EU:s jordbrukspolitik och den globala livsmedelsförsörjningen : rapport till Kommittén för reformering av EU:s gemensamma jordbrukspolitik (KomiCAP)

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

EU:s ,

jordbrukspolitik

och

livsmedelsden

globala

försörjningen

Rapport till Kommittén för reformeririg av EU:s gemensamma jordbrukspolitik KomiCAP

SHM 1997:26

WN

m Statens offentliga utredningar

1997:26 Jordbruksdepartementet

jordbrukspolitik

EU:s

och den globala livsmedelsförsörjningen

Rapport till Kommittén för reformering av EU:s

gemensamma jordbrukspolitik KomiCAP

Stockholm 1997

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. Här remissutsandningar av SOU och Ds svarar Fritzes. Offentliga Publikationer. uppdrag av Regeringskanslietsförvaltningsavdelning.

Bestállningsadrcss Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Ordcrfax 08-690 91 91 Ordertel- 08690 91 90

Svara remiss. Hur och Varför Statsrâdsberedningen.1993. En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara remiss. -r Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningsavdelning Distributionscerltralen 103 33 Stockholm Fax: 08-405 10 10 Telefon: 08-405 10 25

REGERIGSKANSLIETS OFFSETCENTRAL ISBN 91-38-20520-3 Stockholm 1997 ISSN 0375-250X

Innehållsförteckning

Förord

Kommittén for reformering av EU:s gemensamma jordbrukspolitik KomiCAP beslutade den 24 januari 1996 om direktiv till en särskild expertgrupp med uppgift att göra en omvärldsanalys. 1 enlighet med direktiven har expertgnippen tidigare överlämnat en första delrapport om konsekvenser för EU:s gemensamma jordbrukspolitik CAP av WTO-åtagandena och en östutvidgning.

Expertgruppen har vidare haft till uppgift att analysera hur CAP påverkar livsmedelsförsörjningen i världen, vilket behandlas i denna delrapport. Effekterna for utvecklingsländernas livsmedelsproduktion har därvid särskilt uppmärksammats. Arbetet med denna delrapport påbörjades den 8 oktober 1996 efter beslut i kommittén om tillsättning av nya sekreterare och delvis nya experter. Under arbetet med denna andra delrapport har expertgruppen haft följande sammansättning:

Christina Nordin Kommerskollegium, ordförande Mikael Andersson Jordbniksdepartementet Håkan Björklund Utrikesdepartementet Christina Furustam Lantbrukarnas Riksförbund Håkan Loxbo Jordbmksverket Thomas Hagman Jordbmksverket, sekreterare Anna Lagerkvist Jordbniksverket, sekreterare Bo Norell, Jordbruksverket, sekreterare

Hans G. Öhgren, huvudsekreterare i kommittén, har även deltagit i

arbetet. Denna expertgruppsrapport överlämnas till kommittén som ett underlag lör kommitténs överväganden. Kommittén skall redovisa sina ställningstaganden senast den 30 juni 1997.

Stockholm den 1 februari 1997

Christina Nordin Thomas Hagman Anna Lagerkvist Bo Norell

Sammanfattning

Världens totala spannmålsproduktion omräknat i kalorier räcker teoretiskt för att samtliga människor jorden skall få sitt kaloribehov täckt. Utöver spannmål som är en viktig kalorikälla finns det en mängd andra jordbruksprodukter som ytterligare förbättrar livsmedelstillgången på global nivå. Den genomsnittliga produktionen av spannmål per person och dag har under ett antal decennier varit oförändrad global nivå. Detta trots att befolkningen sedan år 1961 ökat från drygt 3 miljarder till knappt 6 miljarder år 1994. Att 800 miljoner människor inte får tillräckligt med mat kan framför allt tillskrivas den ojämna inkomst- och resursfördelningen i världen.

En fortsatt befolkningsökning innebär ett behov av fortsatta produktionsökningar för att den genomsnittliga tillgången per person skall förbli konstant. Den nuvarande produktionen tär ändliga resurser vilket sikt försämrar möjligheterna för en ökande produktion. Den framtida produktionen bör därför ske ett sätt som bevarar naturresurserna, för att på lång sikt minska risken för miljöförstöring, resursbrist och därmed stigande produktionskostnader.

Enligt ett antal prognoser om livsmedelsförsörjningen fram till år 2010 väntas konsumtionen öka snabbare än produktionen i u-länderna. I Afrika och Mellanöstern förväntas ett produktionsunderskott som är dubbelt så stort som för några år sedan. I Asien förväntas en nästan lika stor ökning av produktionsunderskottet som i de övriga u-länderna. Produktionsunderskotten förväntas täckas genom en ökad import. Konsumtionen av animalier förväntas också öka i u-länderna vilket främst kan tillskrivas förväntningar om en ökad inkomst. Den antagna inkomstökningen är dock inte jämnt fördelad, varför en ökad konsumtion med högre spannmålspriser som följd, kan skapa problem i fattiga regioner, åtminstone kort sikt. Tillgången livsmedel, uttryckt i kalorier, kommer att vara minst i Afrika söder om Sahara och södra Asien. Ungefär 40% av befolkningen i Afrika söder om Sahara lider idag av undernäring, medan andelen i övriga u-landsregioner är mellan 10 och 20%.

6 Sammanfattning

Den procentuella befolkningsökningen antas bli störst i Afrika söder om Sahara och i Mellanöstem-Nordafrika. Asien är den region där befolkningen i absoluta tal kommer att öka mest fram till år 2010. Den procentuella befolkningsökningen är dock mindre i Asien och Latinamerika än i de två övriga u-landsregionerna. Befolkningen förutspås öka till 6,6 miljarder människor i u-länderna och l,4 miljarder i i-länderna år 2020. En långsiktigt stabil nivå infaller enligt FN kring år 2050, dvs. ökningstakten kommer att avta.

I deklarationen från FAO:s världstoppmöte i Rom i november 1996 fastslogs att de medverkande nationerna skall sträva efter livsmedelssäkerhet, i ett första steg genom att halvera antalet undernärda till år 2015. Nationerna bakom deklarationen att fattigdom är huvudmenar orsaken till undernäring. Därutöver slår man fast att ökad handel är ett viktigt medel för att uppnå en optimal och uthållig användning av produktionsresurserna.

Globalt och .kort sikt räcker befintliga produktionsresurser för att producera mat till ökande befolkning. På längre sikt krävs ökade en avkastningar ökade investeringar i kunskap, framför allt om genom produktionsmetoder bevarar naturresurserna. En tillräcklig resursbas som kombinerad med uthållig produktion innebär dock inte med en nödvändighet tryggad livsmedelsförsörjning for världens befolkning. en Den måste kombineras med tillräckliga inkomster för att möjliggöra en fördelning maten så att människors näringsbehov täcks. av

jordbrukspolitik CAP subventionerar produktionen EU:s gemensamma inom unionen vilket generellt sett påverkar omvärlden genom lägre världsmarknadspriser. Detta drabbar producenter framför allt i u-länderna där jordbruket i de flesta fall inte subventioneras. Priserna jordbruksinom EU hålls uppe med hjälp av olika prisstöd såsom exportbidrag, varor interventionsåtgärder, produktionskvoter och gränsskydd mot tredje land. CAP består även direktstöd betalas ut till jordbrukarna per hektar av som eller djurenhet, vilket indirekt påverkar priserna. Vid en avreglering av CAP skulle priserna, och därmed även produktionen, sjunka inom EU vilket i sin tur skulle leda till högre priser på världsmarknaden.

Sammanfattning 7

CAP:s påverkan världsmarknaden varierar mellan olika produkter och olika länder. CAP:s inverkan världsmarknaden för olika jordbruksvaror bestäms främst av tre faktorer storleken av CAP:s stöd och gränsskydd, - EU:s handelsavtal och EU:s storlek som producent och konsument i världen. Därutöver finns det en rad andra faktorer som också påverkar, men som är svårare att mäta, såsom producenters och konsumenters känslighet för prisförändringar. Generellt bedöms producenter vara mer priskänsliga än konsumenter som i större utsträckning än producenter styrs av andra faktorer som kvalitet. varumärken och, sist men inte minst, ett kontinuerligt behov av livsmedel.

EU:s subventioner till jordbruket har enligt OECD under 1990-talet motsvarat ca 50% av jordbrukarnas intäkter, vilket är högre än genomsnittet inom OECD. l jämförelse med övriga i-länder som är stora exportörer av jordbniksvaror USA, Canada, Australien och Nya Zeeland är EU:s stödnivåer avsevärt högre. Produktionen av socker, mjölk samt får- och getkött inom EU gynnas av stöd som motsvarar mer än 60% av intäkterna. Producenter av nötkött, spannmål och oljeväxter får också stöd som motsvarar mer än hälften av intäkterna. Jordbruksprodukter som grisoch fjäderfäkött, frukt och grönsaker, förädlade livsmedel samt vin subventioneras också av EU, men där utgör subventionerna en mindre del av intäkterna.

Vid sidan av EU:s gemensamma gränsskydd mot omvärlden finns en rad handelsarrangemang förmåner vid export till EU. Som regel får som ger EU motsvarande förmåner vid export till dessa länder. EU:s negativa effekt världsmarknaden mildras för producenter i de länder som ges förmåner vid export till EU. Förmånerna är emellertid ofta begränsade till en tullreduktion för en begränsad kvot, varför de flesta producenter i omvärlden totalt sett påverkas negativt genom låga världsmarknadspriser av CAP.

8 Sammanfattning

Generellt kan sägas att EFTA-länderna och Central- och Östeuropa-lo

har de främsta förmånerna jordbruksomrádet vis-å-viis EU. EFTAländerna ges främst förmåner förädlade livsmedel medan de centraloch östeuropeiska länderna fått stora tullnedsättningar inom kvoter ett stort antal varor. Bland u-länderna ger EU de bästa förmånerna till de gamla koloniema i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet AVSländerna. Medelhavsländerna har relativt många formånskvoter, men tullnedsättningarna är ofta små. Många av u-länderna ingår i det sk. GSPsystemet som också ger förmåner av begränsad betydelse. Särskilda förmåner ges till de minst utvecklade länderna. Dessa länder har dock som regel mycket små möjligheter att utnyttja dessa.

Utöver CAP:s stöd och gränsskydd samt EU:s handelsarrangemang bestäms även CAP:s påverkan världsmarknaden av EU:s relativa storlek världsmarknaden. EU är världens största importör och näst största exportör jordbruksvaror. På många områden har EU övergått av från att vara nettoimportör till att bli nettoexportör. EU-länderna är stora producenter och därmed exportörer av vin, mejeriprodukter, griskött och förädlade livsmedel. EU har också en betydande produktion av andra animalier, vete och socker. EU importerar stora mängder frukt och grönsaker. Fisk, kañe, te och kakao, fodermedel samt oljeväxter är andra stora importvaror.

l-länderna, med USA i spetsen, står för ca 73% av världens export av jordbruksvaror. Bland u-länderna finns de stora exportörerna i Fjärran Östern och Latinamerika. Afrika är stor nettoimportör jordbruksen av varor. U-länderna som grupp exponerar framför allt kaffe, kakao och te samt vissa tropiska frukter. Oljeväxter, socker, tobak, bomull samt vissa frukt- och grönsaker är andra stora exponvaror för u-länderna. U-länderna är stora nettoimportörer av spannmål och mejerivaror.

I Tjeckien, Slovakien, Bulgarien, Rumänien,Slovenien, Estland, Lettland Polen, Ungern, och Littauen.

Sammanfattning 9

CAP:s prissänkande effekt världsmarknadspriserna bedöms vara särskilt stor på mejeriområdet. Det beror dels att EU:s stödnivåer och gränsskydd på mejerivaror är mycket höga, dels EU:s dominerande roll världsmarknaden där EU:s export for vissa mejerivaror motsvarar mer än hälften av världshandeln. EU:s höga gränsskydd leder även till att nästan all import går via förmånsavtal.

EU:s regleringar för socker, nötkött och spannmål bedöms också påverka omvärlden i hög grad. Stöd- och gränsskydd är höga också för dessa produkter. Samtidigt har EU stora andelar världsmarknaden. EU:s andel i Förhållande till världsproduktionen är emellertid mindre för dessa produkter jämfört med mejerivaror.

Därutöver finns en rad produkter där CAP:s inflytande främst världsmarknadspriserna är måttligt. Detta gäller produkter som frukt och grönsaker, oljeväxter, fodermedel, vin. förädlade livsmedel, griskött och tobak. EU dominerar världens produktion av vin, griskött och förädlade livsmedel, men storleken av CAP:s påverkan minskas något genom att stöd- och gränsskyddsnivåer är förhållandevis låga. Vad gäller konsumtionen av vin och förädlade livsmedel påverkas den även av en rad andra faktorer som kvalitet och marknadsföring. EU har även förhållandevis låga stöd- och gränsskyddsnivåer för frukt och grönsaker, oljeväxter samt fodermedel. EU är en stor konsument och importör av dessa produkter, vilket sammantaget gör att CAP även påverkar världsmarknaden för dessa varor. EU:s produktion av såväl ovan nämnda råvaror som förädlade livsmedel gynnas av CAP, vilket är till nackdel för produktionen i tredje land.

Produktionen av ris inom EU ges höga stöd. men EU:s låga andel av såväl produktion som konsumtion i världen gör att CAP:s påverkan världsmarknaden för ris är ganska liten. Kaffe och kakao som produceras i u-länderna regleras inte inom CAP. Ganska låga gränsskydd gör att EU:s påverkan världsmarknadsprisema är ganska liten. För kaffe och kakao i förädlad form är emellertid gränsskyddet högre, vilket leder till att dessa varor i hög utsträckning exporteras till EU i oforädlad form för förädling

10 Sammanfattning

inom unionen. CAP gynnar således förädling av livsmedel inom EU bekostnad av förädlingen i andra länder, särskilt u-länder.

Producenter i u-länderna, där jordbruket ofta inte subventioneras, drabbas som grupp hårdast av CAP genom de låga världsmarknadspriser som regleringarna leder till. Detta gäller för producenter i samtliga u-länder, utom i det fåtal AVS-länder, som genom generösa förmåner bl.a. socker totalt sett gynnas av EU:s jordbrukspolitik. Att produktionen av jordbniksvaror inom u-länderna är liten i jämförelse med befolkningen beror många faktorer, men det kan konstateras att låga världsmarknadspriser knappast stimulerar produktionen. U-ländernas produktion av mjölk, nötkött och spannmål, produkter för vilka CAP:s påverkan bedöms vara särskilt stor, är idag ganska liten. Det innebär att u-länderna, främst länder i Afrika, är nettoimportörer av dessa varor. Detta gäller dock inte för socker, vars produktion i världen också påverkas mycket av CAP, där uländerna som grupp står för över 60% av världens produktion. Bland de produkter där CAP:s påverkan är något mindre, har u-länderna en särskilt stor produktion av frukt och grönsaker. U-länderna som grupp producerar också ganska stora mängder oljeväxter, fodermedel och griskött.

I-länderna som grupp är stora producenter av jordbruksvaror vilket främst är en följd av generösa subventioner. Varor där CAP:s påverkan är stor, såsom mjölk, nötkött och spannmål, produceras till stor del inom

länderna. Till i-länderna räknas även Central- och Östeuropa samt hela

f.d. Sovjetunionen, som inte subventionerar sitt jordbruk samma sätt som andra i-länder. Vid sidan av u-länderna drabbas därmed även produktionen i denna grupp av länder tämligen hårt av CAP, trots EU:s förmånsavtal.

Ett avskaffande av CAP:s tullar, exportsubventioner och produktionshöjande stöd skulle påverka världsmarknadspriserna uppåt för flera jordbniksprodukter. Jordbrukare utanför EU och konsumenter inom EU medan EU:s jordbrukare och konsumenter i omvärlden bedöms gynnas missgynnas.

Sammanfattning l l

l u-länderna utgör jordbruksbefolkningen största delen av befolkningen. En ännu större grupp utgörs av de som bor landsbygden och därmed är beroende av utvecklingen inom jordbruket. Huvuddelen av de fattiga i världen finns landsbygden i u-länderna. Högre priser jordbruksprodukter skulle därför kunna gynna stora behövande grupper i u-länderna och ge ett incitament till ökad produktion och förbättrad livsmedelsförsörjning.

Förutsättningen är emellertid att den produktionspotential som finns utnyttjas och att många fattiga u-länder som är nettoimportörer av livsmedel faktiskt förmår öka produktionen.

På grund av stora institutionella problem i många fattiga u-länder kan man inte förvänta sig att alla lyckas med att bli nettoexportörer av jordbniksprodukter. Det kan dessutom finnas grupper i u-länderna som missgynnas av högre priser och inte får del av fördelarna av en ökande jordbruksproduktion. För dessa krävs mer riktade insatser, oavsett om ländernas jordbrukspolitik avregleras eller för att en positiv utveckling skall kunna ske.

l Inledning

Denna rapport syftar till att klargöra sambanden mellan EU:s jordbrukspolitik och den globala livsmedelsförsörjningen.

I kapitel 2 redogörs for faktorer och samband som styr produktionen och konsumtionen av mat i världen. Tyngdpunkten i analysen ligger situationen i u-länderna, där det i vissa regioner finns problem med livsmedelsförsörjningen g.a. stark befolkningstillväxt, låg produktionstillväxt och låg inkomsttillväxt.

I kapitel 3 diskuteras CAP:s effekter för omvärlden med utgångspunkt från nuvarande jordbmkspolitik inom EU, EU:s handelsavtal jordbruksområdet med olika länder och EU:s storlek som producent och konsument av olika produkter i världen. Resonemang förs hur olika om produkter och olika länder påverkas CAP idag. av

Mot bakgrund av de två föregående kapitlen diskuteras i kapitel 4 möjliga effekter av en avreglering av CAP. Faktorer som påverkar livsmedelsproduktionen och livsmedelsförsörjningen belyses här kort såväl som lång sikt.

Som underlag för rapporten har främst använts olika publikationer från internationella organisationer som FAO, OECD, WTO och Världsbanken samt material från EU. Dessutom har material från andra intressegrupper som Worldwatch Institute och från enskilda forskare använts.

Vid redovisning av produktions-, konsumtions- och handelsmönstren i olika delar av världen finns olika källor att tillgå. Både vad gäller prognoser över framtida konsumtion och produktion och vad gäller historiska och nuvarande handels- och produktionsmönster finns det skillnader som beror olika antaganden och olika definitioner av produkt- och ländergrupper. Kommentarer om de produkt- och ländergrupper som används finns i inledningen till resp. kapitel.

2 Livsmedelsförsörjningen i världen

2.1 Bakgrund

Trots att livsmedelsproduktionen i världen har ökat under många år finns det idag ungefär 800 miljoner människor som inte får tillräckligt med mat. Det finns flera förklaringar till varför en stor del av jordens befolkning inte har möjlighet att äta sig mätt, men ingen enkel lösning problemet. Livsmedelssituationen i världen förbättras dock förhoppningsvis i takt med ökade kunskaper inom området.

Hur mycket mat som produceras beror bl.a. hur mycket jordbmksmark. vatten och kunskap som finns men även teknisk utveckling. olika klimatfaktorer, kostnader i produktionen och det pris får för man den producerade maten. Hur mycket mat som konsumeras beror främst tillgången till mat samt har råd att köpa den. om man

l detta kapitel görs ett försök att klargöra vad som påverkar livsmedelsförsörjningen i dag och i framtiden. Genomgången kommer att göras en översiktlig itivå. vilket bl.a. innebär att lokala miljöproblem behandlas i mindre utsträckning. Livsmedelsförsörjningen måste dock betraktas ur ett långsiktigt perspektiv. varför miljöaspekterna åtminstone global och regional nivå kommer att diskuteras.

Beskrivningarna av den nuvarande livsmedelssituationen i världen är talrika. liksom de bedömningar och prognoser gjorts for att utröna som storleken av produktionen och konsumtionen av mat i framtiden. I detta kapitel refereras till ett antal prognoser om livsmedelsförsörjningen i världen, dvs. förväntad utveckling av produktion och konsumtion av mat global och regional nivå. Prognoserna bör främst ses som en bakgrund för att förstå de mekanismer som styr tillgången till mat.

Livsmedelsförsörjningen kan diskuteras utifrån både fysiska och ekonomiska aspekter. Den första aspekten världens produktionsär om

resurser fysiska resurser räcker för att producera livsmedel

motsvarande den mängd kalorier som krävs for att undvika undernäring.

16 Livsmedelsförsörjrzirzgerz i världen

De ekonomiska aspekterna har sin utgångspunkt i produktion och konsumtion världens livsmedel. Mekanismen bakom en marknadsav jämvikt inom en bestämd produktgrupp är priset. som anpassas efter marknadssituationen. Prismekanismen hjälper dock endast till att fördela maten till konsumenter som kan betala för den. En stor del av världens befolkning har inte råd att köpa den mat som behövs för att undvika undernäring. Produktion och konsumtion global nivå antas alltid vara lika i även om det lokalt finns människor vars näringsprognoserna. behov inte är tillfredsställda.

Förutom att klarlägga möjlig framtida livsmedelssituation. finns det en ett behov att identifiera de faktorer som är möjliga att påverka. För att av en nyanserad bild är det nödvändigt att studera prognoser som befinner sig skala från mer optimistiska till mer pessimistiska. en Detta angreppssätt har bland annat använts i en utvärdering av McCalla 1994 där bl.a. prognoserna gjorda av Crosson och Andersson 1992, Agcaoili och Rosegrant 1994 samt FAO 1993 betraktas som optimistiska, medan Brown och Kane 1994 bedöms som pessimistiska. Khalili och Lindahl 1995 gör en sammanfattning av ett antal prognoser. däribland de ovanstående. Ytterligare prognoser görs av Worldwatch Institute 1996 och FAO 1996 d. Samtliga prognoser är gjorda av eller för Världsbanken. IFPRI International Food Policy Research Institute, FAO Food and Agriculture Organization och WWI Worldwatch Institute. Faktamaterialet redovisas uppdelat i-länder och u-länder, med u-länderna uppdelade i Afrika söder som Sahara, Latinamerika, Asien samt Mellanöstern-Nordafrika.

Uvsmedelsfärsörjrzingen i världen 17

2.2 Livsmedelssituationen idag

2.2.1 Produktions- och befolkningsutveckling

En ökad tillgång på mat per person innebär att produktionen måste öka mer än befolkningen i världen totalt. I figur 1 visas befolkningsutvecklingen mellan åren 1961 och 1996. Figur 1 Befolkningsutvecklingen i världen åren 1961-1996 miljarder människor

0 l-l-+-+--l"-l-++*+-ll+-l--Hl- -i--l-F-l-l-l--l---l-l-l--i-i -l--+ -lväñl--l-i-i

1995och 1996 årssiffror är framräknademedFN:s antaganden om befolkningsökningen i ländernamotsvarande 0.54%per år, Afrika söder om Sahara3,3%, Mellanöstern-Nordafrika 2,6%, Asien 2,0% ochLatinamerika 1,9%per år. Källa: FA Oss databas. Egen bearbetning.

Befolkningen har sedan år 1961 ökat från drygt 3 miljarder till knappt 6 miljarder, där ökningen framför allt kan hänföras till u-länderna. I figur 2 visas hur spannmålsproduktionen har utvecklats mellan åren 1961 till 1994.

18 ljvsmedelsförsörjrzirzgerz i världen

Figur 2 Den totala spannmålsproduktionens inklusive foderspannmål utveckling åren 1961-1996 miljoner ton

2500 "

2000 " e

JN

1500 e-

Källa: FAO:s databas. Egen bearbetning.

Under samma tidsperiod, mellan åren 1961 och 1994, som befolkningen har fördubblats har också produktionen av spannmål fördubblats. Produktionen av spannmål inklusive foderspannmål per person och dag visas i figur

Under de senaste decennierna har den genomsnittliga produktionen av spannmål per person och dag varit ungefär konstant, trots en alltmer ökande befolkning. Det bör dock betonas att detta inte är fallet i regioner med begränsad produktionstillväxt och en kraftigt ökande befolkning.

Spannmålen i sig räcker alltså i ston sett for att försörja jordens befolkning med den mängd kalorier som teoretiskt behövs for att undvika undemäring. För en näringsriktig kost krävs dock även andra livsmedel. Utöver spannmål inklusive foderspannmål finns det en mängd andra livsmedel som frukt, grönsaker, oljeväxter, ñsk, socker osv.

Livsmedelsförsäürzirtgen i världen 19

Genom utnyttjande av betesmarker finns det dessutom en rad animaliska livsmedel att tillgå, vars produktion inte är spannmålsberoende.

Figur 3 Genomsnittlig spannmålstillgâng i kg inklusive fodcrspannmål per person och dag åren 1961-1996.

1,2

l

li. illf

liñliJil

- .

uni-ill:

nu 0,8 i"

0,6

0,4 "

0,2

O v.y4vuilll1l.ylllllllyuâ+llllllxwy1 lll i - i i . . i . ll

Källa: 157/103databas. Egen bearbetning.

2.2.2 Möjligheter till produktionsökningar

Det kan förmodas att produktionsökningarna under ett antal decennier har medverkat till en utarmning naturresurserna. Hur långt denna av utveckling har gått är svårt att bedöma, men utom tvivel står att den nuvarande produktionen tär ändliga Oavsett hur resurser. produktionen hittills har bedrivits, bör framtida produktionsökningar ske ett sätt som bevarar naturresurserna, for att lång sikt minska risken for miljöförstöring, resursbrist och därmed stigande produktionskostnader. För livsmedelsforsörjningen är höga produktionskostnader kort sikt ett problem for fattiga människor som inte kommer att ha råd att köpa mat. På mycket lång sikt ökar problemen for allt fler människor med en ökande resursknapphet.

20 Livsmedelsförsörjningeiz i världen

Produktionsökningar antas i flera källor främst kunna ske genom avkastningsökningar, bland annat genom att mer åkermark bevattnas. Avkastningsökningar kan troligtvis också åstadkommas genom utökad användning av bioteknik. En fömtsättning för en uthållig produktion är dock att kvaliteten naturresurserna upprätthålls. Att utöka åkermarken anses kort sikt inte vara ett alternativ, men lång sikt torde detta ske om den globala produktionen per person verkligen riskerar att avta.

Den mest pessimistiska framtidsvisionen. företrädd av Brown och Kane vid Worldwatch Institute WWl, bygger uppfattningen att utarmningen av naturresurserna har gått för långt. Tillfälligt minskade produktionsökningar förklaras med att kvaliteten åkermarken har försämrats och ökad användning av handelsgödsel inte längre gör någon nytta. Mot bakgrund av en minskad produktionstillväxt sedan år 1990 dras slutsatsen att det med nuvarande kunskaper inte går att öka medelavkastningen mer.

Brown och Kanes slutsatser gäller möjligtvis lokalt under givna förhållanden. Det finns dock mterligare förklaringar till minskade produktionsökningar. Exempelvis ger lägre produktpriser i i-länderna en minskad produktion och intensitet. En ökad miljöhänsyn lägger grunden för jordbrukspolitiska regelverk som främjar resurshushållning. En ökad inkomst i världen leder troligtvis till att incitamenten att investera i kunskap om effektivare odlingsteknik ökar.

Oavsett vad som ligger bakom den senaste tidens produktionsutveckling i de mest intensiva produktionsregionerna, så går det inte att bortse från vikten av oförstörda naturresurser for livsmedelsforsörjningen lång sikt. Troligtvis skulle det kort sikt att producera mer med en mindre resursbas, även om det skulle bli dyrare. Utarmning av naturresurser innebär alltså inte i första hand minskade produktionsmöjligheter. utan snarare att fattiga grupper i ännu mindre grad får råd att köpa tillräckligt med mat. På längre sikt finns det naturligtvis både kända och okända värden i en bevarad naturresursbas, varfor en ökad information och kunskap inom området är nödvändigt.

livsmedelsförsörjnirzgerz i världen 21

2.2.3 Avkastningsökningar

En framtida produktionsökning kan bl.a. uppnås genom en ökad avkastning per hektar. FAO 1993 antar att två tredjedelar av den framtida produktionsökningen i u-länderna kommer att vara ett resultat avkastningsökningar. Ännu högre beroendet i södra av anses vara delarna av Asien och i Mellanöstern-Nordafrika, där åkermarken är en knapp resurs. Hur stora avkastningsökningarna kommer att bli beror bl.a. på produkt- och insatspriser. En ökad ersättning i dessa regioner till de resurser som används i livsmedelsproduktionen, t.ex. gödselmedel, leder till att den optimala insatsmängden och därmed den genomsnittliga avkastningen ökar. Tabell 1 visar avkastningsökningarna i spannmålsproduktionen i ett antal regioner under perioden 1966 till 1990.

Tabell 1 Avkastningsökningar i spannmålsproduktionen i fem regioner åren 1966-1990

om Sahara Mellanöstern- 1,84 0,84 2,27 2,40 Nordafrika I-länderna 1,15 2,01 1,86 -l,24 Världen 1,60 1,94 1,70 1,13 exklusive Japan Källa: Agcaoili, M. Rosegrant, M. W., 1994.

I tabellen framgår det att avkastningsökningarna har avtagit de senaste decennierna. Förändringen i avkastningsökningen kan bero både biologiska och ekonomiska faktorer. Brown och Kane 1994 menar att den minskade ökningstakten beror att det inte går att öka skördarna mer. Detta kan naturligtvis vara sant i de mest intensiva produktionsområdena i världen.

Det är dock troligare att förklaringen till en minskad ökningstakt av avkastningsnivåema går att finna i prisrelationer mellan arbete, mark,

22 Livsmedelsförsörjnirzgerz i världen

handelsgödsel och den produkt som framställs. Den mindre avkastningsökningen torde främst bero priset handelsgödsel i förhållande till priset produkten. Ett högt internt produktpris i i-länderna innebär att det till en viss nivå är lönsamt att använda stora mängder handelsgödsel som i sin tur ger stora skördar. Med sjunkande produktpriser minskar handelsgödselanvändningen och skördarna per hektar minskar. Ett lågt produktpris i u-ländema leder till en mindre insats av handelsgödsel, vilket innebär en mindre avkastning per hektar.

l varken i-länder eller u-länder finns det något som talar särskilt for att avkastningsminskningen främst beror utarmningen naturresurser, . av även om det inte kan uteslutas att det är en bidragande faktor.

Framtida avkastningsökningar går troligtvis att finna inom relativt nya vetenskapsområden som bioteknologi, men även generellt genom ökade kunskaper om lokala förhållanden i jordbmksproduktionen. Utnyttjandet av den skördade produkten kan också höjas genom förbättrad lagring och distribution. Med nya lokalt anpassade och lagringståliga grödor finns det troligtvis möjlighet att öka både livsmedelstillgâng och kvalitet.

2.2.4 Åkermark

För närvarande är världens landarealer bl.a. uppdelade ungefär 1,5 miljarder hektar åker, 3,4 miljarder hektar bete och 4,2 miljarder hektar skog. På en stor del av åkermarken odlas spannmål, främst ris, vete och majs. Denna produktion utgör 60% av det totala kaloriintaget i världen. I figur 4 visas åkermarksutnyttjandet från år 1961 till 1992 i världen totalt.

Av figuren framgår att den utnyttjade åkermarken har stigit under tre decennier. Det tillfälliga trendbrottet under början av 1990-talet torde främst bero stora trädesprogram i bland annat EU och USA, samtidigt som arealen i det forna östblocket minskade p.g.a. övergången till marknadsekonomi. Den fysiska gränsen tycks ännu ha nåtts när det gäller hur mycket mark som kan användas som åkermark.

Livsmedelsförsörjrzirzgerz i världen 23

Figur 4 Åkermarksutnyttjande under åren 1961-1992 i världen

totalt miljarder hektar

36 i

MW

el 1,34 r

Kna/"i

z 1 32 I

lur

1,3 Elf

1,28 " I

...gu

, .e 1,26

1,24

1,22

12#+--+--l-+-+--+---%lll1llå115+ll1l111li11 , LD LD LD LD Fa CD U7 0" G3 .- v- .- Källa: FA 0.s databas. Egen Bearbetning.

Utifrån faktorer som odlingsklimat och jordmån betraktas en del av det som idag är betesmark eller skog som potentiell åkermark. I tabell 2 visas den nuvarande åkermarken samt den potentiella åkermarken uppdelad i de tre kvalitetsklasserna hög. medel och låg. Tabell 2 Kvalitet på nuvarande och potentiell åkermark, bete och skog

till åker Nuvarande skog som kan användas 100 300 400 800 till åker Totalt 700 1 100 1 500 3 300 Källa: Crosson Anderson, 1992.

24 Livsmedelsförsödrzirzgerz i världen

Trots att den potentiella åkermarkens storlek är mycket osäker. visar siffrorna att det troligtvis finns dubbelt så mycket åkermark som idag att odla längre sikt om det blir ekonomiskt lönsamt. Stora delar av den potentiella åkermarken antas också finnas i u-länderna, framför allt i Afrika och Latinamerika. Att marken hittills inte har använts till livsmedelsproduktion kan bl.a. bero den lägre kvaliteten på jorden. lokaliseringen och olika djursjukdomar som förhindrar animalieproduktion och därigenom försvårar vegetabilieproduktionen. Produktionen av vegetabilier försvåras i dessa områden grund av bristen dragdjur och naturlig gödsel. Lokaliseringen av den potentiella marken är främst ett problem grund av den dåliga infrastrukturen i dessa regioner. Sjukdomsspridning är framför allt ett problem i områden med tsetsellugor, då främst i Afrika enligt Crosson och Anderson. Av den potentiella åkermarken ungefär 1800 miljoner hektar är huvuddelen av medel eller låg kvalitet. vilket gör den känsligare för utarmning och därför kräver försiktigare brukningsmetoder.

För att möjliggöra en ökande livsmedelsproduktion är det viktigt att produktionen inte medför en kvalitetsförsäniring av jordbruksmarken, varken den nuvarande eller den potentiella. l Crosson och Anderson 1992 tas fyra typer av kvalitetsförsämring upp; vattenerosion, vinderosion, kemisk försämring och fysisk försämring. Kemisk försämring kan vara förlust av näring, försaltning, försurning osv., medan fysisk försämring kan vara markpackning, vattensamling och minskning av organiskt material. Generellt är jordarna av sämre kvalitet i u-länderna vilket medför att olika former av kvalitetsforsämringar får större genomslag. Hur långt försämringen har gått när det gäller åkermarken är det svårt att bedöma.

Samtliga prognoser i följande avsnitt betonar dock problemet med utarmning av åkermark och konstaterar att en uthålligare produktion krävs, detta i sig leder till lägre avkastning. även om en

2.2.5 Konstbevattning för ökad livsmedelsproduktion

Vatten torde vara den resurs som kommer att vara mest begränsande, eller åtminstone dyrast att utnyttja. i världens framtida livsmedels-

Livsmedelsförsörjningerz i världen 25

produktion. Att rätt värdera vattnet är därför avgörande för en optimal och långsiktigt hållbar användning.

Den totala vattenåtgången vid produktion av lkg spannmål är ungefär lm3. Ris kräver 2-3 gånger så mycket i produktionen vatten som vete och animalier 5 gånger så mycket per kilo. l genomsnitt förbrukar varje m3 m3 året. Globalt individ 3 vatten per dag, dvs. runt l 000 om sett km3 år totalt finns ett förnyat flöde av färskt vatten 100 000 per varav ca en tredjedel efter naturliga förluster kan fördelas mellan livsmedelsoch hushållsanvändning. km3 produktion. industri- 12 000-14 000 anses vara lättare tillgängligt, vilket betyder att vattnet med en befolkning kring 7-8 miljarder människor fortfarande teoretiskt räcker Lundquist, 1996.

Även vattnet räcker global nivå är tillgången inte jämnt fördelad. om Brist råder i Mellanöstern och stora delar av Afrika. Då dessa regioner redan har svårt att förbättra sin livsmedelssituation bör särskild vikt läggas vid effektiv användning av vattentillgångarna.

Även det kvantitativt finns tillräckligt med vatten global nivå, om innebär detta inte nödvändigtvis att det motsvarande gäller kvalitativt. Vattnets kvalitet och fördelning är av stor betydelse för livsmedelsproduktionen den bevattnade åkerarealen. I figur 5 visas den bevattnade åkerarealen under perioden 1961 till 1992.

Den bevattnade åkerarealen har ökat från knappa 150 miljoner hektar år 1961 till ungefär 250 miljoner hektar år 1992. För att kunna öka livsmedelsproduktionen i framtiden krävs troligtvis en fortsatt ökad konstbevattning. En uthållig produktion kräver dock att två effekter av konstbevattning som försämrar jordbniksmarkens kvalitet undviks. Det första problemet är forsaltningen av marken och det andra problemet är att marken mättas med vatten. Försaltning kan bero att bevattningsvattnet innehåller salter som blir kvar i jorden när de otillräckliga vattenmängderna avdunstar. Försaltning kan också uppkomma när marken mättas med vatten och saltema stannar i det översta jordlagret vid avdunstning. Både Försaltning och vattenmättnad leder till lägre skördar. Försaltning undviks genom en tillräcklig användning av vatten

26 Livsmedelsförsörjrzirzgerz i världen

samt en ordentlig dränering. En förbättrad dränering löser också problemet med att marken mättas med vatten.

Figur 5 Den bevattnade åkerarealen mellan åren 1961 och 1992 miljoner hektar

4.4/..,./I-QJ+

200 . . f , . , 15.: .50

0 l v- ä LD Z LD ä LD CD V C13 CD G7 G7 07 G7 G 7 C7 G3 Källa: FA Oss databas. Egen Bearbetning.

Prognoser betonar att en effektivare vattenanvändning krävs för en ökad livsmedelsproduktion i framtiden. Crosson och Andersson tror inte att bevattning ger en nämnvärt ökad produktion global nivå. men att det regionalt kan göra stor nytta. Även här måste uthållig produktion en lång sikt väljas framför en högre avkastning på kort sikt.

LivsmedeLvörsödningerz i världen 27

2.3 Livsmedelssituationen efter år 2000

2.3.1 Prognoser över livsmedelsförsörjningen

Grunden för samtliga prognoser är jämförelsen mellan produktion och konsumtion av livsmedel. På global nivå antas att produktionen och konsumtionen varje år är lika

Produktionen i prognoserna bestäms framför allt av antaganden om framtida produktionsförändringar, medan konsumtionen bestäms av framtida befolknings- och inkomsttillvâxt samt ändrade preferenser hos konsumenterna. Om produktionstillväxten överskrider befolknings- och inkomsttillvâxt i ett enskilt land, kommer det att produceras mer mat än vad som konsumeras. Om det omvända gäller resulterar detta i ett underskott livsmedel. Länder med produktionsöverskott exponerar i prognoserna till länder med underskott. Den exporterade mängden antas varje år vara lika med den importerade mängden global nivå.

Ett tillfälligt överskott av livsmedel i världen sänker världsmarknadspriset medan ett tillfälligt underskott höjer världsmarknadspriset. Genom detta grundläggande samband erhåller man, förutom ett prognostiserat världsmarknadspris, också en prognostiserad balans mellan produktion och konsumtion av livsmedel.

Från näringssynpunkt är det, något förenklat, per capita-tillgången kalorier per dag som av är intresse. Naturligtvis måste viss en livsmedelskombination uppnås för att det nödvändiga näringsbehovet skall tillfredsställas. För att antal kalorier och dag skall öka per person måste produktionsökningen överskrida befolkningstillvâxten.

2 Produktionoch konsumtionanvänds genomgående istället för de ekonomiskatermerna utbud och eñerfrágan. Detta görs för att begreppetefterfrågan kan misstolkas som det behov människor har av mat. Enligt den ekonomiska tolkningen finns det ingen efterfråganpå mat om människorinte har råd att köpa den. Över tiden antas konsumtion och produktion vara lika, det vill säga att bland annat lager och olika former av svinn bortsesifrån.

28 Livsmedelsförsörjnirzgerz i världen

Prognosresultaten som redovisas ger endast en antydan om vilken möjlig utveckling livsmedelsförsörjningen som världen står inför. Resultaten av i de enskilda prognoserna är i hög grad beroende av de bakomliggande antagandena. Med några undantag är det samma faktorer som ligger till grund för de refererade prognoserna. Enligt Khalili och Lindahl 1995 är antagandet i samtliga prognoser att befolkningen år 2025 kommer att ha ökat till 8,5 miljarder. Gemensamt för prognoserna är också att befolknings- och produktionstillväxten i u-länderna står i fokus.

McCalla 1993 menar att skillnaden i resultat hos Crosson och Andersson 1992, Agcaoili och Rosegrant 1994, FAO 1993 samt Brown och Kane 1994 kan förklaras med olika antaganden kring avkastnlngsökningar. tillgång till jordbruksmark, tillgången till konstbevattning och utarmningen naturresurser nödvändiga i av livsmedelsproduktionen, Khalili och Lindahl förklarar skillnaderna mellan prognoserna med deras antaganden om spannmålsproduktionens tillväxt och möjligheterna till ökad handel.

Skillnader i prognosresultat bör således kunna förklaras utifrån produktionstillväxten och inkomsttillväxten. Pessimismen eller optimismen framför allt hur författarna i prognoserna grundas uppfattar naturresurserna och möjligheten till avkastningsökningar utan att naturresurserna utarmas.

Jämförelsen mellan prognoserna syftar endast till att skapa ett bredare perspektiv för diskussion vilka mekanismer som styr produktionen en om och konsumtionen, men även tillgången och behovet av mat.

2.3.2 Konsumtion och produktion mat i framtiden

av

För att möjliggöra översiktlig bedömning av den framtida livsmedelsen försörjningen kommer prognoser gjorda av Världsbanken, IFPRI, FAO och WWI för spannmål och animalier att redovisas i detta avsnitt. Produkter är övervägande lokalt producerade och konsumerade, till som exempel cassava, eller mer lyxbetonade produkter som kaffe, kommer inte att behandlas i detta avsnitt då de och en global nivå utgör en var liten del av livsmedelsproduktionen och konsumtionen.

Livsmedelsförsörjnirzgerz i världen 29

Från prognoserna kan utläsas den ungefärliga nivån den totala produktionen samt olika regioners produktion och konsumtion, vid ett

prognostiserat världsmarknadspris3

.

Den totala produktionen av spannmål har ökat mellan åren 1950 och 1990 från drygt 600 miljoner ton till l 780 miljoner ton. År 1990 och framåt utgör ett trendbrott och spannmålsskörden år 1995 uppgick endast till l 690 miljoner ton. Det finns dock indikationer att spannmålsskörden återigen ökat under år 1996. Den regionala utvecklingen av produktionen och konsumtionen under åren 1969-71, 1979-81 och 1988-89 visas i figur

Figur 6 Produktion P och konsumtion K av spannmål inkl. foderspannmål i genomsnitt åren 1969-71, 1979-81 och 1988-89 i världen.

1800 1600 1400 E I-länder 1200 üAfrika söder om Sahara 1000 I Mellanösternm t Nordafrika 800 Asien 600 I Latinamerika 400 200 0 u P 69- K 69- l 79- K 79- P 88- K 88- 71 71 81 81 89 89 Källa: FA O, 1993.

3 Det prognosticeradevärldsmarknadspriset bygger på antagande om efterfrågan och utbudet regionala marknader. Under bivilkoret att nettoflödet mellan regionala underskotts-respektive överskottsmarknaderskall vara noll, erhålls ett jämviktspris på världsmarknaden som uppfyller detta.

30 Li vsmedelsförsörjrzingen i världen

Figuren tydliggör det faktum att ungefär hälften av världens produktion av spannmål konsumeras inom i-länderna, dvs. av en fjärdedel av världens befolkning. Detta förhållande beror främst den inkomstnivå per capita som finns i i-länderna, samt den högre konsumtionen av animalier. Konsumtionen av animalier leder i sin tur till en hög konsumtion av foderspannmål.

Den största ökningen av konsumtionen har skett i u-ländema, medan deras produktionsökning inte har varit lika stor. Produktionen per person både i i-länder och u-länder har dock ökat under ett par decennier.

Med en fortsatt ökande befolkning är det viktigt att produktionen fortsätter öka i samma takt. Om produktionen minskar per person finns risk for höjda världsmarknadspriser, vilket drabbar individer med relativt sett låg inkomst. En genomsnittlig inkomstökning kan alltså leda till mindre mat för vissa individer om inkomstökningen inte fördelas jämnt. I tabell 3 visas produktion och konsumtion av spannmål i världen år för åren 2005, 2010 och 2030 enligt fyra olika 1988/89 samt prognoser organisationer. Tabell 3 Produktion och konsumtion av spannmål år 1988/89 samt prognoser för år 2005, 2010 och 2030

Miljoner IFPRI FAO"

ton FAO" Världsbanken 1988/89 2005,2030 2010 2010 Konsum Produk- Konsum Konsum Konsum Produk- Konsum Produk- -tion tion -tion -tion -tion tion tion tion

Nordafrika Afrika söder om 63 54 118,5 86,1 128 109 - - Sahara U-länder totalt 921 844 1319 2350 1392 1231,3 1461 1314

Händer 791 850 947 1013,3 1173,9 866 1028 - Världen totalt 1712 1694 3297 2405 2405 2327 2342 wBzs konsumtionsprognos för 2005 "wBzs konsumtionsprognos för 2030 FAO:s prognoser över u-landematäcker endast 93 länder, vars befolkning dock utgör 98,5%av samtligau-ländersbefolkning. Källa: Agcaoili Rosegrant, 1994, FAO, 1993, Crosson Anderson, 1992.

Livsmedelvärsödnirtgerz i världen 31

När det gäller de övergripande trenderna skiljer sig prognoserna inte nämnvärt åt. Konsumtionen förväntas öka snabbare än produktionen i uländerna, vilket tyder att inkomst- och/eller befolkningstillväxten är större än produktionstillväxten.

l Ostasien är det troligtvis främst inkomstökningar som kommer att vara förklaringen till den ökande konsumtionen. l södra Asien och i Afrika söder Sahara är befolkningsökningen viktig faktor. Även i den om en mest fattiga regionen. Afrika söder om Sahara, förutsätts dock en inkomstökning. Prognosernas antaganden om en låg produktionstillväxt i Afrika söder om Sahara bör betyda att inkomsterna främst genereras inom andra sektorer än jordbntket. Detta beror att några prisökningar jordbruksprodukter inte förväntas och således inte bidrar till ökade intäkter. Inkomstfordelningen blir alltså avgörande för om undernäring kan undvikas i framtiden.

För att se hur mycket olika faktorer betyder för det framtida utfallet redovisar IFPRI tre alternativa scenarier till sitt basscenario. Scenario 1 innebär en högre befolkningstillväxt, scenario 2 innebär en högre inkomstökning och scenario 3 en minskad produktionsökning. Scenario l och 2 leder till en högre totalproduktion medan scenario 3 leder till en något lägre. En ökad tillväxttakt för befolkningen eller minskad en produktionsökning kommer att leda till en lägre konsumtion per person än i basscenariot.

På den globala nivån överensstämmer de olika prognoserna i stora drag väl med varandra. På regional nivå skiljer sig däremot prognoserna när det gäller omfattningen av de underskott respektive överskott som väntas i framtiden. I figur 7 visas de av FAO och IFPRI redovisade underskotten i de fyra u-landsregionerna fram till år 2010.

Generellt ökar produktionsunderskotten i samtliga u-landsregioner, dvs. de kommer vid prognosernas världsmarknadspriser att behöva importera mer. Både i Afrika söder om Sahara och i Mellanöstem-Nordafrika förväntas ett produktionsunderskott som är drygt dubbelt så ston år 2010 som två decennier tidigare. l Asien förväntas en nästan lika stor ökning som i de övriga regionerna mellan åren 1988 och 2010.

32 Livsmedelsjörsörjrzirzgerz i världen

Figur 7 Utbudsunderskott av spannmål i fyra regioner under ett antal år mellan 1979 och 2010

I Latinamerika ClAsien I Mellanöstern- ElAfrlka söder om Nordafrlka Sahara

80 70 60 50 mt 40

FAO FAO FAO IF PR FPRI IFPRI 79-81 88-89 2010 -88 2000 2010 Källa: Agcaoili R0segrant, 1994, FAO, 1993.

I prognoserna är produktionsunderskott ett tecken att det produceras mindre än vad som konsumeras i den enskilda regionen. Att konsumtionen i prognoserna överstiger den inhemska produktionen i en enskild region, visar att grupper av människor även inom de fattigaste regionerna har råd att importera mat. Då produktionstillväxten i jordbruket antas vara låg i bl.a. Afrika söder om Sahara och i södra Asien, är det inte troligt att det är landsbygdsbefolkningen som kommer att högre inkomster. Produktionsunderskottet kan förklaras med en ökande befolkning, men även av den konsumtionsökning som ges av inkomstökningen i andra sektorer.

Utan en genomgång av de bakomliggande faktorerna i prognoserna kan ovanstående resultat inte bedömas. Det kan dock konstateras att de faktiska regionala produktions- och konsumtionsnivåerna kommer att ha stor betydelse for den globala livsmedelsforsörjningen. Stora underskott innebär ett behov av att importera, vilket ökar beroendet av prisutvecklingen världsmarknaden. Världsmarknadspriset påverkas bland annat av EU:s gemensamma jordbrukspolitik CAP, vilken kommer att behandlas i kapitel

Livsmedelsförsödnirzgen i världen 33

Produktionen av animalier per år i u-länderna ökade enligt FAO 1993 från ungefär 29 miljoner ton under perioden 1969-71 till ungefär 60 miljoner ton under perioden 1988-89. 1988-89 var animalieproduktionen i i-länderna cirka 100 miljoner ton. Produktions- och konsumtionsökningen i u-länderna beror främst en ökning av svin och fjäderfä, vilket även överensstämmer med förändrade konsumtionsmönster i länderna. I tabell 4 visas prognoser över konsumtionen och produktionen av animalier år 2010.

Tabell 4 Prognoser över produktion och konsumtion av animalier nöt, får, fjäderfä, svin for år 2010 Miljoner ton IFPRI 1988 lFPRl 2010 FAO 2010 Konsum- Produk- Konsum- Produk- Konsum Produktion tion tion tion -tion tion Latinamerika 16.6 l 7.5 24.7 26.3 31.6 - SydochOslasien 34 34.4 59,1 56,6 92.3 - Mellanöstem- 6,1 4.8 10,7 9 - 9,7 Nordafrika Afrika söder otn 4.2 3,9 8,3 6,5 8,9 - Sahara

Källa: Agcaoili Rosegrant, 1994, FA O, 1993, Crosson Anderson, 1992.

Prognoserna skiljer sig främst när det gäller den totala produktionen och konsumtionen av idisslare nöt och får i förhållande till ickeidisslare svin och fjäderfä. FAO prognostiserar en kraftigt stigande konsumtion och produktion av animalier i u-länderna, framför allt när det gäller icke-idisslare. Icke-idisslare är effektivare som omvandlare av foderspannmål till kött, varfor en ökad produktion av dessa har mindre effekt spannmålsmarknaden än en motsvarande ökning av antalet idisslare. Användandet av idisslare är dock ett effektivt sätt att nyttja betesmarker som annars inte skulle användas till livsmedelsproduktion. I tabell 5 är konsumtionen av animalier uppdelad idisslare och ickeidisslare.

34 Uvsmedelsförsörjrzingerz i världen Tabell 5 Konsumtionen av animalier år 2010 uppdelat på idisslare och icke-idisslare i miljoner ton

Källa: FAO, 1993, Agcaoili Rosegrant, 1994.

En ökad konsumtion av animalier är ett tecken en ökad inkomst i världen. Den antagna inkomstökningen är dock inte jämnt fördelad, varfor en ökad konsumtion med högre spannmålspriser som följd, kan skapa problem i fattiga regioner, åtminstone kort sikt.

2.3.3 Priser på världsmarknaden

Resultatet i prognoserna över livsmedelsforsörjningen beror, förutom antaganden om produktion och konsumtion i varje land, också på det jämviktspris som fastställs världsmarknaden. Jämviktspriset definieras som det pris som leder till att den totala importen i alla nettoimporterande länder är lika med den totala exporten i alla nettoexporterande länder. Jämviktspriset, fortsättningsvis benämnt världsmarknadspriset, en fri marknad bestämmer hur mycket som produceras och konsumeras inom varje land. l prognoserna antas dock att de nationella marknaderna är reglerade med jordbrukspolitiska ingrepp. Genom jordbrukspolitiska ingrepp skiljer sig världsmarknadspriset en reglerad marknad från priset en fri marknad, vilket kommer att diskuteras i kapitel 3 och

IFPRI har i sin redovisat den reala4 prisutvecklingen prognos världsmarknaden for basscenariot samt scenarierna 2 och l tabell 6 visas världsmarknadspriset år 1988 samt de prognostiserade priserna år

4 prisökningar prisökningama rensade från den allmänna Reala är de nominella prisökningeni samhället.

Livsmedelsfärsödningen i världen 35

2010. Precis som när det gäller den framtida produktionen och konsumtionen bör priserna endast användas som en indikator den möjliga prisutvecklingen. Tabell 6 Prognostiserade världsmarknadspriser för fyra scenarier år 2010

Scenario 20% ökning av befolkningstillväxten, scenario 15% ökningi inkomsttillväxten, scenario 25°wb minskning av den antagna skördeökningen Källa: Agcaoli, M. Rosegranl, M. W., 1994.

De sjunkande reala priserna i basscenariot kan med viss försiktighet tolkas positivt, det vill säga att produktionstillväxten överstiger konsumtionstillväxten. En knapphet av någon resurs borde resulterat i högre världsmarknadspriser.

l scenario 2 och 3 antas i tur och ordning en större ökning av befolkningstillvâxten, inkomsttillväxten, respektive en minskning av skördeökningarna jämfört med vad som antas i basscenariot. 1 varje scenario ändras endast en av de nämnda faktorerna medan alla andra hålls konstanta.

En ökande befolkningstillväxt och konstant total inkomst innebär en minskad inkomst per person. De konsumtionsdrivande effekterna av befolkningsökningen blir dock större än den minskande effekten av den minskade inkomsten per person. Varje person får en lägre inkomst i genomsnitt och konsumtionen per person sjunker. En ökning i befolkningstakten scenario 1 leder dock till en totalt sett ökad konsumtion av livsmedel och därmed högre priser.

36 Livsmedelsförsörjrzirzgerz i världen

En ökad inkomsttillväxt per person antas främst effekt på u-ländernas konsumtion av svin och fjäderfä. 1 länder med redan hög inkomst per person leder ytterligare ökningar endast till marginella förändringar av konsumtionsmönster enligt prognoserna.

En minskad avkastningsökning leder till högre priser grund av utbudsminskningen och minskar konsumtionen per person i fattigare regioner.

FAO 1993 gör ingen egen prisprognos, men menar att det inte finns något som talar för en ökning av de reala priserna på lång sikt.

Andra prognoser om världsmarknadspriset vete har samlats ihop av Internationella spannmålsrådet International Grains Council, IGC, 1996. IGC återger ett antal utvalda prognoser från nationella och internationella regeringsorgan samt organisationer som inte är knutna till någon regering. 1 tabell 7 visas de olika organisationernas prisprognoser fram till år 2020. Tabell 7 Prognostiserade världsmarknadspriser på vete i årsintervaller fram till år 2020 US$/ton År

- Priserna är endastjämförbarainom varje prognos då de bakomliggande antagandena skiljer sig avsevärt mellan prognoserna. Skillnaderi absolutvärden kanbl.a. förklaras medatt priserna både är angivnavid olika led handelskedjanoch i att de bygger olika framtidsscenarier. Äventidsperiodemaskiljer sigåt,varförpriserna anges i det tidsintervall därdehör hemma. ABARE Australian Bureau of Agricultural Ressource Economics, CWB Canadian WheatBoard, USDA United StatesDepartmentof Agriculture. OECD Organisation for EconomicCo-operationandDevelopment, WB World Bank. Källa: International Grains Council, 1996.

Livsmedelsförsörjnirzgerz i världen 37

Prisprognoserna kan endast användas för att utläsa trender inom varje prognos. De framtida priserna bör främst ses som en utgångspunkt för vidare prisdiskussioner. Flertalet prognoser förutspår lite kortare sikt

högre priser och på längre sikt i princip en oförändrad prisnivå. Överlag

är de förväntade priserna i tabell 7 högre än det pris vete som anges i IFPRl:s basscenario. tabell lFPRlzs scenario 1 och 2 ger dock ett världsmarknadspris som är i nivå med de ovanstående resultaten, det vill säga de reala priserna kommer att vara konstanta.

Under ett antal decennier har de reala priserna spannmål sjunkit. Detta kan bl.a. förklaras av att produktionsökningen har överstigit konsumtionsökningen av spannmål, trots en ökande animaliekonsumtion som drivit upp spannmålsförbrukning.

Slutsatsen av prognoserna om konsumtion och produktion av livsmedel är att de reala priserna spannmål troligtvis inte kommer att stiga trendmässigt. Effekten priserna av ändrad jordbrukspolitik i sig behandlas i kapitel

2.3.4 Tillgång och behov av kalorier

Näringsbalansen i livsmedelsförsörjningen kan definieras som den mängd kalorier som kan produceras i förhållande till den mängd som behöver konsumeras för att undvika undernäring. Om den globala produktionen ökar mer än den globala befolkningen, ökar den genomsnittliga tillgången mat. i detta avsnitt mätt i kalorier.

Kaloribehovet skiftar från individ till individ och är framför allt beroende av ålder, kön, vikt, och fysisk aktivitet. De gränser som är uppsatta för undernäring utgår ifrån den nivå som krävs för att behålla kroppsvikten under ett år samt klara av lätt aktivitet. Exempelvis ligger gränsen för undernäring l 760 kalorier kcal/person och dag i Asien och l 985 kalorier i Latinamerika enligt beräkningar gjorda av FAO l993.5 Gränserna är ungefärliga och utgör endast en fingervisning om vilka kalorinivåer per person som måste uppnås.

5 referenspunkt 2200 kalorier ungefär lkg spannmål. Som en kan nämnas att motsvarar

38 Livsmedelsfärsörjningen i världen

Genom att studera befolkningstillväxten i olika regioner får bild man en av var produktionen eller importen av mat måste öka. I tabell 8 visas befolkningsutvecklingen i olika regioner under två decennier samt den prognostiserade utvecklingen enligt FAO.

Tabell 8 Befolkningsutveckling i u-länder och i-länder åren 1969- 1992 samt prognos för år 2010 Ländergrupper Befolkning milj. 1969-71 1979-81 1990-92 2010

l denregionalaindelningen av u-låndema ingår 93 länder som tillsammans utgör 98,5% av dentotalabefolkningeni u-ländema,däravskillnaden. Källa: FAO, l996a.

Tabellen visar att i-ländernas befolkningsandel av jordens befolkning har minskat medan u-ländernas ökat. Den procentuella ökningen antas bli störst i Afrika söder om Sahara och i Mellanöstern-Nordafrika. Asien är den region där befolkningen i absoluta tal kommer att öka mest fram till år 2010. Den procentuella befolkningsökningen är dock mindre i Asien och Latinamerika än i de två övriga u-landsregionerna.

Huvuddragen i tabellen stöds av befolkningsprognoser framtagna av FN, som förutspår en befolkning 6,6 miljarder människor i u-länderna och 1,4 miljarder i i-länderna år 2020. FN baserar sina prognoser antaganden om tillväxttakten som för befolkningen i i-länderna sjunker från 0,54 åren 1990-95 till 0,30 åren 20l5-2020% och i u-länderna sjunker från 2,01 till 1,30%. Enligt FN kommer befolkningsökningen framför allt att ske i Afrika och södra Asien, det vill säga i Indien, Pakistan och Bangladesh IFPRI, 1994.

Liismedelsjönvörjrzingen i världen 39

Befolkningsutvecklingen efter ar 2020 beror framför allt på antaganden om antalet barn per familj som når vuxen ålder FN antar i sin prognos . en långsiktigt stabil nivå pa 2.1 barn per familj. dvs. den nivå som ersätter nuvarande befolkning. Denna långsiktigt stabila nivån infaller enligt FN kring år 2050. Bedömningarna är gjorda utifrån faktorer som befolkningspolitik. utbildningsgrad, BNP-nivå. barndödlighet samt historiska, kulturella och politiska faktorer FAO, l996d. En lägre faktor än 2.1 barn per familj i alla länder i framtiden. vilket idag främst kan återfinnas i vissa i-länder. innebär alltså att befolkningsökningen kommer att avta och befolkningen sedan minska.

Med en i vissa regioner kraftigt ökande befolkning är det intressant att undersöka dels den globala möjligheten att producera tillräckligt med mat. mätt i kalorier, dels de regionala förutsättningarna. Enligt Alexandratos 1992 motsvarade livsmedelstillgängen i början av 1990talet ungefär 2 700 kalorier per dag, vilket kan jämföras med 2 300 under 1960-talet En förändring konsumtionsmönster av genom substitution av ungefär en tredjedel av anirnalierna till vegetabilier skulle innebära ytterligare 300 kalorier per person och dag. Ingenting i det ovanstående betyder dock att de tillgängliga livsmedlen är jämnt fördelade, vilket tydliggörs med genomsnittssiffror i Västeuropa och Nordamerika 3 500-3 600 kalorier per person. l tabell 9 visas tillgången kalorier per capita och dag i u-länderna och i-länderna över ett antal år.

Tillgången livsmedel, uttryckt i kalorier, kommer som tabellen visar att vara minst i Afrika söder om Sahara och södra Asien. En låg tillgång kalorier behöver inte nödvändigtvis betyda att produktionsresurserna är mest begränsade i dessa områden. I Afrika söder om Sahara torde det snarare vara bristen ekonomiska resurser och det allmänna hälsoläget, som gör att människorna inte kan importera mat och inte bättre utnyttja jordbrukets produktionspotential. Omvänt är det troligt att tillväxt-

6 Definitionen av livsmedel tillgänglig för direktkonsumtion är enligt Alexandratosl992 följande: Total livsmedelsproduktion Produktion + lmpon Export + Ingående - Lager Utgående Lager och Tillgängliga livsmedel Total livsmedelsproduktion - - Djurfoder lndustiell användning for icke-livsmedelsbruk Utsäde Spill - - Uträknar per land, produkt och år.

40 Livsmødrlsförvörj/nmgen i världen

regioner som östra Asien får en större tillgang kalorier tack pa vare en högre realinkomst. snarare än god tillgang till produktionsresurser. FAO l996b1 beräknar att ungefär 40% befolkningen i Afrika söder av om Sahara lider av undernäring. medan andelen i övriga landsregioner är u mellan 10 och 20%

Tabell 9 Tillgången till livsmedel aren 1961-1992 för samt prognos år 2010 kalorier per capita och dag

Läiidergrupper År 1961--63 1969-71 1979-81 1990-92 201

U-länder 1 960 2 130 2 320 2 520 2 730 Afrika söder oiii Sahara 2 100 2 140 2 080 2 040 2 170 Mellanöstem- 2 220 2 380 2 840 2 960 3 120 Nordafrika

Källa: FA I996a.

l samtliga regioner utom Afrika söder om Sahara har situationen förbättrats under ett par decennier. Anmärkningsvärt är dock att Afrika söder om Sahara är den enda region förväntas ett trendbrott, dvs. som cn genomsnittlig minskning byts mot en ökning i kalorier per person. Denna region präglas nämligen av en låg produktionstillväxt inom jordbrukssektorn, samtidigt som en stor del befolkningen bor av landet. En liten produktionsökning i jordbruket inom regionen innebär att en ökande kaloritillgång främst måste uppnås med import av livsmedel. Den låga produktionstillväxten inom jordbruket betyder att den övervägande delen av befolkningen inte erhåller högre inkomster, givet konstanta eller sjunkande priser. En ökad kaloritillgång förutsätter således inkomstökningar i andra sektorer för att regionen skall kunna öka livsmedelsimporten.

I Afrika söder om Sahara kommer 40% av kalorierna for hälften av befolkningen från rotfmkter och stärkelserika bananer. Situationen är liknande i övriga Afrika och Latinamerika FAO, 19960. Beroendet av

Livsmedelsförsömzirzgerz i världen 41

lokalt odlade produkter är alltså stort vilket diskuteras närmare i kapitel

2.3.5 Räcker maten

McCalla 1994 drar slutsatsen att om maten skall räcka måste den tidigare uppnådda produktionstillväxten åtminstone bibehållas. McCalla menar att en ökning över 2% per år hittills har inneburit gradvis förstoring av naturresurser. Det bör således läggas stor kraft att utveckla långsiktigt uthålliga produktionsmetoder. Grödorna som odlas bör dessutom vara möjliga att lagra och transportera. En ökad livsmedelssäkerhet måste enligt McCalla bygga friare handel och ekonomisk utveckling i fattiga regioner.

Världsbankens prognos är koncentrerad till en bedömning av om resurserna räcker for att producera for framtida livsmedelsbehov. En ökad användning av den potentiella åkermarken ses i mindre grad som en lösning behovet av produktionssökningar, främst grund av den ojämna fördelningen. Likaså antas en ökad bevattning inte kunna medföra någon omfattande produktionsökning global nivå. I vissa regioner finns det enligt Världsbanken dock möjligheter att öka den bevattnade arealen. I stora drag ser Världsbanken dock att det framtida behovet av livsmedel kan tillgodoses. Detta förutsätter dock att resurser frigörs for att stödja utvecklingen och kunskapen om högavkastande, men långsiktigt uthålliga produktionssystem.

Bl.a. i lFPRI:s prognos förutses att kaloritillgången per person i Afrika söder om Sahara, trots ökad produktion och ökade inkomster, kommer att minska. Detta beror framför allt den även i framtiden ökande befolkningen. På global nivå anser man inte att världen står infor någon akut livsmedelsbrist. Den prognostiserade tillgången per person ökar och de reala priserna viktiga livsmedel kommer att sjunka. lFPRI:s slutsats förutsätter dock politiska reformer, investeringar, kunskap och andra faktorer som positivt påverkar jordbruksproduktionen.

FAO menar att det på global nivå inte föreligger några resursbegränsningar som förhindrar att den framtida konsumtionsnivån tillfredsställs. Regionalt är det dock troligt att negativa miljöeffekter kan

42 Livsmedelsförsörjrzirzgerz i världen

komma att ha betydelse. En övergång till uthålliga produktionsmera metoder är alltså nödvändig, vilket enligt FAO inte stör bilden av produktionsutvecklingen i prognoserna. Problemen finns regionalt. varför förbättringar endast kan uppnås med regionala produktionsökningar och därigenom regionala inkomstökningar.

WWI presenterar den mest negativa bilden med avtagande produktion och en allt större världsbefolkning. Institutet menar att utarmningen av naturresurserna har gått alltför långt och att utsikterna för tillräckligt en ökande produktion är små. WWI ser med oro den ökande obalansen mellan livsmedelstillgången och befolkningen.

Om alla människor i framtiden kommer att äta sig mätta är således svårt att svara på. FAO l996b har i fyra punkter sammanfattat vad som har betydelse för livsmedelssäkerheten. Enligt FAO beror välbefinnandet ur ett näringsperspektiv tillgången på mat, tillgängligheten för den enskilda individen, den enskilda individens kunskap näringsbehov om samt individens hälsotillstånd. Frågan är om det finns näringsriktiga livsmedel och om man har råd att köpa dem. Braun 1996 att menar orsaken till hungersnöd går att finna i grundläggande politiska orsaker, institutionella och stnikturella betingelser, marknadsbetingelser samt situationen hushålls- och familjenivå.

Sen 1996 betonar liksom FAO och Braun betydelsen av ett bredare synsätt for att åstadkomma livsmedelssäkerhet. Svält och hungersnöd är inte enbart ett produktionsproblem, utan ett samspel mellan ekonomiska och sociala faktorer. Sen belyser detta med svälten i Bangladesh 1974, ett år med god tillgång till mat. Stora översvämningar skapade arbetslöshet som i sin tur drastiskt och omedelbart minskade landsbygdsbefolkningens inkomster. Lokal spekulation stora framtida om livsmedelsunderskott ledde till kraftiga prisökningar och svälten ett var faktum. Efter ett tag sjönk priserna, eftersom underskottet inte var så stort som förväntat. l detta fall fanns det god tillgång mat, men olyckliga omständigheter innebar att behoven ändå inte kunde tillfredsställas.

Uvsmedelsförsörjrtirzgerz i världen 43

2.4 Världstoppmötet livsmedelssäkerhet i

om

Rom 1996

I deklarationen från FAO:s världstoppmöte i Rom i november 1996 fastslogs att de medverkande nationerna skall sträva efter livsmedelssäkerhet, i ett första steg att halvera antalet undernärda till år genom 2015.7

1 deklarationen konstateras att utbudet av livsmedel har ökat kraftigt. Tillgängligheten förhindras dock bl.a. av enskilda länders och hushålls inkomster, instabila marknader samt olika katastrofer. För att minska undernäringen måste frågan om befolkningsökningen i de utsatta regionerna behandlas. Vidare måste naturresurserna skyddas mot utarmning genom att produktionen bedrivs ett uthålligt sätt. Detta förutsätter en utveckling av landsbygden både när det gäller livsmedelsproduktionen och när det gäller jämlikheten mellan kvinnor och män. En ökad livsmedelssäkerhet förutsätts först kunna uppnås när politisk och ekonomisk stabilitet är skapad, dvs. när det finns en social grund for en säker och stabil livsmedelsproduktion.

Liksom andra refererade källor i detta kapitel, menar nationerna bakom deklarationen att fattigdom är huvudorsaken till undemäring. Därutöver slår man fast att ökad handel är ett viktigt medel för att uppnå en optimal och uthållig användning av produktionsresurserna.

7 Deklarationenoch medföljandeaktionsplan redovisasi sin helhet Rome i Declaration on World Food Security and World Food Summit Plan of Action, World Food Summit, 13-17November 1996, FAO, Rome.

44 ljvsmedelsförsärjzzirtgert i världen

2.5 Diskussion och

sammanfattning

Inget i de studerade källorna i detta kapitel tyder att världen står inför någon livsmedelsbrist global nivå kort sikt. Produktionsresurserna i befintligt skick räcker totalt sett förmodligen för att producera den mat som krävs för en ökande befolkning lång sikt. Genom ökade investeringar i kunskap, som lång sikt är den enda obegränsade produktionsfaktorn, kan effektiviteten i jordbruket förbättras i många regioner.

Även produktionsresurserna räcker globalt kan de regionalt om vara mycket begränsade. Detta gäller tex. vattentillgången i Mellanöstern och delar av Afrika samt tillgången åkermark i Mellanöstern-Nordafrika och södra Asien. Utarmningen av naturresurser kan också innebära ett problem för de fattigare regionerna, då en mindre resursbas globalt sett innebär högre produktionskostnader. På längre sikt kan de regionala problemen utvecklas till globala problem, vilket betyder att försiktighet i produktionen och användandet av naturresurserna bör iakttas redan idag. Naturresurserna är lång sikt begränsande faktorer för världens totala livsmedelsproduktion. Produktionen måste anpassas därefter, även om den eventuella framtida resursbristen ännu inte har visat sig i högre priser marknaden.

En tillräcklig resursbas kombinerad med en uthållig produktion innebär dock inte med nödvändighet en tryggad livsmedelsförsörining för världens befolkning. Den måste kombineras med tillräckliga inkomster för att möjliggöra att människors näringsbehov täcks.

Med ökade inkomster i vissa u-landsregioner ökar konsumtionen av animalier. En ökad animaliekonsumtion leder i sin tur till en ökad konsumtion av foderspannmål som, åtminstone kort sikt, kan leda till högre spannmålspriser. Detta är ett problem för livsmedelssäkerheten eftersom fattiga spannmålskonsumenter inte får råd att konsumera lika mycket som tidigare.

Mot bakgrund av den förväntade produktionen och konsumtionen finns det mycket lite som talar för stigande reala priser lång sikt, under

Livsmedelsförsörjrzingerz i världen 45

förutsättning att produktionsutvecklingen sker så att utarmningen av naturresurserna inte fortsätter.

Bl.a. i Afrika söder om Sahara kommer ett antal länder att problem med livsmedelsförsörjningen. Afrika söder om Sahara antas en mycket låg inkomsttillväxt, många fattiga, hög befolkningstillväxt och låg produktionstillväxt, vilket innebär att stora grupper inte får sitt behov av mat tillfredsställt. I denna region kommer undernäring fortsätta att vara ett problem. Där finns dock en god tillgång potentiell åkermark, som Förmodligen skulle kunna utnyttjas vid ökat välstånd och generell stabilitet i samhället. l övriga u-landsregioner år befolkningstillväxten lägre, inkomsttillväxten högre och produktionstillväxten högre än i Afrika söder om Sahara. Dessa regioner har totalt sett större möjlighet att imponera livsmedel, även om grupper av fattiga inte får den mat de behöver. Samtliga u-länder kommer kort sikt troligtvis att öka sin import av spannmål.

Produktionen, mätt i tillgången kalorier, kommer troligtvis att räcka för att försörja en växande befolkning. Livsmedelssäkerheten är framför allt ett regionalt problem som beror produktionskostnader, relativa produktpriser och relativa inkomster; ett problem som dock kräver ett globalt ansvarstagande. Produktionen måste öka i samma takt som tidigare, men genom att produktionsmetoder används som lång sikt bevarar naturresurserna, så att man därmed undviker ökade produktionskostnader g.a. resursbrist. Utvecklingen av uthålliga produktionsmetoder är därför avgörande för livsmedelsförsörjningen lång sikt. Inkomstema i världen måste öka samtidigt som inkomstklyftoma måste minska om livsmedelssäkerheten skall förbättras.

47 .

3 CAP:s effekter på världsmarknaden

3.1 Bakgrund

I det föregående kapitlet beskrivs problematiken kring livsmedelsforsörjningen i världen. Utifrån olika prognoser diskuteras om maten räcker i världen och alla har råd att köpa mat. l detta kapitel beskrivs EU:s om jordbrukspolitik Common Agricultural Policy CAP sett ur ett globalt perspektiv. Utifrån denna beskrivning diskuteras vilka effekter CAP har världsmarknadspriserna produktnivå och vilka ländergrupper som påverkas. CAP:s påverkan u-länderna är av särskilt intresse. Därefter diskuteras effekterna en avreglering av CAP i kapitel

CAP:s marknadsregleringar leder till högre priser jordbruksvaror inom unionen jämfört med världsmarknaden. Detta stimulerar jordbruksproduktionen inom EU, vilket i många fall leder till en subventionerad export av jordbruksvaror från EU. Ett större utbud världsmarknaden leder i sin tur till lägre världsmarknadspriser, vilket missgynnar producenter i andra länder. Detta drabbar främst producenter i många u-länder inte stödjer sitt jordbruk. De flesta i-länder stödjer som sitt jordbruk och jordbruket i dessa länder drabbas därmed inte samma sätt av lägre världsmarknadspriser. Generellt har jordbruksproduktionen p.g.a. stöd blivit högre inom de flesta i-länder, vilket bedöms flera faktorer missgynnar produktionen i många vara en av som u-länder.

CAP:s påverkan världsmarknaden varierar mellan olika produkter och olika länder. Utgångspunkten är att det främst finns tre faktorer som bestämmer CAP:s inverkan världsmarknaden för olika jordbruksvaror CAP:s konstruktion prisstöd och gränsskydd, EU:s handelsavtal och - EU:s storlek producent och konsument i världen av resp. produkt. som Därutöver finns det naturligtvis rad andra faktorer som också en påverkar men som är svårare att mäta, varför de bedömningar som görs i detta kapitel är förknippade med en viss osäkerhet.

48 CAR-s ejfekter på världsmarknaden

Den forsta faktorn som behöver klargöras för att kunna bedöma CAP:s betydelse världsmarknaden är hur CAP:s marknadsregleringar och gränsskydd fungerar samt hur mycket stöden påverkar marknaden. Det senare kan belysas genom OECD:s s.k. FSB-beräkningar Producer Subsidy Equivalent över stödnivåer i olika länder. Alternativt kan detta belysas genom prisskillnader mellan EU-marknaden och världsmarknaden, främst genom uppskattningar av EU:s ungefärliga gränsskyddsnivåer olika produkter. Generellt leder jordbruksstöd till en högre produktion än vad som skulle vara fallet utan stöd.

Den andra faktorn som måste belysas för att kunna bedöma CAP:s betydelse för omvärlden är EU:s handelsavtal. Dessa avtal och liknande arrangemang innebär att olika länder vid import till EU får olika undantag från CAPzs ordinarie gränsskydd olika produkter.

Den tredje faktorn, som är avgörande för CAP:s påverkan världsmarknaden, är EU:s storlek som producent eller konsument av olika jordbruksvaror. Ju större EU är som producent eller konsument i förhållande till världsproduktionen av en viss jordbruksvara, desto större prissänkande inverkan har CAP på världsmarknadsprisenta.

Detta kapitel avser att analysera de ovan beskrivna faktorerna inom de viktigare produktområdena. Inledningsvis ges en beskrivning av generella effekter av olika jordbrukspolitiska medel. Därefter följer en beskrivning av CAP och EU:s handelsavtal jordbruksområdet samt en översiktlig beskrivning av världshandeln och dess aktörer. U-ländernas roll världsmarknaden beaktas särskilt. Kapitlet avslutas med en beskrivning och analys for olika jordbruksvaror.

Som nämnts tidigare finns det även andra faktorer som bestämmer CAP:s inverkan världsmarknaden. Dessa är dock som regel svårare att mäta. Producenternas och konsumenternas priselasticitet, dvs. konsumenternas och producenternas känslighet för prisvariationer, är en viktig faktor som bestämmer CAP:s påverkan for omvärlden. Producenterna av jordbruksvaror bedöms vara mer priskänsliga än konsumenter. Konsumenterna inom EU styrs inte enbart av priset utan även av andra faktorer som kvalitet och olika varumärken. Dessutom har konsumenterna ett kontinuerligt behov av livsmedel, medan en

CAP:s ejfekter pá världsmarknaden 49

producent i de flesta fall väljer att minska sin produktion vid lägre priser. Däremot kan konsumenternas val mellan olika livsmedel variera. Exempelvis kan en prisökning nötkött leda till att konsumenterna väljer mer griskött istället för nötkött.

l detta kapitel görs den generella bedömningen att de flesta producenter och konsumenter är känsliga for prisvariationer jordbruksvaror, dock görs inga bedömningar av graden av priskänslighet olika varor. l kapitel 4 diskuteras vad som händer vid en avreglering av CAP och där tas hänsyn även till priskänsligheten.

I detta kapitel används uppgifter från en rad olika källor, främst FAO FAO 1995 a.b,c,d, OECD OECD 1988-1996, WTO WTO 1995, Europeiska kommissionen Europeiska kommissionen 1996 a,b och Eurostat CD-romskiva och Eurostat 1994 samt naturligtvis EG:s rättsakter jordbruksområdet. Vad gäller redovisningen av produktions- och handelsstatistik har främst FAO:s statistik använts för att beskriva handel och produktion i världen, medan EU:s statistik har använts for att redovisa främst EU:s tredjelandshandel.

Avsikten är att ge en övergripande bild av CAP världsmarknaden och inte primärt att belysa utvecklingen under det senaste året. För att undvika stora årliga variationer har som regel ett treårsgenomsnitt använts vid redovisning av produktions- och handelsstatistik. Det hade varit önskvärt att analysera CAP:s påverkan genom det nuvarande EU:s storlek, dvs. inklusive de nya medlemsländerna. FAO:s statistik omfattar emellertid bara åren t.o.m. 1994, varfor EU15 inte innefattas i deras sammanställningar. Skillnaden i produktionssiffror mellan EUl2 och EU15 är dock inte så stor. Som exempel kan nämnas spannmålsproduktionen inom EU som 1994 var ca 7% högre for EU15 jämfört med EUl2 Europeiska kommissionen 1996. Generellt används därför siffror avseende EUl2, men med vissa kommentarer om EUl5:s storlek där det anses relevant.

Definitionen av jordbruksvaror resp. livsmedel skiljer sig mellan olika källor. WTO och FAO skiljer mellan food" och raw material" som tillsammans utgör agricultural products. l begreppet raw material ingår dock rad produkter som skogsprodukter, skinn, m.m. som i en

50 CAP:s ejfekter pá världsmarknaden

svenska sammanhang inte normalt räknas som jordbruksvaror. I flera fall redovisar dock WTO och FAO endast handelsstatistik for hela gruppen agricultural products" dvs. inklusive skogsprodukter m.m. Eurostats definition av jordbruksvaror liknar WTO:s definition, men små skillnader finns dock. Så långt som möjligt redovisas statistik över handeln med jordbruksvaror utan skogsprodukter, dvs. i överensstämmelse med WTO:s definition av food.

Definitionen av i-länder resp. u-länder är i stort densamma mellan de olika organisationerna. I begreppet i-länder ingår Västeuropa, Central-

och Östeuropa och f.d. Sovjet samt USA, Canada, Japan, Australien, Nya

Zeeland och Sydafrika enligt Eurostat. FAO inkluderar även Israel bland världens i-länder men följer i övrigt samma indelning som Eurostat.

FAO skiljer Central- och Östeuropa, där sex länder ingår, och f.d.

Sovjet, medan Eurostat benämner samtliga dessa länder som tillhörande

Central- och Östeuropa. För att hålla isär begreppen kallar vi dem Central- och Östeuropa-68, respektive Central- och Östeuropa-ZZ. Dessutom används begreppet Central- och Östeuropa-10 för att beteckna

de central- och östeuropeiska länder som har ansökt om EUmedlemskap.

I indelningen av u-länder finns vissa mindre skillnader mellan de använda källorna. I FAO:s definition av Afrika ingår inte Egypten, Libyen och Sudan som klassas som länder inom "Mellanöstern och Sydafrika tillhör gruppen i-länder. Eurostat exkluderar endast Sydafrika i sin definition av Afrika. FAO delar generellt in u-länderna i grupperna Afrika, Latinamerika, Mellanöstern, Fjärran Östern och Oceanien. I Latinamerika ingår Syd- och Centralamerika inklusive Mexiko. Eurostat har vid sidan av den geografiska indelningen delat iii uländerna efter de handelsavtal som finns med olika u-länder i grupper som AVS-ländema", Medelhavsländerna och GSP-länderna. Mer om EU:s handelsavtal finns att läsa i avsnitt 3.3.2.

8 Central- och Östeuropa-Ö omfattar Bulgarien, Polen, Rumänien,Slovakien, Tjeckien och Ungern. Central och Östeuropa-10 omfattar Bulgarien, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Rumänien,Slovakien,Tjeckien och Ungern.

CAPcs ejfekter på världsmarknaden 51

3.2 effekter jordbrukspolitiska Principiella av

medel

3.2.1 Inledning

De viktigaste jordbrukspolitiska medlen i de flesta i-länder utgörs av gränsregleringar och direktstöd. Med gränsregleringar menas åtgärder som sker vid gränsen for att försvåra import till landet eller gynna export från landet. Med direktstöd menas ett stöd direkt riktat till inhemska producenter. Nedan diskuteras de principiella effekterna av gränsregleringar och direktstöd. På en del ställen konkretiseras de principiella effekterna med exempel från EUzs jordbmlcspolitik. En grov och översiktlig bild av i-ländernas och u-ländernas jordbrukspolitik generellt ges även. En mer detaljerad beskrivning av EU:s jordbmksregleringar ges under avsnitt 3.3 och 3.5.

3.2.2 Gränsregleringar

Den vanligaste åtgärden för att förhindra import är en tull som gör det dyrare att ta in varor i landet. Den som för in en vara över gränsen måste lägga tullen inköpspriset när varan avyttras i importlandet för att handeln inte skall med förlust. Effekten av tullen är alltså att priset innanför "tullmurarna" kommer att vara högre än utanför med ett belopp motsvarande tullen. En tull har alltså samma effekt som en direkt produktionssubvention kombinerat med en direkt konsumtionsskatt, båda samma belopp som tullen. Ett exempel för svenskt vidkommande att en tull ur konsumenternas synvinkel är detsamma som en konsumtionsskatt fås från rismarknaden. När Sverige blev medlem i EU steg konsumtionspriserna ris kraftigt som en följd av att Sverige hamnade innanför tullmurarna.

Förutsättningen för att prisskillnaden mellan EU och omvärlden motsvarar tullen for en vara är naturligtvis att landet faktiskt importerar varan ifråga vilket inte gäller om en alltför hög tull tas ut. EU har traditionellt styrt prisnivåer i jordbrukspolitiskt syfte med hjälp av

52 CAP:s effekter på världsmarknaden

tullar9. När EG bildades kunde tullar användas det huvudsakliga

som jordbrukspolitiska medlet för att höja priserna eftersom EG importerade de flesta jordbruksprodukter.

Om tullarna höjs alltför mycket upphör importen och priset hamnar i nivå med vad inhemska konsumenter vill betala för inhemsk produktion. För att höja det inhemska priset utöver denna nivå måste exporten

stimuleras med hjälp exportsubventionerm.

av

En exportsubvention har samma effekt för konsumenter och producenter som en tull med motsvarande belopp: priset stiger i förhållande till priset

i omvärlden med ett belopp motsvarande exportsubventionen

.

Principiellt bestäms skillnaden i pris innanför EU:s gräns och utanför av exportsubventionens storlek för de produkter som EU exporterar och av tullens storlek för de produkter EU importerar.

EU och andra i-länder i stort har mot bakgrund av ovanstående resonemang ofta kritiserats lör bristande överensstämmelse mellan jordbrukspolitiska mål och medel. Om syftet är att stödja lantbrukare och samtidigt ge konsumenterna rimliga livsmedelspriser bör man välja ett specifikt riktat producentstöd och inte tullar och exportsubventioner vilka höjer konsumentprisema.

Förutom olika typer av gränsregleringar förekommer dessutom en mängd inhemska stöd mer direkt riktade till producenterna.

9Egentligen variabla införselavgiñervilket diskuteras närmare i kapitel 3.

10 Andra möjligheter, förutom gränsregleringar, är produktionskvoter eller eñerfrågestimulans. I samtliga fall krävs dessutom en tull som fördyrar importen.

U Här talas renodlad exportsubvention utgår för all med visst om en som som export ett belopp per enhet. l praktiken är de exakta effekterna av exportsubventionerinom EU svårare att bestämma eñersom utbetalningarna varierar över tiden och med olika marknadssitualioner.

CAP:s effekter pá världsmarknaden 53

3.2.3 Direktstöd

l det följande används termen direktstöd for åtgärder inom landet till skillnad från åtgärder vid gränsen. De senare tullar och exportsubventioner har en indirekt effekt for producenter och konsumenter genom högre marknadspriser. Direktstöden är direkt riktade till en precis grupp och grunden for utbetalning specificeras t.ex. per areal eller djurenhet.

Till skillnad mot gränsregleringar ger direktstöd i sig inte upphov till någon prisskillnad mellan marknadspriset inom landet och i omvärlden. Om inga gränsregleringar finns kommer handel med omvärlden att göra att priset båda sidor om gränsen kommer att vara detsamma. Direktstödet kan därför ses som ett extra tillskott till producenter som betalas via budgetmedel och som inte höjer konsumentpriset.

Direktstöden kan utformas på många olika sätt. Vid ett rent pristillägg är effekterna för producenterna desamma som om exportsubventioner eller tullar med motsvarande belopp tillämpats. Stödet stimulerar produktionen eftersom investeringar som inte var lönsamma vid det lägre priset nu blir det. Exempelvis kan mark med lägre avkastning bli lönsam att odla.

Ett stöd som betalas ut oavsett om produktion sker eller inte har ingen direkt produktionshöjande effekt. Några sådana helt frikopplade stöd av betydelse finns for närvarande inte. De interna stöden inom EU är t.ex. kopplade till användandet av någon produktionsresurs, t.ex. mark och djur, eller direkt till produktionen i form av ett pristillägg.

12 frikopplats l USA har stödenför spannmåli det senaste reformprogrammeti praktiken från produktionen i så hög grad att det kan diskuteras om de har någon produktionshöjandeeffekt. Om världsmarknadspriserna faller tillräckligt mycket utgår dock fortfarandeproduktionsrelateradestöd.

54 CAPzs effekter på världsmarknaden

3.2.4 Effekter för omvärlden

Prisvariationer

Årliga prisvariationer världsmarknaden for jordbruksprodukter beror i

stor utsträckning hur avkastningen samvarierar mellan betydande produktionsområden. Om skörden blir dålig i flera länder samtidigt stiger priserna och vice versa. När priset faller världsmarknaden p.g.a. goda skördar är detta en signal om överflöd. Om länder importerade mer eller exporterade mindre vid låga priser skulle detta bidra till att prisvariationerna världsmarknaden dämpades. På motsvarande sätt skulle minskad konsumtion och ökad produktion en motverka en ökning i priserna världsmarknaden.

Några av de viktigare regleringarna i i-länder i allmänhet och EU i synnerhet avskärrnar emellertid den inhemska marknaden från svängningarna i världsmarknadspriset och bidrar därmed till instabiliteten i

världsmarknadspriset. Detta gäller tex. rörliga införselavgifter, rörliga exportsubventioner och produktionskvoter.

Exportsubventionerna tillämpas for att upprätthålla en viss prisnivå inom EU. Följden blir att kvantiteten som exporteras är oberoende av världsmarknadspriset. På sätt gör produktionskvoter EU:s utbud samma oberoende av överflöd eller knapphet världsmarknaden eftersom producenterna oavsett världsmarknadspris producerar den kvoterade

mängden.

I och med Uruguayrundansavtal har dessa i omvandlats till tullar. stort sett

14 För de produkter från EU är det exportsubventionema avgör som exponeras som prisskillnaden mot världsmarknadspriset. takt med l att avtalet reducerarbåde kvantiteten som kan exponeras med exportsubventioner och exportsubventionernaminskar dock den destabiliserandeeffekten.

Gäller inte världsmarknadspriset överstigerEU:s marknadspriseller faller under det om pris där kvoten är bindandeeller om GATT-taket för exportsubventioner uppnås.

CAP:s ejfekter på världsmarknaden 55

Låga väridsmarknadspriser

Gränsregleringar och interna stöd har samma principiella effekt världsmarknadspriset i det att inhemsk produktion stimuleras och ger upphov till ett ökat utbud marknaden. För de produkter där EU är en stor marknadsaktör världsmarknadspriset ned p.g.a. den ökade pressas produktionen inom EU. När det gäller gränsregleringarna minskas dessutom efterfrågan inom EU p.g.a. det högre inhemska konsument-

priset

För bedöma effekten världsmarknadspriset måste man uppskatta att storleken de extra kvantiteter kommer ut världsmarknaden av som följd det interna stödet eller gränsregleringen. som en av

Hur stor effekten världsmarknadspriset blir beror alltså hur stor betydelse EU har för den specifika produkten och hur starkt stödet är Tobak kan exempel: Stödet är mycket högt effekten tas som men världsmarknadspriset är förmodligen liten eftersom EU:s produktion av tobak är liten i förhållande till världsproduktionen. Det har troligen mycket liten betydelse för världsinarknadspriset om EU helt skulle upphöra med produktionen. Eftersom stödet är internt och gränsskyddet obetydligt påverkas inte konsumtionen nämnvärt vilket annars skulle

kunnat ha betydelse världsmarknadsprisetlg.

Ett tullen fördyrar importen vilket ökar utbudetpå annat sätt att uttrycka dettapå är att världsmarknaden och exportsubventionen subventionerar konsumtion utanför EU. Båda leder till lägre världsmarknadspriser om kvantiteternaär tillräckligt stora.

l 7Skillnader och producenters beteendemellan olika länder spelar också i konsumenters in.

Exemplet visar också på betydelsen fastställahur mycke konsumtion respektive

av produktion ändras vid ändrade priser eñerfråge- respektive utbudselasticiteter. l exemplet medtobak kan tänka sig att efterfrågan kort sikt inte är särskilt känslig man för priset varför ett högt konsumentprisgenom ex. en tull inte skulle ha påverkat världsmarknadsprisetnämnvärt.

56 CAPss ejfekter på världsmarknaden

En avreglering av gränsregleringama utjämnar alltså prisskillnaden mellan EU och omvärlden. Priset innanför och utanför EU:s gräns kommer att vara detsamma eftersom varor får röra sig fritt över

gränsen Beroende EU:s relativa betydelse för viss produkt

en kommer det nya priset att hamna närmare eller längre ifrån det tidigare världsmarknadspriset. Figur 8 Gränsregleringens effekt på priset i omvärlden

Omvärlden

i

EU

Pris i EU med ...aj

gränsreglering Pm i

ETull

eller

å°xP°n5bV°mi°" Pris i EU och omvärlden P

utan gränsreglering Pris i omvärlden med gränsreglering Po

Källa: Egen bearbetning.

Hur mycket lägre priset i omvärlden kommer att vara Po jämfört med P beror beror tullen eller exportsubventionens storlek och vilken volymmässig betydelse EU:s produktion och konsumtion har i förhållande till omvärlden for produkten i fråga.

I fallet med direkta producentstöd sjunker priset P både i omvärlden och EU beroende hur starkt stödet är kopplat till produktionen och den globala betydelsen av EU:s produktion.

Bilden kompliceras av att CAP omfattar andra medel än gränsregleringar och direkta stöd. Här bör nämnas produktionskvoter

19 Bortsettfrån av WTO accepteradehandelshinderexempelvis fytosanitära restriktioner.

CAR-s effekter på världsmarknaden 57

vilka till skillnad från regleringarna diskuterats ovan kan ha en som motverkande effekt världsmarknadspriset. Eftersom produktionen är begränsad kan inte med säkerhet veta om producentema skulle man kunna öka produktionen vid nuvarande världsmarknadspris om kvotema avskaffades. Dessutom förekommer även del konsumtionsstöd vilka i en princip har motverkande effekt. Storleken och omfattningen av dessa är emellertid obetydlig i förhållande till ovan beskrivna regleringar.

lnterventionslagring behandlas inte här eftersom lagringens effekter genomsnittliga prisnivåer över en längre tidsperiod torde vara begränsade. En lagerökning ett visst år motsvaras av en lagerminskning längre fram i tiden. Lagringen kan däremot påverka variationen i priset vilket ytterligare diskuteras i kapitel

3.2.5 l-ländernas jordbruk subventioneras

De flesta i-länder stödjer sina jordbruk samma sätt som EU genom att höja det inhemska priset i förhållande till världsmarknaden och/eller betala jordbrukarna direkt via budgeten. Graden av stöd genom att varierar dock mellan länderna. Ett vanligt sätt att mäta stödnivåer i jordbruket s.k. PSE-tal Producer Subsidy Equivalents. PSE i är genom procent mäter hur stor del av jordbrukets totala intäkter som genererats de jordbrukspolitiska regleringarna. Som exempel innebär ett PSE-tal av 50% att hälften jordbrukets intäkter utgörs av stöd. På samma sätt av sker beräkningar CSE-tal Consumer Subsidy Equivalents som ett av mått konsumenternas ökade utgifter. Om t.ex. en tull 1 krona införs och världsmarknadspriset är 2 kr så blir PSE-talet 33% och CSEtalet -33%. Konsumenterna får betala 3 kr l kr 33% beror varav tullen. Producenterna får ett marknadspris är 1 kr högre än världssom marknadspriset dvs. 33% de totala intäkterna beror tullen. Om av förutom tullen inför ett direkt produktionsstöd via budgeten 1 kr man höjs PSE-talet till 50%. CSE-talet förblir oförändrat -33% eftersom import fortfarande kan ske till 3 kr.

Som framgår figur 9 påverkar i-ländema världsmarknadspriset i av riktning EU stödnivåerna skiljer sig mellan samma som även om länder. Eftersom jordbrukspolitiken har olika utformning i olika länder måste skillnader i PSE-tal mellan länder tolkas mycket försiktigt.

58 CAP:s ejfekter på världsmarknaden

Figur 9 Andelen stöd till producenter och merkostnad för konsumenter i olika länder och ländergrupper åren 1992- 95 PSE och CSE i procent

80 70

50 IPsE ,s 40 Dess 30 20 - 10 0 i å å i 3 å E i v 1 z 5 ; ° 5 å w å o

KäIIaaOECD, 1994-95. Egen bearbetning.

Genomgående subventioneras produktionen. indirekt genom högre marknadspriser eller direkt genom producentstöd vilka båda leder till en ökad produktion. Konsumenterna fär högre priser vilket torde leda till en minskad konsumtion. Båda dessa effekter ger ett ökad utbud världsmarknaden vilket leder till lägre världsmarknadspriser.

3.2.6 U-ländernas jordbruk beskattas

U-ländernas jordbrukspolitik är mindre enhetlig än i-ländernas. Den samlade bilden är dock att u-ländema till skillnad från i-ländema beskattar sitt jordbruk. Beskatta används här i vid bemärkelse som en beskrivning effekten förd politik, nämligen att jordbrukarna får av av lägre inkomster. U-ländernas beskattning av jordbruket är inte ett syfte i sig utan indirekt effekt andra strävanden. Ett syfte som brukar en av nämnas är att hålla nere livsmedelsprisema för stadsbefolkningen. Detta sker oña genom exponskatter vilket sänker marknadspriset i landet. Att beskatta exporten är också ett sätt för u-länder att få in skattemedel när de administrativa möjligheterna att driva in skatt på annat sätt t.ex.

CAP:s efekter på världsmarknaden 59

inkomstskatt är begränsade. Industripolitiken har också missgynnat

jordbruket i många u-länder. Ambitionen att stimulera tillväxten i industrisektorn har i ett flertal länder tagit sig uttryck i en övervärderad valuta vilket indirekt beskattat jordbrukssektorn, i synnerhet exporten. För u-länderna görs generellt inga PSE- och CSE-beräkningar motsvarande de som görs för OECD-ländema. 1 en studie Schiff och Valdez 1992 av politikens påverkan jordbrukssektorerna framgår att den samlade beskattningseffekten varit mycket stor i u-länderna.

Tabell 10 Direkt och indirekt beskattning av jordbruket u-länder

Källa: Schiff Valdez, 1992.

Tabell 10 visar effekten av inhemsk politik det inhemska jordbruket i termer av beskattningseffekt på jordbruket. En negativ siffra indikerar negativ beskattning, dvs. jordbruket har sammantaget gynnats av den

60 CAP:s effekter på världsmarknaden

förda politiken. För de flesta u-länder i studien har den sammantagna politiken missgynnat det egna jordbruket och för samtliga har en indirekt beskattning skett genom åtgärder i syfte att gynna industrisektorerna i respektive länder. Jämfört med i-länderna kan således u-länderna sägas föra en jordbrukspolitik med motsatta effekter den inhemska marknaden och världsmarknaden.

En utveckling mot avreglering av den politik som missgynnar jordbruket har dock under senare år skett i många u-länder varfor tabell 10

möjligen överskattat beskattningselTekterna jämfört med dagens

situation.

CAP:s ejfekter pá världsmarknaden 61

3.3 CAP och EU:s handelsöverenskommelser

3.3.1 Hur fungerar CAP

EU:s gemensamma jordbrukspolitik, CAP, utgör en viktig del av EUsamarbetet. Målen för CAP, som varit oförändrade sedan de fastställdes i Romfördraget år 1957, är att höja produktiviteten i jordbruket, tillförsäkra jordbrukarna en skälig levnadsstandard främst genom en höjning av den individuella inkomsten, stabilisera marknaderna, trygga livsmedelslörsörjningen och tilllörsäkra konsumenterna rimliga priser livsmedel. Genom åren har de producentinriktade målen prioriterats, särskilt inkomstmålet, medan konsumentmålet snarast har stannat vid allmänna deklarationer Rabinowicz, 1989. Detta märks den genom framträdande roll som EU:s marknadsregleringar har fått. Vid sidan av marknadsregleringarna finns också en rad struktur: miljö- och regionalpolitiska åtgärder vilka har ökat i betydelse senare år.

EU:s marknadsregleringar vilar tre gmndprinciper: o En gemensam marknad med gemensamma priser och stöd 0 Gemenskapspreferens. dvs. varor producerade inom EU ska ges företräde framför importerade varor 0 En gemensam finansiering

En gemensam inre marknad fullbordades år 1993 då alla gränskontroller togs bort mellan EU-länderna. Gemensamma priser innebär att olika administrativa priser och stöd fastställs i ecu av EU:s ministerråd för att tillämpas i samtliga EU-länder. lnterventionspris, exportbidrag och direktstöd är några exempel administrativa priser och gemensamma stöd.

CAP innehåller en rad prisstöd såsom exportbidrag, interventionsåtgärder och produktionskvoter som tillsammans stödjer generellt en högre prisnivå jordbruksvaror inom EU jämfört med varor världsmarknaden. Därutöver finns ett gränsskydd mot tredje land for att stödja prisnivån inom unionen. Detta stöds bl.a. med hjälp av principen om gemenskapspreferens, dvs. företräde för varor producerade inom EU framför importerade. År 1992 genomfördes dock reform CAP en av som

62 CAP:s effekter på världsmarknaden

sänkte prisstöden, och därmed priserna, bl.a. spannmål, oljeväxter, nöt-, får- och getkött. Prissänkningen kompenseras med direktstöd som utbetalas per djur eller areal.

CAP:s prisstödjande politik har utformats olika olika varuområden. Produktionsbegränsningar är ett instrument som blivit allt vanligare inom CAP. Genom att begränsa produktionen av en viss produkt begränsas utbudet och därmed kan priserna hållas uppe. Detta tillämpas bl.a. inom mjölk- och sockersektorerna. Priserna inom EU hålls också uppe med hjälp av exportbidrag som avser att kompensera prisskillnaden mellan EU-pris och världsmarknadspris vid export till tredje land. Exportbidrag förekommer de flesta jordbruksvaror som produceras inom EU. Inom gemenskapen tillämpas även en rad interventionsåtgärder för att stödja priserna. När produktionen är så stor att priset riskerar att sjunka under ett fastställt interventionspris kan EU ingripa genom interventionsköp. Detta förekommer områden som spannmål, frukt och grönsaker, nöta får- och getkött. EU använder också konsumtionsfrämjande åtgärder för att stödja avsättningen, och därmed priserna, vilket används bl.a. för mejerivaror.

Priserna inom EU stöds också med hjälp av ett gränsskydd mot tredje land. Från att tidigare ha tillämpat olika typer av rörliga avgifter vid import av jordbruksvaror från tredje land tillämpas numera tullar de flesta Detta är följd GATT-avtalet jordbruksvaror i WTO varor. en av UR-avtalet. På samma sätt som prisstöden generellt har en prishöjande effekt skyddas EU-marknaden från billiga importvaror med hjälp av tullar. Som visats i avsnitt 3.2.4 är EU:s stöd och gränsskydd relativt högt i jämförelse med stödnivåer i många andra i-länder.

Vid sidan gränsskyddet har dock EU en rad förmånsarrangemang, av oña i form handelsavtal, med olika länder vilka beskrivs i avsnitt 3.3.2. För det mesta innebär förmånsarrangemangen att de länder som berörs kan exportera produkter med reducerad tull till EU i utbyte mot att EU får liknande förmåner vid export. Särskilt förmånliga arrangemang har

upprättats mellan EU och Central- och Östeuropa-10 samt mellan EU

och EFFA-ländema. Vad gäller u-länderna lämnar EU i flera fall ensidiga förmåner till dessa länder. En stor del av EU:s import av jordbruksvaror kommer just från länder som har olika fömråns-

CAP:s ejfekter på världsnzarkrzadetr 63

arrangemang med EU. Detta gäller särskilt för de varor där prisskillnaderna är ganska stora mellan EU och världsmarknaden.

Samtliga CAP:s marknadsregleringar betalas EU:s jordbruksfond, ur vilken finansieras av tullar, vissa avgifter jordbruksvaror samt en avgift från medlemsstaterna som baseras momsintäkter och BNI i respektive land. EU betalade 40 miljarder till jordbnikssektorn ut ca ecu år 1995 vilket motsvarade drygt hälften av EU:s totala budget 75,4

miljarder ecu Europeiska kommissionen, 1996. Hela 33,7 miljarder-w

av EU:s jordbruksbudget gick via garantifonden till finansiering av marknadsregleringarna. medan EU:s jordbruksbudget, 5 resten av ca miljarder, gick till miljön struktur- och regionalstöd. De stöden senare medfinansieras dock av medlemsländerna och denna medfinansiering innefattas inte i EU:s budget.

Spannmålssektorn tillsammans med oljeväxtsektorn fick 15,0 miljarder ecu år 1995 ur EU:s garantifond vilket motsvarade tredjedel ca en av fondens utgifter. Mjölksektorn och nötköttssektorn fick också relativt stora delar ur denna fond, 4,0 miljarder För att rättvis bild var. ge en mer av vad CAP kostar bör emellertid även OECD:s PSE-tal redovisas. PSEtalet visar hur stor del av jordbrukets intäkter utgörs stöd. I PSEsom av talet ingår både den del som finansieras via skattemedel och den del som konsumenterna betalar ett högre pris jordbruksregleringar. genom p.g.a.

Enligt OECD se figur 10 är det således produktionen socker, mjölk

av samt fár- och getkött inom EU som gynnas mest av CAP där drygt 60% av intäkterna under perioden 1992-94 bestod stöd olika slag. av av Producenterna av nötkött, foderspannmål, oljeväxter, ris och vete fick också stöd som motsvarade mer än hälften av deras intäkter. Det finns dock många jordbruksvaror, bl.a. frukt och grönsaker, inte som inkluderas i OECD:s stödbcräkningar. För frukt och grönsaker gäller generellt betydligt lägre stödnivåer. Som nämnts tidigare finns det dock brister i PSE-talen, varfor siffrorna inte ska absoluta, utan ses som användas för att ge en indikation om ungefärliga stödnivåer.

20 Garantifondensutgifter uppgick till ca 34,5 miljarder ecu 1995 varav ca 0,8 miljarder gick till s.k. kompletterande åtgärder främst miljöstöd.

64 CAPzs effekter på världsmarknaden

Figur 10 Andelen jordbruksstöd iförhållande till intäkt i EUl2, OECD och USA under perioden 1992-94 PSE i procent

I EU E OECD E USA

E u o: 3

Källa: OECD, 1995. Egen bearbetning.

Av diagrammet framgår också att EU:s stödnivåer de flesta varor som redovisas är högre än genomsnittet i OECD. Detta gäller dock inte för ris eller griskött. I jämförelse med stödet till det amerikanska jordbruket är EU:s stödnivåer högre. Med undantag för spannmål och mjölk ligger EU:s stödnivåer förhållandevis högt över de amerikanska nivåerna. Sedan dessa siffror fastställdes har USA påbörjat en reformering av sin jordbrukspolitik, vilket bl.a. för spannmål innebär övergång från en prisstöd till direktstöd är frikopplat från produktionen. som

3.3.2 Förmånsarrangemang på jordbruksområdet

EU:s gränsskydd tillämpas vid import jordbruksvaror från länder som av utanför EU utgörs främst tullar. Före den l juli 1995 fanns numera av det däremot rad olika avgifter vid import, dessa har till följd av en men GATT-avtalet i WTO UR-avtalet i de flesta fall ersatts med tullar. Spannmål, ris, socker samt frukt och grönt utgör några undantag där det fortfarande finns andra typer av avgifter vid import.

CAPzs effekter på världsmarknaden 65

Vid sidan av EUzs gemensamma gränsskydd jordbruksvaror finns det emellertid ett mycket stort antal avtal och överenskommelser handel om med länder utanför EU. Arrangemangen kan vara både bilaterala och multilaterala där länderna regel förbinder sig att göra reduceringar som av resp. gränsskydd vissa varor. Det finns dock även arrangemang där EU lämnar ensidiga förmåner till vissa u-länder. EU:s förmåner till enskilda länder eller grupper länder utformas ofta reducerade av som tullar för en viss importkvot viss För många jordbniksvaror av en vara. är EUzs, ordinarie gränsskydd så högt att nästan all import går via förmånsarrangemang.

Detta avsnitt avser att belysa de förmåner andra länder tilldelats vid som import till EU. De förmåner EU får vid expon till andra länder som bedöms som mindre viktiga vid en genomgång CAP:s effekter av världsmarknaden och tas därför inte l detta avsnitt har EG:s upp. förordningar EGT varit den främsta källan. Dessutom har CAP monitor Agra Europe, 1996, skrift från Lantbrukarnas Riksförbund en Lantbrukarnas Riksförbund, 1995 samt Jordbruksverkets publikationer Jordbruksverket 1993, 1994-96 använts som källor.

E U:s förpliktelser genom Världshandelsorganisationen WTO

WTO världshandelsorganisationen bildades år 1995 och för - - ansvarar tre olika handelsavtal, varav GATT det allmänna tull- och handels- avtalet är det avtal berör varuhandeln. WTO arbetar för att - som frihandel utan diskriminerande handelshinder ska tillämpas världen över. Under årens lopp har en rad olika avtal framiörhandlats inom ramen för GATT, men det är först genom den senaste iörhandlingsomgången, kallad Uruguayrundan, länderna lyckades ett som enas om övergripande avtal jordbruksområdet. Genom detta avtal UR-avtalet förband sig de ca 125 medlemsländerna i WTO att öka marknadstillträdet, minska exportstöden samt minska vissa interna stöd under perioden 1995-2000. För EU väntas avtalet kännbar effekt exportsidan vilket redan börjat förorsaka Även problem for vissa varor. om UR-avtalets effekter handeln av jordbmksvaror väntas bli relativt små, är det ändå ett viktigt steg tagits sikt kan leda till större som som avregleringar och därmed bättre handelsvillkor FAO, 1995 a,

66 CAPzs effekter på världsmarknaden

Buckwell 1996 mfl. Avtal finns även om tekniska handelshinder och om Sanitära och fytosanitära åtgärder.

På importsidan innebar UR-avtalet att WTO-medlemmarnas rörliga gränsskydd jordbruksvaror skulle göras om till tullar fr.0.m. den l juli 1995. Dessa tullar skall for i-länder i genomsnitt sänkas med 36% under perioden 1995-2000 i förhållande till nivån 1986-88. Dessutom innehåller avtalet åtaganden om att importera samma kvantiteter som imponerades under basperioden samt att minst 5% av konsumtion inom ett land jordbruksvara år 2000 skall importeras från tredje land av resp. minimitillträde. EU:s s.k. GATT-kvoter som gäller minimitillträde är i

några fall reserverade för Central- och Östeuropa-IO. Vad gäller

principen att upprätthålla tidigare importvolymer är EU:s GATT-kvoter i llera fall låsta till länder tidigare haft GATT-kvoter och exporterat som jordbruksvaror till EU. Som exempel kan nämnas att GATT-kvoter för bananer är reserverade för vissa u-länder, vissa GATT-kvoter för nötkött är reserverade för främst Argentina, USA, Canada och Australien samt att GATT-kvoten for smör är reserverad för Nya Zeeland.

Flera u-länder är också medlemmar i WTO. Generellt sett är dock deras förpliktelser inte lika omfattande som de som gäller för EU och andra länder..

Senast i slutet år 1999, strax innan det nuvarande avtalet har av genomförts fullt ut, skall förhandlingar inledas inom WTO nya jordbruksområdet. Mycket talar för att nästa avtal kommer innehålla ytterligare neddragningar av stödnivåer och ökat marknadstillträde.

E U:s fönnánsan-angemang för importvamr från u-länder

EU har flera lörmånsarrangemang med u-länderna, varav Lomékonventionen, EU har ingått med AVS-länderna Afrika, som Västindien och Stilla Havet formånsmässigt är den mest långtgående. Det allmänna tullpreferenssystemet GSP riktar sig generellt till u- - ländema, de länder som är fattigast är särskilt gynnade. I varav jämförelse med de handelsformåner som EU ger andra i-länder, bl.a.

Central- och Östeuropa-10, är dock u-ländemas förmåner relativt små.

CA Pss ejfekter på världsmarknaden 67

AVS-länderna omfattar ett 70-tal länder främst i Afrika, men även i Västindien och Stillahavsområdet, varav de flesta länder är f.d. engelska och franska kolonier. Konventionen som syftar till att främja ekonomisk utveckling genom handel och bistånd innehåller bl.a. en mängd olika förmåner vid export till EU. Konventionen innehåller inga krav ömsesidighet. För vissa varor erhålls tullfrihet, medan reducerade tullar inom en kvot gäller för andra varor. Socker ges den mest betydelsefulla förmånen där vissa AVS-länder samt Indien erhåller i det närmaste samma pris som producenter i EU. Bananer. tropiska frukter och nötkött är andra produkter som ges ganska stora förmåner. Utöver detta ges förmåner för andra köttvaror. mejeriprodukter, fisk, oljeväxt- och spannmålsprodukter, frukt och grönsaker. vin och rom.

EU har upprättat olika typer av förmänsarrangemang med de flesta av länderna runt Medelhavet. Sedan Medelhavskonferensen i Barcelona år 1995 gäller generellt att ett frihandelsområde skall skapas mellan EU och dessa länder, men detta skall inte fullt ut tillämpas jordbruksvaror. Som för de flesta andra av EU:s handelsavtal gäller olika grader av tullnedsättning for varor inom en kvot. Avtalen innehåller förmåner för ett ston antal växter samt frukt- och grönsaksvaror och beredningar av dessa. Förmånerna är dock ofta begränsade till viss en del av året. Citrusfrukter, potatis och juicer är några exempel förmånsbehandlade Olivolja och vin är andra produkter varor. som omfattas av avtalen.

EUzs allmänna tullprefenssystem GSP, som riktar sig generellt mot uländerna, ger vissa tullförmåner till knappt hundra u-länder vid export till EU. Särskilda förmåner ges till de FN klassade minst av som utvecklade länderna MUL. GSP-systemet omfattar relativt många produkter. Förmånerna består oftast av tullreduceringar; total tullfrihet ges endast for ett litet antal varor. MUL-länderna får dock tullfrihet fler varor. Dessa länder har dock som regel mycket små möjligheter att utnyttja sina kvoter. Förmånerna i GSP-systemet styrs av landets ekonomiska välstånd, vilket i praktiken innebär att formånema minskas om landet passerar vissa gränser av ekonomiskt välstånd.

68 CAPrs effekter pá världsnurrknaden

Inom EU finns ett livsmedelsbistandsprogranr som riktar sig till uländerna. Programmet innefattar bistånd i form av främst spannmål och vissa mejeriproduktcr som skummjölkspnlver och smörolja. Socker och vegetabiliskt fett ingår också i programmet Agra lêurope. 1996.

EU:s fönnánsamzngemang för impørtvarør från andra i-länder

EU:s förmåner vid import fran andra i-länder är generellt mer gynnsamma än de förmåner som ges till u-länderna. EFTA-länderna och

Central- och Östeuropa-10 gynnas särskilt l utbyte får EU liknande

tullnedsättningar vid export till dessa länder. Som nämnts tidigare innehåller detta avsnitt endast förmåner vid import till EU.

Samtliga tio länder i Central- och Östeuropa-10 Polen. Ungern.

- Tjeckien, Slovakien. Bulgarien. Rumänien. Slovenien. Estland. Lettland och Litauen har ansökt om EU-medlemskap. EU ä sin sida har beslutat att så kan ske. Det återstår dock att förhandla om villkor och tidpunkt för

medlemskap. Avsikten med Europaavtalen är att underlätta handeln mellan EU och Central- och Östeuropa-10 och då främst gynna export

från de central- och östeuropeiska länderna. Målet att främst gynna exporten från dessa länder har dock inte uppnåtts, utan istället har handelsutvecklingen främst gynnat EU. Den uteblivna exportökningen i

Central- och Östeuropa-10 beror både avtalets konstruktion och på

interna faktorer som produktionsminskning, inelfektiv livsmedelsindustri och att sanitära bestämmelser uppfylls Hartmann Frohberg, 1996. Förmånerna består ofta i ganska stora tullneddragningar, ibland även tullfrihet inom kvoter som är fördelade per land. Förmåner ges främst för köttvaror, mejeriprodukter, frukt, grönsaker. spannmålsprodukter och vissa förädlade livsmedel.

Allt sedan början av sjuttiotalet, då frihandelsavtal slöts mellan dåvarande EFTA-länder och EG. har EFTA-länderna åtnjutit förmåner vid export av jordbruksvaror till EU. I utbyte har EU kunnat exponera

21 de För baltiska staterna och Slovenien har dock Europaavtalen ännu inte godkänts, utan där gäller fortfarandetidigare frihandelsavtal som liksom Europaavtaleninkluderar kvoter medreducerad tull för flerajordbruksvaror.

CAPzs ejfekter på världsmarknaden 69

under förmånliga villkor till dessa länder. Någon frihandel har förvisso inte gällt för jordbruksvaror, men för Norge, Schweiz och Island gäller emellertid relativt förmånliga villkor inom ramen för frihandelsavtalen och EES-avtalet.

Norge har stora förmåner vid export av fisk och förädlade varor. För flera förädlade livsmedel som kaffe, te, kakaopulver och vegetabiliska produkter gäller inom för EES-avtalets protokoll 3 ömsesidig ramen frihandel. Därutöver har Norge förmåner inom kvoter vissa andra produkter grönsaker. frukt och bär samt ost. Ytterligare förmåner som avseende förädlade livsmedel har nyligen uppnåtts genom anpassningar av frihandelsavtalets protokoll 2 där Norge bl.a. har fått en kvot för choklad 5 500 ton till reducerad tull. Fortfarande återstår emellertid förhandlingar om ett fullföljande av EES-avtalets protokoll

Schweiz har liksom Norge flera förmåner förädlade livsmedel. Därutöver har Schweiz stora förmåner vid export av ost till EU. Förhandlingar pågår även mellan EU och Schweiz om anpassningar av frihandelsavtalet vilket särskilt berör förädlade livsmedel.

Island har liknande arrangemang med EU som de andra EFTA-ländema. Framför allt ges Island förmåner vid export av fisk.

USA har inga omfattande bilaterala handelsarrangemang med EU trots att USA är EU:s främsta handelspartner jordbruksområdet. Däremot finns vissa GATT-kvoter som kommer USA och andra i-länder till del. Förmåner ges för vissa kvoter av bl.a. ost, majs samt gris- och nötkött. Nya Zeeland, Australien och Canada gynnas av sina gamla förbindelser med Storbritannien och åtnjuter därför fortfarande importformåner för mejeriprodukter, får- och getkött samt nötkött. Nya Zeeland har särskilt stora kvoter smör och får- och getkött. För Canada råder tullfrihet vid export av vissa oljeväxter.

Vilka gynnas mest av E U:s handelsarrangemang

Generellt kan sägas att EFTA-länderrta och Central- och Östeuropa-lo

har de främsta förmånerna jordbruksområdet vis-å-vis EU. EFI Aländerna ges framför allt förmåner förädlade livsmedel medan de

70 CAP:s effekter på världsmarknaden

central- och östeuropeiska länderna har fått stora tullnedsättningar inom kvoter på ett stort antal varor, främst köttvaror, mejerivaror, frukt och grönsaker samt spannmålsprodukter. Vissa förädlade livsmedel ingår också i de sk. Europaavtalen.

Bland u-länderna ger EU de bästa förmånerna till de gamla koloniema i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, dvs. AVS-ländcma. Socker ges särskilt förmånliga villkor, men även nötkött, bananer och tropiska frukter gynnas i ganska hör utsträckning. I flera fall är gynnas emellertid endast ett mindre antal AVS-länder av Förmånerna genom olika kvoter.

Medelhavsländema har många förmånskvoter. men tullnedsättningarna är ofta inte så stora, eller också är förmånen begränsad till en viss del av året. Många u-länder ingår i GSP-systemet som dock endast ger förmåner av relativt liten betydelse. Särskilda förmåner ges emellertid till de av FN klassade som minst utvecklade länderna MUL. Dessa länder har dock som regel mycket små möjligheter att utnyttja sina kvoter. Förmånerna i GSP-systemet styrs av landets ekonomiska välstånd, vilket i praktiken innebär att förmånerna minskas om landet passerar vissa gränser av ekonomiskt välstånd.

l detta avsnitt har diskuterats vilka länder som gynnas av förmåner vid export till EU. Vidare kan diskuteras om det är importören, exportören eller någon annan aktör som gynnas av förmånen. Detta behandlas i kapitel

CAR-s effekter på världsmarknaden 71

3.4 Handeln med jordbruksvaror i världen

3.4.1 Världshandelns utveckling

Handelsutvecklingen pá jordbrukssidan

Handeln med jordbruksvaror inkl. livsmedel i världen står idag för knappt 10% värdet den totala världshandeln. Jordbnrkshandeln har av av ökat i värde från 30-40 miljarder dollar i början av 1960-talet till 300- 350 miljarder i början 1990-talet. Handeln med jordbruksvaror i av världen-U tog fart under 1970-talet, för att tillbaka under 1980-talet och sedan nytt öka igen under slutet av 1980-talet och början 1990-talet. Trots stor värdeökning har jordbrukshandelns relativa en andel världsmarknaden minskat kraftigt sedan i början 1960-talet, då den utgjorde fjärdedel av all handel FAO 1995. en

Aktörer på världsmarknaden

1-länderna dominerar handeln med jordbruksvaror i världen. l början av 1960-talet var dock situationen en annan då u-ländernas export nästan

lika stor exporten från i-länderna se figur ll. I-länderna var då

var som ganska stora nettoimportörer, medan u-länderna var nettoexportörer. har sedan dess ökat Skillnaden mellan ländernas export och import stort. export och import är inte längre så stor även om i-ländema, bortsett från :ir 1993. fortñrrande är nettoinrportörer av jordbruksvaror. En viktig förklaring till i-ländemas ökade handelsandelar är att i-ländema sedan länge stöd till den egna jordbruksproduktionen. U-länderna däremot ger gör i många fall tvärtom, dvs. beskattar sin egen jordbruksproduktion, vilket redovisas i avsnitt 3.2.5, vilket till viss del kan förklara varför uländernas jordbrukshandel inte har utvecklats samma sätt som för länderna. U-länderna har i det närmaste en import som motsvarar exporten. Det finns dock stora skillnader mellan olika u-länder. I Afrika finns flera fattiga nettoimporterande länder.

22 sammanställningar världshandeln inkluderar regel även EU:s FAO:s över som intemhandel. I denna rapport har dock EU:s intemhandel rensats bort, vilket gör att värdet över världshandeln blir lägre jämfört medFAO:s redovisningar.

72 CAPzs ejfekter på världsmarknaden

Figur 11 Handel med jordbruksvaror under åren 1962-93 fördelad på i-Iänder och u-ländcr miljarder dollar

-X-i-länders imp. x-xx

250 x -r-i-länders exp. -X--u-länders imp. 200 --uländers exp. ww- ISO

100 k, x

xx.x.x-x-x-x-x-X .x

o 0x3,3r7..-.'rli.lwg:i::+e::::'::::á.,. 1961 1966 1971 1976 1981 1986 1991 Värdenai demiatabellomfattar även EU:sinternhandel Källa: FA O:s databas. Egen bearbetning.

På exportsidan dominerar EU och USA, som står för 16% resp. 20% av

den totala jordbruksexporten i världen se figur 12. Under de senaste

drygt 30 åren har EU:s exportandel världsmarknaden fördubblats, medan USA:s exportandel har sjunkit något. Mellan åren 1985 och 1994 har emellertid EU:s relativa exportandel världsmarknaden i det närmaste varit oförändrad medan USA:s exportandel har ökat. Detta kan bl.a. förklaras med att EU:s subventioner till jordbruket, enligt OECD:s PSE-tal, varit i det närmaste dubbelt så höga som i USA OECD 1988-

96. Central- och Östeur0pa-22, i början 1960-talet exponerade

som av mer jordbruksvaror än EU, står idag endast för ca 4% av exporten. Uländernas andel av världens export av jordbruksvaror är idag bara ca 25%, vilket minskning jämfört med andel drygt 40% i början är en en av 1960-talet. Det är främst exporten från Afrika som har minskat i betydelse FAO 1995.

I-ländema är inte bara stora exportörer utan också stora importörer av

jordbruksvaror se figur 12. Utvecklingen importen till olika länder

av har dock sett annorlunda ut än exportsidan. Importen av jordbruksvaror till u-länderna har ökat mer än till i-länderna under de senaste drygt 30 åren. U-ländema som grupp har övergått från att vara nettoexportör till att i dag vara nettoimponör de flesta jordbruksvaror.

CAR-s ejfekter på världsmarknaden 73

Den största importökningen har ägt mm i Asien. EU är fortfarande den största importören av jordbmksvaror i världen, men EU:s relativa andel av världsimporten har i det närmaste halverats. Istället handlar EUländerna allt mer jordbruksvaror inom unionen.

Figur 12 Aktörer på världsmarknaden för jordbruksvaror inkl. skogsprodukter åren 1992-94 dollar

Världens exportörer

ÖVf-Fjimn EUl2exlem Östern 16 25% Övr. Västeuropa 7% Japan 1 cöEzzv- 4 1

lntinanzrilra Cumd. B x 8 %

Mellanöstern USA W Afrika 20% 5%

Världens importörer

Övr.Fjärran Östern 14 i EUIZextern Japan 24% 5%

Övr. Västeuropa Mellan- 4 Östern l9S cöt-:zz- 6 %

latin-antik Cgmd. m Afrika 3 5%

Se definition av jordbruksvarori avsnitt l Central . Östeuropa-ZZ Källa: WT0, 1995. Egen bearbetning.

74 CAP:s ejfekter på världsmarknaden Produktion och handel av jørdbruksvarør En stor del av den totala produktionen av jordbruksvaror i världen konsumeras inom respektive land. Endast en mindre del av världens jordbruksproduktion när världsmarknaden, vilket framgår av tabell ll. Tabell 11 Världsproduktionen och världshandeln av jordbruksvaror

Källa: Europeiska kommissionen, 1996 a, FAO, 1995 a. Egen bearbetning.

Jngefär l0-l5% av vegetabilierna bjuds ut världsmarknaden. Vete drygt 100 miljoner ton år 1992 och majs drygt 60 miljoner ton år 1992 är de två största handelsvarorna. Socker knappt 30 miljoner ton år 1992 är en annan viktig handelsvara. där över 20% av produktionen säljs via världsmarknaden.

För animalieprodukter är andelen lägre, endast knappt 5% av den totala köttproduktionen i världen når världsmarknaden. Bland köttprodukter är nötkött den största handelsvaran. För vissa mejeriprodukter som smör, 0st och framför allt mjölkpulver är andelen av produktionen som säljs på

CAPzs effekter på världsmarknaden 75

världsmarknaden större än för kött. Över 30% den totala mjölkpulverav produktionen säljs över världen.

3.4.2 EU:s roll världsmarknaden

Figur 13 EUl2:s årliga handel med olika jordbruksvaror åren 1992-94

Levande djur Köttå.köttvaror D Im port j . Mejeriprod ååg I Export . ,. Fiskm.m . Spammál . prod. V Fmktogrönsaker .;. Socker mm. Kalle, kakao te, m.m Fodennedel DIV.livsmedel Drycker Tobak Oljeväxt frön Gjor fetter 0 2 4 6 8 l0 l2 miljarderecu Definition av "food" enligtWTO. Källa: Europeiska kommissionen, I 996a. Egen bearbetning.

EU är den näst största exportören och den största importören av jordbruksvaror i världen, vilket givetvis gör EU till en betydelsefull aktör på världsmarknaden. På många områden har EU övergått från att vara nettoimportör till att bli nettoexportör, vilket främst förklaras av EU:s generösa stödnivåer och höga gränsskydd jordbmksområdet. Totalt sett är dock EU fortfarande värdemässigt en nettoimportör av jordbruksvaror. EU:s export till tredje land uppgick årligen under perioden 1992- 93 till ca 75 miljarder dollar vilket var ca 14% av världsexporten av jordbmksvaror. Drycker, spannmål, spannmålsprodukter och mejerivaror var värdemässigt EU:s dominerande exportvaror vilket framgår av figur 13. EU exporterade även en del köttvaror samt fmkt och grönsaker. EU:s

76 CAR-s effekter pd världsmarknaden

import domineras av frukt och grönsaker. Fisk, kaffe. te och kakao samt fodermedel och oljeväxter är andra stora importvaror. Figur 14 EUl2:s årliga handel med jordbruksvaror inklusive skogsprodukter fördelad på ländergrupper åren 1992-94

import I export 12 -

64 .

4. j Ö 2 . p i.: 0- I I: N D. H N u.: 2 Hi å

Källa: Europeiska kommissionen, 1996 a. Egen bearbetning.

EU:s handelsbalans med jordbruksvaror inklusive skog är endast till EU:s fördel, dvs. uppvisar en nettoexport, i handeln med Japan och

länderna i Central- och Östeuropa-ZZ enligt statistik avseende åren

1992-94 se figur 14. I handeln med de flesta övriga grupper av länder

uppvisar EU en nettoimport. Framför allt har EU en stor nettoimport från Latinamerika, men även nettoimponen från AVS-länderna är av betydande storlek. Det bör dock observeras att EU:s definition av jordbruksvaror innefattar fler produkter än exempelvis WTO:s definition som inte inbegriper skogsprodukter.

Mer än hälften, 54%, EU:s import jordbrukssidan under åren ca av 1992-94 kom från u-ländema. Frukt och grönsaker. kaffe, te och kakao samt fodermedel är stora importvaror med ursprung i u-ländema. Av EU:sjordbn1ksexport under samma period gick däremot en övervägande del, ca 59%, till i-ländema. USA är EU:s största handelspartner och den

CAP:s ejfekter pá världsmarknaden 77

amerikanska exporten består främst av oljeväxter, frukt och grönsaker samt fodermedel. EU:s export till USA utgörs nästan till hälften av drycker.

3.4.3 U-ländernas roll på världsmarknaden

U-ländernas handel med jordbruksvaror står för ca en fjärdedel av världshandeln med jordbruksvaror. U-ländernas betydelse världsmarknaden har minskat från att i början av 1960-talet ha motsvarat ca 40% av världshandeln. Denna utveckling har troligen en rad orsaker av såväl intern karaktär inom resp. land extern karaktär. En viktig som extern faktor är i-ländernas jordbruksstöd, som har haft en prissänkande effekt världsmarknadspriserna, och därmed missgynnat produktionen i många u-länder.

Tabell 12 U-ländernas årliga handel med jordbruksvaror fördelad på olika ländergrupper åren 1992-93

Källa: FAO, 1995 a. Egen bearbetning.

För u-länderna som grupp är importen ungefärligen lika stor som exporten av jordbmksvaror, vilket framgår av tabell 12. Det finns emellertid stora skillnader bland u-länderna. Det finns ett stort antal nettoimporterande u-länder, främst i Afrika, där nettoimporten av spannmål är mycket stor. Nettoexportörer jordbmksvaror bland av uländema finns framför allt i Asien och Latinamerika.

U-ländema som grupp är framför allt stora exportörer av kaffe, kakao

och vissa tropiska frukter se tabell 13. Oljeväxter, socker, tobak, bomull

samt vissa frukt- och grönsaksvaror är exempel andra produkter där

78 CAPss effekter på världsmarknaden

u-ländcrna har relativt stora exportandelar. U-länderna, främst länder i Afrika, iir ncttoimportörer av spannmål och mejerivaror. Nettoimporten är också ganska stor för mejcriprodukter, främst skummjölkspulver. En del av u-Iändernas import av spannmål och skummjölkspulver är emellertid bistånd. Tabell 13 U-Iändernas årliga handel med olika grupper av jordbruksvaror åren 1992-94 Import Andel av Export Andel av miljarder S världsimporten miljarder $ världsexporten

Källa: ll1. 1995011. Egen bearbetning.

CAPcs ejjfekter på världsmarknaden 79

3.5 CAP:s betydelse på världsmarknaden

3.5.1 Inledning

Som nämnts tidigare är EU en stor producent och konsument av jordbruksvaror i världen, vilket gör EU till världens största importör och näst största exportör av jordbruksvaror. Totalt sett är EU en nettoimportör av jordbruksvaror. För de flesta produkter där EU har stora stöd socker, mjölk, nötkött och spannmål är EU däremot en stor netto- - exportör. Det är främst dessa produkter som EU har en stor prissänkande effekt på världsmarknaden. Generellt leder EU:s, och även andra i-länders jordbruksstöd till högre, ofta även intensivare produktion inom de egna länderna, jämfört med en situation utan stöd. Det innebär att jordbruksproduktionen i andra länder missgynnas av lägre världsmarknadspriser g.a. CAP. Detta drabbar främst producenter i många uländer som inte stödjer sitt jordbruk. De flesta i-länder stödjer sitt jordbruk och de drabbas därmed inte samma sätt av lägre världsmarknadspriser.

3.5.2 Effekter av EU:s spannmåls- och risregleringar

Vete

Världens produktion av vete 500-600 miljoner ton årligen är ganska jämnt fördelad mellan i-länder och u-länder. Nordamerika, tidigare Sovjet och EUl2 producerar ungefär 15% var av den totala produktionen i världen. Bland u-länderna dominerar Kina och Indien som står för 19% respektive 10% av världens produktion. Latinamerika, och i synnerhet Afrika, producerar däremot mycket lite vete vilket framgår av tabell 14.

Jämfört med de flesta andra jordbruksvaror är det en relativt stor andel 19% av veteproduktionen som säljs över världen. Nordamerika, dvs. USA och Canada, är dominerande veteexportörer i världen och svarade år 1995 för hela 61% av exporten i världen. EUl2:s exportandel var 19% samma år. U-ländernas andel av veteexporten är endast ca 10%, varav det mesta kommer från Argentina.

80 CAP:s ejfekter pá världsmarknaden Tabell 14 Världens produktion av vete åren 1992-94

Källa." FAO, 995a. Egen bearbetning.

Största delen, ca 76%, av världens handel med vete importeras av uländerna. Länderna i Fjärran Östern är de största som grupp importörerna bland u-länderna. Afrika importerar 12% av det vete som bjuds ut världsmarknaden, varav en del är bistånd. Sovjetunionen var tidigare en stor importör av vete. Trots att deras import har mer än halverats volymmässigt är länderna i det tidigare Sovjet fortfarande stora importörer bland i-länderna. Japan importerar också förhållandevis stora mängder vete.

EU:s spannmålssektor inklusive oljeväxter är den sektor som genomgått den största förändringen under senare år genom CAP-reformen år 1992. Då sänktes prisstöden och arealbidrag infördes som kompensation for denna sänkning. Arealbidragen tog år 1995 ca en tredjedel l3,5

miljarder ecu av EUzs totala jordbruksbudget ca 40 miljarder i

anspråk. Vid sidan av arealbidrag finns intervention genom lagring samt exportbidrag vardera får 2 respektive ca 3 miljarder ecu under år som ca med normala priser. Under åren 1995 och 1996 har dock låga skörde-

CAP:s effekter på världsmarknaden 81

nivåer och höga världsmarknadspriser lett till att dessa kostnader minskat. När världens vetepriser var som högst tillämpade EU istället tillfälligt exportavgiñer. Dessutom finns gränsskydd i form av tullar mot tredje land.

EU:s stödnivå till vetesektorn som uppgick till ca 53% av jordbrukarnas intäkter från veteproduktionen under perioden 1992-94 OECD 1995 var högre än genomsnittet i OECD och betydligt högre än för världens dominerande exportörer USA och Canada som subventionerade sin veteproduktion med 40 resp. 26%. En del av EU:s stöd till spannmålssektorn utgörs av direktstöd arealstöd som inte direkt påverkar priserna samma sätt som prisstöd. Arealstöden är emellertid knutna till produktionen, varför EU:s veteproduktion påverkas av stöden. Vetepriset inom EU var 50-60% högre än världsmarknadspriset vete under perioden 1992-94 OECD 1995, vilket är en ganska liten prisskillnad jämfört med motsvarande prisskillnader for flera andra CAP-reglerade varor.

Genom direktstödens införande kostar inte längre spannmålsregleringen lika mycket för konsumenterna via priset. spannmålsregleringen betalas istället med budgetmedel. Genomsnittligt låg konsumenternas extrakostnad for regleringen ca 34% av priset under perioden 1992-94.

Enligt UR-avtalets regel om minimitillträde måste EU importera 250 000 ton vete per år, vilket uppfylldes med råge under år 1995 då importen till EUl5 uppgick till drygt 2,5 miljoner ton vete. Detta faktum förklaras främst av att världsmarknadspriset var mycket högt och att EU:s gränsskydd därför i praktiken inte tillämpades under delar av året. EU:s gränsskydd, som under mer normala år 1992-94 motsvarar 50- 60% av världsmarknadspriset. är relativt lågt i jämförelse med andra produkter. Detta framgår inte minst av att den största delen av veteimporten år 1994 kom från länder som inte har några förmånsarrangemang med EU. En betydande del, 68%, av EU:s import av vete år 1995 kom från Canada och USA Året fore

ca 790 000 ton ca 310 000.

var exporten från dessa länder ännu större, då Canada exporterade ca l 080 000 ton till EU och motsvarande siffra för amerikansk export var 790 000 ton.

82 CAR-s effekter på världmzarkrzaderz

EU har ett livsmedelsbiständsprogram som finansierar bistånd av ca 1,7 miljoner ton spannmål årligen. För att illustrera storleksordningen detta bistånd kan siffran jämföras med Afrikas årliga import av vete ca ll miljoner ton.

Av EU:s export av vete knappt ll miljoner ton år 1995 gick ungefär

hälften till Afrika och drygt en fjärdedel till Central- och Östeuropa-22.

Utöver dessa länder var Kina en stor importör av vete från EU. Vid en indelning av u-ländema i en annan gruppering kan utläsas att EU:s forna kolonier. AVS-länderna. imponerade 1,4 miljoner ton vete och de flesta övriga u-länder GSP-ländcr l,0 miljoner ton.

Sammanfattningsvis har EU en ganska stark ställning världsmarknaden for vete med en exportandel i världen ca 19%. Av EU:s veteexport går ungefär hälften till Afrika, delvis i form av bistånd. Som en följd av införandet av arealstöd och sänkningar av stödpriserna är skillnaden mellan EU-pris och världsmarknadspris för vete inte så stor i jämförelse med andra jordbruksvaror som är starkt reglerade inom CAP. Det märks bla. genom att det finns en betydande import av vete som inte går via förmånsavtal. Ungern. Rumänien och Bulgarien har dock förmånliga kvoter med 80% tullnedsältning vid import till EU som utnyttjas till viss del. Det är dock sannolikt att direktstöden har i det närmaste samma effekt produktionen som prisstöden eftersom de är kopplade till produktionen. Främst med avseende EU:s starka roll som exportör av vete bedöms CAP prissänkande effekt vetepriserna i världen vara av ganska stor betydelse.

Ris

Fjärran Östern producerar 88% den totala risproduktionen i ca av världen drygt 500 miljoner ton per år, vilket framgår av tabell 15. Det är också i denna del av världen som det mesta konsumeras. Afrika och Latinamerika producerar betydligt mindre än Asien och är därför också nettoimportörer av ris. Bland i-länderna, som endast svarar för knappt 5% av världens risproduktion, är Japan och USA de stora risproducenterna. De flesta i-länderna, inklusive EU-länderna, är därför nettoimportörer av ris.

CAP:s ejfekter på världsmarknaden 83

Totalt konsumerar EUl2 endast ca 0,5% av den totala riskonsumtionen i världen vilket gör EU till en liten aktör på världsmarknaden. Det mesta ris som konsumeras inom EUl2 produceras inom unionen. En del av EU:s risproduktion exporteras dock med hjälp av höga exportbidrag. Därutöver importerade EU år 1994 860 000 ton ris, vilket motsvarar ca 5% av världshandeln ris. Tabell 15 Världsproduktionen av ris åren 1992-94

Källa: FA l 995m. Egen bearbetning.

EU:s stöd till risproducenterna uppgick till drygt 56% av intäkten under perioden 1992-94 enligt OECD:s FSB-beräkningar. I Japan. som är den stora risproducenten bland i-länderna, ligger dock stödet till producenterna mycket högre än i EU och motsvarar över 90% av intäkterna OECD 1995.

EU:s risreglering består ett interventionssystem, exportbidrag, av arealbidrag och gränsskydd. lnterventionssystemet har dock i praktiken inte använts sedan 1970-talet och arealstödet har nyligen införts år 1995. Sett till EU:s budget år 1995 gick i ston sett allt stöd knappt 50 miljoner

ecu inom risregleringen till exportbidrag. EU:s risreglering belastar

främst konsumenterna inom unionen genom ett högt gränsskydd mot tredje land. Ca 53% det pris konsumenterna i EU betalar för ris är av

84 CAR-s effekter pá världsmarknaden

fororsakat av CAP OECD 1995. Priset ris inom EU är ungefär dubbelt så högt som världsmarknaden.

En del av EU:s risimport går dock via formånsavtal. AVS-ländema har den största importkvoten ca 120 000 ton med 50% nedsättning av tullen, vilken år 1995 ledde till en import som uppfyllde ca två tredjedelar av kvoten. Resten av EU:s totala risimport år 1995 ca 860 000 ton kom främst från Fjärran Östern och USA, också har som förmånsavtal ris.

Sammanfattningsvis är alltså EU en liten aktör världsmarknaden genom såväl en liten produktion som en liten import och export. EU:s stödnivåer är ganska höga, men tillsammans med EU:s storlek på världsmarknaden bedöms inte CAP påverka priserna världsmarknaden i någon större utsträckning.

Foderspannmál

Tabell 16 Världens produktion av foderspannmål åren 1992-94

Källa: FAO, l 995a. Egen bearbetning.

CAPzs effekter på världsmarknaden 85

A11 spannmål förutom vete och ris går som regel under beteckningen foderspannmål. trots att en del det ingår konsumeras av som av människor och inte av djur. Under perioden 1992-94 producerades ca 850 miljoner ton foderspannmål i världen. varav ca 60% utgjordes av

majs se tabell 16. Korn och sorghum är andra viktiga slag av

foderspannmål under perioden representerade 19 respektive 7% som av produktionen i världen.

På samma sätt vetemarknaden dominerar USA och Canada som produktionen av foderspannmål genom att svara for ca en tredjedel av världens produktion 1992-94. 10% producerades inom EUl2 under samma period, vilket var ungefär lika mycket som producerades i det tidigare Sovjet.

U-ländernas andel av världens produktion uppgick till knappt 40% varav hälften producerades i Fjärran Östern. främst i Kina. Latinamerika producerade ungefär samma volym som EUl2, dvs. 10% av världens produktion medan Afrika stod för 5%. I jämförelse med veteproduktionen, där Afrika endast svarar för 1% av världsproduktionen, är således Afrikas andel produktionen av av foderspannmâl relativt stor.

Ungefär hälften av världens export av foderspannmål kommer från USA. EUl2 svarar för ca 10% av exporten, varav det mesta är korn och råg som exponeras till u-länderna. Ungefär en fjärdedel av världens export av foderspannmål kommer från u-länderna och av denna export kom ca 87% från Argentina och Kina. De flesta u-länder. utom Argentina och Kina. är stora nettoimponörer av foderspannmål.

Samma reglering som för vete gäller för fodcrspannmål, dvs. direktstöd, exponbidrag, intervention genom uppköp och gränsskydd. Som nämnts tidigare går ca en tredjedel av EU:s jordbmksbudget till arealbidragen for spannmål och oljeväxter. Stöden till producenterna av foderspannmål i EU utgjorde under perioden 1992-94 så mycket som 60% av intäkten enligt OECD. Detta är betydligt högre än den genomsnittliga stödnivån i OECD-länderna 39%. De stora exportörerna i världen, USA och Canada, har lägre stödnivåer 22 respektive 31%. 1 OECD:s beräkningar över stödnivåer ingår även direktstöd, som inte påverkar priset i

86 CAP:s ejiêkter på världsmarknaden

lika hög utsträckning som marknadsregleringarna. Därför är skillnaderna mellan världsmarknadspriser och EU-priser för foderspannmål lägre än för andra jordbruksvaror med höga stödnivåer. För majs har skillnaderna mellan EU-pris och världsmarknadspris mer än halverats från år 1992 till år 1994 och uppgick år 1994 till ca 40% av världsmarknadspriset. Enligt OECD:s CSE-beräkningar var ca 43% av det pris konsumenterna betalade för foderspannmål under perioden 1992-94 förorsakade av CAP OECD 1995.

USA kan exportera ca 2,0 miljoner ton majs till EU med reducerad tull som följd handelsförbindelser med Portugal och Spanien före av medlemskap. Argentina har kvot majs som uppgår till 500 000 ton en majs. Amerikansk import viss kvot sorghum gynnas också av lägre av en gränsskyidd än normalt. Vidare får Australien exponera ca 21 000 ton havre till reducerad tull till EU. Tjeckien och Slovakien får exponera totalt -ll 00 ton korn per år till EU med 80% tullreduktion.

Förmånsarrangemangen märks tydligt EU:s import av majs år 1995. Av EU15:s totala import 3.8 miljoner ton kom i stort sett allt från ca USA ca 3.3 miljoner ton och Argentina drygt 0,5 miljoner ton. Ca tre

fjärdedelar EU:s kornimport kom från Central- och Östeuropa-22 och

av ca två tredjedelar av importen av sorghum kom från USA.

EU:s roll världsmarknaden för foderspannmål är av mindre betydelse i jämförelse med EU:s roll vetemarknaden. Emellertid är stödnivåerna något högre och gränsskyddet ganska högt vilket leder till att nästan all import går via förmånsarrangemang. Mycket talar därför för att CAP påverkar världsmarknadspriserna foderspannmål. om än inte i lika hög utsträckning som vetepriserna antas påverkas.

3.5.3 Effekter av EU:s sockerreglering

Som kan utläsas av tabell 17 producerar u-länderna mer socker än länderna. Framför allt är det Latinamerika och Fjärran Östern är som stora producenter. EUl2 har också en stor sockerproduktion p.g.a. mycket höga stödnivåer. Några länder i södra Afrika producerar också relativt mycket socker, vilket gör att Afrika totalt producerar ca 4% av världens totala produktion.

CAPzs ejfekter på världsmarknaden 87

En stor del av u-ländernas sockerproduktion exponeras till i-länderna. Cuba, Brasilien och Thailand var de största enskilda exportörerna bland u-länderna under perioden 1992-94. I-ländernas export kom främst från EU och Australien. De tidigare sovjetiska staterna, USA och Japan är de stora sockerimportörerna bland i-länderna. EU importerar också en del socker främst från några av Englands och Frankrikes forna kolonier AVS-länderna. Av EU:s sockerexport utgörs en del av reexport av socker producerat inom AVS-länderna. Totalt sett är EU en nettoexportör av socker.

Tabell 17 Världens produktion av socker åren 1992-94

Källa: FAO, 199501. Egen bearbetning.

EU:s sockerreglering bygger att produktionen är kvoterad i vad som kallas A-, B- och C-kvoter, där C-kvoterna säljs världsmarknaden utan stöd. Subventionema till produktionen inom A- och B-kvoter är desto större, vilket totalt sett ger ett stöd till sockerproduktionen som motsvarade ca 64% av intäkterna under perioden 1992-94 OECD 1995. Sockersektorn är därmed enligt OECD:s FSB-beräkningar den mest gynnade sektorn inom EU. Sockersektorn tar dock endast en mindre del av EU:s budgetmedel i anspråk. Istället betalas de flesta stöden av industrin och odlania genom produktionsavgiñer. I förlängningen är det

88 CAPcs effekter på världsmarknaden

emellertid konsumenterna betalar stöden genom ett högre pris som socker. Förutom exportbidrag och gränsskydd finns ersättning vid lagerhållning och möjlighet till uppköp genom intervention. Interventionssystemet tillämpas dock inte.

Som nämnts tidigare kommer det mesta av EU:s sockerimport från några AVS-länderna. Det beror att några av AVS-länderna kan exportera av till EU utan höga tullar. Totalt kan 15 AVS-länder samt Indien exponera 1,3 miljoner ton vitsockerekvivalenter till EU och då erhålla i det närmaste samma pris som producenter inom unionen Agra Europe. 1996. Fidjiöarna, Guyana, Jamaica, Mauritius och Swaziland har störst sockerkvoter vilka tillsammans motsvarar ca 80% av AVS-ländernas totala kvot. Indien, inte ingår i AVS-länderna, har en relativt liten som kvot.

Sockerregleringen inom EU leder till höga stödnivåer i sockersektorn. Detta har lett till den stora sockerproduktionen inom EU och därmed en stor export socker. Detta tyder således att CAP:s prissänkande av inverkan världsmarknaden för socker är ganska stor. Handelsavtalen sockerområdet är dock omfattande genom att en kvot som motsvarar mer än 4% världens sockerproduktion kan importeras tullfritt till EU. av Förmånsavtalen sockerområdet får anses som mycket förmånliga för de u-länder som gynnas eftersom de garanteras ett högt pris. Det är emellertid bara ett fåtal länder som gynnas av förmånsarrangemang. varfor producenter i de flesta länder i omvärlden skulle gynnas av en avreglering av EU:s sockerreglering.

3.5.4 Effekter EU:s frukt- och grönsaksregleringar

av

Av tabell 18 framgår att 68% av världens frukt och grönsaker producerades inom u-länderna under perioden 1992-94. Länderna i Fjärran Östern står för mycket stor del produktionen tillsammans med en av Latinamerika. I jämförelse med många andra jordbruksvaror står Afrika for en förhållandevis stor andel av världsproduktionen 7% under perioden 1992-94. Utav i-länderna är EU och USA de stora producentema.

CAP:s effekter på världsmarknaden 89 Tabell 18 Världens produktion av frukt och grönsaker åren 1992-94

Källa: FAO, 1995 c. Egen bearbetning. Tabell 19 Världens produktion av bananer åren 1992-94

Källa: E40 1995 c. Egen bearbetning.

Trots en stor produktion inom unionen är EU världens största importör av grönsaker och frukt. Därmed är EU också en betydande konsument av frukt och grönsaker. Tomater och bananer kan sägas utgöra två av de mest extrema produkterna bland frukt och grönsaker. Nästan hälñen, 48%, av världens tomater produceras inom EU. Därtill tillkommer en

90 CAPzs effekter pá världsmarknaden

stor tomatimport 29% av världens import under åren 1992-94. Bananer produceras däremot inte alls inom EU se tabell 19 vilket leder till att EU importerade ca 36% av världens bananimport under perioden 1992- 94. Citrusfrukt är annan vara där EU:s konsumtion är betydande en stor produktion 13% världens produktion och en stor p.g.a. en av import.

EU:s reglering frukt och grönsaker består av interventionsåtgärder, exportbidrag och ett gränsskydd med s.k. ingångspriser både färska och bearbetade varor. Det har nyligen beslutats om en reform av denna reglering som innebär att producentorganisationerna kommer att administrera flera interventionsåtgärder. I förhållande till den stora produktionen frukt och grönsaker inom unionen är kostnaderna via av EU:s budget relativt små, 1,9 miljarder ecu år 1995, varav det mesta ca finansierar interventionsåtgärder. Gränsskyddet frukt och grönsaker består tull samt avgift tillkommer om importpriset sjunker av en en som inom vissa intervall under det s.k. ingångspriset. Ju lägre importpris desto högre gränsskydd vilket i praktiken innebär ett överskydd vid låga importpriser. EU har dessutom kvalitetsregler som påverkar importen.

EU förmåner till import från Central- och Östeuropa-lo,

ger Medelhavsländerna. AVS-länderna och u-länderna. Europaavtalen är mycket omfattande, både till antalet varor och förmånsmässigt genom en stor nedsättning tullen. AVS-länderna får också stora förmåner och av kan exportera flera produkterna frukt- och grönsaksområdet av tullfritt till EU. Detta gäller dock inte för exempelvis äpplen och päron som produceras inom EU. U-länderna har genom GSP-systemet förhållandevis små förmåner ett stort antal varor. Tullfrihet ges dock för ett fåtal tropiska Medelhavsländerna har också fått flera varor. förmåner frukt och grönsaker vid export till EU. Tullsänkningarna är emellertid inte så stora.

En betydande del av EU:s import av frukt och grönsaker importeras inom for olika förmånsarrangemang. I stort sett all bananimport ramen sker via formånskvoter till reducerad tull. AVS-länderna har särskilt en förmånliga villkor. Av EU:s totala fniktimport år 1995 ca 8,9 miljoner ton imponerades ca 40% från Latinamerika och ca 17% kom

CAP:s ejfekter på världsmarknaden 91

från Afrika. Av EU:s grönsaksimport 1995 kom 26% från Central- och

Östeuropa-22 och 23% från Medelhavsländerna.

Sammanfattningsvis har EU ganska låga stöd till den egna sektorn, men ett system med ingångspriser som kan ge upphov till höga gränsskyddsnivåer. Dessutom har EU en ganska stor produktion av vissa av varorna, samt framför allt en stor konsumtion, vilket påverkar omvärlden. EU ger flera förmåner frukt och grönsaker, vilket minskar CAP:s prissänkande effekt på världsmarknaden. Sammantaget bedöms CAP ha effekt för priserna frukt och grönsaker utanför EU. särskilt

närmarknaderna runt Medelhavet och i Central- och Östeuropa-10. I

jämförelse med EU:s regleringar för andra vegetabiliska produkter som socker och spannmål bedöms CAP:s effekt frukt och grönsakspriserna i världen vara något mindre.

3.5.5 Effekter EU:s regleringar för andra vegetabiliska

av

produkter

Oljeväxter, oljor och fetter

Tabell 20 Världens produktion av oljor och fetter åren 1992-94

Källa: FAO, 1995a. Egen bearbetning.

92 CAPss efekter pd världsmarknaden

Mer än hälften, knappt 56% under perioden 1992-94, av världens oljor och fetter producerades i u-länderna vilket framgår av tabell 20. Länderna i Fjärran Östern är särskilt stora producenter tillsammans med främst Brasilien och Argentina i Latinamerika. Ca 5% av världens oljor och fetter produceras i Afrika. Bland i-länderna produceras det mesta i USA, Canada och EU.

De stora producenterna är av förklarliga skäl även stora exportörer av oljor och fetter. Under perioden 1992-94 kom 60% av världsexporten från u-länderna, främst från Malaysia och Argentina som svarade för 24 respektive 13% av den volymmässiga exporten. Bland i-länderna exponerade USA 23%, Canada 6% och EUl2 4% av den totala exporten i världen. EUl2 är dock totalt sett en stor nettoimportör av oljor och fetter.

EUl2 är världens största importör av oljor och fetter med en import som motsvarar 22% av världens totala import. Bland i-länderna importerar även Japan relativt mycket. Mer än hälften, 54%, av världens import imponerades under perioden 1992-94 av u-länderna. Länderna i Fjärran Östern är stora importörer, även Mellanöstern och Latinamerika men importerar ganska mycket. 5% importeras av Afrika.

EU:s oljeväxtreglering skiljer sig från de övriga CAP-regleringarna genom att inget prisstöd ges. Producenterna säljer oljeväxtfröer till världsmarknadspris men får vid sidan av detta arealbidrag. Något gränsskydd finns inte oljeväxtfröer, sojabönor och andra oljeväxter. Däremot tas det ut tullar oljor och fetter som är ganska låga.

Olivolja utgör emellertid ett undantag inom oljeväxtsektorn där stödet till producenterna är högre. Producenterna av olivolja gagnas av en rad prisstöd som produktionsstöd, uppköp genom intervention, stöd till privat lagring, exportbidrag och konsumtionsstöd. Dessutom tillämpas ett relativt högt gränsskydd. Några länder runt Medelhavet gynnas av förmånskvoter vid import av olivolja till EU, bl.a. Tunisien, Algeriet och Turkiet vilket märks EU:s import. Hela 99% av EU15:s import av olivolja år 1995 kom från Medelhavsländerna.

CAP:s effekter på världsmarknaden 93

Trots avsaknad av prisstöd inom oljeväxtsektorn påverkas troligen världsmarknadspriserna oljeväxtprodukter av CAP. Detta beror att den relativa stödnivån är av betydande storlek p.g.a. direktstöd till producenterna. EU:s storlek som oljeväxtproducent är mindre än varor som vete, socker och animalieprodukter, men ändå inte helt utan betydelse. Det faktum att EU är världens största importör av oljor och fetter bör dock inte ha någon stor effekt världsmarknadspriserna eftersom EU tillämpar ett lågt gränsskydd. Totalt sett bedöms CAP ha en prissänkande effekt pa världsmarknadspriserna för oljcváixtprodukter. Graden av påverkan bedöms dock vara mindre än för exempelvis spannmål och socker.

Fodennedel

En stor del av EU:s fodermedel importeras, ofta från u-länderna. Tapioka, som görs av Cassava. utgör tillsammans med majsglutenfoder viktiga foderråvaror inom EU och dessa råvaror importeras till stor del. Sojamjöl är en annan viktig foderråvara inom EU som till stor del importeras från tredje land. Förmånliga villkor finns bl.a. för import av tapioka, främst från Thailand, men också från Indonesien, Kina och Vietnam. Cassava kan inte bara användas till foder, utan utgör även ett viktigt livsmedelstillskott i flera u-länder, främst i Afrika. Hälften av världens produktion av denna rot sker också i Afrika. men någon större export förekommer inte

Generellt kan sägas att EU:s gränsskydd fodermedel är relativt lågt i jämförelse med gränsskyddet många andra jordbruksvaror vilket bör innebära att CAP:s påverkan världsmarknaden för dessa produkter är av mindre betydelse.

Vin

EU är världens största producent av vin med nästan två tredjedelar av världens produktion, vilket kan utläsas i tabell 21. Trots en mycket stor produktion stannar det mesta inom unionens gränser. Under 1994 motsvarade EU:s vinexport ca 60% av världens export. Andra aktörer världens vinmarknad är Argentina, USA, länder i f.d. Sovjet och

Central- och Östeuropa-6 samt Sydafrika.

94 CAP:s effekter pá världsnzarkrzadert Tabell 21 Världens produktion av vin åren 1992-93

Källa: FAO, 1995 a. Egen bearbetning.

EU exponerar framför allt vin till andra i-länder. USA följt av Canada och Schweiz var de största importörerna av EU-viner under år 1995. EU är en stor nettoexportörer av vin och importen av vin före den senaste utvidgningen motsvarade endast ca 20-30% av exportvolymen. Till följd av nya medlemsländer och en dålig skörd ökade emellertid EU:s import av viner med drygt 70% från år 1994 till 1995. EU ger förmåner import från några central- och östeuropeiska länder samt till några av Medelhavsländerna genom tullnedsättningar, ofta for vissa kvoter. Det är emellertid bara knappt en tredjedel av EU:s vinimport som kommer från dessa länder, l övrigt importerar EU viner från bl.a. Latinamerika, Australien och USA.

EU:s vinreglering omfattar främst interventionsåtgärder, som får det mesta av den dryga miljarden ecu som normalt betalas till vinsektorn ur EU:s budget år 1995 betalades dock endast knappt 0,9 miljarder ecu ut. I regleringen ingår även exportbidrag och andra bidrag för bl.a. röjning. EU har även kvalitetsregler för vin. EU:s gränsskydd är i jämförelse med många andra CAP-reglerade jordbruksvaror ganska lågt och motsvarade år 1995 ca 14% av världsmarknadspriset vin.

CAPss effekter på världsmarknaden 95

Sammantaget är EU den dominerande aktören världsmarknaden för vin. Vinregleringens stöd- och gränsskyddsnivåer är emellertid inte fullt så höga som för många andra CAP-reglerade varor. Dessutom är vin en vara där konsumtionen i ganska hög utsträckning bedöms påverkas av kvalitet och ursprung. Kvalitetsregler finns också som påverkar handeln. Utifrån detta bedöms EU:s vinreglering påverka priserna världsmarknaden i viss utsträckning.

Tobak

På tobak är situationen annorlunda i jämförelse med vin. EU:s produktion av råtobak är relativt liten, endast ca 5% av världsproduktionen. Det mesta. hela 79% under åren 1992-94, producerades i u-länderna, där Kina är världens största producent.

EU importerade under perioden 1992-94 ca 27% av världens import av råtobak. En betydande del av den tobak som produceras inom unionen

går istället vidare export till bl.a. Central- och Östeuropa-22.

som

Tabell 22 Världens produktion av tobak åren 1992-94

Källa: FAO, 1995 a. Egen bearbetning.

96 CAPzs ejfekter på världsmarknaden

EU:s import kommer från Latinamerika, AVS-länderna, u-länder inom GSP-systemet samt USA. Några AVS-länder Malawi och Zimbabwe - kan exportera en viss kvot tobak tullfritt till EU och GSPgenom systemet får de flesta andra u-länder exponera tobak till reducerad tull.

EU:s stöd är höga för den ganska låga produktionen, vilket bl.a. resulterar i ett högt ordinarie gränsskydd som motsvarar ca 100% av världsmarknadspriset. Denna jämförelse innefattar dock flera olika kvaliteter tobak, varför denna siffra måste tolkas med stor försiktighet. Dessutom är det en ganska liten del EU:s tobaksimport av som importeras till ordinarie tullar. En stor del importeras istället till reducerade tullar alternativt helt utan tull. Förutom ett gränsskydd består regleringen tobak av ett produktionsbidrag till odlare och förädlingsindustri. Tobaksregleringen belastar, liksom vinregleringen, EU:s budget med ungefärligen l miljard per år. Detta skall jämföras med det faktum att EU producerar ca 64% av världens vin och endast 5% ca av världens tobak.

Sammanfattningsvis innebär EU:s reglering tobak ganska höga stödnivåer och ett högt ordinarie gränsskydd. Genom EU:s stora import av tobak kan CAP ha betydelse världsmarknadspriset. Att denna effekt skulle vara av betydande storlek bedöms dock mindre troligt främst pga. att konsumtionen av tobak bedöms påverkas i ganska liten utsträckning av priset. Dessutom tillämpas det höga ordinarie gränsskyddet endast en mindre del av importen.

3.5.6 Effekter av EU:s regleringar på köttområdet

Nöt-, fdr- och getkött

Världsproduktionen av nötkött sker till ca 65% inom i-länderna och ca

35% i u-länderna se tabell 23. Bland u-länderna är Brasilien,

Argentina och Kina de största producenterna. Bland de afrikanska länderna, som totalt står för 4% av världsproduktionen, är Etiopien, Tanzania och Kenya de stora producenterna. Bland i-ländema dominerar USA, som producerar ca en femtedel av världens nötkött. EUl2 hamnar andra plats bland världens nötköttsproducenter med en produktion

CAPcs effekter pá världsmarknaden 97 som motsvarar 16% av världens produktion. Australien. Nya Zeeland. Ryssland och Ukraina är också stora producenter. Tabell 23 Världens produktion av nötkött åren 1992-94

Källa: FAO, 1995 c. Egen bearbetning.

Vad gäller världens produktion av fár- och getkött är fördelningen mellan och u-länder den omvända jämfört med nötkött. 61% av världens produktion av får- och getkött sker i u-länderna. De största producenterna återfinns i Fjärran Östern totalt producerar 16% som av världens får- och getköttsproduktion. Afrika producerar så mycket som 12% av världens produktion, vilket är ungefär lika mycket som produceras i Mellanöstern resp. inom EUl2. Bland i-länderna är förutom EU, Australien och Nya Zeeland stora producenter.

USA 26%, Australien 14% och EUl2 13% dominerar exporten av nötkött i världen. Nya Zeeland 9%, Brasilien 8% Kina 6% och Canada 5% är också ganska stora exportörer. Japan och Ryssland är de största importörerna i världen. Vad gäller tär- och getkött är Nya Zeeland och Australien de i särklass största exportörerna i världen. Bland u-länder är Indien och Uruguay de största exportörerna. Afrika exporterar däremot i stort sett inget får- och getkött. Stora importörer finns främst bland i-länderna samt Asien.

98 CAP:s ejfekter på världsmarknaden

EU:s reglering nötkött består av gränsskydd. exportbidrag, intervention och djurbidrag. Av jordbmksbudgeten gick ca 4,0 miljarder ecu till nötköttssektorn i EU år 1995, varav det mesta gick till exportbidrag och djurbidrag. År 1996 blev dock EU:s utgifter till nötköttssektorn betydligt större p.g.a. BSE-krisen. Stöden till får- och getköttssektorn är utformade liknande sett som för nötkött och totalt uppgick EU:s utlägg från jordbruksfonden till denna sektor till ca 1,8 miljarder ecu under år 1995. PSE-talen uppgick för nötkött till 60% under åren 1992-94 och for får- och getkött till 62%, vilket är betydligt högre stödnivåer än genomsnittet inom OECD-länderna. Priserna nötkött inom EU är enligt OECD dubbelt höga som världsmarknadsprisema.

AVS-länderna har formånskvoter drygt 50 000 ton nötkött och vissa central- och östeuropeiska länder har också kvoter till EU. Dessutom finns det kvoter för USA, Argentina, Brasilien, Uruguay och Australien. Ett högt gränsskydd har resulterat i att i stort sett all EU-import av nötkött går via olika formånskvoter. Det mesta av importen kommer från Latinamerika, bl.a. Argentina och Brasilien. Ca en fjärdedel av EU:s import kommer från AVS-länderna. Dessutom exponerar även USA, Australien, Ungern och Polen nötkött till EU. Totalt sett är emellertid EU stor nettoexportör nötkött. År 1995 exporterades en av ca en

tredjedel av EU:s export till Central- och Östeuropa-ZZ, främst till

Ryssland och ca cn tredjedel till Afrika. främst till Medelhavsländema.

Vad gäller får- och getkött sker det mesta av EU:s import via förmånsavtal. Ett stort antal länder har förmånskvoter, ofta med tullfrihet, vid export av får- och getkött till EU. Nya Zeeland har den överlägset största kvoten knappt 230 000 ton kött. Därutöver har Argentina, Australien

samt Central- och Östeuropa-10 Europaavtalen relativt stora

genom

kvoter. Av EU:s totala import av får- och getkött år 1995 ca 207 000

ton kom 89% från Nya Zeeland och 7% från Australien. De central- och östeuropeiska länderna lyckades däremot inte utnyttja så stor del av sina kvoter. Totalt sett är EU en nettoimportör av får- och getkött.

CAP bedöms påverka världsmarknaden nötkött mycket p.g.a. höga subventioner till nötköttssektom samt en betydande export. Det faktum att det mesta av EU:s import av nötkött går via förmånsarrangemang visar också att EU har ett högt gränsskydd. CAP bedöms även påverka

CAP:s effekter på världsmarknaden 99

världsmarknaden för tår- och getkött genom ganska höga stödnivåer och relativt stor import i förhållande till världshandeln. l sammanhanget en bör också noteras att det främst är u-ländema som producerar får- och getkött, även endast mindre del når världsmarknaden. Handeln om en och världsproduktionen av får- och getkött är dock liten i jämförelse med nöt- och griskött, varför CAP:s påverkan världens får- och getköttsmarknad ändå mindre betydelse än dess inverkan är av världens nötköttsmarknader.

Gris- och fjäderfäkött

Världens produktion av griskött fördelar sig tämligen jämnt mellan u-

länderna å sidan och i-länderna å andra sidan se tabell 24. Bland

ena u-länderna, totalt svarade för 46% av världens grisköttsproduktion som under perioden 1992-94, producerades en mycket stor del i Fjärran Östern. Kina svarade for 40% världsproduktionen. Bland ensam ca av länderna är EU den största grisköttsproducenten med 20% av världens produktion. USA:s är den näst största producenten bland i-länderna och svarar för ungefär 10% av världens produktion. Tabell 24 Världens produktion av griskött åren 1992-94

Källa: FAO, 1995 c. Egen bearbetning.

100 CAP:s effekter pá världsmarknaden

EU:s stora grisköttsproduktion gör EU till världens största exportör av griskött. Nästan hälften, 47%, av världens grisköttsexport kommer från EU. EU är också en ganska stor producent ljäderfákött. Inom CAP av räknas dock gris- och tjäderfákött som förädlad spannmål, varfor stöden och gränsskyddsnivåerna är låga. Enligt OECD utgör stöden till grisköttssektom endast 8% av sektorns intäkter, vilket är lägre än genomsnittet inom OECD-länderna. Kritik som framkommit visar dock att stödberäkningarna inte inkluderar alla stöd, varför PSE-talet för griskött kan vara underskattat. EU:s import av griskött är mycket liten i förhållande till exempelvis importen nötkött samt får- och getkött. av Den största delen av importen sker inom för förmånsavtal, främst ramen Europaavtalen. Ca två tredjedelar av EU:s import av griskött år 1994

kom från Central- och Östeuropa-6, där Ungern den stora

var exportören.

Sammanfattningsvis kan konstateras att EU är den dominerande aktören världsmarknaden for griskött och fjäderfäkött, vilket påverkar omvärlden i hög utsträckning. Låga stödnivåer och lågt gränsskydd för griskött minskar dock CAP:s totala effekt världsmarknaden.

3.5.7 Effekter EU:s mjölkreglering

av

Produktionen av mejerivaror i världen domineras av i-länderna, vilket kan utläsas av tabell 25. Ca 22% av världens mjölk produceras inom EUl2, vilket gör EU till världens största producent tillika exportör av

mejerivaror. Central- och Östeuropa-ZZ, USA, Nya Zeeland och

Australien är också stora mjölkproducenter. Bland u-ländema står Asien och Latinamerika for ungefär en tredjedel av världens mjölkproduktion. Endast drygt 2% av världens mjölk produceras i Afrika.

I jämförelse med andra jordbruksvaror är det en ganska stor del av världsproduktionen av mejeriprodukter når världsmarknaden. Ca som 30% av världens produktion av skummjölkspulver bjuds ut på världsmarknaden och motsvarande andelar for ost och smör är ca 7% resp. ca 10%. Vid sidan av EU är Nya Zeeland, Australien och USA stora exportörer. EU står for drygt hälften av världens export av ost och helmjölkspulver och exporterar drygt tredjedel det smör och det en av

skummjölkspulver som finns att tillgå på världsmarknaden se tabell 26.

CAP:s ejfekter på världsmarknaden 101

EU:s andel världsmarknaden har dock minskat under de senaste åren. vilket beror att de andra exportländerna har ökat sina exportvolymer samtidigt som EU:s export har utvecklats i motsatt riktning. Visserligen har EU:s export av ost och helmjölkspulver ökat med 15-20% under 1990-talet, men samtidigt har EU:s smörexport mer än halverats och exporten av skummjölkspulver har minskat med ca en tredjedel under samma period. Tabell 25 Världens produktion av mjölk åren 1992-94

Källa: FAO, I995a. Egen bearbetning. Tabell 26 Världens export av mejeriproduk ter åren 1992-94 Ländergrupper Andel av världsexporten av mejerivaror 1992-94 Mkg Smör Ost Skummiölkspulver

Uppgiftsaknas Källa: FAO, I995a. Egen bearbetning.

102 CAR-s ejfekter på världsmarknaden

I-ländernas totala dominans exportsidan gör u-länderna totalt sett till stora nettoiinportörer av mejeriprodukter. Det mesta, hela 87%, av världsexporten av skummjölkspulver imponeras av u-länder, ofta inom ramen för bistånd. 58% av importen av smör och 35% av importen av ost

sker också till dessa länder se tabell 27. Bland i-ländema är Central-

och Östeuropa-22 stora smörirnportörer medan Japan importerar mycket

skummjölkspulver. l-ländernas import av 0st fördelas mer jämnt mellan länderna. Tabell 27 Världens import av mejerivaror fördelad på u-länder och i-Iänder åren 1992-94

Källa: E40, 1995a. Egen bearbetning.

Stödet till mjölkproducenterna inom EU motsvarade 63% av producenternas intäkter under perioden 1992-94 OECD 1996, vilket är högre än för övriga stora exportörer som Nya Zeeland 2%, Australien 29% och USA 53%. Canada, Japan och de nuvarande EFTA-länderna har dock högre stödnivåer än EU.

EU:s mjölkreglering består av gränsskydd, produktionskvoter fördelade gårdsnivå. exportbidrag, intervention av smör och skummjölkspulver. stöd till privat lagring samt en rad konsumtionsfrämjande stöd. Drygt hälften av kostnaderna för mjölkregleringen som EU finansierar går till

exportbidrag ca 2,3 miljarder ecu år 1995 och resten ca 1,8 miljarder

ecu år 1995 går till de övriga interna marknadsregleringama mjölkområdet. De omfattande exportbidragen, tillsammans med gränsskyddet som utgörs av tullar, gör att EU-priset mejerivaror är ca 140% högre än världsmarknadspriset OECD 1996. Enligt OECD är ca 53% av det pris konsumenterna betalar for mjölkprodukter en merkostnad orsakad av EU:s regleringar.

En mycket stor del av EU:s import av mejerivaror går via olika formånsarrangemang vilket också visar hur högt gränsskydd EU har.

Nya Zeeland, Schweiz och Central- och Östeuropa-10 dominerar EU:s

CAP:s ejfekter på världsmarknaden 103

import av smör, ost och skummjölkspulver p.g.a. olika förmånsarrangemang. Nya Zeeland får exponera knappt 77 000 ton smör till EU med reducerad tull. År 1994 kom 90% EU:s smörimport totalt ca av 65 000 ton därifrån. Kvoterna för ost från Nya Zeeland, Australien och Canada är av mindre betydelse och motsvarade ca 16% av EU:s totala import av ost år 1994. EFTA-länderna har törmånsarrangemang, i vissa fall tullfrihet, på mejeriområdet vilket märks i handeln. 72% av EU:s ostimport ca 128 500 ton kom från EFTA-länderna år 1994, främst från Schweiz. De central- och östeuropeiska länderna gynnas genom Europaavtalen av tullnedsättningar med 80% för varor som importeras

inom kvoter fördelade per land. Central- och Östeuropa-ZZ svarade för

20% av EU:s mejeriimport år 1994. Mjölkpulver var deras främsta exportvara Eurostat 1996.

Sammanfattningsvis kan konstateras att EU är en mycket stor producent tillika exportör mejerivaror i världen samt att EU har höga stödnivåer av inom mejeriområdet. Gränsskyddsnivåerna mejeriprodukter är mycket höga, vilket kan illustreras av att nästan ingen import förekommer med ordinarie tullar. Detta leder till att EU:s mjölkreglering bedöms ha en stor effekt på världsmarknaden.

3.5.8 Effekter EU:s regleringar för förädlade livsmedel

av

En betydande del världens produktion av jordbruksvaror förädlas eller av bearbetas i någon form innan varan når konsumenten. Inom EU skiljer man förädlade livsmedel inom Romfördragets bilaga 2 där exempelvis charkprodukter, mejerivaror och bearbetade frukter och grönsaker ingår och icke-bilaga-Z-produkter" där bl.a. varor som choklad, sockerkonfektyr, bageriprodukter och öl- och spritdrycker ingår. I detta avsnitt avses med förädlade livsmedel i första hand icke-bilaga-2-produkter.

Handeln förädlade livsmedel ökar i världen och den övervägande av delen exportörerna finns bland i-ländema där EU är en stor aktör. av EU:s export av icke-bilaga-2-produkter ca 9 miljarder ecu motsvarade år 1994 ca en fjärdedel av EU:s totala export av jordbmksvaror.

Importen dessa produkter var däremot betydligt mindre ca 2,1

av miljarder och motsvarade bara 23% exportvärdet. År 1995

ecu av var

skillnaderna mellan EU:s import och icke-bilaga-Z-produkter export av

104 CAP:s ejfekter på världsmarknaden

än större exporten uppgick till ca 12,5 miljarder medan importen var ca - 2.5 miljarder. EU exporterar förädlade livsmedel främst till andra

länder inkl. Central- och Östeuropa-22. Bland u-länderna är länderna i

Fjärran Östern stora importörer.

För förädlade livsmedel tillämpas gränsskydd och exportbidrag. Gränsskyddet består av en industritull samt en jordbrukstull som beräknas utifrån innehållet av CAP-reglerade råvaror i slutprodukten. Jordbnikstullen för råvarudelen i den förädlade varorna är högre än den tull som tillämpas för oförädlade varor. Sammantaget är dock gränsskyddet ganska lågt i förhållande till den förädlade produktens totala värde, vilket totalt innebär att tullarna förädlade livsmedel i de flesta fall är lägre än tullarna många CAP-reglerade jordbniksvaror som socker, nötkött och spannmål. Detta gäller dock inte för jordbruksvaror som inte regleras i CAP, t.ex. kaffe och kakao. Där är tullen i förhållande till produktens totala värde istället högre för dessa varor i förädlad form, dvs. kaffeextrakt och choklad.

På samma sätt som CAP generellt gynnar den egna produktionen av jordbruksvaror gynnas alltså även produktionen av förädlade livsmedel inom unionen. Detta är självfallet till nackdel for produktionen i tredje land. särskilt i länder som inte stödjer sin jordbrukssektor. EU ger förmåner för förädlade livsmedel vid import från EFTA-

länderna samt Central- och Östeuropa-10 genom de handels-

arrangemang som upprättats. Under år 1995 motsvarade den förmånsbehandlade importen ca 36% av EU:s totala import av förädlade livsmedel icke-bilaga-2-produkter.

Inledningsvis i kapitel 3 nämndes att det finns andra faktorer utöver EU:s storlek, CAP:s konstruktion och EU:s formånsarrangemang som bestämmer CAP:s påverkan världsmarknaden. Detta gäller särskilt för förädlade livsmedel där produkterna skiljer sig i kvalitet, varumärken m.m. faktorer som bedöms inverka världsmarknaden. Regler och bestämmelser som måste följas vad gäller förpackning, märkning m.m. försvårar marknadstillträdet och fungerar i praktiken icke-tariffära som handelshinder.

CAPss effekter på världsmarknaden 105

Sammanfattningsvis har EU genom sin stora export förädlade av livsmedel en betydande roll världsmarknaden. Gränsskydds- och exportbidragsnivåer är emellertid förhållandevis låga i jämförelse med jordbniksvaror som mejeriprodukter, spannmål, socker och nötkött. Dessutom kännetecknas förädlade livsmedel större diversitet än av en råvaror, vilket innebär att andra faktorer, kvalitet och marknadssom föring, vid sidan av priset har stor betydelse vid konsumentens val av produkt. Sammantaget bedöms CAP därför ha ganska måttlig effekt en på världsmarknadspriserna. Däremot finns det andra faktorer som exempelvis livsmedelsbestämmelser som försvårar import till EU av förädlade livsmedel. Därigenom har EU en ganska stor effekt för omvärlden, särskilt för länder som inte tillämpar stödsystem för

förädlade livsmedel, bl.a. u-länder, Central- och Östeuropa och USA.

3.5.9 Effekter för jordbruksvaror inte regleras i CAP

som

Kaffe och kakao

Kaffe och kakao produceras till 100% i u-länderna, vilket framgår av tabellerna 28 och 29. Latinamerika svarar för den största delen av kaffeproduktionen och Afrika är en stor kakaoproducent. Dessa varor säljs och exporteras till stor del till i-länderna. Dessa varor är inte reglerade i CAP i oförädlad form. En ordinarie tull finns dessa varor vid import till EU. En stor del av EU:s import sker dock till reducerad tull genom förmåner i bl.a. GSP-systemet.

Som nämnts regleras inte kaffe och kakao i CAP. Förädlade produkter av kaffe och kakao, som exempelvis choklad och kaffeextrakt, regleras dock inom CAP. EU:s tull är därför högre för dessa varor i förädlad form än för oförädlad kaffe och kakao. Detta missgynnar en vidareförädling av dessa produkter inom u-länderna. En stor förädlingsindustri finns istället inom EU.

EU är alltså en stor importör av kaffe och kakao. EU:s gränsskydd för dessa råvaror, som inte regleras inom CAP, är emellertid väldigt lågt för dessa varor i otörädlad form, varför EU:s påverkan priserna på dessa varor bedöms som liten. För kaffe och kakao i förädlad form är emellertid gränsskyddet högre, vilket leder till att dessa varor i hög utsträckning

106 CAP:s ejiêkter på världsmarknaden

exporteras till EU i oförädlad form för förädling inom unionen. CAP således förädling livsmedel inom EU på bekostnad av minskad gynnar av förädling i andra länder, särskilt u-länder. Tabell 28 Världens produktion av kaffe åren 1992-94

Källa: FA I 995a. Egen bearbetning. Tabell 29 Världens produktion av kakao åren 1992-94

Källa: FAO, I995a. Egen bearbetning.

CAPss efekter pá världsmarknaden 107

3.6 Diskussion och sammanfattning

3.6.1 Hur påverkas olika produkter CAP

av

I detta kapitel har CAPzs, och därmed även EU:s påverkan världsmarknaden for jordbruksvaror beskrivits. Generellt leder CAP till en ökad produktion inom EU vilket har en prissänkande effekt världsmarknadspriserna jordbruksvaror. Utgångspunkten är att CAP:s betydelse främst bestäms av tre faktorer, nämligen CAP:s konstruktion och dc subventioner till producenterna den leder till. EU:s formånsarrangemang jordbruksområdet samt Eüzs storlek som producent och konsument i världen. Ytterligare faktorer som dock är svårare att mäta är framför allt konsumenternas och producenternas priskänslighet. Generellt bedöms producenter vara mer priskänsliga än konsumenter som i större utsträckning än producenter styrs av andra faktorer som kvalitet, varumärken och sist men inte minst ett kontinuerligt behov av livsmedel.

I tabell 30 görs en sammanfattning av CAP:s betydelse världsmarknaden for olika jordbruksvaror. Avsikten är att visa ungefärliga nivåer gränsskydd, produktions- och handelsandelar inom resp. produktgrupp. Siffrorna i tabellen bygger genomsnittliga siffror och inkluderar ofta flera olika kvaliteter. Sammanställningen över skillnaden mellan världsmarknadspriser och EU-priser, bygger 0ECD:s beräkningar av världsmarknadspris och EU-pris alternativt importpris i förhållande till tull. Det finns därför skillnader i siffrorna varför de ska tolkas med försiktighet.

Mycket talar för att CAP:s prissänkande påverkan världsmarknadspriserna för mejeriprodukter är särskilt stor i jämförelse med andra produkter. Mjölkregleringen leder till höga subventioner till producentema och ett högt gränsskydd som leder till att nästan all import går via förmånsarrangemang. Dessutom har EU en dominerande ställning världsmarknaden genom en export som for vissa mejerivaror motsvarar mer än hälften av all världshandel. Det faktum att produktionen är kvoterad inom EU gör dock att CAP:s effekter världsmarknaden är något mindre säkra, eftersom vi inte vet hur stor EU:s produktion skulle ha varit utan kvoter.

108 CAP:s ejfekter på världsmarknaden

Tabell 30 CAP:s och EU:s betydelse för världsmarknadspriserna för olika jordbruksvaror åren 1992-94

CAP:sochEU:s CAP EU:s EUl2:s storlek på prissânkande handelsavtal världsmarknaden effektför olika Stödi Prisskilln. EU:s EU:s prod EU:s export e/ jordbruksvaror lörh. mellan EU- importandel i forh. import i forh. i intäkt pris och viaförmånsan världsprodvârldsexp/imp." PSEi°/o VM-pris . Stor påverkan: Mejerivaror 63% 140-150% 75% 22% e 40-50% Nötkött 60% 100-110% 75% 16% e 13% Socker 64% 140-170% 75% 15% e/i l7°/o/6% Vete 53% 50-60% 25% 15% e 19% Foderspammål 60% 50-115% 50"/o,75% 10% e 10%

Måttlig påverkan: Bananer ca 150% 75% 0% i 36% Citrusfrukt " ca 20% 50% 13% i 30% Tomater ca 10-l7% 50% 48% i 23% Oljeväxter 57% 0% 25% 11% i 22% Vin ca 14% 50% 63% e 22% Griskött 8% 23-33% 75% 20% e 47% Fodermedel Förådllivsmedel 25"/,50% Tobak ca100% 5% i 27%

Marg. påverkan: Ris 56% 100-125% 25% 0,4% i 5% Kaffe ca 4% 75% 0% i 42% Kakao ca 10% 75% 0% i 56% Uppgiftsaknas Avser främstår 1994 Källa: OECD, 1995, FAO 1995 a, c, d. Egen bearbetning.

Regleringarna för socker, nötkött och spannmål anses också påverka marknaden, ytterst priserna, i ganska hög grad. Subventionema är jämförelsevis höga för samtliga av dessa produkter liksom gränsskyddet. Samtidigt har EU en stor andel världsmarknaden. För vete är PSEtalet och gränsskyddet något lägre än for socker, nötkött och foderspannrnål, men å andra sidan är EU:s andel av världsmarknaden särskilt stor vad gäller vete. Dessutom är världsmarknaden volyrnrnässigt stor spannmål, särskilt for vete, i förhållande till andra jordbruksvaror.

Därutöver finns en rad produkter där CAP:s inflytande på främst världsmarknadspriserna är måttligt. Oljeväxtregleringen innebär inga prisstöd,

CAPss effbkter på världsmarknaden 109

men väl ett direktstöd som är kopplat till produktionen som därmed sannolikt påverkar världsmarknaden i viss utsträckning. EU:s roll som importör oljeväxter är också av betydelse, vilket bedöms påverka av världsmarknadspriserna. Vidare påverkas även världsmarknaden för frukt och grönsaker av CAP i ganska hög utsträckning. Detta gäller särskilt för bananer där ordinarie gränsskydd är så högt att i stort sett all import sker via förmånskvoter. EU är dessutom världens största importör av frukt och grönsaker vilket bedöms påverka världsmarknadspriserna. Vinregleringen och regleringen för griskött påverkar också världsmarknadspriserna. särskilt den dominerande ställning som EU har g.a. på världsmarknaden för dessa produkter. EU påverkar även världsmarknadspriserna fodermedel, främst genom en stor import.

CAP har även inverkan priserna förädlade livsmedel. en Gränsskydds- och exportbidragsnivåerna for dessa varor utgör förvisso en ganska liten del av varans totala värde i jämförelse med motsvarande nivåer för socker. nötkött, mjölk och spannmål. Däremot svarar EU för stor andel världens produktion av och export av förädlade en av livsmedel, bl.a. med hjälp av CAP. Dessutom utgörs en stor del av världens handel med jordbruksvaror av förädlade livsmedel. EU är en stor tobaksimportör i världen som påverkar omvärlden genom höga tullar. Dessutom omfattar tobaksregleringen höga stöd till en inhemsk produktion främst exporteras. Konsumtionen av tobak styrs som emellertid också bl.a. Skatteregler och konsumenters preferenser för av olika varumärken. varför CAP:s totaleffekt för omvärlden bedöms vara av mindre betydelse.

Trots EU:s höga prisstöd ris är sannolikt CAP:s effekter världens rispriser liten. Detta motiveras i första hand med EU:s låga konsumtion av ris.

Kaffe och kakao hör till de jordbruksvaror som främst produceras i uländerna och inte är reglerade i CAP. EU har där ett betydligt lägre som gränsskydd än de flesta jordbmksvaror som ingår i CAP. Trots att EU är en relativt stor konsument av dessa varor bedöms EU endast ha en marginell effekt världsmarknadspriserna. För kaffe och kakao i förädlad form, är emellertid gränsskyddet högre, vilket leder till att dessa

110 CAP:s ejjfekter på världsmarknaden

varor i hög utsträckning exporteras från u-länderna till EU i oförädlad form.

3.6.2 Hur påverkas olika regioner i världen CAP

av

I föregående avsnitt har CAP:s påverkan för olika produkter världsmarknaden diskuterats. Det är däremot svårare att bedöma hur mycket olika länder i omvärlden påverkas av CAP. Med utgångspunkt från CAP:s påverkan för olika produkter världsmarknaden diskuteras hur olika regioner idag påverkas av CAP. Hur olika jordbruksvaror och ländergmpper påverkas av en avreglering av CAP diskuteras i kapitel

Hur pâverkas u-ländenta av CAP

Generellt leder CAP till lägre världsmarknadspriser vilket missgynnar producenter i andra länder. Detta drabbar framför allt producenter i uländerna samt i de central- och östeuropeiska länderna där jordbrukssektorn i stort sett får klara sig utan subventioner. I vissa u-länder beskattas istället produktionen. CAP:s negativa effekter mildras något för vissa länder genom de förmånsavtal som EU upprättat med olika uländer. Det är emellertid endast ett fåtal länder bland AVS-ländema som genom förmånsavtal totalt sett bedöms gynnas av CAP. Det stora flertalet u-länder missgynnas kraftigt av CAP. Som framhållits tidigare är u-ländernas jordbruksproduktion liten i jämförelse med befolkningen vilket beror många faktorer. U-ländernas jordbruksproduktion bör rimligen ha varit större idag utan EU:s jordbnrkspolitik eftersom låga världsmarknadspriser inte stimulerar produktionen. Skulle inga subventioner ha tillämpats vare sig inom EU eller i andra i-länder, skulle troligen världsmarknadspriserna varit än högre, vilket bör ha stimulerat produktionen i u-länderna än mer.

U-ländernas produktion mjölk, nötkött och spannmål, produkter av som särskilt har missgynnats av CAP genom åren, är idag ganska liten. Uländernas produktion av dessa produkter utgör mellan 33 och 45% av

världens totala produktion se tabell 31. Det innebär att u-lånderna,

framför allt länder i Afrika, idag är nettoimportörer av dessa varor. Trots CAP:s stora stöd till sockersektom står u-länderna som grupp för över 60% av världens produktion. Faktum kvarstår dock att även u-ländemas

CAPzs ejfekter på världsmarknaden lll

sockerproduktion åren har missgynnats av CAP och produktionen genom skulle allt att döma ha varit större utan CAP. Ett fåtal u-länder av emellertid av CAP genom förmånliga exportvillkor till EU. gynnas

U-ländernas produktion andra jordbruksvaror som frukt och av grönsaker, oljeväxter, fodermedel samt griskött missgynnas också i ganska hög utsträckning CAP. Genom formånsattal med u-länderna av blir den negativa effekten för u-ländernas produktion något mindre, vilket särskilt gäller för vissa AVS-länder. Trots att totalefTekten av CAP är negativ, producerar u-länderna som grupp ganska stora kvantiteter av de nämnda produkterna, särskilt av frukt och grönsaker. Denna produktion skulle med stor sannolikhet ha varit betydligt större om länderna i allmänhet och EU i synnerhet inte hade subventionerat sitt jordbruk.

Tabell 31 U-ländernas andelar av världens produktion av olika jordbruksvaror åren 1992-94

Latin- Afrika Mellan- Fjärran Tot alt amerika Östern Östern u-länder

StorCA P-Qåverkan: Mjölk 8,6% 23% 4,6% 18,1% 33,6%: Nötkött 19,0% 4,7% 2,4% 9,6% 35,7°/o Socker 25,0% 3,8% 4,3% 28.7% 62,2% - Vete 3,3% 1,3% 8,2% 32.2% 45,0% Foders pannmål 9,6% 5,5% 3,5"/o 20,4% 38,9%

Måttlig CAP-påverkan: Frukt grönsaker 12,2% 7,3% 9,5% 38.9% 67,9°/o Oljor ochfetter 13,0% 4,9% 1,7% 35,6% 55,6% Vin " " " " 12,4% Griskött 4,4% 0,8% 0,1% 46,2% 51,5% Tobak 10,9% 5,3% 4,3% 58,0% 78,6% Marginell CAP-påverkan: Ris 3,5% 2,0% l ,4% 88,1% 95,1% Kaffe 65,1% 17,3% 0,0% 17,6% l00,0°/o Kakao 23,2% 55,4% 0,0% 21,4% l00,0°/o

Uppgift saknas Källa: FAO, 1995a, c. Egen bearbetning.

Av de produkter där CAP har stor eller måttlig påverkan har Afrika en förhållandevis stor produktion frukt och grönsaker, foderspannmål, av oljor och fetter samt nötkött. Däremot är Afrikas produktion liten av vete

112 CAPss effekter pá världsmarknaden

och mjölk. vilket leder till en stor import av vete och mejeriprodukter, särskilt skummjölkspulver.

Latinamerika har en särskilt stor produktion av socker som är en produkt som påverkas av CAP. Produktionen av nötkött, frukt och grönsaker samt oljor och fetter, där CAP också har en påverkan, är också ganska stor. Bland särskilt CAP-påverkade varor har Mellanöstern en stor produktion av frukt och grönsaker samt vete. Produktionen i Fjärran Östern år särskilt griskött, frukt och grönsaker, oljor och fetter stor av samt vete.

Sammantaget bedöms CAP:s negativa effekter för produktionen i det stora flertalet u-länder vara av betydande storlek. Sannolikt skulle uländernas produktion. i frånvaro av CAP, ha varit större av såväl mjölk, socker, spannmål och nötkött som av produkter for vilka CAP:s påverkan är måttlig frukt och grönsaker, fodermedel, oljor och fetter som samt griskött. Idag produceras framför allt betydande kvantiteter av produkter där CAP:s påverkan är måttlig. Produkter kaffe och kakao som påverkas däremot endast indirekt och i liten omfattning av CAP.

Hur pâverkas i-länder utanför EU av CAP

Jordbrukare i i-länder utanför EU påverkas liksom jordbrukare i uländema negativt av CAP genom lägre världsmarknadspriser.

Jordbrukare i Central- och Östeuropa och f.d. Sovjet samt Nya Zeeland,

där mycket jordbmkssubventioner finns, påverkas i särskilt hög utsträckning. Höga subventioner i många i-länder gör att de negativa effekterna för producenterna av CAP blir mindre. Förmånsavtal gör också att de negativa effekterna av CAP för i-länderna blir något mindre. Bland i-länderna har EFTA-länderna de mest gynnsamma handels-

formånerna, främst för förädlade livsmedel. Central- och Östeuropa-10

har också omfattande förmånsavtal, för främst råvaror. Totalt sett missgynnas dock producenter i andra i-länder, i synnerhet i Central- och

Östeuropa-22, CAP. I frånvaro EU:s jordbrukspolitik skulle således

av av produktionen i vissa i-länder utanför EU ha varit större än den är i dag.

CAR-s effekter på världsmarknaden 113

Tabell 32 I-ländernas andelar av världens produktion av olika jordbruksvaror åren 1992-94 EUl2 f.d. Sovjet Central-å. Nord- Ovr. Totalt ÖsteuroJa-6 amerika i-länder Händer Stor CAP- gåverkan: Mjölk 21.796 16.5% 5.6°o l4.5°o 82% 66.4%: Nötkött l5,5°/o 13.6% 2,5% 23.190 9,5"øi 64,9°/o Socker 14,896 6,2% 3,0% 6,4% 7.491 37,8% Vete l4.9°rb 14,596 5,4% 16.6% 3,7% 54,9°/o Foderspannmål 9,7% l0.9°o 5,3% 31.990 3.3°o 6l,l°/o Hårt/rg CAP-Qåverkan: Frukt grönsaker 12.5% 4,7% 2.6°o 7.6°o 4.8°o 32,1% Oljor ochfetter 11.4% 5.691; 3,190 21.490 2,8% 44,4% Vin 63,8% ° 87,6% Griskött 19.690 6.196 59% 17,090 4,9% 48.5% Tobak 4,9% 2.896; " 9,9% 3.895 2l,4°/o MarginellCAP-påverkan: Ris 0,4% 0,0% 0.090 1,5% 3.094: 4,9% KalTe 0,094: 0,0% 0,0% 0,0% 0.090 0,0°/o Kakao 0,0% 0,0% 0,0% 0.096 00% 0,0% Uppgiftsaknas Källa: FAO, 199501, c. Egen bearbetning.

I tabell 32 redovisas i-ländernas produktion av olika jordbruksvaror fördelat efter hur stor påverkan CAP har för olika produkter. I-ländema som grupp producerar drygt hälften av världens mjölk. nötkött och spannmål. vilka utgör varor där CAP bedöms ha stor påverkan världens priser. Sockerproduktionen, som också bör påverkas förhållandevis mycket av CAP. är däremot mindre inom i-länderna. Bland nyss nämnda varor har Canada och USA en särskilt stor

produktion av foderspannmål och nötkött. Central- och Östeuropa-6

liksom tidigare Sovjetunionen har en förhållandevis stor produktion av mjölk och spannmål. Nötköttsproduktionen är också ganska stor i f.d. Sovjet. Gruppen övriga länder där bl.a. Australien och Nya Zeeland ingår producerar framför allt nötkött, mjölk och socker. Bland i-länder

har Central- och Östeuropa inkl. Baltikum de främsta förmånerna for

produkter med stor CAP-påverkan. Tullreduktionema är stora, men oña begränsade for viss kvot. Å andra sidan är subventionerna till en

jordbruket i Central- och Östeuropa små. Sammantaget påverkas de

flesta producentema i i-ländema av CAP för de produkter där CAP

l l4 CAP:s ejfekter pd världsmarknaden

bedöms ha stor påverkan världsmarknaden. Produktionen av jordbruksvaror i vissa i-länder skulle troligen ha varit större utan CAP.

För de produkter där CAP bedöms ha en måttlig påverkan står i-ländema för en ganska liten del av produktionen. Undantag finns emellertid där produktionen är större. Detta gäller främst Nordamerikas produktion av

oljor och fetter samt Central- och Östeuropa-érs produktion griskött.

av l-ländemas produktion är ganska liten där CAP:s påverkan av varor bedöms vara marginell, vilket också framgår tabell 32. av

Sammanfattningsvis påverkas producenterna i Central- och Östeuropa

och f.d. Sovjet mer negativt av CAP än övriga i-länder, eftersom

jordbruket i Central- och Östeuropa subventioneras betydligt mindre än

jordbruket i övriga i-länder. Om CAP inte funnits åren skulle genom produktionen i vissa i-länder sannolikt varit större såväl mjölk, av socker, spannmål och nötkött griskött, frukt och grönsaker. som fodermedel och vin. En värld helt utan jordbrukssubventioner hade emellertid varit än mer gynnsam för produktionen i länder i dag har som små eller inga subventioner som Nya Zeeland och Central- och

Östeuropa-22, samt i de flesta u-länder.

4 CAP

Konsekvenser av en avreglerad

4.1 Bakgrund

CAP påverkar världsmarknadspriserna jordbruksvaror så att de generellt sett blir lägre. Detta påverkar omvärldens lantbrukare och konsumenter. I kapitel 3 diskuterades hur CAP påverkar omvärlden såväl principiellt som produktnivå. I detta kapitel diskuteras vad som händer om CAP avregleras, dvs. om tullar, exportsubventioner och direkta produktionsstöd avskaffas. Hur mycket stiger världsmarknadspriserna och hur påverkas prisvariationerna På vilket sätt påverkas livsmedelsproduktionen och naturresursema Vilka länder och vilka befolkningsgrupper kan tänkas gynnas respektive drabbas av stigande världsmarknadspriser Främst diskuteras konsekvenserna för u-ländema och i synnerhet for de allra fattigaste länderna.

4.2 signalen till Världsmarknadspriset -

omvärlden -

4.2.1 Världsmarknadspriserna stiger vid en avreglering

Om CAP avregleras märker omvärlden detta genom ändrade världsmarknadspriser. Flera olika modeller av världshandeln har konstruerats i syfte att uppskatta effekterna världsmarknaden av en liberalisering av handeln med jordbmksprodukter. Regelmässigt publiceras bedömningar av effektema världsmarknadspriset vid olika avregleringsscenarier baserade dessa modeller. Några aktuella modellresultat av en ensidig CAP-avreglering finns emellertid inte tillgängliga. De flesta studier som görs avser av förklarliga skäl en global liberalisering av jordbrukspolitiken och världshandeln då ensidig avreglering inte framstår sorti en politiskt realistisk. Tabell 33 ger en uppfattning om storleksordningen av, och CAP:s relativa bidrag till, effekten på världsmarknadspriset.

l 16 Konsekvenser avreglerad CAP av en

Tabell 33 Procentuell påverkan på världsmarknadsprisct vid avreglering av i-ländernas jordbruksstöd

Produkter USA CanadaEU Övriga Japan Austra- Nya Händer Europa lien Zeeland ldisslare nöt och får nun 3,8 0,4 13,5 1.5 1,8 0.2 0,2 21,0 Övr. kött gris. fjäderfä mm 3,0 0,5 5,8 1,0 2.3 0,1 0.0 12,4 Mejeriprodukter 23,5 4,1 31,6 6,2 4.5 0,7 0.5 65.3 Vete 10,6 4.1 19,1 1,6 2.5 1.6 0.0 36.7 Foderspamimål l 1.6 2,2 11,5 1,5 0.6 0.2 0,0 26,3

, Övrigaprodukter 4,0 0,0 3,3 0,1 0.7 -0,l 0,0 22,0 Källa: Roningen Dixit, 1990

Studien avser år 1986/87 och visar ökningar i världsmarknadspriset vid en global avreglering i storleksordningen 6-65%. Som framgår ovan är CAP:s bidrag betydande speciellt vad gäller mjölkprodukter, socker och spannmål. Resultaten i tabellen stödjer i stort diskussionen i kapitel

3 om vilka av CAP:s marknadsregleringar bedöms paverkaivärlds-

som marknadspriset relativt sett mest.

Andra modeller ger resultat i samma storleksordning men resultaten kan variera avsevärt beroende antaganden hur konsumenter och om producenter ändrar sin konsumtion respektive produktion vid ändrade priser, s.k. priselasticiteter. Osäkerheten i att uppskatta dessa elasticiteter är stor varför resultatet i tabell 33 inte skall ses som exakt utan snarare en uppskattning av storleksordningen i påverkan.

Som tidigare nämnts bestäms påverkan världsmarknadspniset av storleken i produktion och konsumtion samt stödnivâerna. För tex. av ris är EU:s påverkan världsmarknadspriset betydligt mindre än Japans, vilket återspeglar Japans betydande konsumtion och produktion och höga stödnivå. Jämfört med USA är EUzs stödnivåer avsevärt högre men dess produktion mycket lägre vilket resulterar i en lika stor påverkan på världsmarknadspriset for ris USA. som

Konsekvenser av en avreglerad CAP 117

Med vissa undantag är EU och USA 1986/87 de som pressar ner världsmarknadspriset mest. Sedan år 1987 har en del reformer skett vilket gör att resultatens aktualitet kan ifrågasättas. Genom Uruguayrundans avtal har ett första steg mot en liberalare världshandel tagits. Någon kraftig effekt PSE- och CSE-tal har ännu inte kunnat utläsas vilket tyder på att tabell 33 inte av denna anledning överskattat betydelsen av dagens jordbrukspolitik för världsmarknadspriserna. EU har behållit hög stödnivå medan USA trappat ned stöden. Totalt för en OECD är PSE-talen relativt oförändrade se figur 15. Figur 15: Andelen jordhruksstöd i förhållande till intäkt i EU12, OECD och USA åren 1987-1995 PSE i procent

50t / - .. / 4 47 - 1 45o , ,rv- ----L--w--A w -á 40 fx N/. 35 - 3° -- oeco 25 - " W- :u p L H " 7 USA 20 .k .. 15ao- 5 . o 1987 vsee 1989 1990 1991 1992 1993 0994 1995 Källa: OECD, 1994-95.

Jämfört med 1986/87 då världsmarknadspriserna var låga har PSE-talen fallit något for OECD-länderna som grupp men endast obetydligt för EU. Jordbrukspolitiska reformer i framför allt EU Mac-Sharry planen har påverkat stödets inriktning mot mindre prisstöd och mer direktstöd med svagare produktionskoppling. Trenden mot ökad andel direktstöd kan ses

i att CSE-talen fallit snabbare än PSE-talen se figur 16.

118 Konsekvenser av en avreglerad CAP

Figur 16 Andel av konsumentpriset som orsakas jordbruksav regleringar i EU, OECD och USA åren 1987-1995 CSE i procent

50- 45 40 -gg . / /r x x - , i l 7W __ á . 35 -z- -gäkA M 30 i N osco .

25 I r - EU

20 l U5

15 104 5 0 -A---w-w- ------+--- -+- -rv--- +--------+--- -+--+---1 1987 1998 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 Källa: OECD, I 994-95.

Övergången till direktstöd gör att PSE-talens storlek är

svagare relaterade till graden av påverkan världsmarknadspriset eftersom kopplingen till produktionen inte är lika tydlig. EU:s övergång till direktstöd kopplat till produktionsinsatserna mark och djur är exempel detta. I USA:s reformer för spannmål har stöden frikopplats i hög grad från produktionen varför PSE-talen inte är ett bra mått elTekten världsmarknaden. För viktiga produkter socker och mejerisom produkter har emellertid varken EU, Japan, Canada eller USA genomfört några omfattande reformer.

Märkbara prisökningar världsmarknaden vid reformering en av jordbmkspolitiken är alltså att vänta även om resultaten från 1986/87 i tabell 33 troligen överskattar effekterna. CAP:s bidrag till låga världsmarknadspriser torde fortfarande vara betydande.

4.2.2 Prisvariationerna svåra att bedöma

I kapitel 3 diskuterades EU:s destabiliserande effekt världsmarknadspriset. Genom olika typer av garanterade priser och fasta produktions-

Konsekvenser av en avreglerad CAP 119

kvantiteter exporterar EU inhemska prisvariationer till världsmarknaden. En del studier Tyers Anderson 1984 visar att CAP i stor utsträckning bidragit till variationema i världsmarknadspriserna.

Det finns emellertid faktorer talar mot att destabiliseringen skulle som

särskilt i varje fall vad gäller årliga prisvariationer. Årliga

vara stor, prisvariationer torde främst orsakas av variationer i skördar som i sin tur årliga variationer i odlingsbetingelser. Om enskilda jordbrukare beror av inte i någon större utsträckning kan påverka skördeutfallet under ett pågående produktionsår, blir den stabiliserande effekten av avskaffade prisgarantier huvudsakligen beroende konsumenternas ändrade av konsumtion vid ändrade priser. FAO:s modellsimuleringar har inte kunnat visa förväntad ökad prisstabilitet i framtiden FAO 1996.e.

Det brukar hävdas att stora lager följd av jordbrukspolitiken i EU som en och andra i-länder bidrar till prisstabilitet. Om avregleringen medför minskade lager skulle detta i så fall leda till instabilare priser. Under år har lagren spannmål minskat. Det finns dock exempel senare av där lagringspolitiken istället verkat destabiliserande världsmarknadspriset. Utförsäljning lager har många gånger skett ett oförutsägbart av sätt, t.ex. vid budgetkriser eller ändrad inhemsk politik vilket i sig ökat prisvariationerna världsmarknaden. Ett större lager än vad som ekonomiskt kan motiveras utifrån prisstabilisering kan verka destabiliserande inte syftet med lagringen är tydlig. Stora statliga om lager kan därför skapa osäkerhet marknaden.

Ett motiv för stora lager kan naturligtvis vara att ha beredskap för svältkatastrofer. Detta biståndspolitiska mål kan emellertid uppnås en mängd olika sätt och bör därför av effektivitetsskäl inte blandas ihop med de jordbrukspolitiska målen.

En annan effekt som diskuterats är att i-ländernas jordbrukspolitik medfört ökad jordbruksproduktion i i-ländema och minskat den i andra länder. Med varierande årsrnåner i de senare skulle en avreglering mer kunna verka destabiliserande så sätt att produktionen minskar i stabila områden i-länder och ökar i instabila områden u-länder. Å andra sidan hävdas att denna omfördelning produktionen kan verka av stabiliserande om samvariationen mellan klimatzonema är svag.

120 Konsekvenser av en avreglerad CAP

4.3 Effekter för i

livsmedelsförsörjningen

u-länder

4.3.1 Livsmedelsproduktionen

Ett högre världsmarknadspris, som en följd att CAP avregleras, av innebär att jordbrukare i u-länderna kan ett högre pris för sina produkter. Ett högre värde produkterna ökar incitamenten och möjligheten att sätta in mer resurser för att öka produktionen. Produktionsökningarna kan med ett högre pris betala För ökade investeringar och insatser i jordbruket. l u-länder med undersysselsättning landsbygden gäller detta främst ökad insats av arbetskraft, men även andra insatsökningar blir mer lönsamma. EU:s jordbrukspolitik har med andra 0rd bidragit till ett intensivare jordbruk inom EU och ett extensivare i uländerna vilket innebär ett ineffektivt användande av resurser. Detta kan

principiellt illustreras med handelsgödselanvändningen se figur 17.

Figur 17 Handelsgödselanvändning i olika regioner år 1994 per hektar

140 120

8 20

U +

Källa: FA Oss databas. Egen bearbetning.

Konsekvenser av en avreglerad CAP 121

De genomsnittliga gödselgivorna per hektar i i-länderna är 83% högre än i u-ländema. Eftersom meravkastningen den ytterligare avkastning som ett extra kg gödning ger minskar med ökningen av den totala gödningsgivan kan den totala vegetabilieproduktionen ökas om konstgödsel "flyttas" från i-länder till u-länder. Detta är också den förväntade effekten av ändrade priser eftersom det relativt sett kommer att löna sig mer att gödsla i u-länderna än i-ländema. Denna effektivitetsvinst i användningen av resurser gäller naturligtvis även andra produktionsresurser. Lex. arbetskraft. Följden av ökat behov av arbetskraft i jordbruket är ökade inkomster för de sysselsatta i jordbruket i jämförelse med stadsbefolkning. Detta kan antas minska omflyttningen från landsbygd till stad.

Utjämningen i prisnivåer mellan och u-länder genom en avreglering leder i princip till ökade insatser av resurser i u-länderna och minskade i i-länderna. Förutsättningen for att prishöjningen skall resultera i produktionshöjningar är fungerande marknader. Speciellt beträffande Afrika finns farhågor om att institutionella brister begränsar möjligheterna till produktionshöjningar. Här avses institutioner i vid bemärkelse, dvs. regelverk och marknader som möjliggör effektiva transaktioner i kedjan från produktionsresurser till konsumtion av livsmedlen. Flera exempel kan ges på hur detta skapar speciella problem för u-länderna. Avsaknad av fungerande forsäkringssystem skapar ett incitament att odla grödor som minimerar risken istället för maximerar avkastningen. Brist kapital gör att produktionshöjande investeringar som annars hade varit lönsamma inte kan genomföras. Oförmåga att finansiera kollektiva åtgärder såsom satsning infrastruktur, sjukdomsbekämpning och forskning minskar värdet av prisökningar for de enskilda producenterna. Oklarheter i äganderätten till produktionsresurser, t.ex. vatten och mark, kan leda till övemtnyttjande av resurserna och bristande incitament att investera i framtida produktionsökningar.

Vissa hävdar t.ex. Hayami et al att institutionell förändring, bl.a. annat tekniskt utveckling, bestäms av värdet av att tillskapa dessa nya

zjHänsyn bör också till mängdennaturgödsel tas per hektar.

122 Konsekvenser av en avreglerad CAP

institutioner uppfinningar och förbättringar görs i forsta hand där värdet är störst. Med detta mer dynamiska resonemang skulle prisökningar kunna en positiv elTekt den bristande institutionella strukturen vad gäller t.ex. infrastruktur, utveckling av grödsorter lämpliga för afrikanskt bmk, bättre kredit- och forsäkringsmarknader, landreformer etc.

Frågan om drivkrafterna bakom institutionella förbättringar torde dock vara alltför komplex för att kunna reduceras till förändringar i priser. Förekomsten av olösta konflikter, krig, social och politisk fattigdom, oro, sjukdomar och brist utbildning är naturligtvis faktorer kan som vara både orsak till och följd av institutionella brister.

Mycket talar för att produktionsökningarna skulle kunna bli avsevärda i många länder om de institutionella bristerna undanröjdes.

Tabell 34 Potentiella skördenivåer i Afrika år 1990 Per ha Majs Ris Vete Sorgum

Genomsnittlig avkastning 1,6 2,0 1,5 0,5 Potentiell avkastning 5 3-5 3,5 2,5 Källa: Denninger et al, 1996.

Tabell 34 visar möjliga avkastningsnivåer i Afrika söder Sahara om om tillgänglig odlingsteknik användes i större utsträckning. Uppskattningen av potentiella skördar baseras forsöksdata och faktiska avkastningsnivåer i områden med liknande naturliga förutsättningar.

Den förhållandevis låga jordbruksproduktion i u-länderna är inte bara en följd av institutionella problem och i-ländernas jordbrukspolitik. Uländernas egen politik har under många år missgynnat jordbruket vilken minskat jordbruksproduktionen, minskat inkomsterna på landsbygden och bidragit till migrationen från landsbygd till stad SchilT Valdez, 1992.

24 Här kan noteras att den " B röna revolutionen huvudsakli 8en omfattade tre 8 rödor, vete, majsoch ris. Alla medrelativt sett högt prisstöd.

Konsekvenser av en avreglerad CAP 123

4.3.2 Bevarande av naturresurserna

Det kan hävdas att i-ländemas jordbmkspolitik bidragit till krympande naturresurser i u-länderna. I-ländemas jordbrukspolitik har sänkt värdet resurser i u-ländema som är nödvändiga for jordbruksproduktion, t.ex. mark och vatten. Ju lägre pris produkterna som resurserna genererar, desto lägre blir incitamenten att bevara resurserna. Investeringar i t.ex. uppbyggnad av humushalten i jordarna och åtgärder for minskad jorderosion blir inte lönsamma vid ett alltför lågt produktpris. Ett lågt produktpris är en ekonomisk signal om att produktionsresursema finns i överflöd och att det därmed finns ett relativt sett mindre behov att hushålla med dessa. I det här fallet är emellertid överflödet till en del en följd av i-ländernas subventionerade jordbruk och inte av fysiska/ biologiska faktorer.

Betydelsen av ökade priser för ett uthålligt användande av jordens resurser skall inte överdrivas. De flesta experter är överens om att brist fungerande institutioner och regelverk för att hantera kollektivt överutnyttjande och miljöproblem är en långt av resurser gemensamma viktigare orsak till den förstörelse av resursbasen som ägt rum i form av överfiskning, ökenspridning och jordförstöring. Om den som utnyttjar inte behöver betala för förbmkningen av resursen kan högre resursen priser leda till resursförstöring. Som exempel kan nämnas utfiskning av värdefulla fiskarter och överutnyttjande av grundvatten. Fungerande institutioner är därför av avgörande betydelse för att en prishöjning skall resultera i bättre bevarande av naturresursema.

124 Konsekvenser av en avreglerad CAP sou 1997:26 3

4.4 Vilka respektive drabbas

gynnas av en

avreglering

4.4.1 Vilka länder påverkas

CAP:s påverkan olika länder beror vilka produkter regleras som och vilka länder i omvärlden som exponerar respektive importerar dessa. Som framgår av kapitel 3 återfinns exportörerna spannmål och av mjölkprodukter främst bland andra i-länder. Flera östeuropeiska länder kan också förväntas en betydande export vid en avreglering. Socker, frukt och grönsaker är viktiga exportprodukter for u-länderna som grupp. För flera u-länder är även nötkött en exportvara.

Eftersom många fattiga u-länder är nettoimportörer de produkter där av EU och övriga i-länder har höga stöd bla. spannmål och mjölkprodukter kan denna grupp initialt förlorare eftersom importen ses som kommer att fördyras av de högre livsmedelspriserna. De högre priserna medför dock ökad produktion och minskad konsumtion vilket reducerar importen och i motsvarande grad minskar importkostnaderna. För nettoimporterande u-länder där produktionsökningen blir så stor att de övergår att bli nettoexportörer kan vinster nationsnivå uppstå. För nettoexporterande u-länder är den positiva nettoeffekten nationsnivå givetvis entydig av ökade priser.

För en del av u-ländema bedöms möjligheterna relativt goda att som höja produktionen och en total välfárdsvinst avregleringen trots av en ursprunglig nettoimport. För en del mycket fattiga länder, flertalet i Afrika, kan de ökade priserna innebära nettoförluster nationsnivå.

4.4.2 Vilka befolkningsgrupper påverkas

Identifiering av länder som förlorar och vinner på liberalisering en av jordbrukspolitiken kan intressant inte i sig information för vara men ger att bedöma om själva omfördelningen är önskvärd eller inte. Man kan tänka sig utsatta grupper i nettoimporterande länder vinner på som en avreglering och grupper i nettoexporterande länder förlorar på som en liberalisering av världshandeln. Generellt förlorar jordbrukare i i-länder

Konsekvenser av en avreglerad CAP 125

och konsumenter i u-länder, vinner gör jordbrukare i u-länder och konsumenter och skattebetalare i i-länder. Undantaget är de i-länder som redan avreglerat sin jordbrukspolitik där omfördelningen blir från konsumenter till jordbrukare. I figur 18 framgår jordbruksbefolkningen och övrig befolknings storlek i EUl2 och u-länderna. Figur 18 Jordbruksbefolkning och övrig befolkning i u-Iänderna och EUl2 år 1994 1000-tal

2500000 r

2000000 "

1 500000

l Joidbruksbetolkning B Ovng befolkning

lll/T

l Utvecklingsländer EUJ2 Källa: FA Ozs ziatabas. Egen bearbetning.

Som framgår figur 18 är de som är beroende av jordbruket i majoritet av i u-länderna. 1 den utsträckning som CAP påverkar priserna uppåt den egna marknaden och nedåt för omvärlden skulle en avreglering ge upphov till en prisutjämning. I den schematiska indelningen i figur 18 skulle omfordelningseffekterna av en avreglering bli att jordbruksbefolkning i EU och övrig befolkning i u-länder missgynnas och jordbmksbefolkning i u-landerna och övrig befolkning i i-länderna gynnas. Om detta leder till positiva effekter landsbygden blir gruppen som gynnas betydligt större eftersom det absoluta flertalet av u-ländernas

befolkning återfinns landsbygden en stor del av övrig befolkning i

figur 18 är landsbygdsbefolkning

I många u-länder finns dessutom huvuddelen av de allra fattigaste

landsbygden se tabell 35.

126 Konsekvenser av en avreglerad CAP Tabell 35 Andel fattiga på landsbygden i u-länderna procent Land Landsbygdsbefolkningens andel Andel av defattiga som finns av totala befolkningen landsbygden Afrika

ä

Latinamerika

Källa: World Bank, 1992.

Tabell 35 visar, for ett urval av länder, hur stor andel av det totala antalet fattiga i landet mindre än 31 $ per person och månad som finns landsbygden. Någon totalundersökning av fördelningen av fattiga mellan landsbygd och stad finns inte. Behovet av utveckling av landsbygden för att kunna minska fattigdomen, globalt sett, torde dock vara av stor betydelse.

Den positiva effekten bland u-ländemas jordbrukare av en avreglering är naturligtvis inte entydig eftersom dessa inte bara producerar livsmedel utan även andra jordbruksprodukter där priserna förväntas påverkas relativt sett mindre t.ex. kaffe, te och tobak. Inom gruppen jordbruksbefolkning är det i första hand de som är nettoproducenter av de produkter CAP vinner avreglering. Även de som omfattas av som en

som är producenter av substitut t.ex. cassava, hirs, maniok vinner

prisökningama. För övriga blir möjligheterna att öka livsmedelsproduktionen och effekterna på sysselsättningen avgörande.

Konsekvenser av en avreglerad CAP 127

4.4.3 Effekter av förmånsavtalen

Särskilt intressant är det att studera effekterna av olika förmånsavtal som EU tillämpar eftersom dessa brukar motiveras utifrån biståndspolitiska syften. För de flesta produkter innebär avtalen att förmânsländerna får sälja till det högre EU-priset istället för till det lägre världsmarknadspriset vilket utgör en förmån endast om EU har ett starkt gränsskydd. Om EU avreglerar sin jordbrukspolitik kommer EU:s interna marknadspris och världsmarknadspriset att samma. Detta gör att förmånen av vara avtalen försvinner vilket har olika betydelse för olika produkter.

Socker är viktig exportvar för många u-länder. Vid en avreglering en kommer de u-länder som har förmånskvot att miste om värdet av att sälja till ett högre EU-pris när det inte längre är någon skillnad mellan priset i EU och världsmarknaden. Samtidigt kommer alla som inte har förmånskvot att kunna sälja till ett högre världsmarknadspris vilket innebär att omvärldens sockerproducenter som grupp kommer att vinna avregleringen. 80% av kvoten utgår till fem länder och den totala kvoten utgör drygt 1% av den totala världsproduktionen. Eftersom EU med statliga exportsubventioner årligen skickar tillbaka en kvantitet världsmarknaden motsvarande importen av förmånssocker blir effekten av förmånskvoterna i stor utsträckning en omfördelning mellan u-länder.

Det kan även andra skäl ifrågasättas om fördelningen av sockerkvoter av återspeglar behov av hjälp hos förmånsländerna. Studier av fördelningen av kvoter Hermann Weiss, 1995 visar att fattigare AVS-länder i genomsnitt missgynnas av kvottilldelning, per person räknat. Detta är naturligtvis inget avsiktligt syfte utan återspeglar att kvoternas ursprungliga avsikt inte primärt var att stödja fattiga länder utan snarare att bevara historiska handelsrelationer. Icke desto mindre är värdet av sockerkvotema av stor betydelse för enskilda länder.

Diskussionen gäller även andra kvotarrangemang, t.ex. kvoter för ovan bananer, där bananer från AVS-länder gynnas bekostnad av bananer från mellanamerikanska länder.

Den generella kritiken som förts fram mot kvotarrangemangen som ett medel att hjälpa fattiga länder har gällt effektiviteten i tre avseenden:

128 Konsekvenser av en avreglerad CAP

l Bistånden når inte de länder som är i mest behov av hjälp, eller det är oklart om så är fallet eftersom behov av hjälp inte varit kriteriet för att dela ut kvoter. I de fall EU upprätthåller en viss prisnivå utgör kvotarrangemangen alltid en omfördelning mellan länder som erhåller respektive inte erhåller kvot.

2 För de flesta kvoterna är det inte klart vilken grupp som får värdet av förmånen att sälja till det högre EU-priset. Detta är helt beroende av vem som tilldelas licensen att tullfritt eller med reducerad tull föra in varan i EU. I de fall kvoten tilldelas ett importföretag resulterar kvotarrangemanget i en subvention av handelsföretag i EU Jordbruksverket 1996. Om regeringen i förmånslandet delar ut kvoträttigheterna kan detta ge ett behövligt tillskott till budgeten. Om detta är syftet hade det emellertid varit effektivare med en direkt överföring från EU:s budget än en indirekt överföring via skev prissättning specifika produkter. Om kvotvärdet skall hamna hos enskilda jordbrukare i förmånsländerna förutsätter detta att det antingen finns någon form handelshinder av kring förmånslandet som gör att prisnivån stiger följd ökad som en av export eller att priserna är reglerade i jordbrukarled. Det förefaller för närvarande råda stor osäkerhet och brist studier om vem som i praktiken får kvotvärdena.

3 De flesta förmånsavtalen avser endast en begränsad reduktion av tullar och dessutom begränsade kvantiteter. Det går därför inte att avgöra om de länder med de förmånligaste avtalen verkligen gynnas jämfört med en situation med en avreglerad CAP.

4.4.4 Speciella "riskgrupper

Ovan har diskuterats betydelsen av utveckling av u-ländernas jordbruk och att i-ländernas jordbrukspolitik missgynnat jordbruket i u-ländema. U-länder som är nettoimportörer av livsmedel och exportörer av jordbruksvaror som inte konkurrerar med i-ländernas reglerade varor, t.ex. kaffe, te, kakao och tobak, kan svårigheter vid stigande priser på i-ländernas reglerade produkter. Många dessa u-länder återfinns i av Afrika.

Konsekvenser av en avreglerad CAP 129

F AO-prognoser se kapitel 2 visar att u-länderna kommer att öka sin

import av spannmål kraftigt. För Afrika söder om Sahara bedöms importen mer än fördubblas under perioden 1989-2010. Prognosen är positiv så tillvida att den genomsnittliga inkomstutvecklingen räcker till för att öka importen och öka genomsnittligt intag av kalorier. lnkomstutvecklingen som prognosen baseras är emellertid högre än produktivitetsutvecklingen i jordbnikssektorn. FAO och flera andra bedömare tror inte någon kraftig efterfrågeökning och därpå följande prisökningar de nuvarande viktiga exportgrödorna kaffe, te, kakao, frukt m.m.. Följden av detta är att ökningen i inkomster i stor

utsträckning antas genereras av tillväxt utanför jordbrukssektorn som

utgör 70% av befolkningen och huvuddelen av de fattiga med förstärkta inkomstklyñor inom Afrika som följd.

De flesta prognoser tillskriver inte de fattigaste länderna förmågan att höja produktionen av livsmedel i tillräcklig utsträckning för att minska importen. Bedömningarna är dock baserade historiska produktionsökningar. Det finns en del förhållanden som talar för en betydande produktionspotential:

För det första är strukturen och kapaciteten i livsmedelsproduktionen i stor utsträckning påverkad av den jordbrukspolitik som förts. Livsmedelsproduktionen har missgynnats både genom i-ländemas subventioner av det egna jordbruket och u-ländernas egen diskriminerande jordbrukspolitik. l studie Schiff och Valdez 1992 av hävdas att u-ländernas egen jordbrukspolitik haft kraftigt negativ en effekt på tillväxten i jordbruksproduktionen, urbaniseringen och fattigdomen landsbygden. Dessutom hävdar t.ex.Tyers och Andersson 1993 att förbättrade institutionella förhållanden som en följd av högre priser jordbruksprodukter skulle kunna ha en betydande roll för framtida produktionsökningar i u-länderna.

Detta är inte någon homogen grupp av länder och graden av beroende av livsmedelsimport och en eller ett fåtal exportgrödor varierar kraftigt.

Studier av FAO 1995 tyder att många av dessa länder trots eller

p.g.a. en specialisering inte lyckats uppnå en positiv utveckling inom jordbruket. Istället har de blivit beroende av exportinkomster från produkter för mättade i-landsmarknader och låga priser livsmedel

130 Konsekvenser av en avreglerad CAP

orsakade av i-ländernas protektionism. Studien visar emellertid att ett flertal av dessa länder har ökat graden av diversiñering med export av ett

större antal jordbniksprodukter se tabell 36.

Tabell 36 Olika u-länders viktigaste exportvaror och dess andel av landets totala export procent Land 1961 1970 1980 1992 Produkt

Gambia 85,5 47,9 54,7 23,2 Jordnötter Togo 35,3 60,4 50.2 62,9 kakaobönor,bomull Somalia 49.2 29,2 27.8 20,4 bananer,får, getter Etiopien 58,6 64.4 69,6 55,2 kaffe Benin 15,7 19,9 26,0 71,6 palmolja,kakaobönor,bomull

SierraLeone 50,8 43.0 45.7 17,2 palmkämor, kaffe Egypten 81,4 66,3 62.5 12,8 bomull Sudan 32.4 62,5 42.6 31,9 bomull Haiti 52,7 63,9 80,5 37.7 kaffe Bangladesh 84.5 73,1 58,7 33,3 jute

Nicaragua 32,7 24,1 44,1 23,6 kaffe, bomull Sri Lanka 67,4 58,2 54,9 50,9 te Dom.Rep. 46,6 55,7 55,6 40,6 socker

Källa: FA Ozs databas. Egen bearbetning.

Även avreglering leder till högre livsmedelspriser, är det om en uppenbart att inom gruppen fattiga livsmedelsimporterande u-länder måste jordbruket och landsbygden utvecklas för att länderna överhuvud skall uppnå en positiv utveckling. Många av dessa länder har också en stor potential att expandera produktionen av livsmedel. En prispressande jordbrukspolitik i i-länderna motverkar den utvecklingen. Så länge länderna med exportsubventioner årligen avsätter stora kvantiteter på världsmarknaden kan u-länderna per definition inte bli nettoexportörer. lnte desto mindre är det uppenbart att fattiga länder eller utsatta gnipper i länderna kan drabbas av en förändrad jordbrukspolitik, varför det är viktigt att följa upp effekterna av en liberalisering handeln med av jordbruksprodukter något som för övrigt gäller generellt vare sig det är fråga om införande av regleringar eller avregleringar. Tillgängliga studier visar nettovälfärdsvinster för världen som helhet. Det förefaller rimligt att eventuella förlorare kan få del utsatta grupper av

Konsekvenser avreglerad CAP 131 av en

dessa vinster till skillnad från den tidigare politiken, ett sätt av men, inte förstör uppbyggnaden marknader för livsmedelsproduktion. som av

Behovet särbehandling och speciella åtgärder för fattiga länder av av kan komma att förlora liberalisering av världshandeln är som en allmänt erkänt. I Uruguay-avtalet finns ett speciellt beslut om att ta hänsyn till dessa problem Decision Measures Conceming the on Possible Negative Effects of the Reform programme on Least-Developed and Net Food-Importing Developing Countries". Beslutet har hittills bland annat resulterat i ökat åtagande om livsmedelshjälp och fortsatt bevakning och uppföljning. U-ländema har även getts vissa noggrann lättnader från Uruguay-avtalets åtaganden. Möjligheter finns även till lån från Världsbanken för att finansiera spannmålsimport.

5 Slutsatser

Den nuvarande globala tillgången till livsmedel räcker fysiskt till att försörja en betydligt större befolkning än den nuvarande. Den nuvarande lokala bristen är ett fördelningsproblem orsakad av fattigdom. Tillgängliga prognoser tyder att ökningen i produktionen av livsmedel kommer att vara i samma storleksordning som befolkningsökningen medellång sikt. På längre sikt blir livsmedelssituationen avhängig befolkningsutvecklingen och möjligheten att uthålligt producera livsmedel med bevarade naturresurser. Utvecklingen av uthålliga produktionsmetoder är därför avgörande lång sikt. Världen står även i framtiden inför ett fördelningsproblem, med risk för att stora grupper inte kommer att ha tillräckliga inkomster för att tillgodose grundläggande behov av livsmedel.

I-ländernas jordbrukspolitik i allmänhet, och CAP i synnerhet, sänker världsmarknadspriserna jordbruksvaror. Detta gör att jordbrukare i länder utan omfattande stöd, främst u-länder, får lägre inkomst samtidigt som konsumenterna i dessa länder gynnas av lägre priser. Inom EU. och i många andra i-länder, är det istället konsumenterna som missgynnas av högre priser. Den största andelen av invånarna i u-länderna tillhör jordbruksbefolkningen. Huvuddelen av de fattiga finns landsbygden i u-länderna. En gynnsam utveckling för u-ländernas jordbruk är därför viktig för landsbygdsutveckling och minskad fattigdom. En avreglering av jordbrukspolitiken i i-länderna höjer världsmarknadspriserna vilket ger förutsättningar för ökade inkomster hos jordbrukare i u-länderna.

CAP påverkar världsmarknadspriset mest för produkterna mjölk, socker, nötkött och spannmål men även för annat kött, frukt och grönsaker samt oljeväxter. Det är främst länder som är nettoexportörer av dessa produkter som vinner en avreglering av CAP. För produkter som mjölk, nötkött och spannmål, där CAP:s påverkan priset är relativt stor, är det främst andra i-länder som är stora exportörer som på kort sikt kan förväntas ta andelar av EU:s export världsmarknaden. Detta gäller speciellt vid en ensidig avreglering, men även vid global liberalisering eftersom EU:s stödnivåer är högre än betydelsefulla

134 Slutsatser

konkurrentländers. För de östeuropeiska länder som producerar samma produkter som EU-länderna torde en avreglering särskilt vara gynnsam, om produktionen förmås öka. För socker, frukt och grönsaker är uländerna som grupp nettoexportörer och skulle högre priser. gynnas av

Många fattiga u-länder, främst i Afrika, är nettoimportörer av en del av de produkter som i-länderna subventionerar. Detta gäller framför allt for spannmål. Därmed kan nettoeffekten av en avreglering, med höjda världsmarknadspriser som följd, för en del av dessa länder bli negativ. Enligt tillgängliga prognoser kommer nettoimporten av spannmål till u-

länderna att öka fram till år 2010 vilket ökar beroendet av billig

livsmedelsimport.

Avgörande för om dessa fattiga länder kommer att gynnas av en avreglering är deras förmåga att höja livsmedelsproduktionen. En stor produktionspotential finns. men de institutionella hindren är avsevärda i många u-länder. Med 70% av befolkningen inom jordbruket Afrika, varav många är fattiga, är det uppenbart att positiv utveckling för en stora befolkningsgrupper är beroende tillväxt inom jordbruket. Även av de u-länder som idag är nettoimportörer kan vinna en avreglering om de i tillräcklig utsträckning kan bli nettoexportörer av livsmedel, något som idag motverkas av i-ländernas jordbrukspolitik.

Betydelsen av en avreglering av CAP för u-ländemas produktionsökningar inom jordbruket skall inte överdrivas. Av stor betydelse är naturligtvis u-ländcrnas egen politik. Dessutom det helt avgörande i vilken utsträckning institutionella hinder för fungerande jordbruksmarknader kan undanröjas, vilket är ett särskilt ston problem i Afrika. En avreglering av CAP och i-ländernas jordbrukspolitik skulle här kunna vara en dynamisk kraft i kombination mcd specifika åtgärder inom resp. land.

Att behålla CAP enbart av hänsyn till fattiga liwsmedelsimporterande länder vore en mycket kostsam och på sikt verkningslös stödform. Förutsättningen för att en jordbrukspolitik, som pressar världsmarknadspriserna, skall gynna dessa länder är att inte lyckas höja produktiviteten i jordbruket. Kännetecknande for fattiga nettogruppen importerande länder är att dessa har en mycket stor andel jordbruks-

Slutsatser 135

befolkning samt stor andel fattiga landsbygden. En positiv en utveckling för dessa länder är således nära kopplad till utvecklingen inom jordbrukssektorn. Dessutom missgynnas fattiga exportberoende länder av en bibehållen reglering. En avreglering CAP skulle frigöra av stora resurser. Om man så önskade skulle dessa kunna användas för ett riktat bistånd i syfte att till stånd en positiv landsbygdsutveckling i de länder som inte förmår höja produktiviteten i jordbruket och kan som påverkas negativt av högre priser jordbruksprodukter. Ett sådant stöd skulle kunna användas till att påverka underliggande orsaker till problemen, t.ex. svår fattigdom med medföljande näringsbrist och sjukdom, låg utbildning och analfabetism, bristande infrastruktur och brist på anpassade försäkrings- och kreditmarknader, eftersatt utveckling av jordbruksteknologi och genetiskt material för u-ländernas behov av uthållig produktion samt dåligt fungerande äganderätts-, företags, och bmkningsforrner.

Problemen att till stånd ekonomisk utveckling med ökade en inkomster hos de stora fattiga i u-länderna är ytterst komplexa grupperna och kan naturligtvis inte reduceras till en fråga avreglering om av

ländernas jordbrukspolitik. Åtgärder kommer dessutom att krävas för att

minska de grundläggande institutionella hindren för utveckling en av jordbruket. En positiv utveckling av jordbruket torde för många de av fattigaste länderna vara förutsättning for positiv generell en en utveckling i ekonomin. En avreglering de jordbrukspolitiska medel av som sänker priserna på u-ländernas jordbruksprodukter sådan gynnar en utveckling. Det kommer även fortsättningsvis att finnas i stora grupper behov av riktat utvecklingsstöd. Det kommer sannolikt även att finnas enskilda u-länder som förlorar liberalisering jordbrukspolitiken en av och för vilka specifika åtgärder kan krävas. Dessa åtgärder måste dock utformas ett sådant sätt att de långsiktigt hjälper utsatta grupper utan att missgynna produktionen av livsmedel i u-ländema.

Ordlista

Animalier Livsmedel/jordbruksvaror från djurriket, i rapporten främst nöt. får. svin och fjäderfä. Avreglering Borttagande av jordbmkspolitiska medel. AVS-länderna Länder i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet som genom Loméavtalet bl.a. får handelsförmårter vid export till EU. CAP Common Agricultural Policy, dvs. EU:S gemensamma jordbmkspolitik.

Central- och Östeuropa-o Polen, Ungern, Tjeckien, Slovakien.

Bulgarien, Rumänien FAOzs definition av

Östeuropa.

Central- och Östeuropa-10 Polen, Ungern, Tjeckien, Slovakien,

Bulgarien, Rumänien, Slovenien, Estland, Lettland och Litauen, länder som ansökt om EU-medlemskap.

Central- och Östeuropa-22 Central- och Östeuropa samt f.d.

Sovjetunionen Eurostats definition av

Central- och Östeuropa.

CSE Consumer subsialv equivalent, OECD visar

genom denna indikator den andel av konsumentpriset som orsakas av jordbrukspolitik. Direktstöd Stöd som betalas direkt till producenten per hektar, per djurenhet eller liknande, tex. arealstöd och djurbidrag. Exportbidrag EU:s exportbidrag utgår vid export av jordbruksvaror till tredje land för att kompensera for prisskillnaden mellan världsmarknadspris och EU-pris.

138 Ordlista

Exportsubvention Se exportbidrag. l princip gäller samma sak son1 EU:s exportbidrag, tillämpning kan skilja mellan olika länder i världen. Gemenskapspreferens Varor producerade inom EU ska ges företräde framför importerade varor. FAO Food and Agricultural Organization FEOGA EU:s jordbmksfond. Fonden utgörs av två delar. en garantifond och en utvecklingsfond. Foderspannmål Spannmål exkl. vete och ris enligt FAO:s definition.

GATT General Agreement on Tariffs ana Trade

allmänna tull- och handelsavtalet

Gränsrcglering Åtgärder vid gränsen mellan

handelsområden som påverkar handelsflöden och därmed leder till olika marknadspriser. Gränsskydd Tull eller avgift som läggs priset importvaror från tredje land.

GSP General System of Preferences EU:s

allmänna tullpreferenssystem som ger förmåner till knappt hundra u-länder vid export till EU. Särskilda förmåner ges till de minst utvecklade länderna MUL. Idisslare Djur i jordbruket, t.ex. nöt och får, vars föda huvudsakligen kan utgöras av grovfoder och som därmed inte kräver spannmål.

IFPRI International Food ana PolicyResearch

Institute

Intervention Åtgärder den interna marknaden i syfte

att påverka prisnivån jordbmkets produkter, t.ex. lagring.

Ordlista 139

Kvot Produktionen kan begränsas genom en kvot, likaså kan en begränsad kvantitet vid import eller export genom en kvot omfattas av t.ex. en förmån.

Lomékonventionen Avtal mellan EU och AVS-ländema se

AVS-länder. Marknadsreglering EU:s marknadsregleringar omfattar medel som gränsskydd, produktionskvoter, exportbidrag och interventionsåtgärder samt direktstöd.

MUL Minst utvecklade länder se GSP.

OECD Organisation for Economic Cooperation and

Development Prisstöd Regleringar som syftar till att stödja en viss prisnivå bl.a. exportbidrag, interventionsåtgärder och produktionskvoter. PSE Producer Subsidv Equivalent OECD visar genom denna indikator värdet transfereringar till jordbruket i förhållande till jordbrukets totala intäkter. Spannmål Vete, korn, råg, havre, majs, ris, hirs, sorghum enligt internationell definition. EU:s spannmålsreglering omfattar ris. Tredje land EU:s benämning av länder utanför unionen. UR-avtalet Jordbruksavtalet inom GATl från Uruguayrundan. WTO World Trade Organization världshandelsorganisationen som upprättades 1995 för att övervaka multilaterala handelsavtal inom tre områden, varav GATT är ett. Worldwatch Institute

Källförteckning

Agcaoili. M. Rosegrant, MW., 1994. Global and Regional Food Demand, Supply and Trade Prospects to 2010. Paper presented at roundtable meeting, Population and Food in the Early

Twenty-First Century: Meeting Future Food Needs of an

lncreasing World Population, February 14-16. IFPRI, Washington, D.C. Agra Europe, 1996. CAPMonitor, London.

Alexandratos, N., 1992. World agriculture and Nutrition Prospects of

the Developing Countries. Paper presented at the Conference "Science and Ethichs at the Dawning of the Third Millenium, organized by Amministrazione Provinciale di Como, The Societa Italiana di Fisica and the International School of Plasma Physics, Varenna, Italy. Braun, 1996. Der Weltnährungsgipfezl 1996: Hat sich v. agrarökonortzische Forschung ausgewirkt Agrarwirtschaft 45 1996, Köln. Brown, Kane, H., 1994. Full House: Reassessing the Earth s Population Carrying Capacity. The Worldwatch Environmental Alert Series. W.W. Norton and Company, N.Y. Buckwell, A. Agricultural Economics in a Brave Liberal World. EAAE Conference, 1996, Edinburgh. Crosson. P. Andersson, J.R., 1992. Resources and Global Food Prospects. World Bank Technical Paper Number 184, World Bank, Washington D. C. Denninger, M., et.al., 1996. Food Security in East ana Southern Africa. SIDA, Stockholm. EGT, Europeiska Gemenskapernas Tidning, Förordningar om handelsavtal, marknadsregleringar m.m. Bryssel. Europeiska kommissionen, 1996 a. Jordbruksläget i Europeiska Unionen, Rapport 1995, Bryssel. Europeiska kommissionen, 1996 b. E UGFJzs garantisektions tjugofemte ekonomiska redogörelse räkenskapsåret I 995, Bryssel. Eurostat, 1996. CD-romskivor med EU:s handelsstatistik 1988-1995, Luxemburg.

142 Källförteckning

Eurostat. 1994. External Trade, statistisk årsbok 1994. Eurostat, Luxemburg. FAO. 1993. Agriculture: Towards 2010. FAO conference 6-25 November 1993. Twenty-seventh Session. FAO, Rome.

FAO, l995a. Commoditfv Review and Outlook 1994-1995. FAO, Rome. FAO l995b. The State of Food and Agriculture. FAO, Rome.

FAO, l995c. FAOyearbook production 1994. FAO. Rome. FAO, l995d. FAOyearbook trade. FAO, Rome. FAO. l996a. Food, Agriculture and Food Security the Global Dimension. WF S 96/TECPl/l, FAO, Rome. FAO, I996b. Food Security and Nutrition. WFS 96/TECl-l/9, FAO, Rome. FAO. I996c. Food, Agriculture ana Food Security the Global Dimension. WF S 96/T ECH/ FAO. Rome. FAO. l996d. Food Requirements ana Population Growth. WFS 96/TECH/I0. FAO, Rome. FAO, I996e.Fo0d and International Trade. WF S 96/1 ECH/8, FAO,Rome. Hartmann, M. Frohberg, K, 1996. Promoting CEECS agricultural exports through association with the EU why does not work. - EAAE Conference, Edinburgh. Hayami, Y. Rutten, V.W. 1971. Agricultural development An international perspective. John Hopkins University Press, London.

Herrmann, R Weiss, D, 1993. A Welfare Analysis of the EC-A CP

Sugar Protocol. The Journal of Development Studies 1995:6. IFPRJ, 1994. World population projections, 2020. 2020 Brief October 1994, International Food Policy Research Institute. Washington D. C. International Grains Council, 1996. London. Jordbruksverket, 1993. EGss handelspolitik på jordbruksområdet. Rapport 1993:26, Internationella enheten, Jordbruksverket, Jönköping. Jordbruksverket, 1994-1996. Interna PM om handelsavtal m.m, Jordbruksverket, Jönköping.

Jordbruksverket, 1996. Effekter av import- och exportkvoteri

handelsledet. Rapport 1996:13, Erlandsson, Jordbruksverket, Jönköping.

Källförteckning 143

Khalili, M. Lindahl, B., 1995. Global Livsmedelsforsörjning. Lantbnikarnas Riksförbund, Stockholm. Lantbrukarnas Riksförbund, 1995. EU, jordbrukshandeln och politiken däromkring. Perspektiv Europa Furustam, Lantbrukarnas Riksförbund, Stockholm. Lundqvist Tema Vatten, Linköpings universitet. Seminarie inför världstoppmötet livsmedelssäkerhet i Rom, 16 Oktober 1996, om FN-forbundet, Stockholm. McCalla, A. F., 1994. Agriculture and Food needs to 2025. Why We Should be Concerned. Consultitative Group International on Agricultural Research, Sir John Crawford Memorial Lecture, International Centers Week, Oktober 27, Washington D.C. OECD, 1988-1994. Agricultural Policies, Alarkets and Trade in OECD Countries: Monitoring and Outlook 1988-1994. OECD, Paris. OECD, 1995. Agricultural Policies, Markets and Trade in OECD Countries: Monitoring and Outlook 1995. OECD, Paris. OECD, 1996. Agricultural Policies, Markets and Trade in OECD Countries: Monitoring and Evaluation 1996. OECD, Paris. Rabinowicz, E., 1989, Hamilton, CB., ed.. Europa och Sverige -EGfrågan inför 90-talet. SNS förlag, Stockholm.

Roningen, V. O. Dixit, M., 1990. Assesing the implications of

Freer Agricultural Trade. Food Policy, Vol. 15, No Washington. Sen, A., 1996. Economic lnterdependence and the World Food Summit. Presented at the Seminar on Global Food Security, arranged by the Swedish FAO-Committee in Stockholm on 3rd June 1996.

ShiiT, M. Valdés, A. 1992. The plundering of agriculture in

developing countries. The World Bank, Washington, D:C.

Tyers Anderson, 1993. More on Welfare Gains To Developing Countries from Liberalizing World Food Trade. Journal of

Agricultural Economics 44. WTO, 1995. International Trade, Trends and Statistics 1995. World Trade Organization, Geneve. World Bank, 1992. World Development Report 1990. World Bank, Washington. Worldwatch Institute, 1996. Tillståndet i världen 96. Worldwatch Institute Norden, Naturvårdsverket, Naturskyddsföreningen, Stockholm.

1997 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

gymnasieskolan för steg. U. Dennya - steg , Hll. Fi. lnkomstskattelag. del . Fastighetsdalaregistcr. Ju. . M. Förbättrad miljöinformation. . effektivare stöd för Aktivt lönebidrag, Ett . arbetshandikappade. A. Länsstyrelsemas roll i trafik- och fordonsfrágor. K. . backspegeln. Femtioår förändring Byråkratini av . förvaltningsområden, Fi. påscx ® Rösterom barns och ungdomars psykiska hälsa.S. . och verksam- Flexibel förvaltning. Förändring . hetsanpassning av statsförvaltningens

stntktur. Fi. 10.Ansvaret för valutapolitiken. Fi. N .Skatten miljö och sysselsättning. Fi. 12. lTproblem inför ZOOO-skiftet. Referat och

slutsatser från en hearing anordnad av lT-kommissionen den 18 december. lT-kommissionens rapport l/97. K. Regionpolitik för hela Sverige. N. . lT i kulturens tjänst. Ku. . Resultatstyrningens framväxt .Det svåra samspelet, och problematik. Fi. .Att utveckla industriforskningsinstituten. N.

.Skatten tjänster och sysselsättning.

+ Bilagor. Fi. Granskning av granskning, , och Danmark. Fi. Den statliga revisionen i Sverige Bättre information om konsumentpriser. ln. . .Konkurrenslagen 1993-1996. N. Växa i lärande. Förslag till läroplan för barn och . unga 6-16 âr. U. 22. Aktiebolagets kapital. Ju, 23. Digital deinokr@ti. Ett seminarium om Teknik, demokrati och delaktighet den 8 november 1996 Folkomröstningsutredningen. ITanordnatav kommissionen och Komtnunikationsforskningsberedningen. IT-kommissionens rapport 2/97. K. 24. Välfärdi verkligheten Pengar räcker inte. S. - 25. Svensk EU-fat.Jo. mat- 26. EU:s jordbmkspolitikoch den globala livsmedels-

försörjningen. Jo.

Statens offentliga

utredningar

1997 Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Närings- och handelsdepartemeintet Fastighetsdataregister. 3 Regionpolitik för helaSverige.13 Aktiebolagets kapital.22 Att utvecklaindustriforskningsinstituten. 16 Konkurrenslagen 1993-1996. 20 Socialdepartementet Röster barnsochungdomars psykiskahälsa.8 Inrikesdepartementet om Välfärdi verkligheten Pengarräckerinte.24 - Bättreinformation om konsumentpriser. 19

Kommunikationsdepartementet Miljödepartementet Länsstyrelsemas roll i trafik; ochfordonsfrágor. 6 Förbättrad miljöinformation.4 lT-probleminförZOOO-skiftet. Referatochslutsatser från en hearinganordnad lT-kommissionen av den 18december. lT-kommissionens rappon l/97. 12 Digitaldemok.r@ti, Ettseminarium Teknik. om demokratiochdelaktighet den8 november1996 anordnat Folkomröstningsutredningen, av lTkommissionen ochKomnituiikationsforskningsberedningen. lT-kommissionens rapport 2/97.23

Finansdepartementet lnkonistskattelag, del l-lll. 2 Byrákratini backspegeln. Femtioår av förändring sex förvaltningsomráden. 7 Flexibelförvaltning.Förändringochverksamhetsanpassningstatsförvaltningens av struktur.9 Ansvaretför valutapolitiken, 10 Skatter,miljö ochsysselsättning. 11 Detsvärasamspelet. Resultatstyrningens framväxt ochproblematik.15 Skatter.tjänsterochsysselsättning. + Bilagor.17 Granskning granskning. av DenstatligarevisioneniSverigeochDanmark.18

Utbildningsdepartementet Den nya gymnasieskolan steg för steg. 1 - Växai lärande.Förslagtill läroplanför barnoch unga 6-16år. 21

Jordbruksdepartementet Svensk EU-fat.25 mat- EU:sjordbntkspolitikochdenglobalalivsmedelsförsörjningen. 26

Arbetsmarknadsdepartementet Aktivt lönebidrag.Etteffektivare stöd för arbetshandikappade. 5

Kulturdepartementet T i kulturenstjänst.14