Att växa bland betong & kojor

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

o

WN

mi:

Statens offentliga utredningar WW 1997:61

39:9 Socialdepartementet

Att Växa bland

och

betong kojor

Ett delbetänkande om barns och ungdomars uppväxtvillkor i storstädemas utsatta områden från Storstadskommittén Stockholm 1997

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer. på uppdrag av Regeringskansliets forvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Orderfax: 08-690 91 91 Ordertel: 08-690 91 90

Svara remiss. Hur och Varfor. Statsrådsberedningen, 1993. En liten broschyr underlättar arbetet for den som skall svara på remiss. - som Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets forvaltningsavdelning Distributionscentralen 103 33 Stockholm Fax: 08-405 10 10 Telefon: 08-405 10 25

ISBN 91-38-20580-7 ISSN 0375-250X gotab Stockholm 1997

Till statsrådet och chefen för Socialdepartementet 3

Till statsrådet och chefen för

Socialdepartementet

Regeringen beslutade den 16 mars 1995 att ge utredningen S 1994: 03 Levnadsvillkori storstadsområden nya direktiv S 1995:35. Med stöd av detta förordnades den 23 mars 1995 Karl-Petter Thorwaldsson som ordförande. Karl-Petter Thorwaldsson entledigades den 1 februari 1996. Till ny ordförande utsågs kommunalrådet Kerstin Alnebratt den 1 februari 1996. Den 23 1995 förordnades ledamars som möter i kommittén kommunalråden Christine Axelsson s, Vivi-Ann Nilsson s, bitr. borgarrådet Dag Larsson s, f.d. kommunalrådet

Joakim Ollén m och f.d. riksdagsledamoten Rune Thorén c samt

riksdagsledamoten Karin Pilsäter fp. Kommittén antog namnet Storstadskommittén. Direktiven till utredningen dir. 1995:35 dir. 1995: 108 har i sin helhet bifogats betänkandet bil. 1. Som sakkunniga förordnades den 10 april 1995 regiondirektören Sven-Olov Andersson, Arbetsmarknadsstyrelsen, överdirektören Ann-Mari Begler, Socialstyrelsen, projektledaren Tommy Birgersson, Boverket, byrådirektören Ylva Eklund, Riksförsäkringsverket, departementssekreteraren Barbara Martin Korpi, Socialdepartementet, numera Utbildningsdepartementet, departementsrådet Mats Wadman, Arbetsmarknadsdepartementet. Mats Wadman entledigades den 1 januari 1997. Den 10 april 1995 förordnades som sakkunnig även generaldirektören Kerstin Wigzell, Ungdomsstyrelsen. Kerstin Wigzell entledigades den 1 februari 1996. Till sakkunnya niga tillförordnades departementssekreteraren Gunilla Malmborg, Socialdepartementet, från och med 3 1996 samt departementsmars sekreteraren Siv Stjemborg, Arbetsmarknadsdepartementet från och med 1 januari 1997. Därtill förordnades den 15 juni 1995 som experter kanslirådet Eva- Stina Hultinger, Utbildningsdepartementet, kanslirådet Kent Ivarsson, Civildepartementet, sekreteraren Birgitta Ornbrant, Arbetsmarknadsdepartementet, departementssekreteraren Tommi Riihonen, Arbetsmarknadsdepartementet, avdelningsdirektören Maria Roselius, Socialstyrelsen samt den 10 augusti 1995 sekreteraren Ulla

Åhs, Bostadspolitiska kommittén, Näringsdepartementet. Eva-Stina

4 Till statsrådet och chefen för Socialdepartementet

Hultinger entledigades den 10 maj 1996 och den 20 november 1996 entledigades Kent Ivarsson. Till ny expert förordnades departementssekreteraren Catharina Wettergren, Utbildningsdepartementet, den 10 maj 1996. Storstadskommittén får härmed överlämna sitt tredje delbetänkande;

Att växa bland betong och kojor

Kommitténs arbete fortsätter enligt direktiven. Stockholm i april 1997 Kerstin Alnebratt Christine Axelsson Joakim Ollén Dag Larsson Karin Pilsäter Vivi-Ann Nilsson Rune Thorén /Håkan Svärdman

Innehåll 5

Innehåll

Del

Staten, staden och barnen 9 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Levnads- och uppväxtvillkor 11

- . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Vad är boendesegregation och utsatta stadsdelar 13

. . . . . . .

De barnrika stadsdelarna 17 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Majoriteten av barnen i de utsatta stadsdelarna har utländsk

-

bakgrund 17

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Stor andel ensamstående föräldrar 18 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Barnfamiljernas ekonomi i de utsatta stadsdelarna 19 . . . . . .

Stor andel barnfamiljer med socialbidrag 20

- . . . . . . . . . . . . . . .

Hur mår barnen och ungdomarna i de utsatta stadsde-

larna 22 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Höga ohälsotal hos befolkningen 23

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Arbetslösheten försämrar föräldrarnas hälsa 24 - . . . . . . . . . . . . .

Allt fler barn med utländsk bakgrund far illa 26

- . . . . . . . . . . . .

Utvecklingsförseningar hos fyraåringarna 27

- . . . . . . . . . . . . . .

Många barn med svårigheter i Rinkeby 28

- . . . . . . . . . . . . . . . . .

Svenska ungdomar i invandrarrika stadsdelar har dåliga

kostvanor 29 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Friska elever, men skolklimatet förråas 30 - . . . . . . . . . . . . . . . . .

Ungdomar, utbildning och arbete 31

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Målmedveten ungdom 31

- . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Majoriteten går i en yrkesutbildning 32

- . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Ungdomar och arbete 33

- . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sommmarjobbsgaranti 34

- . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sommarjobbsstudiens frågeställningar 35

- . . . . . . . . . . . . . . . . ..

Arbetsgivama Botkyrka kommun och Malmö stad 36

- - . . . . .

6 Innehåll

Ungdomarna vill arbeta och de gillar sommarjobb 36

. . . . . . .

Ökad empati och social kompetens 37

- . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Regeringen satsar 5 miljoner en informationskampanj

-

för sommarjobb 38

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Barn, ungdomar, fritid och kultur 39

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

Hög föreningsaktivitet bland pojkar, men låg bland flickor 39

-

Flickor födda utomlands är sällan föreningsaktiva 43

- . . . . . . . Förortens kulturella värmehärdar 44 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Biblioteket ett populärt tillhåll 44

- - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Ebba Grön, KSMB och Latin Kings 44

- . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Den förortsdramatiken 45 - nya . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Vem bryr sig grafitti och Hip-hop 45

- om . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Kriminalitet, droger och våld 46 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Begränsade drogvanor i de utsatta stadsdelarna 46

- . . . . . . . . . .

Färre brottsbenägna ungdomar i de invandrarrika stadsde-

larna 48 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Invandrarungdomar är mindre brottsbenägna i storstäderna

-

än på landet 49

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Våldet ökar bland barn och ungdomar 51

- . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Vad tycker barn och ungdomar om sina stadsdelar 53

. . . . . Mamma 55

- och pappa vill flytta

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10. Sammanfattning och diskussion del 1 57 . . . . . . . . . . . . . . . . .

Del 2

Inledning 65 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Tillvägagångssätt 65

- . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Stadsdels- och fältstudien 66 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

De utsatta stadsdelarna och deras "hemkommuner"

en jämförelse 68

- . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Barnomsorgen i de utsatta stadsdelarna 71 . . . . . . . . . . . . . . . . Statens, storstädernas och stadsdelarnas mål för barn- omsorgen 72 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Färre barn i barnomsorgen i de utsatta stadsdelarna 73

- . . . . .

Kommunala daghem den vanligaste barnomsorgsforrnen 74

- -

Innehåll 7

Kraftiga nedskärningar inom barnomsorgen i de utsatta

stadsdelarna 76 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Kraftiga personalminskningar inom barnomsorgen 77

- . . . . . . .

Ingen personalminskning i bamgruppema 78

- . . . . . . . . . . . . .. . Antalet föreståndare är oförändrat 78 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Varför dessa skillnader i personaltäthet 79

- . . . . . . . . . . . . . . . .

Höjda taxor 80

- . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

Färre barn med hemspråksstöd 81

- . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Nedskärningamas förlorare barn med behov av särskilt

- stöd 81 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bara tillsyn, ingen pedagogik 82

- . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Tydliga prioriteringar och bättre styrning av resurser 83

- . . . . .

Föräldrarna i utsatta stadsdelar är mindre nöjda med barn-

omsorgen 83 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Storstadskommitténs och Allmänna arvsfondsdelegatio-

-

nens satsning i de utsatta stadsdelarna 84

. . . . . . . . . . . . . . . . . .

Den annorlunda skolan 86 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Statens, kommunernas och stadsdelarnas mål med skolan 87 -

Att lyckas eller misslyckas i skolan en fråga om klass 88

- - . .

Boendesegregationen bidrar till sociala snedrekryteringen 88

-

Skolan utan skuld till elevers misslyckande och social

-

snedrekrytering 92

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Vad krävs för att alla ska lyckas och att den sociala sned- -

rekryteringen minskar 93

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Skolan i de utsatta stadsdelarna 94 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Skolan i besparingstider 95

- . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Lärarkåren minskar men inte övrig personal 96

- . . . . . . . . . . . . .

Vad kostar utbildningen 97

- . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Skolan prioriteras inte högre verksamhet 98

- än annan . . . . . . .

Går nedskärningarna obemärkt förbi 99

- . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Elever med behov av särskilt stöd drabbas hårdast av ned- -

skärningarna 101

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Vad presterar eleverna i de utsatta stadsdelarna 102 - . . . . . . . . .

Låga inkomster, låga betyg 103

- . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Fler elever med låga eller ofullständiga betyg i invandrar-

dominerade områden 104 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

De enskilda skolornas prestationer 106

- . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Skolorna klarar inte sitt uppdrag själva 107

- . . . . . . . . . . . . . . . . .

Svenskan har blivit ett skolspråk 110

- . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Traditionella och drastiska lösningar 111

- . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8 Innehåll

Rätten att välja skola positivt eller negativt för skolorna i

- de utsatta stadsdelarna 111 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Vad tycker eleverna om skolan i de utsatta stadsdelarna 111

- . Skolan det andra hemmet 113 - - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Fritid och kultur i de utsatta stadsdelarna 115 . . . . . . . . . . . . . .

Vad ska fritids- och kulturverksamheten tjäna till 116

- . . . . . . .

Vilken fritids- och kulturverksamhet skall kartläggas 116

- . . . .

Rika fritidsmöjligheter i de utsatta stadsdelarna 117

- . . . . . . . . .

Kraftiga nedskärningar av föreningsstödet och personal 117

- . . Biblioteken 118 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Daghem en kulturskatt för småbarn 119

- - . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sammanfattning och diskussion del 2 120

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Våra bedömningar och förslag 128

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilaga 1 Kommittédirektiv

Levnadsvillkor i storstadsområden 135 . . . . . . . . . . . . . . .

Bilaga 2 Fyra veckors sommarjobb

En studie av kommunala feriepraktiker i Bot-

-

kyrka och Malmö 143

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Staten, staden och barnen 9

Del 1

Staten, staden och barnen

"Trots de inflytelser i förädlande riktning, icke minst i vår tid som äro verksamma, förspörjas dock från snart sagt alla länder i vår verldsdel starka klagomål över en bland ungdomen vidt utbredda sedlig förvildning. Att denna mångenstädes är stad i aftagande utan i vissa för alla kulturländer i våra dagar gemensamma snarare förhållanden. Redan i den omständigheten, att de ifrågavarande

missförhållandena oferallt framträder starkt i de stora städerna och

specielt i de industriidkande städerna, ligger en tydlig anvisning om, hvarest orsakerna böra till en väsentlig del sökas. Den moderna stor-

industrin, i så många afseeenden satt sin prägel på vår tid, har

som äfven grundligt omgestaltat familjelifvet inom arbetarklassen. Det

focerade arbetet, som i stor utsträckning tager i anspråk äfen den qvinliga arbetskraften och som ofta utan afbrott fortgår dag och natt, kan undgå att ofva en i många fall ödeläggande inverkan på indu-

striarbetarens familjeförhållanden. Den familjefader, som ser sig nödsakad att i och för sitt arbete tillbringa hela dagarna och må-

hända ofta nog äfven natten borta från sitt hem och sina barn är här-

igenom satt ur stånd att med nödig uppmärksamhet följa barnens utveckling och lära känna deras bojelser och anlag, liksom ock att per-

sonligen leda deras uppfostarnf

Med dessa rader inledde Ligapojkskomittén sitt betänkande om vanartade och i sedligt avseende försummade barn. Detta skedde år 1900 och Sverige ett Europas fattigaste industriländer. Levvar av nadsförhållandena för arbetarklassen och deras barn i storstäderna var i många stycken rent odrägliga. Ligapojkskommittén beskriver ett Sverige i en brytningstid. Landet hade under decennier utvecklats från ett eftersatt jordett par bruksland till industrination. Människorna bröt upp från sina hemen bygder och begav sig till städerna där industrin behövde arbetskraft. Ett nytt Sverige började ta form. Ett Sverige där malmen, skogen och kunskapen skapade ett stadigt växande välstånd.

Ligapojkskommittén 1900:Betänkande och förslag angående vanartadeoch i sedligt afseende försummadebarns behandling, Stockholm.

10 Staten, staden och barnen

I dag har vi lämnat Fattigsverige bakom oss och vi har under efterkrigstiden kunnat skörda frukterna av ett framgångsrikt välfärdsbygge, men många tecken tyder att vi åter igen befinner oss i en brytningstid. Industrin är alltjämt en grundpelare för vårt välstånd, men det har blivit glesare vid fabriksportarna när skiften växlar. Arbetarna har blivit ersatta av allt effektivare maskiner och robotar. I dag är det 200 000 färre arbetare inom industrin, trots detta är men produktiviteten lika hög som i slutet av 1980-talet. Samtidigt som detta har skett har den offentliga sektorns expansion avstannat och successivt minskat sitt behov av arbetskraft. Under 1990-talet drabbades Sverige av efterkrigstidens värsta ekonomiska kris. Den fulla sysselsättningen förbyttes i en alamerande hög arbetslöshet, lågkonjunkturen svepte över den internationella marknaden och staten tvingades att bära en allt större skuldbörda. Den ekonomiska tillväxten avklingade och därmed ströps också näringsflödet till modemismens utvecklingsoptimism. Vi står åter igen i början epok, vi endast kan skönja av en ny som konturerna av. Ovissheten inför framtiden tilltar när förhållandena i samhället förändras och rad viktiga frågor aktualiseras. Är full en sysselsättning möjlig, kan vi bibehålla och utveckla välfärdssystemet och vilka grupper i samhället kommer att drabbas om vi inte klarar denna utmaning Särskilt väsentliga är dessa frågor utifrån ett storstadspolitiskt perspektiv. Om vi inte får en gynnsam utveckling på arbetsmarknaden samtidigt som de sociala trygghetssystemen urholkas kan de sociala och ekonomiska konsekvenserna bli mycket svåra i storstäderna, både i omfattning och art. Tendenser till sådan uten veckling kan iakttas redan i dag. Storstadskommittén framhöll redan i sitt första delbetänkande att den svenska välfärdspolitikens bärande vision är drömmen det om goda livet. Målet för denna politik ska begränsas till att möjliggöra för de enskilda individerna att förverkliga sina inneboende drömmar om ett meningsfullt och innehållsrikt liv. Den problematik Ligapojkskommittén konfronterades med vid förra sekelskiftet är till sin struktur identisk med de problem vi som möter i dag i storstädemas utsatta stadsdelar. Då bottnar som nu problemen i sociala och ekonomiska orättvisor, som ger upphov till en sned fördelning av livschanser mellan olika befolkningsgrupper. Med livschanser menar vi bland annat möjligheterna att skaffa sig ett arbete och successivt tjäna förbättra sin hälsa, skaffa sig mer, en utbildning, påverka och välja andra alternativ än de som finns till hands. Självfallet är dagens situation i de utsatta stadsdelarna inte jämförbar med de förhållanden som arbetarklassen levde under i bör-

Staten, staden och barnen ll

jan detta sekel. Då det otänkbart att grabbarna från Skinnarav var viksbergen Söder i Stockholm skulle upptas i gemenskapen bland manschettgossama från de välbeställda kvarteren norr om Slussen. Klassgränserna var knivskarpa. Fattigsveriges umbäranden och armod är historia och ska det så förbli krävs det att dagens tendenser till ökande sociala och ekonomiska klyftor i storstäderna uppmärkoch åtgärdas. Förvisso erbjuder storstäderna den stora majosammas riteten dess invånare rika möjligheter till ett gott liv, men en allt av större har under det senaste decenniet börjat få det svårare att grupp åtnjuta dessa möjligheter. I synnerhet gäller detta barnen och ungdoi dag växer i de utsatta stadsdelarna i våra tre storstämarna som upp der. Storstadskommitténs ambition med detta delbetänkande är att synliggöra dessa barn och ungdomar och beskriva deras levnads- och uppväxtvillkor, eller så vill, deras livschanser. om man

Levnads- och uppväxtvillkor

Levnadsvillkor och uppväxtvillkor är begrepp som ofta används parallellt och får därmed ofta utgöra synonymer till varandra. Begrepspeglar dock två skilda perspektiv. Med levnadsvillkor menar vi pen sådana villkor är betydelse för barn medan de alltjämt är bam. som av Uppväxtvillkor handlar däremot sådana aspekter som har betyom delse för barnens och ungdomarnas möjligheter i framtiden, det vill säga vägen mot vuxenlivet. Dessa två perspektiv är beroende av varandra och kan följaktligen inte särskiljas. Det betingar det andra. I första delen av delbetänena kandet ägnar vi huvudsakligen att beskriva barns och ungdooss levnadsvillkor, med utgångspunkt från barns och ungdomars mars och de indirekta som framför allt deras föräldegna resurser resurser bistår med. Dessa resurser är bland annat hälsa, föräldrarnas sysrar selsättning och ekonomi, boendeförhållanden, fritidsvanor, trygghet och säkerhet. Vi kommer också i denna del att belysa en annan viktig nämligen barns och ungdomars drömmar och visioner. Drömresurs, och visioner är dels spegel av de villkor som barn och ungdomar en lever under, dels har de väsentlig betydelse för individens mar en handlingsstrategier för att möta vuxenlivet. I den andra delen av betänkandet kommer vi att kartlägga de resurde offentliga institutionerna satsar barn och ungdomar och ser som som har betydelse för deras uppväxtvillkor. Följande verksamhetsområden kartläggs: barnomsorgen, grundskolan och den kommunala fritids- och kulturverksamheten. Vi har valt att bland annat utelämna

12 Staten, staden och barnen

skolbarnomsorgen, särskolan och gymnasieskolan. Första delen av delbetänkandet bygger huvudsakligen interen vjuundersökning som SIFO genomförde Storstadskommitténs uppdrag, antologibidrag samt en litteraturgenomgång av tidigare utredningar och forskningsarbeten som berör hälsa, utbildning/arbete, kriminalitet, fritid och boendemiljö. Därutöver har även statistiska bearbetningar genomförts beträffande frågor rör befolkningssom och inkomststrukturer i de utsatta stadsdelarna. Syftet med intervjuundersökningen har varit att ta reda hur ungdomar i de utsatta stadsdelarna uppfattar sin boendemiljö, bostadsområdets rykte, ungdomars vilja att sig för sitt område samt engagera deras tankar om framtiden. Intervjuundersökningen inleddes med en kvalitativ studie där ett fyrtiotal ungdomar från de utsatta stadsdelarna, i gruppdiskussioner och djupintervjuer, samtalade kring ovan nämnda problemställningar. Med dessa diskussioner som utgångspunkt formulerades frågeställningar till den kvantitativa studien. I den kvantitativa delen genomfördes 1000 telefonintervjuer med ungdomar i storstädernas utsatta stadsdelar, samt 500 intervjuer med ett riksrepresentativt urval av ungdomar. Därigenom ges möjlighet att studera vad som skiljer och vad som förenar ungdomar beroende är uppväxt. var man Andra delen delbetänkandet baseras främst tre studier av som kommittén har genomfört: ekonomistudien, stadsdelsstudien och fältstudien. Närmare presentation dessa studier i början av ges av del

Vad är boendesegregation och utsatta stadsdelar 13

Vad är boendesegregation och utsatta

stadsdelar

I Storstadskommitténs första delbetänkande Att röja hinder SOU 1995:42 gavs följande definition av boendesegregation: "Med segregation menas inte bara en socioekonomisk och etnisk uppdelning olika befolkningsgrupper, det kan också vara fråga om av uppdelning i olika boendemiljöen När dessa olika uppdelningar en

sammanfaller kan boendesegregationen bli allvarlig."

För att kunna beskriva boendesegregationen och dess verkningar i våra tre storstäder, både sinsemellan och över tid, har vi valt att tilllämpa förra Storstadsutredningens geografiska indelning av storstäderna i så kallade primärområden. På Storstadskommitténs uppdrag har Institutet för regional analys Inregia dels gjort en uppdatering

förra Storstadsutredningens primärområden för att få de så jämför-

av bara som möjligt, dels samlat in statistik för att beskriva den sociala

situationen i primärområden samt gjort en översiktlig sammanställ-

ning hur den lokala utvecklingen i bostadsområdena efter år 1985 av ser ut i de tre storstadsregionema. Att använda primärområden för segregationsstudier har också den fördelen att de uppfyller de väsentligaste kraven ett grannskap, d.v.s ett område bestäms av naturliga gränser", motsvarar en som stadsdel eller ett bostadsområde, har tillräckligt många invånare för att utgöra underlag för en viss offentlig och privat basservice och som därför betraktas invånarna som sitt identifikationsområde. av För att identifiera de utsatta stadsdelarna och beskriva deras sociala struktur har vi valt en metod som utgår från relationen mellan hög- och låginkomsttagare. Som höginkomsttagare har vi avgränsat de 20 procent har de högsta inkomsterna. På motsvarande sätt som har de 20 procent som har de lägsta inkomsterna förts till gruppen låginkomsttagare. Bland dem som har låg årsinkomst finns många som grund av studier inte arbetat hela året eller de som haft ekonomiska möjligheter arbeta deltid. Ãrsinkomsterna för dessa att grupär inte ett särskilt bra mått ekonomiska resurser. För att undper vika sådan snedvridning får inkomstfördelningen bland män i ålden rarna 25-64 år ligga till grund för beräkningen av andelen hög- och låginkomsttagare i de olika primärområdena.

14 Vad är boendesegregation och utsatta stadsdelar

Inkomsttagarna delas in i tre klasser, de med låg, hög och mellaninkomst. Låg- och höginkomstgränsema är relativa och varierar bero-

ende hur inkomsterna förändras. Som framgår av nedanstående tablå förskjuts gränserna över tiden och är olika för de tre regionerna.

Övre gräns för låginkomsttagare Stockholms län Malmöregionen Göteborgsregionen 1990 112 800 104 200 115 100 1993 106 800 99 800 111 700 Nedre gräns för höginkomsttagare 1990 265 100 238 200 213 500 1993 293 000 254 700 263 000

Mot bakgrund av detta blir det naturliga att räkna fram gränserna för

hög- och låginkomsttagare för varje region. Härmed kommer primär-

områdenas relativa situation i regionen att beskrivas. För att kunna beskriva områdenas relation mellan olika regioner och över tid har

ett klassningssystem använts, som utgår från kvoten mellan låginkomsttagare och höginkomsttagare i respektive primärområde. Kvot-

värdet för höginkomstområden, där höginkomsttagarna är långt fler än låginkomsttagama, är mycket mindre än Situationen i låginkomstornråden är omvänd, d.v.s kvoten är mycket högre än I de

primärområden, där hög- och låginkomsttagare procentmässigt inte

avviker alltför mycket från varandra, är denna kvot omkring Primärområdena har därefter indelats i klasser efter kvotens storlek, kompletterat med vissa gränsvillkor. Följande åtta områdestyper har särskilts:

Primärområden med extremt hög inkomst och "extremt låg inkomst är synnerligen homogena med avseende invånarnas ekonomiska resurser. I den ena typen av områden bor överväldigande

delen höginkomsttagare och nästan inga låginkomsttagare, medan i

den andra typen av område är förhållandet det omvända.

Vad är boendesegregation och utsatta stadsdelar 15

Med utgångspunkt i den ovanstående beskrivna metoden har vi

valt att definiera en stadsdel eller primärområde som utsatt när

stadsdelens kvotvärde är över 2.00, d.v.s. följ ande områdestyper: Låg inkomst, mycket låg inkomst och extremt låg inkomst. Av totalt 436 primärområden i storstadsregionema kunde 114 områden hänföras till kategorin utsatta stadsdelar år 1994, 68 områden med låg inkomst, 34 områden med mycket låg inkomst och 12 ornråden med extremt låg inkomst. I de utsatta stadsdelarna bodde 716 905 invånare detta år, vilket motsvarar drygt en fjärdedel av regionens samtliga invånare. I Stor-Göteborg återfanns den största andelen invånare bodde i utsatt stadsdel, 35 procent, och i Stor-Malmö som en var denna andel 27 procent och i Stor-Stockholm 25 procent. Nedanstående tabell l visar hur många människor som bodde i utsatta stadsdelar och i de olika områdestyperna. I detta betänkande kommer Storstadskommittén att begränsa kartläggningen av barns och ungdomars levnads- och uppväxtvillkor till sju av storstadsregionemas 43 kommuner. Följande kommuner ingår i kartläggningen: Botkyrka, Göteborg, Haninge, Huddinge, Malmö, Stockholm och Södertälje. Dessa kommuner kommer fortsättningsvis att kallas för de berörda storstadskommunerna". Totalt finns det 96 primärornråden i dessa kommuner som kan betecknas utsatta. När vi fortsättningsvis talar om utsatta stadsdelar så är som det alltså de utsatta stadsdelarna i de sju berörda storstadskommuvi åsyftar. Sammanlagt bodde det 590 220 invånare i dessa nema som stadsdelar år 1994, vilket motsvarade 36 procent av de berörda storstadskommunemas befolkning och drygt 83 procent av de utsatta stadsdelarnas sammanlagda befolkning i storstadsregionema. Med få undantag så finns samtliga utsatta stadsdelar inom miljonprogrammets bostadsbestånd, d.v.s bostäder byggdes under åren som 1965-1975. Drygt 75 procent av fastighetsbeståndet i områdena utgörs hyresrätter och omkring 63 procent av dessa ägs av allmänav nyttiga bostadsföretag. Allmännyttans ägarandel är större i områden med mycket låga och extremt låga inkomster.

16 Vad är boendesegregation och utsatta stadsdelar

Tabell Samtliga invånare i berörda storstadskommuner, utsatta områden, områdestyper Kommun Invånare Antal och andel Andelen invånare i utsatta stadsdelar

De barnrika stadsdelarna 17

De bamrika stadsdelarna

Drygt 30 procent av samtliga barn och ungdomar i våra tre storstadsregioner bor i de utsatta stadsdelarna. Antalet barn och ungdomar i åldern 0-17 år i de berörda storstadskommunema och bodde i som en utsatt stadsdel uppgick till drygt 117 000 år 1994. Det motsvarar 38 procent av samtliga bam och ungdomar i dessa kommuner och 81 procent av samtliga barn och ungdomar som bor i storstadsregioner-

nas utsatta stadsdelar. Om vi använder områdestyperna för de utsatta

stadsdelarna får vi följande fördelning av antal barn och ungdomar: 48 700 barn och ungdomar i områden med låga inkomster, drygt

40 000 bor i områden med mycket låga inkomster och 27 800 bor i

områden med extremt låga inkomster. Barns och ungdomars andel av befolkningen i de utsatta stadsdelarna skiljer sig inte i jämförelse med genomsnittet för berörda storstadskommuner eller storstadsregionerna. Drygt 30 procent av dess befolkning är yngre än 25 år och drygt 20 procent är yngre än 20 år. Barns och ungdomars andel av befolkningen varierar kraftigt inom de olika områdestyperna för de utsatta stadsdelarna. I områden med låga inkomster är andelen barn och ungdomar lägre än genomsnittet för de utsatta stadsdelarna, 16 procent. I områden med mycket låga inkomster ökar andelen barn och ungdomar till 20 procent och i områden med extremt låg inkomst ökar andelen till drygt 30 procent. I ett par enskilda områden med extremt låga inkomster uppgår andelen till 40 procent.

Majoriteten av barnen i de utsatta stadsdelarna har utländsk bakgrund

Omkring 56 procent av barnen och ungdomarna i de utsatta stadsdelarna har utländsk bakgrund. Motsvarande andel för de berörda storstadskommunema är 32 procent och för samtliga storstadsregioner 28 procent. Andelen barn med utländsk bakgrund skiftar mellan de utsatta stadsdelarna i respektive storstad. I de utsatta stadsdelarna i Malmö är andelen den högsta, 63 procent. Bland kommunerna i Stockholms län är andelen 57 procent och i Göteborg 50 procent. Li-

18 De barnrika stadsdelarna

kaså varierar andelen barn med utländsk bakgrund i de olika områdestypema inom de utsatta stadsdelarna. I områden med låga inkomster är denna andel i genomsnitt 35 procent. I områden med mycket låga inkomster är motsvarande andel 60 procent och i områden med extremt låga inkomster är andelen barn med utländsk bakgrund 85 procent.

Stor andel ensamstående föräldrar

Drygt 65 procent av barnfamiljshushållen i de utsatta stadsdelarna är kärnfamiljer. Denna andel skiftar marginellt mellan de olika områdestyperna. Andelen ensamstående föräldrar är i genomsnitt 30

procent Motsvarande andel för berörda storstadskommuner i övrigt

är 25 Även här är variationerna mellan storstäderna och procent. områdestypema små. Att andelen ensamstående föräldrar är något högre kan sammanhänga med att separationsfrekvensen är dubbelt så hög

bland barnfamiljer med invandrarbakgrund än svenska familjer

2 Uppgifter från F0B-1990. 3 Social rapport 1994,Socialstyrelsen.

Barnfamiljernas ekonomi i de utsatta stadsdelarna 19

Barnfamiljernas ekonomi i de utsatta

stadsdelarna

Klyftan mellan fattiga och rika barnfamiljer ökar fastslår Socialdepartementet i rapporten Barn idag Ds 1996:57. Det är främst ensamstående föräldrar och familjer med många bam har fått det som svårare ekonomiskt. Allt fler barnfamiljer har inkomster undersom stiger Socialstyrelsens socialbidragsnonn. Att arbetslösheten sätter sina spår bland barnfamiljer i de utsatta stadsdelarna är mycket tydligt när man studerar deras inkomster och beroendet av olika bidrag och ersättningar. Stockholms stads utrednings- och statistikkontor USK har Dagens Nyheters uppdrag jämfört den disponibla inkomsten för hushåll med två vuxna och barn i Stockholm stad under perioden 1992 till 1994. Med disponibel inkomst menas summan inkomst från arbete, bidrag, studiemedel av och kapitalinkomster exklusive skatt. För den genomsnittliga bamfamiljen i staden har inkomstutvecklingen stått stilla under denna period. Barnfamiljernas medelinkomst i staden är 334 000 kronor. Däremot har den disponibla inkomsten sjunkit i genomsnitt 3,7 procent i de tio stadsdelar med de lägsta inkomsterna. Se tabell 2

Tabell 2: Barnfamiljernas disponibla inkomst i Stockholms stads utsatta stadsdelar

Stadsdel Disponibel medel- Inkomständring sedan1992

:âârgärlfcfggj

Vuxna kronor procent

källa: DN 19961117

Medelinkomsten i dessa stadsdelar är 230 000 kronor. Lägst var

den disponibla inkomsten i Rinkeby, 190 000 kronor.

Det var också

20 Barnfamiljernas ekonomi i de utsatta stadsdelarna

i Rinkeby samt Rågsved som medelinkomsterna sjönk mest mellan åren 1992 och 1994, enligt DN. Den disponibla inkomsten ökade med 22 procent i de stadsdelar där de rikaste barnfamiljerna bor. Deras medelinkomst är 584 000 kronor. Klyftorna ökar följaktligen i rikets huvudstad.

Stor andel barnfamiljer med socialbidrag

Bland barnfamiljerna i de tio stadsdelarna med de lägsta inkomsterna i Stockholms stad är socialbidragsberoendet mycket högt. Barnfamiljerna utgjorde 37,6 procent av samtliga socialbidragshushåll i dessa stadsdelar 1995. Drygt 48 procent dessa bamhushåll utgjordes av av ensamstående föräldrar 93 procent av ensamstående mödrar. I varav genomsnitt utgjorde barnfamiljerna 18 procent samtliga socialbiav dragshushåll i Stockholm stad. Andelen hushåll bland samtliga barnfamiljshushåll i de tio stadsdelarna uppbar socialbidrag går inte att få fram grund av inaksom tuella uppgifter antalet barnhushåll. Däremot är det möjligt att om jämföra antalet barn i samtliga socialbidragshushåll med antalet barn i åldersgruppen 0-17 år. Förvisso är dessa inte helt och fullt grupper jämförbara i och med att antalet barn i bidragshushåll även inkluderar överåriga barn i socialregistret upptas som hemmavarande. Med som denna reservation kan vi dock uppskatta andelen barn i åldersgruppen 0-17 år som någon gång under 1995 fick socialbidrag till drygt 34 procent i dessa stadsdelar. I stadsdelarna Rinkeby, Tensta, Husby

och Rågsved pendlar denna andel mellan 40 och 50 procentf

Det finns skäl att vara särskilt uppmärksam problemet med det höga socialbidragsberoendet bland barn och ungdomar. Redan i Storstadskommitténs första delbetänkande Att röja hinder SOU 1995: 142 påpekades att ett ökat socialbidragsberoende riskerar att undergräva välfärdssamhällets grundläggande princip, nämligen sambandet mellan arbete och inkomst och successivt ersättas med en princip bidrag inkomst. Det finns tendenser som snabbt kan ny - ger påskynda sådan utveckling. Tapio Salonen har studerat ungdomar en födda 1974 och debuterade socialbidragstagare vid 18 års som som ålder och funnit att tre år uppbar närmare hälften dessa fortsenare av farande socialbidrag. Detta tyder på, Salonen, att sannolikhemenar ten för att bli fast i ett socialbidragsberoende ökar tidigare man

4 Uppgifter om socialbidragstagare från stadsdelarnahar införskaffats via Utrednings- och statistikkontoret i Stockholm stad.

Barnfamiljernas ekonomi i de utsatta stadsdelarna 21

debuterar som socialbidragstagare

Riksrevisionsverket RRV visar i rapporten Välfärd i verkligheten SOU 1997:24, som gjorts uppdrag av Storstadskommittén, att barnfamiljernas beroende av olika bidrag är stort i de utsatta stadsdelarna. RRV granskade barnfamiljernas disponibla inkomst och bidragsberoende i stadsdelarna Husby i Stockholm, Bergsjön i Göteborg och Rosengård i Malmö. Av nedanstående tabell 3 framgår att närmare hälften av samtliga barnfamiljsföräldrar i åldersgruppen 25-44 år i dessa stadsdelar är socialbidragsberoende. Andelen föräldrar vars inkomst till två tredjedelar består förtidspension, ersättning av p.g.a. arbetslöshet, socialbidrag eller kombinationer av dessa ersättningsslag är högst bland barnfamiljer med ett barn och i stadsdelarna Rosengård med 17 procent och i Bergsjön med 13,1 procent.

Tabell 3: Bidragsberoende och disponibel inkomst i vissa stadsdelar Stadsdel Andel hushåll Andel hushåll Disponibel med socialbidrag vars disponibla medelinkomst inkomst till bland samtliga minst 1/3 består barnfamiljshushåll bidrag och/eller i åldern 25-65 år, ersättningar. 1994.

Källa: RRV, Välfärd i verkligheten, SOU 1997:24

5 Salonen, Tapio, i Att få bli vuxen om ungdomarsetablering olika marknader, rapport från Barn- och ungdomsdelegationen,1996.

22 Hur mår barnen och ungdomarna i de utsatta stadsdelarna

Hur mår barnen och i de

ungdomarna

utsatta stadsdelarna

God hälsa kräver goda levnads- och uppväxtvillkor. Om barns och ungdomars hälsa vacklar försvåras naturligtvis deras förutsättningar till goda uppväxtvillkor, men deras välbefinnande påverkas också av hur deras föräldrar mår. Glada och friska föräldrar är ovärderligt. Denna enkla sanning har emellertid inte väckt någon större uppmärksamhet inom folkhälsoforskningen. Det är svårt att uttala sig förom äldrarnas hälsotillstånd, både i allmänhet och i synnerhet, när det gäller föräldrar som är bosatta i utsatta stadsdelar. Däremot finns det studier och folkhälsostatistik som kan ge en översiktlig beskrivning av samtliga invånares hälsa i de utsatta stadsdelarna. Ett inte orimligt antagande skulle kunna vara att föräldrars hälsa inte nämnvärt skiljer sig från befolkningens i övrigt i dessa stadsdelar. Malmö stads folkhälsorapport 1996, Hur mår Malmö är den senaste studien över storstadsinvånamas hälsa Rapporten visar att malmöiternas hälsa följer det gängse socioekonomiska mönstret, dvs. att de välbeställda är vid god hälsa, medan hälsan hos de mindre bemedlade grupperna i staden är avsevärt sämre. Den tydligaste indikatom som befäster detta är skillnader i medellivslängd mellan de olika stadsdelarnas invånare. Medellivslängden i Malmö är lägst i de stadsdelar som har de lägsta inkomsterna, det vill säga i Södra innerstaden, Rosengård och Kirseberg. Skillnaden mellan dessa stadsdelar och de hade den högsta medellivslängden är 6,2 år för män och som 3,3 år för kvinnor. I de stadsdelar där medellivslängden är lägst återfinns också den största andelen individer som upplever att de har dålig hälsa. Vad gäller andra folkhälsoindikationer såsom alkoholkonsumtion och rökning, dåliga kostvanor, stillasittande fritidsvanor, återfinns de högsta andelama i dessa stadsdelar. I rapporten förs ett så kallade bristande sociala och vilket resonemang om resurser sätt det kan öka risken för olika sjukdomar och en för tidig död. För att mäta detta använder man begreppet bristande social förankring, d.v.s lågt socialt deltagande, dåligt emotionellt stöd och belastande psykosocial arbetsmiljö. Även i detta avseende återfinns de

6 Hur mår Malmö Folkhälsorapport 1996,Malmö stad.

Hur mår barnen och ungdomarna i de utsatta stadsdelarna 23

högsta värdena i de utsatta stadsdelarna. Ekonomisk stress är faktor påverkar människors en annan som psykosociala hälsa, enligt rapporten. Ekonomiska förhållanden påverkar människors rörelsefrihet och möjligheter att förverkliga sina drömmar. Knappa ekonomiska resurser kan leda till psykosocial belastning, ökad stress och sämre hälsa. Detta har mätt i förmåen man gan att betala sina räkningar. I Rosengård, Södra innerstaden samt i Fosie hade invånarna de största svårigheterna att klara ekonomin. av Rapporten framhåller avslutningsvis att hälsopolitiken måste handla om att skapa förutsättningar för livssituationer där människorna har möjligheter att utveckla kontroll, engagemang och en känsla av sammanhang i tillvaron. Rapporten berör avslutningsvis också specifikt barns hälsa och framhåller följande: "Barns uppväxtvillkor är viktiga för hälsan. Om barn skall få bra möjligheter vid livets början beror mycket på hur våra boendemiljöer ser ut. Bostadssegregationen är inget nytt iMalmö, men den har blivit mera uttalad under 1980- och 1990-talet. Nu har dessutom en hög arbetslöshet tillkommit. Att växa i segregerad boendemiljö upp en och i en familj utan kontakt med arbetslivet gör att lätt förlorar man kontakten med samhället. Sociala bostadsförnyelseprogram är därför viktiga ur folkhälsosynpunkt, liksom att skapa möjligheter för de boende att delta aktivt i att utveckla sina bostadsområden. Ökad i hälsa också från ojämlikhet rapporteras Stockholms län. Redan år 1991 observerades att dödligheten och vissa sjukdomar ökade bland invånarna i länets södra delar där stor andel låginen komsttagare bor. I Stockholms läns folkhälsorapport 1994 kunde dessvärre inte några tecken att denna trend hade brutits.3 man se

Höga ohälsotal hos befolkningen

En indikation befolkningens hälsa är det så kallade ohälsotalet. Ohälsotalet beräknas på antalet dagar som ersätts med sjukpenningförsäkring, arbetsskadeförsäkring, sjukbidrag och förtidspension och fördelat antalet sjukpenningförsäkrade och förtidspensionärer. Ohälsotalen är mycket höga bland befolkningen i de utsatta stadsdelarna i Stockholms län. Det visar en sammanställning som Dagens Nyheter gjorde grundval av ett statistiskt material från Landstingets institut för regional analys Inregia. Totalt ingick 20 stadsdelar där andelen invånare med utländskt medborgarskap eller utrikes-

7 Hur mår Malmö Folkhälsorapport 1996,Malmö stad 8Folkhälsorapport 1994 om hälsoutvecklingeni Stockholms län, Stockholmsläns landsting. -

24 Hur mår barnen och ungdomarna i de utsatta stadsdelarna

födda översteg 40 procent av stadsdelens befolkning. Det genomsnittliga ohälsotalet för dessa stadsdelar år 1991 7 l Lika högt var var . ohälsotalet i Angereds församling i Göteborg, där de utsatta stadsdelarna Gårdsten och Lövgärdet ligger. Det var nästan dubbelt så högt

som genomsnittet i Sverige

En indikation hälsotillståndet i stadsdel, som delvis annan en sammanhänger med ohälsotal, får att studera andelen man genom har erhållit sjukpenning i 30 eller fler dagar under ett personer som år. I genomsnitt uppgick andelen personer som fick sjukpenningersättning i 30 eller fler dagar under år 1994 till 10,3 procent i de utsatta stadsdelarna. I områdestyp låg inkomst" var motsvarande andel 9,0 procent, i områdestyp mycket låga inkomster 11,5 procent och i områdestyp extremt låga inkomster 12,5 procent.

Arbetslösheten försämrar föräldrarnas hälsa

Arbetslöshet är inte enbart ett samhällsekonomiskt problem, utan i allra högsta grad ett folkhälsoproblem. Det visar en lång rad studier, dels från olika länder, dels olika människor och med varierade metoder. Ett dessa studier har också undersökt vilket sätt barn par av påverkas av sina föräldrars arbetslöshet. Urban J anlert, socialmedicinare vid Umeå universitet, har i sina studier kunnat peka lägre födelsevikt och högre dödlighet bland barn till arbetslösa fäder. En holländsk studie barns studieresultat och framtidsplaner visar av bland annat att barn med arbetslösa fäder är mindre framgångsrika i skolan. Effekterna visar sig vara störst för barn till lågutbildade och med långvarig arbetslöshet eller då bägge föräldrarna är arbetslösa." Just arbetslöshet är något som tillhör vardagen för många föräldrar i de utsatta stadsdelarna. Vi kan följaktligen anta att även dessa föräldrar drabbas av hälsoförluster med anledning av arbetslöshet, vilket i sin tur påverkar deras barns välbefinnande. Arbetslösheten bland småbarnsföräldrar i de utsatta stadsdelarna är alarmerande hög. Drygt en tredjedel av barnen i åldern 0-6 år hade år 1994 minst en arbetslös förälder. Motsvarande andel för riket i övrigt var 8

procent. Av nedanstående tabell 4 framgår att arbetslösheten bland

småbarnsföräldrar lägst i områdestypen låga inkomster och var högst i områden med extremt låga inkomster. Studerar de regio-

9Gunnaredsårsredovisning 1995,Göteborg stad. O Starrin, B. Hagqvist, C. och Rantakeisu,U., i Arbetslöshet,folkhälsa och välfärd. Folkhälsoinstitutet 1996:86. " Social rapport 1994,Socialstyrelsen. Z Barnombudsmannens årliga rapport till regeringen 1997.

Hur mår barnen och ungdomarna i de utsatta stadsdelarna 25

nala förhållandena blir bilden än mer oroväckande. I Malmös utsatta

stadsdelar låga inkomster låg arbetslösheten bland små-

med extremt

barnsföräldrar i genomsnitt 56 procent och i motsvarade områden

i Göteborg 50 procent. Bland kommunerna i Stockholms län var

motsvarande andel i dessa områden 20 procent. Varför dessa skillna-

der Brister i den offentliga statistiken kan inte utslutas. I Botkyrka

kommun har funnit att fjärdedel invånarna saknar för-

man en av som

sörjning varken är registrerade hos arbetsförmedling, försäkrings-

kassa eller socialtjänst. Ingen vet hur dessa människor försörjer sig.

Tabell 4: Småbarn 0-6 år med arbetslösa föräldrar

Kommun Andel barn 0-6 år med arbetslösa föräldrar utsatta Områdestyp: Stadsdelar låg inkomst mycket låg extremt låg

Källa: Storstadskommittén

Nyanlända flyktingar drabbas särskilt hårt arbetslöshet. Det gäller av i synnerhet somalier, iranier och bosnier. Arbetslösheten har för många inneburit ett ökat utanförskap. Många barn med invandrarbakgrund som har aktualiserats för socialtjänstens insatser har blivit det just det skälet att deras föräldrar drabbas av allvarlig psykosocial av kris, bland annat yttrar sig i psykisk ohälsa, upplevelse av förlosom rad föräldrarroll och exilkris. Innebörden av exilkris kanske bäst beskrivs med följande citat är hämtat från rapport barns och som en om ungdomars levnadsvillkor i Skärholmen: "Sedan jag kom till Sverige har jag förlorat hela mig sjalv. Jag är ingen. Jag är utanför. Jag vet inte jag är. Jag har utbildning, vem det räknas inte. Jag får inget arbete. Min familj behöver inte mig men längre försörjare. Mina barn vet inte jag är. De kan, vet och som vem förstår än jag i det svenska samhället. Jag har tappat min makt mer

att fostra dem, de fostrar mig. Vad är jag för en förebild och hur skall

jag bära mig åt för att komma in. Jag kan gå till föreningen ett tag och lura mig själv. Där är vi många och tillbaka i våra gamla hemländer och roller. Men sedan då "13

13 På bred front för barn och ungdomar i Skärholmens stadsdelsnämnd24, En kartläggning om barns och ungdomars uppväxtvillkor, ProjektledareKerstin Outinen.

26 Hur mår barnen och ungdomarna i de utsatta stadsdelarna

Allt fler barn med utländsk bakgrund far illa

Konsekvenserna av ett ökat utanförskap bland invandrarföräldrama går snabbt att avläsa i socialtjänstens statistik. I Skärholmen i Stock-

holms stad är drygt 18 procent av samtliga barn i åldersgruppen 0-12

år med utländsk bakgrund föremål för socialtjänstens insatser. Motsvarande andel för barn med svensk bakgrund i stadsdelen är 3 procent. I åldersgruppen 13-19 år är 11 procent av ungdomarna med utländsk bakgrund aktuella för socialtjänsten jämfört med 4 procent

för ungdomar med svensk bakgrund.

Att allt fler barn med utländsk bakgrund blir föremål för socialtjänstens insatser rapporteras också från flera andra utsatta stadsdelar. I Gårdsten och Lövgärdet i Göteborg, Ökar antalet omhändertagna barn med invandrar-/flyktingbakgrund kraftigt. Drygt 10 procent av ungdomarna i åldern 16-21 år i dessa stadsdelar är placerade institution eller familjehem. Totalt hade socialtjänsten 245 barn och ungdomar placerade under år 1995 till kostnad 23 miljoner en av kronor. Två år tidigare kostnaden 29 miljoner, intenvar men genom siñerade insatser och arbetsmetoder har socialtjänsten lyckats nya sänka kostnaderna med 6 miljoner. Dagens kostnader i stadsdelen Gunnared för köpt vård till barn och ungdomar motsvarar drygt 25 procent av bamomsorgens nettokostnader. I stadsdelen Vårby Gård har antalet placerade barn och ungdomar sjunkit något sedan början av 1990-talet. Totalt var 61 barn och ungdomar 0-21 år placerade HVB-institution under år 1995 till en kostnad av 17 miljoner kronor. Denna kostnad motsvarar hela 47 procent av bamomsorgens nettokostnader i Vårby Gård. Socialtjänstens kostnader för vård av barn och ungdomar får stadsdelarna själva bära. Förvisso tillämpar flertalet storstadskommuner resursfördelningsmodeller som kompenserar stadsdelarna för dessa kostnader, men allt fler upplever att dessa modeller brister. Riksrevisionsverket RRV uppmärksammar detta problem i rapporten Välfärd i verkligheten SOU 1997:24: Problemet anses vara att denna modell inte anpassats för vissa

typer av förändringar Eftersom tilldelningen sker i "påse", dvs. en

klumpsumma utbetalas för varje år; kommer stadsdelsförvaltningen att tvingas omprioritera inom verksamheten om oförutsedda kostna-

der för vissa extraordinära ändamål uppkommer Ett ofta framfört

exempel gäller konsekvenser som följer av kraftigt uppkomna variationer i den köpta vården för missbrukare eller utgifter för placering

På bred front för barn och ungdomari Skärholmensstadsdelsnämnd24.

Hur mår barnen och ungdomarna i de utsatta stadsdelarna 27

av vissa ungdomar. Resultatet blir att redan ett fåtal fler omhänderta-

ganden eller ärenden där köp missbrukarvård blir aktuellt, leder av till kraftiga ökningar av utgifter för förvaltningen/J. Pengarna

måste i ett sådant läge tas fram inom stadsdelsförvaltningens ramar."

Utvecklingsförseningar hos fyraåringarna

Förekomsten av utvecklingsförseningar hos fyraåringarna och färre barnläkare i de utsatta stadsdelarna, är något som bamhälsoöverläkaren Sven Bremberg konstaterade i sin årsrapport. Bremberg och hans kollegor har sammanställt resultatet av fyraårskontrollema från samtliga bamavårdscentraler BVC och kombinerat detta med faktorer speglar livsvillkoren i kommunerna och stadsdelarna såsom som andelen lågutbildade, arbetslösa och socialbidragstagare. Man fann ett mycket starkt samband mellan utfallet vid fyraårskontrollema och olika sociala indikationer. Av nedanstående diagram l framgår att andelen barn inte klarade testerna vid fyraårskontrollen där uppgifsom terna består i att rita ett kors, räkna tre föremål och rita en huvudfoting högst i länets utsatta stadsdelar. Allmän förskola från tre års var ålder och insatser som stödjer föräldrarna i de utsatta stadsdelarna skulle ha förutsättningar att utjämna skillnaderna mellan barnen, menar Bremberg. Antalet barnläkare varierar kraftigt mellan olika delar inom Stockholms län, enligt Sven Bremberg. I genomsnitt går det 6000 barn per barnläkare i länets södra kommuner medan det däremot i Danderyds kommun går 3500 barn per barnläkare. Inom en snar framtid kommer emellertid vissa förändringar att ske för att åstadkomma bättre fören delning av bamläkarkåren i länet. Bamläkartätheten är förvisso högst väsentlig, enligt Bremberg bör bamhälsovården bedömas utmen ifrån det totala antalet personella resurser inom barnhälsosektorn, främst utgörs allmänläkare, personal vid barnavårdscentraler, som av skolsköterskor och barnläkare. En bättre fördelning bamhälsoav vårdsresurserna är nödvändig. Ett framgångsrikt folkhälsoarbete inriktat barn måste enligt Bremberg fokuseras till barnets miljö. Det är i begränsningarna i denna miljö vi ska söka för att finna förklaringen till att barn inte utvecklas som förväntat. Fokus för denna miljöstudie inbegriper barnets familj, förskola, skola, fritidsgrannar, verksamhet, föreningar samt den fysiska miljön i bostadsområdena. Dessa miljöer brukar i modernt folkhälsoarbete benämnas som potentiellt stödjande och formas i allt väsentligt av kommunerna genom institutioner som förskola och skola och är ytterst ett resultat av samhällsplaneringen. Bremberg tycker därför att det är viktigt att dessa

28 Hur mår barnen och ungdomarna i de utsatta stadsdelarna

Diagram 1: Andel barn som inte klarade fyraårskontrollen Skärholmen Spånga, Tensta, Rinkeby Kista, Husby, Akalla Värmdö Solna Botkyrka Upplands Bro Salem Ekerö Vantör Sollentuna Enskede Täby Danderyd 40% Källa: Barn idag, Ds 1996:57

institutioner möjlighet att påverka barnen och deras inställning

ges

till vissa frågor som är avgörande för deras hälsa. I skolan handlar

det om att utveckla en allmän policy där sociala nätverk och öppen

verksamhet av olika slag kan utvecklas. Bremberg tror inte att det individcentrerade perspektivet, bland annat socialtjänsten till-

som

lämpar, har förmåga att påverka barn och ungdomar i stort. Denna

åsikt delas även barnöverläkaren Claes Sundelin i Uppsala. Han

av

menar att åtgärder som riktar sig enbart till barn och familjer i riskzo-

nen sällan är framgångsrika. Dessa åtgärder saknar tillräcklig räck-

vidd för att fånga barn befinner sig nära riskzonen.

upp som

Många barn med svårigheter i Rinkeby

En fjärdedel av samtliga barn i Rinkeby har någon gång rapporterats

med symtom fysiska eller psykiska svårigheter. Detta framkommer

5 Telefonintervju med Sven Bremberg,barnöverläkarei sydvästra sjukvårdsområdet i Stockholms landsting nov. 1996.

Hur mår barnen och ungdomarna i de utsatta stadsdelarna 29

i rapporten Kartläggning av barn i behov av särskilt stöd i Rinkeby, Stadsdelsnämnden i Rinkeby och Stockholms landsting genomsom förde 1993. Syftet med kartläggningen var bland annat att få en översikt barn med behov särskilt stöd och deras svårigav gruppen av heter samt bild hur samhällets stödinsatser används. Flest barn ge en av med problem rapporterades i åldrarna 13-15 år 37%. I förskoleåldern är försenad tal- och språkutveckling det vanligaste problemet. I skolåldern är koncentrationssvårigheter det vanligaste problemet låg- och mellanstadiet och inlämingssvårigheter vanligast högstadiet. Man fann att bidragande orsaker till barns problem var " andra relationsproblem inom familjen 24%, stress i omgivningen 18%, föräldrarnas bristande omsorgsförmåga 17%, flyktingproblematik 8%, missbruk 6% och kriminalitet 3%. Vidare kunde man Visa att i förskoleåldem var det pojkar med turkiskt ursprung som var överrepresenterade bland de barn hade försenad tal- och språkutvecksom ling. De flesta med detta problem hade dessutom svåra kontaktstörningar eller försenad utveckling. Kartläggningen visade också att många barn har rapporterats med allvarliga symtom och utvecklingsförseningar, vilka dock inte var kända PBU eller i omsorgsnämnden. För att råda bot dessa brister föreslog man att samverkan mellan olika verksamheter i stadsdelen bör utökas och att denna samverkan får tydligt innehåll och klar definition. 16 ett en

Svenska ungdomar i invandrarrika stadsdelar har dåliga

kostvanor Ungdomar i utsatta stadsdelar har betydligt sämre kostvanor än de kommer från bättre bemedlade stadsdelar. Detta framkom när som Göteborgs folkhälsosekretariat undersökte kostvanoma bland ungdoi årskurs 8. Ungdomarna i de utsatta stadsdelarna äter mindre mar grönsaker och mer skräpmat, samt har sämre måltidsordning. Detta gäller framför allt frukostvanoma som är skrämmande låga, enligt utredarna. En speciellt utsatt tycks svenska ungdomar i grupp vara dessa stadsdelar, medan ungdomar med invandrarbakgrund i samma stadsdelar verkar ha bättre kostvanor. Undersökningen visar också att andelen överviktiga ungdomar klart följer skillnaderna i socioekonomisk status med den högsta andelen i de utsatta stadsdelarna. Kondition och idrott granskades också. Ungdomarna i utsatta stadsdelar an-

1° Kartläggning av barni behovav särskilt stöd i Rinkeby, juni 1993,Rinkebys stadsdelsnämnd och Stockholms landsting. 7 GöteÄlvsstudien, studie av kostnadsvanor bland ungdomar i årskurs 1996,Göteborgs en folkhälsosekretariat.

30 Hur mår barnen och ungdomarna i de utsatta stadsdelarna

ser sig trots sina dåliga kostvanor och övervikt ha en bra kondition, åtminstone bland pojkarna. Det motsatta gäller för flickorna. I kart-

läggningen framkom att andelen ungdomar som anser sig ha möjlig-

heter att påverka sin egen hälsa var högst i de utsatta stadsdelarna.

Detta anser forskarna som anmärkningsvärt mot bakgrund de i öv-

av

rigt negativa variablema.

Friska elever, men skolklimatet förråas

Storstadskommittén har tillfrågat skolsköterskor och barnhäl-

annan

sovårdande personal i flera utsatta stadsdelar elevernas hälsa.

om

Samtliga intygar att det stora flertalet elever är friska, men att antalet

elever med olika former av behov ökar. Detta kommer också till ut-

tryck i Göteborgs stads skolhälsovårdsrapport. Föräldrars arbetslös-

het och missbruk samt flyktingfamiljemas integrationsproblem är

några av de orosmoment som framhålls i rapporten. Skolsköter-

skorna har också noterat en ökad tendens till tobaksbruk hos ele-

verna, ökad alkoholkonsumtion och i viss utsträckning även tyngre

droger samt en oroande kroppsñxering bland flickorna. Man upplever också att klimatet på skolorna har blivit råare.

Sammanfattning Vi har i detta kapitel visat följande: Invånarna i de utsatta stadsdelarna har betydligt sämre hälsa än övriga invå- nare i storstäderna. Medellivslängden är lägre, alkohol- och tobakskonsumtionen är högre och kostvanoma är bristfälliga. Många invånare upplever också ekonomisk stress som påverkar deras psykosociala hälsa. Ohälsotalen är i genomsnitt dubbelt så höga i de utsatta stadsdelarna än i - Övriga landet. Forskning visar entydigt att arbetslöshet är ett allvarligt folkhälsoproblem som påverkar barns och ungdomars hälsa och utveckling. Arbetslösheten bland småbarnsföräldrar i de utsatta stadsdelarna är alarme- rande hög. Drygt en tredjedel av barnen i åldern 0-6 år hade år 1994 arbetslösa föräldrar. Flera utsatta stadsdelar rapporterar om att antalet barn som far illa ökar. Det är i synnerhet barn med invandrarbakgrund som aktualiseras för socialtjänstens insatser. Studier i Stockholms län visar att andelen barn som inte klarar fyraårskon- trollen är högst i de utsatta stadsdelarna. Framgångsrikt folkhälsoarbete inriktat på barn bör fokuseras på barnens miljö, som bland annat inbegriper familjen, grannar, förskolan och den fysiska miljön i bostadsområdet.

18Sammanställning av årsredogörelser,läsåret 1994-95, Skolhälsovården i Göteborg.

Ungdomar, utbildning och arbete 31

Ungdomar, utbildning och arbete

Målmedveten ungdom

Målmedvetenheten bland ungdomarna i de utsatta stadsdelarna är större än bland övriga ungdomar i landet. Detta framkom i Storstadskommitténs intervjuundersökning Att växa upp i storstädernas utsatta bostadsområden. Hälften av ungdomarna i dessa områden har bestämt sig för vad de vill göra i framtiden. Det är fler ungdomar med invandrarbakgrund, 62 procent, som bestämt sig för vad de vill göra, jämfört med 46 procent av de svenska ungdomarna. I övriga landet är det en lägre andel ungdomar som har bestämda planer för framtiden. Hälften av dessa har inte några bestämda planer alls. Bland dem som bor i lägenhet har varannan bestämt sig, mot var fjärde som bor i villa. Handlingsstrategin när ungdomar i de utsatta stadsdelarna vill förverkliga sina drömmar verkar att snabbt fatta vara beslut om sitt liv. Målmedvetenheten är kanske ett sätt att påverka den osäkerhet man känner inför framtiden. Oron för arbetslöshet är nämligen något högre i de utsatta stadsdelarna än i övriga landet. Bland vissa av dessa ungdomar finns en mycket stark drivkraft till utbildning, arbete och bostad, medan andra ungdomar kanske inte känner samma press, vare sig ekonomiskt eller socialt. Hur då ungdomarnas handlingsstrategier ut för framtiden och ser vilka vägar ska de välja för att komma dit För det stora flertalet är utbildning medlet för att nå sitt mål. De är oerhört medvetna om att inträdesbiljetten till arbetsmarknaden går via långa studier. Den stora majoriteten, 65 procent, av ungdomarna i de utsatta stadsdelarna, är också inställda att skaffa sig en utbildning som kräver många års studier. Vi kommer i följande avsnitt att begränsa oss till att redovisa aktuell statistik ungdomarnas utbildningsval. I del två delbetänom av kandet kommer vi i kapitlet Den annorlunda skolan, att utveckla diskussionen om den sociala snedrekryteringen till högre studier och konsekvenserna av de förändringar som genomförts i grundskolan under l990-talet.

32 Ungdomar, utbildning och arbete

Majoriteten går i en yrkesutbildning

Yrkesutbildning gymnasieskolan tillhör det vanligaste utbildningsvalet för ungdomar i de utsatta stadsdelarna, åtminstone om man ser till gruppen ungdom födda år 1974 med avslutad gymnasieutbildning från år 1994. I genomsnitt genomgick 51 procent av dessa ungdomar en 2-3-årig yrkesinriktad gymnasieutbildning, drygt 43 procent en 3-4-årig teoretisk utbildning och restrerande 6 procent en 2-årig teoretisk utbildning.

Tabell 5: Ungdomar födda år 1974 med genomgången gymnasieutbildning år 1994

Källa: Storstadskommittén

Yrkesutbildningarnas popularitet högre i både Malmö och Götevar borg jämfört med Stockholm. Den högsta andelen som genomgick en 3-4-årig teoretisk utbildning återfanns bland ungdomar i de utsatta stadsdelarna i kommunerna i Stockholms län. Värt att notera i tabell 5 är att andelen ungdomar som genomförde en 3-4-årig teoretisk utbildning i stadsdelar med extremt låg inkomst var högre än i stadsdelar med mycket låg inkomst, 43 procent jämfört med 39 procent. Andra intressanta iakttagelser kan göras bland de utsatta stadsdelarna i Malmö. Där var andelen ungdomar som läste en 3-4-årig teoretisk gymnasieutbildning högst i områden med extremt låga inkomster. Detta ögonblicksbild från år 1994. Hur då situationen var en ser ut i dag år 1997 Något jämförbart material finns inte tillgängligt i

Ungdomar, utbildning och arbete 33

dagsläget, men i vår intervjuundersökning SIFO genomförde

som tillfrågades ungdomarna om vilken gymnasieutbildning de i färd var med att genomföra. Drygt 55 procent ungdomarna från de utsatta av stadsdelarna uppgav att de genomgick gymnasieutbildning. Yren kesutbildningens popularitet bekräftades också i denna undersökning. Cirka 61 procent av ungdomarna i dessa stadsdelar genomgår ett yrkesförberedande program. Restrerande delen, 39 procent, genomgår ett studieförberedande program. Flest elever samlar det sam-

hällsvetenskapliga programmet, 21 procent, medan det naturveten-

skapliga samlar 18 procent. Det är fler pojkar än flickor som går det naturvetenskapliga programmet. Förhållandet är däremot det mot-

satta vad gäller det samhällsvetenskapliga programmet.

Andelen ungdomar i övriga landet genomgår ett yrkesförberesom dande program är 54 procent och ett studieförberedande 46 program procent. Andelen elever som bor i lägenhet bland dessa ungdomar

och som går ett studieförberedande är lägre än genomsnittet,

program men lika högt som i de utsatta stadsdelarna, nämligen 39 procent.

Vår intervjuundersökning indikation situationen i

ger en att dag inte i något väsentligt avseende skiljer sig från år 1994.

Ungdomar och arbete

Idag är det utbildning som gäller för ungdomarna. Drygt procent av alla ungdomar går vidare till gymnasieskolan efter grundskolan, vilket betyder att andelen ungdomar i åldern 16-20 år arbetar är som ytterst få. Men bland de som trots allt inte har gått vidare till gymna-

siet är arbetslösheten mycket hög. I vår intervjuundersökning

uppger drygt 20 procent av de ungdomar som hade avslutat grundskolan eller gymnasiet att de är arbetslösa. Därtill är ytterligare fem procent i någon arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Ingen dessa ungdomar är äldre av

än 20 år. Andelen ungdomar i åldersgruppen 18-24 år

som var arbetslösa eller i arbetsmarknadsåtgärd i de utsatta stadsdelarna i var mars 1995 i genomsnitt 14 procent. Ungdomsarbetslösheten bland

de olika ornrådestypema högst i områden med mycket låga och

var

extremt låga inkomster, 17 procent. Motsvarande andel i områden

med låga inkomster var ll procent.

Stockholms stads Skolförvaltning har skrivit rapport med rubri-

en ken, Bra att nån bryr sig 199624, mot bakgrund sitt informaav tionsansvar, för att möjliggöra insatser för de ungdomar sig som vare

arbetar eller går i skola. Rapportens underlag utgjordes enkätsvar

av från 1 654 ungdomar i åldern 16-19 år. Enligt rapporten finns det drygt 23 000 ungdomar i åldern 16-19

34 Ungdomar, utbildning och arbete

år. Av dessa är det 3 400 ungdomar omfattas av stadens informasom tionsansvar. 3 070 ungdomar ñck enkäten endast 1 654 svarade. men Sammanlagt det 250 ungdomar i denna ålder som uppgav att de var hade arbete. Hälften hade fast anställning, medan de andra hade tillfälliga anställningsformer. Det betyder, dock med viss osäkerhet i materialet, endast 1 procent ungdomarna i denna ålder har ett att av arbete. Resten ägnar sig utbildning eller andra sysselsättningar. Detta kan jämföras med att för inte än femton år sedan uppgick mer andelen arbetade i denna grupp till 15 procent. Sammanlagt uppsom 9 ungdomarna besvarade enkäten att de var argav procent av som

betslösa. Arbetslösheten högst i Spångaområdet Tensta, Rin-

var keby, 20 procent, medan det i Katarina-Sofia i Stockholms innerstad saknades arbetslösa ungdomar. Den största gruppen bland de arbetslösa säger sig inte ha några speciella önskemål vad gäller utbildning, däremot önskade de sig ett arbete. En stor del de arbetslösa önsav kade lärlingsutbildning.

Sommarjobbsgaranti

I Storstadskommitténs första delbetänkande, Att röja hinder SOU 1995: 142 aktualiserades ett förslag om en sommarjobbsgaranti, som tänkt att omfatta grundskolans elever i årskurs 8 och 9 samt gymvar nasieskolans elever i årskurs Kommittén lade också fram ett förslag till regeringen försöksverksamhet med en sommarjobbsom en garanti i Botkyrka kommun och Malmö stad, men regeringen avslog detta i regeringsbeslut den 21 november år 1996. Båda förslag ett kommunerna kunde trots detta genomföra en liknande verksamhet, dock i mindre skala. Storstadskommittén beslutade med anledning detta utvärdera denna verksamhet. Utvärderingen, eller somav att marjobbsstudien vi fortsättningsvis kallar den, genomfördes av som etnologen Fredrik Hertzberg, verksam vid Mångkulturellt centrum i Botkyrka. Vi ska i detta sammanhang endast kort sammanfattge en ning studien, för övrigt återfinns i sin helhet som bilaga i detta av som delbetänkande. Hertzberg intervjuade tjugo ungdomar som hade sommarjobb år 1996. Tio intervjuer genomfördes i Malmö och tio i Botkyrka. Bland de intervjuade fanns lika många pojkar flickor som i åldern 16-19 år. Merparten Botkyrkaungdomarnas föräldrar var av låginkomsttagare. Ett antal föräldrar var arbetslösa, förtidspensionäeller långtidssjukskrivna. Malmöungdomarna hade i betydligt rer större utsträckning föräldrar som arbetade inom egna företag eller i yrken som krävde en lång och teoretisk utbildning.

Ungdomar; utbildning och arbete 35

Sommarjobbsstudiens frågeställningar

Sommarjobbsstudiens syfte var att försöka besvara följande fråge-

ställningar. Den första frågeställningen var av beskrivande karaktär.

Vad var det för slags arbeten kommunerna erbjöd ungdomarna Vilka

ungdomar fick arbete Den andra frågeställningen rörde arbete och

arbetsliv generellt plan. I vilken utsträckning ansåg ungdoett mer marna att det kommunala sommarjobbet fyllde funktion eller hade en relevans, för deras framtida yrkeskarriär och deras chanser arbetsmarknaden Hur värderade ungdomarna arbete och vad ska ett bra arbete erbjuda Den tredje frågeställningen rörde hur mötet mellan ungdomarna och arbetsmarknaden gestaltades. Hur upplevde de arbetslivets krav Upplevde man de kommunala sommarjobben enbart som en arbetsmarknadsåtgärd för ungdomar eller tycker man sig ha märkt inslag av social övervakning och att man varit klient i vad som lite tillspetsat skulle kunna kallas den kommunala hanteringen av ungdomsproblem

Arbetsgivarna Botkyrka kommun och Malmö stad

- I Botkyrka kommun har man tio års erfarenhet av att anordna sommarjobb för Skolungdomar. Under de senare åren har man kunnat erbjuda drygt 300 ungdomar sommarjobb olika kommunala arbetsplatser. Sommaren 1996 anordnades strax över 500 platser, fördelat drygt 70 arbetsplatser. Cirka 700 ungdomar sökte dessa arbeten. Målsättningen med Botkyrka kommuns sommarjobbsprojekt har förändrats under årens lopp. Till början sommarjobben tänkta en var att i första hand sysselsätta äldre högstadieungdomar ansågs ha som sociala problem och därför definierades som särskilt behövande. Redan under de första åren växte viss lokal opinion fram, huvudsaken ligen bestående av föräldrar, som ansåg att kommunen favoriserade "problematiska" ungdomar de "skötsammas" bekostnad, genom att man hjälpte de förra men inte de senare med att få sommarjobb. Kommunens målsättning i dag är att man vill minska risken för att ungdomar i kommunen ska komma att hamna i permanent arbetsen löshet. En annan positiv effekt som man hoppas på, är att sommarjobbet ger ungdomarna en bild av och förståelse för arbetslivets krav. en Botkyrka vill också med sommarjobbsverksamheten understryka sambandet mellan arbete och inkomst för deltagarna. I Malmö anordnade man under sommaren 1996 för tredje året i rad sommarjobbsprojektet "Ung i sommar, ett projekt riktade som sig till ungdomar mellan 16 och 19 år. Av över 2 500 sökanden kunde

36 Ungdomar, utbildning och arbete

750 ungdomar beredas plats. Andelen sökanden som inte fick sommarjobb alltså betydligt större än i Botkyrka. Den primära målvar sättningen med projektet Ung i sommar var att tillhandahålla ungdointroduktion i arbetslivet. Det andra syftet med verksamheten mar en att hålla ungdomarna sysselsatta under s0mmaren.Ung i somvar mar emellertid inte verksamhet primärt riktade sig till var en som ungdomar med sociala problem, utan den öppen för alla. En var tredje målsättning med verksamheten var att ge ungdomarna tillfälle att tjäna egna pengar. i

Ungdomarna vill arbeta och de gillar sommarjobb

Hos samtliga ungdomar som deltog i sommarjobbsstudien löper arbetslinjen röd tråd. Ingen hade någon tanke att låta någonsom en ting annat än arbete vara den grundläggande förutsättningen för deras framtid. Ungdomarna planerade för yrkeskarriär och en tillvaro en där det är arbete och inte bidrag som ger inkomst. Båda kommuner kunde erbjuda ungdomarna sommarjobb inom vitt skilda yrkesområden, från fastighets- och parkskötsel till barnoch improvisationsteater. Den överväldigande majoriteten av omsorg ungdomarna var i stort sett nöjda med sommarjobben. De som trots allt missnöjda fanns bland dem hade varit arbetsplatser var som där kontakterna med såväl andra arbetskamrater som klienter/kunder hade varit få. Dessa arbetsplatser kännetecknades också att ungdoav marna hade små möjligheter att stämma av sin arbetsinsats mot de kvalitetsmått gällde arbetsplatsen. I Malmö fick Kommunalsom arbetareförbundet med när platsutbudet utformades, med rätt att vara lägga in veto mot platser där man ansåg att förbundets medlemmars intressen hotade. På de allra flesta arbetsplatserna fanns det ofta var facklig kontaktperson informerade ungdomarna om vem han/ en som hon och vilka uppgifter han/hon hade i egenskap av ombud. var Ur ungdomarnas perspektiv förefaller sommarjobben ha erbjudit varierande arbetsuppgifter. Det framkom få klagomål över monotona och enahanda arbetsuppgifter. Däremot var det flera ungdomar som tyckte att de hade fått arbeten med alltför tunga, ohälsosamma eller i ett fall meningslösa arbetsuppgifter. Klagomålen kom från dem som hade jobbat inom fastighets- och parkskötsel. Flertalet ungdomar fann sig snabbt till rätta i arbetslivets kravmiljö. Kraven upplevdes mestadels som rimliga och relevanta. I ett flertal fall tyckte till och med att skolvärlden ställde generellt man sett hårdare krav än arbetslivet. I jämförelsen mellan skolvärldens respektive arbetslivets krav var det ofta skolvärlden som var jämförel-

Ungdomar, utbildning och arbete 37

sens utgångspunkt och utfallet av jämförelsen föreföll i dessa fall vara en produkt av hur hårda krav man ställde sig själv i skolan. Ingen av ungdomarna hade tvingats in i sommarjobbsverksamheten. Den största moroten för att ta arbetet var lönen, trots missnöjet med den låga ersättningsnivån. För ungdomarna själva alltså var sommarjobbet en arbetsmarknadsåtgärd och inte ett socialpolitiskt och potentiellt övervakande projekt.

Ökad empati och social kompetens

Ur karriärs- eller arbetslivsutvecklingshänseende tycks det som om sommarjobbet varit mindre viktigt. Sommarjobbet kunde dock bli re-

levant för andra långsiktiga intressen. Flera ungdomar, som hade

konkreta studie- och yrkesplaner för framtiden, att de tyckte uppgav sig ha fått en större förståelse för barns beteende och åldrandets villkor samt att man fått en större vana i bemötandet och umgänget med vuxna. Man trodde att denna utökade empatiska förmåga och sociala kompetens kunde bli till nytta för deras framtida yrkesval. De flesta ungdomarna deltog i sommarjobbsstudien hade som sedan tidigare någon arbetslivserfarenhet, oftast via grundskolans praoperiod. Det föreföll också som om prao-periodema hade haft en viss betydelse för ungdomarna. Visserligen var sommarjobbet viktigare, men man tyckte oftast att det inte var någon kvalitativ skillnad mellan denna verksamhet och praon. Att den sociala dimensionen av ett arbete är viktig för ungdomar bekräftas i sommarjobbsstudien. De ungdomar som hade positiva erfarenheter av sommarjobbet nämnde ofta de goda kontakterna med arbetskamraterna som en av anledningarna till varför det hade varit bra. Även kontakterna med andra människor arbetskamraterna än framhölls ofta. Bra arbetskamrater var också den faktor i ett arbete som man värderade högst. Sommarjobbsstudien visar entydigt att bättre organiserade sommarjobbsverksamheterna var avseende handledning och möjligheter till kontakt med arbetskamrater, desto större utbyte fick vuxna ungdomarna av sitt sommarjobb. Närvaron arbetskamrater kan av som bedöma det utförda arbetet och dessutom fungera guider in i som arbetsplatsens sociala liv är betydelsefull.

38 Ungdomar; utbildning och arbete

Regeringen satsar 5 miljoner på en informationskampanj

for sommarjobb

Ungdomar vill ha sommarjobb och drygt 75 procent av ungdomarna sökte sommarjobb år 1996 fick också ett jobb. Detta framkom

som

när SIFO Arbetsmarknads- och Inrikesdepartementets uppdrag

undersökte omfattningen av sommarjobb bland ungdomar. Om-

kring hälften av arbetsplatserna rekryterade ungdomar till sommar-

jobb genom familjer och vänner eller genom andra kontakter. Under-

sökningen visar också att ungdomar i storstäder och med utländsk bakgrund har större problem att få ett sommarjobb. Troligen

sam-

manhänger detta med att många av dessa ungdomar har arbetslösa

föräldrar, därmed saknas det kontaktnät som ofta är nödvändigt för

att få ett sommarjobb.

I Sysselsättningspropositionen i juni 1996 uttalade regeringen som

målsättning att alla gymnasiestuderande ungdomar som önskar det skall få ett feriearbete under sommaren 1997. Mot bakgrund av denna

målsättning har Arbetsmarknadsdepartementet anslagit 5 miljoner

kronor till en informationssatsning både central och lokal nivå för

att inspirera och entusiasmera företag att anställa ungdomar under

sommaren 1997.

Sammanfattning Vi har i detta kapitel visat följande: Ungdomar i de utsatta stadsdelarna är målmedvetna. Hälften har bestämt sig för vad de vill göra i framtiden. Det är fler i jämförelse med övriga ungdomar i landet. Flertalet ungdomar i de utsatta stadsdelarna, 65 procent, är inställda att skaffa sig en utbildning som kräver många års studier. Yrkesutbildning inom gymnasieskolan är populärast bland ungdomar i de utsatta stadsdelarna. Sommarjobbsprojekten som Botkyrka och Malmö genomförde sommaren - 1996 uppskattades av ungdomarna. Arbetsgemenskapen och kontakten med andra människor tillhörde de mest positiva erfarenheterna av sommarjobben.

9 Sommarjobb, En studie av ungdomarsferiearbetsmarknad, Arbetsmarknadsdepartementet och Inrikesdepanementet, 1997.

Barn, ungdomar, fritid och kultur 39

Barn, ungdomar, fritid och kultur

En rik fritid kräver i dag allt oftare rika föräldrar, kanske inte alltid rik pengar men åtminstone tid. Tid till bussning. Många föräldhar nämligen under år börjat köra sina barn kors och tvärs rar senare städerna till olika fritidsaktiviteter. Och sällan räcker det med genom aktivitet. Ett talande exempel denna nya trend är Henrik Wachten

meister 10 år, vi kan möta i Barn idag Ds 1996:57. Henrik trä-

som tennis måndagar, fotboll tisdagar och torsdagar är det nar både tennis och scoutmöte. Henrik fortsätter: På onsdagen måste jag göra läxorna till fredag, för när jag komhem på torsdagskvällen är jag trött./../. Det är på fredagar som mer jag kan leka med någon. Och på helgerna förstås. Fast på lördagarna

är det oftast tennisturnering.

Denna "fritidstrend har ännu inte vunnit terräng bland bam och ungdomar i de utsatta stadsdelarna. Förvisso har många av deras föräldrar mycket fri tid", men deras hushållsekonomi begränsar efterfrågan och rörelsefriheten. Till skillnad från Henrik har barnen i dessa stadsdelar tid för lek. I vår antologi Rosor betong möter vi av barn berättar ingående hur de använder sitt bostadsområde och som den kringliggande naturen till olika lekar. Kompisarna är ständigt närvarande i berättelserna, medan sällan återfinns. Barnens lek vuxna tycks ske i frizon skild från vuxenvärlden och barnens egna en villkor. I några ungdomarnas berättelser möter vi föreningslivet. av Hur stort är då intresset bland ungdomar i de utsatta stadsdelarna för föreningslivet Låt oss titta närmare detta i följande avsnitt.

Hög föreningsaktivitet hos pojkar, men låg bland flickor

Ungdomars fritidsvanor är ett populärt forskningsfält och i synnerhet vad gäller föreningsaktivitet. Ungdomars föreningsaktivitet är mycket påtagligt kopplad till två faktorer, dels till föräldrarnas socioekonomiska tillhörighet, dels till bostadsort. Ungdomar med välutbildade föräldrar och goda inkomster är oftare medlemmar i någon förening än ungdomar till föräldrar med låg utbildning och låga inkomster. Ungdomar i glesbygd och i medelstora städer är i högre grad

40 Barn, ungdomar; fritid och kultur

föreningsaktiva än i Stockholm, Göteborg och Malmö. Barn med invandrarbakgrund är dessutom i mindre utsträckning föreningsaktiva. Detta är en bild som i stora stycken också bekräftas Storstadsav kommitténs kartläggning av föreningsaktiviteten bland ungdomar i de utsatta stadsdelarna. På grundval ett statistiskt material har av som sammanställts av Stig Elofsson, Socialhögskolan i Stockholm och Ulf Blomdahl, Fritid Stockholm, har vi gjort vissa bearbetningar. Elofsson och Blomdahl har sammanställt föreningsaktivitetsgraden bland högstadieelever i 21 stadsdelar i storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö. Stadsdelarna har klassiñcerats efter föräldrarnas bostadssituation, materiella och födelseland. I tio resurser av de 21 stadsdelarna har minst 30 procent föräldrarna små mateav riella resurser utsatta stadsdelar. I fem dessa tio stadsdelar har av dessutom minst 30 procent av ungdomarna föräldrar är födda som

utomlands invandrarrika stadsdelar. Uppgifterna föreningsakti-

om viteten är insamlad olika år för varje storstad. Detta är givetvis inte tillfredsställande om man ska jämföra olika storstäder och stadsdelarna med varandra, men i brist ett bättre material har vi ändå valt att göra sådana jämförelser, vilket självfallet innebär att kategoriska slutsatser är uteslutna. Föreningsaktiviteten bland pojkar högstadiet i de utsatta stadsdelarna skiljer sig inte nämnvärt från den genomsnittliga föreningsaktivitetsgraden för högstadiepojkar i storstäderna. Bland flickor är emellertid skillnaderna stora mellan de olika stadsdelarna. Andelen pojkar i de utsatta stadsdelarna som är medlem i en förening uppgår till 62 procent, medan motsvarande andel för samtliga 2l stadsdelar är 65 procent. Föreningsaktiviteten sjunker ett par procentenheter bland pojkar i de utsatta stadsdelarna med en hög andel föräldrar är födda som utomlands. Jämför vi dessa stadsdelar med de stadsdelar där de materiella resurserna är störst ökar skillnaderna med drygt 25 procent. Föreningsaktiviteten bland högstadieflickor i de utsatta stadsdelarna är avsevärt lägre, 44 procent, än genomsnittet för flickor i storstäderna, 52 procent. Andelen sjunker till 37 procent i de invandrarrika stadsdelarna. Andelen flickor är föreningsaktiva i de stadsdelar med de som största materiella resurserna är 64 procent. Det betyder att det är ca 3/4 fler flickor i dessa stadsdelar är föreningsaktiva än i de insom vandrarrika stadsdelarna. Medlemskap i en idrottsförening äri särklass vanligast i alla stadsdelar. Av nedanstående diagram 2 och 3 framgår att det är stora skillnader mellan andelen flickor och pojkar är medlem i idrottsföreningar. som

Barn, ungdomar, fritid och kultur 41

Diagram 2: Föreningsmedlemskap bland högstadiepojkar Andel % elever som är medlem i en förening Genomsnitt i storstäderna Välbeställda stadsdelar Utsatta stadsdelar Invandrarrika stadsdelar 0 10 20 30 40 50 60 70% 2 Annan förening E Idrott.individuell - Idrott.lag Idrottsförening Diagram 3: Föreningsmedlemskap bland högstadieflickor Andel % elever som är medlem i en förening Genomsnitt i storstäderna Välbeställda stadsdelar Utsatta stadsdelar Invandrarrika stadsdelar 0 10 20 30 40 50 60 70% 1 Annan förening E Idr0tt.individuell - Idrott.lag Idrottsförening

42 Barn, ungdomar; fritid och kultur

Bland pojkarna är det något färre i de utsatta stadsdelarna i jämförelse med genomsnittet, medan skillnaden mellan flickorna i dessa stadsdelar och övriga flickor i storstäderna är markant. Andelen minskar ytterligare bland flickor som bor i de invandrarrika stadsdelarna. Lagidrott är populärast bland högstadiepojkar i de utsatta stadsdelarna, medan individuella sporter är mer framträdande bland de mer välbeställda ungdomarna. Flickors intresse för lagidrott är mindre än pojkarnas. Intresset för individuella sporter är mindre bland flickor i utsatta stadsdelar och intresset sjunker ytterligare bland flickor i de invandrarrika stadsdelarna. Jämför vi de invandrarrika stadsdelarna med de välbeställda stadsdelarna blir skillnaderna dramatiska. Det är

tre gånger fler flickor i de välbeställda stadsdelarna som är aktiva i

någon individuell sport än i de invandrarrika. En omfattande internationell forskning visar att människors smak och val av idrott är starkt relaterad till sociala bakgrundsfaktorer. Arbetarklassen har t.ex. visat ett större intresse för idrotter som kan sägas ge uttryck för ett instrumentellt förhållningssätt till kroppen, idrotter som ställer högre krav styrka, uthållighet samt fysiskt och psykiskt mod. De övre samhällsklassemas val idrott är ofta förav

knippad med hälsoupprätthållande preferenser. De kan i högre om-

fattning anpassas efter individuella önskemål, avseende bl.a. utförande, ansträngningsnivå, tid och plats. Dessa idrottsgrenar kräver ofta lång investering i tid och inlärning, men kan då i gengäld uten övas långt i åldrama. upp I Sverige är det framför allt Stig Elofsson och Ulf Blomdahl som berört dessa aspekter i sin forskning. De kan visa att ungdomar från små ekonomiska förhållanden och med lågutbildade föräldrar hellre ägnar sig så kallade expressiva aktiviteter, medan ungdomar från

högre medelklass och uppåt hänger sig så kallade instrumen-

mer tella aktiviteter. Det som kännetecknar expressiva aktiviteter är att verksamheten är organiserad så att deltagarna stimuleras till att koncentera sig omedelbara belöningar och mål. Verksamheten är öppen och man kan välja vad man vill göra. Till verksamheten kan man komma och som man vill. Den instrumentella aktiviteten är raka motsatsen. Där är aktiviteten så organiserad att deltagarna måste underordna sig bestämda och klart uttalade såväl kort- som långsiktiga mål, aktiviteten är bestämd och väldefinierad, aktiviteten är sluten och kräver regelbundet deltagande medlemskap Dessutom kräver aktiviteten koncentration och uthållighet.

2 Nilsson, Per, Den allvarsamma fritiden, Ungdomsrådets utredningar 1994

Barn, ungdomar, fritid och kultur 43

Flickor födda utomlands är sällan föreningsaktiva

Som vi tidigare nämnde så visar forskning att barn med invandrarbakgrund i mindre utsträckning är föreningsaktiva än andra bam. I den kartläggning som vi har gjort stämmer detta huvudsakligen flickor högstadiet som är födda utomlands av utländska föräldrar. Flickor högstadiet som är födda i Sverige med föräldrar som är födda utomlands är däremot föreningsaktiva i lika hög grad som svenska" flickor i de utsatta stadsdelarna. Pojkar högstadiet som är födda i Sverige med föräldrar som är födda utomlands är föreningsaktiva ungefär i samma utsträckning som "svenskapojkar i de utsatta stadsdelarna. Föreningsaktiviteten är något lägre bland pojkar som är födda utomlands av utländska föräldrar. Konsumtion kommunalt finansierad fritidsverksamhet skiljer av sig inte mellan ungdomar med invandrarbakgrund och svenska ungdomar, enligt Ulf Blomdahl. Däremot finns det skillnader när det gäller konsumtionsmönster. Ungdomar med invandrarbakgrund konsumerar kommunens så kallade öppna fritidsverksamhet, mer av medan svenska ungdomars konsumtion sker via föreningslivet. Jämför flickor sinsemellan är skillnaderna större. Flickor med man invandrarbakgrund konsumerar ytterst lite den kommunalt ñnanav sierade fritidsverksamheten i jämförelse med "svenska flickor. Riksrevisionsverket visar i rapporten Välfärd i verkligheten SOU 1997:24 att antalet besök per ungdom 7-18 år fritidsgård i Rosengård är i genomsnitt 75 per år. Besöksfrekvensen i Limhamn om-

rådestyp mycket hög inkomst är 23.

Utnyttjandet den öppna fritidsverksamheten sammanhänger av också i stor utsträckning med närheten. Forskningsenheten Fritid Stockholm kan visa att fritidsgårdar, parklekar, Vår Teater och fältverksamhet utnyttjas barn och ungdom i närområdet. Drygt 75 av procent besökarna på fritidsgårdama kommer från ett avstånd av inom 1 500 meter och 75 procent av besökarna till parklekar inom en radie 750 meter. Vi kan sammanfattningsvis konstatera att graden av föreningsaktivitet bland ungdomar påverkas i högre utsträckning av deras socioekonomiska bakgrund och kön än av etniskt ursprung. Ungdomar i de utsatta stadsdelarna är mindre föreningsaktiva än ungdomar i välbeställda stadsdelar och flickor är generellt mindre föreningsaktiva än pojkar, oavsett socioekonomisk bakgrund.

22 Uppgifter muntligt redovisadeav Ulf Blomdahl hösten 1996.

44 Barn, ungdomar; fritid och kultur

Förortens kulturella värmehärdar

Småbams deltagande i kulturverksamheter sker huvudsakligen i daghemmens eller skolans regi, enligt Sveriges Radio och Statens Kulturråd, som har följt småbarns massmedia- och kulturanvändning under det senaste decenniet. 23 Ca 8 av 10 barn i åldern 3-8 år småbarn besökte någon teater under år 1992. Omkring 2/3 besöken skedde i daghemmens eller av skolans regi. Det är färre barn från familjer föräldrar har låg utvars bildning som besökte en teater. 2/3 av småbamen har besökt något musikevenemang under år 1992. Närmare 80 procent småbarnen av hade varit museum under år. De flesta besöken gjordes samma tillsammans med familjen. Barn till föräldrar med låg utbildning gjorde i genomsnitt 40 procent färre besök än barn till högutbildade familjer.

Biblioteken ett populärt tillhåll

- Småbarn är bibliotekens främsta stamkunder. Andelen biblioteksbesökare bland barn och ungdomar är dessutom relativt jämnt fördelad mellan olika socioekonomiska samhällsskikt. .24 Ungefär 93 procent av barnen med lågutbildade föräldrar besökte ett bibliotek under år 1992. Motsvarande andel bland barn med högutbildade föräldrar var 97 procent. Det finns förhållandevis gott bibliotek i de utsatta om stadsdelarna och många dessa gör riktade satsningar gentemot av barn och ungdomar. T.ex. genomförde biblioteket i Rosengård ett projekt om den muntliga berättartraditionen som har sin främsta förankring bland invandrargrupperna.

Ebba Grön, KSMB och Latin Kings

Förorten äri många stycken populärmusikens högborg. Ungdomarna i dessa stadsdelar har snabbt fångat upp internationella strömningar inom musiken. Rocken fick fotfäste bland arbetarklassens ungdomar under l950-talet. I slutet 1970-talet gjorde punkbandet Ebba Grön av sin första spelning ungdomsgården Oasen i Rågsved i södra Stockholm. Succén lät inte vänta sig. Fler källarband såg dagens ljus, däribland KSMB och Stockholms negrer. I dag är det Hip-hop, med Latin Kings i spetsen som intagit punkens position i förorterna.

23Småbarnenskultur- och mediebarometer1992,Leni Filipson och GöranNylöf, SverigesRadio och StatensKulturråd. 24Nilsson, Per, 1994

Barn, ungdomar; fritid och kultur 45

Att ungdomarna i dessa stadsdelar väljer just punken eller Hip-hopen är ingen tillfällighet, enligt den franske sociologen Pierre Bourdieu. Genom sin musiksmak bekräftar individen sin klass hävdar Bourdieu. Etnisitet och musiksmak är ytterligare en dimension av detta. Erling Bjurström har gjort en studie som visar att den etniska bakgrunden framträder tydligt vad det gäller musikval. Invandrarungdomar lyssnar mer Hip-hop och house/techno medan svenska ungdo-

mar oftare lyssnar rockmusik, punk och svensk proggmusik.

Den nya förortsdramatiken Även intresse väckts för förorhos teatern och televisionen har visst ten och de utsatta stadsdelarna. Angeredsteatern i Göteborg har under den nya ledningen med Niklas Hjulström i spetsen lagt om kursen för teatern. Nu ska man inte längre sprida kultur för kulturovana, utan göra teatern beroende av dem som bor i Angered, konstnärligt, praktiskt och även innehållsmässigt. Detta ska utgöra grunden för vad de kallar den nya förortsdramatiken. Ett av projekten är att göra dramatik invandrares berättelser. Peter Birro, författare och av engagerad i Angeredsteatems arbete, har under hösten 1996 skrivit manus till en TV-serie om stadsdelen Hammarkullen i Göteborg. Regis-

sören Agneta Fagerström-Olssons ambition är att ta fram och visa

överlevnadskraften som finns i dessa stadsdelar och den positiva sprängkraft finns där. som

Vem bryr sig om graffiti och Hip-hop

En högst levande och utbredd konstart i förorterna, men föga uppmärksammad tidningarnas kultursidor, är grafñtin. Detta trots att honnörsordet inom konstkritiken i dag är gränsöverskridande. För om det är något grafñtin karaktäriseras av, så är det just det konstnärliga gränsöverskridandet, men dessvärre också ett gränsöverskridande av samhällets lagar och regler. Kommunerna och staten har inte heller visat något större intresse för grafñtin annat än att man har förstärkt skilda håll för att förbättra saneringen av de resurserna kvällsaktiva ungdomarnas verk. Kulturens företrädare i vuxenvärlden visar ofta prov ett svagt intresse för den kultur barn och ungdomar utövar egna villkor. Under åren 1986 till 1991 satsade Utbildningsdepartementet 80-90 mil-

25Nilsson, Per, 1994 2° DagensNyheter 19961219 27 DagensNyheter 19961105

46 Barn, ungdomar; fritid och kultur

joner kronor projektstöd till kultur i skolan. Mats Trondman, docent i sociologi, har gått igenom samtliga projekthandlingar som resulterade i ñnansiellt stöd. När han gjorde sökning orden wesen tem, "Hip-hop", metal, grunge, reggae" och action blev det ingen sökträff. Trondman konstaterar att barns och ungdomars egen kultur inte är närvarande bland skolans personal. På ett djupare plan är detta uttryck för en mentalitet bland personalen, menar Trondman, som inte tar sin utgångspunkt i elevernas värld, erfaegen renheter och upplevelser. I stället förutsätts att eleverna är förstörda och måste räddas med god kultur.28

28Mats Trondman, Kultur i skolan 19986-1991, Analys och problematiseringar,PM uppdrag av ArbetsgruppenKultur i skolan, 1996.

Kriminalitet, droger och våld 47

Kriminalitet, och våld

droger

Ungdomar i de utsatta stadsdelarna tycker att kriminalitet och droger är ett stort problem i deras bostadsområden och ett viktigt problem att åtgärda, visade vår intervjuundersökning. I genomsnitt tycker 40 procent ungdomarna att det finns mycket kriminalitet i det område av där de bor. Motsvarande andel bland ungdomar i övriga landet är 9 procent. Det är fler bland de äldre ungdomarna i de utsatta stadsdelarna upplever att det finns mycket kriminalitet, jämfört med de som Bland ungdomar med invandrarbakgrund är det färre som anyngre. ser att kriminaliteten är hög, jämfört med de svenska ungdomarna. Drygt 30 procent ungdomarna också att det finns mycket av anser droger i deras bostadsområde. Motsvarande andel bland ungdomar i 10 Även i detta fall det fler äldre ungdoövriga landet är procent. är upplever detta problem, 42 procent, än bland skolungdom, mar som 25 procent. Rädslan för missbrukare är utbredd bland ungdomarna i de utsatta stadsdelarna. Omkring hälften flickorna uppger att de av är rädda för knarkare och alkoholister, jämfört med 40 procent av pojkarna. Mot bakgrund av ungdomarnas upplevelser av kriminalitet och droger är det kanske inte så märkligt att över 90 procent av ungdomarna tycker att det är viktigt att satsar att få bort krimiman nella och missbrukare från deras bostadsområden. Ungdomarna vill också att föräldrarna sig för ungdomar och mot våld. engagerar Ungefär 92 procent av ungdomarna ansåg detta som mycket eller ganska viktigt.

Begränsade drogvanor i de utsatta stadsdelarna

Trots att så många ungdomar att de tycker att det finns pass uppger mycket droger i deras områden innebär inte detta att de själva har större problem med alkohol- och/eller narkotikamissbruk än ungdoi övrigt. Snarare tyder det på att ungdomarna i de utsatta stadsdemar lama i mindre utsträckning använder alkohol och narkotika än andra ungdomar. Exempelvis har gymnasieelever som är bosatta i Botkyrka mindre avancerade alkohol- och narkotikavanor än gymnasieelever i Stockholm och Täby. Detta framkom vid studie som Centralfören

48 Kriminalitet, droger och våld

bundet för alkohol- och narkotikupplysning CAN gjorde år 1991. Samtliga elever i årskurs 2 i gymnasieskolorna i Botkyrka och Täby ingick i undersökningen, medan det i Stockholms stad gjordes ett slumpmässigt urval. Sammanlagt deltog 2 892 elever i undersök-

ningen. Med anledning av detta resultat drog CAN följ ande slutsats:

" Det har ibland framhållits att Botkyrka, med förhållandevis en stor andel invandrare, tillhör de mer socialt belastade förortsområdena och att droger skulle förkomma i högre utsträckning i ungdomsmiljöer där än på andra håll. Detta bekräftas således inte i förelig-

gande studie även det är förhållandevis många flickor på de

om

praktiska linjerna som prövat narkotika.29

Liknade resultat har presenterats Göteborgs folkhälsosekretaav riat som år 1995 genomförde drogvaneundersökning bland eleen verna i årskurs Studien visar att det är endast små skillnader mellan områden med olika socioekonomisk karaktär och slutsatsen blir att den punkten verkar det finnas en enhetlig ungdomskultur. Dock framträdde tydlig skillnad när det gällde pojkar och flickor. en Flickor i utsatta stadsdelar har i påfallande liten grad erfarenhet av narkotika. Att just flickor i utsatta stadsdelar skiljer sig i drogvanor ett positivt sätt kan man se bl.a. vad gäller kriminalitet och alkoholkonsumtion. Vidare säger man: Möjligen har detta att göra med att stora invandrargrupper från andra kulturer har flyttat in i dessa områden

Färre brottsbenägna ungdomar i de invandrarrika

stadsdelarna

En stor andel invånare med invandrarbakgrund kan också ha en preventiv effekt ungdomskriminaliteten. Detta stod klart när Stockholmsprojektet, som genomfördes av Brottsförebyggande rådet BRÅ, summerade sina resultat. Projektet jämförde brottsligheten hos ungdomar i olika typer bostadsområden, villaområden, icke av invandrartätt allmännytteområde och invandrartäta områden. Studien visade att ungdomar i de invandrartäta bostadsområdena umgicks i relativt liten utsträckning med kamrater vardagskvällarna, de hade färre kamrater som begått brottslig handling och de hade i förhålen landevis liten utsträckning kamrater åkt fast för polisen. De som upp-

28Gymnasieleversdrogvanor, resultat från en enkätundersökningi åk 2 i Stockholm, Botkyrka och Täby, Barbro Anderssonoch Björn Hibell, CAN Rapport-serie nr 23. 29CAN Rapport-serie nr 23. 3° Drogvanor årskurs i preliminär rapport för Göteborg/Älvsborgs län 1995,Folkhälsosekretariatets skriftserie, Göteborgsstad.

Kriminalitet, droger och våld 49

levde också den sociala kontrollen starkare både i bostadsområdet och i hemmet. De hade större känslomässig och social närhet till sina föräldrar. Ungdomsbrottsligheten var i stället störst i de icke invandrartäta allmännytteområdena. Det var också i dessa områden invånarna som kände sig minst trygga. Skadegörelse och i viss utsträckning även våld förekom ofta i dessa områden. Enligt präglas de icke rapporten invandrartäta allmännytteområdena att många invånare är arbetsav lösa eller oförrnögna till arbete grund alkohol- och/eller drogav missbruk. Brottsbenägenheten högst bland de ungdomar sälvar som lan var hemma om kvällarna, såväl i de icke- de invandrartäta som områdena. Ungdomar med invandrarbakgrund bor i icke invandsom rartäta allmännytteområden riskerar dock i större utsträckning att bli

brottsbenägna visade rapporten.

Vidare framkom att ungdomar i invandrartäta områden har högre skolambitioner och bättre skolresultat än ungdomar lever i allsom männytteområden med låg invandrartäthet. Deras högre studieambitioner kan förklaras med att de själva och deras föräldrar förmodligen har en optimistisk på framtiden och det är möjligt kan syn att man karaktärisera sådana områden präglade nybyggaranda, som av en medan det råder en annan anda i de icke-invandrartäta allmännyttiga områdena enligt rapportförfattaren: "De svenskdominerade allmännytteområdena präglas däremot av ett större inslag av uppgivenhet bland invånarna, dvs. känner man sig otursförföljd eller rentav misslyckad. Man saknar uttalade

ofta framtidsmål och tycker det räcker med "att hålla sig flytande

Invandrarungdomar är mindre brottsbenägna i storstäderna än på landet

En nyligen publicerad BRÅ-rapport av Jan Ahlberg visar, att andelen

barn med invandrarbakgrund i storstäder blir brottsregistrerade som är lägre än motsvarande andel för samma kategori barn bor som landsbygden. Detta förhållande gäller även för unga invandrare som bor i storstäderna. Vuxna invandrare, dvs. individer är födda i som ett annat land och folkbokförda i Sverige, är dock överrepresenterade i brottslighet med hänsyn till andelen befolkningen, totalt av men sett begås 80 procent av samtliga brott är födda i Sveav personer som rige.

3 Martens, PeterL, BRÅ-rapport 1992: 32Martens, Peter 1992.

50 Kriminalitet, droger och våld

Ahlbergs resultat går stick i stäv med senare tids larmrapporter om

ökad brottslighet bland ungdomar med invandrarbakgrund i storstäderna. T.ex. lät Stockholmspolisen under hösten 1996 meddela via

våldet och kriminaliteten i Stockholms city till övervä-

pressen att

gande delen begås ungdomsgäng från förortema. Polisen grundar

av

detta påstående en kartläggning av ungdomsgäng som genomför-

des under hösten 1996. I hela Stockholms län kunde man identifiera 60-70 gäng. Det flesta återfanns i de invandrartäta stadsdelarna.

Gängen är ofta löst sammansatta och består mest pojkar i åldern

av

14-18 år. En del gängen begår våldsbrott och det förekommer

av

också del narkotikamissbruk. Gängen är sällan etniskt homogena,

en

inte boendemiljön är sådan. Polisen menar att orsaken till att poj-

om

kar med invandrarbakgrund är överrepresenterade vad gäller brotts-

lighet är att de och deras föräldrar oftare drabbas av social utslagning.

Detta sig bland annat boendesegregation, arbetslöshet

yttrar genom

och diskriminering. Polisens slutsats blir: "Vi kan således konstatera att vi inte har något invandrarproblem,

socialt problem drabbar invandrargrupperna

utan ett som

Ahlberg ifrågasätter inte trovärdigheten i dessa iakttagelser, men hans undersökning till övervägande del utgörs av barn till

menar att arbetskraftsinvandrare, vilket kanske inte ger en rättvisande bild av

situationen vad gäller barn till flyktinginvandrare, som i högre grad

drabbats boendesegregationens effekter och arbetslöshet. Men

av

Alhberg har svårt att tro att det har skett någon markant förändring

sedan slutet 1980-talet. Han fortsätter: av "Sammanfattningsvis är den gängse bedömningen invandrarav

barns brottslighet i viss mån överdriven. Uppfattningen att in-

nas

vandrares barn skulle vara mycket brottsaktiva tycks inte stämma generellt med undantag för vissa begränsade grupper. Dessa grupper och hörs mycket och bidrar på så sätt till att skapa en något skev

syns

bild det faktiska förhållandet. Det torde dock vara viktigt att följa

av

den fortsatta utvecklingen invandrares barns brottslighet. Om

av

boendesegregationen fortsätter att öka samtidigt som allt fler barn

till invandrare utestängs från arbetsmarknaden innebär det en på-

taglig risk för ökad kriminalitet på sikt även hos denna kategori

33 Rapport kriminella gäng, rasism och främlingsfientlighet i Stockholmslän, Polismyndigom heten i Stockholms län, AA489-961/97. 34 barns brottslighet En statistisk analys, BRÅ- Ahlberg, Jan, Invandrares och invandrares rapport 1996:2.

Kriminalitet, droger och våld 51

Våldet ökar bland barn och

ungdomar

Våld är däremot ett problem bland barn och ungdomar. Drygt

40 procent av ungdomarna i de utsatta stadsdelarna tycker att det är mycket våld i deras bostadsområden. Det är färre ungdomar med invandrar-

bakgrund som upplever att det finns mycket våld, jämfört med övriga

ungdomar.

Våldet i skolan tycks också öka. När Rädda Barnen gjorde inter-

vjuer med barn låg-, mellan- och högstadiet i Rosengård framkom

att många elever tycker att det största problemet i skolan är våldet

mellan elever. Hierarkin bland eleverna är hård, de äldre slår de yngre

och pojkarna slår flickorna. Flera flickor berättade fruktansvärda

om

övergrepp och en ständig rädsla för att bli slagen pojkarna. Ett

av par skolor uppger i Storstadskommitténs stadsdelsstudie har att man

svårt att erbjuda eleverna våldsfri och trygg miljö.

en

Barns och ungdomars upplevelse våld speglar dessvärre bis-

av en

ter realitet. Bland de minderåriga i Sverige har det skett dramatisk

en

ökning av våldsbrotten. Antalet våldsbrott registrerats för min-

som

deråriga i relation till alla 10-14 åringar i landet har ökat med hela

500 procent sedan år 1977. Ökningen kan delvis tillskrivas ökad an-

mälningsbenäghet, men också en kraftig faktisk ökning.

Unga våldsverkare finner nästan undantagslöst bland pojkar

man

med problemfylld uppväxtsituation. Gemensamt för flertalet är bland

annat bristen vuxenkontakter under uppväxten och därmed avsaknad av positiva, vuxna förebilder. Redan Skå-Gustav Jonsson visade

i sin forskning att kännetecken för utsatta familjer är

gemensamma

följandez37

låginkomstfamiljer med långvarig socialhjälp

-

avsaknad av fader/fadersñgur

I spritmissbruk i hemmet kriminalitet i hemmet I psykisk ohälsa i hemmet.

35 l-lur mår våra barn7, Karin Magnussonoch Agneta Frick, RäddaBarnen, 1995. 36 Ahlberg, Jan, Ungdomsbrottslighet,Särtryck BRÅ-rapport 1996:4. ur 37 Att förebyggavåld och kriminalitet bland Samordningskanslietför brottsförebyggande unga, åtgärder.Brottsliga nätverk/ungdomsgängrapport

52 Kriminalitet, droger och våld

Sammanfattning

Vi har i detta kapitel visat följande:

Drygt 40 procent av ungdomarna i de utsatta stadsdelarna tycker att det finns mycket kriminalitet i deras bostadsområde.

Drygt 30 procent ungdomarna också att det finns mycket droger i - av anser deras bostadsområde.

Att bort kriminalitet och missbrukare från bostadsområdena tycker 90 procent av ungdomarna är viktigt.

Ungdomarna i de utsatta stadsdelarna ropar efter vuxna. Över 90 procent av ungdomarna vill att föräldrarna engagerar sig för ungdomar och mot våld.

Alkohol- och narkotikabruk är mindre vanligt bland ungdomar i de utsatta stadsdelarna.

Ungdomar med invandrarbakgrund är mindre brottsbenägna i större städer än landsbygden.

Våldet ökar bland barn och ungdomar. Drygt 40 procent av ungdomarna i de utsatta stadsdelarna tycker att det är mycket våld i deras bostadsområde.

Många barn bär på en ständig rädsla för att bli utsatta för våld.

Vad tycker barn och ungdomar sina stadsdelar 53

om

Vad tycker barn och ungdomar om sina

stadsdelar

Ungdomarna i de utsatta stadsdelarna är storstaden trogen, men vill helst inte bo kvar i område eller hus. Men lägre ned i åld-

samma

går desto fler ungdomar vill stanna kvar i området. En in-

rarna man

tressant iakttagelse är också att det inte är fler ungdomar med invand-

rarbakgrund som skulle vilja bo i ett annat land, jämfört med ungdomar som är födda i Sverige. I nedanstående diagram framgår att ung-

domarna helst av allt vill bo i villa, radhus eller kedjehus. Hyresrätt blir däremot populärare bland äldre ungdomar vilket dock inte fram-

går av diagrammet. Ett vanligt påstående är att ungdomar i de utsatta stadsdelarna inte

alltid uppger var de egentligen bor när de blir tillfrågade, utan säger

i stället namnet stadsdel. Man tror att det egna bostadsen annan

områdets dåliga rykte kan till nackdel. Detta framkom också

vara ens

i vår intervjuundersökning. Närmare 75 procent av ungdomarna i de

Diagram 4: Så vill ungdomarna bo

Villa, radhus, kedjehus ;

Hyresrätt

Bostadsrätt

Kollektivhus

Tveksam, vet

010 20 30 40 50 60 70 80

j Storstad

54 Vad tycker barn och ungdomar om sina stadsdelar

utsatta stadsdelarna anser att bostadsområdets rykte har stor betydelse för områdets anseende. Bland ungdomar i övriga landet är motsvarande andel 66 procent. Drygt 60 procent ungdomarna i de utav satta stadsdelarna anser dessutom att deras bostadsområde har dåligt rykte. Det kan jämföras med 12 procent av ungdomarna i övriga landet. I övriga landet är det också stor skillnad mellan dem som bor i lägenhet och villa. Sju tio bor i lägenhet tycker att deras av som område har bra rykte, jämfört med nio tio ungdomar bor i av som villa. Många ungdomar i de utsatta stadsdelarna tror också att få invånare i deras område är nöjda med hur de har lyckats i livet. Endast 10 procent tror att de som bor i området är nöjda med hur de har lyckats. Det är betydligt färre än i övriga landet, där 33 procent av ungdomarna som bor i villa och 18 procent dem bor i lägenhet av som tror att grannarna är nöjda med sina liv. En annan intressant iakttagelse som gjordes i intervjuundersökningen är att över 65 procent av ungdomarna i de utsatta stadsdelarna kan tänka sig sig för något i sitt bostadsområde. Engageatt engagera manget är högre bland de yngre ungdomarna. Många ungdomarna av känner också till människor i deras bostadsområde sig som engagerar för att det ska bli så bra möjligt där de bor. En genomgående som tendens som vi noterat är att ungdomarna i dessa stadsdelar förlitar sig något mer politiker, skolan och andra former av nätverk när det gäller att utveckla stadsdelarna. Den största skillnaden mellan hur ungdomar i utsatta stadsdelar och i övriga landet uppfattar sitt bostadsområde ligger i hur lugnt, tryggt och fint man tycker att området är. I storstädernas utsatta stadsdelar är det 34 procent av ungdomarna inte tycker att det är lugnt som i sitt bostadsområde, mot sju procent i övriga landet. Drygt 30 procent av ungdomarna i utsatta stadsdelar upplever inte heller sitt bostadsområde tryggt. Motsvarande andel för övriga landet är 6 som procent. Bostadsområdenas skönhetsmässiga kvalitéer i de utsatta stadsdelarna lämnar också mycket i övrigt att önska, enligt ungdomarna. Trots detta tycker 75 procent, helt eller delvis, att deras bostadsområden är fina. Likväl anser över 80 procent ungdomarna att det är av viktigt att snygga upp husen i området. Behovet av insatser är särskilt stort vad gäller gårdar och parker. Drygt 90 procent av ungdomarna anser nämligen att det är nödvändigt att man snyggar upp gårdar och parker i området där de bor. Otrygghetskänslor och oro för kriminalitet bland ungdomar i utsatta stadsdelar har också framkommit i andra undersökningar. Christer Jönsson och Johan Lundqvist gjorde en undersökning bland

Vad tycker barn och ungdomar sina stadsdelar 55 om

ungdomar i Bergsjön i Göteborg. Syftet var att undersöka hur väl ungdomars bilder överensstämmer med olika nyckelfaktorer arbetslöshet, invandrartäthet m.m. som kan vara representativa för att belysa stadsdelens generella status, i förhållande till de andra stadsdelarna i Göteborg. Eleverna i årskurs åtta ombads beskriva sitt område och svaren var förvånansvärt samstämmiga. Man kunde urskilja en stor tyckte att både boendet och naturen var bra och vikgrupp som tiga, samt att kompisarna betydde mycket. Det väldigt få var svar som framställde området som tråkigt och trist och att det inte finns något att göra där. I stället berömdes fritidsgården, miljön och lugnet. Något däremot oroade ungdomarna den höga kriminaliteten som var och missbruket i området. Skolan nämndes i ganska ringa omfattning, där den nämndes var det i positiva ordalag. När ungdomen med ord skulle beskriva sitt område visade det sig att 2/3 marna egna ansåg att Bergsjön bra eller rätt så bara att bo 1/3 ansåg att var området var mer eller mindre dåligt. Ungdomar med utländskt urtrivdes bättre i området än andra. sprung

Mamma och vill flytta

pappa Småbamsfamiljer tillhör den ofta flyttar från utsatta stadsgrupp som delar. De vanligaste skälen till att barnhushållen flyttar är att de söker efter större eller mindre bostad, flyttar ihop och isär eller flyttar till andra boendeformer. Områdesrelaterade skäl åberopas också. Anna Green, har gjort två studier varför barnfamiljer flyttar från som om miljonprogramsområdena, kommer fram till att det stora flertalet barnfamiljer flyttar till ett nytt boende som de upplever mer bamvänligt. Barnfamiljer flyttar också grund att de inte vill att deras barn av ska i skolan i området. Man är rädd att barnen inte ska lära sig svenska i en skola med många barn med utländsk bakgrund och att kvaliteten utbildningen blir lidande av att allt för många barn inte kan ordentlig svenska. Ett annat områdesrelaterat skäl till att flytta är störande och upplevelse otrygghet i bostadsområdet. grannar av Ska kunna bibehålla barnfamiljerna och öka attraktiviteten i de man utsatta stadsdelarna för denna grupp krävs en satsning barnen, enligt Anna Green. Green fortsätter: "Det barnfamiljerna efterlyser är bl.a. en tryggare miljö, god trafiksäkerhet och goda lekmöjligheter och att bo i markplan. Andra

33 Christer Jönsson och Johan Lundqvist, Ungdomars bilder av Bergsjön, C-uppsats, Kulturgeografiska inst. Göteborgsuniv.

56 Vad tycker barn och ungdomar sina stadsdelar om

saker som är livsnödvändiga för barnfamiljer i bostadsområdet är en bra skola och bra barnomsorg. Barnfamiljernas önskemål förom bättringar rör främst förändringar i den sociala- och den yttre

miljön

39Se Anna Green: Kan hög omflyttning minskas med begränsade åtgärder, examensarbete, KTH, Avd för Regional planering, 1995 och Att bo i Vårby Gård, 1996,HUGE bostäder.

Sammanfattning och diskussion del 1 57

Sammanfattning och diskussion del 1

I slutet av förra seklet talade Ligapojkskommittén om vanartiga och försummade barn i storstädemas arbetarstadsdelar. Idag, drygt hundra år senare, debatteras återigen samma fråga, men nu används andra ord och begrepp. Arbetarstadsdelar har blivit förortsslum eller miljonprogramsområden och de vanartiga barnen har blivit värstingar och kickers. Då som nu är bilden av dessa stadsdelar grovt förenklad och schabloniserad. Hur livets och skiftningar gestaltas tillnyanser mäts tyvärr sällan något större allmänintresse. Storstadskommittén har därför valt att i denna första del av delbetänkandet ha ambitionen att tränga bakom schablonernas sköra yta och synliggöra en mer mångfasetterad bild av barns och ungdomars levnads- och uppväxtvillkor i storstädernas miljonprogramsområden eller som vi föredrar att kalla dem de utsatta stadsdelarna. Dessa stadsdelar är en konse- kvens av en uppdelning av storstädemas befolkning, dels efter socioekonomisk och etnisk bakgrund, dels i olika boendemiljöer. De utsatta stadsdelarna är barnrika stadsdelar. Nästan 40 procent av samtliga barn och ungdomar 0-17 år i kommunerna Botkyrka, Göteborg, Haninge, Huddinge, Malmö, Stockholm och Södertälje bor i vad Storstadskommittén definierar som utsatta stadsdelar. Majoriteten av barnen och ungdomarna i dessa stadsdelar har utländsk bakgrund. Högst andel med invandrarbakgrund återfinns i stadsdelar med extremt låga inkomster. Med tanke den höga arbetslösheten i de utsatta stadsdelarna och i synnerhet bland småbarnsföräldrar är det föga överraskande att bamfamiljernas ekonomi i dessa stadsdelar generellt är mycket dålig. Den disponibla inkomsten bland barnfamiljer i Stockholms stads utsatta staddelar var år 1994 i genomsnitt 230 000 kronor, vilket kan jämföras med att genomsnittet för hela staden var drygt 334 000 kronor. Den disponibla inkomsten i Rosengård, Malmö var 178 500 kronor och i Bergsjön, Göteborg 219 700 kronor. En inte oansenlig inkomst i de del av bamfamiljernas disponibla utsatta stadsdelarna utgörs av socialbidrag och andra ersättningar. I många stadsdelar är över hälften av barnfamiljema socialbidragsberoende. Vi har också iakttagit att allt fler unga människor blir bero-

58 Sammanfattning och diskussion del I

ende av socialbidrag. I vissa stadsdelar är närmare hälften av barnen och ungdomarna socialbidragstagare. Riksrevisionsverket visar i sin rapport Välfärd i verkligheten SOU 1997:24 att andelen yngre barnfamiljer i åldrarna 25-44 år disponibla inkomst till två tredvars jedelar består socialbidrag, förtidspension, arbetslöshetsersättning av eller en kombination av dessa ersättningsslag, är högst i stadsdelarna Rosengård med 17 procent och i Bergsjön med 13 procent. Vi bedömer att situationen i andra stadsdelar av områdestyp mycket låg inkomst och extremt låg inkomst är likartad. Arbetslösheten bland småbarnsföräldrar är alarmerande hög. Närtredjedel barnen i åldern 0-6 år hade arbetslösa föräldrar mare en av 1994. I områden med extremt låga inkomster i Göteborg och Malmö uppgick motsvarande andel till 50 procent. Att ha föräldrar som är friska och trivs med sin livssituation är ovärderligt för barn och ungdomar. Det stora flertalet barn och ungdomar i de utsatta stadsdelarna har en god hälsa och utvecklas väl. Vi har dessvärre noterat att allt fler föräldrar drabbas av arbetslöshet, ökat socialbidragsberoende och sämre hälsa i dessa stadsdelar. Upplevelsen av utanförskap växer hos dessa föräldrar, vilket inte lämnar deras barn oberörda. Utvecklingsförseningar hos fyraåringar är vanligare i de utsatta stadsdelarna än i övriga stadsdelar i storstäderna. Sven Bremberg konstaterar att drygt en tredjedel av barnen i de utsatta stadsdelarna inte klarar fyraårskontrollen. Allmän förskola från tre års ålder och insatser som stödjer föräldrarna i dessa områden skulle ha förutsättningar att utjämna skillnaderna mellan barn, menar Bremberg. Från Skärholmen, Stockholm och Gunnared, Göteborg har vi fått rapporter om att antalet barn med invandrarbakgrund som blir aktuella för socialtjänstens insatser ökar. Antalet placeringar av barn och ungdomar i familjehem och institution ökar. I de stadsdelar som vi har kartlagt är de kommunala kostnaderna för vård mycket höga. Riksrevisionsverket uppmärksammar detta problem och bristerna i kommunernas resursfördelningsmodeller, som tvingar stadsdelarna att täcka de stigande placeringskostnadema inom deras egen budget. Att antalet placeringar ökar betraktar vi som en direkt konsekvens av boendesegregationen. Vi tycker därför det är orimligt att de stadsdelar där boendesegregationens negativa effekter ökar, själva ska bära det största ekonomiska ansvaret för socialtjänstens placeringar av barn och ungdomar. Detta måste åvila hela kommuansvar nen. Vi är medvetna om att resursfördelningsmodellerna står under ständig diskussion och omprövning i kommunerna, vi vill änmen

Sammanfattning och diskussion del 1 59

dock uppmärksamma storstadskommunerna att se över sina modeller som styr tilldelningen av pengar till vård för barn och ungdomar

Vi tycker också att det finns Hera skäl att diskutera ett större stat-

ligt ansvar för placeringskostnaderna för ungdomar som enligt lagen vård LVU blir placerade på behandlingshem, som drivs om av unga av Statens institutionsstyrelse SiS. Det är framför allt två skäl som talar för detta. För det första har SiS monopol på dessa behandlingshem och kan därmed helt självständigt styra kostnaderna för vården. För det andra är det tveksamt om det nuvarande systemet rent principiellt är acceptabelt när det gäller förhållandet mellan stat och kom- När till exempel begår kriminella handlingar mun. en vuxen person

och blir dömd till fängelse så finansierar staten detta. Principen är

enkel: Staten dömer och staten betalar Denna princip gäller dock inte LVU-vården trots att det är staten som dömer ungdomarna till vård.

Yrkesutbildning populärast

Ungdomar i de utsatta stadsdelarna är målmedvetna än andra mer ungdomar. Drygt 65 procent är beredda att skaffa sig en utbildning som kräver många års studier. Detta betyder emellertid inte att flertalet ungdomar genomför en studieförberedande utbildning. I stället är det de yrkesinriktade programmen gymnasieskolan som är populärast. Regionala skillnader finns mellan storstäderna. I Malmö och Göteborg var det fler ungdomar som valde en yrkesutbildning. Vi iakttog också att i de utsatta stadsdelarna i Malmö var studiemotivationen högst bland ungdomarna i områden med extremt låga inkomster. Att ha ett arbete när man är under tjugo år är något högst ovanligt i dag. Industrin behöver ingen oerfaren arbetskraft längre, vilket drastiskt minskat möjligheterna för ungdomar att efter grundskolan skaffa sig ett arbete. Ungdomar som saknar studiemotivation hamnar därför i en besvärlig situation. De hänvisas till gymnasieskolan eller tvingas till arbetslöshet. Stockholms stad visar att de flesta arbetslösa ungdomar under 20 år finns i de utsatta stadsdelarna. Intresset för studier hos denna grupp ungdomar skulle kunna öka genom ett ökat inslag av praktik inom gymnasieskolan. Ungdomspolitiska kommittén vill låta eleverna välja att börja med praktikperioden under sitt första läsår gymnaiseskolan. Vi tycker att det finns starka skäl som talar för att detta förslag bör prövas. Vår sommmarjobbsstudie visar att ungdomarna planerar för en yrkeskarriär och en tillvaro där det är arbete och inte bidrag som ger

60 Sammanfattning och diskussion del J

inkomst. Det stora flertalet ungdomar som erbjöds sommarjobb i Botkyrka kommun och Malmö stad var nöjda. Sommarjobben erbjöd varierande arbetsuppgifter och ungdomarna fann sig snabbt till rätta med arbetslivets krav och villkor. Ur karriärs- eller arbetslivsutvecklingshänseende tycks däremot sommarjobben varit mindre betydelsefulla. Det som uppskattades högst av ungdomarna var att sommarjobben gav goda kontakter med arbetskamrater och andra människor. Arbetsmarknads- och Inrikesdepartementets intervjuundersökning visar att ungdomar vill ha sommarjobb. Drygt 75 procent av dem fick också ett sådant under år 1996. Ungdomar i de utsatta stadsdelarna hade däremot svårigheter att få ett sommarjobb. Vi kan alltså konstatera att sommarjobb för ungdomar genererar många positiva effekter. Storstadskommittén har dock inte för avsikt att lägga något förslag om en sommarjobbsgaranti med anledning av att vi inte anser att detta ska vara en statlig uppgift. Vi vill emellertid göra storstadskommunerna och näringslivet uppmärksamma på sommarjobbens positiva effekter. Det borde vara möjligt att i större omfattning arbeta lokalt för att skapa förutsätt-

ningar så att fler ungdomar kan skajfa sig ett sommarjobb.

Självständiga ungdomar

Ungdomar i de utsatta stadsdelarna tycks ha en större självständighet i jämförelse med barn och ungdomar i välbärgade områden. De mer lever ett liv som i mindre utsträckning är präglat vuxenkontroll av och de väljer också aktiviteter där självständigheten är stor och sker efter egna önskningar. Det finns dessvärre en tendens till att sätta likhetstecken mellan meningsfull fritid och vuxenkontrollerad fritid, vilket vi tycker är olyckligt. Det finns en uppenbar konflikt mellan å ena sidan den självständighet som ungdomarna utvecklar i de utsatta stadsdelarna och å andra sidan de värderingar och normer som genomsyrar skolan och föreningslivet. Utmaningen för kommuner, stadsdelar och föreningsliv ligger i att försöka möta dessa barn och ungdomar och ge dem förutsättningar att utveckla sina fritids- och kulturaktiviteter efter egna önskningar och behov. Vi har visat att ungdomar i de utsatta stadsdelarna är mindre föreningsaktiva än ungdomar i välbärgade områden. Flickor är dessutom generellt mindre föreningsaktiva än pojkar, oavsett socioekonomisk bakgrund. Lagidrotter och individuella idrotter där fysisk styrka och själsligt mod krävs, såsom brottning, boxning och andra kampsporter, är populära bland pojkar i de utsatta stadsdelarna. Lagidrott är populärast bland flickor.

Sammanfattning och diskussion del 1 61

Ungdomar med invandrarbakgrund är föreningsaktiva i lika hög grad övriga ungdomar i de utsatta stadsdelarna, frånsett flickor som är födda utomlands utländska föräldrar. Denna grupp av som av flickor är också starkt underrepresenterade inom fritidsverksamhet

kommunen driver eller finansierar. Ska dessa flickors intresse

som förföreningsverksamhet och fritidsutövning tas tillvara är det viktigt det får ske på deras villkor. Detta kräver att kommuner och att egna

stadsdelar kan möta deras önskemål, troligen inte alltid faller

som inom för det är brukligt inom föreningsliv och fritidsverkramen som samhet.

Daghemskultur och grafñti

Den befolkningens konsumtion legitim kultur, det vill säga vuxna av offentligt finansierad kulturverksamhet, är i väsentlig grad klass- och könsbetingad. Nationalscenemas trogna besökare återfinner vi inte bland industriarbetande män, utan bland kvinnliga tjänstemän i medelåldern. Dessa skillnader går däremot inte att finna bland barn. Barns deltagande i kulturverksamhet sker huvudsakligen i daghemeller skolans regi. Det gäller framför allt besök teatrar, mumens seum och musikevenemang. I de stadsdelarna toppar Hip-hopen och House/techno hitutsatta listorna. Många ungdomar manifesterar sin identitet eller grupptillhörighet sitt musikval, även sitt sätt att klä sig. genom men genom I vår antologi Rosor betong SOU 1997:62 bemöter två flickor av missuppfattningama kring det så kallade kickers-modet. Signatu- En före detta värsting" berättar hur hon och hennes kamraren om ingjöt respekt i omgivningen när de tog stadens gator i besittning ter iförda Levis-jeans och skor och tröjor från Adidas. Graffiti levande konstart bland ungdomarna i de utsatta stadsär en delarna. Hittills har offentliga såväl privata aktörer ofta haft en som direkt negativ inställning till grafñtin. Man hävdar bland annat att det är subkultur leder till ökat våld, missbruk och kriminalitet. en som Självfallet finns det ingen ursäkt för den skadegörelse av egendom

och de stölder sprayfärg många grafñtimålare gör sig skyldiga till,

av större mått intresse, förståelse och aktivt stöd till ungdomen ett av seriöst vill utveckla sitt intresse för graffitis borde ges från mar som såväl offentliga som privata aktörer. Inom kulturens etablerade börjar intresset för de utsatta arenor stadsdelarna växa. Till skillnad från tidigare handlar det inte längre erbjuda så kallade eftersatta i samhället mer kultur om att grupper

utifrån ett trubbigt jämlikhetsperspektiv, utan att ta vara de kultu-

62 Sammanfattning och diskussion del 1

rella resurser och värden invånarna själva i dessa stadsdelar har som och vill utveckla. Angeredsteatem i Göteborg skapar exempelvis dramatik av invandrares berättelser.

Mycket våld, droger och kriminalitet i bostadsområdena

Våld, kriminalitet och droger barn och ungdomar oroar i de utsatta stadsdelarna. Drygt 40 procent ungdomarna i dessa stadsdelar av tycker att det är mycket kriminalitet och drygt 30 procent tycker att det är mycket droger i deras bostadsområde. Cirka 40 tycker procent också att det är mycket våld i bostadsområdena. Att

många ungdomar

upplever sitt bostadsområde som otryggt är därför inte märkligt. I

Rädda Barnens fem kommunprojekt framkom att många elever

tycker att det största problemet i skolan är våldet mellan elever.

Många barn och ungdomar i dessa stadsdelar lever följaktligen under

en ständig känsla av otrygghet och hot. Trots upplevelsen av otrygghet sammanhänger med våld, krisom minalitet och droger så tycker de flesta barn och ungdomar i de utsatta stadsdelarna att deras bostadsområden är fina. I vår antologi Ro-

sor av betong SOU 1997:62 ger också många ungdomar uttryck för

en stolthet över sitt bostadsområde de tycker har oförtjänt som ett

dåligt rykte. I många berättelser återkommer ofta till den trygg-

man het och gemenskap som finns i stadsdelarna.

Småbarnsfamiljer tillhör den grupp som oftast flyttar från utsatta

stadsdelar. Flertalet flyttar naturliga orsaker. Man söker större av eller mindre lägenhet, flyttar i hop eller i sär eller flyttar till villa, radhus eller bostadsrätt. Områdesrelaterade skäl till flyttning är dock inte sällsynta. Man bland annat att området inte är tilläckligt anser barnvänligt och man är orolig för att kvaliteten i skolan blir lidande

av allt för många barn med utländsk bakgrund. Störande och

grannar

upplevelse av otrygghet åberopas också orsak till att vill

som man flytta. Det finns en stor medvetenhet bland ungdomarna i de utsatta stadsdelarna att vardagens är hårdare i deras bostadsområden om än i andra områden. Få ungdomarna tror att människorna i deras av områden är nöjda med sitt liv och drygt 60 deras procent anser att bostadsområde har dåligt rykte. Storstadskommittén mycket allser varligt detta. Risken är överhängande att dessa tendenser förstärks om inte levnadsförhållandena i de utsatta stadsdelarna förbättras. Fördjupas känslan av uppgivenhet och misslyckade ökar invånarnas utanförskap och då minskar ytterligare barnens och ungdomarnas möjligheter till goda och jämlika livschanser.

Sammanfattning och diskussion del 1 63

Ungdomarnas recept hur problemen i de utsatta stadsdelarna ska åtgärdas är klara och entydiga. Bra lärare i skolan, snygga upp hus, gårdar och parker, bort med kriminaliteten och missbruket i bostadsområdena och fler vuxna som engagerar sig för barn och ungdomar och mot våld. viktigt budskap ungdomarna uttrycker i vår inter- Ett annat som vjuundersökning är att de själva vill engagera sig i sitt bostadsområde.

Inledning 65

Del 2

Inledning

I del 1 har vi huvudsakligen ägnat oss att beskriva barns och ung-

domars levnads- och uppväxtvillkor med utgångspunkt i deras egna

resurser och indirekta resurser som framför allt deras föräldrar bistår med. Vi ska nu fortsätta med att i denna del uteslutande kartlägga de resurser som de offentliga institutionerna satsar barn och ungdomar och som vi bedömer vara av betydelse för deras uppväxtvillkor. Enligt direktiven har Storstadskommittén i uppdrag att särskilt uppmärksamma de grupper bland barn och ungdomar som grund av svåra levnadsvillkor eller svårigheter att få tillträde till arbets-

marknaden, riskerar att få en dålig start i livet. Detta uppdrag ska

bland annat ses mot bakgrund av att Socialstyrelsen i sin rapport Barns villkor i förändringstider visade att nedskärningarna i verksamheter som berör barn och ungdomar har varit störst i storstäderna och deras förortskommuner. Man fastslog också att storstadskommunema inte prioriterade verksamheter för barn och ungdomar högre än annan kommunal verksamhet, utan snarare lägre. Omfattningen av nedskärningarna på stadsdelsnivå berördes inte i Socialstyrelsens

rapport. De ansåg dock att det fanns en tendens till ökade kvalitets-

skillnader mellan olika verksamhetsfonner som vänder sig till barn och ungdomar inom storstadskommunerna. Socialstyrelsen befarar att dessa nedskärningar kan ha medfört allvarliga effekter för barn och ungdomar i de utsatta stadsdelarna. Detta är oroväckande enligt Socialstyrelsen, då dessa grupper är särskilt beroende av ett rikt utbud och hög kvalitet i barnomsorg, skola och fritidsverksamheter eftersom deras familjer har sämre ekonomiska förutsättningar. Mot bakgrund av dessa omständigheter beslutade Storstadskommittén att göra en liknande studie, den så kallade ekonomistudien.

Tillvägagångssätt

Storstadskommittén gav Statistiska Centralbyrån SCB, programmet för offentlig ekonomi, i uppdrag att samla in uppgifter från 22 utsatta stadsdelar belägna i de sju berörda storstadskommunema, dvs. Botkyrka, Göteborg, Haninge, Huddinge, Malmö, Stockholm

66 Inledning

och Södertälje. Uppdraget var att studera bnittokostnads- och personalutvecklingen under perioden 1992-95, besparingsåtgärder under år 1995 och budgetstrategier för år 1996. De utvalda stadsdelarna är förhållandevis representativa för samtliga 96 utsatta stadsdelar som finns i de berörda storstadskommunerna.

Stadsdels- och fältstudien Ekonomistudien beskriver endast förändringarna i de utsatta stadsdelarna i siffror. Vad som döljer sig bakom dessa går inte att utläsa. Har de förändrade ekonomiska förutsättningarna påverkat barnomsorgen och skolan Vad har man prioriterat lokalt, vilka grupper har drabbats nedskärningarna och motsvarar resurserna de behov som barn och av ungdomar har i de utsatta bostadsområdena För att kunna tränga djupare in i dessa frågeställningar har Storstadskommittén gjort både en stadsdelsstudie som omfattade sex utsatta stadsdelar och en fältstudie som omfattade tre av de sex stadsdelarna. Syftet med stadsdelsstudien var dels att få en översiktlig bild av barnomsorgen och grundskolan, dels få in förslag och idéer om hur situationen för barn och ungdomar kan förbättras. Följande stadsdelar ingick i studien: Bredäng, Biskopsgården, Jordbro, Rosengård, Gårdsten och Vårby. Uppgifterna har insamlats via enkäter till barnomsorgscheferna i respektive stadsdel samt till rektorernai 17 skolor. De båda enkäterna är ganska likartade. De inleds med kvantitativa frågor verksamhetens omfattning. Därefter följer kvalitativa fråom gor med öppna svarsalternativ. Svarsfrekvensen var god. Fem stadsdelar besvarade barnomsorgsenkäten. Endast Jordbro i Haninge uteblev. Sammanlagt besvarade 13 skolor enkäten. Samtliga stadsdelar blev därigenom representerade av en eller flera skolor. Fältstudien genomfördes i stadsdelarna Gårdsten i Göteborg, Rosengård i Malmö och Vårby i Huddinge. Samtliga stadsdelar kan hänföras till områdestypen områden med extremt låg inkomst. Syftet med studien har i första hand varit att försöka få en uppfattning om vilka attityder och värderingar personal inom olika förvaltningar har gentemot barn och ungdomar i dessa områden. Totalt intervjuabåde också

des 25 personer, enskilt och i grupp Vid intervjuerna har

specifika frågor om verksamheten i stadsdelen berörts, vilket senare

Följande kommuner och stadsdelarhar ingått ekonomistudien: i Alby och Fittja i Botkyrka, Biskopsgården, Gunnared,Majorna, Lärjedalen och Bergsjön i Göteborgsstad, Brandbergen och Jordbro i Haninge,Flemingsbergoch Vårby i Huddinge, Hyllie, Kirseberg,Södrainnerstaden och Rosengård i Malmö Stad, Skärholmen Södra Farsta, Kista/Järvafältet, Rinkeby och Vantör i Stockholm stad, Hovsjö och Ronna i Södertälje 2 Samtliga intervjuer är bandadeoch finns tillgängliga kommitténs sekretariat.

Inledning 67

har varit till nytta när vi gjort våra bedömningar verksamheterna

av i de utsatta stadsdelarna.

Ytterligare bearbetningar av skilda statistiska material har också gjorts av Storstadskommitténs sekretariat. Närmare detaljer om hur

dessa bearbetningar har genomförts beskrivs i samband med

att resultaten presenteras.

68 De utsatta stadsdelarna och deras "hemkommuner"

De utsatta stadsdelarna och deras

hemkommuner en jämförelse

-

Vi kommer i följande kapitel att redovisa hur stadsdelarna satsar på barn och ungdomar inom verksamhetsområdena barnomsorg, grundskola, fritid och kultur. Men först ska en översiktlig bild ges av de sju berörda storstadskommunerna, dvs. Botkyrka, Göteborg, Haninge, Huddinge, Malmö, Stockholm och Södertälje, samt deras utsatta stadsdelars ekonomiska utveckling under åren 1992-1995. Om vi inledningsvis granskar de berörda storstadskommunernas kostnader för den totala verksamheten exklusive affärsverksamheten finner vi att de har sänkt sina bruttokostnader i fasta priser med i genomsnitt 9,4 procent under perioden 1992-95. De största kostnadsnedskärningarna har Göteborgs stad genomfört, 11,8 procent, medan Malmö stad minskade sina kostnader med 8,3 procent. Motsvarande

andel bland kommunerna i Stockholms län var 7,8 procent

Personalnedskärningar har följt kostnadsminskningarna i spåren. Sammantaget minskade de berörda storstadskommunerna andelen årsarbetare med i genomsnitt 9 procent under perioden 1992-95. Malmö stad sänkte andelen årsarbetare med 13,6 procent, kommunerna i Stockholms län med 8,7 procent och Göteborgs stad med 7,3 procent. Kostnadsutvecklingen inom grundskolan och barnomsorgen i de berörda storstadskommunerna har också varit negativ. Sammantaget sjönk bruttokostnadema för dessa två verksamheter med i genomsnitt 8,5 procent. De utsatta stadsdelarna bryter radikalt mot den kostnads- och personalutveckling som deras "hemkommuner" uppvisar. Sammantaget ökade bruttokostnaden i fasta priser för de utsatta stadsdelarnas totala verksamhet, exklusive affärsverksamheten, med i genomsnitt 9,9 procent under perioden 1992-95. Stadsdelarna i Göteborg gjorde de största bruttokostnadsökningama, 22 procent. Stadsdelarna i Stockholms län ökade endast 0,5 procent, medan stadsdelarna i Malmö sänkte kostnaderna med 1 procent.

3 Uppgifter angående kommunernaär hämtade från Vad kostar verksamheten i Din kommun, samtliga publikationer från 1992till 1995.

De utsatta stadsdelarna och deras "hemkommuner" 69

Under samma tid minskade den sammanlagda andelen årsarbetare i de utsatta stadsdelarna med 1,5 procent. Det var emellertid endast stadsdelarna i Stockholm som gjorde personalnedskämingar, 12,3 procent, medan stadsdelarna i Göteborg ökade andelen årsarbetare med 5,8 procent och i Malmö uppgick ökningen till 1,3 procent. Däremot minskade bruttokostnaderna i fasta priser inom verksamheter riktar sig till barn och ungdomar i de utsatta stadsdelarna som med i genomsnitt 6,8 procent under perioden 1992-95. De utsatta stadsdelarna i kommunerna i Stockholms län står för merparten av kostnadsminskningen, 10,5 procent, stadsdelarna i Malmö stad sänkte med 2,7 procent, medan stadsdelarna i Göteborg ökade kostnaderna med 0,2 procent. Den sammantagna kostnadssänkningen för barnomsorg och grundskola var 6,2 procent under perioden 1992-95 De utsatta stadsdelarna har också gjort personalnedskämingar inom verksamheter som riktar sig till barn och ungdomar i stor omfattning. Sammantaget sänkte stadsdelarna andelen årsarbetare med i genomsnitt 13,6 procent. Den sammanlagda personalneddragningen inom barnomsorg och grundskola vari genomsnitt 16 procent under den aktuella perioden. Skillnaderna mellan stadsdelarna i respektive storstadsregion är påtagliga. Stadsdelarna i Stockholms län gjorde de största nedskärningarna, 18,3 procent. De utsatta stadsdelarna i Malmö har praktiskt taget oförändrad personalstyrka inom verksamriktar sig till barn och ungdomar medan Göteborg har sänkt heter som andelen årsarbetare med 6,5 procent. Anledningen till att de utsatta stadsdelarna har ökat sina bruttokostnader under de senaste åren kan vi inte med säkerhet uttala oss om. Men antar att merparten av kostnadsökningen sannolikt härrör sig från ökade kostnader för socialbidrag och andra former av insatser som socialtjänsten bistår med. Socialbidragsberoendet har ökat betydligt i de utsatta stadsdelarna under hela 90-talet. Riksrevisionsverket har Storstadskommitténs uppdrag granskat samtliga transfereringar i tre utsatta stadsdelar, där det bl.a. visar sig att socialbidragskostnaderna i samtliga dessa stadsdelar har ökat. Vi kan alltså konstatera att de utsatta stadsdelarna ökade sina bruttokostnader för den totala verksamheten under perioden 1992-95, medan deras hemkommuner minskade sina kostnader under period. De utsatta stadsdelarna kunde också, till skillnad från samma sina hemkommuner, öka andelen årsarbetare under denna period. Däremot omfattade inte kostnads- och personalökningen i de utsatta stadsdelarna verksamheter som riktar sig till barn och ungdomar. Det är snarare så att de utsatta stadsdelarna har gjort större nedskärningar inom barn- och ungdomsverksamheten än sina hemkommuner.

70 De utsatta stadsdelarna och deras "hemkommuner"

Detta måste betecknas som mycket anmärkningsvärt mot bakgrund av att flertalet av dessa kommuner tillämpar resursfördelningsmodeller som ska ta hänsyn till stadsdelarnas socioekonomiska struktur. Otvivelaktligen finns det skäl att ifrågasätta dessa modellers fördelningspolitiska träffsäkerhet. Storstadskommittén finner det därför angeläget att storstadskommunema uppmärksammar detta problem framledes.

Barnomsorgen i de utsatta stadsdelarna 71

Barnomsorgen i de utsatta stadsdelarna

"I början när jag flyttade till Gårdsten hade jag inga vänner Inte

förrän jag började på dagis fick jag vänner. Jag minns första gången

min mamma skulle lämna mig på dagis. Jag började gråta och ville

inte att hon skulle lämna mig. När hon gick fortsatte jag att gråta.

Jag ville inte äta för jag tyckte maten var usel. Och när vi skulle gå

ut och leka så satt jag ofta för mig själv. Men sedan började de fråga

mig om jag ville leka med dem. Jag förstod inte så bra svenska och jag kunde inte heller prata så bra vi kom överens väldigt bra. men

Tiden gick och jag blev bättre och bättre på svenska och jag fick

mer

och mer kompisar. Den bästa kompisen jag fick flicka

var en som

hette Charlotte. Vi är fortfarande bästisar."

Denna episod, som är hämtad berättelse tolvåri Marlena ur en av ga som medverkar i Storstadskommitténs antologi Rosor av betong SOU 1997:62, visar den roll barnomsorgen kan ha för barn och deras möte med ett nytt hemland. Undersökningar visar dessvärre att allt färre barn i de utsatta stadsdelarna har barnomsorg. Detta sker samtidigt som utbyggnaden av barnomsorgen har kulminerat. På mindre än 25 år har andelen barn med barnomsorg ökat från 18 procent år 1970 till drygt 70 procent år 1995. Att barnomsorgen är bra för barnen är oomtvistat. Flera studier,

däribland Fast-projektet av Bengt-Erik Andersson Lärarhögsko-

lan i Stockholm, som har pågått sedan början av 1980-talet, kan tydligt visa att barn som börjat på daghem tidigt klarar sig bättre i skolan än andra barn. Lena Söderberg, projektansvarig för ett språkutvecklingsprogram för Ronna kommundelsnämnd i Södertälje, visar också att barn med utländsk härkomst och som har gått i förskola har mindre behov av svenska som andra språk Sv2. Söderberg anser att det föreligger en uppenbar risk för att invandrarbarn, som kommer till skolan med stora kunskapsluckor i svenska, riskerar sitt att ge upp erövrande av svenska språket redan ett tidigt stadium. Söderberg konstaterade vidare att svenska barn som går i förskolor eller skolor med hög andel invandrare inte har en sämre svenska jämfört med andra svenska barn. Söderberg fortsätter: " Detta är intressant då det i diskussionen boendesegregation talas risken för att dessa om om

72 Barnomsorgen i de utsatta stadsdelarna

barn skulle ha sämre svenska. En sådan uppfattning får inte stöd en språkundersökningen i R0nna."1 av

Statens, storstädernas och stadsdelarnas mål för

barnomsorgen

Vad är då bra barnomsorg och vilka mål ska den uppfylla Regeen

ringens mål med barnomsorgen är prop 94/95: 100 bilaga 6:

att genom pedagogisk gruppverksamhet ge barnen stöd och sti- mulans för deras emotionella, sociala och intellektuella utveckling och bidra till goda uppväxtvillkor, att ge barn med behov av särskilt stöd i sin utveckling den omsorg som deras speciella behov kräver, att underlätta för föräldrar att förena förvärvsarbete och studier med vård och ansvar för bam, att utforma verksamheten i samarbete med föräldrarna för att där- igenom öka deras delaktighet, medansvar och inflytande, att utforma stöd och regleringar så att verksamheten bedrivs eko- nomiskt effektivt. Enligt socialtjänstlagens portalparagrafer skall begrepp som de- mokrati, solidaritet, jämlikhet, trygghet och ansvar vägleda och prägla barnomsorgen. Dessa nationella mål återfinns också i storstadskommunernas och de utsatta stadsdelarnas måldokument för barnomsorgsverksamheten. Kommunerna framhåller genomgående vikten av att bamomsorska utgå från det enskilda barnets behov och föräldrarnas önskegen mål. Malmö stad understryker också behovet av att barn med invandrarbakgrund bör ha tillgång till någon form för att få dagav omsorg lig kontakt med det svenska språket och kulturen. Både Göteborgs och Malmö stad talar om nödvändigheten av okonventionella och flexibla lösningar för att möta föräldrarnas och barnens behov av barnomsorg. Vad som åsyftas med okonventionella är dock höljt i dunkel. Föräldrarinflytande framhålls, såväl på kommunnivå som stadsdelsnivå. Det är dock bara Stockholms stad framhåller som barnens rätt till inflytande och delaktighet i barnomsorgens vardagliga sysslor. Gemensamt för de utsatta stadsdelarna, som ingick i stadsdelsstudien, är att de prioriterar språkutveckling för barn med invandrarbakgrund och insatser för barn med behov av särskilt stöd. Syftet med satsningen språkutveckling är främst att förbereda barnen att möta

4 Söderberg,Lena, Språkundersökningi Ronna kommundel oktober 1995.

Barnomsorgen i de utsatta stadsdelarna 73

skolans krav och villkor. Stadsdelen Bredäng i Stockholm har som mål att alla barn vid skolstarten ska kunna så bra svenska att de kan tillgodogöra sig undervisningen. För att kunna leva till målet har upp infört ett så kallat effektmålskriterium, innebär att kunskaman som i svenska språket hos barnen i stadsdelens barnomsorg ska öka perna med fem procent årligen och mätas vid samma tillfälle varje år. Att barnomsorgen ska sörja för barnens trygghet och upplevelse tillhörighet i sitt bostadsområde återfinns bland annat i måldokuav menten för Gårdsten och Biskopsgården i Göteborg. Stadsdelen Vårbys överordnade mål både för barnomsorgen och skolan är att medverka till att minska antalet barn och ungdomar som hamnar i riskzonen genom att arbeta förebyggande. Av ovanstående redogörelse för de nationella och lokala målen för barnomsorgen så framgår det tydligt att dess funktion huvudsakligen är trefaldig. För det första ska barnomsorgen det andra ha en arbetsmarknadspolitisk funktion. För en utbildningspolitisk funktion och för det tredje en socialpolitisk funktion genom att medverka till goda och jämlika uppväxtvillkor. Barnomsorgens utbildningspolitiska profil har förstärkts i samband med att ansvaret för verksamheten fördes över från Socialdepartementet till Utbildningsdepartementet den 1 juni 1996.

Färre barn i barnomsorg i de utsatta stadsdelarna

Kommunerna är idag, enligt socialtjänstlagen, skyldiga att tillhandahålla plats inom barnomsorgen för alla barn mellan 1-12 år vars föräldrar förvärvsarbetar eller studerar eller för barn som har eget behov av barnomsorg. Trots detta är det betydligt färre barn i de utsatta stadsdelarna som kommer i åtnjutande av någon form av barnombåde i jämförelse med riket och med storstadskommunerna i sorg, sin helhet. Våren 1996 hade 55 procent samtliga barn i åldern l-6 av år barnomsorg i de fem stadsdelar ingick i vår stadsdelsstudie. som Genomsnittet för hela landet år 1995 låg 72 procent och för de berörda storstadskommunerna låg andelen 73 procent. Den högsta andelen barn som har barnomsorg återfinns i Gårdsten Göteborg där 78 procent av barnen har barnomsorg. Därefter kommer Vårby

Huddinge och Bredäng Stockholm med 66 procent och Biskops-

gården Göteborg med 59 procent. Lägst är andelen i Rosengård Malmö där knappt 40 procent av barnen har barnomsorg. Att andelen inskrivna barn inom barnomsorgen varierar mellan stadsdelarna beror huvudsakligen en eftersatt utbyggnad av barnomsorgen i vissa kommuner, vilket har medfört problem med att uppnå full behovstäckning. Detta har i sin tur medfört att kommunerna sätter upp

74 Barnomsorgen i de utsatta stadsdelarna

egna regler för att få barnomsorg. Av stadsdelsstudiens fem stadsdelar var det Gårdsten och Biskopsgården särskilt påtalade att de som har svårt att erbjuda barnomsorg till alla föräldrar önskar detta. som Stockholms stad erbjuder alla barn barnomsorg oavsett föräldom rarna har arbete, studerar eller är arbetslösa. Malmö stad och Göteborgs stad kräver att föräldrarna har arbete eller studerar för kunna komma i åtnjutande barnomsorg. I Göteborg halveras vistelsetiden av daghem för barn med minst en arbetslös förälder. Enligt Socialstyrelsen är det vanligaste skälet till att barn i åldrarna 1-6 år inte har barnomsorg föräldrarna är föräldraledig. Det att en av näst vanligaste skälet är att föräldrarna inte förvärvsarbetar eller studerar. Det tredje vanligaste skälet är arbetslöshet. Drygt 25 procent av dessa föräldrar efterfrågar plats för sina bam. Efterfrågan är en högst bland de arbetslösa där drygt 40 procent vill ha en plats i förskola eller familjedaghem till sina bam.5 Det är inga större skillnader mellan barn med utrikes födda föräldrar och barn med svenskfödda föräldrar när det gäller tillgång till barnomsorg, åtminstone inte riksnivå. Barn båda föräldrar är vars utrikesfödda är något oftare utan barnomsorg än andra barn. Barn med en utrikesfödd och en svenskfödd förälder skiljer sig däremot inte från barn med två svenskfödda föräldrar. Skillnaderna är större inom gruppen utrikesfödda föräldrar. Föräldrar födda i f.d. Jugoslavien, Turkiet, Mellanöstern, Eritrea, Etiopien och Sydamerika efterfrågar oftare plats för sina barn än svenskfödda föräldrar, medan efterfrågan bland föräldrar födda i t.ex. Somalia är betydligt lägre.

Kommunala daghem den vanligaste

-

barnomsorgsformen

Kommunala daghem är den dominerande barnomsorgsforrnen i de utsatta stadsdelarna, som ingick i Storstadskommitténs stadsdelsstudie. Drygt 73 procent av de inskrivna barnen finns där. Omkring 12 procent av barnen är inskrivna i familjedaghem, medan endast 7 procent går privata daghem och en lika hög andel går i deltidsförskola. Daghem i enskild regi eller entreprenad, vi fortsättsom ningsvis kallar privata daghem, är vanligast i Vårby där omkring en fjärdedel av barnen är inskrivna i denna omsorgsforrn. I de övriga stadsdelarna är det mellan 2-5 procent som har privat daghemsplats och oftast är det etniska förskolor, så som finska eller muslimska. De ansvariga för barnomsorgen i de kartlagda stadsdelarna uppger att de

5 Social service, vård och omsorg i Sverige 1996,Socialstyrelsen.

Barnomsorgen i de utsatta stadsdelarna 75

har positiva erfarenheter av privata daghem, men man anser att det svaga föräldraintresset är ett hinder för en vidareutveckling av denna omsorgsform. I Storstadskommitténs underlagsrapport Kooperativa möjligheter i storstadsområden SOU 1996:54 framgår att föräldrakooperativa daghem är mycket vanligare i de välbärgade innerstadsområmer dena. Även Socialstyrelsens Barns villkor i förändringstider rapport bekräftar detta. I den framgick också att andelen barn med invandrarbakgrund, med ensamstående föräldrar och barn till låginkomsttagare var kraftigt underrepresenterade i privata daghem. Riksgenomsnittet för andelen barn som har privat daghemplats uppgår till 12 procent. I Stockholms stad är cirka 20 procent av de inskrivna förskolebarnen inskrivna i ett privat daghem. Drygt 50 procent av barnen i innerstadsdelen Katarina-Sofia finns i privata daghem. Förekomsten av deltidsförskolor varierar också kraftigt i de utsatta stadsdelarna. I Rosengård är det knappt 17 procent av barnen som har denna omsorgsform, medan inga barn har det i Bredäng. Av de stadsdelar som ingick i stadsdelsstudien var det endast Rosengård som inte erbjöd öppen förskola.

Diagram Andel barn inom olika barnomsorgsformer

Kommunala daghem 73%

Deltidsförskola 7% i

a jedaghem 12%

Privata daghem 7%

76 Barnomsorgen i de utsatta stadsdelarna

Kraftiga nedskärningar inom barnomsorgen i de utsatta

stadsdelarna

Bamomsorgen i storstäderna har sedan början av 1990-talet varit mycket hårt ansatt nedskärningar. Exceptionellt stora nedskärav ningar har genomförts i dessa städers utsatta stadsdelar. I Socialstyrelsens rapport Barns villkor i förändringstider, gjordes en prognos för bruttokostnadsutvecklingen för barnomsorgen för åren 1993 och 1994. Den genomsnittliga minskningen av bruttokostnaderna i fasta priser för barnomsorgen i storstäderna uppskattades till 15 procent. Mot bakgrund av detta gav Storstadskommittén ett uppdrag till SCB, program för offentlig ekonomi, att samla in uppgifter bruttokostom nadsutvecklingen inom barnomsorgen under perioden 1992 och 1995 i 22 utsatta stadsdelar i Stockholms län 12 stadsdelar, Göteborg 5 stadsdelar och Malmö 4 stadsdelar. Materialet från SCB har utgjort grund för Storstadskommitténs så kallade ekonomistudie. Med facit i hand kan vi konstatera att bruttokostnaderna inte minskade i den omfattning som Socialstyrelsen befarade. Totalt minskade bruttokostnaderna för barnomsorgen i fasta priser under åren 1992 och

Diagram 2: Barnomsorgens kostnadsutveckling Bruttokostnadsförändring mellan 1992-1995 i fasta priser

Malmö

Göteborg

Stockholm

Samtliga storstäder

%-25 -20 -15 -10 -5 0

I Utsatta stadsdelar Hela staden

Barnomsorgen i de utsatta stadsdelarna 77

1995 i genomsnitt med 12,2 procent i de sju berörda storstadskom-

munerna

I genomsnitt minskade bruttokostnadema för barnomsorgen i de utsatta stadsdelarna med 17,5 procent. De största nedskärningarna gjorde kommunerna i Stockholms län, som totalt sänkte sina kostnader för barnomsorgen med 18,4 procent i fasta priser under denna period. De utsatta stadsdelarna i dessa kommuner sänkte däremot sina kostnader med 23 procent. I Malmö stad sänktes kostnaderna med 4.2 procent, medan kostnadsminskningen i deras utsatta stadsdelarna nästan dubbelt så stor, 9,2 procent. Det omvända förhålvar landet återfanns i Göteborgs stad. Där har kostnaderna för bamomi staden helhet sänkts med i genomsnitt 12,2 procent och sorgen som i de utsatta stadsdelarna med drygt 7 procent. För att åskådliggöra vidden av nedskärningarna inom bamomsorkan vi jämförelse använda bruttokostnadsutvecklingen för gen som den totala verksamheten, exklusive affärsverksamheten, för de berörda storstadskommunerna under perioden 1992-1995, som inte

minskade med mer än 9,4 procent.7 Nedskämingarna inom barnom-

har följaktligen varit 1,3 gånger större än vad som har varit sorgen fallet för kommunernas totala verksamhet. Jämför vi bruttokostnadsutvecklingen för den totala verksamheten för samtliga stadsdelar blir skillnaderna avsevärt större. Totalt i stadsdelarna ökade kostnaderna med 9,7 procent. Motsvarande förändring för barnomsorgen innebar en neddragning med i genomnsitt 17,5 procent. Barnomsorgen i storstäderna har generellt haft betydligt högre kostnader än i övriga delar landet. Detta beror dels högre kostav nader för lokaler och personal, dels att föräldrarnas arbetsförhållanden gör att de har behov av längre omsorgstider per dag för sina barn.

Kraftiga personalminskningar inom barnomsorgen

Personalminskningarna har under perioden 1992-1995 varit mycket kraftiga. Vår ekonomistudie visar att andelen årsarbetare i de utsatta stadsdelarna minskade i genomsnitt med 20 procent under denna period. Merparten personalminskningama står stadsdelarna i Stockav holms län för, totalt sänkte andelen årsarbetare i barnomsorgen som med 26 procent. Göteborgs stadsdelar minskade andelen årsarbetare med drygt 10 procent och Malmö stadsdelar med knappt 2 procent.

Följande kommuner åstyftas: Botkyrka, Göteborg, Haninge, Huddinge, Malmö Stockholm och Södertäljeoch bruttokostnadsuppgiftema är hämtade från Vad kostar verksamheteni Din kommun 7 Uppgifterna är hämtade från Vad kostarverksamheten i Din kommun, samtliga publikationer från 1992till 1995

78 Barnomsorgen i de utsatta stadsdelarna

Ingen personalminskning i barngrupperna

Även ovanstående resultat från vår ekonomistudie om belägger att personalminskningama har varit mycket omfattande så har detta givit mycket små effekter antalet bam årsarbetare inom bamomsorper gen och personaltätheten i förskolornas daghem barngrupper i de utsatta stadsdelarna. Detta visar vår stadsdelsstudie. Personalsituationen i dessa stadsdelar har näst intill varit oförändrad under perioden 1994-1996 vad gäller antalet barn årsarbetare. För samtliga per stadsdelar låg det genomsnittliga antalet barn årsarbetare 5,4 per år 1994. Två år har antalet barn årsarbetare minskat margisenare per nellt med i genomsnitt 3,2 procent i stadsdelarna. Om vi jämför dessa siffror med de berörda storstadskommunerna i sin helhet så finner påtagliga skillnader. Det genomsnittliga man antalet barn per årsarbetare år 1992 omkring 3,9. Tre år var senare, år 1995, hade andelen barn per årsarbetare i dessa kommuner ökat med 60 procent, vilket innebär att antalet barn per årsarbetare ligger i genomsnitt 6,38 Detta betyder att de utsatta stadsdelarna, har generellt färre barn årsarbetare, än sina "hemkommuner". per I vår stadsdelsstudie framgår att det har skett små förändringar vad gäller barngruppemas storlek och dess personaltäthet. Jämfört med utvecklingen i riket så har de utsatta stadsdelarna färre barn per grupp. Bamgrupperna har generellt blivit större om man ser till landet i sin helhet. År 1995 det i genomsnitt 16,7 barn var per grupp i daghem med jämfört med 13,8 år 1990. Över hälften de barn av som ännu inte fyllt fyra år var inskrivna i med fler än 15 barn. grupper Barn i dag, s.135

Antalet föreståndare är oförändrat

I likhet med förskolans daghem övriga personalutveckling i de stadsdelar som ingått i stadsdelsstudien så har situationen för föreståndama varit stabil under perioden 1994-1996. Det råder dock anmärkningsvärda skillnader mellan stadsdelarna i respektive storstadsregionema. Stadsdelarna i Göteborg uppger att det går 123 barn och omkring 27 personal per föreståndare medan Stockholmskommunerna och Malmö har omkring 50 barn och 13 personal föreper ståndare. Genomsnittet för samtliga förskolor i landet är 82 barn och 12 personal föreståndare Den generella utvecklingen under de per

3 Följande åstyftas Botkyrka, Göteborg, Haninge, Huddinge, Malmö, Stockholm och Södertälje och bruttokostnadsuppgiftema är hämtade från Vad kostar verksamheteni Din kommun Social service, vård och i Sverige 1996,Socialstyrelsen omsorg

Barnomsorgen i de utsatta stadsdelarna 79

senaste tio åren är att föreståndarna har fått ansvar för allt större och fler förskolor. I genomsnitt har antalet årsarbetare per föreståndare ökat med 40 procent och antalet barn per föreståndare med 80 procent under denna period.

Föreståndarrollen har förstärks i det förändringsarbete pågår

som inom barnomsorgen. Större barngrupper, minskad personaltäthet, fler små barn i fler barn med utländsk härkomst är grupperna, exempel på förändringar som har ökat behovet av en väl fungerande arbetsledning. Samtidigt har decentraliseringen av besluten och befogenhetema medfört att ekonomiska och administrativa frågor upptar allt föreståndarnas tid. Gunni Kärrby, har utvärderat mer av som barnomsorgsverksamheten i Göteborgs stad, menar att föreståndarna har varit till ovärderlig hjälp för att mildra effekterna av nedskärningarna inom barnomsorgen. Kärrby anser också att föreståndare med visioner lyckades bättre hantera nedskärningarna, bland annat genom

att ingjuta mod och pedagogiska influenser till personalen.

Britt-Mari Karaschin, barnomsorgschef i Rosengård, Malmö, har ide intervjuer som Storstadskommitténs sekretariat genomfört, framhållit att stadsdelen har som strategi att försöka hålla föreståndare en på varje förskola. Detta ser de som ett krav för en god arbetsledning och en kvalitetssäkring för den pedagogiska verksamheten.

Varför dessa skillnader i personaltäthet

Kraftiga personalminskningar inom barnomsorgen har konstaterats både i de berörda storstadskommunema och i de utsatta stadsdelarna, men trots detta har stadsdelarna kunnat bibehålla förhållandevis en oförändrad personaltäthet i förskolorna daghem. Hur har de lyckats med det I stadsdelsstudien uppger de ansvariga för barnomsorgen i de berörda stadsdelarna att personalminskningama skett till övervägande del genom uppsägning av ekonomipersonal, dvs. de som sysslar med matlagning och dylikt på förskolorna. Personalminskningen kan också har skett genom ökad tillämpning av tidsrelaterade barnomsorgsavgifter. Syftet med detta avgiftssystem är att minska behovet av personal. Samma faktiska personaltäthet kan uppnås med av-

sevärt färre helårsanställningar i en kommun med en genomsnittlig

närvarotid exempelvis sju timmar per dag jämfört med en kom-

mun där barnens genomsnittliga närvarotid är tio timmar per dag.

En viktig kvalitetsdimension för att bedöma kvaliteten inom barn-

° Telefonintervju med Gunni Kärrby, december1996. "Social service, vård och omsorg i Sverige 1996,Socialstyrelsen.

80 Barnomsorgen i de utsatta stadsdelarna

omsorgen är enligt Socialstyrelsen tillgången till vikarier. Endast en stadsdel uppger att de har ett organiserat vikariesystem. En stadsdel att behovet vikarier har minskat, vilket i och för sig inte uppger av är märkligt med hänsyn till att sjukskrivningsfrekvensen totalt bland arbetstagare har minskat.

Höjda taxor

Som vi hittills har kunnat visa så har de utsatta stadsdelarna genomfört kraftiga nedskärningar inom barnomsorgen vad gäller kostnader och personal. Vilka övriga besparingsåtgärder har då stadsdelarna genomfört I vår ekonomistudie ställdes frågan vilka besparings- och ñnansieringsåtgärder stadsdelarna hade genomfört inom barnomsorgen under verksamhetsåret 1995. Personalminskningar och större barngrupper var de två vanligaste besparingsåtgärderna som 2/3 av stadsdelarna hade genomfört under år 1995. Drygt 57 procent av stadsdelarna har höjt taxorna och knappt hälften hade börjat med mer samverkan och samutnyttjande. En näst intill identisk fråga om besparingsåtgärder ställdes till stadsdelarna i stadsdelsstudien, men med ett tillägg om vilka åtgärder som har genomförts under de senaste tre åren. Fyra av de fem stadsdelarna hade under de tre senaste åren genomfört flera besparingsåtgärder. Den vanligaste åtgärden har varit att höja taxor och avgifter. Tre stadsdelar har dessutom tillgripit personalminskningar och större barngrupper.

Färre barn med hemspråksstöd

Enligt Socialdepartementets rapport Barn idag har andelen barn som får hemspråksstöd inom barnomsorgen sjunkit under 90-talet. Tidigare fick ca 55 procent av barnen med invandrarbakgrund hemspråksträning, nu är det ca 20 procent. I vår stadsdelsstudie har vi försökt få bild hemspråksstödets omfattning och utveckling en av inom barnomsorgen, grund brister i enkätsvaren från men av stadsdelarna kan vi inte med säkerhet uttala oss om hur denna verksamhet har förändrats. Tre stadsdelar uppger att de erbjuder hemspråksstöd, Rosengård, Gårdsten och Biskopsgården. Bredäng och Vårby gör däremot inte detta. Gårdsten är den enda stadsdelen som redovisar antalet barn som önskade hemspråksstöd och hur många som hade detta under perioden 1994-96. Drygt hälften av barnen i Gårdsten som önskade hemspråksstöd fick det också under läsåret 1994-95. Under 1995-96 kunde stadsdelen ge knappt 40 procent av

Barnomsorgen i de utsatta stadsdelarna 81

barnen detta stöd. Både Rosengård och Biskopsgården uppger att antalet som får hemspråksstöd har ökat sedan år 1994, men vi vet dock inte något om i vilken utsträckning det motsvarar efterfrågan. Att döma dessa redovisningar, med alla dess brister, så av tycks det dock finnas skäl att misstänka att hemspråksstödet i de utsatta stadsdelarna också har minskat under 90-talet.

Nedskärningarnas förlorare barn med behov särskilt

- av stöd

Nedskämingamas förlorare inom barnomsorgen är de barn har

som behov av särskilt stöd, för övrigt flertalet de men anser av ansvariga

för barnomsorgen på stadsdelsnivå, nedskärningarna har

att medfört

positiva effekter såsom effektivisering och större medvetenhet

hos personalen de ekonomiska villkoren och

om förutsättningarna. Stödfunktionerna inom barnomsorgen har under

de senaste tre åren varit förhållandevis intakta i de kartlagda stadsdelarna. Psykolog har prioriterats i flertalet stadsdelar. Endast en uppger att man har minskat denna funktion. För specialpedagoger bilden är splittrad. Endast tre svarade, påtalar de saknar sådan varav en att en tjänst, medan en stadsdel har förstärkt funktionen samtidigt som en annan

stadsdel har halverat tjänstgöringen för densamma. Kurator

saknas endast i en stadsdel. Antalet barn med personlig assistent har ökat i tre stadsdelar. Trots få förändringar

av stödfunktionsbemanningen så motsvarar

inte dessa behovet hos barnen resurser understryker barnomsorgscheferna i stadsdelarna. Detta grund andelen av att barn med behov av särskilt stöd under 1990-talet stadigt har ökat. Omfattningen varierar kraftigt mellan stadsdelarna. I Rosengård det är drygt 70 pro-

cent av barnen i barnomsorgen ha behov sådant

som anses av stöd medan endast 10 procent i Gårdsten. De vanligaste diagnoserna är

språksvårigheter och språkförseningar samt psykosocial problema-

tik. Därefter kommer MBD Minimal Brain Dysfunction och DAMP dysfunktion i avledbarhet, motorik och perception. Skillnaderna mellan stadsdelarna är uppseendeväckande mot bakgrund av att de uppvisar stora likheter vad gäller socioekonomisk struktur och andelen barn med

invandrarbakgrund. En trolig förkla-

ring till skillnaderna är att stadsdelarna använder olika kriterier för

bedömning av vilka barn som har behov särskilt stöd. I Socialde-

av partementets rapport Barn idag framhålls i de

att kartläggningar som

finns över barn med behov särskilt av stöd används olika definitioner. Jämförelser mellan olika kartläggningar blir därför meningslösa. Ef-

stadsdelarna 82 Barnomsorgen i de utsatta

kommunerna inte regelbundet gör Kartläggningar av antalet

tersom

barn med behov särskilt stöd är det svårt att dra några slutsatser

av

har ökat eller minskat. Socialstyrelsens uppfattning är

om resurserna

inte har minskat för barn med fysiska handikapp. Där-

att resurserna vistas i större barngrupper än tidi-

emot påverkas dessa barn av att I ännu inte publicerad undersökning från Socialstyrelsen har

gare. en ställning till de de får de

barnomsorgspersonal tagit om anser att reoch det stöd de behöver för att stödja de mest utsatta barnen.

surser de får det i högre eller i mindre utsträckning. 76 procent anser att det stöd behövs saknas. Resten anser att som

Rinkeby uppskattades andelen förskolebarn O-6 år med behov

I

särskilt stöd till 17 procent. Det visade kartläggning som PBU,

av en

och Rinkeby stadsdelsnämnd genomförde år Omsorgsnämnden

1993. omfattade samtliga förskolebarn i stadsde-

Kartläggningen

förskoleåldern försenad tal- och språkutveckling det vanli-

len. l är

problemet. Barn med turkiskt ursprung var starkt överrepresen-

gaste

terade bland dem hade detta problem. De vanligaste bidragande

som

andra relationsproblem inom faorsakerna till barns problem var i omgivningen 18%, föräldrarnas bristande miljen 24%, stress

flyktingproblematik 8%, missbruk 6% omsorgsförmåga 17%,

kriminalitet 3 %. Varje barn kan ha flera bidragande faktorer.

och

oroväckande resultatet kartläggningen var att man kon-

Det mest av

drygt l/3 barnen med problem kände inte till

staterade att för av man inom eller utanför den verksamheten.

någon åtgärd, vare sig egna

också samverkan mellan olika institutioner inte före- Man fann att socialtjänstens individ- och fa-

kom i tillräcklig grad. Ofta uppgavs

miljeenhet samverkanspart, de hade ingen aning om barnet. som men

Bara tillsyn, ingen pedagogik

de har svårt att leva till målsättningen att Stadsdelarna uppger att upp särskilt stöd till alla barn har behov detta. I utsatt stadsge som av en

del i Göteborgs stad befaras att man inte kommer att kunna uppfylla

målen för barnomsorgen under kommande

några av de pedagogiska verksamhetsår, endast tillsynsansvaret. Besparingarna i stadsde-

utan öka barngrupperna till 22 och 23 barn

len tvingar daghemmen att

Även full behovstäckning har flera stadsdelar svårt

med tre personal. dock förklaras med föräldrarna har så specifika att uppfylla, vilket att önskemål svåra tillmötesgå inom rimlig tid.

att de är att

3 Barn idag, Ds 1996:57 13 barn i behov särskilt stödi Rinkeby,juni 1993, Rinkebys stadsdelsnämnd, Kartläggning av av Stockholms landsting.

Barnomsorgen i de stadsdelarna 83 utsatta

Tydliga prioriteringar och bättre styrning av resurser

Det som krävs för att åtgärda bristerna är, enligt stadsdelarnas ansvariga för barnomsorgen, tydligare prioriteringar och styrningar av resurserna till barn med behov av särskilt stöd och så kallade fleximer bla lösningar och varierat utbud barnomsorg. av I Stadsdelen Rosengård förs diskussion bland personal, en som arbetar med förskolebarn, behovet form barnomsorg om av en ny av

som bättre kan tillmötesgå de förutsättningar och önskemål

som stadsdelens föräldrar har. Diskussionen har uppkommit bakmot grund av att allt fler barn inom barnomsorgen har arbetslösa föräldrar. Man har noterat att dessa föräldrar i högre grad uttryck för ger en känsla av osäkerhet i sin föräldraroll. För att kunna förta vara äldrarnas resurser har diskuterat form barnomsorg där förman en av äldrarna engagerar sig och kanske kan inkludera undervismer som ning i svenska för föräldrarna. Ökat samarbete mellan olika yrkesgrupper som arbetar med barn

och satsningar på kompetensutbildning och utvecklingsarbete för personalen framförs också önskvärda åtgärder för vända

som att utvecklingen i rätt riktning. Kritik mot länsstyrelsen framkom också. Man tycker att länsstyrelsen brister i sitt tillsynsansvar och att de saknar styrinstrument att påverka kommuner som inte lever till bamupp omsorgens mål.

Föräldrarna i utsatta stadsdelar är mindre

nöjda med

barnomsorgen

I Storstadskommitténs betänkande Egenmakt SOU 1996:177 om konstaterades att storstadsbor är kritiska till den kommunala servicen i form av exempelvis barnomsorg, skola, ungdomsverksamhet och äldrevård. Vi kunde också visa att denna kritik förstärkts lägre inkomsterna är i stadsdel. Detta samband har nyligen också Stocken holms stads Utrednings- och statistikkontor kunnat belägga i en studie om föräldrars tillfredsställelse med barnomsorgen i staden. De högsta andelarna av bamomsorgsföräldrar är "mycket nöjda som med barnomsorgen återfinns i stadsdelsområden med medel- och höga inkomster, medan de lägsta andelarna mycket nöjda barnomsorgsföräldrar återfinns i stadsdelsnämndsonrråden med

låga in-

komster. Även när bamomsorgsföräldrarna skulle bedöma sin barnomsorg

på det hela taget", utifrån 28 bedömningsaspekter pedagogiskt,

re-

Så tycker föräldrarna om barnomsorgeni Stockholm, USK, utredningsrapport1996:3.

84 Barnomsorgen i de stadsdelarna utsatta

lationer, avgifter, osv. framkom att barnomsorgsföräldrar som har de minst positiva helhetsomdömena barnomsorgen återfinns i stadsav delsnämndsområden med låga inkomster. En intressant iakttagelse görs i studien är att de stadsdelsområden har haft stadsdelssom som nämnder försök sedan 1991 finns bland de stadsdelar som hamnade lägst i rankningslistan vad gäller bamomsorgsföräldramas tillfredställelse med barnomsorgen.

Storstadskommitténs och Allmänna

arvsfondsdelegationens satsning i de utsatta stadsdelarna

Efter ett initiativ från Storstadskommittén och Allmänna arvsfondsdelegationen beslutade regeringen 1995 att under en tresommaren årsperiod ställa ett belopp 45 miljoner kronor till förfogande för utveckla och pröva olika typer barnomsorgsverksamheter för att av barn syftar till att öka deras integrationsmöjligheter i samhället. som Medlen i huvudsak kostnader för ideella organisationer som avser tillsammans med socialtjänsten utvecklar, prövar och utvärderar nya modeller förskoleverksamheten med syfte att öka barns integraav tionsmöjligheter i samhället. Hittills har 15 projekt beviljats medel. Flertalet projekt syftar till barnen språkstimulans, föräldrastöd och pedagogisk metodutatt ge veckling. lnvandrarföreningar är ofta den drivande ideella resursen i projekten. Vi ska kort presentera tre projekt har påbörjat sin som verksamhet. Stockholms socialnämnd och Centrum för kulturkommunikation CFK genomför ett treårigt projekt som går ut att erbjuda barn i åldern 1-12 år, står utanför den reguljära barnomsorgen i de som segregerade stadsdelarna i Stockholms stad, förskole- och frimest tidsverksamhet. Projektet har förutsättningar att bli betydelsefullt för utvecklingen den svenska barnomsorgen, genom de erfarenheter av kommer kunna göras främst när det gäller uppsökande verksom att samhet, verksamhetsformer, självförvaltning, föräldrasamarbete, nya samverkan och pedagogisk metodutveckling. Stadsdelsförvaltningen Bergsjön i Göteborg genomför tillsammed Studiefrämjandet delprojektet Se Barnet- SESAM. En pemans dagogisk barngruppsverksamhet för barn i missbrukarfamiljer i

Bergsjön. Särskilt föräldrastöd Studiefrämjandet och primärvården

i samarbete med Stadsdelsförvaltningen kring kvinnors - ett program hälsa, bamfrågor och miljö för mödrar med barn. Målgruppen är kvinnor med psykosomatiska besvär i behov av stöd i sin föräldraroll och barn behöver barnomsorg för att lära sig svenska. Deltidssom

Barnomsorgen i de utsatta stadsdelarna 85

förskola med inriktning på miljö och språk i samarbete med Frilufts-

främjandets mulleskola. Stadsdelsförvaltningen Rosengård i samarbete med Teaterkoope-

rativet Teater X skapar en mötesplats där barnen är prioriterade och de flera tusen Rosengårdsbarn i åldern 0-12 år tillfälle att möta

ger

kultur i olika former och att få lära sig de skapande uttryckssätten.

Man arbetar fram pedagogisk form ger alla barn möjligheter

en som

till samhörighet och självförtroende. Verksamheten skall bedrivas

både dagtid och kvällstid för att förskola, skola, fritidshem och

föreningar skall kunna delta.

Sammanfattning

Vi har i detta kapitel konstaterat följande: Färre barn de i utsatta stadsdelarna har barnomsorg, än övriga barn i storstä- derna. Storstadskommitténs studier visar att omkring 55 procent av samtliga barn i åldern l-6 år har barnomsorg i dessa stadsdelar. Motsvarande andel för storstäderna i övrigt är 73 procent. Bamomsorgen i de utsatta stadsdelarna minskade sina bruttokostnader i fasta priser med i genomsnitt 17, 5 procent under åren 1992-95. Under samma tid minskade stadsdelarnas hemkommunef bruttokostnaden för barnomsorgen med 12,2 procent. Barnomsorgen i de utsatta stadsdelarna minskade andelen årsarbetare under åren 1992-95 med i genomsnitt 20 procent. Trots kraftiga kostnads- och personalminskningar så har förskolorna dag- hem i de utsatta stadsdelarna kunnat bibehålla en god personaltäthet. Generellt har dessa förskolor färre barn per grupp och årsarbetare i jämförelse med övriga förskolor i storstäderna. Drygt 57 procent av de utsatta stadsdelarna har höjt taxorna för barnomsor- gen under 1995. Antalet barn med behov av särskilt stöd ökar i de utsatta stadsdelarna. Trots detta så har stadsdelarna inte ökat resurserna för specialpedagoger, psykologer och kuratorer inom barnomsorgen.

86 Den annorlunda skolan

Den annorlunda skolan

"Blandningen av skånska diftonger; serbokroatiska kraftuttryck, amerikanska slanguttryck hämtade från TV:ns värld, frambringar en

språklig hybrid mellan barnen med skiftande etniska och nationella

bakgrunden Hår skapas en annorlundahet med både positiva och negativaförtecken. Och denna annorlundahet upphov till ett kraftger

fält som också utnyttjas av de vuxna att spegla sig i och hämta kraft från

Detta är en beskrivning av skolorna Rosengård Persom Markku Ristilammi geri sin bok Rosengård och den svarta poesin. Ristilammi härleder embryot till denna annorlundahet i en process som skapades redan innan portarna till skolorna i området öppnades i slutet av 1960-talet. Då inleddes förvirrad diskussion där den en ena antagonisten stämplade skolorna som misslyckade, medan den andra antagonisten i debatten framhärdade att dessa skolor var höjdpunkten i den pedagogiska utvecklingen. Successivt kom också, enligt Risti-

lammi, problemen i Rosengård att alltmer formuleras skolan

genom och då i synnerhet Rosengårdsskolan. Ristilammi fortsätter: "Om man kan säga att Rosengård speglar det övriga samhällets problem, är skolorna koncentrationer av Rosengårdsproblem."

Beskriver Ristilammi något som endast är artspecifikt för Rosengård eller är det något karaktäristiskt drag för skolorna i de utsatta

stadsdelarna Och i så fall vilka är då dessa problem och de negativa och positiva förtecken skolornas annorlundahet som genereras av Dessa och många andra frågor ska Storstadskommittén försöka besvara i detta kapitel, huvudsakligen kommer att ägnas att besom skriva och bedöma grundskolans verksamhet och situation i de utsatta stadsdelarna i våra tre storstäder. Vi inleder med kort redogöen relse över de nationella målen för grundskolan. Därefter följer ett avsnitt som beskriver den forskning berör skolans förmåga att leva som upp till sina mål i utsatta stadsdelar och vilka grupperi samhället som hittills har varit skolans vinnare och förlorare. Dessutom ska vi beröra hur skolan fungerar som institution.

5 Ristilammi, Per-Markku, Rosengårdoch den svarta poesin, 1994

1997:61 Den annorlunda skolan 87 SOU

kommunernas och stadsdelarnas mål med skolan Statens,

Allt sedan 1842 års skolreform är skolans huvudsakliga uppgift att förmedla bestående kunskaper och fostra eleverna i grundläggande värden och därigenom förbereda eleverna för att leva och verka i samhället. Verksamheten i skolan ska utformas i överensstämmelse med demokratiska värderingar. Var och

grundläggande en som ver-

kar inom skolan ska främja aktning för varje människas egenvärde och respekt för vår miljö. I den nya läroplanen Lpo gemensamma 94 framhålls att skolan ska undervisningen till varje elevs anpassa förutsättningar och behov och att utbildningen inom varje skolform ska likvärdig oavsett i landet den anordnas. I budgetproposivara var tionen 94/95 understryks ytterligare att den svenska skolan ska vara sammanhållen skola, ska alla barn och ungdomar en liken som ge utbildning. Det fastslås också att integration elever med värdig av olika bakgrund är stort värde i skolan. Det är viktigt att barn och av med olika erfarenheter, kulturer och social tillhörighet tillungdomar tid tillsammans under skoltiden. I Lpo 94 sägs att skolan ska bringar social och kulturell mötesplats som både har en möjlighet vara en och stärka elevernas förmåga att förstå och leva sig in ett ansvar att

i andras villkor och värderingar. I Skolkommitténs direktiv direktiv

1995:19 utvecklar regeringen sin syn skolan: "Skolan skall bidra till att samhället utvecklas bort från orättvisor mellan människor./../. barn börjar skolan med skilda personliga, sociala och kulturella förutsättningar: Det är skolans uppgift att ansin organisation och sin undervisning så att alla barns förutpassa till En skola för alla betyder skola där alla sättningar tas vara. en

elever blir sedda och bemötta, där elevers erfarenheter får utrymme

och där alla elever får undervisning tillgodoser deras behov en som och mäter deras intressen." De nationella målen för skolan återfinns ett fundament i storsom stadskommunemas måldokument för skolan, det vill säga skolpla- De enskilda skolorna har i likhet med kommunen skyldighet att nen. utarbeta måldokument för sin verksamhet, en lokal arbetsplan. ett Måldokumenten de enskilda skolorna i de utsatta stadsdelarna som har flera drag. Flertalet framhåller att deras antagit har gemensamma undervisning ska eleverna goda kunskaper i svenska, goda sociala ge

mönster och ett gott självförtroende. Individanpassad undervisning

ökat elevinflytande är centrala mål för skolorna. Vikten av att och ett tillvara de mångkulturella i skolan framhålls också i ta resurserna flera skolor.

88 Den annorlunda skolan SOU 1997:61

Att lyckas eller misslyckas i skolan

- en fråga om klass

En skola utan förlorare är devisen för regeringens skolpolitik. Vilka har då hittills varit förlorarna Forskning detta har bedrivits om och bedrivs i stor omfattning, både nationellt och internationellt och enig-

heten är stor om att vägen till framgång i skolan avgörs till

betydande del av elevernas klasstillhörighet. Förlorarna har varit och är allt jämt arbetarklassens barn. Robert Eriksson och Jan O Jonsson visar i sina studier SOU 1993:85 att faktorer påverkar den sociala som snedrekryteringen till högre studier är följande: Klasstillhörighet, är som knuten till föräldrarnas yrken, utbildningsnivån i hemmet och uppväxtfamiljens ekonomiska situation. Utbildningsnivån framstår som den viktigaste faktorn. Etniskt har dock ingen ursprung avgörande betydelse för elevens fortsatta väg högre mot utbildning. Elever med utländsk härkomst fortsätter dock i mindre utsträckning till högre utbildning än barn till infödda svenskar. Vad gäller ungdomar med utländsk härkomst, från början gått i svensk skola, beror som

den relativt låga övergångsfrekvensen till högre studier

nästan enbart på att deras föräldrar i stor utsträckning har arbetaryrken. När man däremot tar hänsyn till hela den sociala bakgrunden fortsätter barn med utländsk härkomst oftare till universitet och högskolor barn än till infödda svenskar. Vissa

"invandrarspecifika faktorer av bety-

delse, enligt Eriksson och Jonsson, är invandringsår och svårigheterna att få ett arbete driver fler till studier. som John Ogbu, antropolog vid Berkleyuniversitetet, har i sin forsk-

ning kunnat visa att skolgången hos minoritetsgrupp också påver-

en kas av dess förhållande till majoritetskultur. Om

en minoritetsgrupp

uppfattar sig som underordnad, förtryckt eller andra sätt tillbakasatt får detta negativa följder för deras barns skolresultat, medan det motsatta förhållandet gäller så inte är fallet. om

Boendesegregationen bidrar till den sociala

snedrekryteringen

En faktor har viss betydelse för

annan som en framgång i skolan och snedrekryteringen är boendesegregationen. Eriksson och Jonsson

skriver: "Om vi sätter två elever med betyg och sociala samma ursprung i varsin skola, är det större sannolikhet den hamnar att som i en hög-

6 Robert Eriksson och Jan O Jonsson,Ursprung och utbildning social snedrekryteringtill högre studier, SOU 1993:85. Krock eller möte, den mångkulturella skolan, delbetänkande om av Skolkommittén, SOU 1996:143.

Den annorlunda skolan 89

statusskola där fler elever kommer från högre socialgrupper, från

-

välbärgade familjer och från studievana hemmiljöer väljer

- gymna-

siestudier med en universitetsförberedande inriktning. Den sociala

omgivningen i skolan har alltså effekt på individens

en

utbildningsval. ./../. av våra båda elever har den hamnar t

som en

skola där elevernas betyg är högre än väntat utifrån elevsamman-

sättningen större sannolikhet att välja teoretisk inriktning. 8

en

Boendesegregationens effekter skolan uppmärksammas i Skolverkets rapport Att välja skola effekterna valmöjligheter i grund-

- av

skolan. Skolverket fastslår att rätten att välja skola har haft vissa

seg-

regerande effekter, sociokulturellt, belagt dels deras skolby-

genom

tarstudie och studier av skolprestationer, dels indirekt belagt

genom fallstudier. Studien visar att skillnaderna mellan skolor inom kommu-

nen är större än mellan kommuner vid jämförelse betyg, över-

en av

gång till gymnasieskolans olika program och sociokulturell struktur.

Skolverkets skolbytarstudie baseras 166 skolor från tio kommu-

ner. Samtliga skolbarnsföräldrars utbildningsnivå, födelseland och

sysselsättning har analyserats i skolornas respektive upptagningsområde. Med dessa tre variabler har sedan skapat olika områ-

man sex

deskategorier, så kallade skolområden. Fördelningen likartade

av

skolområden i respektive kommun fördelas enligt nedanstående

tabell

Tabell Fördelning av likartade skolområden i storstadskommunerna, hösten 1994.

Polariseringen mellan de olika skolområdena är tydligast i Malmö,

medan Göteborg har en jämnare fördelning och i Stockholm fördelas

de flesta skolorna i skolområdena l och

Robert Eriksson och Jan O Jonsson,Ursprung och utbildning social snedrekryteringtill högre studier, SOU 1993:85. 9 Sociokulturellt, Skolverketsbegreppför att åskådliggöraskolområdenasstruktur efter skolföräldrarnasfödelseland,utbildningsnivå och sysselsättning.

90 Den annorlunda skolan

Tabell 2: Medelvärden för olika bakgrundsvariabler i respektive skolområde hösten 1994. Bakgrundsvariabel Skolområde: Summa l 2 3 4 5 6 Födelseland: Sverige 89 88 64 72 43 17 77 annat nordiskt land 2 3 5 4 8 7 4 utomnordiskt land 9 9 31 24 49 79 19 Utbildningsnivå:

Sysselsättning Företagare 8 8 8 6 7 8 7

Källa: Skolverket Att välja skola

Som framgår ovanstående tabell 2 så är drygt 90 procent av föräldav födda i Sverige i skolområde 1 och cirka 70 procent har efterrarna gymnasial utbildning och ungefär lika stor andel är tjänstemän. I skolområde 6 har knappt 15 procent av föräldrarna, eftergymnasial utbildning och 45 procent är sysselsatta som arbetare. Dessutom är 30 procent föräldrarna i dessa skolområden utan sysselsättning. av Skolverket kunde visa att utflyttningen från ett skolområde till ett aninom kommunen högst i skolområdena 5 och I båda skolnat var områdena är det de svenska skolbarnsföräldrama och föräldrar med utomnordisk och eftergymnasial bakgrund som flyttar ut till andra skolor i störst utsträckning. Vid en jämförelse mellan skolornas medelbetyg uppstår tydliga områdesskillnader. Medelbetygen följer genomgående rangordningen efter föräldrarnas utbildningsnivå i de olika skolområdena. Jämförs resultatet i svenska framträder stora skillnader inte har sin motsvarighet i andra ämnen. Ingen skola som i skolområde 6 uppnådde medelbetyg i svenska som den samma skola i skolområde 1 hade det lägsta medelbetyget. Det visade som sig också att samhällsvetenskaps- och naturvetenskapsprogrammen domineras elever vars föräldrar till stor del har eftergymnasial utav bildning Den största andelen elever bytte skola återfinns i skolområde som 5 och övervägande andel dessa elever har nordiskt ursprung. en av Denna är dessutom den mest aktiva skolbytargruppen, obegrupp roende vilket skolområde de bor i och vilken utbildningsbakgrund av föräldrarna har. Till de fristående skolorna rekryterades i större ut-

Den annorlunda skolan 91

sträckning elever från skolområden med dominans elever med en av svensk bakgrund. Skolverket gjorde också en fallstudie över 38 skolor för att studera effekterna av skolbyte i olika typer av skolor. Man kunde visa att fristående skolor i samtliga fall kan hänföras till skolor med inflöde av elever. De kommunala skolorna med inflöde av elever är i stor utsträckning belägna i stabila områden med en stor andel elever med svensk bakgrund och föräldrar med eftergymnasial utbildning och med en genomsnittligt hög resultatnivå i skolorna. Dock fanns det undantag de så kallade trendbrytarskoloma har lyckats vända - - som ett utflöde av elever till ett inflöde. Gemensamt för dessa skolor är att de ofta har profil, vilket lockat elever till skolorna. enats om en nya Den mest markanta skillnaden mellan dessa skolor och utflödesskoloma är att trendbrytarskoloma saknar den dominans av elever med invandrarbakgrund som finns i utflödesskoloma. Den aktivitet som trendbrytarskoloma startat har i flera fall haft sin utgångspunkt i det ökade ekonomiska ansvaret som delegerats till rektor. Skolorna med ett utflöde av elever är till stor del belägna i områden med en stor andel föräldrar med förgymnasial utbildning och en stor andel föräldrar med invandrarbakgrund. Områdena har stor omflyttning och en genomsnittligt låg resultatnivå i skolorna. Skolorna har ofta en liten andel elever med svenska som modersmål samt att skolornas förutsättningar ofta präglas av den instabilitet och de sociala problem som finns i den omgivande miljön. Att många studiemotiverade elever sökt sig från skolorna, till följd rätten att välja skola, ofta av uppges ha försvårat undervisningssituationen. Dessa skolor får ofta dåligt rykte, men Skolverket anser att detta mer är en följd av de problem som omgivningen uppvisar, än en följd av skolornas kvalitet på undervisningen. Det är inte enbart elever som söker sig till andra skolor utan i allra högsta grad också lärare. Forskning visar att det skiljer sig vad gäller lärarnas erfarenheter och arbetsmetoder mellan lågstatus- respektive högstatusskolor. I högstatusskoloma har lärarna som regel längre erfarenhet, den sociala stabiliteten är hög och omflyttningen låg bland lärare och elever. Välmeriterade lärare tenderar att söka sig till lugna skolor i stabila områden. l högstatusområden betonas vidare skolkunskaper och betyg, medan arbetet i lågstatusområden är mer problem-

orienterat och inriktat mot den omedelbara sociala verkligheten.

Skolverkets resultat och slutsatser bekräftas också studier av som genomförts i bland annat Storbritannien och USA. I Skottland har

2°Att välja skola, Skolverkets rapport nr 109.

92 Den annorlunda skolan

man kunnat visat att den så kallade prestationsmässiga segregationen har ökat lokalt, framför allt genom att högpresterande elever flyttat från skolan i områden med låg områden där arbetslösheten status är hög, medelinkomsten låg och en relativt stor andel av föräldrarna är ensamstående. Skolorna i de mest underpriviligerade områdena har övergivits av just de elever som anses behövas bäst för att skapa en positiv miljö i skolan. I ESO-rapporten, Valfriheten inom skolan, Ds 94:72 refereras bland annat studier från USA visar att som segregationen till och med minskar då profilering uppmuntras och ökade valmöjligheter skapats. Andra studier från USA visar att de framgångsrika skolorna, med ett inflöde av elever, har följande kännetecken: en stark sammanhållning bland lärarna, entusiasm i personalsamt klart uttalade mål för verksamheten. Studier i England gruppen har däremot visat att efterfrågade skolor inte expanderar, utan börjar i stället bli mer selektiva i sitt urval av elever genom att utveckla olika antagningsförfarande. 2

Skolan utan skuld till elevers misslyckande och social snedrekrytering

Utöver de klassbetingade orsakerna så har flera forskare pekat att en del av skuldbördan till elevers misslyckande och social snedrekrytering ska läggas skolan själv, såsom institution. En av dessa är Sverker Lindblad som menar att det är angeläget att uppmärksamma de egenskaper hos skolan gör att vissa elever efterhand framstår som lyckade eller misslyckade. Lindblad är hård i sina omdömen som om skolan. Han anser bland annat att skolan saknar förmåga att hantera elever med olika erfarenhetsvärldar, identiteter och framtidsplaner. I konsekvens härmed följer att elevernas förmåga att hantera skolan som institution och utnyttja den som ett verktyg för sina livsprojekt framstår då som skillnader i begåvning och utfall i form av skilda skolkarriärer och levnadsbanor som rimliga konsekvenser av vad i skolan begåvningsdifferenser. Även Bengt Börjesson, man ser som rektor Lärarhögskolan i Stockholm, har berört denna diskussion i en uppsats där han bland annat refererar till engelska skolinspektörer som har gått till mycket hård kritik av lärarkåren som arbetar med barn saknar studietraditioner. Inspektörerna att lärarnas som menar bristande pedagogiska kvalitetet får stigmatiserande effekt en dessa bam. Lärarnas undervisning brister framför allt i att den saknar

2 Att välja skola, Skolverkets rapport nr 109. 22 Börjesson,Bengt, i Krokig väg till vuxen del Ungdomsstyrelsens; Ungdomsrapport 1996.

Den annorlunda skolan 93

mening för stora elevgrupper och att skolans fiasko är att man i verkligheten lär eleverna att koppla lärandet med olust. samman

Vad krävs för att alla skall lyckas och att den sociala snedrekryteringen minskar

Var vid Din lott och slit i Ditt anletes svett, är ett budskap som predikades flitigt den svenska lutherska kyrkan sedan reformationen av fram till förra seklet. Bonden skulle förbli en bonde och adelsmannen skulle bära sitt svärd för att försvara den överhet som var tillsatt av Gud social skiktning med gudomlig sanktion. Social själv en snedrekrytering till högre studier är följaktligen ganska färskt daav tum. Demokratiseringen Sverige skulle dock ändra tingens ordav ning. Kristendomen förlorade sin politiska auktoritet och den dittillsvarande samhällsordningen ifrågasattes. Därmed blev också den sociala snedrekryteringen till högre studier ett samhällsproblem och fördes upp den politiska dagordningen. Varför är då social snedrekryteringen ett samhällsproblem Två skäl kan åberopas. Dels kan det en individuell orättvisa att ses som barns livschanser till del beror de omständigheter till vilka de en av fötts, dels innebär social snedrekrytering att alla begåvningar inte kommer till sin rätt, inte kan utveckla sin potential, något som kan antas leda till effektivitetsförluster för samhället i stort. Forskningen visar den sociala snedrekryteringen har minskat radikalt fram till att sedan dess har den knappast förändrats. början av 1970-talet men Välståndsökningen har givetvis varit det grundläggade villkoret för den sociala utjämningen, inte tillräcklig. Den sociala snedrekrymen teringen har minskat tack förändrade ekonomiska villkor mellan vare samhällsklassema i form arbetslöshetsrisker och minskade inav komstskillnader samt en utbyggnad av studiefinansieringssystemet. Vidare har införandet grundskolan betytt en del för att minska av snedrekryteringen. Härmed sköts de tidigaste valen av fortsatt utbildning i åldrarna. Grundskolan innebar också sammanhållna klasupp i alla ämnen och allsidig social sammansättning i de enskilda ser en skolorna. Vilka andra utbildningspolitiska åtgärder har kunnat motverka den sociala snedrekryteringen Eriksson och Jonsson redogör i Ursprung och utbildning SOU 1993:85 för att följande åtgärder

23 Se Paulus Romarbrev: Varje människa skall underordna sig all den överhet hon har över sig. Ty det finns ingen överhet inte är av Gud och den som finns är förordnad av honom. som De motsätter sig överhetengör därför motstånd mot Guds ordning, och de som gör motsom stånd drar straff över sig själv./../. Det är inte för inte som överhetenbär sitt svärd." Rom 13:1 24 Eriksson, R. och Jonsson, J.O. SOU 1993:85.

94 Den annorlunda skolan

har haft begränsad betydelse för att motverka den sociala snedrekryteringen: antagningssystem, regionala högskolor och komvux. Åtgärder som däremot minskade den sociala snedrekryteringen är följande: expansion av universitetsutbildningen, bättre koppling mellan yrkesutbildning gymnasiet och praktiska högskolelinjer, en mer aktiv rekrytering från skolornas sida studiebegåvningar. av Ett ofta använt argument i dagens debatt är att högre utbildning måste löna sig. Och inte ovanlig lösning i dessa sammanhang är en att åberopa ökade löneskillnader mellan låg- och högutbildade vilket skulle minska den sociala snedrekryteringen. Eriksson och Jonsson kan visa i sina studier att förhållandet är det motsatta, dvs. att ökade ekonomiska klyftor mellan samhällsklassema leder till ett starkare

samband mellan ursprung och utbildning.

Skolan i de utsatta stadsdelarna

Skolan har i likhet med kommunal verksamhet gjort omfattade annan nedskärningar under l990-talet. Besparingarna inom skolan har uppmärksammats bland annat i samband med skolnedläggningar och att antalet elever i klasserna ökar. Socialstyrelsen visade i sin rapport Barns villkor i förändringstider att besparingarna inom skolan under åren 1993-1994 skulle uppgå till 6 procent i storstäderna och drygt 8 procent i förortskommunerna. Besparingarna skulle också inverka personalsituationen inom skolan. Detta Sovar en prognos som cialstyrelsen presenterade, men hur har det då blivit Har storstadskommunerna gjort dessa nedskärningar inom skolverksamheten och hur har deras verksamhet påverkats Storstadskommitténs ambition är att försöka besvara dessa frågor i de följande avsnitten och tidigare nämnts anlitade vi SCB som som vårt uppdrag har samlat in uppgifter vad 22 stadsdelar utsatta i våra tre storstäder satsade grundskoleverksamheten under åren 1992 och 1995. På dessa uppgifter baserar vi vår så kallade ekonomistudie. I detta sammanhang bör dock påpekas att denna undersökning endast studerar kostnaderna för grundskoleverksamheten. Studiens resultat är följaktligen inte jämförbara med Socialstyrelsens prognoser, vilka även inkluderade gymnasie- och särskolan. I de fall stadsdelarna eventuellt har gjort kraftiga nedskärningar inom grundskoleverksamheten, vilka effekter har då detta medfört Har klasserna blivit större, stödet till elever med behov särskilt stöd minsav

15Eriksson, R. och Jonsson,J.O. SOU 1993:85 26Barns villkor i förändringstider, Socialstyrelsen1994:4

Den annorlunda skolan 95

skolorna blivit produktiva eller har de fått det svårare att kat, har mer till målen för skolan leva upp kunna få dessa frågor besvarade kan vi använda stadsdels- För att studien bland innehöll ett frågeformulär sändes till som annat som 17 skolor i stadsdelarna i de berörda storstadskommunerna, Bredäng Stad, Vårby Huddinge, Jordbro Haninge, Rosengård

Stockholm

Gårdsten Göteborg. Enkäterna besva-

Malmö, Biskopsgården och

rades skolans rektor och sammanlagt det 13 skolor som besvaav var enkäten. När vi fortsättningsvis talar stadsdelsstudien så är det rat om enkätstudie vi åsyftar och när vi använder formulejust denna som ringen de berörda storstadskommunerna så menar vi stadsdelarnas vår ekonomistudie, dvs. Botkyrka, Göte-

hemkommuner som ingår i

stad, Haninge, Huddinge, Malmö stad, Stockholms stad och borgs Södertälje.

Skolan i besparingstider

Grundskolan har till skillnad från barnomsorgen kommit lindrigt undan de senaste årens besparingar. Detta gäller i synnerhet grundi de stadsdelarna. Bruttokostnaderna i skolor som är belägna utsatta fasta priser för grundskolan i samtliga berörda storstadskommuner minskade med i genomsnitt 4,5 procent under perioden 1992-

Diagram Grundskolans kostnadsutveckling Bruttokostnadsförändring mellan 1992-1995 i fasta priser

Malmö

Göteborg

Stockholm

Samtliga storstäder

-lO -8 -6 -4 -2 0 2 4 6%

l Hela staden Utsatta stadsdelar

96 Den annorlunda skolan SOU 1997:61

Diagram 2: Personalutveckling inom grundskolan Förändring av andelen årsarbetande lärare mellan 1992-1995

Malmö

Göteborg

Stockholm

Samtliga storstäder

-20 -15 -10 -5 0 5 10 %

- Utsatta stadsdelar n5 Hela staden

1995.27 Under tid har skolorna i de stadsdelarna ökat samma utsatta sina bruttokostnader i genomsnitt med 2 De

procent. regionala skillnaderna mellan städerna är dock betydande. Göteborgs stad ökade

sina kostnader mest, 5,3 procent, Malmö stad ökade sina kostnader med i genomsnitt 4,5 procent, medan Stockholms läns kommuner endast ökade med 0,5 procent.

Lärarkåren minskar, inte men övrig personal

Trots att de berörda storstadskommunema minskade sammantaget

sina kostnader för grundskolan mellan åren 1992 och 1995 har ande-

len årsarbetare bland lärarna varit näst intill oförändrad 0,3 pro-

cent. En sammantagen redovisning har dock förmågan att skymma

blicken för stora inre variationer. Kommunerna i Stockholms län minskade andelen lärare med i genomsnitt 2,7

procent. Merparten av sänkningen kan härledas till kranskommunerna Haninge, Botkyrka

och Södertälje. Göteborg och Malmö ökade däremot lärarstyrkan

Beräkningen baseras uppgifter från Vad kostar verksamheteni Din kommun. Uppgifter från följande kommuner har använts vid beräkningen: Botkyrka, Haninge, Huddinge, Stockholms stad,Södertälje,Malmö och Göteborg.Bruttokostnadsuppgifternahar omräknatsi fasta priser i enlighet med nettoprisindex. Beräkningarnautgår från 1992.Omräkningsfaktor för år 1992 är Omräkningsfaktor för 1993 är 2l2,l/222,1 0,9586. Omräkningsfaktor för 1994är 212,9/225,l 03458 och för 19952I2,9/228,6 0,93l3.

Den annorlunda skolan 97

med 1,2 respektive 5,6 procent. Situationen har varit en helt annan

i de utsatta stadsdelarna. Trots bruttokostnadsökningar för skolverk-

samheten har man inte kunnat hindra en åderlåtning lärarkåren.

av

Sammantaget har de utsatta stadsdelarna skurit bort 9 procent av an-

delen årsarbetare bland lärarkåren mellan åren 1992 och 1995. Situa-

tionen för övrig personal är dock så oförändrad. Under den

gott som

aktuella perioden ökade antalet elever i grundskolan.

Vad kostar utbildningen

Trots kraftiga personalnedskämingar och andra förändringar har

som

medverkat till kostnadsminskningar ligger undervisningskostna-

derna betydligt högre i de skolor som ligger i de utsatta stadsdelarna jämfört med andra skolor. I vår så kallade Stockholmsstudie har vi

sammanställt undervisningskostnaderna för låg-, mellan- och högstadiet för 17 skolor som ligger i de utsatta stadsdelarna. Låg- och mel-

lanstadieskoloma avsätter i genomsnitt 25 500 kronor elev i

per un-

Diagram 3: Undervisningskostnad per elev Skolor i Stockholm stad

40000 35000 30000 25000 20000 15000 l 0000 5000

Samtliga skolor Skolor i utsatta stadsdelar

Låg/mellanstadiet - Högstadiet

28 Uppgifter från utredningssektionen Svenskakommunförbundet. Redovisningenbygger antalet årsarbetare lärare förmånsgrupp l dvs. exkl timavlönade,exkl tjänstlediga nov 92 respektive nov 95 enligt Kommunförbundetspersonalstatistik.

98 Den annorlunda skolan

dervisningskostnad och högstadieskolorna 39 200 kronor. Genomsnittet för låg- och mellanstadieskolorna för hela staden ligger 16

700 kronor och för högstadiet är motsvarande summa 23 276 kronor.

Skolorna har eget budgetansvar och avgör själva hur kostnaderna skall fördelas. Skolorna i de utsatta stadsdelarna har till nyligen också

haft möjlighet att söka ett så kallat sociopedagogiskt stöd samt extra

pengar för barn med behov av särskilt stöd. Ytterligare en anledning

till de höga undervisningskostnaderna är att skolorna i de utsatta

stadsdelarna har avsevärt fler elever som har svenska som andra

språk och ett hemspråk, vilket är kostnader också debiteras på

som de enskilda skolorna.

Skolan prioriteras inte högre än annan verksamhet

I vår ekonomistudie ställdes frågan vilka besparingsåtgärder som

vidtagits inom grundskoleverksamheten i de utsatta stadsdelarna un-

der år 1995. Personalneddragning var den i särklass vanligaste bespa-

ringsåtgärden under detta år, vilket 60 procent av stadsdelarna har genomfört. Drygt 40 procent stadsdelarna ökade också antalet ele-

av i klasserna. Drygt 3/4 stadsdsdelama i Stockholms län minsver av

kade personalstyrkan i grundskolan, medan hälften av stadsdelarna i Malmö och Göteborg gjorde detsamma. I anslutning till ovanstående

fråga ställdes också frågan om grundskoleverksamheten prioriterats i högre utsträckning än verksamhet som inte är lagreglerad i

annan

budgetdirektiven för år 1996. Av 19 stadsdelar som besvarade frågan

15 att de inte prioriterade skolan annorlunda än andra verk-

uppgav

Sammanfattning Vi har i detta avsnitt konstaterat följande: Bruttokostnadema i fasta priser har ökat för grundskolan i de utsatta stads- delarna med i genomsnitt 2 procent under åren 1992-95. Under samma period minskade stadsdelarnas "hemkommuner" sina kostnader för grundskolan med 4.5 procent. Bruttokostnadsökningen var störst bland de utsatta stadsdelarna i Göteborg och Malmö. -Andelen årsarbetande lärare minskade under åren 1992-95 i de utsatta stadsdelarna med i genomsnitt 9 procent, medan andelen årsarbetande lärare i deras "hemk0mmuner var oförändrad under samma tid. Grundskolan prioriteras inte högre än annan verksamhet i de utsatta stadsde- lama.

Den annorlunda skolan 99

samheter. Övriga fyra stadsdelar svarade däremot att de har priorite-

rat grundskolan högre.

Går nedskärningarna obemärkt förbi

Kostnaderna och lärarantalet har minskat och skolan prioriteras inte högre än någon annan verksamhet som vänder sig till barn och ungdomar visar vår ekonomistudie. Vidare framkom också att 40 procent av stadsdelarna ökade undervisningsgrupperna i skolan. Vad har då detta inneburit för skolorna och elevernas del I vår stadsdelsstudie framkom bland annat att flera skolor ökade sina undervisningsgrupper, vilket givit minskade möjligheter till en individualiserad undervisning. Likaledes påtalar några skolor att det har skett kvalitetsförsämringar undervisningen och att personalen uppvisar tecken utbrändhet och nedstämdhet. I vår stadsdelsstudie kan uppgifter klasstorlek, lärar- och om personaltäthet, andelen elever med hemspråk under hösten 1996 hämtas. Förändringar över tid går dessvärre inte att uttala sig om. Skolverket uppger dock att klasstorleken i samtliga kommuner ökade under perioden 1991-1994 i genomsnitt från 21,8 till 22,4 elever klass. Mest per ökade klasserna lågstadiet, medan klasserna högstadiet så var gott som oförändrade. Den genomsnittliga klasstorleken lågstadiet var år 1994 22,2 elever per klass, mellanstadiet 22,4 elever per klass och högstadiet 24,6 elever klass. Lärartätheten i grundskolan per har minskat från 8,1 lärare 100 elever till 7,9 mellan läsåren per 1994/95 och 1995/96 enligt Skolverket. Orsaken till minskningen är främst att elevantalet ökade utan att detta lett till motsvarande öken ning av antalet lärare. Lärartätheten i storstäderna år 1996 var högre än riksgenomsnittet, 8,0 lärare per 100 elever. I de sju kommuner som omfattas av stadsdelsstudien gick det 8,05 lärare 100 elever. per Av nedanstående tabell l framgår att den genomsnittliga klasstorleken och lärartätheten i de utsatta stadsdelar ingår i stadsdelssom

studien i stort är jämförbara med landet i övrigt. Följande stadsdelar

och skolor ingår i stadsdelsstudien: Stockholms stad Bredängsskolan, Vårby Vårbacka skolan, Grindstuskolan, Haninge Lunda och Blockstensskolan, Jordbromalmskolan, Biskopsgården Sjumi-

laskolan, Svartedalskolan, Gårdsten Långmosseskolan, Gårdstens-

skolan, Rosengård Rosengårdsskolan, Apelgårds- och Örtagårds-

29Utbildningsstalistisk årsbok 1995SCB 30Skolan,jämförelsetal för skolhuvudmän,delrapport, Skolverket mars 1996 31stadsdelsstudienomfattade 13 skolor från sex stycken utsatta stadsdelari Stockholms län, Göteborgstadoch Malmö stad.

100 Den annorlunda skolan Tabell Klasstorlek, lärar- och personaltäthet och elever med hemspråk

Siffrorna inom parentesanger antal lärare per 100elever.

skolan32 Vidare framkommer att den genomsnittliga personaltäthe-

ten skolorna är förhållandevis hög. På lågstadiet går det 7 elever per personal och mellan- och högstadiet går det 5 elever per personal. Vi har kompletterat stadsdelsstudien med en särskild studie av skolorna i Stockholm stad, fortsättningsvis kallad Stockholmsstudien. Det statistiska materialet för denna studie är hämtat från Stockholms stads så kallade Skolfakta för år 1996. Totalt omfattar studien 21 skolor från stadens utsatta stadsdelar. Utöver klasstorlek, antal elever per lärare, andel elever med hemspråk och svenska som andraspråk Sv2 har även skolornas resultat, både betyg och olika prov analyserats. Utöver detta tillkommer också bearbetning av skolornas kostnader en för undervisning per elev vars resultat presenteras längre fram. Stadsdelsstudiens och Stockholmsstudiens resultat sammanfaller mycket väl vad gäller klasstorlek och antal elever per lärare. Av tabell 2 nedan framgår dock att samstämmigheten är liten när det gäller andelen elever med hemspråk. Sannolikt beror skillnaderna att i Stockholmsstudien anges andelen elever med hemspråk och Sv2 för samtliga elever på låg- och mellanstadiet, medan i stadsdelsstudien sker beräkningarna stadium. Stockholmsstudien visar vidare att per

Tabell 2: Resultat från Stockholmsstudien

Stadium Klasstorlek Antal elever Andel elever med Andel elever

Siffrorna inom parentesanger genomsnittetför samtliga skolor i Stockholms stad. 2 Siffrorna inom parentes är uppgifter som är hämtade från Skolverket, Skolan,jämförelsetal för skolhuvudmän, mars år 1996.Siffrorna anger andelenelever med hemspråkeller Sv2 för samtliga elever inom grundskolan. Beräkningenbaseras samtligaelever låg- och mellanstadiet. Skolfakta anger inte andelama per stadium utan endast per skola.

32 Telefonintervju med Anders Mark, Skolöverläkarei Göteborg stad,januari 1997.

Den annorlunda skolan 101

antalet elever per lärare är något högre i de utsatta stadsdelarna än genomsnittet för Stockholms skolor. Med tanke att den genomsnittliga andelen barn med utländsk bakgrund i de utsatta stadsdelarna är 60 procent är det inte märkligt att andelen elever med hemspråk och svenska som andraspråk är hög i de skolor som ligger i dessa stadsdelar. Den genomsnittliga andelen elever med hemspråk i storstäderna är 20 procent, men både stadsdelsstudien och Stockholmsstudien visar att motsvarande andel i de utsatta stadsdelarna ligger drygt 40 procent. Andelen elever med hemspråk sjunker i takt med att eleverna blir äldre. Andelen elever med svenska som andra språk är däremot drygt 50 procent samtliga stadier.

Elever med behov särskilt stöd drabbas hårdast av av

nedskärningarna

Att döma stadsdelsstudien så har elevvårdspersonalen minskat av avsevärt under de tre senaste åren i skolorna i de utsatta stadsdelarna. Det är framför allt Skolsköterska, psykolog, specialpedagog och logoped som skolorna har dragit ned på. Endast två av 13 skolor uppger att de har utökat resurserna för skolsköterskan. Logoped är en sällsynt yrkeskategori, näst intill helt lyser med sin frånvaro i skosom lorna. Samtliga skolor uppger att resurserna för elevvårdspersonalen inte står i relation till behoven. Skolläkarnas situation i Göteborg och Malmö är bekymmersam. I Göteborg gör man den bedömningen att den faktiska tillgängligheten till läkare inte möjliggör en god insats med engagemang i elevvården för de elever som har störst behov, i arbetsmiljö och hälsofostran. I Göteborg går det 14 000 elever per Skolläkare, i Malmö 9 000 och i Stockholm 5 100. Det finns en vilja hos allt fler kommuner att överlåta skolläkarnas uppgifter till primärvården. Motivet till detta är ofta att åstadkomma en besparing, men en sådan åtgärd kan mycket väl leda till ökade kostnader. Detta hävdar skolöverläkaren i Göteborg, Anders Mark. Mark uppskattar kostnaderna för Skolhälsovården i Göteborg till drygt 35 miljoner kronor och man har drygt 250000 besök. Om vi antar att l/5 av dessa besökare skulle besöka primärvården i stället skulle kostnaden för detta motsvara vad hela skolhälsovården kostar. Skolverket visar dessutom i sin attitydundersökning att elever gärna vänder sig till elevvårdspersonal med olika slags

37 Högstadieskolori någrastorstadsområden Ett underlagtill Storstadskommittén.Opublice- rad underlagsrapponav Erik Tängdén

102 Den annorlunda skolan

problem. Att uppsöka skolhälsovården egna premisser är något

också understryks Barnombudsmannen.

som av Att elever med behov särskilt stöd har drabbats hårdast nedav av

skärningarna konstaterades redan år 1992 av skolinspektörema i

Stockholms stad. I deras DE STORA små FÖRLOrapport,

RARNA, går det att läsa följande:

"Skolornas insatser, som är direkt avsedda som hjälp och stöd till elever med svårigheter, har minskat kraftigt. Det är dessa elever

som är de stora förlorarna."

Vidare anser de också att många skolor inte lever upp till lagens

starka markering av att elever med svårigheter först skall tillgodoses

innan resurserna används till andra ändamål. Skolverket kan också visa att antalet elever med behov särskilt av

stöd i skolan ökat under åren samtidigt kommunerna på olika

som

sätt försöker spara skolan. De svårigheter som särskilt nämns är

bristande stöd till elever med läs- och skrivsvårigheter samt till okon-

centrerade och utagerande elever. Allt fler elever säger att de inte heller får det stöd de önskar.

Sammanfattning Vi har i detta kapitel konstaterat följande: Skolorna i de utsatta stadsdelarna har generellt mindre klasser och fler lärare än övriga skolor i storstäderna. Hälften av eleverna i de utsatta stadsdelarna har svenska som andraspråk och drygt 40 procent har hemspråk. Skolorna i de utsatta stadsdelarna har minskat elevvårdspersonalen avsevärt under de senaste tre åren. Detta har medverkat till allvarliga konsekvenser för elever med behov av särskilt stöd.

Vad presterar eleverna i de utsatta stadsdelarna

I början av detta kapitel konstaterade Skolverket med flera att elever

i de utsatta stadsdelarna presterar generellt sämre skolresultat än elever i övriga stadsdelar i våra tre storstäder. Storstadskommitténs stu-

dier bekräftar också detta. Vi har gjort fyra mindre studier av skolre-

sultaten från skolor i de utsatta stadsdelarna utifrån två perspektiv,

dels betyg och provresultat, dels i vilken utsträckning skolorna för-

34SOUl 99728 35Skolverket, Bilden av skolan 1996 36 Högstadieskolori några storstadsområden Ett underlagtill Storstadskommittén.Opublice- rad underlagsrappon av Erik Tängdén

Den annorlunda skolan 103

mår att uppfylla sina mål. Den första studien baseras ett statistiskt material Inregia har sammanställt Storstadskommitténs uppsom drag. Den andra studien, också den en statistisk bearbetning, jämför betyg och provresultat bland Stockholms stads skolor. Det statistiska materialet är hämtat från Skolfakta 1996, Stockholms stads årliga sammanställning fakta och resultat från respektive skola i staden. av I den tredje studien, utgör en del av stadsdelsstudien, lägger vi som tonvikten vid vad de enskilda skolorna anser om deras förmåga att uppfylla sina mål och i den fjärde studien gör vi en översiktlig analys 29 högstadieskolor i 22 utsatta stadsdelar, bland annat beav som handlar medelbetyg, ofullständiga betyg, andel elever med invandrarbakgrund. Framställningen kommer också att kompletteras med studier och rapporter från olika forskare och kommunala myndigheter.

Låga inkomster låga betyg

- Ju mindre de ekonomiska resurserna är i en stadsdel, desto större är andelen elever med låga eller ofullständiga betyg. Detta samband framkom vid statistisk bearbetning andelen elever som slutade en av årskurs 9 år 1994. I kapitel 2 redogjorde vi för definitionen av utsatta stadsdelar och för de olika områdestyperna, områden med låga inkomster, områden med mycket låga inkomster och områden med ex-

Diagram 4: Elever med låga eller ofullständiga betyg

Samtliga storstäder

Stockholm

Göteborg

Malmö

0 10 20 30 40 50 %

- Hela kommunen Zl Låg inkomst 1 Mycket låg inkomst Extremt låg inkomst

104 Den annorlunda skolan

tremt låga inkomster. Dock bör det återigen påpekas att denna indelning inte säger någonting om invånarnas inkomst, utan endast förhål-

landet mellan hög- och låginkomsttagare i områdena.

Av ovanstående diagram 4 utkristalliseras ett tydligt mönster högre andel höginkomsttagare desto lägre andel elever med låga eller ofullständiga betyg. I samtliga storstäder slutade i genomsnitt drygt 10 procent av eleverna i årskurs 9 år 1994 med medelbetyg under 2,0 eller ofullständiga betyg, men i de utsatta stadsdelarna motsvavar

rande andel 17 procent. Skillnaderna mellan de olika områdestypema

bland de utsatta stadsdelarna är dock större. I områden med låga inkomster var det i genomsnitt 12 procent eleverna slutade av som grundskolan med låga eller ofullständiga betyg och i områden med mycket låga inkomster var det 20 procent, medan motsvarande andel i områden med extremt låga inkomster drygt 28 procent. var Anmärkningsvärt stora skillnader återfinns också mellan de olika områdestypema i respektive storstad. Andelen elever med låga eller ofullständiga betyg i områden med låga inkomster pendlar mellan 1 1 och 15 procent i Göteborg, Malmö och bland kommunerna i Stockholms län. Vad gäller motsvarande andel i områden med mycket låga inkomster ökar skillnaderna mellan å sidan Malmö och å den ena andra sidan Göteborg och kommunerna i Stockholms län. I Malmö uppgick andelen elever med låga eller ofullständiga betyg i dessa områden till 28 procent och i Stockholms län till 20 procent och i Göteborg till 15 procent. Skillnaderna ökade än mer när vi jämför områden med extremt låga inkomster. Situationen i Malmö tycks vara exceptionellt allvarlig. Där slutade drygt 40 procent av eleverna i grundskolan med låga eller ofullständiga betyg. Motsvarande andel i Stockholm var 28 procent och i Göteborg 18,4 procent.

Fler elever med låga eller ofullständiga betyg i

invandrardominerade områden

Sambandet mellan hög andel låginkomsttagare och hög andel elever med låga eller ofullständiga betyg är följaktligen mycket starkt. En annan faktor som troligen spelar en avgörande roll för att andelen elever med låga eller ofullständiga betyg är andelen elever med utländsk bakgrund. Som vi visade i kapitel 4 ökar andelen barn med utländsk bakgrund i områden med högre andel låginkomsttagare. Vi kan alltså anta att den största andelen elever slutade grundskolan som år 1994 med låga eller ofullständiga betyg till stor del elever var som växt upp i utsatta stadsdelar där andelen barn med utländsk bakgrund är förhållandevis stort. Vi kan pröva detta antagande att genom grup-

Den annorlunda skolan 105

pera utsatta stadsdelar efter andelen barn med utländsk bakgrund.

Vi har valt följande gruppindelningar:

Invandrardominerade områden, dvs. där över 2/3 av barnen har utländsk härkomst Invandrarrika områden, dvs. där andelen barn med utländsk här-

komst är än 1/3 men mindre än två tredjedelar.

mer

Övriga områden, dvs. områden där andelen barn med utländsk

härkomst är färre än 1/3.

Av nedanstående diagram 5 framgår det tydligt att det är i de invand-

rardominerade områdena andelen elever slutade årskurs 9 som som

år 1994 med lägre än 2,0 i medelbetyg eller ofullständiga betyg i sär-

klass är högst, 23,5 procent. Återigen intar Malmö en särställning där

andelen uppgår till drygt 30 procent. Skillnaderna är mycket stora

mellan de invandrardominerade områdena och övriga utsatta stads-

delar, där andelen barn med utländsk härkomst är under 30 procent.

I övriga utsatta områdena är andelen elever som har låga eller ofull-

ständiga betyg inte högre än genomsnittet för storstäderna.

I de invandrarrika områdena situationen inte lika alarmerande var i de invandrardominerade. Även i detta fall intar Malmö särsom en

Diagram 5: Elever med låga eller ofullständiga betyg

Samtliga storstäder

Stockholm

Göteborg

Malmö

0 5 10 15 20 25 30 % - Hela kommunen 1:1 Övriga utsatta områden - Invandranika områden Invandrardominerande områden

106 Den annorlunda skolan

ställning. Där slutade drygt 25 procent eleverna i årskurs 9 år 1994 av skolan med ofullständiga eller låga betyg. I Stockholm det drygt var 20 procent medan i Göteborg var det 15 procent. Elever som växer upp i invandrardominerade områden klarar alltså skolan klart sämre än andra elever. I vår översiktliga analys av 29 högstadieskolori 22 utsatta stadsdelar fann vi också att andelen elever med ofullständiga betyg är lägre i skolor med höga medelbetyg och med låg andel elever med invandrarbakgrund än i flertalet skolor med låga medelbetyg och hög andel elever med invandrarbakgrund. Det finns dock undantag; exempelvis har Apelgårdsskolan Malmö och Albyskolan Botkyrka relativt låga medelbetyg och hög andel elever med invandrarbakgrund, men

bland de lägsta andelarna elever med ofullständiga betyg.

Att situationen är mycket bekymmersam i Malmö bekräftades också nyligen av Malmö stads utbildningsförvaltning när de presenterade resultaten från läs- och skrivdiagnosproven för årskurs 1 i gymnasieskolan. Drygt 15 procent av de svenska eleverna och 40 procent av eleverna med utländsk bakgrund de yrkesförberedande programmen har mycket stora svårigheter med rättstavning, ordförståelse och läsförståelse. Betydligt färre elever de studieförberedande programmen har dessa svårigheter. Knappt 2 procent de av svenska eleverna och drygt 13 procent av eleverna med utländsk bakgrund.

De enskilda skolornas prestationer

Den bild förmedlas ovanstående beskrivning andelen elesom av av ver med låga eller ofullständiga betyg i olika stadsdelar skiljer sig avsevärt från den bild som tecknas när man granskar resultaten från de enskilda skolorna i dessa områden. I likhet med Skolverket fann att medelbetygen för skolorna i de utsatta stadsdelarna är lägre än övriga skolor. Vår Stockholmsstudie som omfattar tio högstadieskolor visar att medelbetyget för dessa skolor låg 3,03 medan medelbetyget för hela staden uppgick till 3,3 år 1996. Medelbetygen för de 29 högstadieskolor ingick i vår översiktliga analys skolor i som av utsatta stadsdelar uppgick år 1995 till 3,01. I Stockholmsstudien redovisas även resultaten från standardprov och matematikprov, som är obligatoriskt för alla elever i Stockholm stad.

37 Högstadieskolor i några storstadsområden Ett underlagtill Storstadskommittén.Opublice- rad underlagsrappon av Erik Tängdén

Den annorlunda skolan 107 Tabell 3: Provresultat i Stockholms stad Område Matematikprov Matematikprov Standardprov i

Källa: Skolfakta 96, Stockholmsstad

Resultaten från matematikproven och standardproven i svenska lig-

ger genomgående ett par procentenheter lägre i de skolor som ligger

i de utsatta stadsdelarna i jämförelse med genomsnittet för staden.

Störst är skillnaderna i standardprovsresultaten där det skiljer hela

6,2 procentenheter.

Sammanfattning Vi har i detta avsnitt konstaterat följande: Omkring 20 procent av eleverna i de utsatta stadsdelarna som slutade grund- skolan 1994 hade låga eller ofullständiga betyg. Motsvarande andel för storstäderna i övrigt var drygt 9 procent. I de invandrardominerade stadsdelarna slutade drygt 25 procent av eleverna med låga eller ofullständiga betyg. I utsatta stadsdelar med få barn med utländsk bakgrund var andelen elever med låga eller ofullständiga betyg lägre än genomsnittet för storstäderna, 8 procent. Skolor i de utsatta stadsdelarna har generellt lägre medelbetyg än övriga skolor i storstäderna.

Skolorna klarar inte sitt uppdrag själva

Många skolors och elevers bristfälliga resultat är mycket allvarliga

och oroväckande. Flera skolor i de utsatta stadsdelarna har uppenbara svårigheter att uppfylla målen med undervisningen, vilket är att ge

alla elever sådana kunskaper och färdigheter som är nödvändiga för varje individ. Detta ska grund för fortsatt utbildning, också

ge men

öppna möjligheter till arbetsmarknaden. I stadsdelsstudien återkom-

mer flera skolor till detta problem. Flertalet hävdar att förklaringen

till deras svårigheter är elevernas bristande språkkunskaper i

svenska. Några skolor uppger också att de har svårt att ge eleverna trygg och våldsfri miljö. Dessutom skolorna att det är svårt

en anser att aktivera föräldrarna i skolans och elevernas arbete. Förhållandena och villkoren för de enskilda skolorna i de utsatta skolorna skiftar markant. Så här beskriver två skolor sin situation i

vår översiktliga analys 29 högstadieskolor i 22 utsatta stadsdelar:

av

108 Den annorlunda skolan

"Skolan har ca 660 elever 300 på högstadiet. Ca 70 procent

varav är invandrarbarn. Största gruppen är muslimska. Vår skola har un-

der de 3 senaste åren drabbats nedskärningar motsvarande 10

av

lärartjänster. Detta innebär drygt 5 klocktimmars hjälp till de allra

svagaste eleverna. Hur mycket vi än "samordnar" ute i bostadsom-

rådet hjälper det föga då skolan på grund otillräckligt antal lärare

av inte kan hindra att o.m nu ett ökande antal elever, mest invandrar-

barn, går ut grundskolan med mycket stora brister i svenska och i

konsekvens därav stora kunskapsluckor i övriga skolämnen. Detta är

mycket illavarslande för vårt storstadsområde." Skola med 60 pro-

cent elever med invandrarbakgrund, 69 procents övergång till

gymnasieskolan. I den andra skolan möter vi en annan situation:

"Skolan är en förhållandevis liten skola vilket ökar möjligheterna till en god psykosocial miljö för såväl elever och personal. Ett viktigt

mål är att alla som har skolan arbetsplats, såväl elever läsom som

rare skall känna trygghet och glädje... skolan har de senaste åren

rustats för 20 miljoner kronor och är idag en modern skola beredd

möta ett nytt sekel." Skola med 10 procent elever med invandrarbak-

grund, 93 procents övergång till gymnasieskolan. Två skolor, också två skilda världar. När de 29 högstadiesko-

men

lorna i översiktsanalysen delas in i följande tre kategorier framträder

ett tydligt mönster:

Invandrardominerade skolor, dvs. där över 2/3 av eleverna har utländsk härkomst. Invandrarrika skolor, dvs. där andelen elever med utländsk härkomst är mer än 1/3 men mindre än 2/3.

Övriga skolor, dvs. områden där andelen barn med utländsk här-

komst är färre än 1/3.

Gemensamt för de invandrardominerade skolorna totalt sju styck-

en var att de framhöll följande faktorer som påverkade skolan:

ökat antal tomma lägenheter

-

ökat antal arbetslösa, socialt tyngre upptagningsområde

hemsituationen för eleverna otrygg hälsotillståndet sämre -

krympande budget, hårda besparingskrav, minskade resurser för

-

pedagogiska insatser, överskriden budget, minskat antal lärare/-

personal

skolan har oförtjänt dåligt rykte

-

mobbning.

-

Den ökade andelen resurskrävande elever upplevs opå-

som en

Den annorlunda skolan 109

verkbar realitet. Likaså upplevs de krympande ekonomiska resurett opåverkbart faktum. Skolorna försöker genom organiserna som satoriska förändringar möta svårigheterna. Ofta är det frågan om samverkan med andra aktörer, såsom socialtjänsten, fritid/kultur och närpolisen. Rent konkret handlar det att bättre försöka svara upp om mot situationer och utmaningar som skolan möter i sin vardag. Gemensamt för flertalet skolor är dels att de framhåller den mångkulturella aspektens positiva sidor, dels framhålls de ökade svårigheterna ökat antal elever med bristfälliga kunskaper i svenska medför. som En uppgivenhet kan anas bland dessa skolor vad gäller den upplevda möjligheten att i grunden förändra situationen. Eller som en rektor för skola i Göteborg uttrycket det: en "Lägg ned vårt högstadium och fördela våra elever på andra skol0r för att dem chans att klara sin framtid." ge en Faktorer påverkar de invandrarrika skolorna sammanlagt 13 som stycken är förhållandevis snarlika:

ökad andel invandrare begränsade språkfärdigheter stor omflyttning tydlig segregation hög arbetslöshet höga ohälsotal ung befolkning många ensamstående med barn dramatisk elevökning i några fall, minskat elevunderlag i andra låg social status minskade resurser - Till skillnad från de invandrardominerade skolorna, som i många fall resignerat inför segregationen, har de invandrarrika skolorna i förhållandena ska förändras. Även många fall utarbetat förslag hur dessa skolor försöker genom organisatoriska förändringar möta de ökade svårigheterna. Skolorna har inlett eller planerar samverkan över stadierna. De utarbetar också omfattade måldokument, skolplaner och lokala arbetsplaner. I likhet med de invandrardominerade skolorna framhåller även skolorna i denna grupp de positiva värderna med det mångkulturella inslaget i skolan. Problemen med bristande kunskaper i svenska poängteras, samt dess konsekvenser för lärandet helhet. Ytterlisom gare en stigmatisering av dessa faktorer utgör ett ständigt orosmoment för skolorna. Till kategorin övriga skolor kunde 9 skolor räknas. Det dominerade intrycket från dessa skolor är deras framtidsopti-

110 Den annorlunda skolan

mism. Inga externa faktorer påverkade skolan framhölls skosom av lorna.

Svenskan har blivit ett skolspråk

Just dessa yttre eller externa faktorer skolorna i de invandrardosom minerade och invandarrika skolorna anför skäl till sina svårighesom ter har skolinspektören Per Setterberg i Stockholm stads uppmärksammat. Setterberg som är inspektör på Södra Järva där stadsdelarna Tensta, Rinkeby och Kista ligger har under en följd år uttryckt av

sin oro för elevernas språkutveckling i dessa stadsdelar. Den främsta

orsaken till detta är, enligt Setterberg, det segregerade boendet: " I Tensta kan bo och leva ett rikt socialt liv på sitt eget man modersmål. Man leker; idrottar, umgås och sig på sitt modersmål. roar Svenskan blir därmed enbart ett skolspråk och fortsätter att ett vara främmande språk, även för andra och tredje generationens invand-

rare. Barnens föräldrar har ofta svaga färdigheter i svenska

Setterbergs sammanfattande bedömning av skolorna Södra Järva är att de fungerar väl med kunnig och engagerade skolledare och lärare med en hög kvalitet sin verksamhet. Där råder ordning och reda, stämningen i klassrummen är vanligtvis vänlig och positiv. Flera av skolorna serverar morgonmål och alla skolor i Tensta och Hjulsta erbjuder sina elever att i sommarskola veckorna fram till midsommar. Men trots att skolorna gör sitt bästa för att utveckla elevernas språkliga färdigheter i svenska så når man inte tillräckligt goda resultat. Elevernas språkförmåga är i många fall otillräcklig för teoretiska studier gymnasieskolan och den utgör ett handikapp för dem i deras framtida yrkeskarriär. Enligt Setterberg är det nödvändigt

att starta språkutbildning för föräldrar i skolans regi, en så kallad fa-

miljeskola eftenniddagstid där syftet måste vara att ge underlag för samtal mellan föräldrar och barn svenska. Setterberg berör också fenomenet utbrända lärare, han har observerat i några skosom lor. Ett sätt att åtgärda detta enligt honom att införa någon fonn vore av skolbyte under några år för lärare i utsatta stadsdelar. I sin årsrapport för 1996 utvecklar Setterberg ett förslag till åtgärd

som han fått inspiration till via ett projekt i Ärvingeskolan i Kista

som har utvecklat ett samarbete med Ericsson Components. Elever i årskurs 9 gör projektarbeten i elektronik i samverkan mellan skolan och Ericsson. Större delen arbetet är förlagt till företagets lokaler av och genomförs med dess personal som handledare. En sådan form av

38Skolinspektörersrapporter,1995:3.

Den annorlunda skolan lll

samarbete skulle kunna utvecklas med andra institutioner som t.ex. försäkringskassan tycker Setterberg och fortsätter: "Högstadieskolorna skulle kunna upprätta ett samarbete med denna inrättning. Så eleverna kunde ha sin prao där och arbeta med olika projekt i olika årskurser Man skulle kunna skapa en särskild klass för utbildning i samverkan mellan skolan och institutionen eller företag/NA"

Traditionella och drastiska lösningar

Okonventionella lösningar och metoder används flitigt i de enskilda skolorna i de utsatta stadsdelarna för att möta de behov eleverna har. Flertalet skolor berördes stadsdelssstudien uppger att de besom av driver någon form av verksamhet som ligger utanför den ordinarie skolverksamheten som syftar till att stärka elevernas utbildningsresultat. Vanligtvis sker det i form av läxläsningshjälp och sommarlovsskola. Många skolor efterlyser också större samverkan med det kringliggande närsamhället som kan bistå med resurser. När vi har frågat skolorna vad krävs för att de ska kunna förbättra situatiosom nen i deras skola har flertalet föreslagit ökade resurser till kompetensutbildning för lärarna och fler datorer samt nya arbetsformer och alternativ pedagogik samt ökat föräldrarengagemang. En skola tycker dessutom att det behövs nytt blod i lärarkåren. Medelåldern blir allt högre och allt färre nya lärare tillkommer i skolorna.

Rätten att välja skola positivt eller negativt För skolorna

i de utsatta stadsdelarna

I vår stadsdelsstudie tillfrågade vi skolorna vad rätten att välja skola har inneburit för deras del. En övervägande majoriteten av skolorna svarade att det hade blivit färre elever som har valt deras skola. Endast två skolor fick fler elever. Gemensamt för dessa skolor är att de har en klar kulturprofil. Flera skolor anser att skolans rykte är dess

största nackdel. Kulturaktiviteter såsom teater, musik och bild este-

tiska ämnen drar slutligen professionalism och god pedagogik till sig.

Vad tycker eleverna om skolan i de utsatta stadsdelarna

Eleverna i de utsatta stadsdelarna i Stockholms stad uppskattar sin skola varken eller mindre än andra elever i staden. Det visar mer Stockholms stads så kallade skolbarometer. Skolbarometem är skolförvaltningens instrument för utvärdering, styrning och uppföljning

112 Den annorlunda skolan

av skolverksamheten i staden. Genom ett frågeformulär, som gick ut till 2 496 elever och 6 601 föräldrar år 1996 och med speciellt utveck-

lade analysmetoder är målsättningen att skolbarometem skall mäta

kvaliteten i skolans verksamhet utifrån elevernas och föräldrarnas er-

farenheter och uppfattningar.

Resultaten i skolbarometem presenteras dels totalt för hela staden,

dels distriktsvis. Dessa distrikt har en väldigt skiftande socioekono-

misk struktur, varför resultatet inte säger något hur eleverna

om som

bor och går i skolan i de utsatta skolorna upplever sin skola. Stor-

stadskommittén tillfrågade därför Stockholms Skolförvaltning de

om

kunde göra en specialköming av resultaten från 25 skolor. Resultaten

från frågeformulären sammanställs i så kallad kvalitetsmodell

en som innehåller åtta kvalitetsområden tillsammans bildar ett kvasom litetsindex för den så kallade totalkvaliteten. Intressant att notera i nedanstående tabell är att föräldrarna i de utsatta stadsdelarna är lika

tillfredsställda som övriga föräldrar. I barnomsorgskapitlet redovisa-

des att bamomsorgsföräldrar i de utsatta stadsdelarna i mindre ut-

sträckning är nöjda med barnomsorgen.

Smärre skillnader finns mellan de olika områdena. Föräldrarna i

område 1 och 3 är nöjda med kvaliteten i skolan än föräldrarna

mer

i område Område huvudsakligen utgörs stadsdelar

som av som

ligger Södra J ärvafältet Husby, Akalla, Kista, Rinkeby och

Tensta och i område omfattar stadsdelarna i Skärholmens för-

som

samling Bredäng, Sätra, Skärholmen och Vårberg har högre andel invånare med invandrarbakgrund och lägre inkomster än område

Detta område utgörs stadsdelar ligger i de sydöstra försam-

av som

lingarna Farsta, Brännkyrka och Vantör Bandhagen, Fagersjö, Råg-

sved och Östberga. Eleverna i detta område är dessutom mer nöjda

med sin skola än eleverna i område 2 och

Den annorlunda skolan 113

Tabell 4: Skolbarometem 1996, låg- och mellanstadiet

Kvalitetsområde Totalt för Högsta Totalt Område Område Område alla enheter uppnådda område 1 2 3 åk. 1-6 resultat bland 1-3 föräldrar alla enheter

Källa: Stockholms Skolförvaltning, skolbarometem 1996. Följande skolor ingår i respektive område: Område Gullingeskolan, Hyllingeskolan, Husbygårdskolan. Oxhagsskolan,Stenhagsskolan. Område Bandhagens skola, Fagersjöskolan, Rågsvedsskolan, Snösätraskolan, Östbergaskolan.Område Bredängsskolan,Lillholmsskolan, Ekoholmsskolan, Slättgårdsskolan, Sätraskolan, Söderholmsskolan, Vårbergskolan, Västerholmsskolan.

Tabell 5: Skolbarometem 1996, högstadiet

Kvalitetsområde Totalt för Högsta Totalt Område Område Område alla enheter uppnådda område 1 2 3 åk. 7-9 resultat bland 1-3

Källa: Stockholms Skolförvaltning, skolbarometem 1996. Följande skolor ingår i respektive område: Områdel: Akallaskolan, Hjulstaskolan, Husbyskolan, Kämpingeskolan, Ärvingeskolan. Område 2: Rågsvedsskolan.Område Bredängsskolan,Sätraskolan, Vårbergsskolan, Österholmsskolan.

Skolan det andra hemmet - Även Stockholms stads skolbarometer visar elevernas uppleom att velser av skolan i de utsatta stadsdelarna inte skiljer sig från övriga elever i staden, så har det framkommit vid de intervjuer som Storstadskommittén genomfört och i bidragen till antologin Rosor av betong SOU 1997:62, att eleverna uppskattar skolan väldigt mycket.

För många elever är skolan ett andra hem, även när den är stängd

eftermiddagarna eller vid lov. Ann Runfors har i en studie jämfört lärarnas attityder och perspektiv andraspråksinlämingen Sv2 i två skolor i Botkyrka. I sin stu-

l fi

114 Den annorlunda skolan

die skildrar hon också atmosfären de två skolorna. Iden skola som

ligger i ett invandrarrikt område återfanns ett förtroligt förhållande

i

mellan lärare och elever. Eleverna beskrevs som öppna, positiva, ge-

nerösa och spontana, svagpresterande, men motiverade och tackatt arbeta med. Det få konflikter och andra störningar på

samma var

skolan och i de fall det uppstod sammandrabbning mellan elever så det nästan uteslutande fria från etniska inslag. Detta dock den

var var

vanligaste konfliktorsaken i den andra skolan som ligger i ett område

med en mer blandad befolkning.

Runfors observerade också att det ofta härskade ett hot mot ele-

verna i någon form. Vanligtvis ett hot mot utslagning i skol- och sam-

hällstrappan. Runefors skriver:

" På låg- och mellanstadiet framstod högstadiet det konkreta

som hotet. Därbortom tornade gymnasiet upp sig som ett mörkt och otäckt

moln, mot fonder av den mer odefinierade hotbilden "samhället".

Runfors menar att lärarnas sätt att prata om barn med utländsk här-

komst i skolan innehåller många paralleller till hur talat

man om ar-

betarbarn och utbildning. Och hon frågar sig om inte invandrarbarnen l håller på att överta arbetarbamens roll de utsatta eleverna i skol-

som debatten. Runfors säger vidare: "Både den sociala och den etniska bakgrunden kunde lärarna se

som hinder något som eleverna borde hjälpas från."

-

Fritid och kultur i de utsatta stadsdelarna 115

Fritid och kultur i de utsatta stadsdelarna

Offentligt driven och finansierad fritids- och kulturverksamhet är helt och hållet ett frivilligt åtagande från stat och kommun. Upprinnelsen till ett offentligt inom fritidsområdet kan härledas till engagemang seklets början då inrättade klubbar för ligapojkar"och som seman dermera utvecklades till ungdomsgårdar under 1930-talet. De vände sig framför allt till dåtidens stora socialpolitiska problem, nämligen den föreningslösa ungdomen. Fritidspolitiken skulle syfta till att uppfostra dessa ungdomar för att förebygga missanpassning, kriminalitet och missbruk. Den fritidspolitiska uppfostringsideologin kom under 1960-talet att avklinga allt mer och ersättas med ett mer utvecklingsorienterat perspektiv den kommunala fritidsverksamheten. Nu skulle drivkraften för fritidspolitiken vara att främja en utveckling av

den enskilda individens inneboende förutsättningar och anlag.

Det finns tecken som tyder att uppfostringsideologin återigen börjar vinna terräng i fritidspolitiken. Bland annat har Ungdomsrådet, nuvarande Ungdomsstyrelsen, uppmärksammat att allt fler kommuner prioriterar verksamhet för ungdomar i riskzonen. Snarlika tendenser framkom även i Storstadskommitténs fältstudie. Vid flera av intervjuerna framkom att fritidsverksamheten ska fungera förebyggande utifrån ett socialpolitiskt perspektiv. Tydligast kom denna tendens fram i Verksamhetsbeskrivning från en ungdomsgård i Roen sengård. Deras målsättning med verksamheten var bland annat att förebygga våld, vandalisering, kriminalitet och drogmissbruk, förändra ungdomarnas negativa jaguppfattning och ge dem förtroende för vuxenvärlden och dess normer och värderingar. Uppfostringsideologin har också satt sina spår i statens och kommunernas kulturverksamhet som vänder sig till barn och ungdomar. Mats Trondman har uppdrag av regeringens arbetsgrupp Kultur i skolan studerat Utbildningsdepartementets tidigare satsning kultur i skolan under åren 1986-1991. Sammantaget satsades 80-90 miljoner under fem år projekt som enskilda skolor genomförde.

39 Se Hans-Erik Olsson, Statenoch ungdomens fritid Kontroll eller aut0n0mi, Lund,l992. - Samt Åsa Claeson,Fritidsvaror i Göteborg studie årskurserna l-9. - en av

116 Fritid och kultur i de utsatta stadsdelarna

Ett syfte med studien var att försöka komma kulturprojektens mentalitet, dvs. dess tankefigurer, anda och funktioner. Ett genomgående drag i projekten var att man ville sprida den goda kulturen som en motkraft till passivisering och kommersiell masskultur, menar Trondman och fortsätter: "Barnens och ungdomarnas egna utgångspunkten konkreta livssi-

tuationer, erfarenheten upplevelser och drömmar såsom de uttrycks

dem själva är nästan alltid frånvarande i projektspråket. Barn och av

ungdomar är definierade passiva ojfer måste räddas med

som som det goda. Därmed är det rimligt inte lyssnar till dem, då de att man redan är ockuperade av det dåliga, så kommer de, frågar, om man

att svara med det dåliga

Vad ska fritids- och kulturverksamheten tjäna till

Generationsövergripande, eget skapande och aktivt deltagande i verksamhetsutformningen är några av de mål som är gemensamma för de utsatta stadsdelarnas fritids- och kulturverksamhet ingick som i vår stadsdelsstudie. I Vårby Gård i Huddinge satsar speciellt man kulturverksamhet för barn och ungdomar. Ett led i denna satsning är att bibliotekets resurser har utökats när det gäller utbud, utformning och användningen av biblioteket för barn och ungdomar. Stadsdelen har också kultursekreterare, ska garantera kvaliteen egen som ten i den kulturverksamhet som erbjuds.

Vilken fritids- och kulturverksamhet ska kartläggas

Fritidsverksamheten i kommunerna består traditionellt tre delar: av anläggningar, föreningsstöd och öppen verksamhet för barn och ungdomar. Fritidsverksamheten motsvarar omkring 4-5 procent komav munernas totala kostnader. Uppskattningsvis går 60-70 procent av

fritidsverksamhetens anslag till anläggningskostnaderf

Den övergripande frågeställningen för föreliggande kartläggning är vad de utsatta stadsdelarna satsar på fritids- och kulturverksamhet som riktas till barn och ungdomar. Vi kommer att begränsa kartläggningen till föreningsstöd, öppen verksamhet, bibliotek för alla åld-

rar samt den kommunala musikskolan. Anläggningar i form av id-

rotts- och simhallar, elljuspår och dylikt ingår inte i kartläggningen. Till skillnad från våra tidigare kartläggningar barnomsorgen och av

40Mats Trondman, Kultur i skolan 19986-1991, Analys och problematiseringar,PM uppdrag av ArbetsgruppenKulturi skolan, 1996. 4 Socialstyrelsens rapport 1993:2

Fritid och kultur i de utsatta stadsdelarna 117

grundskolan kommer vi inte att kunna jämföra fritids- och kulturverksamhetens kostnads- och personalutveckling i de utsatta stadsdelarna gentemot deras "hemkommuner".

Rika fritidsmöjligheter i de utsatta stadsdelarna

Fritidsutbudet i de stadsdelar uppfördes under miljonprogramsom mets dagar är förhållandevis rikt. Parklekar, motions- och idrottsanläggningar, fritidsgårdar och olika anläggningar för kulturverksamhet finns i större omfattning i dessa stadsdelar än i storstädernas innerstadsområden. Ofta erbjuder också bostadsområdena och den kringliggande naturen rika möjligheter till fritidsaktiviteter av olika slag. Föreningslivet i de utsatta stadsdelarna är ofta relativt väl utvecklat. Invandrarföreningar är mycket vanliga i dessa stadsdelar. Verksamheten i dessa föreningar har till stor del vänt sig till vuxna män, men under senare tid har många föreningar börjat utarbeta verksamhet som vänder sig till barn och ungdomar.

Kraftiga nedskärningar av föreningsstödet och personal

De utsatta stadsdelarna sänkte sina bruttokostnader i fasta priser för öppen fritidsverksamhet, föreningsstöd och musikskolan med i genomsnitt 17,4 procent under perioden 1992-95. De utsatta stadsdelarna i Stockholms län sänkte sina kostnader med i genomsnitt 27 procent. Stadsdelarna i Göteborgs stad sänkte endast med 1,5 procent. Malmös stadsdelar kunde emellertid notera ökning kosten av naderna under samma period, 4,3 procent. Personalneddragningarna inom den öppna fritidsverksamheten och musikskolan har varit mycket kraftiga i de utsatta stadsdelarna. I genomsnitt sänkte man andelen årsarbetare med 20 procent under perioden 1992-95. Den genomsnittliga sänkningen bland de utsatta stadsdelarna i Stockholms län 24,4 procent. Stadsdelarna i Götevar borgs stad sänkte andelen årsarbetare med 13 Även i detta procent. sammanhang utgör stadsdelarna i Malmö stad ett undantag, när man kunde notera en ökning av andelen årsarbetare inom den öppna fritidsverksamheten med 15 procent. Hur situationen ut för musikser skolan i Malmös stadsdelar är oklart grund svårigheter att få av fram tillförlitliga uppgifter. Ungdomsstyrelsen framhåller att en viktig kvalitetsaspekt i fritidsverksamheten är barns och ungdomars möjligheter till betydelsefulla kontakter med vuxna ledare. Minskar personalen minskar följaktligen också möjligheterna till dessa kontakter.

118 Fritid och kultur i de utsatta stadsdelarna

Under år 1995 dämpades besparingarna inom fritids- och kulturverksamheten i de utsatta stadsdelarna. Hälften av stadsdelarna som ingick i ekonomistudien, att under år 1995 inte hade uppgav man några helst besparingskrav den öppna fritidsverksamheten som och drygt tredjedel uppgav att så även var fallet för biblioteksverken samheten. De vanligaste besparingsåtgärderna inom den öppna fritidsverksamheten i stadsdelarna under år 1995, utöver bruttokostnads- och personalnedskärningar, ökad samverkan och mer savar mutnyttjande med andra kommunala verksamheter. Drygt en femte-

Reducerat öppethållande och mins-

del av stadsdelarna gjorde detta. kad verksamhetsvolym hade genomförts av tre stadsdelar. Trots nedskärningarna de senaste åren har flertalet 80 procent av de utsatta stadsdelarna, ingick i vår ekonomistudie, prioriterat som fritids- och kulturverksamhet för barn och ungdomar högre än övrig fritids- och kulturverksamhet under 1996. Stockholms stads fritidsförvaltning har sedan ett par år tillbaka gjort så kallad resursöversyn av fritidsutbudet för barn och ungdoen mar som har varit vägledande för förvaltningens resursfördelning. Utifrån denna gjordes de besparingar år 1994 som ledde till minskade inom alla stadsdelar, minst i de stadsdelar som låg sämst resurser men

till ur socioekonomisk synvinkel.

Biblioteken

Biblioteken i de utsatta stadsdelarna har fått vidkänna mycket kraftiga bruttokostnads- och personalnedskärningar under perioden 1992-95. Bruttokostnaderna i fasta priser sjönk med i genomsnitt 13 procent och antalet årsarbetare minskade med 23 procent. De största nedskärningarna gjordes under år 1993, även under år 1995 har men stadsdelarna gjort personalminskningar drygt 3 procent. Drygt en tredjedel stadsdelarna, samtliga i Stockholms län, höjde avgifterna av för bibliotekstjänster under år 1995. Utöver musikskolans verksamhet i de utsatta stadsdelarna så har vi inte gjort några mer ingående studier av kulturverksamhetens omfattning och vilka eventuella förändringar den har genomgått under de senaste åren. Mycket kulturverksamheten som berör barn och av ungdomar är idag decentraliserad till stadsdels- och kommundelsnämnderna eller till de enskilda för- och grundskolorna. Detta försvårar väsentligt möjligheterna att få fram tillförlitlig statistik om exempelvis hur många besök barn och ungdomar gjorde vid teaom som terföreställningar, konserter och museibesök.

Tjänsteutlåtande från Fritid Stockholm, 1995-10-05, Äm:60l/O923/95.

Fritid och kultur i de utsatta stadsdelarna 119

Barnteaterkonsulenten Svenska Teaterunionen kan däremot presentera en årlig statistik över antalet besök barn- och ungdomsteaterföreställningar regionalt. Bamteaterkonsulten kan visa att antalet föreställningar stadigt har sjunkit under 90-talet i storstadsregionerna. I Göteborg sjönk antalet företällningar per barn betydligt i samband med stadsdelsreformen. Detta betyder dock inte att det spelas mycket mindre bamteater än tidigare, enligt Barnteaterkonsulenten. Barnteaterstatistiken bygger nämligen institutioner och fria grupper som har någon form av statligt stöd. Skolor och förskolor beställer allt okända och amatörteatrar. nu mera av grupper rena

Daghem kulturskatt för småbarn

- en Som vi redogjorde för i kapitel 7 sker småbams deltagande i kulturverksamhet huvudsakligen i daghemmens eller skolans regi, enligt Sveriges Radio och Statens Kulturråd, som har följt småbams massmedia- och kulturanvändning under det senaste decenniet. Omkring 8 10 barn i åldern 3-8 år småbarn besökt någon teaav ter under år 1992. Omkring två tredjedelar besöken sker i daghemav mens eller skolans regi. Det är färre barn från familjer vars föräldrar har låg utbildning som har besökt en teater. Två tredjedelar av småbarnen har besökt något musikevenemang under året 1992. Närmare 80 procent av småbarnen har varit under år. De museum samma flesta besöken görs tillsammans med familj Barn till föräldrar med låg utbildning gjorde i genomsnitt 40 procent färre besök än barn till högutbildade familjer. I kapitlet om barnomsorgen visade vi att andelen barn med barnomsorg är förhållandevis låg i de utsatta stadsdelarna, vilket rimligtvis måste innebära att andelen barn i dessa stadsdelar deltar i som någon form av kulturverksamhet är avsevärt lägre än i andra stadsdelar. Den främsta orsaken till att barn i dessa stadsdelar inte har någon barnomsorg är att deras föräldrar är arbetslösa. I besparingstider finns också en risk att kommunens kulturverksamhet i allt större utsträckning vänder sig till barn som går i för- och grundskola för att så vis försäkra sig att de olika om evenemangen blir besökta. I Vårby, Huddinge kommun, uppger kultursekreteraren att övervägande delen av de kulturpengar hon disponerar går till föroch grundskolan. Kulturverksamhet för barn i förskoleåldem som inte går förskola erbjuds så kallad öppen verksamhet biblioteket.

43 Teater- och dans statistik 1994/95,Statens Kulturråd 44Småbamenskultur- och mediebarometer1992,Leni Filipson och Göran Nylöf, SverigesRadio och StatensKulturråd.

120 Sammanfattning och diskussion del 2

Sammanfattning och diskussion del 2

Nedskärningama inom verksamheter som vänder sig till barn och ungdomar har varit betydligt större i de utsatta stadsdelarna i Botkyrka, Göteborg, Haninge, Huddinge, Malmö, Stockholm och Södertälje än i dessa kommuner som helhet. Förvisso ökade de utsatta stadsdelarna bruttokostnaderna för den totala verksamheten under 1992-95 och vi kunde även notera förhållandevis liten minskning en andelen årsarbetare inom den totala verksamheten. Detta har dock av inte kunnat förhindra kraftiga nedskärningar inom barn- och ungdomsverksamheter i dessa stadsdelar. Sannolikt beror bruttokostnadsökningen i de utsatta stadsdelarna huvudsakligen ökade kostnader för socialbidrag och andra former av insatser som socialtjänsten bistår med. Det betyder att storstadskommunernas tvingas att täcka sina kostnader för arbetslöshet och socialbidrag genom att dra ned på verksamheter vänder sig till barn och ungdomar. Vi bedömer det inte som möjligt att storstadskommunerna och de aktuella stadsdelarna kan vända denna utveckling om inte arbetslösheten minskar och det nuvarande socialbidragssystemet förändras. Vi återkommer inom kort med förslag till hur en effektiv arbetsmarknadspolitik kan genomföi de utsatta stadsdelarna och hur det framtida socialbidragssysteras met bör utformas.

Nedskärningarna drabbar barn med behov av särskilt

stöd Det är jämförelsevis få barn i de utsatta stadsdelarna som åtnjuter någon form barnomsorg. Drygt 55 procent av barnen i åldern 1-6 av år inskrivna inom barnomsorgen i de fem stadsdelar som ingick var i vår stadsdelsstudie. Den högsta andelen inskrivna barn finns i de kommuner som inte omgärdar möjligheten till barnomsorg med specifika regler för arbetslösa föräldrar. Kommunala daghem är den dominerande bamomsorgsformen i de utsatta stadsdelarna. Drygt 73 procent de inskrivna barnen i de kartlagda stadsdelarna finns där. av Att så få barn i de utsatta stadsdelarna har barnomsorg kan ge upphov

Sammanfattning och diskussion del 2 121

till allvarliga konsekvenser, när barnomsorgen i allt högre utsträckning utbildningspolitisk betoning. Detta försvårar möjligska ha en heten att alla barn likvärdig start i livet, varför det är ytterst ge en angeläget att dessa barn ges möjlighet till någon form av barnomsorg. Barnomsorgen i storstäderna har sedan början av 1990-talet varit mycket hårt ansatt nedskärningar. Exceptionellt stora nedskärav ningar har genomförts i dessa städers utsatta stadsdelar. Totalt minskade bruttokostnadema i fasta priser under åren 1992-1995 i de sju berörda storstadskommunerna med i genomsnitt 12,2 procent. Motsvarande andel i de utsatta stadsdelarna var hela 17,5 procent. Det betyder att besparingarna i dessa stadsdelar var 30 procent större än i storstadskommunerna helhet. De utsatta stadsdelarna minskade som andelen årsarbetare inom barnomsorgen med drygt 20 procent under perioden 1992-95. Både vad gäller bruttokostnads- och personalnedskärningarna så har dessa gjorts i större omfattning i de utsatta stadsdelarna bland kommunerna i Stockholms län. Närmare 60 procent de utsatta stadsdelarna höjde taxorna inom barnomsorgen unav der budgetåret 1995. En samstämmig uppfattning bland barnomsorgscheferna i de utsatta stadsdelar ingick i stadsdelstudien är, att nedskämingarnas som stora förlorare är barn med behov särskilt stöd. Att denna grupp av blir eftersatt beror inte nedskärningar stödfunktionerna, såsom av psykologer och specialpedagoger, utan snarare att antalet barn med behov särskilt stöd har ökat i dessa stadsdelar. av Personaltätheten och barngrupperna i de utsatta stadsdelarna motden genomsnittliga nivån för barnomsorgen i storstäderna och svarar landet i sin helhet. Frågan är dock om personaltätheten och barngruppernas storlek är ändamålsenliga utifrån de behov barnen i dessa stadsdelar har. Vi kan inte några säkra grunder uttala oss om att så är fallet, flera indikationer tyder att det vore önskvärt med men fler personella för att kunna erbjuda individinriktad barnresurser en En sådan indikation är att antalet barn med behov av särskilt omsorg. stöd har Ökat i samtliga utsatta stadsdelar. Den höga andelen barn med invandrarbakgrund är ytterligare en omständighet som talar för att personaltätheten inom barnomsorgen i dessa stadsdelar bör vara högre. Tydliga prioriteringar och till barn med behov av särmer resurser skilt stöd är de två viktigast insatserna för att åtgärda bristerna i barnbamomsorgschefema i de utsatta stadsdelarna. omsorgen anser

122 Sammanfattning och diskussion del 2

Skolhälsovården skärs ned

Grundskolan i de storstadskommuner, Storstadskommittén har som studerat, har i jämförelse med barnomsorgen kommit lindrigt undan de senaste årens besparingar. Detta gäller i synnerhet grundskolorna i de utsatta stadsdelarna, till och med ökade sina bruttokostnader som i fasta priser under perioden 1992-1995 med i genomsnitt 2 procent. Kostnadsökningen var störst i Göteborg och Malmö och lägst bland kommunerna i Stockholms län. I stadsdelarnas hemkommuner minskade i stället kostnaderna för grundskolan med 4,5 procent. Grundskolans kostnadsökningar kunde dock inte hindra åderlåten ning av andelen årsarbetare bland lärarna med 9 procent under perioden 1992-1995 i de utsatta stadsdelarna. Andelen årsarbetande lärare däremot så gott oförändrad i de berörda storstadskommuvar som nerna. Under samma period ökade andelen elever, både i de utsatta stadsdelarna och i storstäderna i övrigt. Personalnedskärningarna i grundskolan var störst bland de utsatta stadsdelarna i Stockholms län. Generellt har de utsatta stadsdelarna något högre lärartäthet och färre elever per klass än skolorna i andra stadsdelar i storstäderna. Hög andel av eleverna har svenska som andra språk och hemspråk. Utbildningskostnadema per elev i de utsatta stadsdelarna i Stockholms stad ligger i genomsnitt mellan 30-40 procent högre än i stadens övriga stadsdelar. En bra skola kostar, men det är inte alltid givet att leder mer pengar till en bättre skola. Skolverket visar i sin studie Att välja skola att så kallade trendbrytarskolor, det vill säga skolor som lyckats vända ett utflöde av elever till ett inflöde, inte tillförts I stället mer pengar. har dessa skolor utvecklat en profil som lockar elever. Trendbrytarskolor i USA kännetecknas stark sammanhållning bland lärare, av en entusiasm i personalgruppen samt klart uttalade mål för verksamheten. Resurserna för elevvård har minskat kraftigt i de skolor ingick som i Storstadskommitténs stadsdelsstudie. Det är framför allt antalet skolsköterskor, psykologer och specialpedagoger har dragit ned man på. Skolhälsovårdens situation är mycket beskymmersam i många kommuner, däribland i Malmö och Göteborg. Att generellt ersätta Skolhälsovården med primärvården tycker vi inte är lämpligt, dels med hänsyn till att eleverna har behov att uppsöka skolhälsovårav den egna premisser, dels att det sannolikt skulle driva kostnaupp derna inom primärvården. Skolhälsovården ska, enligt vår mening, inte ses strikt utifrån ett medicinskt perspektiv, i stället bör folkhälsoperspektivet stå i förgrunden när dess funktion ska värderas. Vi har

Sammanfattning och diskussion del 2 123

tidigare visat att hälsan hos barnen och deras föräldrar i de utsatta stadsdelarna är sämre än hos andra barn och i storstäderna. vuxna Ska målet jämlik hälsa förverkligas så behövs en god och välom en fungerade skolhälsovård. Det borde möjligt för storstadskommunerna att värna och utvara veckla skolhälsovården i de utsatta stadsdelarna. Storstadskommitténs studier visar entydigt att nedskärningarna i grundskolan har drabbat elever med behov av särskilt stöd mycket hårt. Många skolor lever inte till lagens starka markering av att upp elever med svårigheter först skall tillgodoses innan resurser används till andra ändamål.

En skola med många förlorare och många möjligheter

- Den svenska skolan ska sammanhållen skola som ska ge alla vara en elever likvärdig utbildning. Detta mål är omöjligt att förverkliga en för många skolor i de utsatta stadsdelarna grund av boendesegregationen har medfört att stadsdelens befolkning är mycket hosom På flera skolor går näst intill enbart elever vars föräldrar somogen. cioekonomiskt kan kategoriseras som arbetarklass. Många föräldrar är dessutom låginkomsttagare, arbetslösa och har utländsk bakgrund. På dessa skolor få tillfällen till möten och utbyte av erfarenheter ges mellan barn och ungdomar med skilda sociala bakgrunder. Forskning visar att klasstillhörighet, arbetslöshet och viss utsträckning invandrarbakgrund är faktorer påverkar elevers skolresultat och den sosom ciala snedrekryteringen till högre studier. Våra studier visar att det är dubbelt så många elever i de utsatta stadsdelarna slutar grundskolan med låga eller ofullständiga besom tyg än i övriga stadsdelar i storstäderna. Andelen elever som år 1994 hade medelbetyg under 2,0 eller ofullständiga betyg i dessa stadsdelar 17 procent. I områden med låg inkomst var denna andel 12 var och i områden med mycket låga inkomster motsvarande procent var andel 20 procent och i områden med extremt låga inkomster 28 procent. I stadsdelar där andelen barn med utländsk bakgrund är över 60 procent andelen elever år 1994 hade medelbetyg under 2,0 var som eller ofullständiga betyg nästan 25 procent. I områden där andelen barn med utländsk bakgrund lägre än 30 procent andelen elevar var med låga eller ofullständiga betyg inte högre än genomsnittet för ver storstäderna. Vi kan alltså konstatera att det är framför allt elever som växer i de invandrarrika stadsdelarna, med knappa ekonomiska upp klarar skolan sämre än andra elever. Dessa elever tillhör resurser, som skolans verkliga förlorare, ytterst är det samhället som gör den men

124 Sammanfattning och diskussion del 2

största förlusten, när dessa elever inte får möjlighet att bli vinnare på sina egna villkor i skolan. Ungdomarna i de utsatta stadsdelarna är inställda att skaffa sig en lång utbildning. Därmed är det svårt att hävda att elevernas misslyckande sker grund av bristande studiemotivation. Eleverna vill, men någonstans finns det hinder som försvårar deras möjligheter att lyckas. Det största hindret anser vi sammanhänger med många elevers bristfälliga språkunskaper både i svenska och i många fall också i sitt eget hemspråk eller förstaspråk. Detta försvårar väsentligt deras möjligheter att tillgodogöra sig undervisningen.

Språkforskare är ense om att förstaspråksundervisningen är vikti

g för inlärningen av ett andraspråk. Förstaspråket är också viktigt för identitet och självkänsla, vilket är högst väsentliga faktorer för att kunna tillgodogöra sig utbildning. Skolkommittén åsikten är av den

att förstaspråksundervisningen måste förstärkas och utvecklas ytter-

ligare för att därigenom ge elever med invandrarbakgrund möjlighet till en god grund för fortsatta språkstudier. Storstadskommittén delar denna uppfattning, men anser det också nödvändigt att det omgående görs insatser som kan förbättra elevernas svenskakunskaper i de utsatta stadsdelarna. För många av eleverna i dessa områden har det svenska språket blivit ett skolspråk. Förutsättningarna att under sådana omständigheter förbättra elevernas kunskaper i svenska enbart genom undervisning anser vi inte tillräckligt. Det krävs insatser som möjliggör att eleverna möter en svensk språkmiljö. Här erbjuder lokalsamhällets offentliga såväl privata arbetsplatser utmärkta som möjligheter. Vi har redovisat erfarenheter av en sådan verksamhet i Kista där elever i årskurs nio under termin gjorde sitt en examensarbete i elektronik i samarbete med Ericsson Computer. Denna form av praktik är ovärderlig för eleverna. Den ger eleverna både språkoch ämneskunskaper inblick i och kontakt med arbetsmarksamt en naden. Att göra praktiken till en del av undervisningen också ger pedagogiska vinster. Många elever upplever nämligen undervisningen mer meningsfull och lustfylld om den varvas med praktik. Som vi har visat har många skolor i de utsatta stadsdelarna så kallad sommarlovsskola där eleverna kan ta igen förlorad undervisning eller fördjupa sina kunskaper i något ämne. En sådan verksamhet skulle mycket väl kunna kombineras med praktik. Detta sker redan i dag på flera orter bland annat i Göteborg. Göteborgs stad har tillsammans med 135 företag sedan 1989 bedrivit sommarlovsskola för eleverna i årskurs åtta. Syftet med skolan är att öka elevernas intresse för industriprogrammen inom gymnasieskolan. Eleverna kan under två veckor pröva olika utbildningar och praktisera företag. Ele-

Sammanfattning och diskussion del 2 125

verna får dessutom en mindre ersättning under praktikperioden.

Förvisso ingår praktik eller praktisk arbetsorientering prao i

grundskolans läroplan Lpo 94. Men till skillnad från förra läronya planen Lgr 80 så anges inte längre hur många timmar denna ska omfatta. Det har medfört att prao-verksamheten reducerats kraftigt under år. Storstadskommittén och Allmänna arvsfondsdelegatiosenare nen har tagit initiativ till en satsning 10 miljoner kronor till utveckling av skolkooperativ i gymnasieskolan i våra tre storstäder. Syftet med satsningen är att finna vägar uppmuntrar och stödjer nya som ungdomars entreprenörskap, engagemang och initiativförmåga. Avsikten är att starten och driften av skolkooperativen ska smälta in som en naturlig del i skolarbetet. Därmed får eleverna nya möjligheter att utveckla sin kompetens och beredskap inför vuxenlivet. Det pågår etablering av skolkooperativ på åtta gymnasieskolor. Det borde möjligt för kommunerna, stadsdelarna och de vara enskilda skolorna att utvidga möjligheterna för eleverna inom skolan i de utsatta stadsdelarna att förlägga sin undervisning på arbetsplat-

ser. I dessa stadsdelar finns ofta flera kommunala och statliga för-

valtningar, såsom stadsdelsförvaltningar, arbetsförmedling och försäkringskassa, vilka torde ha goda möjligheter att tillhandahålla praktikplatser för eleverna. Även näringslivet stundtals är rikt i som vissa stadsdelar borde ha kapacitet att i större omfattning samverka med skolorna i denna fråga.

Öka intresset för studier

Många ungdomar kommer från hemmiljöer som saknar studietraditioner. Att öka intresset för studier och därmed minska den sociala snedrekryteringen till högre studier är angeläget i de utsatta stadsdelarna. Vi är övertygade om att kommunerna och stadsdelarna kan uppmuntra intresset för studier genom att dels öka samarbetet med universitet, högskolor och kunskapsintensiva företag, dels inrätta sti-

pendium eller andra former utmärkelser till studiebegåvade ele-

av ven Härigenom skapas också positiva föredömen. Många skolor i de utsatta stadsdelarna menar att svårigheterna att uppfylla målen med undervisningen ytterst är konsekvens en av boendesegregationen. Stor omflyttning av elever, hög arbetslöshet och dålig hälsa bland elevernas föräldrar och många elever med en otrygg familjesituation, är några sådana segregationseffekter som framförs. Detta leder till att eleverna får svårigheter att utveckla en gemenskap som skapar förutsättningar för en stimulerande, trygg och lugn skolmiljö.

126 Sammanfattning och diskussion del 2

Kraftiga nedskärningar inom fritids- och

kulturverksamheten

Hittills har de utsatta stadsdelarna kunnat erbjuda ett rikt utbud på fritids- och kulturverksamhet. Detta gäller både den öppna fritidsverksamheten och det som sker i föreningsform. Om nedskämingfortsätter i omfattning som under första hälften av 1990arna samma talet, så kommer fritids- och kulturverksamheten snabbt att reduceras i dessa stadsdelar. De utsatta stadsdelarna sänkte sina bruttokostnader i fasta priser till öppen fritidsverksamhet, föreningsstöd och musikskolan med i genomsnitt 17,4 procent. Stadsdelarna i Stockholms län gjorde de största nedskärningarna med 27 procent. Göteborg minskade sina kostnader med 1,5 procent medan stadsdelarna i Malmö noterade en ökning med 4,5 procent. Personalnedskärningar har också gjorts i stor omfattning. I genomsnitt minskade andelen årsarbetare inom den öppna fritidsverksamheten och musikskolan med 20 procent. Stadsdelarna i Stockholms län sänkte sin andel med 24,4 procent och stadsdelarna i Göteborg med 13 procent. I Malmö ökade andelen årsarbetare inom den man öppna fritidsverksamheten med 15 procent. Under budgetåret 1996 har flertalet utsatta stadsdelar prioriterat fritids- och kulturverksamhet för barn och ungdomar högre än övrig fritids- och kulturverksamhet. Nedskärningama föreningsstödet kan medföra att urarrnningen föreningslivet ökar högst väsentligt i de utsatta stadsdelarna. Föreav ningsaktiviteten bland pojkar och i synnerhet hos flickor är lägre i dessa stadsdelar. Föreningsaktiviteten riskerar att minska ytterligare nedskärningarna inom fritidsverksamheten fortsätter. När föreom ningsstödet sänks tvingas föreningarna att täcka de ökade kostnaderna med höjda medlemsavgifter och större egeninsatser från föräldrarnas sida. Barnfamiljernas ekonomiska situation är svår i de utsatta stadsdelarna. Utrymmet för ökade kostnader är därför mycket begränsat. Vi vet också att föräldrarna i dessa områden engagerar sig i mindre grad i sina barns fritidsaktiviteter jämfört med i de mer välbärgade områdena. I förlängningen finns det därför risk att fören eningslivet söker sig till de välbärgade områdena där föräldrarna mer har råd att avsätta tid och pengar för sina barns fritidsutövning. Därmed kommer också klasskillnaderna att förstärkas ytterligare och reducera barns och ungdomars möjligheter till likvärdiga livschanser. Polisen, brandkåren och militären utgör i fritidssammanhang ofta en outnyttjad resurs. Under 1970-talet hade polisen flera orter en

Sammanfattning och diskussion del 2 127

mycket uppskattad föreningsverksamhet som vände sig till barn och ungdomar. Polisstationen i Skärholmen hade bland annat dykning, fot- och handboll och varpa för barn och ungdomar. Poliserna som ledde verksamheten fick övertidsersättning i kompensation. Besparingarna inom polisen har dessvärre medfört att denna verksamhet har försvunnit. I dag bedriver Stockholmspolisen fritidsverksamhet enbart inom sin egen förening. Fryshuset i Stockholm har tillsammans med både polisen och militären haft en framgångsrik verksamhet för ungdomar som inte tidigare har varit föreningsaktiva. Det borde vara möjligt för storstadskommunerna och statliga myndigheter att mer aktivt stödja och arbeta för att underlätta för

polisen, brandkåren och militären att utveckla fritidsverksamhet med

lokala aktörer i de utsatta stadsdelarna. Barns deltagande i kulturverksamhet sker huvudsakligen i daghemmens och skolans regi. Som vi tidigare visat är andelen barn med barnomsorg låg i de utsatta stadsdelarna, vilket rimligtvis måste innebära att andelen barn som deltar i någon form kulturverksamhet i av dessa stadsdelar är avsevärt lägre än i andra stadsdelar. Ökar andelen barn med barnomsorg ökar följaktligen andelen barn som deltar i kulturell verksamhet. I stället för en satsning bamkultur, vore det därför mer ändamålsenligt att satsa barnomsorg för barnen i de utsatta stadsdelarna. Arbetsgruppen Kultur i skolan tog initiativ till sommarkulturskolor under 1996 fyra orter i storstäderna. Syftet med sommaren kulturskoloma var bland annat att förstärka det konstnärliga skapandet i skolans ordinarie verksamhet samt utveckla arbetssätt kan som bidra till en utveckling av den ordinarie skolans arbetssätt. Arbetsgruppen valde ut fyra arrangörer i samråd med Storstadskommittén. Deras uppdrag var att anordna sin sommarkulturskola där barn var och ungdomar skulle kunna pröva olika former utvecklande kulav turaktiviteter i närkontakt med hemmen och närmiljön. Verksamheten blev mycket uppskattad av barnen och ungdomarna. En värdefull erfarenhet sommarkulturskolornas verksamhet att de visade av var hur skolorna i stadsdelarna kan användas och för som en resurs arena kulturverksamhet för bam och ungdomar. Kraftiga bruttokostnads- och personalminskningar har även gjorts inom biblioteksverksamheten i de utsatta stadsdelarna. En tredjedel av stadsdelarna i Stockholms län har också höjt avgifterna för bibliotektjänster under år 1995.

128 Våra bedömningar och förslag

Våra bedömningar och förslag

Vi har i detta delbetänkande belyst den snedfördelning av livschanser finns mellan olika barn och ungdomar i våra tre storsom grupper av städer. Detta har sin orsak främst i föräldrarnas sociala och ekonomiska situation. Snedfördelningen av livschanser förstärks ytterliatt storstadskommunema har gjort omfattande nedskärningar gare av i den verksamhet som vänder sig till barn och ungdomar. En effektiv politik mot ojämlik fördelning av livschanser, som en framför allt drabbar barn och ungdomar i storstädernas utsatta stadsdelar, måste ske utifrån två skilda handlingsstrategier. För det första bör tillfälliga åtgärder vidtas snabbt kan mildra de missförhålsom landen, följer i boendesegregationens kölvatten. För det andra som krävs en långsiktig politik, med okonventionella inslag för att kunna bemästra de problem som vi har pekat på. Vi har i våra tidigare betänkanden pekat betydelsen av lokal samverkan SOU 1995: 142 och ökad egenmakt SOU 1996:177 för de boende i de utsatta stadsdelarna. I vårt slutbetänkande återkommer vi till frågor om möjligheter till självförvaltning och lokala initiativ. Totalt sett krävs att människor har möjlighet att skaffa sig ett arbete och successivt tjäna mer pengar, förbättra sin hälsa, skaffa sig en utbildning, påverka och välja andra alternativ än de som finns till hands. I grunden handlar det alltså om att värna och utveckla ett socialt hållbart samhälle. I detta betänkande vill vi peka åtgärder inom några nyckelområden: arbetsmarknadspolitiken, socialpolitiken, utbildningspolitiken och bostadspolitiken.

Arbete åt föräldrarna

Vi konstaterar i detta delbetänkande att barns och ungdomars föräldrar i de utsatta stadsdelarna har mycket låga inkomster och att en stor del är arbetslösa. Ska barns och ungdomars levnads- och uppväxtvillkor förbättras är det nödvändigt att deras föräldrar möjlighet till ges en successiv inkomstförstärkning och ett arbete. Vi ska i ett kommande betänkande lämna förslag hur förstärkt och utvecklad en arbetslinje kan skapas i de utsatta stadsdelarna. Vad gäller att åstads-

Våra bedömningar och förslag 129

komma en inkomstförstärkning kan detta ske, dels genom att öka den fördelningspolitiska träffsäkerheten inom välfärdssystemet och en ökad satsning utbildning, dels genom att arbetsmarknadens parter finner lösningar som kan ge låginkomsttagargrupperna större reallöneökningar. Bostadsbidrag, föräldra- och sjukförsäkring samt akasseersättning är några av de fördelningspolitiska system som har stor betydelse för barnfamilj ekonomiska situation. Små förändringar inom dessa system ger dessvärre allvarliga konsekvenser för familjerna. En särskilt utsatt grupp i sammanhanget är ensamstående föräldrar i de utsatta stadsdelarna. De har de lägsta inkomsterna och det högsta socialbidragsberoendet. Vi ska inte lämna några förslag om hur dessa system kan förändras för att bättre mot barnfamilsvara jernas behov och villkor i de utsatta stadsdelarna, men vi vill ta tillfället i akt att uppmärksamma regeringen vilken stor betydelse dessa frågor har för levnadsförhållandena för människor i stora grupper av våra tre storstäder.

Låga inkomster och arbetslöshet minskar väsentligt en människas

reella möjligheter att välja bostadsort och/eller boendeform. Barnfamiljerna i de utsatta stadsdelarna hör till denna grupp. Många är socialbidragsberoende, vilket innebär att deras möjligheter att flytta till typ bostadsområde är ytterst begränsade. Detta fördjupar en annan av i sin tur boendesegregationen.

Skapa trygga och stimulerande boendemiljöer

Enligt Bostadspolitiska kommittén SOU 1996: 156 bör bostadspolitikens övergripande målsättning vara att skapa förutsättningar för en boendemiljö som är trygg och stimulerande samt bidrar till jämlika och värdiga levnadsförhållanden. Bostadspolitiken ska också särskilt främja en god uppväxt för barn och ungdomar. Vi konstaterar i detta delbetänkande att boendemiljön i många utsatta stadsdelar inte lever upp till detta mål. Majoriteten av ungdoi vår intervjuundersökning att de inte tycker att deras marna uppger bostadsområden är trygga och lugna. Många ungdomar tycker också att det är mycket kriminalitet, droger och våld i deras områden. Att få bort kriminalitet och missbruk samt snygga upp husen och kringliggande gårdar och parker anser ungdomarna vara de viktigaste åtgärderna för att skapa större trygghet, säkerhet och mer stimulerade bostadsområden. Vi är också den åsikten att vissa stadsdelar är i behov fysisk av av och skönhetsmässig upprustning. Ska en sådan upprustning bli framgångsrik och för att undvika tidigare misstag som gjorts vid upprust-

130 Våra bedömningar och förslag

ning av miljonprogramsområden krävs det, att invånarna i bostadsområdena ges makt över planeringen och förändringsarbetet. Vi avatt återkomma till detta i vårt slutbetänkande. ser

Våra förslag

Vi ska här redovisa förslag åtgärder som vi bedömer som nödvändiga för att omgående komma till rätta med en del av de problem som barn och ungdomar möter och upplever i storstädernas utsatta stadsdelar, i synnerhet då i stadsdelar där inkomsterna är mycket låga och extremt låga.

Förskola för barn i åldern 3-5 år i de utsatta stadsdelarna

Vi har visat att de är betydligt färre barn i de utsatta stadsdelarna som kommer i åtnjutande av barnomsorg än andra barn i storstäderna och i landet i övrigt. Detta kan enligt vår mening upphov till allvarliga ge konsekvenser när barnomsorgen i allt högre utsträckning ska ha en utbildningspolitisk betoning. I vår kartläggning har vi också kunnat visa att barn som går i förskola har mindre behov av undervisning i svenska som andraspråk när de börjar grundskolan, samt att förskolan har goda möjligheter att förbereda barnen för skolans krav och villkor. Våra studier visar att grundskoleelever i många utsatta stadsdelar har bristfälliga kunskaper i svenska. Mot bakgrund av detta är vi övertygade att deltidsförskola för barn i åldern 3-5 år om en ny högst väsentligt skulle medverka till en ökad integration i de utsatta stadsdelarna. Deltidsförskolan ska bedriva en verksamhet som tar sikte skolförberedelse, tvåspråkighet, pedagogisk stimulans samt språklig och intellektuell stimulans. Barn i behov av särskilt stöd har under hela barnomsorgens utbyggnad haft en särskild rätt till förskola och har enligt lagstiftningen haft förtur till förskolans verksamhet. Att ge barn i de utsatta stadsdelarna, såväl svenska invandrade, rätt till förskola från 3 års ålder som oavsett familjesituationen i övrigt är, enligt Storstadskommitténs uppfattning, ett led i fullföljandet denna tradition. På sikt är det av givetvis önskvärt att alla barn får del av förskolan från tidig ålder. Vi föreslår därför att försöksverksamhet som innebär att de sju en berörda storstadskommunerna ska vara skyldiga att erbjuda deltidsförskola till de barn i åldern 3-5 år står utanför den reguljära som barnomsorgen i utsatta stadsdelar. Försöksverksamheten bör kunna starta den 1 januari 1998 och pågå under fem år. Verksamheten skall

Våra bedömningar och förslag 131

vara avgiftsfri. Staten bör totalfinansiera verksamheten. Kostnaden för samtliga fem år uppskattar vi till drygt 800 miljoner kronor. Vi anser att finansieringen av verksamheten ska ske över statsbudgeten. Närmare detaljer om hur detta kan ske ska vi återkomma till i vårt slutbetänkande som bland annat ska behandla vilka finansieringsprinciper som ska ligga till grund för statens ansvar gentemot storstädernas utsatta stadsdelar. Vi anser att följande punkter bör vara vägledande för deltidsförskolans verksamhet.

Verksamheten bör ske i enlighet med de nationella, pedagogiska målen för förskolan. Verksamhetens utformning ska ske i samarbete med föräldrarna. - Verksamheten ska kännetecknas av hög professionalitet. - Kulturkompetent personal ska ingå i verksamheten. - Ska deltidsförskolan snabbt komma igång krävs intensiv uppsöen kande verksamhet bland småbamsföräldrama lokalt i de utsatta stadsdelarna. Med anledning av detta bör anslaget för verksamheten vara något högre under det första året.

Pedagogisk utvecklingsfond för skolor i de utsatta

stadsdelarna

Vi har i detta delbetänkande konstaterat att många skolor i de utsatta områdena befinner sig i allvarlig situation. Generellt har skolorna en en mycket hög kvalitet undervisningen och en bra skolmiljö, men elevernas behov och levnadsvillkor medför att detta inte alltid är tillräckligt. Många elever har bristfälliga kunskaper i svenska och i sitt eget modersmål. Många kommer också från hemmiljöer som saknar studietraditioner. En inte oansenlig grupp elever har dessutom otrygga hemförhållanden som ofta bottnar i föräldrarnas knappa ekonomiska villkor. Dessa omständigheter ställer andra krav skolans undervisning och verksamhet. Krav som storstadskommunerna har svårt att tillgodose. Vi är övertygade om att det är nödvändigt att skolorna i de utsatta stadsdelarna ges möjlighet att intensifiera sitt pedagogiska utvecklingsarbete utifrån lokala förutsättningar och behov. Utvecklingsarbete kräver resurser, vilket storstadskommunerna och de utsatta stadsdelarna saknar för sådan satsning omgående ska kunna att en sättas igång. Vi förslår därför att regeringen från och med den 1 januari 1998 avsätter 30 miljoner kronor årligen under fem år till Skolverket, som

132 Våra bedömningar och förslag

får i uppdrag att inrätta ett pedagogiskt utvecklingsanslag. Endast skolor i storstädemas utsatta stadsdelar ska kunna söka medel ur detta anslag. Syftet med anslaget är att skolorna ska kunna:

Utveckla och förnya pedagogiken i skolan för att så vis bättre mot de behov och villkor eleverna har i de utsatta stadssvara som delarna. Undervisning som varvas med praktik bör betonas. Ge lärarna möjlighet till fortbildning, kompetensutveckling samt utvärdering och forskning kring sin undervisning i större omfattning än i dag. Fysiska ingrepp i skolfastigheten är motiverade utifrån en pe- - som dagogisk aspekt. Utveckla samarbetet med lärarhögskolorna i respektive storstad. - Utveckla en undervisning och verksamhet som betonar ett egen- maktsperspektiv, det vill säga att ge eleverna och föräldrarna makt över skolan.

Finansieringen utvecklingsanslaget bör i likhet med vårt förslag av deltidsförskola ske över stadsbudgeten. Vi återkommer i slutbeom tänkandet med närmare detaljer om finansieringen.

Sommarlovsverksamhet Många barn och ungdomar i de utsatta stadsdelarna är hemma i sitt bostadsområde hela och saknar möjligheter till särskilda sommaren sommarlovsaktiviteter. Storstadskommunerna har en lång tradition av sommarkollo, men under 1990-talet har denna verksamhet dessvärre minskat avsevärt i de utsatta stadsdelarna. Detta beror dels nedskärningar, dels att många föräldrar med invandrarbakgrund saknar erfarenhet av kolloverksamhet, vilket medverkar till att de inte efterfrågar detta. Samtidigt vi kan iaktta denna utveckling i de utsatta stadsdesom larna har aldrig så många barn i Stockholms stad någonsin åkt kollo från de övriga stadsdelarna. Arbetsgruppen för Kultur i skolan och Storstadskommittén valde ut fyra arrangörer för sommarkulturskolor. Verksamheten vände sig främst till barn och ungdomar i storstädemas utsatta stadsdelar. Barnen och ungdomarna fick möjlighet att under ett veckor pröva olika former av kulturaktiviteter. Verkpar samheten blev mycket uppskattad. Vi anser därför att det vore värdefullt och uppskattat om kolloverksamhet och annan Sommarlovsverksamhet i de utsatta stadsdelarna kunde ges möjlighet till vidareutveckling. Vi anser att detta bör ske genom att föreningslivet erbjuds

Våra bedömningar och förslag 133

resurser för att genomföra sommarlovsverksamhet för barn och ungdomar i de utsatta stadsdelarna. Syftet med sommarlovsverksamheten bör vara följande: Att ge barn och ungdomar i de utsatta stadsdelarna möjlighet till positiva sommarlovsaktiviteter. Genom sommarlovsverksamhet ge möjlighet för barn, ungdomar och deras föräldrar att träffa andra familjer. Skapa möjligheter till erfarenhetsutbyte mellan olika grupper av barn och ungdomar mellan stad och landsbygd eller mellan olika städer eller stadsdelar. Öka intresset för föreningsliv bland barn och ungdomar i de utsatta stadsdelarna. Sommarlovsverksamheten bör i möjligaste mån integreras med Storstadskommitténs och Allmänna arvsfondsdelegationens satsning verksamhet för barn utan barnomsorg i vissa storstadsområden. Vi anser att målen har förutsättningar att uppfyllas genom att: ställa resurser till förfogande så att föreningslivet kan utveckla och förnya sommarlovsverksamheten, uppsökande verksamhet genomförs inom föreningslivet och i skolorna i de utsatta stadsdelarna, erbjuda föreningslivets representanter utbildning och handledning, föreningslivet samarbetar med kommunens egen sommarlovsverksamhet, följa upp och utvärdera verksamheten. Vi föreslår därför att regeringen avsätter särskilda medel Allmänna ur arvsfonden för att ideella organisationer skall kunna utveckla sommarlovsverksamhet för barn och ungdomar i storstädernas utsatta stadsdelar.

Bilaga 1 135

Kommittédirektiv

Levnadsvillkor i storstadsområden Dir. 1995:35

Beslut vid regeringssammanträde den 16 mars 1995

Sammanfattning av uppdraget

Utredningen S 1994:03 Levnadsvillkor i storstadsområden får nya direktiv och skall arbeta som en kommitté med företrädare för de tre storstadsområdena. Kommittén skall ha till uppgift att i dialog med berörda i områdena föreslå och initiera åtgärder som syftar till att skapa bättre förutsättningar för bostadsområdena i storstäderna att ta till vara de olika resurser och möjligheter som finns och som kan användas för en positiv utveckling, särskilt vad beträffar barn och ungdom med svåra uppväxtförhållanden. Kommittén skall för att fullfölja sitt uppdrag bl.a. genomföra en kartläggning av de åtgärdsprogram och andra aktiviteter inom fram- förallt social-, utbildnings- och arbetsmarknadsområdena som kan ha betydelse för en positiv utveckling i de aktuella bostadsområdena, lämna förslag till riktlinjer hur bostadsområdena bättre än för närvarande skall kunna ta till vara sina totala resurser, i form av myndighetsinsatser och ideella insatser, i samverkan och utan hinder av traditionella uppgiftsgränser, ta initiativ till och genomföra konkreta projekt med den angivna inriktningen, föreslå behövliga förändringar av lagteknisk, finansiell och organisatorisk natur för att bättre samordning och samverkan mellan olika myndigheter och samhällssektorer skall kunna uppnås.

Bakgrund

Allmänt

Storstadsutredningen tillkallades i oktober 1988 med uppdrag att föreslå åtgärder för att förbättra livsmiljön och vidga deltagandet i det politiska livet däribland val- deltagandet i storstäderna. Utredningen avlämnade under åren 1989-1990 tretton underlagsrapporter, bl.a. Välfärd och segregation i storstadsregionema SOU 1990:20, samt slutbetänkandet Storstadsliv Rika möjligheter hårda villkor SOU 1990:36. - Utredningen konstaterade att i storstadsområdenas minst attraktiva bostadsområden var invandrarna överrepresenterade liksom arbetslösa och personer som var mer eller mindre permanent utslagna från arbetsmarknaden. I dessa bostadsområden var många hushåll beroende av socialbidrag. Andelen sådana hushåll ökade snabbare än genomsnittligt i regionerna. Andelen förtidspensionerade, ensamhushåll och ensamma kvinnor med bam var hög. I dessa områden fanns också en stor överrepresentation av personer med dålig hälsa. sjukskrivning-

136 Bilaga 1

arna var många. Vårdkonsumtionen och dödligheten var högre än genomsnittet i regionerna i Sverige. Utredningen föreslog olika åtgärder för att öka förvärvsfrekvensen och för att motverka en fortsatt hög utslagning från arbetsmarknaden. Utredningen pekade olika exempel framgångsrika samarbetsprojekt där personal från arbetsförmedling, försäkringskassa och socialtjänst genom förändrade samarbetsformer kunnat ge effektivare individuellt stöd till olika grupper av personer som hade svårigheter arbetsmarknaden. Storstadsutredningen framhöll att en förnyelse av dessa storstadsområden förutsatte befolkningens medverkan och en ökad samverkan över sektorsgränserna. En social och kulturell förnyelse förutsatte tillgång till olika resurser, vilket enligt utredningen redan fanns i bostadsområdena i tillräcklig omfattning, i synnerhet om bostadsområdenas samlade resurser kunde utnyttjas effektivare genom ökad samverkan över huvudmannaskapsgränsema. Som en uppföljning av Storstadsutredningen beslutade regeringen 1990 att under en treårsperiod anslå 10 miljoner kronor per år ur Allmänna arvsfonden till projekt för samordning av insatser för utsatta ungdomar i bostadsområden med sociala problem där även utbildningsfrågor berörts, det s.k. Plusprojektet. Projektet har pågått sedan år 1991. I april 1995 lämnar de lokala utvärderarna sina rapporter.En samlad redovisning skall överlämnas till regeringen senast den 30 september 1995. Ytterligare en uppföljning av Storstadsutredningen var att regeringen i februari 1990 uppdrog Arbetsmarknadsstyrelsen att ekonomiskt stödja ett antal samverkansprojekt inom vissa storstadsområden med hög andel arbetslösa, socialbidragstagare och sjukskrivna. Sammanlagt 6 miljoner kr beviljades. Syftet med försöksverksamhetema var att vidareutveckla samverkan mellan i första hand arbetsförmedling/arbetsmarknadsinstitut, socialtjänst och försäkringskassa så att de berörda myndigheternas samlade insatser effektiviserades. En uttalad ambition var att redan upparbetade samverkansformer skulle kunna permanentas eller inordnas i ordinarie verksamhet efter försöksperiodens slut. Arbetsmarknadsstyrelsen slutredovisade uppdraget till Arbetsmarknadsdepartementet och Socialdepartementet den 23 juni 1993. I redovisningen av verksamheterna pekas vissa faktorer som krävs för en framgångsrik samverkan, bl.a. behov av samsyn ledningsnivå, projektledarens strategiska roll, behov av stödfunktioner i inledningsskedet och en tydlig ansvarsfördelning mellan olika yrkesfunktioner. Försöksverksamheten bidrog till att många enskilda fick kortare tider i arbetslöshet och sjukskrivning. Passivt bidragsberoende hade kunnat ersättas med aktiva åtgärder med inriktning en förankring på arbetsmarknaden. Sammantaget bidrog de olika samverkansprojekten till att nya former för samverkan kunde utvecklas och inordnas i den ordinarie verksamheten. Parallellt med Storstadsutredningen pågick utvecklingsarbetet med samordnad boendeservice, bl.a. i storstadsområden. Regeringen beviljade under åren 1985- 1990 sammanlagt 100 miljoner kronor till 103 lokala utvecklingsarbeten för samordnad boendeservice. Syftet var att förbättra möjligheterna för äldre och funktionshindrade att leva ett så normalt liv som möjligt i vanliga bostäder genom bättre samordning av offentliga, kommersiella och informella resurser i bostadsområdena. Boverket, som fått i uppdrag att utvärdera erfarenheterna, konstaterar i rapporten Samverkan i lokalsamhället Rapport 1994:3 att samordnad boendeservice utvecklats till ett boendesocialt instrument med betydelse för alla grupper av människor. Utvärderingen visar också att det går att göra ekonomiska besparingar genom samverkan. Det går vidare att genom samverkan förbättra servicen och öka gemenskap och inflytande för de boende och det går att genomföra fysisk förnyelse med sociala förtecken. Några av de projekt som boendeservicedelegationen stödde blev också föremål för förnyelsebidrag från Boverket. Under tiden 1986 1989 fördelade Bo- verket 155 miljoner kronor till förnyelse av den fysiska miljön i allmännyttiga bo-

Bilaga 1 137

stadsföretag i problemområden. Stödet fördelades i stor utsträckning inrådan av de boende. Erfarenheter av stödets effekter bör tas tillvara. I arbetarrörelsens debattbok 90-talsprogrammet behandlas också behovet av att förnya bostadsområdena i storstäderna. Förutom förslag om övergång till nya boende- och förvaltningsformer,framhåller författarna att det viktigaste antagligen är att avlägsna hinder för medborgarnas egen aktivitet, så att de boende och de som arbetar i området får en möjlighet att utnyttja de redan existerande resurserna ett sätt som passar dem och deras önskemål och krav. Även i regeringsförklaringen den 4 oktober 1994 betonas att hela samhället måste mobiliseras för att öka integrationen och motverka segregationen i samhället. Alla områden av betydelse är berörda. Det gäller såväl arbets- och bostadsmarknaden, skolorna och kulturlivet som kommunerna och organisationerna. Socialstyrelsen har i Social rapport 1994 pekat den förändrade arbetsmarknadssituationen framför allt har drabbat ungdomar, invandrare och ensamstående som föräldrar. Man pekar också att en ökad boendesegregation är en tänkbar följd av de senaste årens samhällsförändringar, såväl förändringar som rör själva bostadsmarknaden den ökande arbetslösheten, en tilltagande ekonomisk knapphet som bland hushållen och den ökande flyktinginvandringen. Man framhåller vidare att det finns anledning att anta att skillnaderna mellan attraktiva och icke attraktiva bostadsområden i storstadsregionerna kommer att öka ytterligare i framtiden. De klassiska boendesociala problemen trångboddhet och omodema bostäder har lämnat plats - för andra som i stället handlar om människors miljö i bostadens omedelbara närhet. Inom skolan finns signaler som tyder att språkkunskapema i svenska hos många invandrare är oroväckande låga och tenderar att sjunka. I de invandrartäta områdena med få svenska elever skapas en språkmiljö i och utanför skolan, som försvårar språkinlärningen och ger för naturliga tillfällen att använda det svenska språket. Flera undersökningar visar också att många vuxna invandrare, som har varit länge i Sverige, har alltför dåliga språkfärdigheter för att komma in arbetsmarknaden.

Barn och ungdom I september 1992 regeringen Socialstyrelsen i uppdrag att beskriva utvecklingen gav barns villkor med anledning det förnyelsearbete och de besparingar som pågår av av i kommuner och landsting. Socialstyrelsen har redovisat uppdraget i rapporten Barns villkor i förändringstider Socialstyrelsen följer upp och utvärderar 1994:4. I rapporten redovisas bl.a. att kommunernas besparingar under åren 1993 och 1994 väntades bli något större i verksamheter som riktas till barn och unga än i den totala kommunala verksamheten 7 procent jämfört med 6 procent. Speciellt stora var besparingarna i storstadsregio- Där räknar kommunerna med kostnadsminskningar inom barn- och ungdomsnerna. verksamheter i genomsnitt 9 procent. Socialstyrelsen drar emellertid slutsatsen att inte alla barn i storstäder och förorter generellt löper större risk att råka ut för försämringar än andra barn i landet. Skälet är i stället att det i storstadsregionerna finns ett antal barnrika delområden med hög koncentration invandrare, ekonomiskt svaga grupper och människor med psykoav sociala problem. Enligt Socialstyrelsen finns det särskilda skäl att åter uppmärkdessa bostadsområden och överväga vilka åtgärder som behövs där. samma Enligt Socialstyrelsen talar mycket för att de negativa utvecklingstendenserna i sådana områden förstärks samt att förutsättningarna för att kompensera barnen med individuella särlösningar är sämre i dessa områden.

138 Bilaga 1

Invandrarfrågor

Den nyligen tillkallade Kommittén för översyn av invandrarpolitiken dir. 1994: 130 skall bl.a. överväga särskilda åtgärder i invandrartäta bostadsområden och analysera drivkrafterna bakom och eventuella olägenheter med koncentrationen av invandringen till vissa kommuner samt överväga hur sådana olägenheter kan motverkas.

Bostadspolitik

Den av regeringen nyligen beslutade utredningen för översyn av bostadspolitiken dir. l995:20skall göra en bred översyn av bostadspolitiken. I direktiven för utredningen framhålls att en segregationsprocess som tillåts tillräckligt långt lätt blir självgående. Bristande känsla av samhörighet övergår i främlingskap, otrygghet och oförståelse inför dem som upplevs tillhöra de andra. Direktiven konstaterar, att det som ligger framför oss är att säkra att goda bostäder är tillgängliga för alla sådant sätt att integrationen främjas och ekonomisk, etnisk eller social segregation motverkas samt att ge de boende möjligheter att utveckla sina områden ett sådant sätt att boendemiljön fungerar väl och boendet berikas. En av kommitténs uppgifter är att överväga vilka bostadspolitiska medel som kommunerna behöver för att motverka segregation och öka valfriheten i boendet. Kommittén skall också utvärdera nu gällande regler för stöd till ombyggnad och andra förbättringsåtgärder inom bostadsområden med särskilda problem och överväga om stödet till dessa områden bör ges en annan utformning än stöd för ombyggnad i allmänhet.

Skolan

Regeringen har nyligen beslutat tillkalla en kommitté med uppdrag att belysa det inre arbetet i det offentliga skolväsendet för barn och ungdom och föreslå åtgärder för att stimulera den pedagogiska utvecklingen dir. 1995:19. Enligt sina direktiv skall kommittén bl.a. överväga vilket sätt skolan kan ta till vara det faktum att vårt samhälle är mångkulturellt och använda det i sitt arbete. En som en resurs annan uppgift är att överväga eventuella åtgärder när det gäller inflytande för elever och föräldrar.

Samverkan på lokal nivå

Människor med en svag position i samhället har ofta behov av samhällets välfärdsinsatser. Ansvaret för olika stödinsatser är ofta spridda många olika huvudmän. Socialtjänsten, skolan, hälso- och sjukvården, försäkringskassan, arbetsförmedlingen är exempel olika huvudmän som har viktiga uppgifter i sammanhanget. Bristande samverkan medför inte sällan att insatserna blir ineffektiva och ibland till och med motverkar varandra.

Socialtjänstens samverkan med andra myndigheter

Socialtjänstens olika former av bistånd skall utformas så att de stärker den enskildes möjligheter att leva ett självständigt liv. Även socialtjänsten förfogar över ett om brett register av handlingsalternativ i arbetet med att stödja och hjälpa människor i utsatta situationer är det av stor betydelse att man samverkar med övriga som har ansvar för andra områden inom välfärdspolitiken. I arbetet med att stödja grupper som har det extra besvärligt att hävda sig på arbetsmarknaden krävs samarbete med arbetsförmedlingen och andra myndigheter som arbetar med rehabiliteringsfrågor.

Bilaga 1 139

Särskilt viktiga är åtgärder att hjälpa ungdomar eller invandrare in på arsom avser betsmarknaden. Rätten till arbete måste avse alla medborgare i Sverige. Att vara arbetslös under en längre period försätter människor i en situation som skapar uppgivenhet och passivitet samt riskerar att skapa ett permanent bidragsberoende. Ett nära samarbete mellan skolan, barnomsorgen och övrig socialtjänst kan innebära att en hotande utslagningsprocess stoppas i ett tidigt skede. Utbildning spelar en stor roll för att höja individens attraktionskraft arbetsmarknaden och öka förutsättningarna för ett aktivt liv även i övrigt. Både gymnasieskolan och komvux har numera bättre möjligheter att individanpassa utbildningen. Det är i dessa perspektiv viktigt att överbrygga avståndet mellan skolan och annan kommunal verksamhet.

Samverkan mellan barnomsorg och skola

De möjligheter till fri nämndorganisation för socialtjänstens uppgifter, som gäller sedan den l januari 1992, har lett till en utveckling i kommunerna med gemensamma bam- och ungdomsnämnden där hela eller delar av barnomsorgen samordnas med skolan. Integration mellan skola och skolbarnsomsorg har inneburit ett effektivare resursutnyttjande av lokaler och personal. Samtidigt har utvecklingen gått mot att öppethållandet inom barnomsorgen har minskat och öppna verksamheter lagts ned. Barn och ungdomar behöver vuxna förebilder. Frånvaron av män i många utsatta barns vardag har allt mer kommit att uppmärksammas. De samordningsvinster som har erhållits genom integrationen mellan skola och barnomsorg, fritid och kultur, skulle kunna utnyttjas genom en mer differentierad, lokalt anpassad resurstilldelning och genom att också mer områdesbaserade öppna fritidsverksamheter utvecklas med brukarinflytande från föräldrar, personal och andra boende.

Finansiell samverkan mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst

Sedan den l januari 1993 pågår fem lokala försök med finansiell samordning mellan hälso- och sjukvården och socialförsäkring enligt lagen 1992:863 om lokal försöksverksamhet med ñnansiell samordning mellan socialförsäkring och hälso- och sjukvård. Syftet med denna försöksverksamhet är att skapa incitament inom systeför respektive område för att de gemensamma resurserna skall utnyttjas bästa men sätt så att medborgarna får bättre vård och service samtidigt som samhällets totala kostnader minskar. Sjukvårdshuvudmannen ges, utöver ansvaret för hälso- och sjukvård, ett ansvar att i ett försöksornråde täcka kostnader för sjukpenning och rehabiliteringsersättning enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring AFL samt lagen 1976:380 om arbetsskadeförsäkring LAF. Även medel är avsedda för yrkesinriktade rehabilisom teringstj änster kan ingå verksamheten. i Försöksverksarnheten ingår i en samlad strategi för att minska ohälsa, befrämja rehabilitering och begränsa socialförsäkringsutgiftema. Genom möjligheten att lokalt kunna använda de samlade resurserna för sjukförsäkring och sjukvård ett friare sätt, ges bättre förutsättningar till samarbete mellan olika lokala organ som leder till effektivare och snabbare rehabilitering. Ytterligare steg för att överbrygga sektorsgränser har tagits genom en försökslag SFS 1994:566 som även gör det möjligt för socialtjänsten att medverka i lokal försöksverksamhet. Även här är huvudsyftet att genom samverkan mellan berörda huvudmän och genom samordning av de ekonomiska resurserna öka den samlade effektiviteten i versarnhetema. För närvarande pågår sådan verksamhet i Stenungsunds kommun.

140 Bilaga 1

Uppdraget

Allmänt Många bostadsområden i främst storstadsregionema kännetecknas att invånarna av i högre grad än andra håll är beroende av samhällets stöd och service. Det innebär att betydande ekonomiska resurser i form av arbetsmarknadsstöd, socialförsäkringsersättningar och socialbidrag tas i anspråk i dessa områden. Socialtjänsten, skolan, polisen, fritids- och kulturförvaltningarna liksom folkrörelser, enskilda organisationer och andra grupper gör betydande insatser för att skapa bra uppväxtförhållanden och meningsfulla fritidsaktiviteter för barn och unga. Trots detta tenderar många av områdena att utarmas genom hög arbetslöshet, stor flyttningsbenägenhet, ökad ungdomskriminalitet, drogmissbruk och andra sociala problem. Motsättningar mellan människorna i dessa områden tar ofta formen av konflikter med etniska förtecken, vilket bidrar till att öka spänningarna mellan olika befolkningsgrupper. Nedskärningar inom offentliga ekonomiska stödsystem och offentlig service drabbar samtidigt särskilt hårt familjer, barn och ungdomar i sådana områden. Bidrags- och skattesystemen kan vidare ha marginaleffekter som skapar bidragsberoenden och gör det svårare att uppnå målet att så många som möjligt skall försörja sig eget arbete. Punktvisa nedskärningar och en striktare regeltillämpning inom de olika stödsystemen var för sig riskerar att leda till ökad rundvandring mellan olika myndigheter

och andra instanser och till ökad passivisering i stället för motsatsen. Åtgärder för

att samhällsinsatsema skall fungera bättre tillsammans är angelägna. Det allra viktigaste är att en utveckling som kan minska beroendet av särskilda stödåtgärder kan komma igång. Även det genomförts vissa förändringar befintliga regelsystem kan det fortom av farande finnas organisatoriska, finansiella eller lagtekniska hinder för ett bredare samarbete till stöd för att förbättra levnadsvillkoren framför allt för utsatta grupper. Samverkan behövs individuell nivå för att möjliggöra att en person ges tillträde till arbetsmarknaden och den övriga samhällsgemenskapen. Men det behövs också en ornrådesbaserad samverkan som strävar efter att samordna de samlade resurserna för lokalsamhällets behov av t.ex. upprustning av den fysiska närmiljön, bostäderna, lekmiljön, det kulturella utbudet och övrig fritidsverksamhet och av tillgång till den service som finns inom ramen för social- och arbetsmarknadspolitiken. Det finns i dag ett stort intresse och en hög beredskap inom olika samhällssektorer för att hjälpa de boende och kommunerna att lösa segregations- och utslagningsproblemen i bostadsområdena i storstadsregionema.

Uppgifter

En särskild kommitté med företrädare för de tre storstäderna tillkallas. Kommitténs huvuduppgift skall vara att i dialog med berörda i områdena föreslå och initiera åtgärder som syftar till att skapa bättre förutsättningar för de berörda bostadsområdena att ta till vara de olika resurser och möjligheter som finns och som kan användas för en positiv utveckling. Kommitténs överväganden skall särskilt ta sikte de grupper bland bam och ungdom som grund av svåra uppväxtvillkor eller svårigheter att få tillträde till arbetsmarknaden riskerar att få en dålig start i livet. Kommittén skall göra en kartläggning av de åtgärdsprogram och andra aktiviteter inom framför allt social- och arbetsmarknadsområdena som riktar sig till storstadsområdena och som kommittén bedömer ha betydelse för ett positivt förändringsarbete. Kartläggningen skall omfatta såväl statliga insatser som regionala och lokala insatser av olika slag med denna inriktning. En kartläggning bör också genomföras av internationella erfarenheter av olika projekt som genomförts med syfte att angripa storstadsproblem.

Bilaga 1 141

Frågor om hur polisens insatser och andra åtgärder mot kriminalitet skall utformas faller i huvudsak utanför kommitténs uppgifter. I kartläggningsarbetet bör kommittén dock del det arbete Brottsförebyggande rådet BRÅ regeringens ta av som uppdrag utför som underlag för ett nationellt brottsförebyggande program. Kommittén bör även ta del av det arbete som utförs i Trygghetsutredningen Ju 1993:05 liksom av det arbete som nu pågår inom polisen med inriktning att polisens verksamhet skall bli mera problemorienterad och organisatoriskt utföras bl.a. i form av närpolisverksamhet. Även den utredning regeringen aviserat medborgarnas som om delaktighet och inflytande i samhällsutvecklingen berör kommitténs arbete. Kommittén skall lämna förslag till riktlinjer hur de aktuella bostadsområdena bättre än för närvarande skall ta till vara sina totala resurser och hur myndigheternas kompetens och medel kan utnyttjas gemensamt- t.ex. genom särskilda samverkansprojekt utan hinder av traditionella uppgiftsgränser. Det är viktigt i detta samman- hang att också beakta de resurser, inte minst i form av ett stort engagemang, som finns i det lokala förenings- och organisationslivet. I detta avseende bör kommittén fästa blicken inte bara det traditionella föreningslivet utan också alternativa gruppbildningar och träffpunkter inom bostadsområdena. Om det skulle Visa sig att regelsystem och organisatoriska företeelser av olika slag lägger hinder i vägen för en effektiv och ändamålsenlig samverkan, skall kommittén föreslå behövliga förändringar. Som ett viktigt led i arbetet skall kommittén själv ta initiativ till och genomföra eller stödja konkreta projekt med den ovan angivna inriktningen. I detta sammanhang bör noteras att regeringen under Arbetsmarknadsdepartementets huvudtitel avsatt särskilda medel för insatser för invandrare i storstadsområden. När det gäller utvecklings- och försöksverksamhet för barn och ungdomar finns dessutom möjlighet för ideella organisationer att söka medel ur Allmänna arvsfonden. Möjligheten att dra nytta Europeiska unionens program, nätverk och fonder bör härvid också av undersökas. Kommittén skall oförhindrad att fortlöpande under utredningsarbetet föreslå vara sådana förändringar av lagteknisk, finansiell och organisatorisk natur som behövs dels för att olika projekt skall kunna genomföras och dels för att uppnå förbättrade möjligheter till samordning och samverkan mellan de totala insatser dom olika myndigheter och organisationer gör.

Tidsramar och samråd

Kommittén skall senast den 1 oktober 1995 redovisa behovet av åtgärder som behöver vidtas för att nå den samordning och samverkan som beskrivits ovan. Resultatet av det samlade utredningsarbetet skall redovisas senast den 1 juli 1997. Kommittén skall samråda med berörda myndigheter, kommuner och organisationer samt med Kommittén för översyn av invandrarpolitiken dir. 1994: 130 och med Utredningen för översyn av bostadspolitiken dir. 1995:20. För utredningsarbetet gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare om redovisning av regionalpolitiska konsekvenser dir. 1992:50, om att pröva offentliga åtaganden dir. 1994:23 och om jämställdheten mellan könen dir. 1994:124. Kommitténs förslag skall vara kostnadsneutrala såväl för den statliga sektorn som för den samlade offentliga sektorn. Dessa direktiv ersätter de vid regeringssammanträde den 23 juni 1994 beslutade direktiven Levnadsvillkor i storstadsområden dir. 1994:68.

Socialdepartementet

Bilaga 2 143

Fyra veckors sommarjobb

En studie kommunala feriepraktiker i Botkyrka och

- av Malmö

Inledning

-Jag tar hand om barnen, och sen hör det till att städa och så, Jag har en ganska stor ansvarsuppgift eftersom det är andra året jag jobbar här, jag var här förra året också. Jag har fått lite större ansvar nu, till exempel som att kolla till barnen, svara i telefon och så. Min arbetsuppgift, det är väl att ta hand om barnen, och sen är det även så här att, eftersom man är kille, så det kan vara en fördel med vissa småkillar så här som tycker Waow vad cool han Man, 17 år, Hyllie, Malmö

Vi städar portar och så, och så olika utrymmen som såna här förråd och styrelserum och så. Det är mest städning, putsa fönster och en massa annat, och det är rätt jobbigt faktiskt, speciellt med tanke på att det man får göra är exakt lika mycket som dom som jobbar här, det är faktiskt jobbigt. Det brukar oftast vara så att när man kommer som en sommarpraktikant eller sommarjobbare, då är det oftast så att vissa, inte alla, men det finns vissa, som håller på och kör med en hit och dit. Det tycker jag är dålig stil för att vi får mindre betalt och så där men vi gör exakt lika mycket jobb, och det borde inte vara så. Kvinna, 16 år, Fittja, Botkyrka

Under sommarmånaderna juni, juli och augusti 1996 intervjuades 20 ungdomar i Botkyrka och Malmö i ett utvärderingsprojekt som var beställt av Storstadskommittén. Frågorna i intervjuerna handlade om de sommarjobb som de hade tilldelats av sina respektive hemkommuner under sommarlovet. I en vid bemärkelse var syftet med utvärderingen att få en bild av vad ungdomarna tyckte om dessa sommarjobb. Vad hade de arbetat med Vad tyckte de om arbetsuppgifterna Hur viktigt var detta sommarjobb för dem De två ovanstående citaten ger en bild av spännvidden i de svar som kom in. Mitt uppdrag var att studera denna kommunala sommarjobbsverksamhet, som den såg ut från ungdomarnas synvinkel. Det skulle ske utifrån vissa frågeställningar om mötet med arbetslivets krav, sommarjobbets betydelse och ungdomarnas förhållningssätt till arbete. Uppdraget var inte formulerat som en måluppfyllelsestudie där förhållandet mellan de målsättningar som projektens huvudmän och den konkreta verksamhet som bedrevs skulle studeras. Utvärderingen är genomförd helt oberoende av verksamheternas organisatörer. Att ha jobbat under sommarlovet mellan skolans terminer är något som de flesta har gjort. Det var under ledigheten från skolan som man tog de första stapplande stegen i arbetslivet, och som man arbetade ihop till sin första lön. sommarjobbet hade såväl positiva som negativa sidor -jag tror att citaten ovan speglar erfarenheter som de flesta känner igen. Ibland kände man sig mest som ett femte hjul under vagnen, vid andra tillfällen upplevde man sig snabbt och smidigt ha glidit in i vuxenhetens kollektiv av lönearbetande. Vissa arbetsuppgifter förde med sig ett ansvarstagande och ett användande av den mer praktiska fantasin och skilde sig så vis positivt från de arbetsrutiner man hade i skolan. Andra moment i jobbet var rutinmässiga och kändes snabbt mördande tråkiga man gjorde det enbart för att man kände sig tvungen. Detta tvång fanns det inte riktigt någon motsvarighet till i skol-

144 Bilaga 2

världen, där krav och direktiv sällan var oemotsägliga, och kunde bli föremål för förhandling mellan lärare och elever. Under de senaste åren har möjligheterna till sommarjobb för Skolungdomar blivit allt färre. En följd av de höga arbetslöshetstalen är att skolungdomama nu måste konkurrera om sommarvikariaten med bättre utbildade och betydligt mer yrkeserfarna vuxna arbetslösa. Många ungdomar får sin första erfarenheter från arbetslivet allt längre upp i åren, med undantag för olika slags praktikverksarnheter inom ramen för skolundervisningen. Arbetslösheten bland vuxna och gymnasieutbildade ungdomar för med sig en "feriearbetslöshet" hos skolungdomen. Man skulle kunna se Storstadskommitténs förslag som ett mått att detta fenomen har nått rangen av ett samhälleligt problem. Till och med sommarlovsledighet kan leda till ett klientskap. Samtliga sysslolösa ungdomar definieras som problem i tider av hög arbetslöshet. Men man bör vara försiktig med att tyda tecken i tiden. Att det anordnas sommarjobb för ungdomar kommunal nivå är inget nytt. I Botkyrka, en av de kommuner vars verksamhet studeras i denna rapport, har man anordnat kommunala sommarjobb i snart tio år. Blott detta faktum antyder att statliga kommittéer och kommunala myndigheter kan ha olika syften med att anordna sommarjobb. Sammanlagt besöktes åtta arbetsplatser under den dryga en och halv månad den utåtriktade delen av undersökningen pågick. Det var fyra arbetsplatser i Botkyrka och fyra i Malmö. Ungdomarna var sysselsatta med allt ifrån fastighetsförvaltning till improvisationsteater. Såväl nöjda som missnöjda stämmor blev hörda. Några hade fått en försmak av det arbete de ville söka sig till i framtiden, andra hade tydligare än förut insett vikten av att studera, så att man i framtiden inte riskerade att behöva arbeta inom det yrke som man nosat i sommarjobbet.

Utvärderingsuppdraget

Det utvärderingsuppdrag som denna rapport är ett resultat av fick jag av Storstadskommittén i maj 1996. Studien genomfördes under sommaren och hösten samma år. Finansieringen av projektet medgav fyra månaders arbete. Storstadskommittén sorterar under Socialdepartementet, som finansierade projektet. Utvärderingen har utförts inom ramen för Mångkulturellt centrums verksamhet, med forskningsledare docent Annick Sjögren som vetenskaplig handledare. Till uppdraget hörde att fyra olika frågeställningar, eller grupper av frågeställningar, skulle besvaras i rapporten. Den första frågeställningen var av deskriptiv karaktär. Vad var det för slags arbeten kommunerna erbjöd ungdomarna Vilka ungdomar fick arbeten Ambitionen var den punkten att få en bild av de konkreta erfarenheterna från sommarjobben, en beskrivning av arbetsuppgifterna, arbetsplatserna och den sociala miljö som ungdomarna kom till. Den andra frågeställningen rörde arbete och arbetsliv på ett mer generellt plan. Å sidan riktades intresset mot ungdomarnas framtidsplaner. Detta gällde såväl ena mer konkreta yrkes- och studieplaner för den allra närmaste framtiden efter skolgångens slut som mer generella föreställningar om yrkeslivet och yrkeskarriären i en mer avlägsen framtid. Hit hörde en av de viktigare frågorna i detta utvärderingsuppdrag, närmare bestämt frågan om i vilken utsträckning ungdomarna ansåg att det kommunala sommarjobbet fyllde en funktion, eller hade relevans, för deras framtida yrkeskarriär och deras chanser arbetsmarknaden Å andra sidan riktades intresset mot hur ungdomarna värderade arbete. Vad ska ett bra arbete erbjuda Kan man peka ut några idé- eller meningssammanhang som ungdomarnas värderingar är en del av Vilka kopplingar finns det till ekonomiska eller sociala kontexter Den tredje frågeställningen rörde mötet mellan ungdomarna och samhället såsom det gestaltades i deras möte med arbetsmarknaden. Hur upplevde de arbetslivets krav Var delaktigheten i projektet en tvångströja eller en förmån Upplevde man de kommunala sommarjobben enbart som ett arbetsmarknadsåtgärd för ungdomar,

Bilaga 2 145

eller tycker man sig ha märkt inslag av social övervakning, och att varit klient man i vad som lite tillspetsat skulle kunna kallas "den kommunala hanteringen av ungdomsproblemm På den här punkten var det tänkt att utvärderingen skulle bild ge en av mötet mellan ungdomarnas och vuxenvärldens förväntningar, krav och förpliktelser, vilka troligen är sinsemellan olika. En fjärde frågeställning var tänkt att utmynna i en diskussion i vilken utsträckom ning sommarjobbsprojekten kunde ha nytta av varandra, och i så fall vilket sätt detta skulle ske. Under arbetets gång stod det klart att frågeställningarna var av varierande vikt, och att vissa skulle få större utrymme än andra, i såväl utvärderingsarbetet i som rapporten. Det blev också tydligt att möjligheterna till att ge uttömmande svar var förhållandevis små för vissa frågor, och detta har inverkat storleken det utrymme som dessa frågor har tilldelats i rapporten. Jag har under utvärderingsarbetets gång arbetat med kvalitativa metoder. Från början var det tänkt att såväl djupintervjuer som deltagande observation skulle ha använts, men eftersom det pressade tidsschemat medförde att ett relativt stort antal arbetsplatser besöktes under en kortare tid, så förlitade jag mig i huvudsak att arbeta med intervjuer. Det fanns inte tid till att vistas så pass länge varje enskild arbetsplats att jag kunde göra en meningsfull deltagande observation. Dessutom den förberedande var fasen i utvärderingsarbetet så pass kort, och inföll så tätt inpå ungdomarnas arbetsperioder, att det heller inte fanns möjlighet till att i förväg vidtala arbetsgivarna och förbereda en deltagarobservation. Den deltagande observationen ersattes därför med den observation av arbetsplatserna som gjordes före och efter de formella inspelade intervjuerna med ungdomarna och de informella samtalen med ungdomar och övrig personal på arbetsplatserna.

Tre sommarjobbsprojekt

Storstadskommittén och sommarjøbbsgarantin

Studien syftar alltså till att ge en bild av hur två olika kommunala sommarjobbsprojekt har fungerat. Rapporten är fristående från huvudmännen för de verksamheter som studeras, Botkyrka kommun och Malmö stad, och som nämndes i inledningen är inte rapportens syfte att utvärdera i vilken utsträckning verksamheten har uppfyllt dessa kommuners respektive målsättningar med projekten. Detta innebär emellertid inte att dessa målsättningar inte kommer att beröras eller diskuteras i rapporten. Utvärderingsuppdraget är sprunget ur Storstadskommitténs intresse för kommunala sommarjobb, ett kunskapsintresse som i sin tur är en produkt av ett projekt som denna kommitté planerade men inte hade möjlighet att utföra. Tanken att var Skolungdomar i vissa utsatta bostadsområden under skolledighet skulle sommarens garanteras ett sommarjobb. Man planerade att under 1996 bedriva försökverksamhet i två kommuner, Botkyrka och Malmö, men dessa planer skrinlades när inte erforderliga bidrag beviljades. I och med detta lades också planerna omfattande ett mer projekt spritt över hela landet i malpåse. Vad var då bakgrunden till detta förslag Storstadskomrnittén har från regeringen fått ett aktionsinriktat uppdrag, vilket går ut att initiera och genomföra projekt som syftar till att skapa bättre förutsättningar för utsatta bostadsområden" SOU 1995: 142, s 43. Titeln kommitténs delbetänkande, Att röja hinder för Samverkan. Egenmakt. Arbetslinjen. ger en antydan om hur man anser att dessa bättre förutsättningar ska komma till stånd. Arbetsmarknadsmässiga, sociala och institutionella hinder för en utveckling mot en bättre livsmiljö i utsatta bostadsområden ska undan-

146 Bilaga 2

röjas Planerna att garantera ungdomar sommarjobb var en del av ambitionen att röja hinder för arbetslinjen.

Beteckningen "arbetslinjen" står för den arbetsmarknadspolitiska ambition som går ut att sätta undersysselsatta eller arbetslösa människor i olika former av åtgärder, inriktning varit kännetecknande för svenska arbetsmarknadspolitik under en som större delen 1900-talet. Arbetslinjen innebär åtgärder i form av statligt subventioav nerade arbeten än kontantstöd Schröder l996a, s 174. Det yttersta syftet snarare är att åstadkomma självförsörjning genom inkomst från eget arbete SOU 1995: 142, 17. Målet är alltså att så få som möjligt ska erhålla inkomst genom bidrag utan s motprestation i form av en egen arbetsinsats. Storstadskommittén befarar att det i många av de utsatta bostadsområden som kommitténs förslag riktar sig mot råder ett tillstånd där arbetslinjen håller på att vittra bort s 17-19. Arbetslösheten är stor, och många arbetslösa har inte kvalificerat sig för arbetslöshetskassa. Fler och fler hushåll blir beroende av socialbidrag. Socialbidragsberoendet Storstadskommittén ett stort problem, ett "gigantiskt slöseri ser som med våra och mänskligt kapital s 19. Ju större bidragsgemensamma resurser beroendet blir, desto större blir också risken att arbetslinjens samband mellan arbete och inkomst inte längre är tydligt. Istället tenderar ut- eller oförsäkrade arbetslösa att betrakta bidrag fullt legitim inkomst, en tendens som man från Storstadssom en kommitténs sida ser som väsensfrämmande för välfärdssamhällets värdegrund s 19

I detta sammanhang kommer förslaget om sommarjobbsgaranti in. Ungdomar som växer i omgivning där arbetslinjen vittrar sönder riskerar att insocialiseras i upp en den värdegrund alltså som "väsensfrämmande" för välfärdssamhället. I som anses områden där den lokala arbetsmarknaden nästan saknar efterfrågan arbetskraft under såväl andra årstider blir ungdomar tidigt beroende av bidrag. sommaren som Många ungdomarna har dessutom föräldrar som är arbetslösa eller av andra skäl av står utanför arbetsmarknaden, och då är kontakterna med arbetslivet få och utsikterna till att få sommarjobb ytterst små. l ett flertal områden har den kommunala feriepraktiken blivit den enda möjligheten för ungdomar att få prova ett arbete. Genom att garantera ungdomarna i dessa områden korttidsanställningar under tydliggöra sambandet mellan arbete och ink0mst"s 20, min sommarlovet vill man kursivering. Det är den huvudsakliga målsättningen med förslaget. Men det finns ytterligare ett syfte. I det brev till statsråden Ingela Thalén, Anders Sundström och Marita Ulvskog där storstadskommitténs ordförande Kerstin Alnebratt äskade medel till försöksverksamheten är ytterligare en målsättning formulerad:

förutom sådan insats förstärker arbetslinjen sambandet mellan arbete och att en inkomst skulle den också medverka till stora sociala vinster i de utsatta bostadsområdena Odaterat pressmeddelande, Storstadskommittén. Min kursivering.

Sommarjobben ska alltså ha en positiv effekt för andra än den sommarjobbande individen. Vad menas med "stora sociala vinster är en fråga som är svårt att ge som

I Storstadsutredningens betänkande från 1990 identifierades drygt 50 bostadsområden runt i landet såsomspeciellt eftersattaoch i behov av stödåtgärder SOU 1990:36. Det är alltså om i första hand dessa områden som SK:s åtgärder riktar sig till. Z undersysselsattas passivitet eller bidragsberoende brukar Vamingsrop om arbetslösaseller ofta ha en starkt normativ och ibland moraliserande ton, och komma ifrån värdekonservativa kretsar. Passiviteten jämställs i det sammanhanget med en ovilja att söka nya arbeten, och bidragstagandet blir i stund orättfärdigt, då den arbetslöseinte svarar med en av bidragssamma givaren definierad motprestation.Föreställningen om att bidrag till resurssvaga arbetslösaeller undersysselsattahämmar dessa gruppers företagsamhethar sekellånga anor Garraty 1980, s 21-78.

Bilaga 2 147

entydigt svar på. I det kortfattade pressmeddelandet sägs inte mycket. Efter den ovan citerade passagen refererar dock Alnebratt till utvärderingar av sommarjobbsprojekt i Västerås och Örebro "entydigt visar att situationen i socialt belastade områsom den har förbättrats". I Örebro kommun har kommundelsnämnden i Brickebacken/Gällersta anordnat sommarjobb för ungdomar sedan 1990. De sociala vinster som man från SK:s sida refererar till efter att ha tagit del av kommunens egen utvärdering är det förhållande att

ungdomssituationen i Brickebackens centrum har avsevärt förbättrats. Vandaliseringen och skadegörelsen har minskat. Snatteri och störningar i butiker likaså PM från Storstadskommittén 1995-09-25.

Det är alltså huvudsakligen sociala vinster för köpmän och konsumenter som avses i referensen till verksamheten i Örebro. Vinstema tillfaller inte enbart, eller i ens första hand, de ungdomar som man anordnat arbete för. Västerås stad har i mer än tio år anordnat sommarjobb för ungdomar. Verksamheten har varit indelad i ett flertal mindre delprojekt, riktade mot speciella grupper av ungdomar. Flyktingungdomar och i viss mån även flyktingar som har passerat ungdomsåldern samt enskilda högstadieungdomar som har blivit föremål för sociala myndigheters intresse hör till de grupper som fått delta i skräddarsydda sommarjobbsprojekt, där de socialpolitiska ambitionerna oftast har varit viktigare än de arbetsmarknadspolitiska. De utvärderingar som Västerås regelbundet har utfört har emellertid varit inriktade verksamheten som sådan. Man har frågat personal och ungdomar vad de har tyckt om årets verksamhet: vad som har varit bra, vad som har fungerat dåligt och vad som har kunnat förbättras. Psykologen Håkan Englund, som har varit utvärderingskonsult i socialpolitiska frågor Västerås stad i 15 år, påpekar att ingen utvärdering har gjorts som har gett det entydiga resultat som Storstadskommittén refererar till. Det finns inte tillräckliga belägg för att tillskriva en isolerad faktor sommar- jobbsverksamheten denna betydelse - På en punkt är Storstadskommittén dock mer specifik vad gäller innehållet i de "sociala vinsterna". För ungdomar med invandrarbakgrund hoppas man att sommarjobbet ska få en särskild betydelse; den kontakt med arbetslivet de fyra feriearbesom tande veckor för med sig ska förhoppningsvis stärka möjligheterna till integration och förbättra språkkunskapema" Odaterat pressmeddelande, Storstadskommittén. Den här ambitionen nämns blott ett enda ställe i Storstadskommitténs material. Vilken funktion en kortare tids arbete kan fylla i språktillägnelseprocesser hos unga människor diskuteras heller inte i delbetänkandet. Förmodligen är detta syfte sekundärt i förhållande till förstärkningen arbetslinjen. Å andra sidan är den av låga förvärvsfrekvensen hos vissa invandrargrupper" ett av de samhällsproblem som kommitténs åtgärdsverksamhet riktar sig mot SOU 1995: 142, s 18.

Botkyrka: "Betald feriepraktik"

1 Botkyrka kommun har man sedan en längre tid erfarenhet av att anordna sommarjobb för skolungdomar. I år, 1996, gjorde man det för nionde gången. Botkyrkas ungdomar har i huvudsak fått kortare sommarjobb inom kommunen, till exempel skötsel av park- och bostadsområden. Under de senare åren har man lyckats ge utrymme för i runda tal 300 ungdomar olika kommunala arbetsplatser. För sommaren 1996 planerade man att utöka antalet platser till 425, i och med att man blev

3Enligt uppgift i intervju med Håkan Englund 960823.

148 Bilaga 2

utvald som en av två försökskommuner för Storstadskommitténs sommarjobbsgarantiprojekt. Trots att ett utlovat stöd tre miljoner kronor inte kunde erhållas så höjde man ambitionsnivån ännu ett steg och anordnade strax över 500 platser, fördelad två perioder under sommaren 1996. Tidigare hade ansett att 300 platser man var ungefär vad som kunde skapas i den kommunala förvaltningen i en kommun av Botkyrkas storlek, men genom att dela upp några platser två anställningar, och engagera det lokala föreningslivet och ge idrotts- och kulturföreningar möjligheten att erhålla sommarlovsarbetare, så fick man fram drygt 500 sommarjobb, fördelat drygt 70 arbetsplatser. Lite över 700 ungdomar sökte sommarjobb, så det var inte långt ifrån att man egen hand, helt internt finansierat, hade kunnat garantera kommunens ungdomar sommarjobb. Vad var det då för arbeten man erbjöd ungdomarna l huvudsak det, utvar om trycket tillåts, mest klassiska sommarjobb: underhållsarbete kommunala fasav tigheter och grönområden samt arbete inom barn- och äldreomsorg. Man hade ett principiellt motstånd till att erbjuda det privata näringslivet feriearbetare avlönasom des av kommunen, men HSB:s förvaltningsföretag fick arbetskraft enligt samma principer som det kommunala bostadsföretaget. Idrottsföreningarna anordnade fotbolls- och innebandykurser med sommarjobbarna som instruktörer, och ett flertal invandrarföreningar fick dels hjälp med sin permanenta verksamhet, dels chans en att genomföra mer omfattande projekt av engångskaraktär. Ett exempel är den Pakistanska föreningen som fick hjälp med att iordningsställa en kricketbana. Målsättningen med Botkyrka kommuns sommarjobbsprojekt har förändrats under årens lopp. Till en början var sommarjobben tänkta att i första hand sysselsätta äldre högstadieungdomar som ansågs ha sociala problem och därför definierades som särskilt behövande. Å sidan syftade projektet då till minska i vissa bostadsena att oron områden. Man ville minimera risken för vandalisering och ungdomsaktiviteter som kunde upplevas störande de kringboende. Å andra sidan fanns också som av mer individrelaterade målsättningar, som till exempel att minimera riskerna för att sommarlovslediga högstadieungdomar introducerades i kriminella och drogmissbrukande miljöer Undan för undan har sedan sommarjobbsverksamheten växt i omfattning, och parallellt med den utvecklingen har man också kommit att ändra målsättning för verksamheten. Redan under de första åren växte en viss lokal opinion fram, huvudsakligen bestående av föräldrar som ansåg att kommunen favoriserade problematiska ungdomar de skötsammas bekostnad, genom att man hjälpte de förra inte men de senare med att sommarjobb. Kommunala tjänstemän i Botkyrka underströk att man upplevt denna opinion som tvingande, men i vilken utsträckning den verkligen spelade en roll i förändringen av verksamhetens målsättning tas inte ställning till i denna rapport. Vad hade man då i Botkyrka för syfte med att anordna sommarjobb för ungdomar under den period då utvärderingsstudien utfördes En övergripande målsättning var att man ville minska risken för att ungdomar i kommunen skulle komma att hamna i en permanent cirbeislösher. Genom att tillhandahålla sommarjobb ger man betydligt fler ungdomar än vad som annars skulle vara fallet chansen att erfarenhet från arbetslivet, en erfarenhet som förhoppningsvis kan vara till nytta när de småningom kommer ut arbetsmarknaden. Tanken är att den ökade mängden arbetslivserfarenhet resulterar i att individen i större utsträckning efterfrågas som arbetskraft. Med sommarjobbsprojektet vill man bygga ungdomarnas humankapitalx

4Merparten av informationen om Botkyrkas sommarjobbsprojekt härrör från en intervju med projektansvarig Kjell Sjöström 19960614,och från Botkyrka kommuns egen verksamhetsberättelse. 5Med Iiiimankapital förstås i detta sammanhangkunskaper,kompetenser och kvalifikationer som har ett värde arbetsmarknaden se t ex Schröder l996a, s l 10.

Bilaga 2 149

En positiv effekt som man hoppas på, vilken kan kopplas till tanken om annan minskad arbetslöshet, som också anses vara ett skäl nog i sig, är att sommarjobmen bet ungdomarna bild och en förståelse för arbetslivets krav. I sammanger en av hanget nämndes exempelvis kravet att uthärda och genomföra långtråkiga och m0notona arbetsuppgifter, samt att underordna sig arbetsplatskollektivets krav samarbete och tidspassning. Man betonade alltså sommarjobbets disciplinerande dimension. Erfarenheter från arbetslivet, av vilket slag de vara månde, blir i det här perspektivet per definition goda. På sätt SK ville man i Botkyrka med sommarjobbsverksamheten samma som också understryka sambandet mellan arbete och inkomst för deltagarna:

Ungdomarna måste också tidigt lära sig sambandet mellan arbete och pengar. Risken är att detta samband inte får fotfäste hos den uppväxande generationen annars Botkyrka kommun: Verksamhetsberättelse. 500 sommarjobb 1996, s l.

Det fanns även andra ambitioner med verksamheten än de rent arbetsmarknadsmäsga. Ett exempel på detta är att man i likhet med SK ansåg att sommarj obbsprojektet var extra viktigt för ungdomar med invandrarbakgrund. Det fanns även här en förhoppning om att sommarjobbet skulle fylla en i det närmaste integrativ funktion:

I en kommun som dessutom har hög andel invandrarungdom är det viktigt att dessa får arbeta arbetsplatser där det talas svenska Det är viktigt både för språkträningens och kulturutbytets skull. Ungdomar med utomnordiskt ursprung behöver träna sig i att arbeta svensktalande arbetsplatser och i större utsträckning arbeta utanför sin bostadsort s 1

Den socialpolitiska ambitionen fanns kvar i så måtto att kuratorerna ute i skolorna hade möjlighet att garantera ett visst antal platser till ungdomar man ansåg hade en ett extra stort behov att sysselsatta under sommaren. Ersättningsnivån låg av vara 25 kronor i timmen för 16- och 17-åringar, 16-åringarna arbetade sex timmar per dag och 17-åringarna åtta timmar, och IS-åringama fick 28,75 kronor i timmen under en åttatimmarsdag.

Malmö: "Ung i sommar"

I Malmö anordnade man under sommaren 1996 för tredje året i rad sommarjobbsprojektet "Ung i sommar", ett projekt som riktade sig till ungdomar mellan 16 och 19 år. Platser anordnades inom barn- och äldreomsorgen, inom sjukvården samt i en kategori av "övriga" arbeten. Dit räknades anställningar övriga kommunala arbetsplatser samt arbeten inom föreningslivet. Av över 2500 sökande kunde 750 ungdomar beredas plats. Andelen sökande som inte fick sommarjobb var alltså betydligt större än i Botkyrka. Detta är givetvis en konsekvens av att Malmö har betydligt fler invånare än Botkyrka. Malmö stad fick dock in ytterligare ett hundratal platserbjudanden från de kommunala arbetsplatserna som man inte hade plats för inom ramarna för de budgeterade lönekostnadema, och som man därför var tvungen att tacka nej til1.6 I jämförelse med Botkyrka kommun tillhandahöll Malmö stad fler anställningar inom vårdsektom men färre anställningar inom fastighetsförvaltning. I likhet med Botkyrkas projekt så anordnades inga sommarjobb i privata företag, trots att det var många företag som hade anmält ett intresse för att få tillgång till kostnadsfri arbets-

Informationen om "Ung i sommar härrör från Malmö stads egna utvärderingar, samt intervjuer med projektansvarigAsta Sandquist-Söderberg,960617, samt Hans Håkansson,Malmö stad, 960702.

150 Bilaga 2

kraft under sommaren. Däremot tilldelades ett mindre antal privata förskolor och entreprenörer inom äldreomsorgens hemtjänst sommarjobbsplatser. Malmös ersättningsnivå låg 175 kronor om dagen för ungdomar mellan 16 och 18 år, och 245 kronor om dagen för ungdomar mellan 18 och 19. En arbetsdag normallängd, var av det vill säga åtta timmar. Anordnandet av kommunala sommarjobb i projektet "Ung i sommar startade 1994, sedan kommunens arbetsmarknadspolitiska grupp, bestående av företrädare för personal- och skolförvaltningen, socialutskottets kansli, arbetsbyrån, arbetsförmedlingen och de fackliga organisationerna, påtalade behovet av sysselsättningsåtgärder för ungdomar under sommaren 1994. Den primära målsättningen med projektet beskrevs som att tillhandahålla ungdomar en introduktion i arbetslivet. Det nämndes inte i någon syftesbeskrivning i vilken utsträckning den försämrade tillgången vanliga sommarjobb hade ökat behovet ett projekt den här karaktäav av ren, men det förefaller rimligt att göra den kopplingen. Det huvudsakliga syftet med verksamheten var alltså kopplat till en omsorg om ungdomarnas arbetsmarknadsmässiga position. Ett andra syfte med verksamheten var att hålla ungdomarna sysselsatta under sommaren. Bakom en sådan målsättning låg tanken att det var till nackdel för ungdomar att tillbringa sommaren i staden utan sysselsättning. Detta syfte var alltså relaterat till ungdomarnas sociala situation. "Ung i sommar var emellertid inte en verksamhet som primärt riktade sig till ungdomar med sociala problem, utan den var öppen för alla. Verksamheten var utformad så att man heller inte kunde kvotera in ungdomar som vari större behov av ett sommarjobb fördelningen av anställningar var organiserad så att det var arbetsgivarna som fick välja ut vilka de vill ha bland de sökande ungdomarna. Man kunde därför inte bemöta önskemål från skolkuratorer, socialsekreterare eller ungdomspsykologer att låta ungdomar som enligt dessa hade större behov av arbete/ sysselsättning under sommaren före i turordningen. En tredje målsättning med verksamheten att ungdomarna tillfälle att tjäna var ge Å sidan ville visa arbete lönar sig", målformulering egna pengar. ena man att en som låg nära SK:s och Botkyrka kommuns ambition att tydliggöra relationen mellan arbete och inkomst. Å andra sidan ville Malmö stad sommarjobben också genom bidra med inkomsterna till särskilt behövande hushåll, och därmed förhoppningsvis minska behovet av socialbidrag. Det fanns däremot ingen möjlighet att inkomstpröva de sökandes respektive hushåll, och således ingen möjlighet att prioritera de mest ekonomiskt utsatta vid antagningen. Erfarenheterna från 1994 och 1995 beskrevs som positiva. Man hade visserligen inte gjort någon bredare utvärdering, men frånvaron av klagomål från såväl praktiserande ungdomar som arbetsgivare tolkade man som ett tecken på en väl fungerande verksamhet. I de mindre utvärderingar man har gjort har de utfrågade ungdomarna i stort sett varit mycket nöjda med sina praktikplatser, och de utfrågade platsanordnarna har varit nöjda med sina sommarjobbare Malmö stad, Utvärdering av "Ung i sommar" 1995, s 9. Ett annat tecken belåtenhet från arbetsgivarnas sida är det faktum att Malmö stad alltså fick fler erbjudanden om arbetsplatser till "Ung i sommar" än vad man hade råd att betala ut löner för.

Arbete som åtgärd

Ett projekt av det här slaget kräver vissa institutionella Såväl i Botkyrka ramar. som i Malmö har man haft ett nära samarbete med Kommunalarbetarförbundet i utformandet av sommarjobben. Från fackligt håll har man varit angelägen att till om se att sommarjobben inte har ersatt några ordinarie tjänster eller sommarvikariat. Man har velat försäkra sig om att inga arbetslösa medlemmar har konkurrerats ut den av kostnadsfria arbetskraft som kommunerna erbjudit, vilken i stor utsträckning man

Bilaga 2 151

också har kunnat göra Projekten har inte heller fått konkurrera med gängse arbets-

förmedlande verksamhet. I många år har kommuner i landet anställt sommarlovslediga ungdomar runt om vikarier när den ordinarie personalen haft semester. Det finns dock avgörande som skillnader mellan sommarjobb där kommuner anställer ungdomar som vikarier och de verksamheter utvärderas här. Ansträngningen att motverka en substitutionssom effekt se Schröder l996b, 203ff, det vill säga utträngandet av reguljära arbetssös kande från arbetsmarknaden, och det faktum att arbetsgivarna erhåller arbetskraften kostnadsfritt, understryker det förhållandet att dessa sommarjobb inte är vanliga, arbeten, arbetsmarknadspolitisk åtgärd riktad mot ungdomar "riktiga" utan en När de är sommarvikarier anställs ungdomarna för att det finns ett behov av deras arbetskraft, i sommarjobbsprojekten anställs de av pedagogiska och sociala skäl. Man att det är viktigt att ungdomar inte går utan arbete/ sysselsättning under anser Arbetsinsatsen i sommarjobbet har inget egenvärde, utan ungdomarnas sommaren. närvaro motiveras deras framtidsutsikter och sociala situation. Arav en omsorg om betsmarknadspolitiska och socialpolitiska ambitioner integreras i målsättningarna. Denna integration olika ambitioner är vanlig i ungdomspolitiska åtgärder, av numera påpekar arbetslivsforskaren Martin Börjesson. Sommarjobbsprojektet företer i det avseendet stora likheter med de åtgärder för äldre och permanent arbetslösa ungdo-

har växt fram under de senaste decennierna, där mar som

"man sökt utveckla åtgärder imiterar arbetet för att iscensätta dess sociala som inklusive dess och pliktmedvetna miljö. För att uppnå denna socialperam ansvarsdagogiska ambition blir det bland annat nödvändigt att söka integrera de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna med de fritids- respektive socialpolitiska" Börjesson

1994, s 22

Att betrakta sommarjobbsprojekten imitationer arbete må vara en tillsom av spetsning. Benämningen i fråga har Börjesson hämtat från idéhistorikern Lars-Henrik Schmidt, är kritisk till åtgärder av det här slaget Schmidt 1986, s 47ff. som Han åtgärderna primärt bör förstås del en socialpedagogisk menar att som en av disciplineringspolitik, och inte några arbetsmarknadsâtgärder: som

"Om det verkligen gällde att ordna lönearbete skulle ungdomsarbetslösheten ha

kunna avskaffas med hjälp offentlig produktion, och att sådant arrangemang av kunde ha genomförts trots det politiska livets olika ideologiska markeringar. Men det förhåller sig annorlunda: det gäller inte alls arbetet, det gäller arbetsplatsen som disciplinerad och disciplinerande miljö Via det praktiska arbetet som praktiskt hjälpmedel för den sociala inlämingsprocessen behandlas socialiseringens alla tre

koordinater: miljö, beteende och attityd." s 52f

Det bör påpekas att Schmidts studie utgår från åtgärdsarbeten där ungdomarna har varit att delta. Bortsett från detta förefaller hans reflektioner, i ett sammantvungna hang där arbetslöshetsprojekt för äldre ungdomar studeras, vara en del av en kritiskt tolkande analys samhällelig maktutövning. Schmidt skymtar en vilja till makt och av underordning bakom de föregivet välmenande socialpolitiska åtgärderna. I förhål-

lande till de sommarjobb här studeras förefaller hans reflexion i stället vara en som neutral sammanfattning. Såväl Storstadskommittén som kommunerna är ense om att det är rätt attityd och i viss mån även rätt beteende som ska nötas in i arbetsplatdisciplinerande miljö. De kommunala sommarjobben är dock mer än bara imisens

7 Enligt uppgift i intervju med Ingrid Ohlsson, Kommunalarbetarförbundet i Malmö stad,

960703. 5 Kravet sommarjobbarna inte får utföra ordinarie anställdas uppgifter i en sådan utatt sträckning att denneersätter vikarie eller annan tillfälligt anställd förefaller å andra sidan en ha efterlevts i en varierande omfattning.

152 Bilaga 2

tationer av arbete de som är måltavlor för åtgärderna befinner sig ute i det riktiga arbetslivet. l vilken utsträckning är den kommunala sommarjobbsverksamheten en rimlig arbetsmarknadsåtgärd Går det att uttala sig generellt att sommarjobb fyller om en viktig funktion i så måtto att det tillhandahåller arbetslivserfarenhet och därmed en utökar de deltagande ungdomarnas individuella humankapital I många västeuropeiska länder är ungdomsarbetslösheten betydligt högre än de arbetslöshet. vuxnas Ekonomihistorikem Lena Schröder har påpekat att en allmän förklaring till detta är just det förhållande att de som nytillträdda på arbetsmarknaden saknar den vuxna arbetskraftens erfarenheter Schröder l996a, s 105. I det perspektivet torde varje tillväxt i skolungdomars humankapital vara av godo, och antagandena i kommunernas målformuleringar bekräftas därvidlag, ett generellt plan.

Om rapporten

Utvärdering av ejjfekt eller måluppfyllelse

En jämförelse mellan de frågeställningar den här rapporten har till syfte som att svara på, och de målsättningar Storstadskommittén och Malmö Botkyrka för som samt var sig har formulerat, ger vid handen att den här rapporten inte är någon utvärdering i bemärkelsen måluppfyllelsentvärdering, det vill säga en utvärdering tar ställsom ning till om en verksamhet fungerar i enlighet med i förväg uppställda mål Nilstun 1981, s 17. I enlighet med den terminologi som filosofen Tore Nilstun utvecklat för utvärderingsforskning så skulle denna rapport snarare karaktäriseras effektsom en analys, men med inslag av måluppfyllelse- och orsaksanalys Nilstun 1981, 12ff.9 s Den primära målsättningen med utvärderingen är alltså inte att undersöka hur ungdomarnas erfarenheter från olika feriearbeten förhöll sig till de målsättningar Storstadskommittén formulerade för sitt sommarjobbsgarantiprojekt, relaäven om tionen mellan i förväg uppställda mål och verksamhetens betydelse givetvis kommer att beröras. En renodlad effektanalys av ett projekt kan vara svår att utföra. Att försöka isolera den del av verkligheten som karaktäriseras som insats från den som kallas "omgivning" eller "kontext" kan tyckas vanskligt, eller omöjligt, i rent av en kvalitativ studie där samhället inte betraktas som ett laboratorium och verksamheterna inte betraktas som experiment. Resonemangsbetonad, utredande forskning som är starkt beroende av kvalitativa analyser och mjukdata kallas inom amerikansk utvärderingsforskning för formativ utvärdering formative evaluation; Edlund 198 l 53. Dessa karakteristika återfinns s , i den här utvärderingen; om rapporten i sig därför kan betecknas som en formativ utvärdering är svårt att avgöra. Psykologen Claes Edlund påpekar emellertid att det finns en kritik som ser vissa forskningsetiska risker med formativa utvärderinger. Det har framförts att de mindre formaliserade metoderna i formativa utvärderingar ökar utrymmet för påverkan från utvärderarens värderingar och avnämarens egna prioriteringar och önskemål s 53. Detta är givetvis fråga gradskillnad det en om finns ingen vetenskaplig metod som garanterar att forskarens och/eller forskningsfinansiärens värderingar och verklighetsuppfattningar inte påverkar resultatet. Det torde även gälla de metoder som har utarbetats inom ett positivistiskt paradigm. Vad som här kan framhållas, inom ramen för den kritik som Edlund redovisar, är att uppdragets begränsade tidsram vilken ytterst är en effekt av en specifik resursprioritering gör att analysen eller tolkningen de sociokulturella förutsättningar forav som

9En effektanalys syftar till att svara frågan vad blev resultatet av de insatser som gjordes för att förverkliga verksamhetensmål", och orsaksanalyssyftar till att frågan en svara vilka faktorer samverkademed insatsernavad gäller detta resultat Nilstun 1981,s 14.

Bilaga 2 153

ungdomarnas bild sitt sommarjobbs betydelse blir av mindre djup och ornfattmar av ning.

De intervjuade ungdomarna

Sammantaget genomfördes tjugo intervjuer under sommaren 1996. De flesta intervjuerna mellan trekvart och timme långa, ett par-tre stycken väsentligt var en en kortare, och sammantaget motsvarar de drygt 400 sidor intervjuutskrift.

Tio intervjuer genomfördes i Malmö och tio i Botkyrka. Bland de intervjuade fanns lika många pojkar flickor. Ungdomarna var mellan 16 och 19 år gamla, som och de allra flesta, 17 20 intervjupersoner, var födda 1979 eller 1980. Majoriteten av ungdomarna befann sig antingen mellan grundskolan och gymnasiet 9 st eller av mellan någon gymnasiets årskurser 8 st. Två ungdomar hade under försommaav intervjuperson skulle i höst börja grundskolans ren slutat gymnasiet och en enda nionde årskurs. Geografiskt sett ungdomarna i Malmö mer spridda än de i var Botkyrka. Ungdomarna från Botkyrka vari större utsträckning än de från Malmö bosatta i områden kan beskrivas socialt utsatta områden". Detta avspeglar som som sig också i ungdomarnas klassmässiga hemvist, om man utgår från föräldrarnas yrke

som en indikator klasstillhörighet. Merparten Botkyrkaungdomama hade föräldrar som arbetade inom sämre beav talda yrken och/eller lågstatusyrken, i synnerhet som städare. Ett antal föräldrar var arbetslösa, förtidspensionärer eller långtidssjukskrivna. Malmöungdomarna hade i betydligt större utsträckning föräldrar arbetade inom egna företag eller i yrken som krävde lång och teoretisk utbildning. För gruppen som helhet gällde att nio som en intervjupersoner hade föräldrar arbetade inom vad som skulle kunna kallas arsom betarklassyrken, åtta hade föräldrar arbetade inom medelklassyrken, och tre som ungdomar hade föräldrar befinn sig ett svârkategoriserat fält mellan dessa samsom hällsskikt. Uppdraget från Storstadskommittén var utformat så att man ville ha en jämn fördelning mellan ungdomar hade invandrarbakgrund och de som inte hade detta. som Begreppet invandrare är, så det tenderar att användas i offentligheten och i som common-senseförståelse, ofta vagt avgränsad och mycket tvetydigt. Vem räknas en inte in På vilka grunder skulle denna kategorisering in i kategorin, och vem räknas ske Det är i synnerhet den kategori personer som ofta kallas andra generationens invandrare har givit mig svårigheter med klassificeringen av intervjupersosom nema. Med undantag för två ungdomar, så var samtliga intervjupersoner födda i Sverige. De två resterande flyttade/flydde med sina föräldrar till Sverige under sitt första lev-

nadsår. Sex intervjupersoner hade två svenska föräldrar, tre intervjupersoner hade invandrad förälder och elva intervjupersoner hade föräldrar som båda hade inen

° metod etnologen Barbro Klein förespråkari artikeln Transskri- En förenklad variant av den bering är analytisk akt har använts vid utskriften av intervjuerna Klein 1991. Det är emelen lertid inte dennametod som används de i citat som förekommer i den löpande texten. Där har citatenkomprimeratstill att likna konventionell resonerande text. I viss utsträckning har citaten justerats,exempelvisi grammatiskt hänseende. Justeringarna motiveras av att intervjuerna inte analyserasstilistiskt eller estetiskt. Samtliga namn som nämns i citat och löpande text är pseudonymer. l Samtligaintervjupersoner från Botkyrka var bosatta de norra delarna av kommunen, i Alby, Fittja, Hallunda och Norsborg. Ungdomarna från Malmö bodde i stadsdelarna Husie Riseberga, Hyllie Kulladal, Lindöborg, Limhamn och Rosengård. 2 Någon officiellt vedertagen definition av begreppet invandrare finns inte. I statistiska sammanhanganvänds beteckningarnautrikes födda personer eller utländska medborgare; ingen dessakategorier motsvarar helt och hållet de gruppersom vanligtvis räknas in i invandrarkaav tegorin SOU 1996:55.

154 Bilaga 2

vandrat eller flytt till Sverige som vuxna. Samtliga ungdomar från de två första grupperna, samt en ur den senare, räknade sig själva helt och hållet svenska. Det som var endast en intervjuperson i den senare gruppen som entydigt identifierade sig med sina föräldrars etnicitet. I övrigt tog man avstånd från att definiera sig själv som tillhörandes antingen den ena eller den andra gruppen, eller etniska kategoriseringar överhuvud taget, i den mån frågan diskuterades i intervjuerna. Det pragmatiska eller situationsbetingade perspektivet på etnisk identitet dominerade. Oberoende av vilken definition av "invandrarbakgrund" eller etnisk identitet man använder, så är det ingen av kategorierna "invandrare", "svensk" eller "ickeinvandrare" som dominerar i studien. I så måtto torde Storstadskommitténs önskemål vara uppfyllt. Ungdomarna med invandrarbakgrund hade föräldrar invandsom rat från Chile fyra föräldrar, Finland åtta, Grekland en, Ryssland en, Syrien en, Turkiet fyra, Uganda en eller Uruguay fyra. Att en forskare vid Mångkulturellt centrum anlitas för att studera kommunal sommarjobbsverksamhet kan tolkas som att det fanns en vilja från uppdragsgivarens håll att studien av denna verksamhets betydelse för ungdomarna skulle inkludera ett etnicitetsperspektiv. Det formulerades även integrerande målsättning med garantien projektet se s x. Till uppdraget hörde emellertid inte att besvara någon fråga om vilken roll den etniska tillhörigheten, eller minoritetspositionen, spelade i det här sammanhanget, och de frågeställningar som diskuteras i denna rapport har heller inte studerats ur detta perspektiv. Den etniska dimensionen diskuteras dock i vissa av rapportens avsnitt.

Disposition

Utöver denna inledande del, där utvärderingsuppdraget, bakgrunden till uppdraget, sommarjobbsprojekten och de intervjuade ungdomarna presenterats, och där åtgärdsformen och vissa metodologiska problem diskuterats, så består rapporten av ett huvudkapitel och en sammanfattning. Huvudkapitlet Fyra veckors sommarjobb inbegriper resultatet undersökningen av och består av fem avsnitt. Det första avsnittet, Arbetsplatser och arbetsuppgifter, är en beskrivning av de arbetsplatser som ungdomarna korn till och de uppgifter de hade att utföra. Det andra avsnittet, Mötet med arbetsplatsens sociala miljö, innehåller en beskrivning av de möjligheter till inlärning arbetets förtjänster fanns av som de aktuella arbetsplatserna. I det tredje avsnittet, Sommarjobbet och den individuella utvecklingsplanen, redogörs för hur ungdomarnas erfarenheter från det kommunala sommarjobbet passar in i deras yrkesplaner för framtiden. I det fjärde avsnittet, Arbetsplatsen som en krävande och disciplinerande miljö, skildras mötet mellan arbetsplatsens och arbetslivets krav och ungdomarnas vilja eller förmåga att underordna sig och anamma dessa. Rapportens huvuddel avslutas sedan med avsnittet betets värde och utvecklingsplanens kontext, som innehåller skildring hur en av ungdomarna värderar arbete och vilket sätt deras framtidsplaner görs rimliga för dem själva. Efter denna del av rapporten följer en avslutande del, utgörs som av en sammanfattande diskussion.

Fyra veckors sommarjobb

Arbetsplatser och arbetsuppgifter

Det här avsnittet avser att beskriva, till stor del med ungdomarnas ord, den egna sommarjobbsverksamhet som har studerats. Beskrivningen utgår från basala ett par frågor: var och med vad arbetade man Under studiens gång besöktes åtta arbetsplat-

Bilaga 2 155

fyra i Botkyrka och fyra i Malmö. I Botkyrka det dels fråga om två så kallade ser, var servicelokaler inom fastighetsförvaltningen. Den servicelokalen tillhörde det ena kommunala bostadsföretaget och den andra HSB:s lokala föwaltningsföretag. Där-

besöktes två arbetsplaster inom äldreomsorgen. I Malmö besöktes två olika utöver arbetsplatser inom barnomsorgen, samt Folkets Park och ett specialprojekt, Perfor-

Buttericks scen, där skrev och regisserade en gatuteaterföreställning mance man uppfördes Buttericksscenen i centrala Malmö. som

Fastighetsskötsel

Sammanlagt det sju intervjupersoner under sommaren 1996 jobbade inom var som kommunal fastighetsförvaltning. Dessa ungdomar blev tilldelade ett flertal olika ar-

betsuppgifter. Till uppgifterna hörde mindre reparationsjobb, målning, parkskötsel,

grovrengöring och lägenheter från vilka de tidigare hyresgästerna blivit av garage reguljär städning trapphus och liknande lokaler. På den ena arbetsvräkta, samt av platsen tillämpade den traditionella arbetsdelning som tidigare varit förhärsman kande i detta yrke: kvinnor städar och män reparerar se t ex Andersdotter 1994.

Den kvinnliga intervjuperson arbetade detta ställe hade sålunda en enda arsom betsuppgift: städa. På det andra förvaltningsbolaget hade både de manliga och de att kvinnliga intervjupersonerna flera olika sysslor:

-Ja, jag har väl, ska säga, lite tyngre jobb då. Jag jobbar med att rensa om man rabatter, att plocka skräp och måla, det är vad jag har gjort. Sen har jag städat soprum,

det har jag också gjort. Man 16 år, Alby, Botkyrka

Det just bland ungdomarna sommarjobbade fastighetsskötare som det. var som som största missnöjet med arbetsuppgifterna förekom:

Vad tycker du arbetsuppgifterna så där - om Jaa, dom flesta arbetsuppgifter, soprummet till exempel, det tycker jag absolut som inte något vidare, för det luktade skit eller vad man ska säga, det luktar är en massa illa. Men när målade och så här, och plockade skräp, det har jag inget emot Man,

16 år, Fittja, Botkyrka

Vad tycker du om arbetsuppgifterna alltid jobbiga och långtråkiga. Man, 16 år, Alby, Botkyrka De är -

Vad tycker du om arbetsuppgifterna - Ja, dom är bra, kanske lite för paus alltså, jag tycker det är orättvist att vi, eller just jag får vissa uppgifter. Det dom andra får göra, det varierar alltid lite grann, men jag får alltid för det mesta, eller lägenheter, allt det jobbiga ta soprummen, rensa Man, 16 år, Alby, Botkyrka

citatet lika representativt de två Även samtliga, med Det första är som senare. om undantag, hade jobbat inom fastighetsförvaltning var missnöjda med arbetsett som uppgifterna, så ville också sin kritik och lyfta fram det som man tyckte man nyansera positivt, eller godtagbart, bredvid det som man inte tyckte om. var I den utsträckning det framkom tydligt artikulerad kritik av arbetsmiljön i interen vjuerna, så det huvudsakligen just bland de ungdomar som hade jobbat inom var fastighetsskötsel:

Vad tycker du om arbetsmiljön - -Jaha, det är väldigt slitsamt, det är jätteslitsamt, det är absolut inget jag skulle

kunna fortsätta med liksom. När tittar någon som går runt med en mopp, man eller svabb eller går och torkar golv, då det väldigt lätt ut, men det är jättejoben ser bigt. Jag kommer ihåg första veckorna, då hade jag ont från armen, hela armen och

156 Bilaga 2 SOU

1997:61

sen ryggen, jag kunde inte böja mig alls. Jag hade jätteont, jag hade ont i benen och allting, då tänkte jag så här jag har bara hållit med det här i vecka, tänk dom en som har hållt med det här i tjugo år". Kvinna, 16 år, Fittja, Botkyrka

Vad tycker du om arbetsmiljön - -Ja, jag vet inte, dom är så konstiga ibland. Till exempel, handledaren "ja, får sa sopa garaget", och efteråt när kom tillbaka, då han " ja, fick inte sa sopa garaget, måste ha ansiktsskydd". Och det säger han efteråt På kvällen när jag skulle snyta

mig, då hostade jag upp sån här skit och damm och allting. Man, 16 år, Fittja, Bot-

kyrka

-Vad tycker du om arbetsmiljön då

-Jaha, det är kul att va ute, det tycker jag mest Sen när ska inne i om. man vara en lägenhet och den kan vara lite stökig, det kan lite ofräscht, nån har precis vara om blivit vräkt och man måste städa upp allting efteråt. Det kanske inte alltid är så kul.

Och så måste man använda sånt här borttagningsmedel och det blir lite kvavt. Vi har

haft några väldigt stökiga lägenheter. Kvinna, 17 år, Hallunda, Botkyrka

De kritiska stämmorna var vanligtvis också angelägna att balansera kritiken om av arbetsmiljön, ett sätt som liknar nyanseringen kritiken arbetsuppgifterna. av mot Andra var mer entydiga i sin kritik. Det enbart vissa arbetsmoment, exempelvis var rengöringen av garage och nyligen tömda lägenheter, aktualiserade kritiken som av arbetsmiljön.

För de flesta av intervjupersonerna gällde att hade haft konfliktfritt man ett umgänge med arbetskamratema. Det endast fyra intervjupersoner berättade var som om att det hade uppstått irritation eller konfliktungar. Tre dessa hade arbetat av som fastighetsskötare.

- Har det varit nån konflikt med någon arbetskamrat någon gång Nej men med dom däremot, det är kille lägger - vuxna en som sig i för mycket, han lägger sig i allt. Det är ingen som vågar säga honom lägg dig inte i det, men jag säger många gånger till chefen gör inte så, gör inte så mig och John, så mot om du säger nånting så ska jag göra så här, nej, inget riktigt bråk eller nåt. men Man, 16 år, Alby, Botkyrka, min kursivering

F: Har det varit någon konflikt arbetsplatsen någon gång

Ip: Nej bara en, med Nicklas som är lite konstig Man, 16 år, Alby, Botkyrka

Förvisso vill intervjupersonerna själva tona ned betydelsen händelserna, fråav men gan är om inte i synnerhet den förra återgivna situationen, med tillspetsad och en ultimativ replikföring, ändå kan karaktäriseras just konfliktsituation. Det som en uppstod bråk av en eller annan sort, även det inte något "riktigt bråk". om var

Äldreomsorg

Tre av de intervjuade ungdomarna arbetade inom den kommunala äldreomsorgen.

Två av dessa assisterade personalen i dagverksamheten dagcentral i serviceen ett husområde. Bland klienterna, eller besökarna, fanns huvudsakligen ålderspensionä-

rer, men även yngre förtidspensionerade. Arbetsuppgifterna bestod att delta i aktiav veringen av besökarna. Man spelade kort med dem, hjälpte dem utföra olika hobatt byverksamheter, eller satt rätt och slätt och pratade med dem. Många besökarna av bodde ensamma och hade ett stort behov att umgås. Den tredje intervjupersonen av hade arbetat som vaktmästarbiträde ett ålderdomshem, och alltså bistått vaktmäs-

taren med utförandet av dennes ordinarie arbetsuppgifter. Överlag dessa intervjuvar personer nöjda med sina arbetsuppgifter:

Vad tycker du om arbetsuppgifterna -

Bilaga 2 157

-Mmm, bra skratt, jättebra, kul. Man umgås med människor liksom, det är inte några svårare eller tunga arbetsuppgifter då, det är liksom upp tll mig om jag vill hjälpa till. Jag tycker det bara är kul, man blir glad liksom, av att vara med de här människorna. Man märker att dom blir glada om man hjälper dom att spela kort eller vad helst, eller läser nånting för dom, då blir dom jätteglada. Kvinna, som om man 17 år, Alby, Botkyrka

Den kritik mot arbetsuppgifterna som trots allt artikulerades av dessa sparsamma intervjupersoner riktade sig inte så mycket mot det man gjorde, utan snarare mot det inte gjorde. På bägge arbetsplatserna kritisk mot att man blev tilldelad man var man alltför få arbetsuppgifter.

-Det har vart ganska slappt till och med, det är många timmar ibland när man inte har haft nånting att göra. Till exempel att jag hjälper de äldre människorna med bingo och morgongymnastik, det kanske inte är mina arbetsuppgifter men jag gjorde det i alla fall, för att jag inte hade nånting att göra då. Man, 19 år, Alby, Botkyrka

I alla fallen löstes problemet att frivilligt utförde arbetsuppgifter som tre genom man inte hörde till anställningen. Arbetsmiljön var man nöjd med:

-Man känner sig avslappnad när kommer hit. Det blir nåt sätt en annan man atmosfär här, det kommer ingen människa hit utan det är såna som vill ha sällskap sur och är trevliga och så där. Sen beror det väl deras tillstånd, vissa pratar knappt, dom är inte utan det är mest att dom är blyga eller nånting sånt. Kvinna, men arga 17 år, Alby, Botkyrka

på Buttericks

Performance scen

Två intervjupersonerna i utvärderingen fick delta i ett specialprojekt, Perforav Buttericks scen", som Malmö stad anordnade för teaterintresserade ungmance domar hade sökt feriearbete Ung i sommar. Under tre veckors tid fick som genom deltagarna först improvisera fram till och sedan repetera ett gatuteaterstycke, manus under den fjärde veckan uppförde utomhusscen i det centrala Malmö. som man en Ungdomarna fick också lära sig att styltor och jonglera, kunskaper som det under den fjärde veckan skulle sprida till förbipasserande Malmövar tänkt att man bor. Genom projektet fick deltagarna också tillfälle att delta i improvisationsövningar, övningar inledde projektperioden med, så att ungdomarna i grupsom man skulle tillfälle att lära känna varandra och forma ett fungerande gatuteaterkolpen lektiv. I intervjuerna med deltagarna i detta projekt tenderade den potentiellt kritiska udden i frågorna arbetsuppgifter och arbetsmiljö till att bli irrelevant. Det var ingen om vanlig arbetsmiljö och inga vanliga arbetsuppgifter det var fråga om.

Vad tycker du om arbetsuppgifterna - -Jag tycker dom är jättestimulerande, teater är bland de roligaste som finns tycker jag, så jag är jättenöjd. Det är bara ibland som vissa saker är jobbiga, alltså. Det krävs oerhört mycket koncentration och sånt, om det är sent eftermiddagen och så, och motivationen tryter, men annars tycker jag det är jättekul. -Vad tycker du om arbetsmiljön -Jo den är väl bra, det är väl det att den kanske är lite liten, lokalen, för vissa övningar vi kör. Men visst är det bra. Man, 16 år, Limhamn, Malmö som

Bägge intervjupersonerna mycket intresserade av teater och dramatik, och de var hade båda spelat teater tidigare. Entusiasmen inför sommarjobbet var stor, den enda invändningen mot verksamheten var att det pågick under alldeles för kort tid, och intervjupersonerna påpekade att han gärna hade deltagit i det här projektet utan en av

158 Bilaga 2

någon betalning, om villkoren hade varit sådana. Det förefaller troligt att kritiken mot plats- och tidsbristen snarare var randanmärkningar än substantiell kritik en av verksamheten, även om i synnerhet tidsbristen kan ha varit påtaglig. Att tre veckor improvisera fram och repetera en pjäs med tjugo personer som från början inte kän-

ner varandra kräver med all säkerhet ett förhållandevis pressat tidsschema.

Barnomsorg

Sju av de intervjuade ungdomarna hade jobbat inom den kommunala barnomsorgen, två olika förskolor. De flesta beskrev sina arbetsuppgifter som i stort sett de-

samma som den ordinarie personalens. Utifrån dessa redogörelser förefaller det som om kvinnorna i större utsträckning än männen ägnade sig att städa, diska och torka upp efter barnen, under det att männen i större utsträckning ägnade sig barnen och deras lekar. Om denna variation speglade en reell arbetsfördelning eller om den var en effekt av att ungdomarna valde att betona olika arbetsmoment när de beskrev uppgifterna kan jag inte uttala mig om.

Jag tar hand om barnen när dom ska äta till exempel, hjälper dom. Ibland när dom ska vila efter maten, så läser jag sagor. Annars hjälper jag till med allt möjligt, disken och så. Ibland sitter jag mest och tittar när dom leker Man, 16 år, Hyllie, Malmö

-Ja, det är nästan som om jag är bland personalen, fast inte har riktigt en man samma arbetsuppgifter som dom andra, men det blir som och hjälpa till vid dukning, och bädda och hjälpa barnen också Kvinna, 17 år, Hyllie, Malmö

Vad tyckte man då om arbetsuppgifterna Svaren pendlade mellan förbeatt vara hållslöst positiva och positiva men med vissa förbehåll.

Vad tycker du om arbetsuppgifterna - -Jo jag tycker om barn så det är helt okej. Sen är det det, att det är två grupper av praktikanter då. Förra sommaren jobbade jag den fösta perioden, och det mycket var lättare, då var det inte alls så mycket som nu, när jag är med i det sista teamet liksom, då har vi fått göra jättemycket, så har vi fått ta tre avdelningar och skura stolar nu och så. Då blir det liksom stressat innan alla barnen kommer tillbaka, så jag föredrar

egentligen den första perioden. Kvinna, 19 år, Riseberga, Malmö

Vad tycker du om arbetsuppgifterna - -Jag tycker dom är stimulerande. Ja det är klart det är samma tider varje dag, men det händer olika saker hela tiden, man kan ut i parken och mata fåglarna och man kan till biblioteket, man kan upp till Möllevångstorget och handla frukt och så. Kvinna, 18 år, Hyllie, Malmö

Samma förhållande gällde vad avser svaren frågan vad man tyckte arbetsmilom jön. I stort sett tyckte man att det hade varit bra. Vissa arbetsmoment hade varit

tunga, men det föreföll inte påverka det positiva helhetsintrycket:

Vad tycker du om arbetsmiljön här - -Jag tycker den är väldigt bra här. På ett sätt är vi rätt så instängda det är va, men rätt skönt för vi är skyddade mot alla bilarna och sånt, så det är jätteskönt, och vi har det fint gården, med träd och buskar Finns det några mer tunga arbetsuppgifter tycker du - Inte vad jag kommer nu, det är klart, med små barn, det är mycket med att bära och sånt. Det tar krafterna, det är det är det jobbiga med småbarnsavdelsom ningen Är det stressigt - Näej, det beror lite grann. Nu har vi så lite barn och sånt där. Förra veckan - var vi två personal fjorton bam, då blev det stressigt. Kvinna, 19 år, Hyllie, Malmö

Bilaga 2 159

Parkvärdskap

Den tjugonde och sista intervjupersonen arbetade som parkvärd; hans anställning föll inom Ung i sommars kategori "övriga" kommunala arbetsplatser. Som parhuvudsakligen sysselsatt med tvätta bänkar, bära kvärd var intervjupersonen att bänkar, vilket han tyckte var långtråkigt.

-Till exempel, nästan varje ska tvätta av bänkarna. Vår handledare, morgon man hon tvingade att tvätta bänkarna när dom var rena. Hon sa att skulle tvätta oss dom, det fanns ingen smuts, ingenting Man, 16 år, Rosengård, Malmö men

Att parkvärd föreföll i det avseendet likvärdigt med att vara vaktmästare. De vara parkvärdsskapet verkade intervjupersonen inte ha utförmer utåtriktade sidorna av t/fått utföra. På sommarjobbama inom äldreomsorgen riktade denna samma sätt som interv j del kritik mot att det fanns för få arbetsuppgifter, och att det kunde uperson en dröja timmar mellan arbetsuppgifterna. Långtråkigheten till trots tyckte han emeller-

tid att arbetsmiljön var bra.

Den är bra, arbetsmiljön. Det är ett rätt så kul ställe och vara på, jag känner många människor här, träffar och sånt. Man, 16 år, Rosengård, Malmö som man

Visserligen fanns det hel del tunga arbetsuppgifter, som att bära de ovan nämnda en bänkarna, intervjupersonen tyckte att det inte fanns någon anledning att var men klaga över detta: om det är tungt ibland, det är bra träning". Det var den här fjärde konflikten i intervjumaterialet återfanns. Det framkom arbetsplatsen som den redan i tidigare citat att intervjupersonen inte var helt nöjd med en av arbetsett kamraterna.

Det gång när när vi burit typ fyrtio bänkar, jag och en kompis, då satte vi - var en och vilade för vi fick ont i Hon handledaren satte sig ner, hon oss ryggen, ryggen. vilade sig också när vi vilade, reste hon sig upp och började klaga oss, att vi sen och vilade. Sedan hon att hon skulle göra så att får avdrag lönen. satt sa Vad sa då - Ja skrek till henne, vi har rätt och vila när vi har jobbat", så om hon vilar, då borde få göra det också. Hon gör ingenting, hon bara sitter där, för att bestämma allt, fast hon själv bara sitter och vilar. Man, 16 år, Rosengård, Malmö över oss om

Till skillnad från de nämnda antydningarna till konflikt så föreföll uppenbarliovan den här ha utvecklat sig till påtaglig och tydlig sådan. gen en mer

Mötet med arbetslivets sociala miljö

De tjugo intervjuerna och besöken de åtta arbetsplatserna visar med all önskvärd

tydlighet att dessa miljöer skilde sig mycket åt. Arbetsuppgifterna var av skiftande karaktär, och likaså förhållandet mellan monotoni och variation. Arbetslagen var organiserade och olika sätt och antalet ordinarie anställda respektive sammansatta sommaranställda fluktuerade. Arbetsdagens sammansättning av perioder med högt

uppdrivet arbetstempo respektive makligare arbetstakt samt raster varierade, liksom

möjligheten att själv välja när man ville byta arbetstakt. Med dessa olikheter i bakhuvudet är det vanskligt att uttala sig om vilken betydelse sommarjobben har haft för ungdomarna. Den enda självklara gemensamma nämnaren för anställningarna är att de har organiserats i form av kommunala sommarjobb där den sommaranställde inte fick ersätta någon från den ordinarie arbetstyrkan, och där arbetsgivaren tillhandahöll sommarjobbarnas arbetskraft utan löne-

kostnad.

160 Bilaga 2

Genomtränglighet, feed-back och räckvidd

Olikheterna till trots, vilken betydelse har då sommarjobben haft för ungdomarna Ett sätt att precisera denna förhållandevis fråga är att relatera den till begreppen vaga genomtränglighet, räckvidd och feed-back. Dessa begrepp har använts bland annat av sociologen Matti Similä och etnologen Oscar Pripp i studier av flyktingmottagande och sysselsättningsprojekt för flyktingar Similä 1990, Pripp 1994. Med genomtränglighet avses en verksamhets omfattning i fråga hur många om kontakter med omvärlden den tillhandahåller. Begreppet kan rätt och slätt ses som en beteckning för möten med människor. I pedagogen Bertil Sundins formulering betecknar genomträngligheten kontakten med människor utanför verksamheten Sundin 1970, s 75. Liksom Pripp väljer jag att utvidga innebörden detta begrepp av till att innefatta även relationer mellan människor inom verksamheten i sig, på arbetsplatsen se t ex Pripp 1994, s 320. Denna utvidgning motiveras här utifrån det förhållande att såväl de deltagande kommunerna SK gör vissa antaganden som om den pedagogiska betydelsen av vistelsen arbetsplatsen. Om ungdomarna ska lära sig något om arbetsplatsens sociala miljö, så måste det finnas ordinarie vuxna, anställda i närheten som kan förmedla den relevanta kunskapen. Denna kontakt är av stor vikt, och måste fångas upp i beskrivningen av sommarjobben. I samband med frågan om kontakten med människor arbetsplatsen blir det också nödvändigt att undersöka hur kontakten var beskaffad. I synnerhet gäller det frågan i vilken utsträckning arbetskamraterna talade om för ungdomarna om de utförde arbetsuppgifterna på rätt sätt eller inte. Pripp påpekar att det är först i möten

med andra människor som man kan få en uppfattning kvalitén sitt utförda om arbete och mäta och avstämma sin framgångsnivå och därigenom modifiera sina insatser s 8. Utan återkoppling, feed-back, minskar betydelsen genomträngen av ligheten i en pedagogisk verksamhet.

Hos Sundin, som analyserar slutna institutioner och vårdanstalter, är räckvidd en fråga om hur många aktiviteter kontrolleras viss organisation Sundin som av en 1970, s 77. Jag följer i denna rapport istället Pripps definition, och betraktar en verksamhets räckvidd som en fråga att eller tillhandahålla aktiviteter. om generera I ett sammanhang med "arbetsimiterande" verksamhet, för att använda Schmidts beteckning, så blir räckvidden en fråga om i vilken utsträckning projektarbetet tillhandahåller möjligheter till konkreta möten med olika arbetssituationer" Pripp 1994, s 10. Ju större räckvidd verksamhet har, desto fler olika arbetssituationer en och arbetsuppgifter innehåller den. Det bör påpekas att även räckviddens betydelse minskar om återkopplingen är låg. Begreppen genomtränglighet, feed-back och räckvidd kan förstås som preciseringar av mer vardagsspråkliga motsvarigheter. Graden genomtränglighet av anger mängden möten med arbetskamrater samt klienter eller kunder, nivån feed-back av anger mängden återkoppling, och räckviddens omfattning mängden arbetsanger uppgifter. l det följande används omväxlande dessa organisations- och kommunikationsteoretiska begrepp och deras vardagsspråkli ga motsvarigheter. Genom att fokusera beskrivningen av arbetsplatserna dessa tre egenskaper koncentreras rapportens bild av sommarjobben. Dessutom pekar denna avgränsade beskrivning framåt, mot rapportens andra frågeställning och frågorna vilken betydelse sommarjobbet om hade för ungdomarna. Medelst en beskrivning av vilka möjligheter till möten med och yrkesarbevuxna tande människor som fanns på arbetsplatserna, hur mycket ungdomarna fick, respons

13Begreppen "genomtränglighet" och räckvidd diskuteras mer ingående av pedagogen Bertil Sundin Sundin 1970, se även Etzioni 1966 Pripp lägger sig därmed närmre organisationsteoretikern Amitai Etzionis definition, där räckvidd står för det antal aktiviteter som medlemmarnai en viss organisationutför Etzioni 1966, 113. s

Bilaga 2 161

samt hur många olika arbetsuppgifter som tillhandahölls, så växer det fram en bild av vilka möjligheter till inlärning som fanns dessa arbetsplatser. Frågan om just inlärning är central i denna rapport. De kommunala sommarjobben är till stora delar tänkta att fungera som läroprocesser, och ett av utvärderingsuppdragets syften är att svar frågan om ungdomarna tycker att de under fyra veckors sommarjobb har lärt sig något för framtiden.

Kontakten med arbetskamraterna

l det här avsnittet diskuteras frågan om vilka slags sociala miljöer sommarjobben var. Hur omfattande var genomträngligheten, hur många människor mötte man i arbetet Merparten av ungdomarna kom till förhållandevis stora arbetsplatser. Ingen arbetsplats hade färre än tio anställda, några av dem hade mellan tjugo och trettio stycken i personalstyrkan. Arbetsprocessen var av varierande karaktär, och arbetslagens sammansättning varierade i samma utsträckning. På förskolorna arbetade man i huvudsak tillsammans med personalen den egna avdelningen, oaktat hur stor arbetsplatsen var i övrigt. På den ena förskolan var man så många som sex sommaranställda. Eftersom de flesta kände varandra tidigare sen blev det också naturligt att man umgicks när tillfälle För det mesta tog dock gavs. den kontinuerliga barnpassningen så pass mycket tid i anspråk att man under större delen av arbetsdagen mest träffade de vuxna, ordinarie anställda man arbetade tillsammans med. Det fanns många avdelningar denna förskola, och det var en, ibland två, sommarjobbare på var och en av avdelningarna. På den andra arbetsplatsen fanns endast två sommarjobbare, som huvudsakligen vistades med de ordinarie anställda, såväl under arbetet som under de kortare rasterna. Arbetsuppgifterna var sådana att man för det mesta arbetade tillsammans med någon arbetskamrat; visserligen jobbade man ensam ibland men man hade alltid kontakt med någon av de övriga anställda.

-Jag arbetar mycket med andra, det är inte skoj att vara för sig själv. Jag har gått med en av mina handledare då, och sen alla dom andra praktikanterna, vi gör många projekt tillsammans, vi bakar till exempel. Vi bakar tillsammans med barnen och så. Det har vart lite så att man är varje avdelning för sig när man är inomhus, men när man är utomhus så är det ofta så att man kollar alla barnen. Det är så, man tittar inte bara sina egna barn, som om man hade skygglappar: nä det är din avdelning, jag struntar i det barnet", utan det är klart att man tar upp det. Man 17 år, Hyllie, Malmö

På den ena fastighetsförvaltningsföretaget arbetade ungdomarna förhållandevis sällan tillsammans med någon av de ordinarie anställda. Oftast arbetade parvis för man sig själva.

-De lämnar oss och låter oss jobba för egen hand, och sen så kommer dom och kollar ibland hur det har gått och så. Man 16 år, Alby, Botkyrka

Det här blev emellertid en organisering av arbetsprocessen som man från företaget själv uppenbarligen inte var nöjd med:

-Nu har jag gått i grupp än så länge, men nu idag har jag jobbat för dom ensam, tycker att jag och min klasskamrat, att vi bara snackar och inte gör nånting. Det är vad dom tycker. Man, 16 år, Alby, Botkyrka -Chefen säger att vi inte gör så mycket tillsammans, men jag tycker att vi gör det, samma sak som om jag arbetade själv då. Man, 16 år, Alby, Botkyrka

De förändringar som detta förde med sig resulterade i sin turi missnöje från intervjupersonemas sida:

162 Bilaga 2

-Hellre jobbar jag tillsammans med någon, än ensam. Om man jobbar ensam så känner sig Man har inte någon att prata med eller någon att vända sig man ensam. till gör nåt fel. Det tycker jag i alla fall. Man, 16 år, Alby, Botkyrka om man l utförandet av vissa uppgifter, som sanering av lägenheter där den förra innehavaren blivit vräkt, arbetade man dock tillsammans med någon ordinarie. De övriga ordinarie anställda träffade man endast under rasterna i servicelokalen. På den andra arbetsplatsen den i här yrket fick de sommarjobbande kvinnorna, som alltså enbart städade, arbeta tillsammans med en av de ordinarie städarna. Det var runt 20 till 30 ordinarie anställda arbetsplatserna. Såväl i fastighetsförvaltningen som i barnomsorgen arbetade man alltså ofta i större grupper. För arbetsplatserna i äldreomsorgen gällde däremot att det inte fanns så många feriearbetande där, och att ungdomarna i lika stor utsträckning som de umgicks med varandra också vistades bland personalen. I den mån man arbetade tillsammans, så var det oftast med någon ur den ordinarie personalen. Inom dagvården arbetade man ofta en och en, när man samtalade med någon pensionär eller hjälpte till i någon hobbyverksamhet, men när man deltog i köksarbetet eller städningen så arbetade man alltid i grupp.

När det är såna uppgifter som att ställa fram till fikat och så, då hjälps man åt. - Så finns det vissa saker till exempel om dom vill prata, då sitter man och som pratar med dom. Då gör man det själv med dom då, typ kommenterar OS om dom nu vill kolla det, eller bara prata med dom i allmänhet. Det är samma med de andra också. Kvinna, 17 år, Alby, Botkyrka

Den intervjuperson som praktiserade som vaktmästare arbetade oftast tillsammans med den ordinarie vaktmästaren eller hans semestervikarie. Kontaktema med övriga arbetskamrater, såväl ordinarie som sommarjobbande, var mer sparsamma. Performance Buttericks scen föreföll ha varit en socialt intensiv verksamhet. Att genomföra verksamheten i enlighet med det komprimerade tidsschemat ställde krav samarbetsförmågan. Det var alltså huvudsakligen andra sommarjobbande ungdomar som intervjupersonerna i den här verksamheten arbetade tillsammans med. Gruppen bestod av tjugo personer och två handledare, och alla var inblandade när man improviserade fram ett manus och sedan regisserade stycket. Eftersom det ingick en stor del av inlärning och handledning i verksamheten, så var man under arbetsdagen i stor utsträckning riktad mot de vuxna, en dramapedagog och en musikpedagog, som ledde projektet. Hur var det då för den sommarjobbande parkvärden Sammantaget var man fem sommarpraktikanter denna arbetsplats. Vissa arbetsuppgifter utfördes tillsammans med den ordinarie personalen, andra utförde ungdomarna för sig själva. Under eventuella längre satt praktikanterna tillsammans och umgicks, förhållandepauser vis avskilt från de andra anställda. Det förefaller som om dessa längre pauser inte har varit helt ovanliga. Åtminstone har intervjupersonen känt sig överflödig arbetsplatsen

Får du en känsla av att du gör nånting bra, att dom behöver dig arbetsplatsen - Näej, det verkar vi är fem stycken jobbet, men det räcker med två - som om, nu stycken här. Det är för många här, det tycker vi allihopa. Man, 16 år, Rosengård, Malmö

Det samlade intrycket blir alltså att långtifrån alla intervjuade hade mer tät och regelbunden kontakt med de ordinarie, vuxna anställda. På två arbetsplatser saknades nämligen detta. I vilken utsträckning denna frånvaro av genomtränglighet överlag är vanlig i Botkyrkas och Malmös sommarjobbsprojekt kan inte ges svar här. Att långtgående slutsatser utifrån detta begränsade empiriska material låter sig dra mer inte göras. Däremot kommer det att diskuteras längre fram vad denna brist ge-

Bilaga 2 163

nomtränglighet kan ha fört med sig för ungdomarna. Det totala intrycket av de tjugo intervjuerna blir dock att den sociala genomträngligheten var förhållande vis stor de flesta arbetsplatserna, och att det sålunda fanns vuxna som kunde förmedla relevanta kunskaper om arbetslivstillvaron, såväl direkt och explicit som indirekt och underförstått. Förutom de fyra nämnda incidenterna verkade samarbetet med de ordinarie anställda ha fungerat utan konflikter. Alla intervjupersoner svarade en direkt fråga att de hade trivts arbetsplatsen. Man hade uppskattat samvaron med arbetskamraterna. Det endast svarade med viss reservation denna fråga. var en person som En sida av genomträngligheten är handledningen, det vill säga den process i vilken någon ur den ordinarie arbetsstyrkan lärde ut den kunskapsstock som var nödvändig för att man skulle kunna utföra de sysslor som hörde till anställningen. Samtliga intervjupersoner fick någon form av handledning i början av arbetsperioden, och tillägnade sig då en miniminivå av adekvat kunskap. Intervjupersonernas omdömen över denna handledning varierade. De flesta var nöjda, några var uttryckligen mycket positiva, och en liten minoritet var negativ. Omdömenas karaktär skiftar med arbetsplatserna. Inom barnomsorgen och i Performance stan"-projektet var man mycket nöjd, och det var bland det ena av fastighetsförvaltningsföretagen som samtliga missnöjda intervjupersoner återfanns.

Hur mycket handledning har du fått då - Ja, man får hjälp om man behöver ju, det är jättebra med det här. Det vari princip bara den första veckan som det var lite problem, innan man lär känna barnen, för det är oftast det som är problemet. Alla barn har sin egenhet ju, så det är litegranna det, sen när man kan hur dom fungerar så är det lättare. Kvinna, 19 år, Hyllie, Malmö

Dom sa bara ta det och gör så och sen kommer du tillbaka om en timmel. Den första dan, när vi skulle plocka skräp, då sa dom bara " plocka skräp, kom tillbaks när det är rast halv tio. Man, 16 år, Alby, Botkyrka

Det är alltså så att de intervjupersoner som var kritiska till handledningen arbetade den arbetsplats där genomträngligheten var minst. Det är emellertid svårt att säga något entydigt om handledningen denna arbetsplats. Andra intervjupersoner från samma arbetsplats var helt tillfreds med handledningen. De tyckte att den var tillräcklig, om än inte omfattande. I Botkyrka kommuns verksamhetsberättelse från sommarjobbsprojektet framkommer för övrigt att man från företagets sida varit medveten om sina bristande arbetsledarresurser under den aktuella perioden. Det är dock inte rapportens syfte att kritisera enskilda arbetsplatser. Rent generellt gäller att projektledningarna både i Malmö och Botkyrka vid platsrekvireringen underströk vikten av att ge deltagarna en introduktion och möjlighet till daglig handledning. Malmö stads egen utvärdering av 1994 års verksamhet visade att majoriteten av de intervjuade projektdeltagama var nöjda med handledningen.

5 Det kan emellertid finnas anledning att betrakta dessa reservationslöstpositiva utsagor lite kritiskt. Både de intervjupersoner som hade kommit i konflikt med någon ur den ordinarie personalenoch de som angav att de mest gick för sig själva på arbetsplatsen alternativt inte upplevdesig ha så mycket gemensamt med de andrapraktikantema/ arbetskamraterna svarade utan några reservationer att de hadetrivts under praktikperioden. Beteckningen"trivsel" fungerar bättre i vardagsspråk än i utvärderingsprosan;det är vagt och kan ges en mängd olika innebörder. Det anger i det här sammanhangetinte mer än högst ungefärligt i vilken utsträckning ungdomarnasinsocialisering i arbetsplatskollektivetlyckadeseller inte. Det kan ävenrent generellt finnas fog för en misstanke om att en människa är mindre uppriktig den här punkten. Vantrivsel arbetsplatsenkan för vissa vara förknippat med en känsla av ett socialt misslyckande, och det kan finnas med ett moment av olust att i en intervjusituation erkännadetta sociala misslyckande.

164 Bilaga 2

Möten med andra människor arbetet genom Vilka kontakter hade ungdomarna med människor utanför kretsen av arbetskamrater Hur var det med genomtränglighetens utåtriktade dimension På sex av arbetsplatserna förde sommarjobben med sig kontakter med människor utanför kretsen av arbetskamrater. Förskolepersonalen mötte barnen, ungdomarna inom äldreomsorgen mötte de äldre, intervjupersonerna gatuteaterkursen mötte sina åskådare under föreställningarna, och parkvärden mötte parkens besökare. Det senare arbetet var dock inte lika utåtriktat som de tre övriga. Arbetet inom fastighetsskötsel erbjöd däremot inte kontakter med yttervärlden i någon nämnvärd utsträckning. De yttre kontakterna omtalades oftast positivt av ungdomarna. Många påpekade att man hade lärt sig mycket genom dem. I synnerhet gällde det för ungdomarna som praktiserade inom äldre- och barnomsorgen. Den kunskap ungdomarna refererade till när de påpekade att de hade lärt sig mycket föreföll inte vara en "arbetslivskunskap, utan snarare en kunskap i form av en utökad empatisk förmåga. Man sade sig ha fått en större förståelse för hur barn, äldre eller handikapade tänker eller reagerar känslomässigt:

-Sen har man fått en inblick i hur dom äldre har det så där. Det är väl inte så konkret, men i alla fall, man har fått en liten lärdom så där. Det är kanske ingenting man har nytta av arbetsmarknaden så där, om man inte ska jobba inom åldringsvården Man, 19 år, Alby, Botkyrka

-Tycker du att du lär dig nånting vettigt inför framtiden på det här jobbet -Ja det gör jag ju, så sätt, som inför ett blivande föräldraskap till exempel. Men även i relation med andra människor rent allmän ju, för att även mammorna och föräldrarna, dom kanske också är speciella personer. Så man ska lära sig hur man ska ta dom, man märker barnen att dom kanske är lite speciella, okej det är sånt barn, så att man inte bara går och gör likadant med alla barn. Man har lärt sig mycket om barn. Dessutom får man lära sig att vara öppen och social, jag tycker att man har utvecklats som människa. Man, 17 år, Hyllie, Malmö

Återkoppling och feed-back

Det råder inget tvivel om att ett större mått av genomtränglighet, i form av ett större mängd kontakter med såväl arbetskamrater som andra, har upplevts som en fördel av de sommarjobbande ungdomarna. Hur är det då med återkopplingen Har arbetskamraterna gett feed-back, och bistått med kvalitetsmallar för det utförda arbetet, kvalitetsmallar som ungdomarna kunnat förhålla sig till under arbetets gång I det här sammanhanget kan det vara viktigt att åter påpeka att det är ungdomarnas bild av sommarjobbet som förs fram, deras bild av den feed-back som de har fått från handledare och övrig personal. Det visade sig att det varierade kraftigt i vilken utsträckning man hade fått en direkt återkoppling under arbetet. Detta hängde ihop med hur själva arbetet var organiserat. På förskolan och inom äldreomsorgen, där man kontinuerligt arbetade tillsammans med den övriga personalen, fanns det hela tiden tillfälle för dessa att gripa in när det gick fel. I gatuteaterprojektet, som i viss mån var utformat som en kurs, och där de vuxna handledarna hade det slutgiltiga ansvaret för regin och musiken, var läroprocessen en konstituerande del av verksamheten: utan undervisning och instruktioner, inget projekt.

-Ja får kritik, men inte så att man känner sig så nere eller så. Hon försöker att få en och bli bättre, är det nånting så säger hon det. Vi får inte mobba varann eller säga nånting dåligt till varandra, hon försöker hela tiden muntra upp oss, säger positiva grejer till oss, så vi får stimulans, jag tycker det är jättebra, annars känner man sig

Bilaga 2 165

liksom eller kanske lite sämre för att man inte har samma scenvana som andra nere liksom. Jag tycker det är ganska stor skillnad inom gruppen, men det är så att det märks inte, eftersom Anneli försöker liksom dölja det, inte direkt dölja det, men något sätt så försöker hon så att alla får chans. Så alla får samma chans, alla samma kan klara det. Kvinna, 17 år, Rosengård, Malmö

Inom parkförvaltningen och fastighetsskötseln förhöll det sig annorlunda. Det framkom sällan i intervjuerna med dessa ungdomar i vilken omfattning de hade fått någon positiv återkoppling, till exempel ett erkännande för en korrekt eller snabbt utförd arbetsinsats. Endast berättade spontant om en sådan respons. Däremot en person framkom det exempel förhållandevis drastisk negativ kritik från den ordinarie en personalen eller arbetsledningen:

-Jag har inte gjort nåt fel, alltså, så dom har inte sagt till mig. Men han handledaren gång när jag skulle plocka skräp, och jag och John, låg och sola, och då sa sa en han till om ni gör det här en gång till då får ni sparken. Men jag vet inte om oss han skämtade eller menade allvar, för han ingenting mer. Man, 16 år, Alby, sen sa Botkyrka

Som hon kvinnan handledaren till exempel, när vi kanske gjorde fel eller så, men vi tyckte att det rätt, och hon tyckte att det var fel, då hon visade så här som att var vi dumma i huvudet. Som till exempel när vi hade målat, så var det som om var målarfärgen hade torkat och blivit till ett lock i burken, och då tyckte vi "vad ska vi med det, vi slänger bort den", och hon handledaren själv, hon gjorde så illusterar med gest vi skulle dumma i huvudet och så. Man, 16 år, Rosengård, en som om vara Malmö

Frågan karaktären hos återkopplingen mellan å ena sidan ungdomarnas arbetsinom sats och å andra sidan de ordinarie anställdas reaktion densamma är dock inte helt lätt att klargöra endast utifrån ett intervjumaterial. Ett flertal av intervjupersoatt de aldrig fick någon i form av en negativ kritik av arbetsinnerna uppger respons satsen, av den enkla anledningen att arbetsuppgifterna var okomplicerade, och att de därför aldrig gjorde fel. Om det verkligen förhöll sig så arbetsplatsen är en sak. Det hade denna rapport kunna svar om deltagande observation hade annan ge använts som metod. Vad däremot är tydligt är att det finns ett samband mellan genomtränglighesom ten och återkopplingen intervjupersonernas arbetsplatser: fler sociala kontakter, desto fler tillfällen till feed-back. Detta samband kan förefalla självklart, vilket det dock inte är. En visst mått genomtränglighet må vara en nödvändig förutsättav ning för regelbunden och direktverkande feed-back, men det är inte alltid en tillen räcklig sådan. Exakt vilken betydelse variationerna i antalet möten med arbetskamrater och övriga människor hade är svårt att säga. En mer utredande diskussion i den till de pedagogiska eller arbetslivspsykologiska kompetensområfrågan hör snarare dena än till det etnologiska. I den bild sommarjobben som ungdomarna själva förmedlar så är genomträngav ligheten och kontakten med de och ordinarie anställda en viktig beståndsdel. vuxna En aspekt detta är det förhållandet att de ungdomar som var explicit missnöjda av med sommarjobbet återfanns hos den grupp som hade varit arbetsplaster med relativt sett låg genomtränglighet. Frågorna om feed-back och genomtränglighet rör villkoren för inlärningsprocessen i sommarjobbet. Men vad var det man lärde sig, och hur mycket Präglades sommarjobbet av ett fåtal repetitiva arbetsmoment, eller fick de tillfälle att pröva ett större antal uppgifter

166 Bilaga 2

Antalet arbetsuppgifter

Det har redan framgått i ett tidigare avsnitt, där de olika arbetsmomenten beskrevs, att räckvidden i sommarjobben varierade från plats till plats. En längre upprepning av denna beskrivning är inte nödvändig. Detta avsnitt innehåller istället kort en sammanfattning om räckvidden. Fastighetsskötseln medförde den arbetsplatsen ena alltså ett flertal olika arbetsuppgifter, från rensning rabatter till lägenhetssanering. av På det andra stället var det blott fråga om en arbetsuppgift: städning. Bamomsorgen medförde ett något mindre antal uppgifter, och äldreomsorgen respektive parkskötseln än färre. Inom de två senare sommarjobben, äldreomsorgen och parkskötseln, fanns det som ovan angetts en kritik mot att arbetet innehöll för få sysslor. Intervjupersonerna inom äldreomsorgen tog på sig fler arbetsuppgifter än de hade tilldelats. Inte någon av intervjupersonerna upplevde emellertid sommarjobbet som monotont eller enahanda. På den punkten blev ungdomarna väl emottagna arbetsplatserna. När intervjuerna rörde sig kring frågan om monotoni så påpekade ett flertal intervjupersoner att syssloma rutinartade, det rutinmässig arbetsgång var men var en som man till fullo accepterade och uppskattade. Arbetsplatsema tillhandahöll en för ungdomarna acceptabel och tillräcklig räckvidd av arbetsuppgifter. Visserligen fanns det alltså en kritik mot arbetsuppgifterna tre arbetsplatserna, två av men av dessa var de kritiserade arbetsmomenten långt ifrån de enda i arbetet. Vissa arbetsmoment var tunga och kanske monotona i sig, men de var inte de enda uppgifterna i anställningen. Det var endast i ett fall som kritiken träffade just räckvidden, och det var alltså den intervjuperson som hade som enda arbetsuppgift att städa trapphus och samlingslokaler. När verksamheternas räckvidd av arbetsuppgifter var till synes tillfredsställande och oproblematisk blev alltså i synnerhet genomträngligheten och i viss mån återkopplingen en viktig faktor för sommarjobbets betydelse för ungdomarna. Att ungdomarna värderade arbetslivets sociala dimension högt framkom även flera andra sätt i intervjuerna. Att "Performance Buttericks scen inte nämndes i stycket bör kanske ovan kommenteras. Det projektet tillhandahöll inte räckvidd i verksamheten samma som många av de andra sommarjobbsprojekten, men det inte heller arbetsuppgifter var i vanlig mening. Verksamheten var mer riktad mot just gatuteater, gyckleri och improvisation, och av sådan karaktär att frågan räckvidd inte har riktigt om samma relevans där. Intervjupersonema hade gärna deltagit utan ersättning, och verksamheten kan ur en viss synvinkel snarare betraktas som en kurs än ett arbete. Någon som risk för monotoni verkade inte föreligga alls. Arbetsuppgifterna var alltså många och varierande. Men vilken betydelse hade det som ungdomarna lärde sig för dem själva Hur viktigt tyckte de att det att var lära sig måla staket, skura garage, bära bänkar, spela kort med äldre eller leka med barn Vilken relevans hade sommarjobbet i deras framtidsplaner och föreställningar om framtida jobb Dessa frågor tas upp i rapportens nästa avsnitt.

Sommarjobbet och den individuella utvecklingsplanen

Olika ungdomar: olika arbetsmarknadsåtgärder

Det framgick i avsnittet om sommarjobbsprojektens målsättningar att tanke med en verksamheterna var att huvudmännen ville ge ungdomarna en mer generell bild av arbetslivet. Sommarjobbet skulle ge ungdomarna kunskap om arbetslivets regler, normer och värderingar. Det syftade inte till att ge individerna mer specifika yrkeskunskaper och -erfarenheter som de kunde ha nytta av i den framtida karriäregna, gången. Blotta kontakten med arbetslivet som sådant, och lönearbetet form, som ansågs vara tillräckligt.

Bilaga 2 167

Denna sida sommarjobbsprojektens målsättningar går delvis emot de rekomav mendationer Ungdomsstyrelsen för arbetsmarknadsprojekt riktade till arsom anger betslösa ungdomar vilka har gått ut gymnasiet, och alltså är några år äldre:

Erfarenheter från de projektverksamheter under senare år riktats till arbetslösa som ungdomar, pekar vikten att utveckla ett system som har förmåga att möta ungav domars behov och intressen Fokus måste riktas bort från åtgärder som håller ung-

domar sysselsatta och istället riktas mot det nödvändiga att ställa resurser och kun- skap till förfogande så att ungdomar kan ta initiativ Antonsson red 1995, egna s 6

slutsatser ekonomhistorikerna Kjell Sehlstedt och Lena Schröder drar från De som arbetsmarknadsprojekt för ungdomar ligger delvis i linje med Ungdomsen studie av styrelsens rekommendationer. Efter att ha studerat 500 ungdomars arbetsmarknads-

historia blev det tydligt att:

Det påtagliga resultatet vår analys är vikten att ungdomarna bestämmer mest av av sig för yrkesinriktning och skaffar sig kvalifikationer för att komma in den en eftersträvade yrkesbanan, med vår terminologi strategi inom en utvecklingsplan en Det är således otillräckligt attjämföra ett arbete vilket som helst den ordinarie

arbetsmarknaden med beredskapsarbete vilket helst eller en utbildning vilett som helst. Innehållet i arbetet, utbildningen eller åtgärden har den avgörande ken som betydelsen. Schröder 1991, 111/148, min kursivering s

De ungdomar Schröder och Sehlstedt har studerat har en annan institutionell som position, och befinner sig i fas i livet, än de ungdomar som sommarjobbsåten annan gärderna riktar sig De har lämnat gymnasieskolan bakom sig, och har haft mot. längre tid sig inhämta kunskaper och erfarenheter är relevanta för artikuleatt som ringen utvecklingsplan, för använda Schröder Sehlstedts terminologi. av en att Dessutom är de alltså arbetslösa på riktigt, och inte enbart sysslolösa under en

begränsad period under sommaren. skillnad mellan sommarjobben och de arbetsmarknadsåtgärder som Det är en viss Ungdomsstyrelsen rekommenderar. Innehållet sommarjobbet underbetonas; det är

själva formen är viktig. Denna underbetoning görs rimlig mot bakgrund av skolsom ungdomarnas ringa erfarenhet från arbetsmarknaden; varje erfarenhet antas innebära

tillskott till deras humankapital. En tänkbar invändning är att mer riktade åtgärder, ett anpassade till de utvecklingsplaner eventuellt redan är fomulerade, skulle öka som detta humankapital i ännu större utsträckning. Performance Buttericks en scen är exempel projekt åtminstone för vissa ungdomar kan tänkas ett ett som ha sådan betydelse. Samma förhållande gäller för projekt av den karaktär som en Ungdomsstyrelsen rekommenderar, där och kunskap ställs till förfogande resurser för eget initiativtagande.

Begreppet utvecklingsplan

1 det förra avsnittet försökte jag att diskutera frågan om sommarjobbets betydelse

för ungdomarna att ställa frågor vilka förutsättningar för olika läroprocesgenom om fanns arbetsplatserna. 1 det här avsnittet diskuteras i vilken utsträckning ser som sommarjobbet kan ha betydelse för intervjupersonernas framtida yrkeskarriär. På en vilket sätt de de kunskaper och kompetenser som de fått genom sommarjobanser att bet kan hjälpa dem i framtiden, och vilka långsiktiga intressen hos ungdomarna mer projektdeltagandet har gynnats av Ett diskutera denna fråga är relatera den till begreppet utvecklingsplan, sätt att att vilket nämndes i citatet 1 Schröder och Sehlstedts studie om arbetslösa ungdoovan. i åtgärdsverksamhet är denna beteckning avgränsad till att gälla just arbetslösa mar ungdomar:

168 Bilaga 2 SOU 197:61

Vårt kriterium för att bedöma innehållet i åtgärdsverksamheten har varit aktiom viteten ingår som ett led i en utvecklingsplan, pekar fram mot ett visst yrkesomsom råde. En utvecklingsplan är således ett instrument för att bryta rundgången och underlätta övergången från tillfälliga arbeten, arbetslöshet och åtgärder till fast ett arbete inom utbildnings- eller intresseornrådet Begreppet utvecklingsplan är således

en kombination av den dominerande aktivitetens innehåll och individens önskemål,

förutsättningar och eventuella yrkesplaner." Schröder 1991, 111/67 s

Begreppsfloran för studier av sommarjobb är inte så utvecklad, och sätt samma som i förra avsnittet är en viss modifiering nödvändig för det studeras. att passa som I det här sammanhanget åsyftas således inte planer uppgjorda mellan arbetsförmed-

lare och ungdomar, utan snarare önskemål framtida yrken och eller mindre om mer formerade och artikulerade strategier för att nå dit. I den här meningen framhävs

i större utsträckning utvecklingsplanens generella och bokstavliga innebörd, och mer förstås som en antecipering eller framtidsföreställning. En parallell kan dras till en den fenomenologiske sociologen Alfred Schutz betydligt generella och vida mer begrepp livsplan life-plan som syftar de mer långsiktiga intressen eller som mer mindre påtagligt och avsiktligt styr människors handlande Schutz 1970, 122f, s se även Gerholm 1985, s 136.

Schröder och Sehlstedt ser alltså utvecklingsplanen kombination mellan som en den dominerande aktivitetens innehåll och individens önskemål. Vilken aktivitet

som är den dominerande för de intervjuade ungdomarna är svårt att säga. Det kan

vara den utbildning de går i eller kommer att påbörja under året, det kan även men bli just sommarjobbet. Mest sannolikt är nog att det är gymnasieutbildningen som är den dominerande aktiviteten. I den här rapporten är det alltså huvudsakligen individens önskemål och framtidsföreställningar utgör basen i utvecklingsplanen, som men gymnasieutbildningens roll i denna plan kommer att diskuteras längre fram i

texten. l övrigt är det sambandet mellan utvecklingsplanen och troligtvis icke en dominerande aktivitet som ska studeras.

De utvecklingsplaner framkom i intervjuerna vitt skiftande karaktär. som var av Vissa planer var tydliga, andra och diffusa; vissa planer hade var vaga ett mer avgränsat mål och var mer målinriktade. En del planer vidsträckta och slutvar mer angav målet mer ungefärligt; somliga planer tidsmässigt strukturerade och vissa helt var ostrukturerade i detta avseende; vissa yrkesplaner motiverades av ett mer generellt

intresse för de arbetsuppgifter som yrket innehöll och andra planer motiverades med

hänsyn till arbetsmarknadens möjligheter och begränsningar. En viktig faktor i det

här sammanhanget var intervjupersonernas ålder. En del av de intervjupersoyngre

6 I intervjuerna tillfrågades ungdomarna om sina framtida yrkes- och utbildningsplaner. Det

är svaren dessafrågor som utgör grundenför vad som i rapporten beskrivs utvecklingssom planer Beteckningenutvecklingsplan användesvarken av mig eller ungdomarnavid intervjutillfället, utan har tillkommit senare, vid bearbetningen intervjumaterialet. Ett skäl till av att användautvecklingsplan i stället för yrkes- och utbildningsplan är att den är mer hanterbar språkligt sett. Ett annat är det inte utesluter de andra verksamheter än utbildning och arbete som ungdomarna vill hålla på med i framtiden, och som kan ha viss betydelseför deras en öden arbetsmarknaden,till exempel resor eller fritidssysselsättningar.Genom att använda detta begreppvill jag ta fasta att det trots allt fanns en påtaglig planmässighet ungdomars yrkesplanerför framtida, och att det var en utvecklingsprocess som skisseradesi dennaplan. En risk med dettaförfarande kan dock vara att planmässighetenoch målmedvetenheten i ungdomarnasberättelser om sin framtid överdrivs. 7 Med "dominerande aktivitet syftar Schröderoch Sehlstedt "den aktivitet, som har haft

sådanbetydelse att den sannolikt kommer att påverka ungdomensframtida arbetsmarknadssituation i större utsträckning än någon annan händelse under året" Schröder 1991, 111/66. s Nio kategorier av dominerandeaktivitet urskiljs: fast arbete,tillfälligt arbete, rekryteringsstöd, beredskapsarbete,arbetsmarknadsutbildning,arbetsmarknadsinstitut,utbildning, arbetslöshet och utanför arbetskraften.

Bilaga 2 169

nerna hade mycket vaga och ungefärliga utvecklingsplaner Fördelningen av sommarjobben var organiserad endast med viss hänsyn till ungdomarnas önskemål. l Malmö fick ungdomarna välja inom vilket område de ville arbeta, exempelvis sjukvård eller äldreomsorg. Sedan fick arbetsplatserna inom varje yrkesområde välja ungdomar utifrån en katalog med namn de ungdomar som hade sökt till just detta område. I Botkyrka fick ungdomarna välja mellan ett antal yrken på arbetsplatser i bostadsområdets närhet. Urvalet av yrken var redan från början begränsat, vilket har framgått ovan. Med denna begränsning i beaktande blir det knappast överraskande att sommarjobben i de allra flesta fallen inte passade in i ungdomarnas utvecklingsplaner. Det var endast en enda intervjuperson som hade fått en sommarplats inom det yrke som hon ville ha i framtiden: hon ville bli förskolelärare. Ytterligare ett par intervjupersoner hade fått en sommarplats inom yrken som hade vissa beröringspunkter med det de ville arbeta med i framtiden.

Fyra exempel

För att åskådliggöra hur sommarjobben passade in respektive inte passade in i ungdomarnas utvecklingsplaner så tänkte jag redogöra för fyra av intervjupersonernas planer, och hur sommarjobbet relaterades till dessa planer. Två av dessa ungdomar bodde i Malmö, och två bodde i Botkyrka. Från vardera orten är en manlig och en kvinnlig intervjuperson utvald. Däremot är urvalet inte representativt för gruppen vad ålder eller klassmässig och etnisk bakgrund. Exemplen är valda så att de avser representerar de fyra idealtypiska förhållningssätt till arbete som arbetslivsforskaren Tom Hagström urskiljde i studie 45 ungdomars förhållningssätt till arbete: en av arbete som en del i livsåskådningen, som utmaning, avancemang och kompetensutveckling, som utveckling i yrket och varierat arbete eller som tillfällig försörjning Hagström 1990: l2ff.8

Eva

Eva är 17 år och bor med sina föräldrar i ett radhusområde i norra Botkyrka. Modern är lärare och fadern är psykolog. Eva ska till hösten börja andra året gymnasiets barn- och fritidsprogram. Under sommaren 1996 sommarjobbade hon som vårdare dagverksamheten i ett servicehusområde i norra Botkyrka. Eva tyckte bra om arbetet och arbetsuppgifterna:

-Jättebra, kul, det är väl det att man umgås med människor liksom. Det är inte några svårare eller tunga uppgifter då, och det är upp till mig om jag vill hjälpa till. Om jag liksom ställer upp att följa med ett hembesök, och om det går bra att städa lite, då är det upp till mig då, men det är inga krav att jag måste göra det och det.

Hon har i framtiden själv tänkt att arbeta med sociala frågor, dock helst med socialt arbete och inte inom äldrevården:

-Jag har väl tänkt mig nåt liknande arbete. Jag går barn och fritid och så, men jag vet inte, dagisfröken och småbarn, jag hade tänkt mig typ socialarbetare eller jobba med handikappade. Jag blev jätteglad när jag kom hit då, för jag fick bara en lapp där det stod dagverksamhet. "Jaha, okej, jag har fått ett jobb, vad är det för nåt tänkte jag, det kunde vara allt möjligt hade jag tänkt mig. Så att det var liksom

l Valet av exempel i överensstämmelse med Hagströms modell med idealtyper är ett uttryck för en vilja att understrykabredden detta i val, och påpekalikheter mellan detta material och tidgare forskning, snarare än ett antagande om rimligheten i idealtypiska begreppsmodeller.

170 Bilaga 2

jättekul och se att det var precis det som passade mig, så att jag lär mig och får lite erfarenhet av själva yrket."

Hon påpekar uttryckligen att sommarjobbet inte är det slags arbete hon vill ha i framtiden. Hon ställer högre krav arbetets innehåll och variation:

-Inte ett sånt här ställe, det skulle knäcka mig. Det är för lite att göra stundvis. Det är mer då att det ska vara mer att göra liksom är viktigt för mig. Som att som bli socialarbetare till exempel, och att det blir mer varierande och så där, för här är det samma rutin dag in, dag ut, liksom. Det är inte nåt sånt jag vill ha.

Intresset för socialt arbete förefaller hos Eva att vara en del av en livsåskådning som inbegriper en artikulerad medvetenhet om orättvisor i samhället, till exempel som diskriminering och segregation. Hon understryker de fördelar hon tycker sig ha framför andra ungdomar i norra Botkyrka, i och med sin bakgrund i svensk medelklass. Genom att arbeta med socialt arbete ser hon ett tillfälle till att få hjälpa exempelvis missbrukare och ungdomar med sociala problem. Eva är inte angelägen om att vidareutbilda sig för det sociala arbetet direkt efter gymnasiet. Det är inte bara det framtida arbetet som är viktigt. Hon hyser ett stort konstintresse, och har bland annat planer att läsa konsthistoria utomlands i framtiden. Eva målade och tecknade själv tidigare, och sökte först till gymnasiets konstoch formgivningsprogram. När hon inte kom in där svalnade dock intresset för att måla och teckna, och det har inte kommit tillbaka ännu. En eventuell arbetslöshet efter gymnasiet ser Eva inte som ett hot:

Mina föräldrar har det inte så dåligt ställt och så där, och jag är ett ensambam, så jag vet att dom ställer upp liksom, så där ekonomiskt mestadels. På så sätt tror jag inte att jag kommer att ha svårt att klara mig. Men jag vill inte beroende vara av dom, så om det inte finns nåt jobb så lånar jag väl av dom, och så tar jag tiden till att måla eller vad som helst liksom för att fylla ut tiden, och sen så klart söka jobb. Jag skulle kunna tänka mig att ta kvällskurser då, vidareutbilda mig det sättet, någonting så att jag pluggar lite, inte att det blir jämt ett helt läsår. Är upp man arbetslös så får man leva ekonomiskt nudlar och hålla med det man tycker om liksom, utnyttja tiden det sättet. Evas tankar om framiden, hennes utvecklingsplan om man vill, rymmer både ett kortsiktigt och ett långsiktigt perspektiv, och alltså en flexibilitet inför de arbetsmarknadsmässiga hinder som trots allt finns i samhället. För det längre perspektivet är planen riktad och tydlig. Det förhållande att yrkesplanerna har en resonansbotten i Evas åsikter och bild av samhället gör att Hagströms kategori arbetet del som en i livsåskådningen" förefaller rimlig här Hagström 1990, 13. Att det finns plats s för ett konstintresse i Evas utvecklingsplan mot det sociala arbetet innebär att denna plan kan sägas ha såväl en ideologisk som en existentiell dimension, för att använda Hagströms terminologi. Mötet och dialogen med klienten/den vårdbehövande människan, samt rehabliteringsmomentet i arbetsuppgifterna gjorde att sommarjobbet företedde vissa likheter med det jobb som Eva vill ha i framtiden. På så vis fyllde detta jobbet en funktion i hennes utvecklingsplan.

Luis

Luis är 17 år och bor i radhus i södra Malmö, tillsammans med sin bror och yngre sin mamma, som är förskolelärare. Han ska till hösten börja naturvetenskapliga programmets tredje år. Under sommaren 1996 arbetade han en förskola i utkanten av Malmös innerstad, ett arbete som han tyckte bra och tog seriöst: om -Arbetsuppgifterna är mycket stimulerande, barn kan inte bli monotona, det

Bilaga 2 171

är det är det underbara med det här. Det skiftar hela tiden, det är alltid nya som grejer måste lära sig. Mina arbetsuppgifter, det är väl att ta hand om barnen, att man dom bra värderingar och så. Jag är inte anställd här hos dom, så det är mycket ge lek, det är det ju, mycket lek. Men kan inte omkring och säga vad mera man helst, måste tänka vad man säger och hur man säger det. som man

Själv planerar dock Luis att söka sig till andra sektorer yrkeslivet. Efter gymnasiet av har han tänkt att söka till läkarlinjen. Han vill om möjligt påbörja utbildningen direkt efter gymnasiet. Utvecklingsplanen är öppen i slutändan; ett alternativ är att bli just läkare, Luis kunde också tänka sig att fortsätta studera medicin, och sikt bli men forskare. Utvecklingsplanens utformning bottnar bland annat i ett stort intresse för

naturvetenskap. Tidigare har Luis varit intresserad först kemi och sedan marinbiologi, men nu av är det medicin dominerar. Samtidigt är han intresserad av naturvetenskapens som roll och tillämpning ute i samhället, och värjer sig för utsikten att bli en "fackidiot" bara har ögon för sin forskning. Luis ser alternativet att bli allmänpraktiserande som läkare åtminstone för tid något som minskar denna risk. En av fördelarna en som med forskaryrket, å andra sidan, Luis vara den frånvaro av diskriminering som anser han tycker sig ha förstått realitet i forskarvärlden. Han påpekar att han kan vara en komma att få utseendet emot sig i andra sammanhang, exempelvis om andra anser avvikande från förment svensk normalitet Luis föräldrar kom till Skåne att han är en flyktingar från Chile för tjugo år sedan. som Sommarjobbserfarenheten viktig, resonerar Luis, främst därför att han hade var fått större insikt i hur barn tänker och reagerar känslomässigt, något som kunde komma till vid framtida föräldraskap. I ett arbetsmarknadsperspektiv blir nytta ett erfarenheten från detta jobb mindre viktig. Luis vill inte arbeta förskola i framtiden, även han ändå viss relevans i yrkeserfarenheten från sommarjobbet: om ser en

Ja, alltså, det är ett skoj jobb, jag tror inte det, jag tror inte det är mitt jobb - men riktigt. Visst, jag hade gärna hållit med det här men då, jag tappar mina planer då, det jag vill göra ju. Det kan även påverka yrkeslivet det här jobbet, som att blir social, eller kanske blir mer framåt, att man nåt sätt kommunicerar man mer bättre, för att snackar inte för sig, så händer ingenting. man

Luis utvecklingsplan är tydlig och förhållandevis riktad, om än inte entydig; som framgått så innehåller den uppskjuten valsituation. De egenskaper han sätter ovan en värde i ett arbete skiljer sig till viss del från dem som de andra intervjupersonerna

angav.

Att jag har god kontakt med till exempel styrelsen jag jobbar för eller nåt sånt. Att jag känner jag hör hemma, att jag in här, att det är nånting som utvecklar att passar mig och min omgivning. Just därför så har jag en dragning läkarhållet, till exempel jag skulle bli praktiserande läkare. Då får jag alltid nya patienter, det händer om alltid nånting, lär sig nånting varje dag, det är det jag vill göra. Jag vill att varje man dag ska kunna ses som en utmaning.

Det förhållande att Luis är tydligt inriktad att upprätta mål och genomföra planer, har beredskap för att återkoppla erfarenheter och dra nytta av dessa, och vill se en arbetet utmaning, gör att Hagströms kategori "arbete som utmaning, avancesom en och kompetensutveckling förfaller relevant Hagström 1990, s 15f. För Luis mang del är det alltså utmanings- och kompetensutvecklingsmomentet som är viktigast.

Kristina

En malmöbo intervjuades i det här projektet Kristina. Hon är 17 år annan som var och bor i lägenhet i Hyllie tillsammans med sin mamma som är städerska. Till en

172 Bilaga 2

hösten ska Kristina börja andra året gymnasiets barn- och fritidsprogram. Under sommaren 1996 arbetade hon en förskola, för övrigt arbetsplats samma som Luis, men på en annan avdelning. Kristina var nöjd med arbetsuppgifterna och arbetsplatsen:

-Jag är nästan som en bland den övriga personalen, fast man har inte riktigt samma uppgifter som dom andra, förutom det pedagogiska då, inte är helt som man färdig Arbetsuppgifterna är rätt okej faktiskt. Visserligen har kanske disk och man så nån gång så där, men sen så leker man med barnen hela tiden och så. En dag

är inte som den andre, ibland går man ut och tittar ankoma i parken, eller går stan, så det är roligt, jobbet.

Det framkommer i detta citat att Kristina ansåg att hennes pedagogiska kompetens hade en del brister. Det inställning få hennes sommarjobbskollegor var en som av delade. Denna inställning var knappast slump; Kristina den enda de en var av som jobbade inom barnomsorgen som gick gymnasiets barn- och fritidsprogram. Efter gymnasiet har Kristina tänkt sig att så möjligt påbörja lärarhögskolans snart som förskolelärarutbildning. Det är just förskolelärare hon vill bli, och sommarjobbet gav henne alltså erfarenhet inom det yrke hon ville ha i framtiden.

-Jag får en liten överblick över hur det blir när jag har fått jobb, och det senare, tycker jag är bra.

Kristina är den enda av de tjugo intervjuade för vilken sommarjobbet det var samma som det föreställda framtidsjobbet, det vill säga det enda fall där arbetsmarknadsåtgärden överensstämmer med målet i utvecklingsplanen. Erfarenheten från sommarjobbet bygger hennes humankapital i en påtaglig utsträckning, även fyra om veckor är en kortare tidsperiod än de femton veckors praktik ingår i det som gymnasieprogram hon går på.

Förutsatt att Kristinas väg ut i arbetslivet följer utvecklingsplanen, så förefaller den att bli rak. Valet av yrke tycks inte ett resultatet något inre meningssövara av kande, ett sedan tidigare etablerat fritidsintresse eller någon specifik samhällssyn. Vissa samhällsfrågor aktualiseras dock när det framtida arbetet diskuterades i intervjun. Kristina är kritisk till nedskärningarna inom barnomsorgen, kritik fick en som en resonansbotten i oron för att bli arbetslös när hon färdigutbildad. I övrigt var var utvecklingsplanen tydlig, riktad och detaljerad. Kristina rangordnade samvaron med arbetskamraterna högt, och kompetensutvecklingen i arbetet betonades enbart med hänsyn till arbetsuppgifterna, och inte till ett generellt behov av en sådan utveckling. Över huvud taget är arbetet och livet

utanför arbetet påfallande åtskilt i Kristinas planer. I Hagströms begreppsmodell förefaller beteckningen arbete som utveckling i yrket" vara adekvat för att beskriva Kristinas förhållningssätt till arbetslivet. Inom den kategorin hör hon till undergrup-

pen de vårdinriktade Hagström 1990, s l9f.

Deniz

Den fjärde och sista intervjuperson presenteras detta vis heter Deniz. Han som är 16 år och bor i norra Botkyrka tillsammans med sina föräldrar. Mamman är städerska och pappan är verkstadsarbetare. Till hösten ska Deniz börja börja det naturvetenskapliga programmet gymnasiet. Under 1996 arbetade han sommaren som fastighetsskötare, ett sommarjobb som han hyste blandade känslor inför. Arbetsuppgifterna tyckte han inte alls om:

Ja, förra veckan fick vi städa, vad heter det, såna här och det fan skit- - soprum, var äckligt. Jag blev nästan arg där, för jag tänkte "25 spänn i timmen, det här inte värt

Bilaga 2 173

det, vi får göra det här, då slutar jag", det var verkligen äckligt alltså. Men om om jag säger det till min handledare, då säger han "ja men då får du väl sluta om om du inte tycker lönen". Men alltså, det spelar ingen roll vad du får i lön, för det om är ändå inte dom här på företaget dig den, utan det är kommunen. Företaget som ger kan inte höja lönen eller nånting, dom kan ge mig bättre arbetsuppgifter, jag men jobbar gratis dom, så det spelar egentligen ingen roll. Det tycker jag inte om, skulle jag ha fått 40 kronor i timmen kanske, då skulle jag inte ha sagt nånting, då

skulle jag ha städat då, och nöjt mig, inte för 25 kronor i timmen. Det är men ingenting, alltså. Förra året så jobbade jag för 40 spänn, sen nu när jag kommer till

25 kronor i timmen, så känns det så här obehagligt.

Deniz trivdes rätt bra arbetsplatsen, åtminstone tillsammans med de andra sommarjobbarna. Dock kände han sig emellanåt orättvist behandlad, och han var oense

med de ordinarie anställda arbetsplatsen:

Det finns flera stycken ordinarie får mycket tre gånger mer än vi, dom som mer, behöver inte kämpa, vi får göra. Den snubben är jag skitarg på, men ens som ena jag skiter i det, jag orkar inte förklara. Har du varit med någon arbetskamrat eller arbetsledare - osams -Ja alltså med arbetsledaren då. Jag har faktiskt hunnit prata med dom och så där,

arbetsledaren, han verkar inte bry sig så jag tänkte att jag går direkt till hans men chef.

Nej, Deniz är inte speciellt nöjd med årets sommarjobb. Förra sommaren arbetade han byggjobbare, och det tyckte han bättre i huvudsak därför att han där som om, fick såväl bättre lön bättre handledning, och därför lärde sig mer där. Däremot som har han inte klart för sig vad han vill arbeta med i framtiden. "Drömjobbet är att bli läkare, Deniz är tveksam inför den stora långa och hårda satsning utbildmen ning det yrket krävde. Han är redan osäker om han skulle klara av det. som nu Planen föreföller önskvärd inte sannolik framtidsföreställning. En sak vara en men har han emellertid klart för sig han vill inte arbeta med fastighetsskötsel i framti- den. Samma förhållande gäller föräldrarnas yrken. Han vill inte bli verkstadsarbetare

eller arbeta inom vården. Deniz utvecklingsplan är diffus och ostrukturerad men inte riktad. Tidsperspektikort. Han har än så länge inte bestämt sig för vad han vill arbeta med i framtivet är den. Istället tar Deniz sak i taget, det första målet är att klara av gymnasiet, som en han ska börja till hösten. Osäkerheten i utvecklingsplanen oroar honom, han tycker själv det är konstigt han inte vet vad han vill ha för framtidsyrke. Samtidigt att att har han också föreställning att han bör vara mer oroad över att arbetslöshetsen om risken än vad han för tillfället är. Uppenbarligen upplever Deniz att det finns krav ha strukturerad och problemorienterad utvecklingsplan än vad han har. att en mer I samtalen eventuella framtida arbeten aktualiseras varken någon specifik syn om samhället eller något stort intresse. Det finns inget givet meningssammanhang tankarna arbete knyter till. Viktigast i ett arbete är att det erbjuder variesom om an rande arbetsuppgifter, bra arbetsmiljö kan effekt att Deniz var starkt krivara en av tisk mot arbetsmiljön sommarjobbet och en bra lön. För tillfället rangordnar han lönen högre än arbetsuppgifterna, men Deniz föreställer sig att han kommer att vär-

dera detta annorlunda i framtiden. Det fjärde idealtypiska förhållningssätt till arbete Tom Hagström fann i sin som intervjuundersökning beskrivar han som ett förhållningssätt där arbetet ses som "en tillfällig försörjning" och ungdomarna är "sökare och löst förankrade" Hagström 1990, 22. I Deniz arbete och framtid in i Hagströms bes stort sett passar syn greppsschema. Givetvis det orättvist att kalla Deniz för löst förankrad arbetsvore markanden. Han har ännu inte börjat gymnasiet, och är varken mer eller mindre löst

förankrad än de flesta ungdomar i hans ålder Däremot så har han redan nu en sö-

174 Bilaga 2

kande och osäker hållning inför arbetslivets möjligheter och hinder. Rent generellt

torde det alltså vara svårt att påstå något om huruvida Deniz sommarjobbserfarenhet fyllde en funktion i hans utvecklingsplan. Däremot är det tydligt Deniz har att en mer avvaktande hållning till det yrke som sommarjobbet gav en föraning förom, modligen grund av att sommarjobbet fastighetsskötare blev det blev. som som Endast under förutsättning att det det enda alternativet till arbetslös skulle var att vara Deniz kunna tänka sig att arbeta som fastighetsskötare.

Sommarjobbet och utvecklingsplanen: sammanfattning

Med undantag för Kristina, och hennes feriearbete, så visar dessa exempel hur intervjupersonerna tyckte att sommarjobbet passade deras utvecklingsplan. Vissa helt var och hållet nöjda med de arbete de hade haft, eller mindre säkra men var mer att de skulle syssla med något helt annat i framtiden. Andra likaledes nöjda med var sommarpraktiken, och tyckte att jobbet i viss utsträckning dem erfarenhet gav en som de något sätt kunde utnyttja i sitt framtida yrke, än inte något direkt om sätt. En tredje grupp intervjupersoner helt och hållet missnöjda med det arbete var de tilldelats av sin hemkommun, och visste i alla fall vad de inte ville göra i nu framtiden:

Skulle du kunna tänka dig att jobba med sånt här fastighetsskötsel i framtiden - Näe, jag tror inte det. - -Tycker du att du har lärt dig nåt inför framtiden det här av Ja, en del saker. Att jag ska jobba bättre i skolan, att jag måste skaffa bra utbild- - en ning för att få ett bra jobb. Man, 16 år Alby, Botkyrka , Huruvida sommarjobbet passade utvecklingsplanen eller inte föreföll inte ha någon avgörande betydelse för ungdomarna. Det var inte för att förbättra sin arbetsmarknadsposition som intervjupersonerna hade sökt till sina hemkommuners respektive

projekt. Det framgår tydligt av intervjumaterialet. Man knöt inte några större förhoppningar till sommarjobbets förmåga att öka det individuella humankapitalet. På denna punkt delade man inte Storstadskommitténs förhoppningar sommarjobom bets betydelse. Det skäl som angavs oftast var att rätt och slätt ville tjäna man pengar. Något annat motiv föreföll inte aktuellt. Kanske just därför överlag mycket var man kritisk till den låga lönenivån. Hur ska man då svara frågan sommarjobbets betydelse för ungdomarnas om yrkesplaner Det är i viss mån avhängigt i vilken utsträckning man tycker att en sommarjobbsverksamhet bör utformas så att ungdomarna får erfarenhet från ett yrkesområde som de själva är intresserade och vilka krav ställer av, man att sommarjobbet ska fylla en funktion i ungdomarnas utvecklingsplan. Ju större krav i egen detta hänseende, desto mindre betydelse hade sommarjobbet. Det var väldigt få intervjupersoner som fick arbetslivserfarenhet från ett yrke de ville arbeta med i framtiden. Men med kommunernas i detta avseende mindre ambitiösa målsättningar så behöver inte sommarjobbsåtgärdema betraktas som mindre lyckade. Huvudsaken var att ungdomarna fick arbetslivserfarenhet över huvud taget. För ungdomarnas del var det däremot i första hand inte yrkeserfarenhet, ville ha med pengar, som man sig från sommarjobbet. Huvudmännen i projektet avsåg alltså att överföra en mer generell arbetslivskunskap till ungdomarna, och inte någon mer detaljerad yrkeskompetens för och var en av de deltagande individerna. Men hur var det då med den allmänna yrkeslivssocialisationen I vilken utsträckning tyckte ungdomarna att hade fått del man ta av en tillvaro där kraven var annorlunda än i skolvärlden Denna fråga kommer diskuteatt ras i nästa avsnitt.

1997:61 Bilaga 2 175 SOU

Arbetsplatsen som en krävande och disciplinerande miljö

de kommunala huvudmännen bakom sommarjobbsprojekten som Det var i huvudsak hoppades feriearbetet skulle lära deltagarna hur det går till arbetsplatserna, att vilket framgått inledning. sommarjobbet skulle ge ungdomarna en av rapportens föraning de krav kommer att ställas på dem längre fram, när de slutar skolan. om som Storstadskommittén nämnde däremot inte detta syfte i sina målformuleringar. Frå-

hur ungdomarna upplevde arbetslivets krav ingick emellertid som en del i gan om den tredje de fyra frågeställningar detta utvärderingsprojekt hade i uppdrag av som besvara. Till detta problemområde hörde också frågan om i vilken utsträckning att uppfattade sommarjobbsverksarnheten social, och i viss mån ungdomarna som en övervakande åtgärd, eller såg det rätt och slätt ett konventionellt arbete. om man som En fråga hör till det ovannämnda problemornrådet, och rör ömsesidigheannan som i sommarjobbet, är den ungdomarnas den lön de fick. Denna fråga ten om syn

diskuteras sist i detta avsnitt.

Social övervakning

Frågan ungdomarnas uppfattade någon socialt övervakande dimension i somom marjobbsprojekten kan besvaras kortfattat. Det huvudsakligen för lönens skull var intervjupersonerna sökte sommarjobb, vilket nämndes i slutet av förra avsnittet. som I intervjumaterialet märktes det inte några tvångsmekanismer bakom ungdomarav ansökningar till projekten. Det endast i fall ansökan kom till stånd nas var ett som samtal med kuratom. Deltagandet i projekten föreföll i så måtto vara helt frivilefter liga. Någon motvilja mot att delta märktes inte alls. I vissa fall hade föräldrarna

varit pådrivande, det hade aldrig varit någon konflikt mellan intervjupersonens men respektive föräldrarnas önskningar.

Ungdomarna förstod sommarjobbet i första hand som en angelägenhet mellan

dem och arbetsgivarna. Andra kommunala instanser föreföll dem inte vara inblan-

dade, och det fanns inget tecken skulle ha upplevt att det ingick ett moatt man social övervakning i projektet. Verksamheten syntes helt neutral ur det perment av spektivet. De krav allt upplevde kom från föräldrarnas sida, och inte som man trots

någon annanstans ifrån.

Arbetslivets och skolvärldens krav

Hur ställde sig då till de krav ställdes under sommarjobbet Och vilka krav man som det ställdes I Botkyrkas målsättning framhölls att man ville lära ungdovar som fungera i kollektiv. I det sammanhanget betonades bland annat vikten marna att ett när så krävdes utföra och uthärda arbetsuppgifter som föreföll monotona och av att ostimulerande, vikten att tiden och utföra rätt uppgift vid rätt tidpunkt. samt av passa De aspekter fokuserades i intervjuerna var lydnadsplikten och just kraven som tidspassning, även frågan också diskuterades i mer allmänna termer. om utföll jämförelsen mellan arbetslivet och skolvärlden På den här punkten Hur hade intervjupersonerna vitt skilda erfarenheter. Några intervjupersoner tyckte att

arbetslivet ställde hårdare krav än skolvärlden, och ett fåtal var ambivalenta och tvek-

Det Överraskningen att de tyckte att skolvärlden ställde större samma. stora var som krav arbetslivet nästan lika många de som var av den motsatta åsikten. än var som variation blev tydlig redan när frågan diskuterades generell nivå, och Denna en har således inget direkt samband vad det för slags jobb man hade. I stället var var det utgångspunkten för jämförelsen som hade en viss betydelse här.

Många intervjupersoner påpekade att skolvärldens krav i viss mån var frivilliga.

Man kunde välja mellan elev passade tiden och gjorde som man att vara en som

176 Bilaga 2

tillsagd, och en elev som inte gjorde detta. Detta drag frivillighet gjorde av att en del karaktäriserade skolan som en mer krävande miljö, medans andra, paradoxalt

nog, tyckte att den var mindre krävande.

-Det är egentligen hårdare i skolan, om man säger så, för det gäller nå viss att en nivå, det gäller liksom att uppnå saker hela tiden. Man måste bli bättre och bättre,

göra sina studier och blir man underkänd då måste plugga ännu då måste man mer, man göra det om och om igen. Men i arbetslivet, där gör bara sin syssla, som man man vet vad man måste göra, man behöver inte tänka. Som ska städa eller om man så, då gör man bara sitt jobb, går hem, det är liksom rutiner varje sen man samma dag, men i skolan måste man lägga mycket, mycket energi. Det går inte ner mer att bara sitta lektionena och bara vara där. Man måste anstränga sig, både fritiden

och vardagama. Kvinna, 16 år, Fittja, Botkyrka

-Tycker du att man ställer hårdare krav i arbetslivet än i skolvärlden

Ja, det gör man, helt klart, i skolan måste liksom sköta sig själv och så. Arbets- - man livet är det väl djungelns lag liksom. Det är hårdare jag, i skolan får mer tror man göra, inte riktigt som man vill, men paus jo, det är klart kan göra man att man som man vill ändå. Vill man inte plugga, så pluggar man inte, då får dåliga men man betyg, det är upp till en själv. Men i arbetslivet är det måste mer som att man passa sig, annars går lönen ner, kanske. Jag vet inte så mycket det jag det om men tror är så. Kvinna, 17 år, Rosengård, Malmö

Så länge resonemanget hölls på denna generella nivå det också del intervjuvar en personer som helt och hållet jämställde kraven i de bägge miljöerna.

-Det är ungefär samma i skolan ju, ska komma i tid och och med man ta ansvar ta sig sina saker, som på en arbetsplats. Vi får höra mycket dom i vår klass om som inte tar med sig material och så, och då säger läraren ja detta är vår arbetsplats och

ni ska ha med er det som ska ha ju. Jag tror inte det är stor skillnad. Kvinna, en 17 år, Hyllie, Malmö

När frågan konkretiserades till kraven på lydnad och tider, så förändrades att passa svaren till viss del. Nu var det fler som tyckte att arbetslivet ställde hårdare krav, i

synnerhet vad gällde kraven på lydnad. Skolans lydnadskrav beskrevs som betydligt mer förhandlingsbara. I arbetslivet föreföll de absoluta. Å mer andra sidan tyckte många att skolans krav tider hårdare. att passa var

För mycket att göra Fel bakgrund

I ett annat sammanhang kritiserade några intervjupersonerna från Botkyrka av arbetsplatsens reglemente. Flera av de ungsomar som feriearbetat fastighetsskösom tare tyckte att de blev orättvist behandlade arbetsplatsen. De tyckte de blev utnyttjade, och tilldelades tyngre arbetsuppgifter än de ordinarie anställda se även citat 2

s l och citat 2 s 32:

Vad tycker du om lönen då - Den är rätt så liten faktiskt, tänker - om man hur mycket vi arbetar. Vi gör nästan dubbelt så mycket än vad dom andra gör, alltså dom är ordinarie anställda. som som Man, 16 år, Alby, Botkyrka

Vad denna känsla av att ha blivit orättvist behandlad bottnar i är svårt säga. Efteratt som direkt observation inte ingick i utvärderingens metod, så finns det inte tillräck-

ligt underlag för att avgöra om ungdomarna blev tilldelade fler arbetsuppgifter än

de ordinarie, eller om det rörde sig om en missuppfattning från ungdomarnas sida.

Förmodligen fanns det en hel del arbetsuppgifter utfördes utanför deras synfált. som

Bilaga2 177 g

Men det är ett beaktansvärt förhållande att merparten av fastighetsskötama tyckte sig ha blivit orättvist behandlade. Dessa ungdomar upplevde att de ordinarie anställda mest åkte runt på flakmoped och övervakade dem, och inte uträttade speciellt mycket själva. Ungdomarna var ofta påtagligt angelägna om att redogöra för dessa erfarenheter. De aktualiserades i samband med en mängd olika frågor under intervjuerna, och påtalades spontant vid några tillfällen. Frågan dök alltid upp tidigt i intervjun. Det fanns alltså ett djupt missnöje med fördelningen av arbetsuppgifter i de här fallen. Ordergivningen och kraven utförandet av arbetsuppgifterna upplevdes i de här fallen som orättfärdiga. Förvaltningsföretaget i fråga förnekade att man hade tilldelat sommarjobbama extra mycket arbetsuppgifter. Man beklagade också att man inte hade lagt ned tillräckligt mycket handledning av sommarjobbarna, något som man såg som resurser möjlig orsak till missnöjet. En annan möjlig orsak såg man i det faktum att flera en av ungdomarna i verksamheten inte hade informerats om vad det praktiska arbetet innebar. Vissa kommunala tjänstemän var benägna att tolka denna konflikt i etniska termer. Man att unga män med utomnordisk bakgrund har haft svårare än andra ungmenar domar att acceptera svenska arbetsledares auktoritetskrav. I verksamhetsberättelsen för 1996 års sommarjobbsprojekt anmärker man bland annat att

en stor del av de utomnordiska ungdomarna haft svårast att finna sig tillrätta typiskt svenska arbetsplatser som till exempel att utföra renhållnings- och parkarbete" Botkyrka kommun: Verksamhetsberättelse. 500 sommarjobb 1996, s 7.

I denna verksamhetsberättelse antas konflikter om regler och förväntade arbetsresultat uppstå bland annat därför att ungdomarna mestadels pratar sitt hemspråk. l vilken mån det missnöje som ventilerades i intervjuerna bör ses mot bakgrund av en "legitimitetskonflikt etnisk grund är svårt att avgöra. Det finns dock inga tecken en sådan konfliktorsak i själva intervjumaterialet. Arbetsledamas auktoritet ifrågasattes över huvud taget inte. De missnöjda ungdomarna hade förvisso invandrarbakgrund, men föräldrarna hade kommit till Sverige som vuxna från i första hand Finland, men även Chile, Syrien respektive Turkiet. Som ovan angetts så arbetade ungdomarna i par, men mestadels gick man i sådana par att man inte kunde prata med varandra något hemspråk: en pojke med chilenska föräldrar arbetade tillsammans med en pojke med turkiska och Syrianska föräldrar, etc. Om missnöjet berodde arbetet i sig, ungdomarnas etniska bakgrund, eller arbetsledningens etniska bakgrund, går alltså inte att bedöma här.

Självupplevda anpassningssvårigheter

I vilken utsträckning hade arbetsplatsen rent generellt varit en effektiv disciplinerande miljö Jag ställde en direkt fråga om huruvida ungdomarna tyckte att de hade haft svårt att anpassa sig till arbetslivets krav. Intervjupersonemas svar var kanske lite överraskande. Det var inte någon som tyckte att man hade haft anpassningssvårigheter. I den mån man tyckte att arbetslivet ställde hårdare krav, så föreföll man att till fullo acceptera dessa. Alla var ense och förbehållslösa den här punkten. Man upplevde att anpassningen till arbetsplatsens normer hade gått smärtfritt.

Har du haft svårt att anpassa dig till arbetslivets krav - Nej, nej. Det är väl det jag förberedde mig mentalt för att jag skulle sommarjobba. - Jag hade verkligen tänkt att jag skulle slita, så det här jobbet är ungefär som en semester skratt Nej, nej, visst är det ett jobb, men jag var inställd att jag skulle få skrubba varenda trottoar i hela Botkyrka, så... Kvinna, 17 år, Alby, Botkyrka -Har det varit svårt att anpassa sig

i i

178 Bilaga 2

-Inte alls, nej, nej. Det har gått hur smidigt som helst. Dom hjälper en till rätta, och man får vara med och se hur dom gör. Man är som en liten svans i början, man känner sig som om man bara är i vägen och inte vet nånting, men till slut så flyter man bara in. Kvinna, 18 år, Hyllie, Malmö

En tolkning av denna till synes problemfria och smidiga anpassning kan att vara ungdomar inte alltid ser de anpassningsproblem" som vuxenvärlden Detta kan ser. vara ett tecken en brist på kunskap om och erfarenhet av arbetslivet. En annan tolkning, som förmodligen är rimligare, är att de flesta intervjuade hade arbetslivserfarenhet sedan tidigare, och att samtliga hade gått igenom en två veckors praktikperiod i högstadiet. Skillnaden mellan en två veckors praktikperiod och ett fyra veckors sommarjobb behöver inte vara så stor. Den största skillnaden kanske att sommarjobbet var gav en inkomst. l den bild av ungdomars arbetslivserfarenhet som Storstadskommittén och de respektive kommunerna förmedlar så nämns aldrig PRAO-perioderna. De förefaller inte gälla som riktiga arbetslivserfarenheter. I intervjuerna nämndes ofta praktikperiodema och tidgare sommarjobb i samma andetag. Sommarjobben föreföll inte ha gett en kvalitativt annorlunda bild av arbetslivet under de fyra veckor som dessa pågick än PRAO-praktikerna, även om undantag fanns. Det samlade intrycket från intervjuerna blir alltså att ungdomarna i stor utsträckning kände sig färdigdisciplinerade för arbetslivet. Sommarjobben föreföll inte ha lagt till så mycket till den redan existerande kunskapsstocken. En möjlig tolkning annan är givetvis att rapportens frågor formulerades utifrån en föreställning om att sommarjobbet kräver en hårdare disciplin än vad det de facto gör. Samtidigt måste det påpekas att variationema i arbetslivserfarenhet var rätt stora. För en mindre grupp var detta sommarjobb den första kontakten med arbetslivet förutom just PRAO-perioderna; de flesta hade jobbat med annat tidigare. En annan mindre grupp intervjupersoner hade erfarenhet från ett flertal arbeten, och hade jobbat extra sedan de tidigare tonåren:

-Jag har jobbat rätt mycket, jag har jobbat restaurang och i cafeteria, och så har jag jobbat i en klädbutik, men det vanligaste jobbet, det som jag har jobbat mest med, det har varit inom restaurangbranschen. Jag har jobbat som diskare och jag har stått i kassa, lite av varje kan man säga. Det är helgjobb och så, jag har jobbat rätt mycket hos min morbror, i hans livsmedelsaffär, och så i pizzerian då, där jobbade jag tre månader förra året. Det var förra sommaren, nere i Göteborg, jag jobbade rätt så mycket där. Det där andra jobbet, där jag jobbar på helgerna, det är mer tillfälligt, när dom behöver extra personal kvällen. Det var kul men jobbigt, man fick träffa rätt så mycket nytt folk Jag har redan fått många erbjudanden om jobb, dom har ringt från mina gamla arbeten, och nu har jag en kompis som jobbar hotell då, som husfru. Det är rätt så enkla uppgifter, och dom hotellet ville ha mig, dom ville att jag skulle börja jobba där, för att jag har jobbat i cafébranschen, så jag kan allt sånt. Dom ville att jag skulle börja redan nu, efter det att jag har slutat det här." Kvinna, 17 år, Fittja, Botkyrka

I sådana fall hade man redan tidigare anammat arbetsplatsemas regler och normer, och sommarjobbets disciplinerande miljö hade inte så mycket mer att tillföra.

Lönen och dess betydelse

Ett sommarjobb är inte enbart förknippat med krav. Som ersättning för utförda arbetsuppgifter och närvaro arbetsplatsen får man en egen lön, för några den allra första lönen någonsin. Vilken betydelse hade denna lön för ungdomarna Vad betydde sommarjobbet ur ekonomisk synpunkt Att tydliggöra sambandet mellan utfört arbete och inkomst för ungdomar i socialt utsatta områden var en av huvudmålsättningarna med SK:s garantiprojekt. Även Malmö stad underströk den privatekonomiska aspekten, men ur ett annorlunda perspektiv.

Bilaga 2 179

Det visade sig att missnöjet med lönenivån i sommarjobben var kompakt. En enda intervjuperson tyckte att lönen bra eller tillräcklig, de övriga var missnöjda i var eller mindre påtaglig utsträckning. Vissa förmildrande omständigheter nämndes mer dock i denna kritik. I första hand reserverade sig intervjupersonerna i "Performance Buttericks scen"-projektet. Visserligen tyckte man att det var en dålig ersättning för ett jobb, själva ville man inte klaga som nämndes ovan så tyckte man att men verksamheten en kurs än ett arbete, och man hade gärna deltagit utan snarare var någon ersättning alls. Några Botkyrkaungdomarna nämnde kommunens dåliga av ekonomi trolig orsak till att ersättningen var så snålt tilltagen, och en av som en dem påpekade att hon insåg att kommunen såg sommarjobbsverksamheten som ett

tillfälle till att vissa arbetsuppgifter utförda billigt. Å andra sidan missnöjet med lönen påtagligt stort hos del av de intervj var en hade sommarjobbat förut. I ett par fall hade lönen halverats från föresoner som gående arbeten i privata företag. Missnöjet med lönen förstärktes också i sommars de fall där missnöjd med arbetsuppgifterna. Dessa intervjupersoner tyckte man var hade kunnat få lättare uppgifter när arbetsgivaren ändå fick deras arbetskraft att man gratis. En intervjuperson befarade att den låga lönenivån skulle avskräcka annan andra ungdomar inte henne själv från att över huvud taget söka sommarjobb. - - Med tanke storstadskommitténs ambition att understryka arbetslinjens betydelse

kan denna kritiska anmärkning vara värd att beakta. Under alla omständigheter antyder kritiken av lönenivån att sambandet mellan arbete och inkomst redan verkar vara fast etablerat hos intervjupersonerna. Påfallande ofta gjordes den anmärkningen att man tyckte att det arbete man har utfört var värt än vad skulle komma att få. Intervjupersonerna var medvetna mer pengar man att arbete medför lön, och att lönerna vanligtvis är betydligt högre den om en reguljära arbetsmarknaden. Ändå åtminstone förälder i av de tjugo hushålvar en sex len utanför arbetsmarknaden. Med storstadskommitténs terminologi innebär alltså

detta att nära tredjedel intervjupersonemas familjer befann alltså sig i den faroen av där sambandet bidrag inkomst riskerade att få samma legitimitet som sambanzon det arbete -inkomst jfr SOU 1995:142, s l8ff. I vilken utsträckning lönen skulle användas till något annat än fritidskonsumtion, exempelvis ett tillskott till hushållskassan, diskuterades inte i alla intervjuer. I som de fall där detta diskuterades, så föreföll det som om lönen nästan uteslutande gick till ungdomarnas konsumtion kläder, datorer, etc. Under sådana omegen av resor, ständigheter ändå ganska nöjd med att ut 3000-3500 kronor i handen var man efter fyra veckors arbete. Den bild sommarjobbets ekonomiska betydelse som växer fram i intervjuerna av präglas alltså viss motsägelsefullhet. Missnöjet med den låga lönenivån, och av en medvetenheten att hade kunnat tjänat mycket mer om man hade jobbat om man ställe, fanns sida vid sida med upprymd förväntan över de tre-fyra något annat en tusenlappar blev resultatet sommarjobbet, och den köpkraft som denna som av summa motsvarar.

Arbetets värde och utvecklingsplanens kontext

utvärderingsprojektets frågeställningar riktade intresset mot hur de inter- En av vjuade ungdomarna såg arbete i en mer generell mening. Vad tyckte de att ett bra arbete skulle innehålla, vilka egenskaper skulle det ha Synen arbetet kan sedan sättas i samband med omgivande kontext. Går det att hitta något idé- eller meen ningssammanhang värderingarna och planerna är en del av Hur ser det sociosom kulturella ut de har formats i Vilka värderade arbetet ett visst sätt, rum som och vilka gjorde det ett annat Hur underbyggdes respektive resonemang Vilka förhållanden i intervjupersonens tillvaro aktualiserades för att motivera en viss plan

180 Bilaga 2

Att studera värderingar

Studiet av ungdomars värderingar är idag ett väl etablerat forskningsfält i Sverige. Såväl statliga forskningsinstitutioner som privata företag bedriver forskning kring detta fält. Institutet för framtidsstudier, Arbetslivscentrum, Ungdomsstyrelsen, Kairos Future, Universum, SIFO och Ungdomsbarometem är några av de institutioner och företag som var för sig genomför olika undersökningar inom området. En statlig utredning i ämnet, Ungdomars välfärd och värderingar, har också givits ut SOU 1994:73. Fokuseringen värderingar blir rimlig inom ramen för individualistisk handen lingsteori, där människor antas handla i enlighet med sina värderingar, och där handlandet kan förstås med hjälp av kunskap om dessa värderingar: värderingar blir intentioner som blir handlingar. Värderingar förstås alltså som bevekelsegrunder för handlande. Genom att studera ungdomars värderingar hyser förhoppningar man om att kunna förutsäga hur de ska handla i framtiden, som vuxna. Studiet av hur ungdomar värderar arbete är också ett etablerat forskningsfält. Ett intresse bakom detta handlar om behovet av att förutsäga eventuella glapp mellan å ena sidan ungdomarnas vilja att ta vissa arbeten och å andra sidan den framtida arbetsmarknadens utbud av anställningar. Den påtagligaste tendensen som har framkommit i denna forskning är att ungdomar prioriterar arbetets immateriella egenskaper. De mänskliga relationerna och arbetets egenvärde kommer i första hand, och de materiella aspekterna lön, trygghet, karriär kommer i andra hand Andersson, Fürth Holmberg 1993, s 55f; Gamberale Hagström 1994, 59f; Vogel 1994, s s 146. Ett vanligt sätt att beskriva denna tendens är att det att värderar arbete se som man efter en värderationell logik, snarare än efter målrationell eller instrumentell såen dan Zetterberg m 1983. Denna rationalitet dominerar i det generella förhållmer ningsättet till arbete. Samtidigt har det också framkommit att ungdomar tenderar att i större utsträckning än vuxna ha en instrumentell attityd till de arbeten som man för tillfället efterfrågar Vogel 1994, s 147. De är oftast medvetna sin dåliga om konkurrensförmåga på arbetsmarknaden, och agerar med utgångspunkt från de begränsade möjligheter som rent faktiskt står till buds SOU 1994:77. Med detta dubbla perspektiv blir arbetslivet uppdelat i två segment, påpekar arbetslivsforskaren Ulla Amell-Gustafsson:

I det ena finns de jobb man försörjer sig med just nu, i det andra finns de jobb man skall arbeta med i framtiden, det jobb som skall bli ens identitetsarbetei Till jobben i det förstnämnda segmentet finns ofta instrumentell hållning; till jobben en i det sistnämnda segmentet finns ofta värderationell hållning" Arnell-Gustafsson en 1988. s 27.

Värderationaliteten och den instrumentella rationaliteten antas alltså existera sida vid sida hos många ungdomar. Det finns inte nödvändigtvis någon motsättning i detta: från det förra perspektivet tittar in i den "fjärran" framtiden, från det man senare in i den omedelbara framtiden jfr Hertzberg 1996, s 70.

Intervjupersonernas syn på arbete

Även i denna utvärdering ställdes frågor om hur man värderade arbete. Utfrågningen skedde inledningsvis med öppna frågor. Iden mån intervjupersonernas spontana resonemang var utförliga, så fick de svara utan svarsalternativ, de tvekade fick men om

Bilaga 2 181

de hjälp traven, genom att de fick ta ställning till tio svarsalternativ, från vilka de anmodades att välja tre eller fyra stycken. Vilka egenskaper tyckte man då att ett bra arbete skulle ha I särklass störst vikt lade intervjupersonerna vid att ha bra arbetskamrater och intressanta arbetsuppgifter. I viss utsträckning sågs också alternativet bra arbetsmiljö som viktigt. Egenskaper som hög lön" och anställningstrygghet nämndes vid tre tillfällen, och "karriärl möjligheter n s: att man gör en samhällsinsats av n möjligheter till ansvarstagande", , , "ärliga arbetskamrater", "rättvis fördelning av arbetsuppgifter och bra kontakter med ens överordnade" omnämndes sporadiskt. Vissa av svaren från alternativlistan se fotnot 20, exempelvis socialt anseende" "flexibel arbetstid" och "mycket fri- , tid", omnämndes inte alls. Tendensen att ungdomar värderar arbetets egenvärde och mänskliga relationer högre än de materiella aspekterna bekräftas alltså i det här intervjumaterialet. Den instrumentella rationaliteten får stå tillbaka för den värdeorienterade. Detta perspektiv på arbete fördelade sig jämt i gruppen av intervjupersoner. Inga större skillnader i etnicitets-, klass- eller könshänseende framkom denna fråga. Den enda påtagliga skiljaktigheten var att de kvinnliga intervjupersonerna i större utsträckning än de manliga tyckte att intressanta arbetsuppgifter var en viktig egenskap i ett arbete. Utöver syftet att få reda vilka egenskaper som ungdomarna värderade i ett arbete, så även avsikten med frågan att generera en diskussion om bra och dåliga var arbeten i allmänhet. Det senare målsättningen misslyckades. Någon mer utvecklad diskussion i detta ämne kom aldrig till stånd, och många av svaren var påfallande korta. I ett flertal fall uppfattades frågan inte det sätt som avsetts, och svaren gick då i en helt annan riktning. En sannolik förklaring till att den senare avsikten med frågan gick om intet är att ungdomarnas erfarenhet av arbetslivet var för liten för att de skulle ha hunnit bilda sig en egen uppsättning värderingar på området. De allra flesta intervjupersonerna hade heller inte anammat det dubbla perspektiv som Arnell-Gustafsson nämner se ovan. Man gjorde ingen större skillnad mellan framtidsjobben och de jobb som man kommer att få direkt efter skolan, och många hade ännu ingen preferansstruktur för de senare jobben. Det förefaller sannolikt att denna frånvaro hänger ihop med det förhållande att intervjupersonerna endast högst tillfälligt befann sig arbetsmarknaden, och snart skulle tillbaka till skolan. Det har ännu inte haft något behov av att utveckla en beredskap för att ta vilket jobb som helst. De har ännu inte kommit ut på arbetsmarknaden och tvingats att välja mellan yrken som varken är fria, rörliga och personlighetsutvecklande. Denna valsituation torde vara typisk för den position arbetsmarknaden där man ännu inte kan konkurrera om det jobb man egentligen vill ha.

Utvecklingsplanens kontext

En lägre grad av anpassning till arbetsmarknadens realiteter präglade till viss del utvecklingsplanema. Ett antal intervjupersoner relaterade förvisso till förhållanden på arbetsmarknaden för att förklara planens utformning. Det var dock oftast som en förstärkning av det primära skälet för utformningen i fråga. I övrigt var det två olika sätt att motivera planen som dominerade i intervjumaterialet: genom att hänvisa till

20 Dessa svarsalternativ var i nämndordning: anställningstrygghet,socialt anseende, möjligheter till att ta ansvar och egna initiativ, flexibel arbetstid,intressantaarbetsuppgifter,hög lön, möjligheter till karriär, att man känner att man gör en viktig sak för andra människoreller en samhällsinsats,bra arbetskamrater,mycket fritid, bra arbetsmiljö samt möjlighet till att påverka omgivningen. Svarsaltemativenkommer ifrån en av deenkäter som Institutet för framtidsforskning använde sig av i projektet 70-talisternas värderingar. Resultatet av dennaundersökning publiceradesi boken 70-talister Andersson, Fürth och Holmberg 1993.

182 Bilaga 2

ett sedan tidigare etablerat intresse eller till gymnasieutbildningen.

När min farfar levde så berättade han många gånger hur det var att vara pilot. Han var själv pilot, krigspilot. Jag vill bli civil pilot. I alla fall, han berättade hela tiden, och jag har alltid funderat över hur flygplan kan lyfta och så där. Människan har alltid drömt om att kunna flyga, och för mig är det nånting fantastiskt. Det är det jag vill bli. Pilotutbildningen är sex eller sju år. Varje dag träffar jag människor som säger till mig "nej, du blir aldrig pilot, det är för dyrt, det är för svårt för dig". Men jag gillar när folk säger så till mig, för att när jag sen blir pilot, då är det som om jag kommer att bevisa för alla dom där att dom hade fel. Man, 16 år, Alby, Botkyrka

Biologi har alltid intresserat mig, jag har alltid tyckt det var skoj. Förut ville jag hellre forska i kemi, men jag tycker inte kemi är så skoj längre, det har blivit lite för mycket matte i det. Jag tycker inte det är intressant att sitta där och räkna ut molvikten och molmassan eller elementarpartiklarnas laddning och så där, det tycker jag inte är skoj. Det är sånt som hör fysiken till. Så att jag tappade mitt intresse för kemi, men att forska inom biologi eller medicin, det har jag alltid velat göra. Jag tror nog att jag har betyg till att göra det. Ett av mina stora intressen är den mänskliga hjärnan, som jag tycker är ett underbart instrument. Ett helt otroligt instrument, faktiskt. Det är helt otroligt, det här att det bara är fettklumpar och nervtrådar, och det kan ändå styra en hel kropp, och förmedla snabba nervimpulser. Jag tycker det är helt otroligt. Man, 17 år, Hyllie, Malmö

-Jag hade tänkt att bli elektriker, kanske. Jag har sökt till elprogrammet, så jag försöker väl bli det. Just nu är det elektriker jag lutar mest åt. Jag ska hålla på med kretskort, och i framtiden kommer det alltid att finnas kretskort. Det finns väl alltid datorer och så, så jag tror att jag kommer att ha rätt så mycket pengar, eller åtminstone tillräckligt med pengar för att klara vardagen i alla fall. Man, 16 år, Alby, Botkyrka Innan jag visste att det fanns ett bam- och fritidsprogram så hade jag tänkt att - Omvårdnadsprogrammet, och bli sjuksköterska. Men sen så fick jag reda att det fanns nåt som hette barn- och fritidsprogrammet och då tänkte jag att då kan jag ta det ju, för jag är intresserad av bam, så det blir det istället. Kvinna, 17 år, Hyllie, Malmö

De här två sätten att motivera valet av yrke skiljer sig lite åt. De som relaterar till ett intresse tar ofta avstamp i det förflutna, och drar en rät linje från ett tidigare etablerat intresse via den nuvarande positionen i utbildningssystemet fram till ett framtida yrke. Man bygger upp en sammanhållen berättelse med en början, en position i mitten nuet samt ett slut. Berättelserna är strukturerade och rationella: man går på en utbildning som samma gång ger en utrymme för att hålla med saker som man tycker är intressanta och som är avpassad mot utvecklingsplanens slutmål. Det är i huvudsak intervjupersoner med medelklassbakgrund vars planer bottnar i ett intresse. De intressegrundade utvecklingsberättelsema slutar lyckligt i så måtto att man tror att man kommer att etablera sig inom det aktuella yrket. En del berättelser är längre och utbroderade, andra kortfattade och koncentrerade. En intervjuperson ville bilmekaniker, en annan pilot och en tredje kläddesigner. De som hänvisade till sin gymnasieutbildning för att göra utvecklingsplanen rimlig resonerade inte samma sätt. Deras plan formade inte en lika sammanhållen berättelse. Utvecklingsplanen innehöll förvisso ett berättande presens och ett oftast lyckligt slut, men där fanns i regel inte någon förklarande inledning. Man kunde inte vända sig till sin personliga historia för att göra planen rimlig. Startpunkten för

2 Intresse förstås här i en vardaglig mening,i det närmastesynonymt med "fritidssysselsättning eller "hobby", och inte i en mer akademisk,sociologisk mening.

Bilaga 2 183

utvecklingsplanen förlades till den tidpunkt då man valde gymnasieprogram. Skälen till att man hade gjort ett visst val var sinsemellan olikartade och ofta vagt formulerade. Ibland föreföll valet av program vara ett resultat av mer slumpartade omständigheter, ibland ett "icke-beslut" där man såg till att välja så att man kunde uppskjuta för utvecklingsplanen mer avgörande beslut till en senare tidpunkt, samt ibland ett resultat av överväganden av arbetsmarknadens möjligheter och hinder. Först i det fallet kopplades alltså utvecklingsplanen till arbetsmarknadens senare hinder och möjligheter. Samtliga personer i den här gruppen hade arbetarklassbakgrund. Däremot skilde sig alltså inte grupperna i etnicitets- eller könshänseende; de var lika heterogena i bägge fallen. Det fanns även andra sätt att placera utvecklingsplanen i ett vidare sammanhang. I avsnittet med fyra detaljerade exempel dessa planer framkom två av dessa mer sätt se ovan. Å sidan kan Eva relatera framtidsyrket till viss ena man som en syn på samhället och artikulerad kritik vissa orättvisor. Å andra sidan kan en av man som Luis relatera arbetet i utvecklingsplanen till en generell vilja att utveckla sitt eget yrkesmässiga kunnande under karriärens gång. Ytterligare ett sätt att motivera yrkesvalet i utvecklingsplanen var att ta fasta variationen som egenvärde. Arbetets innehåll kommenterades inte, huvudsaken var att man i ett framtida arbete kunde hålla monotonin stången. De tre sistnämnda förhållningssätten till arbete finns beskrivna av Tom Hagtröm Hagström 1990, s l5ff. Ungdomarna kombinerade olika sätt att motivera eller kontextualisera utvecklingsplanen. Det vanligaste exemplet nämnde jag ovan, att man ofta nämnde arbetsmarknadsmässi ga hänsynstaganden som en förstärkning av den förklarande omständighet som nämndes först.

Jag skulle väl tycka att det vore kul att bli dekoratör, eller inredningsarkitekt allra helst, man jag är alldeles för kass matte, så jag kan nog slopa den tanken. Men dekoratör, eller scenograf, eller reklamillustratör, nånting där jag får rita och använda min fantasi. Jag älskar att rita och pyssla och klippa och klistra. Så en sån utbildning måste jag söka till Men jag funderar också att söka till en make-upartistutsen. bildning tre terminer i Stockholm. Där blir man hudterapeut eller make-upartist, alltså sminkar inför filmer och så där. Annars tycker jag att det skulle vara en som kul att ha ett krukmakeri, men jag tror inte att jag tjänar så mycket pengar det. Det hade varit jättekul och sitta och dreja, men jag tror inte att jag har så stor framtid i det skratt. Kvinna, 19 år, Hyllie, Malmö Även andra kombinationer motiv och drivkrafter förekom, som i Luis exempel av där arbetet i utvecklingsplanen alltså motiverades av både ett intresse för naturkunskap och möjligheterna till kontinuerlig kompetensutveckling.

Utvecklingsplanens kontext kopplad till arbetslöshet, självtillit och tankar om sommarjobbets betydelse

l vilken utsträckning hängde utvecklingsplanemas utformning ihop med hur man såg hotet om att bli arbetslös Oron för arbetslösheten skiftade mycket inom grup- En del var till exempel inte det minsta oroliga, och trodde inte alls att arbetslöspen. heten var något som kunde drabba dem:

Oroar du dig för att bli arbetslös - Nej, det gör jag inte. Det där hänger mycket på om man har kontakter. Känner man rätt så många och har man kontakter, då har man också jobb kan man säga. Mycket, mycket lättare att få jobb. Eftersom jag har jobbat rätt så mycket nu, och känner rätt så många olika arbetsgivare, så lär jag komma att känna ännu fler. Blir man presenterad för någon så känner man henne, och sen så känner man dom som hon känner,

184 Bilaga 2

och då går det vidare liksom. Man tar ett telefonnummer här och ett telefonnummer där, och så vidare. Jag har rätt så lätt att jobb så att säga. Kvinna, 16 år, Fittja, Botkyrka

Andra intervjupersoner hade en helt annan syn situationen arbetsmarknaden:

-Att bli arbetslös, är det nånting som du är rädd för Ja, det tycker jag att jag Just nu, som det verkar vara nu, med hög arbetslöshet. - Det är väl det att att man blir lite rädd för att man inte kommer att få något arbete sen. Men man får väl försöka att göra det bästa av situationen och försöka att få ett arbete. Man, 16 år, Alby, Botkyrka

De här olika känslorna inför arbetslöshetshotet var jämt spridda i gruppen. Olikhetema varierade inte i enlighet med klassbakgrund, hemvist, kön eller etnisk bakgrund. Det fanns också ett mindre antal intervjupersoner som inte betraktade arbetslösheten som ett hot. I stället förknippade den med vissa möjligheter. Dessa man intervjupersoner hade föräldrar utan invandrarbakgrund som arbetade inom medelklassyrken. Däremot hade inte utformningen av utvecklingsplanen något urskiljbart och otvetydigt samband med förhållningssättet till arbetslöshetshotet. En del av de som var tveksamma och osäkra inför ett framtida arbete var inte lika oroade för arbetslösheten som andra intervjupersoner med utbroderade, genomtänkta och intressegrundade utvecklingsplaner, vilket kanske var lite överraskande. De som visste vad de ville bli var inte mindre oroliga för att bli arbetslösa. Å andra sidan märktes en skillnad mellan de med respektive utan intressegrundade utvecklingsplaner vad avser tron den egna förmågan att ordna för sig så att den framtida tillvaron blir som man vill ha den. De intervjupersoner kunde relatera som sitt framtida yrke till ett intresse eller en fritidssysselsättning var nästan uteslutande av den åsikten att de hade ägde den fönnågan:

-Tror du att du har möjlighet att ordna för dig så att din framtid blir så du vill som ha den -VJa, jag är envis. Om det är nåt jag vill så blir det oftast så, liksom. Även som om det till en början inte går, och om man blir tjurig liksom, då blir jag ännu envisare, jag ska ha det, jag tänker inte ge mig förrän jag får det jag vill ha skratt. Ja, jag tror att det ordnar sig. Jag vet inte, men jag försöker vara optimistisk. Kvinna, 17 år, Alby, Botkyrka

-Ja, det tror jag faktiskt, för jag är inte särskilt jag är rätt oblyg och så där, och jag har rätt mycket kontakter inom det jag vill syssla med, till exempel teater då. Man, 16 år, Limhamn, Malmö

Bland de övriga intervjupersonerna, de som motiverade eller kontextualiserade sin utvecklingsplan på ett annat sätt eller över huvud taget inte hade någon plan, var man man oftast inte alls lika tvärsäker den här frågan:

Jag vet inte, det är svårt att säga i detta utgångsläget, med så mycket arbetslöshet, och med arbetsgivare som inte tar in oss ungdomar. Så för tillfället ser det mörkt ut. Kvinna, 19 år, Hyllie, Malmö Det vet jag inte. Jag vet inte ens vad jag vill ha. Det kan jag inte på. Kvinna, - svara 17 år, Norsborg, Botkyrka

Rent generellt dominerade ett synsätt i vilket man hyste stor tilltro till den egna förmågan att utforma framtiden. Den önskade framtiden, den möjliga framtiden och den sannolika framtiden flöt ihop. Många intervjupersoner intog en voluntaristisk attityd den här punkten: allt som krävdes för att nå dit man ville var lite vilja och ambition. Under förutsättning att man exempelvis skötte skolan eller repeterade

Bilaga 2 185

tillräckligt mycket så skulle utvecklingsplanen i lås. Varför detta synsätt helt dominerade bland de som hade en intressegrundad plan är svårt att säga. Kanske är det lättare att ha detta perspektiv om man ser en större samstämmighet mellan sin yrkesplan och livet utanför det kommande arbetet. Konflikten mellan den tänkta yrkesrollen och rollerna i livet utanför arbetet torde i alla fall bli mindre. Man har kanske en större anledning att se till att man verkligen får det arbete man vill ha, och blir därmed benägen att bortse ifrån eller åtminstone undervärdera yttre, överindividuella hinder. Synen sommarjobbets betydelse för den framtida arbetslivsbanan skiljde sig lite beroende utvecklingsplanens motivering. De som hade en intressegrundad plan ansåg i de flesta fall att de lärde sig något vetti inför framtiden sommarjobbet, trots att det sällan hade någon direkt betydelse för arbetslivet eller möjligheterna att få arbete i framtiden. Vilken innebörd det kunde vara fråga om beskrevs mer ingående i avsnittet om utvecklingsplanemas innehåll: man lärde sig att handskas med barn, med äldre, eller att bemöta eller umgås med vuxna och tidigare främmande människor över huvud taget se ovan. Man upplevde att den sociala kompetensens och empatins räckvidd hade utökats. Den mer entydigt negativa synen på sommarjobbets framtida betydelse fanns istället representerad hos de som inte hade en intresserelaterad utvecklingsplan.

Arbete och värderingar: diskussion

sammanfattande

I ett samtal om yrkesplaner och viktiga egenskaper hos ett arbete är det inte enbart en redogörelse för intentioner och värderingar som förs fram. Det är också ett tillfälle då retoriska grepp, framställningskonventioner och sociala positioneringar aktualiseras se Hertzberg 1996, s 8f. Redan innan man slutar skolan och ska träda ut i arbetslivet har de flesta en uppfattning om vilka arbeten som har högre status och vilka som har lägre. En bild av arbetslivet byggs upp med hjälp av föräldrarnas berättelser, egna iakttagelser, SYO-konsulenters råd och lärares undervisning samt olika medierade budskap. Vad som sägs om arbete och framtida yrkesplaner är även en fråga om vad som kan sägas och vad som brukar sägas. De föreställningar om arbete och arbetsliv som ungdomarna har föds inte alltid i deras egen vardag. Det sociokulturella rum som utvecklingsplanen formas i kan inte begränsas till arbetslivets eller kärnfamiljens sfär. Vissa yrkesplaner kan motiveras utifrån arbetets innehåll eller dess symboliska värde. Andra yrkesplaner måste motiveras utifrån arbetets lön, eller måste kanske göras trovärdiga och rimliga med helt pragmatiska motiv, vilka rent av kan te sig som förskönande omskrivningar. Möjligheterna till att över huvud taget ställa krav ett arbete varierar också. Vilka förhoppningar man kan knyta till en yrkeskarriär är i högsta grad beroende av var i samhället man befinner sig. En diskussion om sommarj obbets betydelse utifrån dessa tankegångar har emellertid inte förts i rapporten. Det vidare perspektivet utåt, mot exempelvis arbetsmarknaden, lokalsamhället, samhället i stort, etablerade framställningskonventioner, traditioner och andra samhälleliga eller tankemässiga strukturer saknas i denna rapport. En av anledningarna till denna lucka i undersökningen nämndes ovan, att en diskussion om vilka egenskaper i ett arbete som var önskvärda uteblev i de flesta intervjuer. Därmed kan inte denna rapport tillföra särskilt mycket till diskussionen om hur ungdomar värderar

22 En omfattande beskrivning av detta fenomen finns i sociologen Paul Willis berömda studie av engelskaarbetarklasspojkarsinsocialisering i arbetslivet, Learning to Labour 1977, svensk översättning Fostrantill lönearbete 1981. En beskrivning från svenskbotten av lärarnas aktiva roll i denna process är etnologen Anders Björklunds artikel Learning to Labour på svenska - Björklund 1986.

186 Bilaga 2

arbete. De tjugo kortfattade svar frågan som finns i intervjumaterialet är inte tillräckliga för att föra en mer generell diskussion om exempelvis värderingars fördelning i en social struktur eller ett mångkulturellt samhälle. I den här rapporten har studiet av ungdomarnas syn arbete, arbetsliv och den egna framtiden i arbetslivet istället begränsats till en diskussion om utvecklingsplanemas form och innehåll. Det förefaller svårt att utifrån intervjumaterialet peka ut ett specifikt idé- eller meningssammanhang, en diskurs, som intervjupersonernas attityd och förhållningssätt till arbete är en del av, förutsatt att man inte räknar med vårt samhälles mest basala normer kring arbetets betydelse i tillvaron. Givetvis är det så att lönearbetandet som dominerande livsform har överförts till de intervjuade ungdomarna. Det fanns inte någon som hade en tanke på att låta någonting annat än arbetet vara grundläggande struktureringsprincipen i framtiden. I den utsträckning det förhåller sig det viset, så blir Storstadskommitténs ambition att upprätthålla eller restaurera arbetslinjen i det närmaste överflödi Arbetslinjen löper redan som en röd tråd genom intervjumaterialet. Att man hade internaliserat och accepterat synen arbetet som den dominerande strukturerande principen i tillvaron innebar dock inte att man redan hade utvecklat det dualistiska perspektiv arbete som Amell-Gustafsson beskriver se s x. Man befann sig fortfarande ett visst avstånd från arbetsmarknadens realiteter. Att intervjupersonerna lade större vikt vid de allmänmänskliga kunskaper de hade fått under sommarjobbet, och mindre vikt vid sådana kunskaper de kunde ha nytta av i den framtida yrkeskarriären, kan möjligtvis ses som en effekt av detta avstånd.

Avslutande diskussion

Under sommaren 1996 diskuterades de kommunala sommarjobben flitigt i massmedia. Påfallande ofta fördes diskussionen i kritiska ordalag. Diskussionen var centrerad kring kommunernas ersättningar till de sommarjobbande ungdomarna, som i vissa fall var påfallande låga. Ett tag kunde TV-nyhetema rapportera om nya bottennoteringar nästan varje kväll. Bottenrekordet blev till slut fyra kronor i timmen, satt i en stad i västra Mellansverige, där kommunen anordnade en "förlängd prao". I vissa sommarjobbssammanhan g var det alltså rimligt att referera till skolornas praoverksamhet. Till vissa del initierades diskussionen i media av ett informationsmaterial om sommarjobb som LO distribuerade, och som var sammansatt på basis av den information som missnöjda ungdomar hade lämnat. LO startade i juni en kampanj som uppmuntrade ungdomar som blivit illa behandlade eller utnyttjade sina sommarjobb, såväl privata som kommunala, att höra av sig till en för detta syfte inrättad jourtelefon. Responsen blev stor, och även ungdomar som hade anställts av just kommuner hörde av sig i en påtaglig omfattning. De kommunala sommarjobben framstod helt plötsligt i en annan dager. Istället för en omhändertagande arbetsmarknadsåtgärd såg många ett krasst utnyttjande av en arbetskraft som hade liten eller obefintliga möjlighet och förmåga att protestera mot den låga lönenivån. I vilken utsträckning den kritiken träffar Malmö stad eller Botkyrka kommun är svårare att avgöra. Den ersättningsnivå som man satte dessa orter hörde ingalunda till de allra lägsta, utan snarare till det övre fältet. Vilken lönesättning som är den optimala eller mest rättvis är en svår fråga. I den här rapporten har fokus legat ungdomarnas syn sina sommarjobb. Vad de själva tyckte om lönenivån framgår med all önskvärd tydlighet: de var tydligt missnöjda. Tyngdpunkten i debatten om sommarjobben låg alltså frågor om ersättningsnivå och ekonomi. Dessa frågor fanns också med i verksamheternas målformuleringar. Såväl Storstadskommittén som Malmö stad gjorde vissa antaganden om sommarjobbets ekonomiska betydelse i sina syftesbeskrivningar. Frågan om i vilken ut-

Bilaga 2 187

sträckning sommarjobbsverksamheten uppfyllde huvudmannens eller Storstadskommitténs målsättningar ingick emellertid inte i uppdraget att svara på. Sålunda blev heller inte frågan om i vilken utsträckning arbetslinjens samband mellan arbete och inkomst blev tydligare för ungdomarna noggrant studerad i denna rapport. Icke desto mindre har frågan diskuterats, och konturerna till ett svar kan antydas. De intervjuade ungdomarna planerade åtminstone för en yrkeskarriär, och en tillvaro där det är arbete och inte bidrag som ger inkomst. lntervjupersonerna hade sommarjobbat inom vitt skilda yrkesområden, från fastighets- och parkskötsel till barnomsorg och improvisationsteater. Vilka uppgifter det var fråga om beskrivs i avsnittet Arbetsplatser och arbetsuppgifter. Några ungdomar var missnöjda med sommarjobbet, men de flesta var i stort sett nöjda. Missnöjet fanns bland dem som hade varit arbetsplatser där kontakterna med såväl andra arbetskamrater som klienter/ kunder hade varit få, det vill säga de arbetsplatser som karakteriserades av en låg nivå av genomtränglighet. Med utgångspunkt i intervjumaterialet förefaller det också som att dessa arbetsplatser lännetecknades av en lägre grad av återkopplig. Förutom att det fanns få vuxna i närheten, så fanns det också få tillfällen då ungdomarna naturligt kunde stämma av sin arbetsinsats mot de kvalitetsmått som gällde arbetsplatsen. Det framkom få klagomål över monotona och enahanda arbetsuppgifter i intervjuerna. Ur ungdomarnas perspektiv förefaller sommarjobbens räckvidd ha varit en tillräckligt hög nivå. Däremot var det ett flertal intervjuade som tyckte att de hade fått arbeten med alltför tunga, ohälsosamma eller i ett fall meningslösa arbets- - uppgifter. Klagomålen kom från dem som hade jobbat inom fastighets- och parkskötsel. Missnöjet med arbetsuppgifterna förstärktes i några fall ytterligare av att sommarjobbarna en av arbetsplatserna upplevde att de varit tvungna att arbeta hårdare än den ordinarie personalen. Förutom denna konflikt, som utgjorde ett särfall, förefaller intervjupersonernas insocialisering i arbetslivets kravmiljö ha gått smidigt och smärtfritt. Det är åtminstone den bild som ungdomarna själva kommunicerar i intervjuerna. Kraven har mestadels upplevts som rimliga och relevanta. I ett flertal fall tyckte man till och med att skolvärlden ställde generellt sett hårdare krav än arbetslivet. I jämförelsen mellan skolvärldens respektive arbetslivets krav var det ofta skolvärlden som var jämförelsens utgångspunkt, och utfallet av jämförelsen föreföll i dessa fall vara en produkt av hur hårda krav man ställde sig själv i skolan. Samtidigt bör det understrykas att det här var fråga om ungdomarnas bild av insocialiseringen. Hade någon vuxen person svarat frågan är det möjligt att den problemfria bilden blivit lite mindre entydig. Ungdomarnas väg in i sommarjobbsverksamheten präglades av frivillighet. Inte i något fall upplevde man sig ha blivit tvingad eller ens övertalad till att ta arbetet. Endast i ett fall hade sommarjobbet erhållits i samråd med kurator, men även i detta fall betonade intervjupersonen frivilligheten i deltagandet. Den största moroten för att ta arbetet var lönen, trots den låga ersättningsnivån, ett förhållande som kan tolkas som att sambandet mellan arbete och inkomst redan var fast förankrat i intervjupersonernas föreställningsvärld. För ungdomarna själva var alltså sommarjobbet en arbetsmarknadsåtgärd, och inte ett socialpolitiskt och potentiellt övervakande projekt.

23 Att det de facto skulle ha varit så förnekas av företaget.Vem som har "rätt" eller "fel" tas inte ställning till här. Uppenbart är dock att arbetet var förlagt till sådana platser så att ungdomarna under arbetets gång sällan såg de ordinarie anställda,och för de mesta inte kunde veta hur mycket de andra arbetade.Det är tydligt att ungdomarnasförväntningar arbetet inte stämde överens med arbetsplatsensförväntningar och krav dem. På ett eller annat sätt hade man från arbetsledningenssida misslyckats med att övertyga ungdomarna om kravensrimlighet. Hur, varför och under vilka omständigheter en konflikt av det här slaget uppstår en arbetsplats är en intressant fråga, som dock inte kan utredashär.

188 Bilaga 2

I karriärs- eller arbetslivsutvecklingshänseende tycks det som om sommarjobbet varit mindre viktigt. Sommarjobbet kunde dock bli relevant för andra långsiktiga intressen -jag nämnde ovan hur man i vissa sommarjobb tyckte sig ha fått en större förståelse för barns beteende och åldrandets villkor, och man trodde att denna utökade empatiska förmåga kunde bli funktionell i framtiden. Hur betydelsefullt är ett sommarjobb Hur mycket hinner förändras fyra veckor Såväl huvudmännen bakom de i rapporten beskrivna verksamheterna som SK knyter onekligen en del förhoppningar till dessa arbeten. Under fyra veckors tid ska man lära sig att tydligare se sambandet mellan arbete och inkomst, och internalisera arbetslivets krav och normer. För ungdomar med invandrarbakgrund hoppas SK dessutom att den kontakt med arbetslivet som fyra veckor sommarjobb för med sig ska stärka möjligheterna till integration och förbättra språkkunskaperna" Odaterat pressmeddelande, Storstadskommittén. I Botkyrka hyste man också sådana förhoppningar. Sommarjobbets tidsschema förefaller onekligen pressat. Rent principiellt torde det vara rimligt att invända att sommarjobbets betydelse är beroende av hur mycket arbetslivserfarenhet ungdomarna haft sedan tidigare. För ungdomar som helt saknar erfarenhet av arbetslivet kan ett sommarjobb få en viss betydelse. Å andra sidan har de flesta ungdomar prao-perioder två veckor vid om två tillfällen i grundskolan. Förutsättningarna för arbetet under "praon" liknar de kommunala sommarjobbens förutsättningar. Ungdomarna kommer in i arbetet som en extra resurs, utan att ersätta någon i den ordinarie arbetsstyrkan. När frågor om Sommarjobbets betydelse eller insocialiseringen arbetsplatsen diskuterades i intervjuerna påpekades det vid ett flertal tillfällen att fyra veckor trots allt var en rätt begränsad period. Man hann inte lära sig så mycket, och man hann inte heller lära känna arbetskamraterna. Sommarjobbet var faktiskt inte en unik erfarenhet ens för de intervjupersoner som aldrig hade haft något arbete. När den samlade arbetslivserfarenheten diskuterades föreföll prao-perioderna ha haft en viss betydelse för ungdomarna. Visserligen var sommarjobbet viktigare, men man tyckte oftast att det inte var någon kvalitativ skillnad mellan denna verksamhet och praon. Det bör först som sist påpekas att ingen målformulering är utformad som om man föreställer sig att det kommer ut en förändrad individ ur det genomgångna projektet; en nästan färdigsocialiserad ung människa redo att kliva ut arbetsmarknaden och in i arbetslivet. Sommarjobbet beskrivs oftast som en början på den process i vilken ungdomarna går från skolvärlden till arbetslivet. Oavsett hur mycket eller hur lite en ung person lär sig under fyra veckors sommarjobb, så är ändå erfarenheten i fråga en formell merit. Visserligen gäller inte sambandet större arbetslivserfarenhet, desto bättre position arbetsmarknaden undantagslöst: en undersökning av Lena Schröder visar att alltför stor erfarenhet från många okvalificerade yrken kan bli en black om foten Schröder l996a, s l16ff. Men detta gäller alltså enbart för dem som har längre arbetslivserfarenhet, och knappast för nyutexaminerade gymnasieungdomar som endast har erfarenhet från sommarjobb och extraarbete under skolterminerna. Sociologen Jan Carle har ifrågasatt huruvida extraarbete under skolterminerna alltid är till nytta för ungdomar Carle 1991. Visserligen kan extrajobbet vara en kontaktyta med arbetsmarknaden, och via de ofta informella kontakter som etableras leda till ett fortsatt arbete, men det leder sällan till ett varaktigt arbete eller en yrkeskarriär. Dessutom är dessa arbeten ofta är förlagda till arbetstider när de flesta inte arbetar, och Carle menar att det finns en risk för att fritiden passiviseras Carle 1991. Är den "inre" genomträngligheten en låg nivå fråga i om kontakter med ordinarie och äldre arbetande, så finns det dessutom en risk för att kunskaperna om fackliga och arbetsmarknadspolitiska frågor blir begränsade. Det kan kanske bli svårt att få kunskap om exempelvis arbetsrätten eller föreskrifter angående arbetsmiljön. I det sammanhanget kan de kommunala sommarjobben, som de har organiserats i Malmö och Botkyrka, fylla en funktion. I Malmö fick Kommunalarbetarförbundet

Bilaga 2 189

med när platsutbudet utformades, med rätt att lägga in veto mot platser där man vara ansåg att förbundets medlemmars intressen var hotade. På de allra flesta arbetsplatfanns det ofta facklig kontaktperson som informerade de sommarjobbande serna en han/hon och vilka uppgifter han/hon hade i egenskap ombud. Unom vem var, av der dessa omständigheter finns det betydligt större möjlighet för ungdomarna att en få information de rättigheter de har och vilka risker som finns i arbetet. om I synnerhet gäller detta arbetsplatsen erbjuder många möten med äldre, ordinaom rie anställda. Det missnöje med sommarjobben som förekommer intervjumaterialet härrör i stor utsträckning från de ungdomar som feriearbetade arbetsplatser med lägre grad "inre genomtränglighet. Bland annat fanns det ett missnöje med en av just i del fall inte hade blivit tillräckligt informerad arbetets risker. att man en om Att den sociala dimensionen ett arbete är viktig för ungdomar bekräftas i denna av rapport. De intervjupersoner hade positiva erfarenheter av sommarjobbet som nämnde ofta de goda kontakterna med arbetskamraterna som en av anledningarna till varför det hade varit bra. Genomträngligheten var viktig, det gällde även kontakterna med människorna utanför skaran av arbetskamrater. Många intervjupersoner nämnde just det förhållande att de hade fått större förståelse för äldre människors en och barns situation den mest påtagliga och inför framtiden nyttiga kunskapen. som Bra arbetskamrater också den egenskap hos ett arbete som man värderade högst. var Ju bättre organiserade sommarjobbssverksamheterna var med avseende handledning och möjligheter till kontakt med vuxna arbetskamrater, desto större utbyte fick ungdomarna sitt sommarjobb. Närvaron av arbetskamrater som dels kan beav döma det utförda arbetets art och dessutom fungera som guider in i arbetsplatsens sociala liv är betydelsefull. I synnerhet gäller det när sommarjobben inte har någon betydelse för ungdomarnas utvecklingsplan, och det som de förväntas lära sig egen mest har att göra med arbetet form Så förhöll det sig för de flesta ungdomar som som intervjuades inom ramen för det här utvärderingsuppdraget.

24 Intervju med Ingrid Ohlsson, Konmmunalarbetarförbundet, Malmö stad960703.

Källor

20 intervjuer med ungdomar i Botkyrka och Malmö, 9606-9608. Intervjuutskrifter och band förvaras hos författaren.

Botkyrka kommun: Intervju med Kjell Sjöström, projektledare 960614. Kjell Sjöström 1996. Verksamhetsberättelse. 500 sommarjobb 1996.

Kommunalarbetareförbundet: Intervju med Ingrid Ohlsson, Malmö 960703.

Malmö stad: Intervju med Hans Håkansson, arbetsmarknadsförvaltningen 960702. Intervju med Asta Sandquist-Söderberg, projektledare 960617. Utvärdering av "Ungdomi sommar 1994 Asta Sandquist-Söderberg 1995. Utvärdering av Ung i sommar

Storstadskommittén: Pressmeddelande, angående försöksverksamhet med en kommunal sommarjobbsgaranti, odaterat. PM från Storstadskommittén 950925.

Västerås stad: Intervju med Håkan Edlund 960823.

Andersdotter, Gunnel 1994. Rent och smutsigt. Kvinnor och män, svenskar och invandrare i nittiotalets städvardag. Norrköping: Arbetets museum. Andersson, Åke Fürth, Thomas Holmberg, Ingvar 1993. 70-talister. Om värderingar förr, nu och i framtiden. Stockholm: Natur och kultur. Antonsson, Hans-Åke red 1995. Att pröva nya vägar. En rapport från Ungdomsstyrelsen om lokala projekt med arbetslösa ungdomar. Stockholm: Ungdomsstyrelsen. Amell-Gustafsson, Ulla 1988. Om ungdomars syn på arbete. En litteratursammanställning. Stockholm: Arbetsl-ivscentrum. Björklund, Anders 1989. Learning to labour svenska. Skarin-Frykman, Bir- gitta red: Lönearbete och livsmönster Föredrag presenterade vid andra nordiska seminariet om arbetarkultur i Norrköping 1986. Norrköping Göteborg: Arbetets museum Etnologiska institutionen, Göteborgs universitet. Börjesson, Martin 1994. Det finns ingen ungdomsarbetslöshet bara 100 000 arbets- lösa ungdomar. Den åtgärdade generationen. Ungdomstid 4/94. Carle, Jan 1991. Ungdomsarbetet och fritiden inför 90-talet. Forvitring eller fornyelse De nordiske velferdsstaten mot år 2000. Rapport fra nordiske sosialpolitiske forskarseminar. Oslo: Institutt for sosialforskning. Edlund, Claes 1981. Metodproblem i utvärderingsforskning. Edlund, Claes fl: m Utvärderingsforskning. Kartläggning av forskningsläget. Lund: Studentlitteratur. Etzioni, Amitai 1966 1964. Moderna organisationer. Stockholm: Aldus/ Bonniers. Garraty, John 1980 1978. Arbetslösheten i historien. Lund: Liber läromedel.

Gerholm, Lena 1985. Kulturprojekt och projektkultur. En fallstudie av en kulturpolitisk försöksverksamhet. Stockholm: Liber förlag. Hagström, Tom 1990. Ungdomars livsstilar och förhållningssätt till arbete. En intervjuundersökning. Arbete och hälsa 1990:42. Solna: Arbetsmiljöinstitutet.

Hagström, Tom Gamberale, Francesco 1994. What a good job Young peopleUs

values and attitudes towards work. Gamberale, Francesco Hagström, Tom red: Young People and Work. Arbete och hälsa 1994:3. Solna: Arbetsmiljöinstitutet. Hertzberg, Fredrik 1996. Arbete och arbetslöshet i Hallstavik. Elva ungdomars föreställningar arbete, flyttande och framtid. Rapport 1996:6. Stockholm: Stockom holms läns museum. Klein, Barbro 1991. Transskribering är en analytisk akt. Rig 2/90. Nilstun, Tore 1981. Utvärdringsforskning. Edlund, Claes m 1981. Pripp, Oscar 1994. Den dubbla fabriken. En utvärdering av ett sysselsättningsprojekt för flyktingar i Värmdö kommun. Tumba:Mångkulturellt Centrum. Schmidt, Lars-Henrik 1986. Vetandets politik. Experiment. Stockholm Lund: Symposion Schröder, Lena 1991. Sprinpojkar och språngbrädor. Om orsaker till och åtgärder mot ungdomars arbetslöshet. Stockholm: Institutet för social forskning. Schröder, Lena 1996a: Förändrade vägar till arbete. Öhlund, Thomas red: K rokig väg till Fyra forskare fritid, massmedia, skola och arbete. Ungdomsvuxen. om rapporten 1996 del Stockholm: Ungdomsstyrelsen. Schröder, Lena 1996b: Från AK till ALU eller det svenska systemets renässans. Reiersen, Jon red: En aktiveringsdimensjon nye aktiveringsformeri Norden. ny - Köbenhavn: Nordisk ministerråd. Schutz, Alfred 1970. Collected papers III. Studies in Phenomenological Philosophy. The Hague: Martinus Nijhoff. Similä, Matti 1990. Svenskt flyktingmottagande vad kan vi lära inför framtiden - Paper för det 8:e nordiska migrationsforskningsseminariet, Esbo, Finland, 2-4 oktober l990. Helsingfors: Svenska social- och kommunalhögskolan. SOU 1990:36 SOU 1994:73. Ungdomars välfärd och värderingar en undersökning om levnads- villkor, livsvillkor och attityder. Rapport till Barn- och ungdomsdelegationen och Generationsutredningen. Stockholm: Fritzes. SOU 1994:77. Tillvarons trösklar: Betänkande Generationsutredningen. Stockav holm: Fritzes. SOU 1995:142. Att roja hinder för Samverkan. Egenmakt. Arbetslinjen. Delbetän- Storstadskommittén. Stockholm: Fritzes. kande av SOU 1996:55. Sverige, framtiden och mångfalden. Slutbetänkande från invandrarpolitiska kommitéen. Stockholm: Fritzes. Sundin, Bertil 1970. Individ, institution, ideologi anstaltens socialpsykologi. - Stockholm: Aldus/ Bonniers. Vogel, Joakim 1994. Arbetsmoral. SOU 1994:73. Willis, Paul 1981 1977. Fostran till länearbete. Göteborg: Röda bokförlaget. osynliga kontraktet. Studier i 80-talets arbetsliv. Zetterberg, Hans L. m 1983: Det Stockholm: SIFO.

1997 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Den gymnasieskolan steg för steg. U. 32. Följdlagstiñningtill miljöbalken.M. . nya lnkomstskattelag, del l-lll. Fi. 33. Att lära över gränser. En studie av OECD:s . samarbete. Fi. Fastighetsdataregister. Ju. förvaltningspolitiska . Övervakning miljön. M. Förbättrad miljöinfonnation. M. 34. av . bilagor. K. Aktivt lönebidrag.Ett effektivare stödför 35.Ny kurs i trañkpolitiken + . arbetshandikappade. A. 36. Bekämpande av penningtvätt. Fi. Länsstyrelsemas roll i trafik- och fordonsfrågor.K. 37. Ett tekniskt forskningsinstituti Göteborg. U. Byråkratin i backspegeln. Femtioår av förändring 38. Myndighet eller marknad. förvaltningsområden. Fi. Statsförvaltningens olika verksamhetsfonner.Fi. sex barnsoch ungdomars psykiska hälsa. 39. Integritet Offentlighet Informationsteknik.Ju. . Rösterom Flexibel förvaltning. Förändring och verksam- 40. Unga ocharbete.ln. hetsanpassning av statsförvaltningens 4 Staten och trossamfunden struktur. Fi. Rättslig reglering 10.Ansvaret för valutapolitiken. Fi. Grundlag - I Skatter, miljö och sysselsättning. Fi. Lag om trossamfund - 12. lT-problem inför ZOOO-skiftet. Referatoch Lag om Svenska kyrkan. Ku. slutsatser från hearing anordnad av 42. Staten och trossamfunden en lT-kommissionenden 18 december. Begravningsverksamheten. Ku. lT-kommissionensrapport 1/97.K. 43. Staten och trossamfunden 13. Regionpolitik för helaSverige. N. Den kulturhistoriskt värdefulla kyrkliga egendomen 14. T i kulturens tjänst.Ku. och dekyrkliga arkiven.Ku. 15. Det svårasamspelet. Resultatstymingens framväxt 44. Staten och trossamfunden och problematik.Fi. Svenskakyrkans personal. Ku. 16.Att utveckla industriforskningsinstituten. N. 45. Staten och trossamfunden 17.Skatter, tjänster och sysselsättning. Stöd,skatter och finansiering.Ku. + Bilagor. Fi. 46. Staten och trossamfunden 18. Granskning granskning. Statlig medverkanvid avgiftsbetalning.Ku. av Den statligarevisionen i Sverige och Danmark.Fi. 47. Staten ochtrossamfunden 19.Bättre information om konsumentpriser.ln. Den kyrkliga egendomen. Ku. 20. Konkurrenslagen1993-l 996. N. 48. Arbetsgivarpolitiki staten. 21. Växa i lärande.Förslag till läroplanför barn och För kompetens ochresultat. Fi. unga 6-16 år. U. 49. Grundlagsskyddför nya medier.Ju. 22. Aktiebolagets kapital. Ju. 50. Alternativautvecklingsvägar för EU:s 23. Digital du:mokr@ti.Ett seminarium om Teknik, gemensamma jordbmkspolitik. Jo. demokrati ochdelaktighetden8 november1996 5 Brister i omsorg anordnat Folkomröstningsutredningen, IT- en fråga om bemötande äldre. av av kommissionen och Kommunikationsforsknings- 52.Omsorg medkunskap och inlevelse beredningen. lT-kommissionens rapport 2/97. K. en fråga om bemötande äldre. av - 24. Välfärd i verkligheten Pengar räcker inte. S. 53. Avskaffa reklamskatten Fi. - 25. Svenskmat- på EU-fat. Jo. 54. Ministem och makten. 26. EU:s jordbrukspolitik ochden globala livsmedels- Hur fungerarministerstyre i praktiken Fi. försörjningen.Jo. 55.Staten och trossamfunden. Sarnmanfattningarna av 27. Kontroll Reavinst Värdepapper.Fi. förslagen från destatliga utredningarna.Ku. 28. l demokratins tjänst.Statstjänstemarmens roll och 56.Folket som rådgivare och beslutsfattare. vån offentliga etos. Fi. + Bilaga l och 2. Ju. 29. Barnpomograñfrågan. 57. l medborgarnas tjänst. lnnehavskriminalisering Ju. En samlad förvaltningspolitikför staten. Fi. m.m. 30.Europaochstaten. Europeiseringens betydelse för 58. Personaluthyrning.A. svenskstatsförvaltning.Fi. 59. Svenskhemmet Voksenåsens törvalmingsform.Ku. 31. Kristallkulan tretton röster framtiden. 60. Betal-TV inom Sveriges Television.Ku. - om IT-kommissionens rapport 3/97. K.

Statens offentliga 1997 utredningar

Kronologisk förteckning

61. Att växa blandbetongochkojor. Ett delbetänkande om barnsochungdomars uppväxtvillkori storstädernas utsatta områdenfrån Storstadskommittén. 62. Rosorav betong. En antologitill delbetänkandet Alt växa bland betongochkojor från Storstadskommittén. S.

1997 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Skatter,tjänsteroch sysselsättning.

+ Bilagor. 17 Fastighetsdataregister. 3 Granskningav granskning. Aktiebolagets kapital. 22 Den statliga revisioneni Sverigeoch Danmark.18 Barnpomograñfrågan. Kontroll Reavinst Värdepapper.27 lnnehavskriminalisering m.m. 29 1 demokratinstjänst.Statstjänstemannens roll och Integritet Offentlighet Informationsteknik.39 49 vån offentliga etos. 28 Grundlagsskydd for nya medier. Europa och staten. Europeiseringens betydelseför Folketsom rådgivareoch beslutsfattare. svensk statsförvaltning.30 + Bilaga l och 56 Att lära över gränser. En studie av OECD:sförvaltnings-

Socialdepartementet politiska samarbete. 33

Bekämpande penningtvätt. av 36 Rösterom barnsoch ungdomars psykiskahälsa.8 Myndigheteller marknad. Välfärdi verkligheten Pengar räcker inte.24 - Statsförvaltningensolika verksamhetsformer. 38 Brister omsorg i Arbetsgivarpolitiki staten. en fråga om bemötande av äldre.51 - Förkompetens ochresultat. 48 Omsorg medkunskapoch inlevelse Avskaffa reklamskatten 53 en fråga om bemötandeav äldre. 52 - Ministem ochmakten. Att växa blandbetong ochkojor. Hur fungerarministerstyre i praktiken 54 Ett delbetänkande om barnsoch ungdomars 1 medborgarnas tjänst. uppväxtvillkor storstädemas i utsatta områden från En samlad förvaltningspolitikför staten. 57 Storstadskommittén. 61

Rosor av betong. Utbildningsdepartementet

En antologi till delbetänkandet Att växa bland Den nya gymnasieskolan steg for steg. l betong och kojor från Storstadskommittén. 62 - Växa i lärande.Förslagtill läroplanför barnoch

Kommunikationsdepartementet unga 6-16 år. 21

Ett teknisktforskningsinstitut Göteborg. i 37 Länsstyrelsemas roll i trafik- och fordonsfrågor.6

IT-problem infor 2000skiftet. Referat ochslutsatser från Jordbruksdepartementet

en hearing anordnad av IT-kommissionenden Svenskmat- EU-fat.25 18 december. lT-kommissionens rapport l/97. 12 EU:s jordbrukspolitik ochden globalalivsmedels- Digital demokr@ti. Ett seminarium om Teknik, försörjningen.26 demokrati och delaktighetden8 november 1996 Alternativautvecklingsvägar för EU:s anordnat av Folkomröstningsutredningen, lTgemensamma jordbrukspolitik. S0 kommissionenoch Kommunikationsforsknings-

beredningen.lT-kommissionensrapport 2/97. 23 Arbetsmarknadsdepartementet

Kristallkulan tretton röster om framtiden. - Aktivt lönebidrag.Ett effektivare stödför lT-kommissionens rapport 3/97. 31 arbetshandikappade. 5 Ny kursi trafikpolitiken bilagor. + 35 Personaluthyrning.58

Finansdepartementet Kulturdepartementet lnkomstskattelag. del 1-111. 2 förändring lT i kulturenstjänst. 14 Byråkratini backspegeln. Femtioår av sex Statenoch trossamfunden forvalmingsområden. 7 verksam- Rättsligreglering Flexibelförvaltning.Förändringoch Grundlag

Staten och trossamfunden Detsvårasamspelet.Resultatstymingens framväxt

Begravningsverksamheten. 42 ochproblematik.15

Statens

offentliga utredningar 1997

Systematisk förteckning

Statenochtrossamfunden Denkulturhistorisktvärdefullakyrkliga egendomenoch dekyrkliga arkiven.43 Statenochtrossamfunden Svenskakyrkanspersonal.44 Statenochtrossamfunden Stöd.skatterochfinansiering.45 Statenochtrossamfunden Statligmedverkanvid avgiftsbetalning.46 Statenochtrossamfunden Denkyrkliga egendomen.47 Statenochtrossamfunden. Sammanfattningama av förslagenfrån destatligautredningarna.55 Svenskhemmet Voksenåsens förvalmingsfonn.59 Betal-TVinomSverigesTelevision.60

Närings- och handelsdepartementet Regionpolitikför helaSverige.13 Att utvecklaindustriforskningsinstituten. I6 Konkurrenslagen1993-1996.20

In rikesdepartementet Bättreinformation om konsumentpriser.19 Ungaocharbete.40

Miljödepartementet

Förbättradmiljöinformation.4 Följdlagstiftningtill miljöbalken.32 Övervakning miljön. 34 av