i

ser en en återgång till mera isolerade samhällen och är inte beredd att bidra till

en sådan förändring.

Vad gäller majoritetens förslag att miljöreglema skall harmonieras finner jag dem bra. Frågan om huruvida ett land skall genomföra restriktioner för sina egna producenter är inte entydigt positiv. De producenter som drabbas kommer i en sämre konkurrenssituation än andra. I Sverige har dessutom miljön använts täckmantel för att

som

skattebelägga produktionsmedel utan att miljökonsekvensema klarlagts.

I just denna fråga behöver vidare övervägande göras. I övrigt delar jag majoriteten uppfattning vad gäller beslutsfattande och finansiering. Kapitel 6:4 och 6:5

Djurhållning och djurskyddsfrågor

Jag delar i huvudsak majoritetens uppfattning i dessa frågor. I Sverige har på flera områden strängare djurhållningsregler än i övriga Europa. Det har emellertid visat sig vara mycket svårt att få ett högre pris för denna produktion. Jag därför att EU i WTO-

anser

förhandlingarna skall verka för att djurskyddsfrågoma sätts på

upp agendan med målsättning om att vissa minimikrav skall införas i samtliga länder. Hårda krav bör ställas i denna fråga och EU bör även kunna villkora en nedtrappning av tullar med krav på bättre djurskydd i samtliga länder och Världsdelar.

142 Reservationer och särskilda yttranden SOU 1997: 102

Sammanfattande synpunkter

Enligt min mening bör EU:s jordbrukspolitik, CAP, i

gemensamma

första hand omfatta livsmedelspolitiken och ha följande mål: EU:s livsmedelsproduktion skall konkurrenskrañig på världs-

0 vara marknaden. Ett brett och varierat utbud livsmedel till rimliga priser skall vid 0 av varje tillfälle stå till konsumenternas forfogade.

Medlen for nå dessa skall avreglering kombinerat med att vara en

kompensationsstöd till primårproduktionen. Detta stöd betalas under en

längd blir beroende WTO-förhandlingarna och

övergångstid vars av utvecklingen på världsmarknaden. Gränsskyddet/tullama gentemot tredje

land trappas också gradvis ner. Restriktioner läggs på produktionen skall i största möjliga som utsträckning i hela EU. Det gäller t.ex. miljövara gemensamma

restriktioner och djurhållningsbestämrnelser.

Stöd till företagare och individer skall också vara gemensamma i hela EU. Det gäller regionalpolitiskt stöd och ersättning för t.ex.

miljötjänster. Reglerna måste vara enkla.

Stödet till tobaksodling bör utmönstras ur CAP. Nationella beslut stöd skall bara kunna fattas efter centralt om

godkätmande.

Nationella beslut skärpta regler eller ökade pålagor for de egna om skall kunna utan central godkännande. Den enskilde

producentema tas

medborgarens förutsätter jag inte kränks därvidlag. Tas sådana rätt beslut sker det dock i medvetande att den produktionen riskerar om egna minska. På sikt kommer mitt förslag att medföra att kostnaderna för CAP drastiskt minskar. I stället kommer regionalstödets andel EU budget av s öka. Detta enligt min mening bra utveckling bidrar till en att är en som förbättring levnadsvillkoren i EU inte minst efter östutvidgning. av - en

SOU 1997: 102 Reservationer och särskilda yttranden 143

Särskilt yttrande av sakkunniga Lars-Erik Hellberg och

Mikael Kullberg

Vi har deltagit som sakkunniga i KomiCAP-utredningen och delar i stort utredningens slutbetänkande. Som särskilt yttrande till utredningen

vill dock lyfta fram och betona sysselsättningens betydelse i den

framtida jordbrukspolitiken.

Sysselsättning

Utredningen anger två huvudmål för den framtida jordbrukspolitiken. EU:s gemensamma jordbrukspolitik skall syña till att

möjliggöra:

0 ett brett och varierat utbud av säkra livsmedel till skäliga priser, 0 ettlångsiktigt hållbart jordbruk.

Utöver dessa huvudmål ñnns sju sekundära mål. .Dessa handlar

framför allt miljö- och djurskyddsfrågor i vid bemärkelse,något

om som

viktiga frågor. De sekundära målen skall syfta till att

anser vara produktion, förädling och distribution av livsmedel bedrivs på ett sådant sätt att

den biologiska mångfalden bevaras och främjas, kulturmiljöer bevaras,

ett varierat odlingslandskap främjas,

miljöbelastningen minimeras,

animalieproduktionen sker med högt ställda djurskyddskrav, en regional balans och en levande landsbygd främjas,

ett internationellt konkurrenskrañigt jordbruk inom EU främjas.

Till dessa sekundärmål att sysselsättningen i den framtida

anser

jordbrukspolitiken bör och behandlas som en särskild 8:e punkt.

anges

Endast i punkten den regionala balansen kan man tolka något

om

sysselsättningen i näringen. Det är dock enligt vår mening en skillnad om på att främja regional balans och att främja sysselsättningen mer generellt. Den politiken måste därför också utöver de två

nya huvudmålsättningarna ha uppgift att främja sysselsättningen inom

som hela livsmedelskedjan. Vi att livsmedelsindustrin också har en

anser

viktig roll för sysselsättningen.

144 Reservationer och särskilda yttranden SOU 1997: 102

Även reform den jordbrukspolitiken innebär att

en av gemensamma

under många år framöver kommer att överföra betydande belopp från skattebetalarna och konsumenterna till jordbruket, i dag omfattar CAP drygt hälften EU:s budget. Med den höga arbetslöshet som råder

av inom hela EU måste också dessa medel användas på ett sätt som främjar sysselsättningen.

Statsministern uttryckte i sin regeringsförklaring i september i fjol:

Livsmedelsproduktionen skall bidra till ett Sverige i balans, en uthållig

tillväxt och ökad sysselsättning.

Vi att i den svenska hållningen till den gemensamma

menar man jordbrukspolitiken inte kan ha lägre ambitionsnivå vad gäller syssel-

en

sättningen.

Regionalpolitiken

Det är olyckligt att utredningen enbart pratar om jordbruksproduktionen och helt glömmer bort förädlingsindustrin i regionalpolitiken. I Norrland spelar industrin nog så stor roll för sysselsättningen

jordbruket. Utan förädlingsindustri kommer långsiktigt att få allt

som svårare att klara ett jordbruk i glesbygden. I framtiden kan det genom regionalpolitiska åtgärder också växa fram mer förädling av produkter utanför de traditionella jordbruksprodukterna.

Det kommer inte att vara försvarbart att stödja jordbruket i glesbygden om man bara kommer att fungera som råvaruproducenter

förädling. En och bättre regionalpolitik måste ta hänsyn till utan egen ny kopplingen mellan råvaruproduktion och förädling och genom detta nå

en högre sysselsättning i glesbygden.

SOU 1997: 102 Reservationer och särskilda yttranden 145

Särskilt yttrande Eva-Karin Hempel

av sakkunniga

Jag har deltagit som sakkunnig i KomiCAPzs huvudkommitté. Kommitténs sakkunniga och experter har dock givits möjlighet att deltaga vid alla möten, vilket jag finner vara en anmärkningsvärd ordning. Mitt yttrande avser den text som förelåg eñer kommitténs slutmöte den 12 juni 1997.

Jag anser att KomiCAPzs slutbetänkande inte kan läggas till grund för ett svenskt ställningstagande till EU:s framtida jordbrukspolitik CAP.

Den viktigaste grunden för mitt ställningstagande ligger i att den föreslagna målstrukturen for CAP inte alls hänger samman med den politik, eller de styrmedel, som föreslås i nästa steg. I korthet kan man säga att skisserade mål och krav för jordbruket och livsmedelssektom inte kan uppfyllas via en politik som går ut på att grundfundamenten i CAP awecklas.

I KomiCAPzs betänkande saknas således helt en analys kring hur målsättningarna och kraven rörande t.ex. miljön, djurhållningen och den regionala balansen går ihop med kraven på frihandel och avreglering

betänkandet i övrigt. Man borde diskutera hur man i ett som genomsyrar avregleringsscenario klarar av att vidmakthålla höga ambitioner på ovan nämnda områden. På en öppen internationell marknad sätts priserna efter andra kriterier än t.ex. djurhållningsregler. Svenska erfarenheter visar att det är mycket svårt att på öppen EU-marknad få ut ett merpris för

en hela den svenska produktionen. Finns det ett importalternativ till lägre pris kommer priserna på hela marknaden Ökade insatser

att pressas. kring märkning av livsmedel och konsumentinformation är ett medel i detta sammanhang, men dock otillräckligt. KomiCAPzs talar alltså å ena sidan for renodlade marknadslösningar men föreslår i nästa moment även statliga regler märkning, förbud mot skadliga produkter, regler för

om tillåten miljöbelastning, krav på regional balans etc. Det ställs i praktiken långtgående krav på jordbruket men KomiCAP vill inte tillerkänna jordbruket ett stöd för dessa krav via CAP-systemet. Det är enligt min mening verklighetsfrämmande att tro att det europeiska jordbruket kan svara upp mot dessa förväntningar utan en

grundläggande samhällelig uppbackning.

I betänkandet kritiseras de nuvarande målsättningarna inom CAP relativt hårt. Kritiken är delvis obefogad. Målsättningarna är förvisso inte av färskt datum, men det finns å andra sidan inte någon allmän diskussion inom EU att ändra i Romtraktatet. Vidare bortses i

146 Reservationer och särskilda yttranden SOU 1997: 102

betänkandet från att det ligger viktiga konsumentaspekter i dagens målformuleringar stabila marknader, tryggad försörjning samt

om skäliga livsmedelspriser. Det finns naturligtvis även en koppling mellan

formuleringarna i dagens CAP om producentemas inkomster och

skrivningama tryggad försörjning av livsmedel på EU-marknaden.

om Det inte konkret täcks i dagens målformuleringar är, som också

som berörs i betänkandet, miljö- och regionala aspekter.

Den KomiCAP föreslagna målstmlcturen för CAP är relativt

av heltäckande. Det är dock nödvändigt att göra en komplettering i den övergripande målsättningen jordbruket. För att balansera det andra

om övergripande målet utbud säkra livsmedel till rimliga priser måste

om av skrivningen jordbruket justeras enligt följande: "EUss gemensamma

om

jordbrukspolitik ska syfta till att möjliggöra ett ekonomiskt och

miljömässigt långsiktigt uthålligt jordbruk "

Den allvarligaste bristen i betänkandet är således att den föreslagna politiken inte kommer att leda till att målen för CAP uppnås. KomiCAP föreslår alltså att nuvarande grimdläggande marknadsordningar som

intervention, exportstöd och produktionsbegränsningar tas bort. Gräns-

skyddet behålls under övergångsperiod. Nuvarande direktersätmings-

en system behövs enligt KomiCAP endast under en övergångsperiod. Politiskt skall dessutom beslutas produktionsgren behöver stöd och

att en

inte. I likhet med 1990 års svenska livsmedelspolitiska beslut en annan föreslås att reformen CAP skall ske under socialt acceptabla former

av och att tidsbegränsade direkta stöd skall utgå så att omställning och

en omstrukturering jordbrukssektom underlättas.

av

Det KomiCAP förordar i praktiken är således att nuvarande CAP

ned, inte fullständigt näst intill. Även det i betänkandet monteras men om diskuteras ökade satsningar på miljö- och landsbygdsområdet framstår det konsekvenserna den föreslagna inriktningen blir en

som klartatt av

tillbakagång livsmedelsproduktionen inom EU. KomiCAP talar

också om en omställning och omstrukturering av jordbrukssektom som

knappast kan tolkas att EU:s jordbruk flyttar fram positionerna. I

som ett mycket kortfattat avsnitt konsekvenser av KomiCAP:s förslag

om konstateras även att lönsamheten för produktion mjölk, nötkött och

av socker kommer att minska inom EU. Min bedömning är att KomiCAP:s förslag kommer att leda till en sammantagen minskning av EU:s

livsmedelsproduktion, även i mindre gynnade områden där jordbruket

spelar central roll för bygdens överlevnad. Det är naturligtvis

en anmärkningsvärt att KomiCAP inte presterat mer ingående analyser av konsekvenser sitt förslag. Det är ansvarslöst att hantera en sektor på

av

SOU 1997: 102 Reservationer och särskilda yttranden 147

detta sätt och man kan fråga sig inom vilket annat näringspolitiskt område som man öppet skulle acceptera en politik som leder till minskad produktion och minskad sysselsättning. Kännetecknande för de analyser

görs i betänkandet är tyvärr ensidigt söker det negativa i som att man CAP och att de regel baseras på teoretiska resonemang. Avsnittet

som som handlar om effekter för bl a konsumenter och producenter utgår t ex

från svåranalyserade PSE/CSE-berälcningar och inte, som hade varit mer

relevant och intressant, faktisk prisutveckling, matens andel av

privatekonomin, lönsatnhetsutveckling etc.

Vad borde självklart är, vill ha en konkurrens-

som vara om man krañig livsmedelssektor inom EU, att det europeiska jordbruket inte kan avregleras i takt än konkurrenterna på världsmarknaden och att

annan

därtill beaktar att de naturliga förutsättningarna för jordbruk i EU man är armorlunda jämfört med ledande exportlånder som USA, Australien och Nya Zeeland. Utan detta synsätt kommer det europeiska jordbruket ofelbart att tappa marknadsandelar på den internationella marknaden. Att tro något annat är dessvärre naivt.

I betänkandet skrivs att världsmarknadsprisema kommer att höjas när CAP avregleras. Detta innebär att KomiCAP räknar med att EU:s volymer i den internationella handeln kommer att minska. KomiCAP tror vidare att vissa u-länder i ett sådant läge erhåller bättre förutsättningar att öka sin försörjning. Detta kan stämma i vissa fall, men som

egen regel torde effekten bli att EU:s konkurrenter på världsmarknaden, nämnda tacksamt tar över det marknadsutryrmne som EU frivilligt

ovan, skulle lämna. Man kan vidare faktiskt ifrågasätta EU via en ensidig

om avreglering med minskad produktion som följd ger ett reellt bidrag till den globala livsmedelsförsörjningen och särskilt det stora antal människor som idag inte kan äta sig

Enligt mitt synsätt bör CAP reformeras successivt med utgångspunkt i 1992 års reform innebär stegvis anpassning till internationella,

som en marknadsmässiga förhållanden och i enlighet med internationella handelsavtal GATT/WT O. Detta innebär generellt minskad vikt vid marknadsprisstöd och kompensation via direkta ersättningar i den mån den internationella prisnivån höjs. Produktionsbegränsningar och kvotsystem bör i enlighet med marknadsutvecklingen så att en

anpassas

ökad europeisk produktion möjliggörs. Miljöersättningar och regionala ersättningar bör idag komplettera CAP-systemet.

som

Vid LRFs riksförbundsstämma i Halmstad 1996 antogs dokumentet "LRFs EU-positioner. Positionema omfattar ett avsnitt om "Vision för lantbruket och ett annat benämnt Vägval i jordbrukspolitiken.

148 Reservationer och särskilda yttranden SOU 1997: 102

I visionen för lantbruket är i sammandrag utgångspunkten att europeiska och svenska bönder har en förmåga att, på likvärdiga konkurrensvillkor, hävda sig och sin näring internationellt. I allt friare

en handel kommer lyhördheten för konsumenternas krav att vara avgörande för framgång. Framtidsvisionen bygger på att grundvalama för samarbetet i EU blir bestående även när en utvidgning unionen och

av därav motiverade reformer genomförs. Vidare konstateras att lantbruk är modemäring i alla länder och att det svarar för det mest basala alla

av behov, dvs. maten.

När det gäller lantbrukets framtida uppgifter kan dessa sammanfattas enligt följande: 0 Produktion av vad marknaden efterfrågar där livsmedelsproduktionen

utgör basen kompletterad med energi- och industriråvaror, turism och

kollektiva nyttigheter. o Ett levande lantbruk i hela Sverige under goda ekonomiska villkor för

bonden. o En resurssnål och miljömedveten produktion med god djuromsorg ger

produkter med hög kvalitet. o Lantbrukets nyckelroll i kretsloppet tillvaratas.

Som en del av synen på ett framtida Europa ingår att LRF anser att en utvidgning av EU till att omfatta de central- och östeuropeiska länderna är både önskvärd och nödvändig för stabilitet i Europa.

Vad avser synpunkter på EUzs framtida jordbrukspolitik sägs i EUpositionema bl.a. att politiken även fortsatt skall vara gemensam och finansieras av medlemsländerna gemensamt. LRF motsätter sig en renationalisering av jordbrukspolitiken och därmed även ökad grad av nationell medfinansiering. Förbundet anser att de jordbrukspolitiska målsättningarna bör ses över och att aspekter konkurrenskraft,

som miljö, uthållighet och regional utveckling vägs i de nuvarande målen. Vad avser jordbrukspolitiska styrmedel sägs i EU-positionema att priserna på jordbruksområdet i ökad grad bör styras av marknadens krav. Så länge renodlade marknadsvilllcor godtagbara ekonomiska

ger förutsättningar behövs dock en kombination av prisstöd och direktstöd, där betydelsen av prisstöd successivt minskar.

De generella CAP-stödens samband med sänkta priser gör en koppling till produktionen naturlig och nödvändig. Framtida förändringar av direktstöden bör fokusera på förenkling och konkurrensneutralitet. LRF anser att regionala stöd skall möjliggöra ett aktivt jordbruk och landsbygdsföretagande i hela landet. Miljöstöd bör

SOU 1997: 102 Reservationer och särskilda yttranden 149

användas för att främja ett kvalitetsinriktat och resurshushållande jordbruk. Nationella särbestämmelser och skatter/avgiñer på miljöområdet måste utjämnas mellan olika länder.

SOU 1997: 102 151

Bilaga

Kommittédirektiv

Reforrnering av EU:s Dir.

gemensamma

1995: 109

jordbrukspolitik

Beslut vid regeringssammanträde den 27 juli 1995

Sammanfattning av uppdraget

En parlamentarisk kommitté tillsätts med uppgift att från svensk utgångspunkt utarbeta ett samlat förslag till reformer EU:s

av gemensamma jordbrukspolitik CAP och en strategi för reformerna genomförande.

Syftet med reformerna skall vara att marknadsorientera, avreglera och miljöanpassa CAP.

Förslagen skall baseras en analys av mål och medel i den gemensamma jordbrukspolitiken i dag och i framtiden, kostnader for politiken, åtaganden i Världshandelsorganisationen WTO och stödbehovet inom jordbruket. Kommittén skall också föreslå alternativa handlingsvägar för reformernas genomförande.

Bakgrund

Kritik har riktats mot EU:s gemensamma jordbrukspolitik särskilt från utanförstående länder men även internt i medlemskretsen. Sverige hör till de medlemsländer som klarast uttalat önskemål om ökad marknadsorientering, avreglering och

miljöanpassning av CAP.

Den analys av effekterna av den tidigare svenska jordbrukspolitiken som ledde till 1990 års reform och avreglering, vilken

152 Bilaga SOU 1997: 102

beslöts under stor politisk enighet, liknade den låg till

som grund för 1992 års reform av CAP.

Den svenska politiken före 1990 var alltför dyr och den gav dålig måluppfyllelse. Kostnaderna för överskottsproduktionen ökade. Större delen av det generella stödet kapitaliserades i höjda fastighetspriser, vilket höjde kostnadsnivån i den mån det inte absorberades av mellanleden. Mindre jordbruk i utsatta regioner klarade sig inte utan ytterligare stöd. Annan produktion, utan stöd, hämmades av höga alternativkostnader eftersom stödet inriktades mot jordbrukets livsmedelsproduktion. Särskilt de svagare konsumentgrupperna drabbades

höga inflationsdrivande livsmedelspriser. intensiteten i av jordbruket ökade med negativ miljöverkan som följd.

Trots att analysen låg bakom Sveriges reform liknade

som den låg till grund för reformen av CAP år 1992 var den

som svenska reformen betydligt långtgående. Stora likheter

mer finns fortfarande mellan EU:s nuvarande jordbrukspolitik och Sveriges politik före 1990 års reform. EU:s politik kan dock sägas än komplicerad. I första hand beror detta de

vara mer

marknadsregleringar som syftar till att reglera såväl priser som

utbudskvantiteter.

Det är dock inte bara den växande kritiken mot CAP som motiverar genomgripande reform. Vid EU:s

en mer regeringskonferens år 1996 kommer en utvidgning mot Central- och Östeuropa att diskuteras. Med en sådan utvidgning kommer också nya krav att ställas CAP. Uruguayrundans åtaganden samt de ytterligare krav som kommer att ställas i samband med den förhandling om fortsatt reform år 2000 som redan beslutats, innebär också ytterligare krav på reformering, liksom fortsättningen på 1992 års CAP-reform, vars genomförandefas avslutas i år. Även besluten vid FN:s konferens miljö och utveckling UNCED år 1992 innebär

om krav på förändringar av CAP.

SOU 1997: 102 Bilaga 153

Uppdraget

Analys av den nuvarande politiken Kommittén skall först göra en analys den hittills förda

av jordbrukspolitiken inom EU. Analysen skall även omfatta vilka konsekvenser en utvidgning mot Central- och Östeuropa skulle få för CAP.

EU:s jordbrukspolitik har präglats av producentperspektivet i betydligt högre grad än Sveriges jordbrukspolitik.

Konsumenternas och skattebetalarnas intressen har i EU traditionellt fått vika. Än i dag gäller att det i de flesta EUländer inte finns någon stark opinion mot höga priser eller mot att över hälften av EU:s samlade budget går till jordbruksstöd. Den tunga och ökande byråkratin, inte minst som en följd

av CAP-reformen, och det alltmer utbredda fusket med EU:s bidrag har i stället hamnat i fokus. Dessa senare faktorer är självklart viktiga men för svenskt vidkommande måste också såväl det makroekonomiska perspektivet, som konsumenternas och skattebetalarnas intressen, framhävas i analysen den

av

förda politiken.

Kommittén skall analysera den centrala frågan hur jordbrukspolitiken påverkar effektivitet, struktur och inkomster i produktionen. En utgångspunkt för analysen utvärdering

en av 1992 års CAP-reform.

EU och påtänkta nytillkommande medlemmar har gjort åtaganden i Uruguayrundan. Dessa omfattar bl.a. neddragningar

av intemstöd, gränsskydd och exportsubventioner. Kommittén skall analysera hur alternativa antaganden om produktions- och

konsumtionsutvecklingen påverkar möjligheterna att med nu-

varande politik klara åtagandena. En sådan analys kan även ge

anvisning om inriktning av en alternativ politik uppfyller

som åtagandena. En konsekvens av Uruguayrundan är att frihandelsavtal/zoner hädanefter måste omfatta även jordbruk vilket också skall beaktas. Även bortsett från formella åtaganden i WTO finns ett latent tryck från länder utanför EU på grund CAP:s

av snedvridande effekter på handeln. Dessa förväntas öka vid utvidgningar med de aktuella kandidatländema.

154 Bilaga SOU 1997: 102

Förslag till reformer

Kommittén skall lämna ett samlat förslag till reformer av EU:s

jordbrukspolitik. Kommittén skall därvid precisera gemensamma

svensk ståndpunkt när det gäller målen för CAP och föreslå en medel för att nå dessa mål.

Kommitténs förslag till reformer skall åtföljas av en samhällsekonomisk konsekvensanalys.

Kommittén skall mot bakgrund av analysen av den nuvarande

jordbrukspolitiken föreslå reformer som syftar till gemensamma att marknadsorientera och avreglera politiken.

Alltmer uppmärksamhet riktas jordbrukets miljö-

konsekvenser och möjligheterna att bedriva uthållig

en produktion. Om stödet till jordbruket är produktanknutet ökar intensiteten i jordbruket, d.v.s. användningen av

bekämpningsmedel och gödsel vilket medför läckagerisker och

andra negativa miljöeffekter. Jordbrukets omvandling av odlingslandskapet innebär ett hot mot den biologiska mångfalden. Å andra sidan kan neddragning traditionella

av stödformer innebära att jordbruksverksamhet som anses önskvärd från miljösynpunkt riskerar att upphöra. Kommittén skall analysera hur nuvarande politik bör reformeras för att uppställda miljömål skall kunna nås.

Jordbrukets betydelse för regional balans har framhållits i olika sammanhang. Möjligheterna att producera traditionella

jordbruksprodukter kommer dock sannolikt att vara begränsade

.även i framtiden, antingen på grund av marknadsregleringar eller bristande lönsamhet i produktionen. Ett viktigt led i den fortsatta reformeringen CAP är därför förstärkning av de

av en

inom för jordbrukspolitiken som avsätts för resurser ramen

landsbygdsutveckling. Exempel sådana åtgärder är stöd för att finna kompletterande sysselsättningstillfállen till den tradi-

tionella jordbruksdriften. Kommittén skall analysera hur nuvarande politik bör reformeras för att på ett mer optimalt sätt nå dessa mål.

Livsmedelsförsörjningen i Sverige, EU och globalt påverkas

jordbrukspolitiken i olika länder. Detta skall belysas. av

SOU 1997: 102 Bilaga 155

Påverkan utvecklingsländernas livsmedelsproduktion bör därvid särskilt uppmärksammas. I detta sammanhang bör såväl möjligheterna för som naturliga och andra begränsningar till livsmedelsproduktion i dessa länder analyseras. Ett område som har lyfts fram inte minst Sverige under av senare år är hur kvalitets- och etikaspektema tillgodoses i jordbrukspolitiken. Exempel på detta är debatten om brukningsmetoder, djurhälsa och matkvalitet. Bakom detta ligger ett allt starkare konsumentengagemang. På producentsidan verkar liknade krafter. Intresset för dessa frågor förefaller öka i unionens olika medlemsländer. Effekterna härav måste påverka politikens utformning och skall ingå i utredningens analys. Den ökande relativa betydelsen för de vidareförädlade produkterna i förhållande till de oförädlade råvarorna skall belysas och dess konsekvenser för utformningen den av gemensamma politiken skall ingå i analysen.

Kostnader De kostnadsmässiga konsekvenserna av CAP skall analyseras särskilt. Analysen skall även omfatta konsekvenserna av en utvidgning till kandidatländerna. Ett samhällsekonomiskt resonemang är nödvändigt där inte bara de omedelbara budgetkostnaderna kvantiñeras. Analysen skall innehålla de makroekonomiska konsekvenserna, och då särskilt de följer som

av en felaktig resursfördelning och höga konsumentpriser, men

också andra konsekvenser såsom miljöekonomiska. Analysen skall avse konsekvenserna i nuvarande medlemsländer men givetvis också, och kanske påtagligt, i kandidatländema än mer

med knappa och viktiga vägval att göra vid övergången

resurser till marknadsekonomi. I sammanhanget bör även ändamålsenligheten i nuvarande konkurrenslagstiftning på området och särskilt ett ur

konsumentperspektiv, analyseras.

Kommittén bör också lämna förslag fördelning om av fmansieringsansvar mellan EU:s budget och de gemensamma nationella budgetarna där utgångspunkten bör att minska vara

156 Bilaga SOU 1997: 102

kostnaderna för den gemensamma budgeten. Effekterna på jordbruket i Sverige skall särskilt belysas.

Kompensation till jordbruket Effekterna på jordbruket av en refonnerad politik är en central

utgångspunkt för överväganden om eventuella stöd till jordbruket som kompensation för inkomstbortfall till följd av

föreslagna reformer. Jordbrukets centrala roll bör vara att på

marknadsmässiga villkor producera varor som är efterfrågade.

Stödfonnema skall utformas så att negativa effekter så långt möjligt kan undvikas. Andra varor och tjänster som efterfrågas kollektivt och produceras av jordbruket är bevarande

som av en levande landsbygd, kulturlandskap, biologisk mångfald. För sådana kollektiva nyttigheter bör jordbruket ersättas med direkta bidrag och bara för kostnadshöjningar och/eller inkomstbortfall. Även här bör konkurrensneutralitet således gälla.

Förslag skall ges avseende behov av samt former for eventuell kompensation. Tidsramen för kompensation, behovsanpassning liksom effekter avseende produktion, struktur, kapitalisering, konkurrensneutralitet m.m. skall analyseras.

Genomförande av reformer

Kommittén skall även föreslå hur reformema skall genomföras. Strategiska överväganden med hänsyn till EU:s utvidgning och andra medlemsländers ståndpunkter skall redovisas, liksom alternativa handlingsvägar. Exempel på sådana överväganden är .om övergripande principer för framtidens CAP skall fastställas,

delmål skall uppställas för reformarbetet, för- och nackdelar om med att reformera olika sektorer i olika takt etc.

Ramar för arbete samt tidsplan

Kommittén skall som underlag för sitt arbete bl.a. ta del av och beakta vad som framkommit i olika utredningar på området, däribland rapporten En möjlig reform av jordbrukspolitiken. Uppdraget redovisades för regeringen den 28 juni 1995.

Kommittén skall beakta regeringens direktiv om att redovisa

Bilaga 157

regional politiska konsekvenser dir.1992:50 och

om att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser dir. 1994:194. I analysarbetet och vid konsekvensbedömningar nuvarande

av CAP och av förslag till Förändringar skall regeringsbeslut den 1 september 1994 ordning för systematisk i

om en genomgång regeringskansliet av Företagsregler följas i tillämpliga delar.

Uppdraget skall slutföras till den 30 juni 1997.

Jordbruksdepartementet

158 Bilaga SOU 1997: 102

Statens 1997

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Dennyagymnasieskolan stegför steg.U. 32.Följdlagstiñningtill miljöbalken.M. . - Inkomstskattelag,delI-IIl. Fi. 33.Att läraövergränser.Enstudieav0ECD:s . Fastighetsdataregister.Ju. förvaltningspolitiskasamarbete.Fi. . Förbättradmiljöinfomiation. M. 34.Övervakning miljön. M. . av Aktivt lönebidrag.Etteffektivarestödför 35.Ny kursi trafikpolitiken bilagor. K.+ . arbetshandikappade.A. 36. Bekämpande penningtvätt.Fi.av Lånsstyrelsemasroll itrafik- ochfordonsfrågor.K. 37. Ettteknisktforskningsinstituti Göteborg.U. . Byråkratini backspegeln.Femtioåravförändring 38 Myndigheteller marknad. . .

sexförvaltningsområden.Fi. Statsförvaltningensolika verksamhetsformer.Fi. Rösterombarnsochungdomarspsykiskahälsa. 39.IntegritetOffentlighet Informationsteknik.Ju. . Flexibel förvaltning.Förändringochverksam- 40. Ungaocharbete.ln. . hetsanpassning statsförvaltningensav 41. Statenochtrossamfunden struktur.Fi. Rättsligreglering 10.Ansvaretför valutapolitiken.Fi. Grundlag

ll Skatter,miljö ochsysselsättning.Fi. Lag omtrossamfund . - 12.lT-problem inför ZOOO-skiftet.Referatoch LagomSvenskakyrkan.Ku.

slutsatserfrånenhearinganordnadav 42.Statenochtrossamfunden IT-kommissionenden 18december. Begravningsverksamheten.Ku. IT-kommissionensrapportl/97. K. 43. Statenochtrossamfunden 13.Regionpolitikför helaSverige.N. Denkulturhistorisktvärdefullakyrkliga egendomen 14.IT i kulturenstjänst.Ku. ochdekyrkliga arkiven.Ku. 15.Detsvårasamspelet.Resultatstymingensframväxt 44. Statenochtrossamfunden ochproblematik.Fi. Svenskakyrkanspersonal.Ku. 16.Att utvecklaindustriforskningsinstituten.N. 45. Statenochtrossamfunden 17.Skatter,tjänsterochsysselsättning. Stöd,skatterochfinansiering.Ku. + Bilagor. Fi. 46. Statenochtrossamfunden l8. Granskningavgranskning. Statligmedverkanvid avgiftsbetalning.Ku. Denstatligarevisioneni Sverigeoch Danmark.Fi. 47. Statenochtrossamfunden 19.Bättreinformationomkonsumentpriser.ln. Denkyrkliga egendomen.Ku. 20.Konkurrenslagen1993-1996.N. 48. Arbetsgivarpolitiki staten. 21. Växai lärande.Förslagtill läroplanför barnoch Förkompetensochresultat.Fi. unga6-l6 år.U. 49.Grundlagsskyddför nyamedier.Ju. 22.Aktiebolagetskapital.Ju. 50.Alternativautvecklingsvägarför EU:s 23.Digital demokr@ti.EttseminariumomTeknik, gemensammajordbrukspolitik.Jo. demokratiochdelaktighetden8 november1996 5 Bristeri omsorg

. anordnatavFolkomröstningsutredningen,T- enfrågaombemötande äldre.av

kommissionenochKommunikationsforsknings- 52.Omsorgmedkunskapochinlevelse beredningen.IT-kommissionensrapport2/97.K. enfrågaombemötande äldre.av

- 24.Välfärd i verkligheten Pengarräckerinte. 53.Avskaffa reklamskattenFi.

- 25.Svensk EU-fat.Jo. 54,Ministemochmakten.

mat- 26.EUzsjordbrukspolitikochdenglobalalivsmedels- Hurfungerarministerstyrei praktiken Fi. försörjningen.Jo. 55.Statenochtrossamfunden.Sammanfattningamaav 27.Kontroll ReavinstVärdepapper.Fi. förslagenfrån destatligautredningarna.Ku. 28.I demokratinstjänst.Statstjänstemannensroll och 56.Folketsområdgivareochbeslutsfattare. vårt offentligaetos.Fi. + Bilaga ochl Ju. 29.Bampomograñfrågan. 57.I medborgarnastjänst. Innehavskriminaliseringm.m.Ju. Ensamladförvaltningspolitikför staten.Fi. 30. Europaochstaten.Europeiseringensbetydelseför 58.Personaluthyrning.A. svenskstatsförvaltning.Fi. 59.SvenskhemmetVoksenåsensförvaltningsfonn.Ku. 31.Kristallkulan trettonrösteromframtiden. 60. Betal-TVinom SverigesTelevision.Ku.

- IT-kommissionensrapport3/97.K.

Statens 1997

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

61. Att växablandbetongochkojor. 90.Ändradorganisationför det statligaplan-,bygg-

Ettdelbetänkandeombarnsochungdomars ochbostadsväsendet.ln. uppväxtvillkori storstädemasutsattaområdenfrån 91. Jaktensvillkor enutredningomvissajaktfrågor.

- Storstadskommittén. Jo.

betong. 92.Medieföretagi Sverige Ägandeoch

62. Rosorav -

Enantologitill delbetänkandetAtt växabland strukturförändringari press,radioochTV. Ku. betongochkojor från Storstadskommittén.S. 93. Hanteringavfel i utjämningssystemetför

63.Sverigeinför epokskiñet. kommuneroch landsting.In.

IT-kommissionensrapport5/97.K. 94.Konkurrensneutralttransportbidrag.N. 64.Samhall.Enarbetsmarknadspolitiskåtgärd 95. Forumför världskultur

+ Bilagedel.A enrapportomettrikare kulturliv. Ku.

- 65.Polisensregister.Ju. 96.Lokalförsörjningochfastighetsägande. 66.Statsskuldspolitiken.Fi. Enutvärderingavstatensfastighetsorganisation.Fi. 67.Återkallelseavuppehållstillstånd.UD. 97.Skyddavskogsmark.Behovochkostnader.M. 68. Grannlands-TVi kabelnät.Ku. 98.Skyddavskogsmark.Behovochkostnader. 69.Besparingaristortochsmått.U. Bilagor.M. 70.Totalförsvaretochfrivilligorganisationema 99.Ennyvattenadministration.Vattenärlivet. M.

uppdrag,stödochersättning.Fö. 100.NyasarnverkansfonnerinomdenSjöhistoriska

- 7 Politik för unga. museiverksamheten.Ku.

+ st2 bilagor. In. 101.Behandlingavpersonuppgifterom 72.Enlagomsocialförsäkringar.S. totalförsvarspliktiga.Fö. 73.Inför ensvenskpolicy omsäkerelektronisk 102.Mat Miljö. Svenskstrategifor EU:s

kommunikation.Referatfrånett seminarium jordbruk i framtiden.Jo. anordnatavIT-kommissionen,Närings-och handelsdepartementetochSEISden ll december 1996.IT-kommissionensrapport6/97.K.

74.EU:sjordbrukspolitik, miljön ochregional

utveckling.Jo. 75.Bosättningsbegreppet.Skatterättsligareglerför

fysiskapersoner.Fi. 76.Invandrarei vårdochomsorg

enfrågaombemötande äldre.av

- 77.Uppföljningavinkomstskattelagen.Fi. 78.Medelsförvaltningi kommuneroch landsting.In. 79.Försäkringsmäklare.En lagöversynav

Försäkringsmäklaruüedningen.Fi. 80.Reformeradstabsorganisation.Fi. 8 Allmännyttigabostadsforetag.

+Bilaga.In. 82.Lika möjligheter.ln. 83.Ommaktochkön i spåren offentligaav

-

organisationersomvandling.A. 84.Enhållbarkemikaliepolitik.M. 85.Förmånefter inkomst- Samordnatinkomstbegrepp

för bostadsstödenochnyakvaliñkationsreglerför

rätttill sjukpenninggrundandeinkomst. 86.Punktskattekontroll alkohol,tobakochav

mineralolja,m.m.Fi. 87.Kvinnor, mänochinkomster.

Jämställdhetochoberoende.A. 88.Upphandlingfor utveckling.N. 89.Handelnmedskrotochbegagnadevaror.N.

Statens 1997

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Kristallkulan trettonrösteromframtiden.

-

IT-kommissionensrapport3/97. 31 Fastighetsdataregister.3

Ny kurs i trañkpolitiken bilagor. 35+ Aktiebolagetskapital.22

Sverigeinför epokskiñet. Bampomograñfrágan.

IT-kommissionensrapport5/97.63 Innehavskrirninaliseringm.m.29

Inför ensvenskpolicyomsäkerelektronisk Integritet offentlighet 1nfonnationsteknik.39

kommunikation.Referatfrånettseminariumanordnatav Grundlagsskyddför nyamedier.49

lT-kommissionen,Närings-ochhandelsdepartementet Folketsområdgivareochbeslutsfattare.

ochSEISdenll december1996. + Bilaga och1 2. 56

IT-kommissionensrapport6/97. 73 Polisensregister.65

Finansdepartementet Utrikesdepartementet

Inkomstskattelag,delI-IlI. 2 Återkallelseavuppehållstillstånd.67

Byråkratini backspegeln.Femtioåravförändringpåsex

Försvarsdepartementet förvaltningsområden.7

Flexibelförvaltning.Förändringochverksam- Totalförsvaretochfrivilligorganisationema

hetsanpassning statsförvaltningensav struktur. 9

uppdrag,stödochersättning.70 - Ansvaretför valutapolitiken.l0 Behandlingavpersonuppgifterom

Skatter,miljö ochsysselsättning.l 1 totalförsvarspliktiga.101

Detsvårasamspelet.Resultatstymingensframväxt

Socialdepartementet ochproblematik.15

Skatter,tjänsterochsysselsättning. Rösterombarnsochungdomarspsykiskahälsa.8

+ Bilagor. 17 Välfärd i verkligheten Pengarräckerinte. 24

- Granskningavgranskning. Brister omsorgi

Denstatligarevisioneni SverigeochDanmark.18

enfrågaombemötande äldre.51av - Kontroll Reavinst Värdepapper.27 Omsorgmedkunskapochinlevelse

1demokratinstjänst.Statstjänstemannensroll och

enfrågaombemötande äldre.52av - vårt offentligaetos.28 Att växablandbetongochkojor.

Europaochstaten.Europeiseringensbetydelseför Ettdelbetänkande barnsochungdomarsom

svenskstatsförvaltning.30 uppväxtvillkor i storstademasutsattaområdenfrån

Att läraöver gränser.EnstudieavOECD:sförvaltnings- Storstadskommittén.61

politiska samarbete.33 Rosoravbetong.

Bekämpande penningtvätt.36av Enantologitill delbetänkandetAtt växabland

Myndigheteller marknad. betongochkojor från Storstadskommittén.62

Statsförvaltningensolika verksamhetsforrner.38 Enlagomsocialförsäkringar.72

Arbetsgivarpolitiki staten. Invandrarei vårdochomsorg Förkompetensochresultat.48

enfrågaombemötandeaväldre.76 - Avskaffa reklamskatten53 Förmånetterinkomst Samordnatinkomstbegrepp

- Ministem ochmakten. för bostadsstödenochnyakvalifikationsreglerför

Hur fungerarministerstyrei praktiken 54 rätttill sjukpenninggrundandeinkomst.85

1medborgarnastjänst.

En samladförvalmingspolitikför staten.57 Kommunikationsdepartementet

Statsskuldspolitiken.66 Länsstyrelsemasroll itrañk- ochfordonsfrågor.6 Bosättningsbegreppet.

Skatterättsligareglerför IT-problem inför 2000-skiñet.Referatochslutsatserfrån fysiska 75

personer. enhearinganordnad IT-kommissionendenav

Uppföljningavinkomstskattelagen.77 18december.IT-kommissionensrapport1/97.12 Försäkringsmäklare.

En lagöversynav Digital dem0kr@ti.EttseminariumomTeknik,

Försäkringsmäklarutredningen.79 demokratiochdelaktighetden8 november1996 Reformeradstabsorganisation.80

anordnatavFolkomröstningsutredningen,IT- Punktskattekontroll alkohol,tobakoch

av kommissionenochKommunikationsforsknings- mineralolja, 86

m.m. beredningen.IT-kommissionensrapport2/97. 23

1997 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Lokalförsörjningochfastighetsägande. Statenochtrossamfunden

Enutvärdering statensfastighetsorganisation.96 Denkyrkliga egendomen.47 av Statenochtrossamfunden.Sammanfattningamaav Utbildningsdepartementet förslagenfrån de statligautredningarna.55

gymnasieskolan for 1 SvenskhemmetVoksenåsensförvaltningsfonn.59 Dennya - steg steg. i lärande.Förslagtill läroplanfor barnoch Betal-TVinomSverigesTelevision. 60 Växa 21 Grannlands-TVi kabelnät.68 unga6-16år. teknisktforskningsinstituti Göteborg.37 Medieföretagi Sverige Ägandeoch Ett i ochsmått.69 strukturförändringari press,radioochTV. 92 Besparingar stort Forumför världskultur

Jordbruksdepartementet enrapportomettrikarekulturliv. 95 - Nyasamverkansfonnerinom denSjöhistoriska Svenskmat- påEU-fat. 25 livsmedels- museiverksamheten.100 EU:sjordbrukspolitik ochdenglobala

försörjningen.26 Närings- och handelsdepartementet Alternativautvecklingsvägarför EU:s jordbrukspolitik. 50 Regionpolitikför helaSverige.13 gemensamma EUzsjordbrukspolitik,miljön ochregional Att utvecklaindustriforskningsinstituten.16

utveckling.74 Konkurrenslagen1993-1996.20

Jaktensvillkor utredning vissajaktfrågor.91 Upphandlingfor utveckling.88 - en om Miljö. Svenskstrategifor EU:s Handelnmedskrotochbegagnadevaror.89 Mat jordbruk i framtiden.102 Konkurrensneutralttransportbidrag.94

Arbetsmarknadsdepartementet Inrikesdepartementet

lönebidrag.Etteffektivarestödfor Bättreinformationomkonsumentpriser.19 Aktivt arbetshandikappade.5 Ungaocharbete.40

Personaluthyrning.58 Politik för unga.

Samhall.Enarbetsmarknadspolitiskåtgärd + 2 stbilagor.71 Medelsforvaltningi kommunerochlandsting.78 + Bilagedel.64 makt ochkön i spåren offentliga Allmännyttigabostadsforetag. Om - av organisationersomvandling.83 + Bilaga.81

och inkomster. Lika möjligheter.82 Kvinnor, män oberoende.87 Ändradorganisationfor detstatligaplan-,bygg- Jämställdhetoch ochbostadsväsendet.90 Kulturdepartementet Hanteringavfel i utjämningssystemetfor

kommunerochlandsting.93 IT i kulturenstjänst.14

Statenochtrossamfunden Miljödepartementet Rättsligreglering Grundlag Förbättradmiljöinformation.4 trossamfund Följdlagstiftningtill miljöbalken.32 - Lag om kyrkan. 41 Övervakningavmiljön. 34 Lag om Svenska - kemikaliepolitik. 84 Statenochtrossamfunden Enhållbar 42 Skyddavskogsmark.Behovochkostnader.97 Begravningsverksamheten. trossamfunden Skyddavskogsmark.Behovochkostnader. Statenoch kulturhistorisktvärdefullakyrkligaegendomenoch Bilagor.98 Den En vattenadministration.Vatten ärlivet.99 dekyrkliga arkiven.43 ny

Statenochtrossamfunden

Svenskakyrkanspersonal.44

Statenochtrossamfunden

Stöd,skatterochfinansiering.45

Statenochtrossamfunden

Statligmedverkanvid avgiftsbetalning.46