Med anledning av motioner om näringspolitiken

NU 1976/77:30

Näringsutskottets betänkande 1976/77:30

med anledning av motioner om näringspolitiken Ärendet

I detta betänkande behandlas 27 motioner rörande bl. a. allmänna riktlinjer för näringspolitiken,

inflytande för samhället och de anställda i fråga om företagsförvärv, skärpning av lagstiftningen om konkurrensbegränsning, åtgärder mot utländskt inflytande över svenska företag, kontroll av multinationella företag, utredning om konkursmissbruk, styrelserepresentation för samhället i vissa aktiebolag, företagsform syftande till fördjupad ekonomisk demokrati, kapital- och kreditförsörjning, bl. a. användning av vattenregleringsmedel till näringslivsfrämjande åtgärder, inrättande av en industriell utvecklingsfond för Gotland, förbättrad exportfinansiering, minskade krav på personliga borgensåtaganden av egenföretagare samt utredning om industriell expertis vid bankerna, typhus för industriell verksamhet, främjande av produktutveckling.

Motionerna redovisas nedan. En översikt över var i betänkandet de olika motionerna behandlas lämnas i bilaga 2 (s. 64).

Betänkandets disposition framgår av innehållsförteckning (s. 65).

Motionsyrkandena

De motioner som behandlas är följande:

1975/76:641 av herr Hellström m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag som syftar till

1. att endast sådana utländska investeringar i Sverige eller uppköp av svenska företag tillåts som är förenliga med det svenska samhällets ekonomisk-politiska mål enligt i motionen angivna preciseringar,

2. att ge staten möjlighet att tillsätta styrelserepresentant i utländskt företags dotterbolag i Sverige i enlighet med vad i motionen anförts,

1975/76:847 av herr Östrand m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts rörande insyn och inflytande för samhället och de anställda vid företagsfusioner,

1975/76:888 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari - med motivering i motionen 1975/76:887 - hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller att

1 Riksdagen 1976/77. 17 sami Nr 30

NU 1976/77:30

en utredning tillsätts med syfte att undersöka och framlägga förslag ägnade att bryta de multinationella företagens erövring av den svenska livsmedelsindustrin och monopolföretagens behärskande av viktiga områden för jordbrukets försörjning med maskiner, konstgödsel, byggnadsmaterial etc.,

1975/76:1769 av herr Gustafsson i Stockholm (s), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag om en lagstiftning som ger löntagarna och samhället inflytande vid fusion och överlåtelse av företag,

1975/76:2026 av herr Bohman m. fl. (m), såvitt gäller hemställan (5) - med motivering i motionen 1975/76:1979 - att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen 1979 anförts om svenskt deltagande i det arbete som bedrivs inom FN, OECD och EG för att pröva i vilken utsträckning och i vilka former en internationell kartläggning och kontroll av de s. k. multinationella företagen skall komma till stånd,

1975/76:2110 av herr Ahlmark m. fl. (fp), vari hemställs

1. att riksdagen uttalar

a. att en offentlig kontroll av större företagsfusioner bör införas,

b. att en ny konkurrensbegränsningslag bör utformas så att det blir möjligt att bryta existerande monopol,

c. att förslag med denna inriktning snarast föreläggs riksdagen,

2. att riksdagen hos regeringen begär

a. att förslag om utvidgad uppgiftsskyldighet för multinationella företag föreläggs riksdagen,

b. att en särskild enhet inrättas inom industriverket med uppgift att följa de multinationella företagens verksamhet i Sverige,

1975/76:2116 av fröken Eliasson m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till lagstiftning om förköpsrätt för de anställda vid fusionering av företag,

1975/76:2126 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställs

1. att riksdagen uttalar sig för skärpt restriktivitet vid beviljande av utlännings rätt att idka näring i Sverige enligt lagen av den 29 november 1968,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om tillägg i lagen om aktiebolag av innebörd att utländsk medborgare eller utländsk juridisk person får förvärva aktier i svenska aktiebolag endast efter tillstånd av regeringen eller myndighet som den bestämmer,

3. att riksdagen som sin mening uttalar att avsevärt skärpt restriktivitet skall visas vid tillståndsgivning för aktieköp av utländska kapitalägare,

1976/77:218 av herr Svanström (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller att den snarast planerar och utbygger ett industriellt utvecklingscentrum för Smålandsregionen, förlagt till Hultsfred,

NU 1976/77:30

1976/77:219 av herr Werner m. fl. (vpk), vari - med motivering i motionen 1976/77:169 - föreslås att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag om en skärpning av monopollagstiftningen,

1976/77:292 av herr Bergman m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen antar i motionen framlagt förslag (se bilaga 1) till ändring i lagen om styrelserepresentation för samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser,

1976/77:293 av herr Lindberg m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan utvidgning av tillämpningsföreskrifterna för regleringsmedlens användning att ökade möjligheter ges att lämna stöd till uppbyggnaden av näringslivet i berörda bygder,

1976/77:294 av herr Nilsson i Visby m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning och förslag om inrättande av en industriell utvecklingsfond för Gotland att finansieras på det sätt som i motionen föreslagits,

1976/77:402 av fru Wohlin-Andersson m. fl. (c, s, m, fp, vpk), vari hemställs att riksdagen uttalar att ett produktutvecklingscentrum bör inrättas i Linköping i enlighet med vad som anförts i motionen,

1976/77:527 av herr Gustafsson i Säffle (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag för underlättande av export för små och medelstora företag i enlighet med vad som anförts i motionen,

1976/77:530 av fru Karlsson (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär en utredning av frågan om förverkligande av uppfinnaridéer i enlighet med vad som anförts i motionen,

1976/77:531 av herr Knutson m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning av leveranskrediter och lånestöd åt vissa inhemska företag (säljare och/eller köpare), där utländsk konkurrens föreligger,

1976/77:857 av herr Jan Bergqvist i Göteborg m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär snabbt förslag om lag för ökad samhälls- och löntagarkontroll av stora företagsköp,

1976/77:859 av herr Blomkvist m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen begär att regeringen på lämpligt sätt beaktar vad i motionen anförts om den fortsatta utbyggnaden av produktutvecklingsservicen i Västsverige,

1976/77:863 av herr Fridolfsson (m), vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om en utredning om egenföretagarens personliga borgensåtaganden enligt vad som i motionen anförts,

1976/77:866 av herr Hovhammar m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen hos regeringen hemställer om utredning och förslag syftande till ett ökat

NU 1976/77:30

nyföretagande och sådana näringspolitiska villkor att den hittillsvarande trenden mot allt fler uppköp av mindre företag kan brytas,

1976/77:868 av herr Johansson i Arvika m. fl. (s), vari hemställs att

riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om statlig projektering av typhus för industriell verksamhet,

1976/77:1245 av herr Göransson (s), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär att frågan om bankväsendets roll i en aktiv näringspolitik blir föremål för en allsidig utredning,

1976/77:1252 av herr Nilsson i Kalmar m. fl. (s), vari hemställs att

riksdagen hos regeringen anhåller om utredning om hur man lämpligen bör

hindra en person att göra upprepade konkurser och undandra samhället skattemedel, de anställda löner m. m. och i övrigt vilseleda enskilda på det sätt som angetts i motionen,

1976/77:1253 av herr Olsson i Järvsö m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen hemställer om försöksverksamhet med industriellt utvecklingscentrum i södra delen av stödområdet: nedre Norrland/norra Svealand,

1976/77:1259 av herrar Svensson i Eskilstuna (s) och Johansson i Trollhättan (s), vari hemställs att riksdagen med anledning av motionen som sin mening ger regeringen till känna vad i denna anförts om fördjupad ekonomisk demokrati,

1976/77:1327 av herr Palme m. fl. (s), såvitt gäller hemställan att riksdagen 1.

godkänner de riktlinjer för en aktiv näringspolitik som anges i motionen,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om angelägenheten av att samhället är representerat i styrelsen för vissa bolag,

5. hos regeringen begär att förslag skyndsamt läggs fram om lagstiftning om kontroll av företagsförvärv i vissa fall.

Såvitt yrkandet 1 i denna motion gäller skogsindustrin behandlas det i näringsutskottets betänkande 1976/77:43. Motionen behandlas i övrigt i näringsutskottets betänkanden 1976/77:27, 1976/77:35 och 1976/77:42.

Motionen 1975/76:2026 har i övrigt behandlats i näringsutskottets betänkanden 1975/76:34 och 1975/76:54.

Frågor om näringspolitikens inriktning i allmänhet

Motionerna 1976/77:866 och 1976/77:1327

Vissa förutsättningar för och krav på näringspolitiken anges inledningsvis i motionen 1976/77:1327. Bland förutsättningarna nämns en konstruktiv

NU 1976/77:30

attityd hos de anställda till näringslivets utveckling och strukturförändring. Motionärerna pekar på olika tendenser som de finnér positiva och betonar att industrin i hög grad är beroende av samhällsinsatser på andra områden. De apostroferar den socialdemokratiska regeringens utbyggnad av den offentliga sektorn och uttalar att ytterligare insatser måste göras på många områden. Den internationella ekonomiska utvecklingen har - mot bakgrund av export och av importkonkurrens för hemmamarknadsindustrin - avgörande betydelse för vår industri, understryker motionärerna. Genom en målmedveten satsning på utveckling, planering, framförhållning och effektivitet kan, anförs vidare, de problem som uppstår till följd av tekniska förändringar etc. vändas till nya möjligheter och framgångar. Som ett avgörande krav på industrin anges att den i alla regioner skall kunna erbjuda trygga och välbetalda arbetsplatser med god arbetsmiljö. Slutsatsen av detta och andra krav blir för motionärerna att en snabb produktions- och effektivitetsutveckling inom industrin är nödvändig.

De näringspolitiska riktlinjer som motionärerna förespråkar innefattar för det första att samhället bör fä tillgång till näringspolitiska styrmedel av alla slag, alltifrån generella och selektiva stödinsatser till olika typer av tvingande medel baserade på lagstiftning. Regeringen bör vidare uppmanas att utnyttja statliga ägarengagemang inom näringspolitiken i all den omfattning som är nödvändig för att tillgodose viktiga samhällsintressen. Olika exempel ges på hittillsvarande åtgärder av dessa slag. Alla de olika medlen måste, deklarerar motionärerna vidare, komma till användning inom ramen för en aktiv näringspolitisk planering. En sådan planering skall omfatta både offensiva och defensiva insatser, t. ex. fastställande av ramar för industrins agerande, omstrukturering av branscher, samordnande och målinriktade satsningar på vissa branscher, produktionsområden eller regioner. De tunga branscherna måste ägnas särskild uppmärksamhet. Även för s. k. problembranscher, liksom för den utvecklingsintensiva industrin, krävs mer planmässigt insatta åtgärder. Fortsättningsvis anför motionärerna bl. a. följande. De näringspolitiska ambitionerna fär inte inskränkas till att endast betona företagens eget ansvar. Samhället måste ta ett aktivt initiativ för att främja branschrationaliseringar. Ofta krävs också samhällsinsatser för att garantera tillräckliga resurser för exempelvis finansiella rekonstruktioner. Förutsättningar för en stark samhällelig satsning på tekniskt utvecklingsarbete kan uppkomma i samband med att olika företag samordnar sina resurser. En industripolitik som mera direkt medverkar i strukturomvandlingen kräver ett ökat samspel mellan statlig, privat och kooperativ företagsamhet. Statsföretag bör t. ex. i vidgad utsträckning kunna utnyttjas vid omstruktureringen av en viss bransch. De offensiva åtgärderna måste kombineras med en skärpt beredskap mot de negativa effekter som är förknippade med internationaliseringen av vår ekonomi.

De mindre och medelstora företagen är av väsentlig betydelse för sysselsättningen och över huvud taget för vårt lands ekonomi, sägs i

NU 1976/77:30

motionen 1976/77:866. Många av dem har emellertid i dag betydande problem, t. ex. i form av alltför dålig lönsamhet. En konsekvens härav är en ökning av antalet försålda familjeföretag under 1970-talet. Kapitalbeskattningens utformning nämns som en anledning härtill. Samtidigt har antalet nyetableringar minskat, säger motionärerna vidare. De ser ett decentraliserat näringsliv som en förutsättning för den svenska biandekonomins funktionsförmåga. Ett mål för näringspolitiken bör, deklarerar de, vara ”att upprätthålla och stimulera en näringsstruktur där en mångfald stora och små enheter under livgivande konkurrens strävar efter att tillgodose konsumenternas mångskiftande behov”.

Med hänvisning till företagens intressen kritiserar motionärerna den allmänna arbetsgivaravgiften som skatteform. De kräver en näringspolitik som stimulerar till nyföretagande. För att mindre och medelstora företag skall få lättare att skaffa kapital förordas att de får göra avdragsgilla avsättningar till självfinansieringsfonder. I fråga om kreditförsöijningen förordas att den konkurrensutsatta sektorns finansieringsbehov i möjligaste mån prioriteras i penningpolitiken och att egenföretagarnas borgensåtaganden begränsas enligt förslag av företagareföreningsutredningen (SOU 1977:3).

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området

Motionsyrkanden om allmänna uttalanden av riksdagen om näringspolitikens inriktning har behandlats av riksdagen vart och ett av åren 1973-1976. De har genomgående avstyrkts av näringsutskottet (NU 1973:54 s. 37 f., 1974:36 s. 35,1975:14 s. 73 f., 1975/76:54 s. 46) och avslagits av riksdagen. År 1976 framställdes sådana yrkanden i partimotioner av centerpartiet, moderata samlingspartiet och folkpartiet. Dessa partiers representanter i näringsutskottet reserverade sig till förmån för ett uttalande till regeringen om vissa krav på näringspolitiken. Utskottsmajoriteten anförde att riktlinjer för näringspolitiken hellre borde få formen av beslut i specifika frågor än av allmänt hållna principuttalanden.

Yrkandet i motionen 1976/77:866 motsvarar ett yrkande i en partimotion från moderata samlingspartiet år 1976. Det avstyrktes av näringsutskottet (1975/76:54 s. 52 f.), som hänvisade till pågående utredningsverksamhet bl. a. inom statens industriverk och sade sig förutsätta att rådet för mindre och medelstora företag i anslutning till utredningsverksamheten fortlöpande prövade förslag till åtgärder som kunde inverka gynnsamt på den näringspolitiska miljön och leda till ett ökat nyföretagande. Centerpartiets, moderata samlingspartiets och folkpartiets representanter framställde i en reservation, som grundades på detta motionsyrkande och fem andra, kravet att riksdagen skulle begära en utredning om de mindre och medelstora företagen. Riksdagen gick på avslagslinjen.

NU 1976/77:30

7 Vissa utredningar, rn. m.

Företagareföreningsutredningen har i betänkandet (SOU 1977:3) Utbyggd regional näringspolitik framlagt en rad förslag till insatser för de mindre och medelstora företagen. Utredningen förespråkar utvidgad företagsservice, bl. a. i form av åtgärder för att främja etablering av nya företag, och förbättrat kreditstöd. En proposition på grundval av betänkandet är att vänta hösten 1977.

Statens industriverk bedriver flera utredningar avseende mindre och medelstora företag. En utredning syftar till att dels kartlägga etableringsutvecklingen i tillverknings- och byggnadsindustrin under den senaste tioårsperioden, dels analysera de förhållanden som på olika sätt påverkar företagsbildningen. Resultaten av det första kartläggningsmomentet har publicerats som en mindre lägesrapport (S1ND 1976:7, Industriutvecklingen i Sverige). En annan utredning syftar till att analysera familjeföretagsfusionernas industripolitiska aspekter. Inom ramen för detta projekt har gjorts en sammanställning av genomförda fusioner på grundval av statens pris- och kartellnämnds fusionsstatistik 1970-1974. Sammanställningen har publicerats i nyssnämnda rapport. Båda utredningarna beräknas utmynna i slutrapport före utgången av år 1977. Ett tredje projekt, som avslutas våren 1977, syftar till att åstadkomma en kvantitativ och kvalitativ uppskattning av det behov av företagsservice som föreligger i mindre och medelstora företag.

En översyn av företagsbeskattningen genomförs av företagsskatteberedningen (Fi 1970:77; ordförande: riksdagsman Alvar Andersson), vilken beräknas slutföra sitt arbete under år 1977.

Frågor rörande företagsfusioner och företagsförvärv samt konkurrensbegränsning Motionerna

1975/76:847, 1975/76:1769, 1975/76:2110, 1975/76:2116, 1976/77:219, 1976/77:857 och 1976/77:132 7

1 motionen 1976/77:1327 diskuteras frågan om behovet av en lagstiftning som tar sikte på att tillgodose samhälleliga intressen vid samgåenden mellan företag. Motionärerna erinrar inledningsvis om att samgåenden mellan och nedläggningar av företag har utgjort ett viktigt led i den pågående strukturomvandlingen. I takt med att antalet fusioner ökar förstärks emellertid de sociala riskerna, och dessa måste, anför motionärerna, pareras genom ökad planering och samhälleligt inflytande. Den prövning som därvid måste till kan enligt motionärerna knappast begränsas till att avse bara någon eller ett par aspekter som är av intresse från allmän synpunkt, utan vad som behövs är en mera allmän prövning av om samgåendet kan leda till olägenheter för det allmänna. I första hand bör därvid hänsyn tas till återverkningarna på sysselsättningen, framför allt på längre sikt. Motionä -

NU 1976/77:30

rema pekar på att de företagsfusioner som skedde år 1971 enligt en undersökning i 20 % av fallen ledde till nedläggning eller flyttning av produktionen. Återverkningarna på sysselsättningen blir, framhålls det, särskilt allvarliga om nedläggningen avser stora foretag eller foretag i små orter. Det är enligt motionärerna vidare nödvändigt att det allmänna har möjlighet att ingripa närén företagsfusion får långtgående konsekvenser för konsumenterna genom att påverka prisbildning, sortiment eller service på ett negativt sätt. Motionärerna hänvisar till en inom justitiedepartementet upprättad promemoria (Ds Ju 1974:17) Förslag till lag om kontroll av företagsförvärv i vissa fall. I promemorian, vars innehåll närmare redovisas i det följande (s. 13), föreslås att regeringen skall kunna förbjuda vissa företagsförvärv som antas kunna medföra väsentliga olägenheter från sysselsättningssynpunkt eller leda till skadlig monopolbildning. Motionärerna anser att det allmänna skall ha möjlighet att ingripa i större utsträckning än vad som förutsätts i promemorian, om nämligen ett samgående mellan större företag medför väsentliga olägenheter för allmänt intresse.

Under senare år har flera mycket omfattande företagsfusioner med verkningar för hela landsändar och för tusentals anställdas sysselsättning genomförts, anförs i motionen 1975/76:847. Företagsledningarna har därvid inte givit bindande garantier för sysselsättningen, och informationen har ofta lämnats sent. Samhällsorganen och de anställda måste, menar motionärerna, få bättre insyn i och ett avgörande inflytande över företagsfusioner, något som bör beaktas i pågående lagstiftningsarbete.

Ett liknande resonemang återfinns i motionen 1976/77:857. Motionärerna anför att inriktningen och omfattningen av näringslivets produktion och investeringar till stor del bestäms av personer som främst beaktar ägarsynpunkter och företagsekonomiska synpunkter. På längre sikt kan de arbetsrättsliga reformerna ändra denna bild, men det är enligt motionärerna angeläget att samhället och löntagarna får en effektiv kontroll även över de fusioner och företagsnedläggelser som kan väntas under de närmaste två tre åren. En lagstiftning med denna innebörd bör därför sky ndsamt genomföras, hävdar motionärerna och hänvisar till det ovan nämnda lagförslaget.

Även i motionen 1975/76:1769 erinras om de aktuella reformerna av arbetsrätten. För att de anställda skall få ökat medbestämmande i önskvärd grad fordras emellertid, säger motionären, att även annan lagstiftning, t. ex. den associationsrättsliga, reformeras. Flera uppmärksammade företagsöverlåtelser har, påpekas det, beslutats utan föregående samråd enligt företagsnämndsavtalet. Motionären konstaterar också att förändringar i ägarförhållandena i ett företag har stor betydelse även för andra intressenter än kapitalägare och anställda.

Motionen 1975/76:2110 är riktad mot den växande koncentrationen inom näringslivet. Motionärerna hänvisar till undersökningar av ägandeförhållanden i näringslivet och av företagsköp. Stora företag behövs, säger de, men

NU 1976/77:30

makten för inte samlas till några fö grupper, och konkurrensen för inte sättas ur spel. De erinrar vidare om den pågående översynen av konkurrensbegränsningslagen och hävdar att riksdagen genom ett sådant uttalande som de föreslår bör ge klarare riktlinjer för utredningens arbete. I dessa skulle bl. a. ingå att konkurrensbegränsningslagen bör möjliggöra ingripanden även mm statliga monopol eller monopol som har godkänts av staten. Motionärerna ger en rad exempel på aktuella företagsfusioner och betecknar det som en brist att försök inte har gjorts från det allmännas sida att bedöma de samlade effekterna av dessa för konkurrensen och för ägarkoncentrationen inom näringslivet. Ett system för offentlig fusionskontroll skulle kunna innefatta bl. a. uppdrag åt näringsfrihetsombudsmannen att automatiskt pröva alla större företagsfusioner.

Att lönsamma mindre och medelstora företag köps upp av storföretag och investmentbolag är ett oroande drag i näringslivets omvandling, anförs i motionen 1975/76:2116. Denna utveckling för med sig en maktkoncentration, som enligt motionärerna bör motverkas genom en aktiv politik som främjar ett decentraliserat näringsliv. De anställda bör ha ett avgörande ord med i laget när det blir fråga om fusioner, och samhället bör möjliggöra alternativ till fusioner, säger motionärerna. De menar att huvudorsaken till att löntagarägda företag ansetts vara en mindre lämplig ägarform är att det hittills ofta varit krisdrabbade familjeföretag som har övertagits av de anställda. Det är enligt motionärernas uppfattning önskvärt att samhället också i ekonomiskt avseende, t. ex. genom att bistå med kredit- och kapitalförsörjning, underlättar för de anställda att överta företag.

Motiveringen till yrkandet i motionen 1976/77:219 finns i motionen 1976/ 77:169. Där anförs att monopolismen är en förutsättning för inflationen. Det är, säger motionärerna, en illusion att de kapitalistiska monopolen skall kunna ersättas med kapitalistisk konkurrens, eftersom monopolen är konkurrensens resultat. Kapitalisterna i Sverige använder företrädesvis prishöjningar som metod att minska värdet av de löner som betalas ut och tillvälla sig en större del av produktionen. Den nuvarande monopollagstiftningen måste enligt motionärerna arbetas över så att samhället får ökade möjligheter att dekretera hur företagen skall sätta sina priser.

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området

Vad först beträffar åtgärder för att motverka företagsfusioner kan erinras om att under senare år förekommit motioner dels om förköpsrätt för staten i de fall då försäljning eller nedläggning av svenska företag aktualiseras, dels om inflytande för de anställda i sådant sammanhang. Näringsutskottet har 1973 och 1974 (NU 1973:57, 1974:36) avstyrkt sådana motioner med hänvisning bl. a. till att samhällets och de anställdas insyn i företagen utvidgats väsentligt genom tillkomsten av lagen (1972:826) om uppgiftsskyldighet i vissa planeringsfrågor och lagen (1972:829) om styrelserepresentation

NU 1976/77:30

för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar. År 1974 uttalade utskottet att en väg som syntes vara att föredra när det gällde att framtvinga styrelsebehandling av planerade företagsöverlåtelser var att införa någon form av övervakning eller kontroll av fusioner i kombination med anmälan från köpare och säljare i samband med överlåtelse. Det hade anmälts att frågan om införande av en sådan övervakning och kontroll var under utredning inom justitiedepartementet. Riksdagen godkände betänkandena.

Vid 1974 års riksdag väcktes flera motioner med yrkanden om en översyn av konkurrensbegränsningslagstiftningen. Bl. a. med anledning härav tillsattes konkurrensutredningen (H 1974:04) med uppgift att mot bakgrund av koncentrationsutvecklingen inom näringslivet göra en översyn av den gällande konkurrensbegränsningslagen. I två motioner vid riksmötena 1975 och 1975/76 yrkades att utredningen skulle ges tilläggsdirektiv, innebärande att den även skulle beakta den roll statens växande engagemang i näringslivet och den selektiva näringspolitiken har spelat för koncentrationsutvecklingen. Motionärerna menade att utredningen borde föreslå åtgärder i syfte att avhjälpa de olägenheter som denna utveckling skapat. Mot bakgrund av att den nämnda utredningen enligt sina direktiv har att företa en genomgripande översyn av konkurrensbegränsningslagstiftningen samt att direktiven ger utredningen stor frihet till förutsättningslösa diskussioner om denna lagstiftnings syften och utformning fann näringsutskottet (NU 1975:14 s. 74, 1975/76:54 s. 47) att någon särskild framställning till regeringen inte erfordrades, varför motionsyrkandena avstyrktes. Mot detta reserverade sig vid båda tillfällena moderata samlingspartiets representanter i utskottet. Riksdagen avslog motionsyrkandena.

I motionen år 1975 framfördes ytterligare det yrkandet att riksdagen skulle - som ett provisorium för två år - anta lagförslaget i den ovannämnda promemorian (Ds Ju 1974:17) Förslag till lag om kontroll av företagsförvärv i vissa fall, dock inte i oförändrad form utan med i flera hänseenden skärpta bestämmelser. Sålunda skulle företag med ned till 50 anställda - mot 100 anställda enligt promemorian - beröras av lagstiftningen. I lagtexten skulle ”maktkoncentration” nämnas som fusionshinder vid sidan av de i promemorian angivna. Regeringens beslut att godkänna fusioner där ena parten hade mer än 500 anställda skulle underställas riksdagen för godkännande. Näringsutskottet fann i sitt betänkande (NU 1975:14 s. 78) förslaget om provisorisk lagstiftning från flera synpunkter oantagbart. Utskottet anförde bl. a. att förslaget om riksdagsprövning av vissa fusionsbeslut syntes vara konstitutionellt betänkligt och fann inte skäl föreslå någon åtgärd med anledning av motionsyrkandet. Riksdagen avslog motionsyrkandet.

NU 1976/77:30

11 Vissa uppgifter om fusioner m. m.

Köp och försäljning av företag eller delar av företag inom det svenska näringslivet analyseras sedan 1969 fortlöpande av statens pris- och kartellnämnd (SPK). Syftet är att ge information om ändrade koncernförhållanden bland större företag och kännedom om koncentrationsutvecklingen inom olika varu- och tjänsteområden. Sitt utredningsmaterial utger SPK sedan 1973 i en serie med benämningen Marknad och fusioner. Årliga sammanställningar av en viss del av materialet görs i rapportserien Fusioner och konkurrensbegränsande avtal i Sverige. De företagsenheter som SPK registrerar är i huvudsak dels fristående juridiska enheter, dels koncerner i aktiebolagslagens mening (dvs. företagsgrupper baserade på innehav av mer än 50 96 av aktiekapitalet eller röstvärdet). Förvärv inom samma koncern medtas ej. Såväl fullständiga som partiella förvärv beaktas. Företagen uppdelas på 20 näringsgrenar enligt standard för svensk näringsgrensindelning. Sammanlagt har för perioden 1946-1975 ca 5 900 fusioner noterats. Det totala antalet registrerade förvärv uppgick under åren 1969-1975 till respektive 309,328,269,404,495,728 och 828. Antalet anställda i uppköpta företag var 1972 ca 46 500 eller 2,3 96 av de anställda inom ifrågavarande delar av näringslivet. Motsvarande antal för 1975 var ca 72 000 anställda, representerande 3,5 96 av antalet anställda.

Anställdas inflytande enligt medbestämmandelagen vidJoretagsöverlätelser

Den 1 januari 1977 trädde lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet i kraft. Lagen innehåller bl. a. regler om s. k. primär förhandlingsskyldighet, innebärande att arbetsgivaren är skyldig att själv ta initiativ till förhandling med arbetstagarorganisationerna innan han fattar beslut i frågor om bl. a. viktigare förändringar av verksamheten. Enligt uttalanden i lagens förarbeten (prop. 1975/76:105 bil. 1 s. 353) räknas till sådana frågor bia. beslut om nedläggning eller inskränkning av driften samt om överlåtelse eller upplåtelse av rörelsen. Förhandlingsskyldigheten innefattar inte någon rättslig skyldighet att verkligen komma fram till en lösning, vare sig i form av kollektivavtal eller i annan form. Kan parterna inte enas i förhandlingsfrågan står det i princip arbetsgivaren fritt att fatta sitt beslut.

Frågan om i vilken utsträckning förhandlingsskyldighet inträder vid försäljning av företag genom överlåtelse av aktier är omdiskuterad. Den har vid årets riksmöte aktualiserats genom motionen 1976/77:544 av herr Palme m. fl. (s). I motionen anförs bl. a. att medbestämmandelagens räckvidd är begränsad vid företagsöverlåtelser. Om nämligen förvärvaren övertar aktierna i ett företag fattas försäljningsbeslutet inte av arbetsgivaren utan av de enskilda aktieägarna, och därmed faller, säger motionärerna, transaktionen i fråga utanför medbestämmandelagens tillämpningsområde. I motionen föreslås att riksdagen hos regeringen begär att förslag skyndsamt

NU 1976/77:30

läggs fram om förhandling vid förvärv av aktier i aktiebolag eller andelar i handelsbolag. Motionen har hänvisats till arbetsmarknadsutskottet.

Vissa utredningar

Konkurrensutredningen (H 1974:05; ordförande: t. f. expeditionschefenrättschefen Lars Jonson) har till uppgift att göra en översyn av konkurrensbegränsningslagen (1953:603).

I direktiven anges olika förhållanden inom samhällsutvecklingen och ekonomin som har påverkat förutsättningarna för lagstiftningen, såsom ingripanden från samhällets sida på olika områden - inom ramen för arbetsmarknadspolitik, regionalpolitik, industripolitik, miljöpolitik, konsumentpolitik osv. -, koncentrationsutvecklingen inom näringslivet och den internationella utvecklingen. Det anförs att översynen av konkurrensbegränsningslagstiftningen bör vara genomgripande och att de sakkunniga inte bör bindas av några mera detaljerade direktiv utan ha möjlighet att förutsättningslöst diskutera vad som eftersträvas med lagstiftningen. De sakkunniga skall utgå från att konkurrensbegränsningslagstiftningen är ett medel i samhällets näringspolitik. Förhållandet mellan denna lagstiftning och näringspolitiken i övrigt skall särskilt analyseras. En analys skall också göras av hur det växande inslaget av oligopol- och monopolmarknader i samhällsekonomin verkar i praktiken. Härvid skall beaktas att konkurrensen på den svenska marknaden i hög grad påverkas av vår frihandelspolitik. En utgångspunkt för lagstiftningen skall enligt direktiven vara att den skall tillämpas i ett decentraliserat ekonomiskt system med betydande frihet för de ekonomiska enheterna att besluta om olika åtgärder beträffande produktion, distribution osv. En annan utgångspunkt är att det från samhällets och konsumenternas synpunkt är ett intresse att de åtgärder företagen vidtar begränsar produktions- och distributionskostnaderna så långt det är möjligt. 1 den utsträckning detta sker genom nedläggning av företag, produktions- eller distributionsenheter och genom samgående eller samarbete mellan företag kan emellertid konsekvenser av negativt slag uppstå, påpekas det. Olika syften med lagstiftningen framhålls. Ett huvudsyfte sägs vara att motverka förhållanden inom näringslivet som medför väsentliga olägenheter för konsumenterna. Detta leder bl. a. till att bedömningen av olika konkurrensmetoder och åtgärder av företagen som påverkar koncentrationsutvecklingen bör innefatta en avvägning från konsumentsynpunkt mellan positiva och negativa effekter på kort och lång sikt. Slutligen uttalas att de sakkunniga, om det behövs för att fullfölja utredningsuppdraget, kan pröva även frågor utanför det område som berörs i direktiven. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1977.

1 företagareföreningsutredningens betänkande (SOU 1977:3) Utbyggd regional näringspolitik föreslås bl. a. att företagareföreningarna i ökad grad skall informera om möjligheterna till dispens från det i 12 kap. 7 §

NU 1976/77:30

aktiebolagslagen (1975:1385) intagna förbudet för aktieägare m. fl. att låna ur sitt eget bolag. Med förslaget syftar utredningen till att det skall underlättas för privatpersoner att köpa företag då företagets ägare drar sig tillbaka exempelvis av åldersskäl.

Förslag lill lag om kontroll av företagsförvärv i vissa fall

Det lagförslag som åberopas i motionen 1976/77:1327 har framlagts i den av justitiedepartementet utgivna promemorian (Ds Ju 1974:17) Förslag till lag om kontroll av företagsförvärv i vissa fall.

I promemorian dras slutsatsen att gällande lagstiftning inte skyddar de anställdas och konsumenternas intressen på ett effektivt sätt. Aktiebolagslagen bygger på att förvärv av aktier är en angelägenhet mellan förvärvaren och den som äger aktier i det företag som affären rör. Styrelsen och verkställande direktören i det uppköpta företaget behöver alltså inte medverka i affären. Varken lagstiftningen eller företagsnämndsavtalet ger löntagarna garantier för att deras synpunkter inhämtas när det blir aktuellt med en försäljning av det företag där de arbetar. En fusion kan dessutom få verkningar som inte har samband med sysselsättningen men som det från samhällets synpunkt kan te sig angeläget att motverka.

Mot bakgrund av det resonemang som här kort sammanfattats konstateras i promemorian att det finns starka skäl att förstärka löntagarnas position vid samgåenden mellan företag och att det också bör vara möjligt för samhället att förhindra uppkomsten av skadliga monopol. En lagstiftning som tillgodoser dessa syften anses därför böra komma till stånd. Det framhålls att den får i viss mån provisorisk karaktär i avbidan på att arbetsrättskommittén och utredningen rörande översyn av konkurrensbegränsningslagen slutfört sitt arbete.

Den avsedda lagstiftningen föreslås bli uppbyggd på följande sätt. Genom lagregler åläggs företagarna att samråda med företrädare för löntagarna i det salubjudna företaget innan avtal om samgående mellan företag träffas. När samrådet skett skall anmälan göras till chefen för industridepartementet, som kan ta initiativ till överläggningar. Skulle det visa sig att förvärvet kan antas medföra väsentliga olägenheter från sysselsättnings- eller konsumentsynpunkt kan förvärvet förbjudas av regeringen. Granskningen inom industridepartementet föreslås bli begränsad till aktiebolag och ekonomiska föreningar med minst 100 arbetstagare eller - i fråga om aktiebolag - alternativt ett aktiekapital av minst 5 milj. kr.

Interpellation om samhällets kontroll över strukturförändringar i näringslivet

I en interpellation (1976/77:108) av herr Jan Bergqvist i Göteborg (s) om företagsnedläggningar m. m. framställdes till industriministern bl. a. frågan om vad regeringen ämnade göra för att samhället och löntagarna skulle fl

NU 1976/77:30

ytterligare kontroll över omläggningar och nedläggningar av produktionen.

1 sitt interpellationssvar den 12 april (RD 1976/77:104 s. 108) erinrade industriminister Åsling om att det inom olika statliga utredningar pågår arbete som berör såväl samhällets och de anställdas som konsumenternas möjligheter att få sina intressen tillgodosedda i sådana situationer som avsågs i interpellationen. Av dessa utredningar nämndes i svaret konkurrensutredningen (se ovan) och stiftelseutredningen (Ju 1975:01), vilkas betänkanden enligt industriministern kunde väntas i slutet av 1977 respektive under loppet av 1978. Resultatet av de pågående utredningarna borde, menade han, avvaktas innan statsmakterna tog ställning till behovet av åtgärder. Det skulle enligt industriministern vara förenat med betydande svårigheter att som ett provisorium lägga fram förslag om speciella åtgärder i dagsläget.

Frågor om åtgärder för att motverka utländskt inflytande över svenska företag och om kontroll av multinationella företag

Motionerna 1975/76:641, 1975/76:888, 1975/76:2026, 1975/76:2110 och 1975/76:2126

De multinationella företagens starka ställning sammanhänger framför allt med svårigheterna att överblicka och kontrollera deras verksamhet i dess helhet, framhålls inledningsvis i den här aktuella delen av motionen 1975/ 76:2110. Motionärerna pekar bl. a. på att multinationella företag kan utnyttja skillnader i beskattningen mellan olika länder. De framhåller vidare att en stor del av de berörda ländernas export och import utgörs av internleveranser inom dessa företag och att denna del av den internationella handeln därmed blir relativt okänslig för traditionella ekonomisk-politiska medel. En bättre kontroll av de multinationella företagen förutsätter samverkan mellan nationerna och mellan fackföreningsrörelserna. Motionärerna förespråkar bl. a. upprättandet av ett internationellt organ för samråd och ömsesidig information om och kontroll av multinationella företag. De anser vidare att en internationell konvention rörande internationella monopol och karteller bör upprättas.

I motionen 1975/76:641 behandlas först olika negativa konsekvenser av multinationella företags verksamhet, bl. a. dessa företags möjligheter att motverka konjunkturpolitiska och fackliga strävanden. Att på ett internationellt plan åstadkomma regler varigenom bolagens internationella agerande kan motverkas är önskvärt men kommer sannolikt att ta lång tid, säger motionärerna. Därför bör, menar de, de nationella regeringarnas position i förhållande till multinationella företag förstärkas. Motionärerna beskriver en kanadensisk lag i detta syfte, kännetecknad bl. a. av att företagens förhandlingsmässiga övertag minskas genom ”omvänd bevisbörda”. De efterlyser en liknande lagstiftning för Sveriges del. Påståendet att en lagstiftning av detta

NU 1976/77:30

slag står i strid med OECD:s kapitalliberaliseringsstadga tillbakavisas; i andra hand hävdas att Sverige bör söka undantag från stadgan på denna punkt. De villkor som bör inrymmas i en sådan lagstiftning bör, säger motionärerna, gälla bl. a. områden som sysselsättning, prispolitik samt information till de anställda och samhället. Också i fråga om personalpolitiken och inriktningen av forskning och teknisk utveckling bör villkor uppställas. Sitt förslag om styrelserepresentation för staten i utländska företags dotterbolag motiverar motionärerna med att kontrollen över de multinationella företagen inte kan inskränkas till en tillståndsprövning utan bör innefatta en kontinuerlig uppföljning.

De multinationella företagens expanderande verksamhet i Sverige granskas kritiskt i motionen 1975/76:2126. De utländska investeringarna i Sverige gäller, säger motionärerna, till stor del köp av företag som besitter speciell teknologi eller är mycket lönsamma. När företagen upphöratt vara lönsamma läggs de ned. Branscher med särskilt stort utländskt inflytande är, anförs det, oljebranschen, reklambyråerna, kreditupplysningsverksamheten och livsmedelsbranschen. Motionärerna åberopar och citerar en förhandsrapport år 1975 av LO:s kommitté för multinationella företag, vari riktas kritik mot dessa företags ökade betydelse i ekonomin och förordas skärpt kontroll över utländska etableringar i Sverige. De imperialistiska koncernernas framfart drabbar främst lönarbetarna i de kapitalistiska länderna, säger motionärerna avslutningsvis.

Det här aktuella yrkandet i motionen 1975/76:2026 motiveras i motionen 1975/76:1979. Debatten om de multinationella företagen kännetecknas, hävdas det här, till stor del av bristande saklighet och ensidigt framhävande av negativa sidor. Det måste enligt motionärerna beaktas att vårt ekonomiska system bygger på internationell arbetsfördelning och fri handel. Motionärerna hoppas att betänkandet (SOU 1975:50) Internationella koncerner i industriländer skall resultera i att meningsutbytet fortsättningsvis blir mera konstruktivt. Sverige har som världshandelsnation allt intresse av att ta aktiv del i FN:s, OECD:s och EG:s arbete rörande de multinationella företagen, säger motionärerna. Det är, betonar de, viktigt att kontrollen av dessa företag sker i sådana former att de för välståndsutvecklingen positiva sidorna av deras verksamhet inte motverkas.

1 motionen 1975/76:887, som innehåller motiveringen till yrkandet i motionen 1975/76:888, framförs en rad förslag som syftar till en nyorientering av jordbrukspolitiken. En utredning av begärt slag är nödvändig för att skydda både de aktiva jordbrukarnas och konsumenternas intressen, säger motionärerna. De lämnar en rad exempel på hur delar av svensk livsmedelsindustri har förvärvats av multinationella företag. Denna utveckling utgör, hävdar de, ett hot mot och en underminering av den producentkooperativa rörelsen.

NU 1976/77:30

16 Bestämmelser om utländska företags verksamhet i Sverige

Lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m. innebär i korthet följande. Utländska medborgare, bolag, föreningar och stiftelser m. m. får förvärva fast egendom eller gruva endast efter tillstånd av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Detsamma gäller svenskt handelsbolag, vari finns utländsk bolagsman, svenskt aktiebolag vars aktier får ställas till innehavaren och svensk ekonomisk förening. Tillståndsplikt är även föreskriven beträffande svenskt aktiebolag med aktier ställda till viss man, om inte bolagsordningen innehåller en s. k. utlänningsklausul. Klausulen skall gå ut på att utländska rättssubjekt eller tillståndspliktiga svenska rättssubjekt får förvärva bara en mindre del av bolagets aktier, nämligen vid varje tidpunkt mindre än 20 % av röstetalet för bolagets samtliga aktier och mindre än 40 % av bolagets hela aktiekapital. Sådan klausul får ej ändras utan tillstånd av regeringen. Förvärv av aktier som sker i strid mot klausulen är ogiltigt.

Utlännings och utländskt företags rätt att etablera sig i Sverige regleras genom lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket. Beträffande fysiska personer gäller generellt att utlänning som har bosättningstillstånd i Sverige är likställd med svensk medborgare beträffande rätt att idka näring. Utlänning som ej har bosättningstillstånd får enligt lagens huvudregel idka näring i Sverige endast efter särskilt tillstånd. Vissa näringar, nämligen jordbruk, skogsbruk, fiske, rederirörelse, undervisningsverksamhet samt verksamhet som läkare, tandläkare och veterinär, får dock utövas utan sådant tillstånd. Frågor om näringstillstånd prövas av kommerskollegium. Utländska företags filialer i Sverige registreras och får drivas endast efter särskilt tillstånd. Det föreskrivs att filialen skall ledas av en i Sverige bosatt verkställande direktör och ha egen bokföring. Regeringen kan i vissa fall medge undantag från kravet på näringstillstånd.

En närmare redogörelse för de angivna författningarna samt för lagen (1968:557) om rätt för utlänning och utländskt företag att sluta handelsbolag eller ingå i sådant bolag har lämnats i näringsutskottets betänkande NU 1975:14 s. 24 f.

Vissa uppgifter om utländska köp av svenska företag

Statens pris- och kartellnämnd redovisar varje år vissa uppgifter om utländska köp av svenska företag (senast: Fusioner och konkurrensbegränsande avtal i Sverige 1975).

Under 1975 skedde 47 utländska förvärv av tidigare svenskägda företag verksamma i Sverige, och dessa förvärv berörde ca 4 400 anställda i uppköpta företag eller 6 % av det totala antalet anställda i uppköpta företag. Detta innebar en minskning vad gäller såväl antalet förvärv som antalet anställda i uppköpta företag i jämförelse med 1974, då motsvarande antal var 52

NU 1976/77:30

resp. ca 5 600. Av de 47 utlandsuppköpta företagen under 1975 hade 33 mindre än 50 anställda, sju företag 50-199 anställda, fem förelag 200-499 anställda, medan två företag var storföretag med minst 500 anställda. Det största antalet utländska förvärv genomfördes inom näringsgrenarna partihandel (13) samt detaljhandel och serviceverksamhet (6 i vardera näringsgrenen). Utländska förvärv förekom i samtliga näringsgrenar utom gruvindustri, skogsbruk och trävaruindustri, transportmedelsindustri, el-, gas- och värmeverk samt bank- och försäkringsrörelse.

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området

Yrkanden om åtgärder rörande multinationella bolag har framförts i flera motioner under 1970-talet. Sålunda har i huvudsak samma yrkanden som i motionen 1975/76:2126 tidigare framförts i motioner 1971, 1973, 1974 och 1975. Motionerna har avstyrkts av näringsutskottet (NU 1971:43, 1973:57, 1974:11, 1975:14)- varje gång med reservation av vänsterpartiet kommunisternas representant i utskottet - och avslagits av riksdagen. I sitt senaste betänkande i ämnet hänvisade utskottet till att utredningen (Ju 1973:17) om utländska övertaganden av svenska företag var i färd med en prövning av såväl lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket som lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m.

I en motion vid riksmötet 1975 begärdes bl. a. att riksdagen av regeringen skulle begära initiativ med syfte att främja en gemensam nordisk linje när det gällde att i internationella organ utarbeta olika slags uppförandekoder för multinationella företag. I sitt betänkande NU 1975:14 hänvisade näringsutskottet bl. a. till att frågan om uppförandekoder var ett av de ämnen som den nyssnämnda utredningen om utländska övertaganden av svenska företag skulle behandla. Utskottet hänvisade vidare till att frågan hade tagits upp inom FN och OECD samt till att Nordiska rådet 1974 hade rekommenderat sitt ministerråd att undersöka de multinationella företagens roll

1 de nordiska ländernas ekonomi och därvid avgöra om det kunde finnas behov av gemensam nordisk lagstiftning på området. Utskottet förutsatte att regeringen på detta liksom på andra områden eftersträvade ett nordiskt samarbete och fann med hänsyn härtill inte anledning till någon framställning i ämnet från riksdagen till regeringen. Riksdagen avslog motionsyrkandet.

Koncentrationsutredningens slutbetänkande 1975

Koncentrationsutredningen, som hade i uppdrag att genomföra en undersökning av konsekvenserna för svensk ekonomi och ekonomisk politik av de internationella företagens växande betydelse, avgav i juli 1975 slutbetänkandet (SOU 1975:50) Internationella koncerner i industriländer, sam 2

Riksdagen 1976177. 17 sami. Nr 30

NU 1976/77:30

hällsekonomiska aspekter. Mot bakgrund av ett omfattande statistiskt material lämnas i betänkandet en översikt över bl. a. aktuella problemställningar, historisk bakgrund och gällande företags- och nationalekonomiska teorier beträffande multinationella företag. Utredningen drar slutsatsen att det saknas vetenskapligt underlag för en mycket stor del av såväl berömmet av som kritiken mot de internationella koncernerna (s. 34). Det som klarast skiljer internationella koncerner från andra företag är förekomsten av s. k. internationella interntransaktioner hos de förra, dvs. transaktioner som är interna för koncernen, men externa för staterna. Enligt utredningen är dock möjligheterna att utnyttja dessa transaktioner ingalunda obegränsade. Samarbete mellan skattemyndigheter i olika länder ökar kontrollen, myndigheternas krav och koncernernas egna behov av korrekt beslutsunderlag verkar för en intern prissättning över gränserna som någorlunda stämmer med den prissättning som skulle uppstå mellan fristående företag på marknaden. Centralbankernas kontroll av och tillståndsgivning för interna kredittransaktioner över gränsen kan hindra alltför stora kapitalrörelser på denna väg. De internationella interntransaktionernas totala omfattning är en begränsning. Över lag tycks juridiska reformer och andra drag i samhällsutvecklingen försämra miljön för de internationella koncernerna när det gäller möjligheterna att utnyttja interntransaktioner över gränserna för olika syften, anförs det i betänkandet, som utmynnar i reflexionen att det kanske förhåller sig så, att tvärtemot ofta framförda synpunkter den industri politiskt aktiva nationalstaten hör framtiden till medan de internationella företagen är slutstegen i en epok.

OECD.s deklaration om internationella investeringar och multinationella företag

Den 21 juni 1976 antog regeringarna i de länder som är medlemmar i OECD en deklaration om internationella investeringar och multinationella företag (SFS 1976:1111). OECD:s ministerråd beslutade i samband med antagandet av deklarationen om former för samråd i dessa frågor. Deklarationen och de i anslutning till denna fattade besluten utgör den första samordnade ansatsen att på internationell regeringsnivå angripa de komplexa problem som förknippas med internationella investeringar och multinationella företag. I deklarationen heter det bl. a. att regeringarna

1. gemensamt rekommenderar multinationella företag som är verksamma inom OECD:s medlemsländer att följa till deklarationen fogade riktlinjer för multinationella företag,

2. skall tillförsäkra utlandskontrollerade företag, som är verksamma inom OECD:s medlemsländer, nationell behandling,

3. skall beakta andra medlemsländers intressen vid utformningen av statliga åtgärder, som främjar eller hämmar internationella direkta investeringar.

De av OECD fastställda riktlinjerna för multinationella företags uppträdande innehåller bl. a. att företagen bör

NU 1976/77:30

1. fullt beakta etablerade allmänna samhällspolitiska mål i de medlemsländer där de arbetar,

2. särskilt beakta dessa länders mål och prioriteringar i vad avser ekonomiskt och socialt framåtskridande, inbegripet industriell och regional utveckling, miljövård, skapande av arbetstillfällen, innovationsfrämjande åtgärder och överförande av teknologi.

3. med iakttagande av sina rättsliga skyldigheter rörande information och med beaktande av legitima behov av skydd för affärshemligheter tillställa sina enheter sådan ytterligare information som de kan behöva för att tillgodose krav från myndigheterna i de länder där dessa enheter är etablerade avseende information om dessa enheters aktiviteter,

4. främja nära samarbete med lokala myndigheter och affärsintressen,

5. medge koncernens enheter frihet att utveckla sin verksamhet och att begagna sig av sina konkurrensfördelar på inhemska och utländska marknader, i förenlighet med behovet av specialisering och sund affärspraxis,

6. vid tillsättande av poster på ansvarig nivå i varje verksamhetsland taga vederbörlig hänsyn till varje persons individuella kvalifikationer utan diskriminering i fråga om nationalitet, såvida icke annat följer av särskilda nationella krav i detta avseende,

7. ej överlämna - och de bör ej anmodas eller förväntas överlämna - någon form av muta eller annan otillbörlig förmån, direkt eller indirekt, till någon offentlig tjänsteman eller innehavare av offentlig tjänst,

8. ej, såvida det icke är rättsligt tillåtligt, ge bidrag till kandidater till offentlig tjänst eller politiska partier eller andra politiska organisationer,

9. avstå från otillbörlig inblandning i lokal politisk verksamhet.

Det anges vidare att företagen bör publicera tillräcklig faktisk information om hela företagets struktur, verksamhet och politik. De bör avstå från åtgärder som skulle innebära ett missbruk av en dominerande marknadsställning, t. ex. genom företagsförvärv som skulle begränsa konkurrensen otillbörligt, genom beteende som avser att eliminera konkurrenter eller genom oskälig leveransvägran eller diskriminerande prissättning. Särskilda riktlinjer har också getts i fråga om finansiering, beskattning, sysselsättning och arbetsmarknadsfrågor samt vetenskap och teknologi.

Vissa utredningar

Utredningen (Ju 1973:17) om utländska övertaganden av svenska företag (ordförande: landshövding Per Eckerberg) har enligt sina direktiv att företa en översyn av lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m. En utförlig redogörelse för direktiven har lämnats i utskottets betänkande NU 1975:14 (s. 26). Utredningens uppgift är i första hand att få fram instrument som sätter samhället i stånd att utöva kontroll över dels utländska uppköp av svenska företag, dels utlandsägda företags verksamhet i vårt land. Utredningen skall bl. a. överväga en utvidgning

NU 1976/77:30

av systemet med bundna och fria aktier. Aktiebolag som inte har utlänningsklausul skulle exempelvis kunna förbjudas att driva rörelse här i landet utan särskilt tillstånd. Utredningen skall undersöka bl. a. om det bör införas ett koncessionssystem i samband med utländska företags förvärv av svenska företag. Den skall vidare med ledning av erfarenheter från bl. a. Canada undersöka om ett system av "good-behaviourregler” bör utarbetas, dvs. regler om riktlinjer utanför lagstiftningen för utlandskontrollerade företags uppträdande i den svenska samhällsmiljön.

Chefen för industridepartementet tillsatte våren 1973 en arbetsgrupp med uppgift att följa frågor rörande multinationella företag (MNF). Gruppens ordförande efter regeringsskiftet är statsrådet Åsling. Gruppens uppgift är enligt direktiven främst att samordna de statliga aktiviteterna på MNF-området. Dess arbete skall betraktas som långsiktigt. Den skall, tillsammans med bl. a. näringslivet och arbetsmarknadens parter, definiera de mest angelägna problemområdena, utvärdera existerande lagstiftning och kontrollinstrument samt initiera förslag till erforderliga ändringar och kompletteringar. Gruppen skall också medverka vid utarbetandet av riktlinjer för det svenska agerandet i internationella sammanhang på MNF-området.

Regeringen har vidare den 2 december 1976 uppdragit åt statens industriverk att utreda de multinationella företagens betydelse för svensk industriell teknisk utveckling. Utredningen bör enligt direktiven uppmärksamma bl. a. följande frågor: Vilka effekter har den ökade internationaliseringen av företagandet på fördelningen av utvecklingsresurser mellan Sverige och utlandet? Vilka effekter har utländska övertaganden av svenska företag haft på dessa företags tekniska utveckling? Hur ser flödet av kvalificerad teknisk personal över gränserna ut? - I direktiven betonas att det är angeläget att utredningsarbetet bedrivs i nära och fortlöpande samverkan med närmast berörda myndigheter och arbetsmarknadens organisationer. För detta ändamål har, i enlighet med vad som förordats i direktiven, en särskild rådgivande grupp tillkallats. I gruppen ingår representanter för bl. a. industridepartementet, styrelsen för teknisk utveckling. Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation, Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund.

På regeringens uppdrag genomför statens industriverk en utredning med syfte att kartlägga och analysera livsmedelsbranschens struktur och situation i nuläget. Utredningen skall också bedöma den framtida strukturutvecklingen. Utredningsarbetet är uppdelat på olika delbranscher. Fyra delrapporter harpublicerats:slakteri- och charkuteriindustrin tSIND 1975:3), sockerindustrin (S1ND 1976:4), malt- och läskedrycksindustrin (SIND 1976:6) samt bageriindustrin (SIND 1976:8). Undersökningarom djupfrysnings- och konservindustrin och om choklad- och konfektindustrin beräknas bli publicerade under 1977. Mejeriindustrin samt fett- och fettvaruindustrin utreds i samarbete med statens pris- och kartellnämnd. 1 anslutning till detta utredningsarbete kartläggs också det utländska ägandet inom livsmedelsbran -

NU 1976/77:30

schen. Denna redovisning kommer att läggas fram i en särskild rapport. De multinationella företagen studeras med avseende på bl. a. investerings-, sysselsättnings- och produktivitetsutvecklingen, export- och importbenägenheten samt forsknings- och utvecklingsverksamheten.

Inom industriverket pågår också en utredning om ett tänkt informationssystem för de multinationella företagen. Man vill få fram dels vilken typ av information om dessa företag som är speciellt väsentlig, dels vilken information som redan finns. En första rapport från utredningen väntas under våren 1977.

Utredning om konkursmissbruk

Motionen 1976/77:1252

Enligt gällande regler om näringsfrihet står det var och en fritt att starta och driva verksamhet under förutsättning att vederbörande i övrigt följer lagar och avtal, anförs i motionen 1976/77:1252. Motionärerna framhåller att denna rätt vanligen inte missbrukas men att undantag finns, främst inom konfektionsindustrin, delvis därför att det fordras förhållandevis litet kapital vid start av ett konfektionsföretag. I motionen redovisas ett exempel med en företagare som under perioden 1966-1976 drev en konfektionsrörelse i Sydsverige. Företaget, företagaren själv eller medlemmar av hans familj försattes under den angivna perioden i konkurs elva gånger. De obetalda skatterna från de olika konkurserna uppgick till sammanlagt ca 1,7 milj. kr. Dessutom fanns stora hyres- och löneskulder. Företagaren erhöll i ett fall kommunalt flyttningsbidrag med 20 000 kr. samt utbildningsbidrag för de anställda, vilka bidrag han dock ej utbetalade. Motionärerna menar att en företagare naturligtvis skall ha rätt att misslyckas vid drift av ett företag, men att myndigheterna måste ges möjlighet att stoppa missbruk av etableringsrätten. Näringsfriheten skall inte få hållas så okränkt att den skyddar företagsamhet av den art exemplet avser, avslutar motionärerna.

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området

Frågor rörande etableringskontroll togs upp i flera motioner vid riksmötet 1975/76. I en av dessa anfördes bl. a. att antalet konkurser i Sverige snabbt har ökat de senaste åren och att brottsligt förfarande har konstaterats i anmärkningsvärt många fall. Motionärerna ansåg det inte vara rimligt att företagare som gjort konkurs automatiskt skulle ha rätt att starta ett nytt företag. De föreslog att någon form av auktorisation skulle införas beträffande den som önskar starta ett nytt företag efter konkurs. Ett sådant system skulle, menade motionärerna, syfta till att undanröja kvalificerade skattebrott, men borde också utformas så att det gav ett positivt stöd till seriösa småföretagare som av andra skäl tvingats i konkurs. Brottsförebyggande

NU 1976/77:30

rådet var i remissyttrande över motionen positivt till andemeningen i den och underströk vikten av att åtgärder vidtogs för att begränsa den samhällsskadliga verksamhet som motionen aktualiserade. - I en annan motion pekades på den illojala konkurrens som seriösa företag allt oftare utsätts för genom att vissa företagare undandrar sig ansvaret för exempelvis redovisning av mervärdeskatt, direkta skatter, sociala avgifter och allmän arbetsgivaravgift.

Näringsutskottet framhöll (NU 1975/76:54 s. 49) att behovet av åtgärder för att komma till rätta med det missbruk av konkursinstitutet som påtalats i motionerna var väl dokumenterat. Utskottet påpekade att dåvarande handelsministern i svar på en fråga i riksdagen (1975/76:141) om åtgärder mot missbruk av konkursinstitutet diskuterat olika åtgärder för att motverka missförhållandena. Bland dessa åtgärder var avskaffande av systemet med fattigkonkurser, etableringskontroil och någon form av konkurskarantän. Utskottet noterade att den sist nämnda åtgärden höll på att övervägas i regeringskansliet och fann inte skäl att föreslå att riksdagen hos regeringen skulle begära särskilda åtgärder med anledning av motionerna. Riksdagen avslog motionsyrkandena.

Gällande rätt

Enligt konkurslagen (1921:225) medför en konkurs betydande inskränkningar i fråga om gäldenärens möjligheter att utöva verksamhet så länge konkursen pågår. Gäldenären är efter konkursbeslutet inte berättigad att råda över egendom som hör till konkursboet. Han är oförhindrad att ådra sig nya skulder under konkursen, men dessa får inte göras gällande mot konkursboet. Enligt 199 a § konkurslagen är gäldenären förhindrad att under konkursen driva rörelse med vilken följer bokföringsskyldighet. 1 fråga om juridisk person innebär en konkurs i allmänhet att den juridiska personen upphör att existera. För handelsbolag gäller att bolaget genast skall träda i likvidation om bolagsman försätts i konkurs. När konkurstillståndet upphört finns inga legala begränsningar i rätten att påbörja eller fortsätta näringsverksamhet.

Vissa utredningar m. m.

Delegationen för de mindre och medelstora företagen, vars arbetsuppgifter 1973 överfördes till statens industriverk och ett till verket knutet råd för mindre och medelstora företag, ägnade bl. a. uppmärksamhet åt problematiken kring företagskonkurser och ackord. En på uppdrag av delegationen genomförd statistisk kartläggning av konkursutvecklingen i Sverige under senare delen av 1960-talet presenterades 1972 i en rapport med titeln "Konkurs och ackord - en studie av insolventa företag”, författad av universitetslektor Gösta Kedner. Industriverket utgav 1974 av samme författare en rapport (SIND

NU 1976/77:30

1974:3) med titeln ”Konkursföretagets förvaltning och ekonomi - en studie av insolventa företag”. I rapporten analyseras olika ekonomiska och administrativa orsaker till individuella konkurser samt de omständigheter under vilka konkurser utvecklas. Av samme författare har industriverket utgivit ytterligare en rapport (S1ND 1975:2), kallad ”Företagskonkurser. Problem - analys - utvärdering - åtgärder”. Enligt denna förekommer gäldenärsbrott i 40-50 % av företagskonkurserna.

Nyligen har industriverket publicerat en rapport angående förekomsten av upprepade konkurser inom byggnadsindustrin (Etablering och konkurser i byggnadsindustrin, SIND 1976:2). Undersökningen omfattar 845 företag hos vilka lönefordringar hade bevakats åren 1971-1974. Enligt rapporten hade 83,6 % av de berörda företagarna inte tidigare försatts i konkurs, medan 11,4 % hade varit konkursgäldenärer två gånger och 2,8 % tre gånger. Ett företag hade försatts i konkurs tio gånger. Undersökningen visade alltså att 16,4 % av företagarna eller omkring var sjätte företagare som gått i konkurs också tidigare hade varit försatt i konkurs. Omkring 20 % av konkurserna inträffade med kortare intervall än ett år, omkring 50 % ägde rum inom kortare tidrymd än två år och drygt 60 % skedde med ett tidsmellanrum som var mindre än tre år. Det genomsnittliga intervallet var något längre än tre år.

Konkurslagskommittén (Ju 1971:06; ordförande: hovrättslagman Bengt Rydin) har till uppgift att göra en allmän översyn av konkursförfarandet. Översynen bör enligt direktiven inriktas på frågor där det finns ett påtagligt reformbehov. Särskild uppmärksamhet skall ägnas åt förfarandet i de mindre konkurserna. Den tidigare regeringen lade våren 1976 fram propositionen 1975/76:210 om ändring i konkurslagen. Propositionen byggde i huvudsak på kommitténs delbetänkande (SOU 1974:6) Förenklad konkurs m. m. I propositionen föreslogs att det nuvarande systemet med s. k. fattigkonkurser skulle ersättas med en ny ordning för handläggning av mindre konkurser. På hemställan av lagutskottet (LU 1976/77:11) avslog riksdagen propositionen (rskr 1976/77:63). Genom tilläggsdirektiv (Dir. 1977:09) till kommittén fick denna i uppdrag att ytterligare pröva frågan om förvaltningen i mindre konkurser. Därutöver anförde justitieministern bl. a.:

Under den fortsatta översynen av konkurslagstiftningen bör uppmärksammas att det under senare år har gett sig till känna ett behov av att motverka missbruk av konkursinstitutet från gäldenärers sida genom upprepade konkurser. Saken har tagits upp bl. a. av riksdagens näringsutskott (NU 1975/76:54 s. 48). Förekomsten av upprepade konkurser har vidare påvisats i t. ex. rapporten Företagskonkurser (statens industriverks utredningar SIND 1975:2) och i rapporten Etableringar och konkurser i byggnadsindustrin (SIND 1976:2). Vad som främst kommer i blickfältet är en utvidgning av det i 199 a ^ konkurslagen upptagna förbudet för gäldenären att under konkursen driva bokföringspliktig rörelse. En tänkbar lösning är att meddela sådant förbud också för viss tid efter konkursens upphörande (s. k. konkurskarantän). Också andra alternativ är emellertid möjliga. För -

NU 1976/77:30

djupade undersökningar i fråga om de upprepade konkurserna är nödvändiga för att man skall kunna ta ställning till vilka åtgärder som krävs. Kommittén bör närmare överväga hur man från konkursrättsliga utgångspunkter kan stävja missbruk av konkursinstitutet.

Skatte- och valutagruppen inom brottsförebyggande rådet har i en promemoria (Kansli-PM 1976:12) Överväganden och förslag för skatte- och valutagruppens fortsatta arbete diskuterat bl. a. lämpliga brottsförebyggande åtgärder beträffande skatte- och valutabrott. I promemorian (s. 47) pekas bl. a. på att brottsligheten i samband med konkurser har ökat under senare år. Ett vanligt tillvägagångssätt är, sägs det, att bolaget ”törns” på tillgångar, varefter ägaren tillgodogör sig de skatter och avgifter som tillkommer det allmänna. Det framhålls att det är angeläget att konkurslagstiftningen fortlöpande överses för att försvåra skatteundandragande. Den relativa snabbhet med vilken lagstiftningen ingripit i skattelagstiftningen bör tillämpas också när det gäller den civilrättsliga lagstiftningen, framför allt den associationsrättsliga. I promemorian framläggs inga konkreta förslag om lagstiftning på området.

Företagsobeståndskommittén (Fi 1976:03; ordförande: landshövding Erik Westerlind) skall utreda frågan om samordning av statliga åtgärder vid företags obestånd. Enligt direktiven gäller som ett allmänt mål för utredningen - bl. a. med hänsyn till kravet på konkurrensneutralitet - att det system för samordning av statens åtgärder som utredningen skall konstruera på detta område inte får öppna möjligheter för företagen att undandra sig sina skatte- och avgiftsförpliktelser.

Frågor om styrelserepresentation för samhället i vissa företag

Motionerna 1976/77:292 och 1976/77:1327

I motionen 1976/77:292 föreslås bl. a. att kommunerna skall ha ratt att under vissa förhållanden utse en ledamot och suppleant i styrelsen för vissa företag eller ekonomiska föreningar som ej omfattas av bestämmelserna i lagen (1976:350) om styrelserepresentation för samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser, nämligen om företaget har mer än 500 anställda inom kommunen eller där svarar för mer än en tiondel av det totala antalet anställda. Motionärerna erinrar om att en frivillig försöksverksamhet med kommunal styrelserepresentation i s. k. ortsdominerande företag pågått mellan 1973 och 1976 och att denna verksamhet utvärderats i departementspromemorian (Ds I 1975:6) Styrelserepresentation för samhället. I promemorian föreslogs bl. a. att kommunerna under en tioårig försöksperiod skulle ges rätt till styrelserepresentation i vissa ortsdominerande företag. Motionärerna anför att i många kommuner i vårt land all kommunal planering och alla viktiga beslut är beroende av förändringar i ett företag

NU 1976/77:30

som dominerar ortens arbetsliv. Kommunernas planering och beslutsunderlag är på självklara grunder offentliga handlingar. Företagen har inte förutsättningar för samma öppenhet. Med tanke på att företaget och kommunen är beroende av varandra i små orter är det enligt motionärerna en praktisk lösning att kommunen får utse styrelserepresentant i de ortsdominerande företagen.

I den här aktuella delen av motionen 1976/77:1327 anförs bl. a. att den styrelserepresentation för samhället som funnits under ett antal år i banker och större finansiella företag har visat sig vara av stort värde. Motionärerna erinrar också om den vidgade möjlighet som lagen om styrelserepresentation har gett samhället att utse styrelserepresentant i större produktionsbolag. Det har i olika sammanhang framskymtat, anför de, att man från den nya regeringens sida inte är beredd att utnyttja det tillfälle den utökade styrelserepresentationen erbjuder i den näringspolitiska planeringen. Riksdagen bör därför enligt motionärerna kräva att den möjlighet regeringen fått snarast utnyttjas.

1976 års lagstiftning om informationsskyldighet m. m.

Riksdagen antog 1972 lag om uppgiftsskyldighet i vissa planeringsfrågor, lag om offentliga styrelseledamöter i vissa aktiebolag och stiftelser samt lag om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar. Lagarna gällde till utgången av juni 1976.

Uppgiftsskyldighetslagen har fr. o. m. den 1 juli 1976 ersatts av den permanenta lagen (1976:349) om uppgiftsskyldighet i planeringsfrågor. Enligt denna gäller att näringsidkare efter anmodan av myndighet som regeringen bestämmer är skyldig att i fråga om arbetsställe inom länet skriftligen till länsstyrelsen eller statistiska centralbyrån översiktligt redovisa uppgifter om bl. a. produktions- och sysselsättningsförhållanden, väntad ekonomisk utveckling av verksamheten, planerad ellei*väntad ändring i driften eller annan liknande omständighet av väsentlig betydelse för statlig eller kommunal planering. Uppgiftsskyldigheten får åläggas högst två gånger årligen och avse förhållande längst fem år framåt i tiden samt i allmänhet endast arbetsställen med mer än femtio anställda. Uppgifterna får användas endast som underlag för statlig eller kommunal planering eller för liknande ändamål.

Lagen (1976:350) om styrelserepresentation för samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser trädde i kraft den 1 juli 1976 och gäller till utgången av juni 1979. Enligt lagen har staten rätt att utse en ledamot (offentlig styrelseledamot) och en suppleant i styrelsen för bl. a. aktiebolag eller ekonomisk förening som har särskild betydelse från allmän synpunkt, t. ex. genom att företaget har ett betydande antal anställda eller bedriver verksamhet på flera platser inom landet. Högst 60 aktiebolag eller ekonomiska föreningar får samtidigt omfattas av sådan representation.

I fråga om de anställdas styrelserepresentation harden tidigare lagen ersatts

NU 1976/77:30

av den permanenta lagen (1976:351) om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar. Beträffande innehållet i denna hänvisas till näringsutskottets betänkande NU 1975/76:68.

Vissa utredningar m. m.

Såsom nämnts i ett tidigare avsnitt innehöll departementspromemorian (Ds I 1975:6) Styrelserepresentation för samhället ett förslag om rätt till styrelserepresentation för kommuner i vissa fall. Vidare rekommenderade utredningen (C 1970:29) om den kommunala demokratin i sitt huvudbetänkande (SOU 1975:41) Kommunal demokrati en försöksverksamhet med kommunal styrelserepresentation. I propositionen om den nu gällande lagen om offentlig styrelserepresentation förordade departementschefen att en försöksverksamhet med kommunal styrelserepresentation skulle komma till stånd, baserad på frivilliga överenskommelser mellan berörda kommuner och företag. Det förutsattes därvid att riktlinjerna för denna verksamhet skulle tas upp till överläggning mellan Svenska kommunförbundet och andra berörda organisationer.

1 propositionen 1975/76:166 med förslag till de i det föregående avsnittet nämnda tre lagarna uttalade departementschefen att remissutfallet beträffande förslagen om lagfäst kommunal styrelserepresentation var sådant att det fanns anledning att ytterligare överväga frågan om omfattningen av och formerna för representationen. Ett dröjsmål med avgörandet av frågan kunde enligt departementschefen godtas med hänsyn bl. a. till att kommunerna regelmässigt skulle få ta del av primäruppgifter från det i propositionen föreslagna informationssystemet.

Riksdagsbehandling av tidigare motion på området

Ett med yrkandet i motionen 1976/77:292 likartat yrkande framställdes vid föregående riksmöte i en med anledning av propositionen 1975/76:166 väckt motion. Motionärerna, som hänvisade till det refererade uttalandet av departementschefen i propositionen, menade att informationssystemet inte fick ses som ett alternativ till förslaget om kommunal representation utan som ett komplement till detta. Näringsutskottet konstaterade i sitt betänkande (NU 1975/76:68 s. 11) att enligt vad som framgått av propositionen frivillig försöksverksamhet med kommunal styrelserepresentation hade kommit till stånd endast i mycket begränsad utsträckning. 1 likhet med departementschefen ansåg utskottet att remissutfallet motiverade att frågan övervägdes ytterligare. Utskottet erinrade om att det liksom tidigare fanns möjlighet för företag och kommuner att sluta frivilliga överenskommelser om styrelserepresentation. Utskottet avstyrkte därför motionen. Riksdagen godtog utskottets ställningstagande i denna del.

NU 1976/77:30

27 Fråga om företagsform syftande till fördjupad ekonomisk demokrati

Motionen 1976/77:1259

Motionärerna erinrar inledningsvis om att de i en motion till 1970 års riksdag aktualiserade frågan om ökat inflytande i företagen för samhället och de anställda. I motionen redovisades ett förslag till bolagsmodell som, säger motionärerna, nära anknöt tili en företagsform, som Ernst Wigforss skisserat under beteckningen ”samhällsföretag utan ägare". I ett sådant system skulle företagen närmast bli stiftelser utan ägare och ledningens uppgift skulle bli att förvalta en del av landets produktiva tillgångar. Motionärerna erinrar vidare om riksdagens beslut med anledning av motionen (se nedan), och framhåller att den prövning som riksdagen begärde av regeringen med anledning av 1970 års motion aldrig har redovisats för riksdagen. Motionärerna anser att 1970 års beslut nu bäst skulle tillgodoses, om förslaget blir föremål för nya överväganden i utredningen (Fi 1975:03) om löntagarna och kapitaltillväxten.

Riksdagsbehandling av tidigare motion i ämnet

Med anledning av ovannämnda motion år 1970 uttalade bankoutskottet (BaU 1970:62) att det var angeläget att man prövade olika uppslag i syfte att befrämja en eftersträvad fördjupning av den ekonomiska demokratin. Detta borde gälla även det i motionen redovisade förslaget. Utskottet ansåg dock att det i dåvarande situation inte var möjligt att ta ställning till den föreslagna modellen. Denna fick ses som ett uppslag bland andra och borde bli föremål för ytterligare överväganden i samband med den då pågående beredningen inom regeringen av samarbetsutredningens betänkande (SOU 1970:41) Företag och samhälle, anförde utskottet.

Utredning om löntagarfonder

Utredningen (Fi 1975:03) om löntagarna och kapitaltillväxten (ordförande: landshövding Hjalmar Mehr) tillkallades i januari 1975 för att utreda frågor om löntagarfonder.

I utredningsdirektiven fastslås inledningsvis att det svenska näringslivet utvecklats kraftigt under efterkrigstiden. Betydande investeringar har skett i företagen och självfinansieringsgraden har varit hög. En hög självfinansieringsgrad är dock, enligt vad som anförs, förenad med vissa problem. Bl. a. finns en risk för vidgade förmögenhetsklyftor. En konsekvens av den solidariska lönepolitiken är att hela utrymmet vid löneförhandlingarna ofta inte kan tas i anspråk inom högvinstföretag. Skillnaden kan tillfalla företagen i form av vinst eller arbetstagarna i form av löneglidning. Om, anförs det, löntagarna får andel i företagens kapitalbildning kan detta underlätta genomförandet av den solidariska lönepolitiken samtidigt som också risken för

NU 1976/77:30

vidgade förmögenhetsklyftor kan motverkas. En väg att uppnå denna effekt är att skapa s. k. löntagarfonder. Utredningen skall kartlägga olika system för löntagarfonder som har diskuterats i Sverige och utomlands samt erfarenheterna av eventuellt existerande system. Utredningen skall konstruera en eller ett par modeller för löntagarfonder. Modellerna skall konstrueras så att de är ägnade att förebygga risken för vidgade förmögenhetsklyftor, stärka den solidariska lönepolitiken och främja utvecklingen mot ökad företagsdemokrati. Vid utformandet av modellerna bör de sakkunniga diskutera inte bara principfrågor utan också sådana tekniska frågor som grunderna för vinstberäkning, alternativa beräkningsgrunder för fondavsättning och former för konvertering av visst belopp till eget kapital. Till de frågor som bör uppmärksammas hör också principerna för en eventuell avgränsning av vilka företag som bör omfattas av fondsystemet samt grunderna för vinstberäkning i koncernföretag.

Frågor om kapital- och kreditförsörjning, m. m.

Motionerna 1976/77:293, 1976/77:294, 1976/77:527, 1976/77:531,

1976/77:863 och 1976/77:1245

Vid vissa vattenregleringar skall strömfallets ägare utge årliga avgifter till det allmänna. De sålunda influtna avgifterna skall användas bl. a. för att tillgodose vissa allmänna ändamål i den bygd som berörs av företaget. I motionen 1976/77:293 konstateras inledningsvis att länsstyrelserna i de nordligaste länen årligen handlägger ett stort antal ärenden som gäller bidrag av regleringsmedel till nytta för allmänna ändamål, exempelvis till olika trivselbefrämjande projekt. Motionärerna anser emellertid att medlen i högre grad än vad nu sker bör användas för sysselsättningsskapande insatser och föreslår att länsstyrelserna ges ökade möjligheter att använda medlen till att stödja näringslivets utbyggnad i kraftverks- och regleringsbygderna. Medlen bör enligt motionärerna sättas in där de kan ge de kraftigaste marginaleffekterna. Stödet bör ges i form av lån. Säkerhetskraven för dessa lån bör, menar motionärerna, sättas lägre än för alternativa lånekällor, varigenom en reell ökning av det totala låneutrymmet skulle kunna åstadkommas. Den ökade förlusten bör inte vara oförenlig med vattenregleringsmedlens ”förbrukningskaraktär”, sägs det.

Gotland är ett industrifattigt län. Därför måste, sägs i motionen 1976/77:294, alla möjligheter prövas att stimulera till ökade insatser för att få ett mera differentierat näringsliv där. Den fond som motionärerna föreslår skulle efter förebild av Norrlandsfonden dels verka för utveckling och differentiering av det gotländska näringslivet genom stöd till etableringen och utbyggnad av industriell produktion och service, dels stödja forskning och utvecklingsarbete som syftar till att vidareförädla gotländska råvarutillgånger, dels stödja och initiera utredningar av betydelse för det gotländska näringslivet. Fonden skulle finansieras genom att en särskild ut -

NU 1976/77:30

vecklingsavgift läggs på uttag av oersättliga naturtillgångar på Gotland.

I motionen 1976/77:527 kritiseras den regel om minimibelopp - 1 milj. kr. - som gäller för exportkredit som ger rätt till avdrag enligt lagen (1973:423) om avdrag vid inkomsttaxeringen avseende kostnad för exportkredit tse nedan). Om minimibeloppet sänktes till 500 000 kr. skulle de mindre företagens ställning i förhållande till de större stärkas, säger motionären. Man önskar vidare en lättnad i det krav på kreditupplysningar beträffande köparen som ställs på sökande till exportkredit. Sveriges handelsrepresentanter i olika länder skulle, menar motionären, kunna stödja dem som exporterar i liten skala med undersökningar av detta slag och debitera exportören för sina tjänster.

Den utländska konkurrensen skapar svårigheter för svensk industri inte bara på utländska marknader utan också på hemmamarknaden, sägs i motionen 1975/76:531. Detta gäller inte bara branscher med priskonkurrens, såsom tekoindustrierna, utan också annan industri, däribland den tunga verkstadsindustrin och maskinanläggningsbranschen. Utländska företag som säljer dyrare kapitalvaror kan nämligen som regel erbjuda den svenske köparen fördelaktiga leveranskrediter. Motionärerna lämnar exempel på exportkreditgivning med subventionerade räntor i Storbritannien och Förbundsrepubliken Tyskland. Den presumtive svenske säljaren har inget stöd att tillgå från svenska staten när det gäller kreditgivning till en köpare i Sverige, framhåller motionärerna. I vissa andra länder, bl. a. Finland och Norge, ges däremot genom leveranskrediter stöd åt inhemsk tillverkning. I motionen beskrivs det system av detta slag som tillämpas i Finland genom Finlands Exportkredit AB och ges också vissa upplysningar om motsvarande kreditgivning i Norge. Det bör, säger motionärerna, vara angeläget att statsmakterna vidtar sådana åtgärder att svensk industri får möjlighet till konkurrens på lika villkor åtminstone på hemmamarknaden. Ett inhemskt kreditgivningssystem av exportkreditkaraktär sägs dock böra begränsas till särskilt kapitalkrävande branscher.

I motionen 1976/77:863 anförs bl. a. att för de arbetsgivare som samtidigt är egna företagare en konsekvens av medbestämmandelagens införande kan bli att företagaren kan få svårigheter att garantera avtal med kunder och leverantörer. Företagaren har, sägs det, ofta tvingats att med hus och hem gå i personlig borgen för att få de lån och krediter som företaget behövt, men med den inskränkta beslutanderätt han får till följd av medbestämmandelagen kommer han inte att personligen ktinna svara för sina borgensåtaganden. Motionären anser att det bör utredas om inte kravet på borgen i lånesammanhang ”bör begränsas till att gälla endast företagsinteckningar och icke som för närvarande den egna företagarens personliga egendom”.

En motion år 1974 (se nedan) om prövning av möjligheterna att ålägga affärsbankerna att biträda små och medelstora företag med teknisk expertis åberopas i motionen 1976/77:1245. I sitt yttrande över den motionen betraktade näringsutskottet frågan uteslutande från bankernas sida, medan

NU 1976/77:30

industrins behov av att i bankerna kunna finna personal med industriell erfarenhet lämnades helt obeaktat, hävdar motionären. Han hänvisar nu till debatt som forts i denna fråga i fackpressen och citerar ur inbjudan till ett sammanträde inom Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) om "Bankernas industriella kreditgivning i praktiken" (se nedan). Vad saken gäller, säger motionären avslutningsvis, är hur bristen på riskvilligt kapital för industrins del så långt som möjligt skall kunna upphävas genom att bankerna genom ökad kompetens förvandias till effektiva organ till stöd för industriföretagen.

Bestämmelserom användning av vattenregleringsmedel

Enligt 4 kap. 14 § vattenlagen (1918:523) skall ägare till strömfall för vars räkning vattenreglering sker betala s. k. regleringsavgift bl. a. om den uttagbara vattenkraften i strömfallet ökar med i medeltal 500 turbinhästkrafter. Avgiften beräknas på grundval av det antal turbinhästkrafter varmed vattenkraften i medeltal ökats genom regleringen. De grundläggande bestämmelserna om hur avgiftsmedlen skall användas finns i 4 kap. 15 §. Två ändamål anges. Det ena är att förebygga eller minska skada eller olägenhet som vållas genom regleringsföretaget och för vilken ersättning inte bestämts av vattendomstolen och för att gottgöra sådan skada eller olägenhet. Det andra är att tillgodose allmänt ändamål beträffande den av företaget berörda bygden.

Avgifterna skall inbetalas till länsstyrelsen som också beslutar i ärende rörande ansökan om bidrag till sådant allmänt ändamål som avses i 15 ^ (se härom kungörelsen 1953:620 angående indrivningen och användningen av vissa med anledning av företag i vatten utgående avgifter). Närmare föreskrifter om medlens användning har år 1967 givits i en skrivelse från Kungl. Maj:t till kammarkollegiet. Av denna framgår bl. a. att det bör krävas att den åtgärd till vilken bidrag ges skall vara av investeringskaraktär. Det betonas att medlen är att anse som vederbörande bygds tillgångar, avsedda att användas för ändamål som för bygden kan framstå som ett allmänt intresse. Avgiftsmedel bör ej utnyttjas för att underlätta för en kommun att fullgöra en författningsreglerad skyldighet. Anvisande av medel får inte som oförutsedd konsekvens medföra att regleringsmedel även fortsättningsvis måste avsättas för ändamålet. Bidragsgivning får inte heller orsaka statliga eller kommunala utgifter för framtiden.

Årligen inflyter ungefär 10 milj. kr. i regleringsavgifter. Totalt torde ungefär 160 milj. kr. ha inlevererats till det allmänna (prop. 1974:83 s. 107).

Vattenlagsutredningen tog i sitt år 1972 avlämnade delbetänkande (SOU 1972:14) "Revision av vattenlagen. Del 2. Ersättningar, avgifter m. m.” upp bl. a. vissa frågor rörande regleringsmedlen. Utredningen föreslog ingen ändring i fråga om principen för avgiftsmedlens användning men förordade en utvidgning av bygdebegreppet i 4 kap. 15 it vattenlagen så att även kraftverksbygderna - alltså inte endast de bygder som berörs av regleringsfö -

NU 1976/77:30

retaget - skulle bli berättigade till bidrag. Enligt utredningen borde riktpunkten vara att medlen användes där de bäst behövdes inom utbyggnadsområdena, och alltför stor vikt borde inte fästas vid från vilket regleringsföretag medlen härrörde. Föredragande statsrådet förordade dock att 15 $ ej skulle ändras i detta hänseende (prop. 1974:83 s. 107). Riksdagen beslöt i enlighet härmed.

Enligt vad utskottet har inhämtat pågår f. n. inom jordbruksdepartementet en översyn av de gällande tillämpningsföreskrifterna beträffande bl. a. regleringsmedlens användning.

Inventering rörande statliga indusiriprojekt på Gotland

I en motion år 1976 föreslogs en inventering av industriprojekt som kunde ligga inom ramen för Statsföretagsgruppens investeringsprogram och vara lokaliseringsbara till Gotland. Ett uppdrag av denna art kunde, anförde motionärerna, vara en lämplig arbetsuppgift för Statsföretag AB:s dotterbolag Svenska Industrietablerings AB(Svetab). Näringsutskottet (NU 1975/76:39) avstyrkte motionen. Ett uppdrag av angiven art till Statsföretag var inte motiverat, sade utskottet. Frågan om möjligheterna att lokalisera statliga industriprojekt till Gotland borde emellertid beaktas vid den fortsatta regionalpolitiska planeringen. Riksdagen biföll en reservation enligt vilken Statsföretag borde få i uppdrag att göra en inventering av industri projekt som lämpade sig för lokalisering till Gotland.

Med anledning av riksdagens beslut (rskr 1975/76:220) gav regeringen den 10 juni 1976 Statsföretag ett sådant uppdrag. Detta utförs under medverkan av Svetab.

Exportkreditstöd i form av avdrag vid inkomsttaxering

Enligt lagen (1973:423) om avdrag vid inkomsttaxeringen avseende kostnad för exportkredit föreligger viss avdragsrätt enligt lagens rubrik. Avdrag kan medges med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan den ränta som erlagts för finansiering av exportkredit och den som uppburits enligt exportkreditavtalet, dock högst med fyra procent. För att avdrag skall medges krävs bl. a. att exporten - som skall avse kapitalvara- kan anses ha väsentl ig betydelse från samhällsekonomisk och sysselsättningspolitisk synpunkt och att det finns anledning anta att konkurrent om exporten har tillgång till utländskt kreditstöd. Det krävs också att exportkredit lämnas köparen för minst en miljon kronor, vilken summa dock kan få vara fördelad på flera som deltar i en försäljning.

Tidigare var det angivna minimibeloppet två miljoner kronor. I samband med att det år 1975 (prop. 1975/76:72, SkU 1975/76:22, rskr 1975/76:100) beslöts om vissa andra ändringar i lagen, sänktes minimibeloppet på förslag

NU 1976/77:30

av skatteutskottet. Detta innebar att tre motioner, vari föreslogs att beloppet skulle sänkas till 500 000 kr., delvis blev tillgodosedda.

Utredning om exportfmansieringen

Chefen för handelsdepartementet har enligt regeringsbeslut i januari 1977 tillkallat en kommitté (H. 1977:01) för utredning om exportfinansieringen (ordförande: direktör Stig Ramel). I direktiven (Dir. 1977:26) lämnas exempel på hittills vidtagna åtgärder i syfte att förbättra de svenska exportörernas konkurrenssituation på finansieringsområdet. Bl. a. nämns möjligheten till avdrag vid inkomsttaxeringen avseende kostnad för exportkredit (se ovan). Kommittén skall pröva om nuvarande system för finansiering eller stöd för finansiering kan förbättras och om behov därutöver föreligger av att tillskapa nya finansieringsformer. Den skall i första hand behandla de problem som uppstår vid finansiering av krediter vid export av kapitalvaror samt vid entreprenadverksamhet och konsulttjänster. Härvid skall finansieringen av stora exportprojekt som normalt kräver långa kredittider ägnas särskild uppmärksamhet. Vidare skall den mindre och medelstora industrins problem särskilt beaktas.

En särskild fråga, sägs det vidare i direktiven, gäller de fall då utländska företag utnyttjar de möjligheter till exportkreditstöd som finns i det egna landet i samband med stora projekt på den svenska marknaden. Konkurrerande svenska företag kan då ha svårt att erbjuda lika gynnsamma kreditvillkor. Kommittén skall undersöka i vad mån detta utgör ett problem och överväga om det är möjligt och lämpligt att bl. a. med hänsyn till den allmänna konkurrenssituationen inom landet vidtaga åtgärder på finansieringsområdet i sådana fall.

Vissa regler om statligt kreditstöd

För att främja hemslöjd, hantverk och småindustri samt därmed jämförlig verksamhet kan statligt kreditstöd lämnas enligt bestämmelserna i kungörelsen (1960:372) om statligt kreditstöd till hemslöjd, hantverk och småindustri. Kreditstöd lämnas i form av lånegaranti eller såsom hantverksoch industrilån. Kreditstöd kan i princip erhållas endast om de vanliga lånemöjligheterna är uttömda. Om sökanden kan erbjuda sådan säkerhet att lån bör kunna utlämnas av enskild kreditinrättning enligt vedertagna bankmässiga grunder, får sålunda kreditstöd beviljas endast om synnerliga skäl föreligger. Beträffande säkerhet föreskrivs i 4 S att den som erhåller kreditstöd skall ställa den säkerhet som kan påfordras med hänsyn till hans ekonomiska ställning och behov av rimlig ekonomisk rörelsefrihet. Beslut om lånegaranti meddelas av statens industriverk. Hantverks- och industrilån beviljas av den företagareförening inom vars verksamhetsområde sökanden driver eller avser att driva sin verksamhet.

NU 1976/77:30

33 Företagarejöreningsulredningen om krav på personlig borgen av egenföretagare

1 företagareföreningsutredningens betänkande (SOU 1977:3) Utbyggd regional näringspolitik anförs bl. a. att behovet av att stimulera den mindre företagsamheten torde ställa ökade krav på kapitaltillgång och kreditvolym. I detta syfte föreslås vissa förändringar i företagareföreningarnas kreditverksamhet, innebärande vidgade möjligheter för de små och medelstora företagen att erhålla kreditstöd. Utredningen tar därvid också upp frågan huruvida säkerheterna för kreditstöd bör kompletteras med personlig borgen av ägaren/företagsledaren och andra medlemmar av hans familj. I detta hänseende anförs bl. a. följande i betänkandet (s. 168):

Personlig borgen krävs inte så mycket för att förstärka säkerheterna som av andra orsaker. En företagare som satsat ett blygsamt eget kapital i rörelsen kan markera sin tro på sitt företag genom att borga för dess lån. Han kan även komma att avbryta en olönsam, kapitalförstörande drift i tid, såvida han, då hans begränsade aktiekapital är förbrukat, besinnar även sitt borgensansvar. Avsikten att, då företagaren är gift, kräva borgen av båda makarna har främst varit att förhindra att företagaren undandrar sig sitt avsedda personliga ansvar genom att föra över sin egendom på den andra maken. Borgen kan även ha förhindrat att realsäkerheterna urholkas genom transaktioner mellan företaget och dess ägare.

Utredningen föreslår inte någon ändring i gällande lagregler på området men anför att borgen för en begränsad del av lönebeloppet ofta är mer rimlig och av borgensmannen uppfattas som ett mer realistiskt krav än borgen för det totala lånebeloppet. I betänkandet framhålls vidare att medbestämmandelagstiftningen kommer att väsentligt öka möjligheten för ett företags anställda att i praktiken påverka beslut i olika frågor av betydelse för företagets utveckling.

Enligt utredningens mening torde detta i allmänhet i skilda hänseenden komma att innebära en stabilisering och förstärkning av det enskilda företaget. Men, påpekar utredningen, det är inte osannolikt att den ökade medbestämmanderätten kan göra företagsägarna mindre benägna att ikläda sig ett borgensåtagande för företagets lån. Mot denna bakgrund anser utredningen att ägarens borgensansvar för lån bör kunna begränsas betydligt.

Utredningen menar att det endast i undantagsfall finns skäl att kräva borgen av andra medlemmar än företagaren i dennes familj, såvida dessa inte är aktieägare och/eller direkt verksamma i företaget. Avslutningsvis framhåller utredningen att förhållandena i det enskilda kreditärendet alltid bör vara avgörande för föreningens respektive industriverkets ställningstagande i fråga om borgen liksom i fråga om andra slag av säkerhet.

Diskussion om industriell expertis hos affärsbankerna

Frågan om behovet av industriell expertis hos affärsbankerna diskuterades för något år sedan i tidskriften Ekonomisk revy (1975:9, 1976:1, 1976:5, 1976:6).

3 Riksdagen 1976/77. 17 sami. Nr 30

NU 1976/77:30

34 Ingenjörsvetenskapsakademiens avdelning IX behandlade vid ett sammanträde torsdagen den 3 februari 1977 ämnet ”Bankernas industriella kreditgivning i praktiken”. I inbjudan anfördes att bankernas värdering av företagsamhet i dag i rätt stor utsträckning bygger på företagens ekonomiska redovisning och formella säkerheter och att detta kan leda till att företag, som i och för sig har utvecklingskraft, i sitt inledningsskede inte kan få det stöd som behövs. Den normala ekonomiska prövningen säger mycket litet om företagets möjlighet att även i fortsättningen hålla sig kvar på marknaden, sades det vidare. Mot bakgrund av utvecklingen mot ökad "förtroendekreditgivning” ställdes frågan om bankerna borde utveckla sin prövning så att den blev mer kopplad till företagens fortsatta livskraft än enbart till deras aktuella ekonomiska stabilitet. En fortsatt utveckling i denna riktning angavs såsom sannolikt önskvärd. Vilka krav skulle detta komma att ställa på förändringar i banklagen, frågades det. Behövde den industriella kompetensen i bankerna ökas?

Inledare var envoyé Arne S. Lundberg, bankdirektör Hans Gezelius, Skandinaviska Enskilda Banken, och civilingenjör Henry Åberg, Sveriges Investeringsbank AB, vilka lade resp. industrimännens, bankmannens och kreditberedarens synpunkter på ämnet. Inledningsföredragen och diskussionen kommer att redovisas i en rapport från IVA.

Riksdagsbehandling av tidigare motioner pä området

Förslag om inrättande av en fond, baserad på avgifter för utvinning av råvaror för främjande av det gotländska näringslivet har tidigare framlagts i en motion år 1975. Den avstyrktes av näringsutskottet (NU 1975:16 s. 94) och avslogs av riksdagen. Utskottet anförde bl. a. att Norrlandsfonden, som åberopades såsom mönster, har en speciell bakgrund och inte bör tjäna som mönster för en ny inrättning i en region som i hög grad skiljer sig från Norrland i vad gäller naturresurser och näringslivsstruktur. Frågan om åtgärder för en fortsatt industriell utveckling på Gotland är, framhöll utskottet, aktuell bl. a. i samband med länsplaneringsarbetet. Utskottet noterade också att Gotland tillhör det allmänna stödområdet och att särskilt sysselsättningsstöd kan utgå till företag på Gotland i samband med annat lokaliseringsstöd.

Frågan om de krav på säkerhet som tillämpas vid den statliga kreditgivningen till mindre och medelstora företag togs upp i två motioner vid 1975 års riksmöte. Motionärerna vände sig mot det förhållandet att förutom annan säkerhet kan krävas borgen av företagaren och eventuellt också medlem av dennes familj. Näringsutskottet redovisade hur frågan hade behandlats i förarbetena till riksdagens beslut om den ordning som gäller. Utskottet ville inte (NU 1975:14 s. 90) uttala sig för en ändring av praxis hos de långivande organen.

Erfarenheten torde visa, sade utskottet, att en företagares beredvillighet

NU 1976/77:30

att prestera borgen ofta för kreditgivaren utgör ett betydelsefullt positivt kriterium vid riskbedömning i ett låneärende. Avsikten bakom det förhållandet att borgen, när låntagaren är gift, i vissa fall krävs även av dennes make, torde vara att skapa ett hinder mot att företagare undandrar sig sitt personliga ansvar genom att föra över egendom på den andra maken. Centerpartiets och folkpartiets representanter i utskottet reserverade sig till förmån för en översyn av principerna i fråga om krav på säkerhet. Riksdagen avslog motionerna.

I en motion vid 1975/76 års riksmöte framfördes som ett nytt skäl mot kravet på personlig borgen av företagsledaren eller medlem av hans familj att den kommande lagstiftningen om medbestämmande i arbetslivet skulle öppna möjlighet för arbetstagarna att få del av beslutanderätt i företagsledningsfrågor. 1 en annan motion vände sig motionären mot näringsutskottets försvar för gällande regler i 1975 års betänkande och menade att ett krav på borgen av make inte kunde vara den enda möjligheten att förhindra att en företagare undandrar sig personligt ansvar genom att föra över egendom på andra maken. Med anledning av motionerna anförde utskottet (NU 1975/76:54 s. 59), efter att ha hänvisat till sitt uttalande föregående år, att frågan huruvida medbestämmandelagstiftningen skulle komma att förändra förutsättningarna för borgenskravet fick bedömas sedan riksdagen tagit ställning till det aktuella lagförslaget. Enligt utskottets mening fick det då ankomma på företagareföreningsutredningen att överväga frågan. Moderata samlingspartiets representanter i utskottet reserverade sig till förmån för en utredning med ändamål att se över villkoren för statliga lån i vad gäller krav på personlig borgen. Riksdagen avslog motionerna.

I en motion år 1974 föreslogs en prövning av möjligheterna att ålägga affärsbankerna att biträda små och medelstora företag med teknisk expertis. Näringsutskottet (NU 1974:36 s. 26) underströk att bankerna kunde ha nytta och behov av teknisk sakkunskap men ansåg att det borde få ankomma på bankerna själva att avgöra i vad mån de ville tillgodose detta behov genom att anställa personer med teknisk kompetens eller på annat sätt. Även med beaktande av att bankerna i högre grad än flertalet andra företag är föremål för reglering från statens sida kunde utskottet inte finna att staten borde uppställa kompetensregler för vissa av de tjänstemän som deltar i bankernas kreditberedning och allmänt rådgivande verksamhet. Utskottet avstyrkte sålunda motionen, och denna avslogs av riksdagen.

En ny motion i ämnet väcktes år 1976. Motionären ville ha en utredning om hur bankerna i högre grad än nu skulle komma i besittning av industriellt kunnande som de i samband med kreditgivning kunde utnyttja till sina kredittagares fromma. Motionären tilläde - liksom i år - med beklagande att näringsutskottet hade betraktat det tidigare förslaget ”uteslutande från bankernas sida”. Även denna gång avstyrktes (NU 1975/76:54 s. 58) och avslogs motionen. Oavsett om det främst är i bankernas eget eller i industrins

NU 1976/77:30

intresse som de avsedda tjänstemännen med teknisk kompetens skulle engageras av bankerna kvarstår, sade utskottet, att det bör få ankomma på bankerna själva att avgöra på vilket sätt de vill tillgodose det behov av teknisk expertis som kan bedömas föreligga. Staten - som genom stöd till företagareföreningarna bidrar till att de mindre och medelstora företagen får möjligheter till teknisk rådgivning på det regionala planet - bör inte, tillädes det, utfärda föreskrifter om speciella kompetenskrav för vissa av de tjänstemän som har kreditberedande eller allmänt rådgivande funktioner hos bankerna.

Frågor om främjande av produktutveckling

Motionerna 1976/77:218, 1976/77:402, 1976/77:530, 1976/77:859 och 1976/77:1253

Förslag om inrättande av nya industriella utvecklingscentra förs fram i tre motioner.

I motionerna 1976/77:218 och 1976/77:1253 hänvisas bl. a. till de positiva effekter inom näringslivet som verksamheten vid IUC i Skellefteå har fört med sig. En motsvarande aktivitet bör, enligt motionen 1976/77:218, även aktualiseras för Smålands del. De inre delarna av Småland - möjligen med undantag av Jönköping och Växjö - bör, anser motionären, i fråga om bl. a. sysselsättning och befolkningsutveckling jämföras med den inre delen av stödområdet i Norrland. En samordnad statlig innovationsverksamhet skulle, anför han, kunna komma att betyda mycket för hela regionen. Motionären motiverar sitt förslag att ett utvecklingscentrum för Sydsverige skall förläggas till Kalmar län med att detta län jämfört med de två andra småländska länen har missgynnats vid utlokaliseringen av statliga myndigheter.

Den obalans i sysselsättningen som nu finns mellan olika regioner måste samhället, anförs i motionen 1976/77:1253, motverka med olika medel, bl. a. genom utbyggnad av den del av näringslivet som omfattar de mindre och medelstora företagen. En viktig stimulansåtgärd är därvid att öka utbildningen och den tekniska utvecklingen inom dessa företag. De positiva erfarenheterna av verksamheten vid IUC i Skellefteå talar för att en försöksverksamhet efter samma principer byggs upp på ytterligare en plats. Motionärerna menar att en sådan verksamhet bör förläggas till södra delen av stödområdet, dvs. till en ort i södra Norrland eller norra Svealand. De påpekar att en stark strukturomvandling pågår inom detta område och att stora delar av området saknar industriellt stimulerande miljö.

I motionen 1976/77:402 erinras om att den av industridepartementet tillkallade arbetsgruppen för bevakning av sysselsättningsfrågor i Linköping i maj 1976 har lagt fram ett förslag om inrättande av ett produktutvecklingscentrum i Linköping. Detta centrum skulle, säger motionärerna, kon -

NU 1976/77:30

kret kunna hjälpa till att utveckla idéer som kommer in till länets företagareförening och till kontaktsekreteraren vid Linköpings universitet eller i övrigt är aktuella i regionen. Erfarenheterna av den uppsökande verksamhet som företagareföreningen bedriver och av arbetet inom länets produktutvecklingsråd visar att tekniska utvecklingsresurser behövs. Motionärerna anser att starka skäl talar för en lokalisering till Linköping. Där finns tekniska resurser, bl. a. den tekniska fakulteten, ett flertal statliga verk samt stora industriföretag. I inledningsskedet skulle det vara möjligt att utnyttja redan befintlig kapacitet, och några omfattande investeringar i maskiner, utrustning m. m. skulle inte krävas.

Det är viktigt, hävdas i motionen 1976/77:859, att den verksamhet som byggs upp vid produktutvecklingscentret i Göteborg får ett verkligt stöd från statens sida. Om statsmakterna beslutar om inrättande av produktutvecklingscentra i flera regioner, bör centret i Göteborg vara en naturlig utgångspunkt för hur man skall bedöma ytterligare behov i de västsvenska länen. Vidare bör det arbete som bedrivs inom produktråden i Skaraborgs, Värmlands och Älvsborgs län uppmärksammas, säger motionärerna. De menar vidare att det är nödvändigt att företagareföreningarna i berörda län får ökade resurser för produktutvecklingsfrågorna.

I motionen 1976/77:530 anförs att mängden av stödåtgärder från samhällets sida som finns i dag i sig skapar nya svårigheter för företagen. Dessa har svårt att orientera sig och veta vart de skall vända sig i olika situationer för att kunna utnyttja de möjligheter som erbjuds. Motionären erinrar om att samhället i dag på olika sätt försöker förbättra resurserna för utvecklingsarbete vid de mindre företagen i vad avser både tekniskt kunnande och finansiering. Hon hävdar dock att såväl forskning som praktisk erfarenhet av innovationsarbete entydigt pekar på att en avgörande faktor för framgång är det personliga engagemanget hos en eller flera individer

- entreprenörer - som driver fram projekt trots omgivningens tröghet eller motstånd. Dessa entreprenörer behöver inte själva vara uppfinnare. För att stimulera unga tekniker att i ökad omfattning ta på sig uppgiften att driva fram och utveckla nya idéer bör en ny stipendieform - entreprenörsstipendier

- inrättas. Motionären påpekar att det nu finns stipendier för andra yrkeskategorier med motsvarande osäkerhet i arbetet: konstnärsstipendier av olika slag och uppfinnarstipendier.

Industriellt utvecklingscentrum flUC) i Skellefteå

Stiftelsen Industriellt utvecklingscentrum (IUC) i Skellefteå bildades år 1971. IUC:s stiftare var Norrlandsfonden, som tillsköt huvudparten - 12 milj. kr. - av stiftelsekapitalet. Västerbottens läns landsting och Norrbottens läns landsting, vilka likaledes tillsköt medel, samt statens provningsanstalt, styrelsen för teknisk utveckling (STU) och dåvarande statens institut för

NU 1976/77:30

företagsutveckling (SIFU).

IUC har enligt sina stadgar till ändamål att verka för att öka i första hand den inom verksamhetsområdet - dvs. främst Västerbottens och Norrbottens län - befintliga mindre och medelstora industrins expansionspotential genom att tillhandahålla teknisk och personell kapacitet som kan stimulera och underlätta företagens produktutvecklingsförmåga.

Dessa instruktioner har vid IUC konkretiserats på det sättet att IUC har att söka produktidéer som kan utvecklas i samarbete med företag i Norrland,

att skapa kontakter mellan forskning och norrländskt näringsliv, att medverka i utvecklingsarbete från idéanalys till färdig produkt, att tillhandahålla resurser för utvecklingsprovning, behandling av kvalitetstekniska frågor och liknande uppgifter, att ge information till företag i frågor rörande ekonomi, patent, standard, provning etc.,

att komplettera och samarbeta med centrala och regionala företag och organ.

IUC är funktionellt organiserat med avdelningar för förstudier, maskinkonstruktion, reglerteknik, experimentell provning, kvalitetskontroll och administration. Verksamheten bedrivs i projektbunden form med en eller flera avdelningar involverade i de olika projekten.

Statens industriverk har i promemorian (SIND PM 1975:5) Industriellt utvecklingscentrum i övre Norrland redovisat en översiktlig utvärdering av IUC:s verksamhet.

Rapporten utmynnar i vissa sammanfattande bedömningar. Syftet med dessa anges vara att ge översiktliga synpunkter på den praktiska utformningen av nya utvecklingscentra av ”IUC-karaktär” som regering och riksdag ev. kan ha att ta ställning till framdeles.

Beträffande lokaliseringsvalet konstateras att uppbyggnaden av specialistkompetens och teknisk utrustning för företagsservice på produktutvecklingsområdet i första hand bör ske i sådana regioner som kännetecknas dels av betydande täthet av ”teknologitung" industri, dels av att existerande utbud av extern teknisk utvecklingsservice är begränsat. Även i en ort som Skellefteå, med en för norrländska förhållanden mycket god och differentierad industristruktur, synes det lokala upptagningsområdet vara otillräckligt för ekonomisering av en kvalificerad produktutvecklingsservice av viss minimiomfattning.

I rapporten pekas på den roll som med IUC samverkande organisationer har haft vid delfinansiering av utvecklingsprojekt som har kanaliserats till IUC. Ytterligare en slutsats är att inkörningsperioden i allmänhet är relativt lång för en så ny och för företagen delvis främmande extern produktutvecklingsservice som det här är fråga om. Detta beror bl. a. på det låga ”konsultmedvetande” som de mindre och medelstora industriföretagen ofta

NU 1976/77:30

har. En flexibel planering av nya utvecklingscentra rekommenderas.

Slutligen påpekas att IUC:s verksamhet knappast ens efter uppbyggnadsperioden kan beräknas uppnå mer än kanske 60-80 % självfinansieringsgrad.

Produkt utvecklingscentrum i Göteborg

Göteborgs kommun har tillsammans med landstingen i Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs och Värmlands län beslutat inrätta ett produktutvecklingscentrum i Göteborg. Enligt det ramprogram för centret för tiden 1977-1981 som har uppgjorts skall syftet med verksamheten vara att i nära samarbete mellan institutionerna vid Chalmers tekniska högskola och Göteborgs universitet samt företagareföreningar och produktutvecklingsråd i de berörda länen främja produktutvecklingen inom främst den mindre och medelstora industrin i Västsverige. Centret skall i samarbete med de nämnda organen och näringslivet medverka till att idéer och förslag till nya eller förbättrade produkter från såväl forskningsinstitutioner som företag och uppfinnare utvecklas och anpassas för industriell produktion och försäljning. I ramprogrammet anges bl. a. att centret inom ramen för tillgängliga resurser skall tillgodose de mindre och medelstora industriföretagens behov av teknisk service för produktutveckling, lokaler för produktutveckling, verkstadskapacitet för experiment, prototyptillverkning och provning i samband därmed samt kontaktverksamhet i samarbete med kontaktsekretariatet vid Chalmers. Vidare påpekas att det för att produktutvecklingsarbetet skall kunna bedrivas effektivt krävs att centret disponerar egna basresurser. Utöver de tekniska utvecklingsresurser som finns vid institutionerna skall centret, där så lämpligen kan ske, utnyttja redan befintliga resurser för produktutveckling inom näringsliv, myndigheter och övriga organ. Centret bör - genom att självt ge erforderlig service eller genom att förmedla sådan - aktivt verka för att tillräckligt stöd ges under hela produktutvecklingsfasen.

1 fråga om lokaler för produktutveckling påpekas att institutionernas möjligheter att erbjuda lokaler är begränsade. Kravet på sekretess innebär dessutom ofta att särskilda lokaler erfordras. Centrets styrelse bör därför överväga möjligheterna att erbjuda lämpliga lokaler för produktutveckling

1 fråga om verkstadsservice sägs att en egen verkstadskapacitet av baskaraktär hos centret är nödvändig av funktions- och sekretesskäl. För att centret skall kunna erbjuda enskilda uppfinnare och mindre och medelstora industriföretag tillräckligt kvalificerad verkstadsservice till marknadspris bör möjlighet finnas att belägga ledig kapacitet med legotillverkning för industriföretag.

Samverkan med företagareföreningarna och produktråden i de olika länen bedöms som angelägen.

Verksamheten planeras för en uppbyggnadsperiod av fem år. Verksamhetens omfattning och inriktning kommer att bestämmas av efterfrågan

NU 1976/77:30

på de tjänster som centret kan skaffa och upprätthålla. En utvärdering av verksamheten skall påbörjas efter tre år.

Efter uppbyggnadsperioden, dvs. fr. o. m. det sjätte året, avses verksamheten - med undantag för det redan etablerade kontaktsekretariatet - finansieras genom intäkter från uppdrag. Kostnaderna för verksamheten under den första femårsperioden beräknas till ca 4 milj. kr.

Produktutvecklingscentrum i Linköping

Industriministern tillsatte i maj 1974 en arbetsgrupp för bevakning av sysselsättningsfrågor i Linköping. Arbetsgruppen har i maj 1976 bl. a. lagt fram förslag om inrättande av ett produktutvecklingscentrum i Linköping. Syftet med centret sammanfattas i en promemoria enligt följande.

Centret skall för det första bidra till att skapa resurser för mindre och medelstora företag och enskilda uppfinnare att få hjälp med utveckling, provning och marknadsföring av produkter. Det skall vidare medverka till att universitetsinstitutioners och andra institutioners och företags resurser i form av utrustning och kunskaper kan utnyttjas bättre. Ytterligare en uppgift för centret blir att medverka till att nya företag och fler arbetstillfällen skapas i regionen.

Produktutvecklingscentret skall, anförs det, vara ett naturligt komplement till de resurser som finns i regionen inom hithörande områden vid universitetet, de omlokaliserade statliga verken och privata företag.

Med hänsyn till de tekniska resurser som finns i Linköpingsregionen räknar arbetsgruppen inte med några större investeringar under inledningsskedet. Avsikten är att de inom regionen befintliga resurser som f. n. inte är fullt utnyttjade skall kunna bilda underlag för verksamheten. Kostnaderna för centret beräknas för den första femårsperioden till totalt 4,7 milj. kr. Målet är att verksamheten i största möjliga utsträckning skall vara självbärande. Fullständig kostnadstäckning är, konstaterar arbetsgruppen, svår att uppnå. Med hänsyn till att verksamheten skall vara en service till företagen anser arbetsgruppen det helt naturligt att staten, förslagsvis genom styrelsen för teknisk utveckling (STU), svarar för en stor del av finansieringen. 1 kostnadskalkylen förutsätts att STU skall bidra med hälften av erforderliga medel, medan Östergötlands läns landsting och Linköpings kommun skall svara för resten.

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området

Förslag om inrättande av nya industriella utvecklingscentra i olika regioner fördes fram i en rad motioner år 1976. Näringsutskottet (NU 1975/76:54 s. 50 f.) konstaterade att det då inte fanns förutsättningar för ett beslut av riksdagen om inrättande av ett nytt industriellt utvecklingscentrum inom en viss region eller om utredning härom. Det måste, menade utskottet,

NU 1976/77:30

ankomma på statens industriverk och de regionala och lokala intressenterna att i samverkan pröva förslag av den typ som framfördes i de här behandlade motionerna. Först därefter kunde frågan om beslut av statsmakterna om ett nytt industriellt utvecklingscentrum aktualiseras. Utskottet avstyrkte motionerna, som avslogs av riksdagen.

Samtidigt behandlade näringsutskottet (NU 1975/76:53 s. 17) ett motionsförslag om att STU skulle få i uppdrag att till budgetåret 1977/78 lägga fram förslag om förbättrat stöd till innovationsverksamhet, bl. a. inrättande av innovationscentra. Utskottet avstyrkte förslaget med hänvisning bl. a. till den revisionsrapport rörande STU som riksrevisionsverket framlagt i augusti 1975. 1 denna anförde riksrevisionsverket bl. a. att rådgivnings- och förmedlingsverksamheten bör konsolideras innan fortsatt expansion övervägs. Centerpartiets, folkpartiets och moderata samlingspartiets representanter i utskottet reserverade sig till förmån för motionsyrkandet. De ansåg att förslaget om inrättande av s. k. innovationscentra var väl värt att beaktas och att STU borde få i uppdrag att utarbeta riktlinjer för ett program, innefattande åtgärder för eget stöd till innovationsverksamheten. Riksdagen följde reservanterna.

Pågående utredningar om produktutvecklingsservice och utnyttjande av ny teknik

Statens industriverk har i december 1976 fått i uppdrag av regeringen att utreda frågor om regional produktutvecklingsservice till mindre och medelstora företag och enskilda uppfinnare. Utredningen skall ske i samarbete med styrelsen för teknisk utveckling (STU).

Industriministern uttalar i direktiven att det torde stå helt klart att det från samhällsekonomisk synpunkt är angeläget att stimulera utvecklingen av nya produkter. En sådan stimulans bör kunna leda till att ett antal nya sysselsättningstillfällen skapas, samtidigt som förutsättningarna för en mer balanserad och stabil utveckling inom näringslivet förbättras. En aktiv stimulans av näringslivets produktutvecklingsarbete bör även kunna innebära fördelar ur regionalpolitisk synvinkel.

Vidare anför han att det är viktigt att de insatser som görs, speciellt i de mindre företagen, ligger så nära företagen som möjligt. Ett produktutvecklingsstöd på regional nivå kommer därför lättare att kunna utnyttjas av företag och anställda.

Följande riktlinjer för utredningsarbetet lämnas i direktiven.

En kartläggning av det befintliga utbudet av olika typer av produktutvecklingsstöd eller service bör göras. Näringslivets behov av ytterligare insatser på detta område bör ses över och analyseras. På grundval härav bör sedan förslag läggas fram som syftar till att främja produktutvecklingsverksamheten i företag och bland enskilda uppfinnare. Förslagen bör avse bl. a. stödets inriktning och omfattning, regional fördelning och finansiering.

Utredningsarbetet bör bedrivas utifrån följande fem utgångspunkter.

NU 1976/77:30

42 För det forsta bör stödet och utvecklingsinsatserna inom produktutvecklingsområdet speciellt beakta de mindre och medelstora företagens samt enskilda uppfinnares behov.

För det andra bör redan befintliga resurser på regional nivå i möjligaste mån utgöra basen för fortsatt utbyggnad.

För det tredje bör en eventuell uppbyggnad av specialistkompetens och teknisk utrustning för regional produktutvecklingsservice ske i första hand i sådana regioner som kännetecknas av dels betydande industritäthet, dels begränsat utbud av extern teknisk utvecklingsservice. I den mån förslag redovisas om uppbyggnad av ytterligare utvecklingscentra av Skellefteåmodell bör de i ett första steg begränsas till endast ett par, tre regioner.

För det fjärde bör en icke oväsentlig del av serviceutbudet finansieras med avgifter från målgruppen. Olika alternativa finansieringsmodeller bör presenteras.

För det femte bör produktutvecklingsservicen organisatoriskt utformas så, att en bred förankring av verksamheten hos avnämarna åstadkommes. Behovet av att knyta olika regionala intressenter som huvudmän till verksamheten bör speciellt beaktas. Olika alternativa organisationsmodeller bör redovisas.

STU har i februari 1977 fått i uppdrag att utreda främst mindre och medelstora företags utnyttjande av ny teknik. 1 utredningsdirektiven uttalar industriministern att det är angeläget att samhället aktivt bidrar till att stimulera en fortlöpande förnyelse av produktutbud och produktionsteknik. Vidare påpekas att lika viktigt som att utveckla ny teknik och nya produkter är att ge utvecklingsresultaten en praktisk tillämpning i företagen, dvs. tillföra befintliga företag ny teknik och nya produkter. Detta är ett problem främst för de mindre företagen. Det är därför väsentligt att det skapas en överblick över möjligheterna att tillföra företagen ny teknik. STU:s utredningsarbete, som skall bedrivas i samråd med bl. a. statens industriverk, arbetsmarknadsverket, statens utvecklingsfond, stiftelsen Norrlandsfonden och Svenska uppfinnarföreningen, bör ske enligt följande riktlinjer.

De källor till ny teknik och nya produkter som finns bör analyseras. De kanaler genom vilka företagen kan få tillgång till ny teknik bör vidare kartläggas. Särskilt viktig är härvid tillgången till utländsk teknik. Kartläggningen bör särskilt inriktas mot de mindre och medelstora industriföretagens möjligheter.

Formerna för att utnyttja resultaten av det stöd till industriellt inriktat utvecklingsarbete som förmedlas av STU, statens utvecklingsfond och Norrlandsfonden bör utvärderas.

Företagareföreningsutredningen

Företagareföreningsutredningen har i sitt betänkande (SOU 1977:3) Utbyggd regional näringspolitik lagt fram förslag bl. a. om den fortsatta fö -

NU 1976/77:30

retagsserviceverksamheten. Utredningen konstaterar att verksamheten i det stora hela fungerar väl och uppenbarligen fyller ett stort behov när det gäller att främja de mindre och medelstora företagens utveckling. Verksamheten i dess helhet bör dock, med nuvarande aktiviteter som grund, kunna intensifieras och i vissa avseenden effektiviseras samt ges ökad spridning. Detta förutsätter emellertid väsentligt utökade resurser. Utredningen anser att det inte är vare sig nödvändigt eller lämpligt att i detalj ange hur verksamheten bör läggas upp och bedrivas vid de enskilda föreningarna. Med hänsyn till de skiftande förhållanden som råder i de olika länen i fråga om näringslivsstruktur, företagstäthet m. m. bör föreningarnas företagsserviceverksamhet även i fortsättningen präglas av stor flexibilitet och individuell uppläggning. Den måste ständigt anpassas till den fortlöpande utvecklingen i näringslivet och till de regionala förhållandena.

Följande riktlinjer anges för företagsserviceverksamheten. Den fortsatta verksamheten bör liksom hittills omfatta informations- och kontaktverksamhet, allmän rådgivning, översiktliga företagsanalyser, utbildningsservice och konsultverksamhet. Vid konsultverksamhet bör stor uppmärksamhet ägnas åt insatser inom områdena produktförnyelse och marknadsföring och åt exportfrämjande aktiviteter. Härtill kommer de särskilda uppgifter som samhället kan anse det vara lämpligt att föreningarna utför.

Inom den mer ordinarie företagsserviceverksamheten är enligt utredningen mer omfattande och systematiserade insatser än hittills speciellt påkallade i fråga om underleverantörsinriktade åtgärder och etableringsfrämjande åtgärder. Åtgärder för att stimulera ny företagande behövs framför allt i regioner med betydande sysselsättningsproblem. Utredningen anser också att företagareföreningarna i samverkan med berörda myndigheter och organisationer kan göra väsentliga insatser härvidlag.

Föreningarnas framtida resursbehov i form av personal och tillgång till central service av lånemedel behöver enligt utredningen väsentligt förstärkas under de närmaste åren. De främsta skälen till detta är dels att föreningarna redan vid nuvarande verksamhet inte har fullt tillräckliga resurser, dels att det behövs förstärkta insatser för att kunna främja nyetablering och bidra till en effektiv underleveransförmedling, dels att enligt utredningens förslag föreningarnas målgrupp utvidgas och låneverksamheten förändras. Utredningen förordar att föreningarnas personella och övriga administrativa resurser grovt räknat fördubblas under perioden fram till början av 1980-talet. Med detta menas, anför utredningen, att de huvudsakliga bidragsgivarna - stat och landsting - i möjligaste mån i sin långtidsplanering skall ta hänsyn till en sådan ökningstakt för föreningarnas vidkommande. Med hänsyn till osäkerheten rörande bl. a. den framtida kostnadsutvecklingen har utredningen inte funnit det meningsfullt att i pengar söka precisera vilka anslagsökningar för vart och ett av de berörda verksamhetsåren som kommer att erfordras för att möjliggöra resursökningen.

NU 1976/77:30

44 Utskottet

I detta betänkande behandlas en rad motioner med näringspolitiskt innehåll. Inledningsvis är det fråga om riktlinjer för näringspolitiken i stort. De förslag som därnäst tas upp gäller ökad kontroll av företagsfusioner och företagsförvärv samt skärpta åtgärder mot konkurrensbegränsning. De multinationella företagen uppmärksammas i flera motioner. Övriga motioner innehåller förslag rörande bl. a. representation för samhället i större företags styrelser, åtgärder som avser företagens kapital- och kreditförsörjning och ökade insatser för produktutveckling.

Näringspolitikens inriktning i allmänhet

En rad önskemål om speciella åtgärder på näringspolitikens område framställs i motionen 1976/77:1327. Den inleds med förslag till riktlinjer för en aktiv näringspolitik, och motionärernas första yrkande är att riksdagen skall godkänna dessa riktlinjer. Som bakgrund anges olika samhälleliga krav på näringslivets utveckling. Dessa leder fram till slutsatsen att det behövs en snabb produktions- och effektivitetsutveckling inom industrin. För att en sådan skall främjas rekommenderar motionärerna att samhället får en utvidgad uppsättning av styrinstrument, alltifrån generella och selektiva stödinsatser till olika typer av tvingande medel baserade på lagstiftning. De ger exempel på sådana styrinstrument och markerar därvid bl. a. att statligt ägarengagemang enligt deras uppfattning är ett viktigt inslag i näringspolitiken. Vidare förespråkar de en aktiv näringspolitisk planering. Företagens eget ansvar betonas. Men motionärerna vänder sig mot att statens näringspolitiska ambitioner begränsas. Samhället får, menar de, inte inskränka sig till att bara ange ramar och riktlinjer utan måste exempelvis också aktivt främja branschrationaliseringar. Den industripolitik som motionärerna förordar innebär alltså bl. a. en direkt statlig medverkan i strukturomvandlingen. Tre branscher berörs närmare. Stålindustrin och dataindustrin omfattas av särskilda yrkanden, som tas upp i andra sammanhang (NU 1976/77:42 resp. 27). I den mån motionärernas hemställan om näringspolitiska riktlinjer avser skogsindustrin behandlas den i ett senare betänkande (NU 1976/77:43).

Utskottet har i det stora hela ingenting att invända mot motionärernas bakgrundsteckning. Deras allmänna slutsats om vikten av att industrins produktivitet och effektivitet utvecklas är det lätt att instämma i. Att staten på olika sätt måste kunna inverka styrande på näringslivet och att den bör ta aktiv del i en näringspolitisk planering är uttalanden som utskottet inte heller riktar någon gensaga mot. Det kan noteras att valet av styrmedel enligt motionärerna bör ske pragmatiskt. De riktlinjer som de vill att riksdagen skall uttala sig för präglas emellertid av att statens medverkan i ägarfunktion och som pådrivande kraft i strukturomvandlingen överbetonas.

NU 1976/77:30

45 Det finns aktuella regeringsförslag som går ut på ökat statligt ägarengagemang och på branschrationalisering under statens ledning. Något generellt avståndstagande från sådana statliga insatser kännetecknar alltså inte den nya regeringens politik. Utskottet kan emellertid inte godta motionärernas rekommendationer som allmänna, överordnade principer. Med avstyrkande av motionen i här aktuell del vill utskottet i stället hänvisa till regeringsförklaringen, där en kärnpunkt är att vårt lands ekonomi även i framtiden bör bygga på en socialt styrd marknadshushållning.

De mindre och medelstora företagen har på senare år stått i centrum i många motioner. 1 motionen 1976/77:866 upprepas ett tidigare framfört önskemål om en utredning av arbetsvillkoren för denna kategori av företag. Motionärerna efterlyser förslag i två syften. Nyföretagandet bör bringas att öka. Vidare bör de mindre och medelstora företagen få sådana villkor att den nuvarande tendensen att allt fler sådana företag köps upp av större företag kan brytas.

Utskottet delar i det väsentliga motionärernas uppfattning om vikten av att de mindre och medelstora företagen får goda livsbetingelser och av att tillkomsten av nya företag stimuleras. En sådan utredning som motionärerna föreslår finner utskottet emellertid inte att riksdagen har anledning att begära. En lång rad förslag till åtgärder av betydelse för de mindre och medelstora företagen, i form av utvidgad företagsservice och förbättrat kreditstöd, har nyligen lagts fram av företagareföreningsutredningen (SOU 1977:3), och en proposition på grundval därav kan väntas hösten 1977. Vid samma tid beräknas företagsskatteberedningen slutföra sitt arbete. Inom statens industriverk pågår flera utredningar som också bör beaktas i detta sammanhang. Med hänvisning till vad här sagts avstyrker utskottet motionen.

Företagsfusioner och företagsförvärv; konkurrensbegränsning

Företagsfusionerna och den därmed sammanhängande växande koncentrationen inom näringslivet tas i flera motioner till utgångspunkt för principiella resonemang som utmynnar i krav på lagstiftning.

1 motionen 1976/77:1327 erinras om det förslag till lag om kontroll av företagsförvärv i vissa fall som för några år sedan framlades i en promemoria från justitiedepartementet (Ds Ju 1974:14). Enligt lagförslaget ålades företagarna att dels samråda med löntagarna i det salubjudna företaget innan avtal om samgående mellan företag träffades, dels anmäla till industridepartementet att förhandlingar om samgående ägt rum. Regeringen skulle kunna förbjuda förvärvet om detta antogs kunna medföra väsentliga olägenheter från sysselsättnings- eller konsumentsynpunkt. Industridepartementets granskning begränsades enligt förslaget till aktiebolag och ekonomiska föreningar med minst 100 arbetstagare eller - i fråga om aktiebolag - med ett aktiekapital av minst 5 milj. kr. Motionärerna anser att det allmännas möjlighet att ingripa skall utsträckas jämfört med promemorieför -

NU 1976/77:30

slaget till att avse alla fall där ett samgående mellan större företag skulle medföra väsentliga olägenheter för allmänt intresse, i första hand i fråga om återverkningarna på sysselsättningen.

Att samhället och de anställda genom lagstiftning bör få inflytande vid företagsfusioner hävdas också i motionerna 1975/76:847, 1975/76:1769, 1975/76:2116 och 1976/77:857. 1 den sistnämnda motionen anförs bl. a. att de nyligen genomförda reformerna av arbetsrätten först på längre sikt kan förväntas få någon effekt såvitt gäller samhällets och löntagarnas kontroll över fusioner och företagsnedläggelser, och att därför en lagstiftning med den i 1974 års departementspromemoria föreslagna innebörden bör genomföras skyndsamt. I motionen 1975/76:2116 förordas en lagstiftning som ger de anställda förköpsrätt vid fusionering av företag.

Av de två önskemål på detta område som framförs i motionen 1975/76:2110 gäller det ena att riksdagen skall begära förslag till lagstiftning om offentlig kontroll av större fusioner. Det bör enligt motionärerna övervägas om inte näringsfrihetsombudsmannen automatiskt bör få pröva alla större företagsfusioner. Det andra önskemålet gäller en skärpning av konkurrensbegränsningslagen (1953:603). Denna lag måste, hävdar motionärerna, göras till ett effektivt instrument som möjliggör att existerande monopol kan brytas - detta även om de är statliga eller godkända av staten. Lagen måste också utformas med sikte på de multinationella företagen, säger motionärerna. Ett yrkande om översyn av monopollagstiftningen finns också i motionen 1976/77:219. Enligt denna använder kapitalisterna i Sverige prishöjningar företrädesvis som metod att minska värdet av de anställdas löner. Den begärda översynen bör därför syfta till att ge samhället ökade möjligheter att bestämma hur företagen skall sätta sina priser.

Vad angår yrkandena om ändringar i den konkurrensrättsliga lagstiftningen vill utskottet till en början erinra om att en särskild utredning, konkurrensutredningen (H 1974:05), är sysselsatt med en genomgripande översyn av konkurrensbegränsningslagen. Koncentrationsutvecklingen inom näringslivet liksom företagssamarbetet över gränserna nämns i utredningens direktiv bland en rad omständigheter som motiverar denna översyn. De sakkunniga - bland vilka finns företrädare för de fyra största politiska partierna - skall, sägs det vidare, inte vara bundna av detaljerade direktiv utan ha möjlighet att förutsättningslöst diskutera vad som eftersträvas med lagstiftningen, något som dock inte innebär att de saknar riktlinjer för sitt utredningsarbete. Utskottet vill vidare erinra om att yrkanden om tilläggsdirektiv till utredningen tidigare har framförts i motioner vid riksmötena 1975 och 1975/76. Med anledning av dessa yrkanden uttalade utskottet med riksdagens godkännande som sin mening att någon särskild framställning till regeringen inte erfordrades med hänsyn bl. a. till att utredningen redan enligt direktiven hade stor frihet att förutsättningslöst pröva olika problem i samband med lagstiftningen. De två nu aktuella motionsyrkandena föranleder inte utskottet till någon annan bedömning än den som

NU 1976/77:30

gjordes vid de tidigare riksmötena. Motionerna 1975/76:2110 - i angiven del - och 1976/77:219 avstyrks därför.

Vad gäller frågor om insyn och inflytande för samhället och de anställda vid fusioner och företagsförvärv vill utskottet till en början framhålla, att staten och de anställda redan genom de senaste årens lagstiftning om medbestämmande i arbetslivet och om styrelserepresentation för samhället och de anställda i vissa företag har erhållit en jämfört med tidigare betydligt utökad möjlighet till inflytande även i sådana situationer som avses i motionerna. Vad beträffar fusionskontroll i allmänhet bör framhållas att de rent konkurrensrättsliga aspekterna på fusioner och företagsförvärv kommer att behandlas av konkurrensutredningen, varför någon åtgärd från riksdagens sida i detta hänseende nu inte synes påkallad. Uppenbart är emellertid att fusioner och företagsförvärv ofta får andra och för samhället och de anställda mer ödesdigra konsekvenser än de som betingas av att konkurrensen minskar eller upphör på marknaden. Detta gäller självfallet främst i fråga om sysselsättningen, särskilt på små orter. De negativa verkningarna för sysselsättningen av företagsförvärv och företagsnedläggelser måste på allt vis motverkas. En väg till lösning kan vara en lagstiftning i linje med den som skisseras i motionen 1976/77:1327. Utskottet räknar med att frågan om åtgärder för kontroll av företagsfusioner etc. tas upp till samlad bedömning så snart resultatet av konkurrensutredningens arbete föreligger. Beträffande yrkandet i motionen 1975/76:2116 vill utskottet också hänvisa till vad företagareföreningsutredningen har anfört angående möjligheterna för privatpersoner att låna ur företag för att därigenom ^skaffa sig medel att förvärva företaget. Med hänsyn till det anförda anser utskottet att någon framställning till regeringen inte bör göras på grundval av de nu aktuella motionsyrkandena.

Åtgärder mot utländskt inflytande i svenska företag; kontroll av multinationella företag

För att de multinationella företagens möjligheter att utvidga sin verksamhet omedelbart skall kunna begränsas föreslås i motionen 1975/76:2126 vissa förändringar i praxis vid tillämpningen av lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket och vid prövning - enligt lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m. - av frågor om tillstånd för stora utländska kapitalägare att förvärva aktier i svenska företag. Motionärerna vill dessutom ha ett tillägg till aktiebolagslagen om tillståndsplikt för utlänningar som vill köpa aktier i svenska aktiebolag.

Den konflikt som kan finnas mellan multinationella företags strävanden och det svenska samhällets ekonomisk-politiska mål förs på tal i motionen 1975/76:641. Motionärerna vill att en lag skall stiftas som möjliggör förbud mot sådana utländska uppköp av svenska företag som inte är förenliga med

NU 1976/77:30

dessa mål. Dessutom föreslås att staten skall få möjlighet att tillsätta styrelserepresentant i utländskt företags dotterbolag i Sverige.

De frågor som motionärerna berör är i hög grad föremål för uppmärksamhet. Utredningen (Ju 1973:17) om utländska övertaganden av svenska företag är i färd med en översyn av den lagstiftning som begränsar utlänningars möjligheter till näringsverksamhet i Sverige och till förvärv av aktier i svenska företag. Även de frågor som behandlas i motionen 1975/76:641 täcks till väsentlig del av utredningens direktiv. Därtill kommer att det finns en särskild interdepartemental arbetsgrupp med uppgift att följa frågor rörande multinationella företag och därvid också initiera förslag lill erforderliga ändringar och kompletteringar av existerande lagstiftning och kontrollinstrument. Vidare utreder statens industriverk f. n. frågan om de multinationella företagens betydelse för svensk industriell teknisk utveckling. Utskottet vill för sin del framhålla att det är angeläget att de av motionärerna berörda problemen får en snabb lösning. Utskottet utgår från att det pågående utredningsarbetet bedrivs med all möjlig skyndsamhet. Med hänvisning till vad här sagts avstyrker utskottet förslagen i de nu nämnda motionerna.

Multinationella företags inflytande inom livsmedelsindustrin berörs i motionen 1975/76:888. Mot bakgrund av en rad exempel på hur svenska företag inom livsmedelsindustrin har förvärvats av multinationella intressen begär motionärerna att en utredning skall tillsättas med syfte att undersöka hur denna tendens skall kunna brytas. De tar i sammanhanget också upp multinationella företags betydelse när de) gäller jordbrukets försörjning med maskiner, konstgödsel, byggnadsmaterial etc.

Vad livsmedelsindustrin beträffar vill utskottet erinra om att statens industriverk har fått regeringens uppdrag att utreda vissa frågor på livsmedelsindustrins område med sikte på att arbetet skall kunna utmynna i förslag till industripolitiska riktlinjer och härpå baserade förslag till konkreta åtgärder. Utredningsrapporter rörande slakteri- och charkuteriindustrin, sockerindustrin, malt- och läskedrycksindustrin samt bageriindustrin har publicerats 1975 och 1976. Utredningsarbetet fortsätter med övriga delar av livsmedelsindustrin. En slutrapport med förslag beräknas bli färdig under 1977. Dessutom kan nämnas att jordbruksutredningen ägnar intresse åt livsmedelsindustrin och har diskuterat möjligheter för samhället att skaffa sig ökad insyn i industribranscher med anknytning till jordbruket. Med hänvisning både till den speciella utredningsverksamheten rörande denna bransch och till de allmänna utredningarna rörande multinationella företag avstyrker utskottet motionen 1975/76:888.

Andra frågor om kontroll av multinationella företag tas upp i motionerna 1975/76:2026 och 1975/76:2110. I den förra föreslås ett uttalande till regeringen om att Sverige bör aktivt delta i det arbete som bedrivs inom FN, OECD och EG för att pröva i vilken utsträckning och i vilka former

NU 1976/77:30

en internationell kartläggning och kontroll av de multinationella företagen skall komma till stånd. Det är, säger motionärerna, för vårt land viktigt att detta sker i sådana former att de positiva effekter för välståndsutvecklingen som de multinationella företagens verksamhet medför inte motverkas. 1 motionen 1975/76:2110 föreslås att riksdagen skall begära att regeringen lägger fram förslag till lag om utvidgad uppgiftsskyldighet för multinationella företag och dessutom att en särskild enhet skall inrättas inom industriverket med uppgift att följa de multinationella företagens verksamhet i Sverige.

Nära samarbete om olika aspekter av de multinationella företagens verksamhet pågår inom flera internationella organisationer. I detta samarbete är dels regeringarna, dels fackliga organisationer i olika länder engagerade, och Sverige deltar aktivt i det. Ett resultat av detta arbete utgör den 1976 av OECD antagna deklarationen om internationella investeringar och multinationella företag, till vilken fogats regler om en s. k. uppförandekod för multinationella företag. Utskottet finner det angeläget att det internationella samarbetet på området fortsätter och fördjupas. Att införa en uppförandekod för de multinationella företagens sätt att agera i Sverige kan enligt utskottets mening vara en metod att åstadkomma en önskvärd kontroll av dessa företags verksamhet. Med hänsyn till vad som anförts om det pågående utredningsarbetet på det internationella planet och till de studier och överväganden i ämnet som pågår i Sverige anser utskottet emellertid inte att det finns skäl för ett särskilt uttalande av riksdagen enligt det här berörda yrkandet i motionen 1975/76:2026. Inte heller anser utskottet att riksdagen har anledning att i detta läge ta de initiativ som föreslås i den här berörda delen av motionen 1975/76:2110.

Utredning om konkursmissbruk

Motionen 1976/77:1252 tar sikte på det ibland förekommande missbruket av konkursinstitutet som ett sätt för en företagare att undandra samhället bl. a. skattemedel och de anställda deras intjänade löner. Enligt motionärerna är systemet med "upprepade konkurser" särskilt vanligt inom konfektionsindustrin. De föreslår att en utredning tillsätts med uppgift att undersöka hur denna typ av företeelse lämpligen kan hindras.

Den genom motionen aktualiserade frågan om missbruk av näringsfriheten uppmärksammades även vid riksmötet 1975/76. Näringsutskottet (NU 1975/76:54 s. 49) uttalade då att behovet av åtgärder för att komma till rätta med problemet var väl dokumenterat. Utskottet vill understryka det angelägna i att denna typ av missbruk motverkas. Ett medel härvidlag kan vara att införa någon form av etableringskontroll, ett annat att regler om s. k. konkurskarantän införs i konkurslagen. Flera utredningar är f. n. sys -

4 Riksdagen 1976/77. 17 sam!. Nr 30

NU 1976/77:30

selsatta med frågor som rör företags obestånd och konkurs. Såsom redovisats i det föregående har konkurslagskommittén (Ju 1971:06) nyligen erhållit tilläggsdirektiv att utreda just frågor om missbruk av konkursinstitutet. Vad som enligt direktiven främst kommer i blickfältet är en utvidgning av det i 199 a § konkurslagen upptagna förbudet för gäldenären att under konkursen driva bokföringspliktig rörelse till att gälla också för viss tid efter konkursens upphörande. Också andra alternativ anges vara möjliga. Även företagsobeståndskommitténs (Fi 1976:03) arbete är av intresse i detta sammanhang. Det i motionen framförda önskemålet om utredning får sålunda anses redan vara tillgodosett. På grund härav avstyrker utskottet motionen.

Styrelserepresentation för samhället i vissa företag

1 motionen 1976/77:292 påpekas att lagen (1976:350) om styrelserepresentation för samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser saknar bestämmelser om kommunal styrelserepresentation. Motionärerna erinrar om den frivilliga försöksverksamhet med kommunal styrelserepresentation i s. k. ortsdominerande företag som pågått under 1970-talet och anser att kommunerna genom ett tillägg till lagen bör ges rätt att utse styrelserepresentanter i sådana företag eller ekonomiska föreningar som ej omfattas av lagen i dess nuvarande lydelse men som har mer än 500 anställda inom kommunen eller där svarar för mer än en tiondel av det totala antalet anställda. Som motiv härför anför motionärerna att den kommunala planeringen och alla viktiga beslut i många kommuner är beroende av förändringar i ett företag som dominerar ortens arbetsliv. Med hänsyn härtill är det, sägs det i motionen, en praktisk lösning att kommunen får utse styrelserepresentanter i de ortsdominerande företagen.

Ett likartat motionsyrkande förekom vid föregående riksmöte. Utskottet, som avstyrkte det, uttalade i sitt betänkande (NU 1975/76:68 s. 11), som i denna del godkändes av riksdagen, bl. a. att kommunernas behov av information i väsentlig mån kunde tillgodoses genom de från kommunernas synpunkt positiva förändringar som föreslogs i informationssystemet företag -samhälle. Utskottet erinrade också om möjligheten att sluta frivilliga överenskommelser om styrelserepresentation. Enligt utskottets mening äger dessa synpunkter fortfarande giltighet. Utskottet vill härutöver framhålla att man inte kan bortse från att motsättningar i många situationer kan föreligga mellan företagets och kommunens intressen och att risken för lojalitetskonflikter därför är särskilt stor när det gäller kommunala representanter i företagsstyrelser. På grund av det anförda avstyrker utskottet motionen.

I den här aktuella delen av motionen 1976/77:1327 görs gällande att regeringen inte tycks vara beredd att utnyttja den möjlighet till utökad sty -

NU 1976/77:30

relserepresentation som 1976 års lag om styrelserepresentation för samhället i aktiebolag m. m. erbjuder i den näringspolitiska planeringen. Riksdagen bör enligt motionärerna uttala ett krav på att den möjlighet regeringen fått snarast utnyttjas.

Utskottet vill framhålla att lagen självfallet inte uppställer något krav på att statens möjligheter i det aktuella hänseendet skall utnyttjas till fullo. Det får alltså ankomma på regeringen att bedöma i vilka fall ett statligt styrelseinträde kan vara aktuellt. Någon anledning till ett uttalande från riksdagens sida i denna fråga är enligt utskottets mening inte erforderligt, varför utskottet avstyrker motionen i denna del.

Företagsform syftande till fördjupad ekonomisk demokrati

I motionen 1976/77:1259 aktualiseras frågan om införandet av en typ av företagsform som ursprungligen skisserades av Ernst Wigforss under beteckningen ”samhällsföretag utan ägare”. Företagen skulle i ett sådant system närmast utgöra en sorts stiftelser utan ägare. De skulle i första hand ses som förvaltare av en del av landets produktiva tillgångar. Motionärerna anser att förslaget bör övervägas av utredningen (Fi 1975:03) om löntagarna och kapitaltillväxten.

Såsom redovisats i det föregående har på senare år samhällets och de anställdas inflytande i företagen ökats väsentligt genom olika lagstiftningsåtgärder. Dessa har i allmänhet varit inriktade på att ge staten och de anställda antingen ett direkt medbestämmande genom t. ex. styrelserepresentation eller ett medinflytande under själva beslutsprocessen. Arbetet på att utöka detta inflytande är ingalunda slutfört. Utskottet vill bl. a. peka på att 1974 års bolagskommitté (Ju 1974:21), som har till uppgift att utreda frågor om handelsbolag m. m., enligt direktiven bör försöka utforma sina förslag så att de underlättar införandet av styrelserepresentation och annan löntagarmakt i främst de större handelsbolagen. Ett ytterligare steg på denna väg är att de anställda får del i Företagens förmögenhetstillväxt. Någon på lag grundad möjlighet för de anställda att tilltvinga sig en sådan typ av inflytande finns inte för närvarande. Utskottet vill dock i detta sammanhang erinra om att olika former av vinstandelssystem för de anställda på frivillig väg har införts i två av landets affärsbanker. Utredningen om löntagarna och kapitaltillväxten har till uppgift bl. a. att konstruera en eller ett par modeller för löntagarfonder så uppbyggda att de är ägnade att förebygga risken för vidgade förmögenhetsklyftor och främja utvecklingen mot ökad företagsdemokrati. Ehuru mera radikalt än det nu existerande systemet för de anställdas medinflytande torde ett system med löntagarfonder å andra sidan vara mindre långtgående än en lösning enligt de av Ernst Wigforss förordade linjerna. Beröringspunkterna mellan de två senare systemen är emellertid många, och utskottet vill för sin del upprepa vad riksdagen uttalade år 1970, nämligen att det är angeläget att man prövar olika uppslag med syfte

NU 1976/77:30

att fördjupa den ekonomiska demokratin och att den i motionen föreslagna modellen får ses som ett uppslag bland andra. En sådan prövning bör göras i lämpligt sammanhang. Att den nämnda utredningens uppdrag nu utvidgas till att avse en prövning av det system som förordas i motionen anser sig utskottet dock inte böra förorda. Utskottet avstyrker sålunda motionen.

Kapital- och kreditförsörjning

I flera motioner framförs förslag som på ett eller annat sätt gäller företagens kapital- och kreditförsörjning. Ett par av dessa förslag avser särskilda regionala insatser, ett par andra exportfinansiering och särskilda kreditmöjligheter för importkonkurrerande företag. Vissa krav på personlig borgen behandlas i en motion. Sist i detta avsnitt tar utskottet upp en motion vars yrkande rör ”bankväsendets roll i en aktiv näringspolitik”.

När ett strömfall byggs ut skall strömfallets ägare i vissa fall inbetala s. k. regleringsavgifter till länsstyrelsen. Vattenregieringsmedel skall enligt gällande regler användas antingen för att förebygga eller minska skada eller olägenhet som vållas genom regleringsföretaget eller för att tillgodose allmänt ändamål beträffande den av företaget berörda bygden. I motionen 1976/77:293 yrkas att medlen i högre grad än vad nu sker skall kunna användas för sysselsättningsskapande insatser i kraftverks- och regleringsbygderna. Stödet bör enligt motionärerna ges i form av lån med jämförelsevis låga säkerhetskrav.

Med hänsyn såväl till den besvärande sysselsättningssituationen i framför allt de nordligaste länen som till åtstramningen på kreditmarknaden har utskottet förståelse för motionärernas inställning. Som framgår av det föregående ses f. n. de gällande tillämpningsföreskrifterna beträffande regleringsmedlens användning över inom jordbruksdepartementet. Utskottet förutsätter att de i motionen framförda synpunkterna beaktas vid denna översyn. Därför finnér utskottet inte skäl att föreslå någon särskild framställning i frågan utan avstyrker motionen.

I en motion år 1975 föreslogs att en industriell utvecklingsfond för Gotland skulle inrättas efter mönster av Norrlandsfonden. Detta förslag återkommer i motionen 1976/77:294. Liksom tidigare har utskottet förståelse för syftet - att det gotländska näringslivet skall få ökad stimulans. Även denna gång finnér dock utskottet att det bör avstyrka motionen. Argumenten för detta är desamma som förra gången. Bl. a. vill utskottet framhålla att Norrlandsfonden har en speciell bakgrund och inte synes lämpad som förebild för Gotlands del. När det gäller åtgärder för att åstadkomma industriell utveckling på Gotland vill utskottet emellertid erinra om att regeringen med anledning av ett uttalande av riksdagen förra året (NU 1975/76:39, rskr 1975/76:220) har givit Statsföretag AB i uppdrag att göra en inventering av statliga industriprojekt som lämpar sig för lokalisering till Gotland. Enligt vad utskottet har inhämtat avser Statsföretag efter att ha verkställt detta

NU 1976/77:30

uppdrag att lämna en slutredovisning omkring den 1 juni i år. Det bör kraftigt understrykas att det är angeläget att regeringen eftersträvar att de förslag som nu är att vänta så snart som möjligt kan utmynna i konkreta åtgärder för utveckling av det gotländska näringslivet.

I motionen 1976/77:527 framförs önskemål om vissa åtgärder för underlättande av export från mindre och medelstora företag. Huvudsakligen uppehåller sig motionären vid det exportkreditstöd som kan utgå i form av rätt för företag att vid inkomsttaxering göra avdrag avseende kostnad för exportkredit. Motionären vill att reglerna för detta stöd skall ändras, så att de blir gynnsammare för mindre och medelstora företag. Vissa krav på kreditupplysning i exportkreditsammanhang berörs också i motionen.

Den industri som är inriktad på hemmamarknaden kan, utan att utsättas för ren priskonkurrens, komma i underläge ifall utländska konkurrenter kan erbjuda särskilt gynnsamma betalningsvillkor på basis av statliga lån i hemlandet med subventionerade räntor. Detta konstaterande görs i motionen 1976/77:531. Med hänvisning till förebilder i Finland och Norge föreslås där att det skall utredas om inte ett inhemskt kreditgivningssystem av exportkreditkaraktär bör införas i Sverige.

De frågor som tas upp i de båda nu redovisade motionerna omfattas av de direktiv som har givits för en nyligen tillkallad utredning om exportfinansieringen. Då någon åtgärd från riksdagens sida alltså inte är motiverad avstyrker utskottet motionerna.

Ett sätt att förbättra kreditmöjligheterna för egenföretagare berörs i motionen 1976/77:863. I motionen kritiseras kreditinrättningarnas praxis att vid kreditgivning till företag kräva personlig borgen av företagaren. Motionären föreslår att det utreds om inte kravet på borgen i lånesammanhang bör begränsas till att gälla ”endast företagsinteckningar och icke som för närvarande den egna företagarens personliga egendom”. Ett skäl härtill är, säger motionären, att en företagare som en konsekvens av medbestämmandelagen kan fä svårigheter att garantera avtal med kunder och leverantörer.

Inledningsvis vill utskottet framhålla att frågan huruvida medbestämmandelagstiftningen i praktiken förändrar förutsättningarna för borgenskravet på enskilda näringsidkare inte torde kunna bedömas med någon säkerhet på nuvarande stadium. Det bör emellertid understrykas att en utgångspunkt vid medbestämmandelagens tillkomst har varit att de rättigheter de anställda tillerkänts genom lagen ej skall inverka på företagets förhållande till tredje man, dvs. motparten i redan avtalade affärstransaktioner. Utskottet vill också erinra om att frågan har berörts av företagareföreningsutredningen i dess nyligen avlämnade betänkande (SOU 1977:3) Utbyggd regional näringspolitik. Utredningen finner det inte osannolikt att den ökade medbestämmanderätten kan göra företagsägarna mindre benägna att ikläda sig ett borgensåtagande för företagets lån och anser mot denna bakgrund att ägarens borgensansvar för lån bör kunna begränsas betydligt. Någon lagstiftning

5 Riksdagen 1976/77. 17 sami. Nr 30

NU 1976/77:30

härom föreslås inte. Utskottet förutsätter att de med kravet på borgen sammanhängande frågorna övervägs under remiss- och departementsbehandlingen av utredningens betänkande och finner inte skäl föreslå riksdagen att vidta någon åtgärd i frågan. Motionen avstyrks därför.

Vad som hemställs i motionen 1976/77:1245 är att ”frågan om bankväsendets roll i en aktiv näringspolitik” skall allsidigt utredas. Av motiveringen framgår emellertid att syftet med motionen är mera begränsat. Liksom vid två tidigare tillfällen tar motionären upp frågan om bankernas tillgång till industriell expertis för kreditbedömning och för rådgivning till företagen. Han kan nu hänvisa till att frågan har diskuterats ytterligare, bl. a. inom Ingenjörsvetenskapsakademien.

Motionären kritiserar utskottet för att ha sett hans förslag uteslutande från bankernas synpunkt och sålunda ha negligerat det behov som företagen kan ha av att finna personer med industriell erfarenhet hos bankerna. Att detta inte är fallet framgår av vad utskottet anförde förra året. Det kan tänkas vara väl motiverat att bankerna i ökad utsträckning knyter till sig personer med industriell bakgrund. I den debatt som har förts har förekommit olika meningar härom. Utskottet anser emellertid inte att det är en uppgift för staten att nu engagera sig i denna fråga. Med hänvisning också till sitt yttrande i ämnet förra året avstyrker utskottet motionen.

Typhus för industriell verksamhet

I motionen 1976/77:868 hävdas att det har förekommit att industrilokaler i nyuppförda hantverks- eller industrihus visat sig vara felkonstruerade. Detta har i första hand inträffat då den industriella verksamheten har utvidgats eller då en omläggning av verksamheten har skett, uppger motionärerna. De anser att ett samarbete mellan staten och berörda myndigheter bör komma till stånd i syfte att få fram industriella typhus som skulle kunna rekommenderas vid nyetablering och projektering av industrilokaler för mindre industriföretag. De vill att riksdagen skall ge regeringen detta till känna som sin mening.

Industrilokaler som kommunerna projekterar och bygger för uthyrning till företag måste i viss mån anpassas efter de behov som presumtiva hyresgäster kan ställa. Vid tillståndsgi vningen övervakar ett flertal myndigheter att lokalerna fyller de krav som ställs i olika avseenden, bl. a. beträffande en modern, ändamålsenlig arbetsmiljö. Utskottet finner det tvivelaktigt om de problem som motionärerna pekar på skulle kunna lösas genom att statliga myndigheter får i uppdrag att utarbeta särskilda typhus för industriell verksamhet. Utskottet avstyrker därför motionen.

NU 1976/77:30

55 Främjande av produktutveckling

Den regionala service som lämnas till i forsta hand de mindre och medelstora företagens produktutvecklingsarbete bör, föreslås i tre motioner, förstärkas genom att nya industriella utvecklingscentra inrättas utöver det som nu finns i Skellefteå. I motionen 1976/77:218 begärs att regeringen snarast skall planera och bygga ut ett industriellt utvecklingscentrum för Smålandsregionen, förlagt till Hultsfred. En försöksverksamhet med industriellt utvecklingscentrum i södra delen av stödområdet nedre Norrland/ norra Svealand önskas i motionen 1976/77:1253. Ett förslag till uppbyggnad av ett produktutvecklingscentrum i Linköping som länsstyrelsen i Östergötlands län har lagt fram tas upp i motionen 1976/77:402.

Vid sin behandling förra året av förslag om inrättande av nya industriella utvecklingscentra påpekade utskottet att det måste ankomma på statens industriverk och de regionala och lokala intressenterna att i samverkan pröva förslag av den typ som framfördes i motionerna. Först därefter kunde frågan om beslut av statsmakterna om ett nytt industriellt utvecklingscentrum aktualiseras.

Frågor om regional produktutvecklingsservice till mindre och medelstora företag samt enskilda uppfinnare utreds nu - som framgår av redogörelsen i det föregående - av statens industriverk i samarbete med styrelsen för teknisk utveckling (STU). En eventuell uppbyggnad av specialistkompetens och teknisk utrustning för regional produktutvecklingsservice bör enligt direktiven för utredningsarbetet i första hand ske i sådana regioner som kännetecknas av dels betydande industritäthet, dels begränsat utbud av extern teknisk utvecklingsservice. Om utredningen lägger fram förslag om inrättande av ytterligare utvecklingscentra av Skellefteåmodell bör endast ett par, tre regioner komma i fråga. Utskottet vill även erinra om att industriministern i budgetpropositionen (prop. 1976/77:100 bil. 15 s. 225) uttalar att i avvaktan på resultatet av denna utredning någon utbyggnad av STU:s regionala företagsservice utöver en planerad försöksverksamhet i Göteborg inte bör ske.

Med hänsyn till pågående utredningsarbete föreslår utskottet inte någon framställning till regeringen på grundval av nu ifrågavarande motioner.

Med anledning av dessa motionsyrkanden och de två som behandlas i det följande vill utskottet framhålla att det är angeläget att statsmakterna aktivt medverkar till att skapa goda förutsättningar för utveckling av nya produkter, främst inom de mindre och medelstora företagen. Den kreativa miljö som ett industriellt utvecklingscentrum kan erbjuda torde härvidlag vara värdefull.

Det är viktigt, påpekas i motionen 1976/77:859, att verksamheten vid produktutvecklingscentret i Göteborg kan räkna med verkligt stöd från statens sida. Motionärerna anser att uppbyggnaden av produktutvecklingscentret samt verksamheten vid produktråden i de västsvenska länen motiverar

NU 1976/77:30

att företagareföreningarna i dessa län får ökade resurser för produktutvecklingsfrågor. De vill att riksdagen skall begära att regeringen på lämpligt sätt beaktar vad som anförs i motionen om den fortsatta utvecklingsservicen i Västsverige.

Utskottet vill erinra om att företagareföreningsutredningen i sitt nyligen avlämnade betänkande (SOU 1977:3) har föreslagit att företagareföreningarnas resurser skall väsentligt förstärkas. Betänkandet remissbehandlas f. n. Utredningsförslagen kommer enligt vad som aviserats att läggas till grund för en proposition under nästa riksmöte. Mot denna bakgrund anser utskottet inte att det finns anledning för riksdagen att göra någon särskild framställning till regeringen med anledning av motionen.

I motionen 1976/77:530 hemställs att riksdagen hos regeringen skall begära en utredning av frågan om förverkligande av uppfinnaridéer i enlighet med vad som anförs i motionen. Motionären tänker sig att ett särskilt slags stipendier - entreprenörsstipendier - skall inrättas. Dessa skulle utdelas till personer som söker omsätta projektidéer i praktisk industriell verksamhet.

Utskottet räknar med att denna fråga kommer att tas upp i den undersökning rörande de mindre och medelstora företagens utnyttjande av ny teknik som STU utför på uppdrag av industriministern. Utskottet avstyrker därför motionen.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande allmänna riktlinjer för näringspolitiken

att riksdagen avslår motionen 1976/77:1327 yrkandet 1 såvitt här är i fråga,

2. beträffande utredning om ökat nyföretagande, m. m. att riksdagen avslår motionen 1976/77:866,

3. beträffande konkurrensbegränsningslagstiftningen att riksdagen avslår

a) motionen 1975/76:2110 yrkandet 1 b och yrkandet 1 c i ifrågavarande del,

b) motionen 1976/77:219,

4. beträffande kontroll av företagsfusioner och företags/örväiv att riksdagen avslår

a) motionen 1975/76:847,

b) motionen 1975/76:1769,

c) motionen 1975/76:2110 yrkandet 1 a och yrkandet 1 c i ifrågavarande del,

d) motionen 1975/76:2116,

e) motionen 1976/77:857,

0 motionen 1976/77:1327 yrkandet 5,

NU 1976/77:30

5. beträffande begränsning av utlännings rätt att idka näring och förvärva egendom i Sverige

att riksdagen avslår motionen 1975/76:2126,

6. beträffande viss lagstiftning rörande utlandsägda företag i Sverige att riksdagen avslår motionen 1975/76:641,

7. beträffande multinationella företag inom livsmedelsindustrin att riksdagen avslår motionen 1975/76:888,

8. beträffande internationellt samarbete i fråga om kontroll av multinationella företag

att riksdagen avslår motionen 1975/76:2026 yrkandet 5,

9. beträffande utvidgad uppgiftsskyldighet för multinationella företag, m. m.

att riksdagen avslår motionen 1975/76:2110 yrkandet 2,

10. beträffande utredning om konkursmissbruk

att riksdagen avslår motionen 1976/77:1252,

11. beträffande styrelserepresentation för kommunerna i vissa företag att riksdagen avslår motionen 1976/77:292,

12. beträffande styrelserepresentation för staten i vissa företag att riksdagen avslår motionen 1976/77:1327 yrkandet 2,

13. beträffande företagsform syftande till fördjupad ekonomisk demokrati att

riksdagen avslår motionen 1976/77:1259,

14. beträffande användning av vartenregleringsmedel till näringslivsfrämjande åtgärder

att riksdagen avslår motionen 1976/77:293,

15. beträffande utvecklingsfond för Gotland, m. m. att riksdagen

a) avslår motionen 1976/77:294,

b) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om åtgärder för utveckling av det gotländska näringslivet,

16. beträffande åtgärder för underlättande av export från mindre och medelstora företag

att riksdagen avslår motionen 1976/77:527,

17. beträffande viss kreditgivning till importkonkurrerande hemmamarknadsindustri att

riksdagen avslår motionen 1976/77:531,

18. beträffande egenföretagares personliga borgensåtaganden att riksdagen avslår motionen 1976/77:863,

19. beträffande industriell expertis vid affärsbankerna att riksdagen avslår motionen 1976/77:1245,

20. beträffande typhus för industriell verksamhet att riksdagen avslår motionen 1976/77:868,

NU 1976/77:30

21. beträffande inrättande av ytterligare industriella utvecklingscentra att riksdagen avslår

a) motionen 1976/77:218,

b) motionen 1976/77:402,

c) motionen 1976/77:1253,

22. beträffande stöd till produktutvecklingsservice i Västsverige att riksdagen avslår motionen 1976/77:859,

23. beträffande entreprenörsstipendier

att riksdagen avslår motionen 1976/77:530.

Stockholm den 19 april 1977

På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Hovhammar (m), Bengtsson i Landskrona (s), Börjesson i Glömminge (c), Blomkvist (s), Andersson i Örebro (fp), fru Hambraeus (c), herrar Petersson i Ronneby (c), Högström (s). Ångström (fp), fru Oskarsson (c), herrar Häll (s), Jonsson i Husum (s), fru Radesjö (s) och herr Lorentzon i Ätran (m).

Reservationer

av herrar Svanberg, Bengtsson i Landskrona, Blomkvist, Högström, Häll, Jonsson i Husum och fru Radesjö (alla s)

1. beträffande allmänna riktlinjer för näringspolitiken (mom. 1)

Reservanterna anser

dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 44 med ”Utskottet har” och slutar på s. 45 med ”styrd marknadshushållning” bort ha följande lydelse:

Utskottet kan i allt ansluta sig till vad motionärerna anför. De klargör på ett realistiskt sätt att näringspolitiken inte kan bli effektiv om inte alla slags styrinstrument, generellt likaväl som selektivt verkande, står till buds. De påminner med rätta om att statligt ägarengagemang - något som kan förekomma i många former - ofta är ett oundgängligt inslag i en politik som går ut på att finna varaktiga lösningar på särskilda branschers eller företags problem. De understryker den statliga planeringens betydelse och riktar välbefogad kritik mot en doktrin som innebär att samhället undandrar sig en väsentlig del av sitt ansvar för näringslivets utveckling. Det finns, anser utskottet, i dagens läge ett starkt behov av ett sådant näringspolitiskt programuttalande från riksdagens sida som motionärerna förordar. Utskottet tillstyrker alltså deras yrkande härom.

NU 1976/77:30

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. att riksdagen med bifall till motionen 1976/77:1327 yrkandet 1 såvitt här är i fråga som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande styrelserepresentationJor kommunerna i vissa företag (morn. 11) Reservanterna anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 50 som börjar med ”Ett likartat” och slutar med ”utskottet motionen” bort ha följande lydelse: Omständigheterna kring många av de nedläggningar av framför allt s. k. ortsdominerande foretag som har ägt rum under senare år pekar enligt utskottets mening med all tydlighet på nödvändigheten av att de berörda kommunerna i god tid är väl informerade om företagens utveckling. I sitt betänkande 1975/76:68 avstyrkte utskottet ett liknande motionsyrkande med motiveringen att kommunernas behov av information i väsentlig mån kunde tillgodoses inom ramen för det genom 1976 års lagstiftning införda systemet med lagfäst informationsskyldighet. Utskottet erinrade också om möjligheten att sluta frivilliga överenskommelser om styrelserepresentation. Den senare möjligheten torde emellertid inte ha utnyttjats i någon större utsträckning. I alla händelser framstår det nuvarande informationssystemet som otillräckligt när det gäller för kommunerna att hålla sig underrättade om vad som sker i företagen och, än mer, påverka dessas utveckling. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att den uppgiftsskyldighet som bolagen ålagts enligt lagen (1976:349) om uppgiftsskyldighet i planeringsfrågor är begränsad; den skall t. ex. fullgöras högst två gånger årligen och avse förhållanden längst fem år framåt i tiden. Som ett komplement till de befintliga möjligheterna för samhället till insyn i företagen bör man enligt utskottets mening nu införa en möjlighet för kommunerna att utse styrelserepresentanter i vissa företag. Ett förslag med denna innebörd har redan framlagts av den interdepartementala arbetsgrupp som har utvärderat försöksverksamheten med offentliga styrelserepresentanter. Förslaget har remissbehandlats och bör enligt utskottets uppfattning efter den ytterligare överarbetning som kan föranledas av remissbehandlingen läggas till grund för lagstiftning. Utskottet föreslår därför att riksdagen med anledning av motionen 1976/77:292 hemställer hos regeringen att ett lagförslag med nu angiven inriktning föreläggs riksdagen.

dels att utskottet under 11 bort hemställa

11. att riksdagen med anledning av motionen 1976/77:292 hos regeringen begär förslag till lagstiftning i enlighet med vad utskottet anfört.

NU 1976/77:30

3. beträffande styrelserepresentation .för staten i vissa företag (mom. 12) Reservanterna anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 51 som börjar med ”Utskottet vill” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Mot bakgrund av den ovilja som regeringen visat när det gäller att tillvarata lagens möjligheter att utse statliga styrelserepresentanter vill utskottet understryka, att den genom lagen givna möjligheten inte är avsedd att leda till en statlig maktutövning utan demokratisk kontroll. Tvärtom bör lagens tillkomst ses som ett naturligt led i en strävan mot en fördjupad ekonomisk demokrati. De offentliga styrelseledamöterna bör i första hand fungera som kontakt- och opinionsförmedlare mellan företag och företagsledning å ena sidan och de allmänna samhällsintressena å den andra. Offentlig styrelserepresentation i företag framstår som en ändamålsenlig form för samarbete och informationsutbyte. Det är enligt utskottets uppfattning angeläget att regeringen snarast utnyttjar den erbjudna möjligheten till insyn i företagen. Kravet härpå gör sig särskilt starkt gällande i en period som den nuvarande med ett stort antal företagsnedläggelser, ofta med allvarliga konsekvenser för samhälle och enskilda. På grund av det anförda tillstyrker utskottet motionen.

dels att utskottet under 12 bort hemställa

12. att riksdagen med bifall till motionen 1976/77:1327 yrkandet 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1976/77:30

61 Bilaga I

1 motionen 1976/77:292 framlagt lagförslag Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:350) om styrelserepresentation för samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1976:350) om styrelserepresentation för samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser dels att 8 !} skall upphöra att gälla,

dels att nuvarande 4-7 $$ skall betecknas 8-11 §5 och nuvarande 9 och lOSS samt 11 § skall betecknas 12 och 13 SS samt 21 S, dels att i lagen skall införas elva nya paragrafer 4-7 och 14-20 SS av nedan angivna lydelse

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 S

Kommun har rätt att enligt denna lag utse en ledamot och en suppleant i styrelsen för aktiebolag eller ekonomisk förening som ej omfattas av styrelserepresentation som avses i

1 S, om företaget har mer än 500 anställda inom kommunen eller där svarar för mer än en tiondel av det totala antalet anställda.

Har styrelseledamot utsetts, består rätten till styrelserepresentation för kommunen även om antalet anställda därefter underskrider det antal eller den andel som anges i första stycket.

5 S

Med företag förstås i denna lag aktiebolag, ekonomisk förening eller stiftelse varå lagen är tillämplig.

6S

Denna lag gäller icke bankaktiebolag eller försäkringsaktiebolag och ej heller företag vars verksamhet huvudsakligen avser opinionsbildning av politisk, religiös eller liknande art.

7S

Ledamot som har utsetts enligt 1,

2 eller 4 § (offentlig styrelseledamot)

NU 1976/77:30

62 Nuvarande lydelse

Föreslaxen lydelse

skall särskilt verka för att samhällets intressen beaktas i verksamheten.

14 5

Beslutar kommun om inrättande av offentlig styrelserepresentation, skall beslutet delges företaget.

15 5

Äger två eller flera kommuner rätt till styrelserepresentation i samma företag och enas kommunerna ej om annat, utses den offentlige styrelseledamoten av den bland kommunerna där företaget har det största antalet anställda och suppleanten av den kommun där företaget har det näst största antalet anställda.

165 Tiden för offentlig styrelseledamots uppdrag bestämmes av den som utser ledamoten.

Förordnas ej annat i anledning av ansökan om undantag enligt 17 eller 18 5 tillträder offentlig styrelseledamot sitt uppdrag vid tidpunkt som bestämmes av den som har utsett ledamoten. 1 fall som avses i 14 5 får dock tillträde ske tidigast tre månader efter det att företaget mottagit underrättelse som där sägs.

Första och andra styckena äger motsvarande tillämpning på suppleant.

17 5

Offentlig styrelseledamot får ej handlägga fråga om avtal om den som har utsett ledamoten i frågan har ett väsentligt intresse som ej är av allmän natur och intresset kan vara stridande mot företagets.

185 Skulle offentlig styrelserepresentation enligt 4 5 medföra väsentlig olägenhet för aktiebolag på grund av att

1. styrelsens sammansättning är beroende av förhållande mellan olika

NU 1976/77:30

63 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

aktieägare eller aktieägargrupper, som framgår av bolagsordningen, avtal eller annan omständighet eller

2. bolagsordningen innehåller föreskrift om särskild röstmajoritet för styrelsebeslut, kan undantag medgivas från denna lag, om olägenheten ej kan undanröjas på annat sätt.

Första stycket äger motsvarande tillämpning på ekonomisk förening. Med förhållande som avses i första stycket 1 jämställes därvid förhållande mellan olika intressentgrupper inom föreningen.

Undantag skall förenas med villkor om åtgärder som på annat sätt tillgodoser kommunens intresse av insyn och inflytande i fråga om företagets verksamhet.

195 Bestämmelserna i 18 5 äger motsvarande tillämpning, om olägenhet som där sägs skulle uppkomma genom att kommun införs i företag med styrelserepresentation för de anställda enligt lagen (1976:351) om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar.

Vill kommunen och de anställda samtidigt införa styrelserepresentation och kan ej båda få sådan representation utan att olägenhet som sägs i 18 5 uppkommer för företaget, äger de anställda företräde framför kommunen.

20 5

Fråga om tillämpningen av 4, 6, 14, 16 eller 19 5 eller fråga om undantag enligt 17 eller 18 5 prövas av nämnden för styrelserepresentationsfrågor.

Mot nämndens beslut får talan ej föras.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977 och gäller till utgången av juni 1979.

NU 1976/77:30

Översikt över motionernas behandling

64 Bilaga 2

Motion

Referat av Utskottets motiveringen yttrande

s. s.

Utskottets hemställan (på s. 56-58) mom.

Reservation

nr

1975/76:

2026:5

2110:1 a

1 b

1 c

3, 4

1976/77:

2 (s. 59)

1327:1

1 (s. 58)

3 (s. 60)

4 NU 1976/77:30 65

Innehållsförteckning

s.

Åren del 1

Motionsyrkandena 1

Frågor om näringspolitikens inriktning i allmänhet

Motionerna 1976/77:866 och 1976/77:1327 4

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området 6

Vissa utredningar, m.m 7

Frågor rörande företagsfusioner och /öretagsförvärv samt konkurrensbegränsning Motionerna

1975/76:847,1975/76:1769,1975/76:2110,1975/76:2116,

1976/77:219, 1976/77:857 och 1976/77:1327 7

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området 9

Vissa uppgifter om fusioner m.m 11

Anställdas inflytande enligt medbestämmandelagen vid företagsöver låtelser

11 Vissa utredningar 12

Förslag till lag om kontroll av företagsförvärv i vissa fall 13

Interpellation om samhällets kontroll över strukturförändringar i näringslivet 13

Frågor om åtgärder för att motverka utländskt inflytande över svenska

företag och om kontroll av multinationella företag

Motionerna 1975/76:641, 1975/76:888, 1975/76:2026, 1975/76:2110

och 1975/76:2126 14

Bestämmelser om utländska företags verksamhet i Sverige 16

Vissa uppgifter om utländska köp av svenska företag 16

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området 17

Koncentrationsutredningens slutbetänkande 1975 17

OECD:s deklaration om internationella investeringar och multinationella företag 18

Vissa utredningar 19

Utredning om konkursmissbruk

Motionen 1976/77:1252 21

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området 21

Gällande rätt 22

Vissa utredningar m.m 22

Frågor om styrelserepresentation för samhället i vissa företag

Motionerna 1976/77:292 och 1976/77:1327 24

1976 års lagstiftning om informationsskyldighet m. m 25

Vissa utredningar m.m 26

Riksdagsbehandling av tidigare motion på området 26

NU 1976/77:30 66

Fråga om företagsform syftande till fördjupad ekonomisk demokrati

Motionen 1976/77:1259 27

Riksdagsbehandling av tidigare motion i ämnet 27

Utredning om löntagarfonder 27

Frågor om kapital- och kreditförsörjning, m. m.

Motionerna 1976/77:293, 1976/77:294, 1976/77:527, 1976/77:531,

1976/77:863 och 1976/77:1245 28

Bestämmelser om användning av vattenregleringsmedel 30

Inventering rörande statliga industriprojekt på Gotland 31

Exportkreditstöd i form av avdrag vid inkomsttaxering 31

Utredning om exportfinansieringen 32

Vissa regler om statligt kreditstöd 32

Företagareföreningsutredningen om krav på personlig borgen av egenföretagare 33

Diskussion om industriell expertis hos affärsbankerna 33

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området 34

Frågor om främjande av produktutveckling

Motionerna 1976/77:218,1976/77:402,1976/77:530, 1976/77:859 och

1976/77:1253 36

Industriellt utvecklingscentrum (IUC) i Skellefteå 37

Produktutvecklingscentrum i Göteborg 39

Produktutvecklingscentrum i Linköping 40

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området 40

Pågående utredningarom produktutvecklingsservice och utnyttjande

av ny teknik 41

Företagareföreningsutredningen 42

Utskottet

Näringspolitikens inriktning i allmänhet 44

Företagsfusioner och företagsförvärv; konkurrensbegränsning .... 45

Åtgärder mot utländskt inflytande i svenska företag; kontroll av multinationella företag 47

Utredning om konkursmissbruk 49

Styrelserepresentation för samhället i vissa företag 50

Företagsform syftande till fördjupad ekonomisk demokrati 51

Kapital- och kreditförsörjning 52

Typhus för industriell verksamhet 54

Främjande av produktutveckling 55

Utskottets hemställan 56

Reservationer

1. Allmänna riktlinjer för näringspolitiken (s) 58

2. Styrelserepresentation för kommunerna i vissa företag (s) . 59

3. Styrelserepresentation för staten i vissa företag (s) 60

NU 1976/77:30

Bilagor

1. I motionen 1976/77:292 framlagt lagförslag

2. Översikt över motionernas behandling

GOTAB 53928 Stockholm 1977