Kärnavfall och beslut : rapport från ett seminarium om beslutsprocessen i samband med lokalisering av ett slutförvar av använt kärnbränsle, Umeå 8-10 april 1997 : rapport från KASAM - Statens råd för kärnavfallsfrågor och Nationelle samordnaren på kärnavfallsområdet

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

Kärnavfall och Beslut

Rapport från ett seminarium

om

beslutsprocessen i samband med lokaliseringen

av ett slutförvar för använt kämbränsle. Umeå 8-10 1997

april

Nationelle Samordnaren

K

pa kärnavfallsomradet STATENS RÅDFÖR

KARNAVFALLSFRÅGOR M 1996:C

Swedish Notional Counc1| forNuclear Wave

M min

Statens offentliga utredningar WW 1997:180 W Miljödepartementet

Kärnavfall och Beslut

från seminarium besluts-

Rapport ett om

i samband med lokalisering

processen

av ett slutförvar av använt kämbränsle.

Umeå 8- 1 O

april

1997 Rapport från KASAM Statens råd för kämavfallsfrägor och Nationelle samordnaren kärnavfallsonlrådet Stockholm 1997

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadrcss: Fritzcs kundtjänst 106 47 Stockholm Orderfax: 08-690 91 91 Ordcrtel: 08-690 91 90 E-post: fritzes.order@liber.se Internet: www.fritzes.se

Omslagsbild: Landskap, textil av Maria Triller Foto Tord Lund.

Tryckt av REGERINGSKANSLIETS OFFSETCENTRAL ISBN 91-38-20788-5 Stockholm 1997 ISSN 0375-25OX

Välkomna till seminariet

Camilla Odhnoff Ordf, KASAM

Herr Landshövding, Mina damer och herrar

På KASAMs och den Nationelle Samordnarens vägnar vill jag rikta ett varmt välkommen till alla intresserade mött i sådana skaror att lokalen känns som upp trång Först vänder jag mig till våra franska gäster, Christian Bataille, ledamot av franska Nationalforsamlingen och Maurice Laurent, kanslichef för Nationalforsarnlingens utskott for vetenskap och teknik. KASAM har nyligen besökt i er Frankrike. Ert arbete imponerar på oss. Tålmodigt, ärligt och uttömmande informerar ni om kärnavfall och om syftet med de undetjordslaboratorier som man har för avsikt att bygga. Vi ser med förväntan fram mot kvällens anförande. Vi hälsar också särskilt våra finska vänner med Jussi Marminen från Handelsoch Industriministeriet i spetsen. Att vi har lagt denna konferens i Västerbotten är inte mycket att fundera över. Vi har här mött ett stort intresse och stor vetgirighet från både landshövding en och handläggare på länsstyrelse och i kommuner. Vi är mycket glada över att vara här Många delar intresset, frågorna, de kritiska synpunktema. Hjärtligt välkomna övriga länsstyrelser och kommuner, statliga myndigheter, organisationer, kärnkraftföretag, press, föredragshållare från riksdag, universitet och andra organisationer. Innan vi lyssnar till Monsieur Batailles föredrag lämnar jag ordet till Landshövding Georg Andersson.

Landshövding Georg Andersson hälsade konferensdeltagama välkomna till Umeå och gav en presentation av "Västerbotten kontrastemas län, kontraster- nas län med hjälp av belysande bilder och väsentliga faktauppgifter omkring befolknings- och näringslivsutvecklingen.

Kärnavfallet i Frankrike

-

Nationalförsamlingens roll i skapandet av en

dialog

Christian Bataille Ledamot av franska Nationalfbrsamlingen

Frankrike, som bara har knappa inhemska energikällor, har sedan mer än trettio år utvecklat ett omfattande kämkrañprogram. Detta svarar idag för ca 80% av landets elproduktion. Detta kämkraftprogram och detta är en konstitutionell fransk kuriositet - startades utan att Nationalförsamlingen hade konsulterats. I Frankrike finns fortfarande ingen lag angående den kämtekniska verksamheten motsvarande den svenska lagen från 12 januari 1984. Byggnaden av de 55 idnftvarande blocken har inte föranlett några nänmvärda problem bland berörd befolkningen runt verken, utom i ett fall där byggnadsprojektet fick stoppas. Flera sociologer har funderat över orsakerna till denna avsaknad av någon reaktion från befolkningen om kämkraften, utan att kunna komma med något acceptabelt svar. Till och med idag, efter Tjernobyl, kan man konstatera att den stora majoriteten av fransmän fortfarande visar förtroende för kämkraften. Samtidigt förordar samma majoritet att inget nytt kärnkraftverk byggs med tanke på att dagens elproduktion betydligt överstiger det inhemska elbehovet. Varje tillkommande kärnkraftverk skulle således bidra ytterligare till elexporten, som idag motsvarar ca 15% av produktionen motsvarande hälften av den svenska elproduktionen. I slutet av 80-talet tog ANDRA Nationella Institutet för hantering av det radioaktiva kämavfallet, som då var en avdelning inom CEA Franska Kommissariatet for Atomenergi, beslutet om att bygga ett forskningslaboratorium för djupförvaret av det högaktiva avfallet. Ansvariga inom ANDRA och andra politiker blev mycket överraskade då ansträngningama att hitta en lämplig forläggningsplats för detta laboratorium mötte

starkt motstånd från den berörda lokala befolkningen. Överraskningen desto

var större med tanke på att lokaliseringen av ett förvar för lågaktivt avfall hade genomförts utan någon svårighet.

I februari 1990 tog regeringen, mot bakgrund av konfrontationer mellanbefolkningen och polismakten, beslutet att avbryta de geologiska forskningsinsatser som ANDRA bedrev. Samtidigt fick OPECST Nationalförsamlingens kommission för telcnisk/vetenskaplig utvärdering uppdraget att påbörja en studie om hantering av det högaktiva avfallet. Detta organ, vars mandat är att informera Nationalförsamlingen om sina utvalda alternativ angående naturvetenskapliga och tekniska områden, bad mig att ta fram en rapport om detta ämne. Språkprofessor som jag var innan jag blev invald i Nationalförsamlingen hade jag ingen särskild kunskap om änmet. Jag beslöt mig därför att lyssna till alla berörda och i synnerhet till motståndarna inom den befolkning som berördes av ANDRAs tilltänkta förläggningsplatser. Liksom för de övriga studier som kommissionen OPECST bedriver, ligger detta uppdrag i gränsnittet mellan politik och teknik, med målet att ge Riksdagen en rapport som i enkla termer skulle beskriva varför experterna och de berörda befolkningarna inte kunde komma överens. Efter ett år jag Nationalförsamlingen ett antal rekommendationer, vilka ca gav tidigare hade godkänts kommissionens folkvalda ledamöter. Jag förordade av särskilt att huvudlinjema för hantering av det högaktiva kärnavfallet skulle inskrivas i en lag, den legislativa vägen är den enda, enligt mitt fönnenande, kan tillräckliga officiella garantier för att de berörda befolkningarna som ge skulle acceptera att delta i dialog med de ansvariga för hanteringen av avfalen let. Regeringen sitt samtycke till rapportens rekommendationer och lade fram gav ett lagförslag vilket jag fick presentera för Nationalförsamlingen. Lagforslaget innehöll de huvudlinjer som jag hade fört fram i min rapport:

skapandet ett diversifierat forskningsprogram som behandlar både en 0 av minskning av avfallets farlighet och livslängd, samt djupförvaret. Dessa forskningsområden ges samma prioritet ANDRA ombildas till en oberoende organisation med ansvar for avfallshan- 0 teringen bildandet kommission för bedömning av forskningsprogrammen och 0 av en forskningsresultaten. Denna kommission består av franska och utländska oberoende experter bekräftelse att Nationalförsamlingen, och endast denna, kommer att be- 0 av sluta år 2006, efter granskning av de oberoende experternas rapport, om det eventuella byggandet av ett djupförvar

0 statligt åtagande beträffande garantier till de berörda befolkningarna inklusive ekonomiskt stöd för den ekonomiska och sociala utvecklingen för de kommuner som kommer att acceptera forskningsanläggningama.

Utöver ovan nämnda huvudlinjer preciserar lagförslaget vilka förutsättningar som skall gälla för skapandet av en dialog:

0 tidig information till beslutsfattare, folkvalda och befolkningen 0 sociala studier och konsekvensanalys med deltagande från representanter från berörda kommunstyrelser, länsstyrelser och regionsstyrelser de tre politiska lokala instansema i Frankrike 0 bildande av lokala kommittéer för infonnationsfrågor samt uppföljning av forskningsarbetet. Dessa kommittéer avses bestå av folkvalda, representanter från fackföreningar och lokala grupper, vilka inkluderar motståndargrupper 0 bildande av intressegrupper tillsammans med de lokala myndigheterna för en effektiv användning av de ekonomiska medel som avses att tilldelas de kommuner som berörs av ett dylikt forskningsprojekt.

Den nya lagens anda skiljer sig från tidigare ståndpunkter genom att öppna möjligheten till en demokratisk dialog. Projektets sociala acceptans blev på så sätt det primära villkoret för valet av förläggningsplatsen, medan experternas synpunkter intar en sekundär plats för att bekräfta den tekniska möjligheten att genomföra projektet. Återstod emellertid att få lagens tilltänkta riktlinjer bli att konkret tillämpade på plats. Också inom detta område beslöt myndigheterna att ta till ett nytt grepp genom att förlita sig till en oberoende medlare för valet förläggningsplatsema för de av underjordiska forskningslaboratoriema. Denna medlare är således inte knuten till de organisationer som ansvarar för hanteringen av kämavfallet. Två på varandra följande regeringar, av olika politisk färg, har bett mig att vara denna medlare, vilket jag accepterat. Såsom medlare har jag besökt åtta län som önskade ta emot mig. Dessa läns lämpliga geologiska egenskaper hade tidigare bekräftats av experterna. Vid varje besök har jag presenterat projektet, de enligt lagen utlovade garantiema, samt det tilltänkta stödprogrammet för alla beslutsfattarna och de ekonomiskt och socialt ansvariga folkvalda, representanter från fackföreningama, lantbrukarna och andra intressegrupper. Jag har dessutom förmedlat informationen till dem som frågat mig om den föredrag, informationsbroschyr, frågor/svar angående projektet och jag har vi- -

dare förmedlat de tekniska och ekonomiska frågorna till de statliga myndighetema. Före, under och efter mina resor till vart och ett av dessa län har en liten grupp medarbetare under ledning av en f.d. landshövding, samlat frågor, observaav tioner, kommentarer eller förväntningar från olika samtalspartner. Medarbetarna har också vid behov diskuterat några av projektets aspekter ingående med dessa Gruppen har också startat lokala utvecklingsprojekt, på initiativ från personer. vissa samtalspartner. Reaktionerna från mina olika samtalspartner har varit ganska varierande.

De kan grovt sammanfattas enligt följande:

En majoritet av folkvalda uppvisar en positiv inställning till projektet, samti- 0 digt de understryker behovet av en omfattande information. Deras insom ställning avspeglar inte deras politiska tillhörighet. Från fall till fall har studien antingen blivit till lokal och politisk insats, eller också har de politiska en gränserna suddats ut och en majoritet av folkvalda inom ett län har kunnat

enas.

Däremot har de gröna folkvalda och miljöorganisationema oftast motsatt sig de nationella energivalen, och uttalat ett stöd för ett ytförvar av avfallet vid produktionsplatsema.

Företrädare för arbetsgivarna har oftast visat sig intresserade av den ekono- 0 miska aspekt som ett underjordiskt forskningslaboratorium for med sig, och den påverkan detta kan ha på den regionala utvecklingen och särskilt med av avseende på högteknologisk anläggning. Samma företrädare har ibland en lämnat konkreta förslag och försökt informera sina kollegor och medarbetare.

Företrädare för fackföreningama har inte förefallit särskilt intresserade av 0 ämnet och har knappast tagit ställning i frågan. De flesta av dessa fackrepresentanter i flertalet län har i första hand noterat de fakta som jag presenterat, och de har samtidigt påpekat vikten av information till befolkningen.

Företrädare för lantbruksorganisationema har, i allmänhet, uttryckt ett stöd till 0 forskningsinsatsema och sig medvetna om ansvarsforhållandena inom anser detta känsliga område. De har således påpekat vikten av att bevara jordbruksmarkerna vid valet forläggningsplatsen och tillgången vatten för beav om

vattningsändamål, och framför allt påpekat den negativa kommersiella påverkan som ett avfallsförvar kunde ha beträffande försäljningen deras jordav bruksprodukter, speciellt vinet.

Vid diskussionerna med dessa olika grupper har jag aldrig förnekat att en av förläggningsplatsema for dessa laboratorier, efter forsöksperioden och beslutet från Nationalförsamlingen, kan utses att ta emot ett underjordiskt slutförvar för det högaktiva kämavfallet. Å andra sidan har jag framhållit de fördelar som de utvalda regionerna kommer att kunna dra nytta av i och med ett forskningslaboratorium, med tanke på att de nödvändiga anslagen från avfallsproducentema står i direkt proportion till den producerade avfallsvolymen. Skapandet av dessa laboratorier kommer i första hand att ha direkt påveren kan. Investeringen är ca 1,5 miljarder franc for varje laboratorium samtidigt som ca 70 miljoner FF tillkommer varje år för driftbudgeten, försökskostnadema inräknade. Varje laboratorium kommer att ha 150 anställda 30 akaca varav ca demiker. Dessa anställningar liksom beställningarna kommer att göras så långt som möjligt inom regionen. Byggandet respektive laboratorium kommer att ta av ca 5 år i anspråk och kommer att sysselsätta 300 Slutligen kommer ca personer. dessa underjordiska anläggningar att betala skatter främjar den lokala ekosom nomin. Dessutom kommer de regioner som tar emot ett laboratorium att åtnjuta anslag för bl a utvecklingen inom regionen. Till detta ändamål förutses 60 milca joner FF årligen. Dessa finansiella aspekter har ofta varit kritiserade motståndarna till av projektet. Men är det onormalt att de kommuner accepterar ett laboratorium, som eventuellt omvandlat år 2006 till ett underjordiskt avfallsförvar, erhåller ett anslag från samhället av samma storleksordning de kommuner där ett kämsom kraftverk byggts För närvarande pågår förhandlingar, den s.k. allmännyttiga enkäten, genom vilka den allmänna opinionen i berörda kommuner samlas in, utan att dessa åsikter förpliktar regeringen; det är inte fråga folkomröstning utan om en om en officiell opinionsundersökning. Opinionema divergerar naturligtvis. Huvuddelen de folkvalda och stor av en andel av befolkningen accepterar mer eller mindre underförstått de ekonomiska fördelar som dessa laboratorier innebär. Motståndarna, relativt få i antal, manifesterar högljutt, med stöd från nationella och till och med internationella miljöorganisationer.

Under 1998 kommer regeringen, efter rådfrågning av de berörda folkvalda, att besluta byggandet ett, två eller till och med tre laboratorier såsom jag reom av kommenderat. Byggarbetena borde påbörjas i slutet 1998 och försöksperioden av avses att löpa till år 2006. Jag insisterar på det faktum att det gäller in-situ" laboratorier vars syfte är att identifiera och kartlägga geologisk formation lämpar sig for byggandet en som ett underjordiskt förvar för högaktivt avfall. av År 2006 kommer Nationalförsamlingen att granska slutsatserna från de oberoende i den nationella kommissionen skapad enligt lagen från experterna 1991. Nationalforsamlingen kommer senare att yttra sig om lämpligheten av att anlägga ett underjordiskt forvar. Fram till detta datum kommer naturligtvis Nationalförsamlingen inte att förbli likgiltig inför frågorna kring det högaktiva kämavfallet. Således har jag blivit tillsatt Institutet OPECST for att garantera att lagen från 1991 efterlevs, av samt att de tre forskningslinjema:

o djupförvar 0 transmutation 0 ytförvar

bearbetas parallellt.

för övrigt i besöka Simpevarp och CLAB. En av mina Jag kommer att morgon i min från 1996 visar tydligt att Frankrike i framtiden slutsatser senaste rapport upparbeta allt det utbrända bränslet. Av detta skäl kommer vi inte kommer att kanske behöva planera for mellanlagring bränslet före dess slutdeponeatt en av ring i ett djupförvar. Sammanfattningsvis vill jag poängtera den roll den franska Nationalforsom samlingen har spelat for att bibringa större öppenhet och demokrati inom ett område där den exekutiva makten och den vetenskapliga auktoriteten haft for vana definiera regler utan att egentligen samtala med någon. att egna högaktiva kämavfallet innebär vetenskapliga problem som måste lösas Det De är uteslutande teknisk och rationell kamed ytterst stor omsorg. svar som av raktär är inte tillräckliga i detta avseende. måste härvid återskapa dialogen mellan allmänheten och experterna. De Man måste till den också integrera icke teksenare acceptera att egna resonemangen niska och ibland rent känslomässiga aspekter. - -

Min ståndpunkt är att vi för närvarande i Frankrike kan uppvisa försiktig en optimism. Inget är vunnet i förtid jag bedömer att kommer kunna men att uppnå en överenskommelse ett projekt avsett att slutligt omhänderta det högom aktiva kämavfallet djupförvar, transmutation, ytförvar eller kanske de tre till- sammans som kan visa sig vetenskapligt, tekniskt och ekonomiskt tillfredsstäl- lande, och i synnerhet acceptabelt för samhället. Jag är djupt övertygad om att det är vår plikt att utan dröjsmål lösa problemet, oavsett den åsikt som vi har om kämkrañens framtid. Det vore skamligt, ordet är inte för starkt, att lämna kämavfallet åt kommande generationer mot bakgrund att det är vår generation åtnjuter fördelarna, som det är ingen tvekan för mig att kärnkraften uppvisar klara sådana.

DISKUSSION:

Torsten Carlsson: Vilken roll spelar den ekonomiska ersättningen till kommunerna för att beslutsprocessen skall fungera i Frankrike Vilken möjlighet får kommunen att säga nej i ett senare skede

Christian Bataille: Den ekonomiska ersättningen

som kommer från avfalls-

producentema var en idé som jag hade med i min första rapport år 1990. Den idén byggde på erfarenheter från diskussioner med kommunerna. Förslaget berör alla kommuner som finns inom radie 10 km från förläggningsplatsen. Det en av är fråga om 60 miljoner franc per år under femtonårsperiod. Detta kan jämföen ras med den skatteintäkt man skulle från två kärnkrañaggregat på 1000 MW vardera.

Camilla Odhnofl: Jag kan tillägga att när vi frågade detta vid KASAMs om besök i Frankrike, så förklarade man det på så sätt att ett kärnkraftverk betalar en viss kommunalskatt. Ett laboratorium, däremot, är inte skyldigt att betala någon kommunalskatt. Då ansåg man det rättvist att laboratoriet skulle på något sätt bidra till kommunens finanser. Därför fördes detta förslag fram bidrag till om kommunen, av ungefär samma storlek som ett kärnkraftverk med två aggregat skulle ha givit.

Christian Bataille: Betr. den andra delen frågan. Bakgrunden är klar. Jag av påpekade redan i början av mitt uppdrag att på de platser där ett laboratorium skulle byggas där skulle också ett slutförvar kunna byggas, och detta efter att

riksdagen år 2006 hade tagit ställning till saken. Om det byggs endast ett laboratorium, då är det ganska givet att slutförvaret kommer att hamna där. Byggs det två blir sannolikheten 50% att vardera kommunen får slutförvaret. Jag vidare att det är helt givet att ett slutförvar måste byggas på en plats som anser har undersökts där byggt ett forskningslaboratorium. För mig är genom att man det otänkbart att föreställa mig att kommun skulle åta sig att ta emot ett en forskningslaboratorium och sedan tacka nej till slutförvaret, eftersom man då

skulle driva ett alltför högt finansiellt spel.

Ronny Liljeholm: Förs det någon diskussion i Frankrike i dag om risken att behöva emot avfall från andra länder Finns det någon lagstiftning i Frankrike ta skulle förhindra detta Det finns även ett EU-perspektiv på frågan. som

Christian Bataille: Lagen från 1991 mycket tydligt att slutförvaring av anger utländskt kämbränsle i Frankrike inte är aktuellt. Däremot finns det möjanvänt lighet tillfälligt lagra främmande bränsle under en avsvalningsperiod, under att relativt litet antal år. Visst bestrålat bränsle från utlandet bearbetas vid upparett betningsanläggningen i La Hague. Slutproduktema mellanlagras där under knappt tio år. Därefter skickas materialet tillbaka till ursprungslandet. Så har skett till Japan båt och till Tyskland tåg. IAEA i Wien har börjat t.ex. per per frågan. Men detta påverkar inte på något sätt den franska fundera över lagstiftningen. EU har ingenting med saken att göra. Det faller inte inom deras mandat. Lite retoriskt frågar jag mig varför EU i så fall inte också skulle börja sig i kol- eller oljeeldade kraftverk, med tanke på den ökade växthuslägga effekten.

Hellsten: Jag har två frågor. Finns det i fransk lagstiftning något som kan Arne kommun emot djupförvaret När väl valt en av de tre plattvinga en att ta man för sitt djupförvar, kommer då att lämna de två övriga kommunerna serna man eller kommer att ha någon fortsatt verksamhet där man

Christian Bataille: Lagen den är idag skall ses framförallt som en statlig som garanti och inte tvångslag. Det är viktigt att föra dialogen i samförstånd. som en tvångsåtgärd skulle innebära att dialogen har havererat. Endast en förlägg- Varje ningsplats blir aktuell till slut. Det betyder att en eller två andra kandidatplatser inte får den slutliga anläggningen. Man tänker sig att till forskningslaboratoriema inte bara knyta folk från universiteten utan även ha folk som forskar mycket konkret på platsen inom bergteknik och geologi. Detta kommer att leda

till en stark utveckling av de geologiska kunskaperna, vilket behövs i Frankrike, som är ett land med mycket varierande bergarter. Det är inte alls likt Sverige med dess starka stabila granit. Kunskaperna om den franska berggrunden är idag mycket bristfälliga. På så sätt fås positiv påverkan på alla kandidatplatsema, en även på dem som inte får ta emot slutförvaret. År 2006 blir det mycket viktigt att ta upp frågan om det eller de två återstående forskningslaboratoriema. Jag vill absolut inte se att de överblivna forskningslaboratorierna blir något slags halvofficiella slutförvar för andra slag avfall, så har skett i några andra av som länder. Men denna fråga kommer att tas år 2006 och regleras då. De upp laboratorier som inte får slutförvaret kommer att fortsätta bedriva att forskningsverksamhet, det kommer då att förbli forskningsverksamhet, men en ingenting annat.

Björn Dverstorp: Hur gick det till att välja ut de åtta lån eller regioner fanns som med i urvalsunderlaget från början

Christian Bataille: Jag besökte åtta län för att de folkvalda från dessa län hade bett mig göra det för att titta på deras möjligheter. Det gällde dock hela tiden län som har en geologi som kunde lämpa sig för projektet. Det finns två förutsättningar för att föra detta projekt i hamn lämplig geologi och samhället - en att ovanpå denna berggrund accepterar projektet. Detta medförde att vi kom fram till fyra regioner som kunde vara av intresse. Men kommer aldrig att kunna man nå målet om motståndet är för starkt ytan, oavsett kvalitén på berget därunder.

Camilla Odhnojj’: Det finns markant skillnad i svenskt och franskt en tillvägagångssätt, som kommer fram väldigt tydligt här. Det rör parlamentarikemas olika roller. Det verkar parlamentarikema i Frankrike har som om varit drivande och som om de tog på sig ett både att tala för sina hemansvar regioner och för intresset där och för att gå ut och möta opinionen. När vi talade med franska företrädare och frågade dem varför det är så viktigt det är just att parlamentet som skall fatta beslut i frågan, så svarade det är parlaman att mentet som man har förtroende för. Regeringar kommer och går, parlamenmen tet har man ett stort förtroende för. Jag skulle gärna vilja Christian Bataille att utvecklade parlamentets roll lite Vi skulle gärna vilja få våra riksdagsmän mera. mer aktiva.

Christian Bataille: Den franska nationalförsamlingen har inte roll samma som riksdagen i andra stora demokratiska länder, vilket jag beklagar. Det positiva är

den franska nationalförsamlingen har visat att den förmår diskutera mycket att långsiktiga frågor, svåra samhällsproblem och svåra tekniska problem. De inser frågomas vikt vida överstiger den "politiska halveringstiden". Den förmågan att kanske inte haft i alla andra länders parlament. Jag vill också nämna den har man roll parlamentets kommission för teknisk/vetenskaplig utvärdering har. stora som Den kommissionen har viktig uppgift när det gäller att penetrera svåra samen hällsproblem inklusive energifrågor och att utvärdera långsiktiga konsekvenser för samhället. Detta är uppgift i Frankrike tycker är en fråga för en som man folkvalda. Det verkar även i Frankrike finnas tendens att fler och fler moten den tekniska utvecklingen, utan att bry sig fördelarna. Å andra sätter sig om inom vissa områden föra diskussioner att sätta gränser för sidan måste man om långt forskningen skall få drivas. Ett exempel på detta är etikfrågor om hur roll den franska nationalförsamlingen börjat axla kloning. Detta är en ny som sig hel del från den vanliga politiska diskussionen. Det gäller och som skiljer en verkligen landets svåra framtida problem.

Kan ni kommentera hur kommunikationen mellan er själva, Saida L Engström : och den breda allmänheten för eller emot har gått de folkvalda i kommunerna till Har det funnits några speciella svårigheter i den kommunikationen

Bataille: Den första reaktionen från samhället är alltid att förkasta ett Christian bedrivits på eller mindre dolt sätt. I Frankrike finns det projekt som har ett mer mycket för förbättra öppenheten inom kämkraftområdet. fortfarande att göra att gäller inte minst olika analyser. En komponent är att massmedierna Det annan sig förda bakom ljuset och att de inte får tidig och tillräcklig inforofta känner Situationen i Frankrike är trots allt att majoritet befolkningen är mation. en av kärnkraft. Däremot finns det ett fåtal, ofta mycket högljudda motståndare. för 10-12 vinproducenter i trakten av Marcoule som har Det finns t.ex. en grupp av till sig massmedia från hela Europa, medan den stora majoriteten i lyckats att dra de förslag diskuteras. I ett demokratiskt samhälle måste regionen accepterar som sig har den breda allmänheten med sig och inte man alltid försäkra om att man låta sig styras av mycket små minoriteter. fysiska möjligheten att möta varje individ i den berörda Jag har inte haft den Därför har det funnits tekniker hjälpt till att sprida informabefolkningen. som befolkningen. Ett problem har ibland varit att dessa tekniker tion och att möta saknat ödmjukhet, och resultatet har då blivit förödande. En varit arroganta och del befolkningen har då i stort sett bara tackat för sig och inte lyssnat vistor av vad framfördes. Jag ett stort behov pedagogiska insatser för dare till som ser av

att få informationen att nå mottagaren. Man lär sig mycket genom att delta i denna typ av inforrnationskampanjer.

Carl-Åke Andersson: Vi hörde talas förhandlingar den "allmärmyttiga om om enkäten". Vad innebär detta För mig låter det lite konstigt med förhandlingar när det gäller en enkät. Hur går man tillväga Jag har också en fråga de tre om forskningslinjema djupförvar, transmutation och ytförvar. Kan något dessa av kallas ett huvudaltemativ

Jean-Pierre Bento: I franska texten står "procedure". Det har vi översatt med förhandlingar.

Claes T hegerström: "Enquete publique" har "allmännyttig enkät". översatts som Det kan föra tanken till något slags opinionsundersökning, vilket det dock inte är fråga om. Läget i Frankrike är, att man på tre ställen genomfört platsunder-

sökningar för underjordiska laboratorier. ANDRA som är SKBs motsvarighet i

Frankrike har gjort dessa undersökningar under de senaste 3-4 åren. Man har lämnat in ett beslutsunderlag för tillståndsansökan. Då kräver det franska systemet att man genomför en "enquete public". En domstol utser en person, som får till uppgift rad remissförfaranden, oftast i skriftlig form, att, genom en men allmänna möten kan också ingå, hämta in breda synpunkter på tillståndsansökan som ett underlag for regeringen, när den skall fatta beslut skall få bygga om man eller Skall man jämföra med något liknande i Sverige så kanske det kan vara Koncessionsnämnden som har förhandlingar med sakägare och försöker få fram ett underlag för kommande beslut. Det kan vara bra ha klart för sig att det alltså inte gäller någon allmän opinionsundersölming.

Christian Bataille: Lagen anger tre huvudlinjer vad gäller forskningen, det men kan finnas fler som man inte känner till ännu. Vad gäller djupförvaret så har man inga farhågor att man inte kan lösa det rent telmiskt. Vad gäller transmutation gränsar man till det man knappast kan. Man vet idag inte om det är möjligt ens att nå det målet. Däremot har detta lett till förnyad forskning inom delar den av

franska kämkraftindustrin. Vad gäller ytförvaret efter konditionering mate-

av

rialet så är det ett alternativ som stöds av miljöorganisationema. Men det är

också ett alternativ där kunskapen ännu är begränsad. Det finns en ojämvikt mellan de resurser man satsar på djupförvar resp. ytförvar. Detta kommer man

att försöka rätta till. Jag mycket fram mot mitt besök i CLAB i morgon, som ser jag hoppas skall vidga mina vyer ytterligare. En rapport publicerades förra året. Där beskrivs status hos de olika forsknings-

insatsema görs för det civila kämavfallet. Rapporten som jag har med mig

som här i ett exemplar innehåller även kritiska synpunkter på de olika områdena. Dessa synpunkter kommer att leda till justerande åtgärder. Jag är f.n. riksdagsman for oppositionen, jag har blivit ombedd av men regeringen att göra motsvarande insats for det militära kämavfallet som jag en gör for det civila. Jag har börjat med det. Jag har rest runt i Frankrike och jag har varit i Polynesien, for att få bekräftat att inte t.ex. har sänkt atomubåtar, så man gjort med ryska ubåtar, och att rivningen av de militära installationema som man sker under strikt kontroll. Hittills har jag kunnat konstatera att så sker både i Polynesien och i Frankrike.

Olof Söderberg: Jag vill tacka Monsieur Bataille for det intressanta föredraget

och inte minst for den inträngande frågestunden.

Lokalisering av avfallsanläggningar för

icke radioaktivt avfall

Per Olof Håkansson

Inledning

Min uppgift är att resonera kring lokalisering av avfallsanläggningar för icke radioaktivt avfall. Det är en spännande uppgift, för den är precis så mycket som annat, fylld av en del bekymmer också möjligheter. men Jag vill gärna redovisa min ansats. Jag kommer inte att prata från någon legal, vetenskaplig eller teoretisk utgångspunkt. Jag kommer förstås att tangera sådana och ibland in på dem, men jag har sett som min uppgift att ha ett bredare perspektiv från en generell synpunkt. Min utgångspunkt är i högsta grad personlig. Den är grundad på erfarenheter som jag fångat upp lite olika håll. Jag har en bakgrund som byggnadsingenjör i sydvästra Skåne och är aktiv som kommunalpolitiker i Trelleborg. Jag har funnits i riksdagen sedan i början av 70-talet och har där varit verksam i bostadsoch ñnansutskotten. Numera är jag ordförande i riksdagens revisorer. I bostadsutskottet ligger frågorna om den fysiska planeringen. Jag verksam där under var den tid då PBL Plan- och bygglagen och NRL naturresurslagen arbetades fram. Parallellt med detta har jag hela tiden sysslat med olika teknikfrågor, energioch miljöfrågor. Mycket har handlat om miljöfarligt avfall och frågor med anknytning till skydd och säkerhet räddningstjänsten. Jag följde SAKAB som Svensk Avfallskonvertering AB från dess tillblivelse några år in på 1970-talet och var dess styrelseordförande från 1982 tills bolaget såldes i början 90-ta1et. av Det finns mycket att plocka fram från planerings- och utbyggnadsprocessema i och kring SAKAB. Nu skall jag försöka att inte referera så specifikt till dessa. Istället vill jag försöka göra min framställning allmångiltig. Syftet är att få igång de tankebanor som är nödvändiga. Jag tror också att jag i vanlig ordning kommer att provocera. Men det gör jag inte i något ont syfte utan uppsåtet är tvärtom gott Tankebanorna är en del i en process där kan hitta de goda man ev. lösningarna.

Ett konfliktfyllt ämne

Den forsta fråga jag ställer mig är: Varfor är det här ämnet så konfliktfyllt Det finns andra både tekniska och icke tekniska problem som är lika svåra som dessa våra bägge lokaliseringsärenden men som inte alls har samma konfliktfyllda dignitet. Jag har inget säkert på frågan "varför så konfliktfyllt, men jag har några svar uppslag till En handlar om att 0rd uppfattas olika, ges olika mening och svar. leder till olika associationer. Om jag t.ex. säger "Kumla" så tänker ni antagligen på olika saker. Någon kanske tänker på just SAKAB eftersom anläggningen var lokaliserad där. Andra kanske associerar till fängelser och Kumlabunkem. Åter andra funderar på dåtidens Kumla något centrum för skotillverkningen i som av landet. Så kan det också i ett lokaliseringsärende. Har man inte pratat ihop sig vara kring utgångspunkt eller gemensam problembeskrivning, så en gemensam en hamnar lätt i ett motsatsförhållande i de slutsatser man så småningom drar. man Man förstår inte riktigt hur de andra kan hamna så snett och så är konflikten ett faktum

Aktörskretsen

Det är viktigt att fundera över hur kretsen aktörer ut. Fundera på vem det av ser är säger något och är det tar emot budskapet. Hur går kommunisom vem som kationen till Finns det en ömsesidig förståelse Man kan snabbt konstatera att den krets är involverad i ett lokaliseringssom ärende är mycket stor. Aktörskretsen är oerhört mångfacetterad. Det är därmed upplagt för rejäla missuppfattningar kan utvecklas till svåra konflikter. Det som är denna intressekonflikt vi på något sätt skall undvika att hamna Men om som vi gör det, så måste vi hantera den och hitta en bra lösning. En intressant tanke att fundera på kan vara: Finns det något som förenar aktörskretsen I så fall är det något att bygga på Jag tror inte det finns mycket förväntningar i denna mångfacetterade krets av aktörer. Här är av gemensamma det olika förväntningar gäller. Några vill, några vill inte, några är för, andra som emot, för att uttrycka det förenklat. Så får konstatera att det svåraste vi människor har att hantera är när vi har förväntningar inte går i uppfyllelse. Brustna förväntningar sitter som ett ärr som

någonstans, om de nu läks Men även ärret kan göra ont. Detta leder ibland oss . in i situationer som är oerhört svåra att hantera.

Förväntningar och roller

Vilka förväntningar och vilka roller har då den aktörskrets som vi har anledning att fundera över, både vad gäller hantering av MFA Miljöfarligt avfall och inom ert område. Jag väljer att indela aktörerna så här:

företaget i fråga som skall utföra det hela, offentliga och myndigheter,

organ aktörer utanför företaget exkl. offentliga. organ och myndigheter, med undergrupperna direkt inblandade och mer indirekt berörda. Låt oss fundera på vad det är för aktörer. Vad gör de och hur uppträder de

Företaget

Ägare styrelse

- Inom företaget så finns några med speciella roller i detta sammanhang. Det är ägare styrelse, företagsledning, inforrnationsavdelning och anställda. - Vanligen är inte grupperingen av ägare och styrelse något problem, utan de har ett gemensamt mål och ett enhetligt sätt att uppträda. Men vad är det för företag pratar om Är det ett bolag har flera ägare, så kan det finnas spänningar som inom ägargruppen. Är det ett bolag med ett offentligt ägande så är det inte ovanligt att det i styrelsen finns företrädare för olika politiska uppfattningar. Aktiebolagslagen är mycket tydlig vad gäller styrelsens roll. De sätts in i som styrelser från den politiska sfáren tar ibland arbetsmetoder som kommunallagen ger utrymme för eller från andra offentliga verksamheter med sig in i bolaget. Reservationer förekommer vilket är relativt vanligt i den offentliga världen. I ett bolag skall, enligt aktiebolagslagens anda, reservationer visserligen kunna förekomma, men när ett beslut väl är fattat så skall styrelsen samfállt arbeta för den lösning som dess majoritet har beslutat om. Men vi politiker fungerar så att har en gång tyckt något annat än majoriteten, så skall vi även efter det att beslutet är fattat och det gått oss emot visa att det vi ville var det rätta. Det är inte i aktiebolagslagens anda förekommer men likväl och skapar då spänningar i ett bolag. Fundera därför noggrant på hur verksamheten skall formas. Tänk efter aktiebolagsfonnen verkligen är bra. om Det är annars mycket lätt att hamna i inre konflikter som är svåra att hantera.

Företagsledning informationsavdelning - Företagsledningen har förhoppningsvis ett tydligt uppdrag. Men så händer det

att ägaren byter majoritet eller ändrar uppfattning. Företagsledningen har "riggat" och satt igång viss i syfte att nå det uppsatta målet. Nu måste en process inriktningen ändras. Detta kan skapa stora bekymmer eftersom en kanske över tiden långt gången och i bästa fall väl förankrad process skall styras om. Informationsavdelningen blir då det "stackars" skall förklara och försvara organ som detta utåt. Ibland kanske informationsavdelningen dessutom inte vet allt och det

kan leda till speciella bekymmer när det finns många utanför som både har syn-

punkter eller vet hur det borde vara.

Anställda och fackliga organisationer Inom företaget finns anställda, kan ha olika uppfattningar om vad man hålsom ler på med och hur borde göra. Det inte självklart att alla anställda i man var SAKAB tyckte dess verksamhet viktig eller genomfördes på ett riktigt att var sätt. I SAKAB det än värre för där fanns den kcnfliktungen också i ägarkretvar det återkommer jag till. Media har underbar förmåga att hitta dem sen, men en har lite oväntade och avvikande synpunkter. Det är lätta att hamna i en som mediadiskussion visar det är skillnader i synsätt och stora sprickor i som att verksamheten. Har ni inte upptäckt den aktiviteter ännu så vågar jag typen av garantera att det kommer. Fackliga organisationer finns olika karaktär, på lokal och central nivå och av ibland på mellannivå. Det är inte självklart att dessa inom samma föräven ens likartad uppfattning. De kan exempelvis ha olika tidshorisonter för bund har en bedöma åtgärder. Det kortsiktigt kan riktigt kan på lång sikt vara att som vara fullständigt fel. Förenklat kan påstå att det lokala facket vanligen har ett man mycket kortare perspektiv än den centrala huvudorganisationen och det kan

skapa spänningar som är svåra att hantera.

Offentliga organ och myndigheter

Oflentliga organ Beträffande offentliga och myndigheter så kan vi fundera över om de har organ politisk grund eller juridisk grund i agerandet. Detta har stor betydelse för en en hur de arbetar. Har politisk grund så kommer bl.a. de aspekter in som jag man en fungera i styrelser, känslighet för majoritetsskifte, olika nyss nämnt om sättet att uppfattningar, reservationer, fortsatt verkan för minoritetsuppfattning m.m.

En annan fråga som kan vara värd att tänka igenom är hur offentliga organ och myndigheter engageras. Sker det på ansökan, på anmälan eller tar myndigheten upp saken eget initiativ Utgångspunkten och i vissa fall även genomförandet "air olika beroende detta. Kommunikationen med omvärlden blir också beroende av detta. Det är värt att se på vilket slag av myndighet vi har kontakt med. Hur förväntas den uppträda och hur kommer den att agera En självklarhet är att dessa organ skall arbeta med offentlighetsprincipen som grundläggande metod. Men mycket är också kommersiellt eller medialt intressant. Här kan finnas behandlingsmetoder och annat som i och för sig måste redovisas för myndigheten för att den skall kunna ta ställning, men som konkurrenter kanske inte i det läget skall få vetskap om. Vi är vana vid att myndigheterna på ett korrekt och bra sätt, det agerar men finns andra som försöker tränga i myndighetens papper och därur dra slutsatser som kanske inte är de önskade. Så det som man tror är en harrnlös och enkel kommunikation som beskriver ett visst förhållande, kan efter några dagar flyta upp som den mest fantastiska artikel i vilken tidning som helst. Man måste därför faktiskt tänka på när och hur kontaktar myndigheterna. Hur tar myndigman heten upp saken och hur kommunicerar den i sin tur

Myndigheten och beslutsunderlaget Det är en grundläggande princip att man skall ha ett brett, starkt och på alla andra sätt ett bra beslutsunderlag. Det betyder bland annat, att kommer det in något i en legal process, så skall det kommuniceras till andra berörda. Förstår mottagarna det material som de på så sätt får Hur kommer det tolkas och vad drar det igång för diskussioner Det är svårt att överblicka som sökande och utgör därmed en oroskälla. Myndighetens intresse är att skaffa sig ett så bra beslutsunderlag möjsom ligt och så småningom skall man fatta beslut. Då uppstår frågan: när kommer beslutet Man skall inte raljera med myndigheter, allra minst när landsnu hövdingen just inträder i lokalen, det finns ofta från sökandes sida ett inmen tresse av att inom en viss tidsram få fram ett beslut. Från det experthåll som sökanden representerar kan man tycka att detta är grönt och klart och det är väl bara att besluta eftersom det bara uppstår merkostnader och tidsförannars luster. Men myndigheten har inte eller känner tidspress samma syn av samma och skall heller inte ha det Myndighetens sätt att agera har ibland lite karikerande beskrivits så här: "Kan vi nu fatta beslut och vara säkra på att inget nytt påverkar beslutet kan dyka som

upp" Så tar man för säkerhets skull vända till, för att inte så är fallet. en se om Tiden går och den sökande står bildligt talat i korridoren och trampar och säger, att måste ha ett besked, så vi kan vidare. Man kan inte heller i fall där det finns växlande politiska strömningar som kan spela in, säkert veta om det slutliga beslutet kommer att grundas på åsikt eller insikt. Frågan är värd att fundera på. Ju mer komplicerad frågan är desto lättare eller bekvämare är det att avstå från att söka insikt och i stället gå till ståndpunkter som grundas i åsikter.

Kommunen En alldeles speciell aktör arenan är kommunen. Genom PBL och NRL och en del annat så är kommunen spelförare i samhällsplaneringsfrågor. Jag vet inte om de kommunalmän som deltar i detta seminarium håller med mig, faktum är men att mandatperioden ofta i praktiken blir ett slags tungt styrande avgränsare for vad man vill ta Ju kortare tid man har till valet, desto mindre benägen är man att ta i konfliktfyllda frågor som de nu diskuterar eller sådana ligger för som avgörande men som kan skjutas till efter valet. Det ledtider vi har att räkna med i det talar om här är på minst 1,5 2 mandatperioder även vi har fyra- - om nu åriga mandatperioder. Då är det bekymmersamt och inte helt enkelt att fram beslut eller delbeslut. Egentligen är det dagen efter valet som man skall anhängiggöra ett ärende och sedan hoppas att man skall klara av det under fyraårsperioden. Detta kan låta ralj ant, men det finns en underton av realism, som man skall vara vaken för. En annan faktor som är tung i relationen med kommunen är den påverkan det politiska samtalsklimatet ger. Hur många media finns och hur dessa Vilagerar ken roll spelar populismen i beredningsprocessen Håller partierna eller dess företrädare ihop eller tar någon chansen att vinna en eller annan mer eller mindre

kortsiktig poäng Återigen gäller det åsikt insikt. Hur mycket förtroliga

- av samtal kan gruppledama föra för att komma framåt i en process som leder till ett beslut När läcker det Hur agerar media Vilka avvikare finns det i partigruppema som drar nytta av detta Detta är sprängstoff. Här kan det gälla individer som spelar för sin politiska överlevnad, för placering på listor, karriärer m.m.. Det kan betyda att en på goda grunder sunt riggad beredningsprocess och ett objektivt och vederhäftigt beslutsunderlag kan komma att haverera på grund av ett kortsiktigt populistiskt agerande. Vi skall vara klara över att medias intresse är att fånga upp det som är udda och oväntat och gärna innehåller lite personkonflikter. Det är aldrig de som blir beskrivna som de duktiga aktörerna som står med majoriteten, utan det är

den avvikande, "den som biter hunden", blir hjälten. Detta kan ställa till som mycket oreda i en sådan här process.

Andra aktörer utanför företaget

Kunder och konkurrenter Jag vet inte i vilken omfattning den verksamhet ni är engagerade i har så som mycket med kunder och konkurrenter att göra. De finns kanske någonstans. Konkurrentemas intresse är just att konkurrera ut någon I SAKABs annan. lokaliseringsfrågor hade vi i ett specialhänseende stora problem med detta. Det är något förvånande att SAKAB hade verkat i nästan tio år innan ägaren gruppering med styrelseplats ansåg att SAKAB hade angelägen uppgift och en slutade att motarbeta verksamheten. Enkelt uttryckt så det så att i och med var att SAKAB startade så uppstod en skyldighet att leverera det miljöfarliga avfallet dit, om det nu inte togs om hand på annat sätt. Det kostade klart bli pengar att kvitt avfallet. Kostnader skall undvikas, så det bästa sättet att slippa kostnaden var att se till att SAKAB inte fanns. Då kunde företagen återgå till den gamla ordningen och köra det miljöfarliga avfallet till tippen. SAKAB hade stora bekymmer långt in på 80-talet med detta synsätt. Men sedan har det dessbättre vänt.

Intresseföreningar I kontakterna utanför företaget finns många är mycket intressanta, grupper som

såsom politiska partier och intresseföreningar som vanligen är emot. Hur skall

man förhålla sig till sådana potentiella motståndare Jag tror att vi är lite för rädda att i clinch med dem. Vi är för rädda att öppna oss och tala om vad vi egentligen vill och varför vill det. Många var mycket kritiska mot SAKAB och rent av stonnskällde. Men fick dem på man nära håll och kunde resonera med dem, så kunde ofta komma fram till att man det är inte SAKAB ni skall skälla på. SAKAB producerar inte avfallet ifråga, utan försöker istället att på bästa sätt ta hand det. Rikta istället till dem om er som producerar det miljöfarliga avfallet. Vi arbetar kommunalt känner igen som detta. Vi får ofta skäll för att exempelvis våra avloppsreningsverk släpper ut fel saker, men utsläppen uppstår inte i VA-verken. Poängen är att måste resonera på ett tydligare och aktivt sätt med de mer intresseföreningar som uppträder. De kan fås att inse att problemet inte löses

genom att man sopar in det under mattan, vilken ofta är den lösning som förespråkas av motståndargmppema.

Sakägare Markägare och hyresgäster kan vi se på tillsammans med sakägama. De uppträder ibland kompetent och vederhäftigt, ibland inte. De har ibland företrädare eller ombud som kan ha alldeles ädla intressen. Advokater skall man definitivt inte tala illa om. Man behöver dem ibland. Men många ser här ett kommersiellt intresse som kan utvecklas inom ramen för en affärsidé. Skall man träffa en uppgörelse med någon sakägare eller med ett ombud är det viktigt att veta om de har ett äkta intresse av att komma till en uppgörelse eller om de bara vill att processen skall fortgå. Jag har mött många som hade ett äkta intresse och som gärna ville medverka till att hitta en bra lösning, men också dem som bara ville hålla processen gående för att krama ut så mycket för egen del som möjligt. Det är väl bekant att lokaliseringen till Kumla ledde till rättsliga processer. l mellaninstansen blev SAKAB dömt, trots att vi hade drivit en verksamhet som var helt OK och prövad enligt miljöskyddslagen och genomförd helt inom de ramar och riktlinjer som var fastställda. Det SAKAB blev dömt för var att det ansågs att fram till en viss tidpunkt fanns det en risk för att det skulle ha kunnat börja att brinna. En sådan brand skulle ha kunnat utvecklats på ett visst sätt. Rädslan för detta blev vi ålagda att ersätta vissa närboende markägare för. Från juridisk utgångspunkt ett helt fantastiskt utslag Vi försökte få detta prövat i högsta instans, men juristema där skakade huvudet och sade att de vill inte ta sig an ärendet. Konsekvensen av domslutet är att vilken pågående verksamhet som helst som prövats av miljöskyddslagen och som drivs inom de satta ramarna, kan råka ut för att exempelvis någon närboende person kommer och säger att han eller hon är rädd och detta kan vederbörande få ersättning för. Enligt mitt sätt att se, var felet att tingsrätten överhuvudtaget tog upp frågan. Men nu gjorde den det. Ombuden arbetade intensivt med att hävda att någon lidit skada för att de blivit grannar med denna verksamhet. Det är klart att den som funderade på att köpa ett hus i det här området blev tveksam när fastighetsägarna själva sade att det är så hemskt att bo där, så kan man inte bo. Då föll fastighetspriserna självfallet, om det överhuvudtaget gick att sälja. Sedan kom fastighetsägarna till SAKAB och krävde ersättning for minskade värden. Men vem hade åstadkommit detta Ni kommer säkert också, tyvärr, att hamna i den typen av situationer.

Opinionsbildare Utanför företaget finns en rad andra aktörer det finns anledning fundera som att på från samma utgångspunkt. Massmedia och aktionsgrupper har jag berört, liksom intresseorganisationer. Sedan har vi lobbyister och opinionsbildare. Det är tyvärr ofta så att erfarna tekniker, professorer eller andra är väl insatta i saksom frågan enligt massmedia har betydligt sämre grepp om problemen än de som bara går omkring och tycker. Detta ett svårt läge for fortsatt diskussion. ger en Vi vet att det som står i tidningen uppfattas som rätt och sant. Att försöka vända något som är en felaktighet eller desinformation till något riktigt, är inte så mer lätt Ovanpå allt detta finns en rad andra hänsyn som tas. Möjligen kan detta uppfattas som provokativt, men ibland kommer faktiskt även regionalpolitiska aspekter in och det tycker jag inte är fel. Men handen på hjärtat företaget har - en uppgift som skall lösas. Vilket intresse har de andra aktörerna att lösa den av uppgiften, när man gör det till en regionalpolitisk fråga eller sysselsättningsen fråga för kommunen Detta är svåra diskussioner med svåra avvägningar, men situationen uppstår och måste då hanteras.

Lokaliseringsproblemet

Sammanfattningsvis tror jag att stora delar lokaliseringsproblemet handlar av om tre olika saker Hur tas initiativ, när och var Vilken information sprids i anslutning till initiativ och därefter Vem sätter dagordningen för informationen och hur flödet ut ser Är det åsikter eller är det insikter som det handlar om

Jag är övertygad om att hur och när initiativet tas så det spelas ut utanför den krets som har arbetat med frågan är avgörande for hur det hela kommer att sluta.

Budskapet

Det handlar om budskapet För offentliggörandet gäller att noggrant överväga när, hur och av vem Det budskap skall förmedla för att det skall bli som man en lyckosam process med ett lyckosamt slut, måste entydigt och gripbart. Är vara det inte entydigt, så kommer snart någon att upptäcka att det finns motstridighe-

tcr och så får diskussion det. Är det inte gripbart i den man en om mening att mottagaren av informationen förstår det och kan leva sig in i vad det handlar om, då sprider sig en osäkerhet. Vad menar dom, vad vill dom egentligen Det finns en risk att mottagaren tror sig vara på väg att bli lurad. Att budskapet är entydigt och gripbart ur ett mottagarperspektiv, är därför strategiskt avgörande for utgången.

Uthålligheten

Ett nyckelord i sammanhanget är uthålligheten över hela beredningstiden. Det är långa ledtider på minst 4-8 år som det är fråga om. Har inte ett uthålligt och man över tiden klart och ensartat budskap, så kommer säkert någon att gå tillbaka i materialet och säga t.ex. att for två år sedan sade ni så och nu säger ni annorlunda. Vad är det som gäller Blir man beslagen med att ha givit olika besked, då har man ingen lätt position. Det svåra är att man lär sig en del under resans gång och ny kunskap kommer till. Det är utomordentligt svårt att förklara varför man sade en sak for två år sedan och nu formulerar sig något annorlunda. Sker inte förklaringen i ett öppet, årligt och klart koncept, så blir man indragen i anklagelser om tvetalan. Tryggheten hos dem som tar emot budskapet är grundläggande. Man måste också skilja på mål och medel. SAKAB var medlet for att nå ett mål. Det är målet man måste hålla fram. Sedan kan man i varierande grad föra ett resonemang om vilka medel man skall använda för att man skall nå målet. Har någon bättre medel för att nå målet, diskutera det. Men ibland försvinner målet omhändertagandet av avfallet, genom att det är medlet anläggningen som är utsatt for prövningen i beredningsprocessen. Resultatorienteringen är en given utgångspunkt och trogenheten till den och tidplanen kan man inte svikta Stegen måste tas i en viss logisk ordning. Hoppar man tillbaks i kedjan, vilket man kan göra om det är befogat, då skall man köra framåt därifrån och inte bara hoppa fram och tillbaks i processtegen.

Mediakontakterna

Arbeta med mediakontaktema Det är svårt men nödvändigt. Det är via media som man förmedlar budskapet till den breda allmänheten. Men media omformulerar och sammanfattar ofta budskapet.

Utifrån min verksamhet i Trelleborg tar jag ibland en bild till hjälp for att förtidningar med redaktion i Trelleborg. Hur skulle klara vad jag menar. Vi har fyra det ut ledningen Trelleborgs Gummifabrik skulle kommunicera med se om den producerande personalen via tidningarna. Blev det några däck då och hur skulle de komma att ut Bilden är tydlig och visar på nödvändigheten av att se media förses med ett korrekt och användbart underlag.

Vem hjälper oss lösa problemen

Till sist får jag konstatera att det är inte många som hjälper oss i arbetet med ett lokaliseringsärende. Vanligen får någon tämligen ensam ta ansvaret och bära risken och mycket annat. Det blir vi som står mitt uppe i och driver processen. Men ärligt talat, så är vi rätt glada för det. Vi vet vad vi vill åstadkomma, även det ibland är svårt att hitta vägarna som leder framåt. Men genom att diskuom tera och så öppet och tydligt som möjligt så tror jag att vi steg för steg resonera och dag for dag kan arbeta oss fram till en bra lösning också i svåra lokaliseringsärenden. En lösning som till och med kan komma gillas inte bara av uppdragsgivare och beslutsfattare utan även av en bredare allmänhet.

DISKUSSION:

Inga Carlman: Har Du någonsin i ett ärende kommit i kontakt med folk som är emot och där det visat sig att de haft berättigad kritik eller att de t.o.m. haft rätt.

Per Olof Håkansson: Det kan jag på. Detta måste man vara öppen för.

svara Bara for att man sitter på den sökandes sida, eller spelföraresidan, så får man inte utgå ifrån att alltid vet bäst eller har rätt. Det är det som gör det nödman vändigt att ha bra inforrnationsavdelning inte bara är en megafon for de en som åsikter själv formulerat, är öppen och tar till sig synpunkter och man utan som förmedlar dessa in i organisationen. Kommunikationen är mycket viktig, inte minst vad gäller de intresseorganisationer är emot projektet ifråga. Man kan som hämta korn, idéer eller t.o.m. radikala lösningar där, om man har tur. Man får inte utgå från att all opposition är fel.

Platsval i Finland

-

myndighetsperspektiv

Jussi Manninen

Inledning

Vi har sammanlagt fyra kämkraftsreaktorer i Finland. Två dem ligger nära av staden Lovisa, på kusten mellan Helsingfors och den ryska gränsen. De är tryckvattenreaktorer, som t.ex. några av Ringhals reaktorer, men av rysk konstruktion och de ägs av kraftbolaget Imatran Voima, IVO. De två andra reaktorema ligger i Euraåminne kommun, på Bottenvikens kust mittemot Söderhamn. De liknar mycket de svenska kokarreaktorema, eftersom de har levererats av Asea-Atom. Denna anläggning ägs kraftbolaget av Industrins Kraft, TVO. Den första av dessa fyra reaktorer togs i drift for 20 år sedan och den andra ungefär tre år senare, d.v.s i början 80-talet. Just genomgår de alla ett av nu omfattande modemiseringsskede som syftar till åtminstone 20 ytterligare driftsår. Det finns inga konkreta planer på att bygga nya kärnreaktorer i Finland just

nu. Även IVO är ett Statsföretag och den offentliga makten akom genom tieägande har ganska mycket att säga till om också i TVOs affärer, har från man första början byggt kämkraftens användning i Finland på principen privat om ägorätt. I kämenergilagen står det så här: "Tillståndsinnehavare, vars verksamhet leder till eller har lett till uppkomsten kämavfall, skall sörja för alla åtgärder, av som hör till kämavfallshanteringen detta avfall, vidtas och ombesörja vederav börliga förberedelser för dessa åtgärder for de kostnader åtgärderna samt svara medför." Det här betyder alltså att det är kraftbolagets sak att hitta lämplig en plats för sitt kämavfall och for sitt använda kämbränsle. Trots detta har staten från första början driften de finska kärnkraftverken av av ägnat uppmärksamhet kämavfallsfrågoma. Troligtvis orsakerna till var en av detta den häftiga debatten man hade vid den tiden i Sverige. Den markerade klart hur viktigt det är för en regering att kunna visa, att även de tekniska om lösningarna ännu inte är färdiga så har man en klar idé målet. om

Målen för kärnavfallshanteringens forsknings-, utrednings— och planeringsarbete

År 1983 fattade statsrådet i Finland ett principbeslut "målen för kämavfallsom hanteringens forslmings-, utrednings- och planeringsarbete". Beslutet hadeberetts av handels- och industriministeriet i samarbete med många andra myndigheter. På ministeriet ankommer enligt finsk lag den högsta ledningen och tillsynen på kämenergiområdet i Finland. Det här beslutet har tre delar. En av dem handlar om nedläggning av kärnkraftverk och förpliktar varje tillståndsinnehavare att kontinuerligt upprätthålla och utveckla planen nedläggning. Den andra delen gäller omhändertagande av låg- och medelaktivt anläggningsavfall. Målet var att utrymmena för slutförvar vid behov skulle kunnatas i bruk före utgången av år 1992. Den nuvarande situationen är den, att i Olkiluoto har man haft ett sådant utrymme, den s.k. VLJ-grottan, i bruk från och med år 1992 och ett motsvarande utrymme i Lovisa är nästan färdigt. Den tredje och viktigaste delen av beslutet gäller omhändertagande av använt kärnbränsle. Målet i detta fall var i första hand, att "uppnå sådana avtalsarrangemang, att upparbetningsavfallet eller det använda bränslet som sådant oåterkalleligen kan placeras utomlands". Man måste minnas att den här möjligheten redan vid den tiden utnyttjades av IVO som hade ett avtal om att sända sitt använda kämbränsle tillbaka till Sovjetunionen. TVO gjorde några försök att uppnå liknande arrangemang med västerländska upparbetningsföretag, men förgäves. I dag har IVO inte heller något sådant arrangemang i kraft efter en lagändring kräver att allt kämavfall skall slutförvaras på ett permanent sätt i som Finland. Det som är viktigt ur dagens perpektiv är att statsrådets principbeslut också innehåller ett alternativt förfarande. För sådant använt bränsle, för vilket dylika inte upnåtts, borde man bereda sig på slutförvar i Finland. Målet arrangemang och är fortfarande att slutförvaret skall kunna inledas omkring år 2020. var Eftersom TVO aldrig har haft andra arrangemang, har TVO från första början följt det här alternativet och under åren arbetat hårt för att bygga den beredskap som krävs. År 1995, d.v.s. ganska snart efter den ovannämnda lagändringen, grundade TVO och IVO ett gemensamt företag, som heter Posiva Oy och som nu har tagit över de båda kraftbolagens planerings- och platsvalsarbete rörande slutförvar av använt bränsle. Posiva försöker hitta en enda gemensam plats för både Olkiluotos och Lovisas använda bränsle.

Statsrådets principbeslut uppställde några mellanmål för uppbyggandet av beredskapen. Helt enligt tidtabellen presenterade TVO i mitten 80-talet av en lista på ungefär 100 möjliga platser hade valts på basen befintligt som av geologiskt material. Därefter tillfrågade man de 65 kommuner som berördes av denna första fas om deras inställning till fortsatta undersökningar. På grund av denna "opinionsmätning" och också andra faktorer valde TVO sedan med handels- och industriministeriets samtycke fem platser för fortsatta undersökningar. På dessa platser genomförde man borrningar och mätningar med markägarens godkännande, som enligt finsk lag är det enda som behövs för sådana åtgärder. Resultaten av dessa praktiska och andra teoretiska undersökningar presenterades för ministeriet i slutet av år 1992. Efter att ha fått utlåtande av vederbörliga myndigheter godkände ministeriet TVO:s förslag att fortsätta undersökningarna på endast tre områden. Dessa områden ligger i kommunerna Kuhmo, Äänekoski och Euraåminne. Sedan IVO också har kommit med i bilden, har Posiva nu meddelat att man skall granska också Lovisas lämplighet för slutförvar. Både i Lovisa och i Euraåminne ligger de valda platserna inom kraftverkssområdet. Tidtabellen i principbeslutet förutsätter: "Före utgången av år 2000 bör på dessa områden utföras detaljerade undersökningar av deras lämplighet slutsom förvarsplatser och på basis av undersökningarna väljas enslutförvarsplats, som uppfyller säkerhets- och miljövårdskrav." Och före utgången av år 2010 bör tillståndsinnehavarna bereda sig på att framlägga behövliga planer för tillsynsmyndigheterna för att bygga ett slutförvarsutrymme och en eventuell kapslingsanläggning för använt bränsle. Det här var alltså år 1983 års principbeslut. Det har följts och måste troligen följ as av kraftbolagen för platsvalet också i framtiden. Men samtidigt måste man minnas att lagstiftningsramama för beslutsfattande av en slutförvarsplats har förändrats under de år gått. År 1988 trädde kämenergilag i kraft och som en ny en lag om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning tillkom år 1994 i överensstämmelse med ett direktiv från den Europeiska Gemenskapen.

Kärnenergilagen

Före den nuvarande kärnenergilagen var det ganska oklart hurudana tillstånd som behövdes för en slutförvarsplats för kärnavfall. Kärnenergilagen bestämmer nu helt entydigt att ett tillstånd behövs både för att bygga och att driva sådan en anläggning. Men den nya lagen introducerade också procedur när det en ny som,

är frågan om vad lagen kallar en till sin allmänna betydelse anmärkningsvärd kämanläggning, måste genomföras innan ett byggnadstillstånd kan beviljas. Och i lagen stadgas helt entydigt anläggning används för slutlig förvaring att en som av använt bränsle är en till sin allmänna betydelse anmärkningsvärd kämanläggning. Enligt den här nya proceduren måste statsrådet, redan innan en ansökan om byggnadstillstånd kan lämnas in, besluta att projektet är förenligt med samhällets helhetsintresse. Proceduren har använts i samband med det som kallades det femte kärnkraftverket i Finland, men ännu inte i samband med slutförvarsen plats. Lagen kallar också detta statsrådsbeslut ett principbeslut, men det bör inte förväxlas med 1983 års principbeslut om målen för planeringsarbete. En ansökan skall lämnas in till handels- och industriministeriet. Ministeriet skall begära utlåtande av en vid krets av centrala och lokala myndigheter, kommuner, expertorganisationer, intresseorganisationer, sakägare o.s.v. Ministeriet skall också anordna ett offentligt möte på anläggningens tilltänkta förläggningsort. På det här mötet kan vem som helst framföra muntliga eller skriftliga åsikter som ministeriet sedan skall bringa till statsrådets kännedom. Därefter skall saken prövas av statsrådet men endast om två villkor är uppfyllda. Det första är att Strålsäkerhetscentralen, som är den finska kärnsäkerhetsmyndigheten, i sin preliminära säkerhetsuppskattning inte har framfört sådana omständigheter som visar att det inte finns tillräckliga förutsättningar att uppföra anläggningen på ett säkert sätt. Om man försöker att uttrycka detta litet enklare, så kan man säga att man inte i det här tidiga skedet kräver ett utlåtande om att anläggningen skall kunna drivas på ett säkert sätt. Utlåtandet skall, åtminstone i teorin, endast bekräfta att man inte har kunnat hitta någonting som tyder på att det är omöjligt att konstruera anläggningen på ett säkert sätt. Det andra villkoret är kanske det intressantaste när det är fråga om en slutförvarsanläggning. Den planerade anläggningens förläggningskorrmun måste i sitt utlåtande tillstyrka uppförandet av anläggningen. Både kommunen och Strålsäkerhetscentralen har alltså en vetorätt som endast kan förbigås om lagstiftningen ändras. När nu dessa villkor är uppfyllda, kan statsrådet pröva principbeslutet. Om sedan statsrådet tar en positiv ställning, skall beslutet meddelas till riksdagen, som har möjlighet att upphäva det. När det gällde det femte kärnkraftverket använde riksdagen denna sin rätt och upphävde med en knapp majoritet statsrådets positiva beslut. I slutförvarsfallet är det svårt att tänka sig att riksdagen

skulle sätta sig emot regeringens beslut, eftersom kämavfallet i varje fall, enligt riksdagens egen vilja, måste slutförvaras någonstans i Finland. När man granskar dessa lagstiftningsramar, är det uppenbart att kommunens inställning till en slutförvarsplats är avgörande, naturligtvis med den reservationen att Strålsäkerhetscentralen inte använder sin mycket mera begränsade vetorätt. I en av de av Posiva valda kommunerna har kommunfullmäktige redan hunnit fatta ett negativt beslut, även om ingen ansökan principbeslut om ännu lämnats in. Åtminstone lagligt har detta beslut dock inget värde, sett större eftersom det är det utlåtande som skall ges av kommunfullmäktige på som svar ministeriets fråga, när den en gång framställs, som är avgörande. Man har också i det här sammanhanget hänvisat till möjligheten att organisera en rådgivande kommunal folkomröstning för att hjälpa kommunfullmäktige i deras beslutsfattande. Principbeslutsskedet är det enda skedet där förläggningskommunen har vetorätt. När det gäller byggnads- och driftstillstånd har kommunen bara yttranderätt. Ett och samma principbeslut kan gälla också flera anläggningar och flera förläggningsplatser. Det här betyder att Posiva kan ansöka ett principbeslut om för flera alternativa slutförvarsplatser samtidigt. Och Posiva har redan indikerat att man kanske kommer att göra så. Det här kunde betyda att principbeslutet kommer att gälla for flera platser och att det slutliga platsvalet sker först efter principbeslutet och då Posiva. görs av Man kan här också påpeka att det i sista hand är sökandes sak att välja tidpunkt for inlämning av sin ansökan.

Lag om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning

Lagstiftningen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning har infört några nya drag i kämenergilagens procedur. Enligt MKB-lagstiftningen måste man, innan ett principbeslut rörande slutförvarsanläggning kan fattas, utföra en en miljökonsekvensbedömning. MKB-processens slutresultat miljökonseär en kvensbeskrivning, utarbetad av den projektansvarige i detta fall alltså Posiva

som med kontaktmyndighetens i detta fall handels- och industriministeriets ut-

låtande skall bifogas till ansökan om ett principbeslut. Men innan man har nått detta stadium, har ministeriet två gånger gett möjlighet för myndigheter, kommuner, medborgare o.s.v. att skriftligen framföra sina åsikter, först beträffande vilka konsekvenser man vill skall beskrivas och sedan huruvida dessa har beskrivits tillräckligt och korrekt.

I verkligheten har Posiva valt en ännu längre väg. Posiva har nyligen anmält att man ämnar genomföra ett MKB-förfarande rörande alla fyra av Posiva valda platser. Och Posiva har självt, redan nu innan tillställt ministeriet ett bedömman ningsprogram, bett invånarna på dessa orter att framföra sina önskemål om vilka ämnen som skall tas med i MKB-förfarandet.

Myndigheternas roll

I Finland är det alltså den avfallshanteringsskyldiges sak att hitta en slutförvarsplats for sitt använda bränsle. Numera samarbetar de båda finska kämkraftforetagen i detta syfte. Statsmakten har slagit fast en tidtabell som gäller beredskapen för att inleda slutförvaring. Men statsmakten har inte sett det nödvändigt, även om man enligt lagen kunde göra det, att bestämma någon tidtabell för den aktuella beslutsprocessen. Det är i första hand kraftbolagens sak att välja när de vill lämna in sin ansökan om ptincipbeslut rörande platsval och redan före detta när de vill starta förfarandet rörande milj ökonsekvensbedömning. Handels- och industriministeriets roll är att leda processen och se till att allmänheten och kommunernas invånare bereds möjlighet att yttra sig om platsvalet. Lagstiftningen garanterar denna möjlighet i olika faser av platsvalsprocessen. Ministeriet bereder även ärenden for statsrådets prövning. Strålsäkerhetscentralen ansvarar for sin del for bedömning av säkerheten i de av kraftbolagen framförda planerna. De tilltänkta förläggningskommunemas fullmäktige har avgörande roller. Ett problem som de statliga myndigheterna allvarligt måste tänka på, men som man kanske ännu inte har ägnat tillräckligt uppmärksamhet åt, är hur man skall kunna säkra, att beslutsfattandet i kommunerna kan basera sig på tillräckliga och balanserade kunskaper i saken. Det har redan kommit ganska tydligt fram att invånarna anser att de inte vet tillräckligt. Men å andra sidan är det så att man nästan alltid vill ha ännu mera information i varje ärende innan man fattar beslut. Men viktiga beslut måste ändå någon gång tas.

DISKUSSION:

Sören Mattsson: Jag har en fråga som gäller vetot. Du sade att Strålsäkerhetscentralen STUK och kommunerna har klar vetorätt och sedan sade Du en lite längre fram i föredraget att STUKs vetorätt begränsad. Vad betyder var mer det

Jussi Manninen: Kommunen har ingen skyldighet att motivera varför den använder sin vetorätt. Däremot måste STUK redovisa varför den det omöjligt anser att bygga förvaret på ett säkert sätt.

Arne Hellsten: Varför är det så lång tid från det väljer plats år 2000 fram man till att man börjar bygga djupforvaret

Jussi Manninen: Ett skäl är att innan kan börja bygga så måste ha man man ganska noggranna planer. Men man har också önskat att ta det första beslutet i ett ganska tidigt skede så att hinner byta till plats, det skulle man en annan om komma fram några faktorer som gör detta nödvändigt, på grund att det blir av omöjligt eller olämpligt att bygga på den första platsen.

Arne Hellsten: Så valet år 2000 är egentligen inget riktigt slutligt val

Jussi Manninen: Det är det delmål gäller for Posiva. De måste ha som åtminstone en plats framme då sitt val. Men statsmakten kan därefter i som princip använda hur mycket tid som helst for att fatta beslutet.

Tero Varjoranta: Det är också fråga att bygga ett underjordiskt laboratorium om innan man kommer att ge tillstånd bör bygge hela systemet. Det kommer av att ta omkring 5-7 år att göra alla undersökningarna i det underjordiska laboratoriet.

SPENT FUEL DISPOSAL; RESIDENTS

NEEDS FOR SAFETY INFORMATION IN

FINLAND

Tero Varjoratzta Finnish Centrefor Radiation and Nuclear Safety Helsinki, Finland

Abstract

Earlier studies carried out in Finland indicate that the publics knowledge about the safety issues relating to the final disposal of the spent nuclear fuel generated by the Finnish nuclear power stations almost contrary to the findings of the natural sciences. For the safety authority, the Finnish Centre for Radiation and Nuclear Safety STUK, these kinds of results of the publics knowledge of poor safety are alarming and cause some concern. This largely since safety so one basis used by the local community when considers exercising its legal veto right in the siting of the disposal facility. Therefore, STUK initiated study with a two basic objectives: to find out what kind of safety-related information the locals wanted to have and what STUKs role could be. The main results of this study show a clear interest and need for information relating to the safety of the short term up to 100 years disposal phase occurring above ground level transportation, encapsulation. Also, there clear need and desire for a an impartial actor in the information and communication which process, a suitable role for STUK.

Background

Earlier studies carried out in Finland Kurki 1995, Päivänsäde 1995 indicated that the publics knowledge about safety relating to the final disposal of spent nuclear fuel generated by the Finnish nuclear power stations almost contrary to the findings and results of the scientific research and development.

The public living in areas where site investigations for the final disposal are conducted "knows", for example, that after the fuel has been deposited in the bedrock, not possible to hunt, pick berries and mushrooms, and to stroll around and enjoy nature in the immediate vicinity account of direct radiation on

coming from the deep bedrock. The direct radiation from the spent fuel deposited deep in the bedrock considered to be a direct health risk. Many people also believed that most of their background radiation dose came from nuclear waste. Radon, which actually constitutes than half of the more background radiation dose in Finland, was not considered to be comparable a risk. The radiation risk from nuclear waste was also considered to be higher than that from the operation of nuclear power plants in Finland, or close to our borders, or the risk from the large number of nuclear weapons located close to the Finnish borders. In general, radiation was not considered to be natural or a part of nature, but only artificial and man-made.

STUK Concerned about the Publics Poor Knowledge of Safety

To the safety authority, the Finnish Centre for Radiation and Nuclear Safety STUK, these kinds of result are alarming and cause concern. On one hand, most of peoples fears and concerns have already been addressed and resolved by the natural sciences in the research and development work carried out over the past 15 years. In other words, correct information exists but has not reached local residents. On the other hand, the democratic rights of the residents are strong in Finland. In the site selection process for final disposal, the local community has a veto right as stipulated in by nuclear energy law. When the local residents adopt a position regarding whether to accept or reject a disposal facility in their community, the safety-related issues form one basis for their decision-making. of great importance that safety-related facts should be correct. The residents right to be given correct information, openly and transparently, about all safety aspects associated with the final disposal in STUKs primary interest. Whether a community accepts or rejects a final disposal facility, not in the STUKs interest as per its mandate. STUK initiated a study at Helsinki University with two basic objectives: firstly, to find out what kind of safety information the locals wanted to have the client perspective and secondly, what STUKs role could be.

In particular, the latter was considered to be difficult and sensitive. STUKs mandate as a safety authority must not be confused with the interest of the waste holders. STUK not promoting public acceptance of the waste holders. Also, seemed that there was no adequate precedent to the kind of safety authority study STUK wanted to have carried out.

The study was carried out in three communities where site investigations are taking place. The municipalities were Kuhmo, Äänekoski and Eurajoki. Loviisa, which the waste holders are currently investigating the fourth potential site for as disposal, not included in the study. This because Loviisa selected for was site investigation after the experimental part of the study already perfonned. was The method of the study was semi-structured interviews. The objective was "what", i.e. to understand the local needs, not "why", i.e. to try to explain positions. With this technique, the interviewee determines the important issues and aspects to be handled. The issues are not determined by the interviewer sending out forms containing questions which he/she considers important. Nineteen adults were interviewed, of which 14 represented STUKs interest groups, such as journalists, public health care employees, physics teachers, library workers and representatives from opponents. They, via their roles and contacts, were considered to have a clear view the on local communication and information environment.

Activities Above the Ground and to 100 Years Interest Most up

The main results of the study show clear interests and needs for safety-related information, specially concerning:

disposal phases taking place above the ground level, 0 short tenn up to 100 years, implications to ordinary, every-day-life.

Also, there a clear need for impartial actor in the information and an communication process, which suited to STUK. The study showed that there a lack of information concerning safety relating to transportation and encapsulation. More information was expected such on issues, such as what kind of traffic accidents can take place, what kind of consequences are possible, how large evacuations are needed. Also, how the shipments are protected against terrorists, sabotage and violence. What kind of consequences these have to the health and can environment, both natural and man-made. Practical information about the shipments, such possible routes, and as means frequency, were often questioned. Regulatory activities also interested local residents. Clearly, phrases like "disposal strictly regulated", "supervised" "analyzed and inspected" or are not enough. People wanted to know the practical meaning of these words.

Questions like who responsible for the regulation and inspection, how done in practice, what kind of the disposal will have on normal consequences every-day life and its safety as well as how safety can be assured in practice were raised in the interviews.

Impartial Actor Desired

In the Finnish communities where site investigations are carried out, basically only two actors have been active: the nuclear industry and opponents. The study indicated that the local residents considered the information and communication too polarized, conflicting, one—sided, and interest driven. Locals seemed quite unhappy with this kind of for-against communication. Actually, can easily have negative consequences on the entire process. The study indicated that people gradually become bored and tired of the information and of participating in the process.

also considered to be difficult to obtain reliable and total picture of

was 2 the relevant issues of the disposal due to the conflicting information. An impartial actor was needed and desired. Defining a sufficient amount of safety information proved to be difficult. associated with several dimensions, such as neutrality, versatility, was background knowledge and how open-minded people are. Those who participated in the study recognized that a lot of information exists, but the problem that most of the information does not seem to reach them. A certain amount of motivation and interest are required in order to retrieve the information. The information often difficult to understand and presented in a technocratic, non-interesting and non-stimulating way. Versatility found to be vital. Without versatility, people have difficulty in was trusting the safety-related information and the communicator. In practice, by versatility people meant alternative solutions, related risks and consequences. Many considered final disposal to be fairly interesting issue, but not the a most important one in their community. Also, said that their positions and opinion are based onfacts. They said many that they do not react emotionally to the disposal process. The lack of basic knowledge in natural sciences was evident. also seems to hamper understanding of the basic safety information. From STUKs an perspective surprising that in Finland, among the specially-oriented schools at compulsory education level music, art, dance, language etc. there no school oriented specifically to the natural sciences.

Possible Roles For STUK

As discussed above, there are practical needs connected to the safetymany related question of the final disposal of spent fuel. Of course, these needs can, and should be, addressed by the waste holders and other interest groups. But as was also clearly seen, an impartial, independent and neutral actor desired to participate in the local information activities and discussions. Even more important, the desire for a "referee" to help distinguish between correct and false information often mentioned. was These kinds of roles would well suit STUKs mandate and interests.

However, the roles can not be just "taken", to large extent they must be earned. a difficult to trust information not well acquainted with its and one source communicator. Therefore, STUK should first make itself and its activities more known in the communities and become more visible and active there. This would naturally require resources, both in terms of and funds manpower for the participation and materials needed. But care must be taken, STUKs role must not to be confused with those of waste holders or other interest groups. should be kept clear in the mind and in activities that not in STUKs mandate, in its interests, to promote nor acceptance of the disposal to any specific community. The mandate and the interests are purely related to the high safety culture: safety know-how, understanding and the correct attitude which emphasizes safety.

References

Hautakangas,Helena 1997: Information needsabout the safety of the final disposal of spent fuel. Local residents views at Eurajoki, Kuhmo, Äänekoski in Finnish, Report STUK-YTO- TR 125, Finnish Centre for Radiation andNuclear Safety

Kurki, Osmo 1995: Receiving and gathering information relating to the final disposal of spent fuel in Eurajoki, Kuhmo and Äänekoski in Finnish, Report TIETO-95-02, Hesinki: Teollisuuden Voima Oy

Project "Päivänsäde"1995, Taloudellinen Tiedotustoimisto, Yhdyskuntatutkimus Oy

DISKUSSION:

Nils Rydell: Du sade att man i slutförvarskommunema fann slutförvarsfrågan ganska intressant, och att man inte var särskilt bekymrad över slutförvarets säkerhetsfrågor. Det kan bero lite på hur nära förestående känner att det man hela Har man undersökt om det är för att det ligger så långt in i pass framtiden som det väcker mindre intresse

Tero Varjoranta: I det finska systemet spelar vetorätten en stor roll. I kommunerna vet man att man har tid. Skulle det dyka upp något problem kan de alltid säga nej. De behöver inte ens ange sina skäl för detta, som Jussi Manninen nyss förklarade.

Lars Högberg: Förutsätter proceduren kring vetorätten att kommunen har tillgång till STUKs yttrande innan den tar ställning i vetofrågan

Jussi Manninen: Nej, proceduren förutsätter inte det, men i praktiken kommer det nog att vara så.

Sören Mattson: Du sade att detta är nytt och att ni inte var klara över hur allt skall hanteras. Men har ni några idéer redan nu vad gäller hur man skall leva upp till kommunbomas förväntningar

Tero Varjoranta: Framförallt har vi börjat ta fram material, som förklarar de grundläggande frågorna, såsom vad händer ovanpå jordytan, hur är säkerhetsfrågoma, hur är riskerna. Vi har t.ex. gjort analyser som gäller olyckor i samband med terroristattacker mot transporter och evakueringsplaner som vi har är baserade på sådana analyser. Delvis kommer vi att offentliggöra dessa analyser. Kommunboma är inte så tilltalade av massmöten 0.dyl. utan föredrar att vi medverkar i lokalradio och lokala tidningar, svarar på frågor och redogör för våra ställningstaganden.

Beslutsprocessen erfarenheter och

-

från Malå

synpunkter

Arne Hellsten

Jag heter Arne Hellsten och jag är här i min funktion av ordförande för projektledningen i den fristående granskningen av SKBs förstudie i Malå. Jag skall ge lite erfarenheter av och synpunkter på beslutsprocessen från ett kommunalt perspektiv, i det här fallet från Malå kommun. Vi har nu hållit med denna fråga i några år. Vi började med ett beslut i fullmäktige i november 1993, där beslöt att SKB skulle få genomföra en förstudie i vår kommun. Vid den tidpunkten verkade processen ganska strukturerad. Det pågick redan en förstudie i Storuman, en kommun helt nära oss. Vi hade också föreställningen att fler och fler kommuner skulle haka på, så att man skulle få en rätt väl sammanhållen process. Projektet förstudie beräknades då till ett år. Sedan skulle SKB, utifrån det material man hade samlat in, göra en bedömning huruvida man ville gå vidare till en platsundersölcning eller inte. Efterhand så förändrades detta, beroende på ett antal faktorer, kanske framförallt beroende på att vi från kommunens sida ville att fristående experter skulle få granska SKBs material. Därför har vi genomfört en fristående granskning, som pågått i snart två år. Den blir klar i dagarna och den 28 i denna månad april 1997 föreläggs granskningsrapporten beställaren, dvs kommunfullmäktige. Jag kan också nämna att organisationen runt den fristående granskningen har varit oerhört omfattande. Vi är ett femtiotal personer, inkl. ersättare, som varit inblandade i förstudiearbetet. Men det är inte vi, som representerar intresseorganisationer och politiska partier, som har utfört granskningen. Den har gjorts av ett antal experter, som vi har kunnat enas som fristående från i första hand SKB. Vi hade förväntningar att vi skulle få stöd och uppbackning från myndigheter och regering. Från myndigheterna hade vi väntat oss att de skarpt skulle understryka sin roll att hålla SKB i örat och att avgöra frågantillräckligt säkert eller inte. Från regeringen hade vi väntat oss åtminstone en klapp på axeln och en markering av att man anser det bra att det finns kommuner som ställer upp och tar sig an detta nationella ansvar. Vi tycker dock att vi fick mycket lite av detta i verkligheten från början. Myndigheter och regering höll en mycket låg

profil. Man förklarade visserligen sin roll, men framhöll också att förstudien är affär mellan kommunen och SKB. Först i ett senare skede kommer vi in och en gör vår bedönming, sade man från myndighetshåll. Detta ledde till att vi politiker hade sagt till förstudien blev lite utlämnade och själva fick svara på som allting. Metod plats säkerhet, allt skulle vi svara på. Detta var till viss del - självpåtaget. Vi kände ett att kunna ge svar på dessa frågor, när ingen ansvar annan vill besvara dem. Jag höll på att glömma att nämna en grupp. Riksdagspolitikema. Jag har inte med den i mitt manuskript. Det kanske säger lite grann om ens gruppen riksdagspolitikemas i den här frågan. Jag tänkte då: Hur skall jag engagemang åskådliggöra det här Jag har inga bilder. Men jag kan visa en bild på vad riksdagspolitikema har gjort tom ljusbild visas. Ni förstår vad jag menar. Ni får inte tolka detta att någon har spritt ljus. Detta kan man skratta åt, men som riksdagsledamöterna kommer hem, så är det egentligen detta är en skandal När fore ett val och då sysslar med mycket viktigare frågor. Det kan gälla t.ex. man vägstump mellan Kåtaliden och Flätträsk, 4 km, man vill ha belagd med en som asfalt. Det är utsiktslöst bra för den enskilde politikern, som kan fortsätta att men driva frågan vid nästa valrörelse. Våra riksdagsledamöter har alltså inte tagit i den svåra frågan kämavfallet och det är inte acceptabelt. Detta måste om förbättras, framförallt för oss i Malå. Vi har en passus i vårt beslut om en förstudie, innebär att förstudien skall avslutas med en folkomröstning. som Denna kommer att genomföras den 21 september 1997. Där skall då malåboma avgöra sitt samtycke till att fortsättningsvis vara med i processen. om man ger Sedan har saker och ting förbättrats. Myndigheterna har blivit tydligare och regeringen har tagit ett fastare bl.a. att tillsätta en nationell grepp, genom samordnare, vilket är mycket bra. Initiativet betr. tillsättandet av en nationell samordnare kom visst från forstudiekommunema ursprungligen. Man har också sagt att vill ha samlad säkerhetsanalys och att man vill att samtliga man en förstudier skall klara innan går till nästa steg. Detta är bra, men det vara man skapar problem for Malå. För det blir ett i Malå till hösten, då är frågan ett om engagemanget och intresset kan hållas vid liv. Vi kommer att hamna i något om slags vänteläge under ett antal år, hur länge vet ingen. Detta är ett stort problem måste få hjälp att lösa. Vi måste få tydliggjort vad kan komma under som som vänteperioden, både från SKB och myndigheter kanske via länsstyrelsen. I det sammanhanget vill jag säga att samarbetet med länsstyrelsen har varit och är alldeles utmärkt. Det har varit tryggt. Målsättningen måste att detta är ett miljöprojekt. Detta är ingen vara sopstation for atomavfall. Jag tror att vi lite till har börjat med fel mans

utgångspunkt, nämligen att detta är en sopstation. Och då blir inte särskilt man kavat och frispråkig. Målsättningen att detta är ett miljöprojekt tror jag att alla delar. Då är bara frågan hur når fram till målet. Men kan på ett mycket man frimodigt sätt prata om detta, för i slutänden, alla frågetecken rätas ut, är om detta något positivt för den kommun och den region inte drabbas som gynnas - av detta. Detta måste vara helt klart från alla håll. Sedan måste det liksom vara, hittills, en demokratisk process. Man hör del pratar nedlåtande detta en som om med frivillighet och säger att detta skall inte bygga på frivillighet, det skall bygga på säkerhet. Ja, det är just det som det gör Det bygger på säkerhet fast frivillighet är insteget i processen. Det motsäger inte att det kommer att vara säkerheten som är avgörande i slutänden, när bedömer projektet. I det man skedet är det ointressant om kommunen var intresserad eller inte. Då bedömer man de geologiska förutsättningarna, och därför är det viktigt att lokalbefolkningen fár vara med och sig i den här och bygga engagera processen upp kunskap. Det är också rimligt att det engagemang och den ansträngning som förekommer i kommunerna ger någon form av erkänsla. Det finns skillnader mellan kommuner och jag tycker mig skiljelinje mellan kommuner med kämtekse en nisk verksamhet och kommuner utan sådan. Vi har stora svårigheter att förklara för malåborna varför just skall i den här frågan. Det är lättare för engagera oss företrädarna för Oskarshamn, Nyköping och Östhammar att hitta kopplingen mellan det positiva som man har ut av ett kärnkraftverk och att faktiskt även man producerar avfall. För att få detta engagemang och för att få folk att förstå att man har något ut av det hela, så måste det redan i inledningsskedet finnas någon form av erkänsla. Sedan kommer från del håll ändå att prata man en om mutor. Men det skall förstås handla om nivåer som är realistiska och det har aldrig kallats mutor att man betalar for sig. Så till det kommunala vetot. Idag får inget på frågan när man svar om staten kan bryta ett kommunalt veto i den här processen. Detta är stor fråga i en Malå, det kan jag vittna om. Den frågan måste lösas och den måste lösas snabbt. Jag kan också tala om hur den skall lösas. Det måste så att kommunerna har vara full och oinskränkt vetorätt infor beslutet om en detaljundersökning. Vi pratar om frivillighet och demokrati. Men då kan inte staten säga att vi plockar av er vetorätten, men vi säger inte när. Detta måste göras klart och tydligt Vi måste också få igång en diskussion massmedias roll i denna fråga. om Vilka krav kan man ställa på massmedia i så här viktig nationell fråga Jag en tycker de kraven borde vara mycket stora. Jag kan också förstå svårigheterna för en enskild journalist. Det skall göras ett reportage i Malå och vederbörande läser

in sig i flygtaxin mellan Lycksele och Malå, så att bandspelaren kan startas vid ankomsten till Malå. Då är det inte underligt att frågan blir: "Är du för eller emot at0msopor Det är sådan journalistik som produceras idag, till 90%. Det här måste få igång en diskussion om. Jag vet att det är ett svårt problem att man lösa, men jag föreslår att samordnaren funderar på att anordna någon form av utfrågning med chefredaktörer, journalister och de inblandade i processen, där kan diskutera dessa frågor. Jag tror inte det handlar om någon illvilja, man man har bara inte satt sig in i frågorna. Det finns gott kritik mot slutförvarsprocessen. Jag har kritiserat nu och jag om kommer att kritisera även framgent om det behövs. En del menar att man genom modellberälmingar skall ha allting klart, innan man släcker datorskärmama och drar på sig blåstället. Men det tror inte jag är genomförbart. För det här är ungefär allt annat här i livet, när man sätter upp ett mål och börjar gå mot som det. Man upptäcker under vägen att det finns problem som man överhuvudtaget inte har tänkt på. Därför tror jag att man måste räkna med att misstagen för framåt. Bara vi arbetar gemensamt och har samma målsättning så tror processen jag att vi kan lösa den här svåra frågan.

DISKUSSION:

Jussi Manninen: Tack för den lysande presentationen Du nämnde fristående experters utredning. Vem betalar för den

Arne Hellsten: Vi får från regeringen 2 miljoner kronor per år för information och granskning. Så den fristående granskningen finansieras via den budgeten.

ganska ambitiös granskning. Du nämnde femtiotal

Nils Rydell: Ni har en att ett helt fristående konsulter är inblandade. Har budgeten räckt Är den rimligt stor med tanke på granskningsverksamheten

Arne Hellsten: I de femtio ingår även företrädare för intressepersonerna organisationer PRO, fackföreningar, SAF, idrottsföreningar, politiska föresom ningar m.fl. Vad gäller experter, så är det 14 stycken som deltar i granskningen. Vi överskred fjolårets budget. Vi har mycket bred och bra organisation, men en det kostar pengar att engagera märmiskor.

Östhammars

inställning till

djupförvarsfrågan och dess hantering

Birger Norén

Jag heter Birger Norén och är kommunstyrelsens ordförande i Östhammars kommun. Jag hoppas kunna disponera mitt föredrag så att vår projektledare inom den här förstudien, vår planeringschef Carl-Johan Nässén också får ta i anspråk lite av tiden. Jag har haft förmånen att under en mycket lång tid kommunalpolitiskt vara aktiv i Östhammars kommun. Jag kom med redan 1964 i den dåvarande drätselkammaren. Jag har följt hela utbyggnadsprogrammet vad gäller den svenska kärnkraften och då på nära håll genom Forsmark. Vad det gäller förstudieprocessen som nu pågår i fyra kommuner, så har jag dessvärre inte kunnat ägna den så mycket tid. Men jag har ändå förstått det som beskrevs av Arne Hellsten från Malå, att det tydligen är skillnad på dramatiken i beroende på processen om man har tidigare erfarenhet av kämteknisk verksamhet i kommunen. I slutet av 1969 fick drätselkammarens arbetsutskott ett konfidentiellt brev av den dåvarande kanslichefen Lennart Fischer, som för övrigt i dag är sekreterare i den lokala säkerhetsnämnden. I det brevet talades det for första gången om en lokalisering ett kärnkraftverk till Östhammars kommun, och det av var en fullständig nyhet for åtminstone mig vid den tidpunkten. Man hade då stött på patrull vad gällde en lokalisering vid Trosa. Detta var på den tiden då kärnkraften ansågs vara den slutliga lösningen på energiforsörjningen. Det fanns inga delade meningar om detta. Jag minns att vid det därpå följande informationsmötet rådde det närmast frälsningsmötesstämning. Självfallet var det här manna från himlen som regnade ned. Sedan följde väldigt spännande år. Vi hade en uppbyggnadsperiod nästan om femton år. Under en period var Forsmark norra Europas största byggarbetsplats. Det var en fantastiskt spännande tid for oss som var ansvariga inom den kommunala verksamheten. Det skedde hela tiden byggnation av bostäder, skolor och daghem. Det fanns naturligtvis tillfällen när man stannade t.ex. i samband upp, med beslutsvåndan 1976 och i samband med olyckan i Harrisburg 1979. Vid den olyckan fick vi ökad insikt om riskerna med kämkraft, men vi kunde också på nära håll iaktta hur man på Forsmarks kämkraftverk avsevärt höjde säkerhetsinsatserna. Det var stora investeringar som gjordes for detta. Vi fick debatten om

SFR Slutförvaret for låg- och medelaktivt avfall 1982-83, och det förekom även debatt CLAB i Oskarshamn. Som jag uppfattade saken då, ansågs en om det helt naturligt att dessa anläggningar skulle lokaliseras i anslutning till befintliga kämkraftverk. Jag friskade mitt minne inför dagens seminarium upp och jag såg då att det redan på den tiden fanns diskussioner i vårt fullmäktige, alternativa metoder och alternativa förläggningsplatser. där man efterlyste Beslutet blev att SFR hamnade i Forsmark och CLAB i Oskarshamn. Jag tillåter mig att hävda den uppfattningen att det naturligtvis förbättrade befolkningens framförallt de kommunala representantemas kunskaper i de här men frågorna. Fr.o.m. 1977 har Kämkraftkommunernas samarbetsorgan KSO fungerat och varit till stor nytta för kämkraftkommunema. De lokala säkerhetsnämnderna tillkom i början av 1980-talet och det har också varit till mycket stor nytta för kommunerna att arbeta på detta sätt. Säkerhetsnämndema har också besökt olika kämkraftsanläggningar ute i Europa, vilket lett till ökad kunskap. Sedan har följt nästan tjugoårig driftperiod, under vilken Forsmarksverket en nästan hela tiden legat i topp i världsligan vad gäller tillgänglighet. Jag har förstått att det är bara i Finland kan uppvisa ännu bättre resultat. Detta har man naturligtvis bidragit till att det skapats respekt och ett förtroende för kunnanen det inte bara i Forsmark utan även för de granskande myndigheterna SKI och SSI. Jag vill också påminna att katastrofen i Tjernobyl upptäcktes genom den om sofistikerade utrustningen i Forsmark. Jag svarade själv i telefonen den morgonär chefen för Forsmark ringde och meddelade att allt tydde på att ett utnen släpp skett i Forsmark, samtidigt stämde inte det inte med ritningarna. men fick vi förklaringen eftersom utsläppet skett på ett helt annat ställe. Snart nog När diskussionen förstudien blev aktuell och SKB kontaktade kommunen, om så fanns det bred uppslutning att vi först skulle låta oss infonneras. Detta en skedde på olika nivåer i den kommunala beslutsapparaten. Det började med kommunstyrelsens arbetsutskott och fortsatte via kommunstyrelsen för att slutligen hamna i fullmäktige. Och jag anser nog att vi fick en mycket bra information. Någon månad därefter behandlade fullmäktige framställningen. Det är klart det framfördes uppfattningen att kommunen definitivt borde säga nej till att detta, i slutomgången blev det en 3/4 majoritet för en förstudie. Som kommen munstyrelsen ordförande deltar i debatten och framför kommunstyrelsens man uppfattning. Jag har hela tiden hävdat att det måste till ett kommunalt beslut i slutomgången, och då jag folkomröstning. Dessbättre verkar man vara menar en överens om detta. Jag har själv inte deltagit i förstudiearbetet, vi fattade beslut att varje ñillmen mäktigegrupp skulle ha ledamot, och så har det också blivit. Själv har jag, så en

gott jag kunnat, satt mig in i den dokumentation som har förekommit från referensgmppen. Jag anser att den gjort ett mycket gott arbete. Dessvärre är det näst intill ett totalt ointresse från medborgarna i kommunen och det är definitivt otillfredsställande. Nu har på senare tid bildats en grupp som väl har sina rötter i Folkkampanjen mot kämkraft-kämvapen och vi får hoppas att detta kan medföra att det blir lite liv i debatten. Men det får inte vara så att de här olika grupperna talar förbi varandra, då tillför man inte särskilt mycket. Det är också viktigt, när man nu går in i beslutsprocessen, att man inte tappar tempo. Arne Hellsten från Malå tog upp den viktiga aspekten i sitt anförande. Om detta får pågå under för lång tid och inget händer, så får man börja från scratch igen, eftersom det har kommit en ny generation. På tio år händer väldigt mycket. Jag vill även ge några synpunkter på hur jag anser processen bör fungera i framtiden. För det första anser jag att det var nödvändigt att sträcka ut tidsplanen så som man gjort. Hastverk i den här frågan är definitivt lastverk Men sedan handlar det, nu när slutrapporterna från förstudiema har kommit, också att om erfarenhets- och insiktsprocessen måste gå vidare i de kommuner är som intresserade att vara med i nästa nivå. Jag hoppas vi kan klara ut detta, för det kommer att krävas en annan stringens i det här arbetet. Sedan vill jag också säga att det var en utmärkt föredragning som Per Olof Håkansson hade på förmiddagen. Jag skulle vilja hävda den uppfattningen att en sådan här process skulle inte få starta upp med mindre man har motsvarande inledning. Det nämndes viss grupper som man måste arbeta emot och se till att inga missförstånd uppstår. Men en viktig grupp glömdes, dels som Arne - Hellsten nämnde våra lokala riksdagsmän även om jag inser att det direkt - vore förödande om dessa skulle börja att uppträda enskilda tyckare på det här som området. Då skulle de spelas ut mot varandra och en vettig hantering bli omöjlig. Däremot så skulle jag vilja slippa de uttalanden som görs på högsta nivå, där man gör uttalanden som mer tyder på att det är åsikter som styr än insikter. Jag är ingen advokat som skall företräda SKB, men det är väldigt farligt om man gång på gång ifrågasätter deras seriositet i arbetet. Om man är missnöjd med processen så skall man klara ut vad det är för krav man ställer, men att gång efter annan, när man uppnått vissa nivåer, börja kritisera och kräva ytterligare nya saker, det tär på förtroendekapitalet. Och där hoppas jag faktiskt att de här dagarnas seminarium skall kunna vara inledningen till en bra beslutsprocess som snart bör ta sin början. Sedan har ni säkert sett att vi fyra förstudiekommuner har aktualiserat frågan om det kommunala vetot. Jag anser det är viktigt för att ge kommunerna råg i

så att de vågar ge sig in i den här processen. Man borde tillföra ett ryggen ytterligare antal kommuner för att få en betryggande utredningsprocess. Men då får det inte så att skrämmer de politiker som skall ta besluten att i vara man och med att de givit ett finger i samband med att man säger till en förstudie så har de därmed i stort sett omöjliggjort ett negativt ställningstagande i framtiden. Jag är glad att vi fyra kommuner är överens i den frågan och jag hoppas naturligtvis på ett gynnsamt resultat av det initiativet. Nu ber jag Carl Johan Nässén fortsätta.

Carl Johan Nässén

Birger Norén har stått för de stora linjerna här, så jag skall begränsa mig till referensgruppens arbete. Referensgruppen har uppdraget från kommunstyrelsen att bevaka SKBs förstudie. Vi har det fortsatta kämkraftsprogrammet med utfasning av kämkraften och vi har KBS3-metoden utgångspunkter för förstudien. I och med som beslutet nedläggning Barsebäcksverket så är väl årtalet 2010 redan om av överspelat och det blir delvis förutsättningar för förstudien. Men vi skall nya ändå genomföra den så länge som SKB vill fortsätta med detta koncept. Referensgruppen består företrädare för partierna i fullmäktige och det av innebär att det är sju ledamöter med varsin ersättare. Själv är jag projektansvarig på tjänstemannaplanet. Uppdraget vi fick kommunstyrelsen var att följa som av och granska SKBs förstudie, lämna information till medborgarna samt ta emot information från medborgarna och vidarebefordra denna. Det är alltså fråga om tvåvägskommunikation enligt ungefär samma modell som tillämpas för den en lokal säkerhetsnämnden. Referensgruppen tillsattes den l oktober 1995 och det första som tog oss an att starta kompetensuppbyggnad. Till att börja med så tog vi kontakt med var en och fick besök våra vänner från Storuman och Malå, som kom till oss och av informerade frågor i sina respektive kommuner. om hur man hade hanterat dessa Detta mycket viktigt för oss att ta del av. Sedan har SKB informerat om var sitt upplägg, vi har varit på studiebesök i Forsmark SFR, Nyköping Studsvik,

möte med lokala politiker och Oskarshamn CLAB, Äspö-laboratoriet, möte

med lokala politiker. Vi har även helt nyligen besökt ABB Atom i Västerås för att titta på hur kämbränslet ser ut innan det levereras till kärnkraftverken. Den information vi givit har haft formen av annonser, medverkan i olika mässor och besök i grannkommunema Norrtälje och Tierp i omgångar. Vi har

också försökt arrangera information till allmänheten med stöd SKI, SSI och av SKB. Tyvärr har det varit mycket dålig uppslutning vid dessa informationsmöten. Vi har besökt fem tätorter i kommunen och har noterat att längre bort från Forsmark kommit desto mer folk har det kommit. Det var i och för sig mycket folk vid informationen i själva Östhammars tätort, men om man skalar bort alla de medverkande, forsmarksanställda, intresserade politiker m.fl. så var det kanske bara 6-7 personer kvar, utöver mediarepresentanter. I Alunda, som ligger längst bort, var det 14 personer frånallmänheten förutom de 13 som medverkade. Det låga intresset måste vi göra något åt. Jag tror att när vi kommer fram till den preliminära slutrapporten, som kommer att lämnas i september 1997, så kommer förmodligen intresset att bli bra mycket större. Då får vi även SKBs synpunkter invägda. De åtta delrapporter som vi fått hittills är konsultrapporter vars värderingar SKB inte nödvändigtvis delar. 1 den preliminära rapporten kommer sannolikt SKB att presentera något eller några områden inom vår kommun som verkar vara mest lämpade för slutförvaret. Så har SKB åtminstone gjort i Storuman och Malå. Då kommer det nog att bli en helt annan skjuts på debatten. Då kommer de som bor/vistas inom eller i närheten av utpekade områden att vilja lägga sig i debatten medan kanske de som finns mera perifert tycker att den blir ointressant. Ett problem för referensgruppen när det gäller att in information har också varit att vi inte haft någon kontakt med motståndsgrupper. Det beklagar vi. Vi har bjudit in både Greenpeace, Folkkampanjen och Naturskyddsföreningen till våra informationer och våra studieresor. Naturskyddsföreningen har ställt i upp, den mån man kunnat, på det lokala planet, men någon debatt har aldrig kunnat föras. I den lokala lilla avdelningen av Naturskyddsföreningen finns mycket disparata åsikter representerade. Där finns t.ex. många naturskyddsintresserade forsmarksanställda bland medlemmarna, och därför kan man inte inom föreningen så lätt prata ihop sig till en gemensam bestämt ställningstagande gentemot kommunen eller mot förslaget KBS3. Så den diskussionen har vi saknat. Men, som Birger Norén nämnde, har ett initiativ tagits i mars 1997 av folk som har andra åsikter än SKB om lämpliga metoder för ett slutforvar. Man har haft en samling och utsett en interimstyrelse för en grupp som skall kallas opinionsgruppen för säker slutförvaring. Som framgår av namnet är det inte direkt en motståndsgrupp som det handlar om, utan här vill man alltså få fram en säker slutförvaring. Om det sedan kommer att handla Östhammar eller något om helt annat, det återstå att se. Men för referensgruppen är det bra att vi får nya synpunkter, så att det hela inte blir så ensidigt.

Vi håller för närvarande på att granska de delrapporter som vi får efterhand. Vi har fått åtta rapporter. Vi i referensgruppen granskar dessa rapporter och ställer ett antal frågor till SKB som en uppföljning. Syftet med referensgruppens insats att följa och granska är att vi skall kunna lämna information till kommunstyrelsen och fullmäktige sådant sakunderlag som kan behövas för att om fatta beslut i skede, exempelvis när det gäller den preliminära slutett senare rapporten och därefter slutrapporten. Eftersom det är så olika partier i referensså finns det redan politiska låsningar där vad gäller för eller emot. Därgruppen, för har vi att vi skall inte ta den partipolitiska debatten i referensgruppen sagt oss utan vi skall köra sakfrågorna så långt kan med den kompetens vi har själva eller kan köpa in och sedan får vi lämna ett underlag för den vidare mer partipolitiska diskussionen i kommunstyrelsen och i fullmäktige. När det gäller MKB-frågoma så började vi med att begära hos länsstyrelsen att vi skulle få dialog på regional nivå i samband med en for-MKB. Den en egentliga MKBn kommer inte in förrän i platsvalskedet. Vi har haft några träffar. Länsstyrelsen har delat i politiker- och tjänstemannagrupper. Där upp oss finns företrädare för grannkommunema, inklusive Ålands landskapsstyrelse. Med är också militären, NUTEK, SKI, SSI och KASAM. SKB står för upplägi dagsläget eftersom de så länge Än har vi inte kommit in get än styr processen. på några scoping-frågor och liknande, utan vi följer SKBs mall. Så får vi se hur

det blir längre fram. Vi kommer in i ett skede där det mer långsiktiga perspektivet blir mer nu allvarligt att titta på. Man kan komma in på frågor som: Skall kommunen svara på remiss från SKB Ser detta i ett vetoperspektiv, så kommer det en man även in lite taktik i det hela. Hur skall i så fall svara och hur skall underlaget man ut för att till den partipolitiska behandlingen av ärendet. En svår fråga, se passa även poängterats här vid seminariet, är den bristande synkroniseringen som mellan lagstiftningen och de tidsaspekter gäller. Det är viktig att man får en som bra lösning detta, så att vi slipper trassla in i våra egna ben. Det är också av oss viktigt vi kan få till MKB-process i framtiden, både har en lokal att en som förankring och bygger på våra förutsättningar och också nationell tillger en lämpning, så kan jämföra kommunerna med varandra. att man Beträffande folkomröstning, så finns inget officiellt sagt om en sådan. Inofficiellt har det dock antytts att det är lämpligt att ha en sådan. Då kommer vi också in på intressanta aspekter. Varför skall ha en folkomröstning och nya man i vilket skede skall ha den Vi har redan haft en propå i fullmäktige om att man folkomröstning borde hållas redan innan SKB skulle starta sin förstudie. en Den avvisades i det fallet, kan göra i Storuman, som i Malå, eller men man som

man kan vänta tills SKB eventuellt kommer igen och vill fortsätta med en platsundersökning och ordna en folkomröstning då. Eller så kan ta den efter man en platsundersökning, före detalj studien. Det finns mycket sådana frågor av som måste tackla inom det närmaste året. Vi är mycket angelägna om att de olika momenten kommer i rätt ordning. Skall man kunna fatta bra beslut från kommunens sida så måste man komma in långt bak i kedjan. SKI och SSI och andra har bör ha yttrat sig slutrapport, om en innan kommunen kommer in och styr den sista biten.

DISKUSSION:

Inga Carlman: Jag vill ta upp Noréns kommentar att det är näst intill ointresse bland kommuninnevånama och att detta är allvarligt. Jag skulle vilja fråga vilka reaktioner man tror att man får om man ordnar ett möte och sedan aktivt motar ut journalister och allmänhet från mötet. Detta resulterade i en tidningsrubrik att kämavfallsfrågan löses bakom lyckta dörrar. Jag tror att man måste vara lite medveten om hur man agerat i andra fall och att detta kan ha fört med sig att folk inte längre är intresserade. Jag tror att folk kommer att bli både intresserade och aktiva i Östhammars kommun när frågan är mogen.

Birger Norén: Det inte Östhammars kommun ansvarig för det var som var aktuella mötet utan länsstyrelsen.

Medborgarengagemang,

Carl-Åke Andersson

Carl-Åke Andersson heter jag och jag är ordförande i den informations- och beredningsgrupp som kommunstyrelsen tillsatt med anledning av förstudien i Nyköping. Jag är socialdemokratisk heltidspolitiker och sysslar normalt med äldreomsorg, Jag kommer från Nyköping, där vår miljöminister också bor, vilket gör det hela extra intressant. Nyköping har av Arne Hellsten nyss blivit upphöjd till kärnkraftskommun, vilket dock inte är helt korrekt. Vi är en kämteknisk kommun med Studsvik inom vårt område, men där produceras ingen kämkrafts-el, utan det är enbart en forskningsstation. Annars är det rätt att förutsättningarna i forstudiekommunema är lite olika. Vi har 49.000 invånare och Malå har väl kanske ungefär en tiodel av det. Så vi arbetar på många plan på olika planhalvor, alla dessa kommuner. Informations- och beredningsgruppen har fått det politiska ansvaret att följa förstudien i Nyköping. Gruppen består av representanter för samtliga sju partier i kommunfullmäktige, totalt elva personer. Vi har kommunstyrelsens uppdrag att följa SKBs arbete med förstudien men också att se till att kommuninvånama får en allsidig information i frågan. När processen drogs igång i Nyköping så hade vi som mål att, utan att kommunen har tagit ställning, alla kommuninvånare skall ha möjlighet att få så mycket kunskap i frågan att man inför ett eventuellt framtida beslut skall få möjlighet att ta ställning. Inte enbart med känslor, utan ett ställningstagande baserat också på kunskap. Denna målsättning gäller fortfarande. Vi har valt att inte vara spekulativa när vi gått ut med information, dvs. att inte använda oss av budskap som skulle få uppmärksamhet genom att vara t.ex. förskönande eller glättigt eller medvetet oroande. Det skulle annars vara ganska enkelt, tror jag, att hitta en mängd plusposter som t.ex. investeringar och arbetstillfällen, eller minusposter som t.ex. förgiftning och sopstation, for att skapa en opinion i frågan, en opinion som skulle bli konstlad beroende på budskapets utformning och hur det uppfattas hos allmänheten. Per Olof Håkansson var också inne på detta i sitt anförande. Vi såg möjligheten till ett brett upplagt informationsprogram med både direktinformation och indirekt infomiation. Den direkta informationen har bl.a. givits

vid ett antal offentliga möten, stora sådana i centralorten och elva mindre sådana ute i de små tätortema. Vid dessa tillfällen har representanter för andra åsikter än SKBs fått möjlighet att ge sin syn på tingens ordning. Kommunen och SKB har lämnat information och det har också funnits möjlighet till frågor och diskussion. En annan form av direktinformation är den infonnationsbroschyr som vi tagit fram och som delats ut till samtliga hushåll i kommunen. Men vi har också organiserat indirekt information. Detta har skett genom en referensgrupp, som bestått av 24 representanter från olika föreningar och organisationer. Det är kyrkan, Naturskyddsföreningen, LO, TCO, företagarna etc. Vi har försökt få en så bred täckning som möjligt, så att hela föreningslivet i Nyköping skall vara representerat. Två föreningar Föreningen Rädda Fjällveden den opinionsgrupp som tillkom när SKB var och borrade i Fjällveden i början av 80-talet och Folkkampanjen mot kämkraft-kämvapen hoppade under hösten 1996 av refe- rensgruppen, men var med fram till dess. Detta kan jag inte annat än beklaga, för jag är övertygad att gör ett mycket bättre arbete när man är aktiv inom om man processen än utanför. Referensgruppen har haft i uppgift att sprida information vidare till sina respektive organisationer, också att vara ett bollplank till informations- och men beredningsgruppen i diverse frågor. Vi har också stöttat organisationerna och föreningarna genom att lämna bidrag till armonser, portokosmader i samband med utskick och kallelser, när dessa har ordnat offentliga möten, där såväl SKB som den andra åsiktsriktningen varit representerade. En annan form av indirekt information är att hela det kommunala arbetet finns på Internet, vad gäller protokoll, minnesanteckningar m.m. Vi har också givit allmänheten möjlighet att resa till Oskarshamn för att se på

Äspö-laboratoriet och CLAB. Deltagandet vi de olika informationstillfallena kan

tyckas svagt. Vi kan konstatera att antalet deltagare oavsett om mötet varit vara centralt eller lokalt har varit lågt. Trots annonsering, direktreklam på respektive ort och trots att även Föreningen Rädda Fjällveden vid varje enskilt tillfälle där de medverkat också gjort reklam för mötena, så har det varierat mellan 4 och 50 på de mindre orterna och mellan 15 och 200 i centralorten. Detta kan personer tyckas mindre bra men vid en jämförelse med detvanliga föreningslivet, vara så kan vi konstatera, att man där har precis samma problem att locka folk till sina arrangemang. Det verkar som om allmänheten idag är så kräsen, kanske genom utbudet i TV, att det krävs näst intill världsartister för att locka oss ut ur stugorna. Jag kan inte annat än med beklagande konstatera att vare sig jag som kommunpolitiker eller SKBs företrädare drar lika stor publik som Whitney Huston.

Intresset från gruppen unga och aktiva, t.ex. barnfamiljer, har också varit påfallande litet. Största andelen av åhörarna och av deltagarna på resorna har varit övre medelålders och pensionärer. Engagemanget i form av insändare och andra inlägg i tidningar och andra massmedia har också varit begränsat. De som gjort sig hörda är i regel de som redan har en uppfattning i frågan och det har varit framförallt representanter från Föreningen Rädda Fjällveden. När det gäller massmedias roll så kan konstatera att vi haft tur i Nyköping. Vi har bara en lokaltidning, och den har hållit sig neutral. Jag är övertygad att massmedia inom en vecka skulle kunna stjälpa en fråga som denna, om man bestämde sig för att göra det. Med tanke på det bristande engagemanget från i första hand barnfamiljer och yngre, så frågar jag mig om detta med ett slutförvar betraktas som en framtidsfråga. Jag tror inte det är så. Tero Vaijoranta var också inne på detta i sin presentation att frågan behandlas av allmänheten inte som en fråga för kommande generationer utan som en fråga för oss här och nu. Frågan om uppvaknandet från allmänhetens sida kommer troligen när läget blir kritiskt. Dit har vi inte kommit än i Nyköping. Den 13 maj 1997 kommer SKB att presentera den preliminära slutrapporten inför kommunfullmäktige och då eventuellt peka ut ett eller flera områden inom kommunen som skulle kunna vara lämpade för att gå vidare med en eventuell platsundersökning på. Vad kommer att hända då Kommer en reaktion från medborgarna i hela kommunen eller kommer yttringar från de berörda områdena Hur kommer yttringarna att visa sig, blir det känslomässig urladdning eller kan diskussionen hållas på ett fortsatt sakligt plan Vad tycker egentligen folk då i hela kommunen om det blir en lokal reaktion Frågorna kan göras många och vad i grunden alltsammans vilar på är vad vill, vad tror och vad tycker kommuninvånama. Är bara nej-sägare Om inte varför vill då man - man inte ta till sig informationen Det kanske inte är så konstigt att man inte vill informera sig. Det är en svår fråga, en fråga där de s.k. experterna inte heller är överens. Hur skall vi då kunna begära Svensson skall kunna veta och ta ställning. Det är mycket lättare att skjuta svårigheterna framför sig, att utveckla ett NIMBY-perspektiv det hela Not In My Back Yard. Gärna i Malå, dom vill ha det Eller i Oskarshamn, kämavfallet ligger redan där Men inte här Beroende på reaktionerna som kan komma, så måste vi ha beredskap att anpassa informationen efter den uppkomna situationen. Vi har i Nyköping dragit slutsatsen att vi måste försöka på olika sätt att ta reda på vad folk egentligen vill och tycker. Därför har vi nu från den l april 1997 satt igång ett intervjuprojekt, där vi skall intervjua 3000 av invånarna. Syftet med projektet är att genom personligt besök eller per telefon intervjua och ställa ett

stort antal frågor till nyköpingsborna, för att reda på vilken kunskap de har, vad de undrar över, vilken kunskap de vill ha. Vad anser de om förstudien och vad anser de om fortsättningen Min fråga till Monsieur Bataille igår angående den franska allmänna enkäten skall ses mot denna bakgrund. Resultatet intervjuprojektet kommer att vävas in i det beslut som komav att lämna till SKB på den preliminära slutrapporten. Jag kan också munen avser nämna att vi just håller på att upphandla extern, neutral granskning, precis nu en som man gjort i Malå. Naturligtvis kommer vi att få glädje av intervjuundersökningen inför det fortsatta inforrnationsarbetet. Vår avsikt är att fortsätta att informera medborgarna, för att i första hand ge dem själva möjlighet att ta ställning i frågan. Vi kommer att försöka sprida kunskap om innehållet i den preliminära slutrapporten så brett som möjligt och försöka få upp intresset för rapporten, så att så många som möjligt skall finna det angeläget att lämna synpunkter i samband med remissbehandlingen. Detta kommer att ställa mycket stora krav på SKB att rapporten skrivs på ett sådant sätt att den blir tillgänglig även för en bred allmänhet. Vi tänker fortsätta med resorna till Oskarshamn och ge så många som möjligt

tillfälle att besöka Äspö-laboratoriet och CLAB. Men för att processen skall bli

trovärdig och för att folk skall kunna förstå skillnaden mellan olika metoder och därigenom kunna välja och ta ställning, är det också viktigt att de alternativa metoderna får betydligt framskjuten plats i SKBs och andras information. en mer Alternativen måste göras mycket tydligare och beskrivas på ett sätt som mer liknar det detaljerade sätt på vilket KBS3-metoden presenteras. Därmed inte sagt att det måste vara samma typ av tekniska beskrivning. Ett annat problem kommer att uppstå beror på tidsutdräkten. Detta tog som också Arne Hellsten i sin presentation. Kommer förstudieprocessen i landet upp att dra ut på tiden så kommer de kommuner som är färdiga tidigt i processen att få problem med att hålla frågan aktuell. De kan t.o.m. komma i en situation där måste börja på grund av att materialet delvis blivit inaktuellt. man om, Nästa fråga kommer den Carl Johan Nässén också inne på gäller som - var vi blir utpekade två kommuner för platsundersökning. Skall vi om som en av från kommunens sida i det läget arbeta för en etablering, eller skall vi hålla oss fortsatt neutrala. Hur skall vi göra och hur medborgarna i det läget Vi reagerar hoppas att vår intervjuundersökning skall hjälpa att hitta svar på många av de oss frågor jag ställer här och jag inte har något svar på. Därmed får vi en som som möjlighet att arbeta vidare på ett seriöst och sakligt sätt. Det är min och vår fulla övertygelse att frågan tjänar på att den hålls på ett seriöst plan, istället för att man utnyttjar propaganda i den ena eller andra riktningen.

Jag anser det också viktigt att de etiska frågorna klarläggs. Skall vi ta hand om avfallet nu eller skall vi överlåta det till kommande generationer i fast överen tygelse om att teknikutvecklingen kommer att lösa problemet Denna fråga ställer jag fullt medveten om att SKBs uppdrag är att ordna ett slutförvar. Frågan har jag också rest vid tidigare tillfällen då jag träffat den nationelle samordnaren, och jag tror att det kan finnas anledning att tillsätta någon form av etisk kommitté som kan belysa både alternativen till KBS3 och sättet att behandla framtida generationer. Detta krävs för att göra detta till en framtidsfråga och inte till en fråga här och nu. Vi måste också få in rikspolitikema och regeringen på arenan. För att lyckas måste vi få trovärdighet i processen både lokalt och centralt, och här tror jag inte att det största problemet ligger hos SKB idag utan snarare hos oss i kommunerna, på riksplanet och hos myndigheterna. Vi politiker är faktiskt medborgarnas företrädare och vi måste tolka signalerna från allmänheten och vi måste även ge signaler till allmänheten for att vi skall hamna rätt i den här frågan.

DISKUSSION:

Magnus Westerlind: Jag undrar om Du, liksom Dina kollegor från de andra kommunerna redan gjort, kunde säga något om hur arbetet fungerat på länsnivå Hur kontakterna med andra kommuner varit etc

Carl-Åke Andersson: Jag rädd för den frågan När Arne Hellsten tidigare var stod här och berömde länsstyrelsen i Umeå, så viskade jag till min bisittare att så där kan inte jag säga. Tyvärr så fungerar det inte lika bra i Södermanlands län vad gäller länsstyrelsen och det ser jag som ett bekymmer. Jag skall diskutera med den nationelle samordnaren hur skall tackla den frågan. Vi måste få ett betydligt större engagemang från länsstyrelsen i Södennanland. Grannkommunema har redan från början fått information av oss. Sedan har de gått in i MKB-processen med länsstyrelsen, så det har också fallit just Tar nu. inte länsstyrelsen tag i frågan, så får vi i kommunen göra det själva.

Nils Rydell: Du sade inledningsvis att Nyköping inte är en kämkraftskommun men väl en kämteknisk kommun. Just tillgången till Studsvik är lite speciellt för er kommun. Hur har det satt sina spår i arbetet hittills. När ni nu talar om upphandling av en granskning, är Studsvik då speciellt aktuellt

Carl-Åke Andersson: Det har märkts, att på de allmänna infonnationsmötena har det varit stor andel studsviksanställda bland åhörarna, kanske 50%. Dessa har en svarat för stor del av inläggen på de allmänna mötena. Studsvik är numera en ett stort antal separata företag. När det gäller upphandlingen, så tror jag att något eller några dessa företag har inbjudits att lämna anbud. Men studsviksav företagen är inte på något sätt självskrivna, när det gäller granskningen. Vi har det viktigt, att vi även hittar experter utanför studsvikskretsen, för att vi sett som skall få full trovärdighet i Nyköping.

Lokaliseringar av slutförvarsanläggningar - Klart och oklart i beslutsprocessen

Torsten Carlsson

Inledning och bakgrund

Hösten 1992 offentliggjorde kraftindustrin i forskningsprogrammet FUD92 att man ansåg Oskarshamns Kommun var den lämpligaste platsen for en inkapslingsanläggning for använt kämbränsle. För Oskarshamns kommun blev detta starten på ett starkt engagemang i lokaliseringsprocessen for de planerade anläggningar och system som skall ta hand om det använda kämbränslet dvs. inkapslingsanläggningen, ett transportsystem och ett djupforvar. Det framstod tidigt för oss att en klar beslutsprocess inte förelåg vilket vi påtalade till myndigheter och regeringen i vårt yttrande till FUD92. Vi påtalade också att det förfarande som skall leda fram till en miljökonsekvensbeskrivning överhuvudtaget inte fanns definierat i svensk lagstiftning. En utgångspunkt for min kommuns agerande är övertygelsen om att endast genom kommuninnevånamas förtroende for processen kommer kärnavfallsfrågan att få sin lösning. Ett sådant förtroende kan endast uppnås om full öppenhet råder, om alla parter agerar med integritet och om en bred delaktighet erbjuds, speciellt för de människor som i en framtid kan komma att bo granne med en kämavfallsanläggning. Det är också viktigt att allmänheten vid varje tidpunkt förstår var i processen man befinner sig och vad som kan väntas i nästa steg. Flera av deltagarna i detta seminarium deltog vid det MKB-seminarium som KASAM arrangerade i Luleå där sade jag att avspark har skett men spelregler saknas.

Vad har hänt sen sist

Sedan 1992 har positiva saker skett några spelregler har förtydligats. Vår kommun har i samarbete med länsstyrelsen i Kalmar fått till stånd ett MKBforum där kämkraftindustrin via SKB, myndigheterna Statens Kärnkraftinspektion, SKI, och Statens Strålskyddsinstritut, SSI, tillsammans med kom-

munen deltar och samråder om MKB-frågor. Vi kan därmed konstatera att ett fungerande regionalt MKB-samråd pågår. Både detta samråd och mina kommuninvånares möjlighet till delaktighet kommer att utvecklas när kommunen nu inleder förstudie. Vi har med vunna erfarenheter klara idéer om hur vi konen kret skall kunna bli bättre. För ett år sedan utsågs nationell samordnare på kämavfallsområdet efter ca en bland annat initiativ från Oskarshamns kommun. Vi ser därmed att förutsättningar skapats för att ett MKB-förfarande kan komma till stånd även på nationell nivå. Att detta samråd kommer till stånd snarast är mycket angeläget. Vissa förtydliganden i den övergripande beslutsprocessen har skett genom regeringsbeslut i anslutning till både FUD92 och FUD95. Dessa förtydligande gäller framförallt hanteringen av en formell ansökan och då i första hand andetaljundersökning. Myndigheterna och regeringen har även i viss sökan om en mån klargjort sin på vad skall föreligga i form av generellt syn man anser underlag för att kunna behandla en ansökan. Framförallt gäller detta säkerhetsredovisningen. På flera områden kan jag således konstatera att beslutsprocessen är tydligare idag än vad den 1992 det är bra men jag kan också konstatera att flera var oklarheter kvarstår vilka vi från Oskarshamn bland annat framfört i vårt yttrande över FUD95 och i kommunfullmäktiges beslutsdokument rörande förstudien för ett djupförvar. Dessa oklarheter måste undanröjas. Jag skall försöka sammanfatta vår uppfattning återstående oklarheter i om beslutsprocessen och lämna några förslag till hur vi ser att dessa oklarheter kan undanröjas. Den metod vi ser framför oss är en öppen dialog mellan parterna som lämpligen sker i samordnarens regi.

Oklarheter i beslutsprocessen

I oktober 1996 tillstyrkte Oskarshamns kommunfullmäktige SKB:s begäran om att få genomföra förstudie för ett djupförvar. Förstudiebeslutet ställde en kommunen inför ett svårt dilemma. Skulle vi kräva förtydligande av beslutsinnan frågan togs upp för behandling eller skulle vi ta beslutet om en processen förstudie medvetna om beslutsprocessens brister Kommunen valde att säga till förstudie och att samtidigt ta initiativ till en att oklarhetema parallellt skall bearbetas. Genom att vi garderat oss med villkor i beslutet så kan förstudie påbörjas även om vi anser att beslutsprocessen inneen håller allvarliga oklarheter. Vi gjorde detta med motiveringen att vi tror på

parternas förmåga att lösa dessa problem och vi tror att det är viktigt att arbetet med att lösa slutförvarsfrågan drivs framåt. Inte minst mot bakgrund av att vi har allt svenskt använt kämbränslet mellanlagrat hos oss i CLAB. Oskarshamns kommun har genom de villkor som är knutna till förstudiebeslutet sagt att oavsett vad resultaten visar från förstudien blir det ingen platsundersökning i Oskarshamns kommun om inte våra villkor uppfylls. Flera av dessa villkor rör förtydligande av beslutsprocessen. Sammanfattningsvis anser vi att följande oklarheter i beslutsprocessen kvarstår: 0 ett nationellt MKB-samråd behöver snarast initieras för att bland annat hantera metodfrågan 0 övergången från förstudieskedet till platsundersökningsskedet är oklar 0 en tydlig koppling mellan inkapslingsanläggning och djupförvar saknas i beslutsprocessen.

Ett nationellt MKB-samråd Oskarshamns kommun anser att en nationell samordning av kämavfallsprogrammet är av vital betydelse för möjligheterna att lokalisera de anläggningar som behövs. Det går inte att enskilda kommuner var för sigskall hantera systernfrågor som metodval, alternativredovisning, transportfrågor m.m. Det är därför angeläget att alla parter ger sitt stöd till det arbete som måste ske i samordnarens forum som för närvarande är under bildande. Oskarshamn har uttalat sitt fulla stöd för detta arbete och den ñivilliga" arbetsform som regeringen föreslagit. Vi ser möjligheter att gemensamt med berörda parter kunna finna öppna arbetsformer som kan ge alla berörda parter inklusive allmänheten möjlighet att deltaga och påverka. Vi är övertygade att de oklarheter som kvarstår inom MKB-ornrâdet bör kunna klaras ut gemensamt av inblandade parter. Diskussioner på nationell nivå med alternativredovisning, säkerhetsredovisning, transportfrågor m.m. bör därför inledas snarast så att det material som regeringen i beslutet rörande FUD95 uppdragit till SKB att ta fram, kan utformas att utgöra beslutsunderlag inte bara för säkerhetsmyndighetema utan även för lokala beslutsfattare och kommuninvånare.

Beslut att inleda en platsundersökning om Svensk lagstiftning och regeringsbeslut i kämavfallsfrågan rör i stor utsträckning behandling ansökan och prövning enligt Naturresurslagen NRL och Kämav tekniklagen KTL. För mig kommunpolitiker är det absolut svåraste - som beslutstillfállet när två de fem till tio kommuner som genomfört förstudier av skall ta ställning till platsundersökning. Jag är övertygad att mina kommunen invånare detta det avgörande beslutet vi skall ta emot kämavfallet ser som om eller inte i vår hembygd. Jag inte kan avdramatisera platsunderanser att man sökningsbeslutet att försäkra att samhället i ett senare steg kommer att genom genomföra omfattande prövning. Den tror att en sådan försäkran har en som någon effekt, känner inte till hur kommuninvånare uppfattar den beslutsprocess

som ligger framför oss. Vi har varit mycket kritiska till att detta beslutssteg inte varit tydligt, att det varit oklart samtliga förstudier måste vara avslutade innan platsom undersökningar inleds, att de kriterier gäller för beslutet inte är framtagna, som att myndigheternas roll i detta skede inte definierats m.m. På några punkter har regeringen i sitt beslut rörande FUD95 gjort vissa förtydligande flera oklarheter återstår fortfarande innan vi kan säga att beslutsmen steget inför platsundersökningar är tydligt. Alla måste bidra till att förtydliga på vilka grunder och hur beslutet att parter inleda två platsundersökningar skall fattas. Detta förtydligande måste leda till att grunderna för fatta beslut är logiska, att beslutsunderlag och rollfördelning att kan förklaras för mina kommuninvånare, att stort utrymme ges till delaktighet för dem närmast berörs och att ett till platsundersökning inte innebär att som vi via vetoventilen kan köras över om vi skulle vilja kliva av. senare Som framgår regeringsbeslutet i anslutning till FUD95 skall: ur 0 samtliga förstudier avslutas 0 en samlad säkerhetsredovisning tas fram kriteriema för platsval utvecklas. 0 Regeringen uttalar också att myndigheterna skall delta i samrådet men hur detta praktiskt skall till framgår inte. Det kommunala vetot kommenteras inte

i regeringsbeslutet. Det blir svårt att klara den kommunala beslutsprocessen inför ett ställningstagande till eventuell platsundersökning om vi inte mycket tydligt en klargör: vad skall utgöra beslutsunderlag 0 som vilka slutsatser underlaget medger underlagets kvalitet och begränsningar 0 mot vilka kriterier och myndighetskrav underlaget skall ställas 0

0 hur beslutet ställer sig i relation till det kommunala vetot 0 vad som skall ingå i platsundersökningama platsundersökningsprogram, d.v.s. vilka resultat man kan förvänta sig när platsundersökningama är klara. SKB:s ansvar för att presentera ansökan är klart, men hur ska myndigheterna, som allmänhetens garant för underlagets kvalitet, bli så tydliga lokaliseringsprocessen att vi som kommun skall kunna säga eller nej. att innebär det konkret att SKB skall samråda med myndigheterna inför platsa" undersökningarna Vilket stöd kan kommunerna förvänta sig från myndig heterna när SKB presenterat sitt underlag Inte förväntas det väl att kommunerna skall utlämnas till att göra bedömningar om underlaget är komplett och av god kvalitet Vi måste även kunna ha tilltro till att valet av de två lämpligaste kommunerna baseras på geologi m.m. och att nationen i övrigt översiktsstudiema inte erbjuder platser som är avsevärt bättre. Diskussionen om metodvalet och altemativredovisning måste ha kommit betydligt längre än idag. Våra kommuninvånare måste dela de grundläggande värderingar som programmet stöder sig som t.ex. att välja geologisk förvaring och att inte lämna över slutförvarsfrågan till kommande generationer. En bred diskussion om de etiska grunderna för att välja att förvara använt bränsle i berget som föreslagits av Nyköpings kommun bör snarast komma igång och jag kan för Oskarshamns räkning framföra att vi gärna deltar i dessa diskussioner. En enhetlig teknisk redovisning av KBS-3, alternativa metoder och nollalternativet är angelägen. Vi deltar gärna i diskussioner i samordnarens regi om hur detta skulle kunna gå till för att bl.a. ge våra kommuninvånare möjlighet att delta. Om alla de faktorer som redovisats blir tydliga då kan jag ovan som kommunalpolitiker se framför mig att vi kan hantera frågan i min kommun och ge ett svar på en förfrågan om att låta SKB göra platsundersökning. Om en dessa faktorer däremot förblir oklara kan jag inte att överhuvudtaget kan se föra upp frågan för kommunal hantering.

Kopplingen inkapslingsanläggning aljupförvar Eftersom Oskarshamns kommun föreslagits som den lämpligaste platsen för en inkapslingsanläggning är det viktigt för oss att beslutsprocessen för denna anläggning inte glöms bort utan blir tydlig. Vi har framfört att det skall finnas en ansökan för en detaljundersökning för ett djupförvar innan vi kan ta ställning till

eventuell ansökan en inkapslingsanläggning. Principen är att inga kapslar en om skall tillverkas förrän det finns en plats att skicka dom till. Även alternativa lokaliseringar av inkapslingsanläggningen skall belysas. Innan börjar tillverka kapslar enligt en viss metod ser vi det som mycket man viktigt att även metodfrågan är slutligt belyst. Vi förstår att denna syn delas av regeringen. För närvarande pågår uppbyggnad ett kapsellaboratorium i Oskarshamn av vilket vi positivt. Innan inkapslingsanläggning byggs ser vi det dock ser som en angeläget att fullskalig drift i laboratoriet har visat att kapslama som man genom går att bygga det är tänkt. Det är också viktigt att får förtydligar vad som myndigheterna kräver SKB för att man skall kunna behandla en ansökan om av inkapslingsanläggningen. Eftersom jag tror på alla parters förmåga att lyssna och därefter lösa återstående frågor hoppas jag att detta seminarium kan bidra med att: identifiera och förtydliga vad olika parter menar med oklarheter i 0 beslutsprocessen diskutera på vilka punkter vi delar respektive har olika syn på vad som 0

behöver göras var vi är överens och var inte är överens

identifiera insatser där vi praktiskt och i samråd kan skapa en tydlig 0 beslutsprocess.

Jag refererade tidigare till vad jag för några år sedan att avspark skett men sa regler för spelet saknas. Situationen idag år lite annorlunda. Det känns som spelat några korpmatcher och lärt lite spelets grundregler. För dom som skall spela i platsoss om undersökningsdivisionen behövs dock tydligare regler som även tillämpas strikjag rädd att riskerar allvarliga skador innebär att kanske tare annars är som måste avbryta spelet. Eftersom jag eftersträvar tydlighet i beslutsprocessen hoppas jag att mitt föredrag idag varit tydligt for Tack för ert intresse er. -

Översikt

över beslutsgången - vad som

gäller och vad som är oklart

Kjell Andersson

Inledning

Regeringen har i beslut 1995 om SKBs komplettering till 1992 års FUDprogram och i beslut 1996 om 1995 års FUD-program preciserat beslutsprocessen i kämavfallsfrågan på några viktiga punkter. Bland annat har regeringen uttalat att en detaljundersökning utgör ett led i uppförandet av ett slutforvar. Regeringen har också sagt att prövning enligt naturresurslagen och kärntekniklagen skall ske samtidigt. KASAM och Samordnaren har dock bedömt att det ännu kvarstår oklarheter i beslutsprocessen, särskilt vad gäller platsvalsprocessens tidigare skeden, och systemfrågomas hantering i MKB. Syftet med detta seminarium är att bidra till att alla steg i beslutsprocessen för hela slutforvarssystemet kan redovisas samlat så att det framgår på vilket underlag de olika besluten avses bli fattade. Detta föredrag avser att ge en översikt över några frågor som därvid behöver behandlas. Först beskrivs översiktligt den formella beslutsgången for tillstånd for kärntekniska anläggningar. Därefter fokuseras framställningen på metod- och platsval och samordningen dem emellan. Slutligen sammanfattas några frågor som fortfarande kan betraktas som oklara vad gäller beslutsprocessen. Olof Söderberg har i ett särskilt diskussionsunderlag "Om systematiken i arbetet inför ett djupförvar for använt kämbränsle", som finns tillgängligt for deltagarna i detta seminarium, utrett ett antal frågor i anslutning till beslutsprocessen. Detta underlag kompletterar på väsentliga punkter min framställning.

Olika sorters beslut

Vi måste skilja mellan olika typer av "beslut". En särställning har givetvis de beslut som styrs av våra lagar. När det gäller nya kämtelcniska anläggningar måste vi framför allt beakta kärntelcniklagen, KTL och naturresurslagen, NRL. Också strålskyddslagen är central i sammanhanget, även om tillstånd att uppföra de anläggningar vi här talar om ges enligt KTL.

"Beslutsprocessen" innehåller emellertid även andra beslut av mer informell karaktär. Sådana beslut alla inblandade parter inklusive SKB, myndigheter tas av och kommuner. Det är naturligtvis inte möjligt, inte heller önskvärt, att reglera hela denna beslutsprocess. Man kan emellertid identifiera några kommande beslut där ökad styrning med offentlig insyn är önskvärd. Detta gäller en

exempelvis valet av platser for platsundersökningar se nedan.

I fortsättningen beskriver vi beslut med fyra egenskaper: beslutsunderlag "input", resultat "output", styrning och resurs. Vad beslutsunderlag och resultat är, torde klart for Med styrning menas här efter vilka vara envar. principer beslutet tas. Det kan viss lag, eller det kan vara mer informella vara en principer formulerats i förväg. Den fjärde egenskapen är de "resurser" som som beslutsfattaren har till sitt förfogande i sin beslutsprocess. Dessa resurser kan intern eller extern utredningskapacitet eller andra medel som kan finnas till vara förfogande. En remissbehandling kan t.ex. betraktas som en resurs. En fråga, aktualiseras i avsnitt är i vilken utsträckning de centrala myndigheterna som kan utgöra för kommunerna inför beslut i platsvalsfrågor. en resurs

DEN FORMELLA BESLUTSGÅNGEN

De centrala lagarna vid prövning av tillstånd att uppföra en kämteknisk anläggning är KTL och NRL. Här följer en kort beskrivning av prövningsförfarandet det ut i dag. När det gäller ett KTL-ärende skickas ansökan som ser till regeringen, vidarebefordrar den till SKI för handläggning. Där kan man som förutse ingående granskning och ett omfattande remissförfarande, där SSI en ansvarig myndighet för strålskyddet har en särställning. Efter granskningen som SKI rekommendation till regeringen beslut som kan vara tillstyrkan, ger en om tillstyrkan med villkor eller avslag. Därefter fattar regeringen beslut i ärendet. NRL-ärendet handläggs inom miljödepartementet, som också ansvarar för remissforfarandet. Berörd kommun har här en särställning genom den kommunala vetorätten. Den frågan, och under vilka speciella förhållanden som regeringen kan utnyttja den s.k. vetoventilen och således besluta om lokalisering kommunens vilja, kommer att behandlas Hans Svahn i ett särskilt mot av seminarium. Tillstånd måste också sökas enligt ett antal andra lagar, av vilka miljöskyddslagen särskilt kan nämnas. Här spelar Koncessionsnämnden för miljöskydd viktig roll enligt nuvarande ordning då nämnden ordnar med ett en offentligt möte del sin behandling av ärendet. Nämnden kan ge som en av

regeringen rekommendationer till villkor för tillstånd. Det finns nu ett förslag till Milj som kan komma att påverka dessa procedurer. Jag går emellertid inte den frågan här. Även den formella beslutsgången således är definierad, är det intresse om av att närmare diskutera ärendenas handläggning, särskilt hur prövningen enligt KTL och NRL kan samordnas. Inte heller detta går jag in på i detalj, utan gör bara några observationer:

Samordningen av ärendenas handläggning görs på regeringskansliet, närmast på miljödepartcrncntet där en enhet svarar för beredning av NRL-ärendet och en annan enhet för beredning av KTL-ärendet.

En fördel med en fungerande MKB-process är att den som resultat kan ge ett sammanhållet beslutsunderlag för beslut enligt olika lagar.

Från kommunalt håll finns ett mycket starkt intresse av att komma sist i beslutskedjan, vilket bl.a. innebär att man vill ha tillgång till SKIs beslut i KTLärendet innan man tar ställning till NRL-ärendet.

SKI och SSI överväger att pröva ett hearingförfarande i samband med att ansökan enligt KTL lämnas in. Detta skulle ytterligare förbättra berörd kommuns möjligheter att påverka beslutsunderlaget.

4. METODVALET

Innan jag kommer in på att försöka precisera dagsläget i metodfrågan vill jag återge några historiska "milstolpar". Den s.k. villkorslagen som tillkom år 1977 krävde att reaktorägaren, innan en ny reaktor fick tillföras kärnbränslc, skulle visa hur och var en "helt säker" slutlig förvaring kunde ske. Lagen erbjöd två alternativ för det använda kämbränslet: upparbetning och slutförvaring av det högaktiva avfallet eller slutförvaring av kämbränslet utan upparbetning. Kraftindustrin valde att basera de första laddningsansökningama enligt villkorslagen på det första alternativet. När de två sista reaktorema, Forsmark 3 och Oskarshamn skulle startas hade upparbetningslinjen övergivits och kraftindustrin baserade sina laddningstillstând på att det använda bränslet skulle direktdeponeras enligt den s.k. KBS-3 metoden 1983 utan upparbetning. När regeringen tog beslut om ladd-

ningstillstånd konstaterades att "den i KBS-3 rapporten redovisade metoden for hantering av och slutlig förvaring av använt kämbränsle har visat sig vara godtagbar med hänsyn till säkerhet och strålskydd" DsI 1984:19. Villkorslagen hade då ersatts med nya krav i KTL dels "en metod som kan godtas med hänsyn till säkerhet och strålskydd", dels på ett program för forskning och utveckling. Sedan dess har KBS-3 varit industrins huvudaltemativ. Det s.k. WP-Cave konceptet, sorn först utretts av dåvarande Statens kämbränslenämnd, SKN, övergavs av SKB som alternativ i samband med FoU-Program 89. I den s.k. PASS-rapporten 1992 jämförde SKB KBS-3 med andra alternativ bl.a. djupa borrhål och kom till slutsatsen att KBS-3 var det bästa alternativet av de undersökta. PASS-rapporten fick dock kritik av flera remissinstanser. Att KBS-3 är industrins huvudaltemativ har accepterats av regering och myndigheter. Regeringen har också medverkat till att minska altemativbredden genom sitt uttalande i beslut om FoU-Program 89:

"de alternativ med djupa borrhål och långa deponeringstunnlar under ..

Östersjöns botten, som SKB studerar, framstår enligt regeringens bedömning

som mindre lämpliga som ett slutflirvar. "

Även KBS-3 godtagits huvudaltemativ har regeringen vid flera om som tillfällen framhållit att metodvalet ännu inte är gjort och att SKB skall studera andra alternativ. Således framhöll regeringen i beslut den 16 december 1993 särskilt att SKB inte bör binda sig för någon specifik hanterings- och förvaringsmetod innan samlad och ingående analys av tillhörande säkerhetsen och strålskyddsfrågor redovisats. I sitt beslut 1995 säger regeringen:

Regeringen konstaterar, med ledning av den redovisning som SKB nu har lämnat, att besluten enligt 4 kap. naturresurslagen och 5 § kärntekniklagen uppförande av den planerade inkapslingsanläggningen kan komma att om

innebära stora bindningar med avseende på fortsatta hanterings- och

förvaringsmetoder. Dessa beslut bör därför såvitt nu kan bedömas inte fattas innan säkerhetsanalys slutförvarssystemet i sin helhet redovisats och en av den planerade slutförvaringsmetoden kunnat visas lämplig.

Regeringen gör här en direkt koppling av metodvalet till beslut om inkapslingsanläggningen, vilket också särskilt poängteras i en underlagspromemoria som togs fram inom miljödepartementet i anslutning till beslutet. I beslut 1996 säger regeringen:

SKB skall i sitt fortsatta forsknings- och utredningsarbete genomföra

en Systemanalys av hela slutförvarssystemet inkapslingsanläggning, transporter och slutförvar. Denna Systemanalys skall medge en samlad säkerhetsbedömning av hela slutförvarssystemet inklusive hur principer för säkerhet och strålskydd praktiskt tillämpas i säkerhetsanalysarbetet. I systemanalysen skall vidare ingå en redovisning av de alternativa lösningar till KBS-3 metoden som SKB redovisat i tidigare forskningsprogram eller som aktualiserats i internationella studier. Även olika varianter KBS-3 metoden av

bör redovisas. I redovisningen skall vidare ingå konsekvenserna för det fall det planerade slutförvaret inte alls kommer till stånd nollalternativet liksom

det pågående internationella arbetet med transmutation.

Nuläget beträffande metodvalet kan således sammanfattas på följande sätt:

SKB har valt KBS-3 som huvudaltemativ, vilket har accepterats regering - av och myndigheter

SKB bör inte binda sig vid KBS-3 innan man har redovisat systemanalys - en

Systemanalysen skall redovisa de alternativa lösningar till KBS-3 metoden som - SKB redovisat i tidigare forskningsprogram eller som aktualiserats i internationella studier

Nollalternativet bör belysas mer ingående än vad som hittills skett -

Det fortsatta arbetet med transmutation bör redovisas -

Beslut om metod tas i samband med prövning av ansökan att bygga - en inkapslingsanläggning

Frågan om redovisning av alternativ till KBS-3 har aktualiseras i olika sammanhang. Oberoende av regeringsbeslut är det dock svårt att se hur en platsundersökning skulle kunna påbörjas om alternativ till SKBs huvudaltemativ

KBS-3 inte har fått en adekvat behandling, eller om medborgarna inte kan sätta sin tilltro till SKBs metod. Ett av de grundläggande kraven i MKB är också att alternativ, inklusive det s.k. nollalternativet, skall redovisas. Även regeringsbesluten innebär att SKB måste och ingående om ge en ny mer

redovisning av alternativ till KBS-3 varav några närrms specifikt av regeringen,

är innebörden av besluten en tolkningsfråga. Man kan skilja mellan tre möjliga alternativ att hantera frågan:

En sammanhållen teknisk redovisning baserad på redan gjort arbete av SKB och av andra

En komplettering med en ingående redovisning av en annan metod plus nollalternativet

En fördjupad diskussion om etiska principer och värderingar för metodvalet.

Det första alternativet innebär inga nya insatser jämfört med vad SKB redovisat i sina planer. Det andra alternativet innebär att SKB gör mer ingående forsknings- och utredningsinsatser teknisk karaktär för en alternativ metod. av Det tredje alternativet innebär fördjupad diskussion mellan SKB och andra en parter, inklusive bredare allmänhet, vilka etiska principer som kan ligga en om till grund för val metod. Ett exempel etisk frågeställning som har bäring av en på metodfrågan är återtagbarhet och frågan mänskligt intrång i ett förvar. En om fråga kan gälla avvägning mellan stråldoser till personal vid behandling av annan avfallet mot risker långt fram i tiden, som bara kan beräknas för olika scenarier. Jämfört med de två första alternativen innebär alternativ 3 att styrningen av metodvalet kommer att göras mindre med tekniska och mer med etiska princi- Tillvägagångssättet skulle också innebära att allmänheten, företrädesvis i per. förstudiekommunerna, kunde utnyttja som en resurs. Frågan hur det slutliga beslutet metod egentligen skall gå till är dock om om oberoende efter vilket de tre alternativen redovisning sker. Regeringens av av precisering begränsar sig till att beslutet tas i samband med prövning av ansökan att bygga inkapslingsanläggning. Detta innebär inte nödvändigtvis att en beslutet tas samtidigt med ett eventuellt tillstånd att uppföra en inkapslingsanläggning. En möjlighet att avgöra metodfrågan skulle kunna vara när regeringen tar beslut med anledning ett nytt FUD-program, t.ex. 1998 eller av 2001 års program.

4. Platsvalet

SKBs program för platsvalet med översiktsstudier, förstudier 5-10 kommuner, platsundersökningar 2 platser och detaljundersökning på plats är väl känt. en När det gäller detaljundersökningen klarlade regeringen i beslut 1995 att den skall behandlas som en kämtelcnisk anläggning, med andra 0rd gäller det förfarande som beskrivits ovan i avsnitt Jag vill här i stället fokusera på valet av platser för platsundersökningar. Man kan indela detta beslut i två steg. Det första SKB utifrån det steget är att underlag man samlat in från förstudiema väljer två platser där önskar man fortsätta med platsundersökningar. Vilken resurs som kommer att användas for detta urval är givet, det är SKB självt. Det finns dock fortfarande oklarheter beträffande styrningen av urvalet. SKB har redovisat ett relativt stort antal platsvalsfaktorer indelade i fyra grupper:

Säkerhet - Teknik - Mark och miljö - Samhällsaspekter -

Flera remissinstanser har vid granskningen FUD95 efterlyst precisering av en av dessa faktorer, vilket skulle tydliggöra vilken roll de olika faktorerna kan spela i olika skeden av platsvalet. En fråga som omedelbart inställer sig är vilken betydelse säkerheten kommer att ha i platsvalets olika skeden. I MKB-Forum i Kalmar län har parterna formulerat följande protokoll från sammanträde 1995- 01-23:

Översiktsstudier kan information kommun olämplig, - ge om en är men ger i övrigt mycket begränsad information i säkerhetsrelaterade frågor.

Beträffande förstudiema framgick att man inte kan förvänta sig detaljerad information om säkerhetsrelaterade faktorer. Däremot förstudie ger en information om vilka områden inom en kommun, kan ha som gynnsamma säkerhetsmässiga förutsättningar eller om sådana områden saknas.

Först vid en platsundersökning kan man information for platsspecifika säkerhetsanalyser.

Detta kan tolkas så att ett antal kommuner av dem som SKB undersökt kan komma att ha områden med gynnsamma säkerhetsmässiga förutsättningar. I valet mellan dessa kommuner kan säkerhetsfrågoma endast få begränsad betydelse, beroende på den begränsade information som finns tillgänglig. I så fall kommer andra faktorer, t.ex. samhällsaspekter, att spela en stor roll. Det andra steget i urvalsförfarandet är att de två kommunerna tar ställning till SKBs förslag att påbörja platsundersökningar. För kommunerna innebär om detta steg i platsvalet något en paradox. Formellt sett är de beslut som måste av fattas ringa betydelse möjligen kan det bli fråga om beslut enligt Plan- och av Bygglagen. Å andra sidan upplevs just detta steg i beslutsprocessen som ett mycket stort beslut att ta för kommun. Man går från att vara en av flera 5-10 en till att två, och ganska omfattande geologiska undersökningar skall vara en av göras. Vilka faktorer kommer avgörande i detta skede styrningen kan som att vara svårt att förutsäga. l grunden blir detta ett politiskt beslut i aktuella vara kommuner. Rimligen bör förstudiearbetet och den nationella samordningen underlätta för kommunerna att i ett tidigt skede precisera vilka grunder ett sådant beslut skall tas. Förtroende för den valda metoden och tidig kännedom SKBs platsvalskriterier kommer sannolikt att vara nödvändiga om förutsättningar för att kommun ska anse sig kunna delta i en platsen undersökning. Vilka finns tillgängliga för kommunerna i detta skede beror resurser som delvis på hur förstudiearbetet har genomförts. De medel som kan ställas till kommunernas förfogande under förstudiearbetet kan delvis användas till bygga upp kunskaper inför detta beslut. En fråga gäller myndigheternas möjlighet att stödja kommunerna med bedömningar säkerheten, vilket har efterfrågats. Myndigheterna har här att av precisera vad kan uttala sig och hur detta kan ske med hänsyn till att de man om måste bevara sitt oberoende inför kommande prövningar enligt KTL. Enligt regeringsbeslut 1996 bör SKB innan platsundersökningarna påbörjas samråda med SKI och SSI de förutsättningar som bör gälla för om undersökningsarbetet. Om detta har någon betydelse för själva urvalet av platser eller det enbart syftar på platsundersökningsprogrammet kan behöva klarom göras. En säkerhetsanalys slutförvarets långsiktiga säkerhet bör enligt regeringens av bedömning genomförd innan ansökan om uppförande av den planerade vara en inkapslingsanläggningen inges till myndigheterna, liksom innan platsunder-

sökningar på två eller flera platser påbörjas. Här kan det behövas precisering en av vilken funktion säkerhetsanalysen skall ha i platsvalet.

5. Systemkopplingar

En nyckelfråga i beslutsprocesser är i vilken ordning olika beslut skall tas. Närmast är det här fråga om metod, lokalisering inkapslingsanläggning av en

och lokalisering av ett djupforvar. När det gäller detta beslut om tidsord-

ningen ñnns olika beslutsfattare. Den centrala beslutsfattaren är regeringen som tar beslut av denna karaktär i anslutning till FUD—granskningar. Också kommunerna har en stark position bl.a. vetorätten. I vår beslutsmodell får genom väl alla aktörer i praktiken betraktas som en resurs. Här finns olika möjliga, delvis motsägande, principer. En logisk princip är att metodvalet måste komma först. Regeringen har vidare sagt att metodvalet görs i samband med prövning av inkapslingsanläggningen. Detta skulle kunna leda till följande beslutsordning alt 1:

Metod Inkapslingsanläggning Platsundersökningar Detaljundersökning,

eller möjligen alt 2:

Metod Inkapslingsanläggning Platsundersökningar Detaljundersökning,

d.v.s. beslut om inkapslingsanläggning och platsundersökningar tas samtidigt. En annan logisk princip är att inga kapslar skall tillverkas innan det finns en plats att skicka dem till. Detta bör innebära att beslut om inkapslingsanläggningen inte tas innan platsundersökningama är avslutade alt 3:

Platsundersökningar Metod Detalj undersökning

Inkapslingsanläggning, d.v.s. beslut inkapslingsanläggning och detaljundersökning tas samtidigt. om

Man skulle kunna tänka sig följande alt 4:

Metod Platsundersökningar Detalj undersökning Inkapslingsanläggning.

alternativ strider emellertid mot regeringens beslut att metodvalet skall Detta i samband med prövning inkapslingsanläggningen. göras av för alternativen 3 och 4 är att MKB ställer krav på att alternativa Ett argument lokaliseringar måste redovisas också för inkapslingsanläggningen. Frågan har aktualiserats bl.a. länsstyrelsen i Västerbottens län i granskningen av FUD-95. av Alternativa lokaliseringar inkapslingsanläggningen kan knappast konkretiseav det finns förslag till plats för djupför Jaret, eftersom alternativ till ras innan en Oskarshamn rimligen måste vara vid djupförvaret. kan intresse vad olika aktörer sagt i frågan. Oskarshamn har Det vara av att se flertal tillfällen framfört för kommunens vidkommande kan ett ställvid ett att

inkapslingsstation inte ske innan ansökan detalj-

ningstagande rörande en en om undersökning plats för djupförvaret föreligger. Kommunen anser att detta av en nödvändigt för säkerställa att slutförvaring kan ordnas för tillverkade är att kapslar. i sitt FUD-yttrande kravet från Oskarshamn och säger att det SKI noterar frågan tillstånd lokalisera och bygga inkapslingsanläggningen "innebär att om att inte kan förrän platsundersökningama är genomförda om det i kommunen prövas kommunala skall respekteras". KASAM rekommenderar att SKB modivetot fierar sin tidsplan så ansökan för lokalisering och uppförande av en inkapsatt lingsstation och detaljundersökning kandidatplats för djupförvaret sker av en samtidigt. regeringsbesluten kan tolkas så att regeringen kommer att följa De senaste alternativen l eller 2 och alternativ 4 är uteslutet. Beträffande alternågot av att nativ 3 finns för olika tolkningar regeringens beslut. utrymme av

6. Diskussion och slutsatser

Detta föredrag har handlat om beslutsprocessen for metodvalet, platsvalet och den tidsmässiga kopplingen mellan olika beslut, inklusive beslut inkapsom lingsanläggningen. När det gäller metodfrågan har regering och myndigheter genom olika uttalanden godtagit KBS-3 som huvudaltemativ. Samtidigt är det enligt samma beslut för tidigt för SKB att binda sig vid KBS-3. Slutligt ställningstagande i metodfrågan tas i samband med prövning av en inkapslingsanläggning. En Systemanalys, som därvid skall ingå i beslutsunderlaget, skall redovisa bl.a. de alternativa lösningar som SKB undersökt, nollalternativet och transmutation. Tidpunkten för beslut om metod är obestämd liksom hur beslutet skall tas. En möjlighet är att det direkt ingår i ställningstagandet till ansökan att bygga inkapslingsanläggningen, men det är också möjligt att regeringen avser hantera frågan som ett FUD-beslut. Riktlinjer saknas ännu för hur metodfrågan skall behandlas i systemanalysen. Den kan göras till en fråga om teknisk redovisning, men den kan också göras till en fråga om värderingar och etiska principer for hur det högaktiva avfallet skall tas om hand. När det gäller platsvalet är det klart att detaljundersökningen skall behandlas som en kärnteknisk anläggning. Här är den s.k. vetoventilen en angelägen och kontroversiell fråga, som behandlas i Hans Svahns föredrag. Redan valet av platser for platsundersökningar är ett mycket stort beslut, särskilt i det kommunala perspektivet. Här efterfrågas tydliggöranden av vilken roll de olika platsvalsfaktorema Säkerhet, Teknik, Mark och Miljö, Samhällsaspekter skall spela, och hur de skall vägas samman. Förtroende för den SKB av föreslagna metoden och för SKBs platsvalsprogram i sin helhet torde utgöra viktiga förutsättningar för att en kommun skall kunna ta steget till att delta i en platsundersökning. En annan fråga betydelse är hur myndigheterna skall av kunna stödja kommunerna i detta skede utan att binda sig inför kommande tillståndsprövningar.

Man kan ha olika synpunkter på den tidsmässiga kopplingen mellan olika beslut, särskilt beträffande inkapslingsanläggningen i relation till djupförvaret. Här borde det vara möjligt for alla parter att gemensamt finna en praktiskt genomforbar lösning, som tillfredsställer de olika intressen som kan finnas. Jag har i detta föredrag inte berört MKB-processen. Detta beror inte på att den skulle vara oviktig. Tvärtom synes det ytterst angeläget att MKBvara

processen kan komma igång på det nationella planet liksom på den regionala och lokala nivån. Många av de kvarstående osäkerheter som jag har berört borde kunna lösas inom ramen for MKB. Inga Carlman kommer att i ett senare föredrag behandla MKB-frågoma och jag utgår från att MKB kommer att bli ett centralt ämne för diskussioner under seminariet.

Det kommunala vetot i lagen om hushållning

med naturresurser m.m.

Hans Svahn

Uppdraget

Riksdagen har flera gånger slagit fast som en grundläggande princip för Sveriges handlande på kämavfallsområdet att varje land skall ta fullt i alla led for ansvar det använda kärnbränsle och kämavfall som uppkommer i landet. Reaktorinnehavama har i lag ålagts att svara for att en säker slutförvaring kommer till stånd. Låg- och medelaktivt kämavfall slutforvaras i en berganläggning under havet nära Forsmarks kärnkraftverk. Använt kämbränsle förvaras för närvarande i ett mellanlager vid Oskarshamns kärnkraftverk CLAB. Arbete med att finna

metod och plats för slutlig förvaring av använt kämbränsle pågår. Åtskilliga

frågor återstår att besvara. Undersökningarna inriktas for närvarande på att finna en lämplig plats för ett djupförvar. Ansvarig för arbetet är i första hand det av reaktorinnehavama bildade Svensk Kärnbränslehantering AB SKB. Arbetet med att finna en lämplig plats för slutförvaring har engagerat bl.a. flera centrala statliga myndigheter, länsstyrelser och kommuner. Regeringen har den 15 maj 1996 törordnat överdirektören Olof Söderberg att utöva nationell samordning på kämavfallsområdet M 1996:C. Samordnaren har utformat ett arbetsprogram for sin verksamhet, den senaste versionen dagtecknad den 21 februari 1997. Anordnande av ett slutförvar fordrar regeringens tillstånd enligt lagen 1984:3 om kämteknisk verksamhet och 4 kap. 1 § lagen l987:l2 om hushållning med naturresurser NRL. Av ett regeringsbeslut i maj 1995 framgår att tillstånd enligt kärntekniklagen och NRL fordras redan för att SKB skall kunna göra en s.k. detaljundersökning med schaktsänkning m.m. Vid tillåtlighetsprövningen aktualiseras bestämmelserna i 4 kap. 3 § NRL om det kommunala vetot och regeringens möjligheter att bryta vetot, den s.k. vetoventilen. I det nämnda arbetsprogrammet framhålls bl.a. att från kommunalt håll i olika sammanhang har efterfrågats närmare besked om i vilka situationer regeringen skulle kunna använda sig av vetoventilen. Jag har fått i uppdrag samordnaren av att undersöka dessa frågor.

Den rättsliga regleringen

Det kommunala vetot i naturresurslagen Statsmaktema antog 1972 riktlinjer för hushållningen med mark och vatten. l samband härmed infördes provisorisk reform också lagstiftning - som en angående lokaliseringsprövning av viss industri prop. 1972:1 ll bil. 2 och CU 1972:35, rskr 1972:348. Reglerna om lokaliseringsprövning togs in i 136 a § byggnadslagen 1947:385 och den därtill anslutande kungörelsen 1972:781 om lokaliseringsprövning, vari angavs vilka verksamheter som skulle prövas. Syftet med lagstiftningen var att regeringen skulle få en möjlighet att styra lokaliseringen sådan industriell eller liknande verksamhet som tar i anspråk av eller förändrar karaktären hos naturresurser, vilka det råder särskild knapphet på och är eller kan väntas bli föremål för konkurrerande anspråk. Med hänsyn som till den ingripande verkan på bygden som miljöstörande verksamhet kan medföra föreskrevs att tillstånd till lokalisering av sådan verksamhet inte fick medges utan att den kommun till vilken verksamheten ar tänkt att förläggas hade tillstyrkt detta. Departementschefen förklarade att han ansåg det principiellt riktigt att kommun inte skulle kunna hindra lokalisering, som enligt en en en bedömning utifrån landets hela intresse lämpligast bör ligga inom kommunen eller i vart fall inte lämpligen bör ligga någon annanstans prop. bil. 2 s. 368. Något förslag till lagregel denna innebörd lades emellertid inte fram. av Departementschefen förutsatte att inga allvarliga olägenheter skulle behöva uppstå sådan ordning fick gälla i den provisoriska reform som vari fråga. om en År 1975 vidgades tillståndsplikten enligt 136 § byggnadslagen till att avse a verksamhet väsentlig betydelse för hushållningen med energi. Även som är av den ändringen gjordes att prövningen skulle omfatta inte bara lokaliseringen av verksamheterna utan även själva tillkomsten av dessa. Med hänsyn till bestämmelserna i 8 kap. 3 § regeringsformen angavs de tillståndspliktiga verksamheterna direkt i 136 § byggnadslagen. Tillståndsplikten omfattade bl.a. a atomkraftanläggning och anläggning för upparbetning av atombränsle. Det kommunala vetot bibehölls oförändrat. kämteknisk verksamhet trädde i kraft den l februari 1984 prop. Lagen om l983/84:60, NU 17, rskr 135. Lagen syftar bl.a. till att tillvarata säkerheten vid kämteknisk verksamhet. Enligt 5 § i den lagen krävs tillstånd för all kämnya teknisk verksamhet. Hit hör bl.a. uppförande anläggning för lagring eller av slutlig förvaring kämavfall. Frågor tillstånd prövas regeringen eller den av om av myndighet regeringen bestämmer. Regeringen har meddelat vissa generella som tillstånd och delegerat beslutanderätten i vissa frågor till Statens kärnkraft-

inspektion och Statens strålskyddsinstitut. Delegationen avser tillståndsfrågor som rör bl.a. mindre mängder kärnämnen. Bestämmelserna i 136 a § byggnadslagen ersattes den l juli 1987 av motsvarande bestämmelser i 4 kap. NRL om tillåtlighetsprövning av industrianläggningar m.m.prop. 1985/86:3, BoU 1986/87:3, rskr 34. I 4 kap. l § NRL anges de industrianläggningar m.m. som inte får utföras utan tillstånd av regeringen. Hit hör bl.a. anläggningar för kämteknisk verksamhet som prövas av regeringen enligt lagen om kämteknisk verksamhet 4 kap. l första stycket 6. Tillstånd får enligt huvudregeln lämnas om hinder inte möter på grundav bestämmelserna i 2 kap. grundläggande hushållningsbestämmelser, 3 kap.

särskilda hushållningsbestämmelser för vissa områden i landet eller med

hänsyn till andra allmänna planeringssynpunkter och om kommunfullmäktige har tillstyrkt att tillstånd lämnas. Prövningen enligt 4 kap. NRL skall vara allsidig och avse övergripande frågor såsom anläggningens lokalisering, art och omfattning samt frågor om bl.a. markanvändning och miljö, energi och transporter. En ansökan om tillstånd till lokalisering skall innehålla en miljökonsekvensbeskrivning. Beskrivningen skall möjliggöra en samlad bedömning av den planerade anläggningens inverkan på miljön, hälsan och hushållningen med naturresurser. Prövningen enligt kärntelcniklagen är inriktad på säkerhetsfrågor. En praktisk samordning av prövningen enligt NRL och kämtekniklagen avses ske inom regeringskansliet prop. 1985/86:3 s.l41. Prövning enligt strålskyddslagen 1988:220 sker i anslutning till prövningen enligt kämtekniklagen. I propositionen med förslag till NRL föreslogs att regeringen i vissa undantagssituationer skulle kunna lämna tillstånd utan hinder av att kommunal tillstyrkan inte förelåg 136-139. Departementschefen anförde bl.a. följande. Tillstånd bör i princip inte få lämnas om inte den kommun där etableringen skall ske har tillstyrkt detta. Vissa anläggningar kan emellertid vara av sådan nationell betydelse att de måste kunna lokaliseras till någon plats inom landet. Exempel härpå kan vara ett lager för kämavfall. Om alla kommuner som kan komma i fråga motsätter sig en lokalisering skulle etableringen med ett kommunalt veto inte kunna komma till stånd inom landet. Detta kan inte vara rimligt. Det bör därför finnas en möjlighet för regeringen att låta riksintresset ta över det lokala intresset. I övrigt framhölls i propositionen att möjligheten att lämna ett tillstånd mot en kommuns vilja bör tillämpas restriktivt. Stora ansträngningar bör göras för att i samråd med de berörda kommunerna finna en lämplig lokalisering som kan få kommunal tillstyrkan. Regeringens tillstånd måste föregås av noggranna

utredningar om alternativa lokaliseringsplatser och kommunen måste på ett tidigt stadium insyn i det utredningsmaterial som skall ligga till grund för beslutet. Hur stora krav skall ställas på utredningar om alternativa lokaliseringar får som bedömas från fall till fall. Innan regeringen fattar beslut bör det dock vara tillfredsställande utrett att någon lämpligare plats inte står att finna. Även Bostadsutskottet uttalade sig for att det i fråga vissa anläggningar om måste vara möjligt att fatta beslut om lokalisering mot en kommuns avstyrkan. Utskottet ansåg emellertid att bl.a. frågan vilka utredningar m.m. som skall läggas till grund för ett tillståndsbeslut borde ytterligare övervägas inom regeringens kansli eller i ordning. Regeringen borde efter dessa annan överväganden och efter vederbörlig beredning för riksdagen lägga fram ett nytt förslag i frågan betänkandet 45. Detta blev även riksdagens beslut. s. bemyndigande tillkallades i juni 1989 den s.k. Veto- Med stöd av regeringens kommittén med uppgift att precisera det kommunala inflytandet vid regeringens tillåtlighetsprövning enligt 4 kap. NRL. Kommittén avgav betänkandet SOU 1989:105 enligt naturresurslagen. Prövning av industrilokalisering På grundval betänkandet lade regeringen fram prop. 1989/902126 med av förslag till ändringar i NRL rörande bl.a. det kommunala vetot. Förslaget antogs av riksdagen BoU 1989/90:20, rskr 306. Lagtexten 4 kap. 3 § har, såvitt nu är av intresse, följande lydelse.

Tillstånd får lämnas, hinder inte möter på grund av bestämmelserna i 2 --- om eller 3 kap. eller med hänsyn till andra allmänna planeringssynpunkter och kommunfullmäktige har tillstyrkt att tillstånd lämnas. om

fråga anläggning sägs i 4 kap. 1 § första stycket om den avser om som mellanlagring eller slutlig förvaring kärnämne eller kärnavfall får, om av --det från nationell synpunkt är synnerligen angeläget att anläggningen kommer till stånd, regeringen lämna tillstånd även kommunfullmäktige inte har om tillstyrkt detta. Vad sagts gäller inte, lämplig plats för anläggningen nu om en anvisats inom kommun kan antas godta placering där eller, i annan som en annat fall, plats bedöms vara lämpligare. om en annan

Efter ändringarna gäller följande.

Vetorätten är fortfarande huvudregel. Regeringen har möjlighet att undanta vissa angivna slag av anläggningar, däribland en anläggning för mellanlagring eller slutförvaring av kämämne eller kämavfall, från vetorätten om det från nationell synpunkt är synnerligen angeläget att anläggningen kommer till stånd samt om inte en lämplig plats för anläggningen anvisats inom en annan kommun, som kan antas godta en placering där, eller, i annat fall, om en annan plats bedöms vara lämpligare. I propositionen markeras vikten av den restriktivitet som måste råda vid regeringens prövning av om en viss anläggning skall undantas från vetorätten s. 17. Vid bedömningen av om en annan plats bedöms vara lämpligare skall beaktas platsens lämplighet för verksamheten från miljösynpunkt och tekniska, ekonomiska samt sociala utgångspunkter. Också etableringens samhällsekonomiska kostnader skall beaktas. Det framhålls också att det normala vid hanteringen av ärenden av detta slag bör vara att företaget och kommunen kan komma fram till en samförståndslösning så att varken vetorätten eller möjligheten att undanta vissa anläggningar behöver utnyttjas 18. Anläggningar för mellanlagring och slutförvaring av kärnämne eller kärnavfall nämns som exempel på anläggningar som måste kunna lokaliseras inom landet. Också Bostadsutskottet betonade vikten av att stor restriktivitet iakttas vid regeringens prövning av om en viss anläggning skall undantas från vetorätten och att samförståndslösningar i första hand bör eftersträvas betänkandet s. 7. Den kommunala vetorätten mot industrietableringar har sedan 1975 utnyttjats i några fall. Vetoventilen har hittills aldrig tillämpats. En redogörelse av Vetokommittén för hur undantagsärenden bör handläggas finns i prop. 1989/90:l26 s. 33-38 bilaga. Departementschefen ställde sig bakom bedömningen prop. s. 23. Det bör anmärkas att bestämmelserna om miljökonsekvensbeskrivningar i kap. 5 NRL tillkommit senare.

Den kommunala självstyrelsen I regeringsformens inledande paragraf sägs bl.a. att den svenska folkstyrelsen förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse. Vidare anges i l kap. 7 § att beslutanderätten i kommunerna utövas av valda församlingar samt att kommunerna får ta ut skatt för skötseln av sina uppgifter. Grunderna för bl.a. den kommunala beskattningen

och föreskrifter kommunernas befogenheter i övrigt och om deras åligom ganden meddelas i lag. Begreppet kommunal självstyrelse förekommer även i kommunallagen 1991:900. I l kap l § i denna lag föreskrivs att kommunerna på den kommunala självstyrelsens grund sköter de angelägenheter som anges i kommunallagen eller i särskilda föreskrifter. innebörden i den kommunala självstyrelsen har nyligen behandlats Frågan om Kommittén den kommunala självstyrelsens grundlagsskydd i betänkandet av om SOU 1996: l29 Den kommunala självstyrelsen och grundlagen. Kommittén karaktäriserar sammanfattningsvis den kommunala älvstyrelsen på följande sätt betänkandet s. 193. Den kommunala självstyrelsen är grundläggande och allomfattande princip en för relationen mellan stat och kommun. Den säger att kommunen respektive landstinget själv skall styra, d.v.s. besluta inom sitt område beträffande de kommunala angelägenhetema. Vilka dessa angelägenheter är bestäms genom lag. Några dem är specialreglerade i särskild lag, och här föreligger i regel en av skyldighet för kommunen eller landstinget att ombesörja dem. En förutsättning för den kommunala självstyrelsen är den kommunala beskattningsrätten. Kommittén föreslår att i regeringsformen införs ett nytt kapitel om kommuner och landsting. I detta kapitel att kommunerna och landstingen har att anges den kommunala självstyrelsens grund och i sina medlemmars intresse sköta de angelägenheter följer lag eller särskilda föreskrifter. Vid all normgivning som av rörande kommunerna och landstingen skall principen om kommunal självstyrelse tillmätas särskild betydelse. Avsikten med stadgandet är att det vid sådan nonngivning skall avvägning mellan skälen for den tänkta göras en och det eventuella intrång i den kommunala självstyrelsen som normen normen skulle innebära. Kommittén understryker att det i vissa fall måste kunna göras ingrepp i den kommunala självstyrelsen och anför bl.a. följ Utmärkande för den offentliga sektorn är samverkan mellan stat och kommun. Och det finns motstående intressen. Den kommunala självstyrelsen kan därför total. Frihetsgraden varierar efter angelägenhetemas art. Men för inte vara folkstyrelsen representerar den kommunala självstyrelsen grundläggande värden. Den skall därför ha reell innebörd och väga mycket tungt i relation till de en motstående intressen kan finnas. Kommitténs förslag övervägs f.n. inom som regeringskansliet. I lagstiftningsarbetet har under tid allt större vikt lagts vid den senare kommunala självstyrelsen. Det kan intresse i detta sammanhang redovisa vara av kompetensfördelningen mellan staten och kommunerna enligt plan- och

bygglagen l987:l0, PBL. Tidigare gällde att kommunernas planer måste fastställas av länsstyrelsen för att bli gällande En viktig nyhet i PBL är att kommunerna själva med bindande verkan kan besluta i frågor rör den lokala som miljön. Den statliga fastställelseprövningen av planer har därför slopats och det statliga inflytandet begränsats. Den ordningen innebär emellertid inte att nya statens tillsyn och kontroll helt avvecklats. Statsmaktema har det övergripande ansvaret för samhällets utveckling och har i 2 och 3 kap. PBL angett ramarna för kommunernas befogenheter. Staten har därför möjligheter att korrigera felaktiga eller olämpliga kommunala beslut, men kontrollen är inskränkt till frågor om riksintressen enligt NRL och mellankommunala intressen samt frågor om medborgarnas hälsa och säkerhet 12 kap. l §. Som ett led i kontrollen kan länsstyrelsen på eget initiativ överpröva beslut att anta, ändra eller upphäva detaljplaner eller områdesbestämmelser, om det kan antas att beslutet innebär att ett riksintresse enligt NRL inte tillgodosetts, mellankommunala intressen inte har samordnats på ett lämpligt sätt eller en bebyggelse blir olämplig med hänsyn till bl.a. de boendes hälsa eller behovet av skydd mot olyckshändelser. Om det behövs för att tillgodose riksintressen eller mellankommunala intressen, kan regeringen förelägga en kommun att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser 12 kap. 6 §. Rättar sig inte kommunen efter ett sådant föreläggande, kan regeringen låta utföra arbetet på kommunens bekosmad. Den här angivna möjligheten för regeringen är avsedd att användas endast i undantagsfall. I prop. 1989/902126 s 20 har framhållits att bestämmelsen innebär garantier för att den detaljplanläggning som kan behövas till följd av ett lokaliseringsbeslut också kommer att genomföras.

Arbetet med att ñnna lämplig plats för ett djupfirvar

Systematiken i SKBs arbete med att finna en lämplig plats har utvecklats successivt. Regeringen har vid upprepade tillfällen, senast i ett beslut den 19 december 1996, betonat vikten av en väldefinierad och tydlig platsvalsprocess. Den nu tillämpade Systematiken innebär att arbetet bedrivs i följande faser. Översiktsstudier täcker hela landet och allmän bakgrund och som ger en generella förutsättningar. Förstudier som bedrivs i 5-10 kommuner och som avses resultera i en bedömning av var det finns områden i landet med potentiella möjligheter med avseende på generella mark- och miljöfaktorer.

Platsundersökningar på minst två platser som klarlägger de säkerhetsmässiga och tekniska lokaliseringsfaktorema. En platsundersökning omfattar borrningar från markytan. Den tar 2 3 år att genomföra och kan komma att kosta m.m. uppemot 200 miljoner kr. Detaljundersökningar plats. Undersökningarna omfattar schaktsänkning en och byggande tunnlar. Kostnaderna har grovt uppskattats till inemot l miljard av kr. SKB har år 1995 publicerat resultat av sina översiktsstudier. Förstudier kräver inga formella tillstånd myndighet. SKBs inställning är att av genomför förstudier endast i kommuner där man kan nå samförstånd med man kommunen att förstudier skall utföras. Det finns inga krav på vilket sätt om kommunens inställning skall komma till uttryck. Det har förekommit att kommuner formellt har beslutat att inte medverka vid förstudien Sådana beslut är något annat än det veto som diskuteras i detta utlåtande. Förstudier pågår eller har genomförts i fyra kommuner, nämligen Malå, Nyköping, Oskarshamn och Östhammar. l Malå anordnas i höst en kommunal folkomröstning där väljarna skall på frågan om SKB skall få fortsätta att svara söka plats för ett djupförvar inom kommunen. En förstudie har också genomförts i Storumans kommun, men SKB har numera avbrutit sina aktiviteter där. En platsundersökning kräver regel inte något tillstånd av myndighet. som Borrningar får inte utföras utan medgivande av markägaren. Regeringen har i beslut den 18 maj 1995 uttalat att en detaljundersökning som skall genomföras på plats i landet utgör ett led i uppförandet av en en kämteknisk anläggning utgöra ett slutförvar för använt kärnbränsle som avses och kämavfall.

Bedömning

Några utgångspunkter Ansvaret för att kärnavfallet slutförvaras på ett säkert sätt åvilar reaktorinnehavama. Statens kämkraftinspektion utövar tillsyn över att lagen det åligger i övrigt inte kämkraftinspektionen eller regeringen att efterlevs men ta några initiativ för att säker slutförvaring skall komma till stånd. en Regeringens nyssnärrmda uttalande den 18 maj 1995 innebär att en detaljundersökning med schaktsänlcning och tunnelbyggen inte får ske utan lokaliseringstillstånd enligt 4 kap. NRL. Prövning sker efter ansökan. En sådan torde inte kunna göras förrän åtskilliga år. Det ankommer på den sökande att om avgöra vilket lokaliseringsaltemativ han vill få prövat och han har att visa att

förutsättningar för bifall till ansökan föreligger. Vid prövningen gäller bestämmelserna om det kommunala vetot och vetoventilen fullt ut. Om detaljundersökningen skulle visa att platsen inte är lämplig, kan naturligtvis tillstånd enligt kämtekniklagen inte ges. Varken säkerhetsmyndighetema eller regeringen har tagit slutlig ställning till vilken metod som skall användas for slutförvaring av använt kämbränsle. Diskussionen i detta utlåtande utgår emellertid från att djupförvar skall anläggas.

Vetorätten och vetoventilen Från kommunhâll har i olika sammanhang efterlysts besked om innebörden i bestämmelserna om den kommunala vetorätten och om regeringens möjligheter att bryta igenom ett veto. Huvudregeln i 4 kap. 3 § NRL är att den berörda kommunen har vetorätt mot en lokalisering av ett slutförvar dit. Tillstånd får alltså i princip inte lämnas om inte den kommun där etableringen skall ske har tillstyrkt detta. Underlaget lör kommunens beslut kommer att vara bl.a. ansökan med miljökonsekvensbeskrivning och remissvaren över ansökan. Att bryta igenom det kommunala vetot är en allvarlig fråga för varje regering och det får förutsättas att stora ansträngningar görs för att i samråd med de berörda kommunerna finna en lämplig lokalisering som kan tillstyrkas av kommunen. Utan en positiv inställning från kommunens sida kan det for övrigt i praktiken vara svårt att genomföra en etablering av det ingripande slag som ett djupförvar innebär. Det kan påpekas att den omständigheten att kommunfullmäktige tillstyrkt bifall till en ansökan om lokaliseringstillstånd inte utesluter att grupper inom eller utom kommunen försöker hindra att anläggningen kommer till stånd. SKB har f.n. som utgångspunkt för sitt arbete att det skall vara möjligt att nå en samförståndslösning om en lämplig lokalisering så att den kommunala vetorätten inte aktualiseras. Verkliga svårigheter uppstår först om ingen kommun är beredd att anvisa ett lämpligt område. Redan förvaras i mellanlagret vid Oskarshamns kärnkraftverk betydande mängder använt kämbränsle och mer kommer till innan kärnkraften avvecklats. En självklar utgångspunkt är att kämavfallet måste slutligt förvaras på ett säkert sätt. Riksdagen har vid flera tillfällen uttalat som en grundläggande princip att varje land skall ta fullt ansvar i alla led för det använda kämbränsle och kämavfall som uppkommer i landet, se prop. 1994/95:1 18 s. 18 och NU 21 s. Principen har kommit till uttryck i 5 a § kämtekniklagen genom förbudet om det inte föreligger synnerliga skäl mot mellanlagring och slutlagring av använt -

kärnbränsle och kämavfall från en kärnteknisk anläggning i annat land. Av ett svar den 10 oktober 1996 på en fråga till EU-kommissionen framgår att Gemenskapen hittills inte tvingat någon medlemsstat att ta emot radioaktivt avfall från andra medlemsstater och att kommissionen anser att detta förhållningssätt bör bestå i framtiden. Som framgår det anförda måste det använda kärnbränslet tas om hand och av det måste ske inom landet. Vetoventilen har kommit till för att det skall bli möjligt att anlägga ett slutförvar, även om alla kommuner i landet motsätter sig en etablering. En första förutsättning för att Vetoventilen skall få tillämpas är att det från nationell synpunkt är synnerligen angeläget att anläggningen kommer till stånd. I 1989/902126 s. 18 har framhållits att en anläggning för slutförvaring av prop. kämavfall är ett exempel på anläggning som måste kunna lokaliseras inom en landet. Frågan blir då slutförvaret skall lokaliseras. Det är självklart närmast var att platsen måste väljas med den största omsorg och att olika, delvis motstridiga synpunkter och intressen härvid gör sig gällande. På varje plats kan komma i fråga för ett slutförvar måste ställas kravet att som den är lämplig för ändamålet. Stort avseende måste härvid fästas vid de kriterier har betydelse från nationell synpunkt. För ett djupförvar torde de geologiska som förhållandena spela stor eller avgörande roll men även exempelvis transporten förhållanden och områdets miljömässiga och tekniska förutsättningar spelar in. Enligt den översiktsstudie SKB har redovisat finns det många platser i som Sverige från säkerhetssynpunkts- och strålskyddssynpunkt kan vara lämpsom liga för ett djupförvar. Om det vid val av plats finns flera som ur nationell synvinkel förefaller likvärdiga, bör den plats väljas där en lokalisering medför den minsta skadan på motstående intressen. Underlaget för regeringens beslut kommer då i första hand att vara den utredning om miljökonsekvensema som skall ingå i ansökan och remissbehandlingen av denna. En miljökonsekvensutredning skall redovisas för varje möjlig alternativ lokalisering. Om den plats ansökan lokalisering avser befinns vara lämplig och om kommunen tillstyrkt att tillstånd lämnas, möter inte hinder att ansökningen bifalles. Utnyttjar kommunen sin vetorätt följ er inte därmed automatiskt att regeringen kan använda vetoventilen. Två viktiga begränsningar gäller. Den första innebär att Vetoventilen inte fâr tillämpas om en lämplig plats anvisats inom kommun kan antas godta en placering där. Ansökan en annan som kan då inte bifallas utan får avslås eller eventuellt vilandeförklaras. Frågan om lokalisering till den andra kommunen får i så fall behandlas som ett särskilt

tillståndsärende. I det ärendet måste en särskild utredning miljökonom sekvensema redovisas. Om den då sökta lokaliseringen är lämplig och kommunen slutligen godtar den, flair ansökan om tillstånd bifallas. Detta gäller även om en placering inom den först avsedda kommunen är lämpligare. I ett fall som det nu nämnda aktualiseras sålunda inte tillämpning av vetoventilen. Den andra begränsningen gäller det fallet att det inte heller finns någon annan kommun än den ansökan avser som frivilligt kan anvisa en lämplig plats. Regeringen har då att ta ställning till om det finns någon annan plats som bedöms vara lämpligare än den ansökan avser. Om så är fallet får vetoventilen inte tillämpas och ansökan skall följaktligen avslås eller vilandeforklaras. Frågan om lokalisering till den andra platsen får prövas som ett särskilt tillståndsärende. En särskild ansökan om lokaliseringstillstånd måste alltså göras. Bestämmelserna om den kommunala vetorätten och om vetoventilen blir tillämpliga i detta nya tillståndsärende. Det säger sig självt att regeringen måste ha tillgång till fullständiga uppgifter om konsekvenserna av den alternativa lokaliseringen. Som nämns i prop. l989/90:l26 s. 21-22 kan valet slutligen komma att stå mellan flera i och for sig lämpade platser i olika kommuner men där den kommun som har den mest lämpade platsen avstyrkt medan andra ställt sig positiva. I sådant fall skall en plats inom en kommun som tillstyrkt lokalisering väljas. Vad som hittills sagts har gällt det fallet att SKB ansökt om tillstånd att genomföra en detaljundersökning. Om det vid denna inte framkommer annat än att lokaliseringen är lämplig återstår att slutligt pröva anläggningen enligt bl.a. kämtekniklagen och fastställa de villkor som skall gälla för etableringen. Någon ytterligare lokaliseringsprövning sker sålunda inte. Skulle detaljundersökningen ge vid handen att den valda platsen inte är lämplig, måste SKB fortsätta sökandet efter lämplig plats.

Vetoventilen och den kommunala självstyrelsen m.m. I det följande behandlas vissa frågor som har aktualiserats under arbetet med denna analys. En sådan är om vetoventilen är förenlig med principen om den kommunala självstyrelsen. I en av regeringsforrnens portalparagrafer anges att den svenska folkstyrelsen förverkligas bl.a. genom kommunal självstyrelse. Denna har alltså en framträdande plats i vårt statsskick. Endast några få stadganden som berör självstyrelsen har emellertid fått grundlagskaraktär. I allt väsentligt har det

överlåtits riksdagen att genom vanlig lag normera den kommunala självstyrelsen. Sålunda stadgas i 8 kap. 5 § regeringsfonnen att föreskrifter om kommunernas befogenheter och åligganden meddelas i lag. Detta innebär att riksdagen bestämmer hur de offentliga uppgifterna skall fördelas mellan stat och kommun. Hur långt riksdagen kan när det gäller att reglera den kommunala verksamheten utan att träda den kommunala självstyrelsen för när har varit och är omtvistat. Tendensen i lagstiftningsarbetet har under senare tid varit att stats-maktema lagt allt större vikt vid den kommunala självstyrelsen. Ett exempel är de ökade befogenheter som kommunerna har fått enligt plan- och bygglagen. Som framgått under avsnittet om den kommunala självstyrelsen har Kommittén den kommunala självstyrelsens grundlagsskydd föreslagit att om självstyrelsen skall ytterligare markeras i regeringsformen. Sålunda föreslår kommittén att regeringsformen skall få ett särskilt kapitel om kommunerna och landstingen och att i detta skall stadgas bl.a. att vid all normgivning rörande kommunerna och landstingen principen om kommunal självstyrelse skall tillmätas särskild betydelse. Men kommittén framhåller också att självstyrelsen inte kan total och att ingrepp i den i vissa fall måste kunna göras. Frågan nu vara är vetoventilen innebär rimlig avvägning mellan skälen för den och det om en intrång den innebär i den kommunala älvstyrelsen. Som har framgått i det föregående är frågan om slutförvaring av kämavfallet utomordentligt allvarlig. Avfallet måste ovillkorligen slutforvaras på ett säkert sätt och det skall enligt vad riksdagen flera gånger uttalat ske inom landet. Om kommunerna har en obetingad vetorätt mot lokalisering kan följden bli att avfallsfrågan förblir olöst. Detta kan i längden få mycket allvarliga konsekvenser, eftersom avfallet inte kan förvaras i mellanlagret i Oskarshamn under obegränsad tid. I denna situation måste riksintresset av att en säker slutförvaring kommer till stånd få ta över. Om frivilliglinjen misslyckas finns det i realiteten inte något val. Det kan därför inte anses att vetoventilen grundas felaktig avvägning mellan skälen för den och det i och för sig betydande en intrång i den kommunala självstyrelsen som den innebär. I olika sammanhang har från kommunalt håll uttryckts farhågor för att regeringen skulle mera benägen än eljest att använda vetoventilen mot en vara kommun samtyckt till att SKB genomfört en förstudie eller en som platsundersökning. Dessa farhågor har inte någon grund. Den omständigheten att kommun medverkat till förstudie eller platsundersökning påverkar inte på en en något sätt den bedömning regeringen har att göra i ett sådant sammanhang. Här kan hänvisas till bestämmelsen i 1 kap. 9 § regeringsformen. Enligt den

bestämmelsen skall b1.a. regeringen i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iakttaga saklighet och opartiskhet. Stadgandet innefattar förbud b1.a. mot det godtycke som det skulle innebära om regeringen vid en lokaliseringsprövning skulle beakta hur en kommun förhållit sig under de utredningsfaser som föregått prövningen. Om kommunen väljer att utnyttja sin vetorätt, får hållbarheten i kommunens inställning prövas mot de kriterier för lokalisering som har betydelse från nationell synpunkt. Att en regering skulle ta andra hänsyn får anses vara uteslutet. Ur en annan aspekt kan kommunens agerande ha betydelse. Som förut nämnts har SKB som policy att inte genomföra förstudier i kommuner där man inte kan nå samförstånd med kommunen. Så länge SKB driver denna linje kommer underlag för att bedöma lämpligheten av en lokalisering till någon av dessa kommuner att saknas. Det kan inte uteslutas att SKB misslyckas med att nå samförstånd med ett tillräckligt antal kommuner om genomförande av förstudier och/eller platsundersökningar. Vilka åtgärder som i så fall skall vidtas får övervägas om och när en sådan situation uppstår. Det har slutligen ifrågasatts om regeringen skulle kunna på förhand besluta att inte utnyttja vetoventilen i fråga om viss kommun eller visst antal kommuner. Innebörden av ett sådant beslut är att lagen upphör att gälla lokalt eller regionalt. Något stöd för att regeringen skulle kunna fatta ett sådant beslut finns inte i regeringsformen eller NRL. Om regeringen skulle anse att vetoventilen inte under några förhållanden bör utnyttjas, har den ingen annan möjlighet än att förelägga riksdagen ett förslag till lagändring. Det bör påpekas att en sådan lagändring inte kan avse visst fall utan måste vara generellt utformad.

Sammanfattning

Enligt huvudregeln har kommunen veto mot lokaliseringen. Stora ansträngningar för att nå samförståndslösningar skall göras.

Ett första villkor för att vetoventilen skall få tillämpas är att det från nationell synpunkt är synnerligen angeläget att en anläggning kommer tillstånd. Detta villkor är uppfyllt.

I övrigt gäller att regeringen kan genombryta vetot endast under förutsättning att ingen kommun är beredd att anvisa ett lämpligt område samt annan lämpligare plats än den ansökan avser inte finns att tillgå. - Stora krav ställs på utredningen angående olika alternativa lokaliseringar.

Avvägningen mellan skälen för vetoventilen och det intrång den innebär i principen om den kommunala självstyrelsen kan inte anses felaktig.

Regeringens prövning påverkas inte av om en kommun frivilligt medverkat i en förstudie eller en platsundersökning.

Regeringen kan inte på förhand besluta att i visst eller vissa fall inte utnyttja vetoventilen.

I konstitutionella och kommunaljuridiska frågor har samråd skett med professorn Nils Stjemquist.

‘1

Långsiktig

använda

förvaring av Sveriges

kärnbränsle SKBs

- perspektiv på

beslutsprocessen

Claes Thegerström

Sammanfattning

Rapporten redovisar SKB:s syn på centrala frågor kring beslutsprocessen for att på ett långsiktigt säkert sätt ta hand om Sveriges kärnbränsleavfall. Främst behandlas processen att i samverkan med samhället och olika intressenter komma fram till hur bör utforma den forvaringsmetod som skall man demonstreras och utprovas i ett första steg och var ett djupforvar bör lokaliseras. Grundläggande utgångspunkter for uppläggningen av arbetet redovisas. Det system CLAB for mellanlagring av Sveriges använda bränsle som etablerades under 1980-talet ger handlingsfrihet och erforderlig tid för det fortsatta arbetet. I nuvarande kunskapsläge anser SKB att forsknings- och utvecklingsarbetet de närmaste 15-20 åren drivs bäst genom att en metod demonstreras och prövas i ett första utbyggnadssteg parallellt med annan forskning och kunskapsuppbyggnad. Efter en kort historik och beskrivning av dagsläget i programmet diskuteras processen och dess olika huvudkomponenter. Det är SKB:s ansvar att, i MKBsamråd, ta fram ett bra beslutsunderlag för en tillståndsansökan. Det är myndigheternas, berörda kommuners och regeringens ansvar att granska ansökan och ta ställning till tillstånd för ett genomförande. De första två stora beslutstillfállena i det nu aktuella programmet är när SKB ansöker om tillstånd att lokalisera NRL och uppföra KTL en inkapslingsanläggning och när SKB ansöker om tillstånd för lokalisering NRL av ett djupforvar och tillstånd att påbörja detaljundersökningar utvald plats och därmed påbörja bygge av en KTL.

Ett i praktiken om än ur juridisk synpunkt viktigt delbeslut i den nu

påbörjade processen är beslutet om att inleda platsundersökning på minst två platser i landet. I föredraget redovisas vilket underlag SKB, bl.a. baserat på regeringens beslut om FUD 95, planerar att ta fram infor beslut om platsundersökningar. Processen för att ta fram och samråda om detta underlag diskuteras också. Avslutningsvis diskuteras angelägna åtgärder for en bra process och svårigheter och möjligheter i det pågående och planerade arbetet.

Utgångspunkter

Grundläggande utgångspunkter för uppläggningen av kärnavfallsprogrammet ges av den vetenskapliga och tekniska kunskapsbasen lagstiftningen samt övriga sarnhällsförutsättningar.

VETENSKAPEN

Tekniskalgeoveten-

förutsättn.

skapliga

LAGEN Krav och

regler

SAMHÄLLET

Praktiska/politiska

möjligheter

Figur Grundläggande utgångspunkter för kärnaifallsprøgrammet

Den vetenskapliga och tekniska kunskapsbasen skall ge de kunskaper och färdigheter krävs för att välja och utforma förvaringsmetoden, lokalisera som och bygga erforderliga anläggningar saint analysera miljökonsekvensema. Viktigast för lokalisering av djupförvaret är att välja en plats där de säkerhetsmässiga förutsättningarna är mycket goda. Sedan mitten av 1970-talet har SKB genomfört typområdesundersökningar och andra studier av geologiska förhållanden på djupet i svensk berggrund. Omfattande studier har särskilt bedrivits i anslutning till Stripa samt pågår för närvarande i gruva

Äspölaboratoriet. Vidare har SKB och andra organisationer gjort ett antal

säkerhetsanalyser för djupförvar i den miljö som återfinns i svensk berggrund. Baserat på detta material bedöms många kommuner kunna ha platser med goda förutsättningar säkerhetssynpunkt. Man kan också notera att det finns kunskap ur från lokalisering och byggande av berganläggningar för gruvverksamhet, krafiproduktion, oljelager och försvar i de flesta delarna av Sverige. Det som särskiljer ett djupförvar från andra berganläggningar är de krav som ställs detaljerad kartläggning bergets egenskaper för att utreda de långsiktiga av säkerhetsfrågoma. I det avseendet har SKB:s undersökningar av typområden givit kunskap. SKB:s slutsats av allmänna erfarenheter och egna mm ny

specifika insatser är att det finns en betydande frihet att finna förvarsområden med lämpliga egenskaper för att isolera det radioaktiva materialet. Lagstiftningen klarlägger ansvarsfördelningen och anger regler för granskning och tillståndsprövning. De två viktigaste lagarna i sammanhanget är kärntekniklagen KTL och naturresurslagen NRL. Det är regeringen som efter remissbehandling och myndighetsprövning utfärdar tillstånd enligt dessa lagar. I kämavfallsfrågan skall enligt vad regeringen uttalat en samordning ske vid prövningen enligt dessa lagar. Kämtekniklagen är en säkerhetslag. Den anger också ett tydligt producentansvar. Strålskyddsfrågoma avses bli beaktade vid samråd mellan Kämkraftinspektionen och Strålskyddsinstitutet. Höga krav på säkerhet och strålskydd kommer att ställas vilket ger den självklart viktigaste utgångspunkten för kärnavfallsprogrammet: Uppfi/llande av myndigheternas krav på säkerhet och strålskydd. Vid regeringens prövning enligt NRL är en tillstyrkan från kommunfullmäktige i berörd kommun en förutsättning för att tillstånd skall lämnas. Av detta följer att det är lagstiftarens intention att en lokalisering skall ske i samförstånd med berörd kommun. Detta ger en annan av de viktiga utgåigspunktema för SKB:s uppläggning av arbetet:En demokratisk förankring av lokaliseringsbeslutet. SKB anser att den möjlighet som den så kallade vetoventilen under särskilda villkor ger regeringen att besluta i lokaliseringsfrågan mot en kommuns vilja inte är en realistisk eller lämplig utväg i kämavfallsfrågan. Den är inte realistisk därför att den förutsätter att landets alla lokaliseringsmöjligheter studerats och uttömts vilket skulle komma att ta mycket lång tid och möta stora praktiska problem. Existensen av CLAB och möjligheten att där lagra under längre tid torde politiskt vara en enklare lösning för en regering än att tvinga på en kommun ett slutförvar. Inställningen hos Oskarshamns kommun till detta bör i så fall tillmätas stor betydelse. Vidare är det svårt att se att någon annan väg än samförståndets skulle vara lämplig för en anläggning av den här typen. Det måste vara av största vikt att den kommun som skall hysa anläggningen och vars invånare skall arbete i den också ser positivt på etableringen. Samhällsfärutsättningar av vikt för uppläggningen av programmet är dels sådant som hänger ihop med infrastruktur, planerad markanvändning, etc, dels aspekter som rör politik, sociala förhållanden och opinioner. Förutsatt att säkerhetskraven uppfylls så kan givetvis lämplig infrastruktur, industritradition och god tillgång till mark som passar för en djupförvarsindustri vägas in vid lokaliseringsbedömningama. Etablering och drift av planerade anläggningar kommer också att på olika sätt påverka orten och regionen. Synen på och kunskapen om kämavfallsfrågan är en annan viktig faktor för hur och i vilken takt programmet kan drivas. Intresse för att medverka i processen kan här ha stor betydelse. Erfarenheter både i Sverige

och i andra länder visar att starka känslor och opinioner kan aktiveras. SKB:s slutsats öppet arbete med miljökonsekvensbeskrivningar, brett samråd är att ett och delaktighet krävs for att bygga det förtroende som behövs for att upp programmet skall kunna förverkligas på ett bra sätt.

Grundläggande frågeställningar

svenska kärnkraftsprogrammet har, vid sidan elektricitet, givit upphov till Det av kämbränsleavfall. Detta skall, på ett långsiktigt säkert sätt, tas om hand i Sverige. Tre grundläggande frågor behöver då besvaras.

Hur - Var - Vilka blir konsekvenserna -

Konsekvenser

Figur De grundläggande frågor som behöver besvaras

sedan början kämavfallsprogrammet har arbetet syftat till att ta fram Allt av

for på dessa frågor se kapitel 3 nedan. I ett tidigt skede

underlag att ge svaren projekterades och byggdes ett system for transport M/S SIGYN planerades, och central mellanlagring CLAB det använda kämbränsle som efter hand av

uppkommer vid kärnkraftverken. Systemet har nu varit i drift i drygt 10 år och erfarenheterna är goda. Systemet är tänkt att utnyttjas för 30 40 års mellanlagring men längre tids lagring är möjlig. Detta ger nu utrymme att utan tidspress grundligt pröva möjligheterna att genomföra arbetet för den mer långsiktiga förvaringen i demokratisk samverkan och så att höga miljö- och säkerhetskrav uppfylls. Svaren på grundfrågoma hur, var och vilka konsekvenser hänger ihop. De måste därför behandlas parallellt på så vis att man stegvis tar fram allt mer detaljerad kunskap. Svaren på frågorna handlar inte enbart om vetenskapliga fakta utan också om värderingar. Beroende på hur man ser på tex värdet av handlingsfrihet, nutida generationers ansvar, teknikutvecklingen eller risken för samhällsförfall kan man komma fram till olika svar. Arbetet för att komma fram till svaren på grundfrågoma måste därför drivas så att det vetenskapliga faktaunderlaget håller hög kvalitet och så att det förs en Öppen, bred och kunnig diskussion om vilka värderingar som skall vägas in vid ett beslut.

FAKTA

Hög kvalitet på undeflag

VÄRDERING

Öppen, bred och

kunnig diskussion

Figur Kdrnavfizllsfrfigan handlar både om fakta och värderingar

I kretsen av experter, myndigheter och industri har såväl de vetenskapliga frågorna som värderingarna diskuterats under ett par decennier. Diskussionen har resulterat i ställningstaganden och formuleringar av krav om vilka det råder en bred enighet. SKB har funnit att när nu diskussionen av kärnavfallsfrågan breddas i och med att konkreta lokalisenngsstudier kommit igång så finns ett behov av att som ett led i processen förutsättningslöst ta upp alla frågor och inte

minst de som har med grundläggande värderingar att göra. SKB planerar att i de redovisningar som regeringen begärt om alternativa metoder inte bara beskriva de tekniska frågorna utan också försöka tydliggöra värderingsaspekter kring principiellt olika alternativ.

Figur Olika värderingar kan olika på hur kärnavfallsfrågan bör ge syn hanteras

Historik

Det är nu cirka 20 år sedan ett sammanhållet program kring hantering och slutförvaring av det svenska kämavfallet upprättades. När det gäller programmet för slutförvaring kärnbränsle kan man schematiskt urskilja tre perioder.

1977-84 1984-92 1992--

Figur Milstolpar i kärnavfallsprogranzmet

1977-84. Programetablering och pionjärarbete med system och säkerhetsanalys Under denna period utformas grunderna i ett svenskt tekniskt altemativ. Viktiga data om svensk berggrund tas fram och säkerhetsanalyser redovisas. En milstolpe och avslutning av perioden är den så kallade KBS 3-studien 1984, som efter omfattande granskning, godkändes av regeringen som grund för att tillåta start av nya reaktorer. Arbetet fokuserades på teknik- och säkerhetsfrågoma och hanterades till största delen av säkerhets- och strålskyddsmyndighetema samt regeringen.

1984-92. Konsolidering och breddning Under denna period fördjupas och breddas kunskapsbasen kring olika tänkbara sätt att förvara kärnbränslet i den svenska berggrunden. Äspölaboratoriet byggs. Olika alternativa metoder redovisas och värderas. Ett bredare synsätt och samhällsengagemang börjar växa fram. KASAM tar tex upp frågor om etik, beslutsteori, etc. Perioden avslutas med att SKB, i FUD-program 92, drar slutsatsen att tiden är mogen för att påbörja ett konkret arbete med att lokalisera

och bygga inkapslingsanläggning och ett djupfdrvar i ett första steg, så kallad en demonstrationsdeponering.

19.92-. På väg mot beslutsunderlag och beslut den pågående fasen. Förutom fortsatt forskning och intensifierad Detta är nu teknikutveckling karakteriseras fasen att kärnavfallsfrågan nu förs ut i av kommuner och bland allmänheten. Det lokala och regionala engagemanget leder

till frågeställningar tas såsom varför här och vad finns det för nytta

att nya upp Arbete med miljökonsekvensbeskrivningar initieras i samråd med kommuner, länsstyrelse, säkerhets- och strålskyddsmyndigheter. Regeringen preciserar successivt krav på underlag och beslutsprocessen.

Figur 6 sammanfattningsvis översiktlig bild av historiken med angivande ger en viktiga redovisningar eller händelser. Vid fem tillfällen med tre års av mellanrum har, framgår, SKB redovisat sitt program till myndigheter och som

regering. Programmet har remissbehandlats och regeringen har därefter fattat

beslut varvid redovisningen godtagits med i vissa fall krav kompletteringar eller med klarläggande regeringens syn på arbetets inriktning. av

System Fältarbeten

i lokaliseringj

o 0 Program säkerhet AKAutredn 1977 KBS-1; upp- Stripa arbetn.avtaI KBS-2 Typområdes- 1980 undersökningar r 1 KBS-3 FoU-84 Geologiska över-

1985 sikter

F0U-86 Aspölaboratoriet l F0U-89 WP-Cave r Djupa . hal VDH . j 1990 SKB-91 FUD-92 PASS

Igversilétsstudier

Forprojektenng .. . . OFSU ler -- t FUD925 Inkapsl o Djupförv 1995 FUD-95 SR-95

Platsundersök- SR-97 ningsprogram FU D-98 Systemanalys Alternativ Samlat Iokaliseringsunderlag kriterier, jämförelseunderlag, förstudier 2000 Platsspecifik Platsundersöksäkerh.anaIys ningar

M K B

- dokument

Figur Schema över kärnavfallsprogrammets historik och med framtida

program. För bakgrund till förkortningar, se avsnitt Referenslista.

Pågående program

En ingående redovisning av SKB:s program finns i FUD-program 95. Programmet omfattar en huvudlinje inkapslat bränsle i djupförvar och studier av alternativ i enlighet med regeringens direktiv. Programmet kan delas upp i följande delar: Forskning, som bedrivs eller följs upp inom områden som materialteknik, kemi, hydrologi, geovetenskap. Syftet är att vidmakthålla hög vetenskaplig kvalitet i programmet och att ge underlag till systern- och säkerhetsanalyser. System- och säkerhetsanalyser, som omfattar genomgång av hela hanteringssystemet från CLAB via inkapsling och transporter till djupförvar utifrån helhetssyn på strålskydds- och säkerhetsfrågor. Vidare ingår en redovisning av alternativ samt ingående analyser av den långsiktiga säkerheten. T eknikutveckling, som bedrivs för framför allt utformning och konstruktion de tillverkade baniärema kapsel och bentonit-buffert men också för av metoder att bygga djupförvaret och för hanteringsutrustning. Anläggningsutførmning, omfattar projektering av inkapslingsanläggning som och djupförvar. Lokaliseringsstudier, som omfattar översiktsstudier och förstudier liksom platsutvärdering. utarbetande av platsundersökningsprogram och kriterier för MKB-samråd, som bedrivs för att få tidiga och breda synpunkter vad som anses är viktigt för ett bra beslutsunderlag.

Beslutsprocessen

Processen fram till genomförd långsiktig förvaring av kämbränsleavfallet är en lång och omfattar många steg. Detta illustreras figur som visar de olika av stegen för lokalisering, bygge, drift och avveckling av det planerade slutförvarssystemet.

Inkapsling Djupförvar versikter utredn 25 år Lokalisering 5- O 1 förstudier utredn Projektering Villkor enl Reg.besIut Ö Teknikstudier om FUD-95 2 platsundersökninga 48 år . borrnin - ar G Lok.tlIIsténd NRL, KTL B-V999

I Detauundersdiknlng I 6-10 år

och byg e .g .g Tillstånd KTL

I Inledande drift och utvärdering I 5-10 år

Iv "h i IAe5a5 I.‘

Tillstånd KTL Regal/är drift år 20-30

s Tillstånd KTL

I Förslutning och långsiktig övervakning I

Figur Olika steg i genomförande av sluzflirvarssystemet

Det går dock att, genom en viss renodling, förtydliga viktiga aspekter av processen. Iprincip, se figur består den av tre steg:

Ta fram beslutsunderlag Fatta beslut Genomföra beslutet.

MKB-process Beslutsprocess Genomförandeprocess

Fa"a9""9 Granskning Genomförande aV Underlag ansökan av för ansökan Reg. Myndh. SKB+ Kommun SKB

Ansökan med MKB ‘ kument G. Tillståndmed MKB synpunkter ev. villkor

Figur Huvudsteg i processen

Den pågår är en process för att ta fram beslutsunderlag. Detta process som nu är SKB:s I det arbetet har SKB en skyldighet att genom samråd MKBansvar. process med berörda verka för att beslutsunderlaget MKB-dokument täcker alla viktiga aspekter och håller hög kvalitet. När beslutsunderlaget är framtaget och SKB lämnar in ansökan att få lokalisera och uppföra inkapslingsom anläggningen och/eller djupförvaret så initieras den formella beslutsprocessen. Regeringen, säkerhetsmyndigheten och berörd kommun ansvarar, utifrån sina respektive utgångspunkter, för att granskningen blir så ingående och korrekt som krävs. Ett beslut genomförande kräver tillstånd från regeringen med om tillstyrkan från säkerhetsmyndigheten och kommunen. Om ett tillstånd beviljas så vidtar genomförandeprocess, för vilken SKB ansvarar under tillsyn från en myndigheterna. Det är vid ansökan lokaliseringstillstånd för inkapslingsanläggningen och om

troligen något senare för djupförvaret som beslut om system och plats tas första

gången. Man kan säga att fram till dess handlar processen om att ta fram beslutsunderlag och efter eventuellt beslut lokaliseringstillstånd för de två om planerade anläggningarna så kommer man in i en genomförandeprocess. Denna innehåller dock flera kontrollstationer under detaljundersökningsfasen, bygget och inför inledande drift. Det skall alltså möjligt att backa tillbaka om tex vara djupförvarsplatsen visar sig inte uppfylla de krav som ställs. Efter den inledande driften djupförvarssystemet skall en förnyad utvärdering ske utifrån erfarenav heter och gentemot utveckling av alternativa metoder.

I processen fram till prövning och beslut enligt NRL och KTL enligt ovan tas förstås en rad mer eller mindre omfattande beslut av olika parter. När det tex gäller lokaliseringsarbetet för djupförvaret fattas beslut om äversiktsstudier, förstadier och platsundersäkningar innan lokaliseringsprövningen sker och beslut kan fattas om detaljundersökningar och bygge. Dessabes1ut på vägen har olika innebörd och dignitet i skilda avseenden. Detta illustreras i figur 9 nedan.

Översikts- Platsunder- Detaljunderstudie Förstudie sökning sökning Legalt 0 0 litet Stort Fysiskt 0 Lokalkontor Borrhål, Tunnell skogsväg,... schakt Ekonomisk 1 MSEK 10 MSEK 100 MSEK 1000 MSEK storleksordn. Politiskt/ 0 Stort Stort Stort opinionsmässigt

Figur Översikt olika typer beslut och deras innebörd av av

Översiktsstudier beslutas och genomförs SKB del det ordinarie av som en av programmet. En förstudie kan också beslutas av SKB, som dock har valt att inte genomföra en förstudie om kommunen motsätter sig detta. En grundförutsättning för att en förstudie skall bli av år förstås också att SKB efter en översiktlig genomgång av bl.a. vad som är känt om berggrunden i aktuell kommun kommer fram till att det kan finnas områden av intresse i kommunen. Den debatt som sker kring lokaliseringsarbetet visar att det finns delade meningar om kommunerna skall kunna avböja förstudier. Mot den så kallade frivilliglinjen som SKB valt ställs krav på ett så kallat systematiskt urval varvid förstudier och platsundersökningar sedan skall genomföras oavsett om kommunerna ställer sig positiva eller Också beslut om platsundersäkningar är i formell mening huvudsakligen en fråga för SKB, som i konsekvens med den valda uppläggningen av lokaliseringsprocessen bara kommer att göra platsundersökning om kommunen inte motsätter sig detta. Platsundersökningar ger också en viss, om än begränsad, rent fysisk påverkan vid en plats i form av borrhål och fältverksamhet under

flera år. Det ekonomiska åtagandet för SKB är också ganska stort. Politiskt kan man utgå ifrån att det för en kommun kommer att innebära ett stort steg att gå in i ett platsundersökningsskede. Bland annat därför är det enligt SKB bra att regeringen i sitt beslut FUD-program 95 tydliggjort och angett vilket om underlag SKB skall presentera innan platsundersökningar påbörjas. Se man anser vidare avsnitt 6 för en diskussion av detta. Det är först efter platsundersökningar och inför detaljundersäkningar som det stora beslutet lokalisering av djupförvaret fattas. Allt arbete översiktsom studier, förstudier, platsundersökningar före detta beslut har till syfte att få fram ett bra beslutsunderlag i form av en ingående miljökonsekvensbeskrivning. Förutom miljökonsekvenserna ett djupforvar på den utvalda platsen skall av MKB:n också redovisa alternativ för lokaliseringen och alternativa metoder för att ta hand kämbränsleavfallet. Oavsett på vilket sätt myndigheter och om kommuner medverkat i den föregått beslutstillfállet så måste de stå process som fria att göra förutsättningslös prövning av frågan när ansökan med hela en beslutsunderlaget lämnas in av SKB. Slutligen, detaljundersölcningen bekräftar att ett säkert första steg av ett om djupförvar kan anläggas på platsen och efter inledande drift samt utvärdering av detta så kommer, cirka 20-25 år, ett nytt stort beslutstillfálle för att avgöra om hur programmet skall drivas vidare, figur 10. Arbetet fram till denna tidpunkt

innebär således att man konkret genomför ett första steg demonstration av

prioriterad förvaringsmetod, parallellt med ett fortsatt program för forskning och utveckling bl a kring andra alternativ.

Utvärdering / Beslut Beslut långsiktig Lok.beslut driftstart demo förvaring

|:6rstudier"PIats.u.s|hJetaU.u.s Inl. drift

I Reguljär drift |

lForskning, utveckling, demonstration I 4 500

Antal deponerade kapslar

Figur I Viktiga beslutssteg i kärnavfallsprogrammet

Beslutsunderlaget

Inför en lokaliseringsprövning för djupförvaret enligt naturresurslagen och kämtekniklagen kommer bl a följande material att sammanställas av SKB:

Övergripande beskrivning av verksamhet, lokalisering, teknisk beskrivning,

effekter av drift.

Redovisning av hushållning med naturresurser. -

Skälen för val av metod och plats. Underlag beträffande bl a miljöskydds- lagen, vattenlagen, naturvårdslagen m m.

De uppgifter som behövs för att bedöma säkerhet: Fullständig säkerhetsanalys av fullstort förvar, med alla systemdelar inkapsling, transporter, djupfdrvar baserad på platsundersökningar från två platser. Detaljerad säkerhets- och strålskyddsvärdering för utbyggnad och drift av djuptörvarets första steg. Redovisning av kvalitetskontrollsystem och system för oberoende säkerhetsgranskning.

I06

strålskydd redovisning av de olika barriäremas isoleringsfunktion, redo- - visning av konsekvenser i form av stråldos till individer och till miljön för olika scenarier om någon eller några barriärer sätts ur funktion i tidsperspektivet 1000- 10000 längre. av strålskydd för personal, som skall arbeta vid djupförvaret och stråldoser till olika personalkategorier.

Redovisning av samråd. -

Ovanstående underlag redovisas i ett

MKB-dokument samordnat underlag enligt tillämpliga lagar: Samlad bedömning inverkan på miljön, hälsan, hushållning med naturresurser. av Redovisning alternativa lokaliseringar översiktsstudier, jämforelsematerial, av 5-10 forstudier, 2 platsundersökningar samt skälen for valet av dessa platser. Redovisning alternativa utforrnningar, noll-altemativ. av Det arbete pågår sedan flera år kan färd process fram till som nu ses som en ett heltäckande och bra beslutsunderlag i metod- och lokaliseringsfrågan. Se figur 11.

Stor man

MKB-dok, sökn. vid A lokaliseringsprövning NRL, KTL

Reg.

Myndhv

Kommun

Figur 11. Illustration av vägen fram till beslut

Ett viktigt steg på vägen är inför beslut om på vilka två minst platser SKB

skall genomföra platsundersökningar. Framför allt i politiskt och opinionsmässigt avseende är detta ett stort beslut, vilket också i olika sammanhang har påpekats av förstudiekommuner. Också myndigheterna har understrukit detta och framfört krav på omfattande redovisning från SKB:s sida innan några platsundersökningar påbörjas. Regeringens beslut FUDom program 95 har tydliggjort kraven på underlag i detta skede vilket SKB tycker är bra. I praktiken innebär kraven att delar av det underlag som SKB planerat sammanställa inför lokaliseringsprövningen nu så lång möjligt kommer att redovisas innan platsundersökningar startar. Det är inom följande tre huvudområden som SKB nu tar fram underlag:

System och metod - Långsiktig säkerhet - Lokalisering. -

System och metod

I regeringens beslut om FUD-program 95 sägs följande: "Svensk Kärnbränslehantering AB SKB skall i sitt fortsatta forsknings- och utredningsarbete genomföra en Systemanalys hela slutförvarssystemet av inkapslingsanläggning, transporter och slutförvar. Denna Systemanalys skall medge en samlad säkerhetsbedömning hela slutforvarssystemet inklusive hur av principer för säkerhet och strålskydd praktiskt tillämpas i säkerhetsanalysarbetet. I systemanalysen skall vidare ingå redovisning de en av alternativa lösningar till KBS 3-metoden SKB redovisat i tidigare som forskningsprogram eller aktualiserats i internationella studier. Även olika som varianter av KBS 3-metoden bör redovisas. I redovisningen skall vidare ingå konsekvenserna för det fall det planerade slutförvaret inte alls kommer till stånd nollalternativet liksom det pågående internationella arbetet med transmutation. "

Arbetet med systemanalysen har påbörjats av SKB. Underlag tas fram i form

av säkerhetsrapporter för inkapslingsanläggningen, transporterna sjö och land

samt driften av ett djupförvar. Den långsiktiga säkerheten for djupforvaret analyseras särskilt. En altemativredovisning görs liksom en analys av nollalternativet fortsatt lagring i CLAB. -

Altemativredovisningen kommer bl a att omfatta en historik, en presentation av tidigare studerade system och en översikt av utländska studier. Underlag är i första hand WP-Cave-rapponema och PASS-rapportema, där WP-Cave representerar vad skulle kunna kalla ett varmt djupförvarssystem och KBS 3 m fl man är svalare system 100°C maxtemp. Redovisningen av i utlandet granskade system baseras på EU:s PAGIS-studie av salt, lera och kristallint berg samt på flera studier bl a inom OECD/NEA av djuphavsdeponering. Som underlag för redovisningen av upparbetning, separation och transmutation kommer forskargrupper vid Chalmers och Tekniska Högskolan i Stockholm att göra en uppdatering av tidigare lägesrapporter. SKB förutser också att under arbetets gång och i samband med MKB-samråd kunna föra bred diskussion om alternativen. Inte minst gäller detta frågor en kring värderingar, principer och strategiska val.

Långsiktig säkerhet

Redovisningen den långsiktiga säkerheten för djupförvaret utgörs av av säkerhetsanalysen SR 97 inklusive säkerhetsanalysen av slutförvaringen av annat långlivat avfall, vilka redan påbörjats. Dessa planeras vara klara i slutet av 1997. De utförs för icke specificerad plats, men data för tre fiktiva platser Aberg, en Beberg och Ceberg hämtas från SKB:s databaser för tidigare undersökta platser. Alla förekommande bränsletyper belyses. Konceptet är KBS 3 men med en kopparkapsel med stålinsats. Uppläggningen rapporteringen följer SR-95, av d den mall för säkerhetsanalyser SKB presenterat och som regeringen v s som

och kämkraftinspektionen utgör "ett bra och flexibelt ramverk för framtida

anser säkerhetsredovisningar" kan vidareutvecklas och konkretiseras bl a i som arbetet med SR-97. En förenklad redovisning av SR-97 tas fram. Detta är nödvändigt i den pågående MKB-processen och efterlyses ofta av kommunföreträdare.

Lokalisering

I skälen för sitt beslut FUD-program 95 säger regeringen att innan om platsvalsprocessen kan övergå i platsundersökningar på minst två platser, bör berörda kommuner "ha tillgång till SKB:s samlade redovisning av äversiktsstudier, förstudier och annat bakgrundsmaterial och jämförelse-

material, som SKB, efter samråd med den av regeringen tillsatta nationelle

samordnaren på kärnavfallsområdet, kan vilja redovisa. Dessutom bör SKB för den planerade slutförvarsmetoden kunna redovisa kriterier för utvärdering av

platserna och därvid redovisa vilka faktorer som utesluter fortsatta studier på

en plats.

Vidare bör SKB innan platsundersökningar på minst två platser påbörjas samråda med SKI och SS1 om de förutsättningar som bör gälla för undersökningsarbetet. "

Minst två områden skall väljas för platsundersökning. Dessa områden skall, vid en samlad bedömning av tillgängliga data, ha goda utsikter att uppfylla de krav på säkerhet och miljöskydd som kommer att ställas på lokaliseringen av djupförvaret. Vidare skall de ligga i kommuner, som accepterar att medverka i lokaliseringsstudiema. De bedömningar som skall ligga till grund för valet av platsundersökningsornråden kommer att baseras på redovisningar av bakgrundsmaterial, jämförelseunderlag och urvalsunderlag. I figur 12 illustreras på ett schematiskt sätt det underlag som således skall utnyttjas för valet av de två platserna. En betydande del av underlaget finns redan eller håller på att tas fram. För en annan del, bl aregionala Översikter, pågår planeringsarbeten och vad gäller ytterligare förstudier är dessa beroende av att fler kommuner deltar i lokaliseringsstudiema.

x ° n l2u‘uaIn‘5vu':1ko'r‘ ‘ ‘

Bakgunds-

i

material

visning av IokaIIseflngsunderlag

Jämflse-

underlag

Figur 12. Underlag för val områden för platsundersökningar av

Urvalsunderlaget utgörs förstudieredovisningama för de kommuner som av medverkar i lokaliseringsprocessen. Valet sker bland de områden som i förstudiema identifierats intressanta för fortsatta undersökningar. som Jämforelseunderlaget utgörs förutom av urvalsunderlaget av sammanställningar lokaliseringsförutsättningar i andra konkret angivna områden. Det om kan till exempel gälla de så kallade typområdena där SKB tidigare gjort undersökningar, områden identifieras i regionala Översikter och områden som och undersökts i det finska platsvalsprogrammet. Syftet med som utretts jämförelseunderlaget är att valet platsundersökningsområden skall kunna av värderas mot ett brett och varierat underlag andra konkret beskrivna områden. av För typområdena och de finska platsundersökningsområdena finns dessutom information förhållandena på djupet i berggrunden vilket kan användas vid om bedömningar i vad mån förhållandena på markytan kan användas för att av bedöma den djupa berggrundens egenskaper. Jämforelseunderlag skall sammanställas på ett överskådligt sätt. Under 1997 inleder SKB arbetet med detta. Figur 13 visar de områden i dagsläget kan bli aktuella att ingå i jämförelsesom underlaget. Kunskapen områdena och därmed värdet dem jämförelom av som seunderlag varierar. Efter hand förstudier, regionala översiktsstudier och som speciella utredningar genomförs tillkommer ytterligare områden. Den samlade redovisningen skall hela jämförelseunderlaget kommer att på ett som göras av

lll

enhetligt sätt igenom materialet utifrån den struktur för lokaliserings-

faktorerna som SKB tillämpar.

NrOmråde 1 Stnmö 2 Boa 3 Kllpporål 4 Ävlñ 5 hpø 6 Bjulobo 7 Kynnoljlll I Ship:gruva 9 Fjlllvodon

10Almungu

17Storuman. dalomr vinn 1aStoruman.dolomr non‘: 19Lunun

20 Malttödrl dllomv 21Mull, norra dulomr 22Mali,vhIra dolomr 23Kumlungo 24Tuvlnunnlnl

Nr Område F1Olkiluoto F2Kivatty F3Syyry F4Romuvaln F5Valnlvnn

Figur 13. Läget för områden som kan komma att ingå i jämförelseunderlaget.

Bakgrundsmaterialet, slutligen utgörs av allmärma Översikter eller speciella

utredningar av i synnerhet geovetenskapliga frågor som kan vara av betydelse

vid lokaliseringen. Översiktsstudie 95, behandlar olika förhållanden i som

Sverigeskala, är en del av bakgrundsmaterialet. Den anger bl.a. större samman-

hängande delar av landet som inte bör komma ifråga och diskuterar rad en

ll2

förhållanden som kan vara av betydelse vid värderingen av alternativa lokaliseringar på olika håll i landet. Den av regering och myndigheter begärda utredningen om "konsekvenserna av en kustnära förläggning respektive en inlandsförläggning förvaret samt konsekvenserna av en förläggning i södra av respektive Sverige" kommer också att ingå i bakgrundsmaterialet. norra Detsamma gäller de regionala översiktsstudier som SKB nu gör som en komplettering till Översiktsstudie -95. Innan valet områden for platsundersökningar sker kommer hela underlaget av att sammanställas på ett enhetligt sätt. Vid sidan av lokaliseringsunderlaget

kommer SKB, innan platsundersökningar startar, dessutom att redovisa se figur

14:

geovetenskapliga platsundersökningar och platsutvärdering - Ett program for med kriterier för utvärderingen.

Kommun- och ornrådesspecifika for platsundersökningsskedet med - program MKB-forfarande. Utarbetas i samråd bl.a. med berörda kommuner.

ivlsnlngaâav

i lokalltednasé

i j , .

Figur 14. Underlag inför platsundersökningar

Mycket utav lokaliseringsunderlaget finns framtaget och redovisat i olika rapporter. Tabell 1 ger en överblick av det nu befintliga underlaget.

Tabell Översikt befintligt lokaliseringsunderlag. av UNDERLAG KOMMENTAR

Typornrådesunder- Mer eller mindre omfattande platsundersökningar med sökningar djupborrning och mätning av bergets egenskaper på ett 1979-85 tiotal olika platser runt i Sverige. Visar bl att om a platser med goda förutsättningar kan finnas på olika håll i landet. Områdena utvalda med avseende på alla viktiga lokaliseringsfaktorer. Omfattande dokumentation i tekniska rapporter. Resultaten ingår i bakgrundsmaterialet och jämförelseunderlaget för val av områden för platsundersökningar.

Geovetenskapligt Utredningar om väsentliga geovetenskapliga frågor t ex bakgrundsmaterial rörande tektonik, strukturgeologi, jordskalv, hydrokemi, 1977-95 istider, bergspänningar mm. Cirka 40 tekniska rapporter som ingår i bakgrundsmaterialet för val av platser.

Översiktsstudie 95 Samlad redovisning lokaliseringsfaktorer och av lokaliseringsförutsättningar i nationell skala. Avskriver Skåne, fjällkedjan, Öland och Gotland. Belyser övrigt i nationell skala förhållandena med avseende på säkerhet geologi, teknik, mark och miljö samt samhälle av betydelse för att bedöma lokalisering i olika delar av landet. Utgör delunderlag for SKB vid bedömningar av intresset av en förstudie. Ingår i bakgrundsmaterialet för val av områden for platsundersökningar.

Översiktsstudie Belyser lokaliseringstörutsättningama i kommuner av som kommuner med redan har kämteknisk verksamhet. Anger motiven för kämteknisk SKB:s vilja att göra förstudier i Oskarshamn, Nyköping, verksamhet Östhammar och Varberg. Avskriver Kävlinge kommun. Ingår i bakgrundsmaterialet for val av områden for platsundersökningar.

Förstudie Storuman Kartlägger systematiskt förutsättningarna i Storumans Slutrapport+29 kommun. Anger fyra områden av intresse för delrapporter platsundersökningar och prioriterar två av dessa. Belyser möjliga konsekvenser av en djupforvarslokalisering regional och lokal synvinkel. ur Beskriver möjlig inverkan på miljön. Ingår i bakgrundsmaterialet och jämförelseunderlaget för val av områden för platsundersökningar.

Förstudie Malå Kartlägger systematiskt förutsättningarna i Malå Slutrapport+l6 kommun. Anger tre områden av intresse för delrapporter platsundersökningar och prioriterar två av dessa. Belyser möjliga konsekvenser av en djupförvarslokalisering regional och lokal synvinkel. ur Beskriver möjlig inverkan på miljön. Ingår i

bakgrundsmaterialet, jämförelseunderlaget och ev

urvalsunderlaget för val av platser.

Förstudie Nyköping Under framtagning. Kartlägger systematiskt förutsättningarna i Nyköpings kommun. Kartlägger i synnerhet förutsättning i anslutning till Studsvik. Kommer att områden av intresse för ange platsundersökningar med ev prioritering. Belyser möjliga konsekvenser djupförvarslokalisering ur av en regional och lokal synvinkel. Beskriver möjlig inverkan på miljön. Ingår i bakgrundsmaterialet,

jämförelseunderlaget och ev urvalsunderlaget för val

områden for platsundersökningar. av

Förstudie Motsvarande för Nyköping. Särskild fokus på som Östhammar Forsmarksornrådet.

Förstudie Motsvarande för Nyköping. Särskild fokus på som Oskarshamn Simpevarpsornrådet.

MKB-processen

Syftet med MKB-processen är att genom dialog mellan berörda intressenter se till att sökanden tar fram ett fullgott beslutsunderlag. Berörda intressenter har stor frihet att gemensamt utforma processen. SKB har i ett tidigt skede tagit upp en dialog lokalt och med myndigheter i samband med att lokaliseringsstudiema rörande inkapslingsanläggningen och djupförvaret påbörjats. Det är angeläget att man dels etablerar en helhetssyn på MKB-arbetet, dels fokuserar arbetet på viktiga frågeställningar för respektive kommun och plats. Figur 15 visar att de huvudfrågor som behöver tas upp i MKB-arbetet syftar till att komma fram till en lämplig metod, en lämplig lokalisering i landet och en lämplig lokal utformning av systemet. Dessa frågor hänger, som illustreras av figuren, delvis ihop och behöver därför bearbetas parallellt. Frågeställningarna kan vara av nationell, regional eller lokal karaktär.

Lämplig Lämplig metOd -.lokalisering /Tekniska systemlösningar Lokaliseringsöverväsandeñx Alternativochnollaltematlv - - ||k3P8"fl9I dlUPf5|V3| - Säkerhetoch strålskydd ; - Transporter - , - Mlljöpåverkan s ,..u.., Platsanpassade lösningar . , för valt system -w - Miljö - Säkerhet - Planfrágor - Teknik - Platsundersöknlng

Lämplig lokal utformning

Figur 15. Huvudfrågor i MKB-arbetet

I regeringsbeslutet från 1995-05-18 angående kompletteringen av FUD-program

92 som SKB inlämnade 1994-08-19 uttalas att "Länsstyrelsen har ansvar och

tillsyn i länet över hushållningen med naturresurser. Regeringen förutsätter att länsstyrelsen i det län berörs förstudier, platsundersökningar eller som av detaljstudie samordnande för de kontakter med kommuner och tar ett ansvar

statliga myndigheter behövs för att SKB skall kunna ta fram underlag till en

som MKB för prövning enligt 4 kap naturresurslagen. I de regioner där förstudier genomförs har genom respektive länsstyrelses nu förfarande för MKB-samråd initierats. l Malå har kommunen, under försorg ett medverkan länsstyrelsen, organiserat fristående granskning av SKB:s av en Granskningen inom de närmaste veckorna april 1997 och förstudie. rapporteras förväntas bl synpunkter inför eventuell fortsättning av lokaliseringsa ge en studierna i Malâ. Ett samrådsförfarande rörande inkapslingsanläggningen har skett 1994-96 i k MKB-forum i Kalmar län, vilket har givit alla parter ett s värdefulla erfarenheter. finns erfarenheter på olika håll bra förutsättning att Sammantaget nu genom vidare på i den fortsatta lokalt och regionalt. SKB vill särskilt bygga processen understryka behovet ett brett regionalt perspektiv på frågorna som av komplement till det lokala perspektivet. Ett nationellt samrådsförfarande för samtliga förstudier avseende frågor av karaktär under diskussion och utarbetande den nationelle gemensam är av samordnaren i samverkan med aktuella länsstyrelser, berörda kommuner och SKB. Det är enligt SKB angeläget att ett sådant nationellt myndigheter samt samrådsförfarande kommer igång och kan börja utvecklas gemensamt av frågor allmänt intresse identifieras och diskuteras i parterna. Då kan bl a av som förstudiekommunema föras till diskussion, se figur 16. upp gemensam

Parter Omfattning Åtgärder

Beaktasi förstudien

Länsstyrelse lnformauon Noterasoch beaktasom det blir platsunder- Kommun Diskussion - söknmga,

SKB Frågor - Tas upp i nationellt SV"P""° samråd Myndigheter

Lämnas utan åtgärd Dokumenteras i protokoll från samrådsmöten SKBger motiv

Figur l Exempel på struktur för MKB-samråd vid förstudie

Svårigheter och framsteg

Det är nu fem år sedan SKB presenterade sitt FUD-program 92 med målet att till 2008 lokalisera och bygga ett första steg ett djupforvarssystem demonav strationsdeponering. Erfarenheterna idag visar såväl svårigheter framsom steg.

För fem år sedan visste SKB inte om det överhuvudtaget skulle möjlighet - vara att ta upp en konkret diskussion med kommuner om den känsliga frågan om en

djupfdrvarslokalisering. Idag har 5 förstudier genomförts eller påbörjats. Öppna,

seriösa och kunniga diskussioner förs ute i kommunerna och en bred demokratisk delaktighet håller på att växa fram.

För fem år sedan ingick i planen att såväl förstudier platsundersökningar - som skulle vara genomförda vid det här laget. Idag bedömer SKB att start av platsundersökningar kan ske tidigast 1999. Arbetet i det inledande skedet av lokaliseringsprocessen har alltså visat sig ta längre tid än beräknat. Arbetet med framtagning av underlag och samråd har blivit omfattande. SKB detta mera ser som en viktig och nödvändig lärdom. Samverkan och demokratisk förankring kräver mycket tid och måste få ta den tid som behövs.

Den första förstudien Storuman slutade i folkomröstning med tydligt - en utslag mot fortsättning. Ytterligare folkomröstning i Malå hålls hösten en en 1997. Det finns risk att folkomröstningar i ett tidigt skede blockerar en möjligheterna att komma vidare. Det kommer att krävas tid, engagemang och bred diskussion för att bygga den kunskap och det förtroende för arbetet som upp måste finnas för att man skall kunna vidare.

Under de gångna fem åren har flera konstruktiva komponenter tillkommit för skapa bra Länsstyrelsemas roll har preciserats. Kommunerna kan att en process. medel från kämavfallsfondema. En nationell samordnare har tillsatts. få egna Krav på redovisning inför platsundersökningar har angivits. En lokal kompetensuppbyggnad pågår ute i kommunerna. MKB-samråd har inletts och utvecklas

konstruktivt.

Delar har visat sig väcka mycket frågor och diskussion av programmet som och där det ibland finns starkt delade meningar är

metodvalet redovisning lokaliseringsfaktorer och kriterier - av platsvalsprocessen -

Metodvalet. SKB:s omfattar huvudlinje djupförvar och studier program en alternativ. Myndigheter och regering har i olika sammanhang dels godtagit av inriktningen på huvudlinje dels understrukit att alternativ måste studeras och en att inga bindande beslut ännu är fattade. SKB positivt på fortsatt diskussion för- och nackdelar med alternativ ser en av till huvudlinjen djupförvar. Någon konkret bindning till ett djupförvarssystem kan inte ske förrän lokaliseringstillstånd utfärdas och detaljunderanses om sökningar Även längre fram i sådan efter inledande drift, bör startar. en process, förnyad utvärdering olika alternativ ske med tanke på möjligheterna till en av teknisk utveckling. Lokaliseringskriterier. I beslutet FUD-program 92 begärde regeringen om kompletterande redovisning bl "de kriterier och metoder som kan bilda en a av

underlag för val platser lämpliga för slutfbrvar En sådan redovisning gavs i

av kompletteringen till FUD-program 92 varvid regeringen fann beslut ll 1995- 05-18 "SKB har på ett utförligt sätt redovisat sin syn på kriterier och att

metoder för finna från olika utgångspunkter lämplig lokalisering av

att en djupfiirvaret. De lokaliseringsfaktorer och kriterier SKB anger bör enligt som

regeringens uppfattning utgångspunkt för det fortsatta

vara en lokaliseringsarbetet I rapporteringen genomförda och pågående förstudier framgår av hur de redovisade lcriteriema tillämpas i praktiken i detta skede. Arbete som nu pågår och som regering och myndigheter efterfrågar syftar till att ytterligare precisera lokaliseringsfaktorer och kriterier inför och vid genomförande av nästa steg, dvs platsundersökningar. En sådan precisering också SKB värdefull för såväl ser som platsundersökningsarbetet trovärdigheten för detta. Det emellertid som är viktigt att understryka att det i slutänden är utifrån ingående miljökonsekvens- och säkerhetsen analys som samlad bedömning lämpligheten för olika undersökta en av platser kan göras. Platsvalsprocessen. I regeringsbeslutet den 18 maj 1995 framhöll regeringen att "ansökningarna om tillstånd enligt 4 kap naturresurslagen och 5 §

kärntekniklagen att uppföra ett slutfbrvar för använt kärnbränsle och kärnavfall

bör innehålla material för jämförande bedömningar visar platsanknutna som att förstudier i enlighet med SKB:s redovisning bedrivits på mellan 5 10 platser i landet och att platsundersökningar bedrivits på minst två platser skälen för samt valet av dessa platser. En nyckelfråga för hela platsvalsprocessen är i vilken utsträckning den skall bygga på kommunernas medverkan. SKB har valt att för alla steg från och med det att man specifikt utreder förhållanden i kommun förstudie försäkra sig en om att kommunen vill medverka i arbetet. Denna uppläggning har regeringens stöd vilket framgår av följande citat ur beslutet FUD-program 95: om Regeringen utgår ifrån att SKB i samråd med berörda kommuner skall ges tillfälle att bedriva platsanknutna förstudier på sådant sätt bra ett att ett beslutsunderlag finns tillgängligt inför SKB:s samråd med SKI och SSI om platsundersökningarna. SKB bör vinnlägga sig berörda kommuner om att ges ett så bra underlag som möjligt inför olika ställningstaganden i lokaliseringsarbetet. "

Även SKB i dagsläget har bedrivit om eller bedriver sammanlagt 5 förstudier så är det angeläget att till stånd ytterligare ett förstudier. Tillsammans med par planerade regionala Översikter och tidigare beskrivet jämförelsematerial kommer detta att ge ett utomordentligt brett och omfattande underlag för de bedömningar som behöver göras när områden för platsundersökningar skall väljas.

Referenser

Nedanstående referenslista hänför sig huvudsakligen till beskrivningen av kämavfallsprogrammets historik såsom den illustreras i figur

Använt kärnbränsle och radioaktivt avfall. Betänkande av Akautredningen. SOU 1976:30 Del SOU 1976:31 Del II, SOU 1976:41 Bilaga

Kärnbränslecykelns slutsteg. Förglasat avfall från upparbetning. Del I-V. Projekt Kärnbränslesäkerhet. SKBF/KBS, Stockholm, november 1977

Kärnbränslecykelns slutsteg. Slutförvaring använt kärnbränsle, Del I-II. av Projekt Kärnbränslesäkerhet. SKBF/KBS, Stockholm, september 1978

Kärnbränslecykelns slutsteg. Använt kärnbränsle KBS-3. Del I-IV. SKBF/KBS, Stockholm, maj 1983

Regeringsbeslut 73, 1984-06-28

Kärnbränslecykelns slutsteg. Använt kärnbränsle KBS-3. Program for forskning och utveckling. SKBF/KBS, Stockholm, februari 1984

FoU-program 86, Del I-III. Kärnkraftavfallets behandling och Slutförvaring. Program för forskning, utveckling och övriga åtgärder. SKB, Stockholm, september 1986

KASAM-rapport från ett seminarium etiskt handlande under osäkerhet om i Stockholm den 8-9 september 1987. SKN Rapport 28, mars 1988

FoU-program 89, Del I-II. Kärnkraftavfallets behandling och Slutförvaring. Program för forskning, utveckling och övriga åtgärder. SKB, Stockholm, september 1989

Storage of nuclear waste in deep boreholes. Juhlin, very C, Sandstedt H. SKB TR 89-39. December 1989

SKB 91. Slutlig förvaring av använt kärnbränsle. Berggrundens betydelse for säkerheten. Maj 1992

KASAM-rapport från ett seminarium beslut under osäkerhet om i anknytning till kärnavfallsfrågan på Hässelby Slott den 4-6 april 1990. SKN Rapport 45, februari 1991

FUD-program 92. Kärnkraftavfallets behandling och slutförvaring. Program for forskning, utveckling, demonstration och övriga åtgärder. Rapport med tre underlagsrapporter. SKB, Stockholm, september 1992

SKI:s utvärdering av SKB:s FlåJD-Program 92 Sammanfattning och

- Slutsatser, SKI TR 93: 13

SKI:s utvärdering av SKB:s FUD-Program 92 Sammanställning - av remissvar, SKI TR 93: 15

KASAM:s yttrande SKB:s FUD-Program 92, SOU 1993:76, KASAM om 1993

Regeringsbeslut 40, 1993-12-1 6

KASAM-rapport från ett internationellt seminarium miljökonsekvensom beskrivningen MKB och dess roll inför slutforvaringen kärnavfall i av Luleå 24-26 oktober. SOU 1995:90

FUD-program 92. Kompletterande redovisning. Kärnkraftavfallets behandling och slutförvaring. Komplettering till 1992 års sammanställd med anledning regeringsbeslut 1993-12-16. program av SKB, Stockholm, augusti 1994

SKI:s yttrande över SKB:s kompletterande redovisning till FUD-Program 92, SKI Rapport 95:1, januari 1995

Regeringsbeslut 1 1995-05-18

Förstudie Storuman Slutrapport. - SKB januari 1995

FUD-program 95. Kiirnkraftavfallets behandling och slutfiirvaring. Program for inkapsling, geologisk djupiörvaring samt forskning, utveckling och demonstration. SKB, Stockholm, september 1995.

SR 95. Mall for säkerhetsrapporter med beskrivande exempel. SKB, Stockholm, 1995

SKI:s utvärdering SKB:s FUD-Program 95 Sammanställning av av remissvar, SKI Rapport 96:41, april 1996

Kärnavfall, teknik och platsval KASAM:s yttrande över SKB:s FUD- - Program 95. SOU 1996:101, juni 1996

Regeringsbeslut 25, 1996-12-19

WP-Cave assessment of feasibility, safety and development potential. - SKB TR 89-20. September 1989

Projekt AlternativStudier för Slutförvar PASS. Slutrapport. SKB, Stockholm, september 1992

Översiktsstudie 95 Lokalisering djupforvar för använt kärnbränsle. - av SKB oktober 1995

Förstudie Malå Slutrapport. - SKB mars 1996

Förstudie Nyköping Preliminär slutrapport. - SKB maj 1997

Kommer vi att lyckas

Lars-Erik Holm

Inledning

De reflektioner och synpunkter som ges i denna presentation utgår från Statens strålskyddsinstituts, SSI, uppgifter tillsynsmyndighet enligt som strålskyddslagstiftningen och från hittillsvarande erfarenheter baserade på institutets engagemang i lokaliserings- och beslutsprocessema. Kämavfallet och det använda kärnbränslet finns till följd det politiska av beslutet att i Sverige använda kärnkraft för energiproduktion. Det därför också är en nationell angelägenhet att ta hand avfallet på säkert Lagen om ett sätt. 198423 om kärnteknisk verksamhet entydigt industrin har det fulla anger att och odelade ansvaret för att ta hand det uppkomna avfallet. Strålskyddslagen om 1988:220 innehåller bestämmelser med innebörd. För samma att övervaka att industrin fullgör sina skyldigheter utövar SSI och Statens kämkraftinspektion, SKI, tillsyn enligt strålskydds- respektive kämtekniklagstiftningen. Begreppet vi i presentationens titel kan således ha olika innebörd för olika intressenter och organisationer. Därmed också begreppetatt lyckas ges olika tolkning av olika organisationer. Godtar att det är nationellt mål man ett att ta hand om avfallet, avser vi samhället i dess helhet, ochatt lyckas innebär just att avfallet tas om hand på ett säkert sätt. För reaktorinnehavama har begreppet en delvis annorlunda innebörd lyckas när har fullgjort sin - man man lagstadgade skyldighet att ta hand om det uppkomna avfallet. SSI arbetar för att minska risker till följd verksamhet med strålning och vill av därför att avfallet hanteras och tas hand på från strålskyddssynpunkt om ett bra sätt. En princip är att detta måste såväl vår framtida generationer, avse egen som och stråldoserna i framtiden får inte högre än vad vi kan idag. vara acceptera Omsorgen om framtiden är av stor vikt vid omhändertagandet det använda av kämbränslet, eftersom det innehåller del mycket långlivade radioaktiva en ämnen. För SSI innebär "att lyckas flera saker. Institutets och det nationella målet med att lyckas sammanfaller avfallet tas hand på från strålskyddsom om ett synpunkt bra sätt, som samhället kan acceptera olika synvinklar kostnader, ur värderingar m.m.. Som myndighet har SSI också lyckats när fattar man ett

riktigt beslut, utifrån det underlag och de kriterier som finns. Med det synsättet kan både ett avslag och ett bifall på ansökan innebära att myndigheten har en lyckats. SSI har också "lyckats" kommuner har känt ett tillräckligt stöd från om SSI när det gäller sakligt underlag för beslut. För bidra till att avfallet tas hand på ett bra sätt medverkar SSI, liksom att om andra myndigheter, i hela från det att ett projekt initieras till dess att processen beslut har fattats. I bidrar SSI med sin kompetens på strålning och ett processen strålskydd inte Eftersom SSI sakkunnig myndighet ska men styr processen. som lämna yttrande eller fatta ett beslut ansökan, är det inte lämpligt att ett om institutet dessutom leder fram till ansökan. En situation styr processen som skulle då uppstå där myndigheten granskar sig själv eller tar över delar av

industrins ansvar.

Ansökan och beslut

Beslut och ställningstaganden Fonnella myndighetsbeslut går alltid att spåra. Bakom dessa finns dock en lång rad ställningstaganden, det kan svårt att spåra eller avgöra på vilket av som vara de har påverkat beslutet. ställningstaganden görs också fortlöpande, utan att sätt knutna till visst ärende eller viss ansökan, och de kan få stor betydelse vara ett en formellt bindande för motparten/partema. De som på något sätt utan att vara medverkar i SKBs pågående platsvalsprocess hamnar alla myndigheter, kommuner och SKB självt- i olika situationer som kräver att man tar ställning. skapa insyn och delaktighet i måste alla sträva efter tydlighet, För att processen begriplighet, och att dokumentera det sker. Dessa faktorer är transparens som alla centrala för den MKB-process måste genomföras inför ansökningar om som att uppföra olika anläggningar i slutförvarssystemet.

Vilka beslut ska fattas

När ansökan inkapslingsanläggningen prövas, måste hela slutförvarsen om systemet beaktas, eftersom ansökan innebär att man gör ett val även för utformefterföljande hanteringssteg. Många, inte minst från kommunalt håll, ningen av efterfrågat redovisning hela slutförvarssystemet, dvs. de olika anlägghar en av verksamheterna och kopplingama mellan dem. Regeringen ställer i sitt ningarna, beslut från december 1996 över SKBs FUD-95 krav på SKB att genomföra en Systemanalys, inklusive altemativredovisning. Det är uppenbart att stora en

förväntningar på analysen finns från många olika håll, vilket framgår många av remissyttranden över SKBs FUD-95. Efterfrågan och de högt ställda förväntningarna ställer stora krav på SKB att göra systemanalysen begriplig och tillgänglig för en bred krets. SSI och SKI arbetar just med att utarbeta nu en gemensam promemoria med frågeställningar kring strålskydd och säkerhet som rnyndigheterna önskar se belysta i SKBs redovisning. I FUD-beslutet från 1996 har regeringen uttryckt att SKB bör samråda med SKI och SSI om förutsättningarna för platsundersölcningama, enligt som planerna ska genomföras efter avslutade förstudien Samrådet innebär att de olika aktörerna måste göra ställningstaganden stor betydelse utan att fatta formella av beslut. För SSIs vidkommande gäller det att övertyga sig om att de tvåminst platserna som SKB föreslår är rimliga val, att valet baseras på ett tillräckligt underlag förstudiema, och att det har upprättats ett platsundersökningsprogram av hög vetenskaplig kvalitet som har förutsättningar att ge svar på relevanta frågeställningar bl.a. strålskyddskaraktär. SKBs val platser baseras av av emellertid på mer än strålskydds- och säkerhetsöverväganden. Om t.ex. tre kandidater utifrån förstudiema bedöms som likvärdiga från strålskyddssynpunkt, kommer valet att avgöras faktorer utanför SSIs kompetensornråde. Av detta av skäl innebär platsvalet för SKB ett hänsynstagande till rad olika en bedömningsgrunder och SSIs förpliktelse är att bedöma den strålskyddsmässiga lämpligheten. Om platsundersölmingama leder till att SKB vill vidare med detaljundersökning, som enligt regeringsbeslut är det första steget i uppförande av en kärntelcnisk anläggning dvs. ett slutförvar, kommer myndigheterna att göra en mycket omfattande granskning av SKBs ansökan inför regeringens beslut i frågan. Även efter genomförd detaljundersökning kommer en nya prövningar att krävas. Det gäller t.ex. tillstånd för utbyggnad ett demonstraav tionsforvar, driftrnedgivanden osv.

Vägen till ansökan och beslut Ett utmärkande drag för kämavfallsfrågan- inte enbart i Sverige utan generelltär den långa platsvalsprocessen. Orsakerna är flera: det är en komplicerad och kostsam teknisk/vetenskaplig uppgift, platsval och platskaraktärisering tar tid, det är en fråga som i allmänhet uppfattas kontroversiell och, slutligen, det är som ett demokratiskt/politiskt beslut som ska fattas och den processen måste få ta tid. Arbetet med att utveckla en metod for att ta hand om avfallet har hittills pågått under drygt 20 år, men det är först under 1990-talet som frågan blivit en

demokratisk angelägenhet. Debatt har visserligen förekommit, men det är först i och med kommunerna blivit direkt berörda betydelsen av demokratiatt som frågorna blivit konkret. Det tidigare arbetet utfördes nästan uteslutande av tekniker och olika experter. Kommunerna, å andra sidan, har först under de senaste åren blivit engagerade i och med SKBs förstudier. Kommunerna hamnar sålunda i situation då de under kort tid dels ska sätta sig in i komplicerade en en frågeställningar såväl teknisk filosofisk natur, dels förväntas ta ställning av som till dessa frågor. SSI har stor förståelse för att kommunerna upplever sig vara i situation, och att detta faktum i sig motiverar att den demokraen utsatt menar tiska i stor utsträckning måste styra takten i lokaliseringsarbetet. processen Under den gångna ZO-årsperioden har stora förändringar skett i samhället och i lagstiftningen, påverkar avfallsfrågan och platsvalsprocessen. Rätten till som insyn och delaktighet för olika organisationer och folkrörelser har förstärkts, inte minst den allt större betydelse som ges miljökonsekvensbeskrivningar genom MKB. Dessutom visar erfarenheten i Sverige och utomlands att en nödvändig förutsättning for framgång är att arbetet bedrivs med stor öppenhet och lyhördhet. Det leder återigen till slutsatsen att planeringen måste ta hänsyn till den demokratiska och inte bara utgå från tekniska möjligheter. SKBs processen valda strategi, med frivillighet hörnsten, kräver att den demokratiska som en stort utrymme och tillräcklig tid, annars finns uppenbara risker att processen ges hela platsvalsprocessen havererar. Erfarenheten från SKBs pågående förstudier tydligt exempel på det är demokratifrågoma dominerar tidsåtär ett att som gången och avgörande betydelse för framgången. som är av Sverige har utbyggt och fungerande systern för att slutförvara låg- och ett medelaktivt avfall och för att mellanlagra använt kämbränsle och annat högaktivt avfall. SSI därför att det finns tid för en lokaliseringsprocess som anser tillgodoser rätten till insyn och delaktighet. MKB-frågor får, redan nämnts, allt större betydelse i samhället. Det är som tydligt för alla deltar i SKBs platsvalsprocess. Förstudiema har alltmer som utvecklats till att bedrivas MKB-processer; en utveckling som SSI ser som som positiv, och så vitt jag kan bedöma delas denna uppfattning av alla deltagare. En väl fungerade MKB-process kräver att deltagarnas roller är definierade och tydliga för alla. För SSI är det viktigt att en oberoende myndighet agera som med hög kompetens och integritet. SSI är tillsynsmyndighet och bidrar i en med sin kunskap strålning och strålskydd, dess tillämpning MKB-processen om och konsekvenser. Kravet på insyn och delaktighet i processen omfattar även myndigheterna. Det måste möjligt för alla berörs, direkt eller indirekt, av myndigheternas vara som

arbete och agerande att ta del detta och att ställa frågor. SSI av menar därför att någon form utfrågningar under MKB-processen inbegripande av myndigheterna kan bidra till att främja såväl insyn dialog mellan de olika aktörerna. som Förutom att deltagarnas roller måste definierade, krävs vara alltså för en framgångsrik MKB-process tydliga och arbetsformer. Även ramar ett stort mått av flexibilitet är nödvändigt i kan förutses pågå en process som över många år och behövs för att kunna till lokala förhållanden anpassa processen och till förändringar i tiden. SSI ser med intresse fram emot förslaget till Miljöbalk eftersom den, om den antas av riksdagen, troligen kommer att både för MKB-dokument och ge ramar MKB-processer. Det är fördelaktigt MKB-processen för slutförvarssystemet om så långt möjligt harmoniserar med den gäller för som som annan potentiellt miljöstörande verksamhet. Den långa processen kräver enligt SSI att olika hållplatser finns där summeringar och avstämningar kan göras. Ett exempel är FUD-granskningama som hittills haft en sådan funktion. I takt med fortskrider behövs att processen ytterligare hållplatser och två sådana möjligheter i regeringens FUDges senaste beslut. Det ena är den Systemanalys SKB ska göra, är ett mycket tydligt som exempel på summering, och det andra är det samråd som SKB enligt regeringen bör ha med SKI och SSI om förutsättningarna för platsundersökningama när och om de blir aktuella. SSI förutsätter och kommer att eftersträva samrådet att sker med goda möjligheter till insyn for andra intressenter.

F UD-program och granskning Hittills har SKBs redovisning sitt FUD-program vart tredje år med av efterföljande granskning och regeringsbeslut haft betydelse för bedömning av pågående och planerad verksamhet. Granskningama och besluten har utöver den egentliga FoU-verksamheten också handlat frågor platsvals- och om om beslutsprocesserna. I takt med att SKBs platsvalsprogram fortskrider och eventuellt intensiñeras, ändras kraven på FUD-programmet och FUDgranskningen. Beslut och ställningstaganden kommer att behöva göras oftare än med FUD-processens 3-årsintervall. SSI att FUD-processen måste menar anpassas så att dess koppling till platsvalsprocessen blir tydlig. Den systemanalys som regeringen krävt att SKB ska redovisa har enligt SSI möjligheter att tillgodose detta önskemål. Platsvalsprocessen medför också att intresset, inte minst på lokal nivå, för FUD ökar och detta ställer ökade krav på tillgänglighet.

FUD måste med andra 0rd göras begriplig för så bred krets som möjligt, en vilket också fördes fram många remissinstanser i granskningen av FUD-95. av I kämtekniklagens 12 § att en allsidig FoU-verksamhet ska bedrivas av anges reaktorinnehavama, i praktiken SKB. Vad innebär allsidig när den första av ansökan, troligen avseende inkapslingsanläggning, lämnats in Det måste en tydligt tillräcklig FoU har gjorts för att motivera det vägval som göras att ansökan innebär, och avgränsningar för fortsatt FoU måste göras. Om en ansökan avslås blir följden att både allsidighet och djup i den genomförda forskningen måste omprövas, ansökan bifalls och en anläggning men om en uppföras, ändras på väsentligt sätt förutsättningarna för fortsatt FoU. börjar ett detta skäl SSI fram emot diskussion hur FUD ska Av bland annat ser en om inriktning den ska ha i framtiden. Även den kravbild som hanteras, och vilken formulerar har betydelse. Det framgår regeringens sista FUD-yttrande att SSI av SKB bör ta hänsyn till myndigheternas krav i FUD-programmet.

Nationell samordning mycket positivt på regeringen inrättat funktion för nationell SSI ser att en samordning på kämavfallsområdet. Vad hittills ofta kommit i skymundan är som det nationella intresset att finna lösning på slutförvarsfrågan. SSI anser av en uppgifter för samordnaren är att på nationell nivå skapa former därför att viktiga diskussion mellan alla berörda, d.v.s. SKB, kommuner, centrala och regioför nala myndigheter, miljörörelser m.fl. En viktig uppgift för samordnaren är annan förstudiekommunema i kontakter sinsemellan, med SKB, myndigheter att bistå och andra. också den nationelle samordnaren bra plattform för att föra ut SSI ser som en delar myndighetens arbete berör förstudiekommunema. Ett exempel de av som till föreskrifter slutligt omhändertagande använt kärnbränsle är förslaget om av och kämavfall SSI remitterade förra veckan. I samordnarens regi kommer som förstudiekommuner och länsstyrelser att anordnas den 24 april, då ett möte för SSIs förslag kommer presenteras och diskuteras. På det sättet försöker instiatt tillsammans med samordnaren bidra till bra förutsättningar för komtutet att och länsstyrelsernas remissbehandling. Detta är givetvis gynnsamt munernas eftersom eftersträvar konstruktiv dialog våra föreskrifter. också för SSI, en om

Kommunikation och information

En av SSIs viktigaste uppgifter i allmänhet och i MKB-processen i synnerhet är att bistå med information och att samtalspartner. Institutet vill vara en att strålskyddsfrågor ska diskuteras och vill därför delta i dialoger i tidigt ett skede. Annars finns en risk att väsentliga frågeställningar i värsta fall inte diskuteras alls eller också beaktas i ett för sent skede. SSI har tidigare, framför allt av resursskäl, inte i tillräcklig utsträckning kunnat svara upp mot kommuners förfrågan information och medverkan vid om olika möten. Situationen har förbättrats i och med att SSI och SKI beviljats medel ur kärnavfallsfonden för ett treårigt infonnationsprojekt kring avfallsfrågor. Myndigheterna har två informatörer avsevärt förbättrar möjsom ligheterna till aktiv information och till större närvaro i förstudiekommunema. Det är värdefullt att ha en öppen dialog med olika organisationer, t.ex. kommuner, myndigheter och miljörörelser. Hittills har SSI prioriterat förstudiekommuner eftersom de n. har det största behovet, vi fram emot utmen ser ökade kontakter även med andra Förhoppningsvis kommer infonnagrupper. tionsprojektet att möjliggöra sådan kontakter i större utsträckning än hittills.

SSI:s kriteriearbete

En viktig uppgift för myndigheten är att redovisa de strålskyddskrav ställs i som olika sammanhang. Detta är viktigt både för sökanden SKB och för beslutsfattare, kommuner, organisationer m.fl. behöver eller vill känna till som myndighetens krav. SSI har nyligen remitterat ett förslag till föresloifter om hälso- och miljöskyddskrav i samband med slutligt omhändertagande av använt kärnbränsle eller kärnavfall. Dessa föreskrifter kommer att ha direkt påverkan en på framtagandet av ett slutförvarssystem. Inom kort kommer ett förslag till föreskrifter om arkivering av handlingar vid kärntekniska anläggningar att slutbehandlas. Förslaget remissbehandlades under hösten 1996. Institutet planerar också att utarbeta föreskrifter vad gäller innehållet i miljökonsekvensbeskrivning för slutförvarssystem. Arbetet planeras ske under 1998, bl.a. därför att SSI vill avvakta Miljöbalken så att eventuella myndighetsföreslcrifter harmoniserar med denna. Med anledning av regeringens krav att SKB bör göra systemanalys, arbetar en SSI och SKI gemensamt med att formulera myndigheternas krav på innehåll i redovisningen. Arbetet beräknas slutföras kring årsskiftet 1997/98.

SSI kommer att fortsätta att utveckla metoder for granskning och analys. Att vidmakthålla och utveckla rätt kompetens infor kommande granskningar är ett långsiktigt arbete måste bedrivas kontinuerligt. Inom vissa områden återstår som mycket arbete med att utveckla kriterier och krav. Detta är särskilt tydligt när det gäller skyddet miljön mot skadliga effekter av strålning. Strålskyddet har av hittills varit fokuserat på människors hälsa och miljön har allmänt ansetts vara tillräckligt skyddad människors hälsa skyddas. SSI arbetar med ta fram om miljöskyddskriterier och ett viktigt inslag i detta arbete är internationell samverkan. Våren 1996 genomfördes i samarbete med Atomic Energy Control Board, AECB, i Kanada ett internationellt symposium om miljöskydd. Samarbetet med AECB kommer att fortsätta och ett nytt symposium är planerat att äga rum 1999. SSI internationellt utbyte idéer och erfarenheter kring kriterier för ser av hälso- och miljöskydd både värdefullt och nödvändigt. Institutet kommer som inhämta internationella synpunkter på förslaget till föreskrifter om t.ex. att slutligt omhändertagande använt kämbränsle eller kämavfall. SSI planerar av också tillsammans med U.S. Environmental Protection Agency, EPA, att ett internationellt symposium om bl.a. hälsoskyddskriterier. arrangera Jag vill avslutningvis betona att medverkan i platsvalsprocessen är och kommer förbli prioriterad uppgift for SSI. Om vi beaktar de steg som jag att en skisserat här, då kommer vi också att lyckas.

Dagens beslutsprocess ur SKIs perspektiv

Lars Högberg

Från FUB-program till förslutning tre utmaningar för SKI -

Att pröva frågor om tillstånd enligt kämtekniklagen för bygga och driva att ett slutförvar för det svenska använda kärnbränslet innebär tre typer av utmaningar för SKI som tillsynsmyndighet. Utmaningama är vetenskapliga, tekniska och demokratiska.

De vetenskapliga utmaningarna består i att åstadkomma klar bild de en av egenskaper, händelser och påverkar slutförvarets säkerhet. Dessa processer som utmaningar måste mötas för att med stöd ingående säkerhetsanalys skapa av en rimlig vetenskaplig tilltro till slutförvarets säkra funktion över tusentals till hundratusentals år. SKIs nyligen avslutade säkerhetsanalysprojekt SITE 94är

ett exempel på SKIs insatser för att möta denna utmaningar. typ av De tekniska utmaningarna består i att säkerställa att de tekniska och geologiska egenskaperna hos det slutförvar skall byggas står i som överensstämmelse med de beräkningsmodeller och data har i som använts säkerhetsanalysen av slutförvaret. För SKIs del blir detta mycket fråga en om att säkerställa att SKB tillämpar effektiv kvalitetssäkring i alla led: tekniken utveckling, platsundersökningar, konstruktion, tillverkning, byggnad och drift.

De demokratiska utmaningarna består i ett första steg i att få hos acceptans politiska beslutsfattare och allmänheten för den säkerhets- och strålskyddsnivå

som skall läggas till grund för tillståndsgivningen. Det är också fråga att få om acceptans för den typ av säkerhetsredovisning bevisföring så vill - om man - som skall avkrävas den sökande för att denne skall kunna skapa rimlig tilltro till att föreskriven säkerhets- och strålskyddsnivå uppnås. Detta blir i hög grad fråga en om tydliga och väl förankrade myndighetskrav. I ett nästa steg rör det sig att om nå acceptans för slutligt val teknisk lösning och plats för slutförvar. Tilltro av ett till sökandens säkerhets- och strålskyddsredovisningar och till myndigheternas

granskning av dessa kommer här att spela central roll. en Prövnings- och beslutsprocessen blir med nödvändighet komplicerad. Den skall ske i flera steg och med många aktörer: sökanden, berörda kommuner, ett

SKI rapporterna 96:36och97:5medtillhörande underlagsrapporter

flertal myndigheter och i slutlig instans regeringen. Den rymmer många mot-

och värderingar i sakfrågoma. Allmänhet och miljöorganistående intressen sationer har höga förväntningar på insyn och medinflytande. i sig är så komplicerad blir det viktigt att undvika onödiga Eftersom processen och friktioner. Det är då önskvärt att så långt möjligt skapa komplikationer formerna för tillståndsprövningen i dess olika steg. Man bör samförstånd kring helhetsbild och de olika beslutsstegen vid en då utgå från en av processen tillståndsprövning slutforvarssystemet. I sitt yttrande över SKB FUD-program av 952 förslag till riktlinjer för prövningsprocessen för olika anlägggav SKI vissa Detta föredrag bygger vidare de tankegångar ningar i slutforvarssystemet. Tankegångama har ytterligare utvecklats i ljuset av bl.a. de där framfördes. som tagits och den pågående utvecklingen vad gäller miljökonregeringsbeslut som sekvensbeskrivningar MKB. helhetsbild de tillståndsprövningar enligt käm- Figur 1 söker ge en av beslutspunkter torde bli aktuella för ett svenskt sluttekniklagen och andra som gällande rättsakter och praxis vad gäller forvarssystem. Figur l utgår från tillståndsgivning enligt kämtekniklagen. Totalt torde tillämpning, t.ex. stegvis tio beslutspunkter, utspridda över en tidsperiod på minst det röra sig om mer än beslutspunktema har starka inbördes kopplingar. Detta femtio år framåt. Flera av och utvecklas närmare i följande avsnitt. Flera av beslutsfinns antytt i figur l ställningstaganden och långsiktig räckvidd på punktema innebär också av stor regeringsnivå. bl.a. detta skapar starka skäl både kommunal nivå och Det är som delbesluten bör fattas utifrån helhetsbild av beslutsprocessen. for att de olika en utmaning i sig uppnå stabilitet och konsekvens i en Sedan är det sannolikt en att sträcker sig över femtio år eller framåt. Erfarenheten beslutsprocess som mer tidsperspektiv kan politiska och samhälleliga värderingar visar att i sådana grad. Detta kan bl.a. ta sig uttryck i ändrad lagstiftning förändras i betydande med åtföljande ändringar i beslutsprocessen.

2 SKI Rapport 96:49

Beslutssteg i slutförvarssyslemet 1997 2050 P

, v + Tillslöndsprövning enligtKTL FUD-progrom V Annanprövning

Uppförande Aktivdziñ Fortsatt drififoratt Inaktiv provdrifi l slutföra m . mms steg inkapsling Inkopslingsonlöggning

Figur 1

Utgångspunkter i för SKI tillämpliga rättsakter och regeringsuttalanden

De rättsliga utgångspunktema for SKIs prövning tillstånd for olika av anläggningar ingående i ett system för hantering och slutforvaring använt av kärnbränsle, m.m. från de svenska kärnkraftreaktorema i lagen 1983:4 ges om kämteknisk verksamhet kämtekniklagen, KTL med tillhörande förordning. Finansiella frågor regleras i den s.k. ñnansieringslagen 1992:1537 med tillhörande förordning. Utöver prövning enligt kärntekniklagen skall anläggningarna också prövas enligt strålskyddslagen, naturresurslagen, miljöskyddslagen, vattenlagen samt plan- och bygglagen. Även andra rättsakter, inkl. internationella konventioner, är eller kan bli tillämpliga på anläggningarna, bl.a. beroende på lokalisering.

Särskilt bör nämnas EUs direktiv 85/337/EEG bedömning inverkan på

om av miljön av vissa offentliga och privata projekt. Direktivet har nyligen reviderats genom ministerrådsbeslut i mars 1997. Gällande lagar och förordningar ger begränsad vägledning hur om ansöknings- och prövningsforfarandet infor olika tillståndsbeslut skall utformas mer i detalj och om hur samordningen av prövningen enligt olika lagar skall ske, inklusive samordningen med den prövning skall ske på kommunal nivå. I som huvudsak är det regeringskansliet, berörda myndigheter och kommunala organ som får se till att prövningen i olika steg och enligt olika lagar sker på ett systematiskt och samordnat sätt och enligt tydliga och i förväg väl tillkännagivna

former så att olika aktörer och intressenter vet vilka spelregler som gäller. Regeringen har i anslutning till sina ställningstaganden till SKBs FUD-program i maj 19953 gett vissa riktlinjer för ansöknings- och prövningsförfarandet, vilket också gäller december 19964. Dessa riktlinjer är grundade på vad som framkommit vid granskningama SKBs FUD-program. Regeringen har också av på förslag kommuner och myndigheter tillsatt en särskild nationell av samordnare för platsvalsprocessen fram till att SKB lämnar in ansökan om lokalisering av ett slutförvar. Diskussionen i det följande utgår från gällande rättsakter och nu regeringsuttalanden. En översyn den svenska lagstiftningen pågår dock, av främst inom för arbetet på miljöbalk. Allmänt går utvecklingen mot ramen en ny ökade krav på miljökonsekvensbeskrivningar MKB. Exempelvis bereds ett EU-direktiv med krav på MKB redan för planer, program och handlingslinjer policies, och inte bara för enskilda projekt. Utvecklingen går också mot ökade krav på insyn och inflytande från allmänheten redan på vad en miljökonsekvensbeskrivning skall omfatta inflytande på scoping phase’. Detta framgår bl.a. ESPOO-konventionen Art 2.p.7, och uttalande Sverige m.fl. av av länder i samband med revideringen EU-direktivet 85/337/EEG. Erfarenav heterna från den försöksverksamhet pågår i Kalmar län med framtagning av som MKB för inkapslingsanläggning pekar i samma riktning. en en miljöbalk slutligen beslutats och trätt i kraft med tillhörande Innan en ny jämte de följdändringar kan aktualiseras i andra lagar och förordningar, som förordningar, däribland kämtekniklagen, är det svårt att förutsäga vilka följder få för de olika prövningsförfarandena. Även prövning lagändringama kan om enligt naturresurslag m.fl. lagar ersätts prövning enligt milj öbalk, förefaller av ny det rimligt kämtekniska anläggningar även i fortsättningen kommer att kräva att särskild tillståndsprövning enligt kämtekniklagen, i huvudsak enligt de principer gäller i dag. Det torde också även i framtiden vara angeläget att samordna som prövningen tillstånd enligt olika lagar. av det gäller SKIs roll, och befogenheter enligt gällande rättsakter När ansvar nu och regeringsuttalanden kan följ ande konstateras:

SKI skall enligt kämteknikfcârordningen hålla samman beredningen av tillståndsprövning enligt kärntekniklagen inför regeringsbeslut. Detta innebär att SKI har och befogenhet att utforma processen för granskning av ansökan ansvar

’ Regeringsbeslut ll 1995-05-18

‘ Regeringsbeslut 25 1996-12-19

och beredning av tillståndsprövningen enligt kämtekniklagen inom de allmänna ramar som ges i lagar och förordningar. SKI har också ansvar och befogenhet att föreskriva vilka säkerhetskrav gäller och hur den säkerhetsrapport som skall vara utformad som skall fogas till ansökan. Detta utesluter inte regeringen kan att begära kompletterande underlag inför sin slutliga prövning.

Tillståndsprövning enligt kämtekniklagen innebär samtidig tillståndsprövning enligt strålskyddslagen. Detta kräver nära samverkan och samordning mellan en SKI och SSI inför och under beredningen av en tillståndsansökan. SSI har ansvar och befogenhet enligt strålskyddslagen att föreskriva vilka strålskyddskrav som gäller och hur den strålskyddsredovisning skall fogas till ansökan skall som vara utfonnad.

Samordningen av beredningen tillstånd enligt de olika lagar idag - av som är tillämpliga åvilar ytterst regeringskansliet. Särskilt gäller detta samordningen av beredningen av tillstånd enligt kämtekniklagen och naturresurslagen. Regeringen har därvid gett vissa riktlinjer i sitt beslut 1995-05-18. Sålunda finner regeringen det rimligt att kommunfullmäktige i berörd kommun får tillgång till SKIs, och därmed även SSIs granskningsyttranden enligt kärntekniklag respektive strålskyddslag före sitt ställningstagande över ansökan enligt 4 kap. naturresurslagen, där det kommunala vetot ingår.

SKI har enligt kämteknikforordningen rätt att i fråga tillstånd för - om anläggningar ingående i slutforvarssystemet föreskriva att det skall upprättas en miljökonsekvensbeskrivning MKB möjliggör samlad bedömning som en av en planerad anläggnings, verksamhets eller åtgärds inverkan på miljön eller hälsan. SKI får också föreskriva vad sådan MKB skall innehålla. Såväl svenska en rättsakter som EUs direktiv är därvid tillämpliga. Regeringen har angett det som önskvärt att samma MKB bör kunna användas för prövningen enligt både naturresurslagen och kämtekniklagen. Detta kräver samordning mellan berörda myndigheter, bl.a. med beaktande av EUs direktiv.

Innan ansökan om tillstånd enligt kämtekniklagen lärrmas in har sökanden, d.v.s SKB, huvudansvaret för processen för att ta fram ansökan och för vilka samråd som därvid äger rum. SKI kan enligt föreskriva att sökanden i ovan en ansökan skall redovisa vilka samråd som ägt rum med t.ex. berörda kommuner och deras innevånare, vilka synpunkter som därvid framkommit och hur de tagits om hand i underlaget för tillståndsansökan.

Att inleda detaljundersökning för ett djupförvar genom att sänka ett schakt skall betraktas ett led i byggandet en kämteknisk anläggning och kräver som av därför motsvarande tillståndsförfarandes.

Ovanstående sammanfattning nuvarande rättsläge är en grundläggande av utgångspunkt för den följande diskussionen av SKIs syn beslutsprocessen. Hänsyn har också tagits till de värderingar som ligger till grund för lagstiftningen, och till erfarenheter, dels från SKIs FUD-granskningar och medverkan i MKB-arbetet i Kalmar län, dels från olika infonnationsmöten i förstudie-

kommuner.

3. Skedet före ansökan tillstånd för första anläggning i slutlörvarsom systemet.

Preciserad kravbild Det viktigt att SKI och SSI redan i detta skede börjar precisera de säkerhetsär och strålskyddskrav de ställer på slutförvarssystemet och däri ingående anläggningar och verksamheter. Likaså bör myndigheterna precisera sina krav på vad skall ingå i säkerhets- och strålskyddsredovisning fogad till en tillståndssom en ansökan. Endast därigenom kan berörda kommuner klarhet om vilken skyddsnivå eller så vill, riskbild kommunens innevånare kan förvänta - om man sig vid lokalisering anläggning i kommunen. En sådan klarhet är en av en väsentlig för att få lokal förankring för att vidare i en beslutsprocess om lokalisering. För djupforvaret det vara rimligt att berörda kommuner kan synes nå sådan klarhet innan går vidare till platsundersökningar, dvs en man provborrningar. Lika viktigt är det att sökanden, dvs SKB får klarhet om vilka krav gäller och kan inrikta arbetet på att ta fram sina tillståndsansökningar som med tillhörande underlagsrapporter härefter. Frågan hur säkert år säkert för ett slutförvar rymmer komplicerade om nog och värdeladdade bedömningar och ställningstaganden. Det är då angeläget att tydligt skilja diskussion och beslut vilka säkerhets- och strålskyddskrav av om rimligen bör gälla från diskussion och beslut om huruvida kraven som av uppfylls i anslutning till prövning tillstånd för specifik anläggning. Det av en måste också tidigt tydliggöras hur långt det är rimligt att gå i krav på vetenskaplig bevisning angiven säkerhets- och strålskyddsnivå uppfylls. att en

5 Regeringsbeslut ll 1995-05-18

Med de långa tidsperspektiv det är fråga om när det gäller slutförvaret kommer det att finnas kvarstående osäkerheter om förvarets långtidsegenskaper bl.a. av vetenskapsteoretisk natur. Det är därför varken rimligt eller möjligt att kräva i en striktaste mening vetenskaplig bevisning av slutförvarets långtidssäkerhet. I stället måste berörda beslutsfattare hos myndigheter, i kommuner och ytterst i regeringen skapa sig en uppfattning om vad som kan bedömas som rimlig trovärdighet i bevisföringen. Myndigheternas säkerhets- och strålskyddskrav liksom deras krav på bevisföring bör bli föremål för ett brett remiss- och samrådsförfarande innan de fastställs i form av föreskrifter med tillhörande allmänna råd. Detsamma gäller naturligtvis eventuella föreskrifter och allmänna råd om innehållet i en MKB. SKI har i dagarna gått ut med bred remiss av förslag till utgångspunkter för föreskrifter om säkerhet vid slutförvaring av använt kämbränsle, m.m., inkl. krav på utformningen tillhörande säkerhetsrapporter". SSI har samtidigt och av samordnat gått ut med en motsvarande remiss av förslag till strålskyddskriterier för slutförvar.

Beslutspunkter före ansökan krav på system- och säkerhetsanalyser - En viktig beslutspunkt, både för berörda kommuner och SKB, skall passeras innan en ansökan om få att inleda byggandet av ett djupförvar kan lämnas in. Den beslutspunkten handlar om valet av minst två platser för platsundersökningar, bl.a. innefattande provbormingar. Frågan är då vilket underlag som bör föreligga inför denna beslutspunkt. Regeringen har i sitt ställningstagande 1996-12-19 till SKBs FUD-program ställt följande krav på SKB:

SKB skall genomföra en Systemanalys av hela slutförvarssystemet inkapslingsanläggning, transporter och slutförvar. Denna Systemanalys skall medge en samlad säkerhetsbedömning av hela slutförvarssystemet, inklusive hur principer för säkerhet och strålskydd praktiskt tillämpas i säkerhetsanalysarbetet. Även alternativa lösningar till KBS-S metoden bör redovisas, inklusive ett s.k. nollaltemativ liksom det pågående internationella arbetet med transmutation.

° SKI PM 97017,dnr5.8-97048

SKB skall genomföra en säkerhetsanalys av slutförvarets långsiktiga säkerhet. -

SKB skall på ett mer ingående sätt än vad som gjorts redovisa de faktorer som bör styra valet av en plats lämplig for slutförvaret.

Regeringens krav är inte formellt knutna till någon specifik beslutspunkt i SKBs fortsatta FUD-program. Regeringen uttalar dock att SKB bör samråda med SKI och SSI om de förutsättningar som bör gälla för undersökningsarbetet innan platsundersökningar på minst två platser påbörjas. SKI har å sin sida i sitt yttrande över SKBs FUD-program uttalat att SKB innan platsundersökningar påbörjas skall redovisa en ingående och heltäckande säkerhetsanalys av den systemlösning som utgör SKBs huvudaltemativ, samt låta genomföra och redovisa fristående nationell och internationell expertgranskning av denna en analys. SKI föreslår vidare att följande riktlinjer bör gälla:

Säkerhetsanalysen bör baseras på data från verkliga platser. Platsdata bör väljas så att egenskaperna ligger inom ramarna för vad som kan förväntas på en verklig förvarsplats. Känslighetsanalyser bör göras som belyser variationer mellan platser och variationemas betydelse for funktionskrav på kapsel och andra tillverkade barriärer liksom möjligheterna att finna en plats som uppfyller säkerhetskraven.

SKB skall, med utgångspunkt från en sådan säkerhetsanalys, -

precisera de generella platsvalsfaktorer som presenterats i kompletteringen till FUD-program 92, infor val av minst två platser för platsundersökningar, härleda vilka parametrar som behöver mätas i en platsundersökning samt redovisa ett platsundersökningsprogram med relevanta metoder för att mäta dessa parametrar.

Samma typ av säkerhetsanalys behövs som underlag for beslut om systemlösning. Analysen behövs också för att härleda funktionskrav för kapseln och andra tillverkade barriärer, såväl för driftskedet som för den långsiktiga säkerheten i djupförvaret. Vidare SKI att regeringens krav på systemredovisning anser innebär att SKB måste översiktlig beskrivning förvaret for långlivat lågge en av och medelaktivt avfall SFL 3-5 . Framförallt måste man visa att en lokalisering

av SFL3-5 i anslutning till förvaret för använt kärnbränsle inte påverkar funktionslcraven på kapseln. SKIs uttalande att en ingående säkerhetsanalys skall föreligga innan platsundersölcningar inleds är främst baserade på de teknisk-vetenskapliga kvalitetskrav SKI har på underlaget, bl.a. i form platsbeskrivning, inför av en framtida ansökan lokalisering och byggande ett slutförvar. Det framstår om av också som rimligt att berörda kommuner har fristående experter utvärderad en av system- och säkerhetsanalys som underlag till beslut att medge platsom undersökningar.

Samrådsförfarandet före ansökan Som redan nämnts under avsnitt 2 har SKB huvudansvaret för att ta processen fram en ansökan tillstånd för olika anläggningar i slutförvarssystemet med om tillhörande MKB. Gällande rättsakter inga precisa, bindande krav på vilka ger samrådsförfaranden SKB skall eller bör tillämpa för berörda kommuner och deras innevånare. Sådana krav kan dock förväntas i kommande lagstiftning. SKI torde dock enligt ovan redan idag kunna föreskriva att SKB i ansökan skall en redovisa vilka samråd som ägt vilka synpunkter därvid framkommit rum, som och hur de tagits om hand i underlaget för tillståndsansökan. Erfarenheterna från det frivilliga MKB-förfarande som tillämpats i Kalmar län i fråga om lokalisering av en inkapslingsanläggning också god grund att bygga på. ger en

4. Samordning mellan prövning av tillstånd för inkapslingsanläggning och tillstånd för slutförvar.

Oskarshamns kommun har, bl.a. i yttrande över SKBs FUD-program, ställt krav på att platsundersökningama skall genomförda innan ansökan tillstånd vara om för en inkapslingsanläggning lämnas in. På så sätt skulle tydlig indikation en finnas på att en plats för slutförvaret skulle kunna lokaliseras och att kapslar från inkapslingsanläggningen därmed skulle kunna deponeras. Även det från strikt formella och teknisk-vetenskapliga utgångspunkter om skulle vara möjligt att behandla tillstånd för inkapslingsanläggning och tillstånd för slutförvar åtskilt i tiden ser SKI fördelar i att tillståndsprövningama samordnas såsom Oskarshamns kommun framfört. Väsentligen samma system- och säkerhetsanalys kommer att utgöra en viktig del underlaget till båda tillståndsav prövningarna. SKI noterar också att Oskarshamns kommun, med stöd av den

kommunala vetorätten, har möjlighet att driva fram en sådan samordnad prövning. Det kan kommunen göra genom att inte ta ställning i frågan om tillstånd att lokalisera och bygga en inkapslingsanläggning i kommunen förrän platsundersökningarna är genomförda och ansökan lokalisering av slutförvaret också en om föreligger. Även efter det att första tillstånd att bygga anläggningarna getts, finns det starka kopplingar mellan därpå följande stegvisa beslut om drifttillstånd för inkapslingsanläggningen och motsvarande beslut för slutförvaret. Detta diskuteras närmare i följande avsnitt.

5. Allmänt priivningsfiirfarande enligt kärntekniklagen för nya anläggningar

Prövningsprocess CLAB 2

Regeringsprel. prövning remiss K‘l’l.-barednlng SKI sammunh RegerIngs- . beslut

tekniskt yttrande

Figur 2

Den allmänna utforrrmingen ett prövningsförfarande för tillstånd till nya av kärntelmiska anläggningar enligt gällande lagstiftning framgår av figur Den nu bygger på det prövningsförfarande SKI ser framför sig för andra etappen av centrallagret för använt kärnbränsle CLAB2 i Oskarshamns kommun. Jämfört med prövningen tidigare kämtelcniska anläggningar kan följ ande noteras: av

Kraven på MKB i samband med ansökan har skärpts. SKI överväger att i samråd med kommunen ordna någon form offentlig utfrågning tidigt i av beredningsprocessen för att fånga önskemål och synpunkter om behov upp ev. kompletteringar ansökan och rörande frågor av särskilt intresse att få av av belysta i myndigheternas granskningsarbete.

Prövning enligt kämtekniklagen och övriga lagar skall ske samordnat i — enlighet med riktlinjer i regeringsbeslutet 1995-05-18. SKI avser därför att föreslå koncessionsnämnden att även säkerhets- och strålskyddsfrågor tas upp vid nämndens offentliga sammanträde och utfrågning, som bör hållas när SKIs och SSIs granskningsrapporter föreligger i preliminär utgåva. Strävan till tydligare åtskillnad mellan kommunens fackmässiga synpunkter på ansökan Ckommunförvaltningamas synpunkter och det slutliga politiska ställningstagandet

Som tidigare nämnts kan denna utformning av prövningsförfarandet ändras när en ny miljöbalk med följdändringar i annan lagstiftning trätt i kraft. Med hänsyn till att SKB förväntas lämna in ansökan om tillstånd för CLAB2 dessförinnan är det troligt att denna tillståndsprövning sker enligt nu gällande lagar.

SKIs förslag till riktlinjer för ansökningar och prövningsförfaranden för anläggningar i slutförvarssystemet

Följande förslag till riktlinjer för ansökningar och prövningsförfaranden ansluter till det som SKI framfört i bilaga l i sin utvärderingsrapport över SKBs FUD- 957. Förslagen skall i detta skede utgångspunkter för fortsatt program ses som en dialog i dessa frågor med berörda intressenter. Innan SKI formellt beslutar om vilka tekniska redovisningar som skall lämnas in i samband med olika tillståndsansökningar kommer givetvis ett formellt remissförfarande att genomföras.

6.1 Ansökan om uppförande av inkapslingsanläggning

Omfattning av ansökan och samordning med tillståndsansökningar för djupförvaret

I enlighet med regeringsbeslutet angående kompletteringen av FUD-program 92 skall SKB visa att systemlösningen är realistisk. Det krävs sålunda en samlad utvärdering av hela förvarssystemet systemrapport som bygger på de detaljerade säkerhetsrapporterna för inkapslingsanläggning, djupförvar och tran-

7SKIRapport96:49

sporter. Tillståndsprövningen ställer krav på en allsidig miljökonsekvensbeskrivning MKB. Som ovan nämnts finns starka skäl, inte minst med hänsyn till den kommunala beslutssituationen, för att samordna prövningen av tillstånd för inkapslingsanläggningen med prövningen av tillstånd till detaljundersökning av en plats för djupförvaret, dvs prövning av lokaliseringstillstånd för djupförvaret. För att påbörja aktiv provdrift, d.v.s. kapsla in använt bränsle, skall en förnyad myndighetsgranskning och prövning enligt kämtekniklagen göras. SKI anser att djupförvaret bör vara godkänt av myndigheterna innan SKB påbörjar förslutning kapslar med använt kämbränsle. Enligt SKIs uppfattning bör därför prövav tillstånd för aktiv provdrift samordnas med prövningen enligt kimningen av tekniklagen ansökan tillstånd för drift steg l av djupförvaret, d.v.s. för av om av deponering av 5-l0% av det använda kärnbränslet. Regeringen bör enligt SKIs uppfattning klargöra om regeringsbeslut krävs eller om myndighetsmedgivande är tillräckligt. Allt detta kan regleras med stöd av kärntekniklagen genom att regeringen preciserar villkor för den fortsatta stegvisa tillståndsgivningen i samband med det första tillståndsbeslutet. Ansökan tillstånd för fortsatt drift av inkapslingsanläggningen för ett om fullstort förvar bör enligt SKIs uppfattning genomgå en förnyad myndighetsgranskning i samband med ansökan om tillstånd för utbyggnad och drift av ett fullstort djupförvar. SKI förutsätter att ansökan om tillstånd till utbyggnad och drift av ett fullstort förvar prövas av regeringen.

Redovisning i samband med ansökan I SKI Rapport 96:49 och SKI PM 97017 har SKI lagt fram förslag till krav på sökandens redovisning i anslutning till en ansökan om tillstånd enligt kärntekniklagen att lokalisera och uppföra inkapslingsanläggning. Där ställs en förutom krav på ingående säkerhetsanalyser bl.a. krav på en systemredovisning omfattande samlad utvärdering av hela systemet redovisning alternativ inklusive noll-altemativ samt återtagning och - av torrlagring av deponerat bränsle kopplingar och avvägningar mellan olika systemlösningar och motiveringar av valda altemativ.

Därtill kommer de krav på strålskyddsredovisning som kan ställas av SSI.

Redovisningarna enligt ovan skall utgöra en del av en samlad miljökonsekvens-

beskrivning av sluttörvarssystemet system-MKB skall underlag för

som ge en samlad prövning enligt gällande rättsakter.

6.2 SKIs förslag till riktlinjer för prövning tillstånd för byggande och av drift av djupfiirvar

Allmänt Valet av en plats för detaljundersökningar kommer enligt regeringens riktlinjer att behöva baseras på minst två platsundersökningar som i sin tur baseras på ett antal 5-10 s.k. förstudier i olika kommuner. Enligt regeringens beslut i maj 1995 skall detaljundersökningar ses som ett led i uppförandet kärnteknisk av en anläggning. En samlad prövning skall göras enligt kärntekniklagen och andra lagar.

Omfattning ansökan. Vad tar kommunen ställning till av Prövning enligt naturresurslagen skall omfatta lokalisering djupforvaret. Detta av innebär prövning av en plats valts från minst två platser där som platsundersökningar gjorts. Prövningen lokaliseringen enligt naturresurslagen av bör enligt SKIs uppfattning omfatta hela förvarssystcmet och lokalisering av ett fullstort forvar. Det är detta berörd kommun skall ta ställning till och det är då vetorätten utövas. Det platsspecifika underlaget för bedömning säkerheten kommer då från av borrhål och från vad som i övrigt kunnat inhämtas ytbaserade genom undersökningar. Bättre platsspeciñkt underlag för säkerhetsanalysen kommer givetvis fram vartefter schakt sänks till förvarsdjup och tunnlar borras och/eller sprängs ut. Detta bör tas om hand via en stegvis tillståndsgivning enligt kärn-

tekniklagen se vidare följande avsnitt. Det skulle innebära att sedan lokali-

seringen prövats på det underlag som finns från platsundersökningar blir m.m., säkerhetsskäl avgörande i den fortsatta stegvisa prövningen enligt kämtekniklagen av tillstånd till att i etapper bygga ut ett fullstort förvar på platsen. Denna stegvisa prövning görs då enligt nedan av tillsynsmyndighetema SKI och SSI och regeringen, efter samråd med kommunen men utan vetorätt for denna. Den säkerhetsanalys som ligger till grund för lokaliseringsprövningen enligt naturresurslagen bör dock tydligt beskriva den säkerhetsnivå som sökanden är skyldig att minst upprätthålla for att de fortsatta tillstånden enligt

‘ Regeringsbeslut ll 1995-05-18

kämtekniklagen, d.v.s. att vidare med drift som innebär deponering av aktiva kapslar. Så har SKI tillämpat kämtekniklagen vid hantering av drifttillstånden för både kärnkraftreaktorema och slutförvaret för reaktoravfall SFR i Forsmark. Tillsynsmyndighetema får detta sätt en tydlig skyldighet, inte minst mot kommunen, att redovisa och till att den säkerhetsnivå upprätthålls som se kommunen, utan att lägga veto, accepterat vid tillståndsprövningen enligt naturresurslagen. Prövningen enligt kämtekniklagen bör som första steg omfatta tillstånd att genomföra detaljundersökningar från schakt och undersökningstunnlar samt utbyggnad och drift steg l för 5—10% det använda bränslet. En stegvis av av beslutsprocess enligt avsnitt 6.3 nedan bör tillämpas.

Underlag för första ansökan om cijupförvaret I ansökan att lokalisera och börja bygga ett djupförvar måste en samlad om redovisning hela förvarssystemet på samma sätt som i ansökan om av ges tillstånd för inkapslingsanläggningen. Kravet på altemativredovisning enligt gällande rättsakter innebär enligt SKIs mening att SKB måste göra likvärdiga geovetenskapliga platsundersökningar på minst två platser. Platsundersökningarna skall tillräckligt omfattande för att ge underlag för att utvärdera vara säkerheten för fullstort förvar. Vidare krävs fullständig säkerhetsanalys för ett en minst två platser för att skall kunna motivera valet av platsen för man detaljundersökningar. Det är dock fullt möjligt att vissa delar av säkerhetsanatvå eller flera platser. Det viktiga är att minst två lysema är gemensamma för platser är likvärdigt analyserade. Den samlade bedömningen djupförvarsanläggningen bör redovisas i en av systemrapport belyser säkerhets- och strålskyddsfrågor för de olika separat som delarna i förvarssystemet. Systemrapporten skall bygga på detaljerade säkerhetsredovisningar för inkapslingsanläggning, jämförelse mellan platserna, djupförvarets långsiktiga säkerhet, transportsystem, förvaret för långlivat medelaktivt avfall, strålskyddsfrågor, alternativ, säkerhet under drift, kontroll av klyvbart material m.m. För prövning enligt kämtekniklagen ansökan om tillstånd för av detaljundersökningar krävs detaljerad säkerhets- och strålskyddsutvärdering en för utbyggnad och drift djupförvarets första steg. SKI kommer sedan att ställa av detaljerade krav på redovisningar inför de därpå följande ansöknings- och prövningsstegen enligt kämtekniklagen. Dessa steg skisseras i följande avsnitt.

6.3 Förslag till stegvis beslutsprocess för utbyggnad och drift steg 1 av av djupförvaret

SKI föreslår en stegvis beslutsprocess enligt figur 3 med regerings- och myndighetsprövningar inför olika steg av utbyggnad och idrifttagning steg av Regeringen tar ställning till det fortsatta prövningsförfarandet efter förslag från SKI i samband med prövningen tillstånd för steg Det fortsatta av prövningsförfarandet läggs fast i form av villkor knutna till det första tillståndet enligt kämtekniklagen.

Förslag till villkor för tillstånd till detaljundersökningar Efter den samordnade prövningen av regeringen enligt naturresurslagen och kämtekniklagen, som beskrivits ovan, bör tillståndet med stöd villkor ställda av enligt kämtekniklagen i ett första steg begränsas till att SKB får bygga de schakt och undersökningstunnlar som krävs för detaljundsrsökning den bergvolym av som skall inhysa förvarets steg

Förslag till villkor för tillstånd att bygga ut förvarsdelar för steg 1 SKB skall inlämna en uppdaterad säkerhetsanalys baserad på data från detaljundersökningen. Baserad på denna säkerhetsanalys sker prövning enligt en kämtekniklagen om villkoren för att vidare är uppfyllda. Som nämnts i tidigare avsnitt innebär detta att den uppdaterade säkerhetsanalysen skall visa att förutsättningarna för att uppnå den säkerhetsnivå som låg till grund för det första tillståndet inte försämrats. Enligt SKIs uppfattning bör då förnyad en lokaliseringsprövning enligt naturresurslagen inte behövas. Detta bör klargöras av regeringen. Prövning av huruvida villkoren är uppfyllda kan göras av regeringen eller myndighet. Detta kan bestämmas av regeringen i samband med att tillstånd ges att påbörja platsundersökningama.

Förslag till villkor för tillstånd till idrifttagande av steg 1 SKI kommer i ett senare skede att precisera villkor för prövningen drift av av anläggningen. Ett viktigt krav är t.ex. att SKB, med utgångspunkt från inaktiv provdrift i inkapslingsanläggningen, måste visa att kapslar med verifierbar kvalitet som uppfyller krav på långtidssäkerhet kan tillverkas. En fråga är annan hur mycket av förvarsdelama för steg l som måste färdigställas innan ansökan

drift kan lämnas in. Prövning sker enligt kämtelmiklagen. Enligt SKIs om uppfattning bör, redan nänmts, prövningen av aktiv provdrift av som inkapslingsanläggningen samordnas med prövningen enligt kärntelcniklagen av ansökan tillstånd till drift för steg l av djupförvaret. Detta bör klargöras av om regeringen. Den samordnade prövningen ansökningarna för djupförvaret och av inkapslingsanläggningen kan göras av myndighet eller regering.

6.4 Ansökan om bygge och drift av fullstort förvar

Ansökan omfattar utbyggnad och drift ett fullstort förvar ej förslutning och av förnyad regeringsprövning enligt kämtelmiklagen. Inför ansökan bör innebära en skall SKB göra utvärdering driften under steg l 5-l0% av det använda en av bränslet. SKI förutsätter att utbyggnaden det fullstora förvaret prövas i flera av myndigheterna: ytterligare detaljundersölcningar, utbyggnad av förvarssteg av delar och idrifttagande. Exakta former för dessa prövningar är svåra att förutsäga

i detta skede.

6.5 Förslutning av förvaret

I likhet med de principer gäller för tillståndet för SFR bör frågan om som förslutningen förvaret prövas i ett skede av regeringen enligt kärnav senare tekniklagen.

6.6 Ansvar för förvaret i ett långtidsperspektiv

Ansvaret för slutförvaret i ett långtidsperspektiv, d.v.s. efter förslutning, eller, framtida regering väljer att inte försluta, efter slutdeponering av allt om en kämbränsle och kämavfall, bör enligt SKIs mening fastställas tidigt i använt prövningsprocessen. De kommuner berörs platsvalsprocessen bör som av rimligen besked hur detta kommer att regleras så det inte råder ges om ansvar några oklarheter vilka åtaganden kommunen kan få ikläda sig om man säger om till att gå vidare i Likaså behöver såväl innehavama av processen. kärnreaktorema SKI tillsynsmyndighet fá tydliga besked om när och som som hur det skall beslutas tillståndsinnehavarna fullgjort sina skyldigheter enligt att kärntekniklagen och finansieringslagen.

Med torra fötter på jorden och ett blött finger i skyn

Göran Sundqvist

Att lokalisera ett slutförvar

Den övergripande frågan i detta föredrag är vad termen lokalisering för ges innebörd i kärnavfallssammanhang. Var skall slutförvaret for det använda kärnbränslet placeras Vilka krav skall ställa på de platser väljs ut i man som olika skeden av mvalsprocessen; vid förstadier, platsundersökningar och detaljundersökningar Vilka har inflytande över besluten och vilka bör ha det Dessa frågor har ofta varit kontroversiella. Olika aktörer har haft skilda synsätt på hur lokaliseringen skall gå till och vem som bör ha makten över besluten. Oenigheten har alltså varit stor både vad gäller vem vilken aktör och

vad vilket sakunderlag som spelar roll och bör spela roll

Diskussionen delas in itre avsnitt. Först låter jag SKB och myndigheterna komma till tals, och jag kommer att påvisa deras olika synsätt på lokaliseringen. Därefter diskuteras hur oenigheter och osäkerheten kring lokaliseringsfrågan kan hanteras. Avslutningsvis visas medborgarnas på lokaliseringen ett syn av slutförvar för kärnavfall, närmare bestämt ungdomsopinionen i Oskarshamns kommun. Den första delen är en redovisning av material från SKB:s FoU-rapporter och myndigheternas granskningspromemorior. Den andra delen försöker summera den första genom att lyfta upp frågetecken som enligt min mening borde bli föremål för bredare policydiskussioner, i exempelvis de kommuner där SKB idag bedriver förstudien Den tredje och sista delen redovisar en grupp medborgares syn på lokalisering av ett slutförvar och besluten kring detta. Här får vi alltså en möjlighet att testa SKB:s och myndigheternas synsätt mot vad folkopinionen anser. Genom att sätta samman tre olika perspektiv experternas lokaliserings- strategier, kommunpolitiska överväganden och medborgaråsikter och ställa dem mot varandra, vill jag försöka fånga lokaliseringsfrågan i ett brett perspektiv. Detta kan sedan ge möjligheter till vidare funderingar över de strategiska frågorna kring lokaliseringen av ett slutförvar för kåmavfall.

SKB:s och myndigheternas lokaliseringsstrategier

Hur har då de båda centralaktörema, SKB och myndigheterna, sett på lokaliseringsfrågan Om granskar de fyra FoU-program som SKB hittills producerat sedan år man 1986, kan finna att SKB varit både tydliga och envisa i sin grundsyn på man lokaliseringsfrågan. Det finns stabilitet hos såväl SKB som myndigheterna i en på valet platser, och också imotsättningen mellan dem. SKB:s strategi synen av

kan benämnas flexibel och myndigheternas som systematisk en fördjupad

som analys dessa två strategier återfinns i Sundqvist 1996. av Lokaliseringsfrågans start var emellertid inte särskilt stabil utan tvärtom mycket turbulent. De tidiga händelserna, vid slutet av 70-talet, präglar fortfarande lokaliseringsdebatten. Efter villkorslagens krav på att visa "hur och var en helt säker slutlig förvaring använt... kämbränsle kan ske" SFS 1977:140 startade kämkraftindustrin av KBS-projektet för att kunna söka laddningstillstånd för, i första hand, reaktorema Ringhals 3 och Forsmark Eftersom dessa två reaktorer var så gott fárdigbyggda när politikerna lanserade de nya lagkraven var tidspressen stor som på att få fram ansökningar kunde mot villkorslagens högt ställda krav. som svara Vid regeringens prövning dessa ansökningar enligt villkorslagen komvarav kriteriet att bli den stora stötestenen, och det är ingen tvekan om att just platsvalet alltsedan dess starkt fokuserats I stort sett hela svenska folket vet sedan denna tid att kämavfall planerar att förvara djupt ned i berggrunden, man och är också medveten att det finns svårigheter att hitta ett berg som man om klarar detta. Regeringen också bakläxa på industrins ansökningar och av gav hävdade, den 29 september 1978, att kompletterande geologiska undersökningar fordras kan "visa att det finns tillräckligt stor bergsfonnation på aktuellt som en djup och med de egenskaper KBS:s säkerhetsanalys i övrigt förutsätter" som Regeringsbeslut 1978-10-05. På detta svarade industrin med kompletterande geologiska undersökningar vid Finnsjön och Sternö. I den förnyade ansökan valdes sedan Stemöornrådet utanför Karlshamn i Blekinge exempel den plats som enligt sökanden som

Vattenfallsverket och Forsmarks Kraftgrupp AB uppfyllde villkorslagens krav

på "var" helt säker slutförvaring av använt kämbränsle kan ske. en Arvet dessa provborrningar och sökandet efter det sprickfria berget, som av det vid denna tid formulerades i den allmänna debatten, har blivit en bestående tankefiguri det allmänna medvetandet, och kan sammanfattas som sökandet

För demångaoch långa turerna kring tillämpningen av villkorslagen se Sundqvist1991.

efter den geologiskt säkra förvaringsplatsenl den skiljelinje som jag menar finns mellan SKB och myndigheterna i på lokaliseringen, och jag synen som avser att beskriva i det följande, är det tydligt att myndigheterna liksom medborgarna värnar detta an/, medan SKB försöker frigöra sig från det. Efter regeringens godkännande av Stemöundersökningarna, emellertid som starkt kritiserades av många geologer slarviga och bräckliga i synnerhet i som förhållande till lagens stränga krav, startade SKB ett ambitiöst och systematiskt geovetenskapligt program, s.k. typornrådesundersökningar, som bedrevs åren 1977-85 SKB 1995a:l16. Syftet med detta program har varit att understödja platsvalsprocessen. De platser som har undersökts har legat i olika delar av landet och har valts utifrån geografisk spridning och bergartstyp främst gnejs, granit och gabbro SKB 1986:32. På 18 platser har man bedrivit geologiska undersökningar, och 10 av dessa har varit av mer omfattande karaktär SKB l992a:68. 1986 drog SKB slutsatsen att "typområdesundersölcningama har visat att det är möjligt att lokalisera många områden i Sverige som är lämpliga med avseende på de geologiska förutsättningarna för anläggning av ett slutförvar" SKB 1986:2. I FoU-program 1989 säger man att det finns ett stort antal platser i Sverige, något tusental, som är lämpliga för ett slutförvar, och man poängterar att andra faktorer som t.ex. transporter, befolkningstäthet, kommunernas inställning och allmänna planeringsförutsättningar har stor betydelse. Man går också här starkt emot tanken på att söka finna den bästa platsen SKB 1989:24. I FUD-program 1992 hävdar SKB att de geovetenskapliga undersökningar man bedrivit inte ger något fog för att styra letandet avlämpliga platser utifrån vare sig bergarter eller regionala områden. Man hävdar "att lämpliga, respektive mindre lämpliga, områden inte kan hänföras till någon speciell landsdel eller någon speciell geologisk miljö" SKB 19923267. Och vidare att det därför är "möjligt att i de flesta delar av landet finna platser som uppfyller de krav som ställs" SKB l992b:2l. SKB hänvisar till en egen omfattande studie, SKB 91, där säkerheten hos ett djupförvar belysts, främst frågan om berggrundens betydelse för säkerheten SKB l992c. Resultatet från denna studieär att "det säkerhetsmässiga behovet av bergets barriärfunktion blir mycket begränsat" SKB 1992c:xiii. I den översiktsstudie som publiceras som en underlagsrapport till FUDpr0graml995 hävdar SKB att den tidigare slutsatsen att det finns många områden i Sverige som är lämpliga för slutförvaring inte är ändrad SKB l995b:115. Vidare sägs att en plats lämplighet respektive olämplighet inte kan avgöras i en översiktsstudie. För detta krävs mer omfattande undersökningar. De

flesta faktorer av säkerhetsmässig betydelse kan inte avgöras förrän efter en

platsundersökning se t.ex. SKBl994z24f, 29, 33, 40. En nationell översikts-

studie kan inte "ge någon specifik vägledningi arbetet med att finna lämpliga platser" SKB 1994:40. Sammanfattningsvis: SKB har utifrån geovetenskapliga undersökningar och säkerhetsanalytiska beräkningar ansett sig kunna visa två saker. För det första att platsvariationen är liten de egenskaper hos berget som är av säkerhetsmässig betydelse skiljer sig endast i ringa omfattning från plats till plats SKB l992c:xiii. För det andra att ett förvar underskrider gällande gränsvärden som för strålskydd är möjligt att realisera i många typer av berg. Den slutsats SKB drar från detta följer närmast logiskt: Det är möjligt att bygga ett säkert slutförvar för kämavfall på många, de flesta, platser i Sverige. Man skulle kunna uttrycka detta att bergbarriären generellt och på förhand som är hemräknad när SKB påbörjar arbetet med att diskutera förstudier med kommunerna. Dessa förhållanden gäller, enligt SKB, under hela förstudiefasen, och också

under platsundersökningama Det är förmodligen först under detaljundersök-

ningen, sker på plats, kan erhålla kunskaper som skulle kunna som en som man rubba ovanstående generella synpunkter. De granskande myndigheterna i första hand Kämbränslenärnnden SKN och Kämkraftinspektionen SKI har under åren tydligt motsatt sig SKB:s flexibla strategi och hävdat att den är förenklad, omotiverad och t.o.m. ovetenskaplig. SKN hävdade i sin granskning såväl FoU-program 86 som 89 att SKB av borde göra systematisk genomgång av landets berggrund. Man ansåg att en SKB borde beskriva och jämföra s.k. tektoniska regioner och driva detta arbete alltmer detaljering i skalan. I sin kritik får man också starkt stöd av den mot en

geologiska expertmyndigheten SGU se t.ex. SKN 1990:92.

SKI, sedan 1992 ansvarar för granskningen, har hävdat att SKB:s som säkerhetsberäkningar kring berggrundens betydelse, som redovisas i rapporten SKB 91, "inte har visat att alla nödvändiga frågor är lösta eller att ett stort antal platser skulle klara kraven, vilket också framgått av SKI:s granskning av SKB 91. Dessa frågor studerades inte i SKB 91 och SKI vänder sig starkt emot att SKB redovisar SKB 91 på detta sätt" SKI 1993:56. "SKI menar att det inte är möjligt att hävda att det idag i de flesta områden i Sverige går bra att finna platser skulle duga för ett djupförvar. Det är tvärtom troligt att vissa platser som

2 En stridsfrågoma mellan SKB och myndigheterna gäller frågan om vad som går att fastställa vid respektive av undersökningsfas. SKB har tydligthävdat de att flesta säkerhetsrelaterade faktorerinte går att avgöra förrän en platsundersökning är gjord.

l5l

har klart olämpliga egenskaper med dålig byggbarhet, hög grundvattenomsättning, höga anomala spänningar etc" SKI 1993:58. "Rent allmänt menar SKI att det är möjligt att viktiga säkerhetsfaktorer långt detaljerat och ange mer kvantitativt än vad SKB redovisar..." SKI 1993:57. Också vad gäller de samhälleliga faktorerna som enligt SKB kan tillåtas spela en viktigare roll när berget har mindre betydelse kritiseras SKB för bristande systematik. "När det gäller samhälleliga faktorer är det uppenbart att det är möjligt att göra meningsfulla jämförelser mellan platser eller mellan regioner... Lokaliseringsprocessen vinner knappast på att SKB diskuterar lokalisering med kommuner som i praktiken aldrig kan komma i fråga för ett förvar. I värsta fall skulle sådana diskussioner kunna leda till misstanken att SKB spelar ut olika kommuner mot varandra. SKB bör därför genomföra samlad analys de en av samhälleliga faktorerna och redovisa resultatet" SKI 1993:59. Varför kräver då myndigheterna bättre systematik i platsvalet Har dom inte rätt förstått de geovetenskapliga undersökningarna eller SKB:s säkerhetsanalyser Det är här jag tror arvet från den tidiga kämavfallsdiskussionen kring tillämpningen av villkorslagen fortfarande spelar roll. I detta skede spelade geologema en nyckelroll, och det var till sist SKI:s styrelse, i ett politiskt som beslut 1979 fick köra över de kritiska, också oeniga, geologema i men tolkningen av data från Sternö Sundqvist 1991. Det finns här ett att arv av se geologer som motsträviga, vägrande att entydiga Bättre alltså att ge svar. genom ett alexanderhugg frigöra sig från hela den geologiska barriären. Myndigheterna har emellertid inte gått med på detta, utan under 80- och 90talen tydligare än SKB hävdat flerbarriärprincipen. Den geologiska barriären kan och skall bedömas oberoende av om säkerhetsanalyser visar att den inte har så stor betydelse. Det är av säkerhetsmässiga skäl väsentligt att berget blir så bra som möjligt, och för att uppnå detta mål behöver man göra systematiska undersökningar Och inte heller vara rädd för att dra jämförande slutsatser av dessa. KASAM har utöver detta också pekat på geologernas samhälleliga roll, och hävdar att geologin har ett starkt fäste i den allmänna opinionen. "Om SKB gör ett geologiskt så väl motiverat val att det tillstyrks av tongivande svenska geologer kommer detta, återigen enligt KASAM:s mening, att väga tungt i den lokala debatten på de berörda platserna" SOU 1993:67, s. 31-32. I ett föredrag på ett KASAM-möte 1988 påpekade förre SKB-chefen Erik Svenke samma sak, men uttrycker samtidigt tvivel på geologsamfundet. Svenke

ansåg det kan uppfattas motstridigt att SKB bedriva ett ambitiöst att som som geologiprogram samtidigt tonar ned berggrundens betydelse för som man säkerheten. Han uttryckte det på följande vis: "... folk i gemen liksom massmedia uppfattar och det ambitiösa geologiprogrammet förstärks i genom uppfattningen geologin är så helt dominerade faktor i platsvalet. Blir i så att en fall geologema någonsin nöjda eller överens Men missförstå mig Grova villkor behövs naturligtvis. Vad jag är tveksam till är en eventuell tro på en

finstämd selektion" Svenke 1988. Avslutningsvis vill jag ett exempel hur geologi, opinion och ge lokaliseringsstrategi hör Det är viktigt att få på detta samspel för att samman. syn förstå förekomsten olika lokaliseringsstrategier, liksom för förekomsten av av olika bedömningar den geologiska barriären, och dänned för urvalet av av förstudiekommuner. inte avgörande betydelse för säkerheten blir det lättare för Om berget är av det antal platser behöver 5-l0 förstudier, dvs. om andra SKB att hitta man opinionsmässiga tillåts spela större roll. Ett hot för SKB:s arbete faktorer t.ex. lämpliga platser det finns ett till storlek begränsat område som med att hitta är att geologiskt och säkerhetsmässigt bedöms det bästa, men där berörd kommun som lokalbefolkning uppvisar kompakt motstånd. Den svenska lagstiftningen och ett för kommunen med vissa undantag skulle i detta fall

med vetorätt om än

omöjliggöra en lokalisering. Vid mitten 80-talet diskuterade mycket i termer av olika bergarter. Tre av man ansågs intressanta än andra: granit, gnejs och gabbro. Den basiska bergarter mer bergarten gabbro ansågs ha flera fördelar. Jämfört med granitiska bergarter innehåller den mindre vattenflöde och dessutom har den förmåga till läkning av SKNl990:92. SKB inledde därför undersökningar och hade

sprickor se t.ex.

för avsikt provborra i ett gabbroområde vid Kolsjön i Uppland. att Undersökningarna avbröts emellertid till följd starka lokala protester. av Resultatet blev SKB hävdade att "gjorda undersökningar och allmänna att gabbro visar det torde förhållandevis svårt att finna erfarenheter av att vara homogena formationer bland de i jämförelse med gnejs eller tillräckligt stora förekommande gabbromassiven. Som tidigare framhållits finns granit sparsamt sidan många platser i Sverige med gnejs/granit där slutförvaring det å andra en fullt möjlig. Nyttan ytterligare kunskap gabbro bedöms som marginell är av om och ytterligare undersökningar denna bergart är inte en nödvändig av förutsättning för genomförandet slutförvaringen" SKB 1986:27-8. av Ovanstående bedönming från SKB är lätt att tolka som irrationell.

Gabbroområden är sällsynta, och de finns har visat sig svåra att nå. Det som

finns oändligt mycket större områden av gnejs och granit, och därför väljes dessa även om de smakar sämre. Vi känner igen fenomenet från fabeln om räven och rönnbären. SKB hade stora förväntningar på något som man inte kunde nå och ändrade efter dessa misslyckanden sina preferenser. Det som tidigare var åtråvärt omdeñnieras till något mindre eftersträvansvårt. Myndigheterna påpekar också i sin granskning att SKB inte angett några sakskäl för att avskriva gabbro SKN 1987:97. För att inte bli missförstådd vill jag poängtera att anpassning av preferenser, som räven om rönnbären är ett tydligt exempel på, är något djupt mänskligt som alla utövar i vardagslivet. Författaren Olof Lagercrantz ger i sin Dagbok från 1954 ett litet sorgligt exempel på anpassning av preferenser, minst lika tydligt som SKB:s eller rävens. "Senare i livet när jag började våga att bjuda upp en flicka och hon inte visade sig intresserad och kanske till och med medan hon dansade med mig visade att hon föredrog någon annan kavaljer och gav honom blickar och småleenden över min axel, upptäckte jag genast att hon hade fula tänder eller att hennes klänning var smaklös eller att hennes ben var alltför spinkiga och strax lättade det en smula i bröstet och jag kunde befria mig från henne" Lagercrantz 1954 1989:50. Lokaliseringsstrategi flexibel eller systematisk, urval av platser och geologins och bergbarriärens roll i dessa sammanhang är frågor som diskuteras bland de dominerande aktörerna inom kärnavfallsområdet och det förekommer också en tydlig oenighet mellan dem. En viktig fråga är hur politiker och medborgare i en kommun som överväger eller är involverade i en förstudie kan och bör hantera denna situation.

Lokalisering en policyfråga

Jag ska i detta avsnitt utgå från en i demokratiska samhällen allmänt omfattad idé säger att politiska frågor bör diskuteras och beslutas om i demokratiska som fora. Det är emellertid viktigt att notera att det då handlar om just politiska frågor de definieras som samhälleliga/offentliga angelägenheter till skillnad från som privata gällande enskilda individer och privata företag. Med andra ord urskiljs i definitionen demokrati sfar politiska frågor, som skiljer sig från av en av privata frågor, men också från kunskapsfrågor. Privata frågor bör delegeras till

individers enskilda val och kunskapsfrågor till experter. Övriga frågor bör

däremot bli föremål för ett demokratiskt maktutövande.

Det demokratiska beslutsfattandet kännetecknas av att alla röster skall väga lika tungt, bland dem som har förmånen att räknas in i den beslutande församlingen. Idealet är att den beslutande församlingen skall vara bred, men av praktiska skäl använder man ofta representantskap i olika fonner. Jag vill här påpeka att gränserna mellan det offentliga politiska, det privata och det som rör kunskap inte en gång för alla är given, utan gränserna mellan dessa sfärer kan och bör också förändras. Lösandet matematiska ekvationen, utvecklandet av nya läkemedel, av beräknandet halveringstider för radioaktivt material osv., är inte något som vi av i politiska församlingar. Men vid de situationer då sådana i allmänhet röstar om verksamheter leder till tillämpningar, som i hög grad påverkar samhället, anses det lämpligt att de blir föremål för politiska överväganden. Det anses då legitimt att göra politiska bedömningar som utmynnar i en samhällelig reglering av dessa verksamheter. Detta kan innebära att man i demokratisk anda beslutar att förbjuda viss forskningsinriktning, ökar stödet till en annan, medan en tredje en sätts under bestämda restriktioner. Samma sak gäller och bör gälla då experter är oeniga i kunskapsfrågor också berör samhället. Om matematiker är oeniga som hur löser ekvationen, och denna kontrovers berör den matematik som om man lärs ut i skolornas grundläggande utbildning måste denna oenighet bli föremål för uppmärksamhet också bland politiker och medborgare. Denna enkla demokratiska idé bör också tillämpas kärnavfallsfrågan, och inte minst på lokaliseringsfrågan. När SKB tonar ned bergbarriärens betydelse för säkerheten och under tio års tid kritiseras för detta myndigheterna, och denna oenighet i av lokaliseringsstrategi på ett tydligt sätt berör valet av undersökningsplatser, bör lokaliseringsstrategin bli föremål för bredare policydiskussion i samhället. en Detta givetvis under förutsättning att frågan betraktas som relevant för samhället. En kommun är föremål för förstudie kan överväga lokaliseringsfrågan som en på två olika sätt i förhållande till den demokratiska idé som beskrivits ovan. När experterna strider vilka aspekter som har störst betydelse för om säkerheten för ett slutförvar för kämavfall kan man välja att betrakta detta som kunskapsfråga experterna skall lösa, och ha en from förhoppning om att en som de snart kommer fram till "det rätta svaret". Det andra sättet innebär att kräva bättre svar från de stridande experterna. Om frågorna viktiga inför de politiska beslut som skall fattas, t.ex. om att anses tillåta SKB göra undersökningar inom kommunens territorium, så bör de definieras politiskt demokratiska frågor bör avgöras i de politiska som som

församlingarna. Detta gäller i synnerhet då motsättningar eller osäkerheten kvarstår efter att experterna utfrågats. Från ett kunskapsperspektiv är den situationen otillfredsställande, senare eftersom vi inte anser det lämpligt att votera kunskapsfrågor, i konkreta om men situationer när beslut skall fattas återstår ingen bättre lösning när experterna lämnar motstridiga uppgifter. Är då valet av plats för ett slutförvar för kämavfall en kunskapsfråga eller en politisk fråga Om platsvalet allmänt i samhället definieras som en kunskapsfråga som bör skötas av experterna, och dessa dessutom tycks sköta den på ett tillfredsställande sätt, så är det rimligt att definiera den som en kunskapsfråga. Om däremot experterna inte sköter frågan på ett bra sätt bör den lyftas upp till en bredare policydiskussion i samhället och definieras som politisk. Det är alltså en empirisk fråga hur olika frågor definieras och avgränsas. All klassificering och sortering av föreställningar, t.ex. i kunskaper respektive värderingar, går att göra på olika sätt. En sortering kräver dessutom alltid legitimitet från sin omgivning. Vilken av ovanstående två attityder är då den lämpliga att inta när man möter olika åsikter bland experterna om bergets betydelse för valet av plats för slutförvaringen Så länge något värderas som positivt frågar man sällan efter motiveringar eller kräver svar på frågor av typen: Varför just här Det är först när diskussioner uppstår kring de negativa aspekterna riskerna och olägenhetema som moti- - veringar efterfrågas. En kommun som inte bara ser fördelar med ett slutförvar blir därför också intresserad av att få motiveringar. Varför just här Hur ser det ut på andra ställen Hur resonerar experterna kring lokaliseringsfrågan etc Vad får man då för svar SKB svarar att det går att bygga ett slutförvar på många platser i landet, och att de allra flesta kommuner är av intresse för förstudien Myndigheterna och regeringen vill däremot ha mer av systematik i urvalsprocessen, och tydliga motiveringar varför SKB intresserar sig för olika platser. Så här långt komna i urvalsprocessen 1997 är det uppenbart att SKB:s flexibla strategi är den som segrat i lokaliseringsarbetet. Ingen av de kommuner där man bedriver eller har bedrivit förstudier är vald utifrån systematiska geologiska överväganden. SKB har i detta avseende tydligt

gått emot myndigheternas och regeringens krav på systematik och motivering av de platser väljs ut som SKB:s plan på att utföra förstudier introducerades i FUD-Program 92, men det enda där sägs hur dessa skall väljas ut är att för de kommuner som, t.ex. som om initiativ, visar sig intresserade att närmare låta undersöka genom egna vara av förutsättningarna för ett djupförvar genomförs därför förstudier" SKB 1992b:3 l. Senare under år 1992 skickade SKB ett brev till alla Sveriges kommuner med öppen fråga de är intresserade att veta mer om slutförvaring av kimen om av avfall. Detta sker mitt under granskningen FUD-Program 92 och har aldrig av motiverats på sätt än att SKB är intresserade att kommuner hör av sig annat av på eget initiativ. När sedan SKB 1994 säger sig ha ett intresse av att göra förstudier i de kommuner redan har kämtekniska anläggningar så motiveras som inte heller denna önskan SKB 1994:20. Utifrån SKB:s flexibla lokaliseringsstrategi behöver inte heller dessa åtgärder motiveras. För SKB är i stort sett alla Sveriges kommuner intressanta. För att anknyta till titeln detta föredrag kan säga att SKB:s strategi, att känna man vilket håll de politiska vindarna blåser, inte är något problem eftersom man ständigt går omkring med torrt på fötterna, dvs. med en säkerhetsanalytiskt hernräknad bergbarriär. Men utifrån systematisk strategi, som värdesätter en geologiska jämförelser olika områden innan kommuner väljs ut, är bristen på av motiveringar det urval kommuner föreligger skriande. En kommun av av som nu under dessa förhållanden förstudie kan därmed sägas bejaka som accepterar en och ytterligare förstärka SKB:s flexibla lokaliseringsstrategi. I ett försök till sammanfattning vill jag hävda att ett antal frågor borde lyftas till bredare samhällelig policydiskussion, och inte förbehållas en snävare upp en krets De oenigheter är tydliga mellan SKB och myndigheterna i av experter. som lokaliseringsfrågan borde krävas på. Därmed tar jag också ställning för att svar under nuvarande omständigheter definiera lokaliseringsfrågan som en politisk och demokratisk fråga. Följande punkter är exempel på frågor för en bredare

politisk debatt:

Har bergbaniären någon betydelse för valen av förstudier och platsundersökningar Hur ska i så fall ta hänsyn till denna vid val av platser man

’ Set.ex. dekrav formulerades i Regeringsbeslut 1990-12-20. SKBkan givetvis hävda deras att strategi är som "godkänd" regeringen eftersom inte tillstånden för driften av reaktorer dragits in.Men trots dessa av "godkärmanden" har myndigheterna ochregeringen i franskningen av allaFoU-prograrn krävtkompletteringar som pekati samma riktning, moten ökad systematik.

Vilken roll spelar den geologiska sakkunskapen vid val platsen för av förstudier och platsundersökningar

Vilken betydelse har bergbarriären för bedömningen säkerheten hos ett av slutförvar Som data till säkerhetsanalysen eller som en självständig barriär

Vilket är det primära respektive det sekundära urvalskriteriet, geologisk sakkunskap eller lokalbefolkningens acceptans Se också C. Batailles föredrag i denna skrift.

Hur skall kvarvarande oenigheter och osäkerheten i anslutning till platsvalsfrågan hanteras

Ungdomsopinionen i Oskarshamn

I detta avsnitt ska jag belysa några av de frågor vi tidigare diskuterat genom att redovisa resultat från en enkät. Enkäten riktades till ungdomar mellan 15 och 30 år i Oskarshamns kommun och gällde attityder till förstudie och slutförvaring av kämavfall. Enkäten skickades ut till 2 000 ungdomar i april 1996, vid en tid då kommunen ännu inte beslutat förstudie om en Oavsett vilken lokaliseringsstrategi man omfattar är opinionen i kommunen en mycket viktig faktor vid valet av plats för slutförvaring. Konstitutionellt, genom det lokala vetot, har kommunerna en central roll. Utifrån SKB:s strategi är dessutom opinionen helt avgörande för om en kommun kommer ifråga för en förstudie. Det är kommuner med en tydligt positiv attityd som kommit att bli aktuella. Enligt gällande lagstiftning är det regeringen som har den avgörande makten vid prövning av kämtekniska anläggningar. I praktiken har dock SKB, som den part som har ansvaret att planera för slutförvaringen, en avsevärd makt genom att formulera de förslag som skall prövas. SKB har möjligheter att föreslå vilken metod och vilken plats de själva önskar. Hela platsvalsprocessen fram till ansökan om detaljundersökning, då endast en plats återstår, sker utan att vara ett ärende för statsmakten annat än en allmän granskning av hela FoU-programmet vart tredje år. Vem som har den reella makten är därmed en mer öppen fråga än konstitutionen anger. Vi har dessutom tidigare noterat att det är SKB:s strategi

‘ Enkäten komtill på initiativ Oskarshamns av kommun, somen del av kommunfullmäktiges arbetemedatt bereda sitt svar SKB:s förfrågantill kommunen om att göra en förstudie. Enkäten utformades Per av Hedberg vid Statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet ochundertecknad ochredovisas mer fullständigtHedberg Sundqvist i 1997.

vunnit de stora framgångarna. Trots myndigheternas och regeringens som upprepade krav på utförlig systematik i urvalet av platser har SKB valt ut en mer förstadier utan att tydligt motivera dessa. Hur bedömer då ungdomar i Oskarshamn frågor kring inflytande och makt över valet plats för slutförvaringen Vi ställde i enkäten ett antal frågor om av platsvalet, vilka har inflytande över besluten om slutförvaring av om man anser kämavfall, och dessutom vilka man anser bör ha inflytande. För att kunna se både hur uppfattar maktsituationen idag, och hur man anser att denna borde man ut i den bästa av världar. se Ovan gjordes tudelning mellan att definiera lokaliseringsfrågan som en en kunskapsfråga politisk fråga. Det första fallet innebär att experter, i eller som en kraft sina kunskaper, ska ha ett avgörande inflytande över slutförvaringen. av finns det olika experter Är det t.ex. skillnad Men vilka är experterna, typer av på SKB:s tekniker och myndighetemas experter, och finns det ytterligare experter För vilka experter har störst förtroende Det andra grupper av man fallet innebär att definiera kämavfallsfrågan som en politisk fråga, där alla röster ska få höras och i princip väga lika tugnt, och att det är politikerna folkets eller folket själv ska ha avgörandet att självständigt fatta representanter som beslut i frågan. Här är det intresse att fråga sig vad man menar med politiskt av beslutsfattande, och vilka skall utöva detta. Är det riksdag och demokratiskt som regering, det lokala parlamentet i Oskarshamn, eller är det medborgarna i en lokal folkomröstning Innan resultaten från Oskarshamns ungdomens åsikter redovisas kan det vara visa hur svenskar i allmänhet värderar aktörerna i kärnkraftsav intresse att frågan. En övergripande fråga vilka aktörer svenskarna har förtroende för i om kämkraftsfrågan följande resultat Holmberg 1996: gav

1986 87 88 89 90 91 92 93 94 95 Forskare 76 81 81 81 81 77 76 80 77 77 Milj 53 6 l 5 8 61 57 59 66 66 61 68 Kämkraftsindustrin 34 43 43 47 54 48 43 46 40 43 Statliga myndigheter 27 37 40 33 34 35 35 43 40 39 Regeringen 49 49 45 35 33 40 35 41 43 38 Journalister 14 19 25 25 18 22 27 29 25 27

Kommentar: I tabellen redovisas i procent resultaten för mätningarna under de senast tio åren för de på frågan svarat mycket stort eller stort personer som förtroende.

Vi ser av ovanstående sammanställning att svenskarnas förtroende för forskare och miljöorganisationer är mycket stort, medan det är lågt för rikspolitiker regeringen och för statliga myndigheter. På frågan om hur stort inflytande olika idaghar respektive bör ha att grupper bestämma över om slutförvaringen skall förläggas till Oskarshamns kommun svarade Oskarshamns ungdomarna på följande sätt:

har bör difi"

Statliga myndigheter 74 77 -3 SKB 82 82 0 Regering och riksdag 65 43 +22

Kommentar: I tabellen redovisas andel som anser att aktörerna har stort inflytande och andel som anser att de bör ha stort inflytande, samt differensen mellan har och bör. I procentbasen ingår vet svar. I tabellen redovisas de personer som på frågan svarat mycket stort eller ganska stort inflytande.

Den enda aktör som bedöms ha för mycket makt är centralpolitikema i riksdag och regering. Dessa är den enda grupp som oskarshamnsungdomen vill beröva inflytande. I övrigt vill man tilldela alla aktörer större inflytande, och främst gäller detta for medborgare, miljöorganisationer och forskare i nämnd ordning. SKB, myndigheter och forskare bedöms idag ha stort inflytande och detta förhållande bedöms också som rimligt, när vi jämför svaren på frågorna omhar respektive bör ha inflytande. Minst inflytande vill man ge till politikerna. När det gäller politikerna är det emellertid intressant att notera en tydlig förskjutning. Idag anses regering och riksdag ha stort inflytande över besluten, medan kommunpolitikerna bedöms ha ett mycket litet inflytande. Detta förhållande vill man ändra på genom att ta inflytande från rikspolitikema och ge till lokalpolitikema, men slutresultatet blir trots denna förskjutning att politiker inte bör ha något större inflytande över valet av plats för slutförvaringen. Den andra snedvridningen av inflytandet enligt oskarshamnsungdomama är att medborgare och miljöorganisationer bör ha mycket större inflytande än de för närvarande har.

Om vi jämför tabellen om förtroende i kärnkraftsfrågan, som gällde opinionen i hela riket, med frågan om vilket inflytande olika aktörer bör ha kring valet av plats för slutförvaringen, som ställdes i Oskarshamn och vi dessutom godtar att frågorna i Oskarshamn mäter förtroende, så finner vi att oskarshamnsungdomen har större förtroende till kämkraftsindustrin SKB och statliga myndigheter än vad svensken i riket har. l Oskarshamn ligger dessa två aktörer, tillsammans med forskarna i topp. Detta tycks tyda på teknolcratisk syn på slutförvaringsfrågan, en dvs. att låta experterna ta hand om platsvalet. Om vi analyserar hur de avgivna korrelerar med varandra så finner vi en stark korrelation mellan SKB och svaren myndigheter. De svarat att SKB bör ha stort inflytande anser också att som myndigheterna bör ha stort inflytande. Forskarna korrelerar dock inte starkt med någon aktör. I Oskarshamn man alltså fortfarande att forskare står annan anser oberoende i förhållande till andra samhällsaktörer. Vi finner också vad vi skulle kunna kalla för demokratikorrelationer, dvs. de vill ge ökat inflytande till som riksdag och regering vill också ge mer inflytande till kommunfullmäktige och

milj däremot inte till SKB se vidare Hedberg Sundqvist

men 1997 Det finns alltså visst fog för att i Oskarshamn urskilja en teknokratisk kunskapsbaserad respektive politisk demokratisk attityd till platsvalet, och en dessutom hävda att den teknokratiska står starkare. Denna bild är dock inte entydig. Det visar sig att på en fråga om det kommunala vetot svarar 74 procent att en kommun som väljs som slutförvaringsplats skall ha rätt att säga nej. Och på fråga skall bestämma om det skall göras en förstudie i en om vem som Oskarshamns kommun 55 procent att detta bör göras genom kommunal svarar folkomröstning. De teknokratiska tendenser vi tycker oss se har alltså vissa sprickor. Här skulle kunna följa med ett antal intressanta frågor att undersöka vidare. man upp Den mest teknokratiska gissningen skulle då gå ut på att oskarshamnsungdomama är rädda för att politiker i kommande beslut kommer att schabbla bort expertkunskapema, och att vi därför behöver aktiva medborgare, och kanske också stark miljörörelse, som en samhällsgarant för en att expertkunskapema inte försvinner i det politiska beslutsfattandet. Vi kan endast spekulera kring om oskarshanmsungdomarna skulle vara villiga att ta fatt i de policyfrågor som jag tidigare beskrivit som angelägna att diskutera i bredare krets än enbart gruppen av experter. Möjligen är de alltför en teknokratiska för att hålla med om detta. De frågor om synen på säkerhetsfrågor och bergbarriär som avslutade föregående avsnitt kan i Oskarshamnsstudien illustreras med de frågor vi ställde

kring vad som anses viktigt att undersöka vid eventuell förstudie. Här är en oskarshamnsungdomama mycket entydiga i sina svar. De långsiktiga säkerhetsfrågoma dominerar starkt. De samhälleliga effekterna kommer mycket längre ner på prioriteringslistan. Kommunens berggrund anses exempelvis mycket viktig att belysa. Det är oklart hur man skulle ställa sig till frågan om en flexibel eller systematisk platsvalsstrategi, men det är tydligt att man anser att berggrunden är en mycket viktig faktor att ta hänsyn till när man beslutar om ett slutförvar för kämavfall. Av övriga resultat kan vi utläsa att Oskarshamn är en kommun med en ungdomsopinion som är mer positiv än negativ till ett slutförvar inom kommunens gränser 37 procent positiva, 27 procent negativa, 36 procent varken positiva eller negativa, men också att de inte lockas av positiva samhälleliga effekter. De som är positiva till ett slutförvar i den egna kommunen motiverar detta med att de tror att slutförvaringen går att förverkliga på ett säkert sätt. Det är också uppenbart att man fokuserar just säkerhetsfrågoma, och då inte minst berggrunden. NIMBY-effekten Not In My Back Yard är svag bland oskarshamnsungdomen 14 procent, liksom YIMBY-effekten Yes In My Back Yard 9 procent. Detta kan tolkas som att många anser att slutförvaringen ska ske på

den säkerhetsmässigt bästa platsen, och inte påen plats vald av politiska skäl se

vidare Hedberg Sundqvist 1997. Oskarshamnsungdomama visar också att de tror på sig själva. De vill ge medborgarna ett större inflytande, samtidigt som de misstror politiker och värnar kunskapen. Vad ska dra för slutsats av detta Min personliga slutsats blir att man en viktig roll för kommunen medborgare, ideella organisationer och politiker är att ta fatt i och kräva svar på de skiljelinjer och motsättningar man hittar hos de aktörer som representerar den sakkunskap som man från ett medborgarperspektiv anser vara avgörande för valet av plats. Jag har ovan pekat på ett antal frågor kunskapsmässig natur, där det getts motstridiga svar och där som anses av oenighetema blivit hängande i luften; frågor som handlar om bergbarriärens betydelse vid valet lämpliga platser för slutförvaring av kämavfall. av Detta seminarium har handlat att beslutsprocessen behöver tydliggöras. En om viktig fråga är i vilka fora detta tydliggörande kan ske. Var kan medborgare och kommunpolitiker ställa experterna till svars och kräva svar FoU-programmens remissförfarande och myndighetsgranskning har visat sig vara en alltför svag dialog. Här har många frågor ställts och krav formulerats utan att tydliga svar givits. Under förstudiema borde kommunerna ha goda möjligheter att få svar på varför de är utvalda. Problemet är att detta är ett sent skede, och att svaret är på förhand givet. Det är uppenbart för alla att dessa kommuner valt ut sig själva

genom att tacka till en förstudie. Den som vill ha en bättre motivering och önskar ett mer systematiskt urval av kandidatplatser bör trots detta resa frågan och fortsätta att kräva svar av såväl SKB, myndigheter som regering.

Referenser

Hedberg, P. Sundqvist, G 1997 "Slutstati0n Oskarshamn", i Lidskog R. red. Kommunerna och kârnavfallet, Stockholm: Carlssons.

Holmberg, 1996 "Kärnkraftsfrågans återkomst", i Holmberg, Weibull L. red. Mitt i Nittiotalet. SOM-rapport 16, SOM-Institutet, Göteborgs universitet.

Lagercrantz, O. 1954, 1989: Dagbok. Stockholm: Wahlström Widstrand.

Regeringsbeslut 1978-10-05. Ansökan enligt lagen 1977:140 särskilt om tillstånd att tillföra kärnreaktor kärnbränsle, m.m. Industridepartementet.

Regeringsbeslut 1990-12-20

SFS 1977: 140, Om särskilt tillstånd att tillföra kärnreaktor kärnbränsle, m.m. Villkorslagen.

SKB 1986: FoU-Program 86. Kärnkraftavfallets behandling och slutfbrvaring. Forskningsprogram 1987-1992. September 1986.

SKB 1989: FoU-Program 89. Kärnkraftavfallets behandling och slutförvaring. Allmän del. September 1989.

SKB 199221: F UD-Program 92. Kärnkraftavfallets behandling och slutfbrvaring. Program för forskning, utveckling, demonstration och övriga åtgärder. September 1992.

SKB 1992b: F UD-Program 92. Kärnkraftavfallets behandling och slutförvaring. Lokalisering av ett djupfbrvar. September 1992.

SKB 1992c: SKB 91. Slutlig förvaring av använt kärnbränsle. Berggrundens betydelse för säkerheten. Maj 1992.

SKB 1994: F UD-Program 92. Kompletterande redovisning. Augusti 1994.

SKB 1995a: F UD-Program, 95. Kärnkraftavfallets behandling och slutfbrvaritzg. Program för inkapsling, geologisk cijupförvaring samt forskning, utveckling och demonstration. September 1995.

SKB l995b: Översiktsstudie 95. Lokalisering djupförvar för använt av kärnbränsle. Oktober 1995.

SKI 1993: SKIs utvärdering SKBs F UD-Program 92. Gransknings-PM. av Mars 1993.

SKN 1987: Granskning FoU-Program 86. Maj 1987. av

SKN 1990: FoU-Program 89. Kärnbränslenämndens utvärdering. Mars 1990.

SOU 1993:67: Slutförvaring använt kärnbränsle. KASAM yttrande över SKBs av F UD-Program 92.

Sundqvist, G. 1991: "Demokrati och expertis. Kärnkraftens avfallsproblem

inför laddningen Ringhals 3", VEST -Tidskrift för vetenskapsstudiernr v01

av 23-43.

Sundqvist, G. 1996: "Kämavfallsfrågan Kulturteori eller rationalism" s. 249- 272 i Grendstad, G. Selle, P. eds. Kultur som levemåte. Oslo: Det Norske Samlaget.

Svenke, E. 1988: Till flydda tider. Anförande vid middag med KASAM i Ringhals den 3 maj 1988 opublicerat.

Diskussion under session 3

Torsten Carlsson: Det är glädjande att Kjell Andersson tar detta med att vi upp gemensamt skall lösa frågorna. Tror vi inte själva att vi kan lösa detta, vi är som inblandade, då blir det ingen lösning. Det är oerhört viktigt att den frågan kommer upp och att den ligger som en bas i arbetet. Jag vill också ta upp en annan fråga i anslutning till vad Kjell Andersson sade vad gäller regeringens synpunkter och hantering av frågorna. Det gäller vetodiskussionen. Det råder stora oklarheter jag har förstått det inte minst under lunchen här när - - om regeringen kan hantera vetofrågan utifrån sitt intresse, så att säga. Jag skulle vilja be samordnaren och myndigheterna att de på något sätt försöker medverka till att vi som kommuner kan få klart för oss detta från regeringens sida. Det räcker inte med att vi själva försöker, ni måste också försöka hjälpa till att få en klarhet i detta. Oavsett om veto-ventilen finns kvar eller inte så måste vi veta i vilket skede detta gäller. Gäller det när ansökan ligger på bordet Gäller det när platsundersökningen görs eller när förstudien görs, och när kommer regeringen och säger till oss att det är faktiskt den som fattar det här beslutet. Det finns många oklarheter. Jag tror själv att jag har ganska klart för mig beträffande detta, men det är många andra som inte har det, och det måste klargöras, det är det minsta man kan kräva.

Kjell Andersson: Jag föreslår att vi sparar den frågan till efter nästa föredrag, som kommer att handla om just vetofrågan.

Sten Bjurström: Det talades här om kämtekniklagen, som ligger i botten, så att säga. Jag har tidigare påpekat att det är ett gemensamt problem för samhället och industrin att lösa avfallsfrågan. Det behöver komma fram mera i diskussionen att alla måste hjälpa till. Om man inte lyckas i den här processen, så är det till sist reaktorinnehavaren som är den som får sitta där med ansvaret. Och det är ett ganska långtgående ansvar. Det är viktigt att vi ser till att både slutförvaring och rivning sker på ett säkert sätt. Enligt 25§ är den första och enklaste åtgärden böter och fängelse, men slutkonsekvensen är att man stänger reaktorema. Det är därför viktigt, när man arbetar med denna fråga, där många känner sig kallade, att man också är klar över att om man inte kommer fram, så är det vi på industrisidan som får ta konsekvenserna. Detta är bara ett påpekande.

Camilla Odhnoflz Jag har strävat länge i statens tjänst och försökt ta vara på den lilla myndighet som eventuellt kan finnas kvar. Men jag kan inte undgå att påverkas av de synpunkter som kommer fram, kanske tydligast från Oskarshamns kommun, att man vill ha auktoritativa myndighetsuttalanden, innan man från kommunens sida tar ställning. När jag funderar över detta och även lyssnar på våra vänner från Finland och hur de hanterar frågorna, så undrar jag: Hur skulle myndigheternas roll förändras, om de i första omgången, t.ex. efter förstudierna eller möjligen efter platsundersökningama eller efter båda två, ger besked på negativa grunder att det finns ingen känd faktor som utesluter lokaliseringen, och att myndigheterna först efter detaljundersökningen ger acceptans. Då skulle kommunen ha vissa myndighetsbeslut att luta sig emot, men myndigheten skulle ändå ha ett visst utrymme för sitt slutliga beslut, när tillräckligt många faktorer är kända. Hur från myndigheternas och kommunernas sida på ser man en sådan hantering

Lars Högberg: Jag vill först svara på Camilla Odhnoffs fråga. Det finns faktiskt historisk förebild till detta i SFR-ärendet, som hanterades lite knepigt i en samordningen mellan lagarna. SKI skulle yttra sig enligt dåvarande PBL där vetot fanns över lokaliseringen till Forsmark. Vi hade en månad på oss för att yttra detta, vi hade också klart sagt ifrån att när det gällde att yttra oss om men sig i tillståndsärendet enligt kämtekniklagen, i Säkerhetsfrågan, behövde vi minst månader i praktiken blev det tolv månader. Men vi bestämde oss alltså för sex att lydiga mot regeringen och ändå avge någon form av svar, dock med vara reservationer för vad vår granskning skulle komma fram till. Men fram till dess hade vi inte sett något direkt talade mot en lokalisering till Forsmark. Vi som reserverade sagt, och kommunen höll på sitt yttrande tills de hade sett oss, som vår analys. Man måste vara medveten om att det är en stegvis beslutsprocess med mycket stora investeringar av medel från de fonder som samhället har byggt för detta ändamål. Det är detta som leder till en kritisk punkt, kanske vid upp detaljundersökningen. Detaljundersökningen blir ett KTL-ärende och ett regeringsärende. Då skall kommunen yttra sig om lokaliseringen. Men detta blir inte den sista beslutspunkten och jag återkommer till detta i mitt föredrag senare. Men det intressant fråga: När skall kommunen utöva sitt veto Vi har sagt är en att det blir i anslutning till tillståndsprövningen för detaljundersökningen, och då måste ta beslut på det underlag då finns. Därefter kommer någon man som miljard att investeras i schaktet. Därpå får man ta ställning till om det går att bygga förvaret där Det vet man inte säkert förrän man kommit ner. Om det nere. då skulle visa sig att det finns starka säkerhetsmässiga skäl mot anläggningen,

kan vi från myndigheterna sedan bli tvungna att säga nej, och då kan det bli stopp. Detta är en mycket intressant fas i kommande beslutsprocess. en Betr. Kjell Anderssons olika alternativ för beslutsfattande, strider som mot regeringen, tror jag inte framställningen riktigt klar. Vad var som gäller är, att det skall till en fullständig systemprövning i samband med att första anläggning prövas. Enligt SKBs planer, de redovisades då, så bli det inkapslingssom anläggningen. Samtidigt har Torsten Carlsson klart deklarerat Oskarsatt hamns kommun inte kommer att säga till inkapslingsanläggning förrän det en också föreligger en ansökan detaljundersökning. Eftersom kommunen sitter om på ett veto, som jag inte kan tänka mig att regeringen tänker köra över på den frågan, så blir det då en samlad prövning inkapslingsstation och detaljav undersökning, eller åtminstone samordnad i tiden sammanfallande en prövning. Detta är det troliga scenariot och det har andra fördelar också. Jag har övertygats av Torsten Carlssons argumentering på den punkten. Detta är alltså den senaste tidpunkt, där regeringen måste ta ställning till systemlösningen. Regeringen har, jag det sedan är det fråga vad regeringen som ser en annan själv och dess kansli tycker, vissa möjligheter inte skyldigheter ha men att någon form av ställningstagande i anslutning till de återkommande granskningarna av FUD-programmet, när SKB ett led i FUD-programmet - som redovisar Systemanalys och säkerhetsanalys enligt de villkor regeringen har som föreskrivit för FUD-programmet. Vi måste också från SKIs sida, när vi granskar FUD-rapportema, uttrycka någon form åsikt det hela, återigen inte av om som kan bli ett formellt godkännande metoden, någon form åsikt måste vi av men av föra fram till regeringen när kommit så långt. Vi har dessutom sagt att vi tycker att säkerhetsanalysen, SKB skall redovisa, även skall utsättas för som en internationell expertgranskning. Då kommer det att finnas ett beslutsunderlag. Vi har också sagt att vi inte tycker skall börja några platsundersökningar att man förrän detta är klart, så att kommunerna vet vad de tar ställning till.

Kjell Andersson: Det är naturligtvis ett samspel på något sätt, trots allt mellan FUD-granskningen och den mer formella ärendehanteringen. Det de var en av frågor jag ställde: Vad spelar FUD-granskningen för roll jämfört med tillståndsärendena.

Torsten Carlsson: Jag kan inte låta bli att kommentera det Sten Bjurström som tog upp, men innan dess vill jag vända mig till myndigheterna och säga att det viktiga är väl att materialet är god kvalitet. Det hoppas jag att ni fäster stor av vikt vid, liksom att inget underlag vikt saknas och att de slutsatser av som

sökanden drar är rimliga. Detta är en viktig bit att ta med. Betr. Sten Bjurströms

kommentarer om kärntekniklagen etc. vill jag säga, att vi som är involverade i detta arbete är väl medvetna om vad som står i den lagen. Men det är farligt att lägga fram detta på ett sådant sätt så att det kan låta som att vi skall känna skuld om vi inte sköter oss.

Sten Bjurström: Det var inte min avsikt att antyda något sådant. Men vi måste från SKBs sida känna ett stort ansvar for att frågan hanteras ordentligt. Vi kan inte skylla ifrån vår omgivning det hela inte blir ordentligt skött. oss om Därför är det viktigt att samspelet fungerar bra. Men jag menar absolut inte att SKB skulle kunna skylla på kommunerna om det inte fungerar, det är helt klart. Men eftersom ansvaret är så entydigt i lagen, så måste man också från myndigheterna den delen så att allt fungerar och hänger samman. Men detta är ingen se fråga som vi kan hantera ensamma från SKB.

Kjell Andersson: En liten kommentar till Lars Högberg och Torsten Carlsson. I for platsundersökningar, vilken blir då det skedet när man skall välja platser myndigheternas roll Uppenbarligen kan inte binda sig alltför starkt men man lika uppenbart är att något slag medverkan krävs. Det kanske återstår att av definiera vad myndigheterna kan uttala sig om i det läget och i så fall hur.

Den nationelle samordnarens

program -

gjort och ogjort

Olof Söderberg

Uppdraget

Den beskrivning av uppdraget som nationell samordnare på kämavfallsområdet som regeringen beslutade om den 15 maj 1996 ger möjligheter till ganska vid en tolkning. Uppdraget innebär att främja samordningen av de informations- och utredningsinsatser som kommuner berörda av SKBs studier avseende lokalisering av använt kärnbränsle och kämavfall finner nödvändiga. Samordnaren skall därvid föreslå former för informationsutbyte om hantering och slutförvaring av använt kämbränsle samt i övrigt beredd att koordinera konvara takterna mellan de kommuner och länsstyrelser som berörs av studierna. Samråd skall ske med SKI, SSI och KASAM, vilka i lämplig omfattning skall bistå samordnaren. På en punkt är regeringsbeslutet helt entydigt. Samordnaren övertar INTE uppgifter och ansvar från andra myndigheter, särskilt då inte SKI och SSI. INTE heller övertar Samordnaren uppgifter eller ansvar från reaktorägama, dvs. i praktiken SKB.

Rollen, gjort och ogiort

2.1. Inledning

De flesta av er har tidigare haft möjlighet att läsa den verksamhetsberättelse för 1996 och det arbetsprogram som jag den 21 februari 1997 överlämnade till regeringen. En upplaga av det dokumentet finns tillgänglig för deltagarna. Jag kommer nu att lyfta fram en del av vad som står i det materialet och även aktualisera framställningen. Jag kommer att särskilt beröra frågan om ett MKBförfarande på nationell nivå och redovisa de tankar jag idag har om hur ett sådant förfarande skulle kunna till. Även jag har aviserat ett särskilt möte om om

MKB-frågoma att äga rum den 1l juni 1997, så det är bra om jag redan idag kan få en spontan reaktion på dessa tankar.

2.2 Rollen

Det övergripande målet för min verksamhet anges i arbetsprogrammet med orden 3.

att främja sådana åtgärder som kan behövas for att det nationella målet i fråga om säker slutförvaring av det långlivade kämavfallet använt kämbränsle skall uppnås.

Rollen kan ses som något av mekanikern och personen med smörjkanna i ett beslutsmaskineri. Rollen är alltså att se till att de som bär ansvaret for olika moment i beslutsfattandet får så goda förutsättningar som möjligt att fullgöra vad förväntas dem. Inte minst viktigt är att tillhandahålla mötesplats för den som av diskussion mellan olika intressenter som måste till i en så komplicerad beslutsprocess som denna. Jag har i arbetsprogrammet konkretiserat detta övergripande mål i två punkter. Arbetsprogrammet innehåller också exempel på fyra viktigare frågor där en genomlysning har ställts i utsikt.

2.3 Gjort och ogjort

2.3.1 Gjort med utgångspunkt från de uppsatta målen

Först några ord "Tydlig procedur för lokalisering av djupförvar" om

Har vi sådan procedur Man kan ha olika uppfattningar om detta, något som en belystes ingående redan igår. Jag vill här erinra om det diskussionsunderlag jag ställt och fanns tillgängligt i anslutning till Kjell som samman som Anderssons föredragning. I det diskussionsunderlaget noteras att systematiken i SKBs arbete har utvecklats successivt och att det har etablerats en begreppsapparat med nu tenninologin Översiktsstudier, forstudier, platsundersökningar samt detaljundersökning. Regering och riksdag står bakom principen att allt kämavfall från de svenska kämreaktorema skall tas om hand på ett säkert sätt inom landet. Det rör sig alltså ett nationellt ansvarstagande for kämavfallshanteringen. om

Uppgiften att verkställa omhändertagandet utifrån detta synsätt har genom lagstiftning lagts på reaktorägama, dvs SKB. Statliga myndigheter, och i sista hand regeringen, tar sitt nationella ansvar genom att utöva tillsyn och pröva tillståndsfrågor. De tre första skedena kräver inga formella tillstånd av myndighet både - men regering och SKB utgår från att det skall visa sig möjligt att i frivillig medverkan från kommuner i olika delar av Sverige få fram det underlag som behövs för att ett djupförvar skall anläggas. Detta synsätt med en regering och SKB utgår från att det skall visa sig möjligt att i frivillig medverkan från kommuner i olika delar av Sverige få fram det underlag som behövs för att ett djuförvar skall anläggas. Detta synsätt med en "frivillig medverkan innebär inte att parametem frivillighet sätts före parametemett säkert förvar. Jag har uppfattat att SKBs inställning till att påbörja en förstudie i en kommun är beroende av att SKB, utifrån sin analys av resultat från översiktstudiema, anser sig kunna göra den preliminära bedömningen att det inom kommunen finns platser där säkerhetskraven kan uppfyllas. Ett samordningsansvar har lagts på länsstyrelserna dessa skall kunna fungera som stöd både för kommuner som önskar engagera sig i platsvalsprocessen, t.ex. genom att medverka i en förstudie, och för angränsande kommuner som också kommer att beröras av en eventuell etableringsmedverkan" innebär inte att parametem "frivillighet" sätts före parametem "ett säkert förvar." Jag har uppfattat att SKBs inställning till att påbörja en förstudie i en kommun är beroende av att SKB, utifranalys kommuner som också kommer att beröras av en eventuell etablering. Det sista skedet, detaljundersökning, kan betraktas som inledningen till uppförandet av en kämteknisk anläggning alltså ett djupförvar. För att genomföra detaljundersökningen krävs därför tillstånd av regeringen, både enligt naturresurslagen lokaliseringstillstånd, där kommunerna som grundprincip har vetorätt och enligt kämtekniklagen. Men det kan under detaljundersökningens gång visa sig att "fel" plats har valts. I så fall måste naturligtvis arbetena avbrytas och SKB har att ansöka om tillstånd enligt NRL och KTL att genomföra detaljundersökning på en annan plats. Tillståndsproceduren tas alltså om från början. Länsstyrelsemas roll i urvalsförfarandet har klarlagts. Ett system har etablerats för ersättning till förstudiekommuner för deras kostnader för information till allmänheten högst 2 milj. kr. per kommun och kalenderår. Regeringen kommer att pröva frågan om förvarsmetod i anslutning till att SKB ansöker om tillstånd att uppföra den inkapslingsanläggning för använt kämbränsle som enligt SKBs planer skall förläggas i anslutning till CLAB i Oskarshamn.

Detta var alltså läget, som jag uppfattat det, inför det seminarium som nu pågår. Själva anordnandet av seminariet är ett led i arbetet med att ytterligare tydliggöra beslutsprocessen. De diskussioner som förs här kommer givetvis att påverka mitt och andras arbete för att skapa ytterligare klarhet. Det andra målet gäller: Tillräckligt antal förstudien Denna fråga är mycket viktig. Regeringen har vid två olika tillfällen maj 1995 och december 1996 givit uttryck för uppfattningen att SKB behöver tillgång till resultat från förstudier i 5-10 kommuner för att det skall finnas tillräckligt underlag för urval av plats för platsundersökningar. I det senaste beslutet finns avslutningsvis följande uttalande: Regeringen utgår från att SKB i samråd med berörda kommuner skall ges tillfälle att bedriva platsanknutna förstudier ett sådant sätt att ett bra beslutsunderlag finns tillgängligt inför SKBs samråd med SKI och SSI om platsundersökningama. Som bekant räknar vi idag med fyra förstudiekommuner Malå, Nyköping, - Oskarshamn och Östhammar där förstudier pågår eller har avslutats. Jag bortser alltså från Storuman, naturligtvis inte är aktuell i ett framtida urval som även om den där genomförda förstudien kan komma att utgöra del av det underlagsmaterial utifrån vilket urvalet av platser för platsundersökningar kommer att ske. Vad har då åstadkommits för att förstudier skall kunna bedrivas i fler kommuner i landet Totalt bör antalet alltså vara mellan 5 och 10. Som jag skrivit i verksamhetsberättelsen har samtal förts och förs med privatpersoner - och företrädare för kommuner vill ha närmare upplysningar om vad det som innebär att medverka i SKBs förstudier. Ett konkret resultat av dessa samtal är deltagandet av företrädare för Gällivare kommun vid denna konferens. I Gällivare har kommunstyrelsen beslutat att inhämta information för att få underlag för en bedömning av frågan om kommunen ska ta upp närmare diskussioner med SKB om förutsättningarna för en förstudie. Jag har blivit inbjuden till kommunfullmäktiges sammanträde den 21 april för att lämna upplysningar. Som alla här känner till har frågan om någon form av förstudier varit aktuell i andra kommuner, men fallit. Jag syftar här i första hand på händelseförloppen i Arjeplog, Tranemo och Överkalix kommuner för några år sedan. Jag har i arbetsprogrammet framhållit att det bör vara möjligt att dra lärdomar från dessa kommuner. Kring årsskiftet fick jag kännedom om att en yngre statsvetare vid Uppsala universitet, Patrik Olofsson under ledning av professor Evert Vedung arbetar - -

med studien "Lokalsamhället och det högaktiva kärnkrañsavfallet; Beslutsi Storuman, Malå och Överkalix". För några dagar sedan har jag, processerna tillsammans med SKI, beslutat att ekonomiskt stöd till detta projekt så att ge resultatet skall kunna redovisas kring månadsskiftet augusti/september 1997. Jag tror det blir en intressant läsning för kommunpolitiker runt om i landet. Det finns ytterligare en aktivitet som pågår och som har ett delsyñe att som underlätta för "nya" forstudiekommuner att engagera sig. Det gäller en kartläggning av de samarbetsformer som utvecklas under nu pågående förstudier mellan SKB, förstudiekommuner och länsstyrelser. Detta utförs Håkan av Lundberg. Avsikten är att resultatet av kartläggningen skall kunna redovisas i samband med det möte om MKB-frågoma som jag aviserat till den ll juni. Den kartläggningen bör kunna användas som information till kommunpolitiker som överväger att engagera sig i förstudien

2.3.2 Ogjort med utgångspunkt från de uppsatta målen

I arbetsprogrammet antydde jag att idéer om erkänsla till berörda kommuner borde studeras. Något arbete med denna inriktning har ännu inte hunnit påbörjas. En viktig del i tydliggörandet av beslutsprocessen har att göra med frågan om ett MKB-forfarande på nationell nivå. Vad som gjorts och inte gjorts i detta av-

seende ska jag beröra avslutningsvis avsnitt 3.

2.3.3 Gjort och ogjort beträffande genomlysning av fyra frågeställningar

Beträffande en av dessa frågor anser jag att mina insatser nu är avslutade. Jag syftar på uppgiften att skapa klarhet om innebörden av gällande regler i naturresurslagen om det kommunala vetat och vetoventilen, där vi alla här har haft tillfälle att ta del av Hans Svalms utlåtande. Nu står det klart vad innebörden av reglerna är och vilka motiv som finns for dem. Jag överlåter på andra att bedöma om det kan finnas skäl att ändra reglernas innebörd. När det gäller uppgiften att medverka till att kännedom om gällande regler om, och den svenska inställningen till, slutfbrvaring i Sverige av utländskt använt kärnbränsle får bredare spridning, så har ett visst underlagsmaterial tagits fram inom ramen for min verksamhet. Vissa kompletteringar av materialet behöver emellertid göras innan redogörelsen är färdig att offentliggöras. Jag hoppas att en sådan redogörelse skall föreligga under juni månad. När det gäller de två återstående frågeställningarna, Alternativfrågan och Kriterier för platsval, har jag ännu inte kommit igång med aktiviteter som hunnit

synas utåt. Jag har emellertid beställt en sammanställning av de uttalanden och åtgärder i altemativfrågan som har gjorts av regeringen, säkerhetsmyndighetema och SKB under den senaste IO-årsperioden. Redovisningen till mig av det uppdraget kommer att ske under innevarande månad. Det finns flera skäl för att andra åtgärder ännu inte har vidtagits av mig. Till en början vill jag erinra om att regeringen i beslutet den 19 december 1996 gav SKB i uppdrag att ingående belysa båda dessa frågeställningar. Vidare är säkerhetsmyndighetema SKI och SSI i färd med att offentliggöra sina tankar om kriterier för säkerhet resp. strålskydd och kommer att sända ut detta material på en bred remiss. SSI och SKI kommer att länma information till förstudiekommuner och länsstyrelser om innehållet i remissmaterialet vid ett särskilt möte den 24 april som anordnas i min regi. Dessa frågeställningar behandlas kanske bäst inom ramen för det MKB-arbete på nationell nivå som jag nu kommer in på.

3. MKB-arbete på nationell nivå

I mitt arbetsprogram finns underrubriken "MKB-processen". Där talas om behovet av en samordning av MKB-processen. Formuleringama avspeglar de förväntningar uttryckts av kommuner, länsstyrelser, SKB, SKI och SSI om som "en MKB-process på nationell nivå". I arbetsprogrammet finns också en modell presenterad som innebär överläggningar inom ramen för vad som kallas "Sarnrådsforum på kämavfallsornrådet". Innan något slags MKB-arbete på nationell nivå sätts igång finns det ett antal frågor som behöver övervägas noga. Till en början gäller det att göra klart för sig vad den formella innebörden av ett sådant arbete egentligen är. Jag utgår då naturligtvis från nu gällande lagstiftning. När den i förra veckan beslutade lagrådsremissen beträffande en ny miljöbalk har hunnit studeras i detalj, kan nya överväganden behöva göras. Utgångspunkten måste vara att det är SKBs otvetydiga ansvar att ta fram den milj som behövs som underlag för den kommande prövningen tillstånd för en detaljundersökning. Samma gäller naturligtvis den av miljökonsekvensbeskrivning som skall åtfölja en eventuell ansökan att uppföra en inkapslingsanläggning. Samordnarens uppgift kan enbart vara att skapa så bra förutsättningar som möjligt för att SKB i samråd med berörda intressenter, särskilt de kommuner där förstudier pågår, skall kunna åstadkomma ett MKB-dokument som är tillräckligt

genomarbetat för att fylla detta syfte, dvs. utgöra ett bra beslutsunderlag. Med denna utgångspunkt blir Samordnarens roll att underlätta regeringens och myndigheternas kommande prövning framtida ansökningar. Men av Samordnaren övertar inget ansvar från SKB i fråga MKB-dokumentets om innehåll, och inte heller något från myndigheterna när det gäller ansvar granskningen av dokumentet. En grundläggande tankegång bakom gällande författningsregler om miljökonsekvensbeskrivningar är att dessa, i sin slutliga form, skall vara grundade på ett ingående samrådsförfarande mellan sökanden och berörda intressenter. Samordnarens uppgift kan då vara att medverka till att samråd kommer till stånd och fylls med ett reellt innehåll. Utifrån sistnämnda synsätt syftar sålunda Samordnarens arbete till att skapa förutsättningar för den eftersträvade dialogen mellan SKB, fackmyndigheter, länsstyrelser, kommuner och allmänhet hur MKB-dokumentet skall tas fram om och vilka frågeställningar som bör en belysning. Ett medel för att skapa sådana förutsättningar kan vara att skapa ett forum för diskussion och samråd i frågor som inte är specifika för en viss lokalisering. Jag använder i det följande benänmingen Nationellt samrådsforum på kärnavfallsområdet "Samrådsforum" på detta diskussionsforum. I ett sådant samråd intar kommunerna en särställning. Den grundas på regeringsformens stadgande om kommunal självstyrelse. Men allmänheten kan och vill ibland komma till tals också i andra former än via sina valda politiska representanter. Det kan ske på nationell och/eller lokal nivå via olika föreningar och andra grupperingar, och även enskilt. Frågan blir då hur detta rent praktiskt skall kunna åstadkommas inom ramen för Samrådsforum. Jag återkommer strax till den frågan. En viktig fråga gäller vilka frågeställningar som skall tas upp till behandling och vem som ska bestämma det. Jag tror inte att Samordnaren skall ta på sig att föra fram förslag till frågeställningar. Det bör i stället överlåtas deltagarna i Samrådsforum. Om förslagsställaren inte får gehör bland övriga deltagare för sina förslag, kan detta antecknas till de protokoll som skall föras vid sammankomstema. Det finns givetvis vissa frågor som verkar ha en naturlig plats som diskussionsämnen just altemativfrågan och frågor om platsvals- kriterier är väl sådana exempel. Speciella svårigheter föreligger när det gäller att kombinera behov av en öppen attityd till ett brett deltagande i Sarnrådsforum med nödvändigheten att av praktiska skäl hålla deltagarantalet nere, särskilt vid mer ingående diskussioner av komplicerade frågeställningar. Jag tror att det egentliga sarnrådsarbetet måste

äga rum i relativt små grupper, som helst inte får bestå av fler än 10 personer. Dessa måste då ha någon form av förankring hos de närmast berörda intressentema. Preliminära resultat från diskussionerna i dessa mindre grupper skall regelbundet redovisas vid sammanträffanden med samtliga som deltar i Nationellt sarnrådsforum, kanske en församling om 30-40 personer som i praktiken kan träffas högst två gånger per år. Vad jag nu antytt om arbetssättet stämmer ungefär med vad som skisserats i arbetsprogrammet. Som jag tidigare aviserat, hoppas jag kunna presentera ett mer genomarbetat underlag inför ett Sammanträffande som är planerat till den ll juni 1997. Jag vill emellertid utnyttja detta tillfälle att få spontana synpunkter på vad jag nu skisserat. Saken kan tas upp vid den diskussion som är planerad for eñermiddagen. En fördel med att skjuta på diskussionen till den tidpunkten är vi då också hunnit lyssna till de synpunkter på beslutsprocessen som kommer fram i de närmast följande föredragningama denna förmiddag.

Att äntligen få beslutsprocessen rätt

Inga Carlman

Inledning

Jag har ombetts behandla kämavfallsfrågan utifrån MKB-perspektiv. Egentligen kunde jag hänvisa till vad jag och andra sagt och skrivit tidigare. Jag tvekade också inför uppdraget av den anledningen att konferenser och överläggningar av detta slag tenderar att gång på gång börja uppfinna cykeln, men aldrig att sätta samman en hel cykel och än mindre att använda densamma. Flera av dem som deltar i detta seminarium har med all sannolikhet i olika sammanhang, under ett flertal år, upprepade gånger, hört eller älva hållit anförande om problemen med hur Sverige ska gå till väga för att kunna slutforvara avfallet. Det är därför inte konstigt att många undrar det överhuvudtaget finns en vilja att lösa detta om problem. Förtröstan från 1970-talet att kämavfallsfrågan inte skulle skapa några om problem utan skulle få "enkel" teknisk lösning, har idag förbytts i problem, en mycket stora problem. Tveksamhet och misstänksamhet mot hur frågan handhas SKB är tydlig och även myndigheternas trovärdighet har ifrågasätts. Detta har av pågått länge, trots att alla inblandade parter SKB, lokal- och centralpolitiker, myndigheter samt allmänhet alla strävar åt samma håll, nämligen att förvara avfallet på ett säkert sätt. Oenigheten gäller främst hur mycket avfall som ska få produceras. Dagens problem knutna till det högradioaktiva avfallet är i mycket en oäkta konflikt, inte bara kraflindustrin med SKB i spetsen utan även myndigheter som uppfattar kan/ska/bör lösas genom information till en oförstående och/eller okunnig allmänhetz. Konflikten avfärdas också ibland som ett utslag av motstånd mot kärnkraft eller ekologisk fundamentalism. Vad man då inte tycks förstå, av är att mycket problemen ligger inom ramen för beslutsprocessen och hur av älva avfallsfrågan hanteras. Huvudtankar rörande beslutsprocessen for kärnavfall är desamma som de inför MKB, dels att belysa konsekvenser och alternativ innan man har bundit sig för något, dels att göra detta i full öppenhet och med allmänheten som upp fullvärdiga deltagare. Men under årens lopp har jag kunnat se att en MKB-fobi har spritt sig hos både SKB och myndigheter, samtidigt som själva käm-

avfallsfrågan har gjort att även ganska seriösa myndigheter sticker huvudet i sanden och framför allt försöker hålla frågan i slutna rum.

Processen

En bra och modern beslutsprocess ska leda fram till ett gott beslutsunderlag, vilket således ställer krav på hur processen regleras. Ty allmänheten måste ges rättigheter att delta, inte allmosor. För att acceptans för beslutsunderlaget måste beslutsprocessen vara transparent, d.v.s sörja för god insyn och skapa möjlighet for alla berörda och övriga intresserade att delta. På detta sätt skapas förutsättningar att respekt också for det beslut som så småningom ska fattas.

EIA-konceptet, Environmental Impact Assessment, med huvuddelarna

dokumentet och processen, är fortfarande oöverträffat. Tillvägagångssätt att ta fram beslutsunderlag, som använts i Sverige, har varit och är sämre än EIAkonceptet, vars utgångspunkter är förutsättningslöshet, handlingsfrihet, hushållning med naturresurser samt hållbar utveckling.

Låt mig återigen slå fast EIA-konceptets sex kriterier: 0 beslutsunderlagskriteriet ett godkänt beslutsdokument ska finnas innan beslut tas . 0 resultatkriteriet syftet med verksamheten ska klart framgå både ur projektörens perspektiv och ur ett objektivt perspektiv det bakomliggande syftet 0 altemativkriteriet minst fyra slags alternativ ska beaktas - -alternativ metod/teknik alternativ lokalisering alternativa sätt att genomföra projektet från objektiva utgångspunkter noll-altemativet - 0 effektkriteriet deñniering, kvantifiering och utvärdering av potentiella effekter ska redovisas för alternativen liksom risker och osäkerhet och hur negativa effekter kan reduceras 0 viktningskriteriet det ska gå att utvärdera och jämföra alternativ ställer krav på att de redovisas så att en jämförelse blir möjlig 0 granskningslqiteriet att kontrollera att dokumentet uppfyller ställda krav och i övrigt är tillfredsställande samt att ge allmänheten förutsättning/möjlighet att delta i granskningsprocessen.

Kvaliteten och objektiviteten hos dokumentet är således mycket starkt knutet till hur processen genomförs, d.v.s procedurer för såväl avgränsning scoping som granskning av dokumentet. Dessa sex grundbultar måste uppfyllas om man ska

tala om en MKB i EIA-mening, vilket måste vad gäller lagring högraen man av dioaktivt avfall. En MKB är alltså inget beslut utan ett beslutsunderlag.

MKB regleras idag i Sverige genom dels specifikt svenska regler MKB, dels om EG-regler, dels internationella konventioner och andra överenskommelser. Specifikt svenska regler tar idag överhuvud inte upp MKB-processen utan endast dokumentdelen, och det därtill oerhört sparsamt. Det finns inga generella krav på innehållet i ett dokumentet, bortsett från krav på redovisning alternativ av

inklusive nollalternativet för metod och lokalisering. Detta krav är emellertid

mycket betydelsefullt, då krav om alternativ, som nämndes tidigare, är ett av kriteriema för ett EIA instrument. Av förarbetena framgår dock att lagstiftaren med de nya reglerna avsåg en standardhöjning och en skärpning gentemot tidigare rådande förhållande Vänder vi oss till strålskyddslagen och kämtekniklagen, som är speciellt avsedda för just radioaktiva verksamheter, finner vi inte heller där regler om en MKB procedur. Dessa lagar saknar överhuvudtaget, till skillnad från många andra svenska miljölagar, utarbetade procedurregler. Om MKB sägs i lagen endast att SSI och SKI har ett bemyndigande att besluta om huruvida MKB en ska krävas, vad beskrivningen ska innehålla, samt att de i så fall får utfärda MKB-föreskiifterf Men en MKB i Sverige regleras inte bara av specifikt svenska regler. EGdirektivet om MKB, Esbo-konventionen, UNEPs beslut av den 17 juni 1987 om MKB samt Rio-deklarationen innehåller alla krav som måste beaktas i Sverige i ett ärende om högradioaktivt avfall. Analyseras alla dessa regelsystem i förhållande till EIA-konceptets sex kriterier, visar det sig att svenska regler endast uppfyller altemativkriteriet och det med tvekan. Grunden till att jag säger med tvekan, trots att lagen uttryckligen kräver alternativ, beror på hur detta krav kommit att efterlevas i verkligheten EG-direktivet brister vad gäller altemativkriteriet och granskningslcriteriet. Visserligen kräver direktivet alternativ, men regeln innehåller en begränsning som tillåter en alltför snäv tolkning i förhållande till kriteriet. EG-direktivet tar heller inte explicit upp allmänhetens deltagande genom avgränsningssamråd, s.k

scoping. Denna brist i EG-direktivet har flera länder däribland Sverige kritiserat

och i uttalande till rådets protokoll har de sagt sig ha för avsikt att låta allmänheten "yttra sig om de alternativ och verkningar som skall undersökas i samband med miljökonsekvensbeskrivningar. Att inbegripa allmänheten på ett tidigt stadium medför ett effektivare och rationellare granskningsförfarande. Svagheten i EG-direktivet riskerar därmed att onödigtvis försvåra och förlänga den totala beslutsprocessen. De övriga internationella regelverken, UNEPs riktlinjer, Esbo-konventionen och Rio-deklarationen, inbegriper däremot samtliga sex kriterier.

På senare tid har man även utanför USA alltmer kommit att betona vikten av s.k programmatiska MKB PMKB; d.v.s för program, policies och planer.

Kriterier för program-MKB är de samma som för projekt-MKB Många

blandar ihop PMKB och SEA, Strategic Environmental Assessment. Filosofin bakom PMKB är att hantera problem på tidigast möjliga skede i planerings- Anledningen härtill är främst att MKB på proj ektnivå kommer allt för processen. sent. Låsningar uppkommer då genom att reella beslut redan har fattats och omöjliggör i praktiken förutsättningslösa MKB. försvårar eller rent av Att MKB inte är ett beslut utan ett beslutsunderlag är mycket viktigt att en hålla i minnet särskilt beträffande PMKB. Detta hänger samman med reella beslut. Reella beslut, som alltså inte har laglig status, får nämligen ibland felaktigt avgränsa vad som ska tas med i en MKB. Därmed frångår man beslutsunderlagskriteriet att ett beslut ska komma efter en utvärdering, d.v.s efter MKB. Tar vi kämavfallet exempel tycks, som jag återkommer till nedan, en som FUD-programmen felaktigt ses som reella beslut som tillåts påverka MKB- Problemet kan liknas vid en ryssja som kan flyttas från plats till plats. processen. När väl har lagt ut ryssjan och någon kommer i den, finns det praktiskt man taget bara väg längre in. Så även om fisken känner sig fri att gå framåt, kan en den bara framåt att längre in, där utrymmet blir allt trängre. genom

Rätt

Om inte förr så måste MKB gjord när SKB eller någon annan lämnar in en vara en ansökan om tillstånd. Det följer nämligen av lag.

Men vad innebär det då att beslutsprocessen rätt Ordet rätt har här flera betydelser: 0 att lagens minimikrav på beslutsprocessen ska uppfyllas att beslutsprocessen genomförs på ett logiskt, effektivt och rationellt sätt är 0 sannolikt teknik-MKB bör föregå en plats-MKB. Detta har betydelse inte en minst för att så långt möjligt minimera konflikter och den sammanlagda tidsåtgången från det att MKB-förfarandet inleds till genomförande av projektet. att beslutsprocessen blir trovärdig och rättvis i en folklig mening. 0

Enligt EG-direktiv och Esbo-konventionen krävs EIA vid beslut om högradioaktivt avfall. Därmed finns en skyldighet för Sverige att upprätta en MKB oavsett hur det svenska regelverket ut.‘° ser

En beslutsprocess genom MKB-förfarande består av ett antal moment: beslut att inleda MKB-förfarandet kungörande av beslut om MKB-förfarande avgränsningssamråd med myndigheter och allmänhet upprättande av preliminärt MKB-dokument granskningsförfarande för det preliminära MKB-dokumentet upprättande av det slutliga MKB-dokumentet slutlig granskning ställningstagande till MKB-dokumentet.

Avfallslager för högradioaktivt kämavfall bör tillståndsprövas i två etapper teknik och platsval. Ett skäl till detta vilar på rent logiska och effektiva aspekter om att den teknik man avser att använda på en speciell plats måste vara godkänd som teknik. Annars måste tekniken med alla dess alternativ behandlas för varje plats. Detta blir otympligt och dessutom kan det då visa sig att platsen inte är lämplig, nämligen om det först då visar sig finnas ett bättre teknikaltemativ. Ett annat skäl hör samman med altemativkravet och förutsättningar att kunna fåett hanterligt material och kunna föra en fruktbar dialog mellan alla inblandade parter. Enligt EG direktivet och Esbokonventionen ska medlemsstatema själva bestämma formerna för hur allmänheten ska underrättas, var och hur beslutsunderlaget ska vara tillgängligt samt hur allmänheten ska ges tillfälle att yttra sig skriftligt och/eller genom offentlig utfrågning. Här är alltså fältet fritt för ändamålsenliga långt gående lösningar. Att förfarandet genomförs effektivt och rationellt är av yttersta vikt, om beslutsprocessen ska bli trovärdig, om det slutliga beslutet ska kunna förankras och myndigheternas integritet ska säkras. Eftersom överstatliga krav på MKB måste uppfyllas i Sverige, även om där gäller egna detaljerade regler, finns här en skyldighet för Sverige.

Ett förslag:

I det följande ges ett förslag på hur man skulle kunna reglera en beslutsprocess för högradioaktivt kämavfall. Förslaget omfattar regler på såväl program som proj ektnivå.

Ett MKB-förfarande inleds senast i och med att projektören/SKB beslutar att

ansöka tillstånd enligt kämtekniklagen eller naturresurslagen. Men ett sådant om förfarande kan även inledas tidigare, om projektören önskar det. Det viktiga är att ange när sista tidpunkten är för att ett MKB-förfarande ska anses vara påbörjad, vilket ska kungöras för allmänheten.

Vid en teknik-MKB måste en kungörelse nå hela landet, vilket kan ske genom t.ex rikstäckande tidningar samt radio och TV. Vid en plats-EIA kan det ske genom annons i ortens tidning. I kungörelsen ska anges den övervägda tekniken och syftet med den, vem som är EIA-ansvarig samt tid och plats för avgränsningssamrådet vilket i stort följer dagens rutin. Det ska framgå att envar har tillträde och yttranderätt samt att allmänhetens deltagande eftersträvas. Berörda myndigheter ska senast samtidigt med kungörelsen informeras om MKBförfarandet och avgränsningssarnrådet. Lämpliga platser för avgränsningssarnråd är landets residensstäder med en avslutning i Stockholm, där resultat från tidigare avgränsningssamråd redovisas. SKI bör bemyndigande att medge undantag från sarnrädskrav för ges residensstad i sådant län, där SKI det vara uteslutet att förlägga ett anser avfallslager. Ett sådant beslut måste givetvis motiveras. anförts vid avgränsningssamrådet ska protokollföras och beaktas vid Allt som avgränsningen och det vidare arbetet med EIA-dokumentet. Grunderna, för att föreslagna alternativ eller konsekvenser inte utreds i en MKB, ska tydligt motiveras. Den ansvarige MKB-utredaren, bl.a. av integritets- och av trovärdigsom SKB, ska utifrån bl.a protokoll från avgränsningssamhetsskäl inte bör vara rådet och eventuellt ingivna synpunkter upprätta ett preliminärt EIAsenare dokument. Detta ska enligt EG-direktivet och Esbo-konventionen som minimum uppfylla ett antal angivna krav. Esbo-konventionen ställer mera uttryckliga krav beskrivning rimliga alternativ avseende teknik och lokalisering om av vilket överensstämmer med de svenska reglerna. EG direktivet är här mera vagt. Oavsett vilka olika lagar kan komma att bli aktuella för ett som projekt/program, så ska relevanta aspekter behandlas i under EIA.° ett svep en Den söker ett tillstånd för kämavfallsanläggning är skyldig att verka som en för att de utredningar utförs och de uppgifter samlas in som är behövliga för att åstadkomma ett tillfredsställande beslutsunderlag. MKB-processen innebär vidare att beslutsunderlaget i fråga är granskat och

beaktat innan beslut fattas. Processen ska således leda fram till ett brett,

förutsättningslöst och sammanhållet beslutsunderlag, vars tillförlitlighet och kvalitet har blivit granskat av andra än dem som har gjort underlaget. Regler som

då blir aktuella är sådana knutna till granskningsmomentet och därmed till hur

berörda myndigheter och allmänhet ska beredas tillfälle att yttra sig över beslutsunderlaget innan tillstånd beviljas. När ett preliminärt dokument är upprättat ska det ställas ut för granskning under lämplig tid. En teknik-MKB ställs ut hos länsstyrelsen i en

residensstädema och plats-MKB i de kommuner som kan komma att bli

en berörda. Var och ska under denna tid ha rätt att avge skriftliga synpunkter. en Tidigast vid utställningstidens utgång ska offentligt granskningssammanträde

hållas på samma platser där haft avgränsningssarnråd. Vad gäller platsman MKB ska, om det har betydelse för granskningstörfarandet, gemensam besiktning göras av den eller de platser projektet berör samt de områden som av som kan påverkas. Ordförande vid granskningssammanträdet ska föreslås den ansvarige av utredaren och utses av SKI. Vid granskningssammanträdet ska ärendet presenteras. Under ordförandens ledning ska olika frågor knutna till det preliminära dokumentet och dess underlagsutredningar gås igenom vad gäller sådant som kan komma att betydelse for den bedömningen. Envar senare närvarande ska ha rätt att ställa frågor till projektören, den ansvarige MKButredaren och/eller myndigheter om utredningar, om vad är känt och inte som känt om miljörisker och möjligheter att förebygga sådana, samt alternativa om åtgärder och annat som kan ha betydelse för ställningstagandet till projektet och för val mellan alternativ. Granskningssammanträdet ska inte avslutat anses förrän ordföranden förvissat sig att samtliga närvarande ansett sig ha fått om fråga och avge synpunkter. Efter granskningssammanträdet ska ett granskningsutlâtande ställas samman där avgiven kritik och andra synpunkter ska ingå. Detta ska ha beaktats i det slutliga dokumentet och ingå som bilaga. Skulle granskningen ge anledning till behov omfattande utredningar av mera eller på annat sätt utvidga dokumentet i förhållande till det preliminära dokumentet, ska det finnas möjlighet att besluta granskning. om en ny Efter granskning och revidering av det preliminära dokumentet ska den ansvarige utredaren färdigställa det slutliga dokumentet och överlämna det för godkännande. En sådan granskning ska endast gälla huruvida dokumentet uppfyller uppställda krav samt huruvida gjorda bedömningar är rimliga. Om detta är fallet ska dokumentet godkännas och godkännandet motiveras. Om den inte godkänns ska även detta motiveras varefter den återgår till utredaren for omarbetning. Granskningen skulle också helt kunna ligga på panel, då skulle ha en som ansvar för hela inklusive utgivning information. processen av

Äntligen

Ordet äntligen innebär att något borde ha varit annorlunda for länge sen. I detta fall gäller det beslutsprocessen för det högradioaktiva avfallet. Kraftföretagen och SKB har under ett flertal år sagt sig ha lösningen på den svenska kämavfallsfrågan och i dagspressen kan vi läsa:

"Slutförvaringen av vårt svenska kämbränsle planeras att ske i ett djupförvar någonstans på ett lämpligt ställe i Sverige. Denna metod har utvecklats av

SKB i samarbete med forskare och experter. Inriktningen har accepterats av myndigheter och regering. I de flesta andra länder med kärnkraft planeras liknande lösningar den svenska som

Utan att någon utvärdering genom en teknisk-MKB har genomförts tvekar inte SKB att göra reklam för sin vara, som om den inte längre kan ifrågasättas. SKB går också ut med detaljerade tidplaner för omhändertagande av kämavfallet. Dagens situation sammanfattar SKB bl.a enligt följande:

"Efterhand som metoderna utvecklats, godkänts och börjat användas har grundläggande värderingar av etisk och moralisk natur kommit mer i fokus. Till detta kommer demokratiaspekten och frågan om det kommunala självstyret. Sammantaget har SKB:s arbete med att finna en utformning och en plats för det använda kämbränslet blivit en de mer komplexa aktuella samhällsfrågoma i av vår tid."22

Återigen utgår SKB från att deras teknikval är helt accepterat.

Situationen idag förefaller till övervägande del bottna i hur främst SKB, men även myndigheter och politiker, har betraktat de FUD-program som SKB gjort under åren. Det enklaste sättet att påvisa bl.a SKB:s försök att undvika en riktig beslutsprocedur är att hänvisa till hur FUD-program hanteras. Gång på gång hör allmänheten SKB säga att regeringen redan har godkänt den teknik som ska användas, utan att allmänheten uppmärksammas på att inget som helst godkännande i rättslig mening finns. Samtidigt kan man anta att både regering och myndigheter har låtit sig locka in i den ryssja, som SKB har lagt ut och som SKB kallar eller i vart fall har kallat KBS3. När jag har prövat att intressera myndigheterna för att utfärda föreskrifter som en teknik-MKB för denna metod, viker de undan. Jag har därför prövat att fråga myndigheter som berörs av nuvarande undersökningar i vissa kommuner vad de i princip tycker om det regelförslag jag sänt över. Praktiskt taget alla undviker att svara i sak, och flera har dessutom gjort det intressanta misstaget att visa att de anser detta vara en sak för det slutna rummet att de inte talar med andra än regeringen, SKB, SSI, SKI och den nationelle samordnaren. Forskare och allmänhet göre sig inte besvär. De är utestängda. Tydligare kan inte visa att önskan öppenhet, och modet att vara man om öppen, saknas. Som SKB själva säger, så har de uppfattat att deras metod har godkänts, vilket kan ett skälen för varför bolaget så envetet ryggar inför att metoden nu vara av skulle genomgå utvärdering på bredare front och utifrån krav som bl.a en en allmänheten är med och ställer. I stället vill SKB ha en annan ordning för en

utomstående ser det ut ordning de själva har satt upp där de redan som en nu söker göra preliminära lokaliseringsstudier i ett antal kommuner, ElA utan att en först görs av den metod som SKB kommer att användas. Vad SKBs menar förstudier mest har lett till, är stora osäkerheter där frågor rörande beslutsprocessen är en. En mycket stor osäkerhet inom denna, som gnager förstudiekommunema, är bekant vetorätten. som Förstudiekommunema skulle sannolikt, om de samverkade, ha stor framgång som påtryckare för att få ansvariga på nationell nivå att inse att ansvaret for lösningen på problemet med det högradioaktiva avfallet inte i detta skede kan läggas på kommunnivå, samt att klara procedurregler behövs under alla omständigheter. Det har länge förvånat mig att inte dessa kommuner och deras länsstyrelser har verkat kraftfullare i denna riktning. Myndigheterna SSI och SKI har ansvar för att slutförvaret för högaktivt avfall får en så säker lösning som möjligt ur framför allt säkerhets- och strålskyddssynpunkt. Myndigheterna ska se till att SKB lever upp till det ansvar de tilldelats genom lag, vilket bl.a givetvis är att följa givna lagar och föreskrifter. Däremot kan myndigheterna inte ingripa mot övrigt agerande från SKB:s sida, hur omoraliskt eller felaktigt det än är eller skulle Å andra sidan sköter vara. myndigheterna sina uppgifter illa, om de låter sig tas som ett slags gisslan av SKB. Ja, även om de inte gör det, men det finns risk för att allmänheten ändå uppfattar det så, har myndigheterna gjort fel. Ser vi på hur dessa två myndigheter betraktar SKB:s agerande finner vi, att döma av bl.a remissvar på SKB:s FUD-program att de är oroade över SKB:s sätt att handha förstudiearbetet i de olika kommunerna. Men trots att det inte torde finnas något som hindrar SSI och SKI från att utarbeta föreskrifter om en procedur utifrån vedertagna internationella MKB-principer, eller i vart fall varna SKB att det är på väg att bli dåligt, så har de valt att inte göra detta, hävdande att sådant inte ankommer på dem, utan på regeringen. Å andra sidan känner jag inte till några kraftfulla informationer till regeringen om detta. Liksom övriga parter, beskrivna ovan, arbetar även allmänheten genom organisationer men också som enskilda, för att det svenska högradioaktiva kämavfallet ska tas om hand på säkrast möjliga sätt. Ett nyligen tillkommet resultat av detta är den förening för säkert slutförvar som bildades i början av i Östhammar förstudiekommun.

mars en

Den allmänna misstänksamhet gentemot företagare och myndigheter, som finns bland allmänheten när det gäller planering och beslut om påtagligt miljöstörande industri saknar inte grund. Några få exempel, som ingår i allmänhetens erfarenhetsbas, vad gäller näringslivets och myndigheters ringaktning för beslutsprocessen och krav på beslutsunderlagz

J ämvägstunneln genom Hallandsåsen Baltic Cable; likströmskabeln mellan Sverige och Tyskland Likströmskabeln mellan Sverige och Polen Öresundsbron

Pilkingtons kvalitetsglasfabrik i Halmstad Dennispaketet SFR-lagret i Forsmark Utbyggnad av E6an

Listan skulle kunna göras betydligt mycket längre. I sammanhanget bör även Dialogprojektet nämnas. Där framkom ganska mycket kunde utnyttjas och som har betydelse i detta sammanhang. som Det borde stå ett memento för är att om inte SKB och som som envar myndigheter vill förstå allmänhetens krav, kommer acceptansproblem att kvarstå. Samtidigt förefaller betydande anledning till inte minst detta en seminarium vara att man anser sig önska motsatsen. Att SKB inte starkt för att få sin metod MKB-granskad öppnar upp för agerar diverse funderingar. Jag har hört del från personer som inte tänker vända en denna fråga Tror exempelvis SKB inte på sin metod, eller är det till och ryggen. med så att de är rädda för den Är rädd att möta allmänheten i en öppen man diskussion själv inte sig fullt ut ha kontroll över Anser SKB som man anser avfallsfrågan fråga för så kallade experter och vilka experter skulle det i vara en så fall vara Är det ett utslag förakt mot de grupper i samhället, som oavsett av de är emot kärnlqaft eller ej, arbetar för att få ett så säkert förvar som möjligt om och därför vill ha granskning själva metoden Eller skjuter SKB bara en av problemen framför sig Är kanske i själva verket KBS3-konceptet fel

Ingen vill/vågar ta ett steg för att skingra dimmoma runt MKB-processen.

Ett citat från KASAMs yttrande över SKBs FUD-program 95 kan här vara på

plats. "Regeringen tillmäter MKB stor betydelse och framhåller i beslut 1995-05-18 vikten att klara former for MKB-arbetet etableras tidigt. Länsstyrelserna ges av där ett samordnande ingen ytterligare vägledning ges beträffande ansvar, men hur skall etablera "klara former" för MKB. Inte heller SKBs FUD 95 ger man någon vägledning i detta avseende har uppmärksammat hur myndigheterna och SKB tillgriper Flera personer varje tänkbart för att undvika regelrätt EIA-procedur. Varje argument en oklarhet i svensk lagtext utnyttjas i den riktningen. Ibland brister det till och med i innantilläsning, när jag nyligen "infonnerades" att Esboren som om konventionen inte skulle tillämplig. Det förfarande pågår med en vara som nu

nationell samordnare kan ses som ytterligare ett uttryck för strävanden efter att undvika en EIA-procedur. Men förr eller senare måste en tillståndsansökan lämnas in. Och då måste en MKB redan ha gjorts. Denna måste uppfylla minimum EG-direktivet och som Esbo-konventionen, och kraven bör tolkas också utifrån Rio-deklarationen och dess bakgrund i Brundtlandkommissionens rapport och i UNEP:s riktlinjer. Stöd for detta finns bl.a i förarbetena till de svenska MKB-reglema där det anges att reglerna har en internationell förebild. Detta är lagen. Därtill kommer behoven. De går längre och lagen hindrar inte den förbättringen. MKB-kravet står där som en bjömsax på den enda stig som leder till ett tillstånd. Då saknar det betydelse hur mycket SKB, myndigheter, politiker, den nationelle samordnaren eller andra vandrar omkring i terrängen och mumlar "MKB MKB", "Förstudie, förstudie", "MKB platsval, MKB platsval", "Beslutsprocess, Beslutsprocess". Ty förr eller måste björnen till hosenare nungsburken tillstândsprövningen och framför denna står MKB-kravet - - som en apterad bjömsax. Och slår igen. Om ändå myndigheterna försöker hjälpa björnen förbi saxen, står där sannolikt någon sakägare och kräver omvandring efter stigen och till saxen. - Så senare allmänheten släpps in på samma villkor som SKB och andra, desto senare havererar hela tillståndsprocessen.

SKB och EIA

Låt mig avslutningsvis sätta fingret på den okunskap som kraftindustrin ger uttryck för vad gäller bl.a den rationella och logiska ordningen att börja med teknik-MKB. De talar bl.a om ett motsatsförhållande mellan å sidan "en ena urvalsprocess grundad på frivillighet" arbetet med förstudiekommuner och som det sägs att Folkkampanjen inte vill ha, och å andra sidan en önskan om "en vetenskapligt styrd platsvalsprocess, där ingen del av landet ska uteslutas utan

sakskäl" som Folkkampanjen sägs önska." Större delen av landets 284

kommuner," säger man, "skulle alltså behöva studeras för att ge svar på frågan Var"2° Detta avslöjar tydligt för det första att kraftindustnn inte har förmått ta till sig den moderna kunskapen om hur man genom MKB-instrumentet tar fram ett beslutsunderlag på systemnivå, för det andra att man inte tillgodogjort sig erfarenheter från liknande MKB-processer i Canada. Kämavfallsproblemet är inte heller en fråga i ett kort perspektiv som begränsas till nuvarande generation. Det är därmed inte fråga om huruvida en förstudiekommuns nuvarande "situation vad gäller befolkning, sysselsättning, utbildning

m.m. visar på en hårt ansträngd kommun som löper risk att hamna i ett kritiskt läge den negativa samhällsutvecklingen fortsätter om

Det är vidare inte heller en fråga om att: "Näringslivet brottas också med nackdelar i form av bland annat långa avstånd till viktiga marknader, besvärligt klimat och svårigheter att rekrytera utbildad arbetskraft

Inte heller är det fråga att i förstudiemas utredningar: om en av "bedömer att det med hänsyn till Sveriges ekonomiskt kärva och starkt man omvärldsberoende läge inte finns politiska förutsättningar att bibehålla dagens

omfattning på resursfördelningen i form statliga transfereringar."3° eller att:

av "En koncentration arbetstillfällen till traditionella sektorer samt en sedan av länge hög arbetslöshet gör att kommunen kan vara sårbar for minskningar i bidrags- och transfereringssystemen. Nedskärningama skulle framför allt inverka på den kommunala ekonomin. Nej kärnavfallsfrågan är mycket stor fråga som måste ses i ett oerhört långt en tidsperspektiv och rör framtida generationers levnadsförhållanden. som Kommande generationer har inte några företrädare, utan är hänvisade till denna generations förnuft och omtanke. Det saken gäller är alltså att efter en utvärdering ta fram teknik som är tillräckligt säker utifrån flera noggrann en aspekter och att den ska kunna genomföras på en plats där kraven på tekniken kan uppfyllas på tillfredsställande sätt. Ingen skeptisk människa tror på en teknik, upphovsmännen inte vågar låta granska på villkor som bestäms av som andra än vad skeptikema som upphovsmännen och deras handgångna. ser Anta då slutligen att den läser detta föreställer sig att jag som forskare, som därför att jag skriver på ett personligt sätt och därför att jag har arbetat med MKB-frågor i många år, endast vädrar mina synpunkter i avfallsfrågan och egna om SKB. Det onekligen ett intressant chanstagande att stanna för den slutsatsen. vore Resultatet kommer i så fall att visa sig den dagen ett beslut ska fattas och

allmänhetens och kommunernas reaktioner avläsas.

Om äkta ochoäktakonflikter Carlman: se Att acceptera eller inte acceptera IMIR 1992:1. Alla personersom intetillhör myndigheter, politiker,sökanden ochkonsulterknutnatill projektetifråga tillhörallmänheten. Prop1990/91:90167. s 4. Lagen om kämteknisk verksamhet 5b Förordningen 1984214 om kämteknisk verksamhet senare ändrad 1992:1538. Miljörättsligtidskrift 1995:1 Mycketkombort när SverigeskulleinföraMKB. Detta görs däremotEsbokonventionen i i Art Brysselden 28 februari 1997 28:2 Interinstitutionellt ärende nr 94/0078SYN sid Se också Miljöbalksforslaget SOU1996:103 del2,7kap och 4 5 §§ För en ingåenderedovisning av programmatiska MKB se CarlmanProgrammaticand Strategic Environmental ImpactAssessments Concepts, Development, PitfallsandPossibilities, TemaNord 1996:589. - Direktiv97/ll/EEG om ändring av direktiv 85/337/EEG om bedömning inverkan miljön av av vissa offentligaoch privata projekt.Brysselden 28 februari 1997 28:2. An Bilagal:3b pkt samt Art Esbokonventionen pkt.4 ochbilaga pkt Sverigeåtogsig Art 2 l att följadenna redan innan denratificerats. 10. Esbokonventionen och deefterföljande arbetetmedEIAinom ramen forECE baseras på UNEP:s riktlinjer som liggertill grundför principer om EIA i Riodeklarationen, Sverigeundertecknat. som Ursprunget i denna kedjafinnervi i NEPA ochderiktlinjer som utarbetats i CEQ. Även EGsdirektivharsitt ursprung där. ll. Ingår bilagai Carlman,Programmatic andStrategic Environmental ImpactAssessments Ä Concepts, som Developments, Pitfalls,andPossibilities. TemaNord19962589. 12. Esbokonventionen 2 Art. 13.Detta rekommenderades redani bokenMKB Vad - är det utgiven av Boverket1991. 14. EGdir. 97/11/EEG Brysselden28februari199728:2 Art 5:1och bilaga IV samt Esbokonventionen 5 Art samt bilaga innehåll i miljökonsekvensbeskrivningen. Se ocksåMiljöbalkenSOU1996:103 del 7 kap 7 15.EG dir 97/11/ECBryssel28februari199728:2 se Inledningpkt ll och Art 16. EG dir 85/337/EEG preambelnrörande allmännaprinciper för bedömning av miljöpåverkan. Esbokonventionen Art 1 vi. Den ohanterliga svenska MKB-konstruktionen medMKB knuten specifikttill olikalagarharuppmärksammats av svenska myndigheter, vilket togs upp i ett KASAM-seminarium,SOU se 1995:90 sid 139ff. 17. EG-direktivet Art. 5.1 och 5.2. 18.EG dir Art 2.1 pktochEsbokonventionen Art.2pkt 19.EG dir 97/11/EEG Brysselden28februari199728:2 Art 5.2,Art 1,2och Esbokonventionen Art 2 pkt 2,5 och Art 3 pkt l,5,6,7och Art 4 pkt Art 20. Detta är förhållandet i Canada.Se Miljörättsligtidskrift 1996:1Att miljökonsekvensbedöma för ett högradioaktivt kämavfall ett canadensiskt exempel. - 21. Annons infördi Svenska Dagbladet 5augusti 1996. 22.Samtal Sigyn- teknikochetik,sid SKB1996. 23.Ett talandeexempel infonnationsmaterialet är Storumans kommun informerar, FÖRSTUDIE STORUMAN, informationinförkommunal folkomröstning 17Sept1995.Utgivenav FFNS Projektteknik iUmeå. 24.Seför närmare analysCarlman: TÄNKOM Studier av konflikteri svenska miljöärenden. IMIR 1993:2. 25.SOU1996:101, sid 26.Kraftordet 3 1996, nr sid 27. 1 Canadahar ett stort antalinformationsmaterial både mera "tätt" och mera lättillgängligt gettsut. Ett exempel pådet senare är Regulating nuclear fuel waste frånAtomicEnergy Control Boardsannoliktfrån1994. För den canadensiska processen se även Miljörättsligtidskrift 1996:1Alt miIjJkonsekvensbed6'ma för ett högradioaktivt kärnavfall ett canadensiskt exempel. - 28.SKB DjupforvarLokalisering. Förstude Malå.Slutrapport mars 1996, 104. s 29. SKBa.as 105. 30.SKB a.as 105. 31.SKB a.a 5105.

Kan vi förvänta oss en öppen och seriös

beslutsprocess

Mats Törnqvist

Det är viktigt att den beslutsprocess som är tänkt att leda fram till en säker slutförvaring av det högaktiva och långlivade kärnavfallet blir öppen och seriös Inte minst finns det i dag anledning att tänka det efter det avslag på sin ansökan som NIREX, Svensk Kämbränslehanterings motsvarighet i Storbritannien, fick för cirka 14 dagar sedan på sin ansökan om att vid Sellafield bygga ett berglaboratorium syftande till ett slutförvar for kämavfall. Skälen till avslaget på bolagets ansökan var dels miljöhänsyn, dels vetenskapliga osäkerheter och sist men inte minst en otillfredsställande lokaliseringsprocess. Det viktiga i den här slutforvarsprocessen, och det tror jag vi alla är överens om, är att beslutsprocessen är trovärdig. Och därvid handlar det absolut inte bara om att på ett eller annat sätt få acceptans för att få komma in i en kommun och få bygga ett slutförvar, utan det gäller också att beslutet skall vara så välgrundat att projektet skall kunna fortsätta efter det att beslutet har tagits, och att man skall kunna säga att det här var ett riktigt beslut. Ty man måste ändå vara medveten om att man också skall driva den här anläggningen i åtminstone femtio år, kanske ännu mer. Vi vet inte hur länge vi har kärnkraften kvar. Är det så att kommer fram till ett beslut som inte är seriöst och man välgrundat, men på något sätt manövreras igenom ändå, så har man definitivt bäddat för ytterligare konflikter om kärnavfallet i framtiden. Ett arv som jag inte tror någon av oss kan vilja lämna över till framtida generationer.

Ett scenario.

För att i någon mån belysa förutsättningarna för en öppen och seriös beslutsprocess skulle jag nu vilja be er tänka er in i följande scenario: Vi befinner oss ungefär tio är framåt i tiden och resultatet av prövningen av slutförvaringen av det svenska högaktiva och långlivade avfallet har just offentliggjorts. Granskningsmyndigheten har därvid efter en noggrann och

ingående granskning funnit att det tilltänkta avfallsprojektet måste förkastas i sin helhet och att man måste överge hela denna slutförvaringsidé.

Vad är det för situation man då har hamnat i Jo det är minst sagt besvärlig en situation, naturligtvis. Och främst då givetvis för dem varit direkt ansvariga som för det underkända projektet.

Vad skulle den uppkomna situationen innebära för kärnkraftindustrin och avfallsbolaget SKB Man har lagt ned ungefär 30 års arbete på det här och lagt ned 10-20 miljarder eller mer än så, bara för att konstatera att den väg man slagit in på är oframkomlig. För kämkraftindustrins och avfallsbolagets del är man tillbaka där man började och måste börja tänka på något nytt. Den enda skillnaden är att man nu sitter med ett berg av livshotande högaktivt avfall som tillkommit under tiden. Situationen skulle av kämkraftindustrin upplevas som ett katastrofalt misslyckande med mycket obehagliga konsekvenser.

Vad skulle situationen innebära för statsmakten och ansvariga myndigheterDet sägs ofta att det är kämkraftindustrin som är helt och hållet ansvarig, men det finns också ett övergripande politiskt ansvar for det här, och det ansvaret åvilar statsmakten, dvs regering och riksdag. Och det är det ansvaret som man idag utövar med framförallt SKI som central tillsynsmyndighet. Med den uppläggning av beslutsgången i handläggningen av tillståndsärendet som för närvarande är aktuell skall SKI också fungera som central granskningsmyndighet, vilket i det scenario jag ovan skisserat skulle innebära att SKI i egenskap av granskningsmyndighet underkänner ett koncept som man under flera decennier haft ett ansvar för som tillsynsmyndighet. Det krävs inget större mått av fantasi för att inse att myndigheten skulle

utsättas för starka krav på förklaringar till att man hamnat i denna situation.

Myndighetens kompetens skulle ifrågasättas och ett politiskt ansvar skulle oundvikligen komma att utkrävas. Många besvärliga frågor skulle ställas om hur detta ärende egentligen skötts under de 30 år som gått. Såväl för statsmakten som berörda myndigheter och svensk kärnkraftindustri skulle scenariot innebära en betydande prestigeforlust både nationellt och internationellt. För samhället och för Svensk Kämbränslehantering skulle det också medföra betydande ekonomiska konsekvenser. Sammanfattningsvis har alltså de som är direkt ansvariga för detta projekt ett oerhört starkt intresse av att beslutsprocessen resulterar i ett godkännande av projektet Och samtidigt inser de ansvariga utan tvivel att någon i naturvetenskaplig mening helt säker slutförvaring aldrig kan garanteras.

Anledningen till att jag uppehållit mig vid detta scenario är dels att belysa de ansvariga aktörernas starka egenintresse att på ett eller annat sätt lotsa av projektet i hamn, dels i någon mån därmed också belysa förutsättningarna för en öppen och seriös beslutsprocess. Det finns otvivelaktigt drivkrafter kan leda till att på ansvarigt håll som man frestas att mot bättre vetande godkänna ett slutförvar trots att det inte uppfyller sådana krav som man av säkerhetssynpunkt har anledning att kräva. Den svenska regeringen beslutade 1979 att kravet på en helt säker slut-

förvaring av det svenska avfallet var uppfyllt. Beslutet byggde på en under-

sökning av Stemöberget i Karlshamns kommun som betecknande nog inteens nämns i dag. Den vetenskapliga halten i detta beslut var obefintlig, men beslutet kan kanske tjäna som exempel på hur lättviktiga de långsiktiga säkerhetsaspektema i avfallsfrågan kan te sig för ansvariga aktörer när de skall vägas mot andra och mera näraliggande intressen på den politiska dagordningen. Numera talar man inte längre om en helt säker slutförvaring utan endast om en säker slutförvaring av det högaktiva och långlivade avfallet som ett nationellt mål.

Men vad är en säker slutförvaring SKB har i minst 15 år envist hävdat att man har en säker slutförvarsmetod utan att ens ha utrett säkerhetsproblematiken på något godtagbart sätt. Fortfarande, efter ca 20 års utredningar, finns ingen sammanställning av vilka kriterier som skall vara uppfyllda för att klart definiera den uttalade målsättningen, dvs begreppet säkert slutförvar. Man kan ha skäl att fråga sig om senfárdigheten när det gäller att formulera en definition grundar sig på att de ansvariga i slutänden har tänkt sig att anpassa en definition till vad SKB i slutänden till äventyrs lyckas åstadkomma inom förhandenvarande ekonomiska och tidsmässiga ramar Den enda slutsatsen man kan dra är emellertid att man vill åstadkomma ett formellt säkert slutförvar, dvs ett förvar som godkänts som säkert i enlighet med gällande regler och lagar m.m., men som därför inte med nödvändighet är säkert om man också tar hänsyn till naturlagama. När det gäller beslutsprocessens utfonnning kan man inte bortse ifrånatt det de facto är den ena av de två ansvariga aktörerna som bestämmer vilka regler som skall gälla. Och det är fullt begripligt om en part som å ena sidan är ytterst angelägen om att föra sitt projekt till ett lyckligt slut men å andra sidan känner sig mycket orolig för att det inte uppfyller de krav som med rätta skulle ställas av en i verklig mening oberoende granskare, kan känna en viss frestelse att anpassa besluts- och granskningsprocessen ett sådant sätt att ett eventuellt misslyckande kan undvikas.

Detta är ingenting konstigt och manövrer av detta slag tillhör den politiska vardagen. Och det är precis som någon redan har sagt här, att när det gäller politik och beslutsfrågor så är det det korta perspektivet som gäller. Det är inom tidsrarnen mandatperioder man arbetar och uppfattar vad som är viktigt. Det är ekonomiska frågor i nuet som huvudsakligen avgör hur vi väljer att agera inte frågor om vad som eventuellt kan tänkas hända en okänd population människor om tusen år.

Finns den goda viljan till en öppen och seriös beslutsprocess Några exempel tyder motsatsen.

Efter att i ett drygt decennium ha engagerat mig i kämavfallsfrågan för Folkkampanjens räkning kan jag inte annat än erkänna att jag känner ett allt starkare tvivel på att det på ansvarigt håll finns någon genuin önskan att beslutsprocessen skall bli öppen och seriös. Ett mycket tydligt exempel är det sätt på vilket SKB valt att bedriva platsvalsprocessen och myndigheternas anmärkningsvärda agerande i detta sammanhang. Jag tänker då på hur man de senaste åren i alla möjliga och omöjliga sammanhang betonat vikten av en vetenskaplig systematik i arbetet för att sälla fram bästa möjliga plats för ett tilltänkt slutförvar och därvid förklarat att lokaliseringsarbetet skall ske genom en stegvis utsållningsprocess vars första steg innebär en ordentlig översiktsstudie över berggrunden i hela landet och att man därpå utifrån en ordentlig utvärdering av denna studie, utser de platser som synes ha de bästa geologiska förutsättningarna och där successivt går vidare med fiirstudier, platsundersiikningar och slutligen väljer den plats som erbjuder de bästa säkerhetsmässiga förutsättningarna till föremål för detaljundersökningar. Vad vi i verkligheten kan konstatera är att denna systematik fullständigt har övergivits. Någon godtagbar översiktsstudie har ännu inte sett dagens ljus, än mindre varit föremål för någon granskning och utvärdering, och mitt intryck är att SKB:s intresse av att bygga det fortsatta lokaliseringsarbetet påresultatet av en sådan översiktsstudie är tämligen ringa for att inte säga obefintligt. Trots detta har förstudier redan under en följd av år både företagits och avslutats på olika platser i landet. Förstudier på platser som dock inte valts på grundval av naturvetenskapliga, geologiska eller säkerhetsmässiga överväganden utan på grundval av den s.k. frivillighetsprincipen, dvs på vad som för tillfället varit politiskt opportunt. Ett annat exempel som är ägnat att skapa tvivel på SKB:s intresse av en öppen och seriös beslutsprocess är den närmast rigida läsningen man har tillsin egen

metod, den s.k. KBS3-metoden, vilket bl.a. yttrat sig i den ovilja visar att man mer allvarligt presentera studier av alternativa metoder. Under de många år som gått har man visserligen gjort vissa ansatser t.ex. som i den s.k. Pass-rapporten som kom for några år sedan, innehållet i den tydde men inte på någon större entusiasm for frågan alternativa lösningar. om Detta har också föranlett såväl SKI regeringen att framföra önskemål som om ytterligare sådant material. Den här motsträvigheten eller kanske rättare sagt motviljan hos SKB att arbeta systematiskt och forutsättningslöst for att åstadkomma säkrast möjliga lösning på detta avfallsproblem finner jag illavarslande. De i forsta hand ansvariga myndigheterna SKI och SSI i dag också på agerar ett sätt som är ägnat att skapa tvivel på den goda viljan att få till stånd öppen en och seriös beslutsprocess. De visar en allt större benägenhet att ställa hjälpgummor till SKB på upp som ett sätt som klart strider mot vad man borde förvänta sigom skall lita till man vad de säger i sina granskningsrapporter och sina forslag till regeringen. Å sidan förklarar översiktsstudie skall ligga till grund för den ena man att en fortsatta lokaliseringsprocessen och valet av slutforvarsplats och konstaterar att den översiktsstudie SKB hittills presenterat inte är tillfyllest. Å andra sidan visar man i praktiken en anmärkningsvärd iver att på alla sätt försöka stötta och legitimera SKB:s pågående och illa underbyggda lokaliseringsverksamhet. nu Likaledes säger man så här: "Ja, egentligen är det juså att vi vill inte blanda i oss det här egentligen. Vi skall inte styra någonting och vi skall inte göra några bedömningar av deras forstudier utan det här är privatsak mellan SKB och en kommunen". Men samtidigt verkar väldigt orolig för att SKB inte skall man klara av det här med forstudiema. I en anhållan om medel ur kämavfallsfonden adresserad till regeringen och daterad 27 februari 1996 hemställde SKI och SSI om 7,2 miljoner kronor i informationsanslag för att "mäta forstudiekommunemas och intilliggande kommunens krav på objektiv myndighetsinformation hantering och om slutforvaring av använt kärnbränsle". I brevet heter det bland annat att "erfarenhetema hittills av förstudiearbetet visar att det finns en uppenbar risk for att misstroende från allmänheten gör att ingen slutforvarsplats kan identifieras med nuvarande strategi.De samhällsekonomiska konsekvenserna av ett sådant misslyckande skulle bli enorma. Myndighetsinforrnation är ett oundgängligt medel för stadga platsvalsatt ge processen". Litet längre ned i brevet förklarar allmänhetens misstro till förstudiema man med att "allmänhetens oro beror främst på okunskap radioaktivitet och om strålningsrisker men också på att man inte riktigt litar på att kämkraftindustrin ger neutral och sanningsenlig information".

Uppenbarligen inser inte myndigheterna, eller vill inte inse, att det oseriösa sätt på vilket dessa förstudier iscensatts och hur detta har hanterats av myndigheterna kan vara en mycket starkt bidragande orsak till den misstro som allmänheten visar.

Vad betyder det här Tydligen att man anser det betydligt viktigare att man kan fram en slutförvarsplats vilken helst än att platsvalet grundas på seriösa och som vetenskapliga överväganden. Det är svårt att tolka detta brev på annat sätt än att SKI och SSI sin uppgift hjälpgummor åt SKB. ser som att agera

Den nationella samordnaren och forstudiema

I den nationella samordnarens arbetsprogram daterat 1997-02-21 kan man på sid. läsa följande: "samordnaren bör medverka till tydlig och stabil procedur för att en lokalisera ett slutförvar i enlighet med regeringens beslut med anledning av SKB:s redovisningar i FUD-programmen 1992 och 1995. Detta innebär ett urvalsförfarande grundat på översiktsstudier, förstudier på mellan 5-10 platser, platsundersökningar "på minst två platser" och därefter detaljundersökningar på en plats. F örstudier har genomförts, pågår eller förbereds i fyra kommuner. Nämligen Malå, Nyköping, Oskarshamn och Östhammar. Mot bakgrund det nationella av målet säker förvaring och regeringens uttalanden i maj 1995 och om en december 1996 förstudier "på mellan 5-10 platser" i landet bör samordnarens om arbete under den närmaste tiden inriktas att skapa förutsättningar för att ett tillräckligt antal förstudier blir genomförda". Uppenbarligen finner samordnaren det viktigare att skrapa ihop 5-10 platser vilka helst än att slå vakt att urvalet platser sker på ett seriöst och som om av vetenskapligt sätt utifrån kraven på långsiktig säkerhet.

På sidan 5 i dokument står följande att läsa: samma

samordnarens arbete bör ingå att analysera varför planer på förstudier i vissa kommuner Arjeplog, Tranemo, Varberg och Överkalix inte har kunnat fullfölj Händelseförloppet kring förstudien och folkomröstningen i Storumans kommun bör också studeras". Ja, det kan väl så intressant med en sociologisk undersökning av vara nog detta slag, får oundvikligen ett intryck av att denna studie betingas av men man den oroliga frågeställningen från samordnarens sida om hur man fortsättningsvis

skall anpassa sin strategi för att allmänheten mer positivt inställd till den dubiösa lokaliseringsverksamhet som nu pågår i SKB:s regi. Samtidigt kan man i regeringsbeslutet den 19 december 1996 över FUD 95 inhämta att "Senast i samband med att nästa forslmings- och utvecklingsprogram redovisas alltså 1998 skall SKB komplettera Översiktsstudie 95 att på genom ett mer ingående sätt än vad som gjorts redovisa de faktorer som bör styra valet av en plats lämplig för slutförvar av använt kämbränsle och långlivat radioaktivt avfall". Först skall man alltså på helt ovetenskapliga grunder försäkra sig om ett visst antal förstudiekommuner för att sedan i efterhand presentera de översiktsstudier som skall ligga till grund för bedömningen av var någonstans i landet de bästa förutsättningarna finns för att finna en lämplig plats for ett säkert slutförvar. Är detta vad samordnaren, regeringen och berörda myndigheter menar med en "tydlig och stabil procedur för att lokalisera ett säkert slutförvar" De exempel på SKI:s, SSI:s och den nationella samordnarens agerande i förstudiefrågan jag ovan refererat, ger intrycket att man mera är inriktad på att finna en politiskt framkomlig väg att bli kvitt avfallet än att seriöst och förutsättningslöst söka finna bästa möjliga plats för ett säkert slutförvar. Den enda förklaringen förefaller vara att man allvarligt börjat betvivla att projektet kan föras i hamn på tekniska och vetenskapliga meriter. Det bådar i så fall inte gott för trovärdigheten i den fortsatta gransknings- och beslutsprocessen. Risken är i själva verket nu uppenbar att myndigheternas aktörer snart nog finner sig spela i samma trovärdighetsdivision som SKB, och vad detta skulle få för konsekvenser för genomförandet av detta projekt kan nog var och en tänka sig.

NÅGRA KONSTRUKTIVA FÖRSLAG

Avbryt pågående Förstudien De operationer som nu pågår har ensidigt startats av SKB och grundar sig inte på några seriösa och vetenskapliga överväganden och inte heller på någon ambition att finna den från säkerhetssynpunkt bästa lösningen. Vad som nu pågår kan inte betraktas som något annat än manipulativa manövreranden for att på bekvämast möjliga sätt bli kvitt avfallsproblemet. Den långsiktiga Säkerhetsfrågan och därmed de geologiska förutsättningarna måste stå i fokus för platsvalsprocessen. Annars saknar alla fromma försäkringar om att man eftersträvar en säker slutförvaring varje skymt av trovärdighet. Utarbeta en översiktsstudie som är så utformad att den kan utgöra en vetenskapligt godtagbar plattform och ett fullgott styrinstrument i det fortsatta

lokaliseringsarbetet. På så sätt får åtminstone något som kan tas som en rationell utgångspunkt for fortsatta diskussioner om ett säkert slutforvar. Se till att skapa en tydlig och trovärdig gränsdragning mellan granskaren och de ansvariga aktörerna i processen. Om beslutsprocessen skall kunna väcka förtroende måste man ha en klar och tydlig gränsdragning mellan de aktörer är angelägna om att få problemet ur världen och den eller de som instanser skall ansvara för att säkerhetsfrågoma blir ordentligt och som samvetsgranna analyserade och granskade. I annat fall bör man inrikta sig på att i framtiden ständigt få brottas med allvarliga kontroverser i kämavfallsfrågan. Utarbeta ordentliga och klara regler for en nationell MKB-process som är tydlig, ändamålsenlig och väl förankrad innan projektet drivs vidare. Det virrvarr underliga och osystematiska övningar som i dag bedrivs i slutna av sällskap olika håll och i huvudsak med SKB dirigent och riktkarl och som under beteckningen MKB har enligt vår uppfattning ingenting med ett seriöst MKB-forfarande att skaffa. De är endast ägnade att göra beslutsprocessen än otydlig och allt mindre förtroendeingivande. mer

Har vi de aktörer vi behöver

Karl-Inge Åhäll

Min utgångspunkt

Inbjudan till detta seminarium råkade sammanfalla med medias redovisning av vad som hände i början av mars då sammanlagt 30.000 poliser kommenderats ut för att hindra demonstranter att stoppa en kämavfallstransport till tyska Gorleben. Ingen i detta rum kan rimligen önska sig att det ska bli lika våldsamma konfrontationer i Sverige mellan beslutsfattare och människor som känner sig överkörda av beslut i avfallsfrågan. Mitt anförande är därför tänkt att belysa frågan om vi i Sverige har vidtagit de mått och steg som krävs för att inte hamna i liknande konflikter Har vi de trovärdiga aktörer som behövs Har vi en beslutsprocess som kan ge trovärde och legitimitet ett kommande lokaliseringsbeslut för en svensk atomsopstation

Tre grundvillkor De delar av miljörörelsen jag har insyn dvs Naturskyddsföreningen och Avfallskedjan, har länge påtalat brister i såväl platsvalsprocess som aktörslista. Vi menar att det går att formulera tre grundvillkor for att söka en acceptabel avfallshantering: 0 Valet av slutförvaringsmetod ska baseras på samtliga relevanta faktorer, 0 Valet av plats ska: ske enligt gällande lag vara systematisk och vetenskapligt styrd med i förväg offentliggjorda och granskade urvalskriterier - ske i dialog med berörda människor och lokala organ 0 för att uppnå trovärdighet måste arbetet ledas av en instans som står fri från ekonomiska och andra bindningar till kämlcraftbolagen och andra särintressen. När det gäller dagens platsvalsprocess, så som den de facto handhas av SKB och ansvariga samhällsorgan, är det notabelt att den inte ens uppfyller något av dessa tre grundvillkor. Denna kritik har sammanfattats i Naturskyddsföreningens remissvar på FUD 95 som kan rekvireras från föreningen. Nedan återges därför bara viktiga avsnitt, förtydliganden och en del bakomliggande bedömningar.

Elementa i en ny organisation Efter SKBs uppmärksammade informationskampanj och nederlag i folkomröstningen i Storuman och en enig kommunlednings omsvängning i Tranemo efter att de fått tillgång till en mer allsidig information än den SKB gav, har många uttryckt skepsis till möjligheten att uppnå en lokal acceptans for ett kommande lokaliseringsbeslut. Enligt min bedömning försvårar nuvarande organisering samhällets möjligheter att uppnå ett lokaliseringsbeslut som folkflertalet kan acceptera. Då det kommunala vetot i dessa frågor togs bort för några år sedan genom den s.k. vetoventilen, kan folkliga protester mötas antingen med tvångsmedel eller genom att i tid åtgärda nuvarande brister i platsvalsprocess och organisering for att härigenom försöka nå en lokal och regional acceptans. Och för att inte förvärra de konflikter som SKBs agerande givit upphov till, har Naturskyddsföreningen angivit några viktiga elementa i en ny organisation: 0 att ledningsansvaret för avfallsfrågans hantering, inklusive informationsverksamheten, placeras hos en instans utan ekonomiska eller andra bindningar till kämkraftproducentema, 0 att kämkraftbolagen åläggs ett fullt ekonomiskt ansvar för såväl reaktordrift som slutförvar, 0 att myndigheter, som SKI och SSI, behövs som tillsynsmyndigheter och att man därför bör renodla deras roll som prövnings- och säkerhetsmyndigheter, 0 att SKB i kraft av sin sakkompetens djupförvar i berg kan ges en central roll som aktör.

En målsättning med den nya organisationen ska vara att tillskapa en beslutsprocess där alla berörda har god insyn och reella möjligheter att påverka beslutsprocessens steg. Detta förutsätter att berörda människor och kommuner tillförsäkras en information som är såväl saklig som allsidig.

Idag bär kämkraftbolagen, via atomoansvarighetslagen och finansieringslagens nuvarande tillämpning, endast ett partiellt ekonomiskt ansvar för reaktordrift och avfallshantering. Detta är minst sagt oetiskt då såväl svåra olyckor som avstängning av reaktorer kan medföra att avsevärda kostnader fors över på kommande generationer, något som också strider mot finansieringslagens uttalade syfte. Enligt kämtekniklagen har kämkraftbolagen ansvaret för uppkommet avfall. Det är i överensstämmelse med rimliga Polluter Pay-principer PPP, fororenaren betalar principen och hindrar att ledningsansvaret för avfallsfrågans hantering och information ges till en instans som till skillnad från SKB står fri från ekonomiska och andra bindningar till resursstarka särintressen i samhället.

Idag finns en organisation som inte ens harmonierar med västerländska rättsprinciper då ledningsansvaret givits till ett bolag SKB som är helägt av de bolag som producerar kämavfallet. Med sådan beroenderelation för den en instans som har lednings- och infonnationsansvar går det inte att bortse från att SKBs göranden och låtanden kan påverkas av det särintresse som SKBs ägare representerar. Strikta jävsregler har länge varit en viktig rättsprincip i vårt land. Varför dessa förbigåtts när det gäller att försöka hantera kämavfallet är oklart, åtminstone för mig.

Borde inte ansvariga politiker och myndigheter begripa att det behövs en fristående instans for att nå trovärdiga resultat Nuvarande bisarra organisation har bland annat medfört att SKB givits mer miljoner för sin inforrnationsverksamhet än vad landets samlade myndigheter har för sin kontroll av all kämteknisk verksamhet i Sverige Missförhållandena på detta område kan också illustreras av att SKB ansåg sig ha resurser att ekonomiskt stötta en lokal idrottsförening inför folkomröstningen i Storuman. Sammanfattningsvis behövs en reorganisering för att tillskapa en från särintressen fristående ledningsinstans som kan agera och informera. Bedömningar och beslut kan knappast uppnå trovärde om man redan på organisationsnivå åsidosatt flertusenåriga rättstraditioner ägnade att hantera jävsförhållanden och andra beroenderelationer mellan viktiga aktörer.

Metodvalskriterier Avsikten med slutförvaret är att så långt möjligt tillförsäkra framtida generationer minsta risk och ansvar till följd av det högaktiva kämavfall som vi tagit oss friheten att producera och sen antagligen deponera någonstans i Sverige. Genom att formulera och diskutera kriterier för ett slutförvar, kan olika slutförvaringsmetoder värderas i en öppen debatt; dels för att förvaret ska bli så bra som möjligt och dels för att försöka uppnå acceptans för ett kommande lokaliseringsbeslut bland berörda människor och kommuner. Under senare år har bl.a. KASAM initierat en diskussion utifrån etiska utgångspunkter kring vilka villkor som ska ställas på ett slutförvar. Samtidigt har internationella överväganden kring bevaknings- och safeguard-aspekter motiverat en översyn av tidigare villkor, vilket gjort att bl.a. Naturskyddsföreningen formulerat tre metodvalskriterier: l Förvaret skall inte kräva övervakning eller underhåll för att fungera, 2 Förvaret skall kunna öppnas, och avfallet återtagas, om framtida generationer skulle vilja reparera eller förbättra förvaret, 3 Förvaret skall snabbt kunna göras oåtkomligt om framtida generationer finner att risker med återtagbarheten är större än fördelen därav.

Jämfört med KASAMs tidigare villkor finns här ett tredje att, vid behov, -snabbt kunna göra slutförvaret oåtkomligt, eller åtminstone ytterligt svåråtkomligt. Ett liknande säkerhetstänkande har länge använts i Sverige, bl.a. vid utformning av broar i militärstrategiska områden. Sådana broar förbereds redan vid byggandet för att lätt kunna sprängas bort om man i en krissituation så skulle behöva exempelvis för att försvåra en fientlig invasion. Motsvarigheten till "enkelt sprängbara broar" skulle vara ett slutförvar som utformats så att det, vid behov, ska att undanröja den möjlighet till återtagande av avfallet som man enligt det andra villkoret också konstruerat förvaret för. Det tredje villkoret syftar alltså till att förhindra att exempelvis framtida terrorgrupper ska kunna ta kontroll över ett slutförvar och dess innehåll av bl.a. plutonium. Detta tredje villkor kan knappast infrias med ett slutförvar i berg enligt KBSmetoden då ett sådant kan detekteras med relativt enkla geofysiska mätmetoder även där man ansträngt sig för att dölja förvarets placering. Villkoret kan däremot förmodligen tillgodoses vid ett slutförvar i djupa borrhål som lokaliserats så att man med relativt enkla medel kan dölja var borrhålen mynnar, se diskussion i Naturskyddsföreningens remissvar på FUD 95. Att inte använda ett säkerhetstänkande som länge haft för brokonstruktioner i Sverige, också ett svenskt slutförvar för kämavfall med bevislig potential som råvarukälla för atombomber, är oansvarigt. En sådan underlåtenhet skulle medföra en mer sårbar hantering av avfallet och därmed en ökad risk för kommande generationer. Och vem vill ha det så Idag finns endast rudimentära kunskaper om problem och kostnader för ett förvar i djupa borrhål i Sverige, och därför går det inte att redan nu förorda en sådan slutförvaringsmetod. En slutsats är dock möjlig redan nu; nämligen att dagens KBS-koncept inte klarar ett av de metodvalsvillkor som bör ställas på ett svenskt slutförvar. Hur detta ska värderas visavi andra metoders svagheter och förtjänster måste nu rimligen tas upp i öppen debatt. Mot bakgrund av dessa fundamentala implikationer för dagens KBS-koncept, och att det tredje villkoret redovisades redan vid ett tidigare KASAMseminarium, måste det betecknas som mycket anmärkningsvärt att SKB vägrat redovisa detta frågekomplex i FUD 95. Enligt Naturskyddsföreningens remishar denna vägran "marginaliserat värdet av FUD 95 som beslut- och inforsvar mationsunderlag vad gäller metodvalsfrågor". Till dettta kan bara fogas att inte heller SKI, SSI eller KASAM har tydliggjort denna brist i SKBs FUD 95.

3. Platsvalsprocessen Miljöskyddslagen 4§ lyder: "För miljöfarlig verksamhet skall väljas sådan plats att ändamålet kan vinnas med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad." Lagen syftar till att med rimliga ansträngningar uppnå lokalisering ett en av slutförvar till bästa möjliga plats. För att nå dit behövs systematisk och en vetenskapligt styrd platsvalsprocess där man inte utan redovisade sakskäl utesluter någon del av landet. Och for att kunna få acceptans för ett kommande lokaliseringsforslag, krävs att hela beslutsprocessen dels sker i dialog med berörda människor och institutioner och dels sker stegvis där regioner och områden successivt sållas bort efteri förväg offentligt redovisade och granskade urvalskriterier. Någon sådan systematisk och vetenskapligt styrd platsvalsprocess med i förväg granskade urvalskriterier har dock inte SKB använt sig av for att dra igång sina förstudier. Långt därifrån. Istället gör SKB sina förstudier i kommuner som man valt ut efter andra kriterier främst att de redan har, eller -kan tänka sig, kämteknisk verksamhet. Om ett kommande lokaliseringsbeslut ska kunna få acceptans krävs en platsvalsprocess som inte bara är korrekt i en strikt juridisk mening utan även är rättvis och trovärdig i en folklig mening. Och här finns en central punkt i kritiken mot SKBs förstudier. Då dessa inte förlagts till kommuner som påsaklig grund och enligt i förväg fastställda urvalskriterier visats ha en mer lämpad berggrund än andra, infriar inte SKBs förstudier kravet att med rimliga ansträngningar eftersöka en bästa möjliga plats. Därmed lever man inte upp till miljöskyddslagens intentioner, i alla fall inte i en folklig och gripbar mening. Att kontrollmyndigheter som SKI och SSI vägrat granska SKBs förstudier är därför inte överraskande; fast däremot något ansvariga politiker borde uppmärksamma.

Obegriplig flathet Istället för SKBs nuvarande förstudier behövs en platsvalsprocess som syftar till att uppnå en bästa möjliga lokaliseringpå nationell basis. Men för det krävs att man tar fram kvantiñerbara platsvalskriterier och det har man hittills inte velat eller kunnat göra. Istället har SKB valt att hävda alltsedan SKB 91 att det skulle finnas en "översäkerhefi de tekniska barriärema i KBS-konceptet som skulle göra det onödigt att efterforska en bästa möjliga plats på nationell basis och enligt miljöskyddslagens villkor. Det räcker, tycks SKB mena, att hitta tillräckligt bra berg i de kommuner som man valt ut for sina förstudien SKBs synsätt om en "översäkerhet" i KBS-konceptet har inte accepterats av kontrollmyndigheter eller regering. Likafullt har SKB fått fortsatt stöd för sitt forstudieprogram trots att det baseras på synsättet om en "översäkerhet" i KBSkonceptet och att man därför kan nöja sig med att söka tillräckligt bra berg i de

kommuner man vill. Det är således inte lätt att se en logik i samhällets hantering av SKBs förstudieprogram. De flesta kan nog förstå att berggrundens egenskaper med relevans for säkerheten i ett tänkt slutförvar i berg varierar såväl regionalt som lokalt. Därmed varierar även bergets förmåga dels att skydda förvaret och dels att fördröja och hindra utläckande radionukleider från att nå biosfären. Mot denna bakgrund är det obegripligt att ansvariga politiker låter SKB förbruka fonderade miljoner på förstudier i kommuner som inte valts ut för att de visats ha, eller kan antas ha, bästa möjliga förutsättningar för ett bra slutförvar. Min avslutande fråga är därför hur länge till som samhället ska ha överseende med kämkraftbolagens nuvarande hantering av avfallsfrågan.

Diskussion och förslag under session 5

Camilla Odhnoff Meningen är nu att vi ska försöka sammanfatta och skicka med Nationelle samordnaren en rad punkter som han skall överväga och förhoppningsvis hitta bra lösningar på.

Olof Söderberg Jag satt igårkväll och funderade lite på de inlägg som då hade gjorts och jag tänker börja med att ta fram några spontana reflexioner. Men innan jag gör det, så vill jag faktiskt kommentera de tre första inläggen idag. Jag gör det med lite blandade känslor. Jag ska vara väldigt uppriktig. Jag tycker faktiskt inte att jag fick ut mycket konstruktivt från Inga Carlmans inlägg. Jag fick ut mer konstruktivt från Karl-Inge Åhälls och Mats Törnqvists anföranden. Mats Törnqvist hade en tendens att hårdtolka en fonnulering i mitt arbetsprogram. Det visar hur viktigt det är att lägga stor vikt vid hur man uttrycker sig. Men det ligger faktiskt inte något manipulativt syfte i att försöka studera ett händelseförlopp och dra lärdom av det. Jag vill dementera varje sådan avsikt. Vad gäller de uppslag till ett annat sätt att hantera metodval, platsval som gavs så är det frågeställningar som skulle kunna tas upp inom ramen för ett m.m., sådant MKB-forum som kanske är på väg mot. Men jag vill överlämna förslagen detta till dem som ska medverka. Uppenbarligen är det frågeom ställningar kan diskuteras. Och det stämmer ju, med vad man sagt från som kommunalt håll Önskemål att diskutera platsvalskriterier och altemativfrågor. om Inga Carlman tog MKB-förfarandet med Nederländerna som ett exempel. upp Jag vill erinra att flera som inspirerades av idéerna om en MKBom var kommission enligt mönster från Nederländerna som diskuterades vid Luleåkonferensen 1994 och sedan förde fram sådana tankegångar både till regeringen i samband med KASAM’s yttrande över FUD-92 och också till regeringen i samband med ett yttrande över miljöbalksförslaget i den tappning det då hade. Tyvärr hade vi ingen framgång, men vi anammade själva tankegången vid det tillfället och försökte få igenom den. Det stötte sedan på patrull och ett skäl som har nått är att det inte ansågs vara i överensstämmelse med det svenska oss administrativa systemet. Jag vet inte hur hållbart det skälet är. Exakt varför det inte ansågs möjligt att genomföra i Sverige har jag uppriktigt sagt aldrig riktigt förstått. Men det är en sak för sig. Nu har vi det system som vi har och när jag talade vad kan göra i MKB-sammanhang så måste jag utgå ifrån om man gällande lagstiftning.

Några reflexioner beträffande gårdagen och då först angående tematVad kan vi lära av andra. Jag tänker på de tre inlägg som vi hade under den rubriken och börjar med Per Olof Håkansson. Hans inlägg belyste, tycker jag, varför den fråga som vi är samlade kring är så svår att hantera. Det var en näst intill brutal redogörelse för beslutsfattandets villkor när det gäller svåra frågor. Några nyckelord stannade kvar; det här med åsikt och insikt och hur tar man initiativ för att få till stånd diskussion i frågor där det alltid finns en risk att någon i en församlingen vill utnyttja det för helt andra syften än själva sakfrågan. Det är en realitet att politik kan fungera på det sättet ibland. När de gällde de finska lärdomama så är kanske verkligheten den att man i Finland har haft förmånen att kunna tillgodogöra sig svenska misstag i det förgångna och det är roligt om det sättet kan dela med oss av våra erfarenheter. En punkt vill jag särskilt notera i redogörelsen av Jussi Manninen, och den gäller veto-rätten. Uppenbarligen är det så i Finland att de finska kommunerna har absolut vetorätt i det skede som kallas principbeslutsskedet en för att använda det finska språkbruket. Jag gör bara reflexionen att det alltså lämnas öppet vad händer i Finland om alla säger nej. En annan skillnad är som att statsmakten i Finland uppenbarligen också har tagit ett aktivare ansvar än vad gjort i det förgångna i Sverige. Handels- och industriministeriet leder man Jussi Manninen uttryckte det, och man har till och med en form processen, som statsrådets principbeslut, alltså ett principbeslut av regeringen om att av skall gå till på ett visst sätt. Något motsvarande har vi inte haft i processen Sverige, jag vill betona att med regeringens senaste beslut i frågan har vi men fått strukturerad process i Sverige också. Jag avser då regeringens beslut en mer åren 1995 och 1996. Informationen Tero Varjoranta är det väl inte min sak att dra som gav slutsatser det gör säkert SKI och SSI. Man kan väl kanske sätta detta i av, men relation till de önskemål kom fram från Oskarshamn och de som som redovisades av Göran Sundqvist i hans föredragning. Förstudiekommunemas perspektiv hade vi som en andra session. Jag tycker att kan notera vissa gemensamma ståndpunkter som kom fram i samband man med de inläggen. För det första är det alldeles uppenbart att man mycket starkt ogillar bestämmelserna veto-ventilen. Det är ingen tvekan om att det om ogillandet finns och att man tänker agera. Jag förstod att det redan har avgått något brev till Miljödepartementet om den saken. Det är också en allmän uppfattning bland förstudiekommunema att lokaliseringsprocessen kan bli tydligare än vad den De efterlyser också och det är en annan punkt som de alldeles uppenbart är eniga ett nationellt MKB-förfarande. Vidare vill de om - det stod även i Svenska Dagbladet idag få ett klarare engagemang från riksdagsledamöterna, alltså rikspolitikema, så att det tydligt framgår att kämavfallsfrågoma är nationell angelägenhet och inte enbart något som en en

liten grupp måste hålla på med. Sen finns det också frågetecken. Hur ska i man MKB-samrådet hantera situationen med ett väntelägc", vissa förstudiesom kommuner kommer att råka ut för Malå är ett aktuellt exempel. Har man ambitionen att det ska göras ytterligare ett antal förstudier så är det oundvikligt att alla måste vänta någon tid. Hur ska man hantera den situationen Det är väl värt att diskutera på nationell nivå. Beträffande länsstyrelserna betonades vikten av att de verkligen tar det ansvar som är förutsatt i ett par regeringsbeslut. Det har uppenbarligen visat sig vara olika grad av ansvarstagande från olika länsstyrelser i den frågan. Sen har vi detta med dagens beslutsprocess. Kjell Andersson gjorde en genomgång av tänkbara oklarheter inom områdena metodval, platsval och den tidsmässiga kopplingen mellan besluten om inkapslingsanläggning och beslutet om djupförvar. SKI och SSI har redogjort för hur man från sina utgångspunkter ser på sina uppgifter i den här beslutsprocessen och jag kan bara göra den reflexionen att det här är så komplicerat att man inte bara rakt upp och ner kan göra några djuplodande funderingar. Man behöver fundera lite ytterligare på det och jag vill då erinra om vad Torsten Carlsson tog upp om behovet av att identifiera och förtydliga vad som olika parter egentligen anser är oklarheter i beslutsprocessen. Detta är också en fråga som kan diskuteras inom ett nationellt MKB-forum; att försöka komma fram till vad man är överens om och vad man inte är överens om. Och att försöka se saken praktiskt och överväga insatser där man i praktiken och i samråd kan skapa en tydligare beslutsprocess. Men först gäller det faktiskt att göra klart för sig exakt på vilka punkter processen är otydlig och det har hela det här seminariet haft som syfte att försöka medverka till. SKB-perspektivet har presenterats av Claes Thegerström utifrån ett utförligt underlag som jag försökte att läsa som hastigast. Det avslutas med en avsnitt om svårigheter och framsteg. Jag försöker läsa detta kritiskt och jag tror faktiskt att det är väldig få här i salen som skulle kunna ha invändningar mot det sätt som saken framställs i det avsnittet. Det är i alla fall min preliminära uppfattning. Det är samma saker som har sagts från kommuner i stor utsträckning och från tillsynsmyndigheter. Jag tror att om man fullföljer den linje som SKB nu följer jag vill då inte förlora mig i vad som kan ha gjorts fel i det förgångna utan jag försöker koncentrera mig på att se framåt så ser jag ganska optimistiskt på förutsättningarna att i samverkan mellan olika berörda arbeta sig fram mot det nationella målet någon form av säker slutförvaring i Sverige. - Det återstår alltså många frågor om hur det ska till men man måste ha någon slags grundläggande tilltro till tillvägagångssättet. Nu förstod jag att Mats Törnqvist och Karl-Inge Åhäll rätta mig jag har fel att det är den menar - om grundläggande tilltron till beslutssystemet som de inte har och där kan man naturligtvis ha till olika uppfattningar. Men låt oss diskutera den frågeställningen

ytterligare i detalj inom ramen för något slags MKB-forum i vilket, det utgår jag ifrån, också andra än kommunerna kommer att medverka. Alla är naturligtvis eniga om att tilltron till själva beslutsprocessen, sättet att komma fram till beslut, måste vara det primära. Att man sedan så småningom kan komma fram till olika uppfattningar om hur problemet skall lösas är en annan sak.

Claes Thegerström Jag tänkte göra ett par kommenterar egentligen både till Inga Carlman, Mats Törnqvist och Karl-Inge Åhäll. Den forsta punkten jag tänkte är ta upp diskussionen kring att först göra ett metodval, den andra punkten är hur lokaliseringsprocessen går till. Jag ser alltså en komplikation. Det kan verka logiskt att först välja metoden i en mycket välordnad process och så att säga spika metoden. Innan det är gjort skall man överhuvudtaget inte vara ute och leta efter platser. Komplikationen är som jag ser det att man har då väldigt svårt - att i metoddiskussionen få med synpunkter, frågor och annat som senare blir aktuella de ställen där den här metoden ska förverkligas. Skulle vi i Sverige ha kört en metodvalsprocess renodlad, som jag uppfattar att en del av er föreslår så hade inte de som nu är väldigt engagerade i Malå och många av de andra kommunerna egentligen kunnat delta. De hade inte känt sig berörda, de hade inte vetat att det här är aktuellt för mig i min kommun, i min närhet. Senare hade man kommit till några av de här kommunerna eller andra kommuner och sagt att vi har i nationell process bestämt vår metod, nu vill vi komma till er och genomföra den eller se om kan genomföra den här hos er. Jag tror alltså att man måste hitta en balans så att man inte har kommit så långt i metodvalet att de som sedan känner sig berörda av platsvalet känner att metoden redan är bestämd. Har jag som kommuninnevånare synpunkter metoden så har det ingen mening, för den har man redan bestämt sig för. Jag tror att ni också inser att där ligger ett genuint dilemma kring det här. Hur ska man göra detta Den andra punkten handlar om lokaliseringsprocessen och där tycker jag att egentligen att både Mats Törnqvist och Karl-Inge Åhäll väldigt tydligt och bra fick fram en genuin åsiktsskillnad över hur det här ska gå till. Mats Törnqvist sa att översiktsstudiema ska ge svar på var man ska göra förstudier men vi SKB använder inte översiktsstudiema det viset utan använder dem för att ge svar på var vi inte ska göra förstudier. Det som då är kvar, det är områden där det kan vara meningsfullt, klokt och lämpligt att se om det finns möjligheter och där kommer då intresset, viljan att diskutera med SKB in som en faktor. Men den grundläggande faktorn har varit att det ska vara meningsfullt ur säkerhetssynpunkt att göra det här. Man skulle kunna välja er process men man skulle då hamna än mer i en ryssja där man i slutänden då måste finna sig i att här ska förvaret vara oavsett om kommunen var med på noterna i processen. Så där är också ett dilemma där vi har gjort ett val. Vi säger att vi sorterar bort var

vi inte ska hålla till och sedan låter acceptansfaktom komma in och ge en viss styrning till var tittar närmare på möjligheterna. Jag tror att det är bra att se de här två skiljelinj i sättet hur man vill ha det här arbetet upplagt.

Magnus Westerlind Jag har bara en kommentar till Mats Tömqvist. Han tog upp det som Saida Engström kommenterade, att man kan känna viss tveksamhet till SSI och SKI om vi uppträder som städgummor SKB. Detta tycker jag är viktigt, och vi har haft sådana diskussioner internt på SSI också. Vårt syfte och hela vårt engagemang när vi har varit med i förstudiekommuner bygger på att både förstudiekommunema och vi själva anser att vi skall medverka och förmedla infonnation, egentligen inte bara till förstudiekommuner utan till samhället i stort om vad vi sysslar med och vad vår uppgift är i samhället. Det är definitivt inte att vara städgumma till SKB Sedan fick vi höra några citat ur en skrivelse som gick gemensamt från SSI och SKI till regeringen där vi bad att få mer pengar till infonnationsverksamhet kring slutförvarsfrågan. Bakgrunden till detta var att förstudiekommunema ville att vi skulle vara mer på plats i deras kommun och tala med dem, föra en dialog och även då bidra med den information vi har och också försöka dela med oss av den kunskap vi har. Sen så ska man inte heller glömma bort de extra medel -2 miljoner kronor om året per förstudiekommun som kommunerna har fått själva. Man måste se allt det här som ett paket. Det finns också en möjlighet for kommunen att själv skaffa den kunskap och information man vill ha.

Inga Carlman Olof Söderberg sa att han inte tyckte han hade fått så mycket ut ifrån mitt anförande. Jag tvekade lite att komma till det här seminariet för jag tyckte nämligen att allt var sagt tidigare. Jag kan tolka din kommentar på lite olika sätt och jag väljer att säga att jag är väldigt glad att allt är förstått av det jag har sagt. Att du har förstått det tidigare så att säga. Det som bekymrar mig och som gjorde att jag återkom hit for att tala om det som andra har skrivit och det jag själv också har skrivit nu säger jag det igen det år att det finns onödiga saker, - oklarheter som jag tycker kvarstår. Och jag är lite förvånad över att det blir så segdraget och att det är därför som jag ändå valde att komma hit. Sen vill jag till en feg hjälpgumma från en entusiastisk felfinnare" säga följande. Jag tror inte att du har förstått problemet helt ut. Du säger att du inte är arg och du är inte ledsen utan du är förvånad. Och du är också förvånad över att jag och Mats Törnqvist inte känner till det ni gör och jag vill påstå att det är just det vi gör men vi är förvånade över hur det görs och över resultatet. Det är fortfarande det vi ifrågasätter. Vi kan förstå varför det kan tyckas långsamt, vi kan tycka att det går till på fel sätt, men vi vet om vad som görs. Vi tycker att det

är lite av vår uppgift att tala om det igen och ha rätt att göra det genom att säga att ni är hjälpgummor, för att ni ska kunna tänka om och eventuellt sägajaha, nu förstår vi problemet. För det kan ta tid att förstå problem. Det finns ett problem, en konflikt, och det finns oklarheter, det finns frustrerade politiska myndigheter, det finns en frustrerad allmänhet. Den enda som möjligtvis inte är så frustrerad, det tror jag kan vara SKB för de verkar vara lite mera säkra på vad som händer. Och myndigheterna har alltså möjligheter som de inte utnyttjar att göra saker och ting men det är inte en kritik av dig som handläggare utan det är kritik myndigheten. Och hittills har jag sett att man har snåltolkat lagen i en av väldigt många fall och det har förvånar mig, och det är därför jag säger att man är rädd eller feg. Processen förutsätter att har lite tydligare myndigheter som visar sin integritet på ett tydligt sätt. Det värsta är, att om nu SKB har en enormt fin metod som är någonting som borde ha anammat for fem-sex, tjugo år sedan, så kommer det inte fram. Vi vill alla ha ett säkert förvar men det viktiga är att vi verkligen får lov att ta fram den här metoden och precisera och titta efter så att vi får ett förtroende för den, så att vi inte kastar bort den för att myndigheter verkar vara konstiga eller för att SKB gör någonting idiotiskt själv. För vi vet fortfarande inte om den är super. Det handlar alltså om integritet. Och så skulle jag bara vilja säga en sak till Claes Thegerström, när det gäller metoden. Jag sa att man börjar med metoden och sedan tar man lokaliseringen. Men du vill inte, som du säger, spika metoden. Men när man håller på med en programmatisk MKB och framför allt i det här fallet, så måste man veta hur långt ska gå när man utvärderar en metod och altemativmetod. När vi gör man den här utvärderingen så är det naturligt, eftersom vi vet att det länge kommer att pågå diskussion den, att det måste finnas utrymme att förbättra den. Så om det är frågan att börja i rått ända bara och sen se hur långt vi måste, som du om säger, spika fast. En annan sak som du sa, var att annars hade inte kommunerna känt sig berörda. De hade de inte gjort vi ser det idag, men de hade haft ett som annat sätt att utifrån att hade börjat med metoden. Då hade de kunnat agera man och ta den informationen, men det kan lämna sidan. Det viktiga är agera också, du att nu kan ta erfarenheten ifrån de här kommunerna, vi kan som sa, få med och få nya frågor som vi inte hade kunnat få om vi hade börjat på ett oss annat sätt. Men det hindrar inte att tar det i rätt logisk ordning. Tack.

Per-Eric Ahlström Jag har först några kommentarer till Mats Törnqvist. Han sa att SKB vill inte allvarligt presentera och studera alternativen och vi har en ovilja att ta i tu med transmutation. Jag känner inte riktigt igen mig. Det är klart att vi tycker att transmutation är väldigt komplicerad metod men vi lyssnar på vad de fysiker en skrivit tidningsartiklar i det här och vi lämnar och andra säger som har ämnet

sedan fyra år tillbaka ett stöd som hittills är ungefär sju miljoner kronor. I år har vi fördubblat stödet till den forskningen just för att vi ska andra någon ge möjlighet att så att säga ta till sig och jobba med den metoden. Och de är de tekniska högskolorna i Stockholm och Göteborg som vi stöttar i den forskningen. Vi tror att det där kommer att behöva fortsätta fram tills vi kommer till den här utvärderingsetappen om ca tjugo år. De här forskarna har ett mycket brett internationellt kontaktnät. Det är ingenting som kommer att kunna klara av i vårt eget land, men eftersom det finns ett intresse så tycker jag det är viktigt att stödja det. Så jag vet inte vad man förväntar sig att SKB mer kan göra. Tala om det för oss så får vi fundera på saken Sen sa Mats Törnqvist att SKB tröttnade på sitt eget program när vi sa att nu ska vi börja titta efter en plats. Bakgrunden till att vi tröttnade på vårt eget

program var bl.a. att Kämkraftinspektionen publicerade ett Projekt -90 som

avsåg en säkerhetsanalys. Där konstaterade man, att man kommer inte så värst mycket längre om man inte börjar jobba med platsspecifika data. Vi läste en "collective opinion från en internationell kommitté inom NEA, där man också drog slutsatsen att det finns metoder att göra säkerhetsanalyser på djupförvar men, för att man ska kunna få dem ordentligt prövade, måste man tillämpa dem på konkreta platser. Då ville vi gärna ta rätt på några platser som kan vara lämpade och se om vi så att säga kunde fullfölja den linje som vi hade påbörjat. Man presenterade detta i FUD-92 och fick då kritik, säkert med all rätt, för att platsvalsprocessen var otydlig, så vi fick lämna en kompletterande rapport. Den lämnade vi 1993 och sedan granskades den. Såväl myndigheterna som regeringen tyckte att presentation där var en god grund for att jobba vidare med lokaliseringsprocessen. Det glömde Mats Törnqvist lite grann bort i sin resumé över vad SKB hade gjort. Sen kommer jag till Karl-Inge Åhäll, pratar den modifierade som om KASAM-principen, där han inför ett tredje kriterium och tycker att man kanske borde titta på djupa borrhål och andra alternativ som har förutsättningar att uppfylla det där av Naturskyddsföreningen introducerade kriteriet. Jag har två kommentarer till detta. Den ena är att den frågan var uppe i remissbehandlingen av FUD-92 och Kämkraftinspektionen hade ett uttalande som åtminstone jag tolkade så att KBS-3 metoden innebar en lämplig avvägning mellan åtkomlighet och oåtkomlighet och säker förvaring genom att man låg på det här djupet. Det var den ena grunden. Sedan sades i ett regeringsuttalande att djupa borrhål var mindre lämpligt. Det hindrade inte att fortsatte att markera i FUD-95 att vi tycker att det finns ett intresse för att gå vidare med djupa borrhål. Men vi konstaterade vi att det kräver ett långt och omfattande forskningsprogram, så vi fortsätter och stödjer det på likartat sätt som vi gör med transmutation men det hindrar inte att vi tar det här första steget på den metod som vi tror mest på.

Camilla Odhnoff Jag hade möjligen övervägt att in och korrigera Karl-Inge Åhäll för saker som KASAM kanske inte har haft så mycket med att göra. Jag kom fram till att tiden inte tillåter det jag har i skrift hur exakt har uttryck så det får Åhäll men oss av mig. Vi lämnar den frågan. Nu har Mats Törnqvist ordet.

Mats Törnqvist Då vill jag först säga att jag är glad att Nationelle samordnaren här förklarar att han inte är ute efter att manipulera något i samband med den här undersökningen hur olika förstudiekommuner har sett saken. Det noterar jag. av Beträffande Saida Engström från SKI och Magnus Westerlind från SSI, så var det så att säga inte någon kritik mot handläggarna och jag tror att ni faktiskt förstod det och vinklar till den här frågan. Det var just det förhållandet att SKI och SSI hoppar på förstudieprocess som man från början inte alls hade tänkt en sig jag ville framhålla. Man har egentligen aldrig sagt sig överge detta att som skulle bygga på översiktsstudierna, då kommer man faktiskt inte att man men kunna ha någon klarhet förrän kanske 1999. Det var det jag ville ha sagt. Så till Per-Eric Ahlström, SKB. Det gällde det här med alternativa metoder. Där är det väl så i alla fall, att inte anser från regeringens sida att de man alternativa metoderna har presenterats i tillräckligt hög grad, annars skulle man inte kräva det av SKB i det senaste regeringsbeslutet.

Göte Petersson Jag heter Göte Petersson och kommer från Oskarshamn. Det har varit spännande att med de här dagarna och uppleva pilkastningen mellan företag som är vara involverade. Jag tycker väl kanske att vi kan föra ner det här på en nivå som är lite lägre, så att vi från kommunerna får vara med och förverkliga processen. Jag tycker att det har varit för mycket tal vilken typ av förvaring vi ska ha. Vi är om inte där än, vi har mycket att informera Någon citerade Bibeln, så jag tar om. mig friheten att citera en händelse där som kanske kan vara till gagn for oss som befinner på lite lägre nivå. Det hövitsman som var ute på en färd oss en var en och mötte lekman när hövitsmannen satt och läste ur den Heliga Skriften. Då en frågade lekmannen: Förstår du vad du läser Men det gjorde inte hövitsmannen utan lekmannen fick till hjälp. Då ställer jag mig frågan: Hur ska vi som är vara lekmän på kommunnivå föra ut frågorna om ett slutförvar och platsundersökning till våra kommuninnevånare Det är kanske någonting som vi skulle ta fasta på här för själva slutförvarsprocessen. Vi ska finna platser for ett slutförvar. Kanske att ni är lite hövitsmän kan tala om för oss som är lekmän hur vi ska som när vi kommer hem, för står infor mycket svåra uppgifter att till agera allmänheten, till våra kommuninnevånare stå till svars i en framtid.

Karl-Inge Åhäll Jag tror det är bra om vi ser tillbaka till platsvalsprocessen. Min poäng är väl att om vi har en platsvalsprocess och säger att vi ska titta efter gnejs och granit i den här kommunen, t.ex. Oskarshamn, och inte kan använda ett intellektuellt användbart argument varför vi inte ska titta i grarmkommunen, då har vi problem. Jag tror det är på en väldigt begriplig nivå. Jag tror att orsaken eller en av orsakerna till att vi har detta fullständigt groteska problem som förmörkar all verksamhet är att miljöskyddslagens skrivning i § 4 är väldigt klar enligt mitt sätt att se, men att åtminstone SKB har valt att uppfatta det på annat sätt. I lagtexten finns,anser jag, ingen möjlighet att komma till annan slutsats än att lokaliseringen av slutförvar måste sikta mot att hamna på bästa möjliga plats. SKB har då gjort vissa, som jag uppfattar, krumbukter för att landa i en annan hantering än att söka just denna bästa möjliga lokalisering. Och då menar jag att man begår ett lagbrott. Redan på 1980-talet tänkte jag, att det där ordnar myndigheterna till, men så har inte skett Istället har vi idag en hantering där vi letar i vissa kommuner som är valda ur berggrundssammanhang, gnejs- och granitperspektivet alltså, på ett fullständigt irrelevant lqiterium. Nämligen att man har kommunledningar som tycker att det här verkar bra eller att man redan har kärnteknisk verksamhet i den här kommunen. Vi kan aldrig intellektuellt försvara en sådan verksamhet, ha en sådan platsvalsprocess som grundar sig på de här kriteriema. Göteborgs universitet som kanske inte kan avfärdas som extremist trots att jag har varit med i utfommingen av det här remissvaret tillsammans med Jimmy Stigh skrev, att för att ge legitimitet en plats- valsprocess så måste den vara systematiskt och vetenskapligt styrd och gå i steg. SKB strategi har under år istället varit att samla in data för områden som senare främst valts ut genom den i berggrundssammanhang irrelevanta egenskapen att en kommun redan har eller önskar sig kämtelcnisk verksamhet. Jag tror inte bara att det är dålig strategi, jag att det är en olaglig strategi eller en strategi en menar som inte uppfyller lagbokstaven. Låt hur SKB har hanterat den här lagen. Det finns i FUD-rapporten en oss se kapitelrubrik som heter "Gällande lagar. Tittar man under detta avsnitt och det redan på första sidan, så finns inte miljöskyddslagen nämnd under redovisningen. Den dyker upp på sidan 123. Sen har man istället i inledningen till FUD på sidan 19 gått in i en polemisk skrivning av lagen och använder formuleringar som någonstans implicerar att SKI skulle ha kommit att dela denna uttolkning av lagen. Man skriver diskussioner osv. har ..., ni ser själva. Och då genomför man här en glidning från lagtexten att finna bästa möjliga plats för en lokalisering över till något som man möjligen kan kalla tillräckligt bra platser. Den berggrundsmässiga intellektuella bakgrunden som jag har förstått ligger bakom det här, den finns dold i FUD-program 1992. Det innebär att före slutet 1980-talet fanns det olika barriärer. Vi hade de tekniska av

barriärerna, vi hade berget också som barriär i SKBs material. Efter den här rapporten så är berget inte länge en barriär utan det är nu degraderat till att vara en som ska leverera mekaniska och kemiska förhållanden så att de andra barriärerna ska fungera. Man påstår att de här tekniska barriärerna, det är betoniten och det andra, de ger då en översäkerhet så nu behöver vi inte längre ha berget som barriär. Och slutsatsen blir, eftersom berget inte behöver ha några särskilt sofistikerade kvaliteter eftersom det inte längre behöver vara en barriär, så finns kandidatplatser i svensk berggrund nära nog över allt. Och det vet vi, att i alla kommuner finns det gnejs och granit och kanske 20 procent av de gnejsema och granitema är OK enligt preciserade krav. Jag menar att det finns en otvetydig lagtext som föreskriver hur platsvalsprocessen ska till. Denna följs inte. Detta sker med myndigheternas godkännande än så länge, men förhoppningsvis inte särskilt länge till. SKB drar sig inte för att i sin redovisning till allmänhet och beslutsfattare inte lista en relevant lagstiftning i FUDrapporten, man drar sig inte heller för att i polemiska skrivningar där man gör andra tolkningar. Man har också där lagt in någon formulering som kan tolkas att SKI delar detta. Min fråga till SKI är då, delar ni den här bedömningen som att vi inte har en lag i det här landet som säger att ska lokalisera en slutförvaring till bästa möjliga plats Och om ni inte delar den, så blir frågan då, har ni talat om för SKB att ni inte delar den

Per-Eric Ahlström Jag skulle vilja rikta fråga till församlingen och till Karl-Inge Åhäll. Jag läser en högt det står på Karl-Inge Åhälls overheadbild under miljöskyddslagen § nu som för miljöfarlig verksamhet skall väljas sådan plats att ändamålet kan vinnas med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad. Det är lagtexten. Sen står det också på Åhälls bild att detta sammanfattas oftast i termema att finna bästa möjliga plats. Jag har lite svårt att göra denna semantiska kullerbytta så det måste finnas i något förarbete eller någon annanstans där man då har gjort den här tolkningen. Skulle du vilja den anvisningen, jag har letat efter det efter att ge ha läst ert remissvar och jag har tyvärr inte hittat var det står att detta är det som är den bästa möjliga platsen.

Karl-Inge Åhäll Ja, jag har uppfattat den här lagtexten och som det har blivit förklarat for som mig, är att kravet att finna bästa möjliga plats endast är villkorat mot att det kan göras utan oskäli g kostnad.

Per-Eric Ahlström Det skall vara minsta intrång och olägenhet också. Och ändamålet ska vinnas.

Karl-Inge Åhäll Ja, just det. Och kravet är att hitta den här platsen. Då måste man faktiskt redovisa en sökprocess, eller process for att hitta den.

Camilla Odhnoff Låt OH-bilden ligga kvar. Vi har ett antal av landets främsta jurister och samhällsvetare här. Har ni någon synpunkt på tolkningen av detta Hans Svahn

Hans Svahn Jag har inte för ögonblicket miljöskyddslagen § 4 riktigt aktuell, men om man citerar ur § 3 naturskyddslagen, som bl.a. handlar om det kommunala vetot, så står där bl.a. om vetoventilen att vetot gäller inte om en lämplig plats för anläggningen anvisas inom annan kommun eller i annat fall om en annan bedöms vara lämpligare. Men det står lämplig faktiskt där och sen finns det ett direktivuttalande som möjligen förvirrar det hela lite grann. Det står så här i propositionen; "det åligger regeringen som tillståndsmyndighet att vid ett beslut enligt naturskyddslagen noggrant bevaka att en verksamhet förläggs till den för ändamålet lämpligaste platsen". I detta ligger då att man skall ha ett fullständigt beslutsunderlag, men man undrar hur detta med lämpligaste plats rimmar med lagtexten, att det räcker med att annan lämplig plats anvisas. Ja, längre kan jag inte komma just nu men man bör nog läsa upp naturskyddslagen som faktiskt är den lag som regeringen tillämpar i det här fallet.

Camilla Odhnoff Jag ser att Lotta Westerhäll ser betänksam ut och får väl fortsätta att fundera över den här frågan inom KASAM. Tack så mycket Hans Svahn.

Lars Högberg Jag tänkte börja kommentera platsvalsfrågan och det är klart att lagtexten talar om flera olika kriterier som ska vägas samman for att en plats skall anses lämplig. Hela MKB-diskussionen som har haft går ut på att det är en sammanvägning av olika faktorer när man skall välja plats enligt det som blir den kommande miljöbalken, det är transporter och mycket annat som skall vägas samman. Självfallet kommer säkerheten att ha mycket stor tyngd i detta. Men det står ingenstans i lagstiftningen, så vitt jag kan se, att vi är skyldiga att leta efter geologiskt absolut lämpligaste platsen. Och hela MKB-förfarandet strider egentligen mot det. Däremot så kommer det att ställas höga krav. Jag kan väl säga att från teknisk synpunkt är bergbarriären viktig men den är inte minst viktig som skydd for de tillverkade barriärema. Det är ingen oviktig barriärfunktion, vilket Karl-Inge Åhäll intryck ger av.

2l6

När det gäller sedan SKIs uttalanden i platsvalssammanhang så är det väl klart att det kan ha uppfattats lite otydligt. Vad egentligen har sagt är inte mer som än att, innan går till platsundersökningen, och alltså snävar in sig till två-tre man platser, så ska ha fått ett allsidigt urval av fem-tio platser. Om man sedan man börjar med förstudier i ett platser för att igång processen, så kan väl det par accepteras, förutsatt att inte går vidare innan man har gjort ett så att säga man allsidigt urval. Konstigare än så är det inte, man ska inte vidare bortom en viss punkt med det här. Sen vill jag också kommentera det här med metodval och alternativa metoder. Jag tror att det skall väldigt klart vad har sagt. Vi har inte sagt till vara KBS-3 metoden, vi har sagt att vi tror, utifrån den kunskap som har, att valet idag står i någon form geologiskt slutförvar i Sverige om man skall göra det av inom rimlig tid. Nollalternativet vänta och finns alltid, det kan diskuteras från se etiska utgångspunkter. Det kan finnas sådant som transmutation i framtiden men det kräver mycket forskning, innan har övertygad sig om att det är fullt man acceptabelt tekniskt och någorlunda rimligt ekonomiskt. Kom ihåg att paragrafen på skärmen där talade rimlig kostnad. Hittills finns det inget som säger något om annat än att transmutationsansats skulle innebära en stor accelerator, en en reaktor f.n. är förbjudet att bygga i Sverige med förmodligen smält metall som eller smält salt kylmedel samt upparbetningsanläggning. Då måste man som en också ställa frågan, vilken kommun är beredd att ta emot det och hur mycket kommer det att kosta. Vi kanske inte alltid har varit så tydliga att redovisa att det finns sådana bakom. Här i diskussionen har det sagts attSKB har resonemang men framme i så konkreta termer. Till sist. Självfallet är, Karl-Inge Åhäll påpekade, även icke spridning som av kärnvapen ett bedömningskriterium for metoden. I det korta tidsperspektivet arbetar de internationella organisationerna som har kontrolluppdraget, Euroatom Safeguard Inspection och IAEA, på hur det ska ske. Och de är väldigt aktiva i det utvecklingsarbetet. På lång sikt så skulle jag vilja säga att kriteriet kanske inte från början ska sättas något slags tekniskt krav utan snarare så att det som här förvaret inte ska erbjuda framtida generationer ett lättare sätt att skaffa sig kärnvapen än att göra det på det sätt den här generationen har gjort. genom som Då ska alltså komma ihåg att det tog ett land som Sverige 20 år från man Hiroshima till det att vi visste hur vi skulle göra och sedan avstod vi. Men titta också på vad Saddam Hussein gjorde utan ha tillgång till vare sig reaktorer eller använt kämbränsle. Det ska ha i minnet när man sätter kriterierna. Det ska man inte bli lättare, ska inte tro att man kan förhindra framtida generationer men man att skaffa sig kåmvapen, de beslutar det, genom att spränga sönder ett om slutförvar for använt kämbränsle. Det är inte så fruktansvärt svårt att den andra vägen och Anne-Marie Thunberg, KASAMs etiska expert har sagt i som

några sammanhang: Vi kan inte förhindra kommande generationer att göra sina egna dumheter. Det vet som har både barn och barnbarn.

Arne Hellsten Jag ska börja med att vända mig till Karl-Inge Åhäll med några kommentarer och funderingar. Jag ser vissa likheter mellan den process som pågår idag och den process som du beskriver, trots allt. Du säger att du vill att berörda kommuner och kommunmedborgare ska ha möjlighet att vara med redan från början. Jag tycker faktiskt att vi har det systemet redan. Vad som skiljer de här olika modellerna åt, är att du föreslog att man skall utgå från säkerhet och sedan gå ut till kommunerna. Då kan man fråga sig om det idag finns l ZOO-l 300 granitområden som är möjliga för ett djupforvar. Hur skall man med fakta kunna motivera varför man sedan ska gå ner i skala och faktiskt bevisa att de här tre, fem eller tjugofem platserna de är så mycket bättre än de andra Det tror jag kan bli svårt. Problemet är kanske att vi har för gott om bra platser i Sverige, trots allt. Sedan tycker jag att du gör det lite lätt för dig när du säger att det inte handlar om yrkesdemonstranter utan om rädda människor. Det kan faktiskt vara bägge sorterna. Det har vi upplevt i Malå och jag måste erkänna att jag har själv mått väldigt dåligt på grund av dem som är rädda, uppriktigt rädda, för det här. Det var någon som citerade bibeln här. Jag är uppfödd i ett frireligiöst hem, och det är jag stolt över, men jag växte upp under den tid när det var frireligiösa sekter som kom igång. Det tyckte jag väldigt illa om, och det tyckte vi alla illa om. För de lockade inte med himlen utan de skrämde med helvetet. Det var så de fick medlemmar till sina sekter. Och i det här fallet är det så att det faktiskt finns personer som har till syfte att uppnå ett mål, att få stopp en process. I det här fallet går man medvetet ut och skrämmer "tanterna som sitter och stickar i stugoma. Det gör mig oerhört upprörd. Det är bra att man är ärligt kritisk, det ska man vara men jag ser sådana här tendenser, och det ser egentligen alla vi som har sysslat med förstudiema i kommunerna. Dessa tendenser finns och är väl synliga. Det du har ritat tavlan här, är en intressant fråga att diskutera och det är bra så där långt. Men man kan fråga sig vem som sköter knappen. Är det en framtida Saddam Hussein då kanske han inte trycker av utan han plockar upp kärnavfallet istället. Men jag tycker det här var intressant och inbjuder dig på stående fot till Malå och arbetsgruppen, så vi får diskutera det här ytterligare för det väldigt intressant diskussion. är en Sedan så vill jag backa till vad som sades igår om det kommunala vetot, som är väldigt viktigt för oss. Jag har förberett Hans Svahn lite grann på en fråga som jag kommer att ställa nu. Igår refererade du till naturresurslagens 4:e kapitel. Men i 5:e kapitlet 1 § finns en skrivning om ett MKB-förfarande och där säger

att innan åtgärderna kan vidtas så måste man visa på en man miljökonsekvensbeskrivning. Jag är inte juridiskt bevandrad, men som jag tolkar det här, så när skriver en miljökonsekvensbeskrivning, inte en avser man, man preliminär utan fullständig miljökonsekvensbeskrivning. Men man kan en näppeligen ha fullständig miljökonsekvensbeskrivning innan man har gått ner en på aktuellt djup och skaffat sig platsspecifika data. Då är min fundering: Kan regeringen bryta det kommunala vetot om man tolkar lagen som jag tolkar lagen, ha fullständig miljökonsekvensbeskrivning Är det inte först i det dvs utan att en läget när har gått på aktuellt djup, fått platsspecifika data och gjort en man ner komplett miljökonsekvensbeskrivning kan bryta ett kommunalt veto som man Det vill jag ha svar på. Tack.

Hans Svahn När lokaliseringsprövning skall ske var länge oklart. Det blev klart genom regeringens beslut i maj 1995, då regeringen i ett s.k. FUD-beslut sa, att detaljundersökning utgör ett led i uppförandet av en kämteknisk anläggning som slutförvar. En sådan anläggning ska lokaliseringsprövas till avses utgöra ett följd naturresurslagen. Det är kämteknisk anläggning skall prövas och av en som då skall det också finnas miljökonsekvensbeskrivning. Denna ska, som det en står i lagen, möjliggöra samlad bedömning inverkan på miljön, hälsan och en av hushållningen. Därmed inte inverkan schakt och tunnlar utan av det avses av slutförvar där skall anläggas. Vid varje lokaliseringsprövning gäller det som kommunala vetot. Gäller vetot så gäller också veto-ventilen. De är tvillingar eller två sidor sak. Men du har naturligtvis alldeles rätt i att ett av samma hundraprocentigt beslutsunderlag inte finns vid det tillfället. Detaljundersökningen är slutsteget i den undersökningsprocess som ska leda till fram till byggandet anläggningen och det kan inte uteslutas att det vid detaljav undersökningen kommer fram omständigheter som visar att platsen kanske i själva verket inte är lämplig. Man kan hitta sprickor t.ex. eller någonting annat gör att den inte kan tillräckligt lämplig plats. Men då får man som anses vara en inte heller något tillstånd enligt kärntekniklagen, eller hur Lars Högberg Riktigt Ja Så att någon större olycka händer faktiskt inte men du pekar skarpsinnigt på liten inadvertens i detta. Det är något sorts moment 22 över en detta. Men sannolikt kan väl ändå miljökonsekvensbeskrivningen göras. Man får den så bra kan överraskningar kan inträffa. När regeringen fattade göra man men det här beslutet motiverade det inte särskilt. Men man kan väl anta att man själva detaljundersökningen med schakt och tunnlar är ett så stort ingrepp och kostar så mycket miljard har nämnts att man anser det pengar - summan en rimligt redan på det stadiet göra lokaliseringsprövning. Sen kan det inträffa att en överraskningar det får kanske ta då. Ja, det är det svar jag kan ge. men man

Lokaliseringsprövning skall alltså ske, vetot gäller och veto-ventilen gäller också.

Camilla Odhnoff Jjag vill vädja till er nu alla som kommer med inlägg att fundera över hur ni skall rikta er till samordnaren och ge honom förslag på uppgifter att bära med sig hem.

Claes Thegerström Jag har en kommentar kring den här debatten om bästa möjliga plats Karlsom Inge Åhäll Den plats vi ska komma fram till ska lämplig och tog upp. som vara uppfylla alla höga säkerhetskrav som ställs från myndigheterna. Redan där kan man då börja föra diskussion, vilket vi delvis har gjort. Är det meningsfullt att en tala om ännu bättre platser när dessa mycket höga säkerhetskrav är uppfyllda Jag skulle framför allt vilja väcka frågan om det är meningsfullt att försöka genomföra ett sådant här forvar i stället för på en lämplig plats, på en annan också lämplig plats i en kommun där man är emot detta Det kan finnas säkerhetsaspekter på vad det är för attityd, for inställning, för sätt att se på det här på den plats där den genomförs, bland de människor som ska arbeta under tre decennier med att lägga ned avfallet. Där skapas mycket den kvalité i av anläggningens utfomming, anpassning till platsen är oerhört väsentligt för som säkerheten. Det är en sådan aspekt. Men låt oss säga att man ändå och det tror jag också att vi måste göra måste tackla nästa fråga när vi har sagt att vi vill undersöka plats A och plats B. Innan vi får göra det så måste vi också ta fram material och jag pratade om det igår. Finns det väsentligt bättre platser eller inte och lämna ett underlag på detta. Det var det jag kallade för jämförelsematerial, genomgångar, utredningar. Vi kan använda vårt eget lands material och vi kan använda ñnländamas material i första hand. Så den frågan kommer att bli prövad. Den kommer att få ett mycket gediget underlag i vår planering. Sedan behöver jag inte här in på hur vi skall lägga upp undersökningarna. Apropå Camilla Odhnoffs uppmaning, vill jag säga att de här frågorna är alldeles utmärkta att diskutera i samråd med dem som är berörda, de olika kommunerna och andra aktörer, och det var också mitt förslag igår.

Jimmy Stigh Jag vill bara kommentera det här, så man inte tror att det plötsligt bara är gnejs och granit som gäller. Bergarter har diskuterats och det pratades igår om gabbro. Då sade man från SKB att man inte har släppt alternativet med andra bergarter. Jag vill bara göra fullkomligt klart vad det handlar om. Bergart är en sak men sedan är det också sprickor och det man kallar för tektonik i

berggrunden är väsentligt. Och det är så här precis som man sa igår att som - är i ett lugnt och stabilt område med största delen av svensk berggrund. Detta är väsentligt. Vi vet inte riktigt hur ett sådant här slutförvar kommer att se ut och hur det kommer att fungera. Men grundförutsättningama är precis som SKB säger i många kommuner i det här landet. Vad jag reagerar emot - gynnsamma är det sätt vi har fastnat for, dvs det vi håller på med nu, och det går som tillbaka till trovärdigheten. Om vi skulle göra en naturvetenskaplig undersökning detta så skulle vi aldrig göra på det här sättet. Då hade man istället först av frågat sig, vad det är for kriterier som gäller, hur ska detta slutförvar se ut, vad är det för krav måste uppfyllas och sedan specificera de kraven. När man har som gjort det, så tittar på berggrundskartan. Vad är det nu för ställen, med olika man typer bergarter, olika tektoniska regioner som kan vara lämpliga i det här av sammanhanget Sedan det inte vore för det här med demokrati skulle - om nu naturligtvis gått till Sveriges geologiska undersökning som är ett statligt man har jobbat i 100 år med berggrunden i Sverige och frågat dem. Var verk som uppfyller de här kriterierna D5 skulle de kunna peka ut ett ligger platserna som antal lokaler lämpliga att börja Så gjorde faktiskt SKB en gång som var prova. i tiden, befolkningen blev överraskad och överrumplad när plötsligt stod en men borraggregat skulle borra och för att det skulle bli ens0pstation massa som det där stället. SKB fick problem och har alltså försökt komma framåt på nu man sätt. Men jag säger igen att skulle ha gjort detta på ett ett annat om naturvetenskapligt sätt så skulle naturligtvis också för trovärdighetens skull - titta på kanske tjugo olika ställen och undersökt dem, tittat på olika parametrar, skalat bort och på det sättet kommit i antal. Då hade man hamnat i ett helt ner läge. Man kunde då gått och frågat ett kommuner och sagt, t.ex. till annat par Malå att, ni har enligt dessa kriterier mycket lämplig berggrund. Då har jag en svårt att tro att invånare och kommunpolitiker i de kommunerna skulle säga nej när visste vad det handlade att det verkligen verkade vara ett bra man nu om, ställe till i det läget skulle få göra seriösa undersökningar for att ta reda - att man på hur det såg ut i detalj. Då skulle få en process som var lätt för folk mer man att begripa. Nu tror jag folk har väldigt svårt att förstå varför om det nu finns väldigt många ställen i Sverige är lämpliga förstudierna just råkar hamna som på några få kommuner på några ställen. Jag upplever det ungefär som om vi

lika gärna kunde ta berggrundskartan över Sverige och kasta pil på den. Jag att det är mycket troligt tack vare den stabila berggrunden att vi kunde menar, - hitta lämpliga ställen där pilen träffat, men det blev inte, som jag ser det, en trovärdighet i hela Jag tycker det är viktigt att komma ihåg att till sist processen. måste vi faktiskt peka på någonting som är trovärdigt.

Karl-Inge Åhäll Det är bara att hålla med J immy Stigh. Vi hade behövt platsvalskriterier innan vi hade börjat närma oss platsundersökningama, även om vi kallar dessa förstudien Nu är det inte gjort så och då är frågan vad vi nu gör istället. Jag vill börja med att ta fasta på inbjudan till Malå. Frågan var, om Arne Hellsten vill att jag ska komma upp och "skrämma några tanter" eller vad var det frågan om annars Men tack i alla fall Jag tror inte du menar så. Den platsvalsprocess som idag pågår går inte att försvara intellektuellt eller vetenskapligt. Då är frågan när ska backa. Ska backa nu eller ska vi backa när tvingas redovisa att det här inte var vetenskapligt eller logiskt försvarbart. Igen, kan vi inte logiskt förklara varför vi letar i en kommun och inte grarmkommunen så kan aldrig uppnå någon trovärdighet. Tillbaka till miljöskyddslagen. Jag kan backa själv där lite grann. Jag sade nog ungefär så här "jag tror inte att den process som pågår idag uppfyller miljöskyddslagens § 4, jag är inte jurist, det är möjligt att det var ett felaktigt påstående. Men jag är ganska säker att den process som idag pågår inte uppfyller vad Inga Carlman ungefär formulerade som attha en trovärdig och rättvis process i en folklig mening. Har vi en lag som syftar till att man ska få hitta bästa möjliga lokalisering, och det då visar sig att vi tar till en snäv eller juridisk snäv och inte generös uttolkning av den lagen, så kan vi inte uppnå någon folklig acceptans. Och min utgångspunkt -som jag försökte göra lite tydlig genom avstampet bland poliser och demonstranter i tyska Gorleben och min markering av att så vill vi verkligen inte ha det är alltså att jag är bekymrad eftersom jag ser att det är så många instanser här som inte har perspektivet att man måste ha människorna med sig. Jag kan förstå om snävt agerande myndigheter har perspektivet att vi ska nå ett resultat, men jag kan inte förstå att medborgare som har fått del av kunskap i de här frågorna kan agera lika snävt. Jag tror att vi måste vara oerhört generösa i våra tolkningar av lagar och föreskrifter i våra inviter till de människor som är berörda om vi skall nå just den här trovärdigheten. Det jag försökte säga och vill upprepa nu är: Spelplanen i all ära, men glöm inte att vi måste ha en laguppställning som ska kunna spela på den här arenan med trovärdighet. Det går inte att komma undan att vi måste acceptera att det finns en västerländsk rättstradition som kräver att vi gör en skillnad mellan dem som har ekonomiska intressen i en sak och dem som får ansvaret för att lösa problemen. Det är en grundläggande västerländsk rättstradition och nuvarande ordning har inte den laguppställningen. Jag är förvånad över att det bara är jag och kanske Inga Carlman och möjligen Göran Sundqvist som gör den noteringen. Tack.

Lars Högberg Det är faktiskt så att kärntekniklagen lägger ansvaret väldigt entydigt på reaktorägama och SKB att driva processen och på myndigheterna att ha tillsyn över den. Tillsynsansvaret utöver det kan alltid diskuteras. Jag vill även kommentera den mycket relevanta frågan togs kring vetotidpunkt vid som upp påbörjande detaljundersökning. Jag tror det är någonting som Olof Söderberg av ska med sig och fundera på och framför allt tydliggöra vad det innebär. ta När vi föreslog detta så det naturligtvis dels för att detaljundersökning är var så viktigt beslutssteg, dels på grund tekniskt/ekonomiska aspekter. Jag tror ett av även kommunrepresentantema att det skulle var svårt att sänka det där ser schaktet i kommun utan att ni hade ett avgörande inflytande i den processen. en Vår tankegång också, att har gång gått så långt som till byggandet av var man en ett schakt, då ska säkerhetsskäl avgörande för om man går vidare eller vara Det kommunala vetot innefattar så mycket annat. Det är ett yttersta medel som samhället har fonderat för det här. Man vill väl känna att man har en tydlig beslutspunkt då mycket allmänna politiska skäl i berörd kommun får väga in. Man har åtagit sig att hjälpa till med det här nationella ansvaret som kommunen ska ha. Sedan ska det enbart säkerhetsskäl som är avgörande. Men jag tror vara detta måste tydliggöras och vad jag skisserade i mitt föredrag är bara ett att mera så förslag för diskussion infor kommande beslutspunkter och precis att säga vilket underlag ska ligga där. En grundläggande utgångspunkt för SKIs som behandling säkerhetsfrågoma, och detta kanske är det viktiga, är att när av regeringen sådant här tillståndsbeslut samlat enligt naturrcsurslag, tar ett kommande miljöbalk, kämtekniklag, då beskrivs det i en miljökonsekvensbeskrivning. Den säkerhetsrapport är fogad till ansökan definierar en viss som säkerhetsnivå på anläggningen i ganska detaljerade tekniska termer. Och det har alltid varit utgångspunkter for det sökanden har lovat och åtagit sig att oss, som innehålla för att gå vidare och bygga och driva anläggningen. Det är det ska bevaka. Avviker från detta, då blir det stopp eller så får man starta om från man början. Men det är viktigt att efter den här inledande prövningen av detaljundersökningen så är det i alla fall enligt SKIs inställning, och uppenbarligen också enligt regeringens inställning, säkerhetsskäl som ska vara avgörande. Och det är vår sak att bevaka att den nivå som SKB har åtagit sig att upprätthålla och fått tillstånd för också upprätthålls. En viktig senare tidpunkt framgick Claes Thegerströms föredrag är också naturligtvis när man som av går från de tio procentens första steg till fullstort forvar.

Nils Rydell Camilla Odhnoff uppmanade att tänka på den nationelle samordnaren och oss hans behov få tips, uppslag, och kanske till och med vägledning från den av att

här diskussionen. Samtidigt har vi hört exempelvis Inga Carlman diskutera beslutsprocessen utifrån miljökonsekvensbeskrivningsaspekten där hon utgår ifrån de omständigheter som egentligen är en förutsättning för en MKB-process. När man skall göra konsekvensbeskrivning för Öresundsbro så vet en en man åtminstone att bron ska ligga vid Öresund. Ska göra miljökonman en sekvensbeskrivning för ett slutförvar för använt kärnbränsle så har man inte den sortens begränsning över huvudtaget, dvs man har inte någ0nmiljö" vid det tillfälle när miljökonsekvensbeskrivningen skulle kunna tjäna som ett allmänt beslutsunderlag. Här har pågått en process som i någon mån liknar den tidiga fasen av en miljökonsekvensbeskrivning. Man har skrivit FoU-planer, har som blivit granskade. Så metoden har på sätt och vis blivit övervägd många gånger. Nu står vi i det läge vi står och vi har alltså en oklar beslutsprocess. En de av saker man kan konstatera är att den beslutsprocess man de facto kommer att få egentligen inte heller stämmer med den lag om miljökonsekvensbeskrivningar som finns idag. Man kan se det på ett par exempel. SKB gör sin tidplan efter vad man finner vara tekniskt möjligt när det gäller att komma fram med prover, tillverkning av kapslar och med förstudier och platsundersökningar osv. När det så tar en viss tid att bygga en inkapslingsanläggning jag tror SKB har uppskattat det till ca 10 år så vill man ha sitt - förvar färdigt och kapslar framme ungefär samtidigt. Så räknar man baklänges och konstaterar att man behöver ett tillstånd för att bygga en inkapslingsanläggning ett antal år innan man har detaljundersölcningar-na klara. Sedan gör SKB en tidsplan som visar att tillståndsprövningen av inkapslingsanläggningen behöver startas ungefär samtidigt som SKB påbörjar platsundersökningen. Men i Oskarshamn vill man veta att, innan de ger tillstånd till uppförande aven inkapslingsanläggning, det finns någonstans att ta vägen med kapslama. Därför vill man i Oskarshamn inte ta beslut om inkapslingsanläggningen innan det finns en ansökan om detaljundersökningen. Här ser man hur beslut hakar in i varandra utifrån olika intressen. Om vi nu utgår ifrån att Oskarshamn får rätt, att det ska finnas en plats föreslagen för detaljundersölcningar och det ska finnas en ansökan om att göra detaljundersökning ungefär samtidigt som man ska bereda ärendet om inkapslingsanläggningen, så har man då ett tillfälle som duger för den slutliga miljökonsekvensbeskrivningen. Man har visserligen ännu inte fått fram data från detaljundersökningen, men man har åtminstone gjort en platsundersökning. Det är väldigt svårt att göra en miljökonsekvensbeskrivning värd namnet innan man har de här pusselbitarna det eventuella läget för slutförvaret i form av en utsedd plats efter detaljundersökningar, transportvägar och inkapslingsstationen om denna nu ska ligga i Oskarshamn. Så detta är tydligen tidpunkten för att kunna göra en miljökonsekvensbeskrivning inkl. den säkerhetsanalys som ingår i den.

Men detta görs i ett mycket senare skede av verksamheten än den nya lagstiftningen väl förutsätter. Vi har ett annat viktigt beslut som jag väl förmodar att även samordnaren måste uppmärksam på och har berörts här idag. Det sades från Malå vara som eller några andra kommuner att det viktiga beslutet när det gäller detaljundersökningama är vilka två platser som man gör platsundersökningar på. Fram tills dess att SKB kommer med sina förslag om platser för platsundersökningar så kan det finnas nästan obegränsad mängd platser att en välja på. Därefter finns det bara två platser och vilken som helst av de platserna måste känna att det är stor sannolikhet att just deras plats också blir plats för en slutförvaret. Det betyder att ett avgörande moment för lokaliseringsprocessen och dess trovärdighet är just när ska bestämma sig för de två platserna. Här man öppnar sig då möjlighet för åtminstone ett samråd genom föreskrifterna att en SKB skall samråda med SKI och SSI. Jag vill minnas att det är formulerat beträffande förutsättningarna för platsundersölcningarna". Och en uppenbar förutsättning för platsundersökningar, som jag ser det, är att man har haft ett tillräckligt representativt urval av svenskt berg, när man har gjort sina förstudien Här är alltså ett moment som är viktigt, som ger möjligheter för en samordnad hantering frågan om lokaliseringen, men som ändock inte riktigt av sammanfaller med lagen om miljökonsekvensbeskrivning. Vad jag kan se, så har vi beslutsprocess som av nödtvång måste vägar som inte absolut passar en med vad har tänkt sig när man har skrivit lagstiftningen om man miljökonsekvensbeskrivning. Och jag kan tänka mig att den nationelle samordnaren har uppgift i att försöka pussla samman de olika tillfällen och de en olika karaktärer beslut som man har och som i själva verket är avgörande. av

Kjell Andersson Jag tänkte börja med ett förslag till en punkt där det faktiskt kan finnas en slutsats om enighet i den här församlingen. Det gäller metodvalet. Jag skissade tre alternativ till att ta tag i frågan nu, efter regeringens beslut. Första alternativet att göra så att säga minsta möjliga av regeringens beslut och göra en var sammanställning av det som man har gjort på olika alternativ, inkl. transmutation, precis som det står i beslutet. Det andra skulle vara en mycket ingående redovisning ett helt annorlunda alternativ. Det verkar egentligen inte av någon har forespråkat det. Det tredje skulle vara en fördjupad vara som diskussion etiska principer och värderingar för metodvalet och vi kan se om då sådan diskussion har på ett sätt börjat. Karl-Inge Åhäll började med att att en ta fram möjlig etisk princip, han tog fram en metod och vi har hört tidigare en från Nyköping att vill diskutera etiska principer. Jag vet att man i man Oskarshamn också diskuterar metodfrågan och har tyckt att den behöver belysas bättre och att det här kan ett sätt. Vi hörde att man från Malå vill inbjuda vara

Karl-Inge Åhäll att diskutera den frågan. Jag tror mig, efter vad jag har hört i korridorema här, ha förstått att SKB visst kan tänka sig att diskutera metodfrågan på det här sättet. Myndigheterna går nog att övertyga. Så jag skulle t.o.m. kunna anvisa en metod för det, en enkel metod. Det skulle vara att inte bara ha en etisk princip och inte heller bara ha två, om man inkluderar KASAMprincipen. Man kanske kan hitta flera etiska principer som man tycker skulle vara riktiga och sedan kan man ha inte bara en eller två metoder utan några till, kanske fyra-fem metoder och då skulle man en etisk karta över olika metoder och så skulle man utifrån det diskutera rimligheten utav KBS-3. Det kanske också kan vara ett tips till samordnaren och även till arbete ute i kommunerna. När det sedan gäller platsvalet tror jag möjligen att det inte finns samma enighet i det här rummet. Det här är ett utdrag från ett protokoll från MKB-forum i Kalmar län 1995-01-23:

Översiktsstudier kan information kommun är olämplig, har i 0 ge om en men övrigt mycket begränsad information i säkerhetsrc laterade frågor.

o Beträffande förstudier framgick att man inte kan förvänta sig detaljerad information om säkerhetsrelaterade faktorer. Däremot ger en förstudie information om vilka områden inom en kommun, som kan ha gynnsamma säkerhetsmässiga förutsättningar eller om sådana områden saknas.

0 Först vid en platsundersökning kan man få information för platsspecifika säkerhetsanalyser.

Göran Sundqvist sade igår att man från kommunerna borde pressa på SKB och myndighetema. Detta protokoll är ett exempel där Oskarshamns kommun fått fram besked i en fråga från SKB och SSI. Rimligen bör man fortfarande vara överens om detta. Man får säga ifrån om man inte är det. Men det betyder bl.a. att förstudie som vi nu håller med kan ge information om vilka områden en inom en kommun som kan ha gynnsamma säkerhetsmässiga förutsättningar eller sådana områden skulle saknas i kommunen. Och först vid en platsunderom sökning kan man få platsspecifika säkerhetsanalyser. Det skulle betyda att när väl har sållat fram kommuner som har säkerhetsmässiga förutsättningar, så man blir det sedan kanske andra platsvalsfaktorer som kan bli avgörande. Det gör att de övriga platsvalsfaktorema blir viktiga i MKBprocessen. Vad gäller själva MKB-processen, har jag bara ett litet memento, och det är relationen till de internationella forebilderna. Jag tror att filosofin bakom är mycket bra men om man sen tittar på hur det verkligen fungerar blir det en annan sak. I USA har man valt Yucca Mountain och kongressen har bestämt

Yucca Mountain som enda plats utifrån helt andra principer än säkerhetsmässiga. För inte så länge sedan så hade jag tillfälle att vara i Holland. På Luleåseminariet tidigare hade förstått att man hade en väldigt bra procedur i Holland. Men när vi var där sa man, vi har världen bästa procedur för MKB, har bara ett problem och det är att vi har svårt att få allmänhetens deltagande. Så jag tror att vi har goda skäl att utveckla en MKB-procedur som passar våra förhållanden. Det betyder inte att den inte kan vara styrd efter vissa principer och naturligtvis ska den följa svensk lag och internationella regler.

Inga Carlman Jag ska börja med att ta det Nils Rydell pratade om. Jag hoppas att det upp som här också kan bli en signal till samordnaren. Det gäller att förstå vad MKB är, det är inget nytt, det sa jag. Det gäller att förstå vad en programmatisk MKB är, det gäller att förstå hindren som kan ligga i den här ryssjan som jag pratar om. Det gäller att förstå vad det är krävs lagtekniskt, alltså regelsystemet, om vi som fortfarande tänker ha någon form av rättsstat som flera har pratat om. Det nu gäller att förstå vad man kan göra inom ramen för principerna av en MKB. Och jag vågar påstå att MKB har det mumlats om och pratats om, men få förstår vad det egentligen betyder, vad det egentligen innebär och vilka möjligheter det öppnar. Jag har själv varit med om att när man väl har förstått det, så inser man har gått och gjort saker och ting i onödan. Det ankommer naturligtvis hur man lite på mig eftersom jag då inte har fått detta att fram. Jag har lagt ett förslag och det ligger sammanfattning i den texten där jag just har tagit de tre en principerna minimalt. Vi måste följa lagreglerna, vi måste ha någon form av rationell process och den måste göras trovärdig inom folklig mening. Jag pratade med Claes Thegerström också innan jag lade fram detta förslag. Jag lade ett förslag för att man ska kunna diskutera det och säga att där har du fel, det här är svenskt, det här är osvenskt, det här kan vi göra. Jag har gjort det till kommunerna, jag har gjort den till länsstyrelserna, jag har gjort det till myndigheterna SSI och SKI. Men sakligt sätt har jag liksom inte fått igång den här dialogen. Jag kanske inte upp, det får vi se eller det kanske är någon som ger kommer med funderingar. Men det viktigaste är att vi får någonting som nya vi kan säga att detta är svenskt. Men det måste få utifrån någonting och det är det förslaget jag har lagt. Man säger att detta alltså inte passar oss, och då har inte förstått det. Varför förstår man inte detta Jag vågar påstå att man inte man förstår det för att det är kommet från botten. Från allmänheten har man fått jurister att förstå det. Detta är ett juridiskt instrument och det forpliktar. Det gör tydligen att det finns en barriär mot att förstå det.

Vi tar Öresundsbron exempel. Återigen, kriterierna bakom en MKB säger

som att vi ska titta på resultat-kriteriet. Då gäller det att säga, vi ska frakta varor och människor över Öresund. Men måste också ställa sig en annan fråga och man -

där spelar Öresund inte alls någon roll nämligen frågan vi alls behöver - om en bro. Det här kriteriet och behovet går tillbaka till hushållningen med naturresursema. Det är oerhört enkelt, därför kanske inte alls behöver en Öresundsbro. Den diskuterades inte detta perspektiv, gjorde det till ur utan man en regionalpolitisk fråga och det behöver jag inte ta upp här. Så Olof Söderberg, du har en jättebörda och jag gratulerar dig verkligen till om du får folk att förstå vad MKB är och jag önskar dig av hela mitt hjärta lycka till. Sen skulle jag vilja fråga en annan sak. Jag har funderat på det här att man har gått ifrån översiktsstudier osv. och så kommer man fram till detaljundersökningar. Då slår den här bjömsaxen, som heter MKB, till och så måste man göra en MKB. Tänk er nu att vi har kommit fram till en kommun, där det skall göras en detaljundersökning. Då måste man göra en MKB. Enligt MKB-kraven ska det göras alternativa lokaliseringar. Hur ser myndigheterna på de här alternativa lokaliseringama, hur uppfattar man det problemet Den frågan ställer jag till de myndigheter som är här och kommunerna också för den delen.

Lotta Westerhäll Frågan om lagamas betydelse i det här sammanhanget har tagits upp av väldigt många och likaså kopplingen till de etiska problemen. Kjell Andersson var också inne på den frågan i sitt inlägg. Om man då tittar på de lagar som vi har på det här området, så är de precis som inom många andra områden, nära kopplade till etiska överväganden och etiska värderingar. Inga Carlman nämnde ordet rättsstat här och det är en grundläggande förutsättning att det skall finnas regler för hur man ska få ett skydd mot staten, alltså mot dem som har makten, samtidigt som de här reglerna också legitimerar makt. Det är väl där som själva konflikten ligger i en rättsstat att det är en legitimering av makt samtidigt som den enskilde också ska ha ett skydd så att hon/han då inte far illa i de här sammanhangen. Därför har vi en massa regler som rör konfliktlösning i olika sammanhang och inte minst i det här sammanhanget. Då kan man fråga sig, om lagreglema på kämavfallsområdet är av den karaktären att de inte ger den enskilde det skydd som hon eller han behöver. Jag tänker då först och främst på vilka möjligheter det finns till förutsägbarhet och vilka möjligheter det sedan finns till kontrollerbarhet. Det är de båda kriterier som man brukar anföra såsom tecken på att en lag ger ett skydd för den enskilde. Här har då kommit fram en spelplan som man alltså har fått fram med hjälp av lagarna och också med hjälp av sedvänja. Den kanske till en del inte erbjuder den fullödiga förutsägbarhet och kontrollerbarhet som man skulle kunna behöva. Jag tänker t.ex. på det Karl-Inge Åhäll nämnde här, att det i Europa är som en grundläggande princip om åtskillnad mellan beslutsmyndigheter, tillsyns myndigheter och de myndigheter som sitter på kassakistan, som har den ekonomiska makten och det ekonomiska intresset. När det gäller SKB så sammanfaller

till en del det här med beslutsorgan och ekonomiskt intresse. Nu är det inte alls så sällan förekommande att det förhåller sig på så vis i en rättsstat. Det finns ganska många exempel att det är beslutsorgan också har ett organ som ekonomiskt intresse i saken. Det finns också exempel på att beslutsorgan faktiskt kan sammanfalla med tillsynsorgan, har exempel på att de är både beslutsoch tillsynsorgan och har något slags dömande funktion. Så där väldigt renläriga är vi alltså inte när det gäller att bygga de här olika processerna. Det är klart upp att det är viktigt att ha kunskap hur det ut på denna spelplan och självklart om ser tror jag att skulle kunna förbättra mycket i det men kunskapen om hur de man varandra, tycker jag det viktigaste. Man kan olika organen förhåller sig till är inte riva ut allt i dagsläget finns och ersätta det med helt andra spelare på som spelplanen utan får ändå utgå från det som finns i dagsläget. man

Avslutning

Olof Söderberg

Jag ska försöka att i fem punkter komprimera det som har sagts och som riktar sig direkt till mig. Det blir lite upprepningar men kanske också något nytt som fångats upp under den sista diskussionen. För det första: Trycket är väldigt stort att komma igång med någon sorts samrådsprocess på nationell nivå, kallar den för MKB-process. Även man om jag har ambitionen att försöka förstå vad MKB är så blir jag ibland mer förvirrad efter diskussionerna här om vad man egentligen lägger in i detta begrepp. Att inriktningen i en sådan samrådsprocess ska vara på metodfrågor verkar alldeles klart. Att man där då lämpligen också kan komma in på etiska frågor är alldeles uppenbart. Det är ett uppslag som tar med oss till det här arbetet. Ett annat överläggningsämne som också är givet är kriterier för platsval inför platsundersökningsstadiet. För det andra: Jag ser fortfarande behovet att få fram fler förstudiekommuner. Det är en lika viktig del av mitt arbete. Jag hänvisar till formuleringar i regeringsbesluten. För det tredje: Klargörande material efterlyses vad gäller vissa frågeställningar. Nu kom veto-frågan upp igen. Jag tvivlar på att det är möjligt att säga mera om innebörden av nuvarande regler. Är de oklara så är de. Anser man att de är så oklara att de bör ändras, får man ta initiativ till det. Material ska naturligtvis också tas fram kring ett annat ämnesområde som är aktuellt i diskussionen, nämligen förvaring av utländskt kärnbränsle i Sverige. För det fjärde: Arne Hellsten framhöll massmedias roll när det gäller frågeställningarna kring slutförvaring av kämbränsle. Det är ett uppslag som jag gärna vill fundera vidare på. Kanske är detta ett ämne för någon form av seminarium tillsammans med KASAM eller på något annat sätt där man alltså riktar sig till journalister för att diskutera hur de problem som finns vid rapporteringen kring de här frågeställningarna. Jag ska fundera vidare på det. Den femte och sista punkten: Det behövs en fortsatt identifikation av de frågor kan uppfattas som oklara i beslutsprocessen. Det kan gälla frågor som både som faller naturligt inom SKBs ansvarsområde och frågor som faller inom myndigheternas ansvarsområde eller inom regeringens för den delen.

Deltagarfiirteckning

Frankrike Bataille, Christian Ledamot av Nationalförsamlingen Laurent, Maurice Direktör, Nationalfdrsamlingens kontor för teknisk/vetenskaplig utvärdering

Finland Manninen, Jussi Handels- och industriministeriet Varj oranta, Tero Finnish Centre for Radiation and Nuclear Safety STUK Harmaajärvi, Irmeli VVT Samhällsbyggnad och Infrastruktur

Gällivare kommun Forsberg, Ralph Haarala, Ove Ijäs, Antero Liljeholm, Ronny Palo, Märit

Malå Kommun Andersson, Georg Bjuhr, Hasse Eklund, Bert Hellsten, Arne Larsson, Stellan Morén, Bertil Robertsson, Torbjörn Sjölund, Carl Olof Stenlund, Sven Erik

Nyköpings kommun Andersson, Carl-Åke Axelsson, Bertil

Oskarshamns kommun Bloom, Carl Brorson, Christer Carlsson, Torsten Eklind, Rigmor Hallberg, Krister Lindberg, Lisbeth Löfgren, Tomas Peterson, Kjell Nordenskjöld, Lena Sjöö, Berit Wretlund, Peter

Östhammars kommun Andersson, Sven-Olov Bergqvist, Eivor Jansson, Uno Norén, Birger Nässén, Carl Johan Sunnerholm, Lennart Unge, Arno

SKB Ahlström, Per-Eric Bjurström, Sten Eng, Torsten Forsström, Hans Thegerström, Claes

SKI Asp, Héléne Dverstorp, Björn Engström, Saida L. Högberg, Lars Norrby, Sören Torén, Susanne Toverud, Öivind

SSI Hellman, Rolf Holm, Lars-Erik Larsson, Carl-Magnus Westerlind, Magnus

KASAM Andersson, Kjell Andersson, Tor Leif Mattsson, Sören Odhnoff, Camilla Oscarsson, Lotta Rydell, Nils Salo, Anneli Stigh, Jimmy Thunberg, Anne-Marie Westerhäll, Lotta

Åhagen, Harald

Nationelle samordnaren på kärnavfallsområdet Lundberg, Håkan Söderberg, Olof Wünsche, Gunilla

Länsstyrelsen Umeå Andersson, Georg Jangvad, Ingemar

Länsstyrelsen Kalmar Skoglund, Peter

Avfallskedjan Åhäll, Karl Inge

Folkkampanjen mot kärnkraft-kärnvapen Törnqvist, Mats

Göteborgs universitet/Cornell University Sundqvist, Göran

IMIR Institutet för miljörätt Carlman, Inga

Svenska Naturskyddsföreningen Kåberger, Tomas

TT Sundsvall

Östberg, Anita

Bento, Jean-Pierre tolk

Håkansson, Per Olof riksdagsledamot s

Stjemqvist, Nils professor Svahn, Hans fd. hovrättslagman

Statens 1997

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Den nya gymnasieskolan steg för steg, U. 32. Följdlagstiftning till miljöbalken. M. ~ lnkomstskattelag, del l-lll. Fi. 33.Att lära över gränser. En studie 0ECD:s av Fastighetsdataregister. Ju. forvaltningspolitiska samarbete. Fi. Förbättrad miljöinfonnation. M. 34 Övervakning av miljön.M. . Aktivt lönebidrag. effektivare Ett stödför 35 Ny kursi trañkpolitiken bilagor. + K. . arbetshandikappade. A. 36 Bekampandepenningtvätt. av Fi. . Länsstyrelsemas roll i trafik-och fordonsfrâgor. K. 37.Ett teknisktforskningsinstitut i Göteborg. U. Byråkratinibackspegeln. Femtioår av förändring 38. Myndighetellermarknad. sex förvaltningsområden. Fi. Statsförvaltningens olikaverksamhetsfonner. Fi. Röster barnsochungdomars om psykiska hälsa. 39. IntegritetOffentlighetInformationsteknik. Ju. Flexibelforvalming.Förändring ochverksam- 40.Unga ocharbete. ln. hetsanpassningstatsförvaltningens av 41. Statenochtrossamfunden struktur.Fi. Rättsligreglering 10.Ansvaret för valutapolitiken. Fi. - Grundlag Skatter,miljöochsysselsättning. Fi. Lagom trossamfund . - 12. lT-probleminför2000-skifiet. Referatoch Lagom Svenska kyrkan.Ku. slutsatser ñån en hearinganordnad av 42.Statenoch trossamfunden lT-kommissionen den december. 18 Begravningsverksamheten. Ku. lT-kommissionens rapport l/97.K. 43.Staten ochtrossamfunden 13. Regionpolitik förhelaSverige. N. Den kulturhistoriskt värdefullakyrkligaegendomen l4. IT i kulturens tjänst.Ku. ochdekyrkligaarkiven.Ku. 15.Det svåra samspelet. Resultatstymingens framväxt 4å Statenoch trossamfunden . ochproblematik. Fi. Svenska kyrkans personal. Ku. 16. Att utveckla industriforskningsinstituten. N. 45.Staten ochtrossamfunden 17 Skatter,tjänsterochsysselsättning. Stöd,skatterochfinansiering. Ku. . + Bilagor.Fi. 46.Statenoch trossamfunden Granskning av granskning. Statligmedverkan vid avgiftsbetalning. Ku. . Den statligarevisionen i SverigeochDanmark. Fi. 47.Staten ochtrossamfunden l9. Bättre information konsumentpriser. om ln. Den kyrkligaegendomen. Ku. 20 Konkurrenslagen 1993-1996. N. 48. Arbetsgivarpolitik i staten. . Växa i lärande. Förslagtill läroplanför barnoch För kompetens ochresultat.Fi. . unga 6-16år.U. 49. Grundlagsskydd for nya medier. Ju. 22. Aktiebolagets kapital. Ju. 50. Alternativautvecklingsvägar för EU:s 23.Digital demokr@ti. seminarium Teknik, Ett om gemensamma jordbrukspolitik. Jo. demokrati ochdelaktighet den november 8 1996 5 Bristeri omsorg . anordnat av Folkomröstningsutredningen, lT- en fråga om bemötande av äldre. kommissionen Kommunikationsforsknings- 52.Omsorg och medkunskap ochinlevelse beredningen. lT-kommissionens rapport 2/97.K. - en fråga om bemötande äldre. av 24. Välfärdi verkligheten Pengar räckerinte. 53. Avskaffareklamskatten Fi. - 25. Svensk mat- EU-fat.Jo. 54. Ministemochmakten. 26.EU:s jordbrukspolitik ochdenglobalalivsmedels- Hur fungerarministerstyre i praktikenFi. försörjningen. Jo. 5 Statenochtrossamfunden. Sammanfattningama av . 27. KontrollReavinstVärdepapper. Fi. förslagen från de statligautredningarna. Ku. 28.I demokratins tjänst.Statstjänstemannens roll och 56.Folket som rådgivare ochbeslutsfattare. vårt offentliga etos. Fi. + Bilaga och l Ju. 29. Bampomograñfrågan. 57.l medborgarnas tjänst. . lnnehavskriminalisering m.m. Ju. En samladförvaltningspolitik för staten. Fi. 30.Europa och staten. Europeiseringens betydelse for 58. Personaluthyrning. A. svenskstatsförvaltning. Fi. 59.Svenskhemmet Voksenåsens förvaltningsfonn. Ku. 3 Kristallkulan tretton röster om framtiden. 60.Betal-TV inomSveriges Television. Ku. . lT-kommissionens rapport 3/97.K.

Statens offentliga utredningar 1997

Kronologisk förteckning

6 Att växa bland betong ochkojor, 89 Handeln medskrotochbegagnade varor. N. . . Ett delbetänkande barnsochungdomars 90. Ändrad organisation detstatligaplan-,bygg- för om uppväxtvillkor i storstädernas utsatta områden från ochbostadsväsendet. ln.

Storstadskomniittén. Jaktens villkor en utredning vissa om jaktfrågor. . — Rosorav betong. Jo. . Ägande En antologitill delbetänkandet Att växa bland Medieföretag i Sverige och . e betongoch kojorfrånStorstadskommittén. strukturförändringar i press, radioochTV. Ku.

63,Sverige inforepokskiftet, Hantering av fel i utjämningssystemet for . lTkommissionens rapport 5/97.K. kommuner och landsting. ln,

64. Samhall. En arbetsmarknadspolitisk åtgärd 94. Konkurrensneutralt transportbidrag. N.

+ Bilagedel. A 95.Forum forvärldskultur

65. Polisens register.Ju, en rapport om ett rikare kulturliv. Ku. — 66. Statsskuldspolitiken. Fi, 96. Lokalförsörjning fastighetsägande. och

67. Återkallelse av uppehållstillstånd. UD. En utvärdering av statens fastighetsorganisation.

68. Grannlands-TV i kabelnät. Ku. Fi.

69. Besparingar i stort ochsmått. U, 97, Skydd skogsmark. av Behovochkostnader. M.

70. Totalforsvaret ochfrivilligorganisationema 98.Skydd av skogsmark, Behovoch kostnader,

uppdrag. stödochersättning. Fö. Bilagor.M. — 7 Politik for unga. 99.En ny vattenadministration. Vatten är livet. M, , + st 2 bilagor.ln. l00 Nya samverkansfonner inom denSjöhistoriska . 72,En lag om socialförsäkringar. museiverksamheten. Ku.

Inför en svensk policy om säkerelektronisk IO Behandling personuppgifter av om . . kommunikation. Referatfrån ett seminarium totalforsvarspliktiga. Fö.

anordnat lT-kommissionen, av Närings-och 102Mat Miljö.Svensk strategifor EUzs . handelsdepartementet och SElS den l I december jordbruki framtiden, Jo.

1996. lT-kommissionens rapport 6/97.K. l03 Rapport medförslag om sändningsoner. Ku. . 74. EU:sjordbrukspolitik, miljönoch regional l04 Polisi fredens tjänst,UD. . utveckling. Jo, I05 .Agenda21i Sverige.

. Bosättningsbegreppet, Skatterättsliga reglerför Fem årefterRio resultatoch ~ framtid. M.

fysiska personer. Fi. I06 En fondför unga konstnärer. Ku, , 76.Invandrare i vårdoch omsorg I07 Den nya gymnasieskolan , en fråga om bemötande äldre.S. av problemochmöjligheter.U. —— — 77. Uppföljning inkomstskattelagen. av Fi. IO8.Att lämna skolanmedrak rygg e Om rätten till

78. Medelsförvaltning i kommuner landsting. och ln. skriftspråket och om förskolans ochskolans

79. Försäkringsniäklare.lagöversyn En av möjligheter att förebygga och möta läs-och

Försäkringsmäklarutredningen. Fi, skrivsvårigheter. U.

Refomierad slabsorganisation. Fi. I09. Myndighetsansvaret for transponav farligt . Allmännyttiga bostadsforetag. gods. Fö. . + Bilaga.ln, ll0 Säkrare obligationerFi. . Likamöjligheter. ln. lll. Branschsanering ochandra metoder mot , - Ommaktochkön i spåren offentliga av ekobrott. Ju. . organisationers omvandling. A, ll2 En samordnad militärskolorganisation. , 84.En hållbarkemikaliepolitik, M, ll3, Mot halva makten elvahistoriska essäer om - 85. Förmån efterinkomst Samordnat inkomst kvinnors strategier och mäns motstånd. A. — begrepp for bostadsstöden ochnya H4. Styrsystein ochjämställdhet. Institutioner i

kvalifikationsregler for rätt till förändringochkönsmaktens framtid, A.

sjukpenninggrundande inkomst. ll5, Ljusnande framtideller ett långtfarväl

86. Punktskattekontrollalkohol,tobakoch av Den svenska välfardsstaten i jämförande

mineralolja, m.m. Fi. belysning. A.

87. Kvinnor, män ochinkomster. ll6. Barnets bästai främsta rummet. FN:s konvention

Jämställdhet ochoberoende. A, om barnetsrättigheter förverkligas i Sverige.S.

88. Upphandling förutveckling. N. ll6. Barnets bästa en antologi. -

Statens 1997

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

ll7. Nobelcenter i Stockholm ett infomiations- och 153, Arbetskraftens friarörlighet trygghetoch - aktivitetscentrum kringnaturvetenskap. kulturoch jämställdhet + Bilagedel. A. samhälle. Ku. 154. Patienten har rätt. 118. Deladestäder. S, 155. Miljösamverkan i vattenvärden. M. 119,En tydligareroll förhälso-och sjukvården i 156.Ett större ochbättreEuropaEU:s utvidgning: folkhälsoarbetet. Samhällsekonomiska effekter.Fi. 120. Vuxenpedagogik i Sverige.Forskning, utbildning, 157.Att erövra omvärlden, Förslagtill läroplan for utveckling, Kartläggning. En U. förskolan. U. I2I. Skolfrågor Omskolai enny tid, U. 158, Vuxenpedagogik i teori ochpraktik. U. — 122. Rättigheter i luftfartyg. K. 159,Ett utvidgat europeiskt områdemedfrihet, I23.Ett effektivare näringsförbud. N. säkerhet ochrättvisa. Ju. I24 IT-kommissionens hearing den om nya medie-och 160, Regionala konsekvenserEU:s av östutvidgning. N. . programvaruindustrin. Andrakammarsalen. 161.Stöd i foräldraskapet. Riksdagen, 1997-06-16. K. 162 Medborgarskap och identitet. ln. I25 Ett svensktinvesterarskydd. Fi. I63. . Översvämningskatastrofen i Polen - I26. Bilen,miljönoch säkerheten. Fi. stöd från .tat ochnäringsliv. N. I27. Straffansvar forjuridiska personer. Del A+B.Ju. 164. Medlingsinstitut och lönestatistik. I28. Verkställighet ochkontrolli utlänningsärenden. + st 5 bilagor,A. UD. 165. Läkemedel i priskonkurrens. I29. Kollektivtrafikitid Bilaga.K. + 166. Ohälsoforsäkringen. Trygghetochaktivitet. I30. Effektivare statliginköpssamordning. Fi. 167.En livsmedelsstrategi for Sverige. 131Lagom premiepension. Fi. 168, vinstutdelning i aktiebolag. Ju. , 132. AntimicrobialFeed Additives. Jo, 169 Försäkringsmedicinskt centrum, , 133. Antimikrobiella fodertillsatser sammandrag.Jo. En resurs förutredning ochmetodutveckling. 134. Fönroendemannainflytande ökadkvalitetoch 170. Bemötandet äldre. av rättssäkerhet. I7I. Den svenskflaggade handelsflottans 135. Ledare, maktochkön. A. konkurrenskraft. K. 136. Kvinnorsoch mäns löner varforsåolika A. 172. Bidragtill fri svenskTV-produktion. Ku, v 137. GlastakochglasväggarDen könssegregerade I73. Miljöhänsyn i standarder. N. arbetsmarknaden. A, 174. Räkna medmångfald. Förslag till lag 138. Familj,maktoch jämställdhet. A. mot etnisk diskriminering i arbetslivet m.m. ln. 139.Hemmet, barnen ochmakten.Förhandlingar om 175. Förbud mot diskriminering i arbetslivet grund arbete och pengar i familjen. A. av sexuell läggning. A. 140. Fonogramersâttning, Ku. I76. Förbud mot diskriminering i arbetslivet av 141, Bokeni tiden.Ku. personer medfunktionshinder. A. 142, Högkostnadsskydd sjuklönekostnader. mot I77. Byggkvalitet för framtiden. ln. 143.StörreEU säkrare Europa. UD, I78. Enskilda näringsidkare. - 144. Försvarets fastigheter. Översyn skattereglema. av Fi. Former for en kostnadseffektiv och I79. Klaraspelregler en förutsättning for samverkan ~ verksamhetsinriktad förvaltning. Fi. mellan offentligochprivathälso-och sjukvård. 145, Förvalta medmiljöansvar. Statsforvaltningens 180. KämavfallochBeslut. Rapport från ett seminarium arbete forekologisk hållbarhet. M. om beslutsprocessen i samband med lokalisering 146. Grunddatai samhällets tjänst.Fi. av ett slutförvar av använt kämbrânsle. A 147.Barns bilder av åldrande Umeå8-10 april 1997.M. en fråga om bemötande äldre, av - I48. Utbildningskanalen. U. 149.Miljön ett i utvidgatEU.M. 150. EUzsjordbrukspolitik och östutvidgning. Jo. 151. Foodandthe environment, Swedish strategy for thefuture EU of agriculture. Jo, 152. uppehållstillstånd grund anknytning. av UD.

Statens 1997

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Barnets bästaifrämsta mmmet. FN:s konvention

om barnets rättigheter förverkligas i Sverige.116 Fastighetsdataregister, 3 Barnets bästa en antologi.l 16 Aktiebolagets kapital.22 - Deladestäder. 118 Bampomograñfrågan. En tydligare roll förhälso- ochsjukvården i lnnehavskriminalisering 29 m.m. folkhälsoarbetet, l 19 Integritet OffentlighetInformationsteknik. 39 Förtroendemannaintlytande ökadkvalitetoch Grundlagsskydd för nya medier.49 — rättssäkerhet. 134 Folketsom rådgivare och beslutsfattare. sjuklönekostnader. 142 Högkostnadsskydd mot + Bilaga och l 56 Barns bilder av åldrande Polisens register.65 en fråga om bemötande av äldre.147 Branschsanering ochandrametoder mot ekobrott.1 11 — - Patienten harrätt. 154 Straffansvar förjuridiska personer, DelA+B. 127 Stödi föräldraskapet. 161 Ett utvidgateuropeiskt område medfrihet, Läkemedel i priskonkurrens. 165 säkerhet ochrättvisa.159 Ohälsoforsäkringen. Trygghet ochaktivitet.166 Vinstutdelning i aktiebolag, 168 Försâkringsmedicinskt centrum.

Utrikesdepartementet En resurs forutredning och metodutveckling. 169

Bemötandet av äldre.170 Återkallelse uppehållstillstånd. av 67 Klaraspelregleren förutsättning för samverkan Polisi fredenstjänst.104 mellanoffentligochprivat hälso-och sjukvård.179 Verkställighet ochkontrolli utlânningsärenden, 128

StörreEU säkrare Europa. 143 Kommunikationsdepartementet - Uppehållstillståndgrundav anknytning. 152 trafik-och fordonsfrågor. 6 Länsstyrelsernas roll i

Försvarsdepartementet lT-probleminför 2000-skiftet. Referatoch slutsatser från

en hearing anordnad av 1Tkommissionen den Totalförsvaret frivilligorganisationema och 18 december. lT-kommissionens rapport 1/97. 12 uppdrag, stödoch ersättning. 70 - Digital demokr@ti, seminarium Ett om Teknik, Behandling av personuppgifter om demokrati ochdelaktighet den8 november1996 totalförsvarspliktiga. 101 anordnat av Folkomröstningsutredningen, lT- Myndighetsansvarettransponav för farligtgods. 109 kommissionen och Kommunikationsforsknings-

En samordnad militär skolorganisation.l 12 beredningen, lT-kommissionens rapport 2/97. 23

Socialdepartementet Kristallkulan tretton röster om framtiden. A lT-kommissionens rapport 3/97.31 Rösterom barnsochungdomars psykiska hälsa.8 bilagor.35 Nykursi trafikpolitiken + Välfärd verkligheten i Pengar räckerinte. 24 Sverigeinför epokskiftet. v Bristeri omsorg lT-kommissionens rapport 5/97. 63

en fråga om bemötande av äldre.51 elektronisk e Inför en svenskpolicy om säker Omsorg medkunskap ochinlevelse Referatfrån seminarium anordnat kommunikation. ett av en fråga om bemötande äldre.52 av lT-kommissionen, Närings-och handelsdepartementet v Att växa blandbetongochkojor. den december 1996. ochSElS 11 Ett delbetänkande barnsochungdomars om IT-kommissionens 6/97. 73 rapport uppväxtvillkor i storstädemas utsatta områden från Rättigheterluftfartyg.122 Storstadskommittén. 61 lT-kommissionens hearing den medie- och om nya Rosorav betong. programvaruindustrin. Andrakammarsalen,

En antologitill delbetänkandet Att växa bland 124 Riksdagen, 1997-06-16. betongoch kojorfrånStorstadskommittén. 62 Kollektivtrafikitid Bilaga.129 + En lag om socialförsâkringar. 72 svenskflaggade handelsflottans Den Invandrare i vårdochomsorg konkurrenskraft. 171

en fråga om bemötande av äldre,76 - Förmån efterinkomst Samordnat inkomstbegrepp v förbostadsstöden ochnya kvaliñkationsregler for

rätt till sjukpenninggrundande inkomst. 85

Statens 1997

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Finansdepartementet Ett större ochbättre EuropaEU:s utvidgning:

Samhällsekonomiska effekter, 156 lnkomstskattelag, del1-111. 2 Enskilda näringsidkare. Byråkratinibackspegeln. Femtioår av förändring Översyn av skattereglema. 178 sex forvalmingsomrâden. 7 Flexibelförvaltning. Förändring och verksam- Utbildningsdepartementet

hetsanpassning av statsförvaltningens struktur.9 Den nya gymnasieskolan - steg för steg. 1 Ansvaret för valutapolitiken. 10 Växa i lärande. Förslagtill läroplan förbarnoch Skatter, miljöochsysselsättning. 11 unga 6-16 år.21 Detsvårasamspelet. Resultatstymingens framväxt Ett tekniskt forskningsinstitut i Göteborg. 37 och problematik. 15 Besparingar i stort och smått.69 Skatter, tjänsterochsysselsättning. Dennya gymnasieskolan + Bilagor. 17 problem ochmöjligheter. 107 Granskning av granskning. - Att lämnaskolanmed rak rygg Om rätten till Den statligarevisionen i Sverige och Danmark. 18 skriftspråket om och förskolans ochskolans Kontroll Reavinst Värdepapper. 27 roll och möjligheter förebygga möta att och läs- och 1 demokratins tjänst.Statstjänstemannens skrivsvårigheter. 108 vårtoffentligaetos. 28 Vuxenpedagogik i Sverige. Forskning, utbildning, Europa och staten. Europeiseringens betydelse for utveckling.En Kartläggning. 120 svensk statsförvaltning. 30 Skolfrågor Omskola enny i tid. 121 Att lära över gränser. En studie OECD:s av - Utbildningskanalen. 148 förvaltningspolitiska samarbete. 33 Att erövra omvärlden. Förslag till läroplan för Bekämpandepenningtvätt. av 36 Myndighetellermarknad. förskolan.157 38 Vuxenpedagogik iteori ochpraktik.158 Statsförvaltningens olika verksamhetsfonner.

Arbetsgivarpolitik i staten. Jordbruksdepartementet Förkompetens ochresultat. 48 Avskaffareklamskatten 53 Svenskmat- EU-fat. 25 ochmakten. EU:sjordbruksp0Iitik ochden globalalivsmedels- Ministem Hurfungerar ministerstyre i praktiken54 försörjningen. 26 1 medborgarnas tjänst. Alternativa utvecklingsvägar EU:s för förvalmingspolitik för 57 gemensamma jordbrukspolitik. 50 Ensamlad staten. Statsskuldspolitiken. 66 EU:s jordbrukspolitik, miljönoch regional

Bosättningsbegreppet. Skatterättsliga reglerfor utveckling.74 Jaktens villkor en utredning vissa om jaktfrågor. 91 fysiska personer. 75 inkomstskattelagen. 77 Mat Miljö. Svensk strategi EU:s för Uppföljningav Försäkringsmäklare.lagöversyn En jordbruki framtiden. 102 av Försäkringsmäklamtredningen. 79 AntimicrobialFeed Additives.132

Reformerad stabsorganisation. 80 Antimikrobiella fodertillsatser sammandrag. 133

Punktskattekontroll alkohol,tobak och EU:s jordbrukspolitik och östutvidgning. 150 av mineralolja, 86 Food andtheenvironment, Swedish strategy forthe m.m. Lokalforsörjning och fastighetsägande. futureof EU agriculture. 151

En utvärdering av statens fastighetsorganisation. 96 Arbetsmarknadsdepartementet Säkrare obligationerl 10 Ett svensktinvesterarskydd. 125 Aktivt lönebidrag. Ett effektivare stödför

Bilen, miljönochsäkerheten. 126 arbetshandikappade. 5

Effektivarestatlig inköpssamordning. 130 Personaluthyrning. 58 premiepension. 13l Samhall.En arbetsmarknadspolitisk åtgärd Lagom Försvarets fastigheter. + Bilagedel.64 och Ommakt ochkön i spåren offentliga Formerfören kostnadseffektiv - av verksamhetsinriktad forvalming. 144 organisationers omvandling. 83

Grunddata i samhällets tjänst. 146 -

Statens 1997

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Kvinnor, män ochinkomster. Medieforetag i Sverige Ãgance och - Jämställdhet ochoberoende. 87 stmkturförändringar i press, radooch TV. 92 Mot halvamakten elvahistoriska essäer om Forumförvärldskultur kvinnorsstrategier och mäns motstånd. l 13 en rapport om ett rikarekultutiv.95 - Styrsystem ochjämställdhet. Institutioner i Nya samverkansformer inomdetSjöhistoriska förändring ochkönsmaktens framtid.1 14 museiverksamheten. l 00 Ljusnande framtideller ett långtfarväl Rapport medförslag om sändnitgsorter. 103 Densvenska välfärdsstaten i jämförande En fondför unga konstnärer. 116 belysning. 115 Nobelcenter i Stockholm ett itfonnations- och - Ledare, maktochkön. 135 aktivitetscentrum kringnaturveenskap, kulturoch Kvinnorsochmäns löner varförsåolika 136 samhälle. 117 - GlastakochglasväggarDen könssegregerade Fonogramersättning. 140 arbetsmarknaden. 137 Bokenitiden.141 Familj,makt ochjämställdhet. 138 Bidragtill fri svensk TV-produltion. 172 Hemmet, barnenochmakten. Förhandlingar om i familjen.139 Närings- och handelsdepartementet arbeteochpengar Arbetskraftens friarörlighet trygghetoch Regionpolitik förhelaSverige.113 jämställdhet Bilagedel. + 153 Att utvecklaindustriforskningshstituten. 16 Medlingsinstitut ochlönestatistik. Konkurrenslagen 1993-1996. 2 + st 5 bilagor.164 Upphandling för utveckling. 85 Förbud mot diskriminering i arbetslivet grund Handelnmedskrot och begagnade varor. 89 av sexuell läggning.175 Konkurrensneutralt transportbidag. 94 Förbud mot diskrimineringarbetslivet i av Ett effektivare näringsförbud. 123 personer med funktionshinder. 176 Regionala konsekvenser av EUs östutvidgning. 160 Översvämningskatastrofen i Pohn— Kulturdepartementet stödfrån ochnäringsliv.18 stat lT i kulturens tjänst.14 En Iivsmedelsstrategi förSverig.167 Statenoch trossamfunden Miljöhänsyn i standarder. 173 Rättsligreglering Grundlag Inrikesdepa rtementet - Lag om trossamfund Bättre infonnation konsumeitpriser. om 19 - Lag om Svenska kyrkan.41 Unga ocharbete.40 - Staten ochtrossamfunden Politik för unga. Begravningsverksamheten. 42 + st 2 bilagor.71 Staten ochtrossamfunden Medelsförvaltning i kommuner ichlandsting. 78 Den kulturhistoriskt värdefullakyrkligaegendomen och Allmännyttiga bostadsföretag. dekyrkligaarkiven. 43 + Bilaga. 81 Statenoch trossamfunden Likamöjligheter.82 Svenska kyrkanspersonal. 44 Ändrad organisation det för statiga plan-, bygg- Staten och trossamfunden ochbostadsväsendet. 90 Stöd,skatter ochfinansiering. 45 Hantering fel i utjämningssyrtemet av för Staten ochtrossamfunden kommuner ochlandsting. 93 Statligmedverkan vid avgiñsbetalning. 46 Medborgarskap ochidentitet.162 Staten ochtrossamfunden Räknamedmångfald. Förslagtll lag Den kyrkligaegendomen. 47 mot etnisk diskrimineringarbeslivet i m.m. 174 Staten och trossamfunden. Sammanfattningama av Byggkvalitet för framtiden. 17 förslagen från de statligautredningarna. 55 Svenskhemmet Voksenåsens fiirvaltningsform. 59 Betal-TVinom Sveriges Television.60 Grannlands-TV i kabelnät. 68

Statens 1997

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Miljödepartementet Förbättrad miljöinfonnation. 4 Följdlagstiñning till miljöbalken. 32 Övervakning miljön.34 av Enhållbarkemikaliepolitik. 84 Skydd av skogsmark. Behov ochkostnader. 97 Skydd skogsmark. av Behovochkostnader. Bilagor.98 En ny vattenadministration. Vattenär livet.99 Agenda i Sverige. 21 Fem åreñer Rio resultatochframtid.l05 — Förvalta medmiljöansvar. Statsförvaltningens arbeteför ekologiskhållbarhet. 45 Miljön i ett utvidgat EU.149 Miljösamverkan i vattenvården. I55 KämavfallochBeslut. Rapport från ett seminarium om beslutsprocessen i samband medlokalisering av ett slutförvar av använt kämbränsle, Umeå8-10april1997.I80

ationelle Samordnaren

KAS

N

på kärnavfallsområdet

STATENS RÅDFÖR

KÄRNAVFALLSFRÅGOR M 19961:

medan Namnet fo:Nuclear Councl Waste

KASAM, Statens råd för kämavfallsfrågor, inrättades 1985 och är nuJ fristående kommitté under Miljödepartementet med uppgift attt en utreda frågor om kärnavfall och avställning av kämtekniska anlägg ningar och att lämna regeringen och vissa myndigheter råd i dessa: frågor. Ledamöterna består kvalificerade vetenskapsmän fråm - som av Sverige och Finland representerar oberoende sakkunskap inom olikaa områden betydelse för slutförvaringen av radioaktivt avfall, inte: av enbart inom teknik och naturvetenskap utan också inom områden somi etik, juridik och samhällsvetenskap. En viktig del av KASAMs verksamhet är att erbjuda ett forum förr oliktänkande och för sakkunniga inom och utom landet att diskuteraa kämavfall och därmed anknutna frågor. Ett antal seminarium på skildaa teman har därför hållits. I maj 1996 utsåg regeringen en Nationell samordnare kämavfa1ls-området med uppgift bl.a. att koordinera kontakterna mellan centralaa myndigheter, länsstyrelser och kommuner som berörs av lokaliserings-programmet för slutförvaret. Samordnaren vill också verka för att proceduren för lokaliseringem blir tydlig. Som ett led i detta arbete anordnades i samarbete medi KASAM ett seminarium om beslutsprocessen i samband med lokalise-ringen av ett slutförvar. Denna skrift rapporterar från seminariet hölls i Umeå i aprill som 1997. KASAM, Miljödepartementet, 103 33 Stockholm Nationelle samordnaren kämavfallsområdet. Miljödepartementet., 103 33 Stockholm

FRITZES

POSTADRESS: 10647 STOCKHOLM FAX:08-690 9191, TELEFON:08-690 91 9o

ISBN 91-38-20788-5 ISSN 0375-250X