SOU 1999:90

Narkotikastatistik om samhällets behov av information om narkotikautveckling : delbetänkande från Narkotikakommissionen

Typ: SOU
Källa: urn.kb.se

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

arkqtikfåt1

stans

Om samhällets behov av information om narkotikautvecklingen

sou 1999:90

Delbetänkande av Narkotikakommissionen i å F s

Krim

Statens offentligautredningar

WW 1999:90

w Socialdepartementet

Narkotikastatistik

Om samhällets behov av

information om narkotikautveckling

Delbetänkande från

lgrkotikakommissionen

Stockholm 1999

SOU och ingår i 1999 års nummerserie kan köpas från Fakta Info Direkt.

Ds som För remissutsändningar av SOU och Ds som ingår 1999 års nummerserie svarar Fakta Info Direkt på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fakta Info Direkt, Kundservice

Box 6430, 113 82 Stockholm

Tel: 08-587 671 00, Fax: 08-587 671 71

E-post order@faktainf0.se

Svara på remiss. Hur och varfor. Statsrådsberedningen, 1993.

En liten broschyr underlättar arbetet for den som skall svara på remiss. - som Broschyren kan beställas hos:

Information Rosenbad

Regeringskansliet

103 33 Stockholm

Fax: 08-405 42 95

Telefon: 08-405 47 29

ISBN 91-7610-807-4

ISSN °37525°X NORSTEDTS TRYCKERI AB Stockholm 1999

Till statsrådet och chefen för

Socialdepartementet

Genom regeringsbeslut den 7 maj 1998 bemyndigades dåvarande statsrådet och chefen för Socialdepartementet Margot Wallström att tillkalla

narkotikakommission med uppdrag att göra en utvärdering av samen hällets narkotikapolitiska insatser sedan mitten 1980-talet och med

av utgångspunkt från denna lägga förslag till sådana effektiviseringar av narkotikapolitiken kommissionen finner möjliga. Översynen skall

som omfatta lagstiftningen inom området samt insatser för att förebygga missbruk och rehabilitera narkotikamissbrukare och insatser för att begränsa tillgången på narkotika. Kommissionens direktiv dir. 1998:18 har bifogats betänkandet.

Med stöd bemyndigandet förordnades den 25 juni 1998 EU-

av parlamentarikem Anneli Hulthén ledamot och ordförande i kom-

som missionen. Samma dag förordnades som ledamöter i kommissionen dåvarande riksdagsledamoten Widar Andersson s, konsulten Maria Arnholm, överläkaren Stefan Borg, direktören Gunborg Brännström och chefsåklagaren Ulf Norén.

Den 19 februari 1999 förordnades som sakkunniga i kommissionen rättssakkimnige Stefan Johansson, Justitiedepartementet, ärrmessakkunniga Annika Mansnérus, Socialdepartementet, och kanslirådet Eskil Renström, Finansdepartementet.

Den 10 december 1998 förordnades ledamöter i en parla-

som mentarisk referensgrupp riksdagledamoten Maud Ekendahl m, poliskommissarien Robin Gustavsson kd, riksdagsledamoten Rinaldo Karlsson s, riksdagsledamoten Harald Nordlund fp, riksdagsledamoten Yvonne Oscarsson och riksdagsledamoten Gunnel

Wallin samt den 19 februari 1999 riksdagsledamoten Thomas Julin

mp.

Som sekreterare förordnades den 20 oktober 1998 departementssekreteraren Ralf Löfstedt, den 30 november 1998 redaktören Karin Nilsson Kelly, den 7 december 1998 utredaren Anders Styrnne och den 18 januari 1999 hovrättsassessom Kristina Engholm.

Kommissionen får härmed överlämna delbetänkandet Narkotikastatistik SOU 1999:90. Stockholm i augusti 1999

Anneli Hulthén

/ Ralf Löfstedt

Anders Stymne

Sammanfattning

Narkotikakommissionens syfte med denna delrapport om samhällets behov information om narkotikautvecklingen, narkotikans spridning

av och konsekvenser är att lägga fram förslag som gör det lättare att följa och analysera narkotikautvecklingen utifrån fyra grundläggande frågor:

Hur många missbrukare finns det i landet och hur ser deras miss- -

bruksmönster ut Hur mycket narkotika förekommer i landet

Vilka konsekvenser har narkotikamissbruket för den enskilde miss- -

brukaren och för samhället Vilka vård- och behandlingsinsatser görs för missbrukama

I rapporten analyseras de problem som är förknippade med insamling av uppgifter kring narkotikahantering och narkotikamissbruk. Den statistik i dag samlas in beskrivs i rapporten.

som

I dag ansvarar flera olika myndigheter för datainsamlingen om narkotikasituationen. Socialstyrelsen och Brottsförebyggande rådet BRÅ har statistikansvariga myndigheter ett särskilt för

som ansvar vård- och behandlingssektom respektive rättsstatistiken. Folkhälsoinstitutet FHI ansvarar för Sveriges rapportering till EU och utger tillsammans med Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning CAN den årliga redogörelsen om alkohol- och narkotikasituatio-

i Sverige. Även andra myndigheter och organisationer producerar nen och publicerar statistik och undersökningar om narkotika.

Kommissionen finner att samhällets statistikförsörjning när det gäller narkotikarelaterade uppgifter i de flesta avseenden håller god kvalitet och har hög ambitionsnivå. Inom flera myndigheter/ornråden på-

en går dessutom ett utvecklingsarbete för att förfina metoderna och för att rätta till brister.

Ett sammanhållet ansvar

Kommissionen föreslår att arbetet kring statistiken i möjligaste mån samordnas för att uppnå långsiktigt hållbara lösningar samt att de områden där det föreligger särskilt stora brister prioriteras. Kommissionen anser att det är av största vikt att utvecklingsarbetet utformas så att det råder ett samspel mellan de uppgifter man efterfrågar på central nivå och de primärdata som registreras lokalt och regelbundet. Om man från central nivå efterfrågar uppgifter som skall samlas in och

sammanställas på lokal nivå skall man i möjligaste mån utfonna arbetet på ett sådant sätt att det också är till nytta för den lokale uppgiftslämnaren.

Narkotikakommissionen gör bedömningen att det behövs ett tydligt och uttalat ansvar för den nationella narkotikastatistiken, utan att för den skull inkräkta på det statistikansvar som i dag åligger olika myndigheter. Den nuvarande fördelningen fungerar enligt kommissionens bedömning bra. Det är dock en brist att ingen myndighet har ansvaret för ett övergripande perspektiv och också kan ta ett för att

som ansvar driva på metodutvecklingen då det gäller att samla in adekvat material som fyller sin plats i helheten.

Enligt Narkotikakommissionens bedömning är Folkhälsoinstitutet den myndighet som bör få ett sådant samlat ansvar. Dels har Folkhälsoinstitutet ett ansvar för att följa narkotikautvecklingen, dels har institutet genom att vara svensk kontaktpunkt med EU:s Centrum för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk ECNN, tidigare benämnt EMCDDA redan i dag ett ansvar för att sammanställa alla svenska uppgifter som tillställs centret. Ett övergripande ansvar för Folkhälsoinstitutet torde också innebära att en årlig svensk sammanställning av all relevant narkotikastatistik på ett relativt enkelt sätt kan kompletteras med intressant jämförande EU-material.

I Folkhälsoinstitutets uppgifter bör förutom att ställa samman och analysera nationella data också ingå att värdera och belysa narkotikautvecklingen i förhållande till målet ett narkotikafritt samhälle. Folkhälsoinstitutet bör också ges ett ansvar för metodutveckling och för att ta initiativ till forskning inom området. Ett betydande utvecklingsarbete pågår inom ramen för EU:s narkotikasamarbete och utvecklingen av den svenska narkotikastatistiken bör i möjligaste mån samordnas och dra fördel av detta. Folkhälsoinstitutet bör på lämpligt sätt samarbeta med andra berörda myndigheter och företrädare för kommunerna, landstingen, forskarvärlden och organisationer som verkar inom området. I vissa fall kan det vara lämpligt att utvecklingsarbetet drivs av någon annan myndighet.

Sammanfattning 9

Kommissionens övriga förslag

Folkhälsoinstitutet föreslås få i uppdrag att utarbeta handbok i - en hur lokala kartläggningar bör och kan genomföras. Om lokala sammanställningar görs på ett likartat sätt ökar det möjligheten att sammanställa dessa. Folkhälsoinstitutet föreslås få i uppdrag komplettering till de

att som pågående studierna genomföra årliga narkotikavaneundersökningar i åldersgruppen 15-24 år. Folkhälsoinstitutet föreslås få i uppdrag att genomföra narkotika- vaneundersökningar i hela befolkningen vart annat år.

En paragraf föreslås i socialtjänstförordningen 1981:750 av

- ny innebörden att samtliga behandlingshem med inriktning på missbrukarvård fått tillstånd att driva hem för vård eller boende har

som skyldighet att lämna statistiska uppgifter enligt Socialstyrelsens närmare anvisningar. Socialstyrelsen föreslås få i uppdrag att utveckla ett statistiksystem, -

kan information individuella insatser som beslutats av som ge om socialnämnderna på grund av missbruksproblem. Socialstyrelsen föreslås få i uppdrag att i samråd med Rättsmedici- nalverket, Folkhälsoinstitutet och andra berörda myndigheter och organisationer undersöka möjligheterna att inrätta ett bevakningsregister för narkotikarelaterade dödsfall. Rikspolisstyrelsen föreslås få i uppdrag att finna metoder för att kartlägga och regelbundet redovisa uppgifter om pris på och renhet

narkotika på den illegala marknaden. av

Förkortningar

ASP Allmänna spaningsregistret

BAR Beslags- och analysregistret BRÅ Brottsförebyggande rådet BRÅDIS Brottmålsdiarium CAN Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning CBS Centrala brottsspaningsregistret CUS Centrum för utveckling av socialt arbete ECNN Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och

narkotikamissbruk engelsk förkortning: EMCDDA EMCDDA European Monitoring Centre for Drugs and Drugs

Addiction svensk förkortning: ECNN EpC Epidemiologiskt centrum Socialstyrelsen ESPAD The European School Survey on Alcohol and

Other Drugs

EU Europeiska unionen

FHI Folkhälsoinstitutet HVB Hem för vård eller boende ICD International Classification of Diseases IKM Institutet för kunskapsutveckling inom missbrukar-

vården INCB Internationella Narkotikakontrollstyrelsen IT Informationsteknologi KIA Klientadministrativt system inom Statens institutions-

styrelse

. KLAS Klientadministrativt system inom kriminalvården KUM Klientadministrativt register inom kriminalvården KUT Kriminalunderrättelseregistret KVA Kriminalvårdsanstalt KVS Kriminalvårdsstyrelsen LVM Lagen 1988:870 vård missbrukare i vissa fall

om av LVU Lagen l990:52 om vård av unga MAX Undersökning angående narkotikamissbruk bland

sociala marginalgrupper MÅHS Målhanteringssystem vid domstolarna

RAR Rationell anmälansrutin REITOX Det europeiska nätverket for information narkotika

och narkotikamissbruk

Rättsväsendets informationssystem

Rättskemiska avdelningen vid Rättsmedicinalverket RMV Rättsmedicinalverket RPS Rikspolisstyrelsen

Riksrevisionsverket SCB Statistiska centralbyrån SIFO Svenska institutet för opinionsundersökningar SiS Statens institutionsstyrelse SMI Smittskyddsinstitutet SoL Socialtjänstlagen 1980:620 SoS Socialstyrelsen SOSFS Socialstyrelsens författningssamling TEMO Testhuset marknad opinion AB TMJ Tullmålsjoumalen

Utredningen om narkotikamissbrukets omfattning WHO Världshälsoorganisationen

Författningsförslag

1 Förslag till

förordning om ändring i

socialtj änstförordningen 1981 2750

Härigenom föreskrivs att det i socialtjänstförordningen 1981:750 skall införas paragraf följ ande lydelse: en ny av

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

33 a §

Den bedriver enskild

som verksamhet i 69 b §

som avses socialtjänstlagen 1980:620 skall lämna uppgifter för statistiska

ändamål till Socialstyrelsen en-

ligt styrelsens närmare anvisningar.

14 Författningsförslag

2 till

Förslag

förordning om ändring i förordningen

1996:614 med instruktion för

Folkhälsoinstitutet

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 § Institutet skall särskilt följa utvecklingen av folkhälsan och de förhållanden berör som denna samt ta de initiativ utvecklingen anledning till, som ger tillsammans med andra berörda förse regeringen med underlag som belyser hälsokonsekvenserna planerade beslut, av utveckla, ställa samman och sprida kunskap och erfarenheter om av åtgärder som har betydelse för att förbättra folkhälsan, 4. ta initiativ till försöksverksamhet och utvecklingsarbete, omvandforskningens resultat till praktisk tillämpning och förmedla kontakt mellan forskare och praktiskt verksamma, aktivt medverka i det internationella folkhälsoarbetet, samarbeta med Läkeme- samarbeta med Läkemedelsverket och Statens livsme- delsverket och Statens livsmedelsverk i frågor rör medel delsverk i frågor medel som som rör som används för missbruksända- används för missbruksändasom mål. mål, ställa samman och analysera nationella data på narkotikaområdet. Folkhälsoinstitutet skall bevaka och utreda behovet narkotikaav klassificering av sådana varor som inte utgör läkemedel samt behovet av kontroll enligt lagen 1999:42 förbud vissa hälsoav varor om mot farliga varor. Om det finns ett sådant behov skall institutet genast anmäla detta till regeringen. Folkhälsoinstitutet skall vara nationell enhet för det Europeiska centret för kontroll narkotika och narkotikamissbruk EMCDDA. av Förordning l999:62.

1Senaste lydelse 1999:62.

l Bakgrund

l l Inledning

. För samhället skall kunna vidta relevanta åtgärder mot narkotika att krävs solida kunskaper bland annat narkotikautvecklingen samt om om missbrukets omfattning och konsekvenser. I denna promemoria diskude krav Narkotikakommissionen bör ställas på inforteras som menar mation och statistik på nationell nivå narkotikaläget. Dessa krav får om till del betraktas målsättningar, för vilka det i många fall krävs en som ett omfattande utvecklingsarbete för att uppnå. Narkotikakommissionen behandlar här vilka uppgifter som bör samlas in och hur informationsstrukturen bör utformas. Narkotikakommissionen har däremot inte gjort någon värdering narkotikamissegen av brukets omfattning eller på omfattningen missbrukets konsekvenser. av Narkotikakommissionen har knutit referensgrupp till arbetet med en statistikfrågoma. I referensgruppen har ingått: Eva Brännmark, Rikspolisstyrelsen, Peter Lindström, Brottsförebyggande rådet, Camilla Gidlöv och Ulf Malmström, Socialstyrelsen, Ola Arvidsson, Margareta Lindén-Boström och Bengt Andersson, Folkhälsoinstitutet, Vera Institutionsstyrelse, Björn Hibell och Börje Olsson Segreaus, Statens Centralförbundet för Alkohol- och narkotikaupplysning samt Boel Callenno, Svenska kommunförbundet.

1.2 Kommissionens uppdrag

Enligt direktiven skall Narkotikakommissionen särskilt ha till uppgift

bland annat att: föreslå förbättringar metoder och stem för att öka kunskapen av s och anal narkotikautveck ingen, samt föreslå hur det om sen av samlade samhällets insatser i förhållande till målet ett resu tatet av narkotikafritt samhälle skall kunna mätas.

16 Bakgrund

Vidare sägs i direktiven:

En förutsättning för att det skall att mäta resultatet samhällets insatser av i förhållande till målet om ett narkotikafritt samhälle är att det finns en gemensam bild av mängden narkotika konsumeras i samhället. I utredsom ningen En gräns en myndighet SOU 1998:18 utvecklas modell för - en hur detta skall kunna mätas. Kommissionen skall följa och komma med förslag vad gäller metodutvecklingen inom området i det samt sammanhanget analysera faktorer och omständigheter betydelse för produktioav nen av syntetisk narkotika i Sverige.

Direktiven anger således att det åligger kommissionen att föreslå hur samhällets insatser i förhållande till målet ett narkotikafritt samhälle

skall kunna bedömas. I regeringens narkotikapolitiska redogörelse till riksdagen skr. 1997/982172 har till vägledning för myndigheternas

prioriteringar i narkotikabekämpningen det övergripande målet ett narkotikafritt samhälle brutits ned i tre delmål:

Nyrekryteringen till missbruk skall upphöra. - Fler missbrukare skall upphöra med sitt missbruk. - Tillgången på narkotika skall begränsas. -

Till kommissionens uppgifter hör att föreslå metoder för kunna att mäta i vilken utsträckning dessa delmål uppfylls.

1.3 Narkotikastatistikens

uppgifter

Narkotikastatistik skall dels kunna olika mått på narkotikans spridge ning och missbrukssituationen, dels ge upplysningar vilka insatser om som samhället vidtar. Uppgifterna behövs inom olika områden för att tillgodose behoven av styrning av samhällets insatser, tillsyn och för av uppföljning. Statistik och annan information narkotikasituationen om behövs också för bland annat följande ändamål:

Det finns behov av snabb information förändringar i konsum- - om tionsmönster, om spridningen särskilt farliga preparat samt risav kabla beteen.

Information behövs om huruvida samhällets insatser mot narkotikan har den avsedda effekten och insatserna får några andra icke om avsedda konsekvenser.

Det är väsentligt att få en bild av allmänhetens och speciellt - ungdomars inställning till narkotika och avståndstagandet respektive

intresset gentemot att pröva narkotika. Det är också värdefullt att få en bild av dessa gruppers inställning till samhällets insatser och om de uppfattar dem som legitima.

Bakgrund 17

1.4 Avnämare av narkotikarelaterad statistik

Regionala och lokala myndigheter behöver uppgifter om sin egen verksamhet för att kunna planera och följa upp verksamheten. I huvudsak framställs och sammanställs denna statistik respektive myndighet.

av Dessutom finns det ett behov av att få mer övergripande uppgifter,

om möjligt nedbrutna på regional och den egna lokala nivån. Dessa bör då vara insatta i ett nationellt- och i vissa fall också i ett internationellt

perspektiv.

De centrala myndigheterna och de regionala tillsynsmyndigheterna har behov olika typer av narkotikarelaterade uppgifter for den

av egna arbetsplaneringen, for uppföljning av den egna verksamheten och för utveckling av tillsynsverksamheten.

Regering och riksdag har därutöver behov av uppgifter om narkotikautvecklingen och av effekterna av samhällets samlade insatser mot narkotikan för att ett underlag för politiska beslut.

I det europeiska samarbetet medverkar Sverige i den informationsinsamling som sker genom ECNN. På grundval av internationella konventioner om narkotika skall uppgifter även lämnas till Intemationella narkotikakontrollstyrelsen INCB och andra FN-organ. Också i andra internationella sammanhang lämnas uppgifter om narkotikasituationen i Sverige.

Narkotikapolitikens betydelse i den allmänna debatten innebär ytterligare ett skäl till att det finns kvalitativt goda och lättillgängliga uppgifter om narkotikans spridning och konsekvenser. I debatten förekommer ofta jämförelser med andra länder. Av många skäl är det förenat med stora svårigheter att göra internationella jämförelser av enskilda uppgifter. Det är därför angeläget att även analyser av och kompletterande information om internationella Förhållanden finns tillgängliga.

Frivilliga organisationer som arbetar med sociala frågor har också behov av mer eller mindre specificerade data. För olika forskningsändamål finns det vidare ett behov av statistiska grunddata.

1.5 Skilda nivåer ställer olika krav

Infomation behövs från många olika områden. Inom varje delområde finns behov av informationsinsamling och statistiksammanställning på tre nivåer, vilka delvis ställer skilda krav.

18 Bakgrund

a nationellt

som underlag för den nationella politiken, rapportering till inter- nationella organisationer m.m.

b lokalt eller i specifika verksamheter

för planering, genomförande av insatser, uppföljning och tillsyn

c forskningsinriktat

for mer grundläggande studier, utvecklingsarbete och för valide- ring av de metoder som används regelmässigt.

Dessutom föreligger tre dimensioner som statistiken och analyserna

skall belysa, nämligen uppgifter om omfattning, demografiska data och

tendenser.

Omfattning

Uppgifter om omfattning innebär att man försöker uppskatta hur utbrett missbruket är, hur stor mängd narkotika det finns i samhället, vilka konsekvenserna av missbruket och narkotikahanteringen är etc. Sådana uppskattningar nivåer kan ges i absoluta tal eller i intervall såsom

av t.ex. att det finns 17 000 14 000-20 000 tunga missbrukare i landet enligt UNO:l992. Redovisningar av absoluta tal är förenat med stora svårigheter och kan lätt misstolkas. Icke desto mindre är det väsentligt

försöker komma fram till uppskattningar omfattningen de att man av av narkotikarelaterade problemen, bland annat för att kunna planera och dimensionera samhällets insatser samt för att kunna utvärdera utförda insatser.

Struktur demografiska data

- Uppgifter om struktur innebär att analyserar geografiska fördel-

man ningar, fördelning på kön, ålder och andra bakgrundsvariabler, missbruksmönster m.m. Sådana uppgifter om struktur på individ-, gruppoch samhällsnivå är av betydelse för att beskriva och analysera missbruket och dess konsekvenser.

Tendenser

Observation av tendenser innebär att man studerar och analyserar förändringar över tid av olika indikatorer på narkotikamissbruket och dess konsekvenser. Sådana observationer kan ge information om utveck-

Bakgrund 19

lingen. De är ofta lättare att tolka och att tillämpa i det praktiska arbetet än uppgifter om absoluta tal.

Kunskap internationella förhållanden och narkotikautvecklingen

om i andra länder är angelägen för att ge information trender och ten-

om denser kan påverka narkotikasituationen i Sverige.

som

1.6 Den svårfångade narkotikan

Narkotikakommissionen har formulerat några övergripande frågor som den narkotikarelaterade statistiken, undersökningar och analyser bör belysa:

Hur många missbrukare finns det och hur ser deras missbruksmöns- -

ter ut Hur mycket narkotika förekommer i landet

Vilka konsekvenser har narkotikamissbruket för den enskilde miss- -

brukaren och för samhället Vilka vård- och behandlingsinsatser görs för narkotikamissbru-

karna

Att försöka besvara dessa frågor är förknippat med problem och svårigheter flera olika slag. Metodproblemen behandlas i avsnitten 2.2-

av 2.5. Några mer allmänna problem redovisas här inledningsvis. I avsnitten 3.2-3.5 behandlas de olika frågeställningarna mer konkret.

För det första finns det i varje led oftast definitionssvårigheter, t.ex. definitionen narkotikamissbrukare och av skadeverkningar. Vidare

av är blandmissbruk där såväl narkotika och alkohol som narkotikaklassade läkemedel används vanligt förekommande. Vissa gränsdragningsproblem mellan olika typer missbruk och beroende föreligger därför.

För det andra är det illegalt både att inneha och använda narkotika och det finns ingen registrerad försäljning eller konsumtion att utgå från. Man måste därför bygga på indirekta mätningar indikatorer

- när skall uppskatta spridningen av narkotika och narkotikamiss-

man bruk. Indikatorerna måste i allmänhet tolkas och sättas in i ett samman-

meningsfull information. hang för att ge

För det tredje är narkotika och narkotikamissbruk begrepp som fått

stark värdeladdning i den politiska och socialpolitiska debatten. en Dessa värdeladdningar påverkar de data man kan samla in t.ex. ge-

enkätundersökningar eftersom benägenheten att ge uppriktiga nom -

på frågor om man använt narkotika kan ha samband med hur negasvar tiv eller hur tillåtande den allmänna opinionen är gentemot narkotikaanvändning.

För det fjärde påverkas de data man samlar in de åtgärder

av samhället vidtar. Antalet registrerade narkotikabrott påverkas t.ex. inte bara av brottsutvecklingen utan också av lagstiftningens utformning samt polisens och tullens insatser. Antalet som får vård mot narkotikamissbruk beror inte enbart på hur många missbrukare det finns utan också på vârdutbudet och hur lättillgänglig vården är och den efterfrågas

om av missbrukama.

För det femte är narkotikamissbruk och narkotikarelaterade problem ofta intimt förknippade med psykosocial problematik. Orsakssam-

en bandet mellan narkotikamissbruk och psykosociala problem är komplicerat och mångfacetterat. Detta har betydelse dels då man diskuterar orsaker till narkotikamissbruk, dels då man skall belysa skadeverkningarna av narkotika.

Sammantaget medför detta stora svårigheter att på ett objektivt och oomstritt sätt få mått på missbrukets omfattning och de konsekven-

av ser som narkotikahantering och narkotikamissbruk har på vårt samhälle och på enskilda individer.

Jämförelser med narkotikaförhållanden i andra länder är särskilt svåra, eftersom skillnader i definitioner och tolkningar mellan Sverige och de länder man jämför med i större eller mindre grad återfinns i alla de fem nämnda faktorerna. Det Europeiska centret för kontroll

av narkotika och narkotikamissbruk, ECNN, har sedan 1996 årligen utgivit

en rapport, där sammanfattar situationen på narkotikaornrådet i Euro-

man peiska unionen. I sin senaste rapport skriver centret 1998 s. 5:

Informationstäckningen inom EU är ännu inte tillräcklig, vilket gör att

direkta jämförelser ibland kan bli missledande. Aven i de fall där det finns

information, måste man beakta kultur- och metodskillnader mellan med-

lemsstatema.

Centret arbetar tillsammans med sina kontaktpunkter i medlemsländerna intensivt med utveckling av metoder för att öka möjligheterna till att göra jämförelser mellan länderna. Den svenska kontaktpunkten är Folkhälsoinstitutet.

2 Datakällor och uppgiftslämnare

2.1 skilda datakällor

Många

För att få uppfattning mängden narkotika i landet och missbruen om kets omfattning används data från många olika källor och skilda urav En typ data kommer från olika register, t.ex. tullens och sprung. av polisens beslagsstatistik samt från kriminalvårdens, socialtjänstens och

sjukvårdens uppgifter vård och behandling. En annan typ av uppom gifter samlas in enkäter och mvalsundersölcningar bland skolgenom elever, värnpliktiga eller på urval hela befolkningen. Ytterligare en av data kommer från forskning eller från större projekt, såsom t.ex. typ av utredningarna narkotikamissbrukets omfattning åren 1979 och 1992 om S 1980:5 samt Olsson, Byqvist, Gomér, 1993.

För att få samlad bild av narkotikasituationen måste man väga en tolka och analysera data från olika källor. Detta kräver stor samman, kunskap både de metoder har använts och om utvecklingen om som inom de områden data har samlats in från. I Folkhälsoinstitutets som och årliga redovisning Alkohol- och narkotikasituationen i CAN :s Sverige görs sådana analyser baserade på tillgängliga data. I detta kapitel lämnas översikt av de viktigaste datakällorna. en

2.2 Myndigheternas statistik om insatser

riktade mot enskilda

2.2.1 Primärdata

En väsentlig del de uppgifter används för att fâ en bild av narav som kotikans spridning och missbrukets effekter är grundade på de offent-

liga myndigheternas i första hand rättsväsendets, sjukvårdens och socialtjänstens insatser gentemot enskilda Det kan t.ex. gälla personer. misstanke brott mot varusmugglingslagen eller en dom för grovt om narkotikabrott, sjukhusvård eller beslut vård enligt lagen om 1988:870 vård missbrukare i vissa fall LVM. om av

22 Datakällor och uppgiftslämnare

En offentlig myndighet är skyldig att dokumentera beslut och vissa andra åtgärder som har betydelse for enskild medborgare. Generellt

en gäller att kraven på dokumentation insatser har karaktären

av som av myndighetsutövning är högre än när det gäller bistånd på den

som ges enskildes eget initiativ eller med dennes samtycke. Inom sjukvården finns särskilda krav på journalföring. Socialtjänsten skall alltid dokumentera insatser såsom individuellt behovsprövade stöd-, vård- och behandlingsinsatser. Även sådana insatser enskild vårdgi-

som ges av vare skall dokumenteras. Insatser som rådgivning, information och vissa öppna verksamheter omfattas inte dokumentationsskyldigheten

av prop. 1996/97: 124 om ändring av socialtjänstlagen 181.

De primärdata som finns i t.ex. polisens och tullens spaningsregister, belastnings- och analysregister och andra register i den operativa verksamheten, i sjukvårdens journaler och i socialtjänstens personakter är alla omgivna med sträng sekretess, eftersom de innefattar känsliga uppgifter som är individanknutna genom personnummer och/eller namn. Sekretessen gäller oavsett om anteckningar görs i ADB-baserade systern eller på papper.

Det är i de primära personregistren, dvs. journaler och personakter som den mest utförliga informationen finns. Dessa är dock sekre-

av tesskäl, andra integritetsskäl och/eller tekniska orsaker i allmänhet

av inte tillgängliga för statistiska bearbetningar. Om statistiska bearbetningar skall göras direkt med hjälp av uppgifterna i personakter och liknande kan detta i allmänhet endast göras på lokal nivå, manuellt,

genom "att räkna pinnar".

2.2.2 Myndighetsspecifika och lokala sammanställningar

Någon form av sammanställning av primärdata sker i allmänhet lokalt eller inom den aktuella myndigheten. Sådana sammanställningar görs av skilda skäl, såsom for att ge underlag till budgetberäkningar, till att följa upp och planera verksamheten och för att framställa statistik

om den egna verksamheten.

Lokal sammanställning av statistik och andra rapporter verksam-

om heten kan antingen göras manuellt eller med hjälp datoriserade

av personregister.

Det finns begränsade möjligheter att upprätta lokala personregister med full identifiering dvs. namn och personnummer. När det gäller socialtjänsten gäller stränga föreskrifter vad får tas in isådana

om som personregister som utgör sammanställningar av uppgifter s.k. socialregister. Enligt 59 § socialtjänstlagen l980:620; SoL får inte uppgif-

ter om ömtåliga personliga förhållanden tas in. Som ömtåliga uppgifter räknas t.ex. uppgifter om missbruk. Uppgifter om sådana åtgärder som beslutats Socialnämnd och som innebär myndighetsutövning får

av emellertid antecknas i socialregister, liksom den bestämmelse vilken

sådan åtgärd grundas. Detta innebär t.ex. att skälen, liksom de en närmare orsakerna för ett visst beslut inte får antecknas i vidare mån än framgår hänvisning till den författning på vilken åtgärden

som av har grundats Socialstyrelsens föreskrifter om personregister inom socialtjänsten, SOSFS 1981:126. Det är således inte tillåtet att i socialregistret ange att en person är narkotikamissbrukare eller närmare beskriva missbruk.

arten av

Gränsdragningen mellan de sociala akterna och socialregistren har

IT-utvecklingen blivit otydligare, eftersom de sociala aktema i genom ökad utsträckning skrivs in i nätverksbaserade datorsystem. Detta medför bland annat att gränserna mellan det primära materialet och särskilt upprättade register suddas ut. Detta skapar nya integritetsproblem, men öppnar också möjligheter för att på ett rationellt sätt sammanställa uppgifter direkt primärmaterialet. Hur sådana sammanställningar avsed-

ur da för att ta fram uppgifter för forskning, uppföljning eller statistik kan göras med bibehållet intergitetsskydd utreds för närvarande av Socialdatakommittén S 1997:15, fått regeringens uppdrag att utreda en

som särskild författningsreglering för behandling av personuppgifter inom socialtjänsten dir 1997: 108.

Också inom hälso- och sjukvårdens område gäller stränga restriktioner vad får införas i ett hälsodataregister inom central

av som en förvaltningsmyndighet, såsom ett landsting eller de centrala myndigheterna Socialstyrelsen, Smittskyddsinstitutet och Läkemedelsverket lag 1998:543 hälsodataregister. Ett sådant register får användas för

om framställning statistik, för uppföljning, utvärdering och kvalitetssäk-

av ring samt för forskning och epidemiologiska undersökningar inom verksamhetsornrådet.

Inom rättsväsendet förekommer åtskilliga register och en omfattande hantering integritetskänsliga data. Kraven på rättssäkerhet och

av krav på skydd för den enskildes integritet ställer stora krav på regist-

utformning och hantering. rens

Data- och informationsbehandling inom rättväsendet regleras genom förordningen 1970:517 rättsväsendets informationssystem RI,

om förordningen 1971:933 om rättsstatistiken, strafföreläggandekungörelsen 1970:60 och förordningen l987:85 underrättelse till

om Brottsförebyggande rådet BRÅ domar i mål för brotts-

om om ansvar ligt förfarande med narkotika.

Möjligheterna att använda personregister för statistiska ändamål är

sekretesskäl och etiska grunder begränsade. I vissa fall är det av av

24 Datakällor och uppgiftslämnare

över huvud taget inte tillåtet att använda registren för dessa ändamål, i andra är det inte tillåtet att lägga in känsliga uppgifter såsom

t.ex. uppgifter om missbruk. Det blir således ett val mellan att göra manuella sammanställningar av de mer utförliga uppgifterna i primärmaterialet eller använda sig av de mer summariska uppgifterna får finnas i de

som register vilka det är tillåtet att bearbeta maskinellt.

2.2.3 Nationell statistik

Kommuner och landsting samt myndigheter inom rättsväsendet

är enligt lagen 1992:89 den officiella statistiken skyldiga att lämna

om uppgifter till nationell statistik. Ansvarsfördelningen för den officiella svenska statistiken förändrades den 1 juli 1994. Ansvaret överfördes från Statistiska centralbyrån, SCB, till andra myndigheter att

genom dessa tilldelades ett s.k. statistikansvar för den statistik berör

som respektive myndighetssektor. De statistikansvariga skall bland annat

ansvara för att statistik tas fram i enlighet med olika avnämares önskemål.

Socialstyrelsen har ansvar för statistik rör socialtjänst, hälso-

som och sjukvård, sjuklighet och dödsorsaker. Brottsförebyggande rådet, BRÅ, har ansvar för rättsstatistiken. Läkemedelsverket for statis-

svarar tik om narkotikaklassade läkemedel samt substanser och beredningar som används i industrin. Smittskyddsinstitutet har ansvaret för statistik om vissa smittsamma sjukdomar.

Det finns två huvudmetoder för att samla in uppgifter: cent-

genom rala personregister med full identifiering som förs och bearbetas den

av statistikansvariga myndigheten eller genom att rapporteringskyldiga myndigheter sänder in avidentifierade uppgifter och sammanställningar som gjorts lokalt. Om centrala personregister används kan omfattande bearbetningar göras och, där så är tillåtet, samkörningar göras med andra register. Eftersom det finns starka begränsningar av vad får in-

som föras i centrala register kan det vara svårt att gå på djupet och t.ex. beskriva olika typer av missbruk. Lokala sammanställningar kan

ge mer djupgående information och även innefatta "ömtåliga uppgifter" men möjliggör inte samkörningar eller mer omfattande statistiska bearbetningar.

I datalagen 1973:289 och personuppgiftslagen 1998:204 beskrivs vad som får införas i personregister. Den typ register med känsliga

av uppgifter som förs av tull, polis, sjukvården och socialtjänsten får endast föras med stöd av särskild lagstiftning. Genom lag 1995:606 om vissa personuppgifter för officiell statistik, förordning 1992:1668 om den officiella statistiken och förordning 1995:1060 vissa

om personregister för officiell statistik regleras vilka centrala nationella

Datakällor och uppgiftslämnare 25

som kömingar är tillåtna. Register, vilka är aktuella för narkotikastatis-

som tik, fors huvudsakligen BRÅ och Socialstyrelsen. BRÅ för

av ansvarar brottstatistilcregistret, registret över för brott lagförda personer och registret över lagföringar för narkotikabrott. Socialstyrelsen ansvarar för register över socialtjänstens individinriktade insatser, vilket bland annat innefattar uppgifter bistånd enligt 6 § SoL samt enligt lagen

om 1990:52 vård av unga LVU och lagen 1988:870 om vård av

om missbrukare i vissa fall LVM.

För sjukvården gäller lagen 1998:543 om hälsodataregister för central förvaltningsmyndighet inom hälso- och sjukvården. Det centrala patientregister förs av Socialstyrelsen kan ge uppgifter om bland

som annat patienter med diagnosen narkomani ICD 304 som vid ett visst datum får vård eller som under året har skrivits ut från slutenvården.

Socialstyrelsen ansvarar också för det nationella dödsorsaksregistret. Från detta kan uppgifter narkotikarelaterade dödsfall tas fram.

2.3 Myndigheternas statistikproduktion en

översikt

2.3.1 inom rättsväsendet och tullen

Myndigheter

Med rättsväsendet domstolsväsendet, åklagarväsendet, polisen

avses och kriminalvården, vilka alla sorterar under Justitiedepartementet. Under rubrik behandlas här också tullen, trots att Tullverket sorte-

samma

under Finansdepartementet. När det gäller narkotikarelaterade upprar gifter är dessa delvis gemensamma för tull och polis, Varför det är naturligt att behandla dem under samma huvudrubrik.

Ett gemensamt utvecklingsarbete pågår när det gäller data från rättssystemet inom ramen för Rättsväsendets informationssystem RI, vilket består olika delsystem för vilka de olika myndigheterna inom

av rättsväsendet I det följande görs ingen fullständig genomgång

ansvarar.

statistikproduktionen inom RI, utan genomgången koncentreras till av de mest relevanta frågorna för narkotikastatistiken. Beskrivningen byg-

på förhållanden vid slutet år 1998. Ny lagstiftning om polisens ger av register gäller från den l april 1999, då polisdatalagen 1998:622 börjar gälla. Ny lagstiftning misstankeregister 1998:621 och belast-

om ningsregister 1998:620 kommer att ersätta lagen 1963:197 om allmänt kriminalregister och lagen 1965:94 om polisregister m.m. På grund den lagstiftningen sker en allmän översyn av misstanke-

av nya och belastningsregistren för hela rättssystemet inklusive tullens regis-

26 Datakällor och uppgiftslämnare

ter. De nya systemen är fortfarande under utveckling och kan därför beskrivas här.

Den officiella rättsstatistiken, för vilken BRÅ omfattar

ansvarar, kriminalstatistik och annan statistik för rättsväsendet. Kriminalstatistiken ger bild av vad man kan kalla tillståndet inom det kriminal-

en politiska området, dvs. brottsligheten och hur den hanteras rätts-

av väsendets myndigheter. Ett problem är att uppgifter från olika led i rättsprocessen inte kan kopplas samman på grund att de objekt

av man vill följa brott, misstänkta och dömda personer, ärenden m.m. inte definieras och statistikförs på ett entydigt sätt vid myndigheterna inom rättsväsendet Rättsväsendets resultat, SOU 1995:36 50 ff. BRÅ har

s. ett huvudansvar för att öka kvaliteten och tillgängligheten när det gäller analysdata.

Rikspolisstyrelsen har en central funktion i och med att styrelsen registrerar uppgifter inte bara om sin egen verksamhet utan också i viss mån från tullen samt domstolarna och åklagarväsendet.

2.3.1 Rikspolisstyrelsen

Rikspolisstyrelsen, RPS, och de olika polismyndigheterna i varje

län sammanställer omfattande statistiska uppgifter den narkotika-

om relaterade verksamheten inom respektive myndighets ansvarsområde. RPS samlar också uppgifter om lagföringar i narkotikabrottsärenden åtal, strafförelägganden och åtalsunderlåtelser samt vissa uppgifter angående domar.

Inom polisen förekommer en blandning av register som enbart är lokalt åtkomliga och centrala register. De rikstäckande registren allmänna spaningsregistret ASP, centrala brottsspaningsregistret CBS och kriminalunderrättelseregistret KUT innehåller information

som endast får tas ut och bearbetas för speciella ärenden eller för polismyndighetemas lokala behov.

Uppgifter om anmälda brott, uppklarade brott och misstänkta

personer lämnas av polismyndigheterna och åklagama till RPS. Uppgifterna härrör dels från de enskilda polismyndighetemas datoriserade anmälningssystem RAR, rationell anmälansrutin, dels från blanketter

som kodas manuellt. Uppgifterna sammanställs av RPS och sänds vidare till BRÅ för fortsatt bearbetning, kontroll och analys.

Uppgiftsinsamlingen när det gäller lagföring har en principiellt likartad uppbyggnad som när det gäller anmälda brott, dvs. att den bygger på rapportering i flera steg och utgör en blandning av överföring

av ADB-baserade registerdata, blanketter och papperskopior domar.

Datakällor och uppgiftslämnare 27

Rikspolisstyrelsen sammanställer bland annat regelbundet statistik om antalet narkotikabrott anmälda narkotikabrott, andel narkotikabrottsärenden redovisade till åklagare av totalt antal inkomna narkotikabrottsärenden, antal ärenden redovisade till åklagare m.m.. Även olika kostnadsaspekter för narkotikabrottsärenden, såsom andel de

av totala kostnaderna for polismyndigheten, utredningskostnad per ärende, genomströmningstid per ärende m.m. redovisas.

Vidare statistik om i vilken utsträckning narkotikabrottsärenden

ges som har redovisats till åklagare har lett till lagföringar åtal, strafföreläggande och åtalsunderlåtelser.

Bland andra uppgifter som redovisas från polismyndighetema forekommer omfattande statistik om personer misstänkta för narkotikabrott där verifikationsanalyser gjorts i blod/urin. Uppgifterna från verifikationsanalysen kommer från Rättsmedicinalverkets rättskemiska avdelning RKA och redovisas per polismyndighet i antal misstänkta och antal positiva/negativa analyser, uppdelat i åldersgrupper. Gemensamt för hela landet redovisas ytterligare uppgifter om verifikationsanalyserna, bland annat vilka typer av narkotikaklassade medel som påträffats, samt fördelning på kön, ålder och förekomst narkotikaklassade

av medel vid misstanke om drograttfylleri.

Antal beslag narkotika och beslagtagna mängder olika typer

av av

narkotiska preparat redovisas genom bearbetningar av det med tulav len gemensamma beslags- och analysregistret BAR. Registret är omodemt och svårhanterligt, men genom vissa förbättringar och utbildningsinsatser har kvaliteten på data förbättrats från och med år 1998.

I de enskilda polismyndigheternas verksamhetsberättelser till RPS presenteras också uppgifter som inte har en standardiserad fonn. Det kan t.ex. gälla lokala kartläggningar av narkotikamissbruket som görs av polismyndigheten eller av denna i samverkan med andra lokala och regionala såsom socialtjänst, frivård, sjukvård och skola. Statisti-

organ ken redovisas i årsrapport samt i löpande rapportering till bland andra regeringen och Folkhälsoinstitutet.

2.3. l Tullverket

Tullens beslag av narkotika redovisas genom löpande statistik, bland annat lämnas uppgifter om följande:

mängder och typ av beslagtagen narkotika

antal beslagstillfällen i olika flöden uppdelat på inre och yttre

gräns samt totalt

antal underrättelser om narkotika som lett till beslag

28 Datakällor och uppgiftslämnare

Dessutom lämnar Tullverket beskrivningar av hur narkotikakontrollen prioriteras i verksamheten och på vilket sätt kontrollen har effektiviserats. Analysen av Tullverkets beslag skall ske med beaktande de

av beslag som har gjorts av polisen.

När ett beslag görs upprättas en handling en rapportblankett. Inom

- 24 timmar går sedan en preliminär rapportering från den lokala tullmyndigheten till Generaltullstyrelsen. Mängdangivelser och uppgifter

preparat är inte alltid fullständiga. Uppgifterna kompletteras snarast om möjligt och förs in i det med polisens gemensamma datasystemet BAR, beslags- och analysregistret.

Mer fullständiga uppgifter om ett tullmålsärende förs f.n. in i tullmålsjomnalen TMJ. TMJ innehåller den mest tillförlitliga och uppdaterade informationen kring narkotikabeslag och statistik från TMJ används därför i de månatliga sammanställningama till verksledningen och Finansdepartementet. En revision av TMJ ingår i den ovan nämnda översynen av misstanke- och belastningsregistren se avsnitt 2.3.1.

Tullverkets statistik om narkotikabeslag rapporteras mânatligen till bland andra Finansdepartementet, Justitiedepartementet, Socialdepartementet och samtliga tullmyndigheter.

Tullverket driver i samarbete med bland andra Folkhälsoinstitutet ett utvecklingsprojekt: Att mäta samhällsnyttan av myndigheternas insatser, det s.k. tullprojektet. Detta belyses närmare i avsnitt 2.5.

2.3.1.3 Domstolsverket

Domstolsverket får från domstolarna uppgifter om bland annat samtliga avgöranden i brottmål. Rapporteringen omfattar emellertid inte några personuppgifter. Någon specifik narkotikarelaterad information samlar Domstolsverket inte in.

Det IT-baserade målhanteringssystemet MÅHS har installerats i de flesta domstolar. Det innefattar teknikstöd för målregistrering, lottning, dagbokföring, återsökning av registrerad information, statistikfunktioner Uppgifter om fällande domar rapporteras från domstolarna till

m.m. RPS via MÅHS eller via papperskopior på domar RPS läser in på

som optisk väg. RPS skickar sedan vidare vissa uppgifter till BRÅ för bearbetning och framställning av statistiktabeller. I ökad utsträckning kommer rapportering i framtiden att ske direkt till BRÅ. Data

sammanställs, analyseras och publiceras BRÅ.

Datakällor och uppgiftslämnare 29

2.3. l Riksåklagaren

Åklagarväsendet har ett ADB-baserat brottmålsdiarium, BRÅDIS,

vars

huvudsakliga syfte är att underlätta ärendehanteringen möjliggör

men också uttag av vissa statistiska uppgifter. Avidentiñerade statistiska uppgifter överförs månadsvis till en statistikbas f.n. endast är till-

som gänglig från Riksåklagarens kansli. Uppgifter kan fås för flera nivåer: brottsmisstankar, misstänkta personer och ärenden. Brottsmisstankeregistret innehåller de mest detaljerade uppgifterna. De statistiska

uppgifterna används för avstämning mot verksamhetsmålen.

De uppgifter används för BRÅ:s produktion statistik erhålls

som av huvudsakligen via RPS olika register. Uppgifter om strafforelägganden

direkt till BRÅ. rapporteras

2.3. l Rättsmedicinalverket

Rättsmedicinalverket och dess rättskemiska avdelning RKA i Linköping handlägger analyser från dödsfall där rättsmedicinsk obduktion eller andra undersökningar utförts samt samtliga fall där prov tagits i samband med misstanke om ringa narkotikabrott eget bruk eller vid misstanke om drograttfylleri. I RKA:s databas finns personrelaterade uppgifter samt resultaten från de rättskemiska analyserna.

Svaren lämnas till uppdragsgivaren, vanligen polisen. RKA sammanställer vidare statistiska uppgifter på uppdrag av polisen.

Beträffande de rättsmedicinska obduktionema finns i databasen också uppgifter om preliminär dödsorsak samt vissa andra omständigheter i samband med dödsfallet. Vid de olika rättsläkarstationema

sex sammanställs därutöver i varierande utsträckning omfattande statistik

mer

de dödsfall som har undersökts rättsmedicinskt inom respektive om rättsläkarstations upptagningsområde.

2.3. l Kriminalvården

Kriminalvården har ansvar för häkten, för kriminalvårdsanstaltema och for frivården. Statistiska uppgifter om narkotikarelaterade frågor produceras om samtliga dessa områden. De mest detaljerade uppgifterna gäller de som är intagna i kriminalvårdsanstalt.

personer

Primärdata finns i en personalct, som förvaras av den anstalt som har ansvaret för klienten eller av den aktuella frivårdsmyndigheten.

På varje anstalt finns ett lokalt klientadministrativt systern: KLAS- KVA. I detta registreras detaljerade behandlingsdata klienten.

om Bland annat noteras en bedömning av klientens alkohol- och/eller

30 Datakällor och uppgiftslämnare

narkotikamissbruk vid inskrivningen. Motsvarande lokala klientadministrativa system finns för häkten HÄK och för frivården FRAS. I dessa system är klienterna fullt identiñerbara med

personnummer m.m. De lokala klientadministrativa systemen gallras 3-6 månader efter det att klienten blivit utskriven ur kriminalvården.

Vid Kriminalvårdsstyrelsen KVS förs ett centralt register, det klientadministrativa systemet KUM. Detta ingår i Rättsväsendet informationssystem RI. I KUM registreras alla väsentliga officiella uppgifter om klienterna, såsom uppgifter om domen, straffets längd, placeringen, eventuella avvikelser och ekonomiska uppgifter klien-

om ten. Registret är personnummerbaserat.

Kriminalvårdsstyrelsen sammanställer utförliga uppgifter narko-

om tikasituationen bland de intagna och inom kriminalvården. Dessa redovisas bland annat i tre årliga publikationer: Kriminalvårdens årsredovisning, Kriminalvårdens officiella Statistik och Kriminalvårdens redovisning om drogsituationen. Uppgifter lämnas dessutom bland annat till Folkhälsoinstitutet och CAN.

Med hjälp av registerutdrag och sökningar i KUM framställs huvuddelen kriminalvårdens officiella statistik och större delen de sta-

av av tistiska uppgifter som ingår i årsredovisningen. För den mer detaljerade statistiken och däribland huvuddelen av de narkotikarelaterade uppgifterna kompletteras registerdata med sammanställningar som görs lokalt vid anstalterna, häkten eller frivårdsmyndighetema samt olika slag

av uppskattningar baserade på enkäter till personalen.

Den viktigaste narkotikarelaterade statistiken produceras be-

som skrivs i det följande.

Genom utdrag ur KUM redovisas antal klienter som intas i anstalt och där narkotikabrott ingår i brottsrubriceringen samt uppgifter om strafftid, kön m.m.

Vid inskrivningen i anstalt noteras i personakten en uppgift om känt narkotikamissbruk hos den intagne. Detta förs in i KLAS-KVA med en kod med tre kategorier 0inget missbruk under de senaste 12 månaderna i frihet, l klienten har använt narkotika under den senaste 12månadersperioden samt 2klienten har dagligen eller så gott dagligen använt narkotika eller har injicerat narkotika under den senaste 12månadersperioden. Bedömningen görs av vårdare med hjälp av tillgängliga uppgifter, i första hand klientens egna uppgifter, men även uppgifter från domen eller andra samhällsinstanser kan bidra till omdömet.

Anstaltema tillfrågas två gånger om året l april och 1 oktober om förekomsten av missbruk bland de intagna. Uppgifterna i journalerna och KLAS utgör underlaget for anstalternas svar. Svaren sänds till KVS i form av summerad statistik. Dessa uppgifter visar alltså hur

Datakällor och uppgiftslämnare 31

många av de intagna som vid en viss tidpunkt finns intagna på anstalt och som före verkställighetstiden början missbrukare. De dock

var ger ingen uppfattning om och i vilken utsträckning det förekommer missbruk inne i anstalterna.

Vid utgången av varje kalendermånad rapporterar anstalterna till KVS uppgifter om förekomsten av narkotiska preparat och omfattningen narkotikamissbruk på anstalterna. Uppgifterna bygger på vad

av som kommit till personalens kännedom i fråga om preparat och övriga inforrnationer via urinprovsanalyser, förhör med intagna, gjorda iakttagelser m.m. Uppgifterna redovisas per anstalt och är individanknutna.

Vidare redovisas bland annat uppgifter om beslag på anstalter och i häkten. Det gäller både beslag som görs ikontrollfiltret dvs. vid kontroll av brev och paket, vid intagning, vid återkomst efter permission och hos besökare och som görs inne på anstalten på intagna, i bostadsutrymmen och i allmänna utrymmen på anstalterna.

I statistiken redovisas också särskilda åtgärder som erbjuds och

som missbrukare kan delta

Sammantaget kan enligt Narkotikakommissionens mening sägas att KVS redovisar en utförlig och relativt tillförlitlig statistik om narkotikaförhållanden för dem som är intagna på anstalt och för dem är i

som frivård. Även del uppgifter det varit före anstaltstiden, dvs.

en om som domslut och tidigare missbruk kan bedömas ha hög kvalitet.

En studie av återfallen har påbörjats, men studien är inte utan problem. De detaljerade uppgifterna i KLAS gallras månader ef-

senast sex ter utskrivning och uppgifterna i KUM gallras efter fyra år. En gallring sker klienten avlider efter utskrivning.

också om

Inom KVS pågår också projekt med målsättningen att utveckla instrument för diagnos-, planering- och behandling. Detta kan på längre sikt medföra ökade möjligheter till mer dynamiska beskrivningar av klienternas missbruksproblem.

2.3.1.7 Brottsförebyggande rådet

Brottsförebyggande rådets huvuduppgift är att främja brottsförebyggande arbete genom utveckling, utvärdering, forskning och information inom det kriminalpolitiska området. BRÅ skall ett centrum for

vara forsknings- och utvecklingsverksamheten inom hela rättsväsendet. BRÅ genomför både forskning och projektbidrag för att initi-

egen ger

och stödja forskning inom det kriminalpolitiska området. BRÅ era ansvarar för Sveriges officiella rättsstatistik. Följande områden

32 Datakällor och uppgiftslämnare

BRÅ:s statistik innehåller information narkotikabrott: brottssta-

om tistik, lagföringsstatistik och narkotikastatistik.

I BRÅ:s uppgifter rättsstatistiken ingår att inte bara

om sammanställa uppgifter från olika myndigheter inom rättsväsendet utan också att analysera dem, tolka dem och sätta dem i relation till utvecklingen inom de områden som har studerats. Genomgången ovan av uppgiftssammanställningen inom de enskilda myndigheterna visar att uppgifter av delvis olika karaktär lämnas från myndigheterna, varför behovet är stort av ett övergripande och samlande perspektiv.

BRÅ ingår tillsammans med andra myndigheter inom rättsväsendet i en arbetsgrupp för att utveckla redovisningen inom Rättsväsendets Informationssystem. I detta arbete ingår översyn hur brott kodas

en av vid bearbetning och redovisning. Av annat pågående utvecklingsarbete kan nämnas studier med syfte att förbättra möjligheterna till intemationella jämförelser av kriminalstatistik.

BRÅ redovisar årligen statistik i olika skrifter och i databaser. En särskild skrift BRÅ:s narkotikastatistik har publicerats under 1999

om Narkotikastatistik. Personer lagförda för narkotikabrott 1996 och 1997. BRÅ 1999:2. Dessutom BRÅ ut rapporter från sina projekt

ger

och olika specialstudier.

2.3.2 med vård- och

Myndigheter behandlingsansvar

Under denna rubrik behandlas information och statistik från de myndigheter för vilka Socialstyrelsen har statistikansvaret. Det gäller bland andra kommunernas socialtjänst, Statens institutionsstyrelse samt

hälso- och sjukvården.

2.3.2.1 Kommunernas socialtjänst

Socialtjänsten har det övergripande ansvaret för insatserna för missbrukare. I 11 § SoL stadgas bl.a.:

Socialnämnden skall aktivt sörja för att den enskilde missbrukaren får den

hjälp och vård som han behöver för att komma ifrån missbruket. Nämnden

skall i samförstånd med den enskilde planera hjälpen och vården och noga

bevaka att planen fullföljs.

Även för vård enligt LVM efter beslut länsrätt har social-

som ges av tjänsten ett övergripande ansvar och socialtjänsten har också kostnadsansvaret för den avgift som Statens institutionsstyrelse SiS tar ut. De stöd- och vårdmöjligheter som kommunerna kan erbjuda missbrukare

Datakällor och uppgiftslämnare 33

varierar kraftigt mellan olika kommuner. I vissa kommuner finns specialiserade rådgivningsbyråer eller grupper av socialsekreterare

som särskilt arbetar med missbruksfrågor dit en klient med missbruksproblem kan hänvisas. Samverkan förekommer också med rådgivningsbyråer organiserade av primärvården eller sjukvården. I några kommuner finns rådgivningsbyråer och/eller ungdomsmottagningar med möjlighet till anonym rådgivning och stöd. Flertalet kommuner kan hänvisa till familjerådgivning. Annan öppenvård kan stödsamtal hos social-

vara sekreterare, eller speciella öppenvårdsenheter, dagcentraler etc.

Socialnämnden skall sörja för att den behöver vårdas eller bo i

som ett annat hem än det egna tas emot i ett familjehem eller i ett hem för vård eller boende 22 § SoL. Detta kan innebära ett behandlingshem för missbrukarvård eller annan vård i slutna former, såsom vård i familjehem. Strukturerad öppenvård med särskilda kompletterar

program och ersätter ibland institutionsvård. En ökande andel institutions-

av vården och den strukturerade öppenvården är fristående enheter, vilket innebär att tjänsterna upphandlas av kommunerna eller de enskilda socialdistrikten stadsdelsnämnderna.

När en person tar kontakt med socialtjänsten eller om socialtjänsten på eget initiativ tar kontakt med en invånare i kommunen skall detta dokumenteras, om det inte enbart gäller ren rådgivning. En social akt upprättas. I denna förs löpande in uppgifter om planerade och vidtagna åtgärder, socialbidrag m.m.

I socialregistret, dvs. sådant personregister innebär

som sammanställning av uppgifter, får sådana uppgifter som innebär myndighetsutövning, vissa ekonomiska uppgifter och liknande. föras in. Uppgifterna i socialregistret utgör till stor del grund för socialtjänstens verksamhetsberättelser vad avser verksamhetens volym och kostnader. En hel del av uppgifterna går också vidare till Socialstyrelsen för den officiella statistiken om socialtjänstens individinriktade insatser. Av den del av statistiken som är baserad på uppgifterna från socialregistret kan man dock endast i mycket begränsad omfattning utläsa information om missbruksrelaterade insatser.

Lokalt och regionalt gör vissa kommuner älva eller i samverkan

med andra kommuner och polis, landsting m.fl. lokala och regionala

kartläggningar missbrukssituationen. I lokala eller regionala hand-

av lingsplaner rörande narkotika eller missbruksfrågor kan också omfattningen vård och behandlingsinsatsema belysas. Sådana studier och

av kartläggningar görs i allmänhet inte med så standardiserade och kontrollerade metoder att de utan vidare kan användas för jämförelser med andra områden eller för sammanställning nationell statistik.

2 19-1520Narkotikastatistik

34 Datakällor och uppgiftslämnare .

2.3.2.2 Statens institutionsstyrelse

Statens institutionsstyrelse SiS bedriver vård och behandling som beslutats enligt LVM ellerLVU. I viss utsträckning kan även frivillig vård enligt 6 § SoL erbjudas.

Klientadministrativa uppgifter samlas dels i journaler men också i det ADB-baserade klientadministrativa systemet KIA, vilket är under uppbyggnad. Från KIA och j oumalema redovisas uppgifter om beläggning m.m., vilka bland annat ingår i SIS verksamhetsberättelse.

Den officiella statistiken om LVM-vården framställs Socialsty-

av relsen. SiS ansvarar för att uppgifter om utslcrivningar och antalet inskrivna vid respektive behandlingshem lämnas. I statistiken ingår bland annat uppgift om missbruksmedel och vissa personuppgifter.

En viktig uppgift för SiS är att dokumentera och följa upp klienter som vårdats på LVM-institutioner. Institutet för Kunskapsutveckling inom ungdoms- och missbrukarvården HCM stockholmsavdel-

vars ning utgör en självständig del av SiS organisation, arbetar med personalutbildning och kompetensutveckling. SiS och HåM samarbetar kring utveckling av DOK-systemet för kvalitetssäkring och utvärdering av vården. Genom DOK insamlas omfattande infonnation om klienterna, vilken bland annat innefattar uppgifter om alkohol- och narkotikaanvändning, sociala förhållanden, uppväxtvillkor och behandlingshistoria. Systemet används också av en del behandlingsenheter inom den frivilliga vården. Den inskrivna måste ge sitt medgivande för att uppgifterna skall få bevaras och användas för uppföljning och forskning. Genom att använda DOK-systemet erhålls hjälpmedel till vårdplanering, uppföljning och utvärdering. I skriften Årsrapport DOK 97 ges utförliga beskrivningar och analyser av de inskrivnas situation och

drogmissbruk. Uppföljningsstudier genomförs eller planeras för dem som finns

med i DOK-systemet, dvs. personer som blivit inskrivna under år 1996 eller senare och givit sitt medgivande till att medverka. För personer

inte deltar i DOK-systemet finns det inte möjlighet att använda som uppgifter från det klientadministrativa registret för forskningsändamål.

2.3.2.3 Insatser inom hälso- och sjukvård

Sjukvårdens specialiserade narkomanvård ges huvudsakligen på särskilda narkomanvårdsavdelningar eller på psykiatriska kliniker. Avgiftningar i samband med inledning av planerad vård eller på grund av omedelbart omhändertagande enligt LVM och värd av psykiatriska komplikationer är de vanligaste insatserna. Narkotikamissbrukare kan

Datakällor och uppgiftslämnare 35

också komma i kontakt med sjukvården i många andra situationer. Det kan gälla akutvård på grund av en skada som endast har indirekt

samband med missbruket, akutvârd på grund av förgiftning s.k. överdos, vård på grund av infektioner, t.ex. hepatit eller hiv. Primärvården, missbrukskliniker, mödravården och annan öppenvård och rådgivning har också kontakter med narkotikamissbrukare. Underhållsbehandling med metadon drivs av sjukvården vid särskilt utsedda enheter i samverkan med berörda kommuner. Slutligen kan sjukvården också bli berörd då en missbrukare avlider. Dödsbevis och dödsorsaksintyg skall upprättas av ansvarig läkare. I de fall då en missbrukare påträffas död eller dödsfallet beror på förgiftning eller annan skada skall dock en rättsmedicinsk undersökning genomföras och dödsorsaksintyget utfärdas av rättsläkare se avsnitt 3.4.2.2-3.4.2.3

De journaler som skall upprättas inom sjukvården vid varje behandlingskontakt får inte användas som källa för reguljär statistik. Däremot finns det inom slutenvården fasta rutiner för rapportering till det regionala och nationella patientregistret slutenvårdsregistret. Genom att en klassificering patientens problem enligt ICD-koder Internatio-

görs av nal Classification of Diseases kan man ur registren ta fram antal personer som vårdats med narkotikarelaterade diagnoser.

När det gäller hälso- och sjukvårdens öppenvård och andra kontakter med missbrukare föreligger ingen samlad nationell statistik. I varierande grad redovisar dock olika sjukvårdsenheter, sjukvårdsdistrikt och landsting sin verksamhet, där också mer eller mindre detaljerade

uppgifter om den missbruksrelaterade verksamheten kan ingå.

2.3.2.4 Smittskyddsinstitutet

Vid konstaterad smittsam sjukdom såsom hiv eller hepatit skall anmälan göras till den smittskyddsläkare som finns i varje län samt till Smittskyddsinstitutet. Institutet framställer löpande statistik antalet smit-

om tade, trolig smittväg m.m. Uppgifter om spridning av hiv och hepatit är av särskilt intresse när det gäller att kartlägga narkotikamissbrukets konsekvenser.

2.3.2.5 Läkemedelsverket

Läkemedelsverket för noggrann statistik över tillstånd och handel med narkotikaklassade läkemedel och prekursorer ämnen som kan omvandlas till narkotika eller som används vid illegal framställning av

36 Datakällor och uppgiftslämnare

narkotika. Rapport sker nationellt och till FN Internationella narkotikakontrollstyrelsen, INCB.

2.3.2.6 Socialstyrelsen

Socialstyrelsen har inte bara ansvaret för den officiella statistiken rörande sjukvården och socialtjänsten, utan har också ansvar för tillsyn, analys och uppföljning av sjukvården och socialtjänsten. Två centra av särskild betydelse för produktion av statistik och annan kunskapsutveckling är knutna till Socialstyrelsen, nämligen Epidemiologiskt centrum EpC och Centrum för utveckling av socialt arbete CUS. Båda centra har egna styrelser och egna kanslier.

EpC skall följ analysera och rapportera om utbredning och utveckling befolkningens hälsa, sjukdomar, sociala förhållanden, värdut-

av nyttjande och riskfaktorer för sjukdomar och sociala problem. EpC sva-

dels för huvuddelen av den statistik som Socialstyrelsen publicerar, rar dels genomför och publicerar EpC olika typer av specialstudier.

CUS har till uppgift att på vetenskaplig grund sammanställa kunskap och erfarenheter om det sociala arbetets värde för klienterna och i ett bredare samhällsperspektiv. CUS arbetsfält omfattar i första hand den verksamhet bedrivs inom socialtjänstens individ- och familje-

som

CUS har ett särskilt program för studier kring missbrukarvård. omsorg. I detta ingår bland annat studier metoder och underlag för lokal

av uppföljning.

Statistik missbrukarvård inom socialtjänsten

om Socialstyrelsen framställer inom ramen för statistik om socialtjänstens individinriktade insatser statistik om vård enligt LVM och om vård i hem för vård eller boende HVB.

Den statistik som rör vård enligt LVM sammanställs genom att uppgifter inhämtas från länsrätterna om beslut om omedelbart omhändertagande fattade polismyndighet, länsrätt eller Socialnämnd och läns-

av rättsbeslut vid ansökan vård enligt LVM. Via Statens institutions-

om styrelse SiS rapporterar de behandlingshem som drivs av SiS om sina inskrivningar respektive utskrivningar under året.

När det gäller övriga HVB-hem rapporterar varje behandlingsenhet antalet inskrivna viss dag och antalet utskrivningar under året.

Uppgifterna om LVM-vården torde vara relativt tillförlitliga och är också detaljerade än uppgifterna om den frivilliga vården. Det sker

mer stora förändringar inom vårdstrukturen och Socialstyrelsen har inte all-

Datakällor och uppgiftslämnare 37

tid data om alla behandlingsenheter aktuella. Vidare är uppgiftslämnandet frivilligt och ett visst bortfall förekommer Insatser för vuxna missbrukare i hem för vård eller boende/HVB 1997.

Under år 1998 har en ny statistikstruktur utarbetats. I denna ingår öppenvårdsinsatser och familjehemsvård. I ett relativt omfattande enkätformulär får socialtjänsten besvara uppgifter om antal personer i olika vårdformer, antal vårddagar m.m. Till viss del kan kommunerna utläsa dessa uppgifter ur sina socialregister men dessa behöver kompletteras med relativt omfattande manuella insatser i varje kommun/ socialdistrikt. Undersökningen ger upplysningar om kommunernas totala insatser for vuxna missbrukare men kan inte ge någon information

typen missbruk. Varje kommun redovisar summerad statistik, om av varför några andra fortsatta bearbetningar än summeringar och geografisk uppdelning inte blir möjliga.

Avsikten är att undersökningen skall kompletteras genom utvidgade enkäter med ett urval cirka 70 kommuner i kommunpanel. Två

av en gånger år skall uppgifter om antal personer som f°ar vård och vilken

per typ missbruksmedel som dessa använder samlas in via panelen.

För att nå ut även till enheter med annan huvudman än socialtjänsten har Socialstyrelsen genom en enkät tillfrågat cirka l 000 behandlingsenheter driver specialiserad behandling alkohol- och

som av vuxna drogmissbrukare förhållandena den 31 1999. Avsikten är

om per mars dubbel enkäten skall dels ge underlag för ett aktuellt register av

behandlingsenheter, dels skall den en bild av vilken struktur behand-

ge lingen har och hur många som nås av den. Uppskattningar skall också länmas klienternas missbruksförhållanden alkohol-, narkotika- el-

om ler blandmissbruk. Endast mängduppgifter och vissa data om enhetens inriktning skall Uppgifterna i enkäten kan inte besvaras med

uppges. hjälp utdrag register utan måste lärmias som bå-

av ur svar av personer de känner verksamheten väl och har detaljerad kunskap om klienterna.

Socialstyrelsen genomför och publicerar fortlöpande olika studier

missbrukarvården dels är baserade på den officiella statistiken, om som dels på särskilda undersökningar. Två rapporter som delvis baseras på uppgifter från individdata socialakter är Kursändring inom missbru-

ur karvården och Balans i missbrukarvården

Statistik missbrukarvård inom sjukvården

Sedan slutet 1970-talet har Socialstyrelsen vart tredje år genomfört

av inventeringar i den slutna psykiatriska vården vilket kan

gör att man följa utvecklingen dels av den slutna psykiatriska vårdens omfattning, dels av andelen inneliggande patienter med narkomanidiagnoser.

38 Datakällor och uppgiftslämnare

Socialstyrelsen ansvarar för det s.k. slutenvårdsregistret. Vidare sammanställer Socialstyrelsen årligen rapporter antal utskrivningar från

om slutenvården med diagnosen narkomani ICD 304 eller drogpsykos ICD 292 samt deras andel av det totala antalet inneliggande patienter den l mars.

Vid Socialstyrelsen förs ett särskilt register över de får behandling

som med metadon f.n. begränsat till maximalt 600 patienter. Avsikten är i första hand att Socialstyrelsen skall kunna kontrollera att de bestämmelser som gäller för metadonbehandling följs. I denna statistik finns uppgifter bland annat om ålder, kön, hemort och dos för de patienter som är i behandling. Enligt kommissionens bedömning kan registret endast ge begränsad information om heroinmissbrukets omfattning eftersom intagningen till metadonprogrammen är begränsad.

Dödsorsaksregistret

Vid dödsfall skall alltid ett dödsbevis och dödsorsaksintyg med trolig dödsorsak upprättas av ansvarig läkare. Vid oklarheter, misstanke

om brott eller om man kan anta att dödsfallet haft samband med drogmissbruk skall en rättsmedicinsk undersökning i regel genomföras. Uppgifterna från eventuell rättsmedicinsk undersökning förs in på dödsorsaksintyget, som sänds till Statistiska centralbyrån SCB. SCB ansvarar för kodning och kontroll av intygen samt produktion av dödsorsaksregistret på uppdrag av Socialstyrelsen som är statistikansvarig myndighet. Dödsfall registreras och dödsorsaker kodas efter ett gemensamt internationellt kodsystem International Classification of Disea-

ses ICD. Detta systern medger möjligheter att följa utvecklingen

av olika dödsorsaker över tid och göra internationella jämförelser av utbredningen av olika sjukdomar. Medicinsk utveckling och epidemiologiska intressen medför att klassiñkationssystemet måste revideras med vissa mellanrum. Sverige tillämpade mellan åren 1987 och 1996 den 9:e revisionen har fr.o.m. år 1997 övergått till den 10:e revi-

men sionen. Varje ny revision medger möjligheter till mer detaljerade klassifikationer än tidigare men medför också att jämförbarheten över tid kan bli begränsad. Omläggningen till ICD lO innebär för Sveriges del att sammanställningen av uppgifter har försenats, varför de senast tillgängliga uppgifterna är från år 1996 då alltså ICD 9 fortfarande

tillämpades Dödsorsaker 1996.. Publicering av dödsorsaksstatistiken för år 1997 väntas ske under våren år 2000 se även avsnitt 3.4.2.2.

2.4 Andra informationskällor än

registerdata

2.4. l Inledning

Registerdata och andra uppgifter från offentliga myndigheter utgör den största delen av den egentliga statistiken om narkotika. Ytterligare infonnation behövs dock för att få en klarare bild situationen. Det

av handlar dels om uppgifter som myndigheter har inte

men som rapporteras i form av statistik, dels om uppgifter som inte är tillgängliga genom register eller via myndigheterna. Exempel på sådana uppgifter är svar från enkäter, paneler, speciella undersökningar, forskning m.m.

Här lämnas några exempel på sådan informationsinsamling.

2.4.2 Enkäter och

surveyundersökningar

I Sverige finns en lång tradition av att genomföra alkohol- och drogvaneundersökningar, både på riksrepresentativa urval och på delgrupper av befolkningen. Skolundersökningar har således genomförts regelbundet sedan år 1971, varför det är möjligt att göra vissa jämförelser över tid. Frågeundersökningar där ställer frågor drogvanor är

man om förknippade med en mängd metodologiska problem men är ändå den viktigaste kunskapskällan när det gäller befolkningens erfarenhet av och inställning till droger.

Ett problemen är att man kan anta att den tillfrågade medvetet

av eller omedvetet försöker beskriva sina vanor, handlingar och åsikter på ett sådant sätt att han framstår som en "icke avvikande" När

person. frågorna gäller känsliga områden såsom narkotikaanvändning antas risken vara särskilt stor att svaren blir "tillrättalagda". Gjorda kontrollundersökningar visar också att svaren innebär en underskattning av den faktiska konsumtionen. Ett annat problem är att människor lever i

som utkanten av samhället, vilket är vanligt för missbrukare, kanske inte alls svarar på frågoma, eftersom de inte har fast adress, inte svarar på telefon eller vägrar delta i undersökningen.

FHI och CAN påpekar i sin Rapport 99 att man kan anta att enkätdata, trots metodens begränsningar, relativt väl speglar förändringar i svarsfördelningen från ett år till ett annat när det gäller

personer som använt cannabis en eller ett fåtal gånger. Ju mer frekvent missbruket är, desto större blir skillnaderna mellan undersökningsresultat och verklig-

40 Datakällor och uppgiftslämnare

het. Vanligtvis brukar man därför utgå från att man inte fångar upp det tunga missbruket med hjälp av frågeundersökningar. De undersökningar som presenteras här genomförs alla av eller på uppdrag av FHI/CAN.

Skolundersökningar

Skolundersökningar genomförs regelbundet varje år sedan 1971. En enkät med frågor om elevernas drogvanor distribueras till riksrepresentativa urval klasser. Storleken på urvalet har tidigare varierat något.

av Under den senaste tioårsperioden har dock cirka 6 000 elever i årskurs 9 medverkat årligen. Bortfallet har uppgått till cirka 10 procent. Vartannat år genomförs undersökningarna i årskurs varvid knappt 4 000 elever deltar.

Mönstringsundersökningar

Mönstringsundersölmingarna är årliga undersökningar bland alla som infinner sig till mönstring vid pliktverkets regionkontor och merparten

dem är 18 år. Studien genomförs sedan år 1970 med anonyma av gruppenkäter, vilka besvaras enskilt och därefter läggs i svarslådor av respondenterna. Årligen mönstrat cirka 50 000 personer och hittills har

milj besvarat enkäten. över en on

Ungdomsundersökningar

Ungdomsundersökningar har genomförts kontinuerligt sedan slutet av

1970-talet. De två senaste undersökningarna åren 1996 och 1998 utfördes TEMO på ett urval ungdomar i åldern 15-24 år. På grund av

av byte opinionsinstitut för undersökningarna och vissa variationer i

av undersökningsdesignen har inte uppgifterna höga grad jäm-

samma av förbarhet skol- och mönstringsundersökningarna.

som

Allmänhetens alkohol- och narkotikavanor

Undersökningar av allmänhetens drogvanor har genomförts sedan början av l980-talet, först av SIFO och senare av TEMO. Personerna i urvalet intervjuas vid personliga besök i hemmen. Undersökningarna genomförs i regel som en s.k. omnibus, vilket innebär att frågefonnulåret delas flera uppdragsgivare. Urvalet har varierat mellan 500 och

Datakällor och uppgiftslämnare 41

l 500 i åldrarna 18-70 eller 15-75 år. Urvalets storlek gör att

personer man kan dra vissa slutsatser om hela åldersintervallet, men att osäkerheten blir betydligt större om materialet skall delas i mindre

upp åldersgrupper.

Andra enkätundersökningar

Vid speciella tillfällen eller för särskilda projekt har enkätundersökningar genomförts. Nämnas kan t.ex. ESPAD-undersökningen som genomfördes våren 1995 i 26 europeiska länder. Cirka 75 000 europeiska elever födda år 1979 besvarade anonymt formuläret. CAN var initiativtagare till undersökningen och svarade för samordning och för den svenska delen. En ny studie kommer att genomföras under år 1999.

2.4.3 Paneler och annan kvalitativ information

CAN har kontakt med ett antal regionala rapportörer som regelbundet rapporterar om förändringar i narkotikasituationen och missbruksläget. Erfarenheten är att man genom dessa snabbt får information om nya missbruksmedel eller missbruksmönster har förekommit, men

om nya att det är svårt att värdera informationen.

Till Rikspolisstyrelsen, CAN, FHI och andra myndigheter som arbetar med narkotikafrågor kommer också olika former av kvalitativ information på konferenser och vid seminarier.

2.4.4 Kartläggningar

Det tunga narkotikamissbruket kan inte speglas med hjälp av enkätundersökningar utan får uppskattas med hjälp av de olika indikatorer på missbrukets omfattning och dess konsekvenser som går att avläsa i an-

statistik. Ett ambitiösa försök har dock gjorts att beräkna antalet nan par missbrukare. Utredningen om narkotikamissbrukets omfattning UNO genomförde år 1979 en totalundersökning med hjälp av case-findingteknik. Denna teknik innebar att man frågade ett stort antal informatörer missbrukare de hade kännedom om. Varje individ fick ett

om kodnummer, för att säkerställa att en individ endast räknades en gång. I undersökningen lämnades uppgifter från enheter huvudsakligen inom socialvård, sjukvård, kriminalvård och polis. Utredningen definierade tungt missbruk alla personer med injektionsmissbruk eller nästan

som dagligt annat narkotikamissbruk i någon form. Utredningen uppskat-

42 Datakällor och uppgiftslämnare

tade antalet tunga missbrukare till 10 000-14 000 i hela landet,

varav 7 500-10 000 var injektionsmissbrukare. Av dessa bedömdes 1 500- 2 000 vara dagliga injektionsmissbrukare.

År 1992 genomfördes case-fmdingundersölcning

en ny av det tunga narkotikamissbruket Olsson et al.: Det tunga narkotikamissbrukets omfattning i Sverige 1992. Denna hade stora likheter med den undersökning som genomfördes år 1979, men var till skillnad från denna inte en totalundersökning utan omfattade ett urval av kommuner och polisdistrikt. Det är svårt att med säkerhet uttala sig metodskillnademas

om betydelse för resultaten och utredarnas slutsatser har varit föremål för diskussion.

Totalt uppskattades det år 1992 finnas mellan 14 000 och 20 000 personer med tungt narkotikamissbruk enligt definitioner i

samma som

1979 års UNO-undersökning. En viss, kontinuerlig ökning antogs ha

skett av antalet missbrukare. Samtidigt hade, enligt undersökningama, missbrukarnas medelålder ökat från 27 till 32 år.

En tredje studie som delvis baseras på case-findingtelcnik genomförs f.n. av CAN. I detta projekt Narkotikamissbruk bland sociala marginalgrupper MAX tillfrågas centrala rapportörer i ett antal nyckelorter

om narkomaner man har kännedom om. Avsikten är att resultaten skall kunna jämföras med dem från 1979 och 1992 års undersökningar. I den nya undersökningen tillkommer dessutom några perspektiv, bland

annat önskar man belysa narkomanemas samlade livssituation sett ett

ur marginaliseringsperspektiv. Publicering av resultaten beräknas ske

under hösten 1999.

Case-findingundersölcningar av denna typ kan relativt tillförlit-

ge liga resultat som i viss mån kan valideras genom jämförelser med andra indikatorer på missbruk. Undersökningarna är emellertid omfattande, tidsödande och dyrbara, varför de inte kan utföras annat än med relativt stora mellanrum.

Lokala case-findingundersölcningar med likartad metodik i

som UNO-undersökningama har genomförts i Göteborg 1987/88, i Malmö 1977 och 1987, i Luleå 1984 och 1988, och i Stockholm 1967, 1984, 1987, 1993 och 1996.

2.4.5 i Stockholm

Stickmärkesundersölmingen

Sedan år 1965 har intagna vid Kronobergshäktet i Stockholm undersökts avseende förekomsten av stickmärken från intravenöst missbruk. Under senare år har även intagna vid häktet i Huddinge inkluderats. Sjuksköterskor undersöker de intagna och observationerna registreras på rapportkort. Det omfattande materialet förvaltas f.n. Samhälls-

Datakällor och uppgiftslämnare 43

medicinska enheten vid institutionen för folkhälsovetenskap vid Karolinska institutet.

Materialet innebär att det finns mycket långa tidsserier av observationer på de som intagits vid häktet i Stockholm. För närvarande råder osäkerhet om undersökningen kan fortgå och i vilken omfattning bearbetningar kan ske. Narkotikakommissionen har erfarit att Folkhälsoinstitutet har tagit initiativ till att undersöka möjligheterna att stickmärkesundersökningen skall kunna fortgå.

Narkotikakommissionens bedömning är att materialet inte självständigt kan ligga till grund för bedömningar om narkotikamissbrukets omfattning. Däremot är det värdefullt för forskningsändamål och för att jämföra med andra indikatorer på missbrukets spridning. Narkotikakommissionen kommer därför att behandla frågan i samband med sin kommande genomgång av forskningsfrågor.

2.5 och

Sammanställning, rapportering

analys av data

Brottsförebyggande rådet BRÅ sammanställer, analyserar och publi-

information data från rättssystemet. BRÅ medverkar också i cerar om utvecklingsarbete inom Rättsväsendets Informationssystem.

Socialstyrelsen är statistikansvarig myndighet för socialtjänsten och hälso- och sjukvården och sammanställer och publicerar uppgifter och statistik om dessa frågor samt analyser av utvecklingen inom bland annat missbrukarvården.

Folkhälsoinstitutet FHI har regeringens uppdrag att följa narkotikautvecklingen och att vara svensk kontaktpunkt i det europeiska nätverket REITOX, vidare har FHI huvudansvaret för rapporteringen till det europeiska centret ECNN. För denna rapportering har FHI inrättat en styrgrupp, bestående av företrädare för CAN, Rikspolisstyrelsen, Socialstyrelsen, Statens Institutionsstyrelse och Tullverket.

FHI utger tillsammans med CAN årligen en rapport om alkohol- och narkotikautvecklingen i Sverige, där tillgängliga data presenteras och analyseras Drogutvecklingen i Sverige. Rapport 99.

Tullverket, FHI, Rikspolisstyrelsen och Alkoholinspektionen arbetar under år 1999 med ett projekt kallat Att mäta samhällsnyttan myn-

av digheternas insatser. Utgångspunkten i arbetet är de beräkningar som gjordes i utredningen "En gräns en myndighet" SOU 1998:18, där

den samhällsekonomiska nyttan sattes i relation till resursinsatsen. Avsikten är att utveckla metoderna att beräkna de kostnader som narkotikamissbruk förorsakar och med ledning därav bedöma nyttan

44 Datakällor och uppgiftslämnare

tullens insatser för att stoppa narkotikan. I bakgrundsbeskrivningen till projektet sägs att man för att beräkna den samhällsekonomiska nyttan av myndigheternas verksamhet mot narkotika måste känna till såväl hur marknaden i Sverige för narkotika ser ut som nivån på den totala konsumtionen av narkotika. Projektet beräknas pågå under hela år 1999. Projektet knyter an till en av Narkotikakommissionens uppgifter, nämligen att söka metoder för att uppskatta den totala mängden narkotika i samhället och kommissionen har för avsikt att följa detta arbete.

3 Önskvärd information om

narkotikans spridning

3.1 Övergripande målsättning

Narkotikakommissionen att de system och metoder som skall

anser användas för att sammanställa narkotikarelaterad statistik skall medge långsiktigt hållbara lösningar. Den statistik som samlas in från myndigheter skall i möjligaste mån bygga på sådana primärdata från lokala myndigheter är lätt tillgängliga och på sådana lokala sammanställ-

som ningar lokalt kan vara av värde. Det är nödvändigt att information

som kan erhållas tillgången på och utnyttjandet av vård- och behand-

om lingsresurser.

Enkäter och andra undersökningar bör vara tillräckligt flexibla för att kunna till förändringar men samtidigt så stabila att långa

anpassas tidsserier kan upprättas.

I följande avsnitt skall kommissionens bedömning narkotikarela-

av terad statistik och information narkotikaläget behandlas med

annan om utgångspunkt från de frågeställningar inledde avsnitt 1.6, nämligen

som antalet missbrukare, tillgången på narkotika, konsekvenser av narkotikamissbruk och vård- och behandlingsinsatser. Under avsnitt 3.2 och i bilaga 2 lämnas relativt utförliga beskrivningar av olika metoder för att bedöma missbrukets omfattning. Syftet är bland annat att belysa vilka basfakta kan behövas för att kunna tillämpa de skilda metoderna.

som

Det bör dock framhållas att information från samtliga områden oftast behövs även för att göra en rättvisande bedömning av förhållandena inom ett delomrâde. Behovet av samlade analyser behandlas i avsnitt 3.6.

Inom för det europeiska samarbetet sker betydande utveck-

ramen lingsinsatser. Syftet är att få klarare bild narkotikasituationen i

en av medlemsländerna och att öka möjligheterna till att få rättvisande och jämförbara data länderna emellan. Enligt Narkotikakommissionens bedömning bör i det svenska nationella arbetet dra nytta av det

man utvecklingsarbete som drivs europeiskt. På så sätt kan dubbelarbete undvikas. Emellertid kan det i vissa lägen och för vissa ändamål vara

46 Önskvärd narkotikans

information om spridning

lämpligt att utöver den datainsamling görs inom för

som ramen europasamarbetet också insamla och bearbeta information enligt renodlat

mer nationella önskemål. De krav det EU-samarbetet ställer kan såle-

som des betraktas miniminivå.

som en

3.2 Antalet missbrukare och deras

missbruksmönster

3.2.1 och definitioner

Inledning

Information om antalet missbrukare är väsentlig både för att kunna planera vård, behandling och andra insatser mot narkotika och för att avläsa effekterna av samhällets insatser mot narkotika. Olika typer in-

av satser behövs för en socialt utslagen injektionsmissbrukare och för

en ung människa som har prövat narkotika några gånger. Därför är också kunskap om missbruksmönstret viktig.

I detta delbetänkande används de tre kategorierna tungt missbruk, sporadiskt missbruk och experimentellt missbruk. I Sverige är all ickemedicinsk användning av narkotika olaglig, varför all sådan användning av narkotika är att betrakta som missbruk. Detta uttryck används också i denna promemoria för att beteckna all illegal användning

av narkotika.

En av de mest använda definitionerna tungt narkotikamissbruk har kommit att bli den arbetsdeñnition som användes Utredningen

av om narkotikamissbruk år 1979, dvs. injektion av narkotika under det senaste året oavsett frekvens eller, om injektion inte förekommit, daglig eller så gott som daglig användning av narkotika under de senaste fyra

veckorna. De sporadiska missbrukarna utgäfiê av den mellankategori

som har ett pågående missbruk av narkotika, inte i sådan

men en omfattning att de uppfyller definitionen -ema tungt narkotikamissbruk. Den experimentella gruppen består till allra största delen

av personer som vid ett eller ett fåtal gånger testat något eller några narkotiska preparat.

För att kartlägga storleken de olika populationer uppfyller

som ovanstående definitioner har olika metoder använts. Det experimentella missbruket har följts genom framför allt survey-undersökningar bland skolelever och mönstrande, samt bland allmänheten via s.k. omnibusundersökningar genomförda av olika opinionsinstitut SIFO, TEMO m.tl.. Kraven på resultat som exakt anger nivåerna har inte ansetts behöva sättas i främsta rummet. I första hand är syftet att följa tenden-

Önskvärd information narkotikans spridning 47 om

varför vissa felmarginaler kan tolereras förutsatt att felen är serna någorlunda likartade över tid. Information det sporadiska missbruket har också huvudsakligen om hämtats via ovan nämnda survey-undersökningar. Resultaten är här mindre framgångsrika beroende på en kombination av att urvalen i desstudier är relativt små och att användning narkotika hittills varit sa av sällsynt företeelse i Sverige. Det har medfört att antalet personer en med regelbundet missbruk av narkotika som besvarat enkätema/intervjuema varit mycket litet, vilket medför mycket stora slumpfel. En möjlighet att komma till rätta med detta problem är att genomföra undersökningarna med betydligt större urval. Kostnaderna blir då mycket höga. Ett bättre sätt är sannolikt att göra undersökningarna på särskilda urval personer där sannolikheten att finna sporadiska missbrukare är av högre, t.ex. vissa åldersgrupper i storstadsornrådena.

3.2.2 Metoder för att få

kunskap om omfattningen

av det tunga narkotikamissbruket

Grovt sett kan man skilja mellan två slags metoder för beräkningar av narkotikamissbrukets omfattning; direkta och indirekta. Till de direkta metoderna hör case-ñndingstudier och skattningar av initiesurveys, rade Till de indirekta hör en rad metoder som via olika indipersoner. katorer försöker uppskatta omfattningen av missbruket. För en mer detaljerad redogörelse hänvisas till bilaga där fil. dr. Börje Olsson vid CAN på Narkotikakommissionens uppdrag har lämnat beskriven metoder för sådana uppskattningar. ning av

3.2.2.1 Direkta metoder

Surveys

Surveys, alltså undersökningar där ingår i någon form av personer som urval tillställs ett antal frågor, används i en rad sammanhang. Mest kända är kanske de opinionsundersökningar görs institut som SIFO som av och TEMO. Frågor alkohol och narkotika har under många år om inkluderats i denna typ av undersökningar. Till survey-undersökninghör också CAN skol- och mönstringsundersökningar. Ibland arna :s genomförs också undersökningar som ett led i olika forskningprojekt. Som nämnts detta på sin höjd tillförlitliga resultat om de ungefärger liga andelarna i befolkningen som har erfarenhet av narkotika och om trenderna över tid. Däremot de ett mycket dåligt underlag för skattger

48 Önskvärd narkotikans

information om spridning

ningar av mera allvarliga former narkotikamissbruk. Missbrukare

av nås sällan, vare sig man genomför undersökningar postenkäter,

genom

telefon- eller besöksintervjuer.

Case-findingstudier

Sverige har som ett av få länder använt sig nationella

av casefindingstudier för att karlägga omfattningen vad i dessa

av som sammanhang benämnts tungt narkotikamissbruk. Metoden är i grunden enkel; de narkotikamissbrukare är kända räknas. I praktiken är

som dock metoden både svår, tids- och kostnadskrävande. De svenska erfarenheterna från studierna 1979, 1992 och den för närvarande

som genomförs, visar att metoden fungerat ganska väl att stora svårig-

men heter uppstått i takt med att samhällets för arbetet med narko-

resurser tikafrågoma urholkats. Ett av de viktigaste skälen till att de flesta länder valt att inte använda sig case-findingstudier på nationell nivå är

av avsaknaden av en utbyggd och välfungerande offentlig sektor. En fortsatt användning av case-ñndingstudier på nationell nivå i Sverige förutsätter att samhällets arbete med narkotikamissbrukare har sådan nivå

en att kunskapen enskilda missbruk är så god att det finns

om personers möjligheter att efterfråga den detaljerade kunskap krävs för att

som klassificera missbruket i enlighet med den definition valts.

som

Vissa forskare ifrågasätter om case-ñndingmetoden är möjlig att tilllämpa i dag. Metoden bör dock inte utmönstras diskussionen

ur om framtida metoder för kartläggning av missbruket. Ett möjligt tillvägagångssätt vore lokala studier, t.ex. i ett mindre urval kommuner. De

av resurser som står till buds skulle då kunna koncentreras och ett bättre resultat uppnås. Även de resultat erhålls skulle otillräck-

om som vara liga för säkra uppräkningar till nationella uppskattningar, skulle de ändå kunna ge ett relativt tillförligt underlag för bedömningar trender-

av na i utvecklingen. De bör emellertid kombineras med analyser andra

av indikatorer.

Uppskattningar av missbruket gjorda initierade

av personer

En mycket enkel metod är antalsskattningar gjorda bör

av personer som ha god kLmskap om narkotikamissbruket. Ett sådant försök gjordes i Sverige år 1977 och senare också i Norge. En panel i respektive kommun angav det antal narkotikamissbrukare uppfattade fanns i kom-

man munen. Vare sig i Sverige eller Norge har man bedömt att ett sådant tillvägagångssätt självständigt kan ligga tillgrund för tillförlitliga

Önskvärd narkotikans spridning 49

information om

uppskattningar. Däremot kan det tänkbart att använda metoden i vara kombination med andra metoder cross-Validation. Som självständig metod lämpar sig denna typ av rapportering bättre för att fånga upp trender och tendenser på området. Det är också så den har använts i Sverige s.k. regionala rapporteringssystem. i CAN :s

3.2.2.2 Beräkningar med hjälp av indikatorer

Bland övriga EU-länder tycks det vanligaste vara att man försöker utnyttja olika s.k. indikatorer för att skatta narkotikamissbrukets omfattning. Den allmänna principen är också här enkel; indikatorerna antas hänga med själva missbruket så förändring i detta på ett samman att en känt sätt påverkar indikatorerna. En förutsättning är dock att ingen anfaktor oberoende missbruket förändringar i indikatom eller nan av ger så är fallet, att kan korrigera för detta. Några av de vanligaste om man indikator-metodema beskrivs i bilaga

3.2.3 Sporadiskt missbruk

Det är inte känt i vilken omfattning sporadiskt missbruk, dvs. återkommande missbruk narkotika inte kan kallas tungt, förekommer. av som Denna missbruk avspeglas inte i enkätundersökningar och inte typ av heller i någon större omfattning i de indikatorer eller case-findingstudier används för att kartlägga det tunga missbruket. som Det är dock angeläget att söka kartlägga storleken och missbruksmönstret hos denna flera skäl. För det första kan man anta att grupp av övergången från experimentellt missbruk till tyngre missbruk går via sporadiskt missbruk, för det andra kan anta att denna grupp utgör man viktig rekryteringsbas för spridning narkotika till nya individer en av och för det tredje är det troligt att med ett sporadiskt missbruk personer har möjlighet att finansiera sitt missbruk utan brottslig verksamhet. Det sistnämnda innebär att det flyter in pengar till narkotikahanteringen är praktiskt taget omöjligt för kontrollmyndighetema att spåra. Om som mängden narkotika omsätts på detta sätt inte är obetydlig innebär som det att marknaden för illegal narkotika underhålls. Metoder bör utvecklas för att söka kartlägga detta missbruk. En meenkätundersökningar med s.k. snow-ball sampling. Det tod kan vara innebär att ber i målgruppen, dvs. i detta fall någon som man en person sporadiskt har använt narkotika, att ett antal personer som han namnge eller hon känner till också gör det. Av dessa lottas ett mindre antal som

50 Önskvärd narkotikans

information om spridning

också får uppge ett antal personer, Vissa slutsatser kan sedan dras osv. av hur många namn som efter en tid blir gemensamma. En annan väg kan vara att genomföra urvalsundersökningar riktade till speciella grupper, andra undersökningar har identifiesom genom rats ha hög alkohol- och drogförbrukning. Beslag av narkotika eller positivt utfall verifikationsanalys vid av misstanke om ringa narkotikabrott eget bruk bland tidipersoner som gare inte varit misstänkta för narkotikabrott eller är kända socialav tjänsten är en annan indikator på sporadiskt missbruk.

3.2.4 Experimentellt missbruk

De kunskaper vi har om utvecklingen och omfattningen befolkning-

av ens narkotikavanor, s.k. tillfälligt eller experimentellt missbruk, kom-

mer huvudsakligen från intervju- och enkätundersökningar. De svenska

undersökningarna bland skolelever och värnpliktiga mönstringsundersökningama har en internationellt erkänt hög kvalitet och har pågått under lång tid. Skolundersökningama bland elever i årskurs 6 vartannat år och 9 varje år bör enligt Narkotikakommissionens mening fortsätta enligt i stort sett nuvarande mönster. Vämpliktsundersökningama värdefull information i ett långt ger tidsperspektiv om 18-åriga pojkars narkotikavanor. Besparingar och andra förändringar inom försvaret kan dock medföra att hela årskullen inte längre kommer att kallas till mönstring. Narkotikakommissionen anser dock att undersökningama bör fortsätta även andelen om som kallas till mönstring minskar. Den långa tidsserien och det faktum att man på ett enkelt sätt når ett tvärsnitt den manliga befolkningen talar av for fortsatta studier. Eventuellt kan andelen kallas till man, om som mönstring sjunker avsevärt, överväga att endast tillfråga ett urval. Om andelen sjunker väsentligt bör den eventuellt systematiska påverkan detta kan få för svaren jämföras med andra ungdomsundersökningar. Skolundersökningama når endast ungdomar till l5-l6 år årsupp kurs 9. Kommissionen finner det värdefullt att även åldersgrupper däröver tillfrågas regelbundet. Narkotikakommissionen har med CAN överlagt om möjligheterna att genomföra regelbundna undersökningar på gymnasienivå. Enligt CAN är det stora svårigheter förknippade med att få representativa urval av gymnasieklasser utan mycket stor en urvalsram. Kommissionen anser därför att ungdomsundersökningar bör göras i form av urvalsundersölcningar för att belysa missbruket bland

både män och kvinnor. Ungdomsundersökningar i åldersgupperna 15-

24 år genomfördes senast åren 1994, 1996 och 1998. Sådana ungdomsundersökningar bör enligt Narkotikakommissionen genomföras årligen,

Önskvärd narkotikans spridning 51

information om

vilket blir särskilt angeläget om värdet av vämpliktsundersökningama

urholkas. Undersökningar bland genomfördes senast åren 1994, 1996 vuxna och 1998. Intervjuer med vuxna bör genomföras vartannat år. Dessa nationella regelbundna undersökningar kan kompletteras med deltagande i större internationella undersökningar, regionala och lokala undersökningar Folkhälsoinstitutet bör vid sådana verka för att m.m. den metodik används är lämplig och att jämförelser med de regelsom bundna undersökningama kan göras. Viss uppfattning omfattning av experimentellt missbruk kan om också få vid tillfällen då tull eller polis gör beslag narkotika av man av små mängder hos tidigare inte varit misstänkta för narkopersoner som tikabrott. Observationer från skolor och andra ungdomsmiljöer kan också infonnationer förekomsten experimentellt missbruk är ge om av ökande eller minskande, även inte kan utläsa några nivåer av om man sådana infonnationer. Narkotikatester genomförs i varierande utsträckning i arbetslivet och i viss utsträckning också i skolor. Avsikten med proven i arbetslivet är att försäkra sig att anställda inte är påverkade, och i skolor om att få uppfattning och i vilken utsträckning elever har använt naren om kotika. Utfallet testerna rapporteras till uppdragsgivaren. I vissa fall av ingår utfallet sådana narkotikatester i de uppskattningar om narkoav tikamissbrukets omfattning som görs i lokala kartläggningar. Tester av denna typ vissa indikationer på narkotikabruk är vanligt förege om kommande eller inte i det företag eller i den skola de genomförs. På grund att både testmetoder, testtillfällen och rapportering skiljer sig av kraftigt och att det inte heller finns någon samordning när det gäller tester eller testresultat kan uppgifter från sådana tester enligt kommissionens bedömning i dagens läge inte ligga till grund för några mer tillförlitliga uppskattningar missbrukets omfattning. Narkotikakomav missionen det dock angeläget att frågan uppmärksammas och att anser vetenskapliga försök görs att värdera den information statistik över genomförda narkotikatester i arbetslivet och i skolor kan ge om narkotikamissbrukets spridning.

3.2.5 Narkotikakommissionens förslag

Narkotikakommissionen bedömer att de metoder i dag används för som att kartlägga missbrukets omfattning ger förhållandevis goda uppgifter. Pågående utvecklingsarbete förutsättningar för att statistiken skall ger kunna förbättras. Kommissionen att det är angeläget att en så god anser bild möjligt erhålls det tunga missbrukets omfattning och som av

52 Önskvärd narkotikans

information om spridning

utveckling. Folkhälsoinstitutet bör i samverkan med andra berörda myndigheter och forskningsinstitutioner utveckla metoderna både för regelbundna redovisningar och för grundliga studier med något mer längre tidsmellanrum den typ UNO-undersökningama inneav som burit. För sådana mer grundliga studier kan dock andra metoder än case-findingstudier behöva användas. I arbetet med att utveckla metoderna för att bedöma narkotikamissbrukets omfattning bör särskilt uppmärksammas möjligheterna beatt döma det sporadiska eller återkommande missbruket, ett område där det i dag saknas metoder. Allt fler regioner och kommuner arbetar med lokala och regionala kartläggningar av missbruket. Narkotikakommissionen att metoanser derna for sådana kartläggningar bör kunna utvecklas och att Folkhälsoinstitutet bör ta iniativ till sådant utvecklingsarbete. Narkotikakommissionen föreslår följande förändringar av nuvaran-

de system för informationsinsamling med syfte att kartlägga antalet

narkotikamissbrukare:

Folkhälsoinstitutet bör få i uppdrag att utarbeta handbok i hur - en lokala kartläggningar bör och kan genomföras. Om lokala sammanställningar görs på ett likartat sätt ökar det möjligheten att sammanställa dessa. Folkhälsoinstitutet bör i uppdrag komplettering till de - att som pågående studierna genomföra årliga narkotikavaneundersökningar i

åldersgruppen 15-24 år.

Folkhälsoinstitutet bör få i uppdrag att genomföra narkotikavane- undersökningar i hela befolkningen vart annat år.

3.3 narkotika i samhället

Mängden tillgången

Beslagsstatistik

Den faktiska och konkreta information finns tillgången på som om narkotika är uppgifterna om tullens och polisens beslag. Ju narkotika mer som fors in över gränsen och mer narkotika förekommer på den som illegala marknaden, desto kan också anta att tullen och polisen mer man tar i beslag. Emellertid påverkas beslagen också tullens och polisens av resurser, arbetssätt och prioriteringar samt av beteendet bland smugglare, langare och missbrukare. Enstaka beslag av mycket stora mängder kan påverka statistiken kraftigt.

Önskvärd information narkotikans spridning 53 om

Polisens och tullens beslagsstatistik kan bedömas relativt tillvara förlitlig. I samband med förändringen registersystem pågår ett av utvecklingsarbete med syfte att förbättra möjligheterna till rapportering. Statistiken uppfattning strukturen hur fördelar sig olika preger en om i landet sker beslagen och tendensema har antalet besparat, var om lag och de beslagtagna mängdema ökat eller minskat, men kan inte ge någon uppfattning nivån inte vet hur stor andel av den om om man totala mängden narkotika kommer till tullens och polisens kännesom dom. Dessutom är den narkotika beslagtagits den enda som med som säkerhet har undandragits från den illegala marknaden. Beräkningar den totala mängden narkotika i samhället måste av därför göras med hjälp rad antaganden om antalet missbrukare av en och deras konsumtion. I utredningen En Gräns myndighet SOU - en 1998:18 skisseras modell för sådana beräkningar. Enligt utreden ningens beräkningar skulle den totala mängden narkotika beslagsom tull och polis under år 1997 motsvara cirka 15 % av den nartogs av kotika förekom i samhället. Tullverket driver f.n. tillsammans med som Folkhälsoinstitutet, Alkoholinspektionen och Rikspolisstyrelsen ett projekt mäta samhällsnyttan myndigheternas insatser där modelom att av len från tullutredningen utvecklas se avsnitt 2.5. framgått i avsnitt 3.2 föreligger det stora svårigheter att med Som någon säkerhet uppskatta antalet missbrukare och deras för-

grad av

brukning narkotika, varför varje beräkning den totala mängden av av narkotika kommer att vila på ett stort mått av osäkerhet. Läkemedelsverket redovisar förbrukningen legala läkemedel och av andra narkotiska substanser eller beredningar. Läkemedelsverket bedöhar god kontroll över tillverkningen, den legala importen mer att man och distributionsvägama till grossister och apotek. Däremot har man kunskap "läckaget" till den illegala marknaden

bara begränsad om

smuggling, svinn, stölder, receptförfalslming och överiörskrivgenom Beslag sådana läkemedel görs tull eller polis ger viss ning. av som av indikation på läckaget. Kommissionen att det är förenat med stora anser svårigheter att få in andra rapporter förskrivning av psykofarmaka om för missbruksändamål på annat sätt än beslagsstatistik. Komgenom missionen har för avsikt att över möjligheterna att begränsa den se illegala åtkomsten läkemedel i ett annat sammanhang. av

3.3.2 Uppgifter om pris

Uppgifter pris på den illegala marknaden kan indi-

om narkotikans ge

kationer på tillgången. Ar priset sjunkande eller stabilt kan man anta att tillgången är god, medan ett ökande pris kan tyda på att tillgången

54 Önskvärd information om narkotikans spridning

minskar. Även i dessa fall behövs dock information om efterfrågan för att rätt tolka uppgifterna. Om antalet missbrukare minskar kan detta i sig leda till att priserna sjunker. Nya organisatörer narkotikahandel av kan också inledningsvis dumpa priserna för att ta över marknaden eller locka till sig missbrukare. Priset kan också behövas nya sättas i relation till koncentrationen/renheten preparaten. Rikspolisstyrelsen har av under år 1998 börjat med sådan rapportering. Kommissionen understryker det Värdefulla i att det utformas system och rapporteringsrutiner för att regelbundet följa narkotikaprisema på den illegala marknaden.

3.3.3 Andra indikatorer

på tillgången

Andra indikatorer och utsagor kan anvisningar förändringar tenge om denser på den illegala marknaden, kan inte användas för men att bestämma nivåerna. Det kan observationer mängder på mark vara om naden av polis, fältarbetare och behandlingsenheter. Sådana rapporter kan ingå i det regionala rapporteringssystemet till CAN.

Narkotikakommissionens förslag

Narkotikakommissionen föreslår att Rikspolisstyrelsen får i uppdrag att finna metoder för att kartlägga och regelbundet redovisa uppgifter om pris på och renhet av narkotika på den illegala marknaden.

3.4 Missbrukets för

konsekvenser den

enskilde och för samhället

3.4.1 Konsekvenser

på många olika plan

Narkotikamissbruk och narkotikarelaterad brottslighet påverkar individer och samhälle på flera olika plan. Vissa konsekvenserna är inte av direkt observerbara och del de effekter kan har också en av man notera andra bidragande orsaker än narkotikamissbruk och narkotikahantering. Genom att följa och analysera de observerbara konsekvenserna kan vi få en bild den påverkan narkotikan har på samhället, dessa av som men data har också stor betydelse som indikatorer på narkotikamissbrukets

och narkotikahanteringens omfattning.

Konsekvenserna har i detta avsnitt delats in i tre kategorier; Hälsomässiga och sociala konsekvenser, rättsliga konsekvenser ekonosamt miska konsekvenser.

Önskvärd information narkotikans spridning 55 om

3.4.2 Hälsomässiga/ sociala konsekvenser

3.4.2.1 Missbrukares sjuklighet och hälsa

Missbruk narkotika olika skäl förenat med betydande hälsorisav är av ker. Särskilt risker för akut skada och i värsta fall dödsfall finns stora vid injektionsmissbruk, speciellt heroin. Annat narkotikamissbruk av medför på lång sikt ökad risk för fysiska och i vissa fall psykiska en skadeverkningar. Missbrukares livssituation kan också bidra till eller

förvärra andra skadeverkningar. Ofta spelar förhållanden i missbrukamiljö och livsföring större roll för sjukligheten och dödligheten än rens de missbrukade preparaten i sig, beroende på bland annat ett utbrett blandmissbruk, användning sprutor samt allmänt svåra av orena levnadsförhållanden med risk för olyckor och våld. Sociala skador kan svårare direkt hänföra till missbruket, är stor vikt att vara att men av observera, eftersom de oftast påverkar anhöriga såsom barn, syskon

och föräldrar. Generellt finns i Sverige god bevakning invånarnas hälsa och en av sjuklighet. Det går dock sällan att skilja ut missbrukarna som en särskild statistiken över sjukdiagnoser. Det finns därför relativt grupp ur lite information speglar narkotikamissbrukares sjuklighet och dess som förändringar tid. Socialstyrelsens patientregister över sluten vård över viss information antalet missbrukare som fått sjukhusvård. ger om Smittskyddslagens bestämmelser medför att vissa uppgifter antalet om fall hepatit och hiv/aids bland injektionsmissbrukare finns tillgängav Smittskyddsinstitutets statistik. liga genom Det finns, vilket framgår redovisningen i avsnitt 2.3.2, stora av svårigheter att kartlägga antalet missbrukare i vård och behandling. Uppgifter vårdbehov och vårdefterfrågan är ännu svårare att få om fram. Viss kunskap hälso- och vårdbehov kan erhållas från specielom populationer, t.ex. missbrukare varit föremål för vård enligt som LVM och häktats eller varit intagna i kriminalvård. Inom personer som det europeiska samarbetet pågår för närvarande ett arbete med att

utveckla nyckelindikatorer för narkotikamissbrukare inom vården.

Sedan tidigare sker i Sverige liknande arbete med utveckling av DOKvilket bland annat används inom Statens Institutionsstyrelse systemet, andra behandlingsenheter. Även inom kriminalvården arbetar och vissa utveckla klientdokumentationssystem. Genom att tillämpa man med att sådana metoder för att kartlägga missbrukarvården kan man på några års sikt öka möjligheter till systematisk beskrivning hälsoen mer av tillståndet hos vissa delar av missbrukarpopulationen. Den pågående

MAX-undersökningen CAN genomför kan också komma att ge som viss information om vårdbehovet.

56 Önskvärd information om narkotikans spridning

Löpande statistik kan relativt begränsad information hälsoge om tillståndet och vårdbehovet hos missbrukare. Orsakssambanden mellan olika slags fysiska, psykiska och sociala skador å sidan och missena bruket å andra sidan är så komplext att särskilda studier och forskning behövs för att kartlägga och beskriva dessa samband på ett tillförlitligt sätt. Narkotikakommissionen kommer att behandla forskningen och forskningsbehov i ett senare sammanhang. Uppgifter från rådgivningsbyråer, akutmottagningar och behandlingsenheter kan ge informationer förändringar missbruksmönsom av ter och hälsotillstånd bland missbrukare. Sådan information redovisas och presenteras ofta lokalt och regionalt i samrådsgrupper för missbruksfrågor, folkhälsoråd och i landstingens samhällsmedicinska enheter. Rapporter från dessa organ lämnas bland annat till Socialstyrelsen, Folkhälsoinstitutet och CAN, bland annat på regionala och centrala konferenser om missbruksfrågor.

3.4.2.2 Narkotikarelaterad dödlighet

Narkotikakommissionen har i sin diskussionspromemoria 3 Narkonr tikarelaterad död från juni 1999 beskrivit statistik och kunskap de om narkotikarelaterade dödsfallen. Det är angeläget att få tillförlitlig statistik och andra data kring narkotikarelaterade dödsfall. Narkotikadödsfallen uppgår till omkring 250 personer per år vilket motsvarar mellan 5 och 10 procent samtav liga dödsfall i de mest aktiva åldrarna och antalet dödsfall narkoav tikarelaterade orsaker är till skillnad mot flertalet andra observerbara dödsorsaker stigande. Narkotikamissbrukares överdödlighet är bland unga vuxna omkring 20 gånger högre än för jämnåriga icke-missbrukare. Statistik om dödsfallen kan enligt kommissionen tjäna tre specifika syften:

Uppgifterna kan användas för att beräkna och/eller Validera andra beräkningar av omfattningen av tungt missbruk. Uppgifterna kan användas för att bedöma och planera behovet - av motåtgärder mot tungt missbruk och insatser mot överdödlighet bland missbrukare. Uppgifterna kan användas för att uppmärksamma farliga - om nya droger eller missbruksmönster sprids i samhället.

Kunskap om de narkotikarelaterade dödsfallen kan erhållas från det nationella dödsorsaksregistret, från rättsmedicinska undersökningar, sjukvården, kohortstudier och från andra speciella undersökningar.

Önskvärd narkotikans spridning 57

information om

Det nationella dödsorsaksregistret

Socialstyrelsens Epidemiologiska centrum EpC är statistikansvarigt för dödsorsaksregistret. Produktionen av registret sker i samverkan med Statistiska centralbyrån. En omläggning till den 10:e revisionen av ICD, International Classification of Diseases, har ägt rum avseende statistiken fr.o.m. år 1997. Ett europeiskt utvecklingsarbete pågår för att få registrering och rapportering av narkotikarelaterade dödsfall till det Europeiska övervakningscentret ECNN och andra internationella organisationer likartad och jämförbar. mer Den analys Narkotikakommissionen har gjort de svenska uppgifav terna, såsom de speglas i det nationella dödsorsaksregistrets klassiñcering narkotikarelaterade dödsfall, visar att detta register både när det av gäller tendenser och antal ligger mycket nära de uppgifter man kan få fram noggranna studier av rättsmedicinska undersökningar genom mer och dödsfall på sjukhus. Däremot får man inte en helt korrekt bild av strukturen att enbart studera det nationella registret, då detta genom del narkotikarelaterade dödsfall främst s.k. naturliga dödsfall saknar en bland missbrukare och vissa våldsamma dödsfall samtidigt som det innehåller del fall vid en närmare analys inte visar sig vara en som narkotikarelaterade såsom självmord eller förgiftningar bland personer inte är missbrukare. som Det utvecklingsarbete pågår, dels i samband med tillämpsom nu ningen den 10:e revisionen ICD, dels för att få de nationella av av registren jämförbara och användbara till internationell statistik mer kommer också att innebära att de statistiska uppgifterna blir mer detaljerade och att olika typer drogrelaterade dödsfall kan redovisas. av Den rapportering sker efter det att övergången till ICD 10 är som klar bör enligt Narkotikakommissionen ske med hjälp av minst två index. Det indexet skall upprättas efter de överenskommelser som ena görs i det internationella samarbetet. Det andra indexet kan vara mer omfattande och övergripande definition narkotikarelateavse en mer av rade dödsfall, inte sådana möjligheter ryms inom ramen för det om första indexet eller bearbetningar därav. För att kunna särskilja narkotikarelaterade dödsfall från förgiftningsfall inte har samband med narkotikamissbruk, och för att på som ett tillförlitligt sätt kunna inkludera "naturliga dödsfall" som har mer samband med narkotikamissbruk föreslår Narkotikakommissionen att Socialstyrelsen bör överväga möjligheten att i dödsorsaksintyget upplåta plats för information gör sådana bedömningar möjliga. som

58 Önskvärd narkotikans

information om spridning

Bevakningsregister

Den rapportering som i dag sker Socialstyrelsens nationella genom dödsorsaksregister är lämplig för att få en total översikt dödligheten av och ställa narkotikadödligheten i relation till andra dödsorsaker. Detta register är också det mest lämpade för den internationella rapporteringen. Ett problem är emellertid är att registret tar lång tid att sammanställa och, även efter övergången till ICD 10, endast innehåller summariska uppgifter. För att i detalj följa riskbeteenden och risksituationer, liksom för att kunna upptäcka och kartlägga farliga missbruksmedel och -mönster med kort varsel, behövs både snabbare rapportering och mer detaljerade uppgifter. Flertalet de narkotikarelaterade dödsfallen i Sverige blir föremål av för rättsmedicinsk undersökning. Undantag utgör de inträffar på som sjukhus efter en längre tids sjukhusvistelse på grund komplikationer av kopplade till missbruket, där det i gengäld finns detaljerade uppgifter i journaler och från en eventuell klinisk obduktion. Det finns därför teoretiskt mycket goda möjligheter att följa den narkotikarelaterade dödligheten under förutsättning att uppgifterna kan sammanställas. För att förstå och kartlägga problemen kring överdoser och akuta narkotikaskador är det också viktigt att studera sådana situationer då människor varit i livshotande situationer på grund drogmissbruk och av

överlevt. Om ambulanssjukvården/alarrneringscentralema i sin statistik

och joumalföring inkluderade uppgifter huruvida ett alarm och utryckning har beror på en narkotikarelaterad skada skulle det lättare att vara följa utvecklingen. Ett särskilt bevakningsregister om narkotikarelaterade dödsfall och tillbud skulle kunna innebära snabbare rapportering narkotikaen om dödsfallen och kunna bli en kunskapsbas för uppföljning och forskning om dödsfallen och narkotikarelaterade olycksfall. I bevakningsregistret skulle kunna samlas information alla om narkotikarelaterade dödsfall undersökts på landets rättsläkarstatiosom ner samt om dödsfall bland missbrukare som ägt på sjukhus. Om rum möjligt skulle också information ambulansutryckningar och akutom vård på sjukhus till följd förgiftning eller andra akuta skador i av samband med narkotiska preparat kunna meddelas till registret. Ett sådant register bör kunna färdigställas senast inom ett år efter dödsfallen. Ett rättsmedicinskt register av denna typ skulle dessutom utgöra ett viktigt och nödvändigt komplement till det officiella registret för att Validera uppgifterna ur detta.

Önskvärd narkotikans spridning 59

information om

Speciella studier

Ytterligare en metod att samla kunskap om de narkotikarelaterade dödsfallen är genom kohortstudier eller andra speciella undersökningar. Flertalet de kohortstudier som finns i dag gäller begränsade popula-

av tioner eller missbrukare som hade sin första vårdkontakt redan under l980-talet. Narkotikakommissionen har för avsikt att återkomma till denna fråga i en samlad rapport om forskning.

3.4.2.3 Narkotikommissionens förslag

Socialstyrelsen bör få i uppdrag att i samråd med Rättsmedicinal- -

verket, Folkhälsoinstitutet och andra berörda myndigheter och

orga-

nisationer undersöka möjligheterna att inrätta ett bevakningsregister för narkotikarelaterade dödsfall.

3.4.3 Rättsliga konsekvenser av narkotikahantering

och narkotikamissbruk

Den narkotikarelaterade kriminaliteten består dels av brott mot narkotikastraftlagen, varusmugglingslagen och läkemedelslagen, dels av brott har samband med narkotikamissbruket såsom stölder, bedrä-

som gerier, våld etc. Genom rättssystemets olika organ förekommer en omfattande regelbunden statistik om de olika insatsernas verksamhet. Tullen och polisen sammanställer och publicerar uppgifter om narkotikabeslag. Polisen sammanställer också utförliga uppgifter om narkotikabrottsärenden. Brottsförebyggande rådet BRÅ sammanställer, analy-

och publicerar uppgifter om lagföringar samt genomför också mer serar djupgående analyser. Kriminalvårdsstyrelsen sammanställer och publi-

omfattande statistik de som är intagna i lciiminalvårdsanstalt cerar om eller är aktuella för frivård.

Narkotikakommissionens bedömning är att statistiken om rättsliga frågor i samband med narkotikarelaterad brottslighet har en tillräcklig omfattning och detaljrikedom. Ett problem är emellertid att uppgifterna kan svåröverskådliga och att de lätt kan feltolkas om de inte sätts

vara in i sitt sammanhang.

Som ett exempel kan nämnas att man vid en lagföring samtidigt kan döma en person för flera brott som denne har begått. Det är mycket vanligt att för dessa brott gemensamt utdömer en påföljd för samt-

man liga brott. Vanligtvis kan man inte avgöra vilken påföljd som har utdömts för ett enskilt brott i en lagföring som omfattar flera brott. För att

60 Önskvärd narkotikans spridning

information om

man i statistiken skall kunna redovisa påföljden för ett enskilt brott använder man sig av huvudbrotts- och huvudpåföljdsprincipen. Som huvudbrott väljs det brott i en lagföring som har den strängaste straffskalan. En påföljd som är utdömd för flera brott kan därmed redovisas på huvudbrottet. Om två brott har samma straffskala välj slump-

er man mässigt vilket brott som skall redovisas. Detta innebär att redovisningen av antalet personer som lagförts för en viss typ brott under

av ett år blir en minimiskattning. Brott som sällan blir kategoriserade som huvudbrott, så kallade bibrott, bli underrepresenterade i statistiken. BRÅ redovisar i sin narkotikastatistik därför både tabeller där narkotikabrottet är huvudbrott och tabeller där narkotikabrottet inte behöver vara huvudbrott.

Ett annat exempel är att en person som lagförs för ett allvarligt brott som inte är narkotikabrott men som begåtts under narkotikapåverkan vilket motsvarar ringa narkotikabrott kommer i allmänhet inte att lagföras för det ringa narkotikabrottet om straffvärdet för det allvarliga brottet är betydligt högre. Detta medför att det inte heller i statistiken kommer att framgå i vilken omfattning brott har begåtts under narkotikapåverkan.

Kommissionen vill därför understryka betydelsen det arbetet

av som BRÅ utför när det gäller utveckla produktionen och presentationen

att av rättsstatistik.

3.4.4 Ekonomiska konsekvenser

narkotikahantering och narkotikamissbruk

De ekonomiska följderna av narkotikamissbruk och narkotikahantering är dels skadorna på tredje man till följd av narkotikarelaterad kriminalitet, kostnader för fysiskt, psykiskt och socialt lidande på grund miss-

av bruket, dels samhällets direkta kostnader för kontrollinsatser, rättsväsende, kriminalvård samt vård- och behandlingsinsatser. Endast ett fåtal av dessa kostnader är möjliga att beräkna eller uppskatta med någon grad av säkerhet.

Kommissionen menar dock att det är angeläget att få en uppfattning om samhällets direkta kostnader för insatserna mot narkotikamissbruket. Detta kan ske genom att centrala myndigheter beskriver och

om möjligt beräknar de kostnader som kan hänföras till insatser mot

narkotikan.

Beräkningar av övriga kostnader/ekonomiska effekter kan endast ske i fonn mer djupgående forskning. Kommissionen vill framhålla betydelsen att sådan forskning kommer till stånd. Det är angeläget att visa om stora insatser för att motarbeta missbruket inte bara för med sig

Önskvärd information narkotikans spridning 61 om

kostnader för insatserna utan om de också i ett samhälleligt perspek- tiv kan få ekonomiskt gynnsamma effekter. Rikspolisstyrelsen redovisar i sin årsberättelse detaljerade uppgifter kostnaderna for vissa av de narkotikarelaterade insatserna. Några om olika ansatser har gjorts för att studera samhällskostnadema av missbruket. I regeringens narkotikapolitiska redogörelse skr 1997/98:172 diskuteras dessa frågor. Vidare har Riksrevisionsverket i sin granskning narkomanvården Narkomanvården om kostnader, resursutnyttav jande, samordning och statlig styrning uppskattning av kostnaderna en för vård och behandling m.m. Kommissionen framhåller att det är naturligt att varje myndighet i sin kostnads- och Verksamhetsuppföljning söker att uppskatta de kostnader för insatser mot narkotika som faller inom myndighetens ansvarsområde. Uppskattningama bör kompletteras med en analys av vilka effekter och kostnader eventuella besparingar eller ökade satsningar kan komma att få inom andra verksamhetsområden. Särskilt angeläget är det att myndigheten kan visa att eventuella besparingar inte innebär att kostnader i stället drabbar någon annan samhällssektor. Kommissionen anser att tullprojektet Att mäta samhällsnyttan av myndigheternas insatser är intressant ansats att ställa kostnader mot en Kommissionen avser att följa projektet och att vid behov komresurser. med närmare analyser av kostnadsaspektema för samhällets insatser ma mot narkotika i slutfasen av sitt arbete. Kommissionen återkommer också senare vad gäller frågan om behov och eventuella förslag till forskning inom området i en särskild av rapport narkotikarelaterad forskning. om

3.5 Vård- och behandlingsinsatser

3.5.1 Inledning

Vård- och behandlingsinsatser kan ges missbrukare inom sjukvården, socialtjänsten, inom for kriminalvården och i vissa fall av privata ramen vårdgivare. Här behandlas sådana insatser inom ramen för den offentliga vården utförs eller på uppdrag offentlig vårdgivare vilsom av av ka på ett eller annat sätt är särskilt inriktade på missbrukare eller missbrukarvård. Den allmänna hälso- och sjukvården, socialtjänstens allmänna rådgivning och andra generella insatser behandlas här. Beträffande kriminalvården i detta avsnitt endast sådana insatser som avses riktas särskilt till missbrukare och all lcriminalvårdspåfoljd som drabbar missbrukare.

62 Önskvärd narkotikans spridning

information om

Syftet med statistik och information vårdinsatser är flerfaldigt.

om För det första utgör data om vårdkonsumtion och vårdefterfrågan viktiga indikatorer på missbrukets omfattning, för det andra är det väsentligt att få kunskap om vilka bchandlingsinsatser som sätts in och för det tredje är det angeläget att se hur förändringar i vårdstruktur och utbud påverkar missbrukama.

I detta avsnitt behandlas samhällets behov löpande, samlad statis-

av tik om vård och behandling. Frågor som gäller effekter Vård, utveck-

av ling av vårdformer m.m. kommer att behandlas i kommissionens kommande genomgång av narkomanvården.

De viktigaste vårdgivama är socialtjänsten, sjukvården och kriminalvården. Socialtjänsten har det yttersta ansvaret för att de vistas i

som kommunen får det stöd och den hjälp de behöver 3 § SoL. Det innebär också att kommunen har huvudansvaret för vård- och behandlingsinsatser mot missbruk om det inte är frågan om ren sjukvård eller kriminalvård under verkställighet. Grundtanken narkotikamiss-

är att en brukare skall vård, så långt möjligt, inom för den reguljära

ramen frivilliga vården. Det är skälet till att det är möjligt att genom s.k. § 34placering och kontraktsvård omvandla delar eller hela kriminal-

av vårdspåföljden till vård. Vid kriminalvård utom anstalt skall därför denna planeras tillsammans med socialtjänsten, så att socialtjänsten kan överta ansvaret när verkställighetstiden för kriminalvården upphör.

3.5.2 från

Uppgifter sjukvården

Uppgifter från missbrukares inläggning i slutenvård somatisk eller psykiatrisk redovisas genom slutenvårdsregistret. Genom detta register kan statistik erhållas för att få en uppfattning om förändringar antalet

av inskrivningar och antalet vårddagar. För andra vårdformer inom sjukvården för missbrukare saknas en löpande, nationell statistik. En

av uppgifterna för regionala folkhälsoråd och samhällsmedicinska enheter, vilka etableras i allt fler län, är att särskilt följa missbruksutvecklingen och åtgärderna mot missbruk. Denna utveckling kan leda till att kunskap om vårdutbud och vårdkonsumtion sammanställs regionalt. Sådan kunskap bör enligt Narkotikakommissionens mening insamlas och sammanställas av Socialstyrelsen.

Önskvärd narkotikans spridning 63

information om

3.5.3 från kriminalvården

Uppgifter

Kriminalvården ställer självt samman utförliga uppgifter de vård-

om insatser som erbjuds narkotikamissbrukare i kriminalvårdsanstalt eller frivård jfr avsnitt 2.3.1.6. Enligt kommissionens mening finns det i dag inget behov av en mer fullständig statistik på detta område.

3.5.4 från

Uppgifter socialtjänsten

De insatser som kan bli aktuella inom socialtjänsten är mångfacetterade och helt olika karaktär, från rådgivningssamtal till vård enligt LVM.

av Inom socialtjänsten finns inte de möjligheter till diagnosticering som sjukvården tradition har. Det finns tydliga begränsningar

av av vad som får föras in i personregister och de enheter som tar emot klienterna är, jämfört med sjukvården och kriminalvården, små och decentraliserade. Allt detta medför att det har varit svårt att konstruera en löpande statistik om insatser mot missbruk inom ramen för socialtjänsten.

Nationell statistik förekommer i dag endast beträffande vård i hem för vård eller boende enligt 6 § SoL och beträffande vård enligt LVM. Genom Socialstyrelsens nu pågående utvecklingsarbete kommer statistiken att kompletteras och förändras så att en något mer fullständig bild kan erhållas.

3.5.4.1 Statistik om socialnämndens beslut om insatser

Av tillgängliga data vet vi att utvecklingen när det gäller missbrukarvården går från långa institutionsplaceringar mot öppenvård. Däremot är det oklart vad denna öppna vård innebär i praktiken. Trots att socialtjänstens dokumentation i dag är datoriserad är det inte möjligt att på ett enkelt sätt få fram data ur dessa system. Skälet till detta är att lagstiftningen 59 § SoL, jfr SOSFS 1981:126 förhindrar att känsliga och integritetskränkande uppgifter tas med i de sociala registren. Som nämnts tidigare har särskild utredare tillsatts för att utreda social-

en tjänstens register se avsnitt 2.2.2.

I dag måste i stort sett all statistik om konkreta insatser tas fram för hand i kommunerna vilket påverkar både tillgängligheten och tillförlitligheten. Det är Narkotikakommissionens bedömning att för att få till stånd ett tillförlitligt datasystem förutsätter detta att man inom socialtjänsten kan utnyttja de datorsystem som finns. Vid diskussioner med Socialstyrelsen och Datainspektionen har framgått att det i dag är möjligt att ur de sociala akterna ta ut och sammanställa statistiska data un-

64 Önskvärd narkotikans spridning

information om

der förutsättning att dessa data inte är sökbara på individnivå. Ur ett

nationellt behov torde detta vara fullt tillräckligt att få sammanställ-

ningar av de beslut om insatser enligt SoL som har sin grund i klientens narkotikamissbruk. Enligt kontakter med två av de större dataleverantö-

rema, Enator och WM-data, är det tekniskt fullt möjligt att inrätta ett sådant system.

De uppgifter man på så sätt i första hand bör ta fram är de beslut

som socialtjänsten tagit om bistånd uppdelat i olika kategorier. I Socialstyrelsens studie Balans i missbrukarvården 1998 beskrivs insatserna

for missbrukare i några kommuner.

Öppenvårdsinsatsema i denna studie indelades

samtal/rådgivning -

rådgivning i särskild mottagning -

kontaktperson

dagcentral -

strukturerad öppenvård -

poliklinisk avgiftning -

jour-/försökslägenhet -

särskilt boendestöd -

Slutenvårdsinsatsema indelades

avgiftningsklinik -

akutboende -

inackorderings-/utslussningshem -

familjevårdshem -

behandlingshem -

institutionsvård enligt LVM -

omedelbart omhändertagande enligt LVM -

Enligt Narkotikakommissionens bedömning skulle ett system för doku-

mentation av socialtjänsten kunna bygga på en liknande indelning. Från akterna skulle således uppgifter kunna hämtas vilken eller vilka

om av ovanstående insatser som socialnärrmden har beslutat om. Dessa uppgifter bör kompletteras med följande data beträffande dem som erhållit

biståndet:

huvuddrog -

eventuellt blandmissbruk -

kön -

ålder -

om det är forsta gången som personen får vård. -

Önskvärd narkotikans spridning

information om 65

Under förutsättning att dessa uppgifter kan läggas in i det datorbaserade systemet, där de sociala aktema förs och sammanställs vid vissa givna tidpunkter, skulle systemet bli både enkelt att administrera och tillförlitligt. Förslagsvis skulle nationella sammanställningar kunna göras två gånger per år, den 1 mars och den l november, dvs. datum

samma som Socialstyrelsen samlar in statistik från behandlingshemmen. För att ett sådant systern skall rymmas inom gällande lagstiftning jfr avsnitt 2.2.2 förutsätts att data omedelbart när de lämnar klientens sociala akt ställs samman på ett sådant sätt att några individer inte går att identifiera.

3.5.4.2 Institutionsvård

Socialstyrelsen har utarbetat en ny statistikstruktur för socialtjänsten som gäller fr.o.m. år 1998. I den nya statistikstrukturen ingår öppenvård, institutionsvård och familjehemsvård. För att förenkla datainsamlandet har man begränsat informationen till uppgifter antal vårdade

om missbrukare inom respektive Vårdform en viss mätdag den l och

mars den 1 november. Socialstyrelsen har i dag inget komplett register

som omfattar också behandlingshem som drivs andra än kommuner. Man

av planerar dock att genomföra breda regelbundet återkommande kart-

läggningar av landets samtliga behandlingsenheter inom såväl social-

tjänsten som hälso- och sjukvården, kriminalvården och den frivilliga sektorn.

Eftersom alla enskilt drivna behandlingshem är skyldiga att ansöka om tillstånd hos länstyrelsen torde det vara möjligt att upprätta ett register över behandlingshemmen på basis av länsstyrelsemas tillstånd. Ett problem i sammanhanget är att det inte föreligger någon rapporteringsskyldighet kopplad till ett sådant tillstånd. Narkotikakommissionen anser att även enskilda behandlingshem bör skyldiga att till Social-

vara styrelsen lämna uppgifter om den egna verksamheten. En särskild bestämmelse bör därför föras in i socialtjänstförordningen 1981:750 med denna innebörd, vilket skulle förbättra möjligheterna att få hel-

en täckande bild av institutionsvården.

Enligt Narkotikakommissionens bedömning bör den samlade institutionsstatistiken innehålla uppgifter om antalet platser på behandlingshemmet som vänder sig till narkotikamissbrukare. Dessa uppgifter bör dessutom kompletteras med infonnation antalet inskrivna vid mät-

om tillfällena kompletterat med uppgifter om hur de inskrivna fördelas på följande variabler:

3 19-1520Narkotikastatistik

66 Önskvärd narkotikans spridning

information om

huvuddrog -

eventuellt blandmissbruk -

kön -

ålder -

om det är första gången som personen får vård vid den aktuella -

institutionen.

3.5.5 Narkotikakommissionens förslag

Det tidigare nämnda utvecklingsarbete som pågår inom ramen för det europeiska samarbetet med att utveckla nyckelindikatorer för vården innebär att uppgifter motsvarande dem som nämnts i föregående avsnitt skulle insamlas från alla typer av behandlingsenheter. Folkhälsoinstitutet, Socialstyrelsen och Statens institutionsstyrelse arbetar tillsammans med flera andra myndigheter och organisationer med att utveckla och utprova metoder och instrument for att kunna anpassa och tillämpa dessa indikatorer i det praktiska arbetet i Sverige. Narkotikakommissionen menar att det vore en fördel om ett gemensamt system kunde tillämpas för vård som ges av skilda huvudmän.

Enligt Narkotikakommissionens bedömning finns den största bristen på vård- och behandlingsstatistik i dag inom socialtjänstens område. Följande förslag avser i första hand att skapa förutsättningar för att följa socialtjänstens vård- och behandlingsinsatser för narkotikamissbrukare.

Samtliga behandlingshem med inriktning på missbrukarvård som -

fått tillstånd hem för vård eller boende föreslås få skyldighet att

som

lämna statistiska uppgifter enligt Socialstyrelsens närmare anvis-

ningar. Socialstyrelsen föreslås få i uppdrag att utveckla ett sådant statistik-

system som beskrivs i avsnitt 3.5.4.1, vilket kan ge information om

individuella insatser som beslutats av socialnämndema på grund av

missbruksproblem.

3.6 Sammanställning och analys av data

Genomgången statistikförsöijningen i detta delbetänkande har visat

av att bilden är både splittrad och komplicerad. Kvaliteten på data, såväl primärdata som på sammanställningar av uppgifter varierar kraftigt. Från vissa områden finns mycket detaljerade uppgifter både på individ-

Önskvärd narkotikans spridning 67

information om

och samhällsnivå men på andra områden är uppgiftsunderlaget mycket bristfälligt. En del av dessa svårigheter beror på narkotikaproblemets natur narkotikahantering är illegal och narkotikamissbruk är ett

avvikande beteende. Ofta är det tunga missbruket dessutom kombinerat med tung psykosocial problematik. Inom del områden kan

en en statistikförsörjningen och uppgiftslämnandet förbättras. Flera utvecklingsprojekt pågår och kommissionen föreslår dessutom vissa ytterligare åtgärder.

Kommissionen föreslår att metoder för lokala och regionala kartläggningar bör utvecklas. Målsättningen för dessa bör vara att kartlägga såväl det tunga missbruket som det experimentella och sporadiska missbruket. Folkhälsoinstitutet bör i samverkan med andra berörda centrala myndigheter, kommuner, landsting, regionala och kommunala folkhälsoråd arbeta med några modellprojekt för sådana kartläggningar. Med stöd av erfarenheterna bör en handledning för lokala och regionala kartläggningar utvecklas. I utvecklingsarbetet bör ingå metoder för att sammanställa resultatet från flera orter och jämföra resultaten med skilda indikatorer på narkotikamissbruk. Fördelen med sådan modell är

en att det samtidigt som det lokala arbetet utvecklas information

ger av värde för den nationella statistiken. Efter en viss tid bör man försöka Validera de uppgifter som sammanställs på detta sätt med uppgifter från andra vetenskapligt anlagda försök att beräkna antalet missbrukare.

Det har ibland diskuteras möjligheterna att inrätta ett särskilt, rikstäckande personsregister med individrelaterade data om personer som är föremål för missbrukarvård. Förutom att ett sådant register skulle innebära integritetsrisker medför stora centrala register också höga kostnader som inte alltid uppvägs av nyttan.

Detta bör dock inte hindra att man med hjälp av modern teknikmed krypterade och/eller avidentifierade uppgifter- strävar efter att utveckla system med vars hjälp man kan studera vård och behandlingsinsatser för missbrukare.

Enligt kommissionens uppfattning är det primära målet med narkotikastatistiken att få ett underlag för att vidta relevanta åtgärder mot missbruket och att få tillräcklig kunskap för att kunna anpassa dessa åtgärder efter förändringar i omvärlden. I detta ingår att kunna avläsa om samhällets insatser får de avsedda effekterna eller

Det har i rapporten påpekats vikten av att data inte bara sammanställs, utan att data från de olika källorna analyseras och ställs i relation till samhällets insatser för att kunna tolkas på rätt sätt. Det är i det sammanhanget också angeläget att man kan belysa den intemationella utvecklingen. Går utvecklingen i Sverige åt samma håll som i andra länder eller skiljer sig trenderna i Sverige från utvecklingen i andra länder

68 Önskvärd narkotikans spridning

information om

Några av de frågeställningar som de sammanställda och analyserade data bör belysa är följande:

Inställning till och erfarenhet av experimentellt missbruk av nar- -

kotika om man någon gång har prövat eller har använt narkotika nyligen bland olika åldersgrupper, geografiska områden etc., belyst med uppgifter i ett längre perspektiv och med analys utveck-

en av lingen. Uppskattningar av antal personer med sporadiskt och tungt missbruk

och beskrivningar av deras missbruksmönster och fördelning på ålder, kön m.m. Uppskattningar av mängden narkotika i landet.

Redovisningar av narkotikarelaterad sjuklighet och dödsfall samt -

analys av utveckling och orsaker. Beskrivningar av narkotikabrott och narkotikarelaterad brottslighet.

Beskrivningar av insatser mot narkotika inom socialtjänst och sjuk- -

analys i vilken utsträckning vårdbehovet fylls. vård samt en av Beräkningar kostnader för narkotikabekämpningen och behand-

- av

lingsinsatsema mot narkotika samt uppskattningar av vad samhället vinner på insatserna mot missbruk. I den mån det är möjligt internationella jämförelser.

- -

Grunden för dessa analyser utgörs av den löpande statistiken samt de speciella undersökningar som görs regelbundet. Kompletteringar bör ske med data från regionala och lokala källor, speciella undersökningar och forskning.

Data och analyser bör, förutom i rapporter som produceras av respektive statistikansvarig myndighet, vara tillgängliga i en årlig samlad rapport där de viktigaste data från samtliga områden presenteras. Större delen av rapporten och analyserna bör vara tillgängliga via Internet.

Det är kommissionens uppfattning att en myndighet bör ges huvudansvaret för den årliga samlade rapporteringen och analysen. Det Europeiska samarbetet kring narkotikastatistiken genom ECNN har medfört viktiga impulser till metodutveckling. Folkhälsoinstitutet har i dag regeringens uppdrag att sammanställa och samordna de uppgifter

lämnas inom ramen för detta europeiska narkotikasamarbete. Det som är enligt Narkotikakommissionens uppfattning då också naturligt att FHI för samordningen av det nationella arbetet. I detta ingår

ansvarar då också att ta initiativ till utvecklingsarbete och forskning inom området i samverkan med andra berörda myndigheter, organisationer och forskningsorgan.

En form för samverkan kan vara att narkotikastatistiken också behandlas i samrådsgruppen för alkoholstatistik. En genomgång av

Önskvärd narkotikans spridning 69

information om

alkoholstatistiken har gjorts av alkoholstatistikgruppen Vad säger alkoholstatistiken FHI 1997:34. I rapporten föreslås att permanent

en samrådsgrupp inrättas för att samordna alkoholstatistiken. Enligt förslaget skulle FHI utse ordförande och även svara för ett sekretariat. De myndigheter och organisationer som varit representerade i Alkoholstatistikgruppen är Systembolaget, Alkoholinspektionen, Psykiatriska beroendekliniken, EpC/Socialstyrelsen, Statens institutionsstyrelse, Landstingsförbundet, CAN, Statistiska Centralbyrån, Brottsförebyggande rådet, Sociologiska institutionen, Stockholms Universitet, Vägverket, Svenska Kommunförbundet, Svenska Bryggarföreningen, Enheten för socialpolitisk forskning vid forsknings- och utvecklingscentralen för social- och hälsovården, Helsingfors. I Alkoholstatistikgmppens rapport föreslås att gruppen utökas med företrädare för Tullverket och Riksförsäkringsverket.

Narkotikakommissionen finner att i många avseenden är frågorna likartade när det gäller alkohol- och narkotikastatistik och i vissa fall, Lex. när det gäller ungdoms- och urvalsundersökningar om drogvanor, är insamlingen av uppgifterna för alkohol- och drogstatistiken praktisk taget helt sammanfallande. Även Rikspolisstyrelsen bör enligt kommissionens uppfattning därför delta i arbetet i den mån narkotikafrågor berörs.

En viktig del av analysen av narkotikasituationen är att söka finna metoder för att mäta det samlade resultatet av samhällets insatser i förhållande till målet ett narkotikafritt samhälle. Kommissionen kan i dag inte rekommendera någon bestämd metod, utan anser att förslagen i detta delbetänkande ökar möjligheterna att göra sådana bedömningar.

3.6.1 Narkotikakommissionens

förslag

Nzrkotikakommissionen föreslår att

Folkhälsoinstitutet får i uppgift att ansvara för en samlad nationell -

narkotikastatistik, dvs. ställa samman och analysera nationella data

på narkotikaornrådet.

4 Ekonomiska konsekvenser

Narkotikakommissionen föreslår att Folkhälsoinstitutet skall få ett ansvar för samordning, analys och metodutveckling av den samlade nationella narkotikastatistiken. Merparten av detta arbete görs redan i dag inom ramen för Folkhälsoinstitutets uppdrag gentemot ECNN

genom att sammanställa svenska data till centret. Eventuellt merarbete bör kunna rymmas inom befintligt anslag för myndigheten.

Narkotikakommissionen föreslår också att Folkhälsoinstitutet skall få i uppdrag att utarbeta en handbok i lokala kartläggningar, genomföra årliga narkotikavaneundersölcningar i åldersgruppen 15-24 år

samt narkotikavaneundersökningar i hela befolkningen. Dessa uppgifter ryms inom Folkhälsoinstutets ansvar att följa narkotikautvecklingen och bör kunna utföras inom ramen för befintliga anslag.

Kommissionen föreslår Vidare att Socialstyrelsen får i uppdrag att utveckla ett statistiksystem som kan ge information individuella in-

om satser som beslutats av socialnämnderna. Detta uppdrag ryms inom Socialstyrelsens uppdrag som statistikansvarig för vårdfrågoma. Eventuellt merarbete bör kunna rymmas inom ramen för befintliga anslag. Detsamma gäller förslaget att tillsammans med bl.a. Rättsmedicinalverket och Folkhälsoinstitutet undersöka möjligheterna att inrätta ett bevakningsregister för narkotikarelaterade dödsfall.

Narkotikakommissionens förslag att Rikspolisstyrelsen ges i uppdrag att finna metoder för att kartlägga och redovisa uppgifter om pris och renhet narkotika på den illegala marknaden bör medföra endast

av ett marginellt merarbete och bör kunna rymmas inom befintligt anslag.

Förändringen i socialtjänstförordningen 1981:750 innebörden

av att alla behandlingshem skall vara skyldiga att lämna statistiska uppgifter till Socialstyrelsen bör inte medföra några ökade kostnader.

Referenser

Alkoholstatistikgruppen. Vad säger alkoholstatistiken En rapport från alkoholstatistikgruppen. Folkhälsoinstitutet 1997:34. Balans i missbrukarvården Resurser och insatser i öppenvård och institutionsvård. Socialstyrelsen följer och utvärderar 1998:3. upp

Dir 1997: 108. F örfattningsreglering av socialtjänstens personregister.

Drogutvecklingen i Sverige. Rapport 99. Folkhälsoinstitutet och Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning. Rapport nr Stockholm 1999. Ds S 1980:5 Tungt narkotikamissbruk- totalundersökning 1979. en Rapport från utredningen narkotikamissbrukets omfattning om UNO 1979. Dödsorsaker 1996. Socialstyrelsen: Hälsa och sjukdomar 1998:3. Sveriges officiella statistik. ECNN 1998. Sammanfattning. Årsrapport 1998 över situationen på narkotikaområdet i Europeiska Unionen. EMCDDA 1997. Annual report the State of the Drugs Problem in on the European Union. EMCDDA 1998. Annual report the State of the Drugs Problem in on the European Union Guttormsen, Helling, Olsson. Vad händer på narkotikaområdet Narkotikamissbruk och marginalisering tendenser inför millenieskif- - MAX-projektet, delrapport CAN-publikation nr 55, 1999. tet. Hibell, Andersson, Kokkevi, Morgan, Narusk. The 1995 arnason, ESPAD report. Alcohol and Other Drug Use Among Students in 26 European Countries. The European School Survey Alcohol and on Other Drugs. CAN Europarådets Pompidougrupp. Stockholm 1997. , Insatser för missbrukare i hem för vård eller boende/H VB 1997. vuxna Sveriges officiella statistik. Socialtjänst 1998:5. Socialstyrelsen. Kriminalvårdens officiella Statistik 1997. Kriminalvårdsstyrelsen, Norrköping 1998. Kriminalvårdens redovisning drogsituationen 1997. Kriminalvårdsom styrelsen, Norrköping 1998. Kriminalvårdens årsredovisning 1998. Kriminalvårdsstyrelsen, Norrköping 1999.

74 Referenser

Kursändring inom missbrukarvården. Socialstyrelsen Följer och upp utvärderar 1996:3. Narkomanvården kostnader, resursutnyttjande, samordning - om och statlig styrning. Riksrevisionsverket. F örvaltningsrevisionen utre der. F 1993:2. Narkotikarelaterad död. Diskussionspromemoria Stencil. Narkonr tikakommissionen, juni 1999. Narkotikastatistik. Personer lag/örda för narkotikabrott 1996 och 1997. BRÅ 1999:2. Olsson, Byqvist, Gomér 1993. Det tunga narkotikamissbrukets omfattning i Sverige 1992. Rapportserie 28. CAN. Stockholm 1993 nr UNO 1992 Prop. 1996/97: 124 ändring socialtjänstlagen. om av Skr 1997/98: 172. En narkotikapolitisk redogörelse. SOSFS 1981:126 om personregister inom socialtjänsten. SOU 1995:36, Rättsväsendets resultat. Ett förslag till modell för en

samlad resultatredovisning. Betänkande SAMRED-utredningen.

av SOU 1998: 18, En gräns myndighet. slutbetänkande Utred- - en av ningen om utvärdering EU-medlemskapets effekter för Tullverav kets dimensionering och organisation. Årsrapport DOK 97. Personer inskrivna vid L VM-institutioner under

1997 bakgrund, livssituation och vårdbehov. Rapport 1/99. - Statens institutionsstyrelse .

Bilaga I 75

Kommittédirektiv

En narkotikakommission för översyn och förstärkning

av narkotikapolitiken

Dir. 1998:18

Beslut vid regeringssammanträde den 7 maj 1998.

Sammanfattning av uppdraget

En narkotikakommission tillkallas. Kommissionen skall göra en utvärdering samhällets narkotikapolitiska insatser sedan mitten av 1980av talet och med utgångspunkt från denna lägga förslag till sådana effektiviseringar narkotikapolitiken som kommissionen finner möjliga. av översynen skall omfatta lagstiftningen inom området samt insatser för att förebygga missbruk och rehabilitera narkotikamissbrukare och insatser för att begränsa tillgången på narkotika.

Bakgrund

Narkotikapolitikens utveckling i Sverige

Antalet narkotikamissbrukare i Sverige uppskattades i mitten av 1950talet till några hundra. Ett par år in på 1960-talet kunde de räknas i tusental. Sverige stod liksom många andra länder vid den tidpunkten inför ett nytt fenomen, som snart skulle komma att framstå som ett av samhällets allvarligaste problem: missbruk av narkotika. Det fanns vid den tiden inte någon samlad narkotikapolitik eller någon samlad strateför att stävja missbruket. Åtgärderna bestod därför främst av insatser från tull, polis och åklagare. Opinionen växte dock för att ställa narkotikamissbrukamas behov omhändertagande och vård i förgrunden. av

76 Bilaga 1

År 1965 inleddes försök med

ett legalförskrivning av narkotika,

främst amfetamin. Missbrukama skulle på så sätt nås med erbjudanden om vård och deras sociala och medicinska status skulle förbättras, bl.a. genom att de inte skulle behöva begå brott för att finansiera missbruket. Erfarenheterna av projektet var nedslående och det avbröts år 1967. Ett skäl var läckage legalt förskriven narkotika till den illegala marknaav den. Senare studier har inte heller kunnat visa någon minskad brottslighet hos deltagarna i projektet.

Från år 1968 skedde förstärkning narkotikapolitiken. Straffen

en av för narkotikabrott skärptes, behandlingshem inrättades och rad inforen mationsinsatser genomfördes. Under 1970-talet kom uppfattningama om narkotikapolitikens inriktning allt mer att polariseras. Motsättningaina gällde främst vilken del av politiken skulle prioriterad. som vara En stark opinion sökte gehör för på narkotikamissbruket ett en syn som symtom på sociala missförhållanden, vilket borde mötas med efterfrågedämpande åtgärder, vård och behandling och allmänna samhällsförbättringar snarare än skärpta straff och tvångsingripanden från samhällets sida. Ett sådant synsätt präglade samhällets åtgärder mot narkotika under större delen av 1970-talet, för att i slutet l970-talet vända över i av en restriktiv riktning. År 1977 tillsatte regeringen ledningsgrupp mer en för narkotikafrågor med uppgift att föreslå ytterligare åtgärder mot narkotikamissbruket. Med utgångspunkt i ett tiopunktsprogram som presenterats av ledningsgruppen förstärktes till polisen och resurserna tullen samtidigt som anslagen till narkomanvård och till information ökade. Riksdagen slog fast att målet för den svenska narkotikapolitiken skulle vara ett narkotikafritt samhälle. Insatsema mot gatulangning ökade och år 1982 infördes möjligheter till tvångsvård narkotikaav vuxna missbrukare. Därmed var grunden till den nuvarande svenska narkotikapolitiken lagd. Dess grundläggande idé kan beskrivas ett nära samspel melsom lan åtgärder för att göra narkotikan mindre tillgänglig och insatser för att dämpa efterfrågan på sådana preparat.

Narkotikapolitikens utveckling och inriktning under 1980-talet

För att få underlag för samordnad och intensifiera/d kamp en mot narkotikamissbruket tillkallade regeringen år 1982 narkotikakomen mission. Kommissionen, som avslutade sitt arbete år 1984, avlämnade elva promemorior vari upptogs bl.a. förslag till försöksverksamhet avseende tull- och polissamarbete, skolans, tullens, polisens och lcriminalvårdens insatser mot narkotika, internationellt arbete och opinions-

Bilaga 1 77

bildning narkotika. Grunden för det senaste decenniets narkotikamot politiska överväganden och insatser kan i stora delar hänföras till det arbete narkotikakommissionen presterade. Parallellt med narkosom tikakommissionen arbetade inom Socialdepartementet med att en grupp utveckla narkomanvården. Gruppen kallade sitt uppdrag Offensiv narkomanvård, vilket i någon mån kan spegla den då rådde. syn som

År 1985 diagnostiserades de första hiv-positiva injektionsmissbru-

hade då burit på smittan under flera år. Året därkama. Många av dem efter skedde kraftig ökning. Under hotet hiv- och aidsepidemi en av en bland narkotikamissbrukama beslutade riksdag och regering om en fortsatt restriktiv narkotikapolitik samt att ambitionsnivån för narkotikabekämpningen skulle höjas. Målet för narkotikapolitiken skulle vaatt nå samtliga intravenösa missbrukare med avgiftning, provtagning, ra vård och behandling. Satsningen innebar förstärkning resurser till en av polis och tull, kraftigt utbyggd narkomanvård, metodutveckling samt en särskilda insatser för att stimulera till samverkan mellan socialtjänst

och kriminalvård. Lagstiftningen gäller narkotikafrågoma har skärpts på en rad som punkter. Som exempel kan nämnas kriminaliseringen den egna konav sumtionen narkotika år 1988 och den därpå följande straffskärpav år 1993 då fängelse infördes i straffskalan för ringa narkotikaningen brott. År 1989 vidgades möjligheterna att vårda en missbrukare utan dennes samtycke att lagstiftning trädde i kraft. genom ny

Missbruksutvecklingen

samhällets åtgärder har varit spegling narkotika- Utvecklingen av en av missbrukets förändring. Omkring år 1965 började det intravenösa missbli betydande problem. Samtidigt ökade cannabismissbrubruket att ett snabbt bland ungdomar. Undersökning narkotikaerfarenheten ket av bland elever i årskurs 9 visade under 1970-talets inledande år att omkring 14 procent någon gång hade prövat narkotika. Andelen sjönk därefter till lägst mellan 3 och 4 procent i slutet 1980-talet, varefter som av återigen har ökat. År 1996 andelen mellan 7 och 8 procent. den var Undersökningar mönstrande värnpliktiga beskriver en relativt likarav tad utveckling Regelbundna undersökningar narkotikaerfarenheten bland vuxna av har genomförts sedan år 1988. De visar att omkring 8 procent av befolkningen någon gång provat narkotika. Omfattningen det tunga av missbruket svårfångad. År 1979 uppskattades antalet tunga är mer till mellan 10 000 och 14 000 År 1992 motmissbrukare personer. var svarande siffra mellan l4 000 och 20 000. Också andra indikatorer -

78 Bilaga 1

såsom antal lagföringar gällt

som narkotikastrafflagen 1968:64 och lagen 1960:418 straff för varusmuggling

om samt antalet personer misstänkta för brott mot narkotikastrafflagen- pekar i riktning mot att antalet tunga missbrukare kan ha ökat något under l990-talet.

Samhällsförändringar

De allmänna samhällsförändringama de senaste femton åren har också påverkat narkotikamissbrukets utveckling. Här kan ungdomsnämnas arbetslöshetens utveckling under 1990-talet och tecken på ökad en segregering i samhället. Intemationaliseringen har medfört en ökad rörlighet över gränserna samtidigt drogerna, missbruksmönstren och som inställningen till narkotika har förändrats. Cannabis är fortfarande det vanligaste narkotiska missbruksmedlet i Sverige, samtidigt konsom sumtionen av syntetiska droger har ökat inom bl.a. EU:s medlemsstater

under l990-talet. De vanligaste syntetiska drogerna, är amfetaminsom strukturer, framställs kemiska Genom byta någenom processer. att ut gon eller några av kemikaliema vid tillverkningen kan varianter fås nya fram. Dessa droger brukar kallas "designer drugs". En del drogerna av är förhållandevis enkla att framställa, utan krav på avancerad utrustning. Ingredienser kan finnas att köpa i många europeiska länder samtidigt recept kan sökas på Internet. som Det finns tydliga tecken på att ungdomar i dag är öppna för mer att pröva droger än för bara några år sedan. Den debatt liberalisering om av narkotikapolitiken pågår på flera håll i Europa, med bl.a. krav som på avkriminalisering av cannabis, har dock ingen motsvarighet i Sverige. Inom EU, i Östersjöregionen och inom FN sker för närvarande

ambitiösa satsningar för att ytterligare samla enskilda länders insatser mot narkotikan och mot den organiserade brottsligheten. Sverige har en mångårig tradition internationellt i narkotikafrågan. En av engagemang viktig utgångspunkt för Sveriges internationella arbete har varit sträen van att få gehör för en politik väl balanserar insatser för begränsom att sa tillgängligheten med insatser för att dämpa efterfrågan.

De motsättningar som präglade den narkotikapolitiska debatten i Sverige under 1970-talet har idag i stor utsträckning ersatts av en samsyn. Det råder folklig och politisk samling kring målet för den svenska narkotikapolitiken att skapa ett samhälle fritt från narkotika. Utgångs- punkten, att målet bäst kan nås restriktiv narkotikapolitik genom en med ett balanserat förhållningssätt med åtgärder mot både tillgång och efterfrågan, ligger fast. Signaler ökning det experimentella om en av bruket av narkotika bland människor och öppenhet unga en ny mot narkotikan i vissa ungdomsgrupper kan dock innebära landet står att

Bilaga 1 79

inför situation. Därför måste de närmare formerna och metoderna en ny för hur målet skall uppnås kontinuerligt över och utvecklas. ses

Uppdraget

Mot bakgrund det anförda finns det behov en sammanhållen av av och utvärdering de narkotikapolitiska insatser har översyn av som sedan narkotikakommissionen avslutade sitt arbete år 1984.

genomförts

En sådan översyn bör göras inom för kommission. Kommisramen en sionens huvuduppgift skall att lägga fram förslag för att på lång vara sikt skapa bättre förutsättningar för samordnade och intensifierade inmot narkotikamissbruket. Uppdraget skall omfatta såväl insatser satser för förebygga narkotikamissbruk och rehabilitera narkotikamissatt brukare rättsväsendets och tullens arbete med narkotikabekämpsom ningen. Kommissionen skall i sitt arbete utgå från den restriktiva grundsyn präglar svensk narkotikapolitik. Arbetet skall också utgå ifrån att som alla åtgärder narkotika skall bygga på balans mellan insatser mot en ägnade dämpa efterfrågan och begränsa tillgången på narkotika. att Målet på sikt skapa ett narkotikafritt samhälle skall ligga fast. att Kommissionen skall särskilt uppmärksamma vikten samarbete och av samspel mellan olika sektorer, nivåer och aktörer i samhället. Med denna utgångspunkt skall kommissionen särskilt ha till uppgift

att

föreslå förbättringar metoder och system för att öka kunska- 1 av och analysen narkotikautvecklingen, samt föreslå hur pen om av det samlade resultatet samhällets insatser i förhållande till måav let ett narkotikafritt samhälle skall kunna mätas, om 2 utvärdera och föreslå åtgärder för att förstärka och effektivisera

det drogförebyggande arbetet,

3 analysera utvecklingen missbrukarvårdens och kriminalvårav dens behandlingsprogram, värdera dess resultat och effekter i förhållande till insatta samt föreslå åtgärder för att stärka resurser rehabiliteringen missbrukare, bl.a. genom förbättrad samverav kan mellan olika huvudmän och aktörer, 4 utvärdera och lägga fram förslag till åtgärder vad gäller omfattning och inriktning statens stöd till utveckling av missbrukarav vården och brottsförebyggande insatser gäller narkotikasom relaterad brottslighet,

80 Bilaga 1

5 analysera behovet förändringar av av rättsväsendet arbetsmetoder samt av straffrättslig och straffprocessuell

lagstiftning samt lägga fram förslag till sådana förändringar,

6 utifrån en översyn och sammanställning den

av forskning som

bedrivs inom narkotikaornrådet föreslå hur

forskningen kan sti-

muleras, förstärkas och organiseras peka särskilt samt ut angelägna men hittills eftersatta forskningsområden, samt 7 utforma strategier för särskilt riktade informationsinsatser och för opinionsbildning samt lämna förslag till samhällets stöd till detta.

Kommissionen skall kartlägga och, så långt det är möjligt, utvärdera de insatser och det samarbete redan förekommer inom som rättsväsendet och inom för rehabiliteringsfrågor. Kommissionen organ som ansvarar skall i sitt arbete göra bedömning det befintliga regelverkets en av konsekvenser och effektivitet för dels rättsväsendets arbetsmetoder, resultat och resursutnyttjande, dels det offentligas, arbetslivets, organisationers och enskildas arbete med att förebygga missbruk och rehabilitera narkotikamissbrukare. En förutsättning för att det skall gå att mäta resultatet samhällets av insatser i förhållande till målet ett narkotikafritt samhälle det om är att finns en bild mängden narkotika konsumeras i gemensam av som samhället. I utredningen En gräns myndighet SOU 1998: l 8 utvecklas - en en modell för hur detta skall kunna mätas. Kommissionen skall följa och komma med förslag vad gäller metodutvecklingen inom området samt i det sammanhanget analysera faktorer och omständigheter av betydelse för produktionen syntetisk narkotika i Sverige. av Kommissionen skall göra översyn det förebyggande arbetets en av

omfattning, inriktning, organisation, utvärdering och finansieringsfor-

mer samt lämna förslag till hur arbetet skall kunna effektiviseras och förbättras. Kommissionen skall i sina överväganden bl.a. i beaktande ta det stöd som Folkhälsoinstitutet och, när det gäller lokalt brottsförebyggande arbete, Kommittén för brottsförebyggande arbete fördelar till

drogförebyggande arbete.

Kommissionen skall också bilda sig uppfattning utvecklingen en om av missbrukarvårdens och kriminalvårdens skilda behandlingsprogram. Kommissionen skall undersöka och värdera omfattning och

inriktning

av samt kostnader för dessa vilka missbrukare kommer program, som i fråga för rehabiliteringsinsatser samt, vad gäller den

frivilliga missbru-

karvården, fördelningen mellan öppenvård och heldygnsvård. Kommissionen skall i det sammanhanget göra utvärdering och komma en av med förslag vad gäller det statliga stöd till utveckling missbrukarav

Bilaga 1 81

vården Socialstyrelsen och länsstyrelserna förmedlar. Kommissom sionen skall särskilt över finansieringsfrågor som gäller samarbetet se mellan kriminalvården och kommunerna vid kontraktsvård och vistelse utanför anstalt för vård enligt 34 § lagen 1974:203 om kriminalvård i anstalt. Kommissionen skall i sitt arbete utgå ifrån att narkotikaproblemet till sin karaktär är globalt och därför kräver ett vittgående internationellt samarbete för att kunna få en lösning. Kommissionen skall i sina förslag väga in och värdera erfarenheter som har gjorts i andra europeiska länder, bl.a. vad gäller produktionen av syntetiska droger. Kommissionens förslag skall förstärka Sveriges internationella insatser och möjligheter till ett ökat internationellt genomslag för en restriktiv ge narkotikapolitik. En utgångspunkt bör den framgång Sverige har vara haft i att skapa bred nationell samling kring målet för narkotikapolien tiken i relation till de stora och grundläggande skillnader som finns satt mellan EU:s medlemsländer och inom Europaparlamentet.

Arbetsformer

Kommissionens arbete skall brett upplagt. Den skall bestå av en vara ordförande och högst fem ledamöter. Till kommissionen skall, utöver sedvanliga experter och sakkunniga, tre referensgrupper knytas. I en av dem skall företrädare för riksdagspartierna ingå medan annan skall en bistå kommissionen med vetenskaplig kompetens. I den tredje referensskall företrädare för berörda myndigheter ingå. Kommissionen gruppen därutöver fri att forma ytterligare referens- och expertgrupper om det är visar sig behövas under arbetets gång. Kommissionen skall arbeta utåtriktat och i nära kontakt med myndigheter, kommuner och organisationer samt övriga utredningar etc. pågår med anknytning som till uppdraget. Kommissionen bör pröva och förankra sina överväganden och förslag i seminarier, work-shops, offentliga utfrågningar och

lilmande.

Övrigt

Det skall stå kommissionen fritt att också ta andra näraliggande upp frågor kan bidra till de narkotikapolitiska målen än de frågor som som preciserats i direktiven. Innebär kommissionens överväganden nämnare författningsreglering bör ske skall förslag till sådan lämnas. att Förslagens kostnadskonsekvenser skall redovisas och om förslagen innebär ökade kostnader skall finansiering förslagen anvisas. en av

82 Bilaga 1

Kommissionen skall i sitt arbete beakta vad i de

som sägs generella direktiven till kommittéer och särskilda utredare redovisa

om att regionalpolitiska konsekvenser dir. 1992:50, att pröva offentliga åtaganden dir. 1994:23, att redovisa konsekvenser för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet dir. 1996:49 samt att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser dir. 1994: 124.

Tidsplan

Uppdraget skall redovisas före utgången år 2000. Om kommissionen

av anser det lämpligt kan uppdraget redovisas fortlöpande i delbetänkanden.

Socialdepartementet

Bilaga 2 83

Metoder att antalet

uppskatta

narkotikamissbrukare

Av fil. dr Börje Olsson

för alkohol- och narkotikaupplysning, CAN

Centralfbrbundet

Inledning

Det svårt att bedöma narkotikamissbrukets omfattning, det ligger i är sakens natur. All icke-medicinsk hantering narkotika, inklusive själav konsumtionen, är illegal. Det gör att det inte finns några "öppna" va källor vilka vi kan hämta tillförlitlig information. Istället får vi förur söka dra slutsatser från olika indikatorer som förhoppningsvis kan ge viss information, t.ex. narkotikabeslag, narkotikarelaterad dödlighet och antal narkotikabrott, eller så tvingas vi genomföra särskilda underdirekt försöker mäta omfattningen, t.ex. surveys och sökningar som case-findingstudier. svårighet är att det inte är någon självklarhet vad som En annan med narkotikamissbruk. I Sverige används oftast en juridisk menas definition innebärande att varje form icke-medicinskt bruk av narkoav tikaklassificerade preparat betraktas missbruk. För den övergrisom pande narkotikapolitiska diskussionen kan sådan definition kanske en användbar, andra aspekter blir den tämligen meningslös, vara men ur i epidemiologiska sammanhang, för planering av specifika insatser t.ex. och behandling eller avsikten är att försöka förstå

som prevention om

bakom olika fonner bruk narkotika. processerna av av ändå möjliggöra någon form meningsfull avgränsning av För att av olika har ibland gjort indelning bruket/missbruket i grupper man en av kategorier; experimentellt, regelbundet och tungt. Den experimentre tella består till allra största delen vid ett eller gruppen av personer som fåtal gånger testat olika narkotiska preparat, oftast cannabis. De ett regelbundna utgörs den mellankategori fortsatt bruket av av som narkotika, inte i sådan omfattning att de uppfyller definitionen men en -erna på narkotikamissbruk. En de mest använda definitiotungt av

84 Bilaga 2

sou 1999:90

nerna på tungt narkotikamissbruk har kommit att bli den arbetsdeñnition som användes av Utredningen narkotikamissbrukets omfattom ning UNO år 1979, dvs. injektion narkotika under det året av senaste oavsett frekvens eller, om injektion inte förekommit, daglig eller så gott som daglig användning av narkotika under de senaste fyra veckorna. För att kartlägga storleken på de olika populationer uppfyller som ovanstående definitioner har olika metoder använts. Det experimentella bruket har följts genom framför allt survey-undersökningar bland skolelever och mönstrande, samt bland allmänheten via s.k. omnibusundersökningar genomförda av olika opinionsinstitut SIFO, Temo m.fl.. Kraven på resultat som exakt nivåerna på detta bruk

anger antal

brukare har inte ansetts behöva sättas i främsta rummet. I första hand är syftet att följa trenderna varför vissa felmarginaler kan tolereras förutsatt att felen är någorlunda likartade över tid. Information om det regelbundna bruket har också huvudsakligen hämtats via ovan nämnda survey-undersökningar. Resultaten är här mindre framgångsrika beroende på kombination urvalen i en av att dessa studier är relativt små och att användning narkotika hittills av varit en sällsynt företeelse i Sverige. Det har medfört att antalet personer med regelbunden användning narkotika besvarat enkäav som tema/intervjuema varit mycket litet medförande mycket stora slumpfel. En möjlighet att komma tillrätta med detta problem är att genomföra undersökningama med betydligt större urval. Kostnaderna blir då mycket höga. Ett bättre sätt är sannolikt att göra undersökningarna på särskilda urval där sannolikheten att finna regelbundna av personer brukare är högre, t.ex. vissa åldersgrupper i storstadsområdena. I det följande kommer inte metoderna för att mäta omfattningen av experimentellt eller regelbundet narkotikabruk att diskuteras. Istället kommer möjligheter och problem i kartläggningen det tunga missav bruket att tas upp.

Skattningar av antalet narkotikamissbrukare och

frågan om definitioner

För att överhuvudtaget kunna göra beräkningar narkotikamissbruav kets omfattning måste man på ett relevant och stringent sätt kunna avgränsa den grupp av människor som hör till denna kategori. Det måste dessutom finnas tillgång till sådan information gör det möjligt som att hänföra en specifik person till den definierade dvs. valid gruppen, information om respektive bruk narkotika. I praktiken persons av innebär detta att den definition väljer måste efter de man anpassas

Bilaga 2 85

skattningsmetoder och den grundinfonnation som står till buds. Om olika registerdata ligger till grund för beräkningarna kan definitionen naturligtvis inte specifik än den i registren tillgängliga inforvara mera mationen. Om skattningarna baseras på rapporter från olika myndighetspersoner måste definitionen efter deras kunskap, osv. Syfanpassas med varför överhuvudtaget vill ha skattningar omfattningen tet man av narkotikamissbruket, spelar naturligtvis också in för valet av definiav tion. Gäller det främst att fastställa vårdbehovet, kan en definition anpassad till någon fonn beroendebegrepp relevant, men gäller av vara frågan behovet till det sekundärpreventiva arbetet får definiav resurser tionen sannolikt göras vidare. Innan överhuvudtaget beslutar sig för att genomföra en kartman läggning kan det också på sin på sin plats att bestämma vilken vara precisionsgrad resultaten bör ha. Vilken skillnad för de narkotikapolitiska gör det felmarginalen sätts till t.ex. några hundra,

åtgärderna om

eller femtusen Vad förändras man vet att antalet

tusen personer om

missbrukare ligger mellan l7 000 och 20 000 snarare än mellan 15 000

och 25 000 med Sveriges medlemskap i EU, har den komparativa aspek- I och blivit aktuell, dvs. betydelsen att definitionen till ten mera av anpassa övriga länder har ökat. I det arbete för närvarande pågår vid EU:s som narkotikacenter i Lissabon ECNN, utgör jämförbara skattningar av narkotikamissbrukets omfattning i medlemsländerna en prioriterad uppgift. Även där är definitionsfrågan central. Den åtminstone temporära "lösningen" kan sammanfattas på följande vis. Eftersom narkotikaproblemet i flertalet europeiska länder jämfört med Sverige har en mera "medicinsk" och behandlingsinriktad profil, blev det naturligt att inledningsvis försöka finna definition kopplade till beroendebegrepen som De kriterier finns för beroende i ICD-10 l0:e revisionen av pet. som International Classification of Diseases kom att diskuteras. Eftersom klassificering efter dessa kriterier kräver detaljerad kunskap om bl.a. en bruksmönster, konsekvenser för den fysiska och psykiska hälsan, toleoch abstinens, bedömdes sådan definition omöjlig att tillämpa i rans en sällan polis och socialarbetare har tillgång till denna praktiken. Det är kunskap, inte heller de register indikatorer finns innehåller tillsom räcklig information. alternativa definition slutligen enades bär tydliga Den man om, drag. För att överhuvudtaget kunna komma fram till jäm-

pragmatiska

estimat, tvingas åtminstone initialt använda definition förbara man en tillämpbar i de olika länderna. Utgångspunkten blir

som är praktiskt

åtskillnaden mellan problematiskt och oproblematiskt narkotikabruk den information finns tillgänglig, eller annorlunda uttryckt, samt som den information finns tillgänglig är den om det problematiska som

86 Bilaga 2

bruket behandlingsbehov, ingripande polis, dödsfall, av osv.. Definitionen som växte fram denna diskussion lyder: Problematiskt ur narkotikabruk intravenöst bruk eller långvarigt/regelbundet bruk av opiater, kokain och/eller amfetamin. Detta betyder att preparat som ecstasy och cannabis inte ingår i definitionen. Visserligen kan arbeta med flera definitioner samtidigt, beroman ende på syfte med kartläggningen och de praktiska möjligheterna, men det arbete och de kostnader detta skulle medföra pekar mot en pragmatisk hållning i frågan.

Metoder att skatta omfattningen av

narkotikamissbruket

Grovt sett kan man skilja mellan två slags metoder för beräkningar av narkotikamissbrukets omfattning; direkta och indirekta. Till de direkta metoderna hör surveys, case-ñndingstudier och skattningar initieav rade personer. Till de indirekta hör rad metoder via olika en som indikatorer försöker estimera omfattningen missbruket. av

Surveys

Surveys, alltså undersökningar där ingår i någon form personer som av urval tillställs ett antal frågor, används i rad sammanhang. Mest en kända är kanske de opinionsundersökningar institut som görs av som SIFO och Temo, inte sällan för att kartlägga de politiska sympatierna i befolkningen. Frågor om alkohol och narkotika har under många år

inkluderats i denna typ av undersökningar. Till survey-undersökning-

arna hör också CAN:s skol- och mönstringsundersökningar. Ibland

genomförs också undersökningar ett led i olika forskningsprojekt.

som Som nämnts detta på sin höjd tillförlitliga resultat ger om de ungefärliga andelarna i befolkningen har erfarenhet narkotika och som av om trenderna över tid. Däremot de ett mycket dåligt underlag för skattger ningar av mera allvarliga former narkotikabruk. Missbrukare nås av sällan, vare sig man genomför undersökningar postenkåter, telesom

fon- eller besöksintervjuer.

Det har ibland hävdats att det finns ett direkt samband mellan det experimentella, tillfälliga bruket narkotika och allvarliga forav mera mer av missbruk. I så fall skulle de trender survey-undersökningsom ama visar också ge en bild av hur den formen narkotikamisssenare av

Bilaga 2 87

bruk utvecklas Nu går det emellertid inte att påvisa att det råder något enkelt sådant samband, sannolikt beroende på det starka moraliska fördömandet generellt råder gentemot narkotika och att användning som narkotika fortfarande mycket marginell företeelse. av är en

Case-fmdingstudier

Sverige har ett få länder använt sig av nationella casesom av findingstudier för att kartlägga omfattningen vad som i dessa av sammanhang benänmts tungt narkotikamissbruk. Metoden är i grunden enkel, de narkotikamissbrukare som är kända räknas. I praktiken är dock metoden både svår, tids- och kostnadskrävande. De svenska erfarenheterna från studierna 1979, 1992 och den som för närvarande genomförs, visar att metoden fungerat ganska väl, att stora svårigmen heter uppstått i takt med att samhällets resurser för arbetet med narkotikafrågoma urholkats. Ett de viktigaste skälen till att de flesta länder av valt inte använda sig case-ñndingstudier på nationell nivå är att av avsaknaden utbyggd och välfungerande offentlig sektor. Som av en utvecklingen ut idag, framstår inte heller i Sverige case-fmdingstuser dier på nationell nivå ett realistiskt alternativ. Urholkningen av som samhällets arbete med narkotikamissbrukare leder inte bara till att kontakterna med dem blir diffusa, kunskapen om enskilda personers mera missbruk tenderar också att bli så dålig att det inte finns några möjligheter efterfråga den detaljerade kunskap krävs för att klassifiatt som missbruket i enlighet med den definition som valts. cera Case-findingmetoden bör dock inte helt utrnönstras diskussionen ur framtida metoder för kartläggning missbruket. Ett möjligt tillom av vägagångssätt lokala studier, t.ex. i ett mindre urval kommuner. vore av står till buds skulle då kunna koncentreras och ett De resurser som bättre resultat uppnås. Även de resultat erhålls skulle vara otillom som räckliga för säkra uppräkningar till nationella estimat, skulle de ändå kunna relativt tillförlitligt underlag for bedömningar trenderna ge ett av i utvecklingen bör kombineras med analyser andra indikatorer. av

Man har dragit paralleller till alkoholornrådet och den s.k. totalkonsumtionsmodellen. Förändringar i befolkningens genomsnittliga alkoholkonsumtion avspeglar också förändringar i alkoholskador och alkoholmissbmk.

88 Bilaga 2

Skattningar av initierade personer

En mycket enkel metod är antalsskattningar gjorda av personer som bör ha god kunskap om narkotikamissbruket. Ett sådant försök gjordes i Sverige 1977 och också i Norge. En panel i respektive kommun senare angav det antal narkotikamissbrukare enligt någon

definition man

uppfattade fanns i kommunen. Vare sig i Sverige eller Norge har man

bedömt att ett sådant tillvägagångssätt självständigt

kan ligga tillgrund för tillförlitliga estimat. Däremot kan det tänkbart vara att använda metoden i kombination med andra. Som självständig metod lämpar sig denna typ rapportering bättre för att fånga trender och tendenser av upp på området. Det är också så den har använts i Sverige i CAN:s s.k. regionala rapporteringssystem.

Beräkningar med hjälp av indikatorer

Bland övriga EU-länder tycks det vanligaste försöker vara att man utnyttja olika s.k. indikatorer för att skatta narkotikamissbrukets omfattning. Den allmänna principen är också här enkel, indikatorema antas hänga samman med själva missbruket så att förändring i detta på ett en känt sätt påverkar indikatorema. En förutsättning är dock ingen att annan faktor oberoende av missbruket förändringar i indikatom, ger eller så är fallet, att kan korrigera för detta. Några de om man av vanligaste "indikator-metodema" ska här nämnas.

Extrapolering från polisdata

Två olika sätt att utnyttja polisdata för estimering har använts bland EU-länderna. Den första har bl.a. använts i Tyskland och bygger på tillgång till två datakällor; for första gången registrerade missbrukare och narkotikarelaterad dödlighet. Den existerande beräkningen begrännu sar sig till heroinmissbrukare i princip kan den "svenska" definitionen på tungt missbruk ersätta heroinmissbruk. Enligt viss internationell litteratur uppgår den genomsnittliga missbrukstiden för denna till grupp omkring tio år. Antalet för första gången registrerade heroinmissbrukare under denna period tas benchmarki följande ekvation: som

Totalantaletheroinmissbrukare Totalantaletdödsfallblandheroinister underdesenastetio åren

Antal förstagångenregistreradeheroin Antal avpolisenkändadödsfallbland missbrukareunderdesenastetio åren heroinisterunderdesenastetio åren

Bilaga 2 89

Hypotetiskt skulle vi för Sveriges del kunna "leka" med följ ande antalsantaganden rörande heroinmissbruk:

2 000 500

Metoden förutsätter kända storheter. För Sveriges del är i dag i printre bara totalantalet narkotikarelaterade dödsfall känt. Polisen for inget cip sig dödlighet eller för första gången kända missbruregister över vare krävs tillräckligt specifik och tillförlitlig information för kare. I övrigt kunna hänföra till den definition man använder sig av. att en person

Ytterligare problem är uppskattningen den genomsnittliga miss-

ett av brukstiden -durationen. Om amfetamin ska inkluderas förändras san-

nolikt denna. andra estimeringsmetoden utifrån polisdata bygger på följande Den fonnel:

T B/c där,

skattade totalantalet narkotikamissbrukare eller t.ex. heroin T Det

ister

registrerade/kända narkotikamissbrukare hos polisen under B Antalet ett givet år samtliga narkotikamissbrukare polisen har c Proportionen av som kontakt med under ett givet år

denna metod ska kunna användas krävs att mindre kommun/ För att en för estimera den proportion/andel narkotikamissbrulän studie görs att kare polisen har kontakt med under ett år. Nästa led, generalisering av till hela landet, blir naturligtvis problematisk, bl.a. beroendenna andel skillnader i effektivitet mellan polisen i olika regioner. Följande de på baserat på data från UNO92, följande estimat för tungt antagande, ger narkotikamissbrukz:

T 4 000/0,33 i T 12 l00

2 polisens inrapporterade tunga respektive heroin-/opiatmissbrukare Antal av Uppskattad andel samtliga inrapporterade tunga respektive opiat-/heroin- 1992. av missbrukare rapporterade av polisen.

90 Bilaga 2

och för heroin-/opiatmissbrukz

T 1 360/0,50 L T 2 720

Extrapolering från behandlingsdata

Denna metod är identisk med ovanstående. Istället för registrerade hos polisen under ett givet år används antalet behandlade narkotikamissbrukare under ett år. Om vi tar antalet slutenvårdade för diagnosen narkomani under 1992 utgångspunkt för beräkna kvoten som att c och antalet kända missbrukare rapporterade i

case-ñndingstudien, får vi fol-

j ande estimat:

T 2 000/0,2 ä T 10 000

Demographic multiplier method

Denna demografiska metod utgår från teorin stationära om populationer. Den betraktas stationär in- och utflödet t.ex. födda som om och döda är konstanta och tar ut varandra. Metoden har diskuterats av Gösta Carlsson i UNO79:s slutrapport S 1982:13. Ds Storleken på en sådan population kan estimeras att det årliga inflödet föd-

genom antal

da multipliceras med den genomsnittliga livslängden. Analogt på narkotikaområdet;

Prevalensen incidensen den genomsnittliga missbrukstiden x

Om vi antar en årlig incidens på l 000 narkotikamissbrukare och den genomsnittliga missbrukstiden kan upphöra efter

spontant, behandling

eller genom dödsfall till 15 år får vi prevalens på 15 000 narkotikaen missbrukare. v För närvarande är även denna metod svår använda i att Sverige. Säkra incidensmått saknas och det är i högsta grad oklart hur

lång den

genomsnittliga missbrukstiden egentligen är.

Bilaga 2 91

Estimat baserade på den narkotikarelaterade dödligheten

Denna metod baseras på kännedom den totala årliga narkotikarelaom terade dödligheten B och den årliga döds-kvoten c mortality rate bland narkotikamissbrukare. Vi får då;

TB/c

För Sveriges del kan vi göra följande antaganden. Cirka hälften grova samtliga narkotikarelaterade dödsfall är relaterade till heroin och av hälften till amfetamin eller andra narkotiska medel. Av de 250 registrerade dödsfallen 1996, kan cirka 125 relateras till heroin och 125 till amfetamin/annan narkotika. Dödligheten bland heroinister ligger kanske på omkring 3 % och bland amfetaminister och övriga på omkring 1,5 %. Vi får då 125/0,03 drygt 4 000 heroinister och 125/0,015 drygt 8 000 amfetaminister/övriga. För närvarande pågår i Sverige ett utredningsarbete for att bättre kartlägga den narkotikarelaterade dödligheten. När detta är gjort bör denna metod kunna användas för åtminstone estimat. Det krävs grova dock också kan följa dödsrisken förändras i missbrukaratt man om populationen.

Capture-recapture

Metoden bygger på att det finns information antal narkotikamissom brukare från minst två olika källor i teorin oberoende källor, t.ex. socialtjänsten och polisen. I det enklaste fallet med två källor estimeras totalantalet på följande sätt:

kända källa Antal kända källa 2 / Antal gemen-

T Antal av l x av

samt kända

Informationen används underlag kan erhållas på olika sätt. som som Sverige har capture-recapture tillämpats för att beräkna mörkertalen i I de nationella case-ñndingstudiema. Ett annat sätt är att använda sig av registerdata t.ex. polisregister, register över narkotikarelaterad dödlighet eller vårdade narkomaner. Det kräver att det finns möjlighet senare identifiera för att undvika dubbelräkning. att personerna de problemen med denna beräkningsmetod är att det i Ett av största inte råder något oberoende mellan de olika källorna. Om en

praktiken

missbrukare blir känd hos myndighet ökar ofta chanserna att denne en också blir känd på Sådana positiva samband leder till flera en annan.

92 Bilaga 2

gemensamt kända missbrukare och underskattning totalantalet. en av Man kan naturligtvis också tänka sig negativa samband, med överskattning som följd.

Den multivariata indikatormetoden

Det kan vara riskabelt att enbart förlita sig till indikator missbruen när kets omfattning skattas. Även mindre en förändring i indikatom och dess samband med missbruket kan leda till relativt skattningsfel. stora Ett sätt att minska detta problem är att utnyttja informationen från flera indikatorer samtidigt. För att metoden ska kunna användas krävs data om de olika indikatorema uppdelat på region t.ex. kommun, polisdistrikt eller län. För åtminstone två tre regioner krävs valida skattningar av antalet narkotikamissbrukare, t.ex. beräknade på grundval av lokala case-findingstudier. En modell över indikatoremas samband med dessa skattningar beräknas med hjälp linjär regressionsanalys

av med

indikatorema som oberoende och prevalensskattningarna beroende som variabler3. Inom vissa EU-länder har sådana skattningar gjorts med följande regionalt fördelade indikatorer ingående i modellen; narkotikabrott, narkotikarelaterad dödlighet, klienter i behandling, hiv/aidsfall och narkotikamissbrukare i fängelse. Andra kombinationer indiav katorer kan naturligtvis tänkas. Metoden löser förstås inte problemet med eller fler indikatorer att en kan förändras över tid. För att åtminstone till del minska en detta problem, kan det lämpligt att laborera med flera modeller

vara samtidigt

olika indikatorkombinationer för att komma fram till den rimligaste skattningen. Ett annat problem är antagandet ett linjärt samband om mellan indikatorema och prevalensen. Det kan hävdas att sambandet ibland snarare är monotont. Om t.ex. missbruket ökar, behöver det inte leda till en linjär ökning i antalet behandlade narkomaner. Antalet behandlingsplatser sätter ett tak för hur många kan tas in oavsett som hur mycket missbruket ökar.

KLJNGL. BIBL il999 3 O - 0 8 -

STOCKHOLM

3 Om antalet oberoende variabler indikatorer överstiger antalet beroende antalet prevalensskattningar, måste principal componenfäanalys göras innan den en linjära regressionsanalysen kan genomföras.

1999 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Nya förmånsrättsregler+Bilagor. Ju. 32 Utvecklingssamarbete rättsornrådet.Ju. . . för Steriliseringsñågani Sverige1935-1975. 33.Bo tryggt Betalarätt.Särskildaboendeformer - . avgifterför äldre-ochhandikappomsorg. Ekonomiskersättning. äldresamt

Yrkesfrsketskonkurrenssituation.Jo. S. . Svensktmedborgarskap.Ku. God sedi forskningen.U. 34. . Fastighetsmäklarnänmdeneffektivaretillsyn. Fi. Effektiva värme-ochmiljölösningar.N. 35. - . Östersjöornrådet. Likvidation aktiebolag.Ju. EffektivareTotalförsvarsstödi Fö. 36. av . Underrättelsetjänsten Fö. Märkväl Fi. 37. wenöversyn.

Invandrarskapochmedborgarskap. 38.Följdleveranseri sambandmedexportav

. krigsmateriel.UD. Demokratiutredningensskriñserie.Ju.

får i Guds Omreligionsfrihet 39.Vuxenutbildningföralla Andraåretmed Att slaktaett namn. . Kunskapslyftet.U. ochdemokrati.Demokratiutredningensskriftserie.

40.Demokratini denoffentligasektornsförändring. Ju. Rasism,nynazismochfrämlingskap. Demokratiutredningensskriftserie.Ju. 10. skriñserie.Ju. 4 Bevaradokumentärfilrnenskulturarv.Åtgärdsförs- Demokratiutredningens . avnationaliseras lagsamtförslagtill ett centrumfor dokumentärfilm l Bördemokratin . filmvårdscentral.Ku. Demokratiutredningensskriñserie.Ju. ochen

12 Elektroniskdemokrati.Demokratiutredningens 42.Nyluñfartslag.N. . Oberoende,ägandeochtillsyni revisionsskriñserie.Ju. 43.

13.Etik ochdemokratiskstatskonst. verksamhet.Ju.

Demokratiutredningensskriftserie.Ju. 44.Öppenelmarlmad.N.

kommersiellalokalradion.Ku. 45.Slutforvaringavkämavfall.Kommunernaoch 14.Denframtida

för prövning hyres-och platsvalsprocessen.M. 15 Nytt system av . Ökadesocialbidrag.Enstudie inkomsteroch arrendemål.Ju. 46. om

16.Ökadrättssäkerheti asylärenden.UD. socialbidragåren1990till 1996.S.

GarantipensionochBosättningstilläggför 47.Mervärdesskatt Frivillig skattskyldighet.Fi. 17 personer - . Estonia.Denandradelrapportenoch föddaår 1937ellertidigare.S. 48. Läraav

18.Frågortill detindustriellasamhället.Ku. slutredovisning.N.

19.Artikel 7i EG:svanimärkesdirektiv. 49.Invandraresomföretagare.Ku.

Ändringar vanimärkeslagen.Ju.i 50.skyddsjaktpåvarg.M.

Sverigeochjudamastillgångar. UD. 51.Smittskydd,samhälleochindivid. DelA+B. S. 20. nio utvecklabemötandet 52.Inkomstprövningavbostadstilläggtill pensionärer. 21 Lindqvistsnia vägaratt . personermedfunktionshinder. S. av skyddadeprovinsen.Enessä demokratins 53.Ekonomiskbrottslighetochsekretess.Ju. 22. Den om värdeochvärdighet.Demokratiutredningens 54. Ennytullag. Fi.

skriftserie.Ju. 55. Konvergensochförändring.Samordningav

mänskliga iarbetslivet. Iagstiñningenför medie-ochtelesektorema.Ku. 23.Utvecklingav resurser Förslagtill inriktning mål inom3 EG:s 56.Globaliseringenochdemokratin. avnya strukturfonder.N. Demokratiutredningensskrittserie.Ju.

24.EG:sstrukturstöd.Ny organisationför degeogra- 57.Rikstrafiken Ennymyndighet.N. fiskt avgränsadestrukturfondsprogrammen.N. 58.Löserjuridiken demokratinsproblem

ursprungsfolki Sverige. Demokratiutredningensskriftserie.Ju. 25 Samema ett- . Begränsadfastighetsskatt.Fi. 26.Införsel beskattadevaror.Fi. 59. av 27 Delta Utredningen deltidsarbete,tillfälliga 60.Kundvänligaretaxi.N. - om . Brottsförebyggandearbetei landetskommuner.Ju. jobb ocharbetslöshetsersättningen.N. . 28.Kontanunetodfor småföretagare.Fi. 62.Bilen,miljön ochsäkerheten.Fi.

konflikthantering förberedasig 63. Att läraochleda Enlärarutbildningför samverkan 29.Internationell - att -

tillsammans.Fö. ochutveckling.U.

Yttrandefrihetenochkonkurrensen Förslagtill 64.Representativdemokrati.Demokratiutredningens 30. -

mediekoncentrationslag. m. Ku. skriftserie.Ju. m.

31.Tillsyn överadvokaterm. m.Ju.

Statens offentliga 1999 utredningar

Kronologisk förteckning

65. Barnombudsmarmenföreträdarefor barnoch- 90.Narkotikastatistik.Omsamhälletsbehov av ungdomar. information narkotikautveckling.S. om 66. Godvårdpå lika villkor omstatensstyrning - av hälso-ochsjukvården 2 bilagor.+ 67.KÅRNAVFALL metod plats - - miljökonsekvens.KASAMs yttrandeöverSKBs FUD-program98. M. 68. BrandkatastrofeniGöteborg. DrabbadeMedierMyndigheter.Ku. 69. Individenocharbetslivet.Perspektivpå det samtidaarbetslivetkring sekelskiftet2000.N. 70.Gentekniknämnden.U. Oseriösabostadstönnedlare.S. . 72. Boendesocialaeffekteravkonkurseroch rekonstruktioner bostadsrättsföreningaroch egnahem. Handikappombudsmannensframtida . förutsättningarocharbetsuppgifter. 74. Demokratinochdetgemensammabästa. Demokratiutredningensslaiftserie.Ju. 75. Rättplatsför vindkraften.Del 1och Del M. 76. Maktdelning.Forskarvolym Demokratiutredningensskriñserie.Ju. 77. Demokratiteoriochmedborgarskap.Forskarvolym II. Demokratiutredningensskriftserie.Ju. 78.Jordbrukochmiljönytta nyttmiljöprogramfor jordbniket. Jo. 79. Källskattpåutdelningochroyaltytill begränsat skattskyldiga.Fi. 80.Demokratiopinioner. Demokratiutredningensslcriñserie.Ju. 81. Förhandlingsersättningtill hyresgästorganisation. Ju. 82. Vårdslöskreditgivningsamtsekretessibanker m.m.Fi. 83. Globaliseing.Forskanolym IX. Demokratiutredningensskriñserie.Ju. 84. Civilsamhället.ForskarvolymVIII. Demokratiutredningensskriftserie.Ju. 85. Bredbandför tillväxt i helalandet. Nårings-,regional-ochvälfärdspolitiska aspekter IT-inñasmkturen.N. 86. PC:närdöd längelevePC:n Nyamöjligheter for Sverige. Enrapportfrånhearingen"EñerPC:n"anordnad avIT-kommissionenjuni 1999.N. Vagnbolagfor järnvägen.N. . Granskningskommissionensbetänkandeianledning . avBrottsutredningeneftermordetpåstatsminister Olof Palme.Ju. 89. statsbidragtill handikapporganisationer.S.

1999 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Utrikesdepartementet

Nya fönnånsrättsregler+ Bilagor. 1 Ökadrättssäkerheti asylärenden.16 Invandrarskapochmedborgarskap.Demokrati- Sverigeochjudamastillgångar.20 utredningensskriftserie.8 Följdleveranseri sambandmedexportavlcrigsmateriel. Att slaktaettfår i Gudsnanm.Omreligionsfrihetoch 3 8 demolcati.Demokratiutredningensskriñserie.9 nynazismochfrämlingskap. Försvarsdepartementet Rasism, Demokratiutredningensskriñserie.10 EffektivareTotalförsvarsstödi Östersjöområdet.6 Bör demokratinavnationaliseras Internationellkonflikthantering attförberedasig - Demokratiutredningensskiñserie.l 1 tillsammans.29 Elektroniskdemokrati.Demokratiutredningens Underrättelsetjänstenenöversyn.3 7 skriñserie.12 Etik ochdemokratiskstatskonst. Socialdepartementet

Demokratiutredningensskriftserie.13 Steriliseringsñågani Sverige1935-1975.Ekonomisk Nytt systemför prövningavhyres-ocharrendemål.15 ersättning.2 Artikel 7 i EG:svarumärkesdirektiv. GarantipensionochBosättningstilläggförpersoner Ändringari varumärkeslagen.19 födda år1937ellertidigare.17 Denskyddadeprovinsen.En essäomdemokratins Lindqvistsnia nio vägarattutvecklabemötandetav värdeochvärdighet.Demokratiutredningensskriñserie medfunktionshinder.2 l personer 22 Bo Betalarätt.Särskildaboendeformerför äldre tryggt - Tillsyn överadvokaterm. m. 31 samtavgifterför äldre-ochhandikappomsorg.33 Utvecklingssamarbetepårättsområdet.32 Ökadesocialbidrag.Enstudie inkomsteroch om Likvidation avaktiebolag.3 6 socialbidragåren1990till 1996.46 Demokratini denoffentligasektornsförändring. Smittskydd,samhälleochindivid. Del A+B. 5 l Demokratiutredningensskriftserie.40 bostadstilläggtill pensionärer.52 Inkomstprövningav Oberoende,ägandeochtillsyn i revisionsverksamhet.43 Barnombudsmannenföreträdareför barnoch - Ekonomiskbrottslighetochsekretess.53 ungdomar.65 Globaliseringenochdemokratin. Godvårdpå likavillkor omstatensstyrning - Demolcratiutredningensskriftserie.56 hälso-ochsjukvården 2+ bilagor. 66 av Löserjuridiken demokratinsproblem Oseriösabostadsförmedlare.71 Demokratiutredningensskriñserie.58 konkurseroch Boendesocialaeffekterav Brottsförebyggandearbetei landetskommuner.61 bostadsrättsföreningaroch rekonstruktioner- Representativdemokrati.Demokratiutredningens egnahem.72 skriñserie.64 Handikappombudsmannensframtidaförutsättningaroch Demokratinochdetgemensammabästa.Demokrati- arbetsuppgiñer.73 utredningensskriñserie.74 statsbidragtill handikapporganisationer.89 Maktdelning.Forskarvolym Demokratiutredningens Narkotikastatistik.Omsamhälletsbehovavinformation skriftserie.76 omnarkotikautveckling.90 Demokratiteoriochmedborgarskap.ForskarvolymII. Demokratiutredningensskriftserie.77 Finansdepartementet Demokratiopinioner. Märk väl 7 Demokratiutredningensskriftserie.80 Införselavbeskattadevaror.26 Förhandlingsersättningtill hyresgästorganisation.8 1 Kontantmetodför småföretagare.28 Globalisering.ForskarvolymIX. Demokratiutredningens Fastighetsmäklamänmdeneffektivaretillsyn. 35 skriftserie.83 - Frivillig skattskyldighet.47 Civilsamhället.ForskarvolymVIII. Demokrati- Mervärdesskatt- Ennytullag.54 utredningensskrifserie.84 Begränsadfastighetsskatt.59 Granskningskommissionensbetänkandei anledningav Bilen, miljön ochsäkerheten.62 Brottsutredningeneftermordetpåstatsminister Olof Pahne.88

Statens offentliga 1999 utredningar

Systematisk förteckning

Källskattpåutdelningochroyaltytill begränsat Individen ocharbetslivet.Perspektivpådetsamtida skattskyldiga.79 arbetslivetkring sekelskiftet2000.69 Vårdslöskreditgivningsamtsekretessibankerm.m.82 Bredbandför tillväxt i helalandet.Närings-,regionaloch välfärdspolitiskaaspekterpå IT-infrastrulduren.85 Utbildningsdepartementet PC:nårdöd längelevePC:n Nya möjligheterför - Godsedi forskningen.4 Sverige.Enrapportfrånhearingen"EñerPC:n" Vuxenutbildningför alla Andraåretmed anordnadavIT-kommissionenjuni 1999.86 Kunskapslyftet.39 Vagnbolagförjärnvägen.87 Attläraochleda Enlärarutbildningför samverkan -

ochutveckling.63 Miljödepartementet

Gentelcnilcnärnnden.70 Sluttörvaringavkämavfall.Kommunernaoch platsvalsprocessen.45 Jordbruksdepartementet skyddsjaktpå 50 varg. KÄRNAVFALL metod plats miljökonsekvens. Yrkesñsketskonkurrenssituation.3 - - - Samema etturspnmgsfolki Sverige.25 KASAMs yttrandeöverSKBsFUD-program98. 67 - Jordbrukochmiljönytta nyttmiljöprogramför Rättplatsför vindkraften.Del l ochDel 75 jordbruket.78

Kulturdepartementet Denframtidakommersiellalokalradion.14 Frågortill detindustriellasamhället.18 Yttrandefrihetenochkonkurrensen Förslagtill mediekoncentrationslagm. m. 30 Svensktmedborgarskap.34 Bevaradokumentärfilmenskulturarv.Åtgärdsförslag samtförslagtill ettcentrumför dokumentärfilmochen ñlmvårdscentral.41 Invandraresomföretagare.49 Konvergensochförändring.Samordning lagstili-av ningenför medie-ochtelesektorerna.55 Brandkarastrofeni Göteborg. DrabbadeMedierMyndigheter.68

Näringsdepartementet Effektivavärme-ochmiljölösningar.5 Utvecklingavmänskligaresurseri arbetslivet. Förslagtill inriktningav nyamål 3 inomEG:sstrukturfonder.23 EG:sstrukturstöd.Ny organisationför degeografiskt avgränsadestrukturfondsprogrammen.24 Delta Utredningenomdeltidsarbete,tillfälliga jobb ocharbetslöshetsersätmingen.27 Nyluñfartslag.42 Öppenelmarlcnad.44 LäraavEstonia.Denandradelrapportenoch slutredovisning.48 Rikstrafiken Ennymyndighet.57 - Kundvänligaretaxi. 60

Narkotikakomnwissámen har i uppdrag att göra en utvärdering av samhällets narkotikapolitiska insatser sedan mitten av 1980-taIet. Översynen skall omfatta lagstiftningen inom området samt insatser för att förebygga missbruk och rehabilitera narkotikamissbrukare och insatser för att begränsa tillgången på narkotika. Kommissionens huvuduppgift är att lägga förslag för att på lång sikt skapa bättre förutsättningar för

samordnade och intensifierade insatser mot narkotikamissbruket.

i detta delbetänkande presenterar Narkotikakommissionen sina överväganden och förslag som syftar till att göra det lättare att följa och analysera narkotikautvecklingen utifrån fyra grundläggande frågor: u Hur många missbrukare finns det och hur ser deras miss

bruksmönster ut n Hur mycket narkotika förekommer i landet

Vilka konsekvenser har narkotikamissbruket för den enskil-

de missbrukaren och för samhället u Vilka vård- och behandlingsinsatser görs för missbrukarna

ISBN91-7610-807-4

ISSN0375-250x

fakta info direkt

Tel08-587671oo.Fax08-58767171.

Box6430.x1382Stockholm.

ordcr@faktzinfo.sewwwfakrainfose