Bet. 1975/76:FöU38

Med anledning av propositionen 1975/76:199 om ändring av värnpliktslagen (1941:967), m. m. jämte motioner

Typ: Betänkande
Datum: 1976-05-11
Källa: data.riksdagen.se

FöU 1975/76:38

Försvarsutskottets betänkande 1975/76:38

med anledning av propositionen 1975/76:199 om ändring av värnpliktslagen (1941:967), m. m. jämte motioner

1 betänkandet behandlas förslag som regeringen - efter föredragning av statsrådet Holmqvist - har förelagt riksdagen i propositionen 1975/76:199 (försvarsdepartementet). Vidare behandlas motionerna 1975/76:731, 1158 och 1169, yrkandena 2 och 3, väckta under den allmänna motionstiden, samt motionerna 1975/76:2517 och 2518, väckta med anledning av propositionen. Motionerna 1975/76:731 och 1158 har remissbehandlats.

Regeringens förslag i propositionen 1975/76:199 såvitt avser lag med provisoriska bestämmelser om statsbidrag till kommuner för vissa civilförsvarskostnader har riksdagen redan behandlat (FöU 1975/76:36, rskr 1975/76:279).

I propositionen 1975/76:199 har regeringen (s. 39) såvitt nu är i fråga

dels föreslagit riksdagen att antaga förslag till

1. lag om ändring i värnpliktslagen (1941:967),

2. lag om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst,

dels berett riksdagen tillfälle att avge yttrande över vad föredragande statsrådet har anfört om värnpliktsutbildningen utöver vad som framgår av förslaget till lag om ändring i värnpliktslagen.

Propositionen

Genom propositionen läggs fram förslag till ändringar av värnpliktslagen (1941:967) och lagen (1966:413) om vapenfri tjänst. Ändringarna innebär väsentligen att bestämmelserna om utbildningstid i lagarna anpassas till regeringsformens regler om normgivningskompetensen. Vid utformningen av ändringsförslagen har beaktats den ändring av grundutbildningstiden för värnpliktig medicinalpersonal som nyligen beslutats av riksdagen (prop. 1975:74, FöU 1975/76:13, rskr 1975/76:54). Ändringarna i värnpliktslagen innebär vidare att vissa modifieringar görs i det system för grundutbildning av värnpliktiga som på försök har tillämpats fr. o. m. utbildningsåret 1972/73. Förslaget bygger i detta avseende på förslag från överbefälhavaren och innebär bl. a. att uttagning för utbildning till militär befattning för kompanibefäl inom armén som hittills har varit frivillig skall kunna ske utan den värnpliktiges medgivande. Kompanibefälsutbildningen föreslås uppdelad på en 360 dagar lång plutonsbefälsutbildning och en 90 dagar lång utbildning vid kadettskolor. Det innebär att den plutonsbefälsutbildning på 405 dagar som nu bedrivs vid pansar-, signal- och ingenjörtrupperna

1 Riksdagen 1975/76. 10sami. Nr38

FöU 1975/76:38

upphör. Den totala tiden för utbildning till kompanibefäl blir oförändrad. Den nya kompanibefälsutbildningen skall enligt förslaget inledas utbildningsåret 1978/79.

Ändringarna i värnpliktslagen innefattar också förslag om en förlängning av repetitionsutbildningen för vissa värnpliktiga vid flottan.

Förslaget till lag om ändring av värnpliktslagen innehåller också de ändringar som föranleds av förslagen i propositionen 1975/76:143 om värnpliktsverkets organisation.

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

FöU 1975/76:38

1 Förslag till

Lag om ändring i värnpliktslagen (1941:967)

Härigenom föreskrives att 6-10, 12 och 16 §§, 27 § 1 mom. samt 29 § värnpliktslagen (1941:967)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §2

Värnpliktig skall uttagas för utbildning

a) vid försvarsgren eller vid truppslag eller vapenslag inom försvarsgren,

b) i särskild tjänst eller till särskild tjänstgöring,

c) till befattning eller grupp av befattningar samt

d) vid förband eller utbildningsanstalt.

Befattning för menig, grupp-, plutons- eller kompanibefäl avser, om ej annat följer av bestämmelserna i denna paragraf eller av 27 § 1 morn., militär, civilmilitär eller civil personal.

Uttagning för utbildning till militär befattning för kompanibefäl får icke ske utan den värnpliktiges medgivande. För uttagning för annan befattning fordras medgivande av den värnpliktige endast om uttagningen ändras efter inskrivningen och den ändrade uttagningen medför att tiden för grundutbildningen förlänges. Ändrad uttagning från utbildning till militär befattning till utbildning för civilmilitär eller civil befattning eller från utbildning till civilmilitär eller civil befattning till militär befattning får dock ske utan den värnpliktiges medgivande.

1 Lagen omtryckt 1969:378.

2 Senaste lydelse 1972:331.

Befattning för menig, grupp-, plutons- eller kompanibefäl avser, om ej annat följer av bestämmelserna i denna paragraf eller av 27 § 1 morn., militär, civilmilitär eller civil personal. Värnpliktig som uttagits för grundutbildning till befattning för menig fördelas på någon av kategorierna G, F och E eller placeras i handräckningst/änst.

Uttagning för utbildning till militär befattning för kompanibefäl vid marinen eller flygvapnet får icke ske utan den värnpliktiges medgivande. För uttagning för annan befattning fordras medgivande av den värnpliktige endast om uttagningen ändras efter inskrivningen och den ändrade uttagningen medför att tiden för grundutbildningen förlänges. Ändrad uttagning från utbildning till militär befattning till utbildning för civilmilitär eller civil befattning eller från utbildning till civilmilitär eller civil befattning till militär befattning får dock ske utan den värnpliktiges medgivande.

1* Riksdagen 1975/76. 10 sami. Nr 38

F5U1975/76:38

4 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

För ändrad uttagning efter avslutad grundutbildning fordras ej medgivande av den värnpliktige.

Värnpliktig skall såvitt möjligt uttagas för den utbildning för vilken han kan anses bäst lämpad. I den mån det kan ske skall hänsyn tagas till den värnpliktiges önskemål. Värnpliktig bör ej uttagas för utbildning till befattning, för vilken fordras längre grundutbildning än ett år om han visar att detta medför särskilt svåra olägenheter för honom eller för nära anhörig till honom som är beroende av hans arbete.

7 §3

Värnpliktig tillhör försvarsgren, Värnpliktig tillhör militärområde,

militärområde och i förekommande flottan eller kustartilleriet enligt före faU

förband enligt föreskrifter som skrifter som meddelas av regeringen

meddelas av regeringen eller av eller av myndighet som regeringen

myndighet som regeringen bestäm- bestämmer,

mer.

8 §4

Centralt organ för inskrivning och Central förvaltningsmyndighet för

personalredovisning inom försvars- inskrivning och personalredovisning

makten är värnpliktsverket. inom försvarsmakten är värnplikts verket.

9 85

Riket indelas i inskrivningsområden enligt regeringens bestämmande.

Inom varje inskrivningsområde fin- För inskrivning av värnpliktiga finnas inskrivningsnämnder, värn- nas inskrivningsnämnder och värn pliktskontor

och inskrivningscentraler pliktskontor till det antal och med

till det antal och med de verksam- de verksamhetsområden som rege hetsområden

som regeringen be- ringen bestämmer,

stämmer.

Chef för värnpliktskontor är tillika inskrivningschef.

10 S6

Inskrivningsnämnd består av ordförande och icke militära ledamöter till det antal regeringen bestämmer, dock minst en för varje till nämndens verksamhetsområde hörande landstingskommun eller kommun som ej tillhör landstingskommun.

3 Senaste lydelse 1975:555.

4 Senaste lydelse 1975:555.

5 Senaste lydelse 1975:555.

6 Senaste lydelse 1975:555.

FöU 1975/76:38

5 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

För ordförande och annan ledamot i inskrivningsnämnd skall finnas ersättare.

Ordförande i inskrivningsnämnd är inskrivningschefen. Ersättare för ordföranden är en militär tjänsteman av lägst överstelöjtnants eller kommendörkaptens grad som värnpliktsverket utser.

Ordförande i inskrivningsnämnd är inskrivningschefen. Finnes mer än en nämnd inom inskrivningsområdet, utser värnpliktsverket en militär tjänsteman av lägst överstelöjtnants eller kommendörkaptens grad att vara ordförande i nämnd där inskrivningschefen ej ingår. Ersättare för ordföranden är en militär tjänsteman av lägst överstelöjtnants eller kommendörkaptens grad som värnpliktsverket utser.

De icke militära ledamöterna och ersättare för dessa utses för tre år av vederbörande landsting eller kommunfullmäktige i kommun som ej tillhör landstingskommun.

12 S

Det åligger inskrivningsnämnd att vid inskrivningsförrättning besluta om frikallelse av värnpliktiga enligt 3 § första stycket och om undantagande från tjänstgöringsskyldighet enligt 4 §, besluta om inskrivning av värnpliktiga som ej blivit frikallade enligt 3 § första stycket,

besluta om uttagning av värnpliktiga för utbildning enligt 6 8, besluta om värnpliktigas tillhörig- besluta om värnpliktigas tillhörighet till försvarsgren, militärområde het till militärområde, flottan eller

och i förekommande fall förband en- kustartilleriet enligt 7 §.

ligt 7 S.

168 Värnpliktig kallas till inskrivningsförrättning genom personlig order. Han skall inställa sig vid den inskrivningscentral till vilken han kallats. Han må dock inställa sig vid annan inskrivningscentral, om han i förväg anmält detta till chefen för den inskrivningscentralen och uppvisar inställelseorder eller, om denna har förkommit eller icke utfärdats, styrker sin identitet.

Värnpliktig kallas till inskrivningsförrättning genom personlig order. Han skall inställa sig vid det värnpliktskontor till vilket han kallats. Han må dock inställa sig vid annat värnpliktskontor, om han i förväg anmält detta till chefen för det värnpliktskontoret och uppvisar inställelseorder eller, om denna har förkommit eller icke utfärdats, styrker sin identitet.

FöU1975/76:38

6 Nuvarande lydelse

Värnpliktig, som icke är kyrkobokförd här i landet, äger utan hinder av bestämmelserna i första stycket inställa sig vid närmaste inskrivningscentral.

Föreslagen lydelse

Värnpliktig, som icke är kyrkobokförd här i landet, äger utan hinder av bestämmelserna i första stycket inställa sig vid närmaste värnpliktskontor.

Första och andra styckena äga motsvarande tillämpning i fråga om den som inskrives enligt 15 S.

27 ti7

1. De värnpliktigas utbildningstid

Värnpliktsutbildningen utgöres av grundutbildning och repetitionsutbildning. Repetitionsutbildningen kan utgöras av krigsförbandsövningar, särskilda övningar, fackövningar, särskilda fackövningar och mobil iseringsövningar.

A. Värnpliktig, som uttagits för utbildning till befattning för menig eller gruppbefäl, skall fullgöra grundutbildning som omfattar

a) vid armén och kustartilleriet högst trehundrafytiofem dagar,

b) vid flottan och flygvapnet högst trehundrasextiofyra dagar.

Värnpliktig, som skall utbildas till särskilt kvalificerad befattning för menig eller gruppbefäl, kan åläggas grundutbildning under högst fyrahundrafemtio dagar.

A. Värnpliktig, som uttagits för utbildning till militär befattning vid armén, skall fullgöra grundutbildning som omfattar.for

1. menig kategori G eller F minst 220 och högst 245 dagar,

2. menig kategori E minst 290 och högst 315 dagar eller, i särskilt kvalificerad befattning, minst 325 och högst 350 dagar,

3. gruppbefäl minst 290 och högst 315 dagar,

4. plutonsbeföl minst 325 och högst 360 dagar eller, i särskilt kvalificerad befattning, minst 425 och högst 450 dagar,

5. kompanibeföl samma tid som för plutonsbeföl samt ytterligare 90 dagar.

Värnpliktig, som uttagits för utbildning till militär befattning vid flottan, skall fullgöra grundutbildning som omfattar för

1. menig kategori G minst 285 och högst 310 dagar,

2. menig kategori F minst 325 och högst 350 dagar,

7 Senaste lydelse 1975:555.

FöU 1975/76:38

Nuvarande lydelse

Värnpliktig, som uttagits för utbildning till befattning för plutonsbefäl eller till civilmilitär eller civil befattning för kompanibefal, skall fullgöra grundutbildning under högst /yrahundrafemtio dagar. För värnpliktig, som ut tagits, för utbildning till militär befattning för kompanibefal, omfattar grundutbildningen högst femhundrafyrtio dagar.

Tid för grundutbildning må icke understiga tvåhundra dagar.

7 Föreslagen lydelse

3. menig kategori E minst 415 och högst 440 dagar,

4. gruppbefäl minst 325 och högst 350 dagar,

5. plutonsbefäl minst 415 och högst 440 dagar eller, om den värnpliktige har avlagt sjökaptens- eller sjöingenjörsexamen, minst 325 och högst 350 dagar,

6. kompanibefäl samma tid sorn . för plutonsbefäl samt ytterligare 90 dagar.

Värnpliktig, som uttagits för utbildning till militär befattning vid kustartilleriet, skall fullgöra grundutbildning som omfattar för

1. menig kategori G eller F minst 225 och högst 250 dagar,

2. gruppbefäl minst 290 och högst 315 dagar,

3. plutonsbefäl minst 380 och högst 405 dagar eller, i stabstjänstbefattning, minst 320 och högst 345 dagar,

4. kompanibefäl samma tid sorn för plutonsbefäl samt ytterligare 90 dagar.

Värnpliktig, som uttagits för utbildning till militär befattning vid flygvapnet, skall fullgöra grundutbildning som omfattar för

1. menig kategori G eller F minst 225 och högst 250 dagar,

2. menig kategori E minst 325 och högst 350 dagar,

3. gruppbefäl minst 325 och högst 350 dagar eller, i särskild befattning i underhålls- eller underrättelsetjänst, minst 260 och högst 300 dagar,

4. plutonsbefäl minst 335 och högst 360 dagar,

5. kompanibefäl samma tid sorn för plutonsbefäl samt ytterligare 90 dagar.

Värnpliktig, som uttagits för utbildning till civilmilitär befattning, skall

FöU 1975/76:38

8 Nuvarande lydelse

B. Värnpliktig skall fullgöra högst

Värnpliktig i befattning för menig eller gruppbefäl skall, om annat ej föijer av vad som sägs nedan, fullgöra krigsförbandsövningar under sammanlagt högst

a) vid armén och kustartilleriet etthundrafem dagar eller, i befattning för gruppbefäl eller kvalificerad befattning för menig, etthundratjugofem dagar,

b) vid,flottan nittio dagar eller, i befattning för gruppbefäl, etthundratjugofem dagar,

c) vid flygvapnet nittio dagar eller, i kvalificerad befattning för gruppbefäl, etthundratjugofem dagar.

Föreslagen lydelse

fullgöra grundutbildning som omfattar för

1. apotekare minst 200 och högst 225 dagar,

2. läkare minst 200 och högst 225 dagar,

3. läkarassistent minst 230 och högst 255 dagar,

4. personalvdrdsassistent minst 320 och högst 345 dagar,

5. tekniker vid armén och kustartilleriet minst 320 och högst 345 dagar,

6. systemtekniker vid flygvapnet minst 340 och högst 365 dagar,

7. meteorolog minst 340 och högst 365 dagar.

Värnpliktig, som ut tagits till handräckningstjänst, skall fullgöra grundutbildning som omfattar vid

1. armén minst 220 och högst 245 dagar,

2. flottan minst 285 och högst 310 dagar,

3. kustartilleriet minst 220 och högst 245 dagar,

4. flygvapnet minst 310 och högst 335 dagar.

fem krigsförbandsövningar.

Krigsförbandsövning skall vid armén och marinen omfatta för värnpliktig i befattning för

1. menig högst 21 eller, i befattning för menig på stamstridsfartyg vid, flottan eller i särskilt kvalificerad befattning för menig, högst 25 dagar,

2. gruppbefäl högst 25 eller, i befattning för gruppbefäl på stamstridsfartyg vid flottan, högst 32 dagar,

3. plutons- eller kompanibefäl högst 32 dagar.

FöU 1975/76:38

9 Nuvarande lydelse

Värnpliktig i befallning för menig eller gruppbefäl på stamstridsfartyg vid flottan eller i annan särskild befattning för menig eller gruppbefäl som regeringen bestämmer skall fullgöra krigsförbandsövningar under sammanlagt högst etthundratjugofem dagar eller, i befattning för gruppbefäl eller kvalificerad befattning för menig, högst etthundrasextio dagar.

Värnpliktig i befattning för pluronseller kompanibefäl skall fullgöra krigsförbandsövningar under sammanlagt högst etthundrasextio dagar vid armén och marinen samt högst etthundratjugofem dagar vid flygvapnet.

För värnpliktig i befattning som kompanichef eller kompanikvartermästare eller i motsvarande befattning eller med uppgift som materielredogörare kan den sammanlagda tiden för krigsförbandsövningar överskridas med högst tio dagar.

Krigsförbandsövning får omfatta högst trettiofyra dagar.

Regeringen äger bestämma att tiden för en krigsförbandsövning får tagas i anspråk för en fackövning. Regeringen äger också bestämma att en krigsförbandsövning för värnpliktig i befattning på stamstridsfartyg vid flottan uppdelas i högst fyra delövningar.

Föreslagen lydelse

Krigsförbandsövning skall vid flygvapnet omfatta för värnpliktig i befattning för

1. menig högst 15 dagar,

2. gruppbefäl högst 15 eller, i särskilt kvalificerad befattning för gruppbefäl, högst 22 dagar,

3. plutons- eller kompanibeföl högst 22 dagar.

För värnpliktig vid flottan i befattning för menig på sådant hjälpfartyg som det krävs speciella åtgärder för att rusta får krigsförbandsövningen utsträckas att omfatta högst 25 dagar. För värnpliktig vid flottan i befattning som menig radiosignalist eller, på stamstridsfartyg, i annan kvalificerad befattning, liksom för värnpliktig i befattning för menig på sådant stamstridsfartyg som det krävs speciella åtgärder för att rusta får krigsförbandsövningen utsträckas till att omfatta högst 32 dagar.

För värnpliktig i befattning som kompanichef eller kompanikvartermästare eller i motsvarande befattning eller med uppgift som materielredogörare kan tiden för krigsförbandsövningen utsträckas till att omfatta högst två dagar utöver den tid den värnpliktige eljest skall tjänstgöra.

Tiden för en krigsförbandsövning får tagas i anspråk för en fackövning. En krigsförbandsövning för värnpliktig i befattning på stamstridsfartyg vid flottan får uppdelas i högst fyra delövningar.

FöU 1975/76:38

10 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

C. Värnpliktig i befattning för plutons- eller kompanibefäl samt, enligt regeringens bestämmande, annan värnpliktig kan åläggas att fullgöra högst tre eller vid flygvapnet högst fem särskilda övningar.

C. Värnpliktig i befattning för plutons- eller kompanibefäl samt värnpliktig i särskilt kvalificerad befattning För menig eller gruppbefäl kan åläggas att fullgöra högst tre eller vid flygvapnet högst fem särskilda övningar.

Särskild övning skall omfatta högst elva dagar vid armén och marinen samt högst fyra dagar vid flygvapnet.

Särskilda övningar skola fullgöras under sammanlagt högst trettiotre dagar.

Särskild övning får omfatta högst elva dagar.

Värnpliktig, som vid förband skall fullgöra uppgift av särskild betydelse för genomförande av förbandets mobilisering eller som är krigsplacerad vid förband, vars mobilisering är avsedd att kunna genomföras på avsevärt kortare tid än som gäller för huvuddelen av försvarsmaktens förband, kan åläggas att fullgöra högst fem mobiliseringsövningar om sammanlagt högst åtta dagar.

Regeringen äger bestämma att tiden för särskild övning får tagas i anspråk för särskild fackövning.

D. Värnpliktig som uttagits för utbildning enligt 6 § kan efter egen ansökan antagas för bistånds- och katastrofutbildning. Den som antagits för sådan utbildning skall fullgöra grundutbildning under högst 450 dagar samt repetitionsutbildning under minst 90 och högst 160 dagar. Repetitionsutbildningen kan fördelas i omgångar över hela värnpliktstiden.

Tiden för särskild övning får tagas i anspråk för särskild fackövning. Vid flygvapnet får särskild övning uppdelas i två delövningar, om den värnpliktige medger det.

D. Värnpliktig som uttagits för utbildning enligt 6 8 kan efter egen ansökan antagas för bistånds- och katastrofutbildning. Den som antagits för sådan utbildning skall fullgöra grundutbildning under minst 335 och högst 360 dagar samt repetitionsutbildning under minst 90 och högst 160 dagar. Repetitionsutbildningen kan fördelas i omgångar över hela värnpliktstiden.

29 88

Beslut om befrielse från värnpliktstjänstgöring enligt 5 8 första stycket och om anstånd med tjänstgöring enligt 27 8 1 mom. meddelas

Ärende om befrielse från värnpliktstjänstgöring enligt 5 8 första stycket och om anstånd med tjänstgöring enligt 27 8 1 mom. prövas

8 Senaste lydelse 1971:1162.

FöU 1975/76:38

11 Nuvarande lydelse

av truppregistreringsmyndighet efter ansökan av den värnpliktige. Anser sig truppregistreringsmyndigheten icke kunna bifalla ansökningen, skall myndigheten med eget yttrande överlämna handlingarna till värnpliktsverket, som beslutar i ärendet.

Talan mot värnpliktsverkets beslut föres hos värnpliktsnämnden genom besvär som skola ha inkommit inom två veckor från den dag klaganden fick del av beslutet.

Lämnas ansökan om anstånd med att påbörja tjänstgöring utan bifall av värnpliktsverket, skall den värnpliktige inställa sig till tjänstgöring oaktat han för talan mot beslutet.

Mot värnpliktsnämndens beslut

Föreslagen lydelse

efter ansökan av den värnpliktige av chefen för värnpliktsverket eller, enligt hans bestämmande, av annan truppregistreringsmyndighet.

Talan mot beslut i ärende som avses i forsta stycket föres hos vämpliktsnämnden genom besvär som skola ha inkommit inom två veckor från den dag klaganden fick del av beslutet.

Lämnas ansökan om anstånd med att påbörja tjänstgöring utan bifall, skall den värnpliktige inställa sig till tjänstgöring oaktat han för talan mot beslutet.

i talan icke föras.

Denna lag träder i kraft såvitt avser 6 § och 27 § 1 mom. den 1 juni 1976 samt i övrigt den 1 juli 1976. Värnpliktig som har påbörjat grundutbildning till apotekare, läkare, läkarassistent och veterinär före den 1 juni 1976 skall fullgöra sådan utbildning enligt 27 § 1 mom. A i den äldre lydelsen. Grundutbildningen skall dock anses vara fullgjord när den värnpliktige har genomgått fackkurs och tjänstgjort minst 225 dagar eller, i fråga om utbildning till läkarassistent eller veterinär, minst 255 dagar. För grundutbildning till militär befattning för plutonsbefäl gäller de äldre bestämmelserna till utgången av maj 1978.

1** Riksdagen 1975/76. 10 sami. Nr 38

FöU 1975/76:38

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst

Härigenom föreskrives att 5 § lagen (1966:413) om vapenfri tjänst skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 5'

Vapenfri tjänstepliktig är skyldig Vapenfri tjänstepliktig är skyldig att forsin utbildning tjänstgöra minst att forsin utbildning tjänstgöra minst fyrahundra och högst fyrahundrafem- trehundranittiofem och högst/yrahunlio dagar. Tjänstgöringen kan förde- dratjugo dagar. Tjänstgöringen kan las i omgångar över hela värnplikts- fördelas i omgångar över hela värntiden. pliktstiden.

Inkallas värnpliktiga med stöd av 27 § 2 mom. eller 28 § värnpliktslagen den 30 december 1941 (nr 967), får även vapenfri tjänstepliktig kallas till tjänstgöring. Tjänstgöringstiden får icke överstiga etthundraåttio dagar, om tjänstgöringen föranleds av inkallelse av värnpliktiga med stöd av 27 § 2 mom. värnpliktslagen.

Om tillgodoräkning av fullgjord värnpliktstjänstgöring vid beräkning av tiden för tjänstgöring enligt denna lag och av fullgjord vapenfri tjänst vid beräkning av tiden för värnpliktstjänstgöring meddelar regeringen bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1976. Vapenfri tjänstepliktig, som har uttagits till tjänst för läkare eller tandläkare inom det allmänt civila medicinal väsendet och börjat tjänstgöra före den 1 juni 1976, skall fullgöra tjänstgöringen enligt 5 § i den äldre lydelsen.

1 Senaste lydelse 1975:556.

FöU 1975/76:38

13 Motionerna

I motionen 1975/76:731 av herr Fransson m. fl. (c) hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts rörande en med arbetsmarknaden i stort jämställd situation angående reglerad arbetstid för värnpliktig personal,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om införande av reglerad arbetstid för värnpliktiga.

I motionen 1975/76:1158 av herr Karl Bengtsson i Varberg m. fl. (fp) hemställs att riksdagen hos regeringen begär sådana direktiv till utredningen om ny befälsordning för försvaret att en samordnad lösning av stamofficerarnas, reservofficerarnas och de värnpliktiga officerarnas förhållanden kommer till stånd.

1 motionen 1975/76:1169 av herr Oskarson m. fl. (m) hemställs såvitt nu är i fråga (yrkandena 2 och 3) att riksdagen beslutar

2. att en alternativ utbildningsgång för reservofficerare vid armén på försök införs i enlighet med vad som anges i motionen,

3. att en kvalificerad militär befälsutbildning och tjänstgöring ges meritvärde i enlighet med motionens förslag.

I motionen 1975/76:2517 av herrar Oskarson (m) och Danell (m) hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller att snara åtgärder vidtas för att lösa frågan om meritvärdering för kvalificerad militär utbildning och tjänstgöring.

I motionen 1975/76:2518 av herrar Oskarson (m) och Strindberg (m) hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen anhålla om

1. att regeringen vid fastställande av ramen för utbildning av kompanibefäl (plutonchefer och ställföreträdare) vid de av motionärerna angivna förbanden beaktar vad i motionen anförts angående likvärdig utbildning,

2. att regeringen bemyndigar försvarsgrenschef att inom fastställda ramar utvälja de utbildningslinjer som skall erhålla från 12 till 15 månaders grundutbildning.

Utskottet

I propositionen redogörs för gällande lagregler beträffande de värnpliktigas utbildningstider m. m. och för den nuvarande tillämpningen av dessa. Vidare redovisas förslag i vissa utbildningsfrågor från överbefälhavaren (ÖB), chefen för marinen och 1972 års värnpliktsutredning samt remissbehandlingen av förslagen.

Gällande system för utbildning av värnpliktiga går tillbaka på riksdagens beslut år 1966 (prop. 1966:106, 2LU 1966:48, rskr 1966:271).

De värnpliktigas utbildning omfattar enligt värnpliktslagen grundutbildning och repetitionsutbildning.

Med utgångspunkt i att behovet av utbildningstid för olika befattningar

FöU 1975/76:38

i krigsorganisationen växlar är de värnpliktigas grundutbildning differentierad inom och mellan försvarsgrenarna. De värnpliktiga indelas efter utbildningsbehov i olika kategorier.

Värnpliktiga som har uttagits för grundutbildning till befattning för menig fördelas på någon av kategorierna G, F och E eller placeras i handräckningstjänst. G-värnpliktiga har den kortaste och E-värnpliktiga den längsta grundutbildningstiden.

Befälsuttagna värnpliktiga avses för utbildning till grupp-, plutons- eller kompanibefäl. Utbildningen till gruppbefäl syftar till att ge den värnpliktige sådana färdigheter att han kan krigsplaceras i typbefattningen gruppchef. Mot plutonsbefälsutbildningen svarar typbefattningen ställföreträdande plutonchef eller troppchef och mot kompanibefälsutbildningen typbefattningen plutonchef. Uttagning för utbildning till militär befattning för kompanibefäl får inte ske utan den värnpliktiges medgivande.

Den som har gått igenom kompanibefälsutbildning har möjlighet att bygga på denna med reservofficersutbildning som ger kompetens att vara kompanichef(motsvarande) i krig.

I syfte att åstadkomma ekonomiska besparingar beslöt regeringen att fr. o. m. utbildningsåret 1972/73 på försök förkorta de grundutbildningstider som gäller enligt det år 1966 beslutade utbildningssystemet. Försöken omfattar främst utbildningen vid armén och kustartilleriet. Försöken innebär, såvitt nu är av intresse, att grundutbildningstiden för plutonsbefälsuttagna inom armén har förkortats från 15 till 13 1/2 månader för vissa värnpliktiga vid pansartrupperna, ingenjörtrupperna och signaltrupperna och från 15 till 12 månader för övriga värnpliktiga. För övriga kategorier vid armén innebär försöken en minskning med en månad för gruppbefäl och värnpliktiga E, med 2 1/2 månader för värnpliktiga F och med en månad för värnpliktiga G. För flygvapnets värnpliktiga innebär försöken en minskning med i genomsnitt ca en månad.

Också i fråga om repetitionsutbildningen har på försök gjorts vissa modifieringar i 1966 års system. Försöksverksamheten innebär bl. a. att ett antal krigsförband inom armén och flygvapnet genomför förkortade krigsförbandsövningar. För nästa budgetår innebär planeringen i fråga om arméförband att mindre än hälften av utbildningskontingenten genomför repetitionsutbildning i den omfattning som beslöts år 1966 (jfr FöU 1975/76:32 s. 15).

Föredragande statsrådet (försvarsministern) erinrar om att försöken med förkortad grundutbildning har pågått under en relativt kort tid. Man har hittills fått endast ofullständiga erfarenheter. Med hänsyn också till att 1974 års försvarsutredning kan komma att redovisa förslag som påverkar värnpliktsutbildningen är försvarsministern inte beredd att nu förorda annat än mindre ändringar av de nuvarande utbildningstiderna.

Liksom ÖB anser försvarsministern att alltför få värnpliktiga inom armén väljeratt gå igenom plutonchefsutbildning. Föratt minska bristen på befäl med

FöU 1975/76: 38

sådan utbildning i krigsförbanden förordar statsrådet att det yrkesbefäl inom armén som f. n. tjänstgör i krigsorganisationen på grupp- och troppchefsnivån i ökad omfattning krigsplaceras som plutonchefer.

Försvarsministern konstaterar att behovet av plutonchefer i krigsorganisationen även i fortsättningen till huvuddelen måste tillgodoses genom värnpliktiga som direktutbildas för uppgiften. Han anseratt sådana värnpliktiga liksom f. n. börgenomgå kompanibefälsutbildning under 15 månader.

ÖB har framhållit att rekryteringen av värnpliktigt befäl med plutonchefskompetens försämrats snabbt vid arméns förband. Erfarenheterna visar - uttalar föredragande statsrådet-att det på frivillig väg inte gåratt rekrytera ett tillräckligt antal värnpliktiga till kompanibefälsutbildningen. Försvarsministern vill därför inte motsätta sig förslaget från ÖB att ett antal värnpliktiga inom armén tas ut till sådan utbildning utan eget medgivande.

ÖB:s förslag innebär att en obligatorisk kompanibefälsutbildning på 15 månader anordnas inom armén för sådana värnpliktiga som skall placeras som plutonchefer och ställföreträdande plutonchefer(motsvarande). Samtliga dessa föreslås bli uttagna till kompanibefäl. Utbildningen skall enligt förslaget anordnas i stort sett som hittills under de tolv första månaderna. Den sista delen av utbildningen föreslås äga rum i skolor som anordnas truppslags-, militärområdes- eller förbandsvis. För de plutonsbefälsvärnpliktiga som inte är avsedda som ställföreträdande plutonchefer skall enligt ÖB:s förslag utbildningen omfatta tolv månader. Möjlighet skall dock finnas för dem som bedöms lämpliga att frivilligt gå över till den längre utbildningen. Enligt ÖB:s preliminära bedömning bör 15-månadersutbildningen dimensioneras för 2 000 värnpliktiga och 12-månadersutbildningen för 1 700 värnpliktiga.

Försvarsministern räknar med att antalet värnpliktiga inom armén som utan eget medgivande tas ut till kompanibefälsutbildning får fastställas årligen av regeringen på grundval av underlag från chefen för armén. Den obligatoriska utbildningen av värnpliktiga till kompanibefäl bör enligt försvarsministern inledas utbildningsåret 1978/79.

Beträffande reservofficersutbildningen förordas i propositionen att en alternativ utbildningsgång införs inom armén fr. o. m. utbildningsåret 1977/78. Enligt detta alternativ genomförs hela reservofficersutbildningen i anslutning till plutonchefsutbildningen. Liksom tidigare skall det vara möjligt att genomgå reservofficersutbildning under sommarmånaderna.

Försvarsministern redovisar vidare bl. a. vilka förslag från marinchefen om repetitionsutbildningen vid flottan som han biträder.

Utskottet vill till en början erinra om att Sveriges militära försvar bygger på allmän värnplikt för män. Befattningarna för befäl i krigsorganisationen innehas till omkring 96 % av befälsutbildade värnpliktiga. Befäl på aktiv stat och reservbefäl svarar vardera för ca 2 % av befälsbefattningarna.

Rätten och skyldigheten att föra befäl regleras genom tjänsteställningssystemet. Inte minst i ett värnpliktsförsvar måste dock all befälsföring ske i kraft av

FöU 1975/76: 38

personliga egenskaper som omdöme, kunskaper, omtanke och psykisk stabilitet. För alla befälskategorier finns numera särskild ledarskapsutbildning. Grundelementen i sådan utbildning ärgemensamma för fred och krig, förcivilt och militärt ledarskap.

Ett förbands stridsvärde beror i mycket höggrad på dess befäl. Befälsvakanser redan vid personaltilldelningen minskar krigsdugligheten och försämrar truppens villkor. Sådana vakanser bör därför inte accepteras. Vid stridsförluster måste självfallet befäl liksom meniga ta sig an uppgifter som andra har haft huvudansvaret för.

Vid krigsförbandsövningar i fred tillkommer befälsvakanser på grund av anstånd med tjänstgöring. Brist på krigsplacerat befäl vid sådana övningar kan försämra utbildningsresultatet och minska de värnpliktigas tilltro till förbandets förmåga.

Av det sagda framgåratt det militära försvaret i sin krigsorganisation behöver befäl med tillräckliga ledaregenskaper och fackkunskaper. Vidare måste i princip råda överensstämmelse mellan krigsorganisationens storlek och tillgången på utbildade befäl förbefälsbefattningarna.

I arméns krigsorganisation råder brist på plutonchefer och kompanichefer. Sådana chefer anses ha särskild betydelse för förbandens stridsvärde och krigsduglighet. Rekryteringen av värnpliktigt kompanibefäl har försämrats snabbt. Utbildningsåret 1973/74 uppgick antalet utbildade plutonchefer till ca 440, påföljande utbildningsår till ca 350. Det årliga omsättningsbehovet uppgår till ca 800. Bristen på befäl som har utbildats till krigsplutonchefer uppgår till ca 20 %. Regeringens förslag i propositionen 1975/76:199 är utformade mot denna bakgrund och ligger i linje med riksdagens uttalande vid riksmötet 1975 om behovet av snara åtgärder som syftar till ökat deltagande i utbildningen till reserv- och värnpliktsbefäl (FöU 1975:18 s. 10, rskr 1975:195).

Utskottet delar försvarsministerns uppfattning att yrkesbefäl inom armén i ökad omfattning bör krigsplaceras som plutonchefer. Som anges i propositionen kan sådan placering behöva föregås av kompletterande utbildning.

Liksom försvarsministern anser utskottet det vara nödvändigt att man vidtar ytterligare åtgärder för att öka tillgången på plutonchefsutbildat befäl i arméns krigsorganisation. Behovet måste i huvudsak tillgodoses genom att man direktutbildar värnpliktiga.

Det frivilliga åtagandet att genomgå utbildning till plutonchef eller kompanichefi krigsorganisationen har ett särskilt värde. Information om totalförsvarets och försvarsmaktens uppgifter samt om utbildningstider och ekonomiska villkor måste antas öka intresset för sådan utbildning. Som utskottet har anfört i annat sammanhang (FöU 1975/76:11 s. 8)ärdet angeläget att eleverna i det allmänna skolväsendet får tillräcklig information om den betydelsefulla samhällssektor som vårt totalförsvarär. Som ett led i ansträngningarna att minska avgångarna under grundutbildningen haren referensgrupp inom försvarsmakten nyligen lämnat vissa förslag till förbättring av den information som ges de värnpliktiga (jfr FöU 1975/76:32 s. 19). Utskottet återkommeri det

FöU 1975/76: 38

följande till frågor som gäller rekrytering av reservofficerare, m. m.

Till kompanibefälsutbildning bör som försvarsministern uttalar i första hand tas ut sådana värnpliktiga som anmäler sig frivilligt i samband med inskrivningen eller under pågående plutonsbefälsutbildning. Varje möjlighet till förbättring av den nuvarande rekryteringssituationen bör tas till vara och utskottet har därför övervägt en ytterligare möjlighet till rekrytering efter frivilligt åtagande.

1966 års värnpliktskommitté lämnade i december 1971 en promemoria (Fö stencil 1971:7) med vissa förslag rörande grundutbildningen av värnpliktiga underofficerare (plutonsbefäl) vid armén, m. m. Kommittén föreslog i det sammanhanget bl. a. att man - när det gäller värnpliktiga officerare - skulle rikta rekryteringsansträngningaräven mot värnpliktiga som hade avslutat utbildning till värnpliktig underofficer men av olika skäl inte vid utbildningens slut hade anmält sig till kadettskola.

Utskottet anser att man bör pröva en rekrytering i enlighet med det nämnda förslaget av 1966 års värnpliktskommitté.

Det finnsett betydande antal värnpliktiga som har genomgått plutonsbefälsutbildning och vid slutet av denna utbildning av olika skäl inte funnit anledning eller haft möjlighet att åta sig fortsatt vämpliktsutbildning. Många av dem har därefter deltagit som ställföreträdande plutonchef eller plutonchef i krigsförbandsövning och därigenom fått ytterligare erfarenhet och kunnande då det gäller befälsutövning. De kan också ha fått ökad förståelse för behovet av kvalificerade kunskaper. Bland sådana värnpliktiga gördén frivilliga befälsutbildningsrörelsen väsentliga insatser genom sin befordringsutbildning. Sådan utbildning bör även i fortsättningen äga rum och främjas. Ett antal värnpliktiga med underofficersutbildning (plutonsbefälsutbildning) kan emellertid tänkas vara intresserade av en utbildning till värnpliktig plutonchef inom ramen för arméns utbildningssystem.

Utskottet förordar att regeringen prövar möjligheterna att anordna försök med frivillig rekrytering till kompanibefälsutbildning inom armén av redan plutonsbefälsutbildade värnpliktiga. Information om bl. a. gällande tider och ekonomiska villkor för utbildningen - förkortade resp. förbättrade under senare år - blir en mycket viktig del av försöksverksamheten. Liksom beträffande annan uttagning måste givetvis ske en prövning av att vederbörande har möjlighet att tillgodogöra sig utbildningen. Vitsord från krigsförbandsövning bör tillmätas stor betydelse.

Frivillig rekrytering enligt den förordade försöksverksamheten skulle kunna bidra till en åldersmässig balans mellan plutonchefer och övriga värnpliktiga i krigsförbanden. Detta kan få särskild betydelse för lokalförsvarsförbanden. Utskottet utesluter inte att ett inslag av äldre värnpliktiga, med erfarenhet av repetitionsutbildning, bland eleverna vid skolor för plutonchefsutbildning kan påverka utbildningen gynnsamt.

Vad utskottet har anfört om försök med frivillig rekrytering till kompanibefälsutbildning inom armén bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

FöU 1975/76: 38

18 Med hänsyn till bristen på befäl med plutonchefsutbildning tillstyrker utskottet förslaget att man årligen tar ut ett antal värnpliktiga inom armén till sådan utbildning trots att det inte föreligger frivilligt åtagande. Antalet bör bestämmas så att det, tillsammans med antalet frivilligt uttagna, medger viss bristtäckning.

Det är angeläget att även värnpliktiga som tas ut till kompanibefälsutbildning utan egen ansökan genomför utbildningen med insikt om utbildningens betydelse och med värnpliktsförmåner som bidrar till en positiv inställning. I likhet med försvarsministern anser utskottet att en premie om 5 000 kr. bör utgå även efter avslutad godkänd obligatorisk kompanibefälsutbildning. Premien blir liksom övriga utbildningspremier skattefri (jfr prop. 1975/76:134 s. 19).

Beträffande plutonsbefälsutbildningen (utbildningen till ställföreträdande plutonchefer och troppchefer) förordas i propositionen ingen annan ändring än att nuvarande försök med 13 1/2 månaders utbildning vid pansar-, ingenjöroch signaltrupperna upphör.

I motionen 1975/76:2518 av herrar Oskarson (m) och Strindberg (m) framhålls vikten av att man vid stridande förband, främst infanteri förband, ger ställföreträdande plutonchefer samma utbildning som plutonchefer. Vidare anser motionärerna att en utbildningstid om 13 1/2 månader bör behållas för utbildningen av plutonsbefäl till vissa specialbefattningar inom pansar-, ingenjör- och signaltrupperna.

Utskottet delar uppfattningen att man - främst med hänsyn till risken för stridsförluster-för flertalet förband bör eftersträva en likvärdig utbildning för plutonchefen och hans ställföreträdare. Med rådande brist på utbildade plutonchefer är det emellertid inte realistiskt att räkna med att utbildningsnivån för ställföreträdande plutonchefer kan höjas överlag. Utskottet räknar liksom motionärerna med att det vid flera truppslag skeren prövning av utbildningsbehoven förbefattningarsom f. n. avses för kompanibefäl ellerplutonsbefäl. Härvid kan det befinnas nödvändigt att behålla en utbildningstid av 13 1/2 månader förvissa befattningar. Utbildningsbehoven för plutonsbefäl isärskilt kvalificerade befattningar är av allt att döma så varierande att det för dem är motiverat med en något större spännvidd mellan minsta och högsta antalet dagar för grundutbildning enligt värnpliktslagen än som föreslås i propositionen. Utskottet återkommer till detta och till motionen 1975/76:2518 vid behandling av lagförslagen.

Utskottet tillstyrker att för armén införs en alternativ reservofficersutbildning fr. o. m. utbildningsåret 1977/78. Alternativet innebär att hela utbildningen genomförs i anslutning till plutonchefsutbildningen och i en följd, i stället för uppdelad på två kurser. Åtgärden torde få gynnsam effekt på reservofficersrekryteringen. Parallellt bör det även i fortsättningen vara möjligt att genomgå reservofficersutbildning under sommarmånaderna. Utskottet erinrar om att en ökad uttagning av värnpliktiga till kompanibefäls -

FöU 1975/76: 38

utbildning skapar en större bas för reservofficersrekryteringen och sålunda kan antas påverka denna i gynnsam riktning.

Propositionsförslaget om en alternativ utbildningsgång för reservofficerare vid armén tillgodoser syftet i motionen 1975/76:1169 (m) yrkandet 2, som väcktes under den allmänna motionstiden. Motionen bör alltså avslås i denna del.

Utskottet har inte något att erinra mot vad föredragande statsrådet haranfört om värnpliktsutbildningen vid flottan.

Frågor om förmåner vid reservofficersutbildningen har utskottet behandlat i sitt nyligen avgivna betänkande FöU 1975/76:37 med anledning av propositionen 1975/76:134.

ÖB har lämnat förslag om reservofficersutbildningens meritvärde och försvarsministern tar upp denna fråga i propositionen 1975/76:199(s. 33). I motionen 1975/76:2517 av herrar Oskarson (m) och Danell (m) förordas att man snarast vidtar åtgärder för att lösa frågan om meritvärdering för kvalificerad militär utbildning och tjänstgöring. Enligt motionärerna är det sannolikt att en skälig och rättvis meritvärdering har minst lika stort värde som goda ekonomiska villkor när det gäller rekryteringen av värnpliktiga officerare och reservofficerare. Motionen 1975/76:1169 (m) innehåller förslag om att kvalificerad militär befälsutbildning och tjänstgöring skall ges meritvärde i enlighet med vad som anges i motionen.

Riksdagen har tidigare under riksmötet behandlat frågor om vämpliktsutbildningens meritvärde. I betänkandet FöU 1975/76:10 lämnade utskottet en redogörelse för förslag av 1954 års värnpliktsavlöningsutredning (SOU 1970:12) och för uppdrag som regeringen har lämnat till ÖB och värnpliktsverket. Vidare lämnades uppgifter om arbetet rörande behörighetskrav när det gäller högskolestudier. Utskottet konstaterade att kompetenskommittén i sitt betänkande Om behörighet och antagning till högskolan (SOU 1974:71 s. 144-145) hade föreslagit att de första 15 månaderna av värnpliktstjänstgöring och vapenfri tjänst inte skulle få räknas som sådan arbetslivserfarenhet som kan tillgodoräknas för tillträde till högskoleutbildning. Kommitténs förslag i denna del hade lämnats utan kommentar av statsmakterna(prop. 1975:9, UbU 1975:17, rskr 1975:179).

Som framgår av propositionen kan frågan om den militära utbildningens meritvärde avse både meritvärde för fortsatt civil utbildning och meritvärde för civil anställning.

Beträffande tillträde till grundläggande högskoleutbildning har regeringen den 8 april 1976 beslutat om provisoriska föreskrifter. Dessa bygger på riksdagens beslut om reformering av högskoleutbildningen m. m. På förslag av den centrala organisationskommittén för högskolereformen har regeringen beslutat att vid beräkningen av poäng för arbetslivserfarenhet - för tillträde till allmänna och lokala utbildningslinjer-jämställa värnpliktstjänstgöring och vapenfri tjänst med olika slag a v arbete, även såvitt avser de första 15 månader -

FöU 1975/76: 38

na. Poäng ges enligt 27 § förarbetslivserfarenhetsom har förvärvats genom följande slag av verksamhet, nämligen

1. arbete i en eller flera anställningar,

2. arbete i eget företag,

3. arbete i eget hem med vård av barn under tio år,

4. arbete i eget hem med vård av personer som på grund av sjukdom, ålder eller handikapp är i behov av särskild omvårdnad samt

5. värnpliktstjänstgöring och vapenfri tjänst.

Dessutom kan ges poäng för bl. a. fackligt och ideellt arbete.

Arbets! i vserfarenhet skall avse en eller flera perioder om sammanlagt minst 15 månader. En av dessa perioder skall omfatta minst nio månader och avse samma anställning eller verksamhet. Föratt en period skall medräknas fordras att den avser samma anställning eller verksamhet och att den omfattar minst tre månader.

Poängberäkningen för arbetslivserfarenhet påverkas inte av värnpliktstjänstgöringens innehåll, t. ex. av att den innefattar kompanibefälsutbildning. Reservofficersutbildningen - utöver kadettskolan - utgör inte värnpliktstjänstgöring och kan därmed enligt föreskrifterna inte tillgodoräknas som arbetslivserfarenhet.

Beträffande befälsutbildning som merit för inträde till högre studier och för antagning till praktiktjänstgöring finns inga generella bestämmelser. Såvitt utskottet kunnat finna har heller ingen högskola antagningsregler som tillmäter sådan utbildning särskilt meritvärde. Det kan nämnas att Reservofficerarnas centralorganisation i december 1975 har gjort framställning till notarienämnden om att reservofficersutbildning och reservofficerstjänstgöringskall tillmätas skäligt meritvärde vid prövning av ansökan om notarietjänstgöring. Framställningen är under notarienämndens prövning.

När det gäller meritvärdet för civil anställ ning finns - som framgår av propositionen-ett uppdrag åt ÖB att i samråd med värnpliktsverketoch arbetsmarknadsstyrelsen utforma tjänstgöringsintyg med beskrivningar av den utbildning som kan antas ha civilt meritvärde. Intyg eller vitsord med utbildningsbeskrivning skall på begäran utfärdas även till den som har genomgått utbildning till reservofficer eller värnpliktig officer. Slutredovisning av uppdraget är att vänta under hösten 1976.

I detta sammanhang bör nämnas att Reservofficerarnas centralorganisation i samverkan med ÖB förbereder utgivningen av en informationsbroschyr, avsedd i första hand för arbetsgivare av olika slag. Broschyren avses innehålla bl. a. synpunkter på reservofficersutbildningens meritvärde. Ett syfte med broschyren är att undanröja ev. missförstånd om reservofficerarnas tjänstgöringsskyldighet m. m.

Utskottet kan beträffande meritvärderingen av värnpliktsutbildning och reservofficersutbildning konstatera att det i flera avseenden har vidtagits eller förbereds åtgärder som är ägnade att påverka rekryteringen positivt. Utbildningen av värnpliktigt befäl och reservbefäl är en mycket viktig faktor i vårt militära försvar och statsmakterna har all anledning att slå vakt om

FöU 1975/76:38

och främja det frivilliga engagemanget i sådan utbildning. 1974 års försvarsutredning (SOU 1976:5 s. 223) har understrukit att effektiva åtgärder måste vidtas för att snabbt förbättra rekryteringen av reservofficerare. Utskottet förutsätter att regeringen i linje med tidigare riksdagsbeslut (FöU 1975:18 s. 10, rskr 1975:195) uppmärksamt följer dessa frågor och bl. a. i fråga om meritvärdering noga prövar alla förslag som syftar till att förbättra rekryteringen och inte utgör avtalsfrågor.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna 1975/76:1169, yrkandet 3, och 1975/76:2517.

Förslagen till författningsändringar innebär främst en anpassning till regeringsformens regler om normgivningskompetensen. Vidare ingår ändringsförslag som sammanhänger med förslagen i propositionen 1975/76:143 om värnpliktsverkets organisation. Dessa organisationsfrågor har riksdagen nyligen behandlat (FöU 1975/76:33, rskr 1975/76:296).

1 bilaga 1 till detta betänkande lämnas en sammanfattande redovisning av lagförslagen såvitt avser grundutbildningstidens längd i dagar vid armén (militära befattningar). Som jämförelse anges gällande lagbestämmelser och nuvarande tillämpning.

Lagförslagen innebär att de i värnpliktslagen och lagen om vapenfri tjänst angivna utbildningstiderna preciseras mera än tidigare. Utskottet anser att förslagen är väl avvägda. Med hänvisning till vad utskottet i det föregående - med anledning av propositionen och motionen 1975/76:2518 - har anfört om utbildningsbehoven för plutonsbefäl i särskilt kvalificerade befattningar inom armén bör dock antalet dagar för grundutbildning av sådana befäl bestämmas till minst 395 och högst 450. Detta påverkar utformningen av 27 § 1 mom. värnpliktslagen.

Utskottet har beslutat att i detta sammanhang även behandla motionerna 1975/76:731 och 1158, som båda väcktes under den allmänna motionstiden.

I motionen 1975/76:731 av herr Fransson m. fl. (c) uttalas att de särskilda kraven på den militära utbildningen hittills har fått motivera arbetsförhållanden förde värnpliktiga som markant avviker från arbetsmarknadens allmänna regler. Enligt motionärerna finns dock skäl att ifrågasätta om inte avvikelser som av de värnpliktiga upplevs som orimliga och orättvisa verkar nedsättande på utbildningens effektivitet.

Motionärerna hävdaratt det finns flera undantag från den allmänna rekommendationen om 48 timmars övningsvecka för värnpliktiga under grundutbildning. Tid för vakttjänst och beredskap m. m., inre tjänst och kompletterande utbildning kan tillkomma utöver övningstiden. Vid s. k. dygnsövningar tillgodoräknas endast 16 övningstimmar. Under många veckor är de värnpliktiga enligt motionärerna i tjänst 70-80 timmar.

Att övningstiden äroreglerad medförenligt motionärerna särskilda problem närde värnpliktiga skall planera forsin fritid. Detta kan gå ut över anhöriga eller över planerade studier. Bristen på reglering kan också skapa svårigheter för den anställda personalen, som har 40 timmars veckoarbetstid.

FöU 1975/76:38

22 ÖB erinrar i sitt remissyttrande om att huvudsyftet med värnpliktstjänstgöringen är utbildning. Olikheter i fråga om syfte med verksamheten samt beträffande varaktighet och rättsgrund för den gör att direkta jämförelser med arbetsmarknadens förhållanden knappast kan läggas till grund för förslag om förändringar av värnpliktsutbildningen.

Värnpliktsutbildningssystemet - både enligt 1966 års riksdagsbeslut och enligt nuvarande tillämpning med försöksvis avkortad grundutbildning - förutsätter enligt ÖB att övningstiden planeras och uttas kollektivt med ett medeltal för hela utbildningstiden om ca 48 timmar per vecka. Denna tid är ett riktvärde, som normalt skall medge att utbildningsmålen nås.

I bilagor till yttrandet redovisar ÖB viktigare förändringar inom främst grundutbildningen under senare år, gällande övningstidsbestämmelser och vissa konsekvenser vid en övergång till 40 timmars övningsvecka.

ÖB accepterar inte reglerad arbetstid, med krav på kompensation i tid eller pengar, för värnpliktiga under grundutbildning. En begränsning av det nuvarande tidsuttaget per vecka skulle innebära att den totala utbildningstiden måste förlängas med avsevärda merkostnader som följd. Förändringar i det nuvarande systemet bör enligt ÖB:s mening undvikas av beredskapsskäl, av hänsyn till de värnpliktiga och av ekonomiska skäl.

ÖB:s remissyttrande fogas som bilaga 2 till detta betänkande. Bilagor till yttrandet har utelämnats.

Även 1972 drs värnpHktsutredning har lämnat remissyttrande över motionen 1975/76:731. Utredningen understryker att den principiella innebörden av och syftet med värnpliktstjänstgöringen är utbildning. Utredningen framhåller skillnaden mellan arbetslivet och värnpliktsutbildningen. Om det är nödvändigt för att nå uppsatta utbildningsmål måste en angiven utbildningstid, exempelvis för vecka, få överskridas. Utredningen understryker vikten av att alla möjligheter tillvaratas när det gäller att underlätta för de värnpliktiga att planera för personliga åtaganden o. d. utanför tjänstetid.

Värnpliktsutredningen belyser de allmänna förutsättningar som f. n. föreligger i fråga om tillgänglig tid för värnpliktsutbildningen. Härvid anför utredningen bl. a. att dess ställningstaganden till förkortade tider för grundutbildning - som nu tillämpas försöksvis - har grundats på förutsättningen av 48 timmars övningsvecka för de värnpliktiga. Den omedelbara följden av en nedskärning av veckoutbildningstiden från 48 till 40 timmar skulle enligt utredningens uppfattning bli antingen att den totala utbildningstiden måste avsevärt utökas - med åtföljande ekonomiska konsekvenser - för att gällande mål för utbildningen skall kunna uppnås eller att nuvarande krav och utbildningsmål måste ändras drastiskt. Värnpliktsutredningen framhåller att en sänkning av kraven på och målen för värnpliktsutbildningen inte skulle stämma överens med de riktlinjer för det militära försvarets fortsatta utveckling som 1974 års försvarsutredning har dragit upp i sitt delbetänkande (SOU 1976:5).

Utskottet har i andra sammanhang haft anledning att erinra om att

FöU 1975/76:38

värnpliktsutbildningen är en del av landets säkerhetspolitik och inte kan jämställas med förvärvsarbete. Det är enligt utskottets mening uteslutet att reglera tjänstgöringstiden för värnpliktiga på samma sätt som arbetstiden för arbetstagare.

Beträffande en minskning av veckoövningstiden för de värnpliktiga från nuvarande 48 timmar till 40 timmar anser utskottet att de därmed förenade nackdelarna vore betydligt större än fördelarna. Detta gäller inte minst de värnpliktiga själva, som har ett berättigat krav att inte behöva räkna med flera dagar för grundutbildning än som är nödvändigt. De förkortade utbildningstider som tillämpas f. n. och som utskottet godtar att gälla tills man får mera fullständiga erfarenheter förutsätter att utbildningen bedrivs med nuvarande regler om veckoövningstid. Olägenheterna för de värnpliktiga med kvällstjänst samt med viss vakttjänstgöring, beredskap och vård av utrustning, under delar av utbildningstiden med avvikelse från det riktvärde som veckoövningstiden innebär, måste trots allt ses mot bakgrunden av målen för utbildningen. Om värnpliktiga upplever tjänstgöringsförhållandena som orimliga kan detta tyda på ett behov av mera information om värnpliktsutbildningens syfte eller bero på att gällande bestämmelser i enskilda fall inte tillämpas på bästa sätt. Självfallet bör all värnpliktsutbildning planeras så att den värnpliktige så långt möjligt vet i förväg när han skall tjänstgöra utöver vardagsrutinen, t. ex. i samband med dygnsövningar. En långsiktig planering är nödvändig även med hänsyn till den anställda personalen.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 1975/76:731.

I motionen 1975/76:1158 av herr Karl Bengtsson i Varberg m. fl. (fp) erinras om bristen på befäl med kompetens att var plutonchef eller kompanichefi arméns krigsorganisation. Vidare påpekas att arbetet med att skapa en enhetlig befälsordning hittills har varit inriktat på att nå en lösning av befälsfrågorna för stambefälet. De argument som har anförts för en ny befälsordning för denna kategori gäller emellertid enligt motionärerna i minst lika hög grad för reservofficerare och värnpliktiga officerare, som till antalet är betydligt flera än yrkesofficerarna. Frågor om t. ex. utbildning, befordrings- och anställningsvillkor samt medinflytande bör därför enligt motionärernas mening lösas även för dessa kategorier.

Motionärerna anser att reservofficerare och värnpliktiga officerare borde kunna utnyttjas i ökad omfattning inom försvaret, både i krigsorganisationen och under utbildningen i fred. Också detta talar enligt motionärerna för en samordnad lösning av befälsfrågan för de olika kategorierna av befäl.

Även motionen 1975/76:1158 har remissbehandlats. ÖB uttalar att varje befälsordning måste bygga främst på den uppgiftsmassa i krigs- och fredsorganisationen som föreligger och kan förutses i framtiden. Han har ålagts att redovisa den framtida uppgiftsmassan. Redovisningen förutsätts bli utnyttjad för att utifrån en mängd grundvärden fördela befälsuppgifterna mel -

FöU 1975/76:38

lan olika kompetensgrupper av stambefål, reservbefäl och värnpliktigt befäl. Sedan en sådan fördelning har gjorts återstår ett omfattande arbete att klarlägga och fastställa rekryteringsvägar, utbildningsgång för olika kompetensgrupper, anställningsvillkor i vidaste bemärkelse osv. ÖB anser det vara uppenbart att den principiella fördelningen av uppgifter på de olika grupperna måste göras i ett sammanhang för all befälspersonal. Sedan ett principiellt system har konstruerats och beslutats är det enligt ÖB däremot möjligt (och av arbetsskäl måhända även nödvändigt) att i detalj studera och fastställa utbildningsgångar m. m. för en personalkategori i taget. ÖB anser att den uppgift som motionärerna vill tillföra befälsordningsarbetet redan innefattas i utgångspunkterna för detta arbete.

Reservofficerarnas centralorganisation (RC) anser det angeläget med en samordnad lösning av stamofficerarnas, reservofficerarnas och de värnpliktiga officerarnas förhållanden. Befälsordningsfrågan bör, anser RC, primärt behandlas och lösas för krigsorganisationens befäl samt därefter för att tillgodose fredsutbildningens befälsbehov. Det är enligt RC olämpligt att - som hittills i arbetet med en ny befälsordning - först behandla stambefälsfrågorna för att senare behandla befälsordningsfrågorna för reservofficerare och värnpliktiga officerare. RC lämnar synpunkter på olika anställningsformer och uttalar bl. a. att åtgärder bör vidtas för att i ökad grad använda reservofficerare och värnpliktiga officerare i försvarets fredsutbildning. Till yttrandet från RC är fogad en promemoria som ger uttryck för centralorganisationens syn på principerna för en ny befälsordning.

Utskottet erinrar om att frågan om en ny befälsordning behandlades av riksdagen år 1971 med anledning av en motion i ämnet (FöU 1971:18, rskr 1971:267). I en proposition till 1973 års riksdag (prop. 1973:128) redovisades resultatet av ett arbete för att ta fram underlag för ett principbeslut om en ny befälsordning samt dåvarande försvarsministerns syn på vissa principiella frågor. Vid behandlingen av nämnda proposition förelåg motioner som framhöll vikten av att man i samband med arbetet på en ny befälsordning för yrkesbefälet även behandlar motsvarande frågor såvitt gäller befäl som inte är anställda på aktiv stat. Försvarsutskottet (FöU 1973:23 s. 5) uttalade bl. a. att det reservanställda och värnpliktiga befälet har avgörande betydelse för krigsorganisationen och att det är viktigt att man uppmärksammar dessa befälskategoriers förhållanden beträffande uppgifter, rekrytering, utbildning m. m. Departementschefen hade i propositionen också uttalat sig i denna riktning.

Arbetet med att utforma förslag till en reform beträffande befälsordningen bedrivs inom försvarsdepartementet i den s. k. befälsordningsgruppen (BOG). Som underlag för arbetet har gruppen riksdagens beslut år 1973 angående principerna för den framtida befälsordningen. Till arbetsgruppen har knutits en samrådsdelegation som består av riksdagsledamöter samt företrädare för departement, myndigheter och personalorganisationer. Reservofficerarnas centralorganisation har ingen företrädare i samrådsdelega -

FöU 1975/76:38

tionen men en kontaktman från organisationen bereds tillfälle att följa delegationens sammanträden.

Befälsordningsgruppens arbete är f. n. inriktat främst på frågor om rekrytering, antagning, utbildning m. m. beträffande yrkesbefäl. Avsikten är att under våren 1977 mer än hittills bearbeta motsvarande frågor när det gäller reservbefäl och värnpliktigt befäl.

Regeringen har i anvisningarna för programplaneringen för perioden 1977/78-1981/82 bl. a. lämnat ÖB ett utredningsuppdrag angående personal (jfr FöU 1975/76:32 s. 16 och 67). Med anknytning till nämnda uppdrag har regeringen den 11 mars 1976 uppdragit åt ÖB att granska ett inom försvarsdepartementet upprättat principutkast till en ny befälsordning. Utkastet avser en gemensam principlösning för hela det militära försvaret. Beträffande reservbefäl anges i utkastet att behov av ev. samordning av utbildningen av yrkes- och reservbefäl f. n. inte föreligger utöver den samordning som sker genom utbildningen i plutonsbefälsskolor. ÖB skall redovisa resultaten av granskningsarbetet senast den 15 oktober 1976. De tre personalförbunden för militär yrkespersonal och Reservofficerarnas centralorganisation har beretts tillfälle att yttra sig över principutkastet inom samma tid.

Riksdagens revisorer har f. n. ett granskningsprojekt rörande utbildning av högre befäl inom försvarsmakten. Inom ramen för detta projekt har den 10 mars 1976 upprättats en granskningspromemoria (3/1976) som f. n. remissbehandlas av bl. a. ÖB, 1972 års värnpliktsutredning och de tre officersförbunden. Revisorerna kommer att ta ställning i ärendet efter remissbehandlingen. I promemorian (s. 90) uttalas bl. a. att det är angeläget att befälsordningsgruppen under sitt arbete med konstruktionen av det nya befälsordningssystemet prövar i vad mån olika slag av utbildningsgångar kan samordnas. Enligt promemorian bör bl. a. prövas om utbildningen av den aktiva personalen i ökad omfattning kan samordnas med utbildningen av reservofficerare och värnpliktiga officerare.

Utskottet finner det vara nödvändigt att arbetet med en ny befälsordning grundas på en helhetssyn angående behovet av befäl av olika slag. En sådan helhetssyn bör utgå från faktorer som försvarseffekt, försvarsekonomi och vårt värnpliktsförsvars speciella förutsättningar. Befälsbehoven måste självfallet bedömas med hänsyn till både freds- och krigsförhållanden. Av remissvaren framgår att ÖB kommer att kartlägga den totala uppgiftsmassan i framtiden. ÖB anser det vara uppenbart att den principiella fördelningen av uppgifter på olika kompetensgrupper måste göras i ett sammanhang för all befälspersonal. Utskottet delar denna uppfattning. Fördelningen av uppgifter måste föregå ställningstaganden beträffande utbildningsgångar m. m. för någon enskild personalkategori. Vid sådana ställningstaganden bör samordningsmöjligheterna - särskilt i fråga om utbildning - prövas noga.

Det hittillsvarande arbetet på en ny befälsordning hindrar - såvitt utskottet kan finna - inte att man i stort går till väga så som utskottet nu har angett.

FöU 1975/76:38

26 De speciella förhållandena för yrkesbefäl har motiverat särskild kartläggning och analys. Det framgår av ÖB:s remissyttrande och av vad han har anfört inför utskottet att underlag för en helhetssyn kommer att redovisas under hösten 1976. Utskottet räknar med att detta underlag används för sådana bedömningar som utskottet har förordat. Motionens syfte blir därmed tillgodosett och någon framställning från riksdagen till regeringen behövs inte.

Med hänvisning till vad utskottet har redovisat och anfört i det föregående hemställer utskottet

beträffande lagförslagen

1. att riksdagen med anledning av propositionen och motionen 1975/76:2518 antar regeringens förslag till lag om ändring i värnpliktslagen (1941:967) med den ändring att 27 S 1 mom. erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

27 §

1. De värnpliktigas utbildningstid

A. Värnpliktig, som uttagits för utbildning till militär befattning vid armén, skall fullgöra grundutbildning som omfattar för

1. menig kategori G eller F minst 220 och högst 245 dagar,

2. menig kategori E minst 290 och högst 315 dagar eller, i särskilt kvalificerad befattning, minst 325 och högst 350 dagar,

3. gruppbefäl minst 290 och högst 315 dagar,

4. plutonsbefäl minst 325 och 4. plutonsbefäl minst 325 och högst 360 dagar eller, i särskilt kva- högst 360 dagar eller, i särskilt kvalificerad befattning, minst 425 och lificerad befattning, minst 395 och högst 450 dagar, högst 450 dagar,

5. kompanibefäl samma tid som för plutonsbefäl samt ytterligare 90 dagar.

Värnpliktig, som uttagits för utbildning till militär befattning vid flottan,

skall fullgöra grundutbildning som omfattar för

1. menig kategori G minst 285 och högst 310 dagar,

2. menig kategori F minst 325 och högst 350 dagar,

3. menig kategori E minst 415 och högst 440 dagar,

4. gruppbefäl minst 325 och högst 350 dagar,

5. plutonsbefäl minst 415 och högst 440 dagar eller, om den värnpliktige har avlagt sjökaptens- eller sjöingenjörsexamen, minst 325 och högst 350 dagar,

6. kompanibefäl samma tid som för plutonsbefäl samt ytterligare 90 dagar.

Värnpliktig, som uttagits för utbildning till militär befattning vid kust -

FöU 1975/76:38

27 Regeringens förslag Utskottets förslag

artilleriet, skall fullgöra grundutbildning som omfattar för

1. menig kategori G eller F minst 225 och högst 250 dagar,

2. gruppbefäl minst 290 och högst 315 dagar,

3. plutonsbefäl minst 380 och högst 405 dagar eller, i stabstjänstbefattning, minst 320 och högst 345 dagar,

4. kompanibefäl samma tid som för plutonsbefäl samt ytterligare 90 dagar. Värnpliktig, som uttagits för utbildning till militär befattning vid flygvapnet, skall fullgöra grundutbildning som omfattar för

1. menig kategori G eller F minst 225 och högst 250 dagar,

2. menig kategori E minst 325 och högst 350 dagar,

3. gruppbefäl minst 325 och högst 350 dagar eller, i särskild befattning i underhålls- eller underrättelsetjänst, minst 260 och högst 300 dagar,

4. plutonsbefäl minst 335 och högst 360 dagar,

5. kompanibefäl samma tid som för plutonsbefäl samt ytterligare 90 dagar. Värnpliktig, som uttagits för utbildning till civilmilitär befattning, skall

fullgöra grundutbildning som omfattar för

1. apotekare minst 200 och högst 225 dagar,

2. läkare minst 200 och högst 225 dagar,

3. läkarassistent minst 230 och högst 255 dagar,

4. personalvårdsassistent minst 320 och högst 345 dagar,

5. tekniker vid armén och kustartilleriet minst 320 och högst 345 dagar,

6. systemtekniker vid flygvapnet minst 340 och högst 365 dagar,

7. meteorolog minst 340 och högst 365 dagar.

Värnpliktig, som uttagits till handräckningstjänst, skall fullgöra grundutbildning som omfattar vid

1. armén minst 220 och högst 245 dagar,

2. flottan minst 285 och högst 310 dagar,

3. kustartilleriet minst 220 och högst 245 dagar,

4. flygvapnet minst 310 och högst 335 dagar.

B. Värnpliktig skall fullgöra högst fem krigsförbandsövningar. Krigsförbandsövning skall vid armén och marinen omfatta för värnpliktig i befattning för

1. menig högst 21 eller, i befattning för menig på stamstridsfartyg vid flottan eller i särskilt kvalificerad befattning för menig, högst 25 dagar,

2. gruppbefäl högst 25 eller, i befattning för gruppbefäl på stamstridsfartyg vid flottan, högst 32 dagar,

3. plutons- eller kompanibefäl högst 32 dagar.

Krigsförbandsövning skall vid flygvapnet omfatta för värnpliktig i befattning för

1. menig högst 15 dagar,

2. gruppbefäl högst 15 eller, i särskilt kvalificerad befattning för gruppbefäl, högst 22 dagar,

3. plutons- eller kompanibefäl högst 22 dagar.

FöU 1975/76:38

28 Regeringens förslag Utskottets förslag

C. Värnpliktig i befattning för plutons- eller kompanibefäl samt värnpliktig i särskilt kvalificerad befattning för menig eller gruppbefäl kan åläggas att fullgöra högst tre eller vid flygvapnet högst fem särskilda övningar.

Särskild övning skall omfatta högst elva dagar vid armén och marinen samt högst fyra dagar vid flygvapnet.

Tiden för särskild övning får tagas i anspråk för särskild fackövning. Vid flygvapnet får särskild övning uppdelas i två delövningar, om den värnpliktige medger det.

D. Värnpliktig som uttagits för utbildning enligt 6 S kan efter egen ansökan antagas för bistånds- och katastrofutbildning. Den som antagits för sådan utbildning skall fullgöra grundutbildning under minst 335 och högst 360 dagar samt repetitionsutbildning under minst 90 och högst 160 dagar. Repetitionsutbildningen kan fördelas i omgångar över hela värnpliktstiden.

2. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst,

beträffande regeringens förslag i övrigt och övriga behandlade motioner 3.

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har anfört om värnpliktsutbildningen, utöver vad som framgår av förslaget till lag om ändring i vämpliktslagen,

FöU 1975/76:38

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om försök med frivillig rekrytering till kompanibefälsutbildning inom armén,

5. att riksdagen med avslag på motionen 1975/76:1169, yrkandet 2, lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har anfört om reservofficersutbildningen,

6. att riksdagen avslår motionerna 1975/76:1169, yrkandet 3, och 1975/76:2517 om meritvärde för kvalificerad militär utbildning och tjänstgöring,

7. att riksdagen avslår motionen 1975/76:731 om reglerad tjänstgöringstid för värnpliktiga,

8. att riksdagen avslår motionen 1975/76:1158 om en översyn av skilda befälskategoriers ställning inom försvaret.

Stockholm den 11 maj 1976

På försvarsutskottets vägnar

PER PETERSSON

Närvarande: herrar Petersson i Gäddvik (m), Gustavsson i Eskilstuna (s), Gustafsson i Stenkyrka (c), Gustavsson i Ängelholm (s), fru Sundström (s), herrar Karl Bengtsson i Varberg (fp), Brännström (s), Pettersson i Örebro (c), Gustavsson i Nässjö (s), Olsson i Asarum (s), Gernandt (c), Hedberg (s), Björk i Gävle (c), fru Ekelund (c) och herr Danell (m).

Reservation

En samordnad lösning av befälsfrågan för försvaret av herrar Petersson i Gäddvik (m), Karl Bengtsson i Varberg (fp) och Danell (m) som anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 25 börjar ”Det hittillsvarande” och på s. 26 slutar ”behövs inte” bort ha följande lydelse: Den helhetssyn för vilken här har redogjorts motiverar enligt utskottets mening en samordnad lösning av befälsfrågan för samtliga kategorier befäl. Det arbete som hittills bedrivits inom försvarsdepartementets befälsordningsgrupp har dock - som bl. a. framgår av principutkastet till en ny befälsordning - inriktats på att nå en lösning av befälsfrågorna för stambefälet. Med hänvisning till det anförda anser utskottet att arbetet med en ny befälsordning för försvaret bör ges sådan inriktning att en samordnad lösning av stam- och reservofficerarnas samt de värnpliktiga officerarnas förhållanden kommer till stånd.

Föll 1975/76:38

30 Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen tili känna.

dels att utskottets hemställan i momentet 8 bort ha följande lydelse:

8. att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:1158 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om en samordnad lösning av befälsfrågan för försvaret.

Särskilda yttranden

1. Uttagning av värnpliktiga till kompanibefälsutbildning inom armén utan eget medgivande av herrar Petersson i Gäddvik (m) och Danell (m).

Som framgår av betänkandet råder det stor brist på utbildade plutonchefer och kompanichefer i arméns krigsorganisation. Rekryteringen av båda dessa kategorier har hittills varit frivillig. På senare år har rekryteringen försämrats snabbt och i propositionen 1975/76:199 föreslås därför att ett antal värnpliktiga skall få tas ut till kompanibefälsutbildning (plutonchefsutbildning) inom armén utan eget medgivande.

Intresset för befälsutbildning påverkas i hög grad av vilka ekonomiska förmåner som är förenade med denna. Särskilt utbildningspremierna är viktiga. Från vårt parti har vid upprepade tillfällen föreslagits åtgärder för att stimulera de värnpliktiga att frivilligt anmäla sig till befälsutbildning. Senast under det nu pågående riksmötet har moderater motionerat om en höjning av utbildningspremierna (motionen 1975/76:1169). Om våra förslag hade bifallits skulle rekryteringssituationen med säkerhet nu inte varit så dyster att man måste tillgripa uttagning av värnpliktiga till plutonchefsutbildning utan eget medgivande. I det läge som råder anser vi oss - liksom utskottet i övrigt - böra tillstyrka regeringens förslag.

2. Meritvärdering av kvalificerad militär befälsutbildning av herrar Petersson i Gäddvik (m) och Danell (m).

I betänkandet redovisas åtgärder som har viss betydelse för frågan om meritvärdering av kvalificerad militär befälsutbildning. För att främja rekryteringen både av värnpliktiga kompanibefäl och av reservofficerare borde enligt vår mening göras mera på detta område. Om statsmakterna menar allvar när man uttalar sin uppskattning av värnpliktiga befäl och reservbefäl borde tillses att kvalificerad befälsutbildning - med den moderna och även för civil verksamhet lämpade inriktning som den numera har - ges ett poängvärde vid intagning till högskoleutbildning. Det är vidare olyckligt att tiden för reservofficersutbildning enligt regeringens nyligen beslutade föreskrifter inte får tillgodoräknas som arbetslivserfarenhet.

I avvaktan på att man får se effekterna av det arbete m. m. som utskottet

F5U 1975/76:38

redogör för kan vi godta att utskottet nu inte förordar ytterligare åtgärder i fråga om meritvärderingen.

3. Veckoövningstiden för värnpliktiga av herr Björk i Gävle (c).

Veckoövningstiden för värnpliktiga är bestämd som ett riktvärde av 48 timmar. Avvikelser förekommer både uppåt och nedåt under utbildningsåret. Kompletterande utbildning samt tid för vakt- och beredskapstjänst m. m. inräknas inte i övningstiden.

Arbetstiden för utbildningsbefälen och annan anställd personal på förbanden uppgår till 40 timmar. Skillnaden mellan de värnpliktigas veckoövningstid (48 timmar) och de anställdas arbetstid (40 timmar) orsakar uppenbarligen problem vid värnpliktsutbildningen, särskilt vid förband med stora befälsvakanser.

Mot denna bakgrund finns enligt min mening anledning att närmare studera de faktiska konsekvenserna av gällande bestämmelser på området och överväga ändringar i riktning mot en fastare reglering av tidsuttaget för de värnpliktigas utbildning.

FöU 1975/76:38 32

Bilaga 1

Grundutbildningstidens längd i dagar vid armén (militära befattningar)

Menig och gruppbefäl

Plutonsbefäl (stf plutonchef eller troppchef)

Kompanibefäl

(plutonchef)

Värnpliktslagen

(1941:967)

Minst 200 Högst 345 Vissa högst 450

Högst 450

Högst 540

Nuvarande tillämpning (Kungl. Maj:ts beslut den 29 juni 1973)

Handräckningstjänst 230 (jämte anslutande rep. utb.)

Menig G och F 227 Menig E

- de flesta 297

- vissa 304 eller 345 Gruppbefäl

- de flesta 297

- vissa 300 eller 304

De flesta 360 Vissa 332, 405 eller 450

Som plutonsbefäl + 90

Lagförslag (prop. 1975/76:199)

Handräckningstjänst De flesta 325-360 220-245 Vissa 425^150' Menig G och F 220-245 Menig E

- de flesta 290-315

- vissa 325-350 Gruppbefäl 290-315

Som plutonsbefäl + 90

1 Utskottet föreslår 395-450.

FöU 1975/76:38

33 Bilaga 2

ÖVERBEFÄLHAVAREN 1976-03-22 Plan 200

Till riksdagens försvarsutskott

Reglerad övningstid för värnpliktiga (tre bilagor1)

Överbefälhavaren avger följande yttrande över motionen 1975/76:731 om reglerad övningstid för värnpliktiga.

Motionens förslag utgår från de värnpliktigas krav på arbetsförhållanden som överensstämmer med gällande föreskrifter på arbetsmarknaden som helhet. Mot bakgrund av dessa krav föreslås i motionen att riksdagen hos Regeringen begär förslag om införande av reglerad arbetstid för värnpliktiga.

Frågan om en eventuell anpassning av de värnpliktigas nuvarande övningstid till arbetstidsförhållanden inom arbetsmarknaden som helhet är av fundamental betydelse för samhället, försvaret och den värnpliktige. Överbefälhavaren finner därför anledning att i sitt yttrande även beröra de grundläggande villkoren och förutsättningarna för dagens värnpliktsutbildning samt att redovisa de under senare år ändrade villkoren för värnpliktsutbildningens omfattning och inriktning. Överbefälhavaren finner det även motiverat att belysa konsekvenserna av en reglering av de värnpliktigas övningstid motsvarande arbetstidsförhållandena för anställd personal.

Den allmänna värnplikten utgör sedan lång tid tillbaka den grund på vilken övriga försvarsförberedelser bygger. Värnpliktsförsvaret innebär att alla vapenföra män utbildas och att dessa omedelbart efter mobilisering kan lösa förutsedda krigsuppgifter, enskilt och i förband. Utbildningen måste vara anpassad till de krav som kommer att ställas på stridskrafterna vid invasionsförsvar. All utbildning till befattningar inom krigsorganisationen måste därför genomföras med sikte på uppgifterna i krig. Den enskildes och förbandens behov av utbildning bestäms av dessa uppgifter.

Överväganden rörande grundutbildningens längd m. m. har fortlöpande gjorts under lång tid bl. a. av flera statliga utredningar. Härutöver pågår inom linjeorganisationen fortlöpande studier av utbildningens innehåll, organisation, metodik m. m.

Viktigare förändringar inom främst grundutbildningen under senare år framgår av bifogad redovisning.

Gemensamt för all denna utrednings- och studieverksamhet har varit och är fortfarande att öka effekten i utbildningen, successivt anpassa utbildningen till ändrade förutsättningar och villkor inom samhället i övrigt samt stärka tilltron till denna. Betydelsen av att värnpliktstjänstgöringen tillfullo utnyttjas för meningsfylld verksamhet har hävdats i alla utredningar liksom att det civila avbrottet för den enskilde inte bör göras längre än vad den militära utbildningen kräver.

Då det på krigsuppgifterna grundade utbildningsbehovet skall omsättas

1 Bilagorna återges ej här.

FöU 1975/76:38

i utbildningstid och tjänstgöringstid för olika värnpliktskategorier, är de värnpliktigas övningstid per vecka av stor betydelse. De värnpliktiga bör inte tas i anspråk för militär utbildning under längre tidsperiod än vad som erfordras för att nå utbildningsmålen. Timuttaget per vecka bör därför göras så stort som möjligt, utan att det sammanlagda utbildningsresultatet försämras.

Detta synsätt har under en lång följd av år legat till grund för överväganden rörande värnplikten och bör tillämpas även fortsättningsvis. Utbildningstiden är sålunda differentierad med hänsyn till behovet av utbildning till olika befattningar. Den varierar nu mellan 7,5 månader och 15 månader.

Det reella uttaget av veckoövningstid under ett utbildningsår är olika stort under olika skeden av utbildningen. Enskilda värnpliktiga måste ges en utbildning som svarar mot deras befattningar i krigsorganisationen. Den viktigaste delen av utbildningen är miljö- och förbandsutbildningen. För att uppnå de fältmässiga kraven i denna utbildning krävs längre, sammanhängande övningar utanför kasern. För att skapa utrymme för dygnsövningar under ett till flera dygn i följd - inom planeringsramen 48 timmar per vecka - måste uttaget av veckoövningstid begränsas under andra perioder, främst i början av utbildningsåret. Så sker också. Veckoövningstiden varierar sålunda mellan 4(M4 timmar (företrädesvis under skede med befattningsutbildning) och 50-60 timmar eller mera (företrädesvis under skede med förbandsutbildning).

I motion 1975/76:731 föreslås införande av reglerad arbetstid för värnpliktiga. Som motiv härför anges bl. a. kraven på arbetsförhållanden som överensstämmer med arbetsmarknaden som helhet. Motionärerna synes härvid ansluta sig till och dela den uppfattningen som kommit till uttryck i framställningar från värnpliktiga, nämligen att värnpliktstjänstgöringen skulle anses som en form av yrkesarbete.

Överbefälhavaren vill erinra om att den reella innebörden av och det primära syftet med medborgarnas värnpliktstjänstgöring är utbildning. Värnpliktslagen uttrycker sålunda längden av inkallelse som utbildningstider. Begrepp som arbetsmiljö, arbetsförhållanden används ibland i fråga om värnpliktsutbildningen liksom vid annan utbildning. Men lika litet som exempelvis skolan, trots begrepp som skolarbete och skolarbetstid, bör jämställas med arbetsmarknaden i fråga om den reella innebörden av sådana begrepp, lika litet bör värnpliktsutbildningen göra det.

De värnpliktigas tjänstgöring under grundutbildning kan följdriktigt inte likställas med anställning vid bedömning av tjänstgöringstider, ekonomiska förmåner m. m. Olikheter i fråga om syfte med verksamheten, varaktigheten av densamma och rättsgrunden för den gör att direkta jämförelser knappast kan läggas till grund för förslag om förändringar. De värnpliktigas förhållanden är specifika och måste bedömas för sig. På så sätt såg 1960 års värnpliktsutredning på de värnpliktigas tjänstgöringsförhållanden (SOU 1965:68, s. 165). Utredningens uppfattning i denna fråga var en förutsättning även

FöU 1975/76:38

för de längre utbildningstider som utredningen föreslog och som antogs av 1966 års riksdag. Principen är alltfort aktuell och är i än högre grad en förutsättning för att utbildningstiderna skall kunna reduceras på sätt som sker i pågående avkortad grundutbildning (B-utbildning).

Begreppet arbetstid för värnpliktiga finns således inte,däremot övningstid för värnpliktiga. Definitioner av här berörda begrepp bifogas. Med övningstid avses det antal timmar som uttas för övningar enligt särskilda utbildningsbestämmelser under utbildningstiden. Övningstiden planeras och uttas kollektivt med ett medeltal för hela utbildningstiden om ca 48 timmar per vecka. Dessa timmar per vecka är ett riktvärde, som normalt skall medge att utbildningsmålen nås. Om så icke sker, får kompletterande utbildning på icke programlagd tid ske enligt särskilda bestämmelser. Vakt- och beredskapstjänst inräknas inte i övningstiden. Denna tjänst är främst en jourtidsfråga och ligger därmed i regel utanför arbetstidsregleringen även i samhället i övrigt.

Konsekvenser från utbildnings- och kostnadssynpunkt vid en ev.övergång till 40-timmarsvecka redovisas separat. Av redovisningen framgår att frågor om ev. ändrat övningstidsuttag är av stor betydelse för alla parter.

De avkortade grundutbildningstiderna förutsätter att nuvarande syn på värnpliktigas tjänstgöringsförhållanden under grundutbildning inte ändras. Den avkortade grundutbildningen förutsätter vidare att gällande regler för uttag av övningstid bibehålls. Detta innebär krav på större timuttag per värnpliktig och utbildningsvecka än vad som normalt tillämpas i arbetslivet.

Reglerad arbetstid med krav på kompensation i tid eller pengar kan icke accepteras. En ev. begränsning av tidsuttaget per vecka innebär att den totala utbildningstiden måste förlängas med avsevärda merkostnader som följd. Samma åtgärd vidtog den civila skolan vid övergång från sex- till femdagarsvecka. Förändringar i nuvarande system bör därför undvikas av hänsyn till beredskapsskäl, de värnpliktiga och ekonomiska skäl.

På uppdrag av Överbefälhavaren

C. G. Eklund

Rolf Wigur

GOTAB 51873 Stockholm 1976