Mötesplats för form och design delbetänkande från Form- och designutredningen

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

för form och design

Mötesplats

Delbetänkande från Form- och designutredningen

STATENSOFFENTLIGA

UTREDNINGAR

WW

M

Statens offentliga utredningar WE 1999:123

w Kulturdepartementet

för

Mötesplats

form och design

Delbetänkande från ljorm- och designutredningen Stockholm 1999

SOUochDssomingåri 1999årsnummerseriekanköpasfrånFaktaInfo Direkt För remissutsändningar SOUochDsav somingåri 1999årsnummerseriesvarar FaktaInfo Direkt påuppdrag Regeringskanslietsav förvaltningsavdelning.

Beställningsadress:FaktaInfo Direkt, Kundservice Box 6430, 11382 Stockholm Tel: 08-58767100, Fax:08-58767171 E-post:order@faktainfo.se

Svarapåremiss.Hur ochvarför. Statsrådsberedningen,1993. En liten broschyrsomunderlättararbetetför den skall på remiss. - som svara Broschyrenkanbeställashos: InformationRosenbad Regeringskansliet 10333 Stockholm Fax:08-40542 95 Telefon: 08-40547 29

Tryckt av REGERINGSKANSLIETS ISBN 91-7610-758-2 OFFSETCENTRAL ISSN0375-25OX Stockholm1999

SOU 1999: 123

Till statsrådet och chefen för

Kulturdepartementet

Genom beslut den 4 februari 1999 bemyndigade regeringen chefen för Kulturdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att klarlägga det statliga åtagandet formgivnings- och designområdet. Samtidigt fastställdes direktiv för utredningen Dir. 1999:9.

Med stöd av bemyndigandet utsågs samma dag undertecknad statssekreteraren Claes Ljungh som särskild utredare av nämnda frågor. Utredningen har fått namnet Form- och designutredningen.

Som utredningssekreterare förordnades fr.o.m. den 18 mars 1999 högskolelektor Kerstin Wickman samt civilekonom och ñl. lic. Ulf Marmervik. Den 5 oktober uppdrogs även åt ekon. dr. Alf Westelius att biträda i utredningsarbetet.

Jag får härmed överlämna delbetänkandet Mötesplats för form och design SOU 1999:123.

Stockholm i november

Claes Ljungh

/Kerstin Wickman

Ulf Marmervik

SOU 1999: 123

Innehåll

SOU 1999: 123 11

Sammanfattning

Utredningen avser att klarlägga det statliga åtagandet forrngivnings- och designområdet. I detta första delbetänkande

har uppdraget varit att:

Överväga och lämna förslag till hur musei- och utställnings- -

verksamheten på forrngivnings- och designområdet kan och bör

utvecklas med hänsyn till behovet av att skapa en slagkraftig mötesplats för samtida formgivning och design. I bedömningen

skall såväl de statliga som icke-statliga verksamheterna på om-

rådet ingå.

Lämna förslag till särskilda satsningar inom formgivnings- och

designområdet i samband med Arkitekturåret 2001 bland annat

med utgångspunkt från en belysning av EU:s insatser på områ-

det.

Den av människor skapade miljö som omger oss och som vi lever och verkar i är i stor utsträckning resultat av design och forrngivning, mer eller mindre genomtänkt. Att våra föremål är både användbara och vackra är en fråga om grundläggande välfärd. Därför behöver såväl funktionella tekniska, ekologiska, estetiska,

som sociala och ekonomiska perspektiv beaktas. Hur väl denna avvägning genomförs och vad resultatet blir är en spegling av våra värderingar; föremålen är tydliga symboler för vår kultur och därmed för vår identitet.

Om vi går från ett brukarperspektiv till ett producentperspektiv kan vi se att produkternas utfornming och användarvänlighet är utslagsgivande i konkurrensen konsumenternas gunst. De im-

om

12 Sammanfattning SOU 1999: 123

materiella värdena i industriprodukter ökar stadigt i förhållande till de materiella.

Bakgrund till uppdraget

1996 bildades en interdepartemental arbetsgrupp för arkitektur, formgivning och design. Gruppen bestod representanter från av åtta departement. I gruppens promemoria såväl i den proposisom tion regeringen presenterade 1998 behandlas genomgående arkitekturfrâgorna med större djup än de frågor rör formgivning som och design. De konkreta förslagen hanterar också främst arkitekturfrågor. 1998 presenterade Kulturdepartementet promemoria med ett en förslag för att lösa bristen på lokaler där design, konsthantverk och formgivning kunde visas i Stockholm. I remissvar efterlystes en fördjupad diskussion kring innehåll och form för sådan en verksamhet. Mot den bakgrunden ansåg regeringen att det statliga ansvaret för form- och designområdet ytterligare behövde belysas. För att vidareutveckla den statliga politiken för formgivning och design tillsatte regeringen en enmansutredning den 4 februari 1999. Uppdraget är att i nära samverkan med berörda myndigheter, institutioner och organisationer inom fonngivnings- och designområdet pröva, precisera, motivera och förtydliga det statliga åtagandet för formgivning och design. Utredningens resultat skall presenteras i två delar, varav detta delbetänkande omfattar musei- och utställningsverksamhet samt förslag på hur designområdet kan synliggöras under Arkitekturåret 2001.

SOU 1999: 123 Sammanfattning 13

Översikt över ett musei-

designområdet ur

och utställningsperspektiv

I avsnittet Begrepp inom form- och designområdet" förklaras innebörden av ett antal begrepp, som konsthantverk, formgivning och design samt deras utveckling över tiden. I avsnittet Museioch utställningsinstitutioner inom designområdet " redogörs för olika typer av designrelaterade institutioner och deras ñamväxt. Därefter presenteras svenska och andra utställningsaktörer museer som arbetar med design. Dessutom beskrivs ett antal andra museer som inte idag har någon designinriktning likväl har men som samlingar som är intressanta att studera ett designperspektiv. Detta ur redovisas under rubriken Museer och andra utställningsinstitutioner i Sverige. I kapitlet Statens stöd till berörda museer redovisas en genomgång av statens stöd till de bedriver verksamhet museer som inom eller med anknytning till designomrâdet. Genomgången visar att design inte särskiljs på ett sådant sätt att det går att skapa en tydlig samlad bild av det statliga stödet inom detta område. Avsnittet Museemas förutsättningar att hantera designområde beskriver vad skulle behövas för att integrera och som presentera design vid svenska museer. Här åsyftas både museer som i dag har en tydlig designinriktning och de saknar museer som ett uttalat designansvar. De faktorer tas är tydligare som upp roller, ökad samordning, stärkt tillgänglighet, enhetligare dokumentation, ökat kompetensutbyte, insatser för kunskapsutveckling samt utbildning inom design och formgivning. Vidare har utredningen i enkätsvar och vid kontakter med organisationer funnit ett starkt stöd for åsikten att det behövs specifikt en arena inriktad mot design och fonnområdet mötesplats - en som genom utställningar och debatt bidrar till att medvetandet och kunskapen om design höjs. Bakgrunden till detta konstaterande beskrivs under rubriken "Bakgrund till förslaget mötesplats för form om en och design. Där konstateras att en mötesplats där designområdet kan belysas ur många olika aspekter självklart skulle och gagna stimulera designutvecklingen. På en sådan skulle även bland arena

14 Sammanfattning

armat företag och industrier kunna möta publik, inspireras och en få kontakter.

Förslag till för form och

mötesplats design

Utredningen utmynnar i förslaget att skapa en ny institution som genom utställningar och kunskapsuppbyggnad skall främja fonnoch designområdet. Detta skall ske i samverkan med andra institutioner, som museer och arkiv, universitet och högskolor, näringsliv samt designfrämjande organisationer. Utställningarna skall utformas så att de kan visas på institutioner i hela landet. Verksamheten skall inte ha några egna föremålssamlingar; föremålen till utställningarna lånas från företag, andra organisationer och primuseer, vatpersoner. Däremot skall den ha ett bildarkiv och ett bibliotek inom design. Verksamheten skall själv bedriva och stimulera andra till forskning och dokumentation inom designområdet, inför utställningar och underlag för läromedel. Institutionen föresom slås förläggas till Stockholm och verksamhetsforrnen myndighet. Myndigheten skall ledas av en styrelse med fullt För att ansvar. bistå myndighetschefen i samverkansfrågor föreslås ett sakkunnigt råd med representanter från och andra institutioner. museer Verksamhetens budget beräknas uppgå till 18 miljoner kronor per år. Myndighetens intäkter uppskattas till 3 miljoner. Av egna finansieringsbehovet på 15 miljoner skall för hälften. staten svara Verksamheten är av vitalt intresse för näringslivet, liksom den är av värde för lokaliseringsorten. Av det skälet föreslås att näringslivet samt kommun och landsting för det resterande svarar

ñnansieringsbehovet.

Myndigheten skall starta sin verksamhet år 2001. För att i hela landet öka tillgängligheten till de utställningar som skapas på mötesplatsen presenteras ett förslag på ett särskilt utställningsbidrag för att stödja institutioners inlåning utställav ningarna. Det totala anslaget skall uppgå till 5 miljoner kronor och administreras av Statens kulturråd. Statens kulturråd föreslås vida-

SOU 1999: 123 Sammanfattning l 5

re få i uppgift att tillsammans med museerna utvärdera museernas utlâningsrutiner för att förbättra effektivitet, överskådlighet och samordning.

Förslag till insatser i samband med

Arkitekturåret 2001

En nationell tävling om Sveriges vackraste interiör föreslås som en särskild satsning inom form- och designområdet under Arkitekturåret år 2001. Syftet med tävlingen är att verka för högre kvalitet i interiörer som är arbetsmiljöer eller sådana där allmänheten har tillträde som kunder, klienter eller besökare. Tävlingen skall uppmärksamma goda förebilder och vara en utmaning till statliga institutioner, samt till kommuner och privata företag. Bedömningskriteriema utgår från ändamålsenlighet och estetiska kvaliteter. Utredningen förordar att tävlingen arrangeras av Arkitekturmuseet och återkomma vartannat år efter år 2001.

SOU 1999: 123 17

1 Inledning

Vi skapar vår omgivning och de föremål vi använder genom att bygga och formge. Vår fysiska miljö ger förutsättningarna för hur vi kan leva våra liv. En omgivning som är rik på upplevelser bidrar till ökad livskvalitet, hävdades i det förslag till statligt handlingsprogram för arkitektur formgivning som togs fram 1997 och som ledde till en regeringsproposition.

Estetik betyder sinnesförnimmelse, sinneserfarenhet och sinneskunskap. Det är genom våra sinnen som vi får kontakt med omvärlden. Design och formgivning handlar i hög grad om att tillfredsställa och stimulera sinnena.

Att skönhet är ett fundamentalt mänskligt behov visar historien. I stort sett alla de kulturer vi kärmer till och som vi kan studera på museer världen över har bemödat sig om att göra tillvaron vackrare. Synen på vad som är vackert kan visserligen variera, liksom på vad som uppfattas som stimulerande, attraherande, uttrycksfullt eller rogivande och harmoniskt. Men behovet av, till och med driften efter skönhet för alla märmiskor.

är gemensam

Mer eller mindre medvetet registrerar vi vår omgivning. Även om vi inte alltid i ord formulerar våra upplevelser, påverkas vi undennedvetet. Intuitivt tar vi intryck av både ting och rum.

Miljöer kan få oss att känna tristess, likgiltighet och otillfredsställelse. Sådana platser eller lokaler signalerar att ingen engagerat sig eller tänkt på dem som skall vistas där. En omsorgsfullt utformad miljö, offentlig lika väl som privat, visar däremot omtanke

en hos den som åstadkommit och står bakom denna miljö.

När man bemödar sig om att åstadkomma kvalitet och estetiska värden i den formade och byggda miljön och i de föremål som den rymmer är det ett tecken på framtidstro. Man gör något som är värt

l 8 Inledning SOU 1999: l 23

att bevara, som kan länge och åldras på ett vackert sätt. Somvara liga ting klarar sig genom tiden, tål att och upplevas gång på ses gång i motsats till andra snabbt slits, antingen därför de som att har en dålig teknisk eller fysisk kvalitet eller ännu oftare för de att förlorat sin estetiska laddning. Ett samhälle vill övertyga som om att man ser positivt på framtiden, vinnlägger sig alltså att göra om estetiskt väl utformade miljöer. Att våra föremål är användbara och vackra är också en fråga om grundläggande välfärd. Det offentliga rummet där vi alla har arbetsplaträtt att vara, serna där många märmiskor tillbringar större delen sina liv och av de lokaler och byggnader dit vi bjuder våra utländska och in-

hemska gäster uttrycker en identitet. Detsamma gäller för ett land, en region, en stad eller en mindre ort. Våra föremål är symboler för vår kultur. Design medel är ett för att visa och förstå denna kultur. Föremålen speglar våra upp värderingar och prioriteringar, till exempel hur vi använder oss av material, hur vi förhåller både till den gestaltade och naturliga oss miljön, vilka har rätt och möjlighet befinna sig i det som att offentliga mmmet, liksom våra estetiska preferenser. Ett samhälles

värderingar återspeglas alltså i dess föremål. Vår syn, känsel, hörsel och våra smaklökar kan redses som skap. Det är med hjälp dem och vår fin- eller grovmotorik av som vi som barn erövrar världen. Beroende på hur denna omvärld är, får våra sinnen möjlighet eller förhindras att utvecklas och förfmas. Vi kan träna sinnena, något vi alla det gäller som vet när hörsel och smak. Detsamma gäller vår och känsel, vilka påsyn verkar uppfattningen och upplevelsen tingen och vår miljö. om av Genom att aktivt, observera, reflektera över det vi funse ser, dera över hur det känns att vistas i olika och röra i den rum oss bebyggda miljön, skärper vår och vår omdömesförmåga. syn Formgivare, industridesigner, konsthantverkare och arkitekter är några av de yrkesutövare profession bland annat består vars av ett utvecklat seende och sensibilitet för form, proportioner, dimenen sioner, färger, texturer, material, rytm och rörelse. Denna genom utbildning och träning odlade talang skulle kunna utnyttjas i allt högre grad i vårt samhälle.

SOU 1999: 123 Inledning 19

Vår bebyggda miljö och våra föremål har alltid, hur de än kommit till, en gestalt som krävt material, produktion, kapital och energi. Även det är dåligt och fult kostar Till och med

som pengar. i ett kort perspektiv kan det bli billigare att utnyttja estetiskt

professionell kompetens. I ett lång perspektiv är det nästan alltid

mer ekonomiskt.

Diskussioner estetik brukar oña förvandlas till fråga

om en om smak, där den enes smak ställs mot den andres, de professionellas mot amatöremas, elitism mot folklighet. Men estetik är något djupare och vidare än tycke och smak. En miljö eller ett ting som genom sin utfonrming väcker intresse och uppmärksamhet fyller ytterligare en funktion. De föder tankar som i sin tur kan bidra till en större medvetenhet, vidsynthet och öppenhet.

Vår materiella värld begränsar oss, hävdade jag inledningsvis. Den öppnar också gränser, får oss att förstå mer om världen och därmed också om oss själva. Dialogen kan börja, antingen vi språkar med oss själva eller med någon annan om det vi upplever. Men samtal uppstår inte av sig själva. Det behövs incitament för att börja tala, mötesplatser där diskussioner kan föras. Det behövs sammanhang som lockar fram och stimulerar ett utbyte tankar.

av

De formade tingen kan diskuteras och mängd olika

prövas ur en infallsvinklar. De estetiska har jag redan berört. Andra aspekter är funktion, kapacitet och tekniska lösningar och hur föremålen

uppfyller naturens ekologiska villkor.

Kan ting också bidra till en demokratiskt utveckling och till att främja vänskap Visst likaväl som de kan få oss att känna oss

mindervärdiga eller irriterade över vår omgivning.

Tingens utformning är även en fråga om hushållning, mervärde och om att skapa värden ekonomiska, kulturella och mentala.

- Intelligent utformade föremål gör livet enklare att leva. Dåligt utformade ting kräver mer av vår tid och vårt arbete. Man skall kunna ställa krav att föremålen inte bara fungerar väl rent praktiskt, de skall dessutom tala till våra sinnen.

Design blir allt mer betydelsefullt för näringslivet. Att våra redskap, apparater och vårt bohag skall fungera, inte skada oss eller omedelbart gå sönder är idag självklarhet. I detta avseende

en blir varorna allt mer likvärdiga, oberoende var de tillverkats. När

20 Inledning SOU 1999: 123

dessutom den teknik som styr dem blir identisk, blir tingens utfomining, vid sidan om priset, den avgörande faktom för framgång. Det är designen som skapar konkurrensfördelarna, uttryckt i intelligent användarvänlighet, tillgänglighet, lättskötthet och estetisk utstrålning. Vi ser en tilltagande globalisering bland annat följd som av nationella marknaders avreglering, förbättrade kommunikationsmöjligheter och en informationsteknologi minskar rummets som och tidens betydelse. Utvecklingen innebär att svenska produkter i större utsträckning än tidigare utsätts för konkurrens från andra länder. Det ofantliga varuutbud vi idag upplever innebär att tingen måste ha identitet, synas, annorlunda de skall väcka vara om intresse. Det är därför allt fler företag inser värdet vårda som av att sina varumärken. Det handlar trovärdighet. Kunderna måste om kunna lita på dem de anlitar eller på att det de köper håller vad det lovar, armars köper man inte märke igen. samma Vår tillvaro blir allt komplex. Den internationella rörligmer heten ökar. Individer, lika väl och kapital, förflyttar sig som varor allt snabbare och allt Våra privata liv blir också allt mer. mer olika. Vi flyttar och förändrar vår tillvaro eller förflyttas och förändras. Därmed blir också behoven allt skiftande. Det leder mer till andra förväntningar på samhälle och företag. Det behövs många olika slags lösningar, något gör det svårare för företag som att anpassa sig till förändringarna. Förmågan att kunna designa och utveckla produkter, utifrån inte sällan komplexa kravbilder, nya blir allt mer central för ett företags långsiktiga utveckling och överlevnad. Vi upplever idag både intemationalism och regionalism, en en där orten och den region lever i blir viktig. Samtidigt man som en global mass- och varukultur sprids börjar människor den värna om lokala egenarten. Hembygden och dess särart värderas allt mer. Det framväxande informationssamhällets krav på snabbt kunskapsutbyte och -utveckling bidrar till att det i många fall är effektivare att organisera sig i nätverk än i de traditionella mer hierarkiema. Informationsteknologin möjligheter till ger nya samarbeten, dialoger och överföring idéer mellan olika individer av

SOU 1999: 123 Inledning 21

och organisationer. Det innebär nya utmaningar och utvecklingsmöjligheter för kulturinstitutioner, näringsliv och andra parter i samhället. Teknik- och materialutvecklingen sker nu oerhört snabbt.

Alla dessa förändringar påverkar designområdet och innebär nya möjligheter och utmaningar för designer, formgivare och konsthantverkare. Gränserna luckras upp mellan ämnes- och politikområden, när frågor som till exempel hållbar utveckling skär genom våra traditionella institutioner. Design är ett viktigt redskap för att genomföra en hållbar utveckling.

I detta delbetänkande har jag försökt att se design- och formgivningsfrågoma i ljuset av de utmaningar samhället står inför idag. Det gäller både för de mer övergripande strategiska frågorna om en statlig designpolitik, som behandlas i slutbetänkandet, men också för det som detta delbetänkande handlar om; frågan om en slagkraftig mötesplats för samtida design och formgivning samt förslag på insatser i samband med Arkitekturåret 2001.

Min grundläggande ambition har varit att både värna om de traditionella designområdena och samtidigt bidra till en ökad insikt om form- och designområdets betydelse. Design, formgivning och konsthantverk omfattar i stort sett hela den fysiska värld som kommit till genom mänskliga ingrepp. Allt är i princip formgivet. Frågan är vilket sätt, med vilket resultat och I

av vem. detta betänkande har jag satt fokus på den gestaltning som kommit till genom medvetna strävanden av i huvudsak professionellt yrkesverksamma utövare inom design, formgivning och konsthantverk. Min utgångspunkt har varit hur deras arbetsinsatser skall få ett större utrymme i vårt samhälle. Det behövs eftersom skönhet och kvalitet är tätt förknippade med tro framtiden. Och kan-

en ske också för vår överlevnad. Den ryske författaren och poeten Joseph Brodsky svarade en gång på frågan hur han lyckades motstå den kommunistiska indoktrineringen och rädslan för Stalin: Där skönheten finns är tyranniets makt begränsad.

-. e g..mx . ,. r wøwxjvxbpn:erøWq.|Ivl0

jsmåä

,

SOU 1999: 123 23

2 till delbetänkandet

Bakgrund

Utgångspunkten för detta delbetänkande är två propositioner som lagt fast ett statligt handlingsprogram för arkitektur, formgivning och design, en departementspromemoria samt en rapport från Statens kulturråd

I propositionen Kulturpolitik 1996/97 betonade regeringen vikten av god gestaltning i dess vidaste och djupaste bemärkelse, men också att design och formgivning skär över traditionella politikområden. Mot bakgrund av bland annat propositionen, där

utgångspunktema för ett nationellt handlingsprogram bilda-

gavs, des 1996 en interdepartemental arbetsgrupp för arkitektur, formgivning och design. Gruppen bestod av representanter från åtta

departement

Bakom initiativet låg behovet av att betrakta arkitektur- och formgivningsfrågoma utifrån ett mer heltäckande perspektiv. Arbetsgruppen fick till uppgift att utveckla ett förslag till ett departementsöverskridande handlingsprogram för arkitektur, formgivning och design. Initiativet att inrätta statlig, interdeparte-

en mental arbetsgrupp ñck ett positivt från omvärlden, från

gensvar institutioner, organisationer, skolor, med flera, verksamma inom detta område.

Regeringens proposition Kulturpolitik 1996/97:3, bet. 1996/97:KrUr, rskr. 1996/97:l29, "Framtidsformer Handlingsprogram for arkitektur,

formgivning design", regeringens proposition 1997/98:117, Kulturdepartementets promemoria Moderna Museet en egen myndighet. Ett

nytt forum for modem form" från 1998 samt rapporten Samtidskonst i hela landet, Statens kulturråd, februari 1999. 2 De åtta departementen var Kultur-, Utrikes-, Kommimikationsg Finans-, Utbildnings-, Närings- och handels-, Inrikes- och Miljödepartementet.

24 Bakgrund till delbetänkandet

Under arbetet med handlingsprogrammet inbjöd arbetsgruppen yrkesverksamma formgivare, industridesigner, arkitekter, producenter, representanter från designutbildningar, institutioner, föreningar, organisationer och näringsliv till hearing kring frågan en Hur kan svensk design/formgivning stärkas". De övergripande frågorna var vilken roll staten borde ha i främjandet arkitektuav rens, formgivningens och designens utveckling nationellt och internationellt. Frågor som ventilerades till exempel: Hur och på vilket sätt var skall designemas arbetsprocesser, metodik och avsikter göras tillgängliga för andra Hur skall medvetenheten formgivningens om betydelse kunna stärkas Hur kan hitta de framåtsyftande man projekten Hur skall en diskussion kring dessa områden kunna främjas Hur skall olika sätt kunna utveckla marknadsman föringen svensk design Är dessa frågor angelägenhet för av en staten Vid hearingen poängterades vikten att behandla gestaltav ningsfrågoma utifrån ett helhetsperspektiv. Framför allt framhölls nyttan av en långsiktig och målmedveten statlig designstrategi, där man kontinuerligt utvärderar resultaten. Några andra synpunkter, relevanta för detta betänkande, är behovet att utveckla och av samordna nätverk, att underlätta kontakter och samarbetsfonner mellan museer och andra institutioner inom formgivningsområdet, att möjliggöra synergieffekter genom exempelvis sarnproduktion av utställningar, samt att främja regional mångfald och särart. För att kunna klara detta ansåg man att de kompetenser inom formområdet som arbetar med utställnings-, dokumentations- och forskningsverksamhet måste utvecklas. Man efterlyste också mer utbyte mellan olika kulturområden, liksom möjligheter till internationella möten. Ytterligare några uppmaningar kom fram som under hearingen Stöd infonnationsspridning via teknik och var: ny verka för en upplyst debatt formgivning i olika medier med om olika målgrupper. I november 1997 kom den interdepartementala arbetsgruppens Framtidsformerz Förslag till handlingsprogram för arkitekturforrngivning Ds 1997:86. Även detta fick positivt ett gen-

SOU 1999: 123 Bakgrund till delbetänkande: 25

svar från såväl enskilda arkitekter och designer som arkitekturoch designorganisationema.

Med förslaget som grund presenterade regeringen 1998 en proposition, "Framtidsformer Handlingsprogram för arkitektur,

formgivning design prop. 1997/98:1 17.

I propositionen deñnierades ett antal konkreta åtgärder. Bland annat fick åtta statliga verk och myndigheter i uppdrag att ta fram egna riktlinjer för sitt arbete med arkitektur och gestaltningsfrågor. Genomgående behandlades arkitekturfrågoma i handlingsprogrammet med större djup än frågorna som rörde formgivning och design. De konkreta förslagen handlar också främst om arkitekturfrågor. Det kan finnas en rad olika orsaker till detta: För det första är kunskaperna om arkitektur mer utvecklade och etablerade än kunskaperna om formgivning och design. För det andra är arkitekturområdet lättare att avgränsa än designområdet, som både är ett eget ämnesområde och delar av andra sammanhang. Behovet av att belysa form- och designområdet kvarstod.

Utbildningar-na, yrkes- och intresseorganisationema inom designområdet har sedan länge påtalat bristen på lokaler i Stockholm, där design, konsthantverk och formgivning kan visas. För att utröna om två befintliga museer, Moderna Museet och Arkitekturmuseet, skulle kunna bidra till en lösning av detta behov samt till en utveckling av designområdet, beslöt kulturdepartementet att undersöka förutsättningarna för detta. En emnansutredning tillsattes i mars 1998 med uppdrag att överväga hur Statens konstmuseers, Moderna Museets och Arkitekturmuseets ansvar för att visa upp modern form skulle kunna förtydligas och utvecklas.

I den promemoria Modema Museet- en egen myndighet. Ett nytt forum för modern form som Kulturdepartementet presenterade i april 1998, föreslogs att Nationalmuseums för nutida

ansvar design och konsthantverk skulle övertas Moderna Museet.

av Enligt förslaget skulle också de samlingar 1900-talets formgiv-

av ning, konsthantverk och industridesign som finns på Nationalmuseum överföras till Moderna Museet. Vidare hävdade utredaren behovet av en särskild avdelning för design och konsthantverk, om vilken Moderna Museet respektive Arkitekturmuseet skulle kunna

26 Bakgrund till delbetänkandet

samverka. Museema skulle komma överens om vem av dem som skulle ansvara för insamlingen av respektive designområde. Orsaken till varför promemorian Modema Museet - en egen myndighet. Ett nytt forum för modem form lyfte fram två Stockhohnsbaserade museer som tänkbara huvudmän att det sedan var länge av många ansetts utgöra ett problem att det inte finns någon större, allmänt tillgänglig lokal, där man kontinuerligt visar den moderna 1900-talsdesignen, ihuvudstaden. Nationalmuseums konsthantverksavdelning har, i de diskussioner som utbildningarna, de designfrämjande organisationerna och yrkesföreningarna fört i Stockholm kring fonnfrâgorna, lokalmässigt uppfattats som alltför liten och dessutom med kravet att täcka hela perioden från renässansen fram till i dag. Det sakman nat har framför allt varit utrymmen för det senaste seklets och samtidens design och konsthantverk. Möjligheten att ta emot internationella vandringsutställningar, som handlar design och om konsthantverk, har också varit små i Stockholm bland annat grund av utrymmesbrist på Nationalmuseum. Både i den ovan nämnda promemorian och i remissvaren på den pekades genomgående på det starka stöd finns för formsom och designområdet, men man hade olika idéer kring hur behoven skulle kunna lösas. Genomgående framhölls behovet av pennanenta lokaler för forrn- och designutställningar. Många dem av som svarade ansåg emellertid att en sådan utställningsverksamhet borde ha en fristående ställning och att ansvaret för hela området, det vill säga form och design, borde hållas samman. I flera av remissvaren efterlystes en fördjupad diskussion kring innehåll och form för en sådan verksamhet. Några institutioner ansåg det omotiverat att sätta gräns vid en sekelskiftet år 1900. Formområdets historia är äldre än så menade man, och för att kunna göra jämförelser och fördjupningar måste de samlingar av fonn, konsthantverk och konstindustn finns som på Nationalmuseum från renässansen fram till idag hållas sarmnan. En del av remissinstansema efterlyste ett varför resonemang om en ny forrninstitution skulle förläggas till Skeppsholmen i Stockholm och som en del av Arkitekturrnuseum och Moderna Museet. Somliga remissinstanser kritiserade att förslaget inte visade hur de

Bakgrund till delbetänkandet 27

befintliga designrelaterade museernas situation skulle påverkas och helst förbättras. Av de samlade remissvaren framgick att frågan vidare behövde utredas.

Mot den bakgrunden ansåg regeringen att det statliga ansvaret för form- och designområdet ytterligare behövde belysas och för att vidareutveckla den statliga politiken för formgivning och design tillsatte regeringen denna enrnansuüedning den 4 februari 1999 Dir. 1999:9.

De frågor som skall behandlas i detta delbetänkande skall ses utifrån följande perspektiv: Staten har redan tagit olika initiativ for att främja en god utveckling av svensk formgivning och design. Sådana satsningar gäller bland annat verksamheten på Nationalmuseum i Stockholm samt på Röhsska museet i Göteborg, som 1997 tilldelades ett nätverksansvar av Kulturdepartementet.

Utredningens uppdrag är att ge en samlad bild och utvärdering av statens insatser, samt att även föreslå inriktningen för det

samlade åtagandet och utvecklingen ett antal konkreta delfrågor.

av Förslaget skall presenteras i två delar, detta första omfattar

varav musei- och utställningsverksamhet samt förslag på hur designområdet kan synliggöras under Arkitekturåret 2001.

I direktiven till utredningen preciseras de två uppgifterna i detta delbetänkande, det vill säga att:

Överväga och lämna förslag till hur musei- och utställnings- -

verksamheten på formgivnings- och designområdet kan och bör

utvecklas med hänsyn till behovet av att skapa en slagkraftig mötesplats för samtida formgivning och design. I bedömningen

skall såväl de statliga och icke-statliga verksamheterna på

området ingå.

Lämna förslag till särskilda satsningar inom fonngivnings- och -

designområdet i samband med Arkitekturåret 2001 bland annat

med utgångspunkt från en belysning av EU:s insatser på området.

28 Bakgrund till delbetänkandet SOU 1999: 123

Övriga delfrågor, som skall behandlas i ett slutbetänkande år 2000,

framgår av direktiven som finns i bilaga till denna rapport År 1999 blev arkitektur och formgivning ett eget politikområde inom Kulturdepartementet. Förutsättningarna för att hantera designområdet har därmed avsevärt förbättrats. I utredningsarbetet har diskussioner förts med representantema i regeringskansliets arbetsgrupp för arkitektur, formgivning och design. Samråd har dessutom skett med Högskoleverket som

genomfört kartläggning och utvärdering designutbildningar

av inom högskolan. I syfte att få in information och synpunkter av vikt för vårt uppdrag har även en enkät sänts till ett åttiotal institutioner och organisationer inom eller med anknytning till designområdet i Sverige. Enkätsvaren har kommit från andra museer, utställningsinstitutioner, universitet, högskolor och andra utbildningar, designfrämjande föreningar, stiftelser och institutioner, intresse- och branschorganisationer samt myndigheter - sammanlagt ett sjuttiotal svar. Enkäten har även skickats till ett femtiotal företag och industrier. Av dessa har ett tiotal besvarat frågorna.

Enkäten innehöll både frågor mottagarorganisationemas om uppbyggnad, målsättning och hur dessa organisationer ansåg om att staten borde inrikta sitt inom design och formgivning ansvar och sitt stöd till utställningslokaler inom detta område. Utöver denna enkät har en genomgång andra länders statliga av

designstrategier genomförts. Kartläggningen utfördes svenska

av ambassader och konsulat i ett tjugotal länder, i olika som avseenden ansetts intressanta sitt sätt organisera statligt genom att designstöd. En del av denna information har använts underlag som till kapitlet Musei- och utställningsinstitutioner inom design-

området i detta delbetänkande. Men resultatet kartläggningen av kommer framför allt att redovisas i slutbetänkandet. kom- Som en plettering inför detta delbetänkande har rad utländska instituen tioner kontaktats för att få fram bredare och djupare informaen tion. Under utredningsarbetet har även besök gjorts Institut for designrådgivning, Dansk Design Center, Det Danske Kunstindustrimuseum samt Ehrvervsfremme Styrelsen i Köpenhanm.

3 Direktiven bifogas som bilaga till detta delbetänkande.

Bakgrund till delbetänkande 29

Möten och samtal har ägt rum med företrädare för ett femtiotal institutioner, organisationer, fackförbund samt med företrädare för stat, landsting och kommuner i Sverige, vilka är berörda utred-

av ningen. Diskussioner har förts med ett antal industrirepresentanter och näringslivsföreträdare, med ett flertal formgivare, konsthantverkare och industridesigner och med en rad företrädare för de museer som har beröringspunkter med designomrâdet. Det gäller såväl centralmuseer som regionala och andra museer.

Framför allt har kontakter tagits med de organisationer som direkt påverkas av de förslag som förs fram i betänkandet. Under hela utredningsarbetet har det funnits nära dialog med departe-

en ment och andra statliga enheter som arbetar med de frågor

som hanteras i utredningen.

SOU 1999: 123 31

inom form- och

Begrepp

designområdet

Lika länge som människor existerat på jorden har det troligen fimnits formgivning. Naturens olika material har använts för att lösa fundamentala och fysiska behov av trygghet, näring, sömn, etc. Människans förmåga att formge har varit en förutsättning för möjlighetema att förbättra tillvaron och till överlevnad. Men gestaltningen av materian har också haft uppgift att tillfredsställa

som andliga, kulturella och sinnliga behov av stimulans. De 0rd

som beskrivit denna verksamhet har förändrats med tiden. Nya 0rd har skapats, äldre benämningar har fått en förändrad betydelse. Här nedan försöker jag fördjupa resonemanget genom att redogöra för ordens framväxt och visa hur de används idag

3.1 Slöjd

Slöjd hade på 1800-talet en annan och mycket vidare innebörd än idag. Ordet täckte också det som nu betraktas industriell till-

som verkning. Idag används slöjd ofta i kombination med hem, det vill säga hemslöjd, som innebär en hantverksmässig serieproduktion i liten skala, oftast utförd i hemmet och avsedd för försäljning eller husbehov. Verksamhetens rötter är den estetiskt inriktade hantverksrörelse som uppstod kring sekelskiftet i form av lokalföre-

1Som ett komplement till detta kapitel finns i bilaga 4 redovisning

en av ett antal yrkesorganisationer som företräder professionella utövare inom designområdet.

32 Begrepp inom jbrm- och designområdet SOU 1999: 123

ningar i hela landet, vars syfte var att upprätthålla och ibland utveckla de föremål, den estetik och de tekniker allmogen som skapat och skapade. Det kan i detta sammanhang nänmas att Svenska Slöjdföreningen bildad 1845 behöll sitt under namn drygt 100 år, trots att föreningen snarare främjade industriell produktion och konsthantverk än hemslöjd. År 1976 byttes emellertid narrmet till Föreningen Svensk Form. Företeelsen slöjd har inte förlorat sin betydelse i samhället, även om ordets innebörd delvis förändrats. Syslöjd och träslöjd är skolänmen. Korgslöjd är en av alla de verksamheter inryms i som hemslöjden. Hemslöjdsrörelsen har fortfarande stor kulturell en och ekonomisk betydelse i Sverige. Intressant nog eftersom vi har importerat en rad andra ord i designsammanhang utifrån har det svenska ordet slöjd däremot haft en så stark genomslagskraft internationellt att sloy också används i engelskt språkbruk.

3.2 Konstslöjd

Kombinationen konstslöjd uppstod i slutet 1800-talet och blev av delvis en synonym till ordet konstindustri se nedan. Ordet konstslöjd används nu sällan, men var allmänt under 1900-talets första decennier. I vissa sammanhang levde ordet kvar längre. Ett exempel är Röhsska Konstslöjdmuseet, som först 1992 bytte namn till Röhsska museet i samband med att museet fick ett nytt grafiskt

program. A Gustaf Munthe, chef för Röhsska Konstslöjdmuseet 1924-45, karaktäriserade 1926 företeelsen konstslöjd på följande vis:

"Konstslöjd är inte, som många tro, någon sorts halvkonst, mindre fin och värdefull än den ñia konsten. Konstslöjd är blott de många ett av områden på vilka konsten tagit sig uttryck. Konstslöj är hantverkets, industriens och vardagslivets konst. Till skillnad från den ñia - - konsten vars skapande är utan annat ändamål än att skänka konstnärlig njutning är konstslöjd först och främst ett bruksföremål förfärdigat med en konstnärlig avsikt."

SOU 1999: 123 Begrepp inom form- och designområdet 33

Eftersom det handlade om bruksföremål ansåg Munthe att kravet på ändamålsenlighet var det viktigaste, liksom förmågan att framhäva materialens inneboende skönhet.

3.3 Konsthantverk

Konsthantverk är benämningen på helt eller delvis handgjorda bruksting, präglade av en konstnärlig ambition och gestaltning. Konsthantverk kan avse bruks- och konstföremål. Både begreppet och företeelsen konsthantverk har sina rötter i den engelska Arts Crafts-rörelsen, som växte fram i England i mitten 1800-talet

av såsom en reaktion på den som man då tyckte estetiskt undermåliga industriproduktionen. En rad företrädare för och utövare inom hantverk/konsthantverk arbetade medvetet för att estetiskt och funktionellt förädla tingens gestaltning. Arts Crafts-rörelsen var också en social rörelse mot den då kritiserade, inhumana industrialismen med vad den innebar av misär för fabriksarbetama. Detta tog sig uttryck bland annat i en idealisering det medeltida hant-

av verket. Genom att lyfta fram hantverket och låta det genomsyras av konstnärlighet och estetisk känsla skulle kvalitet och skönhetsvärden kunna garanteras och arbetarna och hantverkarna uppleva en glädje i arbetet.

Under slutet av 1800-talet och åren kring sekelskiftet spreds Arts Crafts-rörelsens idéer också till andra länder, bland annat Sverige. Det ledde exempelvis till att verkstäder inrättades på Tekniska skolan, nuvarande Konstfack, och att många konstnärer och arkitekter kom att ägna sig åt textil-, metall-, möbel- och glaskonst samt porslinsfonngivning. Konsthantverkets status har växlat under decennierna. I slutet av 1940-talet och början 1950-

av talet fick det en renässans, liksom på l970-talet. Det finns också nu tendenser att konsthantverket internationellt håller på att få

en starkare och förnyad roll.

Det gängse sättet att karaktärisera konsthantverk är att lyfta fram bruksfaktom. Tinget skall också vara tillverkat för hand eller med enkla verktyg unikt eller tillverkat i liten serie.

samt vara

34 Begrepp inom form- och designområdet

Denna definition har emellertid sina begränsningar och kan inte alltid tillämpas på det som brukar rubriceras konsthantverk. som Precis som när det gäller konsten är det konsthantverkssamñmdets utövamas, museimännens och konsthantverksskribentemas - prejudicerande praxis som avgör om ett föremål skall - anses vara konsthantverk, konst eller design. Begreppet konsthantverk, respektive konst, är alltså utsatta för en godtycklig tolkning. Vissa material och föremålskategorier har av tradition införlivats med begreppet konsthantverk och andra med begreppet konst utan logisk grund. Dyrbara, exklusiva material och tekniskt avancerade hantverkstekniker verkar utgöra ett hinder för att produkterna skall uppnå konststatus, hur konstnärligt nydanande och raffmerat de än är utförda. Billiga, enkla material och tekniskt ofullgångna ting har däremot lättare att slinka över gränsen till konstområdet. Ett objekt silver, ett smycke guld av av och äkta stenar, ting av ädla träslag mahogny, keramik täckt som av tekniskt raffmerade glasyrer hamnar automatiskt i konsthantverkskategorin. Lera, textila fibrer, enkla träslag är däremot godkända både konst- och konsthantverksmaterial. som Efter andra världskriget började konsthantverkarna i allt högre grad arbeta med offentliga utsmyckningar, skulpturer och bilder, i vilka de, inspirerade av den informella konsten och spontanismen, förhöll sig friare till tekniker och material. Som följd detta en av blev gränsen mellan konst och konsthantverk inte längre så definitiv. Samtidigt har konsthantverkare fortsatt att arbeta med bruksföremål både hantverksmässigt och ibland för industrin, även om deras yrkesroll då är formgivarens. snarare

3.4 Tillämpad konst, brukskonst

Benämningen tillämpad konst är direkt översättning från tyska, en engelska och franska, det vill säga Angewandte Kunst, applied av art respektive art appliqué. På tyska används ibland även begreppet Kunstgewerbe. Begreppet brukskonst uppstod på 1910-talet och blev speciellt populärt i Norge. Ordet poängterar funktionen,

SOU 1999: 123 Begrepp inom form- och designområdet 35

brukbarheten på ett entydigare sätt än vad ordet konsthantverk gör. Tillämpad konst och brukskonst och allmänna

är synonymer var under perioden 1920-talet-1950-talet. Även sedan dess används ibland dessa benänmingar istället för konsthantverk och konstindustri.

3.5 Konstindustri

Konstindustri omfattade till att börja med allt från nytto- till prydnadsforemål, gjorda for hand och/eller med hjälp maskiner på

av

industri eller en verkstad jämför ordet konsthantverk ovan. en Denna benämning fick framför allt det som tillverkades glasbruken och porslinsindustrin. Formgivarna på dessa fabriker kallades ofta for konstnärer. På glasbruken sker så fortfarande och de unika föremål som där görs kallas för glaskonst. Ordet konstindustri har i de nordiska länderna blivit ett begrepp framför allt inom museivärlden. Flera av de museer som samlar och ställer ut konsthantverk och formgivning har antingen konstindustri integrerat i sina namn eller rubriceras konstindustrimuseer.

som

3.6 Formgivning

Formgivning är besläktat med utfomming eller gestaltning, som dock är vidare begrepp. Formgivning innebär ordet beskriver

som att ge form åt något. Ordet kan härledas till tyskans Formgebung och var en beskrivning på den verksamhet som formmakama den tyska beteckningen var Former, övers. fonnare, drejare ägnade sig åt på den keramiska industrin. Ordet har därför kommit att beteckna det egentliga formandet av produkter, där materialen och kunskaperna om dessa är avgörande. På porslins-, glas- och textilindustrin är orden formgivning och formgivare etablerade. Textilformgivning avser industriellt eller konsthantverksmässigt framställda meter- eller serievaror.

36 Begrepp inom form- och designområdet SOU 1999: 123

I prop. 1997/8:117 beskrivs formgivning på följande sätt: Av historiska skäl har begreppet kommit att förknippas med det handgripliga formandet av produkter där materialkunskapen spelar stor roll. Ordet handgriplig innebär i detta fall inte att formgivaren själv måste tillverka föremålen. Bakom nutidens formgivare finns generationer föregångare, av de flesta anonyma. Namnen på enstaka, framstående hantverksmästare och arkitekter har genom kultur- och konsthistorisk forskning kunnat identifieras. En del de konstnärer, arkitekter eller av dessinatörer det vill säga mönsterritare, präglade produktio- - som nen i 1700-talets manufakturer är också delvis kända. Men det är framför allt i och med industrisamhällets framväxt och utbredning i slutet av 1800-talet som en ny yrkesgrupp träder fram, är som speciellt tränad i att skapa förlagor till föremål sedan skall som sättas i produktion.

3.7 av

Tillämpning begreppet konst,

formkonst

En målning som föreställer bruksting eller konstnärlig installaen tion som innehåller föremål räknas konst, medan de enskilda som tingen i sig inte brukar göra det. Å andra sidan kan ting också ses som konst. Det beror på om vi betraktar dem bild något som en av eller som redskap, vilka skall uppfylla vissa uppgifter. I det sistnämnda fallet blir de bruksföremål. I det första blir de konstobjekt. Det är blicken/synsättet som avgör, något konstnären Marcel som Duchamp bevisade med sin flasktorkare redan 1914. På glasbruken kallas som ovan nämnts ibland även verksamheten och dess utövare för glaskonst respektive glaskonstnärer. Även inom det textila området åtskillnad mellan görs en textilkonst och textilfonngivning. Med det förstnämnda begreppet avses då unika arbeten, vävda, handtryckta eller tillverkade med hjälp av någon annan i huvudsak inte nödvändigtvis hantverks- - men baserad teknik. I slutet 1970-talet uppstod begreppet Fiberart av fiberkonst, för att beskriva textilkonstnärernas vidgade användning

Begrepp inom form- och designområdet 37

av olika material och inriktning mot tredimensionella uttryck och installationer. I många sammanhang och på rad kulturinstitutioner, konsten hallar, etc. ingår bild-, konsthantverk och formgivning ett som område. Verksamheten rör sig alltså över hela detta vida fält. Det innebär att det funnits behov ett samlande begrepp för konstav hantverks- och designområdet för att både markera beröringspunktema och olikheten med bildkonst. Formkonst har då valts som en ny och övergripande beteckning vid sidan av bildkonst.

3.8 Gestaltning

Ordet gestaltning har hämtats från tyska språket Gestaltung, - som betyder form och konstruktion. Gestaltare Gestalter på tyska var ursprungligen beteckningen på en konstruktör eller på den som gestaltade eller modellerade forlagoma på industri eller verken stad. Gestaltning brukar beteckna bestämmande både form och av funktion, det vill säga ett föremåls eller systems hela utfomming. Begreppet används ibland som synonym till design eller designande.

3.9 Design

I prop. 1997/8:117 beskrivs design på följande sätt: För att markera att motsvarande arbete i industriell också innebär en process ett ingripande i denna har ordet design vunnit gehör inom den yrkesgrupp som kallar sig industridesigner. Enligt detta språkbruk ges begreppet design vidare betydelse än begreppet formgiven ning och används både professionen och den firom processen, diga produkten." Ordet design är en import från engelska språket. Som verb är dess ursprungliga betydelse att beräkna, dimensionera, konstruera. Substantivet design är synonymt med konstruktion, mönster, projekt, ritning, utkast, utförande, planering. Till det engelska språket

38 Begrepp inom form- och designområdet

kom begreppet design från det latinska ordet designo, innebär som att beteckna, angiva, bestämma, avbilda och framställa modell. en Det återkommer också i det från franska härledda ordet dessinatör. Det latinska verbet disegnare betyder att rita, teckna och göra utkast till. Dessa beskrivningar ganska god uppfattning ger en om vad designarbetet kan innebära. Ordet design införlivades sent i svenskt språkbruk. Först 1946 dök det upp i artiklar i dags- och fackpress benämning på som formgivning av industriellt tillverkade produkter. Men det tid tog innan ordet blev allmänt accepterat. När tidskriften Form 1943, respektive 1946 gör specialnummer design används om genomgående begreppet industriell formgivning. Ordet design citeras för att poängtera att det handlar om ett utländskt ord. Formgivning är den gängse beteckningen fram till mitten l950-talet. av Den danske professorn och grafiska designern Per Mollerups beskrivning av designbegreppet är slagkraftig och kortfattad: Design är en process och ett resultat. Design är människans materiella svar på några tillvarons mest grundläggande problem. av Med design säkrar vi vår överlevnad, med design gör vi livet lättare och med design gör vi livet mer intressant. Ett växande designornråde är utvecklingen och tillämpningen av informationsteknologin: hemsidor, web, datorspel, musikvideor etc. Men på grund av den tvådimensionella presentationsformen behövs här oftare den kompetens de grafiska designema besom sitter.

3.10 Grafisk

design

Grafisk design är sedan några år tillbaka vanlig benämning en det som tidigare kallades grafisk formgivning. Grafisk design är ett snabbt växande område som omfattar allt från typografi, bok-

forrngivning, tidningslayout, affischer, förpackningsdesign, ut-

formning av symboler, pictogram, skyltar, hemsidor, grafiska pro-

filprogram till kompletta informationssystem.

SOU 1999: 123 Begrepp inom form- och designområdet 39

Yrket grafisk designer har sina rötter i den professionalisering som ägde rum inom bok- och añischformgivning i början av 1920talet, samt i det nya yrket reklamkonst-lär, som då etablerades i Sverige efter amerikansk förebild. Den första utställningen med reklamkonst ägde rum 1918 och vid denna tid började reklambyråema anställa konstnärer och det ansågs allt viktigare med konstnärlighet i affischer och armonser.

Det var vanligt att tryckeriemas förmån och sättare ansvarade för den visuella planeringen av tryckt material fram till 1950-talet. Strax efter sekelskiftet kom emellertid Waldemar Zachrisson vid Wezäta i Göteborg och Carl och Hugo Lagerström vid Bröderna Lagerströms tryckeri i Stockholm att gå i bräschen för att höja kvaliteten på svensk typografi.

Tennen grafisk design myntades den amerikanske forrngiva-

av ren William Addison Dwiggins 1922, men ordet slog då inte igenom. Paul Rand, som kom att utveckla grafiska program och logotyper för en rad amerikanska företag det mest kända

exemplet är IBM gav verksamheten en modern och mer indust-

riell prägel, något som han formulerade i sin bok Thoughts

on design från 1947, en "bibel för nästa generation grafiska formgivare.

Kring 1930-talet var reklamtecknama ett etablerat yrke på reklambyråema. Men deras status relativt låg. Mer respekt

var mötte añischkonstnärema som ofta arbetade som frilansare. Anders Beckman blev den mest kände i Sverige, och kom även att betyda mycket för reklamyrkets utveckling i och med att han 1939 startade Anders Beckmans skola för bland annat reklamkonst och mode. 1936 hade han tillsammans med nio andra afñschkonstnärer grundat föreningen Svenska Affischtecknare SAFFT. 1939 bildades Stockholms Typografiska Gille. Samma år startade Skolan för Bok och Reklamkonst och 1941 RMI Berghs, då med namnet Reklamtekniska skolan; 1944 grundades Grafiska institutet, som samarbetade med Konstfacks avdelning Reklam och bokhantverk, för att möta det växande behovet av reklamtecknare och professionellt utbildade grafiska formgivare hos tryckeriema och förlagsbranschen.

40 Begrepp inom form- och designområdet SOU 1999: 123

Internationellt fick yrket ett genomslag efter andra världskriget och i det avseendet var USA en föregångare och förebild. Lärare och elever från tyska Bauhausskolan och grafiska formgivare från Schweiz, som kommit flyktingar till USA, påverkade utvecksom lingen där. Schweiz fortsatte efter kriget att ledande när det vara gällde att utveckla kvaliteten på och konstnärligheten hos den grafiska designen och typografin. Men yrkesbeteckningen länge var flytande, med bokforrngivare, bokkonstnär, arkitekt, namn som art director, etc; den sistnämnda titeln mest använd på annonsbyråerna. I Sverige var bokfonngivare den vanligaste benämningen på dem som ägnade sig grafisk formgivning böcker och reklamav konstnär på dem arbetade på annonsbyråema. som I efterkrigstidens infonnationssarnhälle ökade behovet av trycksaker och förpackningar snabbt. I början 1960-talet fanns i av Sverige ambitioner hos några de främsta företrädarna, Olle av Eksell och Martin Gavler, att kalla området för visuell kommunikation, efter det amerikanska begreppet visual communication. Dessa två liksom John Melin och Anders Österlin på personer, Svenska Telegrarnbyrån, korn att visa vilken konstnärlig och kreativ potential som rymdes inom yrket, vid denna tid fick som en högre status än tidigare. Som en parallell till industriell design strävade några i början av 1960-talet att införa benämningen industriell grafik, efter dansk förebild, där just yrkesföreningen SIG tillämpade detta 0rd. 1966 försökte man lansera reklamforrngivare titel. som en gemensam Men istället blev det benämningen grafisk design med som tiden vann gehör, introducerad bland annat Olle Eksell i boken av Design Ekonomi från 1964. På 1960-talet började gränserna suddas ut mellan bok- och reklamfonngivarens arbeten och därmed blev just grafisk designer en allt vanligare yrkesbeteckning och grafisk design den definition som beskriver omrâdet. Men fortfarande talas grafisk fonngivom ning och grafiska fonngivare. Den internationella organisationen för grafiska designer bildades 1963 i London. Dess är ICOGRADA, International namn Council of Graphic Design Associations.

Begrepp inom form- och designområdet 41

Under senare decennier har komplexiteten i yrket ökat. Nya informationstekniker som desktop publishing har å ena sidan underlättat för amatörer att ägna sig området, och å den andra inneburit en enorm kvalitetsutveckling och ökad professionalism.

3 1

Industridesign

Avsikten med industridesign är dels att anpassa produkten till användaren och miljön, dels att tillföra produkten ett uttryck av helhet, sammanhang, individualitet och personlighet utseende. Syftet är att höja kvaliteten på produktema, definierat som ett samspel mellan estetik, ergonomi, teknik, ekologi och ekonomi.

Vad industridesign innebär har den yrkeskår formulerat som kom att axla denna uppgift på industrin. Definitionen av vad industridesign egentligen är har inte alltid varit så entydig.

År 1975 kom den internationella organisationen för industridesign ICSIDZ fram till tre olika definitioner begreppet och

- - av eftersom man inte lyckades enas om en accepterades samtliga tre.

Industridesign är en skapande aktivitet, vars mål är att harmoniskt utforma den miljö som utgörs av enskilda produkter och därigenom så väl som möjligt tillfredsställa människans materiella och andliga behov. Detta mål söker man uppnå genom att fastställa de formala kvalitetema hos industriellt tillverkade föremål. Dessa formala kvaliteter består inte bara av en yttre form utan innebär framför allt sådana strukturella förhållanden som omvandlar ett systern en funktionell och sammansatt enhet och dessutom

till

2 1953 bjöd den franske designern Jacques Viénot och hans kollegor vid Institut dEstétique Industrielle in personer som arbetade med industriell formgivning till ett internationell möte i Paris. Två år också i

senare - Paris beslöt man att bilda en internationell organisation for industri-

designer med namnet International Committee of Industrial Designer, forkortad ICSID, som däreñer kom att träffas regelbundet vartannat år. Vid ICSID-mötet 1959 i Stockholm beslöts att namnet delvis skulle ändras till Committee of Industrial Design istället for Designer för att markera att även designorganisationer kunde ingå som medlemmar.

42 Begrepp inom form- och designområdet SOU 1999: 123

bidrar till att göra tillverkningen effektivare. Den sovjetiska industridesignem Yuri Solovievs definition. Industridesign är konsten att utnyttja teknologins för resurser att skapa och förbättra produkter och system i människans tjänst. Industridesignema planerar dessa produkter och system på ett sätt som tillvaratar säkerhets-, ekonomiska och effektivitetskrav inom produktion, distribution och användning. Dessutom försöker industridesignem uppnå sådana kvaliteter delvis uttrycks i som den yttre formen men som framför allt bildar integrerade strukturförhållanden, vilka mot människans eviga behov svarar av en meningsfull form. På så sätt blir industridesign, både praktiskt och uttrycksmässigt, en ny faktor som formar vår kultur. F .d. chefen

för MoMA:s designavdelning och designkritikem Edgar Kauf-

manns definition. Industridesign är skapande aktivitet har till syfte att en som fastställa de formala kvalitetema hos industritillverkade föremål. Dessa formala kvaliteter består inte enbart den yttre fonngivav ningen utan framför allt de strukturella och funktionella relaav tioner som omvandlar ett system till sammanhängande enhet en som tillgodoser både producentens och brukarens krav. Industridesignern och före detta rektorn Tomas Maldonados definition. De tre försöken att ringa in området har väsentliga beröringspunkter. Alla förslagsställama talar om kopplingen mellan form och funktion. Men det finns några skillnader. Den första inbegriper industridesignens uppgift att fylla andliga behov, den andra industridesignens förmåga att tillfredsställa effektivitetskrav och forma vår kulturella tillvaro och den tredje förslagsställaren framhäver industridesign som en del ett system, påverkar av som struktur och funktion såväl för producent för brukare. De tre som definitionerna kompletterar varandra och bra bild hur ger en av

industridesign kan betraktas.

Industridesign är, för att sammanfatta, medveten och skaen pande aktivitet som innebär att förena teknologi och/eller material med en social dimension för att hjälpa, tillfredsställa eller påverka människans beteende. Frågor industridesignema å sidan som ena och köparna och användarna av industridesign å den andra sidan kan ställa är: Fyller produkten ett behov väl; är den bra i miljön,

SOU 1999: 123 Begrepp inom form- och designområdet 43

för miljön; är den säker och minskar den risker; är den bra att hantera och reparera; finns det ekonomi bakom material, teknik, energi; finns det fantasi bakom fonn, färg, funktion; är den värd sitt pris

Yrket industridesigner har två rötter, dels 1700-talets dessinatörer, mönstertecknare, som de dåtida fabrikerna eller manufakturema ritade mönster till textilier, formgav serviser och tecknade porslinsdekorer, dels de konstruktörer som genom industrialismens framväxt blev en nödvändig yrkesgrupp på verkstäder och industrier.

När industridesignerrollen uppstod i början av 1900-talet kom synen på yrket i Europa att skilja sig från den i USA, vilket hade med den historiska, sociala och kulturella situationen i respektive världsdel att göra. I Europa var det den slags verksamhet som Peter Behrens utvecklade på AEG och som även andra konstnä-

rer och arkitekter, verksamma inom Deutscher Werkbund, genomförde på andra tyska industrier under 1910-talet som blev en

modell för hur designarbete borde bedrivas. Den byggde på en stark social-estetisk ambition och innebar att allt från fabriksbyggnader, produktdesign, förpackningar till företagslogotyper ingick designuppdraget. Här finns alltså grunden till begreppet corporate identity, det vill säga hur designern skall uttrycka och gestalta företagets identitet. I dag är det oftast grafiska designer står

som for företagens visuella grafiska design, för logotyper, brevpapper, andra trycksaker och hemsidor, en verksamhet som blivit allt viktigare under senare år.

3Den internationella titeln industrial designer, försvenskat till industridesigner, är resultatet av en internationell överenskommelse. 1957 rekommenderade Sir Misha Black, knuten till Design Research Unit i London, ICSID:s olika medlemsländer att verka for att orden design och designer blev de internationella benänmingarna. Följande definition slogs fast: En industridesigner sin utbildning, sina tekniska

är en person som genom ktmskaper, sin erfarenhet och visuella kimskap kvalificerat sig att bestämma material, mekanik, form, färg, ytfinish och dekor ett föremål som kommer att masstillverkas industriellt. En industridesigner kan, vid skilda tillfällen, ägna sig alla eller bara några av dessa aspekter hos ett industriellt tillverkat föremål.

44 Begrepp inom form- och designområdet SOU 1999: 123

I England och i USA etablerades designbegreppet kring 1930, i samband med framväxten yrkeskår, så kallade industrial av en ny designers, även om man där ibland kallade verksamheten för styling, industrial art eller art for the machine. I USA var det framförallt kommersiella motiv på 1920som och 1930-talet drev fram industridesignutvecklingen. Norman Bel Geddes och Raymond Loewy blev två de främsta företrädarna av att hävda designens attraktionskraft; något de uttryckte i slogans som De bäst klädda produkterna säljer bäst och Den vackraste kurvan är den stigande försäljningskurvan. Åsikter dessa som ledde till att industridesign på 1930- och i början 1940-talet i av USA betraktades styling och industridesignema stylister. som som Under andra världskriget växte insiktema att människa och om maskin måste kunna fungera tillsammans. Redskapens, instrumentens och apparatemas funktion och effektivitet intimt förvar knippade med de människor skulle hantera dem. I USA blev som det bland annat Hemy Dreyfuss ambitiöst utvecklade som grunderna till det kom att kallas ergonomi och 1960-talet som som fick ett starkt genomslag i den skandinaviska designdebatten. Mycket av den forskning som svenska designer sedan dess bedrivit kring handikappdesign och arbetsmiljöer följd är en av ergonomiskt tänkande. Sedan dess har fler ämnen till exempel ekosom logi blivit självklara delar industridesignems kunskapsomrâ av den Det som hittills har karaktäriserat industridesignerrollen är att i förväg, in i minsta detalj, bestämma hur redskapet/tinget/maskinen skall utformas. Eftersom industridesignem ofta designar produkter för en helautomatiserad industritillverkning är möjligheterna till förändringar i stort sett obefintliga under själva produktionspro-

4Det har funnits tendenser och ibland också strävanden från industridesigner att vilja markera sig gentemot den arbetar med grupp som bohagsvaror. Då gör man en åtskillnad mellan industridesigner och formgivare, där den förstnämnda kategorin anses arbeta med avancerade mer material och industriella processer. Men tillämpningen begreppen är av inte konsekvent. Grafiska formgivare kallar sig som tidigare nämnts numera ofta för grafiska designer. På samma sätt benämns ibland de inredningsarkitekter som arbetar med möbelformgivning möbeldesigner. som

SOU 1999: 123 Begrepp inom form- och designområdet 45

cessen. Det är helt enkelt för dyrt att avbryta tillverkningen, likaså är till exempel foxmama för massproduktion plastprodukter

av kostsamma investeringar.

Men med de nya möjligheter som datoriseringen innebär,

uppstår allt fler exempel på industriell produktion, där variationer, små tillverkningsserier kan genomföras och speciella önskemål från beställare och kunder tillfredsställas. Den åtskillnad som tidigare fanns mellan hantverks- eller konsthantverklig tillverkning och industriproduktion blir därmed inte längre lika tydlig.

På flera svenska industridesignkontor tillämpas nu också en ny och mycket öppnare arbetsmodell. Kunderna och beställama involveras i processen. De sitter tillsammans med designema och diskuterar fram lösningar på problemen, deltar till och med ibland handgripligen i skissarbetet. Det innebär att båda parter får en djupare förståelse både för arbetsprocessen och känner sig delaktiga i resultatet.

För att förtydliga resonemanget: Industridesignems uppdrag kan idag se ut på en rad olika sätt. Han eller hon kan designa konstnärligt starkt uttrycksñrlla föremål, som till exempel möbler eller bohagsartiklar. Han eller hon kan designa ting, redskap, apparater, etc utifrån brukarnas eller beställarnas behov och förutsättningar. Han eller hon kan designa delar, som sedan kan kombineras olika sätt eller sättas samman till andra produkter. IKEA:s monteringsbara och kombinerbara produkter

är ett exempel på detta, liksom bil- och byggindustrin. Han eller hon kan också designa de system som leder till produktion. Ibland handlar det om immateriella system, ibland de maskiner möjliggör

om som en produktion.

46 Begrepp inom form- och designområdet SOU 1999: 123

3.12 i

Begreppens användning

betänkandet

Design, formgivning och konsthantverk, är de begrepp jag som kommer att använda i detta betänkande, är alltså mångtydiga och gränsöverskridande. Orden har delvis skiftande innebörd i olika sammanhang. Design, både grafisk och industriell, innebär att identifiera och lösa problem. Lösningama kan ut på många olika sätt. Dese signems profession är att koppla alla de krav och behov samman som ingår i utvecklingen av en produkt respektive ett till program en estetisk och fungerande helhet. Förutom till estetik och funktion skall designern även ta hänsyn till ekologiska, ergonomiska och ekonomiska krav, liksom till säkerhetsaspekter och materialval. I detta delbetänkande används ordet design dels som process och specifik benämning på resultatet designprocessen, dels av som ett övergripande begrepp, även omfattande konsthantverk och fonngivning. För när jag så finner nödvändigt exemplifiera att - vilken sorts design som avses kommer jag framöver också bruka orden industridesign, grafisk design, konsthantverk och fonngiv-

ning. Vid formgivning är själva gestaltningen produkternas form, av material och funktion i fokus. Det rör sig främst produkter utan om ett komplicerat tekniskt innehåll. Därför kan låta formen få man en framträdande och avgörande roll. När fonnger är kunskaperna man om materialen och de tekniker är förknippade med materialen som avgörande. Formgivning skiljer sig också från design att genom genomgående handla om utformning av konkreta föremål. Konsthantverk är benämningen helt eller delvis handgjorda bruksting, präglade konstnärlig ambition och gestaltning. av en Konsthantverk kan både bruks- och konstföremål. avse Alla dessa verksamheter kan betraktas två perspektiv, dels ur som processer för att uppnå resultat t.ex. formgivning, dels som resultatet av processer t.ex. form. Jag har när det så varit nödvändigt i denna utredning försökt klargöra när jag talar den om ena

SOU 1999: 123 Begrepp inom form- och designområdet 47

eller den andra företeelsen, eftersom de ofta brukar blandas

samman i diskussioner om design och formgivning.

.

Fortsättningsvis kommer jag framför allt att använda orden design, designer, formgivning, formgivare samt konsthantverk och konsthantverkare; ordet design i både med dess specifika betydelse och som ett mer generellt, övergripande begrepp samt formgivning och konsthantverk med deras specifika innebörden När jag

mer talar om designområdet, inbegriper jag formgivning och konsthantverk. Även beteckningen form och design förekommer, dels för att variera språkbruket, dels för att i vissa fall förtydliga att området också omfattar formgivning och konsthantverk.

SOU 1999: 123 49

Musei- och

utställningsinstitutioner inom designområdet

Det finns en rad olika musei- och utställningsinstitutioner inom design, formgivning och konsthantverk. Jag kommer här att beskriva följande slags utställningslokaler och verksamheter: museer, konstindustrimuseer, designmuseer, undervisning knuten till museer, designcenter samt konsthantverkscenter. Eftersom dessa institutioner först uppstod utomlands, har jag här framför allt valt att belysa med exempel från andra länder. Istället för att redovisa ett stort antal intressanta utställningsarenor olika håll i världen, har jag begränsat mig. Jag har velat visa olika

snarare typer av utställningsinstitutioner och deras framväxt, inriktning och vilka behov de fyller.

4.1 Museibegreppet

Ordet museum kan härledas till det grekiska ordet mouseiön, som var en plats helgad åt musema. Ett museum, till skillnad från en privatsamling, är öppet för en offentlig publik och har föremål

skall bevaras eftervärlden. Även det finns några få tidisom om gare exempel från 1600-talet, hänger museernas tillkomst

samman med borgarklassens framväxt i slutet 1700-talet och kan

av ses som en parallell till andra borgerliga och offentliga kulturinstitutioner. Borgarklassen vann kulturellt anseende bland annat

genom donationer till museerna.

50 Musei- och utställningsinstitutioner... SOU 1999: 123

Det som utmärker ett är enligt den internationella museum museiorganisationen ICOM, International Council of Museums, att museet inte är vinstdrivande, men permanent det vill säga inrymt i en byggnad att det ska tjäna samhället i dess utveckling och vara öppet för en publik. Ett har oftast lokaler för museum både permanenta och tillfälliga utställningar. De permanenta är avsedda att stå under längre tid, de tillfälliga under kortare perioder. Utställningama skall ge besökarna möjligheter till reflektion, kunskaper och insikter. Det är framför allt denna verksamhet som publiken, museibesökama, möter. Men den utgör alltså endast en liten del av ett museums arbetsområde. Till museets uppgifter hör också att dokumentera, bevara och vårda de föremål som finns där. Ett samlingar skall, bemuseums roende på utrymme, tillgängliga för publiken eller förvaras i vara magasin. Museets magasin och ibland arkiv om sådana ingår skall vara tillgängliga för externa forskare. Museets syfte är att främja studier och utbildning. Ett museum skall föra ut information om sitt område. Personalen förväntas bedriva forskning samt följa upp annan forskning och information om de områden museet ansvarar för. Sammanfattningsvis skall förvärva göra urval, inett museum samla, inköpa, förvara katalogisera, bevara, restaurera och ställa ut, forska analysera, systematisera och sätta föremålen i deras historiska sammanhang, förströ och undervisa sin publik ställa ut, presentera, engagera. Detta sätt att definiera kan naturligtvis ifrågasättas, ett museum eftersom det finns institutioner kallas utan att de har som museer egna samlingar eller forskning knutna till sig. Ett exempel på det är Arbetets Museum i Norrköping. Hur uppdraget att förströ publiken skall tolkas kan också diskuteras. Om tolkar det att man som ge publiken upplevelser, rimmar detta väl med den utveckling som vuxit fram internationellt under senare år. Den så kallade upplevelseindustrin har Ökat sin betydelse. Människor till och reser uppsöker platser och byggnader som är intressanta och spännande på olika sätt. Utställningar och museibyggnader har blivit viktiga dragplåster för att attrahera utländska turister och inhemsk publik.

SOU 1999: 123 Musei- och utställningsinstitutioner... 51

Världen över tävlar städer, regioner och länder att uppföra

om de arkitektoniskt och konstnärligt mest iögonfallande och symbolladdade byggnaderna. Museiarkitekturen har delvis fått överta den uppgift kyrkoarkitekturen hade åtminstone i Sverige på

som 1950-talet. Här får arkitekterna spela över hela det konstnärliga och storskaliga registret och utan sedvanligt snäva ekonomiska ramar uppföra hus som i sig kan ses som konstverk.

Ibland ställer lokalerna stora krav på det som ska visas där. De

fantasieggande och skulpturala museibyggnadema är inte allnya, tid så lämpliga för traditionell museiverksamhet det vill säga för

att visa olika sorters tavlor eller föremål. Men detta har inte hämmat publiktillströmningen, tvärtom. Arkitekturen i sig har blivit konst platser för kontemplation och sinnliga upple-

och museerna velser.

4.2 Konstindustrimuseernas bakgrund

För denna utredning är det framför allt konstindustrimuseemas historia kan värd att titta närmare på. 1700-talets idéer

som vara

upplysning och det starka intresse för ländernas nationella om identitet och för smakfrågor som uppstod i mitten av 1800-talet är några av de idéströmningar som korn att påverka dessa museers sätt att förmedla sitt innehåll. En av 1800-talets viktiga konstteoretiker, Gottfried Semper, hävdade att museernas samlingar och de offentliga monumenten ett fritt folks verkliga lärare. De var

var inte bara lärare i praktisk utövning utan spred också kunskaper om vad som var god smak, ansåg han. Den ursprungliga avsikten med Konstindustrirnuseema att de skulle visa föremål som var

var estetiskt förebildliga.

När de första konstindustrimuseema grundades i mitten av 1800-talet alltså motivet att fostra och upplysa märmiskor om

var den goda smaken. Det som köptes till museerna och som visades där så kallade föredömliga föremål, antingen produce-

upp var rade industriellt eller för hand.

52 Musei- och utställningsinstitutioner...

Upprinnelsen hade varit den intensiva kvalitetsdiskussion och estetiska debatt som uppstått kring den första världsutställningen, Chrystal Palace i London 1851. Initiativtagarna, bland andra prins Albert och kretsen kring honom, hade chockats av den smaklöshet och den urusla kvalitet som de upplevt utställningen. Avsikten med Chrystal Palace-utställningen hade varit att deltagarna skulle få chansen att visa upp det bästa tillverkades i som respektive land. Istället för att mötas på Slagfältet i krig, skulle nationerna konkurrera med sin produktion. Men när väl världsutställningen var ett faktum visade det sig att mycket det av som presenterades var kitsch och dålig kvalitet. Skillnaderna mellan länderna var marginella. Plagiat och kopior förhärskande. var Detta ledde i många länder till en strävan efter att finna en nationell särart och till en diskussion smak. om Konstindustrimuseernas pedagogiska inriktning skilde sig alltså till att börja med från de äldre museerna och från andra dåtida museer, vilkas uppgift snarare varit att fungera som en slags Kunst- och Wunderkarnmer skattkammare, där förunderliga ting antingen hämtade ur naturen eller kulturen visades Men det upp. hade funnits undantag: Samlare och forskare hade redan på 1700talet vinnlagt sig om att dokumentera föremål eller naturting enligt vissa kriterier. Avsikten var att samlingarna borde så heltäckvara ande som möjligt for att man skulle kunna studera och reflektera över olikhetema, samtidigt som man kunde uppleva samhörigheten den gemensamma nämnaren hos objekten. Detta sätt att doku- mentera fortsatte under 1800-talet. En del sådana samlingar har donerats av forskare och privatpersoner och utgör delar nu av museisamlingar. Det fanns från början en markering från konstindustrimuseernas sida gentemot de mer kulturhistoriskt inriktade för museerna, att citera en text från 1926 av Gustaf Munthe, chef på Röhsska Konstslöjdmuseet i Göteborg 1924-1945: ...ett museum av Nordiska Museets typ, samlar och utställer bostadsting, som åskådliggöra människornas yttre förhållanden och deras bostäder i gamla tider. Om föremålen äro vackra eller inte, bryr den sig inte det ringaste om. För ett konstslöjdmuseum gäller det däremot att visa och framhålla just det, som i fråga om gången eller nuvarande

SOU 1999: 123 Musei- och utställningsinstitutioner... 53

tids bostadskultur och bruksföremål är vackert och efterföljansvärt". Konstindustrimuseema hade från början ambitionen att följa med i samtiden och inte fastna i ett passivt tillbakablickande eller försjunka i en gången tids estetik. Beroende på museiintendenternas intresseinriktning har denna ambition varierat under 1900talet. Den främsta uppgiften för dessa enligt Erik Wettermuseer var gren, chef för Nationalrnuseums konsthantverksavdelning 1919l928 samt 1935-1946 att inspirera till ett nyskapande utifrån sina egna förutsättningar. Men hos all god nyttokonst finns --eviga värden vi kan korteligen kalla dem kvalitet - - som genom museernas förmedling ärves från generation till generation. Att hålla denna kvalitetsfordran levande är kan man säga - - museernas plikt nummer ett. En liknande åsikt hävdade Gustaf Munthe: Viktigast är att odla smaken och väcka förståelse för den goda formen hos två stora grupper, den ena är det uppväxande släktet, den andra är hantverkets och industriens män, alltså de själva forma de som ting, som omge oss i det dagliga livet. Men dessa måste senare också kunna finna förståelse i sina strävanden hos den stora allmänheten, som skall använda sakerna. Ett konstslöjdmuseum - - måste på ett helt annat sätt än ett målnings- och skulpturmuseum befinna sig i levande verksamhet. Det måste ständigt sträva efter att vidga sin verksamhet och att nå så många möjligt. som Även begreppet smak är betydligt svårdeñnierat och om mer tabuiserat i dag, och fler aspekter hos tingen måste diskuteras, är inte sällan det outtalade syftet med de utställningar som nu görs på dessa museer i princip detsamma. Det saknas ofta problematiseen ring av innehållet i utställningarna. Det har funnits olika synsätt på vilken information som skulle förmedlas till publiken och hur detta skulle göras. Ibland har utgångspunkten varit att redovisa material och tekniker, ibland har som tidigare nämnts huvudsaken varit att visa förebildliga föremål något som i dag har sin motsvarighet i att man lyfter fram de goda exemplen. Företeelsen Utmärkt Svensk Form bygger på det sistnämnda.

54 Musei- och utställningsinstilutioner...

Ibland har man vinnlagt sig kronologisk systematik för om en att åskådliggöra ett historiskt utvecklingstörlopp så är de flesta permanenta museiavdelningar i dag redovisade. Och ibland har man snarare velat uppnå åskådlighet och helhet genom att sätta in tingen i deras sammanhang kontext. Ett exempel på det sistnänmda är Skansen, invigt 1891, pionjär i världen sina genom naturtrogna miljöer och vars syfte att levandegöra föremålen var för en bredare publik. Dessa olika förhållningssätt ett kronologiskt stilhistoriskt, ett kultur- eller teknikhistoriskt tillämpas fortfarande och kan härle- das till konstindustrimuseemas begynnelse. Justus Brinkmarm, den förste chefen på Konstindustrimuseet i Hamburg Museum ñir - Kunst und Gewerbe 1877-1915, de museimän i var en av som slutet av 1800-talet ivrigaste diskuterade dessa olika utställningsprinciper. Trots att han utvecklat modell med systematiskt, en estetiskt och naturvetenskapligt präglade redovisningar föreav målen den då så kallade teknologiska principen började han - med tiden tvivla på modellen den rätta. Dels hade den lett om var till ett eklektiskt kopierande de utställda och förebildliga av konstindustri- och hantverksföremålen och alltså motverkat utveckling och förnyelse, dels det tveksamt denna utställvar om ningsmodell verkligen skapade djupare förståelse hos allmänen heten. Det finns i dag ett liknande behov det Justus Brinkmarm som upplevde av att belysa designområdet olika aspekter, att sätta ur av in tingen i deras olika kontexter och att finna utställningstekniker vilka löser de svårigheter sådan utställningsmodell kan som en innebära. Under mellankrigstiden blev både de äldre och de museerna, nytillkomna, redskap för olika propagandistiska idéer, i sin mest skrämmande form i Nazi-Tyskland där parollen löd: Museema skall deltaga i arbetet på den stora uppgiften att med all makt bidraga till att förvandla formlös märmiskomassa till en en nation. Hygienmuseer, som det i Dresden, propagerade för rashygien. I USA använde museerna under tid olika medel för att samma öka intresset hos den breda allmänheten: genom guidade turer, PR-

SOU 1999: 123 Musei- och utställningsinstitutioner... 55

avdelningar, föredrag och andra publiklockande initiativ. Somliga europeiska museer, som till exempel Röhsska Konstslöjdmuseet i Göteborg, började tillämpa liknande idéer redan på 1910- och 1920-talet. Under efterkrigstiden utgjorde kringaktivitema allt viktigare en del av museernas verksamhet. De skulle levande, lättillgängvara liga och utåtriktade och införliva också andra konst- och kulturforrner, teater, film, musik och debatter. I slutet av 1960-talet och början 1970-talet blev de folkbilav dande och samhällsengagerande uppgifterna centrala for museipersonalen. Själva lokalerna och den arkitektoniska inramningen ansågs inte alltid så viktig innehållet i verksamheten. - utan mer Bampedagogiska avdelningar började prövas under detta decennium, även på de museer som hade formgivning och konsthantverk som sitt område, och har sedan dess blivit allt vanligare. På 1970-talet utvecklades idéerna om och ökade antalet museibutiker, en verksamhet som expanderat ännu under år. mer senare Sortimentet består av böcker med anknytning till museet, utställningskataloger, repliker föremål i samlingarna eller ting av nya som på något sätt har en koppling till verksamheten. Ibland hyrs affarslokalema ut till någon utomstående som då för föransvarar säljningen. Ibland håller museet självt i butiksverksamheten, som på många fått allt större ekonomisk betydelse. Restaumuseer en ranger och kaféer kopplas också till museerna for att förlänga och göra vistelsen där mer avkopplande. Under de två senaste decennierna har tendensen varit en annan. Även pedagogiska insatser fortfarande har de fått om görs, nu konkurrens verksamheter har med förströelse av som snarare av museipubliken och finansiering att göra, som kaféer, restauranger och museibutiker.

56 Musei- och utställningsinstitutioner...

4.3 Konstindustrimuseer i Europa

Museum of Manufactures invigdes 1852 i Marborough house i London, men flyttades till South Kensington, där senare museet fortfarande ligger. Men namnet är sedan 1899 Victoria ett annat, and Albert Museum, efter kungaparet. Victoria and Albert Museum alltså det första konstindustvar rimuseet som etablerades. Museet fick från början nära anknyten ning till School of Design, nuvarande Royal College of Art. Museets främsta uppgift att pedagogiskt förebildlig. Det var vara var alltså från början avsett att vara ett sarntidsmuseum. Uppgiften var att fostra och utbilda publiken och producentema. Fler museer följde i dess spår, Österreichisches Museum ñir Angewandte Kunst i Wien 1862, Deutsches Gewerbemuseum i Berlin 1867, Konstindustrimuseet i Helsingfors 1873, det som första i Norden och Museum ñir Kunst och Gewerbe i Hamburg från 1877. Oslos Konstindustrimuseum öppnade 1876. Initiativtagare till det sistnämnda Lorentz Dietrichson, tidigare var som varit verksam föredragshållare på Konstakademien i Stocksom holm, som skribent och kritiker på Aftonbladet och lärare på Slöjdföreningens skola i Stockholm. Han hade hoppats att initiera ett konstindustrimuseum i Stockholm och när han inte fick gehör för detta, for han alltså tillbaka till Norge och grundade ett museum i Kristiania, det vill säga Oslo. Norge fick snart fler, Vestlandske Kunstindustrimuseum i Bergen 1887, och Nordenfjeldske Kunstindustrimuseum i Trondheim 1893. I Köpenhamn invigdes ett konstindustrimuseum 1890. Det finns en rad likheter när det gäller innehållet på och organisationen av de flesta konstindustrimuseer, eftersom bevekelsegrunderna för deras tillkomst varit desamma. De har också inspirerat varandra och därmed har likheterna befasts. Samtliga har samlingar, tillkomst och emellermuseer vars art tid skiljer sig. Samlingarna har till att börja med ofta varit donationer från enskilda utifrån ett eget intresse samlat personer, som en viss sorts ting eller föremål speciell utövare eller tillverav en kare. Ibland har samlingarna lokal, regional eller nationell en prä-

SOU 1999: 123 Musei- och utställningsinstitutioner... 57

gel. Ibland är de resultatet av sådant som upptäcktsresande och forskare fört hem. De flesta museer har permanenta, kronologiskt uppbyggda utställningar. På somliga museer är föremålen sorterade i olika materialkategorier eller redovisade med utgångspunkt från vilket land eller vilken kultur tingen kommer från. Andra har törmuseer sökt göra heltäckande beskrivningar tidsaxel. Förutom mer av en de permanenta utställningarna finns lokaler för tillfälliga specialutställningar, antingen egenproducerade eller vandringsutställningar, sammanställda av något annat museum eller någon annan institution. Delar av museisamlingarna förvaras i magasin i anknytning till byggnaden eller på annan ort. Ibland rymmer museet också ett bibliotek och arkiv avsett för forskare sällan för - mera allmänheten. Några få konstindustrimuseer har valt att bryta med de stilhistoriska och vetenskapliga principer präglat och präglar de som flesta permanenta basutställningar. MAK, Österreichisches Museum ñir Angewandte Kunst, i Wien bjöd i början 1990av talet in några etablerade och internationellt kända konstnärer, vilka fick gestalta var sitt rum, dock utifrån den gängse tidsaxeln. Till exempel hade konstnären Donald Judd valt ut och arrangerat några av de barockskåp som ingår i museets samling. Museiledningens avsikt med detta var dubbel, dels skulle konstnärerna utifrån sina synsätt få närma sig och synliggöra materialet på ett annat sätt, dels ville man förändra museets inriktning att göra det till genom ett mer samtida konstmuseum. 1993 skedde invigningen den av permanenta utställningen. Konsmäremas förhållningssätt till och på ting präglar sätt att se fortfarande museets utställningspolitik. Det handlar alltså ett om konstnärligt konceptuellt både i den permanenta utställgrepp, ningen och i de tillfälliga. Men MAK måste sin övriga, genom huvudsakliga verksamhet dock räknas in i konstindustgruppen av rimuseer. Man har en infonnationspool tillgänglig på nätet om nu levande österrikiska formgivare och industridesigner och har man undervisningsverksamhet för bam och designstudenter. En av orsakerna till nyordningen var att ville undslippa man den stillastående dammighet dittills, enligt museiledningen, som

58 Musei- och utställningsinstitutioner... SOU 1999: 123

präglat de permanenta avdelningarna. En att profilera annan var konstens gränsöverskridande och fundamentala roll i vårt nutida samhälle. Museet invigdes 1862, som ovan nämnts, och befinner sig sedan 1872 i samma byggnad och är Europas näst äldsta konstindustrimuseum.

4.4 Designmuseer

Idén att inrätta speciella designmuseer eller designavdelningar uppstod i och med att industridesigner blev ett nytt yrke. När Moderna Museet i New York, MoMA, korn till 1929, skapades en speciell avdelning för arkitektur och design, eftersom de massproducerade industridesignproduktema, vid sidan arkitektur och av film, då betraktades som 1900-talets viktigaste konstfonn av museiledningen. Under 1930-talet och kring andra världskriget hade den relativt lilla gruppen industridesigner ett starkt massmedialt, industripolitiskt och kulturellt genomslag i USA, med utställningar som till exempel Machine Art 1934, Organic Design in Home Fumishing 1941, Good Design 1951 på MoMA och Contemporary American Industrial Art 1929, och Designefs Office and Studio 1934 Metropolitan Museum of Art. Intressant ur ett svenskt perspektiv är att symbolbild på som katalogomslaget till utställningen Machine Art finns ett kullager från SKF. Idén till inrättandet av designmuseer väckt, tills var men vidare hanterades området konstrnuseema. av Några designmuseer uppstod då inte heller i Europa. Där fanns redan etablerade konstindustri- och tekniska tangemuseer, som rade området men som inte på allvar reflekterade över denna relativt nya företeelse kallad industridesign. The DesignMuseum i London blev egentligen det första rena industridesignmuseet, grundat 1989 donation Conran genom en av Foundation på 57 miljoner och etablerat i byggnad vid en ny Butlers Wharf.

SOU 1999: 123 Musei- och utställningsinstitutioner. 59 ..

DesignMuseum är en oberoende organisation och finansierar huvudsakligen sin verksamhet inträdesintäkter, sponsring genom och evenemang. Förutom de permanenta och tillfälliga utställningarna arrangerar man vandringsutställningar i Storbritannien och utomlands. Museets målsättning är att få allmänhet, producenter och konsumenter att förstå och uppskatta designens betydelse för produkter, kommunikationsmedel och den miljö vistas Den pedagoman giska verksamheten riktad till skolelever är både livaktig och intressant. För denna får museet ett bidrag från Design Council. En intressant modell för insamlingsarbetet introducerade Terence Conran 1993. Varje år får industri-, en person - en en möbel- eller grafisk designer, en designjoumalist eller designadministratör ca E25 000 för att köpa in sådant han eller hon - som tycker är intressant samtida design. Valen visas på utav en ställning med förklaringar och beskrivningar den köpt av som tingen. Istället för att museiintendenter får för urval och ansvara insamlingsarbete, så som det brukar gör yrkesverksamma vara, inom designområdet delvis detta. Utgångspunkten för Terence Conrans beslut var att om vi i dag kunde få se en utställning med allt det som inspirerade William Morris i hans skapande vid en viss tidpunkt, skulle det intressantare och rikare bild hans ge en av formgivning. Museet har en förhistoria. 1982 öppnades Boilerhouse, inrymt i en före detta panncentral på Victoria and Albert Museum och med fyra fem tillfälliga utställningar år. Sponsor redan då - per var Conran Foundation, som satsade avkastningen från Terence Conrans Habitat-kedja på denna institution. nya Den förste chefen, designhistorikem och -kritikem Stephen Bayley, hade pedagogiska ambitioner art jag diskuterar av en som längre fram i detta betänkande i samband med förslaget om en ny mötesplats i Stockholm. I premiärutställningen på Boilerhouse visades ett antal exempel på hur idén den formgivna och om massproducerade bruksvaran växte fram, bakom produkterna processen och hur formgivarens roll utvecklats från konstnärlig att vara en gestaltare till att både ansvara för produktutvecklingen och utformningen av företagens profiler. Stephen Bayleys ambition

60 Musei- och utställningsinstitutioner...

var att göra tingen avläsbara, genom att lyfta fram den kreativa processen bakom dem, visa upp deras symbolvärden och det

som var originellt i deras uttryck.

Designmuseer är som synes en relativt sen företeelse. Förutom MoMA:s avdelning för arkitektur och design finns några andra exempel i USA. 1 mitten av 1990-talet döpte Cooper-Hewit Museum som ursprungligen hetat Smithsonian Institutions museum of Design i New York om sig till National Design Museum. Redan i början av 1990-talet hade man försökt att törändra namnet till The National Museum of Design. Orsaken var att kunna möta det ökande designintresset och avsikten var att nå ut till designintresserad publik. Även verksamheten

en ny om redan tidigare koncentrerats på konstindusui och olika slags design hade inte det gamla nanmet signalerat det. Trots att museet har stora samlingar, visas inte dessa för närvarande utan utrymmena har hittills framför allt ägnats åt tillfälliga specialutställ-

ningar.

Fler designmuseer planeras i Europa, bland annat i Italien och Österrike. I Wien deltar staden, förbundsregeringen, banker och privatfirmor i projektet.

Ett museum som måste nämnas i sammanhanget är Vitra Design Museum norr om Basel, grundat ägaren till möbelfabri-

av ken Vitra, 1989. Orsaken var att han ville visa sin privatsamling

av designhistoriskt intressanta stolar. Samlingen består i dag 3 000 möbler, framför allt stolar av alla slag, från mitten av 1800-talet framåt.

Den första museibyggnaden ritades av den i Kalifornien bosatte arkitekten Frank O. Gehry och blev sin intressanta, dekon-

genom struktivistiska arkitektur ett besöksmål i sig. Museets specialinriktning är 1900-talets möbeldesign, men även närbesläktade ämnen som arkitektur och bildesign har presenterats. Till varje utställning görs innehållsrika och diskuterande kataloger med texter av designspecialister, filosofer och andra forskare. På så sätt får utställningama en vidare spridning och blir i sin tur underlag för kommande forskning. Utställningarna turnerar i värl-

runt om den och har blivit en inkomstkälla för Vitra Design Museum, samtidigt som de marknadsför museet.

Musei- och utställningsinstirutioner... 61

Till den pedagogiska verksamheten hör också workshops med skolelever och designstudenter, seminarier och konferenser. För forskare finns ett omfattande fackbibliotek och ett arkiv med fotografier, ritningar, patenthandlingar, teckningar, affischer och möbelkataloger. Museichefen Alexander von Vegesack har inte bara bidragit till att lyfta fram möbelkonsten. Vitra Design Museum unikt även i ett annat avseende. Inte bara arkitekten Frank O. Gehry utan ett par andra av nutidens mest avantgardiska arkitekter har här fått realisera sina idéer. Under senare år har fler byggnader uppförts på fabriksområdet. Zaha Hadid har ritat en brandstation, som inte fungerar som en sådan, utan är en utställning i sig. Fabriksbutiken är ritad av Alvaro Siza, fabriksbyggnaden Nicholas Grimshaw och konferensbyggnaden av Tadao

av Ando. Anläggningen med dess byggnader och interiörer är öppna för besökare och är alltså ett samtidsmuseum i sig.

Möbelfabriken Vitra är med sitt museum ett exempel hur industri och kultur befruktar varandra. Kulturen i detta fall stärker företagets image, världens mest framstående möbeltill-

som en av verkare.

4.5 vid museer

Designutbildningar

Många har intressant pedagogisk verksamhet, somliga

museer en till och med utbildningar blivande museiintendenter, skribenter,

av lärare och forskare universitetsnivå. På National Design Museum i New York, före detta Cooper-Hewit Museum som nämnts ovan, utbildas blivande designhistoriker. Denna undervisning startade i början 1980-talet. Museet samarbetar också med

av Parsons School of Design. Avsikten är att designstudentema ska få tillgång till museets samlingar.

På Bard Graduate Center i New York finns sedan 1993 en treårig utbildning i designhistoria, i vilken ingår ett halvt års praktik på något de museer som finns i New York. Bard Graduate

av Center har dessutom en kvalificerad utställningsverksamhet inom konsthantverk och design, med omsorgsfullt gjorda och omfat-

62 Musei- och utställningsinstitutioner...

tande kataloger, skrivna designhistoriskt kunniga skribenter och av forskare. Katalogerna eller böckerna publiceras ett försnarare av lag, Yale University press, som sprider dem till bokhandlare och museibutiker världen över. Man erbjuder specialkurser, semina-

rier, studiedagar, föreläsningsserier, enstaka föreläsningar, special-

resor, besök hos samlare och introduktioner till utställningar på andra museer. Pionjär när det gäller utbildning i designhistoria Royal var College of Art, som startade sitt samarbete med Victoria and Albert Museum VA i början av 1980-talet. Kombinationen av museum, undervisning, bibliotek och forskning har visat sig vara en bra modell. Institutionen har lokaler forskningsbibliotek, seminarie- och studierum på museet. Designhistoria, så den som undervisas i här, har hämtat metoder och näring från tidigare etablerade universitetsätnnen som estetik, antropologi, konsthistoria, culture studies, social och ekonomisk historia, litteraturhistoria och sociologi. Initiativet till utbildningen togs av dåvarande professorn på och för närvarande rektorn för Royal College of Art, Christopher Frayling, och Sir Roy Strong, chef för VA 1980-1982. Motivet var enligt Roy Strong att förändra museet från antikviteatt vara en ternas Arkadien till att bli en förtmpp för allt dess samlingar som utgör: en utställningsverksamhet som lyfter fram de engelska insatserna under tidigare århundraden och decennier, samtidigt som man främjar samtida design och konsthantver . Utbildningen har som lärare och föreläsare några de viktigaste och internaav tionellt mest välkända tänkarna och forskarna inom designhistoria. Sedan några år tillbaka kan man också doktorera här och därefter forska vidare. Genom denna institution utbildas morgondagens opinionsbildare inom designområdet, enligt Roy Strong. De designhistoriker som gått här arbetar nu som designkonsulter, skribenter och redaktörer på tidskriñer, som kritiker på dagstidningar, intensom denter på museer, som lärare och föreläsare på universitet i Storbritannien och runt i världen och framför allt med olika om designprojekt. Några före detta studenter leder till exempel årets designsatsningar i Glasgow och deltar i organisationen Storav

SOU 1999: 123 Musei- och utställningsinstitutioner... 63

britanniens designprojekt inför millennieskiftet. Före detta studenter forskar, arrangerar årliga symposier och seminarier genom The Design History Society, också publicerar tidskriften som Journal of Design History tillsammans med Oxford University Press. Som en följd Royal College of Arts och Victoria and av Albert Museums utbildning The Master Degree course the - History of Design ges ytterligare en designhistorisk tidskrift ut, nämligen Things. Idag, när så mycket information sprids via Internet eller i form av publikationer, har verksamheten vid National Design Museum, Bard Graduate Center och Royal College of Art stor räckvidd. en Det är alltså inte bara språket som gör att de angloamerikanska forskarna och författarna i design helt dominerar marknaden av litteratur inom detta område. De har också kunskaper. Käxmedomen om skandinavisk och till exempel fransk design är däremot mer begränsad. Det är mot den bakgrunden jag vill hävda behovet av en utvecklad och samlad kompetens inom detta område i Sve-

rige.

4.6 förebilder

Några pedagogiska

På många engelska designskolor, -universitet och finns så museer kallade snidy-rooms, där studenterna och eleverna dels får möjlighet att teoretiskt forska produkter, förpackningar och om annan grafisk design som finns där, dels möjlighet att handgripligen ges studera produkterna i detalj för att hämta insikter till det egna designarbetet. Designforskningen handlar ofta vår närhistoria. om Historier pågår ständigt och när väl något existerar har det redan blivit historia. Även Kunstindustrimuseet i Köpenhamn har intensiv pedaen gogisk verksamhet med studierum, där elever i olika åldrar ges möjlighet att pröva och känna på de designade tingen. För de skolklasser sm inte kan komma till museet skickar ut låda man en med föremål och information. Studieavdelningen är ett bra exempel på vazker och nyskapande inredning. Likaså är vandringslådan

64 Musei- och utställningsinstitutioner... SOU 1999: 123

mycket omsorgsfullt designad och alltså i sig ett bra på god prov

design.

Det finns även äldre exempel på pedagogiska läromedel som skulle kunna vara lika användbara i dag och då vill jag framhålla några svenska exempel. Jag de föredömligt instruktiva avser

modellsamlingar som tillskapades på 1700-talet, såsom

Christopher Polhems Mekaniska alfabet, på ett mycket som instruktivt vis redovisar bland annat teknikens grundforrner och kraftöverföring nu på Tekniska Museet och den Anders - - Berchska samlingen på Nordiska Museet i Stockholm, där även

Polhems modellsamling med jordbruksredskap finns. Genom

att föremålen och maskinerna är skalenligt förminskade blir det enklare att jämföra och förstå dem. På liknande sätt har Vitra Design Museum i Basel och det nya Arkitekturmuseet i Stockholm utnyttjat modellens pedagogiska förmåga. I det förstnämnda fallet har låtit göra skalenliga förman minskningar av de senaste 100 årens designmässigt viktigaste och teknologiskt mest nydanande stolar. I det andra fallet är den permanenta avdelningen uppbyggd med modeller av hus. På liten en yta kan man förklara storskaliga och geografiskt spridda företeelser. Fysiska modeller är alltså en form för att åskådliggöra design, en arman är fotografier och datorgenererade, tredimensionella bilder. Designprocessen skulle kunna åskådliggöras med experiment, spel och simuleringsmodeller. I och med att designutbildningama blir allt fler och estetiska linjer med undervisning i form och design införs i den vanliga skolan, ökar behovet pedagogiskt material och förväntningarna av på att museerna skall kunna bidra med kunskapsstoff.

4.7 Designcenter

Idén om designcentrer föddes på 1950-talet. Designcentrer skiljer sig både i sin organisation och verksamhet från de tidigare nämnda museerna. Designcentrer är oftast ekonomiskt beroende produav

SOU 1999: 123 Musei- och utställningsinstitutioner... 65

center och av utställaravgifter. Men även statliga medel ingår ibland i budgeten, som till exempel i fallet Dansk Design Center i Köpenhamn eller federala medel som i Stuttgart. Liksom det finns

är statliga, regionala eller kommunala, kan designmuseer som centrer statligt, regionalt eller kommunalt hel- eller delfinan-

vara sierade. Målgruppen är dels industrin, dels allmänheten.

i programmet för ett designcenter brukar ingå att främja den inhemska designen genom utställningar och andra aktiviteter. I några fall har de designcentrer som finns i Europa initierats av producenter. Målsättningen har då varit att påvisa designens betydelse och att fokusera designernas insatser för industrin.

Information till professionella inom designområdet, till företag, allmänhet, intresserade från andra länder samt forskare brukar tillhöra uppgiftema. Form Design/Center i Malmö har dessutom en pedagogisk verksamhet och samarbetar med skolor på olika nivåer. Tävlingar, utmärkelser, publikationer, register över olika designer, bildservice, konferenser och seminarier är andra aktiviteter.

I Tyskland finns ett designcenter i varje delstat och de stöds finansiellt respektive delstat, samt i olika gad av de industrier

av

har intresse verksamheten. De tyska designcentrema samsom av arbetar ibland genom att till exempel ta emot varandras utställningar. Ett statligt, övergripande i institut finns, Rat ñir Formgebung grundat 1953 i Frankfurt am Main. Ett par av de tyska designcentrerna kom till på 1950- och 1960-talet, som till exempel IF i Hanover 1953, i Essen 1954, i Stuttgart 1961 och IDZ i Berlin 1969. Designcentret i Essen har årligen fått vissa statliga medel för specifika projekt i konkurrens med andra designcentrer i Tyskland. Bland annat ansvarar man för en internationell designutmärkelse, Rote Punkt, till nyskapande industridesign, som uppfyller

som ges höga krav på brukbarhet och funktionalitet.

Det engelska Design Centre invigdes vid Haymarket i London 1956. Initiativtagare Council of Industrial Design 1972

var omdöpt till Design Council, som tillkommit 1944 med syftet att informera och upplysa konsumenterna om design och om vikten av god formgivning. 1946 genomförde Council of Industrial Design

internationellt mycket uppmärksammad utställning på Victoria en and Albert Museum Britain can make it, som var ett genombrott

66 Musei- och utställningsinstitutioner...

för industriell formgivning i England. 1949 började ut tidman ge skriften Design. Med tiden kom det engelska Design Centres utställningar och verksamhet att förändras. Från att ursprungligen ha riktat sig mot allmänheten försköts fokus till industrin. Den viktigaste målgruppen under 1970- 1980- och det tidiga 1990-talet framför allt var , små- och medelstora producenter. 1994 stängdes emellertid lokalen. Design Council, däremot, existerar fortfarande och i mitt slutbetänkande återkommer jag till dess nuvarande verksamhet. Även jag i slutbetänkandet också återkommer till Dansk om Design Center, bildat 1977, är det här befogat att nämna något om dess aktiviteter, eftersom en av inriktningarna varit och är utställningar. Dansk Design Center kan betraktas som både en mötesplats för design i Danmark och en institution som i hög grad främjar kunskaperna om och intresset ñr design. Till Dansk Design Center är Dansk Designråd knutet. De 40 medlemmarna i rådet väljs utifrån deras engagemang i designfrâgorna och vilja att åstadkomma något inom detta område. Rådet, som består av företagare, industriledare, industridesigner, grafiska designer och arkitekter, delar årligen ut det danska designpriset - ID-priset. Vid sidan av rådet leds verksamheten, som har två inriktningar Dansk Design Center samt IDR, det sistnämnda ägnar sig åt rådgivning till små och medelstora tillverkare - av en styrelse. Fem av medlemmarna tillsätts av Dansk Designråd, två av Erhversministeriet, motsvarande det svenska näringsdepartementet. Cirka 10 utställningar år görs för dansk publik; dessutom per skickas 2-3 utställningar utomlands. Dansk Design Center har koncentrerat sig på produkt- och grafisk design, samt design management. Däremot ägnar man sig inte konsthantverksområdet. Dansk Design Centers styrka har även varit och är den omfattande publikationsverksamheten, med en lång rad böcker, skrifter och tidningar av hög estetisk och pedagogisk kvalitet. november i år flyttar man in i en ny stor byggnad. 40 miljoner av byggkostnadema har betalats danska staten och 45 miljoner av av näringslivet. Därmed är byggprojekt och inredning finansierad. Även när det gäller de ekonomiska anslagen för verksamheten

SOU 1999: 123 Musei- och utställningsinstitutioner... 67

delar stat och näringsliv i princip lika. Omsättningen i år är cirka 25 miljoner Dkr. I och med att får betydligt större lokaler man nu och blir mer publik kommer personalen än fördubblas från mer nuvarande 14 till 32 personer. Byggnaden, ritad av arkitekt Henning Larsen, lokaler rymmer för tre parallellutställningar olika art, butik samt kafé av - ca 1 000 kvadratmeter; konferenslokaler och mötesrum cirka 800 kvadratmeter; lokaler for kontor och designforskning cirka 800 kvadratmeter; samt en källarvåning för arkiv, etc på 600 kvadrat-

meter. Avsikten är att bli en internationell utställningsarena för design och en scen, där dansk design kan visa sig, ett växthus för upp idéer och utveckling av industrin, en mötesplats för industrifolk, idéskapare och designer från hela världen samt intressant en besöksplats for allmänheten. Enligt programmet skall stor årlig en dansk eller utländsk temautställning visas, liksom kontinuerligt en stor dansk eller utländsk utställning under två tre månader, - en till två småutställningar varje månad, samt ytterligare designen och galleriutställning. På senare tid har en rad olika former designcentrer blivit allt av vanligare runt i världen. I det betänkande skall presenteras om som nästa år återkommer jag till diskussion designcentrer. en om

4.8 Konsthantverkscenter

Jag väljer här att lyfta fram det exempel på konsthantverkscenter, där det statliga engagemanget varit störst, nämligen Crafts Council

i London.

Ett Craft Center of Great Britain öppnade i London 1948, men det var först 1971, konsthantverket fick statligt stödd, som en stabil plattform genom bildandet Crafts Advisory Committee, av CAC, då dock utan formell status och 1972 införlivat i Design Council. Crafts Advisory Committee flyttade 1973 in i lokaegna ler vid Waterloo Place i London, utrustade med referensbibliotek, galleri, butik och diabildskartotek, och blev publik. mer

68 Musei- och utställningsinstitutioner... SOU 1999: 123

1979 bytte CAC namn till Crafts Council och därmed lösgjorde man sig definitivt från Design Council. I överensstämmelse med den programförklaring som Crafts Council redovisade samma år leds verksamheten av en kommitté, specialistpanel, där meden lemmama ansvarar för sitt konsthantverksområde. Därtill var kommer några regionala konsthantverkskonsulenter, arbetar i som nära kontakt med de regionala konstföreningama och de lokala myndigheterna. Crafts Council upprättar ett konsthantverksindex utifrån kvalitetskriterier, arrangerar utställningar, driver pedagogiska program och ger ut en konsthantverkskarta. Crañs Council också ansvarar för den konsthantverksbutik som finns inrymd i VA:s museibutik. Däremot överlåts 1986 konserveringsfrågor till Musei- och

utställningsdelegationen.

Institutionen har varit statligt finansierad från första början och är så fortfarande, nu genom Arts Council. 1989 framfördes idén att Crafts Council skulle uppgå i Arts Council, konsthantverksmen organisationema protesterade. Istället kunde flytta till och man nya större lokaler i Islington, London. Hösten 1999 införlivades emellertid delar av Crañs Councils verksamhet i Arts Council, till som exempel stipendieprogrammet för utställningar och projekt, fmansieringen av de regionala konsthantverksinsatsema och utbildningsprogrammen. I gengäld får konsthantverksområdet tillgång till en mycket större budget inklusive lotterimedel. Dessutom har .E750 000 öronmärkts till konsthantverket under kommande tre år. Därtill kommer de bidrag som tidigare delats ut och går till som nu tio regionala institutioner, vilket i sin tur skall leda till livaktien gare verksamhet ute i landet. Crañs Councils publika aktiviteter med utställningar, butik, kafé och informationsverksamhet i Islington fortsätter förut. som Syftet med verksamheten är att stödja det samtida konsthantverket samt konstindustrin, utställningar, utbildning, kursgenom verksamhet, rådgivning, information och försäljningsaktivititer runt om i världen. Det innebär bland annat att man ger bidrag till unga konsthantverkare som vill etablera sig, att delar ut stiman pendier till konsthantverkare och stöder med hjälp Näringsav departementet Ministry of Trade and Commerce ekonomiskt de

SOU 1999: 123 Musei- och utställningsinstitutioner... 69

konsthantverkare som vill delta i internationella mässor. Sedan 1973 ger man även ut en tidskrift präglad hög kvalitet av om konsthantverk, Crafts Magazine".

4.9 Nya

förväntningar på utställningsmediet

Design är en starkt växande sektor internationellt. Det är därför naturligt att detta område börjar uppmärksammas, såsom skett med andra områden tidigare. De känt för detta museer som ansvar område är förutom de få rena designmuseer som existerar - konstindustrimuseema. Konstindustiimuseet i Oslo försöker få ekonomiska medel till en ny byggnad, där hoppas kunna visa man industridesign. Konstindustrimuseet i Köpenhamn har sedan flera år tillbaka integrerat industridesign vid sidan bohagsformgivav ning. Man visar dessutom rad tillfälliga, tematiska industrien designutställningar samt presentationer av enskilda utövare. Ibland integreras industridesignföremålen med andra slags ting för att möjliggöra pedagogiska jämförelser. Även konsthantverk är ett återkommande område, där museet stimulerar utvecklingen genom inventeringar av det unga danska konsthantverk som man anser nyskapande. Kontinuerligt dessutom konsthantverksarrangeras utställningar kring olika teman.

Förutsättningarna för de utställningar görs på är

som museer andra än för dem som tillkommer på designcentrer och konsthantverkscentrer. De sistnämnda ska främja designemas och designföretagens, respektive konsthantverkamas intressen, och även om man som till exempel på Dansk Design Center och Craft Center i London har pedagogiska ambitioner, är den historiska kontext och/eller det reflekterande förhållningssätt präglar som museernas verksamhet inte alltid lika väsentligt för ett design- och konsthantverkscenter. Det har inom konstindustrimuseivärlden gjorts rad försök att en hitta nya utställningsformer som, utan att göra avkall på pedagogiska krav, levandegör materialet och sätter in tingen i deras

70 Musei- och unställningsinstitutioner... SOU 1999: 123

kontexter. Det man vill komma åt är de underliggande idéerna, de krafter som orsakat att tingen kommit fram och de roller

som tingen fyller i samhället. Produktionsprocessema, liksom i vilka sammanhang tingen sedan används och vilka konsekvenser de får för ekonomi och miljö är aspekter museiutställningar ibland

som försöker att belysa. På så sätt har ekonomi- och kulturhistoriska synsätt integrerats med de rent estetiskt förebildliga, något

som var konstindustrimuseemas ursprungliga inriktning. I och med att formgivare och designer gestaltar allt fler våra tjänster

av varor, och system kan även utformningen av dem vara utställningsteman.

Avsikten med en museiutställning är skapa förståelse för något för gestaltning, material, kulturella skillnader, sammanhang

av olika slag och att ge nya tankar och insikter. För att lyckas med detta måste museerna naturligtvis locka och väcka nyfikenheten. Den attraktion och det intresse tingen i sig kan skapa är in-

som gången till en djupare kunskap. Man kan hävda att vad musei-

en utställning kan bidra till är att tydliggöra identiteter tingens,

brukamas, tillverkarnas, den kulturella, lokala, regionala, nationella och vad som nu kommer bli allt viktigare framöver i vår

del av världen den europeiska identiteten.

-

SOU 1999: 123 71

Museer och andra utställnings-

institutioner i Sverige

För att åstadkomma slags kartbild av hur utställningsbehovet

en for designområdet tillfredsställs i Sverige i dag, ger jag här en beskrivning de och andra institutioner redan är eller

av museer som skulle kunna vara verksamma inom området. Jag har valt att ge de mest omfattande beskrivningarna dels av Nationalmuseums konsthantverkssamling, dels Röhsska museet, Sveriges enda ren-

av odlade for konsthantverk, formgivning och design. Ytter-

museum ligare fyra museer är intressanta i detta sammanhang, Kalmar Konstmuseum, Kulturen, Smålands museum Sveriges glas-

museum samt Textilmuseet. Orsaken varför jag specifikt lyfter fram dessa museer är att de hittills varit de huvudsakliga utställningsarenoma för designområdet inom museivärlden. I det sammanhanget måste jag också poängtera den stora betydelse som Form/Design Center i Malmö hañ. Eftersom jag i slutbetänkandet skall behandla designcentrer, kommer jag emellertid här mer summariskt redovisa Form/Design Centers verksamhet.

5.1 Nationalmuseums konsthant-

verkssamling och dess historiska

bakgrund

I Stockholm inrättade Nationalmuseum speciell avdelning for

en konstslöjd 1885. Nationalmuseums förhistoria är det Kongl.

grundades 1792 och inrymdes i slottets lokaler. museum som som

72 Museer och andra utställningsinstitutioner i Sverige SOU 1999: 123

År 1844 beslöts att ett skulle byggas och 1866 invignytt museum des Nationalmuseum. Namnet är tidstypiskt och hänger samman med det starka nationella intresse och de chauvinistiska strömningar som präglade hela Europa i slutet 1800-talet. av Ett embryo till ett konstindustrimuseum hade bildats 1872 av Svenska Slöjdföreningen nuvarande Svensk Form, följd som en av att föreningens grundare Nils Månsson Mandelgren sedan 1860 propagerat för tillkomsten av "ett inhemskt historiskt industri- och konstslöjdmuseum. Tyngdpunkten i Slöjdföreningens museisamling, som innehöll tolv materialkategorier, textilier, metallvar arbeten och keramik. Huvuddelen föremålen bestod samtida av av produktion, bland lämnade svenska industrier. annat prover av Denna museisamling, inrymd i Hantverksföreningens hus vid Brunkebergstorg, blev med tiden alltför dyrbar för föreningen att sköta och den erbjöds därför Nationalmuseum 1884. På det sättet kom 2 727 föremål till museet och utgjorde tillsammans med några andra donationer stommen i den Konstslöjdavdelning, öppnasom des 1885. De övriga delarna var den lilla samling konsthantverk som ingått i Konglig Museum och överförts till Nationalsom museum i samband med invigningen 1866. En stor samling keramik från Rörstrand och Marieberg Friherre Rudolf Cederströms hade skänkts 1867 och Carl XV:s samling och Bielkesamlingen införlivades 1885. Sedan dess har ytterligare rad donationer en kommit till. De utställda föremålen arrangerades i materialkatego-

ner. Den förste föreståndaren för denna avdelning Ludvig var Looström, som tidigare förestått Svenska Slöjdföreningens samling i Hantverksföreningens hus. År 1913 blev Erik Gustaf F olcker ansvarig för avdelningen. Även han hade förflutet på Svenska ett Slöjdföreningen, som direktör dåtidens titel sekreterare. var Kring sekelskiftet hade han introducerat arts and crañs-idéema i

Sverige och tagit en rad initiativ för att få fram estetiskt en mer präglad bohagsvara.

SOU 1999: 123 Museer och andra utställningsinstitutioner iSverige 73

Från 1919 till 1925 var han museets överintendent. Under dessa år genomgick avdelningen förändring År 1923 invigdes en en stilhistorisk exposé. Samlingen delades enligt två principer, upp dels en avdelning där föremålen presenterades i olika materialgrupper, dels en där de olika stilarnas karaktär och formspråk lyftes fram. Det var föremålens konstnärliga kvalitet, konsthistoriska betydelse och tillverkningsegenskaper som avgjorde de skulle om ingå i museets samlingar eller De montrar, där föremålen redovisades utifrån sina material i kronologisk och typologisk ordning, skulle arrangeras på ett konstnärligt och estetiskt intressant sätt. Samma målsättning gäller fortfarande. I Nationalmuseums katalog till den utställning som presenterade Konsthantverksavdelningens 100-årsjubileum 1985 står: Kvalitetskravet har alltid varit en grundläggande princip, kompletterat med strävan att en dokumentera det som befunnits vara karaktäristiskt." Även det kronologiska, stilhistoriska upplägg Erik Gustaf som Folcker införde har varit den modell använt sedan dess för man den permanenta avdelningen. När museet visat utställningar med interiörer, har man aldrig vinnlagt sig om att bli lika illusoriskt verklig som till exempel Nordiska Museet och Skansen. Trots att avdelningen fick utökad yta 1919, har under alla man år varit trångbodd. År 1925 skriver Erik Wettergren, den dåvarande avdelningsförestândaren: Nationalmuseums kanske största problem för närvarande är utan tvivel åstadkommandet ett av självständigt konstindustrimuseum. Även avdelningen om utrymmesmässigt varit styvmoderligt tilldelad på museet, har de

1 Så här formulerade Erik Folcker idén: Det stilhistoriska avsnittets rum skola på intet sätt söka gifva någon illusion av boningsrum en sak som tillhör det kulturhistoriska museet utan genom konstnärligt tilltalande uppställning och gruppering af alla sådana alster af konsthandtverk i en viss stil, hvilka hvart och ett i ett formspråk ger ett så pregnant uttryck som möjligt af stilen i fråga"

74 Museer och andra utställningsinstitutiøner iSverige

ansvariga chefemaz på konsthantverksavdelningen varit

starka företrädare för området. Några blev överintendenter för senare hela museet, Stavenow blev rektor på Konstfackskolan, Widman chef för Waldemarsudde, Dahlbäck Lutteman chef för Röhsska museet. Flera av dem arbetade för att avdelningen skulle få en egen museibyggnad. Av naturliga skäl har Nationalmuseums konsthantverksavdelning haft ett starkare fokus på samtiden än övriga avdelmuseets ningar. Ofta har personer börjat sin yrkesbana Svenska som Slöjdföreningen nuvarande Svensk sedan fortsatt på

Form

Nationalmuseum. Konsthantverksavdelningens täta kontakt med

Svenska Slöjdföreningen har gagnat båda Föreningens

parter. engagemang i samtidsdebatten och vilja att främja kvalitet och estetik har å sidan påverkat Nationalmuseums konsthantena verksavdelning att hålla sig å jour med utvecklingen. Konsthant-

verksavdelningens fördjupning i formgivningens historia har å den

andra sidan inneburit att Svenska Slöjdföreningens strävanden fått en starkare kulturell grund.

1 1 Situationen i

dag

.

Nationalmuseums samlingar inom formområdet omfattar hela perioden från 1400-talet fram till och med i dag och består av cirka 30 000 föremål. Kontinuerligt köps både konsthantverk, konstindustri och industridesign in, cirka 150 föremål per år.

Konsthantverksavdelningen har också namnet avslöjar sin

som tyngdpunkt i konsthantverk och konstindustri. Men på 1960-talet började man även samla på industridesign. En del designstora utställningar har presenterats under årens lopp. Grafisk

design

bland annat i form reklarnaffischer har återkommande av visats

2 Ludvig Looström 1885-1913, Erik Gustaf Folcker 1913-1919, Erik Wettergren 1919-1928 samt 1935-1946, Åke Stavenow 1928-1934, Carl Hemmarck 1946-1965, Dag Widman 1966-1980, Helena Dahlbäck Lutteman 1980-1995, 1995-1997 ansvarade Barbro Hofstadius för verksamheten. 1997 omorganiserades museet. Avdelningen inordnades under Nationalmuseums samlingar med Torsten Gunnarsson chef. som

SOU 1999: 123 Museer och andra utställningsinstitutioner iSverige 75

sedan 1930-talet, liksom Svensk Bokkonst sedan 1933. Redan 1957 lyftes industridesign fram i utställningen Fem formgivare.

har flertal utställningar haft design tema Under senare år ett som Till utställningama görs kataloger, publikationer och andra dokumentationer av fonnområdet.

Nationalmuseums konsthantverksavdelning har av tradition huvudsakligen haft sina lokaler på andra våningen. Den större delen detta plan har varit reserverat för den permanenta

av utställningen, iordningställd 1973. Den stilhistoriska aspekten fördjupades då att samtliga material och föremål kom in i sina

genom tidssammanhang. Konsthantverksavdelningens tillfälliga utställningar har också visats på denna våning. Under senare år har emellertid salama även använts för skulptur- och måleri-

en av utställningar, vilket ytterligare minskat utrymmet för design, konsthantverk och formgivning.

I och med att museets omorganiserades 1997 inordnades konsthantverksavdelningen, alltså inbegriper konstindustri, konst-

som hantverk och industridesign, tillsammans med museets Övriga avdelningar för skulptur, måleri, grafik i en gemensam avdelning kallad Nationalmuseums samlingar. Den forna Konsthantverksavdelningen kallas Nationalmuseums konsthantverkssamling.

nu Där arbetar i dag fem personer, varav tre intendenter.

Sedan länge har det funnits ett behov av revidering och förnyelse den permanenta utställningen. En sådan är på gång. I

av december 1999 invigdes den kronologiskt sista delen, som behandlar 1900-ta1et. Man har alltså valt att först iordningställa utställningen l900-talets designutveckling, eftersom sådan

om en översikt sedan länge efterlysts. Sedan kommer successivt

man

3 Ett urval utställningar inom designområdet: Industridesign under 200 år 1978, "Lunningpriserna 1986, "British Design" 1987, Från revolution till uttryck. Svensk industridesign 1968-1988 1988, Vår gra-

nya fiska miljö 1990, Retemity 1996, Design Sigvard Bemadotte 1998, Utmärkt Svensk Form 1999. Ett flertal konstindustriutställningar har presenterats, bland andra "Nyttokonsmärema 1949, Wilhelm Kåge" 1953, Gustavsberg 150 år 1975, "Elsa Gullberg 1989 och Orrefors 100 år 1998.

76 Museer och andra utställningsinstitutioner iSverige

fortsätta bakåt i tiden. Hela andra vâningsplanet fyllas är avsett att av en permanent utställning från 1400-talet och framåt, dock med möjlighet till tillfälliga utställningar i det stora mittrummet. En permanent utställning har ett stort pedagogiskt värde. Hit kan besökarna komma och återkomma gäng på gång för att återse historiskt viktiga arbeten. Här kan fördjupa sig. För intresman en serad allmänhet, för formstudenter och skolelever kan en permanent utställning ge den överblick och det sammanhang behövs som för att man skall förstå det historiska förloppet bättre. Hur den kan

förnyas och levandegöras är pedagogisk och utställningsteknisk

en uppgift. Nationalmuseum inrättade därför för ett år sedan en ny intendenttjänst med inriktning på 1900-talets konsthantverk,

design och fonngivning.

I och med att Nationalmuseum tagit initiativet iordningställa att en permanent basutställning med ca 600 föremål, stilsom ger en historisk översikt hur konstindustrin, konsthantverket och av designen, med tonvikt på Sverige, utvecklats från 1917 fram till i dag uppfylls förhoppningsvis behovet i Stockholm basav en utställning l900-talets form och design. Utställningsytan om för denna del är 800 kvadratmeter. Nationalmuseums konsthantverkssamling disponerar totalt över 2 000 kvadratmeter för skildra att tiden från renässansen fram till idag. Vad beträffar Konsthantverkssamlingens ekonomiska situation är det omöjligt att beskriva och än mindre utvärdera denna, eftersom Nationalmuseum inte särskiljer konsthantverkssamlingen från den övriga verksamheten.

5.2 Röhsska

museet och dess historiska

bakgrund

Röhsska Konstslöjdmuseet öppnade 1916. Museets förhistoria går tillbaka till 1880-talet, då föreningen Gnistan, bildats som 1878, började samla estetiskt förebildliga föremål för att höja smaken i

Västsverige. Genom att skapa modem mönstersamling ville

en

SOU 1999: 123 Museer och andra utställningsinstitutioner i Sverige 77

man stärka kvaliteten på de hantverks- och industriprodukter som gjordes i Göteborgstrakten.

Tanken pâ ett konstindustrimuseum väcktes 1886. Göteborgs Slöjdförening bildad 1848 efter samma modell som Svenska Slöjdföreningen och Slöjdföreningens skola nuvarande HDK, Högskolan för Design och Konsthantverk förde fram behovet av upprättandet i större skala af ett konstindustriellt museum i Göteborg, hvars stora betydelse för handtverket och konstsinnet i allmänhet vi äro de första att medgifva.

Men först 1901 fick Göteborg stad en donation som gjorde det möjligt att planera ett sådant. Carl Wilhelm Röhss hade på sin dödsbädd uttryckt en önskan om att ett konstindustrimuseum skulle inrättas och hans bror August överlämnade en stor summa aktier, donerade av Carl Wilhelm Röhss, för detta ändamål, 250 000 kr vilket i dag motsvarar drygt 11 miljoner kr. Även brodern August Röhss, liksom ytterligare några personer, kom att donera medel för att museet till slut skulle bli en verklighet.

Röhsska museet, eller Konstslöjdmuseet som det kallades fram till 1992, kom från början att bli kommunalt, det vill säga ett ansvar för staden Göteborg. I en kommentar till om den nytta staden har motsvarar de kostnader som museet innebär skriver Gustaf Munthe 1926, då chef for museet:

"Först får man då komma ihåg, att staden fått museet till skänks.

Röhsska Konstslöjdmuseet är ett av de många exemplen på den

enskilda oñervilja, som i Göteborg tagit sig så storartade och för det

kulturella livet ovärderliga uttryck. Vad staden har att bära är alltså

kostnaderna för att hålla det hela i verksamhet. Röhsska Konst-

--

slöj dmuseet är i förhållande till sin storlek och till omfattningen av sin

verksamhet ett av de ifråga om driften billigaste museer, som finnas."

De första samlingarna tillkom donationer. På så sätt fick

genom Röhsska museet en av Europas finaste samlingar av bokhantverk. Även den orientaliska samlingen med kinesisk och japansk keramik och orientaliska textilier höll en mycket hög klass. Kring sekelskiftet 1900 var det modernt i museisarmnanhang att visa upp autentiskt möblerade rum, något som introducerats av Arthur Hazelius på Nordiska Museet i Stockholm. Samma idé använde till att börja med Röhsska museet. Hela interiörer köptes in, när hus

78 Museer och andra utställningsinstitutioner Sverige i SOU 1999: 123

skulle rivas i Göteborg. På Historiska museet i Göteborg tillämpades samma modell med hela interiörer, vilket gjorde det viktigt att klargöra skillnaderna i inriktning.

Röhsska museet hade från början livaktig verksamhet en med ett stort antal tillfälliga utställningar varje år, demonstrationer och kostnadsfria föredrag, ofta illustrerade med skioptikon-bilder och dit stora åhörarskaror kom, föredragsserier för att öka kunskaperna om till exempel textilkonstens, bokbinderiets och möbelkonstens

historia. Kontakten med de dåtida utbildningarna inom detta område i Göteborg tät och biblioteket för allmänheten. var var öppet Det var de göteborgska, internationellt sinnade handelsoch köpmarmafarniljema som hade arbetat för tillkomsten av museet. Deras stora, världsomspännande kontaktnät bidrog till att museet fick en internationell prägel och att museiföremålen valdes utifrån högt ställda konstnärliga krav. Samlingarna har under senare år framför allt fått nordisk inriktning. en

5.2.1 Behoven

styrde byggnadens gestaltning

Museibyggnaden har stora arkitektoniska kvaliteter, vilket kan vara värt att påpeka i dag när runt i världen anlitar museer om internationellt uppmärksammade arkitekter för att få en spännande arkitektur. När Röhsska Konstslöjdmuseet invigdes 1916 ansågs huset som ytterst modernt i sitt formspråk. År 1901 hade en tävling utlysts både Konstslöjdmuseum om ett och en slöjdskola. År 1909 lockades Axel Nilsson från Nordiska Museet i Stockholm till Göteborg för bli intendent att på det ännu inte existerande museet. Det vinnande förslaget i tävlingen 1901, som därefter utvecklats två göteborgsarkitekter, av ratades emellertid Axel Nilsson, inte ansåg av som att det skulle fungera i praktiken. Han förklarade att: "det skulle leda till obotlig skada för de intressen, museibyggnaden hade att representera, om det föreliggande projektet i sina huvuddrag lades till ens grund för ett konstslöjdmuseum i Göteborg.

Han upprättade ett nytt for museet, utifrån vilket program en ny tävling utlystes. Programmet ansågs mycket progressivt och hans

SOU 1999: 123 Museer och andra utställningsinstitutioner i Sverige 79

sätt att betrakta ytor och rumssamband var nydanande. "Utställningsytoma böra därför så litet möjligt arkitektoniskt

vara som bundna, så att de lämna största möjliga frihet för deras aptering till olika ändamål. Inga andra än absolut nödvändiga mellanväggar böra här förekommauf, formulerade Axel Nilsson.

Denna gång varm en av Sveriges då främsta arkitekter, Carl Westman. För museets interiörer anlitades några av dåtidens mest begåvade hantverkare. Brocke Blüchert utförde takmålningarna, Petter på Myra smidet och Herman Kähler de keramiska lamporna.

År 1937 fick museet utställningshall, den så kallade

en ny Wemstedtska hallen, uppkallad efter arkitekten Melchior Wernstedt. 1957-62 kompletterades denna hall med Formhallen och Brolidhallen, uppkallade efter arkitekten Sven Brolid. Genom utbyggnaden av en modern utställningshall kunde Röhsska museet visa samtida utställningar omfattning inte hade och

av en som fortfarande inte har någon motsvarighet -i Stockholm.

Röhsska museet från börjat avsett som ett konstindustri-

var

och är fortfarande Sveriges enda egentliga designmuseum

inriktat på konsthantverk, formgivning och industrimuseum, design. Museet har, liksom Nationalmuseum, haft en rad kulturpersonligheter chefer

som

Axel Nilsson 1914-1924, Gustaf Munthe 1924-1945, Göran Axel- Nilsson 1945-1972, Jan Brunius t.f. 1972-1974, ordinarie chef 1974- 1986, Hans Olof Boström vik. chef samt Björn Hedstrand vik. chef 1986-1987, Christian Axel-Nilsson 1987-1994, Bodil Gyllenberg Pemevi t.f. 1994-1995, Helena Dahlbäck Lutteman 1996-1997. Vid hen-

död blev Bodil Gyllenberg Pemevi t.f. chef och i mars 1998 utsågs nes Lasse Brunnström till museichef.

80 Museer och andra utställningsinstitutioner i Sverige SOU 1999: 123

5.2.2 Tät kontakt med HDK

Samma idé, som präglade Victoria and Albert Museum i London, Museum ñir Kunst und Gewerbe i Hamburg och rad andra en konstindustrimuseer, kom att gälla för Röhsska museet, det vill

säga en nära koppling mellan utbildning och museum. Slöjdföre-

ningens skola nuvarande HDK, Högskolan for design och konst- hantverk som grundats 1848 fick 1904 byggnad, vilken - en ny efter 1916 kom att ligga rygg i med Röhsska Konstslöjdrygg museet. Det har inneburit att Röhsska museets samlingar och utställningar enkelt varit tillgängliga för studenterna på skolan. HDK:s examensutställningar visas varje år på museet. Kopplingen mellan HDK och museet planeras att ytterligare förstärkas med en gemensam gård, ett gemensamt bibliotek, ett designcenter och restauen rang. Man knyter alltså till de idéer gång drev fram an som en konstindustrimuseema. De skulle aktiva både i utbildningen vara av eleverna på konstindustriskoloma och i vidareutbildningen av hantverkare och formrnakare inom verkstadsindustrin, samt ñrdjupa allmänhetens kunskaper formomrâdena. om

5.2.3 Röhsska museets situation i dag

Röhsska museet ligger mitt i centrala Göteborg. Byggnaden är på cirka 6 000 kvadratmeter, cirka 3 000 kvadratmeter upptas varav av ett flertal basutställningar och cirka 1 000 kvadratmeter disponeras för tillfälliga utställningar, uppgår till 15-20 stycken som per år och visar allt från unika konsthantverksprodukter till mass-

producerad industridesign.

Dessutom finns ett auditorium med 180 sittplatser, ett flertal föremåls- och bokmagasin, förråd, kontor, bibliotek, gästbostad, cafeteria och designbutik i byggnaden. Samlingarna uppgår till cirka 50 000 föremål, därtill kommer boksamling med 35 000 en verk. Pâ Röhsska museet finns i dag cirka 17 årsarbetsplatser inklusive administratörer, receptionister, tekniker och vaktpersonal. Tre

SOU 1999: 123 Museer och andra utställningsinstituzioner i Sverige 81

av de anställda är intendenter. Därtill kommer fyra projektanställda, det vill säga stipendiater och personal. Till exempel

annan finansieras två halvtidstjänster med stipendiemedel från museets vänförening.

1997 tilldelades museet ett nätverksansvar för formgivning och konsthantverk av staten. Genom nätverket har museet byggt upp sina kontakter och utställningslokaler i Sverige.

med andra museer Nätverksarbetet har bland annat inneburit att de museer som deltagit enats om en gemensam terminologi för några materialområden som keramik och glas; fler skall diskuteras.

Nu när museerna börjat digitalisera informationen om sina samlingar är det både nödvändigt och viktigt att man har en gemensam begreppsapparat och ett enhetligt söksystem. Därför har diskussionerna kring terminologin varit fundamental för det fortsatta samarbetet. Inom nätverket har man också börjat diskutera hur man skall hantera sina arkiv.

Röhsska museets ambition är att täcka hela det breda designområdet, från det unika konsthantverket till den massproducerade industridesignen, både den historiska och den samtida. Som ett led i kommunikationen med omvärlden har museet en livaktig och tvåspråkig hemsida.

Röhsska museet ingår även i ett nätverk med de nordiska konstindustrimuseema for att planera gemensamma utställningar, för lån av varandras föremål och andra aktiviteter, som bland annat att välja mottagare av Torsten och Wanja Söderbergs Pris, som Röhsska ansvarar för. 0,5 miljoner kronor delas varje år ut till någon framstående nordisk konsthantverkare eller formgivare.

Museet är kommunalt. 1998 omsatte museet cirka 12 miljoner kronor. Anslagen kommer från Göteborgs stad, från Västra Götalandsregionen och från staten. Det kommunala och regionala verksamhetsanslaget uppgick till cirka 8,5 miljoner, de egna intäkterna till cirka 1,2 miljoner, avkastning från stiftelser och gåvomedel till cirka 1,4 miljoner, samt arbetsmarknadsåtgärder till 0,4 miljoner kronor. Därtill kom ett statligt nätverksbidrag på 0,5 miljoner kronor, från och med 1999 utökat till l miljon.

82 Museer och andra utställningsinstitutioner i Sverige SOU 1999: 123

Museet har ett tiotal fonder, vars sammanlagda storlek är 34 miljoner kronor. Avkastningen från dem på 1,4 miljoner ca per år är öronmärkta framför allt för inköp föremål. av

5.3 Kalmar Konstmuseum

Kalmar Konstmuseum, grundat 1917, är det ägnat museum som formgivning och konsthantverk större intresse än många andra regionala museer. Den tidigare museichefen Erik Broman tog initiativet till mönstringar vart annat år av det konsthantverk, den slöjd och den formgivning som gjordes i de sydostliga länen, Kalmar, Kronobergs och Blekinge län. Utställningarna kallas Sydosten och pristagarna tas fram med hjälp extern jury. av en År 1978 tog museet och den dåvarande intendenten Inga Lindén ett större självvalt att börja samla det - - ansvar, genom skissmaterial som bohagsindustrier och enskilda formgivare annars skulle kasta bort. Idag består detta unika arkiv Arkiv för Svensk Formgivning av 50 000-60 000 föremål, det vill säga skisser enskilda av svenska och i vissa fall även nordiska konsthantverkare, formgivare, industridesigner och arkitekter. Cirka 3 000 skisser, ritningar och tygprover samlas årligen in. Kontinuerligt åtta görs ca utställningar per år på museet med utgångspunkt från detta material. När så är möjligt visas hela tillkomstprocessen, från idéskiss till färdig produkt. Därtill kommer större form- och konstett par hantverksutställningar per år. De produceras av personalen på arkivet och museet och vinnlägger sig att uppnå variaman om en tion genom att presentera respektive gamla formgivare och unga, olika slags formgivning för att ge en bredd. Arkivets inriktning är bohagsdesign, för hemmet och den offentliga miljön från 1920talet fram till idag. I mitt slutbetänkande återkommer jag till dess verksamhet. Cirka 60 000 besökare året tar del museets utställningsom av verksamhet. Museet har infört terminskort för studerande. På websidor informeras om utställningsprogram och övrig verksamhet.

SOU 1999: 123 Museer och andra utställningsinstitutiøner iSverige 83

Därtill görs vandringsutställningar av olika slag som visas på olika platser i länet. De mindre utställningarna avpassas särskilt för förskola och grundskola som saknar bildlärare, de något större riktar sig till en blandad publik på bibliotek och biblioteksñlialer. Museet står också till tjänst med föreläsningar.

Som följd av de utbildningsdagar museet anordnat har ett

en forum for vidareutbildning inom bild- och fonnpedagogiken tillkommit. På så sätt har ett nordiskt projekt Fantasi Design växt fram, där skolbarn runt om i Norden inspirerats att komma med

förslag design. Resultatet har jurybedömts och skall bli egna på ny en nordisk utställning.

Ambitionen är att utveckla samarbetet med Högskolan i Kal-

och Capellagården på Öland. Därför har ett forskarrum inretts mar så att besökarna där skall kunna ta del av Arkiv för Svensk Formgivnings samlingar. Museet ingår i det nationella designnätverk, som Röhsska museet ansvarar för.

Avsikten är också att bygga upp ett utvecklingscentrum för barn och ungdomskultur och därför kommer en museipedagog att anställas. Målsättningen är att samordna och kvalitetssäkra det regionala form-, design- och konstlivet.

Huvudman för Kalmar Museum är Kalmar Konstförening med cirka4000 medlemmar. Museet omsatte 1988 cirka 8 miljoner kronor, varav Arkiv för Svensk Formgivning stod för nära 2 miljoner. 5,2 miljoner var personalkostnader, 1,2 miljoner lokalkostnader. De ekonomiska bidragen kom från Regionförbundet drygt 0,9 miljoner, från Statens Kulturråd nära 0,7 miljoner, plus Sesampengar nära 0,6 miljoner, samt från Kalmar kommun drygt 1,4 miljoner. Sesam-anslaget upphörde 1999. Därtill kom projektbidrag och egna intäkter om ca 1,4 miljoner.

5.4 Kulturen i Lund

Kulturen i Lund är som namnet antyder ett kulturhistoriskt museum. Dess huvudman är Kulturhistoriska Föreningen för Södra Sverige. Museet grundades 1882, med liknande ändamål

84 Museer och andra utställningsinstitutioner iSverige SOU 1999: 123

som Skansen och Nordiska museet, det vill säga att värna de om estetiska kvaliteter och tekniker som allmogens föremålstradition utvecklat, framför allt inom det textila området. Områdena konsthantverk, konstindustri och konst ingår i Kulturhistoria och Kulturmiljö, den enhet inom museet som ansvarar för insamling, dokumentation, forskning och utställningsproduktion. Museet har också stora samlingar konstindustri och konstav hantverk från senmedeltid till nutid. Samlingarna spärmer över såväl europeiska som utomeuropeiska kulturer. Under senare år har 1900-talets form och design prioriterats i nyförvärv och utställningsverksamhet. Museikompetens och tyngdpunkt i samlingarna är framför allt keramiska produkter, silverföremål och textilier. Dessa specialsarnlingar representerar, enligt museet, samtidigt Kulturens funktion konstindustrisom museum, med syfte att inte bara kulturhistoriskt perspektiv utan ge också tjäna som studiesamlingar för konstnärligt inriktade utbildningar. Med en av Nordens största samlingar keramik, textil av och silver vinnlägger sig museet ofta om att visa två infallsvinklar på detta område, det vill säga både konsthistorisk utifrån form en och stil och en kulturhistorisk utifrån producent-, konsument- och sarnhällsaspekter. Detta är, enligt museiledningen, Kulturens främsta styrka och särart. Museets insamlings- och dokumentationsprogram har målsom sättning när det gäller konsthantverk och konstindustri att eftersträva en fortsatt komplettering och insamling i nutid inom upp områdena keramik, silver, textil och möjligt koppla till om samtidsdokumentation av produktion med fokus på den skapande individen: konstnären, konsthantverkaren, industzidesignern och till frågeställningar kring estetik och den estetiska dimensionens betydelse i människor liv. Andra ansvarsområden för museet är allmän kulturhistoria, sydsvensk folkkultur och sydsvenskt arbetsliv, staden Lunds historia, historisk arkeologi, kulturmiljövård och emograñ/kulturmöten. Kulturens huvudman är Kulturhistoriska Föreningen för Södra Sverige. I museets styrelse ingår representanter för staten, Skåne län samt Lunds kommun. Vid sidan Kulturen är Malmö av

SOU 1999: 123 Museer och andra utställningsinstitutioner i Sverige 85

Museum och Kristianstads Läns-Museum länsmuseema i region Skåne.

1998 var Kulturhistoriska föreningens omslutning knappt 26 miljoner kronor. Därtill kom detta år cirka 9 miljoner i sponsormedel till permanent utställning om modemismen, samtidigt

en

arbetet påbörjades med permanent utställning om medeltiden. som De främsta intäkterna genom föreningens egen verksamhet var medlemsintäkter drygt 2,9 miljoner kronor och inträdesavgifter drygt 1,3 miljoner kronor. Därtill kom bidraget från sex större fonder/stiftelser med ett totalt kapital omfattande drygt 51 miljoner kronor. Flera fonderna får enligt statutema användas för inköp

av

konstindustri och konsthantverk. 1998 avkastningen från av var donationsfondema knappt 0,7 miljoner kronor. Det statliga anslaget från Statens Kulturråd var drygt 3,5 miljoner kronor och från Regionförbundet Skåne drygt 1,1 miljoner kronor.

De olika anslagen från landstingen uppgick till drygt 3 miljoner kronor, från Lunds Kommun drygt 7,5 miljoner kronor, samt från övriga kommuner drygt 0,3 miljoner kronor. Lönebidrag utgjorde cirka 2 miljoner kronor och diverse egenintäkter knappt 0,3 miljoner kronor. Drygt 0,1 miljoner kronor avsätts årligen för tillfälliga utställningar, ett belopp som endast marginellt täcker kosmadema.

Dessutom måste därför utställningsverksamheten finansieras med hjälp donatorer och stiftelser. Museet publice-

av sponsorer, rar också böcker, årsböcker och kataloger.

För området formgivning, konsthantverk, konstindustri finns en första antikvarietjänst, som även är chef för enheten. Cirka 15 proc

budgeten kan hänföras till området formgivning, konsthantverk av och konstindustri.

5.5 Smålands museum Sveriges

-

glasmuseum

Smålands museum Sveriges glasmuseum har sedan 1930-talet

samlat, dokumenterat och visat bland annat glas. Men museet är

86 Museer och andra utställningsinstitutioner i Sverige SOU 1999: 123

äldre än så. Dess äldsta samlingar härrör från 1792 och då var knutna till Växjö domkyrka och gymnasium. Under 1800-talet växte samlingarna och man började planera för speciell byggen nad. Smålands fomsal, som den nya verksamheten kallades, stod färdig 1885 och blev Smålands första museum. I och med att fomminnesföreningar i andra delar Småland av kring sekelskiftet 1900 tog initiativet till egna museer, koncentrerades insamlingsarbetet till Kronobergs län. Efter 1940-talet blev de kulturmiljövårdande uppgifterna centrala for museet. Det som är intressantast i detta sammanhang är det ansvar som museet tagit for att dokumentera, samla och visa den småländska glashanteringen. Så här formulerar Karl Johan Krantz, nuvarande museichef, bakgrunden till att detta skedde på 1930-talet: Tidigt identifierade museet glashanteringens stora betydelse för Småland och dess i allt stigande grad identitetsskapande funktion för Sverige. Utrymmet för formgivning och design är stort och --präglar i hög grad utställningsverksamheten." Men först 1996 gjordes namntillägget Sveriges glasmuseum i samband med en omfattande till- och ombyggnad museet, är totalt 6 000 av som nu kvadratmeter stort, varav 3 000 är utställningsytor och andra publika utrymmen. En stor del av museets verksamhet handlar om att forska kring, dokumentera och levandegöra den svenska glasnäringen, dess produktion, arbetsprocesser och sociala förhållanden. Museets engagemang när det gäller glasfonngivning täcker både etnologiska och designhistoriska aspekter, liksom teknikutveckling, ekonomisk historia samt kulturgeograñska och konstvetenskapliga fördjupningar. Museet sig ha ett nationellt anser ansvar för ämnesområdet glas. Museet har hittills publicerat ett drygt femtiotal böcker och kataloger om glas, glashantering och glasetnologi. Man producerar mellan två och tre tillfälliga utställningar om året kring glas som visas museet och medverkar i olika, både nationella och internationella, sammanhang när glashistorisk, glasetnologisk och konstvetenskaplig kompetens efterfrågas. Ett flertal glasutställningar har gjorts som senare vandrat till Japan, USA, Grekland, Finland, Tyskland, England, Luxemburg, Belgien och Polen.

SOU 1999: 123 Museer och andra utställningsinstitutioner iSverige 87

Utställningar som skall vandra till Storbritannien respektive Kina planeras. Samarbetspartner i dessa sammanhang är Svenska Institutet och de svenska glasbruken i synnerhet Orrefors Museum och den historiska samlingen vid Kosta Boda glasbruk, ibland även Röhsska museet och Nationalmuseum. I och med att allt fler länder blir medlemmar i den europeiska unionen, uppstår ett behov i Europa att utveckla de lokala, av regionala och nationella identitetema. I Småland med dess glasrike, liksom för Sverige som nation, är glasnäringen ett viktigt inslag i

detta nationella identitetsbygge.

Drygt 43 årsarbetsplatser finns på museet, fem är direkt varav knutna till glasavdelningen. En av dem är forskningschef, en antikvarie med för utställningama utomlands och intenansvar en dent med ansvar för utställningama på museet. Museet samarbetar med den nya designutbildningen i glas på Växjö högskola. Museet blev 1972 en stiftelse med landstinget Kronoberg, Växjö kommun och Kronobergs läns hembygdsförbund stifsom tare. Finansiärer är landstinget Kronoberg, Växjö kommun och staten. 1998 var den totala omslutningen 22 miljoner kronor varav cirka 35 procent är egna intäkter. Det statliga driftsbidraget var drygt 2,5 miljoner kronor, bidraget från landstinget drygt 3,8 miljoner, från kommunen drygt 3,3 miljoner. Därtill kom lönebidrag från länsarbetsnämnden på drygt 3,5 miljoner samt från Statens kulturråd på drygt 1,5 miljoner. Huvuddelen av utgifterna inom formgivning/design är knutna till utställningar, programverksamhet, dokumentation och kunskapsförmedling sammanlagt cirka 10 procent verksan1hets- - av kostnaderna.

5.6 Textilmuseet i Borås

Textilmuseet i Borås är ett speciahnuseum för textil- och konfektionsindustrin Sveriges enda i sitt slag och med Nordeuropas största samlingar av industritextil. Museet har ambitionen att nästa

88 Museer och andra uzställningsinstitutioner iSverige SOU 1999: 123

år få ett nationellt treårigt uppdrag för just industritextil. Man har sökt regionalt projektstöd för att bygga en ny permanent upp avdelning, där en av inriktningarna skall industriell form, vara design och produktion inom textilt mode och konfektion. Utgångspunkten är hur industrin arbetar med teknik- och produktutveckling, inte de enskilda textilfonngivamas utveckling. Museets rötter går tillbaka till 1910-talet då den Kulturhistoriska Föreningen tog initiativet till insamling textil teknikhistoav ria, med maskiner och textila Länge ingick verksamheten i prover. Borås Museum, men allt eftersom samlingarna ökade i omfattning uppstod ett behov av en egen byggnad. 1972 flyttade man till AB SKF Svenskt Konstsilkes Fastighet för att 1992 flytta till en gammal före detta industrifastighet, Åkerlunds Spinneri. annan Den pennanenta avdelningen är på cirka 2 600 kvadratmeter, därtill kommer cirka 700-800 kvadratmeter för de tillfälliga utställningama, cirka år, samt arbetslokaler och magasin. sex per På museet arbetar cirka 15 tre är antikvarier. personer, varav Samlingarna har framför allt tillkommit utifrån ett teknik- och kulturhistoriskt perspektiv. Här finns maskinpark beskriver en som hela processen från råvara till färdig metervara och industriella innovationer för råvaruberedning, spinning, vävning, trikåtillverkning, fårgning, tryckning och materialprovning från 1880-talet och framöver. Dessutom finns flera hundratusen textilprover, cirka 300 000 prover av metervaror, cirka 2 000 dräkter, nummer samt cirka 10 000 enstaka plagg och accessoirer från 1850-talet och fram till i dag. Även den permanenta avdelningen hittills framför allt om handlat om teknikhistoria, har de tillfälliga utställningarna under senare år genomgående varit inom form- och design-området. Framöver avser att ägna cirka 70 procent de tillfälliga man av utställningar-na åt design och 30 procent åt kultur- och teknikhistoria. En ny pennanent utställning planeras, där avdelning skall en visa fonnutvecklingen när det gäller mode och industritextil, en annan ge de teknikhistoriska aspekterna. Forskarsal och fotoarkiv där man påbörjat en digitalisering materialet, referensbibliotek, av studierum, biograf med bildvisningar av museets samlingar och en

SOU 1999: 123 Museer och andra utställningsinstitutioner i Sverige 89

experimentverkstad för workshops ingår. Målgruppema är studenterna på Textilhögskolan, som går gratis på museet, skolklasser, formgivare, textilindustri och allmänhet.

Samarbetspartner är västra Götalandsregionen, som har ambitionen att profilera sig på design och formgivning, Textilhögskolan i Borås, Centrum för Textil forskning, Historiska institutionen vid Göteborgs universitet, Röhsska museet, Älvsborgs länsmuseum, näringslivet inom teko-sektom samt turistnäringen i Sjuhäradsbygden. Museets egen ambition är att bli ett riksmuseum med nationellt ansvar för industritextilen.

Museet omsatte 1998 cirka 12,5 miljoner. För det största anslaget stod Borås kommun drygt 10 miljoner kronor. Det

regionala bidraget uppgick till cirka 1,5 miljoner, förmedlat från Älvsborgs läns landsting genom ett samarbetsavtal med Stiftelsen Älvsborgs Länsmuseum. Cirka 1 miljon var intäkter från bland annat entrébiljetter och försäljning.

5.7 Museisamlingar som anknyter till designområdet

Formgivning och design har beröringspunkter med andra änmesomrâden. Precis som designyrket kräver samarbete med en rad yrkeskategorier är de ting som designema gestaltar även resultatet av en mängd kompetenser: konstruktörers, materialteknikers, formmakares, med flera. Material, teknik, tillverkningssätt, lagstiftning, marknad, ekologiska krav, estetiska behov och användarnas krav på funktion är några av de faktorer som påverkar utfommingen. Tinget kan alltså belysas ur olika aspekter. Delvis görs detta redan i dag.

Tekniska museer lyfter fram det tekniskt nydanande och intressanta. Kulturhistoriska museer sätter in tingen i en kulturell kontext, som i och för sig kan fokusera olika infallsvinklar: på arbetamas/hantverkamas situation, på vilket produkten

sätt som vandrade vidare eller spreds till konsumenten, på hur tinget användes eller vilket roll det spelade i miljön, eller den föränd-

90 Museer och andra utställningsinstitutioner iSverige SOU 1999: 123

rade uppgift som ett ting kan få under sin levnad. Ett exempel är mjölkkärnan av trä som ursprungligen i bondesamhället användes för att tillverka smör men som 1960-talet och framöver förvandlades till paraplyställ i stadsvåningama. Det finns ting, verktyg och klädesplagg, som ursprungligen varit förknippade med samhällsklass, med vissa yrken eller en offentligt bruk. Dessa produkter kan, exempelvis jeans, med som tiden få andra funktioner och roller och då bli en uppgift för designer att ge ny gestalt. Många av dessa föremål har ursprungligen räknats till kategorin anonym design anonyma, därför att man inte vet - vem som formgivit dem. Andra föremål blev arketyper för så länge sedan att det kan vara svårt att spåra deras Men någon eller några ursprung. har ursprungligen givit dem deras form, gestaltning en som antingen bevarats eller gradvis förändrats/förbättrats. Många av dessa så kallade anonyma designprodukter, som finns på kulturhistoriska och tekniska museer, har i sin tur inspirerat industridesigner och formgivare. Den största delen den av design som gjordes under 1800-talet till olika, så kallade offentliga miljöer sjukhus, apotek, skolor, teatrar, restauranger hör till - denna kategori. Det finns alltså en koppling att belysa mellan denna anonyma design och professionellt designade produkter.

5.8 Central- och ansvarsmuseer som

tangerar designområdet

De flesta av de statliga central- och ansvarsmuseema är lokaliserade till Stockholm. Nationalmuseum har jag tidigare redan nämnt, men fler museer finns vars samlingar har stora beröringspunkter med designomrâdet. Nordiska museet har över miljon föremål i sina samlingar, en där naturligtvis ett stort antal även designhistoriskt intresse. är av Men primärt köps inte föremålen in därför att de har ett designmässigt värde utan därför att de är exempel på sådant som använts av eller tillverkats ñr breda folklager eller olika subkulturer, det

Museer och andra utställningsinstitutioner iSverige 91

vill säga är exempel på sådant som beskriver hur man levt och lever i Sverige.

Tekniska Museet bevakar teknikhistoriskt intressanta ting, det vill säga sådana uppfinningar eller artefakter maskiner, appara-

ter, fordon som är tekniskt nydanande. Några av dessa har också

designmässiga kvaliteter, tekniskt intressanta produkter,

även om som dammsugare, telefoner, jämvägsvagnar, industrimaskiner före 1930-talet oftast enbart var exempel på ny teknik och inte nyskapande design. På museet finns också exempel från senare tid på ren teknik, som inte innehåller några designmässiga överväganden. Men i och med att industridesignema trädde som en ny yrkesgrupp i Sverige på 1940- och l950-talen har av naturliga orsaker även design kommit att ingå i museets samlingar. Museets upplägg och inriktning har hittills varit de olika näringama branscherna

- och de tekniker som kan kopplas till dessa; en modell som är avhängig av museets tillkomst och ägarstruktur.

I Arkitekturmuseets samlingar och arkiv finns exempel på formgivning. Det är framför allt ritningar och bildmaterial på interiörer och möbler formgivna av SAR arkitekter. Men annars är det arkitekturen, miljöerna i sig, snarare än de formgivna detaljerna och inredningarna som varit Arkitekturrnuseets huvudintresse. Museets bildarkiv viktig källa för designhistorisk forskning.

är en Materialet är även värdefullt i utställningssammanhang. Det arkitekturpolitiska området har fått en märkbart ökad uppmärksamhet. Att Arkitekturmuseet själv lever upp till de ambitioner man har, när det gäller att främja arkitektoniska kvaliteter i Sverige, kan bevisas att museet 1999 tilldelades utmärkelsen Årets

av museum.

Samtliga dessa Stockholrnsbaserade ansvarsmuseer, liksom Armémuseum, Kungliga Myntkabinettet och Sjöhistoriska museet, har beröringspunkter med design utan att något av dem har resur-

eller anledning att täcka hela området. Museema tangerar alltså ser designområdet utan att detta för den skull är deras huvudsakliga ansvar.

Det finns överlappningar mellan museerna som kan vara mer problematiska. I princip kan museer köpa och samla på samma slags föremål, men utifrån olika grunder. Som en följd av tillfälligheter och personliga intressen hos enskilda museiintendenter

92 Museer och andra utställningsinstitutioner iSverige

har föremål och samlingar ibland införlivats ämnesmässigt som egentligen borde tillhöra ett Om tydliannat museum. museerna gare fokuserade sina kämområden skulle de kunna komplettera varandra, även när det gäller design, formgivning och konsthantverk.

5.9 Andra där

museer designområdet

kunde större

ges plats

Museiområdet omfattar ett stort antal olika institutioner med varierande verksamhet och huvudmarmaskap. Det finns cirka 240

museer och konsthallar i Sverige. 55 har staten museer som huvudman eller är statligt stödda. 99 har ett landsting och/eller en kommun som huvudman och övriga drivs ideella föreningar av eller andra huvudmän.

I Sverige ger systemet med 27 regionala, statsbidragsberätti-

gade och relativt jämbördiga museer ett nätverk över hela landet. De flesta av dem har bred kulturhistorisk inriktning, något en som är naturligt med tanke deras regionala roll och uppgift. Problemet när det gäller designområdet är att ytterst få har av museerna byggt egentlig kompetens på området. Ett undantag upp en par finns: Kulturen i Lund, Smålands Sveriges glasmuseum museum samt Kalmar Konstmuseum. Även det sistnämnda i om museet egentlig mening inte är regionalt räknas det in i de statliga satsningar som riktas till de regionala Jag vill här påminna museerna. om det program med bland annat utställningar Kalmar som Konstmuseum, med hjälp sitt Arkiv för Svensk Formgivning, av gör inom formområdet. Till kretsen har fördjupat form-, konsthantav museer som verks- och designaspektema räknar jag, tidigare nämnts, som också Textilmuseet i Borås. Ett museum i vardande, har för avsikt att profilera sig med som design, är Helsingborgs Det skall uppföras i stadens museum. hamnområdet. Den danske arkitekten Kim Utzon arkitektvann

SOU 1999: 123 Museer och andra utställningsinstitutioner i Sverige 93

tävlingen. I mitten av år 2001 beräknas museet, som hittills benämns Helsingborg designmuseum, vara inflyttningsklart.

Museistyrelsen har bestämt att insamlandet skall riktats mot industridesign. En donation om 5 miljoner finns att köpa in design och konst för. Det nya museet skall få en utställningsyta på 3 000 kvadratmeter. Byggkomplexet kommer också att inrymma Helsingborgs stadsmuseum om nära l 000 kvadratmeter, samt lokaler för konst, bam och temautställningar om 2 000 kvadratmeter. Minst en stor designutställning planeras per år.

Konsthantverksutställningar visas återkommande på några av de regionala museerna. Gotlands Fomsal inklusive Gotlands Konstmuseum har bland totalt 25 utställningar per år, i enlighet med sitt uppdrag, två till tre inom formområdet, framför allt konsthantverk. Bildmuseet i Umeå brukar Visa Designhögskolans examensutställningar. På Länsmuseet Gävleborg finns en pennanent avdelning med glasforrngivaren och industridesignem och

- Gävlebon Gunnar Cyréns arbeten.

-

Några museer är också mottagare av Svensk Forms vandringsutställning Utmärkt Svensk Fonn. Men längre sträcker sig oftast inte designinsatsema. Som Statens kulturråds rapport Samtidskonst i hela landet konstaterade i februari 1999 är förutsättningen för att dessa museer bättre skall hantera den samtida bildkonsten, formgivningen och konsthantverket nu små. Rapporten påpekar det eftersatta behovet av utbildade konstpedagoger, som skulle kunna arbeta på museerna. En sådan undervisning föreslås i Moderna Museets regi. Behovet av designpedagoger borde vara minst lika stort med tanke på statens satsningar på arkitektur och fonngivning.

Det finns andra exempel på museer som är intressanta ur design- och konsthantverkssynpunkt, hem som förvandlats till museer och ibland även kompletteras med nya föremål: Hallwylska Museet, Prins Eugens Waldemarsudde, Millesgården, Thielska Galleriet, Bror Hjorts Museum, Anders och Emma Zoms hem i Mora, Karin och Carl Larssons hem i Sundborn, Olle Nymans ateljé i Saltsjöbaden, Rackstad i Arvika, med

museum flera, och där man ibland fördjupar olika teman både utifrån de föremål som finns på plats och i vissa fall bjuder in utomstående

94 Museer och andra utställningsinstitutioner i Sverige

konsthantverkare eller formgivare. Några dessa är skaav museer pelser av konstnärspar, också verkat konsthantverkare som som och designer, andra har töremålssamlingar fonnmässigt intresse av

eller inredningar utförda inredningsarkitekter. Millesgården och

av Waldemarsudde har fyllt ett tomrum i Stockholm kunna genom att erbjuda visningsmöjligheter för rad stora nationella och interen

nationella konsthantverksutställningar.

Av intresse för design- och konsthantverksomrâdet är de museer och designhistoriskt ambitiösa visningsrum, somliga som industriföretag själva inrättat, Orrefors glasbruk, Rörstrands porslinsfabrik, Keramiskt Centrum Gustavsbergs Porslinsmuseum,

som ägs av KF, tcxtilindustrin Almedahls Museum, möbelproducenten Karl Andersson Söner, Klässbols Linneväveri, Rydals

Museum, Höganäs Museum, för att nämna några. Det finns även en rad designrelevanta företagsarkiv runt i landet. Jag återom kommer till arkivsituationen i mitt slutbetänkande. De designhistoriska dokumentationer och föremålssamlingar som existerar på en rad platser skulle kunna utnyttjas aktivt mer för att profilera orten, där arkivet eller samlingen finns. Samtidigt skulle designforskningen kunna främjas. För företagens del kan deras historiska arv och då hela tidsskalan fram till - avses nu bidra till att stärka deras kulturella identitet. Kulturens betydelse

som identitetsskapare är något som blir alltmer uppenbart världen över. Museer kopplade till industrier internationell företeelse är en som, även om den har gamla rötter, verkar bli allt vanligare.

5.10 Andra

utställningslokaler

En utställningshalls, konsthalls eller ett galleris verksamhet bygger på tillfälliga utställningar. Utställningarna kan olika vara av karaktär och ha olika inriktning. Konsthallar i landet runt om arrangerar och visar kontinuerligt stora konsthantverksutställningar, som till exempel Södertälje Konsthall, Sandvikens Konsthall, Borgholms slottsruin och Lunds Konsthall som och Gävle Konstcentrum gjort tidigare. Förekomsten konsthantverksav

SOU 1999: 123 Museer och andra utställningsinstitutioner i Sverige 95

utställningar är större och aktivitetema inom detta område ofta intressantare på andra orter och i andra städer än i Stockholm, Göteborg och Malmö.

I Stockholm är Liljevalchs Konsthall och Kulturhuset kommunalt drivna. På båda dessa har en lång rad konsthantverks- och designutställningar ägt rum vid sidan av annan verksamhet. Just Liljevalchs har alltsedan 1917 några av de viktigaste insatserna

gjorts

Kulturhuset i Stockholm har sedan verksamheten startade 1974 visat en rad stora utställningar, där man närmat sig ämnet på ett problematiserande och fördjupande sätt Verksamheten har haft en bredd och tagit upp den sorts teman och internationella kontext som behövs för att vitalisera ett område. Kulturhuset har alltså hittills delvis kunnat bidra till att bereda plats för utställningar om design och konsthantverk i Stockholm.

I samband med Kulturhuvudstadsåret 1998 tog FormMuseets Vänner initiativet att tillsammans med Designstudion på Konstfack inviga en utställningsverksamhet på 300 kvadratmeter på Skeppsholmen, i Stockholm Forum for Form.

-

5 Exempel på utställningar på Liljevalchs Konsthall är bland annat: "Hemutställningen 1917, "Föreningen Verkstaden 1920, Standard for bostad och behag 1934, 100 år och sedan... 1945, Form Fantasi 1964, Ting och bruksting" 1972, Ting äger rum 1988, Slöjdsommar 1992, "Intention Nordisk textiltriennal" 1995, "Formens rörelse 1995, Slöjden är här Slöjden är härlig" 1998. 6 Här ett axplock av formutställningar på Kulturhuset: "Verkligheten sätter spår 1976, VaraUndvara", Nordiskt glas78, Konst och konsthantverk 1978, textilkonstnären Jagoda Buic 1979, Har handen gjort sitt, Textil och glas från Holland 1980, "De Stijl, 1982, Acceptera vardagen, den franska textilkonstnären Vera Székely, Konsthantverkskollektiv 83, Nya smycken nya material 1983, De Danske konst-

- hantverk 1984, New glass -nytt glas", "Nya smycken" 1985, Bärbar konst 1986, "ID-gruppen" 1987, "Svensk textil konst 1988, Katalansk design, "Nordisk textiltriennal V", "Utopiskt bagage" 1989, Meta

- Memphis 1990, "Rodtjenko"1991, Folkkonsten 1992, "Bonk Swexpo95, O Mode 1995, textilkonstnären Magdalena Abakanowicz 1996, Josef Frank "Mot månen, the original race exhibition" 1998, Brödema Stenberg, Ung svensk form 1999.

96 Museer och andra utställningsimtitzationer i Sverige SOU 1999: 123

Genom stöd från fonder, stiftelser och företag har den ytterst livliga utställningsverksamheten på Forum för Form kunnat fortsätta sedan dess. En stor utställning inom designområdet visas varje sexveckorsperiod och ett flertal mindre utställningar, som byts ut var fjortonde dag eller varje vecka. Avsikten har dels varit att presentera hela den bredd finns inom detta område, som dels att lyfta ñam alla de intressenter är angelägna formsom om att ett museum kommer till stånd. ForrnMuseets Vänner bildades 1989 för att verka för tillkomsten av ett i Stockholm för konsthantverk, konstmuseum

industri och industridesign. När FormMuseet har förverkligats,

skall föreningens ändamål vara att stödja detta att museum genom på olika sätt bidra till dess verksamhet och fortlevnad. Initiativtagare till föreningen var dåvarande chefen för konsthantverksavdelningen på Nationalmuseum, Helena Dahlbäck Lutteman. I början 1990-talet fanns aktuell byggnad pâ av en Skeppsholmen, det så kallade Amiralitetshuset. Planerna långt var framskridna med konkreta förslag på utbyggnad modem del av en och på hur de befintliga rummen skulle disponeras för att rymma hela utvecklingen från 1400-talet fram till i dag. Genom kontakter hade man även fått löfte ekonomiskt stöd och därmed lyckats om finansiera en stor del av de kostnader flyttning från Natiosom en nalmuseum och en ombyggnad huset skulle innebära. Men av av olika skäl kunde inte ett formmuseum då förverkligas.

Att vänföreningen fortsatt den utställningsverksamhet

Skeppsholmen från början enbart tänkt att äga under som var rum sommaren 1998 är för att påvisa behovet utställningsarena av en för designområdet i Stockholm.

5.1 1

Designmuseer

I Sverige invigdes ett Designmuseum" 1999. Det förfogar

över 1 300 kvadratmeter i gamla industrilokaler i Bångbro, nära Kopparberg. Museet ingår i ett större projekt för att förbättra den ekonomiska utvecklingen och vända trenden med minskande en

SUU 1999:123 Museer och andra utställningsinstitutioner i Sverige 97

befolkningstillväxt i Bergslagen. Man har också initierat en preparandutbildning för 16 studerande inom industridesign och en tjänstefönnedling av industridesign. Projektet finansieras av EU Mål 2 Bergslagen, Länsstyrelsen Örebro, Landstinget Örebro län, Ljusnarsbergs och Hällefors kommuner. Bakom satsningen står också ALMI Örebro län och stiftelsen Svensk Industridesign.

Basutställningen pâ museet består av drygt 500 designhistoriska föremål, som den grafiske designern Torbjörn Lenskog deponerat där. Förutom samlingen, som är intressant i sig, är kopplingen mellan utbildning och museum en utvecklingsbar modell. Även andra designutställningar har presenterats, till exempel en finsk, pedagogiskt genomarbetad utställning om designprocessen med utgångspunkt från produktutvecklingen av trädgårdsredskap och andra verktyg hos Fiskars, Finland.

Fler designhistoriska insatser av museikaraktär har gjorts i samma trakt. I Hällefors finns i anknytning till några bostads-

nu, områden från tidigt 1950-talet, parker med konstnärligt intressanta skulpturer från samma tid. Två lägenheter har omvandlats till utställningar, visande dels ett arbetarhem, dels ett tjänstemarmahem från 1950-talet, tidstypiskt inredda och möblerade.

5.12 Designcentrer

I Sverige öppnade 1959 Svensk Form Design Center AB, i

direkt anknytning till Konstfackskolans byggnad vid Valhalla-

nya vägen i Stockholm. Den huvudsakliga verksamheten var utställningar, som visade nytt bohag, konstindustriföremål och

nya industridesignprodukter. Sex av medlemmarna i Svenska Slöjdföreningens nuvarande Svensk Form producentsektion var ägare och finansiärer.

Ansvaret för verksamheten övertogs 1966 av Svenska Slöjdföreningen, som emellertid upplevde att lokalerna låg alltför avlägset från Stockholms centrum. 1967 kunde föreningen inviga ett Form Design Center i city, i ett av höghusen vid Sveavägen, med 100 kvadratmeter för tillfälliga utställningar i gatuplanet och

98 Museer och andra utställningsinstitutioner i Sverige SOU 1999: 123

350 kvadratmeter i källan-planet för den permanenta utställningen, som skulle bytas tre gånger år. På grund ekonomiska per av problem tvingades Form Design Center att stänga 1969. Bättre gick det för det designcenter "Form i Malmö, 1964 som startades av Svenska Slöjdföreningens lokalavdelning för Skåne och Blekinge, bildats 1945 och till att börja med haft sina som utställningslokaler på Malmö Museum. 1968 bytte verksamheten nanm till Fonn/Design Center och 1974 flyttade i stor, man en gammal magasinsbyggnad, centralt belägen i Malmö. Utredningen återkommer till den livaktiga verksamheten i nästa betänkande. 1982 genomförde en grupp med representanter från föreningen Svensk Forms styrelse och de olika yrkesorganisationema inom designområdet en utredning om behovet av ett permanent Design Center i Stockholm. Två år fick föreningen tillsammans senare med Statens industriverk SIND ett anslag på nio miljoner för att driva en försöksverksamhet under tre år. 1985 kunde därmed ett designcenter, Design Center Stockholm, öppna igen. Invig-

ningsutställningen var Därför design.

1989 övertog Stiftelsen Svensk Industridesign verksamheten. Men 1991 beslöt ledningen att lägga ned utställningslokalen för att istället specialisera sig på designrådgivning till industrin. Det var alltså sak 1994 skedde i Storbritannien, då Design samma som Council stängde sitt Design Centre. Våren år 2000 beräknar föreningen Svensk Form ännu att en gång inviga ett designcenter. Då flyttar in i Arkitekturmuseets man gamla byggnad på Skeppsholmen i Stockholm och öppnar där bland annat ett designcenter under namnet Svensk Form".

5.13 Arkiv

Ett arkiv handhar dokument, ritningar, skisser, brev alla slag, av räkenskaper, foton och annat bildmaterial, etc. Exempel arkiv är Riksarkivet, lands- och kommunarkiven, ñretagsarkiv, arkiv på bibliotek och hos privatpersoner.

SOU 1999: 123 Museer andra utställningsinstitutioner i Sverige 99

ach

På Orrefors glasbruk finns ett omfattande och välskött arkiv, som även innehåller exempel på alla de glasserier och tekniker som producerats genom åren. Electrolux har stor samling riten ningar och så kallade renderings, det vill säga presentationsskisser som suggestivt illustrerar olika designidéer. I Bodafors finns ett arkiv innehållande material från Svenska möbelfabrikema i Bodafors, en industri som spelat en stor roll för den svenska möbelutvecklingen från sekelskiftet fram till slutet l950-talet. av Arkivet för Svensk Formgivning på Kalmar Konstmuseum har samlat ett unikt skissmaterial av stort designhistoriskt intresse. Materialet är dokumenterat på dator och digitaliserat och därmed tillgängligt for omvärlden. Kontinuerligt produceras informationsblad och små kataloger svensk formgivning, utställningar på om Kalmar Konstmuseum och vandringsutställningar för andra museer och bibliotek. På en rad industrier nmt om i landet finns mer eller mindre kompletta och välskötta arkiv och samlingar. I dessa arkiv finns ofta det fördjupande underlag kan berika och möjliggöra som forskning kring föremålen. Här finns också underlag för att kunna göra de publika utställningama mer infonnativa. Olika sammanhang kan belysas som inte skulle kunna klargöras andra sätt. Utredningen återkommer i nästa delbetänkande till arkivfrågan.

5.14 Riksutställningar

Riksutställningar är en statlig myndighet för utställningsverksamhet inom ramen för den statliga kulturpolitiken. Målet for verksamheten är att bevara kulturarvet att utveckla och förmedla kunskap genom om och upplevelser av det, för att därigenom perspektiv på ge sam-

hällsutvecklingen.

Riksutställningar har två huvuduppgifter. Den är att produena cera, distribuera och förmedla vandringsutställningar inom ett flertal områden. Den andra uppgiften är att bidra med erfarenheter och kunskap kring utställningsverksamhet samt arbeta med konstnärlig, en pedagogisk och teknisk utveckling utställningsmediet. av

100 Museer och andra utställningsinstitutioner i Sverige SOU 1999: l 23

Arbetet innebär bland annat gränsöverskridande samarbeten med bland annat utbildningar och bildningsförbund bidra till samt att nya perspektiv på kulturella och samhälleliga förändringar. Riksutställningar har fyra fokusområden: demokrati, yttrandefrihet och mångkultur; unga människors livsvillkor, den samtida konsten; form, samt gestaltning och byggd miljö. Verksamheten omsatte drygt 40 miljoner år 1998. Att form och gestaltning ingår i uppdraget gör det intressant att ta upp Riksutställningar i detta betänkande.

5 l 5 Svensk

F orm .

Svensk Form är en ideell föreningen främsta syfte är att vars genom opinionsbildning främja god form. Med god föremenar ningen sådan form där så mycket kunskap möjligt använts som om användarbehov, estetisk kvalitet, funktion och miljömässiga hänsyn, etc. Opinionsbildningen sker med hjälp utställningar i Sveav rige och utomlands, genom tidskriften FORM, seminarier, föreläs-

ningar, läromedel, det årliga designurvalet Utmärkt Svensk Fonn, som delas ut till formgivare, designer och producenter, samt Ung Svensk Form, utmärkelse riktas till en som yngre designer och formgivare. De två sistnämnda utmärkelsema pre-

senteras i form av kataloger och vandringsutställningar.

Svensk Form, eller Svenska Slöjdföreningen som var namnet fram till 1976, är världens äldsta designorganisation, grundad 1845. Föreningen har sedan dess gjort rad insatser för en att utveckla kvaliteten och öka spridningen svensk formgivning. av Bland föreningens alla initiativ till verksamheter inom formområdet har utställningsverksamheten spelat viktig roll. en Svensk Form har varit engagerad i flesta internationella världsutställningar och andra sammanhang, där svensk design, formgivning och svenskt konsthantverk presenterats. Man har dessutom varit initiativtagare till rad utställningar, både inom landet och en utomlands. Somliga av dessa har även haft stor betydelse för form-

SOU 1999: 123 Museer och andra utställningsinstitutioner i Sverige 101

debatten och ibland för utvecklingen i Sverige.7 Andra utställningar föreningen arrangerat har i hög grad bidragit till att

som svensk formgivning uppmärksammats intemationellt.

Föreningen har ett omfattande och unikt bibliotek och bildarkiv, som hålls tillgängligt för forskare och studenter. Biblioteket innehåller förutom design- och konsthantverksböcker, utländsk facklitteratur, kataloger och ett stort antal internationella och svenska facktidskrifter inom designområdet. Få andra bibliotek kan konkurrera med detta omfattande utbud av tidskrifter. Bildarkivet innehåller svartvita Originalbilder, dels från de stora utställningar föreningen deltagit i sedan sekelskiftet, dels på

som enskilda formgivares arbeten. Dessutom finns ett innehållsrikt diabildsarkiv med inriktning på svensk formgivning.

Verksamheten omsatte 15 miljoner kronor 1998. Från Statens kulturråd bidrag till bild- och fonnområdet erhöll föreningen ett statligt anslag 1,4 miljoner. 1999 utökades det årliga, statliga

om bidraget med l miljon kronor från statens anslag för nationella uppdrag. Svensk Forms nationella uppdrag är tidsbegränsat till treårsperioden 1999-2001.

Målsättningen med uppdraget är att Svensk Forms verksamhet skall bli ännu mer publik, att allmänhetens kunskap om forrngivning och design ökas, att föreningen får till stånd framåtsyftande projekt inom området, förmedlar erfarenheter från till exempel framgångsrika designsatsningar, samt höjer myndigheters kompetens att beställare ta hänsyn till formgivning och design.

som

Hemutställningen 1917, Stockholmsutställningen 1930, H55 1955, Fonn Fantasi 1964, VaraUndvara 1978, NordForm90" 1990, Formen rörelse 1995. sAndra utställningar har i hög grad bidragit till att svensk formgivning uppmärksammats internationellt som till exempel "Parisutställningen 1925, "Metropolitanutställningen" 1927, världsutställningen i Paris 1937, Swedish Modem på världsutställningen i New York 1939, vandringsutställningen Design in Scandinavia i USA 1954, vandringsutställningen Design in Scandinavia i Australien 1968, vandringsutställningen Ett samhälle for alla. Svensk Design för handikappade på olika platser i Europa 1977-1979, vandringsutställningen "Vivir como todos los demás i Sydamerika 1988-1989.

102 Museer och andra utställningsinstitutiøner i Sverige SOU 1999: 123

Svensk Form har sitt säte i Stockholm har dessutom regiomen nalföreningar i ett flertal städer; den mest etablerade och livaktiga föreningen är den tidigare nämnda

Regionalföreningen för Skåne

och Blekinge, driver Form i Malmö

som Design/Center med ett

fyrtiotal utställningar år, föreläsningar, seminarier

per arrangerar och erbjuder ett sortiment med nordiska designprodukter i sin butik. Övriga lokalföreningar har tillkommit sedan mitten 1980av talet och arbetar för att öka medvetenheten och främja utveckom lingen av god design i sina regioner: Svensk Form Småland verkar i Småland och på Öland, Svensk Form i Väster i västra

Götalandsregionen, Länsföreningen Svensk Form i Östergötland

i sitt län, Svensk Form Västerbotten har både Umeå och Skelleñeå som sin hemvist och Svensk Form Norrbotten samverkar med Norrbottens Museum i Luleå för sprida

att kunskaper om

form och designområdet.

Sammanfattningsvis kan sägas att de regionala Svensk Fonnföreningama genom sin spridning och verksamhet, utgör ett viktigt nätverk för design, formgivning och konsthantverk. Här möts arkitekter, formgivare, industridesigner, konsthantverkare och andra fonnintresserade och driver designfrågorna lokalt. I mitt slutbetänkande återkommer jag till Svensk Forms verksamhet.

5.16 Stiftelsen

Svensk Industridesign

Stiftelsen Svensk Industridesign för statliga, svarar designñämjande åtgärder inom näringspolitiken. Stiftelsen Svensk Industridesigns verksamhet är inriktad på åtgärder främjar som kunskap och kompetens inom industriellt tillverkad design, i syfte att öka lönsamheten och därmed tillväxten i svenskt näringsliv. Särskild uppmärksamhet ägnas designfrämjande verksamhet i små och medelstora företag. Målgruppen är svenskt näringsliv,

designer-

kåren, samt högskolor och universitet.

Insatser genomförs över hela landet, från regionkontor i Hämösand, Göteborg, Stockholm och Växjö. Verksamheten har två

SOU 1999: 123 Museer och andra utställningsinstitutioner i Sverige 103

inriktningar: Kontakt och rådgivning, samt kunskaps- och kompetensutveckling. Genom kontakter och rådgivning får företagen en praktisk vägledning i fråga om hur design bör upphandlas och hanteras. Tillsammans med andra aktörer för näringslivsutveckling försöker stiftelsen också att uppmuntra till ökat samarbete mellan designföretag och övrigt näringsliv.

Insatsområdet kunskaps- och kompetensutveckling stödjer utbildnings- och forskningsinsatser inom designområdet. Nationell samverkan inom detta område sker inom ramen för Forskarkollegiet, som är en sammanslutning av lärare och forskare från universitet och högskolor och andra med intresse för kunskapsutveckling inom designområdet.

1998 erhöll Stiftelsen Svensk Industridesign 9,5 miljoner kronor i anslag från näringsdepartementet. Utöver det statliga bidraget kom medel på 2,5 miljoner för projekt genomförda i samverkan med regionala organisationer och näringsliv, och så kallade designcheckar i samverkan med ALMI Företagspartner 3 miljoner. Samma belopp 3 miljoner satsade företagen själva.

- -

5.17 Kommentar till utställningssituationen i Sverige för design-

området

Konstindustrimuseemas historia går tillbaka till den andra hälften av 1800-talet. Dåtidens diskussioner om estetik och kvalitet påverkade den utfomming som museerna fick, något som även kom att bidra till deras framtida utställningspolitik och programverksamhet. Dessa museer var i sin begynnelse aktiva påverkare av den samtida smaken. Det var nuet man ville förändra till det bättre genom att visa upp de goda exemplen. Man kan alltså hävda att museerna hade en estetisk-politisk inriktning.

Med tiden ökade konstindustrimuseemas samlingar och därmed förändrades museernas roll. Istället för att påverka samtiden för att åstadkomma en annan, skönare framtid, började de alltmer fungera som ett kollektivt minne. Besökarna gick dit för att se på sådant

104 Museer och andra utställningsinstitutioner iSverige SOU 1999: 123

som gjorts förr, för att reflektera över historien, för att förundras och begrunda. I förhållande till samtiden blev uppgiften att dokumentera. Det som i dag köps in till Nationalmuseums konsthantverkssamling och till Röhsska museet skall visserligen det bästa vara och intressantaste av det som görs av samtida konsthantverkare eller fonngivare, men tingen behöver inte längre aktiva forevara bilder och smakfostrare. För att citera en informationsfolder från tidigt 1980-tal om Röhsska museet: Utan att vilja propagera för några särskilda smakuppfattningar, som endast är uttryck för olika gruppers speciella värderingar, vill museet rikta uppmärksamheten på frågor kring estetisk och teknisk kvalitet inom sitt område. Utöver sin centrala uppgift att förmedla estetiska upplevelser kan museet sålunda även ge människor vidgade möjligheter att kritiskt värdera och medvetet välja inom den sektor samhället museet av som företräder. Kriterierna för inköpen handlar i dag huruvida föremålen är om konstnärligt och konsthantverkligt nydanande, och motiven skiljer sig från hur de tekniska och kulturhistoriska museerna museerna bygger upp sina samlingar. Ekonomin sätter förstås vissa gränser, liksom de inköpsansvariga intendentemas värderingar. Somegna liga brister och luckor i samlingarna har korrigerats. Man senare har helt enkelt vinnlagt sig om att komplettera samlingarna så att de bättre överensstämmer men den tiders museisyn som senare män och fonngivningsteoretiker utvecklat. De kvalitetskriterier som rått berättar mycket olika värderingar och tidsandan. om om Det råder en slags konsensus bland fackkunniga i samtiden, som naturligtvis senare generationer kan ifrågasätta. Samtidigt kan hävdas de ting skaffar, tillrättalägger att man, genom museerna och regisserar historien. Innan ny forskning har bevisat att det förhåller sig på ett annat sätt eller påvisar luckor i den dittills accepterade bilden, blir denna historia den rådande. Design omfattar, som jag tidigare nämnt, hela fältet från konsthantverk, inredning, grafisk design, industrifonngivning, informationsdesign, tjänstedesign till formgivning inom rad material. en Designområdet skär genom och har beröringspunkter med rad en

SOU 1999: 123 Museer och andra utställningsinstitutioner i Sverige 105

andra ämnen redan är etablerade inom musei- och utställ-

som ningsvärlden.

Det finns centralmuseer som delvis ägnar sig vissa av dessa områden. De flesta dessa statliga finns i Stockholm:

av museer myndigheterna Nationalmuseum, Moderna Museet och Arkitekturmuseet, samt stiftelsen Nordiska museet. Hit kan också Tekniska museet räknas, är stiftelse, ägd både av staten och

som en industrin.

Samtliga de nämns ovan samlar och ställer ut

museer som föremål delvis kan hänföras till designområdet. Men inget

som

har i uppdrag att koncentrera sig på design, konsthantverk museum och formgivning och får därför inga statliga anslag eller bidrag för det utom Röhsska museet i Göteborg och delvis National-

-

i sina instruktioner har till uppgift att följa konstmuseum, som hantverkets utveckling.

Länsmuseer, kommunala konsthallar och andra utställningslokaler visar i olika grad form- och framför allt konsthantverksutställningar. Flera har intressanta samlingar, som skulle

museer kunna utnyttjas for att beskriva och fördjupa olika designaspekter. Några få olika ställen i landet har tagit ett större ansvar

museer för detta område, likaså gör den designcenterverksamhet som finns i Malmö och det öppnat i Bångbro.

nya museum som

6 Statens till berörda

anslag

museer

Jag har i föregående kapitel berört ekonomin för några de av museer som i olika grad sig i designområdet och engagerar som har flera huvudmän. Här ger jag både övergripande och en mer mer exakt bild av hur de statliga anslagen till central- och andra museer fördelas. Min utgångspunkt har även i detta fall varit de museer som har beröringspunkter med form och design. Inom statens anslag till och utställningar finns det fyra museer ramanslag med stöd till bland annat inom eller i nära museer anslutning till konsthantverk, formgivning och design. Dessa ramanslag är Centrala museer: Myndigheter H1, Centrala museer: Stiftelser H2, Bidrag till regionala H3, samt Bidrag till museer vissa museer H4. Totalt finns tio centralmuseer i myndighetsform, Arkitekturmuseet, Moderna Museet, Naturhistoriska riksmuseet, Statens historiska Historiska museet och Kungliga Myntkabimuseer nettet Sveriges Ekonomiska Museum, Statens försvarshistoriska Armémuseum i Stockholm och Flygvapenmuseum i Linmuseer köping, Statens konstmuseer -Nationalmuseum och Prins Eugens Waldemarsudde, Statens för världskultur Etnografiska museer museet i Göteborg, Folkens Museum samt Östasiatiska Museet i Stockholm, Statens musiksamlingar Musikmuseet och Svenskt - Visarkiv i Stockholm, Livrustkammaren/Skoklosters slott/Hallwylska Museet, Statens Sjöhistoriska Sjöhistoriska museer museet, Vasamuseet i Stockholm samt Marinmuseet i Karlskrona. Tre centralmuseer i stiftelsefonn tillkommer: Nordiska museet, Skansen och Tekniska Museet i Stockholm.

108 Statens anslag till berörda SOU 123 museer 1999:

De regionala med statliga bidrag 27 och därtill museerna är kommer tolv så kallade vissa i vilka till museer, exempel ingår Röhsska museet i Göteborg, Textilmuseet i Borås, Dansmuseet i Stockholm, Bildmuseet i Umeå och Arbetets Museum i Norrköping. Jag kommer nedan enbart nämna de har primärt museer som intresse för denna utredning, jag tidigare påpekat kan men som designaspekter läggas på långt fler områden. I det avseendet har samtliga av de nämnda beröringspunkter med ovan museerna

designområdet.

6.1 Centrala museer: Myndigheter

H1

Inom detta anslag finns tre myndigheter i Stockholm, kan som

anses ha beröringspunkter med konsthantverk, och formgivning

design: Nationalmuseum med Prins Eugens Waldemarsudde, Moderna Museet samt Arkitekturmuseet. Verksamheten styrs genom instruktioner och regleringsbrev. Ingen del anslaget av är särskilt riktad eller öronmärkt för form och design, och det framgår alltså inte om några medel överhuvud taget är ämnade for eller hur mycket av anslagen används till insatser inom det områsom det.

l l Nationalmuseum

.

Myndigheten Statens konstmuseer hade 1999 statligt anslag på ett 136 348 000 kronor, i detta belopp ingår anslaget till Nationalmuseum, Prins Eugens Waldemarsudde och Moderna Museet. Sedan den l juli 1999 är Nationalmuseum med Prins Eugens Waldemarsudde och Moderna Museet två olika myndigheter. År 2000 kommer enligt budgetpropositionen Nationalmuseum tilldelas att 61 775 000 kronor och Moderna Museet 86 218 000 kronor. De medel som Nationalmuseum tilldelas skall användas i enlighet med de statliga instruktionerna och regleringsbrevet. Det ankommer på museiledningen att bestämma hur mycket de av

SOU 1999: 123 Statens anslag till berörda museer 109

medel erhålls för den samlade verksamheten som skall dispo-

som

av Nationalmuseums konsthantverkssamling. På museet neras finns varken intäkter eller utgifter redovisade direkt kan hän-

som föras till designområdet, eftersom det sorterar under en annan större avdelning, Nationalmuseums samlingar. Då det varken finns specificerade medel eller mål för insatser på detta område, finns det inte heller någon tydlig grund för utvärdering av det statliga åtagandet.

I instruktionerna till Nationalmuseum nämns formområdet enbart i §2: Nationalmuseum skall fullgöra uppgifter som rör äldre måleri, skulptur, teckning och grafik, företrädesvis från tiden före år 1900, samt konsthantverk från äldre tid till nutid. Min kursivering. Formgivning och industridesign nämns alltså inte. Övriga instruktioner är antingen allmänt hållna eller avser direkt

för konstornrådet. Även inga specifika mål är museets ansvar om formulerade för design-, konsthantverk och formgivningsomrâdet, grundar sig målbeskrivningama och kraven i regleringsbreven och regleringsbesluten på de kulturpolitiska målen och kan därför prö-

mot den verksamhet som bedrivs vid Nationalmuseums konstvas hantverkssamling.

Intressant för denna utredning är bland annat det övergripande målet att utveckla och förmedla kunskap om och upplevelser av kulturarvet och därigenom perspektiv på samhällsutveck-

ge lingen", liksom målet att vidgade perspektiv på samhälls-

ge utveckling och människors villkor samt stimulera till debatt kring samlingsornrådets betydelse, i synnerhet kring frågor som rör bruket kulturarvet. Även målet att vidareutveckla den pedago-

av giska verksamheten i direkt kontakt med skola samt universitet och högskola är väsentligt för det område som granskats i detta delbetänkande.

6.1.2 Moderna Museet

I budgetpropositionen för 1999 diskuterades huruvida Moderna Museets för att visa modern formgivning och design kunde

ansvar utvecklas och förstärkas. Förutom det nämnda anslaget till-

ovan

l 10 Statens anslag till berörda SOU 1999: 123 museer

delas museet i och med nästa budgetår och under kommande de tre åren framöver sammanlagt ll 500 000 kronor för inköp konst. I av årets budget nämns inget ansvaret för att visa modern om upp formgivning och design, till skillnad från året dessförinnan. Sannolikt vill staten avvakta remissbehandlingen förslagen i denna av utredning. I Moderna Museets instruktioner nämns inte designonuádet.

6.1.3 Arkitekturmuseet

Arkitektunnuseets statliga anslag uppgick 1999 till 26 607 000 kronor. Det finns inga statliga direktiv i instruktionerna om att en specifik del verksamheten skall ägnas åt designområdet. Därav emot finns det ett generellt mål rör formgivning i regleringssom brevet och i regleringsbeslutet i enlighet med Kulturpropositionen 1997/98: Arkitekturmuseet skall drivande i arbetet vara med att genomföra intentionerna i det statliga handlingsprogrammet för arkitektur, formgivning och design. Åtgärder, insatser och resultat skall rapporteras årligen." I det sammanhanget bör det betonas att gränsdragningen mellan arkitektur och design ibland är flytande, eftersom båda handlar om gestaltning och designens föremål ingår i arkitekturens miljöer. Men det finns alltså inga särskilda statliga medel är öronsom märkta enkom för designområdet på Arkitekturmuseet. Däremot innebär uppdraget att leda arbetet med att genomföra en särskild kampanj inför Arkitekturâret 2001, syfte vars är att lyfta fram storstädernas arkitektoniska kvaliteter och det offentliga

rummets utfomming, ett visst speciellt den sist nänmda ansvar uppgiften ñr fonnomrâdet. Av årets anslag skall 2 000 000 kro- nor till detta uppdrag. Arkitekturmuseet lämnade i juli i år ett utkast till verksamheter i samband med kampanjen. En delredovis-

ning lämnades i november och årsredovisning arbetet inom en av kampanjen skall lämnas senast den l år 2000. mars

SOU 1999: 123 Statens anslag till berörda museer lll

6.2 Centrala museer: Stiftelser H2

De två ansvarsmuseema Nordiska museet och Tekniska Museet är stiftelser. Båda dessa har omfattande samlingar av bety-

museer delse för fonngivningsområdet, även om något sådant ansvar inte finns tydligt uttalat. Det går inte att urskilja i vilken utsträckning anslagen används till design och formgivning, eftersom verksamheterna har andra huvudinriktningar. Trots det kan åtminstone indirekt en viss del av dessa museets verksamhet räknas till statens åtagande inom formgivningsområdet.

6.2.1 Nordiska museet

I Nordiska museets fall är föremålen samlade ur ett kulturhistoriskt perspektiv och presenteras bland annat i form av möblerade bostadsrum eller som delar av miljöer från olika epoker. Staten har i dag inga krav på att Nordiska museet i sin verksamhet skall ta hänsyn till formgivningsaspekter. Något sådant åtagande finns inte heller i museets stadgar, även om följande paragraf kan tolkas som ett sådant: Nordiska museet har till uppgift att bevara och levandegöra minnet liv och arbete i Sverige, företrädesvis tiden efter

av år 1540. Däremot betraktar museet design och formgivning som en integrerad del i verksamheten. Museets ekonomiska redovisning är inte uppdelad så att man kan urskilja särskilda insatser inom design. 1999 erhöll Nordiska museet 86 738 000 kronor i statligt anslag.

6.2.2 Tekniska Museet

Även Tekniska Museets samlingar är värdefulla för designområdet. I Tekniska Museets fall är föremålen samlade ur ett teknikoch näringslivsperspektiv. Det innebär att museet bland annat har omfattande samlingar industridesignföremål, till exempel

av som bilar, kylskåp, radioapparater och telefoner. Museets uppgift är bland annat enligt stadgarna att belysa utvecklingen inom ingen-

1 12 Statens anslag till berörda SOU 1999: 123 museer

jörskonsten och dess grundvetenskaper samt inom industrin. Inom detta ämnesområdet skall museet såväl bedriva och främja vetenskaplig forskning och dokumentation utöva undervisningssom och upplysningsverksamhet. Staten har inte riktat något krav till Tekniska Museet att ta hänsyn till designområdet. Museet gör inte heller någon specifikation eventuella medel används till av som designområdet. Det statliga anslaget till Tekniska Museet uppgick 1999 till 38 498 000 kronor.

6.3 till

Bidrag regionala museer UB

1999 erhöll regionala 102 271 000 kronor. Men det finns i museer dag ingen uppgift om hur stor del av den summan går till som form- och designområdet. Däremot har Statens kulturråd påbörjat en översyn av de regionala museerna för att få klarhet i hur omfattande tillgången på och hur stort intresset är för bild- och formkonstområdena. Översynen skall leda samlad bedömning en av verksamheter med inriktning på samtida bild- och fomikonst inom länsmuseer. Resultatet skall redovisas till regeringen år 2000. Det finns ännu ingen uppgift hur mycket de regionala om av museernas statliga bidrag går till form- och designområdet. som Men bidragen till några enskilda regionala skulle till viss museer del kunna betraktas ett stöd till form och design: Kalmar som Konstmuseums Arkiv för Svensk Formgivning Konstmuseet erhöll sammanlagt 600 000 kronor via Kalmar länsmuseum, Kulturen i Lund sammanlagt 5 400 000 kronor, dessa förmen medlas delvis vidare till andra museer, Röhsska museet l 500 000 kronor via anslag till Göteborgs vidare museer, se nedan under H4, samt Smålands museum Sveriges glasmuseum i Växjö sammanlagt 2 800 000 kronor. Men eftersom anslagen inte är närmare definierade går det inte hur mycket att ange som går till fonn- och designområdet. Röhsska museet är ett utpräglat form-, design- och konsthantverksmuseum. Delvis gäller detsamma för Smålands museum -

Statens anslag till berörda museer l 13

Sveriges glasmuseum, när det gäller glasområdet. Därför kan man delvis räkna anslagen till statliga form- och

dessa museer som designinsatser. Röhsska museet har en särställning, eftersom det är kommunalt och inte regionalt. Att museet trots detta erhåller anslag beror att Göteborgs museer ingår i kretsen av regionala museer med vissa uppdrag på museiområdet, i likhet med övriga regionala museer.

Anslaget till de regionala disponeras av Statens kul-

museerna turråd. Ett övergripande mål med anslaget är att öka tillgången till och intresset för samtida bild- och formkonst i hela landet.

6.4 Bidrag till vissa museer H4

Utöver det regionala museibidraget erhåller Röhsska museet anslag för det nationella nätverksansvaret för Sveriges museer inom området design och konsthantverk. Målet med anslaget är att åstadkomma en bättre samordning mellan museer inom designområdet i Sverige. Anslaget för uppdraget uppgår från och med i år till 1 000 000 kronor. Det nationella nätverksansvaret kom till 1997, och museet tilldelades ursprungligen 500 000 kronor per år för uppdraget. År 1999 höjdes beloppet med ytterligare drygt 500 000 kronor för att nätverksarbetet skall uppnå önskad effekt. Arbetet har hittills främst handlat om att tillsammans med berörda museer ta fram en gemensam nomenklatur, det vill säga en gemensam begreppsanvändning och indelning vid dokumentation. Detta görs för att museerna lättare skall kunna ha inblick i och arbeta med varandras samlingar. Rollen som nationell nätverksbyggare behöver fortfarande utvecklas.

6.5 Statliga åtagandets effekter

Det går i de flesta fall inte att uttala sig om omfattningen av statens insatser och hur de kulturpolitiska målen hanteras vad avser design och formgivning på museisidan. Vad beträffar de museer

1 14 Statens anslag till berörda museer SOU 1999: 123

med inriktningar tangerar formgivning, konsthantverk och som design inryms designsatsningama i de övergripande anslagen. Eñersom staten inte alltid specificerar hur och till vad medel skall disponeras inom ett visst anslag, är det svårt bedöma insatatt serna. Som en följd av att inte målen är preciserade med avseende på designområdet, ger inte heller âterrapporteringen någon tydlig bild av museernas verksamhet inom området. Såväl omfattningen som resultaten av de statliga insatserna är därför svåra urskilja. att Därmed inte sagt att inte gör statligt perspektiv museerna en ur väsentlig gärning inom design, formgivning och konsthantverk. Men för staten är det för närvarande omöjligt att bedöma dessa insatser. Det skulle säkerligen värdefullt även för de berörda vara museerna med en mer övergripande utvärdering för att få ett perspektiv på och möjlighet att reflektera över den verksamegna heten. Till denna fråga jag att återkomma i

avser redovisningen av

mitt kommande arbete.

SOU 1999: 123 115

7 Museernas förutsättningar att

hantera designområdet

Jag här några aspekter på vilka förutsättningarna som behöver

ger uppfyllas för att designområdet skulle kunna få större utrymme på

Jag tar några behov, är angelägna också ur ett museerna. upp som statligt perspektiv. Dessa är: tydligare roller, samordning, tillgäng-

lighet, enhetlig dokumentation, kompetensutbyte, kunskapsutveck-

ling, utbildning inom design och formgivning.

7.1 roller

Tydligare

Som jag tidigare nämnt finns i Sverige några museer med en annan inriktning har beröringspunkter med det område jag här

men som diskuterar, det vill säga formgivning, design och konsthantverk: Moderna Museet, Arkitekturmuseet och Tekniska Museet i Stockholm. Det finns också med flera inriktningar som Natio-

museer nalmuseum, Nordiska museet i Stockholm, Kalmar Konstmuseum, Kulturen i Lund, Smålands Sveriges glasmuseum i

museum - Växjö samt Textilmuseet i Borås. Röhsska museet i Göteborg är det enda museet in Sverige har renodlad profil och täcker

som en hela området från konsthantverk till industridesign.

På har omfattande och differentierad verksam-

museer som en het är det ibland svårt att avgöra vad man skall prioritera. Till viss del kan det bero på att museernas kärnområden inte tillräckligt entydigt framgår deras instruktioner och stadgar. Andra orsaker

av är att enskilda intendenters intressen präglar verksamheten, att

slump eller genom tidigare beslut fått en ämnesmuseerna av en

l 16 Museemas förutsättningar att hantera designområdet SOU 1999: 123

inriktning som finns kvar vid sidan kämomrâdet. Även mellan av museer med en bred och mångfacetterad verksamhet finns ibland oklara gränszoner.

Några museer har som Smålands Sveriges glasmuseum museum och Textilmuseet mutat in sitt ämnesområde och var därmed renodlat sin profil, utifrån den regionens traditioner egna glas respektive industritextil. Därmed har dessa påtagit sig museer ett själwalt ansvar och blivit de i landet mest utförligt hantesom rar de utvalda områdena. I den promemoria Moderna Museet myndighet. Ett - en egen nytt forum för modern fonn, Kulturdepartementet som presenterade i april 1998, föreslogs att Moderna Museet och Arkitektur-

museet skulle dela ansvaret för formgivningsomrâdet från och med 1900-talet och i samband med detta över därmed ta sammanhängande samlingar från Nationalmuseum. I remissvaren kritiserades emellertid detta förslag flera av instanser, påpekade att formgivningsomrâdet behöver som en egen institution. Risken är, hävdade ett flertal remissinstanser, för stor att området inte får de resurser och den uppmärksamhet det som förtjänar, om det inordnas i andra sammanhang. I andra remissvar ansågs det omotiverat att sätta en gräns just vid förra sekelskiftet. Formgivningens historia är längre än så, menade och man, området behöver kunna belysas med hjälp och omfattas av av exempel från tidigare epoker. Alla de ovan nänmda erhåller, jag tidigare bemuseerna som skrivit, antingen direkt eller indirekt eller mindre statliga mer stora anslag, men det finns inte någon tydlig rollfördelning mellan dessa

museer när det gäller designområdet. De regionala museerna har, tidigare nämnts, bredare och som

fler bevakningsomrâden skulle ha förutsättningar integrera

men att och/eller lyfta fram designaspekter. Staten har emellertid inte hittills i sina instruktioner eller sina anslag uttryckt några genom sådana önskemål. Är mångfalden av museer och den otydliga rollfördelningen mellan dem ett problem statligt perspektiv En mångfald ur av verksamheter är inget negativt i sig. Det gör att medvetenheten om designområdet kan utvecklas och spridas i landet. runt om Men

Museernas förutsättningar att hantera designområdet 117

den otydliga rollfördelningen försvårar samverkan mellan de organisationer som berörs. Omvärlden vet inte alltid vad man kan förvänta sig från respektive part. Man vet inte vem som kan vad och vart skall vända sig behöver fackkunskaper. Det

man om man finns naturligtvis inom utställnings- och museiområdet både behov

generalister som har en bred men kanske inte så djup kunskap av och fått möjlighet att fördjupa sig i ett område och

personer som därmed besitter specialkunskaper. Med tydligare roller kunde verksamheterna stödja och komplettera varandra i större utsträckning.

7.2 Samordning

Något skulle kunna samordnas bättre är museernas insarn-

som lingsarbete. Det råder ibland oklarheter om vem som borde samla på vad. Det händer att museer auktioner kan konkurrera med varandra om samma föremål och på så sätt höja prisnivån. Det finns dubbleringar i samlingarna, överlappningar mellan olika museer och museisamlingar som egentligen borde vara på ett annat

Om tydligare proñlerade sin verksamhet kunde museum. museerna de komplettera varandra istället för dubblera.

Dessutom kan glapp uppstå., det vill säga att ingen samlar inom ett visst föremålsområde, medan flera samlar inom andra områden. Insamlande och dokumentation av ett visst område kan göras mer heltäckande de olika parterna vinnlägger sig om att komplet-

om tera varandra. Det är en av orsakerna bakom SAMDOK samordning, samtid och samarbete, som är ett initiativ till en samordning av insarnlingsarbetet av nutida föremål. SAMDOKsekretariatet är förlagt till Nordiska chef också är ord-

museet, vars förande i SAMDOK-rådet det styrande organet med represen-

tanter för centrala museer, länsmuseet, kommunala museer och Svenska museiföreningen. Men SAMDOK till trots finns det fortfarande betydande behov av samordning mellan museer. SAMDOK:s arbete har hittills mest varit fokuserat på kulturhistoria och på att dokumentera märmiskors liv ur olika aspekter. Men

l 18 Museernas förutsättningar att hantera designområdet SOU 1999: 123

även för designforskningen kan det här finnas intressant ett material att ta del av.

Tydligare rollfördelning när det gäller insamlingsarbetet

mellan de museer antingen har sitt huvudsakliga

som bevakningsområde

inom eller tangerar designområdet skulle kunna förstärka museernas identitet och personalens kompetens. En tydligare rollfördelning kan dessutom ekonomiska samordningsvinster. ge Det nätverksansvar regeringen till Röhsska som gav museet 1997 ledde till att ett kontaktnät upprättades och rad frågor att en som rör en gemensam nomenklatur liksom arkivfrågor började diskuteras. Nätverkstanken är fundamental modell en i vår tid. Ett nätverk bygger på jämbördiga deltagare, där och möjvar en ges lighet att i samspel med andra fördjupa just sitt område och sin kompetens i detta fall inom design, formgivning och konsthant- verk. Därför borde de olika deltagarna i ett nätverk uppmuntras att profilera och fördjupa sig. Samtliga deltagare i nätverk kan ha ett ansvar att utveckla någon aspekt och därmed fylla ett behov och utgöra en resurs för övriga nätverksaktörer. Det finns en rad arkiv är intressanta och viktiga i detta som sammanhang. Jag återkommer till arkivfrågoma i slutbetänkandet. Men jag vill redan här betona att det är viktigt att arkivsituationen för flera design-, forrngivnings- och konsthantverksområden säkerställs.

7.3 Tillgängligheten till samlingar och

föremål

Det finns i dag inget enhetligt regelverk för lån museerna sinsemellan och till andra utställningslokaler. Olika museer tilllämpar olika principer för hur lång tid i förväg som man måste komma med sin förfrågan, hur länge kan få låna föremålen man och för lånekostnadema. Inte heller när det gäller depomuseernas sitioner på andra institutioner finns gemensamma, enhetliga regler och för vilka kostnader som skall debiteras. Dessa problem har flera av de museirepresentanter jag diskuterat med tagit upp, eñer-

SOU 1999: 123 Museemas förutsättningar att hantera designområdet 1 19

som de oklara villkoren ibland hindrar en att visa de föremål man skulle vilja och att det i andra fall kan svårt att i förväg

vara beräkna kostnaderna.

Att hanteringen skiljer sig mellan olika museer kan bero på naturliga orsaker, som att rutiner utvecklats under lång tid och att de bygger på enskilda museets traditioner i övrigt. Dessutom är kraven på hantering av föremål inte desamma alla museer, heller för alla slags föremål. En del kan vara ytterst ömtåliga och dyrbara, medan andra inte kräver samma varsamhet. Det är alltså ingen enkel fråga. Men samtidigt försvåras samverkan genom bristen på mer enhetliga rutiner för utlåning mellan museema.

För att underlätta lån mellan olika institutioner krävs att man vet vad som finns och var det finns. Biblioteksverksarnheten har under de senaste tio åren med hjälp av informationsteknologi, för katalogisering och samordnade söksystem genomgått en utveckling, som på ett omvälvande sätt underlättat för bibliotekens besökare och användare. Att det är omvärldens behov som varit utgångspunkten, inte enbart interna biblioteksfackliga aspekter, har lett till helt andra möjligheter för forskare och studerande. I detta avseende befinner sig museivärlden i flera fall på en helt annan och sämre nivå.

Möjligheterna till föremålslån mellan museerna skulle behöva koordineras bättre utan att man för den skull gör avkall på säkerhet och varsamhet. Om dessa aspekter kan anses vara uppfyllda eller om inte det museum som får en förfrågan själv behöver föremålen till de egna utställningama, borde inga hinder finnas för utlåning.

7.4 Behov dokumentation

av enhetlig

Dokumentationen av de föremål som finns, som kommer till och köps in av museerna är ibland alltför bristfällig ur ett användarperspektiv. Att finna ett enhetligt system för dokumentation och där man även beaktar omvärldens också ur ett internationellt

perspektiv behov av information är ett akut problem.

-

120 Museernas förutsättningar att hantera designområdet SOU 1999: 123

Dokumentation design- och konsthantverksföremål måste av utformas på ett annat sätt än till exempel dokumentation konstav verk och anonyma bruksföremål. När det gäller formgivning och design, kan ibland flera upphovsman finnas, vilket ställer andra kategoriseringskrav på de dokumentationsmallar används. som Dessutom är material och tekniker väsentliga när det gäller konsthantverk, formgivning och industridesign. Jag har tidigare nänmt, att Röhsska museet följd nätverksansvaret tagit initiativ som en av till att arbeta fram enhetlig och entydig nomenklatur kring en materialområden keramik och glas. Fler materialområden som skall behandlas. Att man är överens vad är vad är förom som en utsättning för att kunna åstadkomma enhetlig dokumentation, en vilket i sin tur är förutsättning för att enkelt kunna utnyttja de en olika samlingarna samlad som en resurs.

7.5 Kompetensutbyte

Museema har inte alltid tillgång till den kompetens behövs som för att möta förväntningarna hos besökarna på rik och varierad en utställningsverksamhet, vilket i sig kräver ekonomiska resurser och kunskaper hos personalen. Det råder också brist på kunniga en teoretiker inom designområdet i Sverige. En tydligare rollfördelning och bättre samordning mellan skulle kunna en museerna avhjälpa en del dessa problem. Enskilda skulle av museer även gagnas av en bättre samverkan med parter utanför museisektom.

Ökat kompetensutbyte alltså

är viktigt både för museerna och andra parter samt för att stimulera lärande utveckling samt av enskilda och designinstitutioner. museer I de diskussioner jag haft med har många uttryckt museerna, ett behov av mer direkta samarbeten för att minska det revirtänkande som existerar inom museivärlden, liksom andra institutioner. Det finns i dag ingen större rörlighet mellan och få museerna tillfällen för fast anställda museiintendenter att periodvis arbeta på andra museer.

Museernas förutsättningar att hantera designområdet 121

Ofta används den fast anställda personalen till att upprätthålla museets basverksamhet. Inför speciella projekt eller för att lösa specifika behov engageras inte sällan tillfälligt anställd personal, vilket å sidan kan vitaliserande för verksamheten, men å

ena vara den andra sidan utarmande. För det första blir det svårt att få till stånd långsiktig kompetensutveckling hos tillfälligt inhyrd personal. För det andra innebär systemet socialt och ekonomiskt

en otrygg tillvaro för många de projektanställda. För det tredje går

av

älva miste om egen kompetensutveckling, när den egna museerna personalen ägnar sig åt basverksamhet, medan tillfälligt anställda används for att bygga de framåtsyftande, nydanande och mer

kompetensutvecklande projekten.

Ett statligt initiativ uppfattats positivt av de museer vi varit

som i kontakt med är det så kallade Sesam-projektet, startade hös-

som ten 1995 och som innebar att statliga museer och arkiv samt ett antal andra kulturinstitutioner möjlighet till utökade, tillfal-

gavs liga insatser inom vård och registrering av sina samlingar. Bakgrunden till satsningen främst museiutredningen Minne och

var bildning SOU 1994:51, där det eftersatta vård- och registreringsbehovet på museerna betonades.

Totalt 235 miljoner kronor avsattes till projektet, som pågick från 1995 till 1998. Syftet med Sesam var att skapa bättre förutsättningar för ett långsiktigt bevarande av kulturarvet och att öka tillgängligheten till samlingarna, bland digitalisering.

annat genom Det i första hand ungdomar anställdes inom ramen for

var som Sesam. Utvärderingen projektet visade att samlingamas fysiska

av tillstånd och tillgänglighet förbättrats samt att projektet ledde till

kompetensuppbyggnad, bland annat genom de utbildningar som en erbjudits Sesam-anställda. Dessutom bidrog projektet till att ett flertal arbetslösa akademiker fick en inblick museivärlden

yngre och ovärderliga kunskaper om hur arbetet på ett museum går till. Efter att projektet avslutats kan det konstateras att en betydande

nu kompetens inom vård och registrering byggts och att det borde

upp

angeläget att den kompetensen kom till användning i det fortvara satta arbetet på museerna.

122 Museernas förutsättningar att hantera designomrádet SOU 1999: 123

7.6 Behov av

ktmskapsutveckling

Forskning kring designområdet behöver bättre möjligheter till ges utveckling. Forskning bedrivs på högskolor, forskningen men kring design, formgivning och konsthantverk är ñrsumbar. Detta

är en av de uppgifter som traditionellt ingår i uppdrag. museernas Eftersom naturliga orsaker prioriterar den utåtriktade, museerna av

publika utställningsverksamheten, som i motsats till forskning

ger intäkter, innebär det att de få design- och konsthantverkshistoriker som finns inom den svenska museivärlden endast marginellt kunnat ägna sig åt fördjupade studier. Konsthantverkets,

formgivningens och industridesignens historia, liksom den samtida

designen skulle behöva dokumenteras, analyseras och forskas om.

Forskning och kunskapsutveckling inom designhistoria och

då avses även den samtida är alltså eftersatta i Sverige. Ämnet designhistoria är av central betydelse för inom området, museerna

men också för design- och konsthantverksutbildningama.

De personer som arbetar med designhistoria och designteori, på institutioner, högskolor och är relativt få och dessutom museer, spridda på rad olika arbetsplatser. Den splittrade situationen en försvårar utvecklingen området, eftersom sällan får möjligav man het att arbeta tillsammans. Både inriktning, kunskaper och kompe-

tens styrs av de behov och uppgifter som den arbetsplatser egna har, något som bidrar till ytterligare splittring. För parter från andra områden är det också svårt att veta vart man ska vända sig om man behöver hjälp, stöd och tillgång till kunskap. Eftersom både teorierna kring och den historiska kunskapen om konsthantverk respektive formgivning och design dess-

utom är unga discipliner jämfört med till exempel företagseko-

nomi, teknik, socialvetenskaper, konst- och arkitekturhistoria

skulle det behövas samlad och kraftfull insats. Liknande en mer iakttagelser görs i Högskoleverkets utvärdering

av designhögsko-

loma i Sverige.

Museernas förutsättningar att hantera designomrâdet 123

7.7 inom och

Utbildning design formgivning

Designutbildningama ligger utanför vårt uppdrag. Inte heller ingår

det att utreda den undervisning som sker vid våra universitet. För att kunna skapa intressanta utställningar är dock tillgång till personal som är kunnig inom designområdet väsentlig. För att säkra den tillgången krävs att den högre utbildningen kan bidra med en relevant undervisning inom form och design.

Det ämne i vilket designens utveckling internationellt brukar ingå är konstvetenskap. På de svenska konstvetenskapliga institutionerna har också under årens lopp ett antal uppsatser och ett fåtal

doktorsavhandlingar skrivits med teman inom formgivning och

design. Till de konstvetenskapliga institutionerna söker sig designhistoriskt intresserade studenter. Men eftersom dessa institutioner förutom traditionell konsthistoria byggt upp andra inriktningar som arkitekturhistoria i fallet med Stockholms universitet

-

har de konstvetenskapliga institutionerna inte för närvarande de lärarkrafter och undervisningsresurser som behövs för att tillfredsställa dessa studenters behov av fackkunskap och handledare.

Ingen av de konstvetenskapliga institutionerna i Sverige kan alltså i dag erbjuda en undervisning med inriktning mot designhistoria. Samtidigt ökar efterfrågan på sådana föreläsningar, från de designutbildningar som redan existerar och som nu växer fram i landet. På designhögskoloma ingår teori och historia, men i försumbar omfattning jämfört med motsvarande utbildningar i till exempel övriga nordiska länder, i England, Tyskland och USA.

Om inte universitetsvärlden har kapacitet att fylla behovet finns andra modeller att tillgå. På institutioner som till exempel VA Museum och Royal College of Art i London, liksom på Bard Graduate Center i New York har man ansett det betydelsefullt att kombinera museiverksarnhet med utbildningsverksamhet. På samma sätt finns planer på ett samarbete mellan Röhsska museet, Högskolan för design och konsthantverk, HDK, och Konstvetenskapliga institutionen i Göteborg. Forskarstuderande skall knytas

124 Museemas förutsättningar att hantera designområdet SOU 1999: 123

till museet. Även i andra svenska universitetsstäder borde kontakten mellan högskolorna och stärkas. museerna Design management är ett ämne börjar etableras på föresom tagsekonomiska institutioner, på nationalekonomiutbildningar

samt på den nya designutbildningen på Kalmar högskola. Situatio-

nen för designteori är bättre än för designhistoria inom universi-

tetsvärlden. Designteori har forskningstradition sträcker en som sig ett trettiotal år bakåt i tiden. Men det är främst under år senare som detta ämne vuxit, i takt med ett ökande intresse för hur olika

former av strukturer och system skapas. Därför återfinns design-

teori inom områden till exempel arkitektur, teknikutveckling, som organisation och sociologi. Det kan tyckas vitt skilda ärnnesvara inriktningar. Men samtidigt drar de lärdom varandras iakttagelav ser, eñersom de har påtagliga likheter i problemställningar. De

som arbetar med dessa områden förenas sitt intresse för genom förändringar av människans grundläggande betingelser. Trots att designteori är en relativt ung akademisk inriktning, har den i viss

mening kommit längre eller i varje fall utvecklats i större omfattning och under längre tid än designhistoria. - I de musei- och utställningssannnanhang är aktuella i som denna utredning kan jag se att designteori främst har ett behov av en bättre kanal for sina resultat, det vill säga högskolans tredje

uppdrag. Men det behövs också bättre möjligheter till möten, samverkan och gemensamt lärande med inte minst användarna och allmänheten. Även i detta avseende skulle en musei- och utställningsverksarnhet kunna spela tydligare roll. en Utredningen kommer här inte närmare beröra designutbildningarna eftersom dessa har utretts högskoleverket. Men jag av anser att det är viktigt att uppmärksamma behovet fördjupad av en kompetens, till exempel kan utnyttjas i musei- och utställsom ningssammanhang. Högskoleverket har i sin rapport designom utbildningarna påpekat behovet fler teoretiska inslag. av Jag kan också konstatera att det i Stockholm finns rad en designutbildningar, både på grund- och högskolenivå, skulle som behöva ha tillgång till en designhistorisk och -teoretisk och arena då avses inte enbart Beckmans Skola, Carl Malmstens Skola,

Forsbergs Skola, Handarbetets Vänners skola, Konstfack, Nyckel-

Museemas förutsättningar att hantera designområdet 125

viksskolan, RMI-Berghs, med flera utan också de universitetsutbildningar likt Företagsekonomiska institutionen/Marknads-

som akademien, Kungliga Tekniska Högskolan och Handelshögskolan integrerat design i sina utbildningsprogram.

För de och andra publika institutioner som skall tör-

museer medla design- och konsthantverksornrådet i form av utställningar och aktiviteter kring utställningama är det viktigt att det finns kompetenta att anställa och anlita. Därför måste jag här

personer poängtera det eftersatta utbildnings- och forskningsbehovet.

De förslag jag lämnar i detta delbetänkande hanterar inte

som alla de fomyelsebehov som jag resonerat om här. Min ambition är att framför allt att åstadkomma bättre samverkan mellan museer när det gäller design- och formgivningsområdet.

SOU 1999: 123 127

8 till förslaget om en

Bakgrund

för form och

mötesplats design

8.1 Behov av en design- och formarena

Designområdet, så jag valt att beskriva det i detta betänkande,

som omfattar ett vitt fält: konsthantverk, inredning, grafisk design, industridesign, web-design tjänstedesigi samt formgivning inom keramik, textil, möbler, etc. Det har beröringspunkter med områden redan är etablerade inom musei- och utställningsvärlden.

som Till exempel finns kopplingar till flera av de statligt stödda centralmuseer finns i Stockholm: Moderna Museet, Arkitektur-

som museet, Tekniska Museet samt Nordiska museet. Inget av dessa

har emellertid, jag tidigare nämnt, form och design museer som

sitt kämområde och ingen av dem har heller statliga anslag som eller bidrag specifikt för en designinriktning.

Även ett med konsthantverk, formgivning och

par museer design inriktning erhåller statliga stöd. Röhsska museet i

som Göteborg får statliga anslag, trots att museet har kommunen som huvudman och därför inte styrs av några statliga instruktioner. Anslag också till Nationalmuseum i Stockholm, vars konst-

ges hantverkssamling enligt sina instruktioner har till uppgift att följa konsthantverkets utveckling. Det är ett uppdrag som de ansvariga för avdelningen vidgat till att omfatta hela designområdet. Nationalmuseums konsthantverkssamlings perspektiv på ämnet har hittills framför allt varit stilhistoriskt. Det har varit föremålens estetiska kvaliteter färg, fonn, uttryck, texturer, etc, som lyfts fram i utställningar-na, vilket är naturlig följd av att avdelningen ingår i

en ett konstmuseum.

128 Bakgrund till förslaget mötesplats... om en SOU 1999: 123

Det finns alltså i Sverige ett konstindustrimuseum samt en museiavdelning, vilkas syñe är att visa olika uttryck, form- och

materialegenskaper hos tingen rad samt en museer som tangerar

designområdet. Däremot finns det inget museum som har till upp-

gift att visualisera allt det bidrar till som att något fått eller får sin

utformning samt vilken roll detta något sedan haft eller har i sam-

hället. För att kunna aspekter och skildra ge nya form och

design på ett kontextuellt sätt måste designområdet behandlas ur ett bredare perspektiv än vad görs de som befintliga museerna.

Ämnet är alltför mångfacetterat för att omfattas ett enda synsätt. av Det finns några få andra institutioner än jag museer tänker framför allt Svensk Form och dess

lokalavdelningar som

främjar designområdet. Dessa har emellertid delvis en arman inriktning än den jag här diskuterar, är att utveckla, fördjupa som och bredda kunskaperna och språket och om ge en historisk

bakgrund till samtida formgivning, design och konsthantverk, samt att föra en kritisk debatt dessa ärrmen. om

För att åstadkomma dialog behövs fler mötesplatser, en form-

arenor, som kan förverkliga detta. Den traditionellt museala upp-

giften att omfatta hela tidrymden historia-nutid-framtid behövs för

att bidra till insikter och reflektioner. Med hjälp historien kan vi av bättre förstå varför utvecklingen blivit den den blivit och att få

lärdomar hur kan förhålla sig inför framtiden. om man Det nya är

alltid nytt i förhållande till något och det annat är det som gör det

nya intressant.

En mötesplats är som ordet beskriver plats där en man möts,

träffar samman med andra. Behovet mötesplatser där fördjuav pande samtal om design kan föras är stort, särskilt avseende samtal

utifrån ett teoretiskt och historiskt perspektiv. En sådan diskussion

är en viktig förutsättning för att denna sektor i samhället skall

kunna utvecklas, integreras och uppfylla de ambitioner som staten

uttryckt i sitt handlingsprogram för arkitektur, formgivning och

design. Det behövs alltså mötes- och utställningsplatser för form,

design och konsthantverk. Enkätsvaren från

designutbildningama,

designorganisationema och företagen uttrycker detsamma. Låt mig

här reflektera kring några synpunkter om detta ämne.

SOU 1999: 123 Bakgrund till förslaget en mötesplats... 129

om

Flera har dels i på de enkäter vi skickat ut, dels i

museer svaren de samtal jag fört med dem sagt sig villiga att integrera eller

vara knyta designområdet till sin övriga verksamhet.

Utbildningsinstitutionema vill gärna se en exponerings- och mötesarena, kan fungera åskådningsplats för studenterna,

som som dels för att bidra till kontakter mellan discipliner, dels for att föra ut och designområdet starkare och tydligare i samhället.

exponera Flera enkätsvar efterfrågar ett självständigt fomimuseum i Stockholm. En åsikt är att mötesplatser bör förläggas där använ-

annan darna finns och gärna i anknytning till mässor och konferenser. Det finns enkätsvar går längre än så och att design-

som anser

bör koncentreras till universitets- och högskolestädema museer Stockholm, Göteborg, Malmö och Umeå. Vidare finns de vill

som

mötesplats hela bredden, från slöjd, konsthantse en som rymmer verk, form till design.

Från näringslivshåll framhålls att designmuseemas verksamhet bör kunna utnyttjas plattformar for att skapa medvetenhet om

som designfrågomas betydelse. Yrkesorganisationer hävdar att staten bör satsa museiverksamhet är aktiv och vänder sig till

en som

bredare publik, samlingspunkt där allmänhet och unga lika en en väl som gamla yrkesutövande designer kan mötas.

De designfrämjande organisationerna framhåller mötesplatsens roll fostrande och utbildande även för att bättre kunna

som men

designområdet virtuellt. exponera

8.2 Att öka medvetenheten om

designområdets betydelse

Industrialismens genombrott i slutet 1800-talet i Sverige var

av början på det ofantliga varuutbud vi lever med i dag.

I dag ökar de immateriella värdena i industriprodukter stadigt i förhållande till de materiella. Produktemas utformning och användarvänlighet är utslagsgivande i konkurrensen om konsumenternas gunst. Att tingen fungerar rent tekniskt så självklart att det

anses

130 Bakgrund till förslaget mötesplats... om en

inte räcker som argument för att dra till sig märmiskors uppmärksamhet. Man kan också se på begreppet immateriell design ur en arman aspekt. Designemas arbete inbegriper dessutom gestalta att nya strukturer, system, och tjänster. Men alla processer dessa former för att lösa behov har också materiella ingredienser som tredimensionella ting, verktyg och tvådimensionella grafiska

design-

element. Även framöver kommer mänskligheten vara beroende av redskap och föremål, fysisk verklighet och visuellt av en av en synlig kommunikation, trots att ökande del designarbetet i en av dag inom informationsteknologin och tjänstesektom ägnas åt så kallad immateriell design.

Det talas ofta ett paradigmskifte och den så kallade om om att elektroniska revolutionen skulle leda till allt fler immateriella designlösningar. Trots det verkar inte produkterna i världen bli färre, tvärtom. Det behövs dialog kring tingen, snarare en en diskussion behov, funktion, roller och betydelser. om De överväganden, tillkomstprocesser och gestaltningsaltemativ som resulterar i designade ting och system är oåtkomliga för de flesta märmiskor. Som allmänhet har man i regel små möjligheter att få en inblick i denna värld, skaffa sig kunskaper varför det om är som det är och blir det blir, och hur sina som man genom egna val av föremål och tjänster kan påverka utvecklingen. Om fler fick insyn i hur tingen kommer till, vilka överväganden och beslut som producenter, uppfinnare, konstruktörer och designer gjort eller tvingats göra skulle det leda till djupare insikter kunde som gagna hela samhället. Även kreativ om en process då en rad faktorer skall sammansmältas till helhet inte alltid låter sig beskrivas i 0rd en utan delvis hör till det så kallade tysta kunskapsområdet, kan det for en formgivare efteråt viktigt verbalt analysera vara att resultatet. På så sätt kan han eller hon bättre tillgodogöra sig sina erfarenheter och få ett bredare formregister laborera att med. Ju mer erfarenhet man har, desto djupare och rikare blir den intuitiva

förmågan.

De yrkesverksamma inom designvärlden behöver utveckla språket kring design. Eñersom design och formgivning till viss del

SOU 1999: 123 Bakgrund till förslaget om en mötesplats... 131

är intuitiv, skapande gör inte designer och formgivare

en process, alltid klart för sig på vilket sätt de är påverkade eller till och

av med präglade av tidigare gestaltning och av trender i samtiden eller idéer om framtiden.

Utställningsforrnen är ett etablerat sätt att förmedla kunskaper och insikter. Genom att lyfta fram och synliggöra olika fenomen inom design och formgivning, blir de möjliga att diskutera.

8.3 För att bredda intresset för

designområdet

Utfommingen ting, redskap, fordon och den formade miljön

av kan antingen göra livet enklare eller svårare. Om man dessutom har funktionshinder blir detta ännu mer uppenbart. Eftersom vi alla har erfarenhet av design, finns förutsättningar för alla kategorier människor att delta i diskussionen, också de grupper i sam-

av hället annars inte har tillgång till de demokratiska och poli-

som tiska kanalerna, till exempel bam. För att demokratisera formområdet och underlätta konsthantverkets, formgivningens och designens utvecklingsmöjligheter behövs en livligare och bredare debatt för ökad insikt och medvetenhet områdets betydelse.

om

Medvetenhet är något man utvecklar livet igenom, genom att observera och fundera över omvärlden. Om man aldrig reflekterar över varför något ut det gör, skärper man inte heller sin

ser som bedömningsförmåga. Den fysiska omgivningen, både i form av föremål och rumsliga sammanhang, är utomordentliga undervisningsmaterial dessutom gratis.

-

Det nyligen startade nordiska projektet Fantasi Design, som initierats av Kalmar Konstmuseum, är en lovvärd insats för att väcka ökad medvetenhet. Detsamma kan många enskilda

sägas om bildlärares initiativ att låta eleverna i grundskolan själva pröva hur

designprocess går till. Genom att träna sitt öga, utveckla sin en uppfattnings- och argumentationsfömiâga f°ar man lättare att göra val, uppskatta när något är väl utformat och protestera när det inte är det.

132 Bakgrund till förslaget mötesplats... SOU 1999: 123 om en

8.4 För att visa att är

design en

kulturfråga

Det finns bland kulturkretsar i Sverige föreställning en om att design är något ytligt, något klistras på och egentligen inte har som med innehållet att göra. Detta är troligen orsak till designen att området hittills försummats eller givits så lite inom utrymme museer och kulturliv.

Det finns också inom den traditionella kulturvärlden åsikt att en utställningar och artiklar samtida designprodukter är slags om en förtäckt reklamverksamhet. Men det är naturligtvis fråga en om hur presentationema görs, hur analyserande, kritiska och diskute-

rande de

En välvillig recension konstutställning är även den säljav en främjande och både konstnär och gallerist ekonomiskt, likgynnar som en positiv artikel om en bok bidrar till ökad försäljning av denna bok. Det finns alltså ekonomiska aspekter på all kultur och

behov av intäkter för att något skall kunna fortleva. Jag det ser snarare som en fråga om ting skall betraktas något ytligt och som ointressant eller något påverkar och berör vårt samhälle som som på djupet. Design borde självklart kunna beskrivas och analyseras

på samma sätt som andra kulturområden.

Precis som en begåvad författare kan få text att leva, en en musiker kan skapa intressant musik, konstnär kan åstadkomma en konstverk kommenterar vår tillvaro på mentalt som ett engagerande och existensiellt sätt, kan begåvad formgivare, designer en eller konsthantverkare åstadkomma ting berör både intelsom oss lektuellt och emotionellt, ting blir symboler för kultur. som en Redskap, verktyg och bruksföremål, främsta uppgift vars är att fungera i arbete och vardagsliv, kan de är väl utformade om göra arbetet och livet njutbara. Design kan alltså både mer säga något fundamentalt kultur och befrämja livskvaliteten. Den om en som hävdar att design endast är ett påhäng, glasyr och en något ytterst ytligt har helt enkelt inte tänkt färdigt.

SOU 1999: 123 Bakgrund till förslaget om en mötesplats... 133

8.5 Kultur, företag och exponering

Ordet kultur har under senare år fått ett genomslag också inom verksamheter som traditionellt inte brukar förknippas med detta område, till exempel varuproduktion och andra företagsverksamheter. Behovet av kulturkompetens inom näringslivet har allt mer uppmärksammats under senare år. Näringslivet har sedan länge ett intresse för företagskultur, det vill säga de värderingar som skapar sammanhållning mellan medarbetare och attraherar kunder och andra intressenter. Men nu kan vi även se ett tilltagande intresse för området i sig, dit bland annat form och design brukar räknas.

Design är i lika hög grad en kultur- som en näringspolitisk fråga. Kulturen i ett land, hur märmiskor lever, arbetar, förhåller sig till varandra och till sin miljö, samt hur de uppfattar tillvaron, skapar den föreställningsvärld som också präglar kontakterna med omvärlden. Hur omvärlden tar emot de kulturyttringar och varor

produceras i ett land, beror på hur omvärlden kan uppfatta och som omvandla tingen och företeelsema så att de passar de egna behoven, vare sig det handlar om en längtan efter exotism eller efter något vardagligt, hemvant och naturligt.

Genom tingens "språk får man förklaringar till både sin egen och andras kultur. Tingen ger öppningar till värderingar och livsmönster, något som kan vara ovärderligt, om man vill kommunicera idéer och/eller handla med omvärlden.

Mot den bakgrunden är det märkligt hur lite vi funderar över tingens, det vill säga, designens förmåga till kommunikation. 1996 bjöd Louisiana Museum of Modern Art i Danmark in ett flertal europeiska forrnteoretiker och designer, vilka i utställningen Design och identitet, aspekter på europeisk design fick visualisera sitt eget lands identitet genom den design som gjordes i landet; helt enkelt visa upp det man var stolt över och kände sig hemma med. Det blev en utställning som gav tankar och förklaringar på sådant som annars är svårt att förstå.

134 Bakgrund till förslaget mötesplats... SOU 1999: 123 om en

8.6 Att visa estetikens för det

betydelse

offentliga

Estetik betyder sinnestömimmelse, sinneserfarenhet och sinneskunskap. Hur vi uppfattar vår omvärld och tingen beror på hur de kommunicerar med vi attraheras dem, de väcker oss, om av om vårt intresse eller om vi kärmer likgiltighet, ointresse eller till och med avsmak upplevelser har med våra sinnen göra. - som att Design och formgivning handlar, förutom att åstadkomma funom gerande redskap, i hög grad att tillfredsställa och stimulera om sinnena. Att design är angelägen samhällsfråga visar bland en annat estetikens betydelse för märmiskors förmåga att ta till sig tekny nologi. Informationsteknologins utveckling har öppnat dörren till ett allt snabbare växande designområde som kräver kunskaper om människans uppfattnings- och föreställningsfönnåga. Ny teknik visar sig precis som tidigare i mänsklighetens historia behöva

kopplas till estetik för att bli accepterad och hanterbar. Regeringens handlingsprogram för arkitektur, formgivning och

design innebär att kvalitetsfrågor liksom skönhetsaspekter blir

centrala på ett helt annat sätt än tidigare. Estetiska krav har skrivits i lagar som berör vår formade miljö. Men bred och utan en öppen diskussion om vad kvalitet är och kan innebära och hur olikartat man kan på skönhetsbegreppet, kommer inte dessa fråse gor att få den förankring behövs i vårt samhälle. som En rad statliga verk Banverket, Fortifikationsverket, Luft- fartsverket, Riksantikvarieämbetet, Sjöfartsverket, Statens Fastighetsverk, Statens Järnvägar och Vägverket upprättar kvali- - nu tetsprogram för hur arkitektoniska och gestaltningsmässiga kvaliteter kan främjas. De konkreta förslag blir följd som en av programmen är bara några exempel på ämnen borde presenteras som och föras ut till allmänheten. Att göra diskussionen om design bredare, att väcka insikten hur våra liv påverkas, till och med om styrs av hur vår omvärld är utformad är grundläggande fråga en om demokrati.

Bakgrund till förslaget om en mötesplats... 135

I regeringens proposition Framtidsformer Handlingsprogram

arkitektur, formgivning design står att staten skall vara förebildlig när det gäller att hantera skönhets- och kvalitetsaspekter. Jag återkommer till hur detta åtagande skulle kunna hanteras i mitt slutbetänkande.

Handlingsprogrammet väcker förväntningar, något som innebär ett från statens sida. För att trovärdig måste man själv

ansvar vara leva till det föreslår. Att ett statligt engagemang i

upp man designområdet kan leda till vitalisering av form och design och

en till internationell uppmärksamhet visade den franske presidenten François Mitterand, när han engagerade en rad unga designer. Flera dessa formgivare har därefter blivit framgångsrika inter-

av nationellt. Philippe Starck är kanske det mest kända exemplet. Likaså har Englands premiärminister Tony Blair lyft fram design med syftet skapa bilden av Storbritannien som ett progressivt

av framtidsinriktat land. Detta har givit designområdet kraft och respekt i omvärldens ögon.

8.7 Att Visa växande roll för

designens näringslivet

Sverige började industrialiseras på allvar under l870-talet. I och med att industrin mekaniserades och elektrifierades kring sekelskiftet, förändrades och skulle man kunna hävda professionalise-

rades verksamheten. Ämnen industriell organisation, det

- som löpande bandet, industripsykologi men även arbetarskydd och arbetshygien började tillämpas, något som redan skett i USA.

Intressantare i detta sammanhang är att även konsten skulle integreras i produktionen. Idéerna kom från Tyskland, där Deutscher Werkbund grundats 1907 för att sammanföra konst med industri. Samma tankar präglade även det svenska Industriförbundet, när det bildades 1910. Den stora förebilden var tyska AEG,

1907 anställt konstnären och arkitekten Peter Behrens för att som han skulle för företagets hela gestaltning, allt från logo-

ta ansvar

136 Bakgrund till förslaget mötesplats... SOU 1999: 123 om en

typen, de elektriskt drivna konsumentproduktema, katalogerna,

förpackningarna till industribyggnadema. De nya storföretag som växte fram kring sekelskiftet i Sverige markerade tidigt sitt intresse för att integrera estetisk sakkunskap. Intresset var ömsesidigt, också konstnärerna och arkitekterna såg industrin som ett medel att förnya och förverkliga estetiska idéer. Att tingen skulle fylla konkreta behov och nyttiga liksom vara var, kraven på Standardisering och effektivisering, utgångspunkten för ett mer vetenskapligt förhållningssätt, något då attraherade som konstnärer och arkitekter. Den förmedlande länken mellan industrin och konstnärerna blev i Sverige Svenska Slöjdföreningen. Från 1913 fördes diskussioner mellan Industriförbundet och föreningen. Både Hermann Muthesius, som grundat Deutscher Werkbund, och Peter Behrens bjöds in till Sverige för att föreläsa, den försmämnde redan 1911, den sistnämnde 1914. Samma höst bildade föreningen förmeden lingsbyrå för att knyta kontakter mellan konstnärer och industri. Industriförbundets man i föreningen blev August Nackmansson, som trots den nöd och ekonomiska kris även rådde i Sverige som under första världskriget, lyckades få ihop det kapital krävdes som för att finansiera den stora Hemutställningen 1917 på Liljevachs Konsthall, som öppnat 1916. Tio storindustrier skänkte lika mycket var. Intressant i det sammanhanget är att det inte primärt var dessa industrier direkt kunde dra nytta den sociala som av ambition och konstnärliga omdaning möbler, bohagsvaror, av utveckling av nya eldstäder för arbetarklassen utställsom var

ningens målsättning.

Det svenska storföretag som blev en parallell till tyska AEG är ASEA. I början 1900-talet anställde ASEA arkitekten Erik av Hahr, som kom att fylla liknande roll i Västerås den Peter en som Behrens hade i Berlin, även Erik Hahr främst fick stå för den om arkitektoniska nydaningen. I Sverige blev det framför allt bohagsindustrin, porslinsfabrikerna och glasbruken insåg vikten som av konstnärlighet i de produkter tillverkades. som Genombrottet för det vi i dag kallar industridesign kom som några decennier Arkitekten Sigurd Lewerentz startade till senare. exempel en fabrik, där beslag, fönstervred, dörrhandtag och kläd-

SOU 1999: 123 Bakgrund till förslaget om en mötesplats... 137

hyllor tillverkades. Metallindustrin, kastrull- och bestickproducentema knöt kontakter med silversmedema för att få fram industriellt tillverkade produkter. Bilindustriema, med Saab som en pionjär, kom liksom Electrolux tidigt att inrätta ritkontor med anställda designer. Kockums, Husqvarna och andra spistillverkare vände sig till formgivare för att få hjälp. När plastindustrier började växa fram efter andra världskriget anlitade också dessa industridesigner.

AGA, Atlas Copco, ASEA och Electrolux byggde på 1950- och i början 1960-talet upp egna designkontor, vilka vid sidan av de

av få designkonsultkontor som då farms bidrog till en ökad professionalism. På så sätt utvecklades kunskaper om ergonomi på Atlas Copco, om human engineering på ASEA, om varomas attraktionsvärde hos Electrolux. Designen skulle utgå från människans behov och fysiska förmåga.

Det var också de stora industriföretagen och Mekanförbundet

tog initiativ till att införa kurser i design på Konstfackskolan i som slutet av 1950-talet, med ämnen som var nödvändiga för att industrin skulle få tillgång till de professionella industridesigner som den behövde: Material, materialegenskaper, forrnnings-, bearbetnings-, ytbehandlingsmetoder, ritningsregler, perspektivlära, statistik, produktanalys och produktplanering.

Att design är ett sätt att profilera ett företag blev allt mer uppenbart under kommande decennier. För att kunna konkurrera måste företagen ha en identitet som kunde uppfattas av omvärlden. Även här kom både industridesigner, grafiska designer och möbelarkitekter in. En föregångare inom detta område var H3M, där Eliot Noyes och Paul Rand kom att skapa ett koncept som genomsyrade hela företagets identitet. Designmanualer, designprogram och design managementprogram var några medel som användes i det arbetet.

Men också för nya uppfinningar som medicinsk utrustning, sportredskap och andra fritidsprodukter hänger framgångarna i hög grad samman med utfommingen. Tillverkningsindustrin kan inte längre klara sig utan industridesigner. Även för företagens identitet spelar designen inredningen, den grafiska utformningen, pro-

duktdesignen en stor betydelse. Det gäller alla slags företag

- -

138 Bakgrund till förslaget mötesplats... SOU 1999: 123 om en

bohags- och matproducenter, tjänsteföretag lika väl försäksom ringsbolag, banker och resebyråer, etc. Om skall kunna man särskilja sig från andra måste ha avläsbar identitet. man en Identitet handlar självuppfattning: och om om vem man är vem man vill vara, vilka av alla de egenskaper har vill man som man framhålla och odla och vad tycker viktigt. Det man är gäller för individer likaväl för producenter och företag alla slag. som av Många av de industrier gått i bräschen, när det gäller som att använda och integrera design på intressanta ochleñektiva sätt, är de tekniskt och materialmässigt innovativa industriema. På senare år har allt fler företag insett värdet av design. RF SU-Rehab, som blivit världsledande hjälpmedel för rörelsehindrade, har liksom

Bahco Groups program med verktyg och Baby Björns genomtänkta artiklar för späd- och småbarn belönats med designpriser världen

över. Det är bara några exempel på företag, fått framgångar som just genom sin design. För de små- och medelstora industrier, som skall konkurrera på världsmarknad, blir det livsviktigt en att synas, att ha en identitet.

Företagens satsningar på designavdelningar eller designegna konsulter skall utifrån det faktum materialåtgången ses att när minskar, materialen blir allt billigare och när själva tekniken i stort sett är identisk i apparater, fordon och andra produkter, det är framför allt med gestaltning och kvalitet konkurrerar. som man Vad designer och formgivare bland öka förädannat gör är att lingsvärdet på material, teknologi och fonn. Dessa yrkesgrupper

gör tingen mer värda, både kulturellt och ekonomiskt. Genom att föremål blir användbarare, vackrare och/eller intressantare, bättre för miljön och enklare att hantera, blir de också attraktivare och

därmed begärligare.

En mötesplats för design, där företagens ambitioner inom

designområdet kan belysas många olika slags aspekter skulle ur självklart och stimulera designutvecklingen. gagna Här kan företag och industrier möta publik, inspireras och få kontakter. en

SOU 1999: 123 Bakgrund till förslaget om en mötesplats... 139

8.8 En designarenas betydelse for stadsmiljön

Kulturinstitutionerna i stad har större betydelse för den eko-

en en nomiska utvecklingen och for stadsbilden kanske vanligt-

än man vis inser. Om kulturinstitutionema dessutom befinner sig i arkitektoniskt intressanta byggnader, har de också ett estetiskt värde for stadsmiljön. Det starkt medveten om när man till

var man exempel på 1800-talet planerade städernas utbyggnad. Det är inte

slump lade ned så mycket kraft på att skapa vackra en att man museer, teatrar och operahus.

Det är heller ingen slump att så många storstäder runt om i världen sedan början av 1980-talet vinnlagt sig om att just bygga arkitektoniskt intressanta museer i stadskärnoma för att vitalisera dessa. Museer genererar andra verksamheter, stimulerar utvecklingen av butiker, kaféer, restauranger och hotell. Staden Bilbao i Spanien har till exempel upplevt ekonomisk expansion tack

en vare den skulpturalt nydanande museibyggnad, som häromåret ritades av Frank O. Gehry och som är en filial till Guggenheimmuseet i New York.

I New York anses kulturinstitutioner som museer och gallerier utgöra den tredje viktigaste inkomstkällan just genom sitt attraktionsvärde och all den indirekta ekonomiska utveckling som de bidrar till.

I kvarteren kring Röhsska museet i Göteborg har en rad designbutiker och gallerier samlats. En liknande utveckling skulle kunna ske på andra platser, där mötesplatser för form- och design inrättas. Förutsättningen är man väljer en omgivning där det finns utrymme och möjlighet för designgallerier, restauranger, kaféer och designbutiker att etablera sig.

140 Bakgrund till förslaget mötesplats... om en SOU 1999: 123

8.9 En nationell

mötesplats

Under det senaste decenniet har rad

en nya högskoleutbildningar med designinriktningar kommit till. De fonngivningsutbildningar

som funnits i Sverige sedan mitten 1800-talet blev på 1980-talet av högskolor, såsom Konstfack i Stockholm och HDK i

Göteborg.

Utbildningarna har professionaliserats, fördjupats och förbättras.

Denna utveckling svarar mot ett växande behov från samhälle och industri. Den fokusering på design som sedan några decennier tillbaka upplever i Sverige är inget unikt för vårt land. Världen över expanderar antalet designutbildningar och intresset för att använda designens förmåga att uttrycka identitet och förstärka en profilen hos alla verksamheter. typer av En mötesplats som utvecklar kunskaper kring designområdet skulle kunna fylla viktig uppgift lyfta fram en genom väsentliga frågor, både i sina lokaler och i andra

egna museisammanhang.

Där skulle också en rad olika aspekter kunna förtydligas, det när gäller gestaltningen alla de byggstenar, ingredienser av och system, som tillsammans skapar den formade miljön. Det kan till exempel vara material- och teknikval, tillverkningsmetoder,

resurshantering, bruksaspekter, anpassning mellan människa och

miljö, tillgänglighet, användarnas estetiska behov form, färg, av doft, ljud samt påverkan på omgivning och framtid. Det handlar om att synliggöra formens betydelse, visa alternativ men även att och fånga upp människors krav på och förhoppningar lösom nya ningar på nutida och framtida behov. Det finns rad institutioner med beröring till designområdet: en museer, utbildningar, bransch- och designorganisationer och företag. Vid mina kontakter med dem har det framkommit en stark efterfrågan på ett forum för stärkt och fördjupad samverkan.

Intresset för samverkan finns, det skulle uppskattas men om någon kunde ta initiativ till kontakter och till

ett mer kontinuerligt

samarbete. Det saknas i dag dessutom institution kan en som ge forskare och studenter tillgång till föremål i sina olika satta sammanhang, en mot- och samarbetspart för forskare, designer, konsthantverkare och museipersonal diskutera med och att utveckla

SOU 1999: 123 Bakgrund till förslaget mötesplats... 141

om en

kunskap tillsammans med, lokaler där designer, formgivare, konsthantverkare, företag och branschorganisationer kan mötas och möta allmänheten samt exponera och belysa sina föremål ur ett designhistoriskt och designteoretiskt perspektiv.

Med en institution med en tydlig inriktning blir det enklare för den som är intresserad av samarbete. Vidare skulle en institution som har till uppgift att initiera samarbete kunna agera motor för att få till stånd fruktbara utställningsprojekt tillsammans med dem som önskat så men själva inte förmått ta initiativet.

Ett litet antal befintliga institutioner inom design- och formområdet finns, men ingen av dem kan ikläda sig ett omfattande samordnande ansvar för utställningar och en museipedagogisk utveckling av designområdet. Det finns en rad behov som kräver långtgående samarbete och som inte kan klaras av de befintliga institutionerna. Kontinuitet och långsiktig kunskapsuppbyggnad är, liksom samordning kontakterna med omvärlden, nödvändiga för

av att klara stora internationella utställningar och andra omfattande utställningsprojekt.

För utbyte med utländska specialister inom dessa områden och med andra intresserade från andra länder, skulle det också behövas

institution kunde en mot- och samarbetspart när det en som vara gäller utställningar, konferenser, bokprojekt, etc. Den ökande intemationaliseringen ställer nya krav på starkare nationella och regionala institutioner.

Design och formgivning betraktas och behandlas alltför ofta

ytliga trendfenomen. Fördjupning och kontinuitet är nödvänsom diga för att ett område ska överleva i längden och också klara motvind under tider då området inte har så hög prioritet.

Det behövs verksamhet som kan vidga kunskaperna om det

en historiska perspektivet, kritiskt diskutera design ur en rad olika aspekter, visa hur designen påverkar vår framtid samt bidra till utvecklingen av den teoretiska forskningen om design. Det finns inom olika designorganisationer, vilket också har framgått i mina kontakter med dem och i de enkätsvar utredningen tagit emot, en stark önskan att designområdet skall få en gedigen, nationell plattform.

SOU 1999: 123 " 143

9 till för form

Förslag mötesplats och design

9.1 Verksamhetsidé

Jag föreslår en ny institution som genom utställningar och kunskapsuppbyggnad skall främja form- och designområdetl. Utställningarna bör skapas i samverkan med andra parter som museer och arkiv, universitet och högskolor, näringsliv samt designfrämjande organisationer. Utställningarna skall kunna

visas på olika platser i hela landet. Institutionen skall inte ha

några egna föremålssamlingar. Verksamheten skall fungera som ett kunskapscentrum och själv bedriva samt stimulera andra till forskning och dokumentation inom designområdet inför utställ-

ningar och som underlag för läromedel. Institutionen skall ha

ett bildarkiv och ett bibliotek inom design.

Jag föreslår en ny institution som i utställningar visar den historiska utvecklingen, samtida tendenser och framtidsscenarier inom designområdet och därigenom bidrar till en ökning av intresset för området. Den skall också vara en plats där företag, institutioner och andra inom designområdet kan med och skapa pro-

organ vara ñlerande utställningar. Institutionen skall vara en mötesplats och

1 Med form- och designområdet omfattar jag alla de delområden som beskrivs i avsnittet Begrepp inom designområdet". I texten används oñast endast begreppet designområdet som samlande beteckning för alla delområdena.

144 Förslag till mötesplats för form och design SOU 1999: 123

ett kunskapscentrum, där belyser, granskar, debatterar och man skapar medvetenhet design. Verksamheten skall behandla om föremålen i sig, hur de påverkar vår fysiska miljö, också men beskriva de designprocesser där föremålen tas fram. I den fortsatta beskrivningen kommer ordet mötesplatsen att användas som beteckning for den föreslagna verksamheten. Mötesplatsens målgrupp skall framför allt allmänheten. vara Men verksamheten skall även vända sig till näringsliv, grund- och gymnasieskola, universitet och högskola, samt bransch- och intresseorganisationer med beröring till området. Verksamheten bör inte begränsad till viss tidsepok vara en inom designområdet. Många delområdens utveckling spänner över flera decennier och sekler. Ett historiskt perspektiv kan därför vara viktigt för att förstå olika designfrågor i vår samtid. Perspektivet historia-nutid-framtid behövs för att bidra till reflektion och insikter. Genom historien kan vi bättre förstå varför utvecklingen blivit den den blivit och få lärdomar hur kan förhålla sig om man till framtiden. Mötesplatsen skall inte ha några permanenta utställningar utan arbeta med tillfälliga utställningar och spegla det stora och snabbt föränderliga designområdet. Detta gör mötesplatsen blir att ett ställe där det alltid finns något nytt att och intryck Här se ta av. bör dessutom finnas bamverksamhet och andra aktiviteter där besökarna själva kan delta. Utställningama skapas skall även som erbjudas museer och andra institutioner runt i landet, om men också kunna visas internationellt. Likaså skall mötesplatsen kunna ta emot utställningar som har skapats andra aktörer såväl i Sveav rige som utomlands.

Mötesplatsen skall inte bygga några föremålssamupp egna lingar. När den institutionen skapar utställningar skall den nya låna in föremål från museer, företag, privatpersoner och andra. Till skillnad från ett där inköp, vård och förvaring föremål museum, av tar en stor del av de personella och ekonomiska i resurserna anspråk, skall den här institutionen fokusera sig på utställningsverksamhet och på att bli ett kunskapscentrum inom form och design.

SOU 1999: 123 Förslag till mötesplats för form och design 145

Utställningama skall även vara medel för att stimulera kunskapsuppbyggnad inom form- och designområdet, såväl bland allmänhet som bland studenter, näringsliv med flera. Kunskapsuppbyggnad hos dem som deltar i framtagandet av utställningarna kan ske genom dokumentations- och forskningsprogram som genomförs inför utställningama. Avsikten med dokumentationsoch forskningsprogrannnen att utveckla ny kunskap inom designområdet och åstadkomma ett värdefullt underlag for utställningamas innehåll. Dessutom bör utställningskataloger och annat pedagogiskt material, som tas fram i anslutning till utställningarna, kunna användas för kompetensutveckling och i undervisning. Den kunskap som genereras genom institutionens verksamhet bör också kunna användas som underlag för läromedel för utbildningsinstitutioner på såväl grundskolenivå som inom högskolan.

Mötesplatsen skall ha ett bildarkiv och ett bibliotek inom design, som ett stöd för arbetet med utställningar, men som genom digitalisering också blir tillgängligt regionalt, nationellt och internationellt.

l Utställningar

Mötesplatsen skall vara ett utställnings- och kunskapscentrum inom designområdet. Verksamheten bygger på tillfälliga utställningar, som skapas tillsammans med andra parter. Dessa andra parter kan vara museer och arkiv, universitet och högskola, företag eller designfrämjande organisationer.

Mötesplatsen skall ha personal med kompetens inom främst design och inom produktion av utställningar. Där skall även finnas kompetens inom utställningspedagogik, samt personal som kan göra utställningskataloger och andra skrifter. Man skall dessutom samverka med arman expertis. Det kan vara samverkan med exempelvis framtidsforskare, teknikhistoriker, konstvetare eller produktutvecklare, när mötesplatsen skall spegla och öka medvetenhet design viktig fråga för tillväxt och samhällsutveck-

om som en ling.

146 Förslag till mötesplats för form och design SOU 1999: 123

Mötesplatsen är tänkt att bli motor för samverkan inom en museiområdet och med berörda parter finns utanför museisom världen. Designområdet i dess vidaste mening utmärkt är ett ämne att samverka kring, eñersom det kan sägas aspekt allt vara en av det människan skapat. För att främja samarbetet när det gäller

utställningsverksamheten skall mötesplatsen ha råd, där ett representanter för bland annat några inom området ingår. av museerna Vid samverkan med andra institutioner skall mötesplatsen delta

med ktmskap designområdet. De andra bidrar med om parterna kompletterande kompetenser inom näraliggande sak- och kun-

skapsområden, produktion vandringsutställningar och museiav pedagogik. Samverkan kan ske genom medverkan i mötesplatsens

utställningsprojekt, exempelvis att personal från andra genom institutioner möjlighet att verka vid mötesplatsen under ges en begränsad tidsperiod. Liknande möjligheter finns exempelvis i

USA och vid Tate Gallery i Storbritannien. Där finns ett system med curators in residence, vilket innebär intendenter från att andra museer arbetar Tate under begränsad tid. en För mötesplatsen skulle ett liknande betyda komsystem ett petensstöd, när större utställningsprojekt skall genomföras. För andra det möjlighet till kompetensutveckling museer ger av personal, nya impulser för den verksamheten och inte minst skaegna pande av personkontakter. Forrnema för samverkan bestäms i varje enskilt projekt, beroende på vilka kompetenser behövs som för respektive utställning. Utöver detta sker samverkan att genom mötesplatsen lånar föremål från Till detta återkommer jag museer. under avsnittet Samlingar.

Det är av stor vikt att mötesplatsens utställningar kommer hela

landet till del. De bör göras tillgängliga för besökare inte bara i

den region där mötesplatsen placeras, utan även i andra regioner.

Utställningar som skapas mötesplatsen skall därför erbjuav även das andra utställningsinstitutioner. Prioritet bör främst åt ges institutioner ligger i andra delar landet där som av än mötesplatsen etableras. På så sätt garanteras att verksamheten får bred natioen nell räckvidd. Det får emellertid inte hindra inom att parter samma

2 Rådet är närmare beskrivet i avsnittet "Mötesplatsens ledning och råd.

SOU 1999: 123 Förslag till mötesplats för form och design 147

region som mötesplatsen kan komma ifråga. Jag syftar på bibliotek och andra privata och offentliga institutioner, där mindre utställningar kan visas. För att stimulera nationell spridning av utställningar om design föreslås ett särskilt utställningsbidrag till dem som visar mötesplatsens utställningar

Institutionen behöver inte själv bygga upp resurser för att genomföra vandringsutställningar. Istället bör samverkan ske med annan utställningsproducent som deltar i uppbyggandet av en utställning och tar över ansvaret när den skall börja turnera efter att ha visats på mötesplatsen. Bland armat bör det vara möjligt att skapa mindre utställningar for lokaler som inte tillåter större utställningar.

sakkunskap om tumérbara utställningar bör alltså finnas med från början i varje utställningsproduktion, for att säkerställa att de utställningar som skapas är anpassade för att kunna användas som vandringsutställningar. Vilken utställningsproducent som anlitas bör avgöras för varje enskilt projekt. Jag ser Riksutställningar som en av flera naturliga parter att samverka med. De besitter en stor kunskap om utställningsmediet och om tumérbara utställningar. Form, gestaltning och byggd miljö är dessutom ett av Riksutställningars fyra fokusområden.

Utbyte med utlandet är väsentligt. Mötesplatsens utställningar skall därför kunna visas på designmuseer, designcentra och liknande institutioner i andra länder. Mötesplatsen skall även kunna visa utställningar producerade i andra länder. I det sammanhanget är det naturligt med ett nära samarbete med Svenska Institutet. Institutets uppgift är bland annat att sprida kännedom i utlandet om svenskt samhälls- och kulturliv, om svensk utbildning och forskning, samt att främja kultur- och erfarenhetsutbyte med utlandet och verka for utbyte inom utbildning och forskning med andra länder. Pâ uppdrag av regeringen prop. 1997/982117 har Svenska Institutet redovisat vid vilka internationella designsammanhang som Sverige bör vara representerat. Förslagen rör huvudsakligen utställningar utomlands. Utan att ta ställning till Svenska

3Det är närmare beskrivet nedan i avsnittet "Särskilt utställningsbidrag".

148 Förslag till mötesplats för form och design SOU 1999: 123

Institutets förslag jag att mötesplatsen bör för menar vara en resurs att producera sådana utställningar. Företag skall kunna ta initiativ till utställningar skapas tillsom sammans med mötesplatsen och visas där. Dessa utställningar skall liksom övriga utställningar vid mötesplatsen ha allmänett intresse och kunna genomföras med högt ställda krav på kvalitet. Utgångspunkten är att utställningar handlar specifikt som om ett företags produkter och tjänster skall bekostas det aktuella föreav taget. Den typ av utställningsverksamhet jag föreslår har stöd i stort

svaren utredningens enkät. Särskilt utbildningsinstitutionema

och yrkesorganisationema efterfrågar bättre möjligheter föra att ut och design tydligare mot framför allt beställare och exponera konsumenter. Dessutom vill flera utbildningsinstitutioner ha möjlighet till fördjupning inom området tillgång till åskådningsmategenom rial.

Samlingar

Föremålssamlingar finns redan på hos företag och hos museer, privatpersoner. De svenska museisamlingama innehåller en stor mängd föremål som samlats utifrån ett form- och designperspektiv, men de innehåller dessutom långt fler föremål samlats in som med helt andra motiv. Även designaspekter inte varit om utgångspunkten för dessa förvärv, kan föremålen belysas formur ett och

designperspektiv och därmed ingå i utställningar design.

om Mötesplatsen skall inte konkurrera med och andra museers parters samlingar, utan samverkan bidra till de stärks genom att och används i större omfattning. Därför skall verksamheten inte

har egna samlingar, utan låna utställningsföremål från andra."

4 Myndigheter kan teckna forsâkringslilmande avtal hos Kammarkollegiet när de lånar eller lånar ut föremål och motparten inte är myndighet. Vid föremålslån mellan myndigheter regleras ansvarsfrågoma i avtal direkt mellan myndigheterna. Myndigheter och andra institutioner bedriver som utställningsverksamhet kan dessutom i vissa fall få statlig utställningsgaranti genom Statens kulturråd.

SOU 1999: 123 Förslag till mötesplats för form och design 149

Beträffande inlåning från företag kan det gälla såväl äldre som samtida produkter, modeller, prototyper, skissmaterial och ritningar. Dessutom kan det ibland aktuellt att låna föremål vara som finns i privatpersoners ägo. Museer och utställningsverksamheter inom designområdet bör, som tidigare nämnts, vara självklara parter för mötesplatsen att samverka med. Det rör inte bara föremålslån utan även annan samverkan, där institutioner får möjlighet att delta i gemensamt arbete med dokumentation och annat utvecklingsarbete i anslutning till utställningar. De institutioner som jag i första hand tänker på är Form/Design Center i Malmö, det blivande Helsingborgs museum, Kalmar Konstmuseum med Arkivet för Svensk Forrngivning, Kulturen i Lund, Nationalmuseum i Stockholm, Röhsska museet i Göteborg, Smålands Sveriges glasmuseum i museum - Växjö, Textihnuseet i Borås, men även föreningen Svensk Form och stiftelsen Svensk Industridesign, båda har sina som huvudsäten i Stockholm också är representerade i andra men som regioner. De två sistnämnda har inga föremålssamlingar egna men skapar olika typer av utställningar inom designområdet. Dessutom finns museer inom andra ämnesområden, där form och design skulle kunna lyftas fram i vissa projekt för att belysa det egna kärnområdet ur ett form- och designperspektiv. Några exempel på sådana museer är länsmuseema samt Åjtte museer som i Jokkmokk och Bildmuseet i Umeå, Statens Sjöhistoriska i museer Karlskrona och Stockholm samt de i huvudstaden belägna Arkitektunnuseet, Armémuseum, Kungliga Myntkabinettet, Moderna Museet, Nordiska museet, Skansen och Tekniska Museet. På alla dessa institutioner finns kompetens och samlingar värdesom vore fulla i ett brett samarbete kring mötesplatsens olika tillfälliga utställningar. Det krävs också särskild kompetens för att hantera museiforemål en kompetens de befintliga har. - som museerna Den nya mötesplatsen kommer i stor omfattning att arbeta i projekt. Arbetsformen där olika parter kompletterar varandra i projekt leder indirekt till att berörda museers och institutioners kämområden förstärks och blir tydligare att varje deltagare genom i projektet bidrar med sina specialkunskaper och dessutom i samarbetet fâr anledning att fördjupa sitt fackområde.

150 Förslag till mötesplats för form och design SOU 1999: 123

Enkätsvaren ger starkt stöd för idén bättre samutnyttja om att befintliga samlingar. Flera efterfrågar dessutom bättre museer överblick av innehållet i varandras samlingar. Jag båda menar att dessa aspekter kommer att gagnas av den verksamhet jag föreslår.

Kunskapsutveckling

På mötesplatsen skall det finnas intendenter täcker väsentliga som och centrala kunskapsområden inom design. Som jag redan nämnt bör det dessutom finnas kompetens inom utställningsproduktion och -pedagogik Utöver arbetet med utställningar skall intendentema för svara en aktiv och systematisk kunskapsuppbyggnad inom design. Förutom den kunskapsuppbyggnad bedrivs på mötesplatsen, skall som man inspirera till dokumentation och inte minst forskning inom detta område universitet och högskolor. Det är naturligt att designhögskolor kommer i fokus i det sammanhanget, men minst lika viktigt är att inspirera till designrelaterad forskning och dokumentation vid konstvetenskapliga institutioner, tekniska högskolor samt företags- och nationalekonomiska, juridiska samt pedagogiska institutioner.

För att bidra till kunskapsuppbyggnad och forskningskompe-

tens inom design bör adjungerad professor knytas till mötesen platsen. Den adjungerade professorn skall uppfylla de krav på profes-

sorskompetens som framgår av Högskoleförordningen SFS

1993:100. Tjänsten adjungerad professor skiljer sig från andra professorstjänster genom att den kan tilldelas under begränsad en tidsperiod. Det är eftersträvansvärt att den adjungerade professuren är förenad med tjänst vid högskola eller universitet en ett som ger designutbildning. Syftet med denna lösning är att stimulera samverkan mellan mötesplatsen, universitet och högskola. Det kan vara en tjänst som personen i fråga redan innehar i Sverige eller i utlandet. Men det kan också högskole- eller universitetsvara en tjänst som inrättas och knyts till tjänsten adjungerad professom sor.

SOU 1999: 123 Förslag till mötesplats för form och design 151

Den adjungerade professorn skall inte bara kunna rekryteras inom Sverige utan även utanför landets gränser. I vissa fall kan det vara särskilt betydelsefullt att få impulser från utlandet och att stärka internationell samverkan.

Ytterligare ett led i mötesplatsens arbete med att stimulera kunskapsutveckling är att ibland möjliggöra for doktorander vid andra institutioner att delta i utställningsprojekt. För doktorander innebär det tillfälle till individuell kunskapsfördjupning, där teoretisk kunskaper kan kombineras med praktisk tillämpning. Det ger doktoranderna möjlighet att delta i en för dem alternativ lärmiljö med kompletterande lärandeformer och nätverk.

Doktorandema skall vara inskrivna vid universitet eller högskola och därför organisatoriskt inte ingå i den föreslagna verksamheten. Det betyder att mötesplatsen inte heller belastas med kostnaderna för doktorander.

De kontakter jag haft med Högskoleverket har bekräftat behovet att få till stånd en mer utvecklad och omfattande forskning

av inom designområdet. Högskoleverkets kartläggning och utvärdering av utbildning vid designhögskolomas visade att forskning i egentlig mening endast förekommer i mycket begränsad omfattning vid dessa institutioner och att forskningen huvudsakligen

konstnärligt utvecklingsarbete. Merparten av den forskning avser som bedrivs i och om design sker istället vid tekniska högskolor och foretagsekonomiska institutioner.

Tvärvetenskaplig behandling av designfrågor inom högskolor och universitet efterfrågas i svaren på utredningens enkät, där framför allt institutionerna inom utbildningsområdet påtalar behovet av större kunskapsutbyte mellan olika discipliner inom eller med beröring till designområdet.

5Rapporten "Uppdrag till Högskoleverket rörande designutbildningarna inom högskolan mm. presenterades den 1november 1999.

152 Förslag till mötesplats för form och design SOU 1999: 123

9.1.4 för

Underlag kompetensutveckling

De kunskapsunderlag tas fram olika designområden skall som om både vara en grund för utställningsarbetet och för det pedagogiska material som skapas i samband med utställningama, till exempel

utställningskataloger och web-produktioner. Sådant material bör

inte bara kunna utnyttjas i anslutning till utställningar-na, utan även i undervisning på olika nivåer och i kompetensutveckling för

exempelvis verksamma designer och andra yrkesgrupper. I svaren utredningens enkät, har designutbildningama betonat betydelsen av tillgång till åskådningsmaterial för studenterna. Det bör naturligt att samverka med Statens kulturråd och vara Skolverket, som tillsammans har uppdrag på nationell nivå att samordna arbetet med kultur i skolan prop. 1998/99:1.

Högskoleverkets kartläggning och utvärdering utbildningar av vid designhögskoloma omfattade inte översyn läromedel en av inom området. Frågan om läromedel kan orsak till designvara en utbildningamas påtalade brist på forskning i egentlig mening. Utbildningarna är i dag främst inriktade mot praktiskt orienterad kompetensutveckling för den enskilde eleven. De saknar till stor del den typ teoribildning och kunskapsutveckling av annan som kräver läromedel. Samråd med Högskoleverket bekräftar den bil-

den. Även jag i mitt

om uppdrag inte hatt anledning frå-

att ta upp gan om läromedel är det mitt intryck att det finns eftersatt ett behov. Det rör både situationen på högskolenivå och den på gymnasie- och grundskolenivå. Allt fler designutbildningar i startar landet och inom gymnasieskolan har linjer med

inriktning mot

form och design inrättats. Såväl dessa utbildningar som grundskolan behöver större tillgång till undervisningsmaterial.

9.1.5 Bibliotek och bildarkiv

Den föreslagna verksamheten skall ha ett bildarkiv och ett bibliotek inom design. Bildarkivet och biblioteket har en naturlig plats i ett nationellt utställnings- och kunskapscentrum inom form

SOU 1999: 123 Förslag till mötesplats för form och design 153

och design. Tillgång till informations- och bildmaterial behövs när

skall skapa utställningar och hålla föreläsningar i anslutning man till dem.

På sikt bör mötesplatsen även undersöka möjligheten att skapa ett audiovisuellt arkiv, med ljudupptagningar av och filmer om verksamma designer och konsthantverkare, som berättar om sitt arbete och där också dokumentation om olika utvecklingsprocesser finns samlade. Det audiovisuella arkivet skulle kunna bli ett värdefullt redskap för att i utställningar och via andra medier levandegöra historisk och samtida design.

Mötesplatsen bör sträva efter att stödja, ta vara på och bidra till utveckling av befintliga bibliotek och bildarkiv inom designområdet, skall jag tidigare nänmt också ha ett eget bibliotek

men som och bildarkiv. Naturliga parter att utveckla samverkan med är Nationalmuseum, Röhsska museet och i synnerhet föreningen Svensk Fonn, som i dag har ett rikt bildarkiv och bibliotek inom designområdet. Den föreslagna verksamheten och föreningen Svensk Form bör kunna samutnyttja och tillsammans utveckla bildarkiv och bibliotek och därigenom försäkra sig om de resurser

krävs för hantering och utveckling av dem. som

Jag har fört samtal med företrädare för föreningen Svensk Form ställer sig positiv till att göra föreningens bibliotek och

som arkiv tillgängliga för mötesplatsen genom att i någon form länka bibliotek och bildarkiv till den.

Både bildarkivet och biblioteket skall göras tillgängliga for forskare, studerande och allmänheten och bör även digitaliseras, för att kunna tillgängliga såväl nationellt som internationellt.

vara Biblioteket bör dessutom knytas till befintliga databaser vid bibliotek på universitet och högskola.

154 Förslag till mötesplats för form och design SOU 1999: 123

9.2 Lokalisering

Jag föreslår att den nya institutionen förläggs till Stockholm.

Det finns ett antal tänkbara alternativ för i Sverige var denna typ av mötesplats skulle kunna belägen. Göteborg har sedan vara länge en plattform med Röhsska museet ligger bredvid och som samverkar med Högskolan för Design och Konsthantverk. I Malmö finns Form/Design Center med utställningar, information till allmänhet, företag och andra intressenter, samt samverkan med

skolor på olika nivåer. Ytterligare alternativ finns i andra regioner. Jag har tagit fasta på två aspekter beträffande lokalisering av mötesplatsen. För det första skall den inte bara för vara en resurs den region där den är förlagd, utan tillsammans med andra samarbetsparter bidra till att kunskaperna designområdet ökar i om hela landet. En fysisk närhet till andra designinstitutioner och möjlighet för mötesplatsens personal att upprätta personliga kontakter med yrkeskollegor vid andra institutioner underlättar arbetet

och ger möjlighet till högre kvalitet på utställningar och publikationer.

Den största mångfalden av institutioner med betydelse för designområdet finns i Stockholm. Jag tänker då till exempel på Arkitekturmuseet, Beckmans skola, Forum för Form, Konstfack, Moderna Museet, Nationalmuseum, Nordiska museet, Nyckelviksskolan, Riksutställningar, RMI Berghs, Svensk Form, Svensk Industridesign, Tekniska Museet, designintensivt näringsliv samt huvudsäten för bransch- och intresseorganisationer med beröring till omrâdet. Både Svensk Form och Svensk Industridesign har sina huvudsäten i Stockholm. Mångfalden kontaktytor talar för av en lokalisering i Stockholm. För det andra finns det ett eftersatt behov mötesplats av en av det här slaget i Stockholm. Det har sedan längre tid påpekats i en flera sammanhang, till exempel vid den hearing arrangerades som av kulturdepartementet 1997, under titeln Hur kan svensk design/formgivning stärkas. Ytterligare ett starkt motiv till en lokalisering i Stockholm är att det finns mängd designutbilden

SOU 1999: 123 Förslag till mötesplats för form och design 155

ningar där saknar tillgång till åskådningsmaterial, design-

som utställningar och den debatt och de diskussioner som en mötesplats med inriktning på design skulle bidra till. Dessutom skulle en utställningsarena inom design vara ett attraktivt besöksmål för alla de inhemska och utländska turister som kommer till huvudstaden. Det har förundrat många besökare och turister från utlandet att det i Stockholm inte finns permanent lokal där designområdet för-

en djupas och belyses.

Jag kan flera lämpliga platser i Stockholm, där den nya

se institutionen skulle kunna ligga. Ytterst beror valet på hur tillgänglig den är for besökare, och villkoren för de olika lokaliseringsaltemativen.

Mötesplatsen skall vara ett centrum där människor kan inspire-

och föra olika former av diskussioner om design. Utöver ras inrättningar kafé och restaurang är det enligt min uppfattning

som värdefullt verksamheter som idémässigt ligger nära den aktu-

om ella institutionen lokaliseras i dess omedelbara närhet. Därmed skapar man ett idécentrum och en ökad attraktionskraft.

Svaren på utredningens enkät ger ingen entydig bild av var i landet verksamhet av mötesplatsens slag bör lokaliseras. Flera

en parter svarat på enkäten lyfter fram behovet av att i Stock-

som holm skapa ett museum eller en stark utställningsalctör inom form och design. Många av dessa enkätsvar poängterar vidare vikten av att institutionen bedriver en verksamhet som kommer flera andra regioner tillgodo. De designfrämjande organisationerna menar att det egentligen behövs en bred satsning över hela landet, inte bara på plats. Det finns också de som förespråkar att resurserna skall

en satsas på befintliga museer i olika delar av landet. Några parter som svarat på utredningens enkät betonar betydelsen av att forlägga verksamheten där man kan nå målgrupper som vanligtvis inte går på Andra att verksamheten istället bör

museer. menar ligga i nära anslutning till med liknande ämnesområden,

museer exempelvis arkitektur, konst eller teknik.

156 Förslag till mötesplats för form och design SOU 1999: 123

9.3 Ansvarsfördelning

Mötesplatsens huvudmän bör staten, kommun och landsvara ting samt näringsliv.

När en ny institution inrättas är det viktigt att det ansvaret vilar en principiellt riktig och tydlig grund. Ansvarsfördelningen bör bygga på att de parter verksamheten också är med som gagnas av och tar ansvar för den och bidrar till dess finansiering. För den föreslagna institutionen anser jag att staten bör bära hälften av verksamhetens nettokostnader det vill säga kostnader som inte bärs av verksamhetens egna intäkter medan den andra hälften av nettokostnadema delas näringsliv samt kommun och av landsting. Motivet till mitt förslag om en ansvarsfördelning är att verksamheten har ett nationellt värde, också ett värde för den men kommun där den etableras det attraktionsvärde genom som designutställningarna och kunskapsutvecklingen vid mötesplatsen skulle innebära. En verksamhet detta slag inom form och design av skulle också medföra vitalisering inte bara området omkring en av den utan också för regionen i sin helhet. Det finns flera exempel på detta i olika europeiska storstäder. För näringslivet betyder möjligheten att delta i utställningar att företagen kan få en ny kanal till allmänheten, till designer samt till de forskare och den designkunniga personal är knuten till mötesplatsen. som Därför skall staten inte bära det finansiella ansvaret, ensam utan dela ansvaret med näringsliv samt kommun och landsting. Denna lösning stöds av svaren på utredningens enkät, där designfrämjande organisationer, yrkes- och intresseorganisationer förordar samfinansiering mellan stat samt kommuner och landsting. I flera av svaren framhålls att näringslivet bör och önskar bidra till finansieringen.

SOU 1999: 123 Förslag till mötesplats för form och design 157

9.4 Verksamhetsfonn

Institutionen föreslås få verksamhetsforrnen myndighet.

I den föreslagna verksamheten bör jag tidigare föreslagit sta-

som ten samverka med andra parter som också bidrar till finansiering av verksamheten, nämligen näringsliv samt kommun och landsting. Det finns ett antal verksamhetsfonner förekommer inom

som musei- och utställningsområdet och skulle kunna anföras

som som alternativ för en institution som denna. Dessa är del museimyn-

av dighet, stiftelse, ideell förening, aktiebolag och myndighet.

9.4.1 Del av museimyndighet

I promemorian Modema Museet myndighet. Ett nytt

- en egen forum för modern form föreslogs för ändamålet särskild

att en avdelning i egna lokaler skulle inrättas vid Moderna Museet

- och samverka med Arkitekturmuseet. En grundläggande utgångspunkt for förslaget var att 1900-talets och framtidens design och konsthantverk borde bilda självständig enhet med permanenta

en utställningsytor, för att ämnesområdet skulle kunna framträda med tillräcklig tydlighet. Samtidigt menade att design har släkt-

man skap med konst och med arkitektur och därför kunde höra till Moderna Museet i en nära samverkan med Arkitekturmuseet.

Utredningen föreslog vidare att Nationalmuseums samling

av konsthantverk och design från 1900-talet skulle föras över till den nya enheten eller avdelningen. Men i remissvaren på promemorian framhölls bland annat att design, formgivning och konsthantverk behövde hanteras med ännu större självständighet i fristående

en verksamhet, som inte del museimyndighet. Bland

var av en annan argumenten fanns synpunkter på att designområdet kunde riskera att komma i skymundan och tvingas att konkurrera med museimyndighetens huvudsakliga ämnesinriktning. Några remissinstanser ansåg att designområdet inte borde bli föremål för

uppdelning i olika historiska epoker, utan istället samlad hante-

ges en

158 Förslag till mötesplats för form och design SOU 1999: 123

ring. Framför allt framhöll flera remissinstanser att frågan behövde utredas mer utförligt. Om den föreslagna verksamheten inrättas del som av annan museimyndighet skulle det leda till att designområdets relation till just museimyndighetens kämområde betonas på bekostnad de av andra ämnesområden design har släktskap med. Designomsom rådet har i vissa fall ämnesmässig närhet till arkitektur och konst, men i andra fall finns större släktskap med till exempel teknik, materialforskning och andra aspekter produktutveckling. Framav för allt skulle det riskera att leda till att museimyndighetens ämnesområde överordnas designområdet eget kärnområde. som Den bilden har stärkts mina kontakter med genom museer utomlands. Det uppstår inte sällan konflikt den interna fördelom ningen av medel och resurser, när designområdet är införlivat i samma byggnad och under samma huvudman till exempel den som moderna konsten. Min samlade bedömning är att form och design behöver en självständig plattform, där utställningar och kunskaper områom det kan utvecklas utifrån områdets förutsättningar och egna utgångspunkter. Av dessa orsaker vill jag inte rekommendera att verksamheten förs in under en annan myndighet.

9.4.2 Stiftelse

Det finns ett antal museer som har associationsformen stiftelse, till exempel Nordiska museet och Tekniska Museet är så kallade som anslagsstiñelser. Dessa uppbär årliga anslag staten museer av som finansierar stor del verksamheten. Sådana stiftelser där en av staten ñnansierar verksamheten årliga anslag, så kallade genom anslagsstiñelser, kan staten enligt stiftelselagen 1994:1220 inte längre bilda. Den enda form av stiftelser som kan bildas i dag är enligt stiftelselagen sådana där det finns varaktigt bestående, självständig en . förmögenhet som finansierar verksamheten. Alla stiftelser är självägande, vilket innebär att stiñama har begränsade styrmöjligheter över den framtida verksamheten.

SOU 1999: 123 Förslag till mötesplats för form och design 159

Mot bakgrund av den betydande kapitalbindningen krävs som för att bilda sådana stiftelser och de begränsade stynnöjlighetema har riksdagen beslutat att staten inte bör medverka stiftare till som stiftelser eller skaffa sig ett bestämmande inflytande över sådana bet. 1995/96:LU7, rskr. 1995/96:79. Stiftelse är därför ingen

lämplig juridisk form för mötesplatsen.

9.4.3 Ideell

förening

Regeringen har bedömt att staten i första hand skall använda myndighetsform för nya verksamheter, att staten i de fall men som myndighet inte är lämplig istället främst bör överväga formen aktiebolag eller ideell förening prop. 1995/96:61, bet. 1995/96:LU7, rskr. 1996/97:79. I svensk lagstiftning finns inget regelverk för ideella föreningar. I stället regleras verksamheten i föreningens statuter samt genom praxis och doktrin. Statutema behöver därför bland annat uttryckligen reglera hur man skall förfara, huvudmännen i om framtiden utvecklar olika åsikter om hur verksamheten skall bedrivas. Det finns andra verksamhetsformer som ger bättre och tydligare stynnöj ligheter och som inte kräver en så stark initial detaljreglering. Som framgår i mitt fortsatta finns andra resonemang juridiska former som är möjliga för den här föreslagna verksamheten och som har väl utvecklade regelverk. Därför jag att anser verksamhetsformen ideell förening på grund av avsaknad regelav verk inte bör komma ifråga.

Aktiebolag

Aktiebolagsformen är en av de privaträttsliga verksamhetsformer som riksdag och regering har bedömt vara lämplig då staten skall samverka med andra parter. Till fördelarna med aktiebolagsforrnen hör att den är väl reglerad genom aktiebolagslagen 1975: 1385. Aktiebolagsfonnen innebär att de parter som är ägare har ett gemensamt ansvar för verksamheten. Den är därför en lämplig

160 Förslag till mötesplats för form och design SOU 1999: 123

verksarnhetsfonn, om staten vill försäkra sig de andra parterom nas långsiktiga intresse och delaktighet. Dessutom är delägandet ett sätt att försäkra sig om att mötesplatsen verkligen arbetar med designfrågor som är betydelsefulla för de i det här fallet aktuella parterna. Det är två motiv som talar för aktiebolagsformen för den verksamhet som föreslås här. Statens möjlighet till styrning är beroende av hur stark statens ställning är i förhållande till andra ägares och hur inflytandet används. Med tanke på att den föreslagna verksamheten bland annat skall stimulera samverkan mellan ett antal befintliga myndigheter är det angeläget för staten att ha större styrrnöjligheter än vad aktiebolagsformen skulle medföra. Som jag nämnt finns det både argument för och emot aktiebolagsforrnen. Riksdagen har emellertid beslutat att myndighetsformen i första hand skall väljas för nya verksamheter, eftersom den formen har ett regelverk som är anpassat till statens stymingsoch utvärderingsbehov prop. 1995/96:61, bet. 1995/96:LU7, rskr. 1996/97:79. Sammantaget talar detta emot att aktiebolagsformen väljs för denna verksamhet.

9.4.5 Myndighet

Den föreslagna verksamheten kommer till hälften att vara finansierad av staten, medan andra hälften föreslås finansieras näringsav liv samt kommun och landsting. Statens medfinansiärer måste tillförsäkras ett inflytande som står i relation till deras finansiella ansvarstagande. Jag föreslår att inflytandet regleras i avtal mellan staten och övriga samverkansparter samt att representanter i myndighetens styrelse utses på förslag av näringsliv, kommun och landsting. Som jag tidigare nämnt har regeringen beslutat att staten i första hand skall välja formen myndighet för verksamheter. nya Myndighetsfonnen är omgärdad av ett regelverk, i form av bland annat förvaltningslagen och verksförordningen. En myndighets uppgifter, ledningsfonn och vissa andra stymingsfrågor regleras i

Förslag till mötesplats för form och design 161

myndighetens instruktion, som regeringen fastställer i förord-

en ning.

Det finns två centrala motiv till att välja myndighetsformen för institutionen. För det första innebär institutionen ett viktigt statligt åtagande och det är därför angeläget för staten att kunna styra verksamheten. Staten kommer att bidra med den största delen

av finansieringen och mötesplatsen kommer att i väsentlig grad arbeta med statligt museala föremål. Verksamheten är dessutom statlig

en angelägenhet i bemärkelsen att den skall stimulera till och förut-

sätter ökad samverkan mellan rad befintliga statliga och stat-

- en ligt stödda verksamheter. Ur ett statligt perspektiv underlättar det att verksamheten har samma verksamhetsform många de

som av museer den kan komma att samverka med, eftersom regeringen då lättare kan påverka gemensamma regler och förutsättningar för samverkan. Myndighetsformen är flexibel och är den verksamhetsform som ger staten de största möjligheterna till styrning verk-

av samheten.

Det andra motivet är att myndighetsformen markerar det statliga ansvaret. Som myndighet är verksamheten del staten,

en av vilket ger legitimitet, säkerhet och borgar för kontinuitet. Det innebär en tydlighet i förhållande till andra institutioner, både i Sverige och i andra länder. Detta är viktigt vid samverkan och vid inlåning av föremål från andra institutioner.

Mot denna bakgrund föreslår jag att den nya institutionen f°ar verksamhetsforrnen myndighet.

9.5 och råd

Mötesplatsens ledning

Myndigheten föreslås ledas av en styrelse med fullt ansvar. Den löpande verksamheten sköts av en myndighetschef enligt styrelsens direktiv och riktlinjer. Dessutom föreslås ett sakkunnigt råd som kan bistå myndighetschefen som referensgrupp i frågor som rör samverkan med museer och andra institutioner.

162 Förslag till mötesplats ;är form och design SOU 1999: 123

I propositionen Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst

prop

1997/98:l36 föreslogs tre alternativa ledningsformer för förvalt-

ningsmyndigheter: ensam myndighetschef enrådighetsverk utan styrelse, myndighetschef biträds lekmarmastyrelse som av en samt ledningsformen där styrelsen har fullt ansvar. Enrådighetsverk används där det finns behov direkt och tydav lig styrning och där politiska beslut måste kunna genomföras utan fördröjning. Det är inte aktuellt ñr den verksamhet jag föresom slår.

En styrelse med begränsade beslutsbefogenheter, det vill säga

en lekmarmastyrelse, kan vara att föredra där bland annat bredd

och mångfald är önskvärda i verksamheten eller där och samsyn samordning med andra myndigheter är särskild vikt. Men styav relsens svaga ställning gör att det inte är lämplig ledningsform en för den här föreslagna verksamheten, där representanter i styrelsen skall utses förslag näringsliv, kommun och landsting. av Ledningsfonnen styrelse med fullt bör övervägas för ansvar myndigheter som arbetar under añärsliknande förhållanden eller

har en verksamhet som innebär ett stort finansiellt och självständigt ansvar. Men det är även lämplig ledningsfonn en när staten vill ge styrelserepresentantema ett påtagligt inflytande verköver samheten. Som jag tidigare påpekat är det angeläget i den före-

slagna verksamheten.

Mot den bakgrunden rekommenderar jag styrelse med fullt en ansvar. Det innebär att styrelsen föreslås leda verksamheten, i

enlighet med de mål som riksdag och regering sätter Styrelupp. sen ges därigenom det yttersta ansvaret för alla beslut rör som verksamheten. Myndighetens löpande verksamhet sköts av en myndighetschef, efter styrelsens direktiv och riktlinjer. Det är ytterst styrelsen som bestämmer vilka uppgifter skall delegesom ras till myndighetschefen, genom beslut i arbetsordning eller i sär-

skilda beslut enligt 18 § verksförordningen 1995:1322. Styrel-

sens ordförande och andra ledamöter samt myndighetschefen utses av regeringen.

För att skapa tydlig bild mötesplatsens tänkta

en av inriktning

och ledning har jag utformat ett förslag till förordning med instruktion för den institutionen bilaga l. nya se

SOU 1999: 123 Förslag till mötesplats för form och design 163

För att underlätta samverkan med och andra institutio-

museer ner föreslår jag att det inrättas en samverkansgrupp i form ett

av råd vid mötesplatsen. Mötesplatsens råd skall vara myndighetschefens referensgrupp med företrädare för inom eller med

museer beröring till design, samt för universitet och högskola. Myndighetschefen är ordförande i rådet, som skall ha rådgivande funk-

en tion till myndighetschefen i de ärenden där han påkallar det. Rådet kommer att vara en betydelsefull referensgrupp for myndighetschefen. Samtidigt kommer rådsmedlemmarna att möjlighet att

ges stärka relationerna till varandra och mellan de verksamheter de företräder. En liknande lösning med sarnråds- och samordningsorgan finns vid andra myndigheter. Där har dessa organ till uppgift att stärka samarbetet mellan den centrala myndigheten och de organisationer som samråds- och sarnordningsorganens ledamöter företräder.

Mötesplatsens råd bör tillräckligt stort för att

vara rymma representanter från olika centrala samarbetsparter. Samtidigt bör det inte vara alltför stort, för att kunna samla deltagarna och för att de skall kunna föra nära dialoger. Av dessa anledningar föreslår jag att rådet skall ha högst sju ledamöter, myndighetschefen inkluderad. Dessa bör tillsättas för en begränsad tid förslagsvis tre år i

taget- för att säkerställa att rådet har en lämplig sammanställning av aktuell kompetens. För att illustrera hur rådet är tänkt att fungera har jag tagit fram ett förslag till arbetsordning för rådet se bilaga 2.

164 Förslag till mötesplats för form och design SOU 1999: 123

9.6 Finansiering av den

nya

verksamheten

Verksamhetens budget beräknas uppgå till 18 miljoner kronor.

Myndighetens egna intäkter uppskattas till 3 miljoner. Av de

resterande 15 miljonerna föreslår jag att staten finansierar hälften och att den andra hälften delas av å ena sidan näringsliv och å andra sidan kommun och landsting. För den statliga finansieringen föreslås bidrag på 1,5 miljoner kronor från utgiftsomrâde 16 Utbildning och universitetsforskning, 4,5 miljoner från utgiñsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid samt 1,5 miljoner från utgiftsområde 24 Näringsliv.

9.6.1 Finansieringsbehov

För att bedöma medelsbehovet för den verksamhet jag föreslår har jag gjort en kalkyl, avseende myndighetens kostnader och intäk ter.° Den baserar sig på jämförelser med befintliga och

museer andra utställningsverksamheter. Enligt kalkylen beräknas verksamheten omsätta totalt 18 miljoner kronor årligen. Kostnaderna består av två huvuddelar: basverksamheten 11 mkr och projektverksamheten 7 mkr. I basverksamheten ingår lokal, inredning, utrustning, personal, marknadsföring och information, samt

resor administration och övriga kostnader. Kostnadsposten projektverksamhet avser i första hand produktion av utställningar, men kan också rymma annan utvecklingsverksamhet som seminarier och workshops kring olika aktuella frågor inom designomrâdet. Intäkterna beräknas uppgå till 3 miljoner kronor årligen och bestå

av entréavgifter, seminarieavgiñer, intäkter från enskilda företag och vissa andra utställare samt intäkter till bildarkivet. Enligt min

uppskattning uppgår således det årliga fmansieringsbehovet till 15 miljoner kronor.

6 Underlag till kalkylen redovisas i bilaga

SOU 1999: 123 Förslag till mötesplats för form och design 165

9.6.2 Statliga anslag

Jag föreslår att statens anslag till verksamheten på 7,5 miljoner kronor finansieras genom omfördelning från ett antal utgiftsområden som är mer direkt berörda verksamheten. Här är enligt min

av mening tre statliga utgiñsområden i första hand aktuella: utgiñsområde 16 Utbildning och universitetsforskning, utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid samt utgiftsomrâde 24 Näringsliv. För att underlätta styrning och utvärdering

av verksamheten föreslår jag att ett nytt anslag för den statliga finansieringen inrättas inom utgiftsornråde 17. Jag föreslår att 1,5 miljoner kronor överförs till utgiftsområde 17 från vardera utgiftsområde 16 och utgiftsområde 24. Jag föreslår vidare att 4,5 miljoner kronor omfördelas inom utgiñsområde 17 till den

nya myndigheten.

Mötesplatsens fokus på kunskapsutveckling i samband med utställningar och nära samverkan med högskola motiverar medel från utgiftsområde 16, Utbildning och universitetsforskning. Mötesplatsen kommer att vara ett kunskapscentrum inom designområdet, genom kunskapsutvecklingen bedrivs i

som samverkan med andra institutioner. Verksamheten kommer också att skapa en överblick av den nationella och internationella kunskapsutvecklingen inom området. Mötesplatsen blir dessutom

en resurs för doktorander som kan kombinera sin teoretiska fördjupning med tillfällig medverkan i skapande mötesplatsens utställ-

av ningar. Vidare kommer mötesplatsen att sträva efter att exempelvis utställningspublikationer utformas så att de också kan användas i olika undervisningssarnmanhang. Utöver detta kommer mötesplatsen att bistå högskolor i det så kallade tredje uppdraget, genom att föra ut kunskap och öka medvetenhet kring historia och teori inom designornrådet. Jag föreslår därför att 1,5 miljoner

av den statliga delfinansieringen tas från utgiftsområdet Utbildning och universitetsforskning och att medlen omfördelas inom utgiftsområdet till förmån för den nya myndigheten.

Jag föreslår vidare att utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid står för 4,5 miljoner kronor statens finan-

av siering av verksamheten. Medlen föreslås omfördelas inom

166 Förslag till mötesplats för form och design

utgiñsområdet. Motivet till att detta utgiftsområde bör bära stor

en del av finansieringen är i första hand att satsningen på mötes-

en plats för form och design måste del regeringens

ses som en av

handlingsprogram för arkitektur, formgivning och design och för

vilket kulturdepartementet har huvudansvaret. Mot den bakgrunden är det rimligt att utgiftsområde 17 står för betydande del

en av den statliga finansieringen. Dessutom innebär verksamhetens

projektbaserade arbetsform att många olika kulturinstitutioner runt om i landet kommer att involveras och Det rör institutio-

gagnas. ner som direkt arbetar inom design, formgivning och konsthantverk, men också andra institutioner som på ett mer indirekt sätt kan vara berörda. Inom utgiñsområde 17 finns och kultur-

museer institutioner som den verksamheten skall samverka med.

nya

Bidrag till finansieringen från utgiftsområde 24 Näringsliv markerar att design är en viktig fråga för näringslivet. Eftersom design är en tillväxtfrâga, finns det ett näringspolitiskt intresse att få till stånd den typen samverkan mötesplatsen kommer att

av som möjliggöra. Inom arbetet med de regionala tillväxtavtalen är designområdet ett fält som flera regioner bedömer som betydelsefullt. Mötesplatsens utställningar kommer att kunna visas i hela landet och bidra till större uppmärksamhet kring design. De kommer därigenom att kunna vara ett stöd för bland annat regionernas arbete med designfrågor inom näringslivet. Dessutom kommer mötesplatsen att kunna bidra till Sverigebilden att med-

genom verka till utställningar både inom och utanför landets gränser, något som har relevans för både exportfrågor och turism. Jag föreslår därför att utgiftsområde 24 Näringsliv bär 1,5 miljoner

av den statliga delfmansieringen av verksamheten, omfördel-

genom ning inom utgiftsområdet.

SOU 1999: 123 Förslag till mötesplats för form och design 167

9.6.3 Bidrag från näringsliv, kommun och landsting

Mötesplatsen kommer att bli en resurs för svenskt näringsliv i en rad avseenden. Tillsammans med svensk industri kan mötesplatsen skapa utställningar som profilera: svensk industri i den globala konkurrensen, genom att ta fasta våra produkters nationella särart. Mötesplatsen kan också genom utställningar och gemensamma seminarier hjälpa företag att förstå framväxande designtendenser och vara en institution som har god överblick över kunskap var om design utvecklas i Sverige och utomlands. Slutligen skulle myndigheten kunna hjälpa näringslivet att ta fram proñlerande utställningar, grundade på kunskaper vår rika designhistoria. En om sådan insats kan vara värdefull for företag står infor som affärsmöjligheter i ett land där de ännu inte är etablerade. Mot denna bakgrund föreslår jag att näringslivet for fjärtar ansvar en dedel av verksamhetens nettokosmader 3,75 Mkr. I de fall som proñlerande utställningar skapas om enskilda företag bör dessa bära kostnaderna. Såväl enkätsvar från näringslivet samtal som med näringslivsföreträdare har givit positiva signaler till delfinansiering från näringslivet. Som jag tidigare påtalat anser jag att Stockholm är den lokalisering som bör väljas. Huvudstadens mångfald kontaktytor till av andra verksamheter inom eller med beröring till designområdet stärker mötesplatsens värde för landets övriga institutioner som den skall samverka med och skapa utställningar för. Det finns dessutom ett eftersatt behov mötesplats det här slaget i av en av Stockholm. Från kommunalt håll Stockholms stad och Stock- holms läns landsting finns ett uttalat intresse att verksamheten - av förläggs till Stockholm. Av dessa anledningar jag att det är menar rimligt att regionen genom Stockholms stad och Stockholms läns landsting bär en fjärdedel 3,75 Mkr verksamhetens netto- - av kostnader. Den nya institutionen kommer att stimulera kultur- och näringslivets utveckling i den region där verksamheten lokaliseras. Verksamheten bidrar tveklöst till att regionen blir intressant mer for kulturintresserad arbetskraft. Mötesplatsen kommer även att

168 Förslag till mötesplats för form och design SOU 1999: 123

bidra till att attrahera turister till regionen. I de samtal jag haft som med företrädare för Stockholms stad och Stockholms läns landsting har de ställt sig positiva till att för finansiering del svara av en av verksamheten.

9.7 till särskilt

Förslag utställningsbidrag

Ett särskilt utställningsbidrag föreslås ñr att stödja institutioners visning av mötesplatsens utställningar. Jag föreslår att det totala anslaget uppgår till 5 miljoner kronor och att det administreras av Statens kulturråd. Finansiering bör ske genom omfördelning inom utgiñsomrâde 17 Kultur, medier, trossam-

fund och fritid.

En central idé med den nya institution jag föreslår är att den som skall vara en nationell utställningar skall kunna visas resurs, vars på andra institutioner runt i landet. Det rör både utställningar i om sin helhet som de visas på mötesplatsen och mindre utställningar, som lämpar sig för institutioner vilka inte har utrymme att visa stora utställningar. Bidrag skall alltså inte bara kunna tilldelas museer och utställningshallar, utan även institutioner inte har som utställningar som huvudsaklig verksamhet. Man kan till exempel tänka sig bidrag för utställningar på bibliotek och i skolor. Genom att erbjuda utställningarna till andra bidrar mötesplatsen till i att hela landet utveckla och sprida medvetenhet och kunskap om designomrâdet.

För att underlätta för andra institutioner att visa mötesplatsens utställningar föreslår jag att ett särskilt utställningsbidrag inrättas. Institutioner skall kunna ansöka bidrag för att visa utställom ningar från mötesplatsen. Prioritet skall åt institutioner i andra ges delar av landet än i Stockholmsregionen. Men det hindrar inte att också institutioner i Stockholmsregionen skall kunna tilldelas

utställningsbidrag. Jag anser det väsentligt att medborgare i hela riket möjlig-

ges het att ta del av de utställningar skapas vid mötesplatsen. För som

SOU 1999: 123 Förslag till mötesplats för form och design 169

att stimulera en god nationell spridning föreslår jag att det särskilda utställningsbidraget uppgår till totalt 5 miljoner kronor årligen.

Jag föreslår att Statens kulturråd beslutar bidraget eftersom

om Kulturrådet redan i dag administrerar liknande utställningsbidrag.

Det särskilda utställningsbidraget bör finansieras genom omfördelning inom utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid. Motiven till att detta utgiftsområde skall bära kostnaderna är dels att kulturdepartementet har huvudansvaret för politikområdet arkitektur, formgivning och design, dels att utställningarna är en museal och tydlig kulturverksamhet som genom bidraget skall göras tillgänglig i hela landet.

9.8 Förslag till av samordning utlåningsrutiner

Statens kulturråd föreslås få i uppdrag att se över och föreslå

förbättringar av museernas utlåningsrutiner. Uppdraget bör

genomföras i samverkan med museerna.

Enligt direktiven skall utredningen överväga och lämna förslag till hur musei- och utställningsverksamheten på forrngivnings- och designområdet kan och bör utvecklas. Den föreslagna verksamheten kommer att bidra till större samverkan mellan bland annat museer och annan utställningsverksamhet inom och med beröring till området. Samtidigt har jag funnit att tillgängligheten till museers samlingar är en särskilt betydelsefull fråga för att i hela landet kunna skapa större medvetenhet designornrådet. För-

om bättring av museernas utlåningsrutiner är en fråga som redan diskuterats

på museerna.

Effektiva utlåningsrutiner är särskilt viktiga för den verksamhet som jag föreslår, liksom att det finns tydliga rättigheter och skyldigheter för in- och utlåning av föremål. För en part som mötes-

170 Förslag till mötesplats för form och design SOU 1999: 123

platsen är det betydelsefullt att rutinerna är administrativt lätthanterliga på villkor som är acceptabla.

För mötesplatsen, som helt skall basera sin utställningsverksamhet på inlåning av föremål från museer och andra parter, är detta en utomordentligt viktig fråga. Dessutom är effektiva utlåningsrutiner viktiga för musei- och utställningsomrâdet i stort. Genom att underlätta utlåning och deponering mellan museer och andra utställningslokaler skulle de omfattande samlingar finns

som magasinerade hos olika museer sannolikt kunna göras tillgängliga för allmänhet och forskning på ett bättre sätt.

Jag har i mina kontakter med institutioner som lånar föremål fått synpunkter på att utlåningsrutinema flera museer är så

pass omständliga att de ibland utgör ett direkt hinder för rationell

en hantering av dessa frågor. Inom museiområdet finns det dessutom brist på tydliga gemensamma riktlinjer för vilka villkor som skall gälla vid in- och utlåning föremål. Naturligtvis måste hänsyn

av tas till skillnader i krav på hantering och förvaring av olika föremål.

Jag föreslår att Statens kulturråd ges i uppdrag att kartlägga hur utlåningsrutinema ser ut i dag och föreslå ytterligare effektivisering och samordning av rutinema. Uppdraget bör genomföras i samråd med centralmuseemas, länsmuseemas och de kommunala museernas samarbetsråd. Uppgiften bör omfatta att finna tydliga och så långt det är praktiskt möjligt gemensamma utlånings-

- former och prissättningar. Rutinema bör vidare omfatta riktlinjer för hantering, transport, bevarande, säkerhet och försäkringsfrågor. Samordningen bör omfatta rutiner för lån mellan alla statliga, regionala och kommunala museer, också från sådana till

men andra museer och utställare.

SOU 1999: 123 Förslag till mötesplats för form och design 171

9.9 Förslag till ikraftträdande

Jag föreslår att den nya myndigheten börjar sin verksamhet år 2001. Det särskilda utställningsbidraget föreslås inrättas med verkan från och med år 2001. Uppdraget med över

att se museernas utlåningsrutiner föreslås redovisas i sådan tid att resultatet kan tillämpas från och med år 2001

.

Det är angeläget att den föreslagna myndigheten kan börja sin verksamhet så snart som möjligt. Med tanke på den behandling av ärendet som krävs i såväl regeringen som riksdagen kan verksamheten börja tidigast år 2001. Tiden fram till dess kommer dessutom att kräva olika former av förberedelser. Mot denna bakgrund bedömer jag att verksamheten kan börja tidigast år 2001.

Det särskilda utställningsbidraget föreslås inrättas så att det kan börja tilldelas från och med den myndighetens första verk-

nya samhetsår, det vill säga år 2001.

Uppdraget med att se över utlåningsrutiner föreslås

museernas redovisas i sådan tid att museerna kan börja tillämpa de justerade rutinerna från och med år 2001. Det viktig förutsättning för

är en den föreslagna myndighetens verksamhet.

9.10 Regionalpolitik, jämlikhet och brottslighet

Samtliga statliga kommittéer och särskilda utredare skall redovisa utredningsförslagets regionalpolitiska och jämställdhetspolitiska konsekvenser samt konsekvenser för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet. Min bedömning är att förslagen i denna utredning inte har negativ inverkan på något av dessa områden. Med tanke på uppdragets natur har jag inte heller sett behov

av en djupare analys av dessa konsekvenser.

SOU 1999: 123 173

10 till insatser i samband

Förslag

med Arkitekturåret 2001

I utredningen skall förslag ges till särskilda satsningar inom fonngivnings- och designområdet i samband med arkitekturåret 2001, bland annat med utgångspunkt från en belysning av EU:s insatser på området.

10.1 Arkitekturåret 2001

Arkitekturåret 2001 är en kampanj inletts redan 1999 och

som avslutas genom en manifestation under år 2001. Uppdraget är beskrivet i 1999 års regleringsbrev. Arkitekturmuseet har givits ansvar för att leda arbetet med kampanjen och bedriva den i

samråd med stadsmiljörådet.

Syftet med kampanjen är att lyfta fram storstädemas arkitektoniska kvaliteter och det offentliga rummets utfonnning. Ambitionen med kampanjen är att inspirera och utveckla nya sätt att samarbeta och förmedla kontakter till nya nätverk, som har länge

en livslängd än kampanjen i sig. Arkitekturmuseet menar att ökad

en medvetenhet om arkitektur bara kan uppnås genom att många människor engagerar sig och deltar aktivt. Därför är kampanjen

en inbjudan, uppmaning och utmaning till alla att delta i utformningen av den byggda miljön. I ett antal spår lyfter kampanjen fram pågående proj ekt, inspirerar till att nya påbörjas och initierar processer som berör arkitektur och samhällsutveckling. De spår som hittills angivits är arkitektur i skolan, arkitektoniska kvaliteter i byggprocessen samt arkitektur som framgångsstrategi i kommu-

174 Förslag till insatser...

ner. Arbetet kommer att bedrivas genom debatter, seminarier, utställningar och workshops.

Kommittédirektivet till denna utredning nämner inte uttryckligen att föreslagna insatser skall del Arkitekturmuseets

vara av kampanj. Jag har emellertid eftersträvat att förslaget skall ligga i linje med kampanjen Arkitekturåret 2001.

10.2 EU:s insatser inom

design

Det är främst inom EU:s kulturpolitik som insatser kan fokuseras på design eget område. Än så länge är det för tidigt uttala

som att sig om vilken betydelse design kan komma att fâ i den slutliga

versionen av EU:s nya kulturprogram som håller på att tas fram. Men något tydligt insatsområde eller gemensam politik för designinsatser finns inte i dag inom EU:s kulturpolitik.

Däremot finns det en rad andra designinsatser i EU:s verksamhet, inom andra politikområden än kultur. Dessa är företagspolitik, sysselsättning och socialpolitik samt forskning. I insatser inom de områdena ingår design ofta som en av flera delaspekter i

sammanhang som till exempel innovation för små- och medelstora företag eller utveckling av informationsteknologi för att möta nya behov i samhället. Det kan vara tvärvetenskapliga utvecklingsprojekt, eller insatser som syftar till kommersiell tillämpning befintliga

av forskningsresultat.

Sammanfattningsvis noterar jag att det i EU för närvarande inte finns några sammanhållande riktlinjer för insatser på designomrâdet.

Förslag till insatser 175

10.3 Förslag till regional och nationell

tävling

Jag föreslår att en nationell tävling Sveriges vackraste inte-

om

riör utlyses i samband med Arkitekturåret 2001. Det skall vara

interiörer är arbetsmiljöer eller sådana där allmänheten har

som

tillträde kunder, klienter eller besökare. Syftet med täv-

som

lingen är att verka för högre kvalitet i interiörer och att stimu-

lera svensk möbelindustri genom att uppmärksamma goda

föredömen. Bedömningskriteriema utgår från ändamålsenlighet

och estetiska kvaliteter. Jag föreslår att tävlingen återkommer

vartannat år efter år 2001.

Det är lämpligt att det föreslås i utredningen har tydlig

som anknytning till arkitektur, med tanke på kampanjen Arkitekturåret 2001. Därför bör satsningarna i någon mening handla om byggda miljöer. En anknytning till vad görs inom EU är svårare att

som åstadkomma, eftersom EU inte har någon sammanhållen politik för design.

Jag föreslår nationell tävling, där olika regioner för fram

en kandidater till Sveriges vackraste interiör. Det skall vara interiö-

är arbetsmiljöer eller sådana dit allmänheten har tillträde rer som som kunder, klienter eller besökare.

Tävlingen bör handla statliga, kommunala och inte minst

om privata företags interiörer. Den bör stimulera och utmana till skapande högkvalitativa interiörer. Det omfattar bland annat goda

av arbetsmiljöer, bidrar till kreativitet, välbefinnande, profilering

som

verksamheten, samt inte minst flexibla, effektiva och demokraav tiska arbetsformer. Arbetsmiljöer har viktig inverkan på inte bara människors välbefinnande också deras arbetsresultat. Viktiga

utan aspekter arbetsmiljön är att maskiner inte sliter ut kroppen i

av

förtid, att möbler är ergonomiskt riktiga och att disponering av

och möbler främjar produktivitet och samvaro mellan mänrum niskor. Det är viktigt att inte bara ha ett ekonomiskt perspektiv,

176 Förslag till insatser...

utan att också möta människans behov vackra och väl ftmgeav rande miljöer. lnteriörema skall bedömas i ett helhetsperspektiv. Ordet vacker skall ses i sin vidaste bemärkelse, där det ändamålsenliga förenas med det sköna. Det betyder att såväl estetiska som funktionella aspekter skall tas med bland bedömningskriteriema.

Följande faktorer är exempel på bedömningsgrunder som bör

vara aktuella för tävlingen: Estetiska kvaliteter Ergonomi

Tillgänglighet

Andra praktiska behov Inverkan på kreativitet och produktivitet Ekologiska hänsynstaganden Ekonomi

Tävlingen föreslås ha två delmoment. Det första är regionala deltävlingar i hela landet. I det andra momentet tävlar de regionala vinnarna om att utses till Sveriges vackraste interiör. Inför det första momentet tillsätts dels en nationell jury, dels en jury för varje region. Den nationella juryn lägger fast bedömningskriterierna och utlyser tävlingen. För att underlätta rättvis järnförelse av de nominerade skall juryn se över om det behövs en indelning i olika kategorier av offentliga interiörer samt om det skall finnas någon nedre gräns för interiöremas storlek.

I de regionala deltävlingarna nomineras interiörer inom varje

region. För att skapa intresse och engagemang hos allmänheten föreslår jag att allmänheten får vara med och nominera interiörer. Det bör inspirera allmänheten och skapa diskussion om designfrågor, men också ge en indikation om vad allmänheten anser att en god interiör utmärks av. När förslagen kommit in väljer en regional jury ut vinnaren, som blir regionens kandidat till den nationella

tävlingen.

I den nationella tävlingen presenteras regionernas kandidater och den nationella juryn utser en av dem till Sveriges vackraste interiör.

Förslag till insatser 177

För att verkligen ett medel för att uppmärksamma och sti-

vara mulera skapande goda interiörer bör tävlingen vara fokuserad

av

samtiden. Tävlingsbidragen bör därför interiörer som fär-

vara digställs under perioden 2000 till 2001. Tävlingen föreslås äga

år 2001. Därefter bör den vartarmat år för att fortrum arrangeras sätta stimulera skapande av goda interiörer. Skälet för att arrangera vartannat år är att det verkligen skall ha hunnit skapas

den

nya aktuella interiörer runt om i de olika regionerna. Tävlingen skall också stimulans till den svenska möbelindustrin

ses som en

och till fonngivarna. Genom tävlingen får de uppmärksamhet och

nya möjligheter att exponera sina produkter.

Jag föreslår att tävlingen knyts till övriga aktiviteter som plane-

till Arkitekturåret 2001. Eftersom Arkitektunnuseet redan har ras fått i uppdrag att hålla satsningama under Arkitekturåret

samman 2001, föreslås att den institutionen även får i uppdrag att samordna arbetet med tävlingen Sveriges vackraste interiör.

att arrangera Vilka parter som bör involveras är en fråga som jag överlåter till ledningen för kampanjen Arkitekturåret 2001. Jag bedömer att kostnaderna för tävlingen blir marginella och att de därför torde kunna rymmas inom ramen för Arkitekturrnuseets uppdrag.

Som jag beskrivit bör tävlingen Sveriges vackraste interiör handla om statliga, kommunala och inte minst privata företags interiörer. När staten tar initiativ till en sådan tävling ökar samtidigt kravet på att staten själv skall vara ett föredöme. Om staten skall vara bärare av ett budskap om att design är viktigt bör staten själv manifestera den insikten i sina egna lokaler. Det är inte minst en fråga om trovärdighet. Det står inte i konflikt med en ansvarsfull användning av allmänna medel. Tvärtom; med en långsiktighet, genomtänkt filosofi och ett konsekvent program är det sna-

en rare liktydigt med god ekonomi att satsa på god design.

Det är särskilt viktigt för staten att bli föredömlig inom

mer arkitektur och design. delmålen för den statliga arkitektur-

Ett av och designpolitiken är att byggande, inredande och upphandlande som är statligt eller statligt understött skall behandla kvalitetsfrâ-

gor ett föredömligt sätt. Det lades fast i regeringens handlings-

program för arkitektur, formgivning och design. För att nå målet har en rad åtgärder inletts. Statens fastighetsverk har fått i uppdrag

178 Förslag till insatser...

att initiera erfarenhetsutbyte mellan statliga myndigheter för-

som

valtar fastigheter. Myndigheter bygger och förvaltar byggna-

som der och anläggningar har fått i uppdrag att upprätta

egna program för hur de skall verka för hög kvalitet inom arkitektur och design. Regeringen har också meddelat riksdagen att motsvarande

program kommer att utvecklas för Regeringskansliets och utlandsmyndigheternas lokaler. Det är utmärkt att det redan nu kommer fram program och riktlinjer för hur det staten kan bli ñre-

mer dömlig inom arkitektur och design. Men förutom och

program riktlinjer är det också viktigt med konkreta exempel på lyckade resultat, där staten påtagligt är ett gott föredöme.

Bilaga 1 179

1%

sig

Kommittédirektiv

för D51-

Statens ansvar formgivning och

design

Beslut vid regeringssammanträde den 4 februari 1999.

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare tillkallas med uppgift att klarlägga det statliga åtagandet på formgivnings- och designområdet.

Bakgrund

Hög kvalitet i formgivning och design viktig välståndsfaktor.

är en Den har betydelse för allas vårt dagliga liv både på det estetiska och praktiska planet och for hur vår miljö påverkas. Mot denna bakgrund har regeringen under år tagit flera initiativ för att

senare formgivning och design skall kunna utvecklas. I mars 1998 lade regeringen också fram propositionen Frarntidsformer Handlings-

program för arkitektur, formgivning och design 1997/98:117.

Riksdagen har fastställt följande mål för statens arbete med arkitektur, formgivning och design prop. 1997/981117, bet. l997/98zKrUl4, rskr. 1997/98:225: 0 Arkitektur, formgivning och design skall ges goda förutsätt-

ningar tör sin utveckling. 0 Kvalitet och skönhetsaspekter skall inte underställas kortsiktiga

ekonomiska lösningar. 0 Kulturhistoriska och estetiska värden i befintliga miljöer skall

tas till vara och förstärkas.

180 Bilaga I

0 Intresset för hög kvalitet inom arkitektur, fonngivning, design

och offentlig miljö skall stärkas och breddas. 0 Offentligt och offentligt understött byggande, inredande och

upphandlande skall på ett ñredömligt sätt behandla kvalitets-

frågor. 0 Svensk arkitektur, formgivning och design skall utvecklas i ett

fruktbart internationellt samarbete.

I propositionen lade regeringen inte bara fram förslag till mål utan framförde också följ

Efterfrågan på och förståelsen för god arkitektur, formgivning -

och design bör öka.

Svenska produkter bör förknippas med högsta kvalitet i fråga -

om formgivning och design. Produktion av utställningar om svensk arkitektur, formgivning

-

och design för nationell och internationell spridning bör upp-

muntras.

Sverige bör delta i de stora internationella utställningar-na och i -

andra internationella sammanhang på ett sätt som främjar

nationens anseende och det internationella idéutbytet.

Formgivning och design bör i större utsträckning användas för -

att stärka det svenska näringslivets konkurrenskraft.

Regionala mötesplatser och utställningsmöjligheter där form- -

givare, designer och näringsliv kan mötas bör utvecklas.

Inom högskole- och skolutbildning är det önskvärt med sådana -

insatser som kan öka förståelsen för god arkitektur, forrngivning och design inom skilda samhällssektorer.

En utgångspunkt för regeringen har varit att god design möjliggör och främjar tillväxt genom att den kan leda till konkurrenskrañiga produkter med god funktion, möjlighet till återvinning, hushållning med ändliga resurser, låga produktionskostnader och

resurssnålhet. Med en attraktiv form blir produkterna också mer efterfrågade. Produkters utseende är dock inte ensamt avgörande för efterfrågan. Denna efterfrågan är också beroende av den kunskap som konsumenterna har inom området och de möjligheter de har

Bilaga 1 181

att orientera sig inom utbudet. Skolan har viktig uppgift när det

en gäller att tidigt väcka intresse för och kunskap kvalitetsfrågor

om och estetik. Lika viktig är kvaliteten på den utbildning erbjuds

som blivande formgivare och designer. Fortsatt diskussion med näringslivet behöver föras om hur den möjlighet till utveckling som finns inom formgivning och design skall kunna tas till

vara.

Statens åtaganden

Samhället satsar sedan länge på olika sätt för att främja en god utveckling inom svensk formgivning och design. Sådana satsningar gäller museiverksamhet vid Nationalmuseum i Stockholm och Röhsska museet i Göteborg, särskilda näringslivsfrämjande insatser och utbildning vid universitet och högskolor i konst och design samt utbildning vid s.k. kompletterande skolor. Vidare lämnas arbetsstipendier till bl.a. formgivare. Regeringen har också infört ett nytt stöd till vissa utställare inom bild- och formområdet. Statligt stöd lämnas dessutom till Föreningen Svensk Fonn,

som under åren 1999-2001 kommer att få ett nationellt uppdrag på formområdet.

Pågående uppdrag

Regeringen har med anledning 1997/981117 vidtagit

av prop. en rad åtgärder som syftar till att bredda och fördjupa verksamheten inom arkitektur, fonngivnings- och designområdet. Åtgärderna genomförs som särskilda uppdrag till myndigheter inom området.

Avrapporterade uppdrag

Regeringen sade i prop. 1997/98:l17 att det bör övervägas

om Moderna museet och Arkitekturmuseet kan få ett för att

ansvar visa upp modern formgivning och design. Med anledning det

av har en särskild utredare haft i uppdrag att lämna förslag i frågan.

182 Bilaga 1

Förslaget har remissbehandlats. Remissinstansema har visat på flera tänkbara utvecklingslinjer och flera av dem anser att området kräver ytterligare utredning.

Svenska institutet har på regeringens uppdrag lämnat synpunkter på hur Sverige i fortsättningen bör framträda i designfrågor vid internationella utställningsevenemang. Institutets skrivelse rymmer såväl organisationsfrågor och lämpliga utställningstillfállen som ambitionsnivå och kostnader.

Andra initiativ påformgivnings- och designområdet

Utmärkande för formgivnings- och designområdet är de många initiativ som genom åren tagits inom området av enskilda

personer och sammanslutningar. En viktig aktör har där varit Föreningen Svensk Form som under namnet Svenska Slöjdföreningen år 1845 blev världens första designorganisation. I Malmö driver föreningen en aktiv verksamhet vid Form Design Center. Sedan

sommaren 1998 har Formmuseets vänner bedrivit utställningsverksamhet på Skeppsholmen i Stockholm, som ett led i föreningens strävan att påvisa behovet av att ett självständigt forrnmuseum skapas i Stockholm. Kalmar konstmuseum har tagit initiativ till att etablera ett nationellt formgivningsarkiv. Röhsska museet i Göteborg delar sedan 1994 ut ett stort nordiskt designpris finansierat av Torsten och Ragnar Söderbergs stiftelse.

Uppdraget

Regeringen finner att formgivnings- och designområdet är i behov av en grundlig kartläggning och samlad beskrivning. Formgivnings- och designfrågor har beröring med många samhällssektorer. Önskan bättre samordnad politik på området är

om en en av utgångspunktema för att regeringen nu tillkallar en särskild utredare.

Utredaren skall i nära samverkan med berörda myndigheter, institutioner och organisationer inom fonngivnings- och design-

Bilaga 1 183

området pröva, precisera, motivera och förtydliga det statliga åtagandet för formgivning och design. Utredaren skall även hålla sig underrättad de redovisningar om av regeringsuppdrag som myndigheter på området har lämnat eller kommer att lämna under år 1999. Utredaren skall ha följande uppgifter:

Beskriva och analysera internationella förebilder och goda exempel inom formgivnings- och designområdet. Kartlägga och analysera de resultat som hittills uppnåtts - genom det befintliga statliga åtagandet på formgivnings- och designområdet. Analysera om det statliga stödet till institutioner och organi- sationer inom området fördelas ändamålsenligt i enlighet med de mål som riksdagen fastställt för formgivnings- och designområdet. Belysa formgivnings- och designområdets betydelse för - en ekologiskt hållbar utveckling samt ange hur sambanden mellan dessa områden kan förstärkas. Utreda hur statens upphandling och tjänster kan - av varor utvecklas för att främja god formgivning och design samt ñingera som förebild för t.ex. kommunal upphandling. Överväga och lämna förslag till hur musei- och utställnings- verksamheten på formgivnings- och designområdet kan och bör utvecklas med hänsyn till behovet av att skapa slagkraftig en mötesplats för samtida formgivning och design. I bedömningen skall såväl de statliga som icke-statliga verksamheterna på området ingå. Kartlägga arkivsituationen på området och bedöma de insatser som görs för att dokumentera den skapande inom processen

formgivning och design.

Lämna förslag på hur samverkan mellan myndigheterna och de statligt finansierade institutionerna kan stärkas samt hur dessa kan samverka med icke-statlig verksamhet på området. Lämna förslag på hur samverkan mellan staten och näringslivet kan utvecklas på området.

184 Bilaga 1

Närmare utveckla Svenska institutets förslag till vid vilka till- fällen Sverige bör delta inom formgivnings- och designområdet i internationella sammanhang samt prioritera och motivera ett svenskt deltagande. Nya förslag skall lämnas i första hand andra områden än utställningar. Lämna förslag till särskilda satsningar inom fonngivnings- och designområdet i samband med arkitekturåret 2001 bl.a. med utgångspunkt från en belysning av EU:s insatser området.

Lämna förslag till och motivera omfattning och inriktning på

statens åtagande på formgivnings- och designområdet. Beskriva och analysera internationella förebilder och goda exempel inom form och designområdet.

Utredarens förslag skall kostnadsberäknas och innehålla förslag till finansiering. Detta kan ske genom att konkreta förslag om effektiviseringar eller omprövningar lämnas. Förslag om ett eventuellt utökat statligt åtagande skall vara statsfmansiellt neutralt.

Redovisning av uppdraget

Utredaren skall lämna delredovisning till regeringen senast den en 1 november 1999. Delredovisningen skall avse underlag och forslag i frågan om musei- och utställningsverksamhet samt arkitekturåret 2001. Utredarens arbete skall vara avslutat och redovisat i sin helhet till regeringen senast den 1 mars 2000.

Kulturdepartementet

SOU 1999: 123 Bilaga 2 185

Förslag till Förordning 2000:000 med

instruktion för NN

myndigheten

Uppgifter

1§ Myndigheten har till uppgift att

l genom utställningar skapa medvetenhet och engagemang kring design hos allmänhet, näringsliv, universitet och högskola, skola, samt bransch- och intresseorganisationer inom och med beröring till området, genom dokumentation bedriva egen kunskapsutveckling inom designområdet, stödja, verka för och skapa överblick över den nationella kunskapsutvecklingen inom design, vilket inbegriper att stimulera en aktiv och systematisk dokumentation inom området, genom samverkan i projektform åstadkomma gemensamt lärande och kunskapsöverföring inom den del av museiområdet som berörs av design, samt mellan berörda museer och högskola, näringsliv och designfrämjande organisationer eller annan part, tillsammans med näringslivet skapa utställningar som profilerar svenskt näringsliv nationellt och internationellt, genom att ta fasta på svenska produkters och tjänsters unika utformning samt de demokratiska och humanistiska värderingar som utmärker vår företags- och designkultur, verka för internationellt samarbete och erfarenhetsutbyte.

186 Bilaga 2

Verksförordningens tillämpning

2§ Verksförordningen 1995:1322 skall tillämpas på myndigheten med undantag av 2 4 § andra stycket, 5 14 19§ första stycket samt 20, 21, 30, 32 och 33 §§. Vad i 6som anges 9 om chefens ansvar skall istället gälla styrelsen.

Myndighetens ledning

3 § Myndigheten leds styrelse för av en som ansvarar myndighetens verksamhet. Myndighetschefen för och leder ansvarar den löpande verksamheten enligt styrelsens direktiv och riktlinjer.

Styrelsen

4§ Styrelsen består av högst sju ledamöter. En ledamöav terna är ordförande och en är vice ordförande.

Styrelsen är beslutför när ordföranden och minst hälften övriga av ledamöter är närvarande.

Myndighetschefen får närvara vid styrelsens sammanträden.

Organisation

5 § Ett samrådsorgan skall finnas vid myndigheten. Rådet skall vara referensgrupp till myndighetschefen. Rådets tillsättande, uppgifter och arbetsformer beslutas av styrelsen.

Bilaga 2 187

Personalföreträdare

6§ Personalföreträdarförordningen 1987:1101 skall tillämpas på myndigheten. Personalansvarsnämnden

7 § Myndighetens personalansvarsnänmd består förutom av

myndighetens styrelse och personaltöreträdama myndighets-

- av chefen. Myndighetens chef är ordförande.

Nämnden är beslutför när ordföranden och minst hälften av de andra ledamöterna är närvarande.

Styrelsens uppgifter

8 § Utöver vad som anges i 13 § verksförordningen 1995:1322 skall styrelsen besluta i frågor principiellt intresse

av som styrelsens ordförande eller myndighetschefen hänskjuter till styrelsen.

Ärendenas handläggning

9 § När myndighetschefen inte är i tjänst eller i övrigt har förhinder, sköts chefens uppgifter den tjänsteman hon eller

av som han bestämmer.

Anställningar

10 § Myndighetschefen anställs av regeringen för en bestämd tid.

ll § Myndigheten har rätt att anställa en adjungerad professor för en bestämd tid.

188 Bilaga 2 SOU 1999: 123

Myndigheten anställer övrig personal. 12§ Ordföranden och andra ledamöter styrelsen utses

av av regeringen för bestämd tid.

en Styrelsen utser vice ordförande.

SOU 1999: l 23 Bilaga 3 189

till för

Förslag arbetsordning

råd

myndighetens

Myndighetens råd är referensgrupp till myndighetschefen i de frågor som denne beslutar. Rådet skall särskilt kunna: 0 vara rådgivande till hur den tvärvetenskapliga samverkan med

andra parter kan bedrivas, för att hantera design- och

formområdet på ett optimalt sätt, 0 ge förslag till dokumentations- och forskningsprojekt som kan

knytas till eller initieras med anledning av arbetet med

- -

framtagning av utställningar vid myndigheten,

2§ Myndighetens styrelse utser rådets ledamöter. Dessa bör tillsättas för tre år i taget, för att säkerställa att rådet har lämplig

en sammanställning av aktuell kompetens. Myndighetschefen är ordförande i rådet.

Bland ledamöterna bör finnas företrädare för de centrala ansvarsmuseema, museer inom eller med beröring till design och form, samt högskola och näringsliv. Rådet skall bestå högst sju

av ledamöter och äger rätt att vid behov adjungera ytterligare ledamöter.

3§ Rådet sammanträder på tider som rådet själv bestämmer eller efter kallelse ordföranden. Rådet skall ha minst två

av sammanträden per år.

190 Bilaga 3

4§ Om någon ledamot framför skiljaktig mening fråga

i en där rådet ger rekommendation och där ledamoten deltagit i

diskussionen skall denna mening antecknas.

-

5§ Rådets sammanträden skall protokollföras. De skall justeras av ordföranden och extern ledamot. Myndigheten skall

en svara för sekretariat rådet.

Bilaga 4 191

Kalkyl över verksamhetens

kostnader

och intäkter

Jag redovisar här den kalkyl som ligger till grund för min bedömning av ñnansieringsbehov för den nya verksamheten. Budget för verksamheten beräknas till totalt 18 miljoner kronor år.

per

Den dimensionering som ligger till grund för budgeten baserar sig på jämförelser med befintliga och andra utställnings-

museer verksamheter. Verksamheten beräknas ha följande kostnader och intäkter miljoner kronor:

192 Bilaga 4 SOU 1999: 123

Kostnader mia

Basverksamhet

Projelczverksamhet

Utställningar 6,5 Seminarier och andra utvecklingsprojekt 0,5

Totalt per är 18,0

Intäkter min Myndighetens egna intäkter

Statliga anslag

Bidrag fån näringsliv, kommun och landsting

Bilaga 4 193

Kostnader

De kalkyler som upprättas är en approximering utan anspråk på exakthet. Syftet med kalkylen ungefärlig bild

är att ge en av myndighetens ekonomiska villkor. Verksamhetens kostnader beräknas bestå av kostnader dels för basverksamheten, dels för

projektverksamheten. Kostnadsposten basverksamhet rymmer fasta kostnader för verksamhetens drift och för kunskapsutveck-

egen ling. Kostnadsposten projektverksamhet avser i första hand framtagning av utställningar, men också andra samverkansprojekt med externa parter.

Basverksamheten

Basverksamheten beräknas ha kostnader 11 mkr för lokal, inredning, utrustning, personal, marknadsföring och information, resor samt övriga kostnader. Basverksamheten inkluderar bland annat drifts- och utvecklingskostnader för bibliotek och bildarkiv. Jag utgår från att ett befintligt bibliotek och bildarkiv länkas till mötesplatsen, som sedan står för drift och utveckling dessa.

av Därför har jag inte kalkylerat in kostnader för att skapa eller köpa in bibliotek och bildarkiv.

Lokalkostnadema 4 mkr utgår från total yta på cirka l 500

en kvadratmeter. Det inbegriper utställningsyta, också övriga

men ytor för seminarierum, bildarkiv, bibliotek, kontor och förråd. Beräkningen kvadratmeterkostnad har utgått från hyra på

av en 2 700 kronor kvadratmeter och år.

per

Kostnadspostema inredning 0,5 mkr och utrustning 0,8 mkr utgår från den årliga kapitalkostnaden för inredningen och utrustningen, det vill säga inte från anskaffningsvärdena. I utrustning ingår såväl säkerhetsanordningar som redskap för multimediapresentationer. Dessutom ingår inrednings- och utrustningskostnaderna för biblioteket och bildarkivet.

Personalkostnaderna 4 mkr baserar sig pâ följande

personalbehov: en verksamhetschef, adjungerad professor med 50

en procents tjänst, fem intendenter, en bibliotekarie samt admi-

en

194 Bilaga 4 SOU 1999: 123

nistratör. Utöver dessa personalkostnader tillkommer bland annat kostnader för utställningspedagoger finansieras via projektsom verksamheten, eftersom de skall vara direkt knutna till de olika

utställningsprojekten.

Kostnadsposten marknadsföring och information 0,8 mkr är beräknad för att ge möjlighet att profilera verksamheten. Utöver

dessa marknadsföringskosmader tillkommer marknadsföring

av enskilda utställningar. Marknadstöringskostnadema år dessa ingår i projektverksamheten. Utgångspunkten för kostnadsposten 0,4 mkr är resor institutionens behov att upprätthålla ett kontaktnät, något den som föreslagna verksamheten kräver, eftersom den i hög grad bygger på samverkan med andra institutioner nationellt och intemationellt. Administration och övriga kostnader 0,5 mkr omfattar bland annat kostnader för en del av mötesplatsens administration, som kan handhas av Kammarkollegiet eftersom mötesplatsen är en liten myndighet. Därutöver tillkommer andra kostnader inte som heller de är knutna till enskilda utställningar eller andra projekt där mötesplatsen samverkar med externa institutioner.

Projektverksamheten

Kostnadsposten projektverksamhet 7 mkr i första hand avser framtagning av utställningar, kan också men rymma annan utvecklingsverksamhet som seminarier och workshops kring olika aktuella frågor inom designområdet. Kalkylen för utställningsverksamheten utgår från måttlig en ambitionsnivå för omfattningen utställningar, med tanke att av det kommer att ta tid innan funnit lämpliga former för en man samverkan med externa parter högskola och universom museer, sitet samt näringsliv. Utställningsverksamhetens kostnader är beräknade till totalt 6,5 miljoner kronor. Det både kostnader avser för skapande av utställningar och för lån svenska och utländska av utställningar. En enskild större utställning skapas på mötessom platsen beräknas kosta 1,5 miljoner kronor. Det baserar sig på

Bilaga 4 195

utvecklingskostnader 0,7 mkr vilket inbegriper försäkring eller utställningsgaranti för inlånade föremål samt ersättning till de externa institutioner som är med och skapar utställningarna, marknadsföring av utställningen 0,4 mkr exklusive de trycksaker som ingår i utvecklingskostnader, utställningspedagoger 0,2 mkr samt anpassning av utställningen så den kan turnera i sin helhet och i mindre versioner 0,2 mkr. En genomsnittlig kostnad vid lån av en större utländsk utställning beräknas till 1,3 miljoner kronor. Det omfattar kostnader för transport och avgift till institutionen som lånar ut utställningen 0,5 mkr, trycksaker 0,2 mkr, marknadsföring 0,4 mkr och visningspersonal 0,2 mkr.

Seminarier och annan utvecklingsverksamhet beräknas kosta 0,5 miljoner kronor. Det omfattar bland annat kostnader för ersättning till föreläsare och vissa andra deltagare som seminarie- och gruppledare, samt kostnader för marknadsföring och dokumentation.

Intäkter

Myndighetens egna intäkter uppskattas till 3 miljoner kronor. Dessa består av entréintäkter, seminarieintäkter, intäkter från enskilda företag och vissa andra utställare samt intäkter från bildarkivet.

Beräkningen av entréintäkter 1 mkr baserar sig på 50 000 besökare årligen och 20 kronor i genomsnittlig inträdesavgift. Antalet besökare är ett försiktigt antagande för att man initialt inte skall ha alltför optimistiska förväntningar. Inträdesavgiften är avsiktligt lågt satt för att studenter, skolelever, barnfamiljer med flera skall ha råd att regelbundet besöka mötesplatsens utställningar.

Intäkterna från seminarier 0,8 mkr bygger på att mötesplatsen

fyra seminarier år. Ett seminarium beräknas ha i arrangerar per genomsnitt 100 betalande deltagare och en avgift på 2 000 kronor.

Intäkter från enskilda företag och vissa andra utställare 1 mkr avser täckning av mötesplatsens kostnader för arbete med utställningar, där enskilda företag eller andra utställare profilerar sin

196 Bilaga 4 SOU 1999: 123

egen verksamhet. Dessa företag eller andra utställare skall bära sina egna kostnader i anslutning till utställningen. Men därutöver skall de också ersätta mötesplatsen för arbete med framtagning

av utställningen och för utställningspedagoger skall visa utställ-

som ningen. Dessa kostnader beräknas uppgå till 0,25 miljoner kronor per utställning. Som tidigare påpekats skall mötesplatsen

ansvara för att sådana utställningar håller samma höga kvalitet verk-

som samheten i övrigt.

Intäkter från bildarkivet 0,2 mkr baserar sig på 200 bildutlâningar med en avgiñ på 1 000 kronor utlåning. Uppskatt-

per ningen av intäkten baserar sig på jämförelse med andra parter och verksamheter som bedriver kommersiell bildutlåning.

Bilaga 5 197

Yrkesorganisationer inom eller med

anknytning till designområdet

Som komplement till redogörelsen för begreppen ger jag här läsaren exempel på ett antal yrkesorganisationer, som företräder professionella utövare inom designområdet. Beskrivningen tar inte upp alla yrkesorganisationer inom eller med beröring till området, utan är ett urval som jag anser ger en god bild av designområdets yrkesorganisationer och utövare. Det rör sig både om utövare som uteslutande arbetar med design, men också om sådana för vilka design ingår som en del av arbetsuppgifterna. Exempel på det senare är arkitekter som kan arbeta med utformning av den byggda miljön, men också med utfomming av möbler och andra produkter.

KIF

Sveriges Konsthantverkare och Industrifonngivare KIF

är en yrkesorganisation för konsthantverkare och industriformgivare. Organisationen har cirka 450 yrkesverksamma medlemmar.

KIF har alltså både konsthantverkare och industriformgivare som medlemmar, där industrifonngivama ofta har en nära anknytning till konsthantverk, eftersom de företrädesvis arbetar inom textil-, keramik- och glasindustri. I dessa industrier är ofta föremålens estetiska gestaltning mycket central och materialet har en framskjuten roll. Arbetsområdet bland medlemmarna i KIF omfattar exempelvis unika konsthantverksföremål, offentliga utsmyckningar, byggnadselement som keramik där formen är av avgörande betydelse samt bruksföremål som glas och mattor.

198 Bilaga5

Den främsta uppgiften för KIF är att arbeta med kulturpolitiska frågor för att förbättra yrkesutövamas ekonomiska och sociala möjligheter. Organisationen är remissinstans inom sitt område och representerar sina medlemmar i olika andra politiska sammanhang. Eftersom KIF är förhållandevis liten organisation med knappa en resurser samverkar den i flera frågor med Konstnäremas Riksorganisation KRO. De två organisationerna driver ofta gemensamma frågor, eftersom deras medlemmars yrkesområden samt sociala och ekonomiska situation har stora likheter. I medlemmarnas intresse driver de två organisationerna frågor som upphovsrätt, och andra skattefrågor. De verkar även för moms- att skapa ytterligare samarbetsorgan för bildutövare i form konstav hantverkare och industriformgivare, också yrkesutövare men som till exempel fotografer och tecknare. KIF arbetar idag inte direkt mot beställare och konsumenter med marknadsföring sina av medlemmar, eftersom detta är uppgift sköts organien som av sationen Konsthantverkscentrum. På sikt vill KIF dock få till stånd en nationell arena, där konsthantverk kan presenteras för att höja allmänhetens medvetande om området.

SAR

Svenska Arkitekters Riksförbund SAR är arkitektemas ideella yrkesorganisation. Organisationen har cirka 4 000 medlemmar och 700 studerandemedlemmar vid de tekniska högskolornas arkitektursektioner. Medlemmarna representerar arkitektemas alla yrkesområden; byggnadsprojektering och byggnadsvård, planläggning och samhällsplanering, projekt- och byggadministration, forskning och undervisning samt förvaltning den byggda miljön. av Arkitektemas yrkesområden förenas kunskapen och av omsorgen om byggnader och bebyggelse, kombinationen det tekniska av och estetiska med det verksarnhets- och samhällsinriktade kunnandet samt den speciella samordningsroll, präglar många som delar arkitektens yrkesutövning. Gemensamt för arkitekter av men också för andra arbetar med design i ord och bild som - är att

Bilaga5 199

parallellt arbeta med helheter och detaljer i ett metodiskt skissarbete. SAR menar att god arkitektur är ett helhetsbegrepp där många frågor också rör design och formgivning.

SAR är ett forum för utbyte av erfarenhet och kunnande mellan arkitekter samt för utveckling av samarbete mellan arkitekter i olika roller och med andra yrkesutövare. Förbundet agerar också utåt genom kontakt med myndigheter, organisationer, skolor, byggsektom, massmedia och allmänhet. Det utåtriktade arbetet sker i form av prograrnverksamhet, tävlingar, publikationer, forsknings- och utvecklingsverksamhet, remissarbete, deltagande i seminarier och debatter.

SID

Föreningen Svenska Industridesigner SID är den svenska yrkesföreningen för industridesigner. Föreningen har cirka 500 medlemmar, vilket är merparten av de industridesigner som är verksamma i Sverige.

Föreningen SID vill visa att industridesign är en nyckelkompetens för att estetiskt och funktionellt gestalta produkter så att dessa fungerar för och är attraktiva för användarna. Därmed blir produkterna också konkurrenskraftiga på marknaden och lönsamma investeringar för företagen. Föreningens definition av industriell design är att det innebär fomimässig och funktionell gestaltning av produkter, processer eller system utifrån brukarens, miljöns och marknadsekonomins förutsättningar.

SID arbetar för att främja utvecklingen av industridesign, informera och öka kunskapen om industridesign, tillvarata designkårens intressen samt verka för god sammanhållning bland medlemmama.

SID menar att designeryrket i dag håller på att förändras över hela världen. Dels växer många nya typer av utbildningar fram inom området, dels skapas efterfrågan och möjlighet till nya typer av designtjänster, som enligt SID kan omfatta design av nästan vad som helst från industridesign och grafisk design till web-design

-

200 Bilaga

och management design. Samtidigt betonar SID att konkurrensen från utländska stora designbolag med ett brett spektrum - av kompetenser är kraftig också på den svenska hemmamarknaden. - De svenska industridesignkontoren är små i jämförelse med de utländska konkurrentema och har svårt att hävda sig mot dem. Det ställer krav på SID att medverka i de omvandlingar design som genomgår och på olika sätt förbättra kompetensen hos nuvarande och blivande yrkesverksamma inom industridesignkåren. Dessutom behöver svenska industridesigner profileras tydligare nationellt och internationellt.

SIR

Svenska Inredningsarkitekters Riksförbund SIR är den organisation som företräder inredningsarkitektema yrkesgrupp. som SIR har cirka 750 medlemmar. Av dessa är 100 studerandemedlemmar och 100 pensionerade inredningsarkitekter. Ungefär 80 procent av de i Sverige yrkesverksamma inredningsarkitektema är medlemmar i SIR. Inredningsarkitektema arbetar främst med den inre arkitekturen, det vill säga byggnaders interiörer. Uppgifterna kan avse design av hela interiörer eller enskilda delar till exempel som möbler. De flesta inredningsarkitektema arbetar med offentliga miljöer hos företag eller andra organisationer. Ett fåtal de av yrkesverksamma arbetar med privata hemmiljöer. Den främsta uppgiften för SIR är att bidra till att utveckla, tydliggöra och marknadsföra inredningsarkitektemas kompetens och yrkesroll. Det gör organisationen genom ett antal insatser. SIR medverkar i och påverkar grundutbildning och förbereder studerande för yrkeslivet. Dessutom arbetar organisationen med kompetensutveckling för yrkesverksamma inredningsarkitekter, inom de områden där marknaden kräver en förändrad och delvis förnyad yrkesroll. SIR verkar också för att stärka olika målgruppers positiva attityd till inredningsarkitekter. Det sker bland annat genom att i media och via andra kanaler sprida kunskap förebildliga om

Bilaga5 201

projekt och om inredningsarkitektemas kompetens. SIR tillhandahåller även en kompetensbank, där potentiella uppdragsgivare kan se de olika medlemmarnas individuella kompetenser för att på så sätt få hjälp med att hitta en inredningsarkitekt som passar till den aktuella uppgiften. Utöver dessa insatser samarbetar SIR med ett femtiotal utvalda företag, för utbyte branschkunskap,

av gemensamma kundträffar, utbildning, seminarier och gemensam marknadsföring.

Sveriges Reklamförbund

Sveriges Reklamförbund är en branschorganisation för fristående företag som huvudsakligen är verksamma inom marknadskommunikation. Bland medlemmarna finns reklambyråer, designföretag, eventbyråer, PR-byrâer, intemetbyråer och direktmarknadsförare. Organisationen skiljer sig från de andra yrkesorganisationema

som jag beskriver i denna bilaga, genom att det inte är enskilda yrkesutövare utan företag som är medlemmar. Sveriges Reklamförbund är ändå värt att nämna i det här sammanhanget, eftersom förbundet är de andra organisationernas huvudsakliga motsvarighet för yrkesgruppen grafiska designer. Men det finns också andra yrkesgrupper hos medlemsföretagen. Förbundet har 350 företagsmedlemmar av vilka 85 procent är reklambyråer.

Designföretagen som är medlemmar i förbundet är verksamma inom områden som grafisk design, förpackningsdesign, produktdesign, industridesign samt vammärkesdesign eller så kallad Corporate Design som omfattar profilering hela företag. I

av Sveriges Reklamförbunds perspektiv är design ett sätt för företag att gestalta sina strategier. Det handlar om att uttrycka de värderingar som ett visst företag står för och förtydliga det som företaget erbjuder sina kunder. Det innebär främst utgår från

att man hur designen kommunicerar.

Sveriges Reklamförbund verkar för att tillvarata medlemmarnas intressen, öka kunskapen om reklamen och övrig marknadskommunikation som konkurrensmedel samt att sprida förståelse för

202 Bilaga 5

reklamens roll i samhället. För att uppnå sina syften arbetar Sveriges Reklamförbund bland annat med utbildning, juridisk rådgivning, tävlingar, myndighetspâverkan, seminarier och genom att vara en virtuell handels- och mötesplats för medier och mediebyråer. Förbundet lägger särskild tonvikt vid att skapa förståelse för design som konkurrensmedel.

En central utmaning för förbundet är att medlemmarna möter ökad konkurrens från utlandet, inte minst från Storbritannien. Den brittiska regeringen har på senare tid gjort en framgångsrik internationell profilering av de inhemska designkontoren. Flera

av dessa är dessutom betydligt större än sina svenska konkurrenter och har en bredare sammansättning av kompetenser. Enligt Sveriges Reklamförbund är inte en intern kompetensbredd avgö-

av rande betydelse. Ett mindre företag kan kompensera bredden genom att arbeta i nätverk med andra företag och på så sätt lyfta in de kompetenser som behövs i varje enskilt uppdrag. Däremot menar Sveriges Reklamförbund att den ökade internationella konkurrensen måste mötas genom en tydlig och kraftfull internationell positionering av svensk design.

Statens offentliga utredningar 1999

Kronologisk förteckning

Nyaförmånsrättsregler+Bilagor.Ju. 32.Utvecklingssamarbeterättsornrådet.Ju.

SteriliseringsñaganiSverige1935-1975. 33.Bo Betalarätt.Särskildaboendeformerför

tryggt- Ekonomiskersättning.S. äldresamtavgifterforäldre-ochhandikappomsorg.

Yrkesñsketskonkurrenssiruation.Jo.

Godsediforskningen.U. 34.Svensktmedborgarskap.Ku.

Effektivavärme-ochmiljölösningar.N. 35.Fastighetsmaklamämndeneffektivaretillsyn.Fi.

- EffektivareTotalforsvarsstödiÖstersjöomrádet.Fö. 36.Likvidationavaktiebolag.Ju.

Märkväl Fi. 37.Underrättelsetjänsten- enöversyn.Fo.

Invandrarskapochmedborgarskap. 38.Följdlever-anseri sambandmedexportav

Demokratiutredningensskriftserie.lu. krigsmateriel.UD,

5 Attslakta fåri Gudsett namn.Omreligionsfrihet 3OVuxenutbildningforalla Andraåretmed

. ochdemokrati.Demokratiutredrtingensskriñserie. Kunskapslyftet.U.

Ju 40.Demokratini denoffentligasektornsförändring. Rasism,

nynazismochñåmlingskap. Demokratiutredningensskriftserie.Ju. . Demokratiutredningensskriftserie.Ju 4 Bevaradokumentärñlmenskulturarv,Åtgärdstör-

. Bördemokratinavnationaliseras slagsamtförslagtillettcentrumfordokumentärfilm . Demokratiutredningensskriftserie.Ju. ochenñlmvárdscentral.Ku.

Elektroniskdemokrati.Demokratiutredningens 42.Nyluñfartslag.N. . skriñserie.Ju. 43.Oberoende,ägandeochtillsynirevisions-

Etikochdemokratiskstatskonst. verksamhet.Ju. . Demolcratiutredningensskriñserie.Ju. 44.Öppenelmarknad.N.

14.Denframtidakommersiellalokalradion.Ku. 45.Slutförvaringkämavfall.av Kommunernaoch

IS.Nyttsystemförprövning hyres-av och platsvalsprocessen.M.

arrendemål.Ju. 4OÖkadesocialbidrag.Enstudieominkomsteroch Ökad . 16. rättssäkerhetiasylärenden.UD. socialbidragåren1990till I996.S.

I7.GarantipensionochBosättningstilläggförpersoner MervärdesskattFrivilligskattskyldighet.Fi.

. föddaår1937ellertidigare. LaraavEstonia.Denandradelrapportenoch

. 18.Frågortill detindustriellasamhället.Ku. slutredovisning.N.

19.Artikel i7 EG:svammarkesdirektiv. 49.Invandrare företagare.som Ku. Ändringarvarumärkeslagen.Ju. 50.skyddsjaktpåvarg.M.

Sverigeochjudamastillgångar.UD, Smittskydd,samhälleochindivid.DelA+B.

. Lindqvistsnia nio- vägarattutvecklabemötandet 52.Inkomstprövningavbostadstilläggtill pensionärer. . avpersonermedfunktionshinder.S. S.

22.Denskyddadeprovinsen.Enessäomdemokratins 53.Ekonomiskbrottslighetochsekretess.Ju.

värdeochvärdighet.Demokratiutredningens 5å EnnytullagFi.

. skriñserie.Ju. 55,Konvergensochförändring.Samordningav

2 Utveckling mänskligaav resurseri arbetslivet. lagstiftningenförmedie-ochtelesektorema.Ku. . Förslagtill inriktningavnyamål inom3 EGzs 56.Globaliseringenochdemokratin.

strukturfonder.N. Demokratiutredningensskriftserie.Ju.

24.EG:sstrukturstöd.Nyorganisationfördegeogra- 4 RiksnafikenEn myndighet.ny N.

. ñsktavgränsadesmxkturfondsprogrammen.N. S8.Löserjuridikendemokratinsproblem

25.samerna urspnmgsfolk- ett i Sverige. Demokratiutredningensskriñserie.Ju.

26.Införsel beskattadeav varor.Fi. OBegränsadfastighetsskatt.Fi.

. 27.Delta Utredningen deltidsarbete,- om tillfälliga 60.Kundvanligaretaxi.N.

jobbocharbetslöshetsersättningen.N. Brottsförebyggandearbetei landetskommuner.Ju.

. 28.Kontantmetodförsmåföretagare.Fi. 62,Bilen,miljönochsäkerheten.Fi.

29.Internationellkonflikthantering förbereda- att sig 63.Attläraochleda Enlärarutbildningförsamverkan

tillsammans.Fö. ochutveckling.U.

30.Yttrandefrihetenochkonkurrensen- Förslagtill 64.Representativdemokrati.Demokratiutredningens

mediekoncentrationslag.mm.Ku. slaiñserie.Ju.

- 31.Tillsynöveradvokatermm.Ju.

Statens offentliga utredningar 1999

Kronologisk förteckning

6 Barnombudsmannen- företrädareförbarnoch 90.Narkotikastatistik.samhälletsOm behovav . ungdomar. information narkotikautveckling.om S. Godvårdpålikavillkor omstatensstyrningav 91.Enöversynavjåmställdhetslagen.N. - . hälso-ochsjukvården bilagor.+2 S. 92.Premiär personval.för Ju. 67.KÃRNAVFALLmetod plats 93.Detungafolkstyret.ForskarvolymVl. - - r miljökonsekvens.KASAMsyttrande SKBsöver Demokratiuwedningen.Ju. FUD-program98.M. 94.Förmånerochökadelevnadskostnader.Fi. 68.Brandkatastrofeni Göteborg. 95.Småskaligelproduktion mätningsamt och DrabbadeMedierMyndigheter.Ku. debitering elförbrukning.av N. 69.individenocharbetslivet.Perspektivdet 96.Statistikrefonnen.Utvärderingochförslagtill samtidaarbetslivetkringsekelskiftet2000.N. utveckling.Bilaga:Uppsatserskrivnaför 70.Gentekniknämnden.U. utvärderingenreformen.av Ju. Oseriösabostadsfönnedlare. 97.Socialtjänsti utveckling. . 72.Boendesocialaeffekter konkurserav och Del ochB Bilagor.A rekonstruktionerbostadsrättsföreningaroch 98.Likvärdigavillkor U. egnahem.S, 99.Översynavstiñelsenförinternationell 73.Handikappombudsmannenframtida rapporteringläkemedelsbiverlcningar.av S. förutsättningarocharbetsuppgifter. 100.Bibeln texterna. - Demokratinochdetgemensammabästa. GamlatestamentetVolym . Demolcratiutredningensskriftserie.Ju. GamlatestamentetII. Volym2. 75 Rättplatsförvindkraften.Del ochDel1 M. Tilläggtill Gamlatestamentet.Deapokryfa . 76.Maktdelning.Forskarvolym ellerdeuterokanoniskaskriñema.Volym Demokratiuuedningen.Ju. Nyatestamentet.Volym Ku. 77.Demokratiteoriochmedborgarskap.Forskar- 10 Olydigamedborgare.Omflyktinggömmare . volymIl. Demolcratiuuedningen.Ju. ochdjun-ättsaktivister. 78.Jordbrukochmiljönytta- nyttmiljöprogramför Demokratiuuedningensskriñserie.Ju. jordbnrket.Jo. lON,ansvarsfördelningförinternationellaprogram . 79.Källskattpåutdelningochroyaltytill begränsat utbildn ochungdomsområdet.U. skattskyldiga.Fi. 10wRegionreformpäförsök förstastegenmot . - 80.Demokratiopinioner. ennyregionalsamhållsorganisation.Ju. Demokratiutredningensskriftserie.Ju. 104.Nyasamboregler.Ju. 81.Förhandlingscrsättningtill hyresgästorganisation.105.Skatt Tull ExekutionNormerförbehandling - - - Ju. avpersonuppgiñer.Fi. 82.Vårdslöskreditgivningsamtsekretessi banker 106.KonsumenternaochIT- enutredningomdatorer, m.m.Fi. handelochmarknadsföring.Fi. X3.Globalisering.ForskarvolymlX.Demokrati- 107.Nyamål förutveckling3 avmänskligaresurser utredningen.Ju. iarbetslivetN, 84.Civilsarnhället.ForskarvolymVlll. 108.Handläggningungdomsmäl utvärderingav en av - Demokratiutredningen.Ju. 1995årsungdomsmålsreforrn.Ju. 85.Bredbandförtillväxti helalandet. 109.Behandlingpersonuppgifterav inomsocialtjänsten. Närings-,regional-ochvälfärdspolitiska S aspekterpålT-infrastrttkttrren.N. 110.Ledandeforskningförsäkerhetsskull,Fö. - 86.PC:n död-längelevePC:nNyamöjligheterär lll. Attsökakostnadseffektivalösningarinom förSverige. klimatområdet.N. Enrapportfrånhearingen"EñerPC:n"anordnad ll .NCivilsamhälletsomdemokratinsarena. avIT-kommissionenjuni 1999.N. Någrakritiskareflektioner. 87.Vagnbolagförjärnvägen.N. Demokratiutredningensskriftserie.Ju. Granskningskommissionensbetänkandei anledning 113.Medborgarnaserfarenheter.ForskarvolymV. . avBrottsutredningeneftermordet statsminister Demokratiutredningen.Ju. OlofPalme.Ju. H4,Matsommedicin.S. 89.statsbidragtill handikapporganisationer. ll5. Handelmedgasi konkurrens.N.

Statens offentliga 1999

utredningar

Kronologisk förteckning

116,Denregionalasamhällsorganisationeni vissa

europeiskastater. Enöversättningi urval antologinav The IntermediateLevelofGovernmentEuropean States.complexityversusdemocracyJu.

117.lTi demokratinstjänst.ForskarvolymVII.

Demokratiutrcdningen.Ju. 118.Kommunaluppdragsverksamhetinom

kollektivtrafikenutvärderingav

- Rsrsöksverksamheten.Ju.

119.UtvärderingenKY.U.av 120.Frånenarttill enannantransplantationfrån

-

djurtill människa. 12 Avkorporativiseringochlobbyismv

.

ForskarvolymXIII.Demokratiutredningen.Ju. 122.KY Kvalificerad- yrkesutbildning.U. 123.Mötesplatsförformochdesign.Ku.

Statens offentliga utredningar 1999

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Premiärförpersonval.92

NyatönnånsrättsreglerBilagor.l DetungaFolkstyret.ForskarvolymVl.

+ lnvandrarskapochmedborgarskap.Demokrati- Demokratiutredningen.93 utredningensskriñserie.8 Statistikrefonnen.- Utvärdering förslagoch till Attslakta fåri Guds Omreligionsi-rihet utveckling.Bilaga:Uppsatserskrivnaförutvärderingen

ett namn. och demokrati.Demokratiutredningensariutredningensslcriñserie.9 avrefonnen.96 Rasism,nynazismochfrämlingskap. Olydigamedborgare.Omflyktinggömnrare Demokratiutredningensdningensskriftserie.10 ochdjurrättsalaivister. BÖIdemokratinøvuøt 7 Demoluatiuuedningensskriñserie.101 Demokratiutredningensariuudningensskriñserie.1 1 Regionreformförsök förstastegen- mot Elektroniskdemokrati.Demokratiuuedningens ennyregionalsamhällsorganisation103 skriñserie.12 Nyasamboregler.104 Etikochdemokratiskstatskonst. Handläggningungdomsmål-enav utvärdering 1995årsav

Nytt förprövning hyres-ocharrendemål. Civilsamhället demokratinssom arenaNågrakritiska

system av 15 Artikel i EGzs7 varumarkesdirektiv. reflektioner.Demokratiutredningensskriftserie.12l Ändringari varumärkeslagen.19 Medborgarnaserfarenheter.ForskarvolymV. Denskyddadeprovinsen,En demokratins Demokratiutredningen.l 13

essäom värdeochvärdighet. Denregionalasarnhällsorganisationeni vissaeuropeiska

Demuiuatiutredningensskriñserie 22 stater.Enöversättningi urval antologinav The Tillsyn advokater 31 Intermediate ofLevel GovernmentEuropeanStates.

över mm.

Complexityversusdemocracy.1 16 Utvecklingssamarbetepårättsområdet.32 Likvidation aktiebolag.36 IT i demokratinstjänst.ForskarvolymV11.

av Demokratinidenoffentligasektornstärändring. Demokratitmedningen.l 17 Demokratiutredningensskriftserie.40 Kommunaluppdragsverksamhetinomkollektivtrañlten C- ägandeochtillsyni revisionsverksamhet.- utvärderingtörsöksverksamheten.av 1 18

, Avkorporativiseringochlobbyism.l-orskarvolymXIII. Ekonomiskbrottslighetochsekretess.53 Globaliseringenochdemokratin Demolcratitmedningen.121

Demokratiutredningensdningensskriftserie.56

Utrikesdepartementet Loserjuridikendemokratinsproblem Deuiukratiuuedningensskriftserie.58 Ökadrättssäkerheti asylärenden.l 6

Brottsförebyggandearbetei landetskommuner.61 Sverigeochjudamastillgångar.20 Representativdemokrati.Demuhatiutredningens Foljdleveranseri sambandmedexportavlcrigsmatericl. skriñserie.64 33

DemokratinochdetgemensammabästaDemokrati-

Försvarsdepartementet utredningensskriñserie.74 Maktdelning.ForskarvolymDemuluariutredningen. EffektivareTotaltörsvarsstödiÖstersjöområdet.6

1761 Internationellkonflikthantering törberedaatt sig

- Demokratiteoriochmedborgarskap.ForskarvolymII. tillsammans.29 Dcmukratiuuedningen.77 Underrättelsetjänstenenöversyn.37

- Demokratiopinioner. Ledandeforskningförsäkerhetsskull.1 10

- Demokratiutredningensskriftserie.80 Förhandlingsersättning Socialdepartementet

till hyr gästorganisation.81 Globalisering.ForskarvolymIX.Deuuukratiutredningen.Sterilisugsñagani Sverige1935-1975.Ekonomisk 83 ersättning.2 Civilsamhället.ForskarvolymVIII.Demokrati- GarantipensionochBosätmingstilläggförpersoner utredningen.84 föddaår1937ellertidigare.17 Grankningskommissionensbetänkandei anledningav Lindqvistsnia niovågarattutvecklabemötandetav

- Brottsutredningenettermordet statsminister personermedfunktionshinder.2 l OlofPalme.88

Statens offentliga 1999 utredningar

Systematisk förteckning

Botryggt Betalarätt.Särskildaboendefom-rerföräldre Utbildningsdepartementet samtavgifterföräldre-ochhandikappomsorg,33 Ökade Godsediforskningen.4 socialbidrag.Enstudie inkomsterom och Vuxenutbildningm:alla Andraåretmed socialbidragåren1990till 1996.46 Kunskapslyñet.39 Smittskydd,samhälleochindivid.DelA+B.51 Attläraochleda EnIäm tbildningförsamverkan lnkomstprövningbostadstilläggav till pensionärer.52 ochutveckling.63 Barnombudsmannenföreträdareförbamoch - C " ämnden.70 ungdomar.6S Likvärdigavillkor,98 Godvårdpålikavillkor- omstatensstyrning Ansvarsfördelninglörinternationellaprogram avhälso-ochsjukvården2bilagor.66+ påutbildnings-ochungdomsområdet.102 Oseriösabostadsñármedlare.71 UtvärderingenKY. l 19av Boendesocialaeffekter konkurserav och KY Kvalificerad- yrkesutbildning.122 rekonstruktionerbostadsrättsföreningaroch egnahem.72 Jordbruksdepartementet

Handik,-p- L dsmannensframtidaförutsättningaroch arbetsuppgifter.73 Yrkesñsketskonkurrenssituation.3

statsbidrag Samema urspmngsfolkett i Sverige.25 till handikapporganisationer.89 - Narkotikastatistik Jordbrukochmiljönyttanyttmiljöprogramtör- Omsamhälletsbehov informationav narkotikaurveckling.90 jordhnrket.73 om Socialtjänsti utveckling.DelA ochB Bilagor.97 - Kultu rdepa rtementet Översyn stiftelsenav förinternationellrapporteringav

läkemedelsbiverlcningar.99 Denframtidakommersiellalokalradion.14

Behandlingpersonuppgifterinomsocialtjänsten. Frågortill detindustriellasamhället.18 av 109 YttrandefrihetenochkonkurrensenFörslagtill - Matsommedicin.114 mediekonoentrationslag30m.m.

Från till transplantationfråndjur Svensktmedborgarskap.34 enart enannan- till människa.120 Bevaradokumentärfilmenskulturarv.Åtgärdstörslag

samtförslagtill ertcentrumfördokumentärfilmochen

Finansdepartementet ñlmvårdscenral.4 l

Invandrare företagare.som 49 Märkväl 7 Konvergensochförändring.Samordninglagstiñ-av Införsel beskattadeav varor.26 ningenförmedieochtelesektorema.55 Kontantmetodförsmåföretagare.28 Brandkatastrofen i Göteborg. Fastighetsmäklamänmdeneffektivaretillsyn.35 Drabbade - MedierMyndigheter.68 Mervärdesskatt- Frivilligskattskyldighet.47 Bibeln texterna.- En tullag.54ny GamlatestamentetVolym Begränsadfastighetsskatt.59 Gamla testam ll. Volym Bilen.,miljonochsäkerheten.62 Tilläggtill Gamlatestamentet.Deapokryfaeller Källskattpåutdelningochroyaltytill begränsat- deuterokanoniskaskrittema. Volym skattskyldiga.79 NyatestamenteVolym 100 Vårdslöskreditgivning sekretesssamt i banker 82 . . m.m. Mötesplatsförformochdesign.123 Förmånerochökadelevnadskostnd 94 . Skatt Tull ExekutionNonnerförbehandling- - - av Näringsdepartementet

personuppgifter.105 Effektivavärme-ochmiljolösningar.5 KonsumenternaochlT- enutredning datorer,om Utveckling mänskligaav resurseri arbetslivet. handelochmarknadsföring.106 Förslagtill inriktningavnyamål inom3 EG:sstruktur-

fonder.23

EG:sstrukturstöd.Nyorganisationfördegeografiskt

avgränsadestruktur -grarnrnen.24 , Delta Uu dningen deltidsarbete,- om tillfälliga

ocharbe-löshetsesättningen27

Statens utredningar 1999

offentliga

Systematisk förteckning

Nyluftfartslag.42 Öppenelmarknad44 Lära Estonia.av Denandradelrapportenoch slutredovisning.48 RikstrafikenEn myndighet.- ny 57 Kundvanligaretaxi.60 Individenocharbetslivet.Perspektivdetsamtida arbetslivetkringsekelskiñet2000.69 Bredbandförtillväxt helai landet.NäringsgregionalochvälfärdspolitiskaaspekterlT-inñastrttkturen. 35 PC:n död-längelevePC:nNyamöjligheterär för Sverige.Enrapportfrånhearingen"EñerPC:n" anordnadIT-kommissionenav juni1999.86 Vagnbolagförjärnvägen.87 Enöversynavjämställdhetslagen.91 Småskaligelproduktion mätningsamt ochdebitering avelförbrukriing.95 Nyamål för3 utveckling mänskligaav resurseri arbetslivet.107 Attsökakostnadseffektivalösningarinom klimatområdet.111 Handelmed i konkurrens.gas 115

Miljödepartementet Slutförvaringkärnavfall.av Kommunernaoch platsvalsprocessen.45 skyddsjaktvarg.50 KÃRNAVFALLmetodplats milökonsekvens.- - - j KASAMsyttrande SKBsFUB-programöver 98.67 Rättplatsförvindkmñen.Del ochl Del 75

fakta info direkt

Tel08-587671oo.Fax08-58767171. Box6430.11382Stockholm. order@faktainfo.sewwwfaktainfase

OMSLÅG:INFORMATIONROSENBÅDOFOTMOROGERSYENBERG,MIRA