Slutförvaring av kärnavfall kommunerna och platsvalsprocessen : rapport från Nationelle samordnaren på kärnavfallsområdet [(M 1996:C)]

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

enn

1999:45

0 Pågående förstudier O Avslutade förstudier -Nej till fortsatta undersökningar

Slutförvaring av

kärnavfall

Kommunerna och platsvalsprocessen

Nationelle samordnaren kärnavfallsområdet

:M 1996:C

låg

0a: 5k

Statens offentliga utredningar w w 1999 :45 w Miljödepartementet

Slutförvaring

kärnavfall

av

Kommunerna och platsvalsprocessen

Rapport från samordnaren på kämavfallsområdet

Ijgtlonelle

Stockholm 1999

SOU och Ds somingår i 1999års nummerseriekan köpasfrån FaktaInfo Direkt. För remissutsändningar SOU och Dsav somingår i 1999års nummerseriesvarar Fakta Info Direkt på uppdragavRegeringskanslietsförvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fakta Info Direkt, Kundservice

Box 6430, 113 82 Stockholm

Tel: 08-587 671 00, Fax: 08-587 671 71

E-postordcr@faktainfo.se

Svarapå remiss.Hur och vartör. Statsrådsberedningen,1993.

En liten broschyrsomunderlättararbetetför den skall på remiss. - som svara Broschyrenkan beställashos:

Information Rosenbad

Regeringskansliet

103 33 Stockholm

Fax: 08-405 42 95

Telefon: 08-405 47 29

Tryckt av REGERINGSKANSLIETS OFFSETCENTRAL ISBN 91-7610-971-2 Stockholm 0375-250X

Läsanvisning

l denna rapport beskrivs den process som skall leda fram till valet

plats för slutförvaring det använda kärnbränslet från de av av svenska kärnkraftverken.

Rapporten är avsedd främst information för de kommuner

som

medverkar eller överväger att medverka i s.k. förstudier om som förutsättningarna för en framtida lokalisering av ett djupförvar inom kommunen. Den innehåller inga rekommendationer eller förslag.

Texten är en reviderad och uppdaterad version av en promemoria från maj 1998. 1 möjligaste mån har beaktats händelseutvecklingen fram till slutet av januari 1999.

Rapporten har delats i tre huvuddelar.

l den första delen, Bakgrund avsnitt 1-6, ges vissa basfakta

teknik, säkerhet, regelverk och aktörer i frågor som gäller om hantering och förvaring av använt kärnbränsle och annat långlivat radioaktivt avfall från kärnkraftverken. Denna del riktar sig främst till saknar förkunskaper området.

sådana läsare som

Med hänsyn till att miljöbalken med följdlagstiftning nyligen har trätt i kraft lämnas här relativt fyllig beskrivning av balkens

en regelsystem.

1 den andra delen, Platsvalsprocessen avsnitt 7-11, beskrivs de olika etapperna i valet av plats för en anläggning för djupförvaring. Huvudvikten läggs sådana frågor är särskilt

som betydelsefulla i ett kommunalt perspektiv.

Den tredje huvuddelen, Förstudiekommunerna avsnitt 12-17, innehåller redogörelser för hur arbetet har lagts upp i de sex kom-

hittills har deltagit i förstudier för ett slutförvar, dvs. muner som Storuman, Malå, Nyköping, Östhammar, Oskarshamn och Tierp.

Av dessa kommuner har Storuman och Malå efter kommunala folkomröstningar valt att dra sig platsvalsprocessen. I de övriga

ur fyra kommunerna pågår förstudiearbetet.

Den valda uppläggningen rapporten har gjort det ofrån-

av komligt med vissa upprepningar. Om fråga behandlas utför-

en ligare på ett annat ställe i texten görs hänvisning dit.

en

En litteraturförteckning finns i slutet

av rapporten.

Rapporten är tillgänglig Nationelle samordnarens hemsida

under adressen wwwsamordnare-karnavfall.gov.se.

Innehåll

Förord BAKGRUND 1 Vad skall tas om hand

Risker med använt kärnbränsle

KBS-3-metoden 10

Lagregler 12

4.1 Ett nytt regelsystem införs 12

4.2 Miljöbalken 14

4.3 Kärntekniklagen och strålskyddslagen 21

4.4¶Prövningsforfarandet 23

6.2 Statens kämkraftinspektion och Statens

strålskyddsinstitut 32 6.3 Boverket, Naturvårdsverket och andra

centrala myndigheter 33

6.4 KASAM 34 6.5 Nationelle samordnaren kämavfalls

området 35 6.6 Länsstyrelserna 36 6.7 Kommunerna 38

6.8¶Allmänheten och miljöorganisationema 39

PLATSVALSPROCESSEN

7¶Systemet for slutförvaring

7.1¶Allmänna förutsättningar

7.2¶Rollfördelning och beslutsordning

7.3¶FUD-program 98

8¶Djupförvaret

55 8.1 Översiktsstudier, förstudier och regionala

studier 55

8.2¶Platsundersökningar

58 8.3 Detaljundersökning och inledande drift 60 8.4 Utbyggnad och drift fullstoxt förvar av 62

9 lnkapslingsanläggningen

l 0 MKB-arbetet 66

l 1 Kommunernas roll 69 1 1.1 Beslutstillfállen 69 l 1.2 Den kommunala vetot och "vetoventilen" 73 l 1.3 Kommunala synpunkter på beslutsordningen 75 l 1.4 Stöd från staten 76

FÖRSTUDIEKOMMUNERNA

12 Storuman 79 12.1 Allmänt kommunen om 79 12.2 Beslutet Förstudie om en 80 12.3 Förstudiearbetets organisation och genom förande 82 12.4 Förstudiens resultat 85

12.5¶Folkomröstningen

Malå 89 13.1 Allmänt kommunen 89 om 13.2 Beslutet förstudie 90 om en 13.3 Förstudiearbetets organisation och genomförande 91 13.4 Förstudiens resultat 93 13.5 Fristående granskning Förstudien 94 av 13.6 Folkomröstningen 95 13.7 Lokal utvärdering 97

Nyköping 98 14 14.1 Allmänt kommunen 98 om 14.2 En Förstudie påbörjas 100 14.3 Den preliminära Förstudiens resultat 102 14.4 Kommunens granskning 104 14.5 Det regionala MKB-arbetet 105

Östhammar 106 15 15.1 Allmänt kommunen 106 om 15.2 En förstudie påbörjas 107 15.3 Den preliminära förstudiens resultat 109 15.4 Kommunens granskning 111 15.5 Det regionala MKB-arbetet 112

16 Oskarshamn 113 16.1 Allmänt kommunen 113 om

16.2¶CLAB 2 och inkapslingsanläggning 115

etapp 16.3 Beslutet förstudie 118 om en 16.4 Förstudiearbetets organisation 121 16.5 MKB-forum i Kalmar län 123

Tierp 124 17 17.1 Allmänt kommunen 124 om 17.2 En förstudie påbörjas 126

Litteraturförteckning 130

Förord

regeringens uppdrag att fram till den 30 juni l maj 1996 fick jag

samordnare kärnavfallsområdet. Uppdraget 1999 vara nationell

samordningen de informations- och utredinnebär "att främja av

berörda SKBzs studier avseende ningsinsatser som kommuner av

kärnbränsle och kärnavfall finner nödlokalisering av använt

åsyftas de förstudier bedrivs Svensk vändiga". Vad som är som av

Kärnbränslehantering AB SKB, kärnkraftsföretagen samett av

led i skall leda ägt bolag. Dessa förstudier utgör ett en process som

plats för slutförvaring det använda bränslet fram till valet av en av

kärnkraftsreaktorer och annat högaktivt avfall. från svenska

förstudier pågår i fyra kommuner Nyköping, Oskars- Sådana

Östhammar. Två kommuner Malå och hamn. Tierp och

tidigare låtit SKB göra förstudier, men efter Storuman har

folkomröstningar har dessa kommuner beslutat att rådgivande

skall fortsätta verksamheten inom respektive kommun. SKB inte

andra kommuner där frågan att låta SKB göra Det finns om

förstudier kan få aktualitet.

företrädare för flera de berörda kom- Vid kontakter med av

funnit det finns behov översiktlig informunerna harjag att ett av

området. Det är framför allt två slag av frågor som mation

Vilken kommunernas roll i platsvalsprobehöver belysas. är

kan förstudiekommun organisera sitt arbete cessen Hur en

omfattande material platsvalsprocessen, i form Det finns ett om

riksdagstryck, regeringsbeslut och offentliga utredningar samt av från myndigheter och från SKB. Därtill har ett stort antal rapporter

det förts livlig allmän debatt. en och tjänstemän i kommun vill orientera För de politiker en som

det dock svårt att få fram vad är relevant sig i frågan kan vara som

ställningstagande. Vad sig i för den egna kommunens ger man

förutses Vilken formell och reell hand- Vilka beslutspunkter kan

dra sig processen Vilka lingsfrihet har kommunen att senare ur

utredningsinsatser och på information krav kommer att ställas

till kommuninvånarna I vilken utsträckning kan få stöd från man statliga myndigheter

Huvudsyftet med denna rapport är att ge ett svar på dessa frågor.

Därtill lämnas i rapporten översiktlig information om hur de

hittills berörda kommunerna har lagt upp sitt arbete med frågan om

lokalisering av en framtida anläggning för slutförvaring av använt

kärnbränsle. Informationen riktar sig i första hand till företrädare

för sådana kommuner i fortsättningen kan komma som att beröras.

Frågan om hur kommun skall organisera sin en medverkan i

förstudiearbetet är givetvis intern en angelägenhet för kommunen,

inom för den lagstiftning

ramen som reglerar den kommunala

verksamheten. Det gäller bl.a. hitta att en lämplig form för

kontakterna med SKB, har som ansvaret för att genomföra

förstudien. Också med länsstyrelsen kommer det att krävas nära en samverkan, liksom med grannkommunerna.

Allra viktigast är

kanske att finna form för arbetet en som skapar god en demokratisk förankring för de beslut som kommunen i sinom tid

skall fatta.

Av rapporten framgår att de hittillsvarande kommunerna har

valt delvis skilda lösningar för sin medverkan i förstudiearbetet.

Valet kan bero t.ex. på de politiska förhållandena i kommunen,

tidigare erfarenhet kärnteknisk verksamhet av eller praxis när det

gäller arbetsfördelningen mellan politiker och tjänstemän. Något

försök att förklara skälen till varje kommuns val av arbetssätt görs

emellertid inte här.

För att beskrivningen kommunernas arbete skall av kunna

sättas i sitt rätta sammanhang lämnas allmän en information om den pågående nationella platsvalsprocessen. Jag har också ansett det lämpligt att lämna del grundläggande en uppgifter säkerom

hetsfrågoma kring slutförvaring använt kärnbränsle.

av

För den som vill skaffa sig något bredare

en orientering i

kämavfallsfrågan vill jag hänvisa till tre aktuella publikationer.

I den i början år 1998 utkomna boken av Kommunen och

kämavfallet, under redaktion docent Rolf av Lidskog, behandlas

frågan i ett samhällsvetenskapligt perspektiv.

Särskild uppmärk-

samhet ägnas opinionsbildningen i några

av förstudie-

b

Boken innehåller också historik över kärnkommunerna. en :ivfzillsfragaii i S erige. publicerade KASAM Statens råd för kärnavfallsl maj 1998 sin tredje år återkommande översikt över kunskapsfrågor vart kärnavfallsområdet SOU 1998:68. l denna skrift beläget handlas både tekniska frågor och frågor om beslutsprocessen m.m. bidragen gäller fråga spelar viss roll i den Ett av en som en debatten inte berörs närmare i denna allmänna men som nämligen Sverige kan tvingas ta emot utländskt promemoria, om kärnav fall för slutförvaring. tredje aktuell skrift är Ansvar, rättvisa och trovärdighet- En kring kärnavfall. Denna skrift kommer att pubetiska dilemman i april 1999 Svenska Kommunförbundets förlag liceras Kommentus. Texten har utarbetats av vetenskapsjournalisten Nilsson grundval rapport från arbetsgrupp, den Annika av en en alternativgruppen, under ledning teol. dr Anne-Marie s.k. av Skriften avsedd användas bl.a. underlag För Thunberg. är att som studiecirklar i berörda kommuner. Det behöver knappast sägas att frågan slutförvaring av om kärnavfall kontroversiell. Från bl.a. miljöorganisationernas sida är kritik riktats det sätt på vilket arbetet med frågan har har stark mot Kritiken i krav att den pågående platslagts upp. utmynnar valsprocessen skall avbrytas och att det därefter skall göras en förutsättningslös prövning alternativa strategier och tekniska av metoder för slutförvaring. Den fortsatta verksamheten bör bedrivas statlig styrning och med SKB i underordnad under starkare en mer

roll, menar man. god bild de motstående ståndpunkterna i debatten kan En av få läsa några inläggen vid ett seminarium om man genom att av ägde i Umeå i april 1997. Inläggen har beslutsprocessen som rum publicerats i SOU 1997: l 80. har avstått från närmare gå på debatten i dessa frågor, Jag att ligger för mitt uppdrag. Det bör dock konstateras som utom ramen företrädare för regeringen hittills har avvisat alla tankar på att att för kärnavfall borde göra avsteg från principen om man just grundläggande for svensk miljölagproducentansvaret, som är linje har därför konsekvent varit att det i stiftning. Regeringens

första hand är SKB i egenskap företrädare for kärnsom av krañsföretagen skall ansvara for att kärnavfallet tas hand och om för att frågan om slutförvaring får godtagbar lösning. en Denna rapport har mitt uppdrag utarbetats f.d. kanslirådet av Jan Thyberg. De kommuner, myndigheter, organisationer och företag som är företrädda i Nationellt MKB-forum kärnavfallsområdet har beretts tillfalle att ta del rapporten i utkast. Jag vill av tacka alla dem har bidragit med synpunkter För som texten. innehållet ärjag ensam ansvarig. En första version av rapporten färdigställdes i maj 1998 PM 1998-05-12, dnr 18/98. Jag har ansett det motiverat redan att nu låta utarbeta reviderad version och göra denna version en att mera lättillgänglig genom publicering i SOU-serien. Skälet är bl.a. att miljöbalken och följdlagstiftningen till den har trätt i kraft vid årsskiftet, vilket innebär vissa ändringar i det regelverk gäller som for bl.a. tillkomsten kärntekniska anläggningar. En förstudie har av inletts i ytterligare kommun, nämligen Tierp. Frågan en om en förstudie även i Hultsfreds kommun väntas komma fullupp mäktiges dagordning i april 1999. Vidare har SKB i september 1998 lagt fram för ett nytt program forskning, utveckling och demonstration, FUD-program 98. Detta program innebär att SKB:s arbete delvis inriktning än ges en annan enligt tidigare FUD-program. En viktig punkt i kärnavfallsfrågans fortsatta hantering blir när regeringen, grundval av bl.a. säkerhets- och strålskyddsmyndigheternas granskning, skall ta ställning till FUD-program 98. Detta väntas inträffa mot slutet år 1999. av

Stockholm i mars 1999

Olof Söderberg

BAKGRUND

1¶Vad skall tas om hand

allt radioaktivt avfall från svenska

I Sverige gäller principen att

i Sverige. Utländskt avfall får enligt källor skall slutförvaras svensk lag inte emot annat än i undantagsfall. Detta stämmer tas vedertagen princip i internationell rätt att överens med en numera import radioaktivt avfall till varje stat skall ha rätt att förbjuda av territorium. Medlemskapet i EU innebär inte att Sverige sitt från denna princip. Detta har kommer att tvingas göra avsteg samband med förhandlingarna inträdet i EU klarlagts både i om

och senare. i Sverige delas i tre kategorier, och Det radioaktiva avfallet finns eller planeras anläggning för lagring för varje kategori en slutförvaring. Svensk Kämbränslehantering AB SKB har eller och driva anläggningarna, trots att delar av ansvaret för att uppföra verksamhet än produktion elkraft i avfallet härrör från annan av

kärnkraftverk. medelaktivt avfall från såväl kärnkraftverk som Låg- och

industrier, forskningsanläggningar tas om hand i

sjukhus, m.m. radioaktivt SFR utanför Forsmarks Slutförvaret för driftavfall Östhammars kommun. Därtill förekommer viss kärnkraftverk i avfall i markdeponier i anslutning till slutförvaring av lågaktivt fyra kärntekniska anläggningar i landet. använda bränslet från kärnkraftverken utgör högaktivt Det mellanlagras i Centralt lager för använt bränsle CLAB avfall och kärnkraftverk. Bränslet förvaras där i i anslutning till Oskarshamns värmeavgivningen och radioaktiviteten har vattenbassänger tills nivå underlättar den vidare hanteringen. Man sjunkit till en som 30 å 40 år för mellanlagringen i CLAB. räknar med en period av

Beträffande Slutförvaret för långlivat avfall finns ännu inga beslut om utformning och lokalisering anläggning. Behovet av en av kapacitet har beräknats till drygt 30 000 8 000 ton, varav ca ton använt bränsle och resten starkt radioaktivt material från kärnkraftverk och andra kärntekniska anläggningar. SKB har uppfört SFR och CLAB, och SKB har också ansvaret för det slutliga omhändertagandet det högaktiva avfallet. av Det är främst frågan platsvalet för ett framtida slutförvar för om det högaktiva, långlivade avfallet behandlas i denna rapport. som Slutförvaringen måste dock ses som del ett system där det ingår av också transporter, mellanlagring och bearbetning det använda av bränslet till lämplig form för bestående förvaring, en en t.ex.

genom inkapsling.

Beräkningen av kapaciteten i ett slutförvar grundas att kärnkraften i Sverige avvecklas i enlighet med fattade principbeslut. Den närmare tidpunkten då de olika kärnkraftverken skall tas ur drift är ännu okänd. Någon exakt beräkning den volym av bränsle skall förvaras är alltså inte möjlig. Detta saknar som emellertid principiell betydelse för lokaliseringen eller utformningen anläggning. Avgörande är att det efter viss av en en tidpunkt, dvs. då driften vid den sista kärnkraftsreaktorn upphör, inte kommer att bli något tillskott använt bränsle efter av som mellanlagring skall slutförvaras. Tanken är att en anläggning för slutförvaring skall så vara beskaffad att den kan förslutas och därefter lämnas. Det skall alltså efter förslutningen inte behövas någon driftsorganisation. Det skall heller inte finnas något tekniskt eller säkerhetsmässigt behov av övervakning eller kontroll. Det är ännu en öppen fråga vid vilken tidpunkt förslutningen bör ske och hur den bör genomföras. Om räknar med att det man inom överskådlig tid kan komma fram och bättre metoder för nya att ta hand avfallet bör till att det finns möjligheter om man se att återta redan deponerat avfall även sedan tillskottet nytt avfall av har upphört. Ställning till frågan tidpunkten och formen för om en förslutning behöver dock inte tas under de närmaste årtiondena. Det kan tilläggas att oftast använder termen man numera "djupförvar" i stället för slutförvar. Med djupförvar avses en

djup kan uppfylla kärntekniklagens anläggning i berg stort som förvaring slutförvaring kärnavfall på ett krav på bestående av också möjlighet till återtagning. En säkert sätt men som ger djupförvar utesluter alltså inte andra förvaring kärnavfall i ett av kan därför form mellanlösningar i framtiden. Den ses som en av skall kunna tillgodose de krav nu ställs lagring som som beslut i framtiden fattas förslutning av slutförvaring. Först när om förvaringen där är avsedd att bli djupförvaret kan man säga att lagringen övergår till att bli slutförvaring i kärnbestående, dvs.

tekniklagens mening. denna terminologi att användas i möjl det följande kommer betecknar alltså i regel en sådan ligaste mån. Termen djupförvar

den s.k. KBS-3-metoden avsnitt 3 som SKB anläggning enligt se

närvarande planerar för. Termen slutförvar betecknar en anför förslutits och där återtagning kämavfallet inte

läggning som har av

är förutsedd.

med använt kärnbränsle

2¶Risker

kärnteknisk verksamhet innehåller radioaktiva ämnen Avfall från instabila och vid sönderfallet avger s.k. joniserande som är som strålning kan skada cellerna i levande organismer. strålning. Denna och djur kan skadorna leda till ökad risk för cancer För människor vid extremt höga doser, akut strålsjuka och ärftliga skador samt, All hantering kärnavfall måste alltså ta kan leda till död. av som riskerna för sådana strålningsskador på kort sikte på att minimera

och lång sikt. radioaktiva Vissa dem sönderfaller Det finns många ämnen. av omvandlas efter hand till stabila ämnen. I andra fall snabbt och radioaktiviteten mycket långsamt. Man brukar tala om klingar av halveringstid, dvs. den tid under vilken anett radioaktivt ämnes minskar till hälften. Det finns halveringstider från talet atomkämor

bråkdelar sekund till flera miljarder år. av en

Bränslet till de kärnreaktorer förekommer i Sverige som framställs av naturligt anrikats. Innan bränslet har förts uran som i reaktorn innebär hanteringen små risker från strålningssynpunkt. När bränslet tas ut efter användningen har det emellertid bildats ett antal ämnen är mycket starkt radioaktiva, dels s.k. som klyvningsprodukter dels vissa tyngre ämnen, främst plutonium. Några av dessa ämnen har relativt kort halveringstid t.ex. cesium- 137 30 år, andra lång t.ex. plutonium-239 24 000 år. ca Radioaktiviteten i bränsleavfallet avtar alltså efter hand. Efter 40 år har den minskat till tiondel. Efter ett tusental år har ca en externstrålningen minskat till nivå relativt små risker en som ger för strålningsskador. Fortfarande finns det dock ämnen är som farliga vid intern bestrålning, dvs. får dem i kroppen om man med luften, födan eller dricksvattnet. I ett långsiktigt perspektiv är det framför allt spridning dessa ämnen med grundvattnet av som måste begränsas. Det tar flera hundra tusen år innan radioaktiviteten i det använda bränslet har minskat ned till nivåer som förekommer naturligt, t.ex. i vissa uranfyndigheter. De radioaktiva ämnena avger olika slags joniserande strålning, med skilda egenskaper i fråga räckvidd och biologisk effekt. om Vissa av de radioaktiva ämnena i avfallet är dessutom starkt toxiska, dvs. giftiga. Det är dock riskerna för strålningsskador som

är avgörande för säkerhetsbedömningen.

Aktiviteten från ett radioaktivt ämne mäts i bequerel Bq. Risken från strålning och i kroppen är relaterad till den effektiva stråldosen, mäts i sievert Sv. som Ett medelvärde för individdosen i Sverige från alla källor beräknas vara i storleksordningen 4 mSv tusendels sievert år. per Härav kommer ca l mSv/år från naturliga källor rymden, marken, ämnen i den egna kroppen och 2 å 3 mSv/år från bl.a. radon i inomhusluft, i Sverige är den viktigaste strålningskällan. som Dessa värden kan variera mycket starkt beroende bl.a. var man bor. Strålning från olika slag mänsklig verksamhet för av svarar återstoden. Statens strålskyddsinstitut se avsnitt 6.2 har med stöd av internationella rekommendationer gräns l mSv/år satt en som dos för individer ur allmänheten till följd verksamhet med av

denna dosgräns finns också i EG-rätten strålning. lnom - som nu

bindande för Sverige skall alltså rymmas bl.a. och därmed är -

kärnkraftens utnyttjande och all användning av strålning vid

strålning inom industrin och sjukvården.

utsläpp från flera verksamheter kan drabba Med hänsyn till att

kan särskilda dosrestriktioner bestämmas för en och samma person

verksamheter. Således får utsläpp från ett enstaka kärnenskilda

högst tiondel dosgränsen l mSv/år, dvs. kraftverk svara för en av

mSv/år. Samma dosrestriktion gäller för hantering av använt 0,1

kärnbränsle fram till förslutningen ett slutförvar. av

dosrestriktioner doser till s.k. kritisk grupp. Dessa avser en

Med kritisk relativt liten grupp av personer ur grupp menas en

bostadsorter och är sådana att de får de allmänheten vilkas vanor

till följd utsläpp. Exempel är de som bor högsta stråldoserna av ett

kärnkraftverk. Med dos till kritisk grupp avses i närheten av ett

dosen till genomsnittsindividen i gruppen. För personer som

med strålning, personal i kärnkraftverk, gäller särarbetar t.ex.

skilda dosgränser.

har nyligen beslutat föreskrifter om

Strålskyddsinstitutet om

hälsa och miljön vid slutligt omhänderskydd människors av kärnbränsle och kärnavfall SSI FS 1998:1, se tagande av använt

99:03 med bakgrund och kommentarer till även SSl-rapport

Eftersom framtida utsläpp från ett förslutet slutföreskrifterna.

då kan uppkomma är hypotetiska har förvar och de skador som

inte det meningsfullt att införa en dosgräns av institutet ansett

verksamheter. I stället föreskrivs att slag som för pågående samma risken för skadeverkningar till följd av slutförvaret den årliga

och icke-dödlig jämte ärftliga skador för personer dödlig cancer

inte får överstiga på miljonen. ur en utsatt grupp en

risknivå betydligt lägre än vad godtas för Denna är som

kämteknisk verksamhet. Skälet är det mycket långa

pågående

dvs. skadeverkningar kan komma att uppstå

tidsperspektivet, att

framåt. Slutförvaringen kämavfall inkräktar under tusentals år av

för accepterad skadlig påverkan stråldärmed utrymmet genom

från andra källor, vilket moti-

ning framtida energiproduktion

av

att mycket stränga krav ställs. verar

När frågan om tillstånd för ett slutförvar prövas kommer det alltså att ställas krav på att strålningen från avfallet ger effekter som ligger väl inom ramen för vad som i dag accepteras i fråga om strålning från annan verksamhet. Detta gäller inte bara för tiden medan anläggningen är i drift utan även efter förslutningen och i princip för all framtid.

3¶KBS-3-metoden

Ett slutförvar för högaktivt avfall måste utformas så att strålningen från avfallet isoleras effektivt från biosfären där den kan komma i kontakt med människor och djur. Det finns ingen metod som går att tillämpa generellt. De flesta länder som har studerat frågan har inriktat arbetet förvaring i olika slags geologiska formationer. För Sveriges del har detta varit naturligt med hänsyn till att berggrunden i större delen av landet utgörs av relativt stabilt urberg.

Den svenska kraftindustrin har genom SKB utvecklat en metod för djupförvaring i urberg, kallad KBS-3. Arbetet började under

delen 1970-talet, och metoden presenterades år 1983. senare av Därefter har metoden i vissa avseenden utvecklats vidare.

Redan år 1984 uttalade regeringen i samband med att tillstånd

att ladda de två sista kärnkraftsreaktorerna att KBS-3 kunde

gavsgodtas från säkerhets- och strålskyddssynpunkt metod för

som slutförvaring. Även regeringen har gjort uttalanden

om senare om att SKB inte bör binda sig för någon viss metod se avsnitt 5 har arbetet med frågan slutförvaring i Sverige hittills grundats

om att KBS-3-metoden eller någon vidareutveckling av den kommer att väljas. Detta har också varit en förutsättning vid diskussionen

platsvalet. Det kan därför lämpligt att här lämna en kort om vara beskrivning av KBS-3-metoden.

Efter mellanlagringen i CLAB placeras bränsleelementen i täta kopparkapslar med insats av gjutjärn. Varje kapsel är ca 5 m lång

ll

l Kapselns vikt med bränsle är ca 25 och har diameter på ca m. en i berget byggs 500 meters djup ett ton. För förvaringen ca tunnlar med vertikala deponeringshål. Kapslarna system av Varje kapsel bentonitlera. Fullt utbyggt placeras i hålen. omges av

beräknas förvaret innehålla 4 000 kapslar. ca KBS-3-metoden bygger att direkt strålning och spridning av

från kärnavfallet i slutförvaret skall hindras av radioaktiva ämnen förutom själva det använda bränslet ett antal barriärer. Dessa är, keramisk form, kapseln isolerar bränslet uran i svårlöslig som mekaniskt skydd och som från grundvattnet, leran som ger ett

vattenflödet kring kapseln och slutligen berget som bromsar framtida naturlig eller mänsklig påverkan. Berget skyddar mot slags filter radioaktiva ämnen skulle fungerar också som ett om

läcka ut från förvaret. intakta väntas ett slutforvar enligt KBS- Så länge barriärerna är varje utsläpp radioaktivitet till biosfáren. 3-metoden hindra av dock analysera alla de faktorer som i

Självfallet måste man

påverka barriärerna, även i ett mycket framtiden kan komma att gäller här både "inre" faktorer, dvs.

långt tidsperspektiv. Det

inträffa i själva förvaret till följd t.ex. korrosion sådant som kan av "yttre" faktorer betingas t.ex. klimatmaterial, och som av av förändringar eller mänskliga åtgärder.

bl.a. vad kan inträffa under istider som Man har diskuterat som Nordeuropa under de närmaste 100 000 antas komma att drabba både berggrundens stabilitet och åren. En istid kan påverka

Man måste räkna med möjligheten att

grundvattenforhållandena.

uppstår skador kapslarna och att radioaktiva ämnen genom det då efter viss tid kan komma ut till biosfáren. grundvattnet en säkerhetsanalys slutförvar är å sidan Grunden för en av ett ena avfallets "inneboende farlighet" avtar successivt, kunskapen om att sidan vissa antaganden vad som kan komma att å andra om barriärsystemet i framtiden. Ovissheten om dessa antagan-

påverka

längre tidsperspektiv arbetar med. den ökar givetvis man söker belysa dels hur sannolika ett antal möjliga Säkerhetsanalysen konsekvenser sådana scenarier kan leda till. scenarier är, dels vilka

för strålskydds- och säkerhetsmyndighetemas Utgångspunkten

avsnitt 6.2 metod för slutförvaring arbete med frågan se är att en

av högaktivt kämavfall kommer att godkännas endast säker-

om hetsanalysen visar att metoden inte rimligen kan antas leda till stråldoser i framtiden som är högre än vad vi godtar i dag.

4¶Lagregler

4.1¶Ett nytt införs

regelsystem

Frågor om lokalisering, byggande och drift kärntekniska

av anläggningar däribland anläggningar för förvaring av kärnavfall

-

är noga reglerade i lag. Det finns här två slag lagstiftning: - av dels sådan som är generell för viss miljöpåverkande verksamhet, dels sådan som särskilt gäller kärnsäkerhet och strålskydd.

Det blir därför fråga om ett ganska komplicerat prövningsförfarande. Dessutom försvåras Överblicken att vi, när detta

av skrivs, befinner oss i övergången mellan två delvis skilda regelsystem.

Den l januari 1999 har miljöbalken 1998:808 trätt i kraft. I balken har samlats den generella lagstiftningen miljöpå-

om verkande verksamhet. Genom den balken samordnas och

nya skärps de lagregler som rör frågor om miljöskydd och hushållning med mark- och vattenresurser. Det övergripande målet för balken är att främja en hållbar utveckling och att tillförsäkra nu levande och kommande generationer en god livsmiljö. Balken innehåller regler till skydd för människors hälsa och miljön, värdefulla naturoch kulturmiljöer och den biologiska mångfalden.

Balken ersätter bl.a. de lagar som tidigare har reglerat

tre av vissa verksamheter med betydande miljöpåverkan, nämligen lagen om hushållning med naturresurser m.m. naturresurslagen, miljöskyddslagen och vattenlagen.

Här kan erinras om vad prövningen enligt dessa lagar gällde:

enligt naturresurslagen 4 kap. gjordes av 0 Prövningen och avsåg allsidig prövning verksamhetens regeringen en av och lokalisering utifrån den fysiska riksplaneringens tillåtlighet

intressen. miljöskyddslagen gjordes Koncessions- Prövningen enligt av 0 och avsåg villkoren för omgivnings-

nämnden för miljöskydd

sådana härrör från joniserande strålning. störningar, utom som enligt vattenlagen gjordes vattendomstol och Prövningen av 0 gällde villkoren för ingrepp i vattenforhållanden.

lagar har alltså arbetats i miljöbalken. Dessa tre i 4 kap. naturresurslagen regeringens tillåt- Bestämmelserna om återfinns i huvudsak i 17 kap. miljöbalken.

lighetsprövning Bestämmelserna i miljöskyddslagen prövning av miljöfarlig

om har sin motsvarighet i 9 kap. miljöbalken. Bestämverksamhet Vattenverksamhet bygger vattenlagen återfinns i melser om som

1l kap. miljöbalken. utsträckning är det materiella innehållet i lagstiftningen l stor oförändrat. Det finns dock vissa betydelsefulla nyheter. innehåller kapitel med rättsligt bindande Miljöbalken ett allmänna hänsynsregler skall gälla for all principer och som verksamhet och alla åtgärder enligt balken. Regeringen bemyn-

föreskriva s.k. miljökvalitetsnormer för vissa geodigas att om grafiska områden. Skärpta och utökade krav miljökonsekvens-

införs. Prövning enligt balken skall till skillnad beskrivningar -

från vad har gällt vid prövningen enligt miljöskyddslagen-

som omfatta också effekter den joniserande strålningen. av Koncessionsnämnden för miljöskydd och vattendomstolarna

med organisation. Enligt balken prövas frågor om ersätts en ny omfattande miljöfarlig verksamhet och vattenmål i första mera miljödomstolar. Dessas domar och beslut får

instans av regionala överklagas till Miljööverdomstolen.

lagstiftning gäller säkerhet och strålskydd i Den särskilda som kärntekniska anläggningar finns i lagen 198423 kämteknisk om verksamhet, vanligen kallad kärntekniklagen, och strålskyddslagen

1988:220. Dessa lagar har inte arbetats i miljöbalken utan

gäller med vissa ändringar även i fortsättningen.

0 Prövningen enligt kämtekniklagen görs i regel regeringen av och gäller bl.a. säkerheten vid kämtekniska anläggningar och vid hanteringen m.m. av kärnämnen och kärnavfall. 0 Prövningen enligt strålskyddslagen görs i regel strålskyddsav myndigheten Statens strålskyddsinstitut och gäller skydd mot skadlig verkan strålning. För verksamhet prövas enligt av som kämtekniklagen behövs i regel inget särskilt tillstånd enligt strålskyddslagen, men myndigheten kan lämna kompletterande föreskrifter för strålskyddet.

Alltså kommer regeringen liksom hittills att- vid sidan sin av allmänna prövning tillåtlighet och lokalisering enligt l7 kap. av miljöbalken särskilt pröva kämtekniska anläggningar från -

säkerhets- och strålskyddssynpunkt.

I de följande avsnitten 4.2-4.4 görs ett försök att närmare beskriva de lagregler som gäller från den 1 januari 1999. Tonvikten läggs bestämmelser som väntas få betydelse vid prövningen av frågor om hantering och förvaring kärnavfall. av Till grund för beskrivningen ligger, förutom själva lagtexterna, de följdförordningar hittills har utfärdats regeringen. som av Väsentliga för förståelsen av det regelsystemet är uttalanden i nya miljöbalkspropositionen prop. 1997/98:45 och i propositionen om följdlagstiftning till balken prop. 1997/98:90. Den vill som fördjupa sina kunskaper i ämnet hänvisas också till de kompendier som har utarbetats av Miljöbalksutbildningen.

4.2¶Miljöbalken

Miljöbalken har det övergripande syftet att främja hållbar en utveckling 1 kap.. Samtliga bestämmelser i balken skall tillämpas så att detta syfte bäst tillgodoses. Detta innebär vidare en tillämpning av bestämmelser som har sina förebilder i naturresurslagen och miljöskyddslagen m.fl. tidigare lagar, eftersom varje sådan lag har haft ett begränsat syfte.

En viktig nyhet i miljöbalken är att vissa allmänna hänsynsregler görs rättsligt bindande 2 kap.. Vid all prövning och tillsyn enligt balken är Verksamhetsutövaren skyldig att visa att hänsynsreglerna följs. Dessa regler bygger på internationellt vedertagna miljöprinciper har kommit till uttryck bl.a. i vissa miljö-

som konventioner och i Agenda 21.

Bevisbörderegeln. Den bedriver eller att bedriva en 0 som avser verksamhet skall kunna visa att verksamheten kan bedrivas ett miljömässigt godtagbart sätt. Kunskapskravet. Verksamhetsutövaren är skyldig att i förväg 0 skaffa sig den kunskap behövs för att skydda människors

som hälsa och miljön mot skador eller olägenheter. Försiktighetsprincipen. Verksamhetsutövaren skall vidta alla de 0 försiktighetsmått behövs för att förebygga, hindra eller

som motverka skador eller olägenheter. Principen förorenarens betalningsansvar. Den som förorsa- 0 om kar miljöstörningar är skyldig att bekosta de åtgärder som behövs för att förebygga eller avhjälpa skador eller olägenheter. Teknikkravet. Bästa möjliga tillgängliga teknik skall användas 0 vid både uppförande och drift. Lokaliseringsprincipen. För verksamheten skall väljas en sådan 0 plats är lämplig med hänsyn till miljöbalkens syften och

som där ändamålet kan uppnås med minsta intrång och olägenhet för människors hälsa och miljön. Hushållnings- och kretsloppsprinciperna. Verksamhetsutövaren 0 skall hushålla med råvaror och energi samt utnyttja möjligheterna till återanvändning och återvinning. Produktvalsprincipen. Verksamhetsutövaren skall undvika att 0 använda kemiska produkter som medför risker för människors hälsa och miljön de kan ersättas med mindre farliga

om produkter.

Vid tillämpningen dessa allmänna hänsynsregler skall en

av skälighetsregel iakttas. Denna regel innebär att kraven skall vara miljömässigt motiverade utan att det kan anses orimligt att uppfylla dem. Vid bedömningen av vad som är rimligt skall särskilt

l6

beaktas nyttan skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått av jämfört med kostnaderna för sådana åtgärder. Liksom i tidigare

lagstiftning förutsätts alltså skälighetsavvägning, miljöen men balkens bestämmelser får restriktiva sådana ses som mer mot intressen står emot miljö- och hälsoskyddsintresset. som Bestämmelserna i naturresurslagen hushållning med mark om och vatten har utan ändringar i sak förts över till miljöbalken. Syftet med bestämmelserna är att mark- och vattenområden skall

användas för sådana ändamål för vilka de är mest lämpade. Vissa slag av områden, särskilt sådana är riksintresse för antal som av ett angivna ändamål, skall åtnjuta skydd 3 kap.. Vidare innebär

bestämmelserna långtgående restriktioner för exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön i delar landet, bl.a. i fjällvärlden, i av vissa kustområden och älvdalar, kring några sjöar stora samt Gotland och Öland 4 kap..

Ett helt nytt inslag i lagstiftningen är miljöbalkens bestämmelser om miljökvalitetsnormer 5 kap.. Regeringen får för vissa

områden eller hela landet fastställa sådana och i normer, normerna skall tillåtna nivåer föroreningar eller störningar. anges Av stor betydelse för den kommande behandlingen frågor av om förvaring av kämavfall är miljöbalkens bestämmelser om

miüökonsekvensbeskrivningar och annat beslutsunderlag 6 kap..

Redan tidigare har i naturresurslagen och miljöskyddslagen m.fl. lagar funnits bestämmelser att ansökningar tillstånd skall om om

innehålla miljökonsekvensbeskrivning MKB. De bestäm-

en nya melserna innebär skärpning och utvidgning dessa krav. en av Syftet är liksom tidigare att möjliggöra samlad bedömning en av effekterna på människors hälsa och miljön planerad av en verksamhet eller åtgärd.

Miljöbalkens bestämmelser miljökonsekvensbeskrivningar

om har utformats med sikte på att frågor påverkan miljön skall om komma på ett så tidigt stadium möjligt beslutsprocessen. som av Den allmänhet berörs skall bättre möjligheter som ges att medverka i och att påverka innehållet i miljöprocessen en

konsekvensbeskrivning. Bestämmelserna innebär

bl.a. en anpassning till EG-rätten, närmare bestämt det s.k. MKB-direktivet

rådets direktiv 85/337/EEG bedömning inverkan på miljön om av

l7

och privata projekt, ändrat genom direktiv vissa offentliga av

97/ l 1/EG. regler alla att bedriva Enligt miljöbalkens är som avser

verksamhet skyldiga att i god tid före en ansökan

tillståndspliktig

tillhörande miljökonsekvensbeskrivning lämna vissa uppgifter

med verksamheten och samråda med länsstyrelsen

om den planerade

bli särskilt berörda. Med särskilt och med enskilda som kan antas

berörda framför allt närboende. avses vid sådant s.k. tidigt samråd finner att Om länsstyrelsen ett

medföra betydande miljöpåverkan skall

verksamheten kan antas en

samråd med miljökonsekvensbedömning genomföras.

ett utökat förfarande skall den att bedriva Vid ett sådant som avser

övriga statliga myndigheter och med verksamheten samråda med

den allmänhet och de organisationer som kan antas de kommuner, skall bl.a. innehåll och utformning av bli berörda. Samrådet avse

miljökonsekvensbeskrivningen.

regler utökat samråd innefattar också bestäm Miljöbalkens om

med andra länder där planerad verksamhet i melser om samråd en

betydande miljöpåverkan. Dessa be- Sverige kan antas medföra

bl.a. den s.k. Esbokonventionen om miljöstämmelser bygger

konsekvensbeskrivningar i gränsöverskridande sammanhang. ett

till ansvarig myndighet i Sverige för Naturvårdsverket har utsetts

tillämpningen bestämmelserna. av med utökat samråd syftar till att förstärka in- Förfarandet

myndigheter och andra berörda under planeringsflytandet för

samtidigt underlaget för den som skall upprätta en stadiet, som

breddas. De reglerna får ses mot

miljökonsekvensbeskrivning nya

bakgrund EG-rätten ställer högre krav miljökonsekvensav att vad tidigare har gällt i Sverige, samtidigt beskrivningen än som till verksamheter antas medföra kraven är begränsade som som

betydande miljöpåverkan.

framhålls att rätten för allmänheten

l miljöbalkspropositionen

utformningen den planerade verkatt delta i och påverka av

och den miljökonsekvensbeskrivning som skall göras är

samheten Allmänhetens medverkan i ett tidigt skede av avgörande vikt. av både effektiviteten och kvaliteten i MKB-arbetet antas förbättra

beslutsprocessen.

Begreppet berörd allmänhet skall enligt propositionen ges en vidsträckt tolkning. Bland de organisationer kan berörda

som vara nämns miljö- och naturvårdsorganisationer, särskilt sådana är

som verksamma den ort där verksamheten planeras. Samrådet skall ske så tidigt att i praktiken grundläggande Förändringar är möjliga, t.ex. att den föreslagna lokaliseringen kan ändras.

Miljöbalken innehåller bestämmelser om vad en miljökonsekvensbeskrivning skall innehålla. Förutom alla de uppgifter som behövs för en samlad bedömning av den planerade verksamhetens eller åtgärdens effekter på miljön och på hushållningen med resurser krävs en redovisning av alternativa platser och alternativa utformningar. Sökanden måste också motivera varför ett visst alternativ har valts och beskriva konsekvenserna att verksam-

av heten eller åtgärden inte kommer till stånd brukar benämnas nollalternativet.

Motsvarande bestämmelser fanns tidigare i förordning

en knuten till naturresurslagen. I förordning 1998:905

en ny om

miljökonsekvensbeskrivningar finns bestämmelser bl.a. hur

om en upprättad miljökonsekvensbeskrivning skall kungöras och hållas tillgänglig. I en bilaga till förordningen finns en förteckning över verksamheter som alltid skall antas medföra betydande miljöpåverkan. För sådana verksamheter blir det automatiskt

fråga om utökat samråd med miljökonsekvensbedömning se ovan

när en miljökonsekvensbeskrivning skall upprättas. Till denna kategori räknas bl.a. anläggningar för förvaring av kärnavfall.

Miljöbalkens MKB-regler skall tillämpas även miljökonsekvensbeskrivningar enligt andra lagar, t.ex. kärntekniklagen och strålskyddslagen. Detta gäller både i fråga innehållet i en

om miljökonsekvensbeskrivning och förfarandet när den upprättas.

Miljöbalkens bestämmelser om miljöfarlig verksamhet 9 kap. bygger huvudsakligen på miljöskyddslagen. Som nämnts

är en viktig skillnad att definitionen av miljöfarlig verksamhet i balken har vidgats så att den omfattar även sådan verksamhet kan

som medföra olägenheter för omgivningen joniserande strål-

genom ning.

Liksom hittills skall regeringen få föreskriva tillståndsplikt för vissa slag av miljöfarlig verksamhet. Detta har skett i förordningen

1998:899 miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Att om uppföra anläggning for förvaring kärnavfall hör till de en av verksamheter i bilaga till förordningen står i den s.k. A-listan som och därmed skall prövas av miljödomstol. som De delar vattenlagen har miljörättslig karaktär har av som arbetats i miljöbalken ll kap.. Hit hör bestämmelser om Vattenverksamhet, omfattar bl.a. ingrepp i grundvattensom förhållanden. En Vattenverksamhet får bedrivas endast dess om fördelar från allmän och enskild synpunkt överväger kostnaderna skadorna och olägenheterna den. l regel är vattenverksamt av samhet tillståndspliktig, och ansökan om tillstånd prövas av

miljödomstol.

Bestämmelser regeringens tillåtlighetsprövning motom svarande tidigare bestämmelser i 4 kap. naturresurslagen- finns i 17 kap. miljöbalken. Sådan prövning är obligatorisk för ett antal verksamheter inom industri-, energi- och trafikområdena, bl.a. anläggningar för kärnteknisk verksamhet. Liksom tidigare skall

alltså regeringen ett grundläggande led i prövningskedjan

som pröva verksamheter har stor påverkan miljön eller som hushållningen med mark- och vattenresurser. Samma miljökrav skall gälla vid denna prövning vid annan prövning enligt som miljöbalken, vilket innebär att regeringen vid sin prövning skall iaktta bl.a. de allmänna hänsynsregler finns i 2 kap. balken. som l propositionen motiv för regeringens tillåtliganges som hetsprövning att det bör finnas ett politiskt ansvar för stora eller andra sätt viktiga verksamheter har betydelse för samhällssom planeringen i stort. Vid prövningen blir det ofta fråga om en sammanvägning konkurrerande eller motstridiga intressen som av bör göras utifrån ett nationellt perspektiv. Vidare regeringens prövning bör ske i ett förhållansägs att devis tidigt skede i och att prövningen skall gälla främst processen tillåtligheten, dvs. verksamhet skall få komma till stånd. I om en frågan tillåtlighet ingår verksamhetens lokalisering. Regeom ringen bör även kunna bestämma särskilda villkor för att tillgodose allmänna intressen. I underlaget för regeringens beslut skall ingå

en miljökonsekvensbeskrivning.

Regeringens beslut i tillåtlighetsfrågan enligt l7 kap. miljöbalken blir styrande for det beslut fattas miljödomstol eller

som av annan prövningsmyndighet enligt 9 kap. balken. Om regeringen har fattat ett positivt beslut skall myndigheten besluta det

om närmare innehållet i tillståndet och vilka villkor skall gälla för

som tillståndet. Prövningen begränsas alltså till de frågor inte

som redan har prövats regeringen.

av

Normalt skall miljödomstolen eller annan myndighet skall

som pröva tillståndsfrågan även bereda ärendet inför regeringens tillåtlighetsprövning. Den närmare förfarandet beskrivs i avsnitt 4.4.

Vid prövning av ett ärende enligt 17 kap. miljöbalken får regeringen tillåta verksamheten endast om kommunfullmäktige har tillstyrkt det. Kommunen där den planerade verksamheten är tänkt att lokaliseras har alltså vetorätt. När det gäller vissa verksamheter av stort nationellt intresse, bl.a. mellanlagring eller slutlig forvaring av kämämne eller kärnavfall, har emellertid regeringen möjlighet att under vissa förutsättningar ge tillåtelse till lokalisering utan kommunens tillstyrkan, den s.k. vetoventilen. Bestämmelserna har utan ändringar forts över från 4 kap. naturresurslagen. Frågan om vetorätten och vetoventilen behandlas närmare i avsnitt l 1.2.

Motivet för den kommunala vetorätten är främst kommunens dominerande inflytande över markanvändning och byggande på lokal nivå enligt plan- och bygglagen l987:l0. Enligt denna lag antar kommunen Översiktsplaner, detaljplaner och områdesbestämmelser samt bygglov. Ett anläggningsprojekt kan i

ger praktiken knappast genomföras utan kommunens medverkan, även om projektet har tillåtits regeringen. Det har därför setts

av som naturligt att regeringens prövning av tillåtligheten och lokaliseringen görs avhängig kommunens tillstyrkan. Man kan utgå

av från att en kommun har lämnat sin tillstyrkan i samband med

som regeringsprövningen också är beredd att fatta de nödvändiga följdbesluten enligt plan- och bygglagen.

2l

4.3¶Kärntekniklagen och

strålskyddslagen

Vid sidan regelsystemet i miljöbalken finns särskilda regler för

av prövning kärntekniska anläggningar i lagen l984z3 om

av kärnteknisk verksamhet kärntekniklagen. Denna lag innehåller bestämmelser bl.a. uppförande, innehav eller drift av kärn-

om tekniska anläggningar, däribland anläggningar for hantering, bearbetning eller förvaring kärnämne eller kärnavfall.

av Begreppet kärnämne i lagen omfattar bl.a. använt kärnbränsle som inte har placerats i slutförvar, t.ex. sådana bränsleelement som mellanlagras i CLAB. Begreppet kärnavfall omfattar sådant kärnbränsle har placerats i slutförvar, jämte visst annat radioaktivt

som avfall från kärntekniska anläggningar.

Kärntekniklagen säkerhetslag. Ett huvudsyfte med lagen

är en

så långt möjligt begränsa riskerna för olyckor och är att som utsläpp radioaktivitet från anläggningarna. Ett annat syfte är att

av uppfylla Sveriges internationella åtaganden bl.a. icke-spridning

om av kärnvapen.

Frågor tillstånd enligt kärntekniklagen prövas i regel av

om regeringen. För tillstånd får ställas sådana villkor behövs med

som hänsyn till säkerheten. Ytterligare villkor får ställas med hänsyn till strålskyddet med stöd strålskyddslagen 1988:220. Särskilt

av tillstånd enligt denna lag behövs dock i regel inte för verksamhet

prövas enligt kärntekniklagen. som

Kärntekniklagen och strålskyddslagen gäller båda parallellt med miljöbalken. Vid tillståndsprövning enligt de båda förstnämnda lagarna skall ett antal bestämmelser i miljöbalken tilläm-

Detta gäller bl.a. de allmänna hänsynsreglerna i balken. pas. Hänsyn skall också tas till miljökvalitetsnormer enligt balken. Vidare har i båda lagarna införts regler om miljökonsekvensbeskrivningar ansluter till reglerna i miljöbalken.

som

Enligt både kärntekniklagen och strålskyddslagen är den som har tillstånd att inneha eller driva kärnkraftsreaktor skyldig bl.a.

en

på ett säkert sätt hantera och slutförvara kärnavfall som uppatt kommer i verksamheten. Tillståndshavaren är också skyldig att

avveckla och riva anläggningar i vilka verksamheten inte längre skall bedrivas.

För att dessa skyldigheter skall kunna fullgöras krävs i kärntekniklagen att tillståndshavarna till kärnkraftsreaktorer skall bedriva allsidig forsknings- och utvecklingsverksamhet. De

en skall upprätta ett program for en sådan verksamhet i samråd med övriga reaktorinnehavare. Programmet skall dels innehålla en översikt över samtliga åtgärder som kan bli behövliga, dels närmare de åtgärder bli vidtagna inom minst sex

ange som avses år. Programmet skall redovisas vart tredje år för att granskas och utvärderas. I samband med granskningen får regeringen ställa upp villkor for den fortsatta verksamheten.

Som närmare beskrivs i avsnitt 5 utarbetar SKB för de berörda kraftföretagens räkning ett sådant program, det s.k. FUDprogrammet.

l kärntekniklagen läggs ansvaret för finansieringen av dessa aktiviteter reaktorinnehavarna. Närmare bestämmelser finns i lagen 1992:1537 om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle ñnansieringslagen. Enligt denna lag skall

m.m. reaktorinnehavarna betala avgifter för att finansiera omhändertagandet använt kärnbränsle och annat radioaktivt avfall från

av reaktorerna jämte den forsknings- och utvecklingsverksamhet som föreskrivs i kärntekniklagen. Avgiftsmedlen fonderas i Kärnavfallsfonden i avvaktan att de behöver användas för de avsedda ändamålen. Det kan nämnas att marknadsvärdet fondens

av tillgångar vid utgången av år 1998 uppgick till ca 23,4 miljarder kronor.

Avgifterna skall täcka även vissa andra kostnader, främst kostnaderna for information till allmänheten i frågor som gäller hantering och slutförvaring använt kärnbränsle och kärnavfall.

av Frågor kommunernas användning av dessa avgiftsmedel

om behandlas i avsnitt 11.4.

4.4¶Prövningsförfarandet

Införandet :miljöbalken innebär betydande förändringar i

av förfarandet när ansökningar tillstånd att bedriva verksamhet

om en skall prövas. En grundtanke i balken är att alla mål och ärenden skall behandlas inom för samma prövningssystem.

ramen

Här skall göras ett försök att beskriva hur en kommande ansökan att uppföra anläggning för slutförvaring av kärn-

om en avfall är avsedd att behandlas. Det bör betonas att vissa frågor om prövningsförfarandet kommer att kunna klarläggas först när det har utbildats praxis genom regeringens och miljödomstolarnas

en beslut.

Som redan framgått hör anläggningar för slutförvaring av kärnavfall till den kategori miljöfarlig verksamhet som alltid

av skall antas medföra betydande miljöpåverkan och som skall tillståndsprövas miljödomstol i första instans. Därtill kommer

av prövning regeringen med avseende såväl tillåtlighet och

av lokalisering enligt 17 kap. miljöbalken säkerhet och strål-

som skydd enligt kärntekniklagen. Samma regler gäller också för prövningen flertalet andra kärntekniska anläggningar, som t.ex.

av ett mellanlager eller inkapslingsanläggning för använt kärn-

en bränsle.

Ansökan tillstånd enligt miljöbalken inges till den regionala

om n1ilj0ri0/z.st0len. l balken finns regler för vad ansökan skall innehålla. Bland annat krävs uppgift samråd som har ägt rum inför

om utarbetandet den miljökonsekvensbeskrivning som skall ingå i

av ansökan.

Domstolen måste först ta ställning till om miljökonsekvensbeskrivningen uppfyller kraven enligt 6 kap. miljöbalken. Detta får tillkännages antingen ett särskilt beslut eller i samband med

genom att målet avgörs. Särskilt i fall då en miljökonsekvensbeskrivning framstår kontroversiell torde ett särskilt beslut komma att

som fattas.

För domstolens prövning gäller vissa grunder.

gemensamma Miljöbalkens allmänna hänsynsregler skall följas. Gällande miljökvalitetsnormer och områdesskydd skall iakttas. Tillstånd får

förenas med villkor och tidsbegränsas. Säkerhet kan krävas för efterbehandling och annan återställning.

Domstolens prövning omfattar alla utsläpp och störningar från anläggningen, även utsläpp radioaktiva ämnen och joniserande

av strålning. I den mån anläggningen också medför Vattenverksamhet, t.ex. ingrepp i grundvattenförhållanden, prövas även denna.

De regionala miljödomstolarna har två fasta ledamöter och två s.k. sakkunniga ledamöter, med erfarenhet från Naturvårdsverkets verksamhetsområde respektive industriell eller kommunal verksamhet. Därutöver kan sakkunskap tillföras domstolen genom att berörda myndigheter har talerätt, utgör remissinstanser och/eller anlitas sakkunniga. De myndigheter som har talerätt för att

som tillvarata allmänna intressen är Naturvårdsverket, Kammarkollegiet och länsstyrelsen. Även kommun får föra talan för

en allmänna intressen inom kommunen.

Miljödomstol har s.k. fullständig utredningsskyldighet i tillståndsfrågor. Domstolen skall till att utredningen i målet får den

se omfattning och inriktning krävs. Miljöbalken innehåller de-

som taljerade processuella regler om förberedelser för målet, syn, huvudförhandling, innehållet i domen inte skall redo-

m.m. som visas här.

En viktig uppgift för miljödomstolen är att bereda ärendet inför regeringens tillåtlighetsprövning. l beredningen ingår att inhämta yttranden från ett antal remissinstanser, vilka kommunen har en

av särställning.

Ärendet skall efter huvudförhandling överlämnas till regeringen Miljödepartementet med domstolens eget yttrande. Yttrandet skall samtliga de omständigheter som har betydelse

avse för tillåtlighetsfrågan. Det kan antas att domstolen i sitt yttrande

åtminstone i huvuddrag vilka villkor den miljöfarliga anger verksamheten och i förekommande fall vattenverksamheten

- bör kunna bedrivas.

Det kan förutsättas att sökanden samtidigt med sin ansökan enligt miljöbalken har sökt tillstånd enligt kämtekniklagen. En sådan ansökan inges till Statens kärnkraftinspektion som efter remissbehandling överlämnar ärendet med eget yttrande till regeringen för avgörande. Till grund för yttrandet ligger ingående

granskningsrapporter i säkerhets- och strålskyddsfrågorna av Kärnkraftinspektionen och Strålskyddsinstitutet. Enligt motivuttalande prop. 1997/98:90 s. 271 är avsikten ett prövningen tillståndsärendet enligt kärntekniklagen skall att av samordnas med prövningen ärendet tillåtlighet enligt miljöav om balken. Detta ske på så sätt att både miljödomstolen och den antas berörda kommunen tillgång till expertmyndigheternas granskges ningsrapporter när de behandlar ärendet tillåtlighet. Som redan om framgått har kommunens ställningstagande avgörande betydelse en i sådana ärenden med hänsyn till den kommunala vetorätten. Också regeringens beredning och beslut tillåtlighet enligt om miljöbalken och tillstånd enligt kärntekniklagen avses ske sam-

ordnat. Efter regeringens beslut lämnas ärendet åter till miljödomstolen för prövning tillstånd enligt miljöbalken. Prövningen omfattar av då alla störningar och alla utsläpp från anläggningen. Om den dom meddelas innebär att tillstånd lämnas skall i domen anges bl.a. som de villkor som behövs. Miljödomstolens domar får överklagas hos Miljööverdomstolen. Sista instans är Högsta domstolen. En nyhet i miljöbalken är att miljöorganisationer ges samma rätt sakägare att överklaga miljödomar. Denna talerätt är dock som begränsad till organisationer har varit verksamma i minst tre som år och har minst 2 000 medlemmar. som Som framgått skall miljöbalken och kärntekniklagen gälla parallellt. Vid tillämpningen kärntekniklagen skall miljöbalkens av allmänna hänsynsregler följas. l viss utsträckning skall också förfarandet vid prövning enligt kärntekniklagen baseras på miljöbalkens regler. Bland annat skall en miljökonsekvensbeskrivning i kärntekniklagsärendet upprättas och hanteras enligt reglerna i 6 kap. miljöbalken. En sådan miljökonsekvensbeskrivning antas behandla kärnsäkerhets- och strålskyddsaspekter utförligt sätt än beskrivningar enligt andra beett mer stämmelser. Eftersom miljöbalken till skillnad från den tidigare miljö- skyddslagen omfattar effekter joniserande strålning kan - av villkor sådan strålning komma att ställas både i miljödom om upp

och i beslut enligt kärntekniklagen eller strålskyddslagen. Det är oklart hur dessa villkor skall samordnas. Det finns också vissa frågetecken kring säkerhets- och strålskyddsmyndigheternas roll vid prövningen enligt miljöbalken av frågor om tillstånd till kärntekniska anläggningar. Det kan alltså behövas vissa klarlägganden genom föreskrifter av regeringen eller genom rättstillämpningen.

Sammanfattningsvis anges i figur l s. 27 i starkt förenklad form de olika leden i prövningen ansökan tillstånd till

av en om en kärnteknisk anläggning enligt miljöbalken och kärntekniklagen.

Skillnaden mot det tidigare förfarandet är framför allt att miljödomstolen bereder ärendet inför regeringens tillåtlighets- och lokaliseringsprövning enligt 17 kap. miljöbalken. Vid den tidigare prövningen enligt 4 kap. naturresurslagen bereddes ärendet inom Regeringskansliet. Miljödomstolen prövar också i ett sammanhang frågor om tillstånd för miljöfarlig verksamhet enligt 9 kap. miljöbalken och Vattenverksamhet enligt 11 kap. miljöbalken. Tidigare prövades dessa frågor var för sig av Koncessionsnämnden för miljöskydd respektive vattendomstol.

Figur Prövningsförfarandet för kärnteknisk anläggning

en

Miljöbalken Kärntekniklagen

Ansökan med MKB inges till Ansökan med MKB inges till SKI miljödomstolen efter utökat samråd. efter utökat samråd.

Kungörelse, tillfälle att yttra sig Kungörelse, tillfälle att yttra sig om

om MKB. MKB.

Miljödomstolen tar ställning till SKI tar ställning till MKB. MKB.

Miljödomstolen förordnar SKI inhämtar yttranden från SSl sakkunniga, inhämtar yttranden etc. m.fl.

Syn, huvudförhaitdling. SKI/SSI utarbetar gransknings-

rapporter.

Miljödomstolen överlämnar ärendet SKI överlämnar ärendet till till regeringen med eget yttrande regeringen med eget yttrande. 17 kap. miljöbalken.

Regeringen beslutar tillåtlighet Regeringen beslutar om tillstånd

om förutsatt kommunens tillstyrkan och enligt kämtekniklagen och uppdrar återlämnar ärendet till miljödom- SKI att ställa upp ev. ytterligare stolen för prövning tillstånd enligt villkor för tillståndet.

av 9 och ll kap. miljöbalken.

ev. Ny/återupptagen huvudförhandling. överväganden inom SKI.

Miljödom meddelas. SKI beslutar om ytterligare villkor

för tillståndet.

5 för arbetet

Regeringens riktlinjer

med slutförvaring

De lagregler har referats i avsnitt 4 ger den rättsliga ramen för

som verksamheten med slutförvaring av använt kärnbränsle. Ansvaret för att frågor om teknisk utformning och platsval blir lösta ligger

innehavama av kärnkraftsreaktorer, som i denna fråga företräds av sitt samägda bolag SKB.

När det gäller inriktningen av arbetet har staten ett starkt inflytande genom reglerna i kärntekniklagen om forsknings- och utvecklingsprogram som skall inges vart tredje år. Dessa s.k. FUD-

program Forskning-Utveckling-Demonstration granskas och

utvärderas Statens kärnkraftinspektion, som efter att ha

av inhämtat synpunkter från bl.a. Statens strålskyddsinstitut lämnar över till regeringen med ett eget yttrande.

programmen

Sedan även KASAM yttrat sig se avsnitt 6.4 tar regeringen ställning till uppfyller kärntekniklagens krav.

om programmen Villkor ställs upp for den fortsatta verksamheten och om redovisningen av den i kommande FUD-program.

Regeringens beslut brukar också innehålla ett antal uttalanden

andra frågor, särskilt lokaliseringen av ett framtida slutforvar. om Dessa uttalanden är i hög grad styrande for SKB:s arbete. De fungerar riktlinjer även för de centrala myndigheter och

som länsstyrelser som berörs av frågorna.

Denna form for styrning tillämpades första gången år 1987. Det senaste beslutet fattades regeringen den 19 december 1996 med

av anledning FUD-program 95. Ett regeringsbeslut den 18 maj

av 1995 med anledning komplettering av FUD-program 92

av en innehåller också viktiga ställningstaganden.

Dessa två beslut som kommer att åberopas flera gånger i det

följande är av grundläggande betydelse för det pågående arbetet

med frågan om ett slutförvar. De har i stor utsträckning varit styrande för FUD-program 98, som lades fram av SKB i september 1998 och remissbehandlas infor regeringens

som nu

kommande ställningstagande till programmet, sannolikt mot slutet av år 1999. Här skall några de punkter i de två regeringsbesluten anges av gäller F UD-verlcsamheten. som

SKB skall presentera systemredovisning av hela slut- 0 en Forvarssystemet inkapslingsanläggning, transporter och slutforvar med syfte att medge samlad säkerhetsbedömning av en systemet. I systemredovisningen skall ingå redovisning av alternativa 0 en lösningar till KBS-3-metoden och varianter denna metod. av Konsekvenserna att det planerade slutförvaret inte alls av kommer till stånd nollalternativet skall också redovisas, liksom det pågående internationella arbetet med s.k. transmutation. SKB skall genomföra analys slutförvarets långsiktiga 0 en av säkerhet. SKB skall dessutom redovisa hur resultaten av forskning och utveckling förs över till projektarbetet. Vidare skall redovisas hur grundläggande osäkerheter hanteras i det fortsatta arbetet.

Som närmare beskrivs i avsnitt 7.3 har de begärda redovisningarna delvis lämnats SKB i FUD-program 98. av Arbetet med analys den långsiktiga säkerheten kommer dock en av att redovisas först under andra halvåret 1999. Det framgår 1995 och 1996 års beslut att regeringen har av godtagit att SKB har valt KBS-3-metoden som grund för sitt arbete. Regeringen har dock i besluten hänvisat till tidigare uttalanden att SKB inte bör binda sig för någon specifik om hanterings- och förvaringsmetod innan samlad och ingående en analys säkerhets- och strålskyddsfrågoma har redovisats. Dessa av uttalanden har tolkats så att regeringen önskar att det tills vidare bevaras viss handlingsfrihet på området. Detta torde också vara en bakgrunden till kraven att SKB skall redovisa alternativ till KBS-S-metoden. Vidare framgår besluten att regeringen tills vidare inte är av

beredd att ta ställning till den planerade inkapslingsanläggningen.

Regeringen har hänvisat till att tillstånd enligt 4 kap. naturresurslagen numera 17 kap. miljöbalken och kärntekniklagen att uppföra en sådan anläggning "kan komma att innebära stora bindningar med avseende på fortsatta hanterings- och förvaringsmetoder". Regeringen har därför ansett att sådana tillstånd inte bör lämnas innan en analys av slutförvarssystemet i sin helhet har redovisats och den planerade metoden för slutförvaring kunnat visas lämplig.

Av stor betydelse för platsvalsprocessen är uttalanden i de två regeringsbesluten av innebörd att ansökningar om att uppföra ett slutförvar måste föregås av förstudier 5-10 platser och platsundersökningar minst två platser. Dessa uttalanden kommenteras närmare i avsnitt 8.1 respektive 8.2.

I regeringens beslut har stor vikt lagts vid frågor om kommunernas insyn och medverkan i platsvalet. De berörda kommunerna bör ges möjlighet att nära följa SKB:s platsvalsstudier. SKB bör vinnlägga sig om att de ges ett så bra underlag möjligt inför olika ställningstaganden i lokaliserings-

som arbetet.

6¶Aktörerna

6.1¶Svensk AB

Kämbränslehantering

De företag har tillstånd att inneha och driva kärnkrafts-

som reaktorer är ansvariga för att hantera och slutförvara det kärnavfall

uppkommer i verksamheten. Detta ansvar innefattar också som skyldighet att svara för alla de kostnader som avfallshanteringen för med sig. De fyra kraftföretag det gäller är det statsägda Vattenfall AB, Vattenfalls dotterbolag Forsmarks Kraftgrupp AB

OKG AB och Barsebäck Kraft och de två privata kraftföretagen vilka båda är dotterbolag till Sydkraft AB. AB, har överlåtit det samägda bolaget De fyra kraftföretagen Kärnbränslehantering AB SKB för de uppgifter Svensk att svara kärnbränsle och kärnavfall kärntekniklagen avseende använt som reaktorinnehavare. SKB ägs de fyra företagen ålägger dem som av med andelarna 36-30-22-12 °/o. och anläggningar for hantering och SKB svarar for system kärnbränsle och annat radioaktivt avfall från förvaring av använt Också radioaktivt avfall från industri, de svenska kärnkraftverken. hand. SKB äger de två anläggforskning och sjukvård tas om CLAB och transportsystem bestående av ningarna SFR och ett och fartyg M/S Sigyn. Driften har

fordon, transportbehållare

lagts ut till olika entreprenörer. bedriver SKB omfattande forsknings- och ut- Dessutom ett för slutforvaring, bestående av en vecklingsarbete för ett system och djupforvar i urberget jämte anord-

inkapslingsanläggning ett

mellan dessa anläggningar. För att kunna ningar för transport metoder under verkliga förhållanden i utveckla och demonstrera djup har SKB byggt Äspölaboratoriet i närheten av berg stort och särskilt laboratorium för inkapslings- Oskarshamnsverket ett skall SKB for regeringen vart tredje år teknik. Som framgått för verksamheten, det s.k. FUD-programmet. redovisa ett program sysselsätter for närvarande totalt ca 700 SKB:s verksamhet l10 är anställda vid SKB. personer, varav ca personer Driftskostnaderna för den del verksamheten som rör av uppgick år 1997 till drygt 400 miljoner kronor. avfallsfrågorna till största delen medel från Kärn- SKB:s intäkter utgörs av

avfallsfortden. för metodvalet och for den SKB har det primära ansvaret utformningen slutförvar. SKB svarar också for att tekniska av ett plats för anläggning. Det är SKB som skall finna lämplig en en och utforma de ansökningar tillstånd

driva platsvalsprocessen om

krävs, inklusive miljökonsekvensbeskrivningar.

som

6.2¶Statens och

kärnkraftinspektion Statens strålskyddsinstitut

Statens kärnkraftinspektion SKI har som huvuduppgift att övervaka säkerheten vid kärnteknisk verksamhet grundval av kämtekniklagen. SKI bereder ansökningar om tillstånd enligt lagen som skall lämnas av regeringen och beslutar i vissa fall själv om tillstånd. SKI utfärdar föreskrifter och genomför regelbundna inspektioner av anläggningar. SKI tar också initiativ till forskning och utveckling kärnsäkerhetsområdet, bl.a. sådan som gäller metoder för hantering och förvaring av använt kärnbränsle. Därtill svarar SKI för granskning och utvärdering av SKB:s FUDprogram.

Regeringen har i regleringsbrev angett ett antal s.k. effektmål för SKI:s verksamhet. Ett sådant mål är att SKI genom tillsyn skall verka för att slutförvaring av använt kärnbränsle och kärnavfall skall ske så att ett eventuellt läckage av radioaktiva ämnen till omgivningen under olika tidsrymder kan väntas ligga så låg nivå att kommande generationer inte utsätts för större risker för hälsa och miljö än vad samhället tolererar i dag.

SKI har också uppgifter finansieringsområdet. SKI skall se till att erforderliga medel avsätts för att täcka framtida kostnader för bl.a. hantering och slutförvaring av använt kärnbränsle och kärnavfall. Vidare har SKI att fatta vissa beslut om utbetalning av medel från Kärnavfallsfonden.

Statens strålslcyddsinstitut SSI har som huvuduppgift att skydda människor, djur och miljö mot skadlig verkan av strålning, såväl joniserande som icke-joniserande. Denna uppgift utförs på grundval av strålskyddslagen, som omfattar all verksamhet där strålning används inom t.ex. industrin, sjukvården och forskningen.

Strålskyddet inom det kämtekniska området är alltså endast en

SSI:s uppgifter. Inom detta område utfärdar SSI föreskrifter och av ser till att de efterlevs. Vid prövningen av tillstånd enligt kämtekniklagen skall också strålskyddskraven tillgodoses, vilket förutsätter en nära samverkan mellan SSI och SKI.

Under de senaste åren har de två myndigheterna lagt ned ett arbete på föreskrifter slutligt omhändertagande av använt stort om kärnbränsle och kärnavfall. Föreskrifterna är avsedda att komplettera varandra på så sätt att SSl ställer krav skyddsnivå enligt strålskyddslageit, medan SKl bl.a. utifrån dessa krav - ställer krav anläggningarna enligt kärntekniklagen såvitt gäller teknisk säkerhet, kvalitet och organisation. föreskrifter har nyligen utfärdats avsnitt 2, medan SSl:s se komma skicka ut ett slutligt förslag remiss under SKI väntas att våren 1999. Avsikten är att SKl:s föreskrifter skall ange även krav säkerhetsanalys, dvs. redovisning av hur en

preciserade en

godtagbar säkerhetsnivå skall uppnås.

6.3¶Boverket, Naturvårdsverket och

andra centrala myndigheter

Också andra centrala förvaltningsmyndigheter än Kärnkraftinspektionen och Strålskyddsinstitutet berörs av frågan om platsvalet för ett slutförvar. Boverket skall verka för samordning myndigheternas en av arbete med frågor hushållning med mark- och vattenresurser. om Därtill skall Boverket for uppsikten över de särskilda svara hushållningsbestämmelserna för de områden i landet anges i som 4 kap. miljöbalken se avsnitt 4.2. Vissa statliga myndigheter har tilldelats särskilda uppgifter i fråga hushållningen med mark- och vattenresurser. Dessa om myndigheter skall inom sina verksamhetsområden bl.a. förse länsstyrelserna med underlag beträffande områden i landet som myndigheterna bedömer riksintresse enligt 3 kap. miljövara av balken. l denna myndigheter ingår bl.a. Naturvårdsgrupp av

verket, Riksantikvarieämbetet, Sveriges geologiska undersäkning, Statens kärnkraftinspektion, Vägverket och Sjöfartsverket.

Naturvårdsverket har ett övergripande ansvar for miljövirden i landet och skall samordna arbetet med bl.a. de nationella miljökvalitetsmålen. Som redan framgått avsnitt 4.4 kommer Naturvårdsverket enligt miljöbalkens regler att spela viktig roll vid

en prövningen mål tillståndsansökningar, i synnerhet sådana

av om där regeringen skall pröva tillåtligheten enligt 17 kap. Verket torde normalt komma att remissinstans när miljödonstolen

vara förbereder sådana mål, och därtill har verket rätt att föra talan i målet för att tillvarata miljöintressen och andra allmänna inressen. Det kan antas att Naturvårdsverket kommer att delta reda i det s.k. utökade samråd med miljökonsekvensbedömning som enligt miljöbalken skall äga rum innan en ansökan inges.

När det gäller tillsynen har Naturvårdsverket ansvaret för att samordna, följa och utvärdera den operativa tillsyn son bl.a.

upp länsstyrelserna för se avsnitt 6.6. Denna s.k. tilsyns-

svarar vägledning innefattar också frågor rådgivning och infornation.

om

Ytterligare ett antal statliga centrala myndigheter utöve de nu nämnda kan väntas komma att bli berörda vid tillkomsten av ett slutförvar, antingen remissinstanser vid tillståndspröviingen

som eller på annat sätt. Detta gäller t.ex. Arbetarskyddsstyrelsrn och Räddningsverket.

Boverket och Naturvårdsverket är företrädda i NationelltMKBforum på kämavfallsområdet se avsnitt 6.5. Detta har insetts önskvärt med hänsyn till de två myndigheternas centrala uppgifter i fråga hushållningen med mark- och vattenresurser respektive

om miljövården.

6.4 KASAM

KASAM Statens råd for kärnavfallsfrågor är en frisående

- kommitté under Miljödepartementet med uppgift att dels utreda frågor kämavfall och avställning av kärntekniska anlägg-

om ningar, dels lämna regeringen och myndigheter råd i dessa rågor.

Ledamöterna representerar oberoende sakkunskap inom olika områden betydelse för slutförvaringen radioaktivt avfall, inte av av bara inom teknik och naturvetenskap utan även inom områden som etik, socialpsykologi, juridik och samhällsvetenskap. I KASAMzs uppgifter ingår att granska SKB:s FUD-program. Det åligger också KASAM att vart tredje år i ett särskilt betänkande redovisa sin självständiga bedömning kunskapsläget av kärnavfallsområdet. Den senaste redovisningen publicerades i maj 1998 SOU 1998:68. En viktig del KASAM:s verksamhet är att erbjuda ett forum av för allsidig debatt kärnavfallsfrågor. Seminarier har de senaste om åren hållits bl.a. miljökonsekvensbeskrivningar och platsvalsom för slutförvar. Inlägg och debattreferat från dessa processen seminarier har publicerats i SOU-serien.

6.5¶Nationelle samordnaren på

kärnavfallsområdet

Genom beslut den 15. maj 1996 utsåg regeringen en nationell samordnare på kärnavfallsonzrådet. Bakgrunden till beslutet var SKB:s pågående arbete med platsvalsfrågan bl.a. med att förstudier i skilda delar landet hade engagerat både centrala av myndigheter och ett antal länsstyrelser och kommuner. Regeringen ansåg därför att det fanns behov av en särskild samordningsresurs med uppgift att koordinera kontakterna mellan de olika aktörerna. En uppgift att främja samordning de informationsannan var en av och utredningsinsatser de berörda kommunerna ansåg som önskvärda att genomföra. Mot bakgrund önskemål från förstudiekommunema tog av Samordnaren år 1997 initiativ till att bilda ett informellt samråds- Nationellt MKB-forum på kärnavfallsområdet. I detta forum organ, ingår företrädare för de för närvarande fyra kommuner och tre länsstyrelser berörs samt Kämkraftinspektionen, Strålskyddssom institutet, Boverket, Naturvårdsverket, Kommunförbundet och

SKB. Andra berörda kan adjungeras, och offentliga möten kan anordnas vid behov. Samordnaren är ordförande och tillhandahåller sekretariat. Utsända handlingar är tillgängliga för allmänheten, liksom justerade minnesanteckningar från sammanträdena.

Syftet med Nationellt MKB-forum är främst att verka för samförstånd vilka frågor gemensamt intresse som bör

om av belysas i MKB-arbetet. Ett annat syfte är att underlätta samråd om det sätt vilket MKB-arbetet bör bedrivas. l forum kan behandlas även frågor allmän betydelse för innehållet i en miljö-

av konsekvensbeskrivning. Tanken är att Nationellt MKB-forum skall ägna sig frågor inte lämpligen kan hanteras enbart i det

som lokala eller regionala MKB-arbetet. Under år 1998 har tre möten hållits i Nationellt MKB-forum.

Hittills har arbetet inom forum inriktats främst alternativfrågan, dvs. valet av strategi för fortsatt omhändertagande av använt kämbränsle inklusive metod för slutförvaring. En beredningsgrupp, alternativgruppen, presenterade i maj 1998 en rapport i frågan utifrån ett etiskt perspektiv. Rapporten ligger till grund för

skrift om etiska dilemman kring kärnavfall som är avsedd att en användas bl.a. underlag för studiecirklar i berörda kommuner.

som

Det kan noteras att miljö- och naturskyddsorganisationer hittills inte har varit företrädda i Nationellt MKB-forum. De organisationer särskilt engagerat sig i kämavfallsfrågorna tillställs

som dock minnesanteckningama från mötena i forum. Nationelle samordnaren har också anordnat särskilda möten med företrädare för dessa organisationer för infomiation och diskussion om FUDprogram 98.

Nationelle samordnarens uppdrag sträcker sig fram till utgången juni 1999. När detta skrivs har regeringen inte tagit

av ställning till frågan om en eventuell fortsättning.

6.6¶Länsstyrelserna

Länsstyrelserna i de län som kan komma att bli aktuella för lokalisering ett djupförvar kommer att spela en mycket viktig

av

roll både vid platsvalsproeessen och vid tillståndsprövningen. Därtill kommer ansvaret för tillsyn enligt miljöbalken av en framtida anläggning.

Som framgått avsnitt 4.2 innebär bestämmelserna i 6 kap. miljöbalken att länsstyrelsen är den blivande verksamhetsutövarens främsta motpart vid det s.k. utökade samråd med miljökonsekvensbedömning skall föregå ansökan om tillstånd.

som en Samrådet skall omfatta projektets lokalisering, omfattning, utformning och miljöpåverkan, liksom innehåll och utformning av den

kommande miljökonsekvensbeskrivningen. Länsstyrelsen har be-

fogenhet att ställa krav att verksamhetsutövaren skall redovisa även andra jämförbara sätt att nå samma syfte.

När ansökan har ingetts blir annan viktig uppgift för

en en länsstyrelsen att vara remissinstans för tillståndsmyndigheten, dvs. miljödoinstolen. Länsstyrelsen skall då ta ställning till bl.a. om den miljökonsekvensbeskrivning ingår i ansökan är så fullständig

som att den kan godtas.

Vidare bör nämnas länsstyrelsens tillsynsansvar enligt miljöbalken. omfattar den s.k. operativa tillsynen, dvs. den

Detta ansvar tillsyn utövas gentemot verksamhetsutövaren, medan Natur-

som vårdsverket framgått för den s.k. tillsynsvägledningen.

soin svarar Det är alltid länsstyrelsen skall för den operativa till-

som svara

verksamhet grundas tillåtlighetsprövning av regesynen av soin ringen enligt l7 kap. miljöbalken. Ansvaret får alltså inte överlåtas till kommunen, till skillnad från vad som gäller för tillsyn över de flesta andra verksamheter.

I sammanhanget kan också nämnas länsstyrelsens samordnande roll i fråga kunskapsförsörjningen för hushållningen med

om mark- och vattenresurser. Enligt 6 kap. miljöbalken skall länsstyrelsen ställa utredningar, program och annat plane-

samman ringsunderlag har betydelse för hushållningen med mark och

som vatten i länet och finns hos statliga myndigheter. Läns-

som styrelsen skall också på begäran tillhandahålla sådant underlag kommuner och myndigheter skall tillämpa miljöbalken, lik-

som

den är skyldig att upprätta en miljökonsekvensbesom som skrivning. Vidare skall länsstyrelsen ta de initiativ behövs för

som

att bestämmelserna i 3 och 4 kap. miljöbalken om hushållning med mark- och vattenresurser skall beaktas i MKB-arbetet.

Regeringen har redan för flera år sedan uppmärksammat länsstyrelsernas roll i samband med lokaliseringen ett djup-

av förvar. I beslut den 18 maj 1995 se avsnitt 5 uttalade regeringen att länsstyrelsen i län som berörs av förstudier, platsundersökningar eller detaljstudie skall ta ett samordnande ansvar för de kontakter med kommuner och statliga myndigheter som behövs för att SKB skall kunna ta fram underlag till en miljökonsekvensbeskrivning för prövning enligt 4 kap. naturresurslagen numera 17 kap. miljöbalken. Länsstyrelsen bör också enligt regeringsbeslutet ta sig ett samordnande ansvar för att de kommuner som berörs av platsvalsprocessen skall kunna nära Följa SKB:s platsvalsstudier.

l de län där SKB för närvarande bedriver förstudier har länsstyrelserna arbetat för en samordning av de aktiviteter som ingår i platsvalsprocessen. Detta har skett i olika former. En närmare beskrivning av länsstyrelsernas arbete i de tre län som nu berörs lämnas i avsnitt 14-16.

6.7¶Kommunerna

För den berörda kommunen är en eventuell förläggning av ett djupförvar för använt kärnbränsle en utomordentligt allvarlig och komplicerad fråga. Den ställer stora krav på både politisk och administrativ nivå. Frågan kräver också överväganden av delvis annat slag än vid frågor om lokalisering av konventionella industrianläggningar.

Det finns inget formellt krav tillstånd från kommunen För en förstudie av den typ som ingår i platsvalsprocessen. SKB har emellertid som princip att påbörja sådana studier endast om kommunen medger det. l regel har kommunerna medverkat aktivt i arbetet med att genomföra studierna. Olika former har valts för denna medverkan, vilket beskrivs i avsnitt 12-17.

Inte heller kommande platsundersökning som innefattar en borrningar från markytan torde kräva något tillstånd från kommunen. Självfallet är dock aktiv och positiv medverkan av en kommunen ännu betydelsefullare i detta skede än vid förstudier. Det först när har lett fram till att plats i landet är processen en har valts för detaljundersökning det blir fråga om en ut som formell tillståndsprövning, i första hand enligt miljöbalken och kärntekniklagen avsnitt 4.2-4.4. Som framgått innebär

se

miljöbalkens bestämmelser utökat samråd att den som avser att om bedriva verksamheten är skyldig att samråda med kommunen om bl.a. den miljökonsekvensbeskrivning skall ingå i en ansökan. som Vid miljödomstolens prövning en ansökan är kommunen en av given remissinstans. Kommunen får också föra talan i målet för att tillvarata miljöintressen och andra allmänna intressen inom kommunen. l mål där tillåtligheten skall prövas enligt 17 kap. miljöbalken har kommunens uppfattning särskild tyngd, efteren regeringen i princip får tillåta verksamheten endast om som kommunfullmäktige har tillstyrkt det. Denna särställning för kommunen i beslutsprocessen innebär att den kan ställa långtgående krav verksamhetsutövaren under det samråd skall som ligga till grund för ansökan tillstånd. en om När det gäller verksamhet så speciellt slag som en av slutförvaring kärnavfall kan det givetvis innebära svårigheter av för kommun att göra självständig bedömning av vad en en verksamheten kan komma att innebära för kommunen. Detta är skälet till visst ekonomiskt stöd till de kommuner där att staten ger SKB genomför eller har genomfört förstudier se avsnitt l 1.4.

6.8¶Allmänheten och

milj öorganisationema

Någon definition begreppet allmänhet finns inte i miljöav lagstiftningen. Det får omfatta inte bara enskilda sakägare anses och närboende kan antas bli direkt berörda av en som

miljöpåverkande verksamhet utan även lokala och centrala miljö-

och naturskyddsorganisationer. Dessa kan betraktas

som företrädare för den miljöfrågorna engagerade allmänheten. av Miljöorganisationerna har ofta intagit kritisk hållning till den en blivande verksamhetsutövarens syften och agerande, och de har därför fungerat ett slags i diskussionen som opponenter om projekt med stor miljöpåverkan. Detta gäller inte minst i frågan om

slutförvaring av kärnavfall.

När frågan om förläggning ett djupförvar har aktualiserats i av en kommun har det väckt livlig debatt och i några fall även lett till starka meningsbrytningar. Debatten har ingalunda begränsats till

kommunstyrelse och kommunfullmäktige eller till de olika poli-

tiska partiernas Den har i hög grad förts i och radioorgan. press TV, inom lokala organisationer och vid offentliga möten av skilda slag. Kännetecknande för debatten har varit att de centrala miljöorganisationerna har sig aktivt, i regel för engagerat att stärka det lokala motståndet mot eventuell förläggning inom kommunen. en Det är uppenbart att allmänheten och organisationerna genom debatten kan påverka den politiska hanteringen inom kommunen av frågan ett djupförvar. Det kan intresse om vara av att se också vilket inflytande över beslutsprocessen

som lagstiftningen ger

allmänheten. Här bortses från sådant inflytande som följer av att en enskild eller organisation vid prövningen konkret en av ett tillståndsärende kan uppträda sakägare, som t.ex. i egenskap av innehavare av en berörd fastighet. Ett av syftena med miljöbalken är att stärka allmänhetens och organisationernas dem ökat inflytande engagemang genom att ge vid miljörättsliga prövningar. Som framgått 4.2 innebär

avsnitt

balkens regler miljökonsekvensbeskrivningar den blivande

om att verksamhetsutövaren är skyldig att samråda med bl.a. den allmänhet och de organisationer kan bli berörda. som antas Detta innebär att allmänheten och organisationerna möjlighet till ges påverkan redan innan ansökan inges, vilket viktig nyhet en är en i förhållande till tidigare lagstiftning. Vidare finns det i miljöbalken uttryckliga regler att skall

om en miljökonsekvensbeskrivning

kungöras tillsammans med ansökan och att handlingarna skall

tillgängliga for allmänheten, skall beredas tillfälle att hållas som yttra sig före prövningen. kan komma stärka allmänhetens insyn och En faktor som att inflytande särskilt vid tillståndsprövningen kärntekniska anav prövningen enligt miljöbalken omfattar också läggningar är att joniserande strålning, tidigare prövades enbart frågor om som kärntekniklagen och strålskyddslagen. Förhandlingarna i enligt både vid beredningen inför regeringens

miljödomstolen är öppna, tillâtlighetsprövning och vid den följande tillståndsprövningen.

och andra har goda möjligheter att föra fram

Miljöorganisationer under handläggningen ett miljömål. Vidare sina uppfattningar av

rätt överklaga domar och beslut

har miljöorganisationerna att

enligt balken. kommer alltså allmänheten och miljö-

Sammanfattningsvis

ha betydligt bättre möjligheter att påverka den

organisationerna att framtida prövningen ett djupförvar än vad som miljörättsliga av

hittills har gällt i liknande fall.

PLATSVALSPROCESSEN

7 för slutförvaring Systemet

7.1¶Allmänna förutsättningar

med åstadkomma färdigt system för slutförvaring av Arbetet att ett kärnavfall komplicerat och tidskrävande, med många inär antal arbetsmoment. En rad svåra frågor av blandade och ett stort vetenskaplig och teknisk natur måste lösas. Också värderingsin. De krav säkerhet ställs myndigfrågor kommer som av måste väl underbyggda och trovärdiga. Säkerheten heterna vara kunna upprätthållas i hela systemet under mycket lång måste också tid. med slutförvaring använt kärnbränsle i Sverige utgår Arbetet av skall direktdeponeras. Detta innebär att bränslet från att bränslet föregående upparbetning dvs. utan att plutonium och vissa utan bildats i bränslet avskiljs- förvaras permanent i andra ämnen som lämpliga geologiska formationer. val strategi bygger tanken att kraven på säkerhet Detta av och längre sikt bäst tillgodoses genom att avfallet både kortare i berg sådant sätt att det inte behövs underhåll förvaras djupt förvaret sedan det har forslutits. En annan fördel eller tillsyn av direktdeponering har ansetts att riskerna för med vara

kärnvapenspridning begränsas.

resultat detta strategival är valet teknisk metod. KBS- Ett av av sedan den presenterades SKB i början av 1980- 3-metoden har av utgjort grunden för det svenska arbetet med frågan om talet slutförvaring. Även denna metod hittills har godtagits av både om

myndigheterna och regeringen har något slutligt beslut i frågan inte fattats. Under förutsättning att det slutliga valet faller direktdeponering enligt KBS-3 eller någon liknande metod är nästa stora fråga systemutformningen. Det gäller systemanalyser att genom finna den utfonnning systemet bäst tillgodoser kraven av som säkerhet och strålskydd vid drift av de olika ingående komponenterna. Dessa är i huvudsak mellanlagringen i CLAB, inkapslingen, land- och sjötransporterna, deponeringen det av använda bränslet samt för det fall att detta visar sig - senare önskvärt återtagning bränslet och mellanlagring bränsle- - av av kapslama i avvaktan på att frågan om slutförvaring får en ny lösning. Till frågorna om strategi, metodval och systemutformning kommer frågan den långsiktiga säkerheten. Med detta begrepp om avses säkerheten då kärnavfallet slutligt har deponerats och förvaret har förslutits. De övriga delarna av systemet har då avvecklats, och det förekommer inte längre någon drift. Effekter av slutförvaret omgivningen kan detta stadium i princip uteslutas så länge förvarets barriärer är intakta. Kvar står emellertid frågan om det i ett mycket långt tidsperspektiv kan uppstå skador barriärsystemet som har betydelse för säkerheten. Till frågan om den långsiktiga säkerheten kan också hänföras frågor om konsekvenser eventuellt framtida mänskligt intrång. av Nästa huvudfråga är lokaliseringen av de delar systemet av som är planeringsstadiet, dvs. inkapslingsanläggningen och djupförvaret. För inkapslingsanläggningen är valet relativt enkelt, eftersom det i praktiken finns endast två möjligheter: antingen lokalisering intill CLAB vilket är vad SKB planerar för eller - samlokalisering med ett blivande djupförvar. Lokaliseringen av djupförvaret är emellertid fortfarande helt öppen fråga. en SKB:s uppfattning är att man, sedan vissa områden landet av har uteslutits grund olämplig berggrund eller andra av förhållanden, kan hitta ett stort antal platser har förutsom sättningar att fylla högt ställda krav säkerhet från bl.a. V geologisk synpunkt. Mot denna bakgrund tillmäter SKB samhälleliga faktorer en stor betydelse för platsvalet. Frågan "bästa om

plats" för slutförvaring är alltså inte något som kan fastställas enbart efter geologiska eller andra teknisk-vetenskapliga kriterier. Minst lika viktigt är enligt SKB att man kan lokal acceptans, dvs. att den berörda kommunen och dess invånare godtar lokaliseringen av ett djupförvar.

Kåinnetecknande för det svenska arbetet med frågan om slutförvaring har hittills varit att frågor om teknisk metod och platsval för ett djupförvar bearbetas parallellt. Såväl SKB som myndigheterna att det forsknings- och utvecklingsarbete som

anser bedrivs bl.a. i Äspölaboratoriet måste kompletteras med undersökningar bergets egenskaper genom provborrningar kon-

av kreta platser, där förutsättningarna bedöms gynnsamma från både geologisk och samhällelig synpunkt. Först när grundval av

man sådana undersökningar bedömer att det är möjligt att finna en plats där viss teknisk metod kan tillämpas ett sätt som uppfyller

en kraven säkerhet kan denna metod godkännas. Därefter kan SKB gå vidare mot ansökan att lokalisera en anläggning en

en om viss plats. Enligt denna syn bör alltså arbetet med frågan om slutforvaring bygga ett samspel mellan forsknings- och utvecklingsarbete rörande tekniska metoder och verklighetsanknutna platsundersökningar.

l några viktiga principfrågor såsom alternativ till KBS-3-

metoden. systemutforinningen och faktorer bör styra plats-

som valet har SKB i FUD-program 98 nyligen lämnat redovisningar

v se avsnitt 7.3.

Det finns ingen "officiell" tidsplan for arbetet med frågan om slutförvaring. Riksdagen och regeringen har åtminstone hittills inte

några mål för när ett slutförvar skall kunna tas i drift. satt upp Inställningen har varit att processen skall få ta den tid som behövs for att åstadkomma från säkerhetssynpunkt bra lösning som

en också har ett brett politiskt och opinionsmässigt stöd.

Däremot har SKB vid flera tillfällen redovisat tidsplaner, som närmast får betraktas som instrument för planeringen av SKB:s

verksamhet. Man kan nu konstatera att det inte har varit egen möjligt att hålla dessa tidsplaner, Detta beror främst att SKB inte har haft möjlighet att genomföra forstudier i den omfattning

enligt regeringens uppfattning behövs för att platsundersom

sökningar skall kunna påbörjas. Detta beror i sin tur det har att visat sig svårare än forutsett att få lokal acceptans for verksamheten.

I den allmänna debatten kärnavfallsfrågan har bl.a. från om miljöorganisationernas sida framförts stark kritik mot den hittillsvarande uppläggningen det svenska arbetet. Kritiken har riktats av särskilt mot att frågan platsval för ett djupförvar bearbetas om innan frågan metodvalet har avgjorts. Kritikerna om menar att platsvalsfrågan borde föras sidan tills alla alternativa strategier

har studerats ingående och enighet har nåtts valet teknisk om av metod.

En annan huvudlinje i kritiken har varit att beslut metod och om platsval för slutförvaring inte bör fattas länge än, eftersom det kan komma fram teknik öppnar alternativ. Man borde i som nya stället låta avfallet ligga kvar tills vidare, antingen i CLAB eller i något annat slags mellanlager. Detta skulle bättre

ge möjligheter

att övervaka avfallet och att i framtiden återta det för behandlas att eller förvaras på annat sätt, ifall detta skulle visa sig lämpligt.

Mot ett sådant resonemang har invänts att det sannolikt skulle möta svårigheter att finna kommun är beredd godta en som att lokalisering av ett nytt mellanlager för högaktivt avfall, särskilt om avfallet är avsett att förvaras under relativt lång obestämd en men tid. Vad CLAB beträffar har företrädare för Oskarshamn kommun i flera sammanhang betonat mellanlagring där inte får att en ses som en långsiktig lösning. Säkerhets- och strålskyddsmyndigheterna har uppfattning. samma En mer principiell frågeställning är om det kan anses ansvarsfullt att skjuta frågan ett slutförvar obestämd framtid. Det om en är inte givet att samhället kommer att utvecklas ett sätt som ger kommande generationer bättre möjligheter att ta hand kämom avfallet än vad vi har. Det kan alltså finnas skäl att välja form en

för lagring uppfyller kraven på slutförvaring och bygger

som som teknik är tillgänglig i dag, även önskar behålla som om man handlingsfrihet för att i framtiden använda teknik. ny Frågan om hur arbetet med frågan slutförvaring kärnom av avfall skall bedrivas är alltså inte enbart teknisk. Det kommer

också etiska värderingar och bedömningar bl.a. hur framtiden av

kommer gestalta sig. Dessa aspekter på frågan kan här bara att antydas. Oavsett vilket resultat den påbörjade platsvalsprocessen nu leder till kvarstår skyldigheten för kärnkraftsföretagen att lösa frågan slutförvaringen kärnavfallet ett säkert sätt. Det om av slutliga ansvaret åvilar emellertid staten enligt vedertagna internationella rättsprinciper. Det får alltså förutsättas att statsmakterna kommer att vidta nödvändiga åtgärder i det fall att företagen av någon anledning inte förmår att fullgöra sin skyldighet.

7.2¶Rollfördelning och beslutsordning

Med hänsyn till fördelningen roller mellan företag och av myndigheter kan tillkomsten ett system för slutförvaring något av förenklat med tre huvudsteg: ses som en process

SKB tar fram underlag för beslut om metodval, system- 0 utformning och platsval samt ansöker om tillstånd. m.m. Myndigheterna prövar de tillstånd behövs för de olika 0 som leden i systemet. SKB uppför och driver anläggningarna under myndigheternas 0 tillsyn.

l enlighet med den grundläggande principen reaktorom innehavarnas är det SKB skall ta fram och redovisa allt ansvar som underlag behövs för tillståndsprövningen. Initiativet ligger som alltså hos SKB. Myndigheterna och i sista hand regeringen har sedan att ta ställning till vad SKB har ansökt om. Självfallet har myndigheterna möjlighet att påverka inriktningen SKB:s arbete med beslutsunderlaget. Detta sker främst av granskningen SKB:s FUD-program och genom föregenom av skrifter utfärdas med stöd bl.a. kämtekniklagen. Målet är som av underlaget för den följande tillståndsprövningen skall vara att relevant och ha hög kvalitet.

Kommunerna har en viktig roll i arbetet med att ta fram beslutsunderlag. Detta gäller särskilt då SKB skall förbereda platsvalet studier möjliga lokaliseringar. Vid

genom av regeringens prövning av tillåtlighet och lokalisering enligt l7 kap. miljöbalken har den berörda kommunen ett avgörande inflytande genom sin vetorätt. l tidigare skeden av processen kan det kommunala inflytandet väntas öka bl.a. till följd av miljöbalkens bestämmelser om utökat samråd i arbetet med miljökonsekvensbeskrivningar. Också allmänheten och miljöorganisationerna kommer att få ökade möjligheter till påverkan redan ett tidigt stadium i beslutsprocessen.

Under hela processen fram till ett färdigt system för slutförvaring finns det ett antal tillfällen där det krävs redovisningar eller ansökningar tillstånd SKB. Dessa leder i regel fram till

om av beslut av regeringen eller myndighet.

l sak är det tre huvudfrågor som kommer att prövas. Den första frågan gäller metodvalet och systemutformningen i stort. Även

om KBS-3-metoden för djupförvaring i berg har legat till grund för SKB:s arbete och detta har godtagits av regeringen är beslutet i frågan ännu inte slutligt fattat. Den andra huvudfrågan gäller godkännandet av en anläggning för inkapsling av det använda bränslet, dvs. i realiteten godkännandet av den valda kapselkonstruktionen. Den tredje huvudfrågan gäller valet av plats för ett djupförvar skall uppfylla kraven slutförvaring.

som

Besluten i dessa tre frågor är nära kopplade till varandra. Metodvalsfrågan är givetvis grundläggande, eftersom den avgör både i vilken form det använda bränslet skall förvaras och vilka krav som skall ställas platsen för slutförvaring. Som framgått avsnitt 7.1 har dock inte ansett att frågorna om metod och

man systemutformning måste avgöras innan man kan behandla platsvalsfrågorna. Det har tvärtom ansetts lämpligt att SKB undersöker om det finns platser som uppfyller kraven säker förvaring enligt någon viss metod innan denna metod slutligt väljs. Vidare är frågan platsvalet för inkapslingsanläggningen i viss

om mån betingad platsvalet för ett djupförvar. Detta beror att det

av enda praktiska alternativet till att förlägga anläggningen intill

CLAB vid Oskarshamnsverket är samlokalisering med

en djupforvaret.

När besluten har fattats i de tre huvudfrågoma återstår en rad följdbeslut, fram till dess att allt använt reaktorbränsle har förts

från CLAB till djupförvaret och ställning tas till eventuell över en förslutning forvaret. Det är alltså fråga om en process som

av sträcker sig över flera årtionden, med ett stort antal beslutspunkter.

l figur 2 schematisk bild beslutsprocessen. Det bör

ges en av betonas det kan bli fråga fler prövningstillfállen än de som

att om

i figuren, beroende bl.a. de villkor ställs upp i anges som tidigare beslut regeringen, miljödomstol eller myndighet.

av

Figur 2. Beslutsprocessen För djupförvar och inkapslingsanläggning: tidsplan enligt SKB:s FUD-program 98

l l l

2000 2010 2020

lnkapslingsanläggning

Kapsellaboralorium:7;; I Uppförandeochi

Drift Stegl utprovningteknik i aktivprovdrift

ystem

redovisning

Djupfö var

Översikls- Plalsunderfi: Denljund. Bygga Drift Uwirdering

.

L på pm Steg| Steg| fullstortlönar

ris. 2platser V en Stegl

KTLKzimickiuiklugcn.Reg.rcgcringsbcslul MHMiljobulkcnMpnd.myndighclsbcslul

.

Källa: Statens kärnkraftinspektion

Bestämmelserna i miljöbalken och kärntekniklagen den

ger rättsliga for beslutsprocessen. Detta gäller emellertid endast

ramen från den tidpunkt då det blir aktuellt med att Förbereda en ansökan för tillståndspliktig verksamhet. För de tidigare stadierna i

en

saknas det lagregler. processen

Det finns heller inga närmare föreskrifter om hur besluts-

skall utformas, t.ex. när det gäller ordningsföljden for processen besluten. Regeringen har dock i samband med prövningen av SKB:s FUD-program gjort uttalanden som kan ge viss vägledning. Vidare har företrädare for Kärnkraftinspektionen och Strålskyddsinstitutet aviserat vissa krav myndigheterna kommer att ställa

som i olika stadier Också kommunerna har möjlighet att

av processen. påverka beslutsordningen, i sista hand genom sin vetorätt.

Även det alltjämt finns några oklarheter är det möjligt

om att ge

ungefärlig bild beslutsgången i alla dess stadier. Innan så en av sker bör emellertid lämnas en kort beskrivning av FUD-program 98, där SKB nyligen har redovisat sin ett antal centrala

syn frågor och sina planer för de närmaste åren.

7.3 98

FUD-program

FUD-program 98 presenterades i september 1998. Enligt programmet kommer SKB:s fortsatta arbete att bedrivas efter två huvudlinjer:

Ett stegvis upplagt for att genomföra djup geologisk 0 program

förvaring inkapslat använt kärnbränsle demonstrations-

av deponering grundval KBS-3-metoden.

av Ett fortsatt aktivt for forskning och utveckling kring

0 program

centrala frågor teknik och säkerhet for djupförvarsmetoden

om och for alternativa metoder.

Med hänsyn till att det kommer att ta 40-50 år att genomföra

alla åtgärder behövs för att ta hand om kärnavfallet på ett

som långsiktigt säkert sätt är det enligt SKB lämpligt attgåfranz i steg.

Man bör hålla öppet for förändringar i programmet till följd av den tekniska utvecklingen, och det skall finnas möjligheter att återta redan deponerat avfall. Med sådan uppläggning av arbetet finns

en det enligt SKB handlingsfrihet för framtiden, samtidigt som djupforvarsmetoden demonstreras i full skala och under verkliga förhållanden. Avsikten är att även kommande beslut om lokalisering, bygge och drift inkapslingsanläggning och av ett

av en djupforvar skall i steg och baseras successivt alltmer

tas detaljerat underlag.

l programmet lämnas redovisning av alternativ till djup-

en förvarsnzetoden i enlighet med vad regeringen har begärt se avsnitt 5. Fyra principiellt skilda handlingslinjer eller strategier

anges:

Övervakad lagring. Det använda bränslet långtidslagras under 0

kontrollerade förhållanden i avvaktan att man i framtiden

fattar beslut hur det slutligt skall tas om hand.

om

Direktdeponering. Efter tids Övervakad lagring deponeras 0 en

bränslet i djupforvar utan krav tillsyn eller behov av

underhåll med möjlighet till återtagning. Djupforvaret kan

men

utformas skilda sätt, t.ex. ett system tunnlar med

som av

deponeringshål KBS-3, långa tunnlar eller som mycket

som

djupa borrhål.

Upparbetning och eventuell transmutation. Uran och plutonium 0

avskiljs med kemiska metoder för att återanvändas som käm-

bränsle. Mängden långlivade radioaktiva ämnen kommer even-

kunna minskas transmutation. Återstående

tuellt att genom

avfall deponeras i ett djupförvar.

Kvittblivning. Det använda kärnbränslet görs otillgängligt för 0

all framtid, t.ex. utskjutning i rymden eller deponering

genom under havsbotten.

SKB:s samlade bedömning är att direktdeponering med geologisk djupförvaring inkapslat bränsle bör kvarstå som

av huvudaltemativ. Övervakad lagring på eller nära markytan anses inte uppfylla kraven på långsiktig säkerhet. Transmutationstekniken är inte tillgänglig i dag och den inrymmer många osäker-

heter. Tänkbara metoder för kvittblivning är enligt SKB inte tekniskt eller politiskt realistiska.

I programmet redovisas vidare en systemanalys för djupförvarsmetoden KBS-3. Enligt SKB kan systemet utformas så att högt ställda säkerhetskrav uppfylls, både vid drift av de anläggningar ingår i systemet och lång sikt i djupforvaret. Arbetet

som med systemanalysen kommer att fortsätta. Arbete pågår också med

säkerhetsanalys SR 97, kommer att redovisas under år en ny som 1999. Avsikten är att den skall granskas av internationella experter.

En särskild fråga studerats är hur länge det använda

som bränslet kan ligga kvar i CLAB, vilket skulle kunna utgöra nollalternativet i kommande miljökonsekvensbeskrivning för ett

en djupförvar. Utredningar har visat att lagringstiden troligen kan utsträckas till 100 år eller En förutsättning är dock att lag-

mer. ringen sker under kontrollerade fonner, dvs. med drift och övervakning av anläggningen som i dag och med underhåll av berg-

byggnader och installationer. Särskilt viktigt är att kylningen rum,

bränslet bibehålls. Om CLAB skulle överges utan att dessa av funktioner hålls i gång skulle detta medföra oacceptabla utsläpp och doser i omgivningen.

Beträffande uppläggningen av det fortsatta programmet sägs att metoden med djupforvaring som enligt SKB:s uppfattning är

det bästa sättet på använt kämbränsle ett långsiktigt

att ta vara säkert sätt skall drivas vidare så att den kan genomföras praktiskt

i ett första steg. SKB bedömer att det behövs ca 15 år innan inledande drift inkapslingsanläggning och djupförvar kommer att

av kunna påbörjas.

Den principiella uppläggningen programmet illustreras med

av figur

Viktiga i SKB:s För slutförvaring av Figur 3. steg program kärnavfall

Inkapsling

Projektering.teknikstudieroch bygge

Inledande

m"

Djupförvar

j

Lokalisering,dataljundersökning

å M V

l i fiâlfénthélft

Forskning l ;återtag I

FOlSkNiTlQOchUWGCKBWQ757369 7 Z- M i i Antaldeponerad

-

djupförvaets säkerhetoch alternativamatade

Källa: SKB

Lokaliseringen djupförvaret betecknas nyckelfråga i

av som en

Utan konkreta undersökningar kandidatplatser För programmet. av denna lokalisering kommer programmet inte närmare ett genomförande, SKB. Därför har gett högsta prioritet

menar man arbetet med få fram allt underlag behövs för att kunna

att som

platsundersökningar minst två platser. Målet är att

påbörja

dessa platser skall kunna väljas år 2001 och att platsundersök-

ningarna skall påbörjas året därpå.

beskrivs det underlag kommer att finnas i

l rapporten som lokaliseringsfrågan och hur SKB planerar att vidare med valet

platser. Också arbetet med att ta fram kriterier för utvärdering av av platserna redovisas.

l en underlagsrapport presenteras ett detaljerat för program fortsatt forskning och utveckling under perioden 1999-2004. Programmets huvudsyfte är att ytterligare förbättra kunskapsbasen for säkerhetsanalysen. Detta sker genom ett antal studier av egenskaper hos de material som ingår i systemet barriärer kring det av deponerade kärnbränslet och mekanismerna för spridning av av radioaktiva ämnen i skilda miljöer. l programmet ingår också forskning alternativ till djupom förvarsmetoden. SKB anser att metoden med transmutation intar särställning bland alternativen. Även framgångsrik en om en utveckling av transmutation inte kommer att eliminera behovet ett av djupförvar skulle mängden avfall och innehållet långlivade av radioaktiva ämnen kunna minskas kraftigt. SKB:s forskning området går ut att söka klarlägga hur och när transmutaom, tionstekniken skulle kunna utnyttjas i det svenska systemet för hantering av kärnavfall. I förordet till FUD-programmet framför SKB ett önskemål om att myndigheterna och regeringen skall klart redovisa sin på syn SKB:s huvudmetod, dvs. djupforvaring enligt KBS-3. Baserat genomgången av olika metoder som nu redovisats borde det enligt SKB "vara möjligt att tydligt ta ställning till SKB:s val om av metod har rätt strategisk inriktning". Vidare SKB att berörda anser kommuner och regioner bör få för att fullt ut medverka i resurser lokaliseringsprocessen. Önskemål framförs också synpunkter och råd på vad om som skall ingå i kommande miljökonsekvensbeskrivning för ett en djupförvar. Till rapporten fogas ett förslag till innehållsförteckning för ett MKB-dokument. FUD-program 98 är nu under remissbehandling. Kärnkraftinspektionen skall före slutet 1999 lämna över ärendet till av mars regeringen med eget yttrande. Sedan även KASAM yttrat sig väntas regeringen komma att ta ställning till programmet fore årets slut.

8 upförvaret

8.1¶Översiktsstudier, förstudier och

regionala studier

Redan i mitten 1970-talet började SKB studera den svenska

av berggrunden med sikte förvaring kärnavfall på stort djup.

av Undersökningar gjordes de geologiska förhållandena genom

av borrningar i ett antal s.k. typområden. Experimentellt arbete utfördes bl.a. i den nedlagda i Stripa, därefter vid Äspö-

gruvan laboratoriet.

Översiktsstudie år 1995 sammanfattade SKB sina tidigare

l en undersökningar. Vissa allmänna slutsatser rörande platsvalsfaktorerna redovisades. Det bedömdes från geologisk synpunkt olämpligt lokalisera ett djupförvar till tjällkedjan, Skåne eller

att Gotland. Även områden med möjligheter till malmfynd bedömdes mindre lämpliga. En viktig restriktion det särskilda

annan var skydd mot exploateringsföretag enligt 3 kap. naturresurslagen

som

4 kap. miljöbalken gäller för vissa områden i landet.

numera

l övrigt fanns det enligt SKB områden över stora delar av landet med goda förutsättningar för att isolera radioaktivt material under mycket lång tid. Dessa områden kunde inte hänföras till någon speciell landsdel eller geologisk miljö. Från geologisk synpunkt borde det alltså finnas betydande frihet vid valet av

en plats för djupförvar. Det de lokala förhållandena i området

ett var och den omgivande regionen avgjorde ett områdes lämp-

som lighet. SKB såg kommunens inställning mycket viktig

som en lokaliseringsfaktor.

Mot denna bakgrund bedömde SKB det lämpligt att som nästa

vända sig till kommuner själva önskade medverka i steg som arbetet med att närmare utreda förutsättningarna för lokalisering av ett djupförvar.

Redan i oktober 1992 informerade SKB samtliga Sveriges kommuner om det planerade arbetet med lokalisering ett

av djupförvar. Denna information ledde till kontakter med ett antal kommuner som var beredda att ta upp diskussioner

om en förstudie rörande en sådan anläggning.

Syftet med förstudierna är att klarlägga de allmänna förutsättningarna för att lokalisera ett djupförvar inom respektive kommun, som underlag för ett eventuellt beslut om att vidare till en platsundersökning. Förstudierna baseras i huvudsak befintligt material.

Trots att det inte behövs något tillstånd från kommunen för en förstudie bestämde sig SKB tidigt för att följa en "frivilliglinje", dvs. att inte bedriva förstudier mot den berörda kommunens vilja. En annan förutsättning från SKB:s sida att översiktlig

var en genomgång av vad som är känt om berggrund m.m. skulle visa att det fanns områden intresse inom kommunen.

av

Hittills har sammanlagt sex kommuner låtit SKB påbörja förstudier. Varje studie omfattar ett antal delstudier, vanligen utförda av konsultföretag eller universitetsinstitutioner. Dessa studier har gällt bl.a. geologi, markanvändning, miljöpåverkan, säkerhet, transporter och näringslivsförhållanden. SKB har inte bedrivit någon fysisk verksamhet inom kommunen, bortsett från att inrätta ett lokalkontor med uppgift främst att informera. Kostnaderna per förstudie ligger i storleksordningen 10 miljoner kronor.

De två första förstudiekommunerna var Storuman och Malå, båda i Västerbottens läns inland. Sedan SKB redovisat resultaten av respektive förstudie togs frågan om fortsatt verksamhet med djupförvarsfrågan upp i rådgivande kommunala folkomröstningar, i Storuman år 1995 och i Malå år 1997. I båda kommunerna blev det majoritet för nejsidan. Därefter avbröt SKB sitt arbete i respektive kommun.

Under våren 1995 gjorde SKB en särskild studie av möjligheterna att lokalisera ett djupförvar i de kommuner där det redan finns kämtekniska anläggningar med infrastruktur, kompetens och kunskap att hantera radioaktivt avfall. Resultatet blev att förut-

sättningarna bedömdes särskilt goda i Oskarshamn, Nyköping och Östhammar.

I alla dessa tre kommuner har SKB fått möjlighet att bedriva förstudier. l Nyköping och Östhammar har preliminära slutrapporter redan lagts fram, medan arbetet med en förstudie i Oskarshamn befinner sig ett tidigare stadium.

Under år 1998 har tillkommit Tierps kommun, som gränsar till Östhammars kommun.

l avsnitt 12-17 lämnas närmare beskrivning av förstudie-

en arbetet i de hittills berörda kommunerna.

Ytterligare några kommuner bl.a. Arjeplog, Gällivare, Pajala, Tranemo, Varberg och Överkalix har övervägt att delta i förstudiearbetet men av olika skäl avstått.

Man kan konstatera att regeringens krav att 5-10 platsbundna förstudier skall ha genomförts ännu inte är uppfyllt. Det är

öppen fråga hur de fyra aktuella förstudiekommunema kommer en att ställa sig till att SKB fortsätter sin verksamhet inom respektive kommun sedan förstudierna avslutats. Oavsett hur frågan utfaller i dessa kommuner anses det önskvärt att fler förstudier kan genomföras underlag för ett kommande beslut om platsunder-

som sökningar.

SKB arbetar för närvarande med ett antal regionala studier som skall omfatta samtliga län utom Gotland. Dessa studier kan ses

komplement till 1995 års översiktsstudie. De baseras en som kartläggning av berggrunden i varje län av Sveriges geologiska undersökning, kompletterad med underlag om infrastruktur och markanvändning. Studierna avseende Östersjölänen har nu genomförts, och övriga studier beräknas bli klara under år 1999. Avsikten med de regionala studierna är att få fram underlag för att bedöma var inom respektive län det är meningsfullt att försöka gå vidare med ytterligare kartläggningar och förstudier.

SKB:s arbete med översiktsstudier, förstudier och regionala studier har inte krävt några tillstånd av regeringen eller statliga myndigheter. Det finns heller inga direkta föreskrifter om hur arbetet skall läggas i detta skede.

upp

8.2¶Platsundersökningar

Enligt SKB:s planering är nästa steg i processen platsundersökningar. Dessa skall utföras minst två platser där förstudier har pekat på gynnsamma förutsättningar.

Platsundersökningarna innebär bl.a. mätningar i borrhål och studier borrkämor. Dessa arbeten skall utgöra grunden för en

av bedömning platsens lämplighet som slutförvarsplats och där-

av med underlag för valet av plats för en detaljundersökning. De

ge skall också utgöra underlag för miljökonsekvensbeskrivning

en inför kommande tillståndsansökningar.

Förutom borrningar kan platsundersökningarna komma att kräva vägarbeten och vissa tillfälliga anläggningar. Det kan alltså

verksamhet med viss fysisk påverkan. SKB räknar bli fråga om en med att undersökningarna kan komma att pågå i 4-8 års tid. Kostnaderna antas uppgå till några hundra miljoner kronor per undersökning.

En platsundersökning förutsätter att överenskommelse kan träffas med markägaren. Eventuellt kan det också bli nödvändigt med något beslut kommunen enligt plan- och bygglagen.

av Oavsett detta är det för SKB givetvis angeläget att kommunen är beredd att medverka till att undersökningen genomförs. Eftersom det kanske inte blir fler än två platsundersökningar måste SKB kunna räkna med hög sannolikhet för att kommunen kommer

en att ställa sig positiv även till eventuell följande detaljunder-

en sökning.

Lika lite för förstudie krävs det formellt tillstånd av

som en

någon myndighet för att genomföra platsundersökning. Med

en hänsyn till att det är fråga ett mycket viktigt steg i

om platsvalsprocessen har dock regeringen bedömt att vissa förutsättningar bör uppfyllda innan platsundersökningar

vara påbörjas. Enligt regeringens beslut den 19 december 1996 är förutsättningarna följande:

En säkerhetsanalys ett slutförvars långsiktiga säkerhet bör 0 av

vara genomförd.

De berörda kommunerna bör ges tillgång till SKB:s samlade 0

redovisning översiktsstudier, förstudier och annat material

av

SKB efter samråd med den Nationelle samordnaren kan

som vilja redovisa. SKB bör för den planerade slutforvarsmetoden kunna redovisa

kriterier för utvärdering av platserna och därvid redovisa vilka faktorer som utesluter fortsatta studier en plats. SKB bör samråda med Statens kärnkraftinspektion och Statens

strålskyddsinstitut de förutsättningar som bör gälla för

om

undersökningsarbetet.

Innebörden dessa uttalanden från regeringen är att SKB inte

av bör påbörja platsundersökningarna innan säkerhets- och systemfrågorna har blivit genomlysta. Uttalandena pekar också att man från statens sida är angelägen om att de berörda kommunerna får tillgång till ett i möjligaste mån fullständigt beslutsunderlag när de skall ta ställning till en platsundersökning.

SKB å sin sida har i FUD-program 98 se avsnitt 7.3 framfört önskemål att myndigheterna skall yttra sig över SKB:s val av

om platser. För att de berörda kommunerna skall kunna ta ställning till

platsundersökning behöver de enligt SKB:s mening utlåtanden en från myndigheterna som anger om SKB:s redovisning av förvarsmetod, platsundersökningprogram och val av platser är tillfyllest.

Som framgått kommer SKB att under år 1999 redovisa den begärda säkerhetsanalysen, som därefter skall genomgå en internationell expengranskning.

Av grundläggande betydelse för ett framtida metod- och platsval är Strålskyddsinstitutets nyligen utfärdade föreskrifter jämte de föreskrifter och allmänna råd om säkerhet vid slutförvaring använt kärnbränsle som Kämkraftinspektionen nu

av förbereder se avsnitt 6.2. Genom de två myndigheternas föreskrifter kommer de generella säkerhets- och strålskyddskraven på ett slutförvar att preciseras. Därigenom kommer såväl SKB som kommuner och andra berörda att få kännedom om vilken säkerhets- och strålskyddsnivå som måste kunna upprätthållas oavsett var ett slutförvar lokaliseras.

8.3¶Detaljundersökning och inledande

drift

Nästa steg i är detaljundersökning av den plats som processen

bedöms lämpligast för ett djupförvar grundval av de tidigare

arbetena. Detaljundersökningen innebär i första hand byggande av de schakt och tunnlar behövs för den närmare undersökningen som berget. Därpå följer utbyggnad tunnlar i den omfattning som av av behövs för 10 % den totala bränslemängden skall kunna att ca av deponeras och provdrift inledas. Det är alltså fråga om att uppföra

demonstrationsanläggning skall erfarenhet både

en som ge av byggande och drift. Kostnaden för detaljundersökning beräknas ligga i storleksen ordningen miljard kronor. Till detta kommer några miljarder en kronor för den första utbyggnaden inklusive den inledande driften

samt för utvärdering av systemet. Tidsåtgången SKB till 6-10 år för detaljundersökning anges av och bygge och till ytterligare 5-10 år för inledande drift och

utvärdering.

Detaljundersökningen är det första steget i SKB:s planering för

kräver formella tillstånd. Regeringen har i

ett djupförvar som

beslut den 18 maj 1995 uttalat detaljundersökning skall att en utgöra ett led i uppförandet kämteknisk anläggning anses av en avsedd slutförvar för använt kämbränsle och kämavfall. som

Därmed skall detaljundersökningen enligt nu gällande lagstift-

ning prövas enligt såväl kärntekniklagen som miljöbalken, -

inklusive tillåtlighetsprövning regeringen enligt 17 kap. balken.

av kravet formellt tillstånd följer bl.a. att SKB måste utarbeta Av skall ingå i ansökan enligt

miljökonsekvensbeskrivningar som

respektive lag.

Prövningen SKB:s ansökan enligt 17 kap. miljöbalken avser av tillåtligheten och lokaliseringen det planerade djupförvaret. av Enligt uttalande regeringen i det nyssnämnda beslutet bör av SKB:s ansökan innehålla material för jämförande bedömningar av platsvalet. SKB bör därvid kunna visa att platsanknutna förstudier

har bedrivits på 5-10 platser i landet och att platsundersökningar

bedrivits på minst två platser. Därtill bör skälen för valet av har dessa platser redovisas. Prövningen enligt kärntekniklagen säkerhetsfrågoma. avser kärnkraftinspektion har ansvaret for att hålla samman Statens beredningen tillståndsärendena enligt denna lag inför regeav beslut. Inspektionen har också vittgående befogenheter att ringens vilka säkerhetskrav skall gälla och vilket underlag föreskriva som skall fogas till ansökan. När det gäller strålskyddet har som Strålskyddsinstitutet motsvarande befogenheter. Kärnkraftinspektionen har gjort klart att följande krav kommer ställas underlaget för SKB:s ansökan att påbörja en att om

detaljundersökning:

Likvärdiga geovetenskapliga platsundersökningar måste ha

0 på minst två platser för att kravet altemativredogjorts visning skall kunna tillgodoses. Platsundersökningarna skall ha varit tillräckligt omfattande för 0 underlag för utvärdera säkerheten för ett fullstort att ge att förvar. En samlad bedömning anläggningen bör redovisas i en 0 av belyser säkerhets- och strålskyddsfrågor för systemrapport som de olika delarna i forvarssystemet.

Prövningen enligt kärntekniklagen kommer sannolikt att ske

stegvis villkor knutna till det första tillståndet. Det kommer genom då att krävas säkerhetsredovisning och tillståndsprövning en ny såväl innan utbyggnaden deponeringstunnlar påbörjas inför av som övergången till den inledande driften. Som framgått 4.4 är avsikten att den kommande

avsnitt

prövningen enligt miljöbalken och kärntekniklagen skall samordnas. Det förutsätts att kommunfullmäktige i berörd kommun

skall få tillgång till Kämkraftinspektionens och Strålskyddsinstitutets granskningsrapporter när fullmäktige skall ta ställning till frågan lokalisering enligt 17 kap. miljöbalken. Vid detta om tillfälle då kommunen har möjlighet att utnyttja sin vetorätt- kommer alltså kommunen att kunna fatta sitt beslut grundval av

ett aktuellt och utförligt underlag för en bedömning säker-

av hetsfrågorna.

Efter tillstyrkan av kommunfullmäktige kommer regeringen att fatta beslut i såväl tillåtlighets- och lokaliseringsfrågan som kärnsäkerhetsfrågan. Vid ett positivt beslut följer miljödomstolens prövning enligt miljöbalken av frågor om de närmare villkoren för verksamheten. När det gäller tillstånd enligt kärntekniklagen bemyndigas Kärnkraftinspektionen regelmässigt av regeringen att ställa upp ytterligare villkor för tillståndet.

8.4 och drift av fullstort

Utbyggnad

förvar

Förutsatt att detaljundersökningen har bekräftat att berggrundsförhållandena är gynnsamma och att den inledande driften har fallit väl ut kommer SKB att ansöka om tillstånd till utbyggnad och reguljär drift av ett fullstort djupförvar. Enligt SKB:s planering kan detta bli aktuellt tidigast omkring år 2020.

Om däremot detaljundersökningen har visat att platsen inte är lämpad för ett djupförvar kommer arbetet att avbrytas. Platsvalsprocessen får då sannolikt göras om. Samma gäller givetvis också

det första steget i utbyggnaden redan har inletts och man under om den inledande driften stöter på svårigheter som gör att projektet inte kan fullföljas samma plats. I ett sådant fall måste det använda bränsle redan har deponerats återtas och lagras i

som avvaktan på att slutförvaringen får en annan lösning.

Ett fullstort djupförvar enligt KBS-3-metoden anläggning

är en med betydande dimensioner. Tunnelsystemet under jord beräknas omfatta en yta av omkring en kvadratkilometer, dvs. 100 hektar. Den totala volym berg som måste tas ut beräknas till l â 1,5 miljoner kubikmeter. Ovan jord kan anläggningen nännast liknas med en medelstor processindustri, med ett markbehov av ca 30 hektar inklusive mark för upplag av bergmassor. Kostnaderna under hela den period minst 50 år som successiv utbyggnad

ca

SKB till storleksordningen l0 miljarder och drift omfattar anges av

sysselsättningen vid anläggningen kronor. Den genomsnittliga

uppgå till 250 under perioden. väntas ca personer

utbyggnad och reguljär drift av ett Eftersom ansökan om en minst 20 år fram i tiden kan förutdjupförvar sannolikt ligger

tillståndsprövningen då ha förändrats olika sätt. sättningarna för

skulle frågan utbyggnad prövas Med nuvarande lagstiftning om en

kärntekniklagen, dvs. såvitt avser säkerheten i första hand enligt

och strålskyddet.

också lokaliseringsfrågan borde Det har diskuterats huruvida

till full skala. Kärnkraftinspektionen

prövas inför en utbyggnad

eftersom lokaliseringen redan har att detta inte behövs anser samband med regeringens tillåtlighetsprövning av en prövats i

kap. miljöbalken. Från kommunalt

detaljundersökning enligt 17

framförts önskemål ett andra tillfälle att pröva håll har däremot om

för kommunen. Denna fråga lokaliseringsfrågan, med vetorätt

behandlas närmare i avsnitt 11.3.

djupförvaret är beroende takten i Tiden för reguljär drift av av

i Sverige. När det inte längre leveavvecklingen kärnkraften av inkapslat använt bränsle eller något nytt avfall i form av reras upphöra. Därefter blir det möjligt att förreaktordelar kan driften

riva alla byggnader jord, sluta schakt och tunnlar och m.m. ovan

varefter marken kan återställas.

det kommer att finnas något tekniskt SKB räknar inte med att

övervakning. Dock eller säkerhetsmässigt behov av permanent

skall utformat så att det alltid SKB att djupförvaret vara anser möjligt tillbaka deponerat avfall, även om kommer att vara att ta

omständlig och kostsam sedan förvaret har återtagningen blir mer

förslutits delvis eller helt.

också djupförvarets avveckling och Det får förutsättas att

prövas enligt kärntekniklagen eventuella förslutning kommer att

lagstiftning. Ställning får då tas till frågan om eller motsvarande

återta bränslet och även till frågor om framtida möjligheter att

juridiskt bevakning och tillsyn. ansvar,

9¶Inkapslingsanläggningen

Som framgått avsnitt 3 bygger KBS-3-metoden på det att använda bränslet efter mellanlagringen kapslas i kopparcylindrar med gjutjämsinsats deponeras i ett djupförvar. SKB som

har förprojekterat anläggning för inkapsling intill CLAB, där

en bränslet nu mellanlagras. Enligt SKB:s uppfattning sådan ger en samlokalisering klara fördelar i förhållande till alternativa lokaliseringar, bl.a. enklare transporter och möjlighet att utnyttja

befintliga resurser.

Inkapslingen utgör en mycket kvalificerad tillverkning med särskilda krav på skyddad hantering. Ett laboratorium för inkapslingsteknik har nyligen tagits i drift i Oskarshamn. Den färdiga inkapslingsanläggningen väntas sysselsätta 50 Kostca personer. naderna för anläggningen under hela dess driftstid SKB anges av till storleksordningen 5 miljarder kronor.

Det finns starka kopplingar mellan inkapslingsanläggningen

och djupförvaret, båda utgör delar som av samma system. Regeringen konstaterade i maj 1995 att beslut tillstånd om att uppföra inkapslingsanläggningen kan komma att innebära stora bindningar med avseende på fortsatta hanterings- och förvaringsmetoder. Ett sådant beslut borde därför inte fattas innan en säkerhetsanalys av systemet för slutförvar i sin helhet redovisats och den planerade slutförvaringsmetoden kunnat visas lämplig. Regeringen ansåg att säkerhetsanalysen borde ingå som

underlag i SKB:s ansökningar tillstånd att uppföra inkapslings-

om

anläggningen.

Regeringen har i sitt beslut den 19 december 1996 FUDom program 95 ytterligare markerat frågans betydelse. De berörda kommunerna bör när de tar ställning till frågan tillstånd för om en

inkapslingsanläggning ha tillgång till en samlad redovisning

av strålskydds- och säkerhetsfrågoma för den planerade slutförvarsmetoden och för tänkbara alternativa metoder. Vidare sägs att en analys av slutförvarets långsiktiga säkerhet bör genomförd vara innan ansökan om uppförande inkapslingsanläggningen inges. av

uttalanden framgår att regeringen avser att vid sin Av dessa

inkapslingsanläggningen också ta principiell ställning prövning av

för använt kärnbränsle bör utformas, dvs. till till hur djupförvaret metod skall användas. Därmed kan detta bli en vilken som avgörande punkt i beslutsprocessen för hela systemet. Enligt SKB:s tidigare planer skulle en ansökan om uppförande

inges ungefär samtidigt med att plats-

inkapslingsanläggningen

av undersökningarna för djupförvar påbörjades. Vid remissett behandlingen FUD-program 95 ansåg emellertid flera remissav SKB:s tidsplan borde ändras så att ansökan om instanser att inges samtidigt med ansökan om

inkapslingsanläggningen en detaljundersökning, dvs. först sedan platsundersökningarna ge-

nomförts och utvärderats. de remissinstanser föreslog sådan samordnad En av som en Oskarshamns kommun, med motiveringen att det bör

prövning var

plats för deponering kapslarna innan ställning finnas en lämplig av till och hur de skall tillverkas. Kommunen har förklarat att tas var medverka till ett tillstånd för inkapslingsden inte kommer att innan det föreligger ansökan tillstånd för anläggningen en om

detaljundersökning för ett djupförvar.

motiv för samordnad prövning har anförts är att Ett annat som

för inkapslingsanläggning måste

miljökonsekvensbeskrivningen en

alternativ lokalisering till SKB:s huvudförslag, dvs. redovisa en med CLAB, och att detta alternativ rimligtvis samlokalisering samlokalisering med djupförvaret. måste vara till dessa synpunkter har SKB valt att avvakta med Med hänsyn

ansökan tillstånd till inkapslingsanläggning.

att ge om en

10¶MKB-arbetet

Miljökonsekvensbeskrivning MKB används i Sverige som samlad beteckning den beskrivning och analys av miljöeffekterna viss planerad åtgärd eller verksamhet som den

av en tilltänkte utövaren enligt lag är skyldig att redovisa vid sin ansökan

tillstånd. Internationellt skiljer man ofta de två begreppen om Environmental Impact Assessment ElA som avser det samrådsförfarande vilken miljökonsekvensbeskrivning tas fram

genom en och Environmental lmpact Statement EIS som avser det dokument i vilket resultatet redovisas för tillståndsmyndigheten.

Allmänt syftar MKB-förfarandet till att skapa ökade möjligheter för berörda parter att på ett tidigt stadium påverka utformning och lokalisering projekt så att de negativa effek-

av terna på miljön och resurshushållningen kan begränsas. Förfarandet bör präglas av öppenhet och förutsättningslöshet, och det skall tillståndsmyndigheten reell möjlighet att pröva alternativ

ge till sökandens huvudförslag.

Krav på miljökonsekvensbeskrivning fördes i svensk lagstiftning delvis efter internationella förebilder i början av 1990-

- talet, i första hand i naturresurslagen. Ett generellt och tämligen Ospecificerat krav ställdes att en miljökonsekvensbeskrivning skulle ingå i ansökan tillstånd för ett antal miljöpåverkande

om verksamheter, utan någon bedömning behovet i det särskilda

av fallet. Det saknades då närmare bestämmelser om hur de berörda parterna skulle medverka i MKB-arbetet.

Sedan miljöbalken nu trätt i kraft har MKB-förfarandet blivit väsentligt mer formaliserat, vilket är en följd bl.a. av en anpassning till EG-rätten se avsnitt 4.2. Den som avser att bedriva en verksamhet med betydande miljöpåverkan åläggs att samråda med berörda bl.a. innehåll och utformning av den miljökonsekvens-

om beskrivning skall ingå i kommande ansökan om tillstånd.

som en Vidare innehåller miljöbalken relativt utförliga bestämmelser om vad ett MKB-dokument skall innehålla. Det finns också regler i

balken allmänheten ökade möjligheter till insyn och

som ger inflytande.

MKB-förfarandet kan fortlöpande dialog mellan de

ses som en berörda parterna initiativtagare, myndigheter. kommuner.

organisationer och enskilda konsekvenserna för miljön av en

- om föreslagen verksamhet eller åtgärd. Denna dialog bör påbörjas så tidigt det finns reella Förutsättningar att påverka utformningen

att

projektet. Även den skall söka tillstånd ensam har av om som

för miljökonsekvensbeskrivning utförs bör alla

ansvaret att en

möjlighet att synpunkter vilka frågor som skall parter ges ge behandlas.

Avsikten är att det färdiga MKB-dokumentet skall avspegla de frågeställningar har varit aktuella under det Föregående

som samrådet. Målet for ett väl genomfört MKB-arbete kan sägas vara att parterna når enighet innehållet i dokumentet, även om man

om har olika uppfattningar huruvida den planerade verksamheten

om kan accepteras.

Det bör betonas att bestämmelserna om miljökonsekvensbeskrivningar i lagstiftningen blir tillämpliga först det stadium när ett planerat projekt har fått så fast form att initiativtagaren-

en

underlag för det föreskrivna samrådet- kan lämna uppgifter som

den planerade verksamhetens lokalisering, omfattning, utformom ning och miljöpåverkan. Självfallet kan dock initiativtagaren vilja

diskussion med myndigheter och andra berörda ett ta upp en långt tidigare stadium. Det finns då inga regler för hur ett sådant förberedande samråd skall till. Man får förutsätta att deltagarna i det informella samrådet kommer att vägledas av gällande

lagstiftning miljökonsekvensbeskrivningar och det bakom-

om av liggande syftet med lagstiftningen.

På kärnavfallsområdet finns det aktuella exempel både formella och informella MKB-förfaranden.

Till den förra kategorin hör det MKB-arbete som föranleddes

SKB:s projekt för utbyggnad CLAB och som låg till av en av grund för ansökan tillstånd år 1997 se avsnitt 16.2.

en om Regeringen har lämnat tillstånd till utbyggnaden.

nu

Till den kategorin hör de samråd som pågår kring sKBzs

senare planerade inkapslingsanläggning och kring forstudierna for ett

djupförvar i några kommuner. Även det ännu inte är fråga

om om något formellt MKB-förfarande enligt 6 kap. miljöbalken i något av dessa fall har arbetet redan från början inriktats att klargöra vad en kommande miljökonsekvensbeskrivning skall innehålla. Man har därvid haft som utgångspunkt att materialet skall kunna utgöra underlag för en kommande prövning både av lokalisering och miljöpåverkan enligt miljöbalken och av säkerhet och strålskydd enligt kärntekniklagen.

I Oskarshamns kommun har MKB-arbetet haft stor omfattning och hög ambitionsnivå. Redan år 1994 etablerades kommunens initiativ ett informellt samrådsorgan, numera benämnt MKB-forum i Kalmar län, med deltagande av Länsstyrelsen, Kärnkraftinspektionen, Strålskyddsinstitutet och SKB. I detta forum har diskuterats uppläggningen av miljökonsekvensbeskrivningar för de aktuella projekten, i första hand utbyggnaden av CLAB och inkapslingsanläggningen. Sedan Oskarshamns kommun gått med på att SKB genomför en förstudie för ett djupförvar i kommunen diskuteras även denna fråga i MKB-forum. En närmare beskrivning av arbetet lämnas i avsnitt 16.

Liknande regionala MKB-samråd har inletts eller förbereds i de övriga län som berörs av SKB:s förstudier för ett djupförvar, dvs. Uppsala och Södermanlands län.

På riksnivå bildades år 1997 Nationellt MKB-forum på kämavfallsområdet se avsnitt 6.5. Syftet med detta forum är främst att behandla frågor av gemensamt intresse för MKBarbetet.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att MKB-arbete nu pågår på flera nivåer. Härigenom ges möjligheter till tidigt samråd om det underlag som behövs för kommande beslut kämavfallsområdet. Samrådet kan omfatta också underlag för beslut som inte föranleder någon tillståndsprövning och som därför inte heller ställer krav på miljökonsekvensbeskrivning, t.ex. SKB:s val av platser för platsundersökningar. Sådant informellt samråd kan ses som en förberedelse för det MKB-samråd som enligt lag krävs längre fram i platsvalsprocessen.

11¶Kommunernas roll

l 1.1 Beslutstillfällen

Under platsvalsprocessens gång kommer och de berörda var en av kommunerna tvingas till ett antal ställningstaganden om sin att medverkan i Vid varje sådant beslutstillfálle uppprocessen. kommer frågor behovet underlag för kommunens beslut och om av formerna för demokratisk förankring besluten. Om om en av kommunen finner att den bör vidare i processen måste ställning till vilka villkor bör ställas för fortsatt medverkan och hur tas som kommunen bör organisera sitt arbete. Här skall göras ett försök att redovisa de viktigaste beslutstillfállena och deras innebörd för kommunen. När det gäller de tidigare stadierna i platsvalsprocessen finns det redan vissa erfarenheter hur kommuner faktiskt har agerat se avsnitt 12av 17. När det gäller de stadierna blir beskrivningen mer senare

hypotetisk.

Det första beslutstillfallet är när fråga uppkommer om att låta SKB genomföra enförstudie inom kommunen. Antingen initiativet har kommit från SKB eller från kommunen själv kan man utgå från det inom kommunen detta stadium finns relativt att begränsade kunskaper slutförvaring kärnavfall och om vad om av lokalisering ett djupförvar kan medföra. en av En förstudie baseras i princip befintligt underlag och kräver inga borrningar eller omfattande arbeten. Något formellt mer tillstånd från kommunen för SKB att genomföra en förstudie behövs inte. Hittills har dock flera de berörda kommunerna av träffat avtal med SKB. l dessa avtal regleras frågor om bl.a. inriktning och omfattning förstudien, kostnader och former för av samverkan mellan kommunen och SKB. Avtalen har godkänts av kommunfullmäktige. Däremot har Nyköping valt att inte träffa avtal med SKB och att inte behandla frågan i fullmäktige. Inte heller Oskarshamn har träffat avtal med SKB, men förstudiefrågan

har varit föremål för en mycket omfattande politisk beredning i kommunen. Nästa beslutssteg är när SKB har redovisat sin förstudie i en preliminär version, som remitteras till kommunen. Då uppkommer frågan om formen för granskning förstudien. l flera fall har av kommunen anlitat utomstående expertis för oberoende gransken ning. Denna granskning kan leda till krav att SKB kompletterar sitt underlag. Om en förstudie har resulterat i att det finns förutsättningar för ett djupförvar inom kommunen uppkommer frågan SKB bör om ges möjlighet till fortsatt arbete. Vad det är fråga i detta skede om är om kommunen önskar att förstudien skall finnas med bland dem som kommer att läggas till grund för valet minst två platser för av

platsundersökningar.

I de två kommuner där SKB hittills har genomfört förstudier, dvs. Storuman och Malå, det från början förutsättning att var en studierna skulle följas av kommunala folkomröstningar. Sådana kom också att hållas. Den fråga som ställdes i båda kommunerna var om SKB skulle fortsätta sitt arbete. Vid omröstningarna blev det övervikt för nejsidan. Inom de två kommunernas politiska organ har folkomröstningsresultatet betraktats bindande. som l de återstående förstudiekommunema är det alltjämt öppen en fråga om och i så fall hur kommunen skall ta ställning till frågan om en eventuell fortsättning av SKB:s arbete sedan resultatet av förstudierna har redovisats. Det finns inget krav ett ställningstagande från kommunen detta stadium. Nästa beslutssteg inträffar när SKB på grundval förstudieav arbetet vill genomföra platsundersökningar minst två platser. För de berörda kommunerna innebär detta ett betydelsefullt steg, eftersom platsundersökning innebär hög sannolikhet för att en en den valda platsen också kommer att visa sig lämplig för ett djupförvar. Sett från kommunens synpunkt kan ett beslut att medge om en platsundersökning te sig problematiskt särskilt om den tekniska metod SKB att använda, nämligen KBS-3-metoden, som avser ännu inte är godkänd myndigheterna och regeringen. Den av formella börjar först flera år när SKB har processen senare

viss plats och inleder ett MKB-förfarande enligt bestämt sig för en

med sikte att ansöka tillstånd för en 6 kap. miljöbalken om

kan alltså uppstå ett "glapp" i tiden mellan

detaljundersökning. Det ställningstagande till platsundersökning och pröv-

kommunens en tekniska metoden för djupförvar. SKB:s förslag i ningen av den ett

myndigheterna och regeringen redan FUD-program 98 om att

skall ställning i metodvalsfrågan se avsnitt ett tidigt stadium ta

försök överbrygga ett sådant glapp. 7.3 kan ses som ett att

Liknande förslag har förts fram från kommunalt håll.

innebär betydande fysisk

Eftersom en platsundersökning en

behövs det sannolikt ett avtal mellan aktivitet med borrningar m.m.

reglerar parternas rättigheter och kommunen och SKB som

bli nödvändigt med bygglov eller änd-

skyldigheter. Det kan också

detaljplanen kräver politiska beslut inom kommunen. ringar i som

kommunens ställningstagande blir i första hand Underlaget för

den SKB kan ha gjort. förstudien och de kompletteringar av som

det material enligt uttalanden regeringen Därtill kommer som av

platsundersökningar se avsnitt

bör redovisas innan SKB påbörjar

detta material skall möjliggöra en samlad 8.2. Avsikten är att

säkerhets- och systemfrågorna för slutförvaringen. bedömning av

tillgång till hela underlaget för Dessutom skall kommunerna ges

SKB:s platsval.

har genomförts och SKB vill göra

När platsundersökningarna

blir det fråga prövning enligt bl.a.

detaljundersökning om en

en innefattande prövning tillåtlighet och lokalisering

miljöbalken, av

Värdkommunen för den planerade verkenligt 17 kap. balken.

ställning remissinstans, i princip med vetorätt samheten har då som

kommer att underlag för sitt se avsnitt 11.2. Kommunen som

ha SKB:s ansökan med tillhörande miljökonsekvensbeslut

Enligt vad regeringen har uttalat kommer kommunen beskrivning. till Kärnkraftinspektionens och Strålockså att få tillgång

i det parallella ärendet en-

skyddsinstitutets granskningsrapporter

vilket innebär säkerhets- och stråskyddsligt kärntekniklagen, att

förvar den föreslagna platsen kan bedömas. frågorna för ett

i MKB-arbetet redan från förstudiestadiet Genom medverkan

haft möjlighet följa platsvalsprocessen under ett har kommunen att

Sannolikt har kommunen kunnat bygga upp en betydande antal år.

sakkunskap området. Kommunen får därmed goda möjligheter att verka for att SKB i sin ansökan belyser sådana frågor har

som betydelse for kommunens ställningstagande i tillståndsärendet. Kommunens möjligheter till påverkan har stärkts be-

genom stämmelserna i miljöbalken om formell samrådsskyldighet for

sökanden rörande innehållet i miljökonsekvensbeskrivningen.

Om SKB får tillstånd till detaljundersökning blir det aktuellt

en med ytterligare ett antal beslutstillfällen i samband med olika etapper av djupförvarets utbyggnad och drift. Det blir då sannolikt enbart fråga om prövning enligt kärntekniklagen säkerhets- och

av strålskyddsfrågorna, medan lokaliseringsfrågan betraktas

som avgjord genom tillståndet till detaljundersökning enligt miljöbalken. Kommunen är remissinstans även vid tillståndsprövning enligt kärntekniklagen. Dock saknar kommunen vetorätt vid prövning enligt denna lag, till skillnad från vad gäller vid

som prövning enligt l7 kap. miljöbalken.

Sammanfattningsvis kommer alltså de kommuner berörs

som av platsvalsprocessen att ha möjlighet att i framtiden påverka processen vid flera tillfällen. Vid dessa tillfällen torde i regel komma att krävas politiska beslut. Huruvida dessa beslut kommer att fattas i den representativa demokratins former eller efter folkomröstning är ännu en öppen fråga.

Det kan erinras om att kommunala folkomröstningar är rådgivande. Enligt kommunallagen 1991:900 fattas beslut att

om anordna folkomröstning av kommunfullmäktige. Lagen

ger utrymme för folkliga initiativ bestämmelsen i 5 kap. 23 §

genom om att ärende om folkomröstning får väckas i fullmäktige minst

av 5 % av de röstberättigade invånarna i kommunen. Initiativet kan alltså leda till att frågan skall behandlas av kommunfullmäktige. Dock har fullmäktige åtminstone formellt full frihet att avvisa initiativet eller om folkomröstning anordnas att fatta beslut i

sakfrågan utan hänsyn till folkomröstningens resultat.

1 1.2 Den kommunala vetot och

"vetoventilen"

Enligt bestämmelserna i 17 kap. miljöbalken om regeringens tillåtlighetsprövning vissa verksamheter får regeringen inte

av nya tillåta verksamheten utan att kommunfullmäktige har tillstyrkt det. Motsvarande bestämmelse fanns tidigare i 4 kap. naturresurslagen. Detta kommunala veto är ovillkorligt utom för vissa särskilt angivna fall, bl.a. sådana anläggningar för kärnteknisk verksamhet

prövas regeringen enligt kärntekniklagen och som avser som av mellanlagring eller slutlig förvaring kärnämne eller kärnavfall.

av

Möjligheten for regeringen att genombryta det kommunala vetot for sådana anläggningar, den s.k. vetoventilen, innebär följande. Regeringen får lämna tillstånd även kommunfull-

om mäktige inte har tillstyrkt det "om det från nationell synpunkt är synnerligen angeläget att anläggningen kommer till stånd". Detta undantag från huvudregeln gäller emellertid inte om en lämplig plats anvisats for anläggningen inom kommun som kan

en annan

godta placering där. Undantaget gäller inte heller om det antas en visserligen saknas anvisad lämplig plats i förmodat villig

en en kommun det ändå finns någon plats i landet som

men annan bedöms lämpligare än den ansökan avser.

vara som

Motivet for vetoventilen är att det finns några slag av anläggningar måste kunna lokaliseras inom landet. Till denna

som kategori hör ett slutförvar for kärnavfall med hänsyn till principen

nationellt ansvarstagande för detta avfall. om

När vetoventilen år 1990 infördes i 4 kap. naturresurslagen betonade den borde användas ytterst restriktivt prop.

man att 1989/90:l26 17. Det normala borde att kommunen och

s. vara sökanden kom fram till samforståndslösningar så att varken vetorätten eller vetoventilen behövde utnyttjas.

Hittills har den kommunala vetorätten mot industrietableringar utnyttjats endast i ett fåtal fall. Regeringen har inte i något av dessa fall tillgripit vetoventilen.

En närmare redogörelse för den kommunala vetorätten och vetoventilen finns i rapporten Kärnavfall och beslut SOU 1997:180. Det kan konstateras att reglerna för vetoventilen har utformats så att denna i praktiken endast med stor svårighet kan användas för att genombryta ett kommunalt veto. Den utväg som i första hand anvisas, nämligen att det finns alternativ lokalisering i en en annan kommun som godtar lokaliseringen, innebär att den första kommunens veto respekteras. Frågan lokalisering till den om andra kommunen får då behandlas ett nytt tillståndsärende. som Om det saknas ett lokaliseringsalternativ i villig kommun måste en regeringen ta ställning till det finns någon plats är om annan som lämpligare än den som ansökan avsåg. Om så bedöms vara fallet får sökanden uppmanas att göra ansökan för denna plats. en ny Bestämmelserna om den kommunala vetorätten blir givetvis tillämpliga också i det tillståndsärendet. Endast regeringen nya om bedömer att det inom landet saknas lämpligare plats än den en som den ursprungliga ansökan avsåg kan regeringen driva igenom en lokalisering denna plats. Att tillämpa vetoventilen i ett ärende gäller lokalisering som av ett slutförvar skulle alltså innebära stora svårigheter. Särskilt kan pekas att det skulle kunna bli nödvändigt att pröva ett antal alternativa lokaliseringar innan ett kommunalt veto fick genombrytas. Mot bakgrund av de höga krav som måste ställas underlaget för prövningen ett slutförvar är det uppenbart att av en sådan procedur skulle bli betungande och tidskrävande För både sökanden och andra berörda. Det finns givetvis också andra skäl för att undvika att lägga ett slutförvar i en kommun som har motsatt sig lokaliseringen och där kommuninvånarna kan starkt negativa. För SKB har antas vara en frivillig medverkan från de berörda kommunerna varit självklar en utgångspunkt för arbetet med platsvalet. Det är sannolikt att SKB inte skulle fullfölja en ansökan mot värdkommunens uttalade vilja. Det kan tilläggas att möjligheterna att genombryta ett kommunalt veto inte gäller för alla kärntekniska anläggningar utan enbart för mellanlager och slutförvar. Det är oklart huruvida den planerade inkapslingsanläggningen För använt bränsle skall anses

ett sådant lager eller förvar. Om den i stället ses som en som anläggning för bearbetning kärnämne skulle den kommunala

av vetorätten gälla oinskränkt vid regeringens prövning enligt 17 kap. miljöbalken.

11.3¶Kommunala synpunkter på

beslutsordningen

Enligt kommunernas uppfattning innebar den ordning som gällde fram till år 1995 att den berörda kommunen skulle ta ställning till frågan lokaliseringstillstånd enligt 4 kap. naturresurslagen

om vid två tillfällen, dels inför beslutet om en detaljundersökning och dels inför beslutet utbyggnad till ett djupförvar. Vid det första

om tillfället skulle vetorätten gälla oinskränkt eftersom det då inte var fråga att uppföra anläggning för mellanlagring eller slutlig

om en förvaring.

Regeringens uttalande i beslutet den 18 maj 1995 om att en detaljundersökning utgör ett led i uppförandet av en kärnteknisk anläggning avsedd för slutförvaring har emellertid tolkats så att den enda lokaliseringsprövningen kommer att göras grundval

SKB:s kommande ansökan sådan undersökning. På av om en kommunalt håll att uttalandet kan leda till att det

menar man kommunala inflytandet begränsas. Detta gäller i synnerhet som regeringen vid det enda prövningstillfállet skulle ha möjlighet att utnyttja vetoventilen, eftersom detaljundersökningen jämställs med uppförandet anläggning för slutförvaring.

av en

Dessa farhågor kom till uttryck bl.a. vid en uppvaktning för den dåvarande miljöministern Anna Lindh ijuni 1997 av företrädare för förstudiekommunerna. Det framfördes då att de kommuner

frivilligt engagerat sig i arbetet med frågan om ett slutförvar som förutsätter att de kommer att möjlighet att ta ställning till

ges lokaliseringsfrågan både inför detaljundersökning och senare

en när anläggning för slutförvaring skall uppföras. Det beteck-

en nades avgörande trovärdighetsfråga att ställningstagandet

som en

till uppförande av anläggningen skulle kunna grundas på resultatet av den genomförda detaljundersökningen. Vidare påpekade kommunföreträdarna att tyngdpunkten i lokaliseringsprocessen för kommunernas del skulle komma att läggas redan ställningstagandet till platsundersökningar ifall kommunerna ges möjlighet att delta i prövningen loav kaliseringsfrågan vid endast ett senare tillfälle, nämligen inför detaljundersökningen. Miljöministern besvarade i december 1997 uppvaktningen med ett brev. Brevet innehöll huvudsakligen redogörelse för då en gällande lagregler och regeringens tidigare uttalanden platsom valsprocessen. Frågan om ett eller tvâ prövningstillfállen för lokaliseringsfrågan kommenterades inte. Däremot underströk miljöministern att kommunfullmäktiges vetorätt inte påverkas av om kommunen har medverkat i någon SKB:s platsvalstudier. av Av brevet framgick också att regeringen inte betraktade användning av vetoventilen framkomlig väg för att bryta som en ett kommunalt motstånd mot förläggning ett slutförvar. av Miljöministern ansåg att inget hindrar att mellanlagringen fortsätter om det inte skulle finnas någon kommun vill ta hand som om avfallet. "Det finns gott tid för att hitta både plats och om metod för slutförvaret."

11.4¶Stöd från staten

Som framgått ställer det stora krav på en kommun att delta i platsvalsprocessen. Det behövs resurser såväl för att följa, komplettera och granska SKB:s arbete som för att lämna information till kommuninvånarna och skapa den nödvändiga politiska förankringen för kommunens beslut. Särskilt för mindre kommuner med begränsade ekonomiska och personella kan resurser detta bli ett problem. När förstudiearbetet inleddes i Storuman och Malå fanns ingen möjlighet för kommunerna att få ekonomiskt stöd från staten. Kommunerna lät därför till en början kostnaderna för sin verk-

samhet täckas SKB. 1 maj 1995 uppdrog emellertid regeringen

av

Statens kärnkraftinspektion att på begäran kommun i vilken

av SKB genomför eller genomfört förstudier betala högst 2 miljoner kronor kalenderår från Kärnavfallsfonden "för kostnader som

per möjliggör för kommun att följa och bedöma samt lämna information i frågor rör slutförvaring av använt kärnbränsle

som och kärnavfall".

Som tidigare nämnts avsnitt 4.3 har detta bidragssystem fr.o.m. år 1996 reglerats i författning ett tillägg till

genom finansieringslagen. Där stadgas att medel i Kärnavfallsfonden

nu skall täcka kostnader bl.a. kommunerna har för information

som till allmänheten i frågor hantering och slutförvaring av använt

om kärnbränsle och kärnavfall. Av författningskommentaren framgår

stadgandet omfattar även kommunernas kostnader för att följa att och bedöma frågor slutförvaring i den mån kostnaderna är

om nödvändiga för att informationen skall kunna lämnas prop.1995/96:83 32. Vidare framgår att avsikten inte är att

s. enskilda eller organisationer skall kunna erhålla medel

personer för att informera kärnavfallsfrågor.

om

I förordningen 1981:671 finansiering framtida utgifter

om av för använt kärnbränsle föreskrivs att Statens kärn-

m.m. nu kraftinspektion får bestämma ersättning till högst 2 miljoner kronor kommun och kalenderår i kommuner där undersök-

per ningar pågår eller har pågått lokalisering av slutförvar.

som avser Medlen skall utbetalas till de berörda länsstyrelserna.

Kärnkraftinspektionen har den 29 januari 1996 beslutat om rutiner i samband med ersättningarna. I beslutet anges hur

m.m. ansökningar ersättning skall utformas. Som villkor för ersätt-

om ning gäller bl.a. årlig verksamhetsberättelse skall upprättas

att en över använda medel och att medelsanvändningen skall redovisas till länsstyrelsen efter granskning och verifiering av kommunens revisorer. l beslutet framhålls att medelsanvändningen skall ske enligt gängse principer och praxis tillämpas i den kommunala

som förvaltningen i övrigt.

I Kämkraftinspektionens beslut understryks att det är kom-

till att den information lämnas till munens ansvar att se som allmänheten är bred och allsidig och att olika parter får komma till

tals. Vidare påpekas att ersättning inte kan utgå för en eventuell folkomröstning, eftersom kostnader för kommunalt beslutsfattande bör stanna hos kommunen.

Efter tillkomsten av bidragssystemet har forstudiekommunerna fått ersättning från Kärnavfallsfonden via länsstyrelserna för huvuddelen sina gransknings- och informationskostnader.

av Utbetalningarna från fonden har uppgått till ca 1,4 miljoner kronor år 1995, ca 10,3 miljoner kronor år 1996, ca 8,7 miljoner kronor år 1997 och ca 7,5 miljoner kronor år 1998. I dessa belopp ingår även särskilda medel för kostnader i samband med behandlingen av frågan om en inkapslingsanläggning i Oskarshamns kommun se avsnitt 16.2.

Förutom det ekonomiska stödet från Kärnavfallsfonden lämnar staten stöd i form medverkan från länsstyrelsernas och de

av berörda centrala myndigheternas sida i kommunernas arbete. Kärnkraftinspektionen och Strålskyddsinstitutet har således medverkat både i MKB-arbetet och i ett stort antal infonnationsmöten inom de berörda kommunerna. KASAM:s och Nationelle samordnarens verksamhet utgör också ett stöd för kommunerna.

FÖRSTUDIEKOMMUNERNA

12¶Storuman

12.1¶Allmänt om kommunen

kommun i Västerbottens län är många sätt typisk Storumans en norrländsk inlands- och glesbygdskommun. Den gränsar i väster

Norge och bildar långsmal rektangel kring Umeälvens mot som en

7 485 km2 och antalet invånare uppgår till övre dalgång. Ytan är

7 600. ca

Kommunen utgörs två relativt väl avgränsade delar. Den

av västra delen ligger i fjällkedjan, med Tärnaby och Hemavan som viktigaste Här bor 2 000 kommunens invånare. Huvud-

orter. ca av näring turism. Den östra delen är sjö- och myrrikt skogsland.

är Här finns tvillingsamhällena Storuman och Stensele, som utgör kommunens med nära hälften dess befolkning. l denna

centrum av

del kommunen finns viss tillverkningsindustri spånskivor,

av delar till Skogsmaskiner m.m..

Inom kommunen finns ett antal Vattenkraftverk. Utbyggnaden nådde sin höjdpunkt på 1950-talet. Det senaste kraftverket togs i drift år 1994. Därmed är i huvudsak all vattenkraft inom kom-

munen exploaterad.

De traditionella näringama, dvs. jord- och skogsbruk, här länge varit på tillbakagång. Den offentliga sektorn för en dryg

svarar tredjedel det totala antalet sysselsatta. Kommunen är den

av dominerande arbetsgivaren, och nästan alla andra större arbetsgivare är knutna till offentliga intressen.

Befolkningen minskar och arbetsmarknaden krymper, vilket skapar problem för den kommunala ekonomin. Beroendet av

statliga transfereringar är stort. Ingen av de nuvarande närings-

bedöms ha större möjligheter till expansion, med möjligt grenarna undantag för turismen i kommunens västra del.

Kommunen har relativt goda kommunikationer. Europaväg 12 från Umeå till M0 i Rana går genom hela kommunen längs Umeälven. Storuman ligger vid inlandsbanan, och via tvärbanan till Hällnäs finns järnvägsförbindelse till både Skellefteå och Umeå. Vid Gunnarn 3 mil från centralorten finns en flygplats

ca med reguljär trafik till Arlanda.

Socialdemokraterna är det största partiet i kommunen, dock utan majoritet. Under perioden 1991-1994, då beslutet om en

egen förstudie fattades, fördelningen de 41 mandaten i kommun-

var av fullmäktige följande: 16, kds m c mp 2 och nyd

s Det fanns alltså under perioden klar borgerlig majoritet.

en

Vid kärnkraftsomröstningen år 1980 hade motståndet mot kärnkraften varit exceptionellt starkt i Storuman. Nejsidan fick 49,8 % rösterna, vilket än rösterna för linje 1 och 2

av var mer sammantagna. För hela landet fick nejsidan 38,7 %.

12.2¶Beslutet om en förstudie

Som tidigare nämnts avsnitt 8.1 skickade SKB i oktober 1992 ett brev till samtliga kommuner i Sverige med allmän information om SKB:s verksamhet och det planerade arbetet med lokalisering

om

ett djupförvar. Brevet väckte omedelbart intresse hos kommunav ledningen i Storuman, närmast med hänsyn till möjligheterna att bryta den negativa utvecklingen sysselsättning och näringsliv

av inom kommunen.

SKB gavs tillfälle att i slutet av november lämna muntlig information till kommunstyrelsens arbetsutskott. Därefter beslöt kommunstyrelsen att i januari 1993 genomföra en studieresa till SKB:s anläggningar i Forsmark och Oskarshamn.

I februari 1993 beslöt kommunstyrelsens arbetsutskott att frågan kommunens medverkan i förstudie skulle bli föremål

om en för remiss till partier och organisationer inom kommunen innan

frågan togs upp i fullmäktige. Mot beslutet reserverade sig två ledamöter c som ansåg att ärendet borde omedelbart avföras från dagordningen.

Redan vid denna tid hade det uppstått ett starkt motstånd mot tanken på slutförvaring av kärnavfall inom kommunen. En utställning i Storumans samhälle med information från SKB föranledde en lokal protestdemonstration, och under de närmaste månaderna kom det flera kritiska skrivelser från föreningar och enskilda. I början av april ingavs en protestlista med nära 3 900 namnunderskrifter av kommuninvånare, dvs. över halva befolkningen. I listan krävdes en folkomröstning.

Också utfallet av kommunens remiss visade att frågan var kontroversiell, dock med viss övervikt för de till förstudie

en positiva. Av samtliga inkomna 19 svar var 10 för, 6 mot medan 3 inte tog ställning. Av de politiska partierna var tre för s, kds, fp och två mot c, mp. Ett parti m kom med två yttranden,

varav det ena från centralorten var positivt medan det andra från turistorten Tärnaby negativt till förstudie.

var en

Med stöd av remissutfallet föreslog kommunstyrelsen fullmäktige att fatta beslut om att låta SKB genomföra en förstudie i kommunen. Det förutsattes därvid att kommunen skulle ställa följande villkor för arbetet med förstudien:

0 Storuman får inte bli den enda kommun i landet där en

förstudie genomförs. 0 Lokala representanter skall ingå och möjligt lokal

om

arbetskraft utnyttjas i förstudien. 0 Förstudien skall omfatta undersökning av psykosociala effek-

ter. 0 Förstudien skall omfatta konsekvenser och möjligheter för

näringslivet och turismen. 0 Förstudien skall utnyttja "lämplig kompetens från våra hög-

skolor". 0 Länsstyrelsen skall ingå i den referensgrupp som skall tillsättas

för förstudien. 0 Förstudien skall utformas så att den i ett senare skede kan nytt-

jas som underlag för en rådgivande folkomröstning.

Det förutsattes alltså redan att förstudien skulle följas av en nu folkomröstning. Vid kommunfullmäktiges sammanträde i april blev det en lång debatt, slutade med frågan bordlades till ett sammanträde som att två månader Under mellantiden anordnade kommunen fem senare. informationsmöten olika inom kommunen, med delorter tagande företrädare för SKB och myndigheterna Statens kärnav

kraftinspektion och Statens strålskyddsinstitut.

Frågan började också uppmärksammas riksplanet genom massmedia. l skrivelser från Greenpeace Sverige och den samiska Same Ãtnam riktades starkt kritik mot tanken på en

organisationen

förstudie i kommunen. Greenpeace kom i fortsättningen att spela

viktig roll i motståndet mot SKB. en Vid det avgörande sammanträdet i fullmäktige den 29juni 1993 bifölls kommunstyrelsens förslag förstudie med 24 röster om en 12 och 5 nedlagda samtliga dessa s. Den politiska majorimot för förstudie alltså klar. Den baserades kds och teten en var och Partisplittringen vid voteringen var pådelar av c, m. fallande. Debatten i fullmäktige, liksom den övriga debatten i frågan, kom i praktiken inte gälla frågan förstudie skulle tillåtas att om en

eller Man argumenterade för eller emot en förläggning

snarare djupförvar till kommunen. På den sidan pekades särskilt av ett ena djupförvar skulle kunna vända den negativa utvecklingen att ett inom kommunens näringsliv. På den andra sidan pekade man bl.a. riskerna med avfallet och de förmodat negativa effekterna av

ett djupförvar turismen.

12.3¶Förstudiearbetets organisation och

genomförande

Efter beslutet i fullmäktige inledde kommunen förhandlingar med hur förstudiearbetet skulle läggas Detta resulterade i SKB om upp. avtal mellan i september 1993. Avtalet grundades på ett parterna

de nyss angivna villkoren som kommunstyrelsen föreslagit och som fullmäktige ställt sig bakom. Kommunen förbehöll sig i avtalet rätten att avbryta samarbetet med SKB om inte en förstudie påbörjats i en annan kommun i Sverige senast vid 1995 års utgång.

Beträffande organisationen av arbetet kom man överens om följande, helt i enlighet med kommunens önskemål:

0 SKB svarar för den direkta projektledningen.

Kommunen representeras i projektledningen av en kommunal samordnare.

0 Förstudien leds en styrgrupp bestående av två representanter

av

för SKB och två för kommunen, som utser ordförande. 0 Till styrgruppen kopplas en referensgrupp bestående av ett 20-

tal företrädare för de politiska partierna, intresseorganisationer,

ideella föreningar, myndigheter, samerna och forskningen. 0 Samtliga kostnader för förstudiens genomförande betalas av

SKB, utom sammanträdeskostnader för kommunens ledamöter i styrgruppen.

I ett tilläggsavtal överenskoms att det i förstudien inte skulle ingå några undersökningar som kräver borrning i berg.

I styrgruppen ingick för kommunen två politiker, varav den ene kommunalråd och kommunstyrelsens ordförande, kds var gruppens ordförande. Till kommunal samordnare utsågs kommunens miljöchefsenare ersatt med kommunchefen.

I referensgruppen kom att ingå sammanlagt 24 personer, varav två företrädare för socialdemokraterna, en för vart och ett av de övriga partierna i fullmäktige, samt en för vardera Civilförsvarsföreningen, Naturskyddsföreningen i Västerbottens län, Fältbiologema, Köpmannaföreningen, Storumanföretagarna, Turistnäringen Entré Lappland, Ung Stolt- Storumans ungdomsråd,

- Storumans Utvecklings AB, LRF, Samebyama, Länsstyrelsen i Västerbottens län, Västerbottens länsturistnämnd, Kommunförbundet Västerbotten, LO-sektionen i Storuman, Skogsnäringen och Konsumentkooperationen.

SKB etablerade i oktober ett lokalkontor i Storuman med uppgift främst att lämna information till kommuninvånarna.

Vid denna tid formerade sig den lokala proteströrelsen i en aktionsgrupp, Aktionsgruppen mot atomsopor i Storuman, med det primära målet få beslutet förstudie upphävt. Också en

att om en

stödde förstudiearbetet bildades med beteckningen grupp som NAVET Näringslivets aktionsgrupp för varaktig ekonomisk tillväxt. Ingen deltog i referensgruppen för projektet.

av grupperna

Under projektledningen organiserades arbetet i sju ämnes-

områden med sin delprojektledare, nämligen Anläggning

var

djupförvar, Samhällsplanering och markanvändning, Socioeko-

nomiska frågor, Transportfrågor, Geovetenskap, Miljö och säker-

Samverkan och infonnation. Ett förslag till arbetsplan het samt gjordes och efter synpunkter från referensgruppen fastställdes

upp, planen För faktasammanställningar, utredningar

av styrgruppen. och analyser anlitades ett tjugotal konsulter, däribland Sveriges geologiska undersökning och Umeå universitet. Resultaten redovisades successivt i form ett trettiotal delrapporter.

av

Under arbetets gång sammanträdde styrgruppen ungefär en gång i månaden och referensgruppen ungefär varannan månad. För referensgruppen anordnades studieresa och seminarier kring

en olika ämnesområden.

En sammanfattande lägesrapport publicerades SKB i juni

av 1994. Synpunkter från berörda delar kommunförvaltningen och

av från referensgruppen föranledde del justeringar och komplette-

en rande studier. En slutrapport presenterades i februari 1995.

Under förstudiearbetets gång fortsatte protestema mot tanken

eventuell lokalisering ett djupförvar i kommunen. Två

en av överklaganden gjordes hos kammarrätten mot kommunfullmäktiges beslut förstudie. Det kom för sent och togs

om en ena inte till prövning, det andra avslogs med hänvisning till att

upp beslutet inte lagstridigt. En motion i kommunfullmäktige

var väcktes förstudiearbetet skulle avbrytas, motionen

om att men avslogs i 1994. Ett stort antal protestskrivelser ingavs till

mars kommunen.

Flera dessa protester kom från i andra Norrlands-

av grupper kommuner. Stor uppmärksamhet väckte skrivelse från Arbets-

en

transport och lagring kämavfall i Västerbotten gruppen mot av med 20 000 namnunderskrifter. Gruppen riktade sig särskilt mot

ca

att Skelleftehamn eventuellt skulle användas som transithamn för transporter av kärnavfall. Denna lokala opinion tog sig senare uttryck också i ett uttalande av kommunfullmäktige i Skellefteå mot sådana transporter genom kommunen.

Kommunalvalet i september 1994 innebar att den borgerliga majoriteten i kommunfullmäktige bröts och att socialdemokraterna övertog ledningen för kommunen. Den nya kommunledningen fullföljde tidigare beslut om förstudien, men det politiska stödet för SKB:s arbete försvagades genom att motståndarpartierna c, mp hade framgångar i valet.

12.4¶Förstudiens resultat

Enligt SKB:s slutrapport hade förstudien visat att det inom Storumans kommun finns områden kan ha bra förutsättningar

som för lokalisering av ett djupförvar. En närmare bedömning av den långsiktiga säkerheten skulle dock kräva att genomförde

man geovetenskapliga undersökningar för att kartlägga förhållandena i berggrunden och att man gjorde en säkerhetsanalys.

Det område som SKB prioriterade vid eventuella fortsatta studier Joran, ett 90 kmz stort område i kommunens östra

var ca del några mil sydost om Storuman-Stensele. Berggrunden utgörs där av homogen och sprickfattig granit. Också ett andra, mindre område bedömdes som intressant.

Enligt SKB skulle påverkan på den yttre miljön bli begränsad jämfört med vad är vanligt i industriella sammanhang, be-

som roende bl.a. att ingen egentlig industriprocess förekommer och att kemikalier används sparsamt. Den mest påtagliga effekten kunde komma att bli upplagen för bergmassor och byggandet av järnväg eller väg fram till förvarsplatsen. Riskerna för arbetsmiljön vid arbete under jord skulle minimeras genom att teknik och arbetsrutiner utformades lämpligt sätt. Transporterna till förvaret avsågs ske i stålbehållare som skyddar avfallet vid en olycka och som skärmar av strålningen. Goda erfarenheter av sådana transporter järnväg eller väg fanns enligt SKB sedan 25 år i

andra länder, och transporterna bedömdes inte innebära några andra risker än de alltid är förknippade med transporter av

som tungt gods.

När det gäller de socioekonomiska konsekvenserna påpekade SKB att förläggning till Storuman kunde uppfattas både som en

en möjlighet och ett hot och att det inte fanns några färdiga svar.

som SKB hänvisade dock till studier gjorda inom Umeå universitet som tydde att lokaliseringen, med ca 200 direkta och drygt 100 indirekta arbetstillfällen vid full drift, skulle innebära att i genomsnitt 500 fler skulle kunna bo i kommunen

ca personer under första hälften 2000-talet, jämfört med om anläggningen

av inte lokaliserades i kommunen. Av den totala investeringen ca 15 miljarder kronor för hela systemet för slutförvaring, inklusive inkapslingsanläggning, skulle ca en tredjedel kunna absorberas lokalt. Någon alternativ etablering motsvarande storlek eller

av med lika långsiktiga sysselsättningseffekter hade inte kunnat identifieras.

När det gäller frågan effekterna av en eventuell lokalisering

om

turismen fråga som spelat stor roll i den lokala och

- en regionala debatten pekade SKB att åsikterna hade gått starkt

isär. Många i turistnäringen ansåg att ett djupförvar skulle störa bilden Lappland orörd vildmark, medan andra hävdade att

av som lokaliseringen skulle få positiva effekter genom ökat resande, vilket skulle ett bättre underlag för sådan service som är av

ge nytta också för turismen.

I rapporten konstaterades till slut att fortsatta studier av Storuman som lokaliseringsalternativ förutsatte att såväl kom-

SKB intresserade att gå vidare. För sin del drog munen som var av SKB slutsatsen att det fanns områden i kommunen som kunde ha bra förutsättningar och alltså skulle kunna ingå i lokali-

som seringsunderlaget som potentiellt intressanta för platsundersökningar. Innan SKB kunde välja ut något område i Storuman för en sådan undersökning måste emellertid resultaten jämföras med resultat från kommande förstudier i andra kommuner. Därför betraktade SKB studierna i Storuman i huvudsak avslutade i

som denna etapp.

12.5¶Folkomröstningen

Frågan fortsatt arbete för SKB kom att bli inaktuell genom

om resultatet rådgivande folkomröstning i kommunen, som kom

av en att följa ett halvår efter redovisningen av förstudien.

Tidigare hade kommunen planerat att komplettera förstudien med fristående granskning underlag för den planerade

en som folkomröstningen. Det också kommunstyrelsens förslag att en

var sådan granskning skulle genomföras. Det visade sig emellertid att förslaget inte hade tillräckligt stöd i fullmäktige. l februari 1995 beslöt fullmäktige folkomröstning skulle hållas redan i

att en samband med valet till EU-parlamentet i september samma år.

Den fråga ställdes i folkomröstningen följande: "Skall

som var Svensk Kärnbränslehantering AB få fortsätta söka slutforvaringsplats i Storumans kommun".

Kommunfullmäktige fastställde i april ett handlingsprogram inför omröstningen, mot bakgrund kommunens informations-

av skyldighet enligt lagen kommunala folkomröstningar. En

om särskild informatör rekryterades för att bearbeta och sprida information till kommuninvånarna. Ett antal möten anordnades

serie med elva informationsblad spreds till alla hushåll i och en kommunen. Även SKB:s slutrapport motsvarande spridning,

gavs och SKB fortsatte sin informationsverksamhet fram till omröstningen. Vidare lämnade kommunen bidrag med 50 000 kr vardera till ja- och nejkampanjer. Kommunen kom överens med SKB kostnaderna för omröstningen i efterhand skulle

om att täckas av SKB.

Även folkomröstningen formellt gällde frågan om even-

om tuella fortsatta undersökningar kom debatten att snarare gälla huruvida djupförvar baserat KBS-3-metoden borde förläggas

ett till kommunen eller inte. Detta gällde kanske främst nejsidan. Ett fördes fram från den sidan att både för-

argument som var varingsmetoden och transporterna innebar stora risker. Vidare framställdes djupförvar ett hot mot turismen och mer

ett som allmänt kommunens särart och invånarnas livsstil. På

mot

jasidan argumenterade for att alla möjligheter att vända den

man

negativa utvecklingen av näringslivet inom kommunen borde undersökas.

Folkomröstningen resulterade i stark majoritet för nejsidan,

en som fick 71 % av de avgivna rösterna mot 28 % för jasidan. Valdeltagandet var 73 %.

Något särskilt beslut i frågan fattades inte i kommunfullmäktige, som nöjde sig med att lägga en redovisning av resultatet av omröstningen till handlingarna "med beaktande av folkets vilja". Därmed frågan definitivt avförd från kom-

var munens dagordning.

Så snart resultatet av omröstningen förelåg avvecklade SKB sin verksamhet i kommunen.

Efter folkomröstningen lät SKB genomföra fiera samhällsvetenskapliga studier för att klarlägga orsakerna till utgången och ge underlag för slutsatser om det fortsatta arbetet. Studierna pekade att nejsidans argumentation med betonande av all-

männa frågor om bl.a. avfallsförvaringens risker för kommande generationer fick ett starkt gensvar hos kommuninvånama,

medan jasidan kom att uppfattas företrädare för närings-

som livsintressen.

Till nejsidans framgångar bidrog sannolikt att tanken på lokalisering till Norrlands inland av ett djupförvar uppfattades som ytterligare ett exempel på orättfärdig exploatering av regionen från det övriga Sveriges sida. Nejsidan lyckades också få SKB:s intresse för Storuman att framstå som betingat mera av kommunens utsatta situation än dess faktiska lämplighet för ett

av djupförvar från t.ex. geologisk synpunkt.

Erfarenheterna från Storuman föranledde SKB att dra vissa slutsatser beträffande det fortsatta förstudiearbetet. Rollfördelningen mellan SKB och kommunen borde göras tydligare än vad fallet hade varit i Storuman, med en klarare markering av kommunens oberoende ställning.

En annan lärdom var att förstudien inte hade gett ett tillräckligt klart svar vad lokaliseringen skulle få för konsekvenser för kommunen kortare och längre sikt. Vidare borde förstudiearbetet i varje kommun kunna sättas i sitt nationella samman-

hang. Det måste också göras tydligt på vilka grunder en kommun valts för en förstudie.

13¶Malå

13.1¶Allmänt om kommunen

Malå kommun är liksom Storuman en inlandskommun i Västerbottens län. l nordost avgränsas kommunen av Skellefteälven, som också utgör gränsen mot Norrbottens län. Ytan är l 656 kmz och antalet invånare uppgår till 4 000. Centralort är Malå,

ca där ca 2 500 av kommuninvånarna bor.

Kommunens yta utgörs till större delen av skogsmark. Skogsbruk och träförädling är grunden för kommunens näringsliv. Det finns också Verkstadsindustri, som i stor utsträckning är knuten till skogs- och träindustrin.

Tidigare var gruvindustrin en huvudnäring. Nu bedrivs emellertid ingen gruvbrytning inom kommunen, det förekommer

även om viss arbetspendling till gruvor i grannkommunerna. Gruvnäringen har alltjämt en stark förankring i Malå, bl.a. genom några mindre företag som har vuxit upp grundval av den tidigare statliga prospekteringen. Sveriges geologiska undersökning har också kvar viss verksamhet i Malå, bl.a. ett lokalkontor med ett nationellt borrkärnearkiv.

När det gäller arbetsmarknadens struktur, sysselsättningen och den kommunala ekonomin är bilden ungefär densamma som i Storumans kommun. Grundforutsättningarna För kommunens utveckling är alltså många En positiv faktor för

sätt ogynnsamma. Malå anses dock vara att det finns ett livaktigt småföretagande, delvis inom högteknologisk verksamhet.

Malå kommun saknar järnvägsförbindelser. Den viktigaste transportleden är landsvägen österut mot Boliden och Skellefteå, som till större delen är dimensionerad för tunga transporter. Flygförbindelser saknas. Inom 10-15 mils avstånd finns dock fyra flygplatser med reguljär trafik Arvidsjaur, Gunnarn, Lycksele och Skellefteå.

Socialdemokraterna är största parti, och näst störst är vänsterpartiet. Under perioden 1991-1994 fördelades de 31 mandaten i kommunfullmäktige enligt följande: s 14, v c m kds Vid 1994 års val, som inföll då förstudien hade pågått i ett

ca halvår, fick s och antal mandat tidigare, medan

m samma som v ökade från 5 till De tre borgerliga mittenpartierna valets

var förlorare. Miljöpartiet blev varken vid 1991 eller 1994 års val representerat i fullmäktige.

Vid tiden för folkomröstningen om kärnkraften 1980 ingick Malå i Norsjö kommun. I denna kommun fick nejsidan

44,9 % av rösterna, dvs. lägre andel än i Storuman men väsentligt högre än riksgenomsnittet.

13.2¶Beslutet förstudie

om en

SKB:s skrivelse till kommunerna i oktober 1992 föranledde ingen omedelbar reaktion från Malå kommuns sida. Först i april 1993 tog kommunledningen kontakt med en företrädare för SKB, och i maj beslöt kommunstyrelsen att begära att bolaget skulle lämna mer information till fullmäktige, de politiska partierna och allmänheten i kommunen. l juni ställde SKB informations-

ut en monter torget i Malå och deltog i några offentliga möten.

Mot kommunstyrelsens beslut hade en representant för vänsterpartiet reserverat sig. Några andra opinionsyttringar i frågan förekom dock inte på detta stadium. Först i september, när kommunstyrelsen hade lagt fram ett förslag för kommunfullmäktige att

om kommunen hos SKB skulle begära förstudie, förekom tydliga

en tecken ett folkligt motstånd. Vid behandlingen frågan i

av

fullmäktige blev ett socialdemokratiskt yrkande bifall nedröstat

om

övriga partier, yrkade på återremiss. av som

Under hösten stärktes det lokala motståndet bl.a. genom bildandet Opinionsgruppen mot atomsopor i Malå. En demon-

av stration anordnades samlade 300 En namnlista

som ca personer. med krav på nej till förstudie överlämnades till kommunfullmäktige. Liksom tidigare i Storuman framfördes krav i

samma

skrivelse från Greenpeace Sverige. en

Vid den avgörande behandlingen i fullmäktige i november 1993 godkändes kommunstyrelsens förslag förstudie, med

om en tillägget att denna skulle avslutas med en folkomröstning som bekostas SKB. Som förutsättningar för beslutet angavs att

av förstudien skulle slutförvaring endast det nationella kärn-

avse av avfallet och att studien inte innebar ett till kärnavfalls-

en hantering i Malå. Beslutet fattades med ordförandens s utslagsröst. För avslag röstade samtliga företrädare för och

v, c, kds samt några för s och fp.

Efter kommunfullmäktiges beslut fortsatte motståndet mot tanken på slutförvaring inom kommunen i liknande former som i Storuman, dvs. med överklagande hos kammarrätten full-

av mäktiges beslut, med motion i fullmäktige om att avbryta

en förstudien och med protestskrivelser bl.a. från inom andra

grupper Norrlandskommuner skulle kunna beröras av framtida

som transporter. Arbetet med förstudien fullföljdes dock.

13.3¶Förstudiearbetets organisation och

genomförande

Efter kommunfullmäktiges beslut utarbetades ett avtal mellan kommunen och SKB förstudiearbetet. I avtalet, som trädde i

om kraft den 1 februari 1994, reglerades ansvarsförhållanden, villkor för förstudiens genomförande och ersättningsfrågor. Det föreskrevs bl.a. att SKB skulle bekosta förstudien, inklusive kom-

kostnader i samband med genomförandet. Vidare angavs munens

målen för förstudien samt arbetets inriktning, omfattning och organisation.

Organisationen var uppbyggd ungefär samma sätt som i Storuman. Projektet leddes alltså av en styrgrupp i vilken ingick tvâ företrädare för vardera kommunen och SKB. En kommunal tjänsteman utsågs till samordnare och svarade for de löpande kontakterna med SKB.

Till styrgruppen knöts en referensgrupp som utsågs av kommunen. l referensgruppen ingick 22 personer, varav en företrädare för vart och ett av de sex partierna i fullmäktige samt en för vardera SACO, TCO, LO, Malåföretagarna, Köpmannaföreningen, Pensionärsorganisationerna, Malå naturskyddsförening, SAF, Opinionsgruppen mot kärnavfall i Malå, Besöksnäringen, Byautvecklingsrådet, Ungdomsrådet, Församlingarna, Jord- och skogsnäringama, Malå sameby och Idrottsföreningarna. Det kan noteras att den lokala motståndsgruppen ingick i referensgruppen, till skillnad från vad som gällde i Storuman.

Det dagliga arbetet leddes av en projektledare utsedd av SKB, och under denne svarade delprojektledare för verksamheten inom olika ämnesområden. Till organisationen knöts SKB:s lokalkontor i Malå.

Parallellt med SKB:s projektorganisation fanns en av kommunstyrelsen utsedd ledningsgrupp för handläggning av kommunala ärenden i samband med förstudien. I denna grupp ingick kommunens två företrädare i styrgruppen, referensgruppens ordförande och den kommunale samordnaren.

Arbetet genomfördes i samma ordning som i Storuman. Sedan ett arbetsprogram upprättats anlitades ett antal utomstående konsulter för utredningar inom olika ämnesområden. Resultaten redovisades successivt och sammanfattades i en lägesrapport i maj 1995. Efter remiss till referensgruppen och vissa kompletteringar färdigställdes en slutrapport i mars 1996. Det tog alltså ca två år att genomföra förstudien, jämfört med ca ett och ett halvt år i Storuman.

Under hela förstudietiden pågick en intensiv informationsverksamhet, med seminarier, möten av olika slag, studieresor, utställningar och distribution av skriftligt material.

13.4¶Förstudiens resultat

I SKB:s slutrapport från Förstudien för Malå kommun drogs den allmänna slutsatsen liksom tidigare i Storuman att det i

- kommunen finns områden som kunde ha bra förutsättningar för ett djupförvar att det för närmare bedömning skulle krävas

men en både geovetenskapliga undersökningar och en säkerhetsanalys. Två områden 100 respektive 55 km2 utpekades, båda med

ca granitisk berggrund inte bedömdes av intresse för prospek-

som tering eller mineralutvinning nu eller i framtiden.

Oavsett vilket transportsätt som valdes för transporter av kärnavfall till Malå kommun från en hamn vid kusten skulle det enligt rapporten krävas investeringar i nya trafikleder. Om man valde järnväg skulle det behövas en ny anslutningslinje till stambanan, valde landsväg skulle det krävas förstärkning

om man av vissa vägavsnitt och broar m.m.

När det gäller konsekvenser för yttre miljö, arbetsmiljö och säkerhet gjordes liknande allmänna bedömningar som i slutrapporten Storuman. Samma gäller de samhälleliga kon-

om sekvenserna, dock med något försiktigare värdering av befolkningstillskottet vid utbyggnad under första hälften av 2000-

en talet. Det påpekades särskilt beträffande Malå kommun att den starka traditionen inom geovetenskap, bergshantering och tunga transporter kunde goda möjligheter till önskvärd lokal

ge en rekrytering av arbetskraft.

I SKB:s slutrapport framhölls att intresset för eventuella ytterligare undersökningar kunde avgöras först efter en utvärdering Förstudiens resultat mot bakgrund av resultat från andra

av förstudierjämte översiktsstudier i nationell och regional skala. Det betonades att attityder och ställningstaganden i kommunen och

regionen till slutförvarsfrågan hade avgörande betydelse för Förutsättningarna aktualisera vidare lokaliseringsstudier i Malå.

att

13.5¶Fristående av förstudien

granskning

Liksom i Storuman det förutsättning för arbetet med

var en förstudien i Malå att kommuninvånarna skulle ges tillfälle att ta ställning till frågan eventuell fortsättning en folk-

om en genom omröstning. l Malå kommun hade höga ambitioner när det

man gällde att ta fram underlag för folkomröstningen. Kommunfullmäktige beslöt i redan i juni 1995, dvs. innan slutrapporten förelåg, att det skulle genomföras fristående granskning av

en förstudien. Huvudsyftet att få allsidig belysning av

var en mer frågan och därmed bredda beslutsunderlaget.

Enligt kommunfullmäktiges beslut skulle det byggas upp en organisation för granskningen baserad tankar om maximalt lokalt och medinflytande. Arbetet skulle ledas av en

engagemang utomstående sakkunnig ordförande med hjälp experter med hög

av kompetens. I uppgiften skulle ingå att granska bl.a. objektiviteten i framställningen, metodik och behov av kompletteringar samt

materialets tillgänglighet.

Ledningsorgan kommunstyrelsen. Denna utsåg bl.a. en

var projektledning hade till uppgift att utöva den direkta politiska

som ledningen. Projektledningen bestod fyra politiker, av vilka ord-

av föranden hade varit ordförande också för förstudiens styr-

m

Till sekreterare utsågs som varit kommunal grupp. samma person samordnare i förstudiearbetet.

Vidare utsågs lokal arbetsgrupp efter liknande principer

en

vid valet referensgrupp för förstudien. I många fall föresom av träddes de berörda organisationerna och intressegrupperna av sam-

tidigare ingått i referensgruppen. En nyhet var att ma personer som grannkommunerna Arvidsjaur, Lycksele, Norsjö och Sorsele samt Länsstyrelsen i Västerbottens län deltog i arbetet.

Två de kritiska lokala grupperna, nämligen Opiniongruppen

av

kärnavfall i Malå och Naturskyddsföreningen i Malå, valde att mot

inte låta sig representeras i arbetsgruppen. De fick dock löpande all information om gruppens arbete.

Till sakkunnig ordförande utsågs förre chefen för Naturvårdsverket Valfrid Paulsson. Denne ledde arbetsgruppens möten och svarade för utformningen av gruppens rapport. Granskningsarbetet fördelades fyra utskott, nämligen för Miljö och säkerhet, Geologi och hydrologi, Transporter samt Sociala och ekonomiska effekter. De fyra politikerna i projektledningen var ordförande i

sitt utskott. För att utföra granskningen engagerades ett antal var fristående experter hos konsultfirmor eller universitetsinstitutioner som inte medverkat i förstudien.

Den lokala arbetsgruppen inledde sitt arbete i december 1995 och redovisade en slutrapport i april 1997. Gruppen var enig om rapporten. Den innehöll bl.a. samlad bedömning av förstudien

en från vart och de fyra utskotten. Man kan säga att inga

ett av allvarliga invändningar riktades mot förstudien, även om det fanns vissa önskemål fördjupning av underlaget inför eventuella

om fortsatta undersökningar.

13.6¶Folkomröstningen

januari 1997 beslöt kommunfullmäktige- i enlighet med tidigare principbeslut kommunal folkomröstning skulle hållas i

- att en samband med valet till kyrkofullmäktige den 21 september 1997. Den fråga ställdes "Ska Svensk Kärnbränslehantering AB

som var: få fortsätta söka plats för djupförvar av använt kärnbränsle i Malå kommun", dvs. i sak fråga ställts i Storuman.

samma som

Samtidigt antogs ett handlingsprogram om information m.m. inför folkomröstningen. Eftersom den lokala arbetsgruppen haft

huvuduppgift att ta fram ett beslutsunderlag för en folksom omröstning fanns det redan ett omfattande material i form av

rapport med ett antal bilagor. Arbetsgruppen gjorde gruppens också sammanställning, "Frågor och svar om djupförvar", av

en några de i debatten vanligast förekommande frågorna.

av

och sammanställningen distribuerades till alla hushåll i Rapporten kommunen. Ett särskilt inslag i infomiationen ett offentligt seminarium var med rubriken "Var placeras EU-ländemas kärnavfall" som anordnades i maj Länsstyrelsen i Västerbottens län i samarbete av med kommunen. Bakgrunden att det i debatten förekommit var uppgifter Sverige sitt medlemskap i EU skulle om att genom kunna tvingas emot andra medlemsländers kämavfall för att ta slutförvaring. l seminariet deltog bl.a. hög tjänsteman vid EUen kommissionen. Inför folkomröstningen begärde kommunen att SKB skulle klargöra sin inställning vid olika utfall omröstningen. Av SKB:s av framgick nej skulle innebära att Malå kommun inte är svar att ett aktuell för vidare studier. SKB skulle då avveckla sin verksamhet i Malå och stänga sitt kontor där. Vid ett skulle det finnas stort intresse från SKB att arbeta vidare med kommunen som en av de möjliga kandidaterna för kommande platsundersökningar. SKB hänvisade till regeringen i ett beslut i december 1996 se avsnitt att 5 och 8.2 ställt krav att SKB skulle utveckla och fördjupa beslutsunderlaget för sådana undersökningar. Detta skulle enligt ytterligare minst två år, vilket innebar att något besked om SKB ta platsundersökningar inte skulle kunna lämnas förrän tidigast år 1999. Fram till denna tidpunkt avsåg dock SKB att vid ett i folkomröstningen bedriva viss verksamhet i Malå enligt ett

programutkast som presenterades.

Mot bakgrund SKB:s uttalade kommunstyrelsen i maj av svar 1997 vissa "krav och intentioner" inför den väntetid skulle som kunna uppkomma före ett eventuellt beslut om en platsundersökning. Det förutsattes bl.a. att SKB skulle medverka till vissa sysselsättningsfrämjande åtgärder och till att stärka Malås roll som nationellt geologiskt centrum. krav på prestationer från SKB:s sida blev emellertid Frågan om inaktuell utfallet folkomröstningen, som innebar att nejgenom av sidan segrade med 54 % rösterna mot 44 % för jasidan. Valav deltagandet 87 %. Som följd utfallet fattade kommunvar en av fullmäktige i november 1997 beslut om att kommunens engagei förstudiearbetet skulle avvecklas i ordnade former. mang

Folkomröstningen gavs stor uppmärksamhet i massmedia. Vid sidan av de lokala kampanjorganisationerna spelade särskilt Greenpeace en aktiv roll i opinionsbildningen. Argumentationen för ja- och nejsidorna fördes efter ungefär samma linjer som i Storuman två år tidigare.

Redan några månader före folkomröstningen hade Nationelle samordnaren uppdragit Statsvetenskapliga institutionen vid Umeå universitet att genomföra en studie av opinionsbildningen inför omröstningen i Malå. Resultatet redovisades i juni 1998 SOU 1998:62. I studien behandlas bl.a. mediabevakningen, de viktigaste aktörernas kampanj- och informationsverksamhet och skolans roll i informationen kring folkomröstningen.

I studien ingår också en undersökning av malåbornas attityder baserad på omfattande intervjuer. En slutsats som kan dras är att värderingar sannolikt spelade en större roll för ställningstagandet i folkomröstningen än kunskaper. En annan slutsats är att ja-sidans helt dominerande argument uppfattades ökade arbetstillfällen,

vara medan en mångfald argument kom att förbindas med nej-sidan.

13.7¶Lokal

utvärdering

Efter folkomröstningen beslöt Malå kommun att låta dokumentera, följa upp och utvärdera kommunens förstudiearbete. Som ett ytterligare syfte angavs att bidra till en positiv avrundning av arbetet "innebärande att en ny plattform skapas för utvecklingsarbete och mobilisering inför framtiden". Arbetet leddes av samma politiska projektledning som tidigare hade utsetts for den fristående granskningen av sKBzs förstudie. Utredningsarbetet gjordes av ett konsultföretag med biträde av några projektanställda hos kommunen. Dessutom gavs några grupper och individer som medverkat i förstudiearbetet, bl.a. företrädare förja- och nej-sidan, tillfälle att ge synpunkter vad som erfordras för en framgångsrik lokaliseringsprocess. Kommunen beviljades ett bidrag till projektet på ca 1,3 miljoner kronor ur Kärnavfallsfonden.

Resultatet utvärderingen redovisades i augusti 1998. En

av synpunkt framfördes från flera håll var att lagringen av kärn-

som avfall nationell fråga. Riksdagen och regeringen borde därför

är en ta ett tydligare så att inte hela ansvarsbördan hamnar på

ansvar kommunen. En synpunkt var att fokuseringen på den admi-

annan nistrativa enheten, dvs. kommunen, är tveksam eftersom berggrundens egenskaper inte Följer kommungränserna. Regionala förstudier där flera kommuner kan ingå skulle därför vara mer ändamålsenliga.

14¶Nyköping

14.1¶Allmänt om kommunen

Nyköpings kommun ligger i den sydöstra delen av Södermanlands län. Ytan l 560 km2 och antalet invånare uppgår till 48 700.

är ca Av dessa bor 27 000 i tätorten Nyköping, som är residensstad i

ca länet.

Till kommundelningen år 1992 ingick Gnesta och Trosa kom-

i Nyköpings kommun. Dessa tre kommuner jämte Oxelömuner sunds kommun brukar i vissa sammanhang region,

ses som en Östra Södermanland.

Befolkningen i kommunen har sedan år 1970 ökat med knappt 5 %, vilket är lägre än riksgenomsnittet ca l0 %. Sysselsättningen har under perioden minskat starkt, särskilt beroende på neddragningar inom industrin. Tjänstesektorn svarar nu för ca 60 % av arbetsplatserna, med kommunen och landstinget som de två helt dominerande arbetsgivarna. Endast ca 12 % av arbetsplatserna finns inom den tillverkande industrin. Det finns en livaktig privat tjänstesektor med ganska många små och medelstora företag. Trots

att det saknas högskola inom kommunen är utbildningsnivån relativt hög.

På Studsviksområdet vid Östersjökusten ca 25 km från Nyköping uppfördes i slutet 1950-talet en forskningsstation för

av det dåvarande svenska kärnenergiprogrammet. Det förekommer fortfarande viss kärnteknisk verksamhet platsen, bl.a. drift av en forskningsreaktor. Huvudman är numera Studsvikskoncernen, med 330 anställda inom området. l Studsvik finns också ett

ca antal andra högteknologiska företag som gemensamt utnyttjar områdets infrastruktur. Sammanlagt 600 personer är verk-

ca

inom området. Sett som en enhet är Studsvik därmed samma kommunens största arbetsplats utanför tätorten Nyköping.

Den sjunkande sysselsättningen har inneburit påfrestningar for den kommunala ekonomin. Stora ansträngningar görs för att främja näringslivets utveckling i samverkan med övriga kom-

inom regionen. 1 ett näringspolitiskt program som kommuner

nyligen har antagit läggs stor vikt vid att Nyköping, bl.a. munen

gynnsamma boendevillkor och god miljö, skall framstå genom som en attraktiv kommun för etablering av företag.

Kommunen ligger mellan två expansiva regioner

- Stockholm/Södertälje och Linköping/Norrköping med relativt

e korta avstånd och goda kommunikationer till dem bägge södra stambanan och motorväg. Det förekommer en betydande arbetspendling till dessa regioner. l Oxelösund finns en djuphamn, och även Studsvik har hamn kan ta emot fartyg av M/S Sigyns

en som storlek. Nära Nyköping finns Skavsta flygplats. med huvudsakligen frakt- och chartertrafik.

Vid 1994 års val fick socialdemokraterna majoritet i kommunfullmäktige. Trots att majoriteten förlorades vid valet år 1998 har partiet kunnat behålla dominerande ställning. De 61 mandaten i

en kommunfullmäktige är nu fördelade enligt följande: s 25, m 13, kd6,v6,c5,fp3,mp3.

Vid kärnkraftsomröstningen år 1980 fick nejsidan 36,0 % av rösterna, vilket låg något under riksgenomsnittet.

14.2¶En förstudie

påbörjas

Som tidigare nämnts avsnitt 8.1 gjorde SKB våren 1995 en särskild studie av möjligheterna att förlägga ett djupförvar i någon av de kommuner där det bedrivs kärnteknisk verksamhet. Studien resulterade i att Förutsättningarna bedömdes särskilt i

gynnsamma Nyköpings, Oskarshamns och Östhammars kommuner.

l ett brev till kommunstyrelsen i Nyköpings kommun i maj 1995 redovisade SKB sitt intresse för en förstudie inom kommunen. Kommunledningen svarade att kommunen inte formellt kunde hindra SKB från att genomföra en förstudie inom kommunen. Samtidigt framhölls att kommunen inte var negativt inställd till en förstudie. Om SKB ville genomföra förstudien

var kommunen beredd att bilda arbetsgrupper för att följa och granska arbetet och att bistå SKB med material.

Det kan noteras att kommunen inte tog direkt ställning till förstudien. Frågan fördes heller inte till fullmäktige. Till

upp skillnad från vad som tidigare varit fallet i Storuman och Malå valde kommunen att inte engagera sig i ledningen av projektet. Det träffades heller inget avtal mellan kommunen och SKB om förstudien.

Sedan SKB bekräftat sitt intresse för en förstudie inleddes arbetet hösten 1995. En arbetsplan fastställdes efter överläggningar med kommunledningen. SKB etablerade en projektorganisation med ungefär samma uppbyggnad i tidigare

som förstudier. Arbetet bedrevs också på liknande sätt, med anlitande av konsulter för olika ämnesområden och successiv presentation av delrapporter.

Kommunen å sin sida byggde upp en egen förstudieorganisation, som till en början utgjordes av en politiskt sammansatt informations- och beredningsgrupp och en tjänstemannagrupp.

I informations- och beredningsgruppen ingår företrädare för alla partier i fullmäktige. Ordförande är den ledamot

s av kommunstyrelsen som har ansvaret för frågan. Gruppen har under år 1998 haft tre protokollförda sammanträden. Gruppen företräder kommunen gentemot SKB i förstudiearbetet, och den har tagit

l0l

initiativ till ett antal aktiviteter. Ordföranden har kommunstyrelsens delegation att efter samråd med gruppen fatta beslut i frågor om bl.a. användningen av det statliga bidraget till den kommunala gransknings- och informationsverksamheten. Den beskrivna ordningen innebär att frågor förstudiearbetet i regel

om inte behandlas i kommunens ordinarie beslutande organ.

Tjiánsremannagrzzppezz består av tjänstemän från berörda delar av kommunförvaltningen. Sammankallande är kommunens byggoch miljöchef, som tillika är kommunal samordnare för förstudien. Under år 1998 har en person anställts projektledare för att

som hålla ihop kommunens arbete i platsvalsfrågan.

I början av år 1996 bildades en referensgrupp för förstudien. l denna ingår företrädare för ett tjugotal föreningar och organisationer i kommunen, nämligen Friluftsfrämjandet i Nyköping, Föreningen Sörmlands Ornitologer, Företagarna i Nyköping, lOGT-NTO, Kommunala Handikapprådet, Kommunala Pensionärsrådet, LO, Lokala FO-gruppen 4307, LRF, Naturskyddsföreningen Södra Sörmland, Nyköpings Kristna Samarbetsråd, Nyköpings Köpmannaförening, SACO-Förbunden, Svenska Jägareförbundet, Södermanlands Hembygdsförening, Södra Sörmlands Fältbiologer, Sörmlands Skärgårds intresseförening, Sörmlandskustens Båtförbund, TCO, Ungdomsfullmäktige och Östra Sörmlands Företagsförening. Till början

en deltog även Folkkampanjen mot kärnkraft-kärnvapen och Föreningen Rädda Fjällveden, men dessa valde att lämna referensgruppen under år 1996.

Sammankallande i referensgruppen är ordföranden i informations- och beredningsgruppen. Vid flera tillfällen har grupperna haft gemensamma möten, då SKB har informerat om arbetslaget i förstudien. Protokoll från båda gruppernas möten har gjorts tillgängliga för allmänheten kommunens hemsidor.

Under förstudiearbetet har både SKB och kommunen bedrivit en intensiv informationsverksamhet. SKB har inrättat ett informationskontor i centrala Nyköping, ordnat besök vid CLAB m.fl. anläggningar samt lämnat information till skolor och olika grupper. Kommunen har hållit informationsmöten i Nyköping och i ett antal mindre orter inom kommunen samt även i grann-

kommunen Trosa. En stor intervjuundersökning har genomförts. En broschyr om förstudiearbetet har distribuerats till alla hushåll.

Under år 1998 har sex studiecirklar startats initiativ av kommunen. Ett femtiotal deltar för närvarande i

personer cirklarna, som leds av olika studieförbund.

Av de politiska partierna i kommunen har miljöpartiet och i viss mån också vänsterpartiet förhållit sig kritiska till förstudiearbetet, dock utan att ta några politiska initiativ för att avbryta arbetet. Bland de negativa lokala grupperna har Föreningen Rädda Fjällveden varit mest framträdande. Innan Föreningen trädde ut ur referensgruppen deltog den i kommunens informationsverksamhet, för vilket den fick ett mindre bidrag. En ansökan från föreningen om medel för egna informationsinsatser och för kompetensuppbyggnad bifölls dock inte.

Intresset hos allmänheten för förstudien har till en början varit ganska svagt. l områden som utpekats som möjliga för lokalisering av ett djupförvar har dock intresset ökat. Något utbrett folkligt motstånd av samma slag som i Storuman och Malå har inte förekommit i Nyköping. Den lokala debatten har mest rört frågor om miljö och säkerhet, medan frågor om effekter sysselsättningen i kommunen knappast har beaktats.

14.3¶Den förstudiens resultat

preliminära

I maj 1997 lade SKB fram en preliminär version av slutrapporten. I enlighet med önskemål från kommunen om att få möjligheterna till förläggning vid Studsvik utredda har tre lokaliseringsfall behandlats:

0 Både förvarets ovanjordsdel och dess underdel förläggs till

Studsvik fall l a. 0 Ovanjordsdelen förläggs till Studsvik medan underjordsdelen

förläggs upp till ca l0 km därifrån fall 1 b. De två delarna förbinds med en lutande transporttunnel.

0 Förvaret lokaliseras helt avskilt från Studsvik fall 2.

Det finns enligt förstudien några områden inom kommunens

del har potentiellt gynnsamma berggrundsförhållanden

norra som dessutom i offentliga planer inte är belagda med restrikoch som för markanvändningen. Tre sådana områden ligger inom ett tioner 10 km från Studsvik, medan berggrunden under avstånd av ca Studsviksanläggningen bedöms sannolikt vara mindre själva andra områden längre bort från Studsvik också lämplig. Två anses goda förutsättningar, mot dessa områden talar

ha geologiska men transportförhållanden.

bl.a. ogynnsamma samlad bedömning fall 1 dvs. de områden som Vid en anses tunnel från Studsvik, särskilt intressanta för kan nås med som

eventuella platsundersökningar. En förläggning av ovanjordsdelen

den nuvarande anläggningen i Studsvik bedöms möjlig, och inom lokalisering skulle förvaret kunna utnyttja funktioner vid en sådan finns platsen. Dessutom kan Studsviks och kompetens som hamn avfallstransporterna, eventuellt också transporter av ta emot material och bergmassor för anläggningsarbetet. det gäller konsekvenser för samhälle och miljö förs När i de tidigare förstudierna. Det framhålls liknande resonemang som de totala investeringarna för djupförvaret, inkluatt den andel av sive kringaktiviteter, skulle komma att tillföras Nyköping som den knappa tredjedel antagits i skulle bli något större än som förstudierna för Norrlandskommunerna, beroende den avsevärt

bredden och storleken näringslivet iNyköping. större till hela regionen Östra Södermanland skulle Om man ser tillkomsten djupförvar med totalt ca 300 arbetsplatser ge av ett blygsamma effekter sysselsättningsgraden, en ökning relativt procentenhet. Djupförvaret skulle alltså innebära en med knappt en ekonomisk stimulanseffekt, denna skulle inte få avgörande men för regionens samlade tillväxt. I förstudien har dock inte betydelse bedömts effekten den ökning antalet kunskapsbaserade av av verksamheter tillkomsten ett djupförvar kan företag och som av

antas medföra. understryks att dess slutsatser är preliminära. En I rapporten till kommunen, grannkommuner, Länsstyrelsen m.fl. väntas remiss synpunkter och förslag till kompletteringar. Dessutom avser ge under remisstiden genomföra vissa faltkontroller av de SKB att

geologiska beräkningarna utan borrningar eller andra omfattande

fältaktiviteter främst för de områden som ligger närmast

- Studsvik.

På detta bredare underlag räknar SKB med att kunna presentera en slutrapport. Därefter kommer kommunen och SKB var för sig att ta ställning till en eventuell fortsättning.

14.4¶Kommunens

granskning

Informations- och beredningsgruppen beslöt tidigt att låta granska SKB:s preliminära slutrapport genom fristående konsulter. Uppdrag lämnades ijuni 1997 till fyra konsultföretag, i oktober

som redovisade sina granskningar av olika aspekter av rapporten. En rad synpunkter och önskemål om kompletteringar fördes fram. Bland annat påpekades att SKB borde på systematiskt sätt

ett mer ha analyserat hur ett djupförvar skulle kunna inverka

uppfyllelsen av de mål som satts upp för kommunens utveckling. I huvudsak innebar dock granskningen att SKB:s preliminära bedömningar godtogs.

Vidare har den preliminära slutrapporten skickats ut bred remiss till politiska partier, organisationer, föreningar och företag inom kommunen till vissa myndigheter. Även allmänheten

samt har getts tillfälle att yttra sig. Remisstiden går ut den 28 februari 1999. På grundval av remissvaren, konsultgranskningen och beredning i tjänstemannagruppen skall kommunen ta ställning till SKB:s preliminära rapport.

Den politiska processen väntas fortgå under år 1999. Detta innebär att slutrapporten kommer att bli försenad i förhållande till SKB:s ursprungliga tidsplan, som innebar att rapporten skulle komma att redovisas 1998.

sommaren

Det är ännu oklart vilket sätt kommunen kommer att ta ställning till slutrapporten. Tanken på en kommunal folkomröstning i detta skede har inte väckts i kommunens beslutande organ.

14.5¶Det MKB-arbetet

regionala

l Västerbottens län hade Länsstyrelsens engagemang i Förstudiearbetet i Storuman och Malå varit relativt begränsat. Något regionalt MKB-arbete hade knappast hunnit utvecklas när SKB:s

upphörde resultat de kommunala folkomengagemang som av röstningarna.

När förstudiearbetet i Nyköping inleddes hösten 1995 hade emellertid regeringen nyligen genom sitt beslut i maj samma år se avsnitt 6.6 uppmanat länsstyrelserna i de län som berörs av förstudiearbetet och senare led i platsvalsprocessen att ta ett samordnande regional nivå. Detta samordningsansvar

ansvar gäller såväl för SKB:s kontakter med kommuner och myndigheter i MKB-arbetet för kommunernas uppföljning av SKB:s

som

platsvalsstudier.

Länsstyrelsen i Södermanlands län har sedan förstudiearbetet inleddes i Nyköping anordnat några samrådsmöten som kan ses

inledningen till ett regionalt MKB-arbete. Till mötena har som kallats företrädare för Nyköpings kommun och samtliga grannkommuner, Länsstyrelserna i Stockholms och Östergötlands län, SKB, Statens kärnkraftinspektion, Statens strålskyddsinstitut, KASAM, Nationelle samordnaren och Sjöfartsverket jämte två lokalavdelningar inom Naturskyddsföreningen.

Länsstyrelsen har sett sin uppgift bl.a. att se till att

som underlag tas fram sådana frågor behöver belysas i MKB-

om som arbetet. Vidare kan Länsstyrelsen biträda med sin kunskap om metodfrågor. Hittills har dock Länsstyrelsen valt att inte spela en särskilt aktiv roll i arbetet, t.ex. genom att ta initiativ till ett mer formaliserat samarbete regional nivå.

1 5 Östhammar

15.1¶Allmänt om kommunen

Östhammars kommun ligger i Uppsala län vid kusten till

Skärgårdshavet. Den gränsar i nordväst till Tierps kommun och i

sydväst till Uppsala kommun. I sydost gränsar den till Norrtälje Stockholms län. Landytan är l 451 km2 och antalet kommun i invånare uppgår till 22 200. Av dessa bor 4 900 i centralca ca Östhammar och sammanlagt 9 000 i fyra andra större orten ca tätorter, nämligen Alunda, Gimo, Öregrund och Österbybruk.

Befolkningen i kommunen är tämligen spridd. Under sommaren tillkommer åtskilliga tusen fritidsboende och turister. Sedan början 1970-talet har kommunens invånarantal ökat av

med 20 %, dvs. betydligt över riksgenomsnittet. Detta beror

ca främst betydande inflyttning i samband med att Forsmarksen verket 1970- och l980-talen byggdes vid kusten ca 20 km upp Östhammars tätort, nära gränsen till Tierps kommun. norr om Under de två åren har dock befolkningen minskat något. senaste Den offentliga tjänstesektom for ca 30 % av sysselsättsvarar ningen i kommunen, vilket är under riksgenomsnittet. Industrins andel något högre. Största arbetsgivare är kommunen med ca är 1 800 anställda. Det dominerande företaget och den näst kommunen största arbetsgivaren är Sandvik Coromant i Gimo med

1 350 anställda. Det enda andra stora industriföretaget är ca Forsmarks Kraftgrupp med 900 anställda. Förutom kraftverket ca med kärnreaktorer driver detta bolag för SKB:s räkning tre slutförvaret för låg- och medelaktivt driftavfall SFR. Östhammar har drabbats ett antal industrinedläggningar av under 1980- och l990-talen. År 1992 stängdes Dannemora gruva

under århundraden varit landets viktigaste jämmalmssom en av Också inom jord- och skogsbruk och byggverksamhet har gruvor. antalet sysselsatta minskat starkt. Liksom många andra håll har

kommunens ekonomi försvagats genom minskat skatteunderlag och ökade kostnader för socialbidrag m.m.

Utbildningsnivån ligger under riksgenomsnittet, trots det stora antalet högskoleutbildade vid Forsmarksverket. l Gimo finns ett gymnasium och i Forsmark bedrivs gymnasieutbildning med inriktning på data- och energiteknik.

Från Östhammars tätort är avståndet till Uppsala 7 mil, till

ca Arlanda 10 mil och till Stockholm ca 14 mil. En betydande

ca arbetspendling förekommer till den expansiva Uppsalaregionen. Person- och godstransporter sker företrädesvis landsväg. Genom kommunens södra del går dock järnväg med godstrafik

en

linjen Hallstavik-Hargshamn-Örbyhus. Den enda större hamnen

i kommunen är Hargshamn. Vid Forsmarksverket och SFR finns en mindre hamn som kan ta emot M/S Sigyn.

Socialdemokraterna fick vid l994 års val majoritet i kommunfullmäktige. Vid 1998 års val förlorade partiet majoriteten men har alltjämt dominerande ställning. Fördelningen av de 49 man-

en daten i fullmäktige är nu följande: s 22, m c v kd mp

l folkomröstningen om kärnkraften år 1980 fick nejsidan 45,2 % rösterna, vilket låg betydligt över riksgenomsnittet. Vid

av denna tidpunkt pågick uppförandet av Forsmarks kraftverk, men de första kärnkraftsreaktorerna hade ännu inte tagits i drift.

15.2¶En förstudie

påbörjas

Östhammar hörde liksom Nyköping och Oskarshamn till de kärnkraftskommuner våren 1995 fick information om SKB:s

som intresse för förstudie inom kommunen. Frågan togs snabbt upp

en till behandling i kommunstyrelse och kommunfullmäktige. juni beslöt fullmäktige att SKB skulle få genomföra en förstudie i kommunen. Beslutet fattades med stor majoritet. Företrädarna för

och reserverade sig mot beslutet. Från samma partier yrkades c mp

att förstudie skulle föregås folkomröstning, vilket dock

en av en avvisades av majoriteten.

Kommunstyrelsen utsåg i oktober referensgrupp bestående

en

ledamot och ersättare från varje parti som är representerat av en en i fullmäktige. Ersättarna rätt att delta i sammanträdena. Till

gavs sekreterare utsågs kommunens planeringschef, som också fick i uppgift kommunal samordnare och kontaktman gentemot

att vara SKB i förstudiearbetet. Referensgruppen definierade sin uppgift så att den "med öppen attityd mot allmänheten" skall följa,

en granska och lämna information om SKB:s arbete.

Under den politiskt sammansatta referensgruppen bildades en Uänstemannagrupp med planeringschefen sammankallande

som och ytterligare tre tjänstemän från kommunförvaltningen.

Det kan noteras att Östhammar, till skillnad från andra förstudiekommuner, valde att inte låta lokala organisationer och föreningar företrädas direkt i kommunens förstudieorganisation. Man har bedömt att referensgruppen sin allsidiga politiska

genom sammansättning har tillräckligt breda kontaktytor inom kom-

Dock har bl.a. Naturskyddsföreningen varit representerad munen. vid studieresor och då information har lämnats om SKB:s

rapporter.

Under hösten 1995 etablerade SKB en projektorganisation av

slag i tidigare förstudier. Förslag till program och samma som arbetsplan togs fram och diskuterades med referensgruppen, som begärde vissa kompletteringar. I början år 1996 godkändes

av förslagen kommunstyrelsen, varpå ett samarbetsavtal träffades

av mellan kommunen och SKB. I avtalet regleras vad skall ingå i

som förstudien, hur den skall genomföras och hur information till kom-

och till allmänheten skall lämnas. Det förutsätts att munen kommunens kostnader för förstudiearbetet skall täckas från Kämavfallsfonden.

Vid referensgruppens sammanträden, hölls ungefär två

som gånger i månaden, presenterade SKB de delrapporter som successivt togs fram. Gruppen framförde då sina synpunkter och önskemål om kompletteringar.

SKB öppnade i februari 1996 lokalkontor i Östhammar. En

ett bred informationsverksamhet inleddes, med seminarier, studie-

besök M/S Sigyn, information till olika föreningar och resor, av grupper o.s.v.

Kommunens referensgrupp lämnade i november 1996 information till kommunfullmäktige och ordnade dessutom en serie möten för allmänheten i de fem större tätorterna. Vid dessa möten medverkade SKB jämte Kärnkraftinspektionen och Strålskyddsinstitutet. Folkkampanjen mot kärnkraftkärnvapen, Greenpeace och Naturskyddsföreningen inbjöds också avstod från att

men delta.

Gensvaret kommunens informationsserie till allmänheten blev mycket svagt. Försök från referensgruppens sida att intressera föreningar m.fl. att lämna information eller anordna studiecirklar kring Förstudien heller inga större resultat. Först i början

gav av 1997 blev intresset för frågan något livligare. En lokal förening bildades, Opinionsgruppen för säker slutförvaring, som intog en kritisk hållning till förstudiearbetet. Denna ordnade några

grupp informationsmöten med deltagande av kända debattörer och forskare. För detta fick gruppen bidrag av kommunen.

15.3¶Den förstudiens resultat

preliminära

En preliminär version förstudiens slutrapport lades fram av

av SKB i september 1997. På samma sätt som i Nyköpingsstudien har särskild hänsyn tagits till att det redan finns en kärnteknisk anläggning i kommunen. Följande tre lokaliseringsfall har behandlats:

0 Både förvarets ovanjordsdel och dess underjordsdel förläggs till

Forsmark fall l a. o Ovanjordsdelen förläggs till Forsmark medan underjordsdelen

förläggs upp till ca 10 km därifrån fall l b. De två delarna förbinds med en lutande transporttunnel.

0 Förvaret lokaliseras helt avskilt från Forsmark fall 2.

Förstudiearbetet har antytt att det finns goda möjligheter att lokalisera hela djupförvaret till Forsmark. Ovanjordsdelen skulle läggas intill den befintliga ovanjordsanläggningen för SFR, som

ligger på en halvö i havsbandet utanför Forsmarksverket. För djupförvarets underjordsdel finns det sannolikt goda geologiska Förutsättningar i ett område som sträcker sig ca 3 km söder om SFR. Befintliga data tyder på att berggrunden är homogen. Som nackdelar anges att området har en relativt begränsad utsträckning, att det delvis är vattentäckt och att det har känslig flora och fauna.

Enligt förstudien finns det också möjlighet att lägga underjordsdelen något större avstånd från Forsmarksverket enligt alternativ l eventuellt under havet.

SKB har identifierat andra områden i Östhammars kommun som skulle vara från geologisk synpunkt intressanta att studera vidare. Sådana områden finns i södra delen av kommunen. Där finns emellertid betydande problem från bl.a. miljö- och markanvändningssynpunkt, och SKB har detta stadium inte gjort mer detaljerade studier av dessa områden.

SKB redovisar den samlade bedömningen att området vid Forsmark i anslutning till SFR, dvs. fall 1 a, är det mest intressanta med hänsyn till geologi, markanvändning, miljöpåverkan och transporter. Sveriges kärnavfallsförvaring skulle kunna samlas på en plats, och landtransporter av avfall skulle minimeras. Med en sådan lokalisering skulle också vissa funktioner hos Forsmarksverket och SFR kunna samutnyttjas och djupförvaret få direkt tillgång till den kompetens som finns där.

När det gäller konsekvenser för samhälle och miljö förs liknande resonemang som i tidigare förstudierapporter. Drygt en tredjedel av den totala investeringen antas komma att tillföras den lokala ekonomin, dvs. en något större andel än för de två studerade Norrlandskornmunerna. Eftersom kommunen beräknas få ett långsiktigt bestånd av 8 500 á ll 000 arbetsplatser skulle tillkomsten av ett djupförvar med ca 300 arbetsplatser under första hälften av 2000-talet ge relativt blygsamma effekter sysselsättningsgraden, en ökning med ett par procentenheter. SKB räknar med en ekonomisk stimulanseffekt, som emellertid inte får avgörande betydelse för regionens samlade tillväxt. Någon bedömning av s.k. spin-off-effekter har därvid inte gjorts.

Liksom i den preliminära Nyköpingsrapporten framhåller SKB att vissa frågor som kommer upp vid remissbehandlingen kan

lll

belysas i kompletterande utredningar. Därjämte planeras vissa fältstudier.

15.4¶Kommunens granskning

Sedan den preliminära slutrapporten redovisats SKB och

av remitterats till kommunen fördes i referensgruppen ingående diskussioner om hur kommunens granskning skulle läggas upp. Man kom fram till att det borde göras en extern granskning och utvärdering rapporten med anlitande av högt kvalificerad veten-

av skaplig expertis. Ett antal frågor valdes vill få närmare

ut som man belysta vid granskningen. Dessa frågor av såväl grundläggande

var naturvetenskaplig som samhällsvetenskaplig och etisk natur.

Hösten 1997 vände sig kommunen till Uppsala universitet med

förfrågan universitetet kunde åta sig att göra en sådan en om granskning SKB:s rapport. l maj 1998 träffades ett avtal om

av utredningsuppdrag. Uppdraget utfördes så sätt att en rad erfarna forskare i de flesta fall professorer analyserade rapporten

- utifrån sina ämnesmässiga kompetenser. Resultat och slutsatser av dessa analyser har i januari 1999 lagts fram i en rad expertrapporter för vilkas innehåll de enskilda forskarna ansvar. Expertrapporterna har sammanfattats universitetet i en gemensam

av slutrapport som samtliga forskare står bakom.

Som allmänt omdöme i universitetets rapport att SKB:s

anges preliminära förstudie är både läsbar och läsvärd. Det konstateras att SKB har behandlat kända uppgifter enligt vetenskaplig praxis när det gäller geologiska och kemiska aspekter. I sammanhanget pekas på att det behövs del kompletteringar och att befintlig

en kunskap på vissa områden borde ha redovisats. På en punkt, nämligen berggrundens genomsläpplighet för grundvatten vid olika djup, finns det enligt universitetet allvarliga brister i SKB:s analys.

När det gäller de samhällsvetenskapliga aspekterna betonar universitetet att har ett begränsat värde eftersom det är

prognoser omöjligt att förutse samhällsutvecklingen längre sikt. Vidare pekar på att såväl de etiska frågorna människors risk-

man som

bedömningar är centrala i den demokratiska beslutsprocessen. "Nödvändiga etiska överväganden fritar dock aldrig från forpliktelsen att bygga ett ställningstagande på bästa möjliga vetenskapliga och tekniska underlag med nuvarande kunskap."

Parallellt med Uppsala universitets granskning har SKB:s preliminära rapport remitterats till politiska partier, organisationer, föreningar och företag inom kommunen. Vidare distribuerades i juni 1998 en informationsbroschyr om granskningsprocessen till alla hushåll och även till sommarboende. I broschyren uppmanades kommuninvånarna att till referensgruppen framföra önskemål om kommande information från kommunen. Hösten 1998 startades också en studiecirkel i djupförvarsfrågan.

På grundval av universitetets granskning, den lokala underremissen och allmänhetens synpunkter kommer referensgruppen att utarbeta ett underlag till kommunens yttrande till SKB. Efter behandling i kommunstyrelsen väntas frågan komma upp till beslut i fullmäktige i april 1999.

Det är sannolikt att kommunen i sitt yttrande kommer att föra fram krav att SKB skall göra vissa kompletterande utredningar. Slutrapporten for förstudien torde därmed kunna redovisas tidigast mot slutet av år 1999.

Sannolikt kommer slutrapporten inte att följas av något ställningstagande från kommunens sida. Endast om SKB sedan alla

förstudier avslutats återkommer med begäran om att få göra en

platsundersökning i kommunen skulle det bli aktuellt med ett nytt beslut i frågan. Även tankar på folkomröstning har förts

om en fram i debatten har inget av de politiska partierna hittills bundit sig på denna punkt.

15.5¶Det MKB-arbetet

regionala

Redan i inledningen av förstudiearbetet hösten 1995 begärde kommunstyrelsen att Länsstyrelsen i Uppsala län skulle anordna ett MKB-möte. Ett första samrådsmöte med MKB-referensgruppen ägde rum i februari 1996 på Länsstyrelsen under ordförandeskap

av länsrådet. Gruppen har haft möten två gånger året. Därtill

om finns på Länsstyrelsen tjänstemannagrupp träffas oftare.

en som Denna grupp leds av den tjänsteman på miljövårdsenheten har

som tillsynsansvar enligt miljöbalken för de nuvarande anläggningarna i Forsmark.

Till samrådsmötena med referensgruppen kallas Företrädare för Östhammars kommun och dess grannkommuner Norrtälje, Tierp och Uppsala, SKB, Kärnkraftinspektionen, Strålskyddsinstitutet, KASAM, Nationelle samordnaren, NUTEK, Sjöfartsverket, Försvarsmakten Sl/Fo47 och Länsstyrelsen i Stockholms län. Även Ålands landskapsstyrelse och Länsstyrelsen i landskapet Åland kallas till mötena.

Samrådsmötena har hittills ägnats främst att utbyta information om förstudiearbetet.

1 6 Oskarshamn

16.1¶Allmänt om kommunen

Oskarshamns kommun ligger i Kalmar län vid Östersjökusten i höjd med Öland. Ytan är l 047 km2 och antalet invånare

norra uppgår till ca 27 200. Av dessa bor 18 500 i centralorten

ca Oskarshamn.

Befolkningen har sedan år 1970 ökat med 6 %, vilket är

ca lägre än riksgenomsnittet 10 %. Sedan år 1980 har befolkningen minskat något beroende bl.a. på minskad sysselsättning inom industrisektorn. Alltjämt är dock Oskarshamn utpräglad in-

en dustrikommun. Näringslivet domineras av tillverkande industri inklusive energiframställning, som står för drygt fjärdedel

en av arbetsplatserna. Det största företaget i kommunen är Scania med ca 1 600 anställda, följt OKG med 1 040 anställda.

av ca

OKG driver Oskarshamnsverket med tre kärnkraftsreaktorer vid Simpevarp 30 km centralorten. OKG svarar för

ca norr om SKB:s räkning även for driften Centralt lager for använt bränsle

av CLAB ligger intill kraftverket. I närheten finns sKBzs

som Ãspölaboratorium for forsknings- och utvecklingsarbete kring djupforvar, inklusive demonstration under verkliga förhållanden. På del det gamla varvsområdet i Oskarshamn har SKB

en av nyligen invigt ett laboratorium for inkapslingsteknik.

Minskande befolkning och vikande sysselsättning har haft en negativ inverkan kommunens ekonomi. Liksom på många andra håll har skatteunderlaget minskat, samtidigt som de senaste årens arbetslöshet har lett till ökade kostnader. Utbildningsnivån inom kommunen är förhållandevis låg.

Mot bakgrund dessa strukturproblem har kommunen år 1997

av antagit ett näringslivs- och sysselsättningsprogram. En huvudtanke i programmet är att affärskontakterna med grannländema runt Östersjön skall utvecklas. Stor vikt läggs också vid satsningar på miljöanpassad produktion och utbildning för näringslivets behov.

Sedan början 1900-talet är kommunen delägare i Sydkraft,

av

är moderbolag till OKG. Delar av aktieinnehavet har som successivt sålts, kommunen har alltjämt aktier motsvarande

men 3,6 % aktiekapitalet i Sydkraft 5,8 % rösterna. Marknads-

av av värdet är för närvarande ca 1,4 miljarder kronor.

Kommunen genomkorsas i nord-sydlig riktning av Europaväg 22. Oskarshamn har järnvägsförbindelse med Nässjö och en hamn med stor kapacitet. En mindre hamn finns vid Oskarshamnsverket för bl.a. transporterna använt kärnbränsle med M/S Sigyn. Det

av finns flygplats i kommunen med reguljär trafik.

också en

Socialdemokraterna är traditionellt det dominerande partiet i kommunen. Vid 1998 års val gick dock den majoriteten i

egna kommunfullmäktige förlorad, medan vänsterpartiet gick starkt framåt. De 51 mandaten i fullmäktige är nu fördelade enligt följande: 22, 10, kd c mp

s v m

Vid kärnkraftsomröstningen år 1980 fick nejsidan 30,3 % av rösterna, vilket låg betydligt under riksgenomsnittet.

16.2¶CLAB 2 och

etapp

inkapslingsanläggning

Oskarshamns kommun har en särställning bland landets kärnkraftskommuner genom att det använda bränslet från samtliga kärnkraftverk mellanlagras där i CLAB. Denna anläggning togs i drift redan år 1985. På ett tidigt stadium förutsåg SKB att det skulle behövas en utbyggnad av CLAB omkring sekelskiftet CLAB etapp 2 för att öka lagringskapaciteten.

-

SKB planerar också för att bygga en anläggning för inkapsling av det använda bränslet i anslutning till CLAB, förutsatt att KBS-3 blir den metod för slutförvar som slutligt väljs se avsnitt 9. SKB redovisade dessa planer redan i FUD-program 92. Ett led i förberedelserna för att bygga en anläggning är det nya kapsellaboratoriet i Oskarshamn.

Redan Hera år innan frågan om en förstudie för ett djupförvar blev aktuell stod det alltså klart för kommunledningen i Oskarshamn att kommunen skulle komma att bli djupt engagerad i prövningen av både CLAB etapp 2 och uppförandet av en inkapslingsanläggning. Man bestämde sig tidigt för att bygga upp en egen kompetens för att kunna delta som en jämställd part i prövningen.

Kärnan till en sådan kompetens fanns redan i Lokala säkerhetsnämnden vid Oskarshamns kärnkraftverk, som hade samma personsammansättning som kommunstyrelsens arbetsutskott. Nämnden begärde hos regeringen särskilda medel för kompetensuppbyggnad. I maj 1994 ställde regeringen högst 2 miljoner kronor per år under en fyraårsperiod till förfogande för ändamålet ur Kärnavfallsfonden.

Därmed lades den ekonomiska grunden för Projekt lokal kompetensuppbyggnad LKO. Ett projektkontor med en särskild projektledare sattes och till LKO knöts också några högt

upp, kvalificerade experter. Senare har regeringen, med hänsyn till att projektet med inkapslingsanläggningen försenats, ställt ytterligare högst 2 miljoner kronor om året till förfogande för verksamheten under åren 1998 och 1999.

I augusti 1994 inleddes ett informellt MKB-förfarande vid ett sammanträde Länsstyrelsen i Kalmar län. l mötet deltog företrädare för kommunen, SKB, Statens kämkraftinspektion och Statens strålskyddsinstitut. Länsrådet var ordförande och en tjänsteman Länsstyrelsen sekreterare. Kommunen företräddes av det ansvariga kommunalrådet s, som tillika är ordförande i kommunstyrelsen och Lokala säkerhetsnämnden, jämte några av LKO:s experter. Gruppen tog namnet MKB-gruppen för CLAB och inkapslingsanläggning.

Efter hand antogs en arbetsordning för gruppen och mötena fick fastare form. De kom att hållas i genomsnitt ungefär

varannan månad under de följande åren. Protokoll och alla handlingar från mötena gjordes offentliga.

På ett av de första mötena angavs syftet med arbete

gruppens vara dels ömsesidigt informationsutbyte, dels medverkan till att underlaget för de MKB-dokument skall tas fram SKB inför

som av kommande myndighetsbeslut skall bli så bra som möjligt. Som ett nyckelbegrepp för arbetet öppenhet, både mellan del-

angavs tagarna och utåt. Det klargjordes också att gruppen inte hade någon beslutsfunktion och att de deltagande parterna inte var bundna av vad gruppen kom fram till.

Från kommunens sida lades stor vikt vid informationen till kommuninvånarna. I december 1994 hölls ett extra kommunfullmäktigemöte i Figeholm till vilket inbjöds också allmänheten och kontaktpersoner i grannkommunerna. Flera liknande möten hölls under de följande åren.

Hos samtliga politiska partier fanns en stark ambition att göra beslutsprocessen till ett mönster för demokratiskt beslutsfattande genom ett brett och engagerat deltagande medborgarna. Det

av rådde också enighet om att partierna borde avvakta med att ta ställning tills sakfrågoma hade blivit ordentligt genomlysta.

Detta förhållningssätt har kommit att prägla även den, delvis parallella, politiska behandlingen av frågan om en förstudie för ett djupförvar se avsnitt 16.3. Det kan tilläggas att något folkligt motstånd mot SKB:s verksamhet i kommunen knappast har förekommit.

Beslutsprocessen för CLAB etapp 2 var förhållandevis okomplicerad, eftersom lokaliseringen och den tekniska utformningen var i stort sett givna. Under år 1996 färdigställde SKB i kontinuerlig dialog med övriga deltagare i MKB-gruppen ett antal rapporter som sammantagna skulle utgöra ett MKB-dokument for den kommande prövningen. Materialet skickades ut remiss i slutet av året, bl.a. till Oskarshamns kommun. Kommunen lät det

vidare underremiss till ett stort antal lokala och regionala instanser, av vilka ett tiotal yttrade sig. Kommunen därpå i

avgav april 1997 sitt svar till SKB med vissa önskemål och påpekanden.

Det kan noteras att kommunen uttryckligen begärde att CLAB etapp 2 skulle prövas inte bara enligt kärntekniklagen utan också enligt 4 kap. naturresurslagen, trots att frågan om lokalisering

av utbyggnaden i stort sett var given. SKB tog hänsyn till kommunens begäran. Ijuni 1997 lämnade SKB ansökningar med tillhörande MKB-dokument till regeringen enligt båda lagarna.

Efter behandling i fullmäktige i maj 1998 tillstyrkte kommunen SKB:s ansökan enligt naturresurslagen. Kärnkraftinspektionen hade dessförinnan tillstyrkt ansökan enligt kärntekniklagen. Regeringen lämnade sitt tillstånd enligt båda lagarna i augusti 1998.

Det kan tilläggas att Kärnkraftinspektionen och Strålskyddsinstitutet vid beredningen av ärendena om CLAB etapp 2 lade sig vinn om att beslutsprocessen skulle vara så öppen möjligt i

som enlighet med intentionerna i det då framlagda förslaget till miljöbalk. Vid två tillfällen anordnades offentliga möten det

senare av dem i samarbete med Koncessionsnämnden for miljöskydd där allmänheten gavs tillfälle att ställa frågor till

företrädare för såväl SKB som de närmast berörda myndigheterna. Genom denna procedur vann man värdefulla erfarenheter inför kommande tillståndsprövningar enligt den nya lagstiftningen.

Beslutsprocessen för inkapslingsanläggningen naturliga

är av skäl betydligt mer komplicerad. Redan på ett tidigt stadium gjordes det från kommunens sida klart gentemot staten att kommunen inte var beredd att behandla frågor om inkapslingsanläggningen fristående från frågor om de övriga leden i systemet för avfallshantering. Innan beslut om lokalisering av en sådan anläggning fattas måste man veta att det också finns en säker och tillgänglig

plats för slutförvaring av det inkapslade bränslet. Valet

av en sådan plats måste grundas på förstudier i flera kommuner. Vidare ställdes krav på en tydlig beslutsprocess. Kommunen borde

ges möjlighet att utöva sin vetorätt för alla slag kärntekniska

av anläggningar, och denna vetorätt måste respekteras staten.

av

Under år 1995 inriktades arbetet att identifiera och avgränsa vilka frågeställningar är relevanta och kräver fördjupade

som som studier innan en miljökonsekvensbeskrivning för inkapslings-

en anläggning kan presenteras. Detta arbete resulterade i slutet året

av i en planeringsrapport som lades fram av deltagarna i MKB-arbetet gemensamt. Rapporten remissbehandlades under våren 1996, varefter den godkändes av kommunfullmäktige i januari 1997. Rapporten kan ses som en vägledning för de fördjupade utredningar som SKB skall genomföra underlag för ett slutligt

som MKB-dokument. l rapporten betonas att alternativ till lokalisering vid CLAB bör studeras, t.ex. lokalisering i anslutning till djupförvaret.

SKB:s arbete med frågan har därefter fortsatt, i kontinuerligt samråd med Övriga deltagare i MKB-gruppen. Under de nännaste åren kommer SKB att ta fram underlag för en tillståndsansökan. Man kommer därvid bl.a. att utnyttja erfarenheter från det

nya kapsellaboratoriet. Enligt SKB:s planering kommer en ansökan att lämnas när platsundersökningar för djupförvaret påbörjas, dvs. tidigast år 2002. Oskarshamns kommun dock att SKB bör

anser avvakta med ansökan om inkapslingsanläggningen tills platsen för detaljundersökning för ett djupförvar har valts.

16.3¶Beslutet om en förstudie

l likhet med några andra kommuner med kämteknisk verksamhet fick Oskarshamns kommun i maj 1995 en förfrågan från SKB

om att genomföra en förstudie för ett djupförvar i kommunen. Som framgått av föregående avsnitt hade då MKB-arbetet med CLAB och inkapslingsanläggningen pågått i nästan ett år. Inom kommunen fanns alltså bland såväl politiker tjänstemän vissa

som

baskunskaper och god beredskap för att ta itu med de nya

en frågor som SKB:s initiativ aktualiserade.

Kommunens ställningstagande förbereddes mycket omsorgsfullt. l kommunfullmäktige en dominerande roll.

processen gavs Fullmäktige höll under 1995 två informationsmöten till

sommaren vilka allmänheten inbjöds. Vidare uppdrog fullmäktige två politiskt sammansatta att bereda frågan med hjälp av

grupper LKO. I och grupperna ingick tio politiker från samtliga

var en av partier som var representerade i fullmäktige.

Den ungdomsgruppen, hade till uppgift var att

ena gruppen, sprida kunskap och väcka debatt i förstudiefrågan bland kom-

ungdomar. Detta gjordes enligt ett brett upplagt program munens

innefattade bl.a. skolpresentationer, debatter, skolval och som studieresor.

1 den andra gruppen, förstudiegruppen "de äldre", ingick ledamöterna Lokala säkerhetsnämnden kompletterade med

av politiker de partier inte var representerade i nämnden.

ur som Gruppen hade till uppgift att föra ut frågan till diskussion bland kommuninvånama arrangemang av olika slag. Bland annat

genom ordnades i februari debatt- och frågekväll med deltagande

1996 en

bl.a. kritiker till KBS-3-metoden. En broschyr till alla av en hushåll utarbetades och informationsmöten anordnades flera håll i kommunen.

Båda rapport till kommunfullmäktige i augusti

grupperna avgav 1996. Vid detta tillfälle fördes i fullmäktige en bred diskussion om olika sakfrågor i samband med förstudie. Närvarande vid mötet

en

också företrädare för bl.a. berörda myndigheter och för vissa var grannkommuner.

Efter behandling i kommunstyrelsen tog fullmäktige i oktober ställning till SKB:s begäran. Resultatet blev att SKB fick genomföra förstudie vissa villkor. Mot fullmäktiges beslut

en reserverade sig företrädarna för och Ett tilläggsyrkande från

c mp.

och kd att beslut en eventuell platsundersökning måste v om om

folkomröstning avslogs. föregås av

I ett beslutsdokument angavs bl.a. följande villkor för kom-

medgivande: munens

Kommunfullmäktige skall godkänna samt besluta om ett 0 detaljerat förstudieprogram, vilket i huvudsak bygger på erfarenheterna från övriga förstudiekommuner. Kommunen får tillgång till statliga medel för att hålla hög 0 kompetens och möjliggöra ett brett deltagande från berörd allmänhet under förstudien och vid granskningen. När det gäller det huvudsakliga samrådet mellan kommunen, 0 SKB och myndigheterna skall kommunens deltagande i detta ske med den organisation fullmäktige beslutar om.

som Beslutsprocessen och MKB-förfarandet samordnas nationellt. Oskarshamns grannkommuner skall löpande infonneras och efter avslutad förstudie beredas tillfälle att kommentera förstudiens resultat. Om Oskarshamns kommun efter avslutad förstudie avböjer 0 vidare studier skall detta respekteras. Inga beslut kommer att fattas i Oskarshamn om eventuellt 0 fortsatta studier i form platsundersökning förrän

av

samtliga förstudier i landet är avslutade, granskade och -

kommenterade berörda myndigheter med avseende

av

tekniskt och vetenskapligt innehåll,

det föreligger ett platsundersökningsprogram som granskats -

och kommenterats myndigheterna,

av

tydliga platsvalskriterier finns redovisade för val av djup- -

förvarsplats, vetoventilen i den frivilliga lokaliseringsprocessen förtyd-

-

ligats.

Beslutsdokumentet innehöll också utförliga kommentarer till dessa villkor. Det kan noteras att flera villkoren får anses

av riktade mot staten snarare än mot SKB. Något avtal förstudiearbetet träffades inte mellan kom-

om

och SKB. På kommunalt håll ansåg man att kommunen munen måste ha full frihet att fastställa villkor för arbetet. Det förutsattes att förstudien skulle genomföras inom ramen för ett MKBförfarande bygger erfarenheterna både från andra för-

som studiekommuner och från det pågående MKB-arbetet med CLAB och inkapslingsanläggningen.

16.4¶Förstudiearbetets organisation

I början år 1997 utarbetade SKB ett förslag till arbetsprogram

av för förstudien i samråd med de övriga deltagarna i MKB-arbetet. Den tidigare MKB-gruppen kom att benämnas MKB-forum i

nu Kalmar län avsnitt 16.5. Förslaget presenterades för kommun-

se

fullmäktige i april och godkändes efter vissa justeringar i maj 1997.

På liknande i Nyköping och Östhammar kommer

sätt som förstudien att behandla tre tänkbara lokaliseringsfall för en anläggning, nämligen att såväl djupförvar ovanjordsdelar förläggs i

som direkt anslutning till Simpevarpshalvön fall 1 a, att ovanjordsdelarna förläggs vid Simpevarp med tunnelförbindelse till djupförvaret fall 1 b samt att både djupförvar och ovanjordsdelar förläggs på någon helt annan plats i kommunen fall 2.

Programmet innebär att SKBss projektorganisation byggs upp på ungefär sätt som i tidigare förstudiekommuner. En

samma inventering befintligt material bl.a. geologiska förhållanden

av om kompletteras med vissa fältstudier. Utredningsuppdrag lämnas till konsultföretag och institutioner, med successiv publicering av resultaten. En preliminär slutrapport sammanställs av SKB. Den beräknas bli klar i maj 1999. Efter remissbehandling och

nu eventuella kompletteringar väntas den slutliga rapporten kunna lämnas före årets slut.

Samtidigt med att kommunfullmäktige godkände arbetsprogrammet i maj 1997 fastställdes en förstudieorganisation för kommunen.

Kommunfullmäktige skall utgöra referensgrupp för förstudiearbetet och därmed ytterst ansvarig för kommunens del-

vara tagande i arbetet. Kommunstyrelsen för de löpande beslut

svarar

behöver fattas inom för fullmäktiges beslut. som ramen

Projekt LKO med anknutna experter skall fortsätta arbetet med kompetensuppbyggnad och spridning av information inom kom-

LKO skall också bevaka de olika sakområdena i förmunen. studiearbetet och följa den nationella hanteringen av frågor om slutförvar. LKO skall löpande rapportera om sitt arbete till

kommunstyrelsen och till kommunens representanter i MKBforum.

Tyngdpunkten i kommunens arbete med förstudien avses ligga hos sex arbetsgrupper. Fyra av grupperna har ansvarsområden som överensstämmer med indelningen av SKB:s förstudieorganisation, nämligen Långsiktig säkerhet/geovetenskap, Teknik inklusive transportfrågor, Mark och miljö och Samhälle. En femte grupp svarar för information och sjätte för frågor

en grupp om inkapslingsanläggningen och kopplingen mellan denna och övriga delar av systemet.

Arbetsgrupperna har två huvuduppgifter. Den är att ut-

ena veckla goda insikter i slutförvarssystemet inom respektive grupp samt hos fullmäktige och hos kommunmedborgarna. Genom denna kompetensuppbyggnad skall kommunen förberedas för att kunna ta ställning till frågan om eventuella fortsatta undersökningar efter förstudien. Den andra huvuduppgiften är att föra fram kommunens frågor och synpunkter under förstudiens gång, främst till SKB och myndigheterna. Detta förutsätts ske i huvudsak inom för

ramen MKB-arbetet.

Arbetsgrupperna har stor frihet att själva finna formerna för sitt arbete. Detta arbete skall bedrivas öppet och med bred delaktighet från kommuninvånare och grannkommuner.

Varje arbetsgrupp består av fem eller sex ledamöter. Ordförande och en ledamot utses fullmäktige den kretsen.

av ur egna Övriga ledamöter utses av kommunstyrelsen, som därvid eftersträvar ett brett deltagande av olika intressen och åsikter. En

av ledamöterna i varje grupp är tjänsteman från kommunförvaltningen. Till varje grupp har knutits expert från LKO som

en "resursperson". Protokoll skall föras från samtliga möten. De är öppna och distribueras genom LKO:s projektkontor.

Arbetsgrupperna har rätt att ta initiativ till möten med t.ex. SKB eller myndigheter. De måste dock informera LKO och kommunens representanter i MKB-forum om planerade möten och

avge skriftlig rapport om resultatet av mötena. Inför möten i MKBforum bör arbetsgrupperna mötas så att kommunens representanter kan uppmärksammas på angelägna och aktuella frågor från grupperna.

Kommunens representanter i MKB-forum, ordförandena i arbetsgrupperna och LKO gemensamt för att kommunens

svarar arbete under förstudien samordnas.

För kommunens del inleddes förstudiearbetet i augusti 1997. Den första tiden har ägnats huvudsakligen kompetensuppbyggnad inom arbetsgrupperna, bl.a. genom studieresor och seminarier. Under hösten 1998 har konsultrapporterna till SKB:s förstudie successivt publicerats, och de har använts av arbets-

i kommunikationen med allmänheten. Vidare har hela grupperna förstudieorganisationen engagerats i kommunens remissgranskning SKB:s FUD-program 98.

av

16.5¶MKB-forum i Kalmar län

Som beskrivits i avsnitt 16.2 påbörjades ett MKB-arbete redan i samband med kommunens behandling frågorna om utbyggnad

av

CLAB och inkapslingsanläggning. Den grupp som då

av en bildades under Länsstyrelsens ledning kom efter hand att arbeta också med frågan ett djupförvar. Detta gäller särskilt efter

om kommunens beslut i oktober 1996 medgivande för SKB att

om

förstudie. starta en

Den ändrade inriktningen tog sig uttryck i att gruppens namn i maj 1997 ändrades till MKB-forum för studier av slutförvarssystem för använt kärnbränsle i Oskarshamns kommun. l de flesta sammanhang används dock den kortare benämningen MKB-forum i Kalmar län. Vidare antogs arbetsordning och regler för

en ny utformningen protokollen. Det beslöts också att verksamheten i

av forum skulle utvärderas årligen.

Enligt kommunfullmäktiges beslut om förstudieorganisation representeras kommunen i MKB-forum tre politiker, varav två

av utsedda majoriteten och oppositionen. Också experterna i

av en av LKO är närvarande vid mötena. På myndighetssidan deltar liksom tidigare Länsstyrelsen i Kalmar län, Kämkraftinspektionen och Strålskyddsinstitutet. Den Nationelle samordnaren är adjungerad.

Till skillnad från vad gäller i motsvarande i som grupper Uppsala och Södermanlands län kallas inte företrädare för grannkommunerna normalt till mötena i MKB-forum i Kalmar län. Länsstyrelsen bevakar dock självfallet att de regionala intressena beaktas i arbetet. Länsstyrelsen har således under år 1998 anordnat två informationsmöten med företrädare för samtliga kommuner i länet. Vid dessa möten har de medverkande i MKB-forum informerat om det pågående arbetet med kämavfallsfrågan. I början av år 1998 har MKB-forum fastställt ett s.k. basdokument. Där framgår att MKB-forum räknar med att fortsätta sin verksamhet även sedan förstudien har genomförts. En första huvuduppgift kan då bli att ta fram en planeringsrapport för ett slutförvarssystem inkapslingsanläggning, djupförvar, transporter i kommunen. I en sådan rapport skall preciseras vad som bör ingå i en kommande redovisning av SKB underlag för kommunens som ställningstagande till en eventuell platsundersökning.

17¶Tierp

17.1¶Allmänt om kommunen

Tierps kommun ligger i den delen Uppsala län. I norra av norr gränsar kommunen till Älvkarleby kommun, i söder till Uppsala kommun och i sydost till Östhammars kommun. Forsmarks kärnkraftverk i sistnämnda kommun ligger endast ca 5 km från gränsen till Tierps kommun. Kommunens är 1 543 km2 och antalet invånare yta är ca 20 000. Befolkningen har under de senaste tre årtiondena minskat, frånsett en liten ökning under några år i början l990-talet. av Centralort är Tierp, där omkring en fjärdedel av kommuninvånama

bor. Andra större tätorter är Söderfors, Örbyhus och Karlholmsbruk. Kommunen har starka industritraditioner, och ca 30 % av arbetstillfallena finns inom tillverkningsindustrin. l bruksorten Söderfors tillverkas snabbstål det numera franskägda Företaget av Erasteel Kloster med 270 anställda. lnom kommunen finns ca också några relativt stora företag inom verkstadsindustrin, bl.a. Atlas Copco Tools och Munters Components med ca 380 respektive 140 anställda, samt spånskivetillverkaren Karlit med ca 200 anställda. ca Störste arbetsgivaren är kommunen med ca 1 600 anställda. Den privata service- och tjänstesektorn är relativt svagt utvecklad. Jord- och skogsbruket är fortfarande av betydelse. Inom kommunen finns gymnasieskola och ett lärcentrum för en distansstudier. Endast 12 % kommuninvånarna har postgymnaav sial utbildning, vilket ligger under genomsnittet för landet. Kommunens ekonomi är relativt stark till följd bl.a. av att man har varit återhållsam med investeringar. Arbetslösheten är lägre än i många jämförbara kommuner. En bidragande orsak är sannolikt närheten till Uppsala. Det Förekommer viss arbetspendling dit, en liksom till Gävle. Kommunen har för närvarande inget särskilt näringspolitiskt Kommunledningen strävar dock att skapa gynnsamma program. arbetsvillkor för Företagen inom kommunen, bl.a. genom god kommunal service. Det har också förekommit vissa nyetableringar under de senaste åren. Kommunen genomkorsas järnvägen Uppsala-Gävle och av Europaväg Närmaste flygplats med reguljär trafik är Arlanda. Avståndet dit från centralorten 8 mil. är ca Socialdemokraterna har länge haft dominerande ställning i en kommunen. Vid 1998 års val gick dock den majoriteten i egna fullmäktige förlorad. Fördelningen de 49 mandaten i av fullmäktige är följande: s24, m v4, kd mp nu c stoppa E 4-väst kulturpartiet Vid kämkraftsomröstningen år 1980 fick nejsidan 43,6% av rösterna, dvs. över riksgenomsnittet 38,7 %.

17.2¶En förstudie

påbörjas

Genom sitt läge intill förstudiekommunen Östhammar har Tierps kommun haft möjlighet att under flera års tid följa arbetet där, bl.a. genom deltagande i det regionala MKB-samrådet avsnitt 15.5.

se

Kommunen har också sedan 1980-talet varit representerad i Lokala säkerhetsnämnden för Forsmarks kärnkraftverk. Frågan om kommunens medverkan i förstudiearbetet aktualiserades dock först när SKB i april 1998 kommunledningen gav en orientering om resultatet den preliminära förstudien för av Östhammar. Det konstaterades då det kunde att finnas områden också inom Tierps kommun, bl.a. inom ett avstånd 10 km från av Forsmarksverket, med förutsättningar för lokalisering ett av djupförvar. Denna kontakt följdes SKB i maj med förslag upp av om att SKB skulle genomföra förstudie i kommunen. en Därefter gick den politiska behandlingen i kommunen mycket

snabbt. På förslag kommunstyrelsen beslöt kommunfullmäktige

av redan den 16 juni att ställa sig positiv till SKB:s förslag. Beslutet var inte förenat med några särskilda förbehåll eller villkor riktade mot SKB eller staten. Det uttalades dock att ett eventuellt framtida beslut om att lokalisera ett djupförvar i kommunen skulle föregås

av en kommunal folkomröstning. Kommunfullmäktiges beslut

var detta stadium enhälligt. Något särskilt avtal med SKB träffades inte. SKB har i början av år 1999 lagt fram tidsplan för arbetet en med en förstudie. Uppläggningen är i princip densamma i som tidigare förstudiekommuner. Fram till hösten 1999 genomförs ett antal konsultutredningar publiceras allteftersom de blir klara. som Utredningarna sammanställs till preliminär slutrapport en som läggs fram vid årets slut, varefter kommunen har möjlighet att remissbehandla och granska den. Efter eventuella kompletteringar kan en slutrapport publiceras till 2000. Det kan tilläggas sommaren att SKB i februari 1999 har öppnat ett informationskontor i Tierp. Kommunens arbete med frågan under hösten 1998 kan betecknas uppstart. Man har försökt under detta skede som en att skaffa sig en viss kunskap djupförvarsprojektet och de om om

andra förstudiekommunernas arbete. Man har också diskuterat frågor strategi och organisation för kommunens engagemang. om Under uppstartskedet har arbetet bedrivits med hjälp av en liten informell arbetsgrupp med två politiker och två tjänstemän. En av politikerna har utsetts till politiskt ansvarig. Gruppen har lagt

s

fram förslag till handlingsplan och arbetsorganisation efter ett som behandling i kommunstyrelsen har godkänts kommunfullav mäktige i februari 1999. Det kan noteras att miljöpartiets represeni kommunstyrelsen reservation med krav bl.a. tant avgav en folkomröstning redan när resultatet förstudie föreligger. av en Utgångspunkten för arbetsgruppens förslag är att kommunen skall i förstudiearbetet med hög ambitionsnivå, varmed en skall skapa så goda förutsättningar möjligt för menas att man som framtida lokalisering ett djupförvar till kommunen. en av bör alltså ta sikte medverkan också i Kommunens engagemang kommande platsval, förutsatt att förstudien utfaller positivt. ett Med denna ambitionsnivå ställs krav ett mycket djupt och brett informations-, förankrings- och granskningsarbete och därmed också betydande kompetenshöjning. Kommunens åtagande en bör emellertid enligt arbetsgruppen inte omfatta en granskning av KBS-metoden. Denna bör prövas myndigheterna, senast inför av kommuner där platsundersökningar skall genomföras. valet av Handlingsplanen ansluter till den tidsplan SKB har lagt som fram för sitt arbete med förstudien. Under ett utredningsskede, sammanfaller med SKB:s arbete med den preliminära försom studien, skall kommunen förse SKB med underlag, identifiera frågor det är viktigt för kommunen att få belysta och skapa som möjligheter för kommuninvånarna att påverka förstudiearbetet. För utredningsskedet har föreslagits organisation i fyra en nivåer enligt följande. Den politiska styrningen och ledningen för projektet utövas av utgörs kommunstyrelsens arbetsutskott en styrgrupp som av förstärkt med den politiskt ansvarige för förstudien. Projektledaren är föredragande i frågor rör förstudiearbetet. som En informationsgrupp har till uppgift att förmedla information och synpunkter mellan projektet och kommuninvånarna och att verka för ökat medborgarinflytande. l ingår företrädare gruppen

för alla de partier som är representerade i fullmäktige. Avsikten är att också företrädare för föreningar och organisationer samt för näringslivet i kommunen skall kunna ingå i mån intresse. av Ordförande i inforrnationsgruppen är den politiskt ansvarige för förstudiearbetet. För den operativa ledningen kommunens arbete med förav studien svarar en projektledare. Denne skall föreslå och detaljplanera kommunens insatser och för verkställigheten svara av fattade beslut. Projektledaren skall också samordna pågående aktiviteter, svara för administration och ekonomi, bevaka omvärldsfrågor m.m. samt fungera sekreterare i flertalet som grupper. Projektledaren biträds av en informationssekreterare med ansvar för mediakontakter och informationsmaterial Rekrytering m.m. av dessa två tjänster pågår. Kommunens ordinarie tjänstemannaorganisation skall lämna stöd till förstudiearbetet. De tjänstemän har deltagit i arbetet som under uppstarten bildar särskild tjänstemannagrupp. Alla en tjänstemän som har kompetens och inom de kommunala ansvar områden som berörs av förstudien skall medverka i och följa arbetet löpande. Medverkan konsulter och experter förutsätts i av frågor där det saknas eller kompetens inom kommunens resurser egen organisation. Avsikten är att denna organisation efter hand skall kompletteras med en eller flera referensgrupper med uppgift att sätta sig följa och påverka förstudiearbetet. Man har dock ännu inte tagit ställning till hur denna verksamhet skall läggas upp. Utredningsskedet övergår i ett granskningsskede när SKB:s preliminära rapport har lagts fram. För detta skede räknar man med att det kommer att krävas organisation, bl.a. med hänen ny syn till det ökade behovet av expertinsatser. Arbetsgruppen betonar att det ligger i kommunens intresse att arbetet inte forceras. Arbetet med att höja kunskapsnivån och intresset för kämavfallsfrågan i samhället betecknas mycket som långsiktigt, och det måste därför fortsätta långt efter att SKB:s förstudiearbete i Tierps kommun har avslutats. Redan under hösten 1998 tog kommunen initiativ till viss extern information i kämavfallsfrågan, bl.a. vid energimässa i en

oktober då både SKB och vissa kritiskt inställda inbjöds

grupper

medverka. Liksom i Östhammars kommun har det bildats en att lokal förening med syfte att påverka opinionen i frågan, SOS Stoppa Osäkert Slutförvar Tierp.

Litteraturförteckning

Hänvisningar till Författningar och propositioner lämnas i respektive avsnitt.

Bakgrund

KASAM, Kunskapsläget på kärnavfallsområdet 1998, SOU 1998:68.

KASAM, Kärnavfall och säkerhet rapport från ett seminarium

om säkerhetsanalys av slutförvaringen använt kärnbränsle,

av SOU 1998:130.

Rolf Lidskog red., Kommunen och kärnavfallet svensk kärnav-

fallspolitikpå 1990-talet, 1998.

Miljöbalksutbildningen, Grundkursen Miljöbalksutbildningens

kompendium i miljöbalken och dess förordningar, september 1998.

Statens kämkraftinspektion, Frågor och svar om använt kärnbränsle, 1994.

Statens kämkraftinspektion, Så analyseras riskerna vid sluförvaring av kärnavfall, 1997.

Svensk Kämbränslehantering AB, Så tar vi hand Sveriges

om radioaktiva avfall verksamheten 199 1998.

Platsvalsprocessen

KASAM, Kärnavfall och miljö rapport från ett internationellt -

seminarium miüökonsekvensbeskrivningen MKB och dess

om roll inom slutförvaringen kärnavfall, SOU 1995:90. av

KASAM och Nationelle samordnaren kämavfallsområdet, Kärnavfall och beslut- rapport från ett seminarium om beslutsi samband med lokaliseringen av ett slutförvar för processen använt kärnbränsle, SOU 1997:180.

Svensk Kämbränslehantering AB, Kärnavfallets behandling och slutförvaring för forskning samt utveckling och demon- - program

stration inkapsling och geologisk djupförvaring F UD-program

av 98, september 1998.

Svensk Kämbränslehantering AB, Detaljerat för forskprogram ning och utveckling 1999-2004 Underlagsrapport till F UD- 98, september 1998. program

Förstudiekommunema

Evert Vedung Patrik Olofsson, Lokalsamhällets beslutsfattande kärnavfallet tre kommuner i SKI-rapport 97:38 oktober om - norr, 1997 ett sammandrag har publicerats i Kommunen och kämavfallet, se ovan.

Svensk Kämbränslehantering AB, Förstudie Storuman slut- rapport, januari 1995.

Britt-Marie Drottz-Sjöberg, Stämningar i Storuman efter folkomröstningen ett djupförvar, SKB projektrapport april 1996. om

Svensk Kärnbränslehantering AB, Förstudien om lokalisering av

djupförvaret till Storuman erfarenheter och lärdomar, projekt-

rapportjuni 1996.

Svensk Kämbränslehantering AB, Förstudie Malå slutrapport,

mars 1996.

Nationelle samordnaren på kämavfallsområdet, Kampanj med

kunskaper och känslor om kärnavfallsomröstningen i Malå

kommun 1997, SOU 1998:62.

Infraplan AB, Förstudie Malå uppföljning, utvärdering, avslut-

ning, augusti 1998.

Svensk Kämbränslehantering AB, Förstudie Nyköping preli-

minär slutrapport, maj 1997.

Svensk Kämbränslehantering AB, Förstudie Östhammar preli-

minär slutrapport, september 1997.

Uppsala universitet och Östhammars kommun, Kunskap och

osäkerhet Uppsala universitet granskar SKBzs förstudie av

djupförvar för kärnavfall i Östhammars kommun, rapportdel och

sammanfattning, december 1998.

1999

Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Nyaförmánsrättsregler+Bilagor.Ju. 32.Utvecklingssamarbeterättsornrådet.Ju. . 33.Bo Betalarätt.Särskildaboendefonnerför Steriliseringsfrågani Sverige1935-1975. tryggt- Ekonomiskersättning. äldresamtavgifterföräldre-ochhandikappomsorg. Yrkesñsketskonkurrenssituation.Jo. . 34.Svensktmedborgarskap.Ku. Godsedi forskningen.U. . N. Fastighetsmäklamämndeneffektivaretillsyn.Fi. Effektivavärme-ochmiljölösningar. 35. - EffektivareTotalförsvarsstödiÖstersjöomradet.Fö. 36.Likvidationavaktiebolag.Ju. . Underrättelsetjänstenöversyn.Fö. Märkväl Fi. 37. - en lnvandrarskapochmedborgarskap. 38.Följdleveranserisambandmedexportav Demokratiutredningensskriftserie.Ju. krigsmateriel.UD. Attslaktaettfåri Gudsnamn.Omreligionsfrihet 39.Vuxenutbildningföralla Andraåretmed ochdemokrati.Demokratiutredningensskriftserie. Kunskapslyftet,U. Ju. 40.Demokratini denoffentligasektornsförändring. Rasism,nynazismochfrämlingskap. Demokratiutredningensskriñserie.Ju. Demokratiutredningensskriñserie.Ju. 4l. Bevaradokumentärfilmenskulturarv.Åtgärdsförs- Bördemokratinavnationaliseras lagsamtförslagtill ettcentrumfördokumentärfilm . filmvardscentral.Ku. Demokratiutredningensskriftserie.Ju. ochen .F Elektroniskdemokrati.Demokratiutredningens 42.Nyluñfartslag.N. skriftserie.Ju. 43.Oberoende,ägandeochtillsynirevisions- Etikochdemokratiskstatskonst. verksamhet.Ju. Demokratiutredningensskriftserie.Ju. 44.Öppenelmarknad.N. Denframtidakommersiellalokalradion.Ku. 45.Slutförvaringavkämavfall.Kommunernaoch Nyttsystemforprövningavhyres-ocharrendemål. platsvalsprocessen.M. Ju. Ökadrättssäkerheti asylärenden.UD. GarantipensionochBosättningstilläggförpersoner föddaår 1937ellertidigare. Frågortill detindustriellasamhället.Ku. . Artikel i7 EG:svammärkesdirektiv. Ändringarvammärkeslagen.i Ju. 20.Sverigeochjudamastillgångar.UD. Lindqvistsnia niovägarattutvecklabemötandet . avpersonermedfunktionshinder. 2NDenskyddadeprovinsen.Enessäomdemokratins värdeochvärdighet.Demokratiutredningens skriftserie.Ju. Utvecklingavmänskligaresurseri arbetslivet. . inomEG:s Förslagtill inriktningavnyamål3 strukturfonder.N. 24.EG:sstmktttrstöd.Nyorganisationfordegeografisktavgränsadestrukturfondsprogrammen.N. 25.Samemaettursprungsfolki Sverige. - 26.Införselavbeskattadevaror.Fi. 27.Delta Utredningenomdeltidsarbete,tillfälliga jobbocharbetslöshetsersättningen.N. 28.Kontantmetodförsmåföretagare.Fi. 29.Internationellkonflikthanteringattförberedasig tillsammans.Fo. 30.YttrandefrihetenochkonkurrensenFörslagtill mediekoncentrationslag.m.m.Ku. 31.Tillsynöveradvokaterm.m.Ju.

Statens 1999

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

NyafönnånsrättsreglerBilagor.l Finansdepartementet

+

lnvandrarskapochmedborgarskap.Demokrati- Märkväl 7

utredningensskriftserie.8 införsel beskattadeav varor.26

Attslakta fåri Gudsett namn.Omreligionsfrihetoch Kontantmetod småföretagare.för 28

demokrati.Demokratiutredningensskriñserie.9 Fastighetsmäklamämndeneffektivaretillsyn.35

- Rasism,nynazismochfrämlingskap.

Demokratiutredningensskriñserie.10 Utbildningsdepartementet

Bördemokratinavnationaliseras Godsedi forskningen.4

Demokratiutredningensskiñserie.1 l Vuxenutbildningföralla Andraåretmed

Elektroniskdemokrati.Demokratiutredningens Kunskapslyftet.39

skriftserie.12

Etikochdemokratiskstatskonst. Jordbruksdepartementet

Demokratiutredningensskriñserie.13

Yrkesfisketskonkurrenssituation.3 Nyttsystemförprövningavhyres-ocharrendemal.5l

Samemaettursprungsfolki Sverige.25 Artikel i EG:s7 vanimärkesdirektiv. -

Ändringarivarumärkeslagen.19 Kulturdepartementet

Denskyddadeprovinsen.Enessäomdemokratins

Denframtidakommersiellalokalradion.14 värdeochvärdighet.Demokratiutredningensskriftserie

Frågortill detindustriellasamhället.18 22

YttrandeñihetenochkonkurrensenFörslag- till Tillsynöveradvokaterm.m.31

mediekoncentrationslagm.m.30 Utvecklingssamarbeterärtsontrádet.32

Svensktmedborgarskap.34 Likvidation aktiebolag.av 36

Bevaradokumentärfilmenskulturarv.Åtgärdsförslag Demokratini denoffentligasektornsförändring.

samtförslagtill ettcentnunfördokumentärfilmochen Demokratiutredningensskriñserie.40

filmvärdscentral.41 Oberoende,ägandeochtillsyni revisionsverksarnhet.43

Näringsdepartementet Utrikesdepartementet

Ökadrättssäkerhet Effektivavärme-ochmiljölösningar.5

i asylärenden.16

Utveckling mänskligaav resurseri arbetslivet.Förslag Sverigeochjudamastillgångar.20

till inriktningavnyamål inomEG:s3 strukturfonder. Följdleveranseri sambandmedexportavkrigsmateriel.

23 38

EG:sstmkturstöd. organisationNy fördegeografiskt

Försva rsdepa rtementet avgränsadestmkturfondsprogranunen.24

Delta Utredningen deltidsarbete,om tillfälligajobb EffektivareTotalförsvarsstödiÖstersjöorrtradet.6 -

ocharbetslöshetsersättningen.27 Internationellkonflikthantering förberedaatt sig

- Nyluñfartslag.42 tillsammans.29

Öppenelmarknad.44 Underrättelsetjänstenenöversyn.37

-

Socialdepartementet Miljödepartementet

Slutförvaring kämavfall.av Kommunernaoch Steriliseringsfi-âgani Sverige1935-1975.Ekonomisk

platsvalsprocessen.45 ersättning.2

GarantipensionochBosâttningstilläggförpersoner

föddaår1937ellertidigare.17

Lindqvistsnia niovägarattutvecklabemötandetav

personermedfunktionshinder.2 l

Botryggt- Betalarätt.Särskildaboendeformerföräldre

samtavgiñerföräldre-ochhandikappomsorg.33

Nationelle samordnaren

på kärnavfallsområdet

M l996:C

I maj 1996 utsåg regeringen Nationell samordnare kämen avfallsområdet. Uppdraget innebär att främja samordningen de av informations- och utredningsinsatser kommuner berörda som av Svensk Kärnbränslehantering AB:s studier avseende lokalisering av använt kärnbränsle och kärnavfall finner nödvändiga. Det föreligger ett omfattande material den om process som skall leda fram till valet plats för slutförvaring det använda av av kärnbränslet. Materialet finns i regeringsbeslut och offentliga utredningar samt i ett stort antal rapporter från myndigheter främst Statens kärnkraftinspektion och Statens strålskyddsinstitut och Svensk Kärnbränslehantering AB. Därtill har det förts en livlig allmän debatt. l denna rapport beskrivs platsvalsprocessen översiktligt, mer med särskild hänsyn till den miljölagstiftning har trätt i nya som kraft den 1januari 1999. Vidare beskrivs hur de kommuner hittills har medsex som verkat i förstudier förutsättningarna för framtida lokalisering om av ett djupförvar inom kommunen har lagt sitt arbete med upp frågan. Två kommuner, Storuman och Malå, har efter folkomröstningar beslutat att dra sig platsvalsprocessen. I Nyköpings, "ur Oskarshamns, Tierps och Osthammars kommuner fortsätter arbetet. Rapporten är avsedd främst information till de kommuner som som medverkar eller överväger att medverka i förstudier. Den innehåller inga rekommendationer eller förslag.

Nationelle samordnaren kärnavfallsområdet M l996:C, Miljödepartementet, 103 33 Stockholm.

fakta info direkt

Tel 08-587 671 oo. Fax 08-587 671 71. Box6430. 11382 Stockholm.

order@faktainfo.se wwwfaktainfose

ISBN 91-7610-971-2 ISSN 0375-25OX