Om vissa företagsskattefrågor m. m.

Skatteutskottets betänkande 1985/86:28

om vissa företagsskattefrågor m. m.

SkU

1985/86:28

Sammanfattning

I betänkandet behandlas ett flertal motioner avseende företagsskattefrågor.

De yrkanden som ställts gäller bl. a. kapitalbeskattningen av arbetande kapital i mindre och medelstora företag, bolagsbeskattningen, rätt beskattningsort för partrederi, investeringsfond och investeringsreserv, egenföretagares avdrag för pensionsförsäkringspremier, kontoavsättning, lön till barn som arbetar i föräldrarnas rörelse, avdrag för värdeminskning av reservelverk i jordbruk, för stöd till kulturlivet och för arbetsrättsligt skadestånd.

Vid betänkandet har fogats 23 reservationer och två särskilda yttranden.

Motionerna

1985/86:Sk215 av Göte Jonsson (m), vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om en översyn av skattereglerna i syfte att underlätta generationsskiftena samt utlösen av delägare i företagen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändringar av 30-procentsregeln så att även aktier som omsätts omfattas av denna regel vid arvs- och gåvobeskattningen,

3. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till ändring av reglerna för successiv gåva så att den blir tillämpbar även vid gåva av del av företag, i enlighet med vad i motionen anförts,

4. att riksdagen hos regeringen hemställer om skyndsamt förslag om slopande av skatten på det i företaget arbetande kapitalet,

5. att riksdagen hos regeringen begär att 1980 års företagsskattekommitté får i uppdrag att skyndsamt se över lagstiftningen beträffande fåmansföretagen i enlighet med vad som i motionen anförts.

1985/86:Sk216 av Marianne Karlsson (c), vari yrkas att riksdagen beslutar om en sådan ändring att jordbrukets investeringskonto får användas även till inköp av begagnade jordbruksmaskiner.

1985/86:Sk220 av förste vice talman IngegerdTroedsson m. fl. (m), vari yrkas att riksdagen beslutar att egenföretagares pensionsförsäkringspremie skall vara avdragsbar som kostnad i rörelsen från 1987 års taxering.

1985/86:Sk223 av Marianne Andersson (c) och Ingvar Karlsson i Bengtsfors

(c), vari yrkas att riksdagen beträffande 3§ lagen (1979:610) om allmän 1

1 Riksdagen 1985186. 6sami. Nr 28

investeringsreserv gör den ändringen att ”eller, om avsättningen görs av handelsbolag, senast den 31 mars” utgår.

1985/86:Sk225 av Bertil Danielsson (m) och Ewy Möller (m), vari såvitt nu är i fråga yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om längre tid för utnyttjande av förlustavdrag för nyetablerade egenföretagare,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vidgad avdragsrätt för underskott för nyetablerade egenföretagare,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av etableringskonto.

1985/86:Sk232 av Karl-Gösta Svenson (m) och förste vice talman Ingegerd Troedsson (m), vari yrkas att riksdagen beslutar att med ändring av bestämmelserna i lagen om statlig inkomstskatt fördelningen av nettointäkten av jordbruksfastighet och av rörelse skall göras på B-inkomst från taxeringsåret 1987.

1985/86:Sk236 av Sten Svensson (m), vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stimulans av enskilt stöd till kulturlivet.

1985/86:Sk237 av Gudrun Norberg (fp), vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att medge direktavskrivning vid inköp av reservelverk inom jordbruket.

1985/86:Sk238 av Anita Bråkenhielm (m), vari yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om åtgärder så att arbetsgivarens eget barn vid anställning inte diskrimineras i förhållande till annans.

1985/86:Sk244 av Marianne Karlsson m. fl. (m, fp), vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning med uppgift att pröva frågan om införande av s. k. nyetableringskonton i enlighet med vad i motionen anförts.

1985/86:Sk245 av Marianne Karlsson m. fl. (c, m, fp), vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning om möjligheterna att medge avdragsrätt för premier till s. k. kompanjonsförsäkringar.

1985/86:Sk246 av Olle Grahn m. fl. (fp, m), vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående vinstandelssystem.

1985/86:Sk251 av Kjell A. Mattsson (c), vari yrkas att riksdagen beslutar ändra taxeringslagen så att reglerna för handels- och kommanditbolag beträffande inbetalning av medel till investeringsreserv utformas på samma sätt som för andra företagsformer.

1985/86:Sk255 av Kjell Johansson (fp) och Christer Eirefelt (fp), vari yrkas att riksdagen beslutar att göra i motionen föreslagna tillägg i kommunalskattelagen (1928:370) om rätt till avdrag för vissa försäkringspremier.

1985/86:Sk260 av Sten Svensson m. fl. (m, fp, c), vari yrkas att riksdagen hos

SkU 1985/86:28

regeringen anhåller om förslag till avsevärt lägre arvs- och gåvoskattesatser i samband med generationsskiften i familjeföretag.

1985/86:Sk261 av Göte Jonsson m.fl. (m), vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om att allmän investeringsfond och investeringsreserv får användas för anskaffning av begagnade maskiner och inventarier.

1985/86:Sk262 av Erik Hovhammar m. fl. (m, fp, c), vari yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag i enlighet med vad som i motionen anförts angående ett avskaffande av förmögenhetsskatt på kapital som arbetar i familjeföretag.

1985/86:Sk267 av Stig Josefson m. fl. (c), vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om införande av avdragsrätt för pensionspremier i viss förvärvskälla.

1985/86:Sk268 av Stig Josefson (c), vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär ändring av reglerna för kapitalbeskattningen av familjeföretag i syfte att i företag arbetande kapital helt undantas från beskattning.

1985/86:Sk279 av Ulf Adelsohn m.fl. (m), vari såvitt nu är i fråga yrkas 12. att riksdagen hos regeringen begär förslag om avskaffande av förmögenhetsbeskattning av arbetande kapital i mindre och medelstora företag i enlighet med vad som anförts i motionen,

14. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrad arvs- och gåvobeskattning i enlighet med vad som anförts i motionen,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande en förändring av bolagsbeskattningen.

1985/86:Sk287 av Gullan Lindblad (m) och Göthe Knutson (m), vari såvitt nu är i fråga yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att beskattningen av arbetande kapital i familjeföretag slopas så länge kapitalet är bundet i företaget,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att tidigare gällande regler för beskattning av egendomslivräntor återinförs i syfte att underlätta generationsskiften i småföretagen,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att begränsningsregeln om viss minsta arbetsinsats för medhjälpande make slopas,

5. att riksdagen hos regeringen begär utredning av möjligheterna att införa nyetableringskonto eller personligt investeringskonto,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att avdragsrätt för arbetsrättsliga skadestånd återinförs,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om införande av avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för kostnad för skatteprocess.

1985/86:Sk288 av Karin Söder m. fl. vari - med hänvisning till motion N267 och såvitt nu är i fråga — yrkas

1. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om borttagande av förmögenhetsskatten på arbetande kapital,

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om befrielse från löneavgift för upp till 50 000 kr. av egenföretagarnas inkomster,

SkU 1985/86:28

5. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om återställande av 1982 års regler för arvs-, gåvo- och förmögenhetsbeskattning,

1985/86:Sk290 av Gösta Andersson m.fl. (c), vari - med hänvisning till motion T332 — yrkas

1. att riksdagen beslutar att partrederi i skattehänseende inte skall ha fast driftställe,

2. att riksdagen beslutar att partrederier skall få möjlighet att göra avsättningar till allmän investeringsfond.

1985/86:Sk294 av Sonja Rembo m. fl. (m), vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring i kommunalskattelagen vad avser partrederiers fasta driftställe i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tilläggsdirektiv till företagsskattekommittén vad avser 1973 års regler för partredares beskattning,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring i kommunalskattelagen vad avser gemensam förvärvskälla vid delägande i olika partrederier.

1985/86:Sk300 av Lars Werner m.fl. (vpk), vari såvitt nu är i fråga yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förmögenhetsskatt för juridiska personer,

4. att riksdagen beslutar att höja bolagsskatten från 1 juli 1986 i enlighet med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande breddandet av underlaget för bolagsbeskattningen.

1985/86:Sk305 av Karin Ahrland (fp), vari såvitt nu är i fråga yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär att motionsförslaget överlämnas till arvs- och gåvoskattekommittén för beaktande.

1985/86:Sk308 av Göran Ericsson (m), vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär utredning av frågan om dels avdrag för företagare vid beskattningen för utförda vård- och omsorgsinsatser för anställda, dels att erhållen vård ej skall anses som skattepliktig förmån.

1985/86:Sk309 av Gunilla André (c) och Bengt Kindbom (c), vari yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om borttagande av förmögenhetsskatten på arbetande kapital i enlighet med det anförda.

1985/86:Sk312 av Bengt Rosén (fp) och Lars Ernestam (fp), vari yrkas att riksdagen beslutar att 4§ lagen (1979:609) om allmän investeringsfond skall få följande lydelse:

4§

Allmän investeringsfond som har avsatts i viss förvärvskälla får tas i anspråk i samma förvärvskälla eller i annan förvärvskälla inom inkomstslagen jordbruksfastighet och rörelse samt annan fastighet vad gäller uthyrning till industriellt ändamål. Regeringen eller efter regeringens bemyndigande statens industriverk kan dock, om synnerliga skäl föreligger, medge att allmän investeringsfond tas i anspråk inom förvärvskällan annan fastighet för annat ändamål än vad nu sagts.

SkU 1985/86:28

1985/86:Sk318 av Lars Werner m.fl. (vpk), vari såvitt nu är i fråga yrkas

2. att riksdagen beslutar att uttala sig för en övergång till produktionsbeskattning i enlighet med vad som anförts i motionen och ger regeringen detta till känna.

1985/86:Sk320 av Bengt Westerberg m. fl. (fp), vari såvitt nu är i fråga yrkas

7. att riksdagen beslutar sänka åldersgränsen för barns sambeskattning med föräldrar från 16 år till 15 år enligt vad som redovisas i motionen,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan lagändring att arbetsrättsligt skadestånd betraktas som avdragsgill kostnad,

11. att riksdagen hos regeringen begär förslag till slopad förmögenhetsskatt på arbetande kapital enligt vad som anförts i motionen.

1985/86:Sk321 av Gunilla André m. fl. (c), vari - med hänvisning till motion N306 — yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag innebärande att möjligheterna till initiala skattelättnader för kooperativa företag utreds.

1985/86:Sk322 av Christer Eirefelt m.fl. (fp), vari — med hänvisning till motion N307 och såvitt nu är i fråga — yrkas

1. att riksdagen beslutar att förmögenhetsskatt på arbetande kapital avskaffas,

2. att riksdagen beslutar att åldersgränsen för särbeskattning sänks till 15 år enligt vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen beslutar att arbetsrättsligt skadestånd betraktas som omkostnad i rörelsen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att undanröja regler och bestämmelser som försvårar bildandet av vinstandelssystem,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag som klarlägger att vinstandelar ej skall beläggas med arbetsgivaravgifter,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag som innebär att personalstiftelserna skattemässigt jämförs med t. ex. allemansfonder och löntagarfonder,

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrade regler för investeringsfondernas användning i enlighet med vad som anförts i motionen.

1985/86:Sk329 av Ingvar Eriksson (m) och Berit Danielsson (m), vari — med hänvisning till motion Jo260 — yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att trädgårdskonto bör införas.

1985/86:Sk334 av Marianne Karlsson (c), vari yrkas att riksdagen beslutar ge jordbrukare möjlighet att avsätta pengar på jordbrukskonto för att bättre kunna fördela inkomster mellan bra och dåliga år.

1985/86:Sk344 av Ylva Annerstedt (fp), vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätt för aktiebolag att avsluta alla sina inkomstslag per bokslutsdagen.

1985/86:Sk350 av Alf Svensson (c), vari såvitt nu är i fråga yrkas

4. att riksdagen hos regeringen begär en utredning angående en omläggning av beskattningen från produktionsfaktorn arbete till beskattning av råvaror, energi, maskiner och kapital i enlighet med vad som anförts i motionen,

SkU 1985/86:28

10. att riksdagen hos regeringen begär förslag om den skattemässiga behandlingen av arbetsgivares avgifter till sina partsorganisationer i syfte att uppnå likställighet mellan arbetsgivare och arbetstagare,

12. att riksdagen hos regeringen begär en omedelbar översyn av arvs- och gåvoskattereglerna i syfte att lindra dess negativa effekter enligt vad som anförts i motionen,

14. att riksdagen hos regeringen begär förslag om avskaffande av förmögenhetsbeskattningen på arbetande kapital i små och medelstora företag enligt vad som anförts i motionen.

1985/86:Sk351 av Staffan Burenstam Linder m. fl. (m), vari såvitt nu är i fråga yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående förutsättningarna för utveckling av småföretag.

1985/86:Sk355 av Alf Wennerfors m.fl. (m), vari - med hänvisning till motion A748 - yrkas att riksdagen beslutar att 20 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha den lydelse beträffande arbetsrättsliga skadestånd som den hade den 30 juni 1984.

Gällande rätt och frågornas tidigare behandling m. m.

Initiala skattelättnader för kooperativa företag

För en ekonomisk förening gäller särskilda bestämmelser i beskattningshänseende om den är att anse som kooperativ. För detta krävs att den är öppen för alla och tillämpar lika rösträtt. I princip gäller liksom för aktiebolagen att uppkommen vinst först beskattas hos föreningen och därefter — i den mån den utdelas — hos medlemmarna. Enligt en särskild bestämmelse i SIL (2 § 8 mom.) får dock föreningen avdrag för utdelad vinst då detta sker i form av pristillägg, rabatt eller i förhållande till gjorda inköp eller försäljningar. Detta gäller oavsett om mottagarna tillhört föreningen eller inte.

Riksdagen antog våren 1984 en proposition (1983/84:84) om kooperationens kapitalförsörjning m. m. Propositionen, som grundade sig på kooperationsutredningens huvudbetänkande (SOU 1981:60) Kooperationen i samhället, syftade huvudsakligen till att underlätta kooperationens kapitalförsörjningsproblem. I detta syfte och mot bakgrund av de lättnader som genomförts i dubbelbeskattningen av aktiebolagens vinster föreslogs i propositionen att kooperativa föreningar som huvudsakligen driver rörelse skulle bli berättigade till avdrag även för den utdelning som utgår i förhållande till inbetalade insatser i föreningen. Vidare innebar propositionen att föreningarna skulle få möjlighet att ta upp riskkapital även från andra än medlemmar. Detta skulle kunna ske genom särskilda s. k. förlagsinsatser som skulle inta en ställning mellan medlemskapital och lånat kapital. Den föreslagna avdragsrätten omfattade även utdelning på sådana insatser.

En sådan begränsning av dubbelbeskattningen av de kooperativa förening -

SkU 1985/86:28

arna skulle ge dessa en möjlighet att lämna större utdelning än tidigare, något SkU 1985/86:28

som skulle kunna motivera medlemmarna att öka sina kapitalinsatser. En

avdragsrätt för föreningarna torde också vara en förutsättning för att de

skulle bli betjänta av möjligheten att ta upp egenkapital i form av

förlagsinsatser.

I överensstämmelse med de principer som gäller i fråga om rörelse föreslogs även i propositionen att ränta eller utdelning på aktier och andelar i ekonomiska föreningar skulle tas upp som inkomst av jordbruksfastighet eller annan konventionellt beskattad fastighet, om kapitalet tillhörde förvärvskällan, och inte som inkomst av kapital.

Över propositionen och de motioner som hade väckts i ärendet yttrade sig skatteutskottet (SkU 1983/84:7 y) till näringsutskottet och anförde:

Utskottet finner i likhet med departementschefen att riskkapital bör byggas upp av beskattade medel. Som anförs i propositionen kan det också ifrågasättas om det föreslagna avdraget skulle öka medlemsinsatserna i nämnvärd utsträckning eftersom skattesystemet redan i dag ger jordbrukarna tillräckliga möjligheter till skattekrediter. Enligt utskottets uppfattning bör kooperationens kapitalförsörjning i första hand underlättas genom åtgärder som riktar sig direkt till de kooperativa företagen. Propositionen har denna inriktning. Regeringens förslag innebär bl. a. att de skattemässiga hindren mot utdelning på insatskapital undanröjs och att de ekonomiska föreningarna får nya källor för anskaffning av riskkapital.

Mot denna bakgrund och av administrativa skäl avstyrkte skatteutskottet samtliga motioner, vilka alla gick ut på att beskattningen av inkomster som användes för inbetalning av insatser skulle senareläggas. Enligt en motion kunde en uppskjuten beskattning ha till syfte att underlätta startandet och ombildandet av företag till s. k. arbetskooperativa företag eller personalägda företag.

Moderaternas och folkpartiets representanter i skatteutskottet anmälde avvikande mening mot utskottets beslut att avstyrka motionerna.

Enligt ett annat förslag från kooperationsutredningen skulle medlemmarna i lantbrukskooperativa föreningar också få uppskov vid beskattningen genom avdrag med högst 60 % av insatsbetalningarna. Ett annat förslag gällde avdrag för avsättning till en kooperativ kapitalfond.

Inget av dessa resulterade i lagstiftning. Finansministern framhöll i den proposition som byggde på kooperationsutredningens förslag bl. a.:

Förslaget om avdragsrätt på grund av ökning av insatser strider mot den grundläggande principen att riskkapital skall byggas upp av beskattade medel. Principiella skäl talar därför mot förslaget. Det kan vidare ifrågasättas om det föreslagna avdraget kommer att öka medlemsinsatserna i nämnvärd utsträckning. Avdraget kommer nämligen att gälla vid sidan av de möjligheter som redan finns till skattekrediter genom lagernedskrivningar, överavskrivningar på inventarier och olika former av avsättningar. De flesta jordbrukare har inte någon nytta av ett ytterligare avdrag eftersom det befintliga systemet ger tillräckligt stora skattekrediter. Den som nyligen förvärvat ett jordbruk har dessutom normalt mycket stora ränteavdrag som ytterligare reducerar möjligheterna att effektivt utnyttja ett nytt avdrag.

Slutligen kan nämnas att ett införande av en avdragsrätt på grund av

insatsbetalning administrativt sett är mycket svårhanterligt. Förslaget bör 7

därför inte genomföras.

I fråga om avsättning till kapitalfond yttrade finansministern bl. a.

Ekonomiska föreningar har — liksom övriga företag — normalt goda möjligheter att bygga upp obeskattade reserver. Med hänsyn till att dessa möjligheter ofta inte utnyttjas fullt ut finns det knappast något behov av att komplettera regelsystemet med ytterligare en obeskattad reserv. Det kan tvärtom anföras skäl för en begränsning av nuvarande s. k. fria reserveringsmöjligheter —.En avdragsrätt som är kopplad till storleken av en frivillig fondavsättning blir dessutom krånglig att tillämpa.

Bolagsskatt

Genom beslut av riksdagen hösten 1983 sänktes bolagsskatten från tidigare gällande 40 % till den nivå som gäller för flertalet ekonomiska föreningar, dvs. 32 %. Samtidigt begränsades den högsta tillåtna lagerreserven från 60 % till 50% av lagrets värde.

Som en följd av riksdagens beslut våren 1984 att den kommunala beskattningen av juridiska personer skulle upphöra fr. o.m. inkomståret 1985 beslutade riksdagen hösten 1984 på förslag i proposition 1984/85:70 att taxeringen till kommunal inkomstskatt skulle slopas för juridiska personer (utom inhemska dödsbon). Samtidigt upphörde garantibeskattningen av de juridiska personernas fastighetsinnehav.

Skattesatserna vid den statliga taxeringen höjdes samtidigt till en nivå som i stort sett motsvarade det gällande genomsnittliga kommunala och statliga skatteuttaget. Skattesatsen bestämdes till 52 % för bl. a. aktiebolag, ekonomiska föreningar och familjestiftelser samt 40% för övriga juridiska personer.

De nya reglerna tillämpas i princip på beskattningsår som påbörjas den 1 januari 1985 eller senare.

Skatteutskottet har under en följd av år återkommande avstyrkt yrkanden om en skärpning av bolagsskatten.

Vid förra riksmötet behandlade utskottet en motion om sänkning av bolagsskatten i kombination med vissa begränsningar av lagernedskrivningsmöjligheterna. Utskottet anförde i sammanhanget bl. a. (SkU 1984/85:41) att motivet för sänkningen av bolagsskatten och begränsningen av lagernedskrivningsmöjlighetema var den stora skillnaden mellan nominellt och faktiskt skatteuttag i företagsbeskattningen, vilken i sin tur bl. a. sammanhängde med företagens möjligheter att genom bokslutsdispositioner skjuta upp beskattningen för en betydande del av den verkliga vinsten. Utskottet pekade också på att den sänkta skattesatsen skulle tillämpas första gången vid 1985 års taxering och att det var för tidigt att ta ställning till bolagsskattens framtida utformning. Mot beslutet reserverade sig (m).

Skyldighet att erlägga förmögenhetsskatt

Fysiska personer är i princip obegränsat skattskyldiga till förmögenhetsskatt. Detsamma gäller dödsbon och familjestiftelser, medan aktiebolag är befriade från skattskyldighet. Ekonomiska föreningar är i allmänhet befriade från skattskyldighet, nämligen för de fall då medlemmarna äger del i föreningens

SkU 1985/86:28

hela förmögenhet. Ideella föreningar och samfund är skattskyldiga om och i den mån de är skyldiga erlägga statlig inkomstskatt. Om medlemmarna äger del i föreningens eller samfundets förmögenhet, är föreningen eller samfundet inte skattskyldig för förmögenhet.

Andra stiftelser än familjestiftelser är skattskyldiga om och i den mån de är skyldiga erlägga statlig inkomstskatt.

Produktionsfaktorsskatt

Regeringen tillkallade i december 1985 en utredning om reformerad företagsbeskattning. I utredningens uppdrag ingår att pröva möjligheten att åstadkomma en mer likformig beskattning av arbete och kapital, dvs. de produktionsfaktorer som skapar produktionsresultatet. Avsteg från principen om en likformig produktionsfaktorbeskattning kan dock accepteras exempelvis av stabiliseringspolitiska skäl eller i syfte att stimulera investeringar m. m.

En förutsättning för att produktionsfaktorerna skall kunna beskattas likformigt är enligt direktiven inte bara att skattesatserna är lika höga utan också att skatteunderlagen är sinsemellan likvärdiga. En viktig uppgift för kommittén blir därför att analysera underlagen för vinstbeskattning och uttaget av arbetsgivaravgifter. Skäl kan enligt direktiven anföras för en utveckling mot bredare underlag och sänkta skattesatser.

En annan uppgift för kommittén är att ta ställning till vilka ändringar i skattereglerna som kan genomföras för att stimulera kapitalet till en ökad rörlighet mellan olika företag och branscher.

Kommittén skall vid utformningen av sina förslag beakta kraven på enkla, begripliga och permanenta regler.

Vinstandelssystem

Enligt beslut av riksdagen i december 1983 är svenska aktiebolag, svenska ekonomiska föreningar, svenska sparbanker och svenska ömsesidiga skadeförsäkringsanstalter skyldiga erlägga en vinstdelningsskatt motsvarande 20 % av en realt beräknad nettovinst. Underlaget för vinstdelningsskatten beräknas för varje företag för sig och bestäms av taxeringsnämnden i samband med den årliga inkomsttaxeringen. Vid fastställande av underlaget för vinstdelningsskatten medges ett avdrag med 500000 kr. (s. k. fast fribelopp) eller med 6 % av företagets lönesumma (lönebaserat fribelopp). Skatten är avdragsgill vid taxeringen året efter det den påförts.

I samband med behandlingen av en proposition (1984/85:80) om undantag från beskattning i vissa fall av anställdas förvärv av aktier i det bolag där de är anställda avstyrkte skatteutskottet - med riksdagens godkännande — hösten 1984 (SkU 1984/85:21) ett motionsyrkande om att genom generella stimulanser medverka till införandet av individuella vinstandelssystem i företagen. När ett yrkande av samma innebörd återkom förra våren intog utskottet (SkU 1984/85:41) samma ståndpunkt med motiveringen att ett ställningstagande i frågan borde anstå i avvaktan på närmare erfarenheter av löntagarfonderna. Mot beslutet reserverade sig utskottets borgerliga representanter.

SkU 1985/86:28

9 Företagens kapitalförsörjning

SkU 1985/86:28

Arbetande kapital

T. o. m. 1971 års taxering gjordes ingen skillnad vid förmögenhetsbeskattningen mellan å ena sidan tillgångar och skulder nedlagda i rörelse eller jordbruk och å andra sidan övriga tillgångar och skulder.

Genom lagstiftning 1970 infördes med verkan fr. o. m. 1972 års taxering provisoriska regler för beskattning av s. k. arbetande kapital i vissa slag av familjeföretag. Dessa skattelättnader motiverades främst av att kapitalet, så länge det arbetar i företaget, inte på samma sätt som andra tillgångar är omedelbart tillgängligt för ägarens privata konsumtion. Reglerna var emellertid förknippade med en rad villkor som måste uppfyllas för att få tillämpas.

Dessa bestämmelser innebar emellertid att många företag inte kunde få del av den lindrade förmögenhetsbeskattningen. För att mera allmänt kunna tillgodose syftet med de provisoriska bestämmelserna ersattes dessa 1974 och 1977 med nya regler.

De nya reglerna, som gällde fr. o. m. 1979 års taxering, innebar att det enligt särskilda regler framräknade substansvärdet av förmögenhet som lagts ned i jordbruk eller rörelse skulle reduceras till 30 % av det värde varmed tillgångarna översteg beloppet av skulder och andra avgående poster. Rätten till reducering var emellertid begränsad enligt en särskild spärregel, detta för att förhindra att lättnadsreglerna skulle stimulera till passivt ägande i jordbruksfastighet och till annan spekulation i fastigheter. Spärregeln innebar att förmögenhetsvärdet av förvärvskällan inte fick tas upp till lägre belopp än som svarade mot värdet av ägaren tillhöriga fastigheter i verksamheten minskat med de skulder som belöpte på fastigheterna. Spärregeln var sålunda tillämplig bara i en förvärvskälla där fastigheter fanns. — Genom riksdagsbeslut på våren 1981 avskaffades spärregeln med verkan fr. o. m. 1982 års taxering. Slopandet kompletterades med en bestämmelse av innebörd att som tillgångar i rörelse endast skall räknas sådana bostadsbyggnader som används som personalbostäder. Vidare skall vissa fastigheter — trots att de inte utgör rörelsetillgångar i skatterättslig mening — anses som en särskild förvärvskälla inom inkomstslaget rörelse och således behandlas enligt reglerna för företagsförmögenhet. Det gäller egendom som ingår antingen i en industrienhet avseende täktmark — i förekommande fall också industribyggnad på sådan mark — eller i en exploateringsenhet.

I samband med att skatteutskottet våren 1982 behandlade en proposition med förslag om avdrag för aktieutdelning i icke börsnoterade företag anförde utskottets socialdemokrater — som för övrigt avstyrkt förslaget om spärregelns avskaffande — i ett särskilt yttrande bl. a. följande (SkU 1981/82:65).

Under senare år har gjorts genomgripande ändringar av inkomst- och förmögenhetsbeskattningen, av vilka åtskilliga varit ägnade att väsentligt förbättra företagens likviditet. Framtida lättnader i beskattningen av företagsförmögenhet bör enligt vår uppfattning inte ske utan mycket tungt vägande skäl. Redan i dag gäller regler som de facto medför att betydande

delar av företagskapitalet inte blir föremål för någon förmögenhetsskatt. Vi SkU 1985/86:28 vill i sammanhanget särskilt erinra om de bestämmelser om reducering av substansvärdet av i jordbruk eller rörelse nedlagd förmögenhet som antogs av riksdagen 1977 och som numera — efter författningsändring 1981 - torde innebära att även betydande passiva förmögenhetsinnehav undgår beskattning. Vi vill särskilt understryka att de förmögenhetsskattelättnader som nu föreslås i propositionen och som kan antas även framdeles komma att aktualiseras av de borgerliga partierna kommer inte bara små och medelstora utan samtliga icke börsnoterade företag till godo. En ökad omfördelning av skattebördan från företag till enskilda kan leda till konsekvenser som från fördelnings- och rättvisesynpunkt ter sig utmanande.

Med det anförda har vi velat markera att vi i princip anser förmögenhetsskatten vara ett olämpligt näringspolitiskt instrument. Ansträngningarna måste i stället inriktas på en så långt möjligt likformig värdering av förmögenhetstillgångar oavsett hur de är placerade. Eljest skapar man betydande orättvisor mellan olika förmögenhetsägare men också mellan företagare och anställda.

Skatteutskottet avstyrkte hösten 1984 i sitt betänkande 1984/85:2 samtliga motionsyrkanden om slopande av beskattningen av arbetande kapital i mindre och medelstora företag. Utskottet framhöll i sammanhanget bl. a. att betydande delar av företagskapitalet med de bestämmelser som nu gäller inte torde bli föremål för någon förmögenhetsbeskattning. Utskottet hänvisade också till att företagsskattekommittén enligt sina direktiv hade att i sitt fortsatta arbete undersöka vad som kunde göras för att underlätta familjeföretagens försörjning med riskkapital och till att företagens likviditet med den av företagsskattekommittén då nyligen publicerade s. k. staketmetoden för beskattning av enskild näringsverksamhet skulle komma att förstärkas. - Mot utskottets beslut reserverade sig de borgerliga representanterna i utskottet.

Även våren 1985 avstyrkte skatteutskottet i sitt betänkande 1984/85:41 samtliga motionsyrkanden av innebörd att arbetande kapital i mindre och medelstora företag skulle undantas från förmögenhets-, kapital- eller arvsbeskattning. Även denna gång reserverade sig de borgerliga ledamöterna mot beslutet.

Kapitalskatterna

Förmögenhetsskatt tas ut enligt en progressiv skatteskala och utgör i procent i lägsta skiktet (400000-600000 kr.) 1,5 %. I skiktet över 1,8 milj.kr. utgör skatten 3 %.

Arvs- och gåvoskatt utgår enligt tre klasser, olika utformade beroende på vem som ärver eller får egendom och på arvets eller gåvans storlek.

Efter den senaste skattehöjningen år 1982 utgör exempelvis skatten för en skattepliktig lott i klass I på 50 000 kr. 3 000 kr., på 500 000 kr. 135 000 kr. och på 2 500 000 kr. 1269 000 kr. Skattesatsen i det högsta skiktet (över 6000 000 kr.) utgör 70%.

Vid arvs- och gåvobeskattningen skall aktier som noteras eller eljest

omsätts på kapitalmarknaden tas upp till marknadsvärdet. Endast aktier i fåmansägda bolag, dvs. aktier som inte är föremål för notering eller omsättning på kapitalmarknaden, får värderas till substansvärdet vilket värde för aktier i rörelsedrivande bolag reduceras till 30 %. Vid gåvobeskattningen gäller dock bl. a. den inskränkningen att det reducerade värdet endast får användas om givaren avhänder sig hela sin del i företaget utan förbehåll.

I samband med behandlingen av 1982 års regeringsförslag om höjning av kapitalskatterna yrkades av samtliga borgerliga partier att kapitalskatterna skulle lämnas oförändrade. Man motiverade detta yrkande med att skärpningarna i praktiken riktade sig mot familjeföretagen och mot produktivt sparande. I en vpk-motion yrkades betydande skärpningar av såväl förmögenhetsskatten som arvs- och gåvoskatterna. Skatteutskottet framhöll med anledning härav att skatteskalorna efter 1970 års omläggning av kapitalbeskattningen fortlöpande anpassats till penningvärdeutvecklingen och att därutöver väsentliga lättnader genomförts beträffande kapital i familjeföretag. Härtill kom - menade utskottet - att ägare av stora förmögenheter fick anses ha möjlighet att ta på sig en del av de ökade bördorna för att stärka samhällsekonomin. Skärpningarna i fråga om mindre förmögenheter och arv var enligt utskottets mening måttliga. I fråga om större kapital ansåg utskottet däremot redan utgående skatter så höga att utrymme saknades för så betydande höjningar som föreslogs av vpk.

Även i samband med prövningen hösten 1983 av propositionen om tillfällig skärpning av förmögenhetsskatten väcktes ett motionsyrkande om återgång till den förmögenhetsskatteskala som gällde vid 1983 års taxering, medan vpk yrkade ytterligare höjningar.

Våren 1984 behandlade skatteutskottet återigen motioner om höjningar resp. sänkningar av kapitalskatterna och om förmögenhetsskattens långsiktiga utformning (SkU 1983/84:28). Utskottet framhöll därvid att det i nuvarande ekonomiska läge inte fanns tillräcklig anledning för riksdagen att frånträda sin tidigare av statsfinansiella och fördelningspolitiska hänsyn dikterade ståndpunkt.

I samband med behandlingen av motionsyrkanden om bl. a. återgång till de skatteskalor som gällde före den 1 januari 1983 och om en väsentlig sänkning av arvsskatten i syfte att underlätta generationsskiften i företag uttalade utskottet följande i sitt betänkande 1984/85:44:

Även om kapitalbeskattningen svarar för ett ganska litet bidrag till det allmännas inkomster fyller den enligt utskottets mening en viktig funktion som ett medel att tillgodose fördelningspolitiska önskemål. De under senare år snabbt stigande förmögenheterna har motiverat en skärpt beskattning. Ett kapitalskatteuttag på en alltför hög nivå kan dock verka hämmande på sparande och investeringar. Kapitalskatternas höjd liksom värderingen av olika tillgångar vid beskattningen är en avvägningsfråga. Utskottet anser inte att riksdagen har anledning frånträda den ståndpunkt i frågan som riksdagen intog år 1982 och avstyrker därför samtliga i detta avsnitt behandlade motioner i vad de rör frågor om kapitalskatternas höjd.

De borgerliga representanterna i utskottet reserverade sig mot beslutet.

SkU 1985/86:28

12 Försäkringskostnader

SkU 1985/86:28

Nuvarande regler i fråga om egenföretagarens pensionsförsäkringspremier innebär att den som driver rörelse eller jordbruk utan förmedling av aktiebolag eller ekonomisk förening (egenföretagare) får göra avdrag för pensionsförsäkringspremier i form av allmänt avdrag. Härigenom kommer hela inkomsten av förvärvskällan, även den del som används för att betala premier för egenföretagarens pensionering, att utgöra underlag för egenavgifter. Om verksamheten däremot bedrivs genom aktiebolag eller ekonomisk förening, utgör bolagets kostnader för pensionering av en anställd — även en anställd som är huvudaktieägare - inte underlag för arbetsgivaravgifter. Dessa skillnader medför — vid lika förhållanden i övrigt - att underlaget för socialförsäkringsavgifter blir högre för egenföretagare än för den som bedriver sin verksamhet genom t. ex. ett aktiebolag.

Frågan om egenföretagares avdrag för pensionsförsäkringspremier behandlades av utredningen om beskattning av tjänstepensioner i dess betänkande (Ds B 1978:13) Avdragsrätt för utländska pensionsförsäkringspremier m. m. Utredningen konstaterade därvid att det förhållandet, att en egenföretagare får göra avdrag för premie för pensionsförsäkring avseende sin egen pensionering som allmänt avdrag, medan arbetsgivare i övrigt skall göra avdraget i förvärvskälla, i allmänhet medför att avgifterna blir högre för egenföretagaren än för den som exempelvis driver verksamheten i aktiebolagsform och att skillnaderna ökar med stigande inkomst. En ändring av nuvarande regler skulle — menade utredningen — bidra till att öka neutraliteten i beskattningshänseende mellan verksamheter som bedrivs i skilda företagsformer.

Med anledning av motioner i ämnet hänvisade skatteutskottet hösten 1984 (SkU 1984/85:2) till att frågan om egenföretagares rätt till avdrag för pensionsförsäkringar fick anses ha kommit i ett delvis annat läge till följd bl. a. av att den övre gränsen vid beräkning av ATP-avgift slopats. Utskottet hänvisade också till att såväl denna fråga som frågan om avdrag för premier för kompanjonsförsäkringar skulle komma att prövas av företagsskattekommittén. Utskottet avstyrkte därför motionerna. Mot beslutet anmäldes reservation av de borgerliga representanterna i utskottet. Våren 1985, då motioner i ämnet återkom erinrade skatteutskottet - liksom tidigare — om att den övre gränsen vid beräkning av ATP-avgift slopats och att frågan härigenom fick anses ha kommit i ett annat läge än tidigare. I yttrandet som i denna del var enhälligt framhölls också att den nuvarande ordningen var otillfredsställande från likformighets- och rättvisesynpunkt och att en ändring av bestämmelserna därför var önskvärd.

Vad utskottet anfört gavs regeringen till känna (SkU 1984/85:41).

A-inkomst och B-inkomst

Enligt 9 § 3 mom. lagen om statlig inkomstskatt (SIL) förstås med A-inkomst inkomst av tjänst med visst undantag samt inkomst av jordbruksfastighet och av rörelse, om den skattskyldige varit verksam i förvärvskällan i ej blott ringa omfattning. Med B-inkomst förstås övriga inkomster.

Nettointäkten av jordbruksfastighet och av rörelse är i sin helhet antingen A-inkomst eller B-inkomst för den skattskyldige, allt efter omfattningen av den skattskyldiges egna arbete i förvärvskällan. Viss intäkt (t. ex. arrende) kan således inte ”brytas ut” och hänföras till B-inkomst, medan återstoden av.nettointäkten av förvärvskällan hänförs till A-inkomst.

För att nettointäkten skall hänföras till A-inkomst krävs att den skattskyldige har varit verksam i förvärvskällan i ej blott ringa omfattning. Ar så inte fallet, skall alltså hela nettointäkten anses som B-inkomst. Därvid gäller den presumtionsregeln att inkomst anses som A-inkomst om det inte är uppenbart att den utgör B-inkomst.

Medhjälpande make

Enligt regler som riksdagen antog 1976 avskaffades den s. k. faktiska sambeskattningen vid inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse. Samtidigt begränsades möjligheterna till uppdelning mellan familjemedlemmarna av inkomster från fåmansföretag. Reglerna, som har samma innebörd oavsett företagsform och som tillämpats fr. o. m. 1977 års taxering med vissa ändringar som beslutades hösten 1976, innebär i princip att den av makarna som haft den ledande ställningen i företaget beskattas för hela inkomsten. Medhjälpande make får dock deklarera och beskattas för sin del av inkomsten om han eller hon utfört arbete i förvärvskällan minst 400 timmar. För medhjälpande make får tas upp högst så stort belopp som svarar mot värdet av arbetsinsatsen.

Med anledning av ett socialdemokratiskt yrkande om återgång till vad som gällde före ändringarna - dvs. en timgräns på 600 timmar - uttalade skatteutskottet vid 1978/79 års riksmöte (SkU 1978/79:57) den meningen att den som utfört ett förvärvsarbete också skall beskattas för inkomsten därav enligt regler som i möjligaste mån ger lika resultat oavsett företagsform. Bakgrunden till de detaljändringar i fråga om beskattningen av familjeinkomster i egenföretag och fåmansföretag som riksdagen genomförde 1976 var bl. a. att den s. k. tredjedelsregeln, 600-timmarsregeln och begränsningarna i fråga om avdragsrätten för lön till barn över 16 år medfört att detta syfte inte kunde uppnås i ett stort antal fall. Utskottet avstyrkte motionen. Mot beslutet anfördes reservation av utskottets socialdemokratiska representanter. Riksdagen följde utskottet.

Fribelopp för egenföretagare

I samband med 1982 års skattereform infördes i inkomstslaget tjänst ett schablonavdrag. Avdraget, som gäller fr. o. m. 1984 års taxering, är maximerat till 1000 kr., dock högst 5 % av tjänsteintäkten. Två avdragsposter ligger utanför schablonen, nämligen kostnader för resor till och från arbetet samt resekostnader och ökade levnadskostnader vid tjänsteresa eller vid dubbel bosättning. Rätt till schablonavdrag föreligger i princip bara då inkomsten härrör från utfört arbete. Från rätten till schablonavdrag har sålunda undantagits skattskyldiga vilkas inkomst av tjänst härrör helt från t. ex. folkpension eller periodiskt understöd. Det betyder att de inkomster som

SkU 1985/86:28

berättigar till avdrag är kontanta bruttolöner och sådana intäkter som enligt 11 kap. 2§ lagen (1962:381) om allmän försäkring är att jämställa med inkomst av anställning. Den som inte har någon arbetsinkomst är berättigad till ett schablonavdrag på 100 kr.

Fr. o. m. nästa års taxering höjs, enligt riksdagsbeslut förra våren (prop. 1984/85:180, SkU 60, SFS 1985:405-413) det nuvarande schablonavdraget på 1 000 kr till 3 000 kr. inkl. kostnader för arbetsresor. Samtidigt slopas den nuvarande avdragsbegränsningen på 1 000 kr liksom schablonavdraget på 100 kr.

Frågan om ett schablonavdrag för egenföretagare har prövats av riksdagen vid upprepade tillfällen sedan 1982 års skattereform genomfördes. I sitt av riksdagen godkända betänkande 1984/85:2 erinrade skatteutskottet med anledning av en motion i ämnet om att företagsskattekommittén ämnade presentera en principskiss för beskattning av egenföretagare enligt en s. k. staketmodell innebärande att egenföretagaren skulle beskattas för samtliga privata uttag ur verksamheten. Med hänsyn till att en företagare genom en sådan beskattning skulle komma att i princip jämställas med en löntagare måste enligt utskottets mening frågan om ett schablonavdrag komma att aktualiseras också när det gällde egenföretagarens inkomst.

Utskottet avstyrkte motionen, och riksdagen biföll utskottets hemställan. Mot beslutet reserverade sig centerns ledamöter i utskottet.

Lön till barn

Sorn avdragsgill kostnad räknas enligt 20 § KL inte värdet av arbete som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförs av den skattskyldige själv, andra maken eller av den skattskyldiges barn som ej fyllt 16 år. Barnets ålder bedöms efter förhållandet den 1 november året före taxeringsåret.

Skatteutskottet behandlade våren 1982 en motion vari yrkades att åldersgränsen skulle sänkas till 15 år. Yrkandet motiverades med att man genom en sådan sänkning skulle ge fler ungdomar möjlighet att få arbete i föräldrarnas företag och därmed minska arbetslösheten.

Utskottet avstyrkte motionen med hänvisning (SkU 1981/82:65) till att fåmansföretagens skatteförhållanden var föremål för överväganden inom företagsskattekommittén och att ett ställningstagande i frågan borde anstå i avvaktan på resultatet av kommitténs arbete. Utskottets beslut var enhälligt.

Motioner av liknande innebörd har därefter årligen återkommit. De har alla enhälligt avstyrkts av skatteutskottet med hänvisning bl. a. till företagsskattekommitténs arbete.

Partrederi

Rederier, som inte drivs i aktiebolagsform, taxeras inte, utan deras inkomst beskattas hos de olika delägarna med belopp som motsvarar vars och ens andel av rederiets inkomst. Inkomsten beskattas i den kommun där rederiet haft fast driftställe eller — om fast driftställe undantagsvis saknas - i den skattskyldiges hemortskommun. Detta innebär att en delägare i regel kan få avdrag vid den kommunala beskattningen för underskott i rederiet endast om

SkU 1985/86:28

han är bosatt i den kommun där rederiet har sitt fasta driftställe. Reglerna överensstämmer med de principer som tillämpas även för andra rörelseinkomster.

År 1973 infördes särskilda regler för att förhindra skatteflykt bl. a. genom kontraktsavskrivning. Fysiska personer och s. k. fåmansbolag får inte längre utnyttja underskott till följd av kontraktsavskrivning mot annan inkomst än inkomst av rederi-, luftfarts- eller varvsrörelse. Detsamma gäller i fråga om underskott som uppkommit på grund av högre avskrivning än 10% av anskaffningsvärdet för fartyg eller 15 % av anskaffningsvärdet för luftfartyg. Underskott som inte kunnat utnyttjas under ett beskattningsår får dock utnyttjas under en följande sexårsperiod. Vid avyttring av kontrakt, fartyg eller luftfartyg till underpris gäller att det verkliga värdet, dock högst kontraktspriset, skall utgöra intäkt i rörelse. Vidare skall åtnjuten kontraktsavskrivning återföras till beskattning om den skattskyldige flyttar utomlands eller om utflyttning sker av det fasta driftstället för rörelsen.

Företagsskattekommittén har i ett vid halvårsskiftet 1984 framlagt betänkande presenterat en ny modell för beskattning av enskild näringsverksamhet. Modellen (”staketmetoden”) innebär bl. a. att all näringsverksamhet som en fysisk person bedriver skall utgöra en förvärvskälla och beskattas i näringsidkarens hemortskommun. Om näringsverksamheten omfattar flera olika verksamhetsgrenar, som i dag utgör särskilda förvärvskällor, kan man alltså med den nya modellen inte i beskattningshänseende tala om underskott i en av dessa grenar. Det är i stället det samlade resultatet som räknas. När det gäller underskott i näringsverksamheten bör enligt kommitténs uppfattning en näringsidkare ha rätt att göra ett allmänt avdrag i den egna deklarationen med ett belopp som motsvarar vad han tillskjutit för att täcka underskottet.

Frågor rörande rätt beskattningsort för partrederi och partredares rätt till avdrag för underskott till följd av kontraktsavskrivning m. m. behandlades av skatteutskottet hösten 1984. Utskottet avstyrkte då motionsyrkanden om översyn av 1973 års regler för beskattning av partredare med hänvisning bl. a. till den av företagsskattekommittén föreslagna metoden för beskattning av enskild näringsverksamhet (SkU 1984/85:5). Vid utskottsbetänkandet fogade de borgerliga representanterna en reservation med yrkande att företagsskattekommittén skulle ges tilläggsdirektiv att med förtur utreda skattefrågorna i syfte att underlätta användandet av partrederi som finansieringsform.

När motioner om beskattningsort för partrederi och om översyn av 1973 års regler rörande denna företagsform prövades av utskottet vid förra riksmötet anförde ett enigt utskott i fråga om partrederiers beskattningsort bl. a. följande:

Bakgrunden till yrkandet i motionerna torde främst vara den dåliga lönsamheten inom rederinäringen. Utskottet har förståelse för de i motionerna framförda synpunkterna, vilka för övrigt bestyrks av uppgifter som lämnats utskottet vid uppvaktningar av representanter för rederinäringen. Med hänsyn till den inom regeringskansliet pågående beredningen av kommittébetänkandet vill utskottet särskilt betona partrederiernas akuta situation och understryka vikten av att regeringen ägnar frågan speciell uppmärksamhet.

SkU 1985/86:28

16 Riksdagen gav som sin mening regeringen till känna vad utskottet anfört.

I fråga om 1973 års regler hänvisade ett likaledes enigt utskott till att företagsskattekommittén enligt sina direktiv hade till uppgift bl. a. att undersöka vad som kan göras för att underlätta fåmansföretagens försörjning med riskvilligt kapital och att kommittén i det sammanhanget också torde komma att ta upp 1973 års regler till prövning.

Fondavsättning m. m.

Allmän investeringsfond och allmän investeringsreserv

Vid beräkning av nettointäkt av fastighet eller av rörelse har svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk förening, svensk sparbank och svensk ömsesidig skadeförsäkringsanstalt rätt till avdrag för belopp som i räkenskaperna har avsatts till allmän investeringsfond. Enskilda rörelseidkare och jordbrukare har en motsvarande rätt till avdrag för avsättning till allmän investeringsreserv. I fråga om handelsbolag beräknas avdraget med hänsyn till den behållna inkomst hos bolaget som vid taxeringen skall fördelas mellan delägarna. En förutsättning för att skattskyldigt företag eller enskild rörelseidkare eller jordbrukare skall få avdrag för avsättning till investeringsfond respektive investeringsreserv är att inbetalning skall ha gjorts på särskilt bankkonto senast den dag då företaget eller den enskilde rörelseidkaren eller jordbrukaren skall ha avlämnat allmän självdeklaration för det beskattningsår som avsättningen avser. För investeringsfondsavsättning kan under vissa förutsättningar inbetalning göras fram till den 30 juni under taxeringsåret i fråga. Delägare i handelsbolag kan ha att avlämna självdeklaration vid olika tidpunkter. Därför har en bestämd sista inbetalningstidpunkt - den 31 mars taxeringsåret i fråga — angivits för de fall då avsättning görs av handelsbolag.

Med anledning av motionsyrkanden förra våren om att partrederierna skulle vara berättigade att utnyttja investeringsfonder anförde ett enigt skatteutskott (SkU 1984/85:41) att en sådan utvidgning av lagstiftningen skulle innebära att den fick en annan innebörd än tidigare och medföra att även andra typer av skattesubjekt med samma rätt som partrederierna kunde ställa krav på att få utnyttja de allmänna investeringsfonderna. Mot den bakgrunden och då partrederiernas reserveringsmöjligheter enligt utskottet torde vara väl tillgodosedda genom bl. a. de särskilda fartygsfonderna och investeringsreserverna avstyrkte utskottet motionerna i denna del.

Allmän investeringsfond som har avsatts i viss förvärvskälla får enligt 4 § andra stycket lagen (1979:609) om allmän investeringsfond tas i anspråk i samma förvärvskälla eller i annan förvärvskälla inom inkomstslagen jordbruksfastighet och rörelse. Det krävs särskilda skäl för att allmän investeringsfond skall få tas i anspråk i annan förvärvskälla än nu sagts.

Såväl investeringsfond som investeringsreserv får tas i anspråk för vissa särskilt angivna ändamål, avseende företrädesvis kostnader för investeringar i byggnader, markanläggningar och inventarier — dock ej begagnade inventarier. Ett enigt skatteutskott avstyrkte våren 1985 (SkU 1984/85:41) ett motionsyrkande innebärande att investeringsfond och investeringsreserv

SkU 1985/86:28

2 Riksdagen 1985186. 6 sami. Nr 28

skulle få användas för anskaffande även av begagnade maskiner och inventarier. Utskottet anförde:

Investeringsfondernas och investeringsreservernas primära syfte är att ge företagen möjligheter att under goda år avsätta viss del av sina vinstmedel för att bygga upp ett kapital som i sämre tider kan användas för investeringar. Med hänsyn härtill bör enligt utskottets mening investeringsfondernas användningsområde begränsas till nyinvesteringar. En utvidgning till begagnade inventarier e. d. skulle vidare innebära risker för missbruk.

Bland andra ändamål för vilka medel ur de båda fonderna får användas kan nämnas marknadsföring utomlands av varor som tillverkas här i riket.

Motioner med yrkande att allmän investeringsfond skall få tas i anspråk för att bestrida även kostnader för marknadsföring här i riket har upprepade gånger avvisats av riksdagen med den motiveringen att rätten att använda fondmedlen för marknadsföring utomlands har tillkommit därför att sådan marknadsföring ofta medförde särskilda finansiella påfrestningar. Hösten 1984 (SkU 1984/85:2) framhöll ett enigt skatteutskott att behovet av ett frisläpp av fonderna för marknadsföring i Sverige måste anses vara begränsat, eftersom kostnaderna för sådan marknadsföring är omedelbart avdragsgilla vid taxeringen. Svårigheten att skilja mellan kostnader för marknadsföring i Sverige och andra kostnader för verksamheten torde — menade utskottet — också vara betydande. Ett frisläpp för all marknadsföring skulle därigenom i praktiken kunna leda till en alltför stor utvidgning av investeringsfondernas användningsområde.

Resultatutjämningsfonder m. m.

Fr. o. m. 1981 års taxering har möjlighet skapats för de löneintensiva företagen till resultatutjåmning och konsolidering genom särskild fondavsättning. Fonden är förvärvskälleanknuten. Avsättning får inte ske i penning- eller försäkringsrörelse.

Avsättningen kan beräknas dels på grundval av lönekostnaderna under beskattningsåret (lönebaserad resultatutjämningsfond), dels på den vid taxering till statlig inkomstskatt beräknade inkomsten i förvärvskällan efter korrigering för olika avsättningar (inkomstbaserad resultatutjämningsfond).

Den lönebaserade avsättningen får uppgå till högst 20 % av lönekostnaden och den inkomstbaserade till högst 15 % av inkomsten. Avdragsrätten är inte kopplad till något krav på att medlen sätts in på bank.

Det belopp som avsatts skall återföras till beskattning påföljande år.

Bland andra former av resultatreglerade åtgärder kan nämnas avsättning till särskild investeringsfond för avyttrat fartyg m. m. (s. k. fartygsfond), avsättning till särskild nyanskaffningsfond vid försäljning av rörelse eller del därav, avsättning till fond för återanskaffning av fastighet i rörelse, insättning på upphovsmanna- och uppfinnarkonton samt insättning på särskilt skogskonto. Våren 1985 behandlade utskottet (SkU 1984/85:41) ett motionsyrkande om särskilt lantbrukskonto som i princip skulle vara utformat på samma sätt som skogskontot. Motionärerna åberopade till stöd för sitt yrkande att

SkU 1985/86:28

jordbrukarnas inkomster oftast växlar år från år och att jordbrukarna för att kunna göra erforderliga investeringar utan att drabbas av skatteprogressionens svåra effekter bör ha möjlighet att utjämna inkomster och skatter mellan flera år.

Ett enigt skatteutskott avstyrkte motionen med hänvisning till företagsskattekommitténs s. k. staketmodell och anförde:

Genomför man ett system med en låg proportionell skatt på inkomst ”innanför staketet” kommer också — som företagsskattekommittén framhåller i sitt betänkande - frågan om särskilda resultatreglerande åtgärder i ett annat läge än tidigare.

Skattelagstiftningen erbjuder redan nu betydande möjligheter till resultatutjämning och konsolidering. Mot den bakgrunden och i ett läge då det är en allmän strävan att söka förenkla taxerings- och deklarationsarbetet är utskottet inte berett att medverka till införande av nya regler om inkomstutjämning genom fondavsättning.

I enlighet med skatteutskottets hemställan överlämnade riksdagen redan 1981 till företagsskattekommittén en motion om etableringskonto för blivande egenföretagare. Skatteutskottet hade i sammanhanget uttalat (SkU 1980/81:25) att sådana konton kunde tänkas underlätta en strukturomvandling i näringslivet och åstadkomma attitydförändringar till företagandet och att frågan därför var värd att övervägas.

När motioner i ämnet återkommit har utskottet hänvisat till företagsskattekommitténs utredningsarbete (jfr bl. a. SkU 1984/85:41).

Skatteutskottet tillstyrkte förra våren ett regeringsförslag (prop. 1984/ 85:93) enligt vilket vissa utgifter från tiden innan en verksamhet utvecklats till rörelse skall få dras av i efterhand. Propositionen, som bygger på kulturskattekommitténs slutbetänkande (SOU 1983:53), Kulturarbetare och uppfinnare, innebär bl. a. att avdrag får göras för löpande omkostnader som hänför sig till det kalenderår då en rörelse påbörjats och det närmast föregående året. Avdraget skall kunna utnyttjas mot rörelseintäkter under de sex första rörelseåren och får inte leda till underskott under något av åren. Vid behandlingen våren 1985 av motionsyrkanden som innebar att avdragsrätten borde omfatta löpande kostnader under det år då rörelsen påbörjats och tre år dessförinnan anslöt sig skatteutskottet till den under remissbehandlingen av proposition 1984/85:93 framförda uppfattningen att en rätt att i efterhand dra av löpande kostnader som hänför sig till tidigare beskattningsår och som i förekommande fall borde kvittas mot tidigare intäkter i verksamheten med nödvändighet skulle komma att innebära stora kontrollproblem. I valet mellan en tvåårsgräns och en ettårsgräns ansåg utskottet sig böra stanna för det senare alternativet. Utskottet beaktade därvid att det rörde sig om lagstiftning som skulle gälla generellt och som innebar en nyhet i svensk skatterätt. Utskottet ansåg att det därför kunde finnas särskild anledning att i inledningsskedet iaktta viss försiktighet. Utskottet tilläde att en omprövning naturligtvis kunde bli aktuell då närmare erfarenheter vunnits av reglernas praktiska tillämpning.

Vid behandling senare under våren 1985 (SkU 1984/85:41) av motionsyrkanden om avdrag för etableringskostnader framhöll utskottet att dessa motioner fick anses åtminstone i viss mån tillgodosedda genom den beslutade lagstiftningen i fråga.

SkU 1985/86:28

19 Som tidigare nämnts har företagsskattekommittén presenterat en modell för beskattning av näringsverksamhet som bygger på grundtanken att i verksamheten uppkommen vinst som står kvar i verksamheten bara skall beskattas med en lågprocentig, proportionell statlig skatt (den s. k. staketmetoden). Staketmetoden tar bl. a. sikte på att genom skattekrediter skapa större utrymme för kapitalbildning i en näringsverksamhet. I fråga om den sålunda föreslagna beskattningsmodellen framhåller företagsskattekommittén bl. a.:

Staketmetoden ger alltså näringsidkaren möjlighet att — efter avdrag för en lågprocentig proportionell skatt — ackumulera vinsten i verksamheten. Dessa vinster kan användas fritt i och för näringsverksamheten till skillnad från exempelvis den allmänna investeringsreserv som enligt dagens regler kan skapas. Genomförs ett system med en proportionell skatt på inkomst innanför staketet kommer frågan om särskilda resultatreglerande åtgärder i ett nytt läge. Det kan ifrågasättas om inte då flertalet av dessa åtgärder kan undvaras.

Arbetsrättsligt skadestånd

Enligt 20 § första stycket kommunalskattelagen skall vid beräkning av inkomsten från särskild förvärvskälla från bruttointäkterna i förvärvskällan avräknas alla omkostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande. Denna huvudregel kompletteras i andra stycket av samma lagrum och i anvisningarna med bestämmelser om vilka kostnader som inte är avdragsgilla vid taxeringen. Till sådana kostnader räknas — förutom den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter — bl. a. avgifter som utgår enligt lagen om påföljder och ingripande vid olovligt byggande m. m. avgifter enligt lagen om felparkeringsavgift och avgifter enligt lagen om överlastavgift. Till sådana icke avdragsgilla kostnader hör numera också allmänna skadestånd för åsidosättande av arbetsrättsliga regler.

I proposition 1983/84:165, hänvisad till AU, föreslog regeringen att rätten till avdrag för arbetsrättsliga skadestånd skulle slopas.

Skatteutskottet, som bereddes tillfälle avge yttrande över propositionen och i anslutning därtill väckta motioner, anförde bl. a. (SkU 1983/84:14y):

Huvudsyftet med det allmänna skadeståndet i det arbetsrättsliga sanktionssystemet är att upprätthålla respekten för lag och avtal. Från arbetsrättslig synpunkt är det enligt utskottets mening väsentligt att skadeståndssanktionen får en sådan utformning att detta syfte tillgodoses.

Utskottet delar departementschefens uppfattning att det inte kan anses utgöra ett normalt led i en arbetsgivares förvärvsverksamhet att denne åsidosätter de skyldigheter han enligt arbetsrättsliga lagar och kollektivavtal har mot de fackliga organisationerna och de anställda. Även om det allmänna skadeståndet trots allt skulle ha karaktär av driftkostnad finner utskottet starka skäl tala mot att kostnader av förevarande art är avdragsgilla i förvärvsverksamhet. Skadeståndets preventiva funktion jämställer det enligt utskottets mening med böter och vitén och kan för övrigt sägas vara av samma slag som flera av de avgifter vilka enligt 20 § KL utgör icke avdragsgill kostnad i förvärvskälla.

SkU 1985/86:28

20 Utskottet tillstyrkte således förslaget. Till yttrandet anmäldes avvikande mening av (m), (fp) och (c).

Arbetsmarknadsutskottet och riksdagen biträdde också förslaget (AU 1984/85:3; SFS 1984:838). När en motion i ämnet återkom förra våren intog riksdagen samma ståndpunkt (jfr SkU 1984/85:41).

Kulturstöd

Svensk skattelagstiftning saknar bestämmelser om avdrag för bidrag till ideella organisationer. Tanken på att införa en rätt till avdrag vid beskattningen för gåvor till allmännyttiga ändamål har under en lång följd av år avvisats av skatteutskottet med hänvisning bl. a. till att allmännyttiga och liknande ändamål bör främjas i första hand genom direkta bidrag av allmänna medel och inte genom lättnader vid beskattningen. Utskottet har också pekat på de gränsdragningsproblem som en sådan avdragsrätt skulle medföra och på det stöd som ideella organisationer redan i dag åtnjuter genom såväl direkta bidrag som mycket betydande lättnader vid beskattningen.

I en kulturpolitisk motion från moderaterna (1981/82:2043) begärdes vid riksmötet 1981/82 bl. a. ett riksdagsuttalande av innehåll att nya vägar borde prövas för finansiering av kulturverksamheten. Kulturutskottet, som inhämtat yttrande från kulturrådet i frågan, avstyrkte hösten 1982 bifall till detta yrkande i sitt betänkande KrU 1982/83:10. Utskottet anförde därvid bl. a.:

Ekonomiskt stöd från enskilda och företag till kulturverksamhet - s. k. sponsorverksamhet — förekommer i betydande omfattning i vissa länder. Kulturrådet framhåller att sådan bidragsgivning sannolikt inte på ett väsentligt sätt kan bidra till ändrade ekonomiska förutsättningar för kulturverksamheten. Det är enligt rådet värt att notera att enskilda och näringsliv har gjort och gör värdefulla insatser men att det gäller att varje påverkan av kulturverksamheten undviks.

Utskottet vill peka på att erfarenheterna från andra länder visar att det främst är kulturinstitutionerna och den etablerade konsten som får sådant stöd. Skulle så bli fallet även i Sverige skulle ytterligare ekonomisk obalans kunna uppstå till nackdel för konst som söker nya vägar.

Utskottet anser att regeringen noga bör följa utvecklingen beträffande sponsorverksamheten. I detta sammanhang är det viktigt att de kulturpolitiska målen beaktas och att man noga uppmärksammar effekterna på kulturlivet.

Riksdagen biföll kulturutskottets hemställan.

Skatteutskottet avstyrkte såväl 1983 (SkU 1982/83:35) som 1984 (SkU 1984/85:2) yrkanden om avdrag för bidrag till kulturella ändamål. Utskottet pekade i sammanhanget på de gränsdragningsproblem en sådan avdragsrätt skulle komma att medföra och på att ideella organisationer redan i dag åtnjuter stöd såväl genom direkta bidrag som genom mycket betydande lättnader vid beskattningen. Utskottet erinrade också om att kostnader för sponsorverksamhet med hänsyn till den reklam och det goodwillvärde sådan verksamhet kunde ha för ett företag inte sällan borde kunna hänföras till vid taxeringen avdragsgilla driftkostnader. Även 1985 (SkU 1984/85:41) avstyrkte ett enigt utskott ett yrkande i samma fråga.

SkU 1985/86:28

21 Värdeminskning av byggnad m. m.

Avdrag för årlig värdeminskning av byggnad beräknas enligt avskrivningsplan till viss procent av anskaffningsvärdet. Procentsatsen för värdeminskningsavdraget bestäms efter den tid byggnaden anses kunna utnyttjas. Vid denna bedömning skall tas hänsyn också till sådana omständigheter som att byggnadens ekonomiska varaktighetstid kan antas komma att röna inflytande av framtida rationaliseringar, förändringar med hänsyn till teknikens utveckling m. m. Är på grund av särskilda andra omständigheter byggnadens värde för rörelsen begränsat till förhållandevis kort tid, skall hänsyn tas också härtill.

Utrangeras eller rivs en byggnad som använts i rörelse får avdrag ske för vad som återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet i den mån detta belopp överstiger vad som influtit vid avyttring av byggnadsmaterialier o.d. i samband med utrangeringen eller rivningen.

RSV har utfärdat anvisningar om de procentsatser som i normalfallen bör tillämpas för olika slag av rörelsebyggnader. Dessa procentsatser varierar från 1,5 % för bostadsbyggnader av sten på orter med normal hyresmarknad till 5 % för byggnader i kemisk industri m. fl.

Utgifter för anskaffande av maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier dras i regel av genom årliga värdeminskningsavdrag enligt bestämmelserna om räkenskapsenlig avskrivning eller om restvärdeavskrivning. Med inventarietillgång avses sådan tillgång som är anskaffad för stadigvarande bruk även om den i och för sig är underkastad hastig förbrukning. Det skall vara fråga om anläggnings- och inte omsättningstillgång. Om livslängden hos inventarierna kan beräknas uppgå till högst tre år, får hela anskaffningskostnaden dras av på en gång. Sådana inventarier kallas korttidsinventarier. På motsvarande sätt behandlas inventarier av mindre värde. Sådana inventarier som normalt har en längre varaktighetstid än tre år kan inte skrivas av med en gång även om varaktighetstiden i det enskilda fallet skulle understiga 3 år.

De för maskiner och andra inventarier gällande avskrivningsreglerna får numera även tillämpas på vissa fastighetsdelar som har ett funktionellt samband med den rörelse som drivs på fastigheten, s. k. byggnadsinventarier.

Vård av anställd

Att löner och andra ersättningar till anställd personal är avdragsgilla vid beräkningen av inkomst av rörelse innebär att alla förmåner till de anställda normalt är avdragsgilla oavsett vad förmånen avser. Vissa begränsningar för avdragsrätten råder beträffande fåmansföretag.

Kostnader för s. k. trivselförmåner är alltid avdragsgilla i rörelsen trots att förmånerna kan vara skattefria för de anställda. Däremot har kostnader för anläggningar av personalvårdande karaktär ansetts avdragsgilla endast om samtliga eller så gott som samtliga medlemmar varit anställda i företaget eller att anläggningarna kunnat beräknas bli utnyttjade nästan uteslutande av företagets anställda. Sålunda har i ett fall ett industriföretag medgetts avdrag

SkU 1985/86:28

för bidrag till olika anläggningar av personalvårdande karaktär, då minst 80% av befolkningen i samhället utgjordes av företagets anställda med familjer. Vidare har ett företags bidrag till kommun för uppförande av pensionärshem med företräde för företagets pensionärer beträffande visst antal pensionärslägenheter bedömts som avdragsgill personalkostnad.

Förmånsskattekommittén har i ett i oktober 1985 publicerat betänkande (Ds Fi 1985:13) Beskattning av naturaförmåner I behandlat frågan om beskattningen av vissa naturaförmåner. Kommittén föreslår bl. a. att förmån i form av motionsverksamhet skall räknas som skattefri personalvård, när förmånen står öppen för hela personalen.

Medlemsavgift till arbetsgivarorganisation

Riksdagen antog hösten 1982 en proposition med förslag om bl. a. rätt till skattereduktion för fackföreningsavgift (prop. 1982/83:50, SkU 50, SFS 1982:1193). De nya bestämmelserna innebär att skattereduktion medges med 40% av den medlemsavgift som en arbetstagare erlagt till föreningen. Underlaget är dock maximerat till 1200 kr. varför reduktionen kan bli högst 480 kr. En förutsättning för rätt till reduktion är att den skattskyldige varit bosatt eller vistats i Sverige under någon del av inkomståret och att han kan visa att och med vilket belopp avgift erlagts.

Den skattskyldige kan begära skattereduktion antingen genom sin organisation eller genom egen ansökan till lokal skattemyndighet. Ansökan genom organisation skall ske hos riksskatteverket (RSV) senast den 15 juni taxeringsåret eller, om uppgifterna kan lämnas via ADB-medium senast den 31 augusti samma år. Sista tidpunkt för egen ansökan är den 30 september taxeringsåret. Reglerna bygger på förutsättningen att organisationerna i god tid — senast den 15 april taxeringsåret - informerar medlemmarna om storleken av den reduktionsgrundande avgift RSV genom organisationens försorg får upplysning om.

Riksdagsbeslutet om skattereduktion för fackföreningsavgift var inte enhälligt. Samtliga de borgerliga representanterna i utskottet yrkade avslag på propositionen. Reservanterna pekade bl. a. på att skatteutskottet — när frågan om avdrag för fackföreningsavgiften senast behandlats — framhållit att regeringen, innan riksdagen tog slutlig ställning i frågan, borde lämna en fullständig redovisning och kartläggning av bl. a. de konfliktbidrag som betalades ut av fackföreningar och arbetsgivarorganisationer och storleken av dessa i förhållande till de sammanlagda medlemsavgifterna. Eftersom någon sådan redovisning och kartläggning inte skett hade enligt reservanternas mening en väsentlig förutsättning för ett ställningstagande till frågan om fackföreningsavgifternas skattemässiga behandling bortfallit. Reservanterna kritiserade också det förhållandet att lagrådet inte hörts i frågan och menade att förslaget stred mot strävandena att förenkla taxeringen av tjänsteinkomst och att det kunde komma att leda till problem när det gällde den personliga integriteten.

Frågan om slopande av skattereduktionen för fackföreningsavgift har, sedan lagstiftningen genomfördes, prövats av skatteutskottet senast 1985 med anledning av motioner i ämnet (Sku 1984/85:29). Skatteutskottet har -

SkU 1985/86:28

med riksdagens godkännande — avstyrkt motionerna och därvid bl. a. framhållit att den olikhet i beskattningshänseende mellan arbetsgivares och arbetstagares medlemsavgifter som kritiserats i bl. a. motioner till riksdagen får anses vara i huvudsak undanröjd genom den nya lagstiftningen.

Mot beslutet har de borgerliga representanterna i utskottet reserverat sig.

Rättegångskostnad i skatteprocess

Avdrag för kostnad i taxeringsmål har inte medgivits i praxis.

I samband med att justitieutskottet sommaren 1985 i sitt betänkande JuU 1984/85:15 behandlade motionsyrkanden om enskilds rätt till ersättning för kostnader i en förvaltningsprocess, framhöll utskottet bl. a. följande:

En central princip i förvaltningsprocessen är att domstolarna har ansvaret för målens utredning.

Med en domstolsordning som bygger på denna princip är behovet av en ersättningsregel uppenbarligen ett annat än med en domstolsordning som bygger på principen att det är parterna själva som ansvarar för att målen blir utredda. Den senare gäller för tvistemål som behandlas i allmän domstol (utom för vissa familjemål). Det är angeläget att framhålla denna skillnad mellan förvaltningsdomstolar och allmänna domstolar. Härav följer nämligen att det inte finns skäl att utan vidare göra ersättningsreglerna lika för de olika slagen av processer.

Förvaltningsdomstolarnas utredningsansvar ansågs när frågan diskuterades senast vara ett skäl mot att införa en regel om generell kostnadsersättning. Utskottet har stor förståelse för denna uppfattning. Att ha en ordning som medger kostnadsersättning och som samtidigt utgår från att domstolarna utreder målen kan ju knappast vara rationellt.

Åsikten att de enskilda medborgarna själva bör stå för vissa kostnader som uppkommer i kontakter med myndigheterna torde vara allmänt omfattad och kan, som det uttryckts tidigare, anses följa av medlemskapet i samhället. Ett exempel som har nämnts under remissbehandlingen är de kostnader för hjälp med att upprätta enklare självdeklarationer som kan uppkomma för dem som inte vill eller kan göra det själva. Om det inte finns några principiella skäl mot att låta var och en själv stå för sådana kostnader kan det förmodligen med fog hävdas att det inte heller finns något principiellt skäl mot att var och en själv får stå för kostnaderna i en okomplicerad process i länsrätten som har samband med deklarationen i fråga.

Av vad som nu har sagts framgår att utskottet ställer sig mycket tveksamt till tanken att införa en regel som medger att enskilda som vinner processer mot staten alltid får ersättning för sina kostnader. Som redovisats tidigare är ett skäl för denna uppfattning principen om förvaltningsdomstolarnas utredningsansvar. Det är dock uppenbart att det finns mål — inte bara inom skatteprocessen — som är så komplicerade att den enskildes rätt inte kan tas till vara om han inte själv har ett juridiskt biträde. Om den enskilde i ett sådant fall vinner målet kan det vara obilligt att låta honom bära ett sådant ansvar för rättegångskostnaderna som följer av den nuvarande ordningen. Det kan alltså finnas ett behov av möjligheter att på något sätt ersätta den enskilde för hans rättegångskostnader. Denna fråga bör utredas och det bör ankomma på regeringen att föranstalta om utredningsarbetet. En lämplig ordning torde vara att analysera olika målgrupper var för sig. När det gäller skattemålen vill utskottet erinra om skatteförenklingskommitténs arbete.

SkU 1985/86:28

24 Justitieutskottets beslut i frågan var enhälligt. Riksdagen följde utskottet.

Saken har därefter behandlats i en frågedebatt den 28 november 1985 och en interpellationsdebatt den 4 februari 1986. Därvid svarade justitieministern sammanfattningsvis att regeringen självfallet kommer att följa riksdagens önskemål.

Personalstiftelse

Stiftelser och ideella föreningar som har ett allmänt ändamål kan i vissa fall vara begränsat skattskyldiga. Sålunda är enligt 7 § 4 mom. första stycket SIL personalstiftelser som avses i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m. med ändamål uteslutande att lämna understöd vid arbetslöshet, sjukdom eller olycksfall frikallade från skatt på annan inkomst än fastighet. Andra personalstiftelser är obegränsat skattskyldiga.

I fråga om allemansfonder gäller enligt 7 § 5 och 6 mom. SIL att de i princip är skattskyldiga för inkomst av fastighet och av rörelse.

Aktiebolags räkenskapsår

Ett aktiebolag kan avsluta sitt räkenskapsår per den 30 april, den 30 juni eller den 31 augusti.

Om ett aktiebolag således gör sitt bokslut per den 30 april 1985 skall taxering ske 1986. En fastighetsförsäljning i juni samma år som ger en realisationsvinst skall också den taxeras 1986. Kostnader som uppkommer i rörelsen under resten av 1985 är i princip inte avdragsgilla mot reavinsten, därför att de skall tas med i bokslutet per den 30 april 1986, för vilket taxering sker först 1987. I praxis har dock förekommit att realisationsvinst ansetts böra följa företagets ordinarie räkenskapsår.

Utredningar

Företagsskattekommittén

Företagsskattekommittén (B 1979:13) lade i ett i juni 1984 avlämnat delbetänkande (SOU 1984:70) Staketmetoden, en ny metod för beskattning av enskild näringsverksamhet, fram förslag om en modell för beskattning av näringsverksamhet som bygger på grundtanken att i verksamheten uppkommen vinst (inkomst av näringsverksamhet), som företagaren låter stå kvar i verksamheten, endast skall beskattas med en lågprocentig, proportionell statlig skatt (10 % på sparade vinstmedel). Vinst som näringsidkaren tar ut för att använda för konsumtion eller annat privat ändamål (inkomst av eget företag) skall däremot på vanligt sätt beskattas enligt den för fysiska personer gällande progressiva skatteskalan.

Med det av kommittén föreslagna systemet kommer inkomsten av eget företag att utgöra underlag för uttag av egenavgifter.

Kommittén avser med näringsverksamhet vad som enligt KL är att hänföra till jordbruk, skogsbruk och rörelse. Som näringsverksamhet skall också räknas innehav av konventionellt beskattad annan fastighet, medan scha -

SkU 1985/86:28

blonbeskattade fastigheter lämnats utanför systemet. All näringsverksamhet som en fysisk person bedriver skall utgöra en förvärvskälla och beskattas i näringsidkarens hemortskommun.

I fråga om kapitalbeskattningen bör enligt kommitténs mening beaktas att på de i verksamheten hopsamlade vinstmedlen vilar en latent skatteskuld. Kommittén föreslår därför — efter förebild av hur skogskontomedlen och liknande behandlas i dag - en reduktion av vinstmedlen till 50%.

Företagsskattekommitténs betänkande är efter remissbehandling föremål för överväganden inom regeringskansliet.

Utredningen angående de små och medelstora företagens finansiella situation

Utredningen angående de små och medelstora företagens finansiella situation har i ett i oktober 1983 avlämnat betänkande (SOU 1983:59) Kreativ finansiering föreslagit olika åtgärder i syfte att förbättra förutsättningarna för småföretagens finansiering. Förslagen avser bl. a. ökade möjligheter till lånefinansiering mot lägre kostnader, möjlighet för nystartade företag att få nedsättning av socialavgifterna eller att få behålla dem i rörelsen som ett slags riskkapital och allmänt förbättrade förutsättningar för återlån av sådana avgifter samt åtgärder för att underlätta generationsskiften i företag.

Utredningen framhåller i fråga om den s. k. reduceringsregeln vid beräkning av förmögenhet nedlagd i jordbruk eller rörelse att likformiga värderingsregler såvitt möjligt bör gälla för alla kapitalskatter och ifrågasätter därför om de skillnader som föreligger mellan förmögenhetsbeskattningen och arvsbeskattningen beträffande värdering av icke-börsnoterade aktier varit avsedda av lagstiftaren. Skillnaderna har också enligt utredningen lett till oklarheter i tillämpningen. En ändring bör därför göras så att olikheterna försvinner. Utredningen framhåller att de smärre olikheter som gäller mellan gåvobeskattningen och övriga kapitalskatter också är ägnade att skapa osäkerhet hos företagarna och erinrar om att riksdagen påtalat angelägenheten av likformighet mellan arvs- och gåvobeskattningen. Lättnadsreglerna bör enligt utredningen omfatta även delgåvor. Enbart den omständigheten att ett företag överlåts successivt kan nämligen — menar utredningen — inte öppna några nämnvärda skatteflyktsmöjligheter.

Bostadskommittén

Bostadskommittén har i ett nyligen avlämnat slutbetänkande (SOU 1986:5) föreslagit bl. a. att ägare av fritidshus i annan kommun än hemortskommunen skall ha möjlighet att från kapitalinkomster i hemortskommunen dra av räntor för fritidshuset.

Utredningen om beskattning av tjänstepensioner

Utredningen om beskattning av tjänstepensioner har i ett i januari i år avlämnat slutbetänkande (SOU 1985:63) Tjänstepension - tryggande och beskattning föreslagit att nuvarande tryggandelag upphävs och ersätts med en ny lag, som förutom civilrättsliga regler också innehåller de viktigaste

SkU 1985/86:28

delarna av den skatterättsliga regleringen av rätten till avdrag vid inkomsttaxeringen för kostnader avseende tryggande av tjänstepensioner.

Utskottet

Inledning

Under sent 1970-tal och på 1980-talet har genomförts betydande reformer på företagsskatteområdet. År 1979 beslutades sålunda förbättringar i fråga om olika kategorier företagares möjligheter att bygga upp obeskattade reserver. Samtidigt ändrade man dubbel- och kedjebeskattningen inom bolagssektorn samt delar av koncernbeskattningen. Genom riksdagsbeslut 1981 ändrades bestämmelserna om värdeminskningsavdrag på byggnader, markanläggningar och inventarier. 1982 antog riksdagen regler ägnade att underlätta mindre och medelstora företags försörjning med riskkapital. 1983 sänktes den statliga bolagsskattesatsen samtidigt som högsta tillåtna lagerreserv begränsades. 1984, slutligen, slopades kommunalbeskattningen av juridiska personer, samtidigt som skattesatserna vid den statliga taxeringen höjdes till en nivå motsvarande det tidigare genomsnittliga kommunala och statliga skatteuttaget. Inom företagsskatteområdet har avslutats och pågår ett omfattande utredningsarbete av väsentlig betydelse för företagsbeskattningen. Utskottet tänker bl. a. på företagsskattekommitténs förslag till en s. k. staketmetod för beskattning av enskild näringsverksamhet — för närvarande föremål för överväganden inom regeringskansliet - och på samma kommittés fortsatta arbete med att söka underlätta mindre och medelstora företags försörjning med riskvilligt kapital. I december förra året tillkallade regeringen en utredning om reformerad företagsbeskattning. Utredningen har enligt sina direktiv bl. a. att pröva möjligheten att åstadkomma en mer likformig beskattning av arbete och kapital. En viktig uppgift för utredningen är att analysera underlagen för vinstbeskattning och uttaget av arbetsgivaravgifter och att pröva frågan om ett bredare skatteunderlag och sänkta skattesatser.

De motioner utskottet behandlar i förevarande betänkande berör alla direkt eller indirekt frågor med anknytning till företagsskatteområdet. Flertalet av de spörsmål som tas upp av motionärerna har tidigare prövats av riksdagen, flera så sent som vid förra riksmötet och då vid två tillfällen. Några omständigheter som bör föranleda att riksdagen nu intar en annan ståndpunkt i dessa frågor än tidigare har inte inträffat. Utskottet kan därför och med hänvisning till den ovan lämnade redogörelsen för frågornas tidigare behandling (s. 6-25) samt till pågående berednings- och utredningsarbete begränsa sig till att inledningsvis konstatera att utskottet för närvarande saknar anledning att medverka till att kapitalskatterna på arbetande kapital helt eller delvis slopas eller att generationsskiften i företagen underlättas vare sig genom en generell sänkning av dessa skatter eller genom att man återinför tidigare gällande regler för beskattning av egendomslivräntor. Utskottet avstyrker följaktligen motionerna Sk260 av Sten Svensson m. fl. (m, fp, c), Sk262 av Erik Hovhammar m. fl. (m, fp, c), Sk268 av Stig Josefson (c) och

SkU 1985/86:28

27 Sk309 av Gunilla André och Bengt Kindbom samt yrkandena 1 och 4 i motion Sk215 av Göte Jonsson (m), yrkandena 12 och 14 i motion Sk279 av Ulf Adelsohn m. fl. (m), yrkandena 2 och 3 i motion Sk287 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (båda m), yrkandena 1 och 5 i motion Sk288 av Karin Söder m. fl. (c), yrkande 2 i motion Sk305 av Karin Ahrland (fp), yrkande 11 i motion Sk320 av Bengt Westerberg m. fl. (fp), yrkande 1 i motion Sk322 av Christer Eirefelt m. fl. (fp) och yrkandena 12 och 14 i motion Sk350 av Alf Svensson (c).

Vad särskilt angår det i motion Sk215 av Göte Jonsson (m) ställda yrkandet om en översyn av småföretagens beskattning och det mer övergripande yrkandet i motion Sk351 av Staffan Burenstam Linder (m) avseende förutsättningarna för utveckling av småföretag tar också dessa i huvudsak sikte på företagens försörjning med riskkapital. Denna fråga prövas, som redan nämnts, av företagsskattekommittén. Andra i motionerna aktualiserade frågor får utskottet anledning återkomma till i andra sammanhang senare i vår. Utskottet avstyrker därför motion Sk351 och yrkande 5 i motion Sk215.1 sistnämnda motion har också yrkats att den s. k. reduceringsregeln vid beräkning av förmögenhet nedlagd i jordbruk eller rörelse skall utvidgas att gälla också icke börsnoterade aktier och att det reducerade värdet skall få användas även vid successiv överlåtelse av ett företag. Utskottet vill med anledning av dessa yrkanden erinra om att utredningen angående de små och medelstora företagens finansiella situation i sitt betänkande (SOU 1983:59) Kreativ finansiering lagt fram förslag av denna innebörd. Vidare har arvsoch gåvoskattekommittén i ett nyligen framlagt betänkande (Ds Fi 1986:4) Latent skatteskuld vid arvs- och gåvobeskattning i fråga om aktier och därmed i reavinsthänseende jämställda värdepapper föreslagit att de skall värderas till 75 % av marknadsvärdet vid tiden för skattskyldighetens inträde, dvs. vid arv på dödsdagen och vid gåva när densamma skedde. Mot den bakgrunden och då frågan om värdering av företagsförmögenhet vid kapitalbeskattningen är föremål för fortsatta överväganden inom företagsskattekommittén avstyrker utskottet motionen även i denna del. Av vad utskottet anfört framgår att utskottet inte är berett medverka till att aktiebolag eller ekonomiska föreningar blir skattskyldiga för förmögenhet. Utskottet avstyrker därför detta yrkande i motion Sk300 av Lars Werner m. fl. (vpk).

Av den tidigare lämnade redogörelsen framgår att riksdagen på skatteutskottets hemställan vid förra riksmötet också avslog motionsyrkanden om skärpning resp. sänkning av bolagsskatten (s. 8), om fribelopp för egenföretagare (s. 15), om sänkning av den åldersgräns som för närvarande gäller för rätt till avdrag för lön till barn (s. 15), om rätt för partrederi att utnyttja investeringsfond (s. 17), om rätt att ta i anspråk investeringsfond för inköp av begagnade maskiner och inventarier och för marknadsföring inom Sverige (s. 17 f), om resultatutjämning genom skattefri avsättning av medel till nyetableringskonto och lantbrukskonto (s. 18 f), om återinförande av rätten till avdrag för arbetsrättsligt skadestånd (s. 20 f) och om stimulans av enskilt stöd till kulturlivet (s. 21).

Inte heller i fråga om dessa yrkanden anser utskottet sig ha anledning frånträda den uppfattning utskottet gav uttryck åt vid förra riksmötet. Med

SkU 1985/86:28

den motivering som utskottet då åberopade avstyrker utskottet således bifall till motionerna Sk216 av Marianne Karlsson (c), Sk236 av Sten Svensson (m), Sk238 av Anita Bråkenhielm (m), Sk244 av Marianne Karlsson m. fl. (c, m, fp), Sk261 av Göte Jonsson m. fl. (m), Sk287 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (båda m), Sk329 av Ingvar Eriksson och Bertil Danielsson (båda m), Sk334 av Marianne Karlsson (c), Sk355 av Alf Wennerfors m. fl. (m) samt yrkande 4 i motion Sk225 av Bertil Danielsson och Ewy Moliter (båda m), yrkande 17 i motion Sk279 av Ulf Adelsohn m. fl. (m), yrkande 6 i motion Sk287 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (båda m), yrkande 2 i motion Sk288 av Karin Söder m. fl. (c), yrkande 2 i motion Sk290 av Gösta Andersson m. fl. (c), yrkandena 4 och 5 i motion Sk300 av Lars Werner m. fl. (vpk), yrkandena 7 och 8 i motion Sk320 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) och yrkandena 2, 3 och 9 i motion Sk322 av Christer Eirefelt m. fl. (fp).

Utskottet avstyrker av skäl som tidigare redovisats också de yrkanden i motion Sk225 som syftar till att utvidga möjligheterna för nyetablerade egenföretagare att erhålla förlust- och underskottsavdrag.

Initiala skattelättnader för kooperativa företag

Gunilla André m. fl. (c) begär i motion Sk321 utredning om kooperativa företags möjligheter att erhålla initiala skattelättnader.

Utskottet vill med anledning härav erinra om att riksdagen våren 1984 antog en proposition om kooperationens kapitalförsörjning m. m. De nya bestämmelserna innebär bl. a. att kooperativa föreningar som huvudsakligen driver rörelse är berättigade till avdrag även för den utdelning som utgår i förhållande till inbetalade insatser i föreningen och att föreningarna genom särskilda s. k. förlagsinsatser har möjlighet att ta upp riskkapital även från andra än medlemmar. Genom dessa bestämmelser har de kooperativa företagen fått möjlighet att lämna större utdelning än tidigare, något som bör motivera medlemmarna att öka sina kapitalinsatser i föreningen. Något skäl att medge särskilda skattelättnader för nystartade kooperativa företag föreligger enligt utskottets mening inte, och utskottet avstyrker följaktligen bifall till motion Sk321.

Produktionsfaktorsskatt

Motionärerna bakom motion Sk318, Lars Werner m.fl. (vpk) och motion Sk350, Alf Svensson (c) tar upp frågan om en produktionsfaktorskatt. I den förra motionen begärs, med hänvisning till att en produktionsbeskattning skulle ge de lönearbetande minskade marginaleffekter, ett riksdagsuttalande om övergång till produktionsbeskattning och i den senare hemställer motionären om en utredning i samma syfte. Av den inledningsvis lämnade redogörelsen framgår att regeringen i december förra året tillkallade en utredning om reformerad företagsbeskattning. I utredningens uppdrag ingår att pröva möjligheterna att åstadkomma en mer likformig beskattning av arbete och kapital i syfte bl. a. att skapa ett bredare skatteunderlag och sänkta skattesatser. Utredningsyrkandet i motion Sk350 är härigenom

SkU 1985/86:28

tillgodosett. Något riksdagsuttalande om övergång till produktionsfaktorskatt finner utskottet i avvaktan på utredningsresultatet inte lämpligt. Utskottet avstyrker därför motionerna Sk318 och Sk350 i denna del.

Vinstandelssystem

Olle Grahn m. fl. (fp, m) anser att man genom ändrade beskattningsregler bör underlätta inrättandet av frivilliga vinstandelssystem och begär i motion Sk246 utredning i sådant syfte. I motion Sk322 begär Christer Eirefelt m. fl. (fp) ett tillkännagivande av riksdagen med samma innebörd. Motionärerna begär också ett klarläggande av att vinstandelar inte skall beläggas med arbetsgivaravgifter.

Yrkanden om att via beskattningen främja tillkomsten av frivilliga vinstandelssystem har tidigare och senast förra våren avstyrkts av utskottet med hänvisning till att ett ställningstagande i fråga om den skattemässiga behandlingen av vinstandelar borde anstå i avvaktan på närmare erfarenheter av löntagarfonderna. Utskottet vidhåller denna uppfattning. Under senare år har intresset för frivillig vinstdelning trots vinstdelningsskatten ökat mycket starkt. Enligt utskottets mening saknas för närvarande anledning att via skattesystemet ytterligare stimulera frivillig vinstdelning. Utskottet avstyrker därför — och med hänvisning till att frågan om arbetsgivaravgifter på vinstandelar enligt vad som framgår av proposition 1985/86:130 kommer att ses över - motion Sk246 och yrkandena 4 och 5 i motion Sk322.

Försäkringar

Nuvarande regler i fråga om egenföretagares pensionsförsäkringspremier innebär att den som driver rörelse eller jordbruk utan förmedling av aktiebolag eller ekonomisk förening får göra avdrag för pensionsförsäkringspremier i form av allmänt avdrag.

Förste vice talmannen Ingegerd Troedsson m. fl. (m) yrkar i motion Sk220 att egenföretagares pensionsförsäkringspremier skall utgöra avdragsgill kostnad i inkomstslaget rörelse fr. o. m. 1987 års taxering. Likartade yrkanden återfinns i motionerna Sk267 av Stig Josefson (c) och Sk255 av Kjell Johansson och Christer Eirefelt (båda fp). Stig Josefson vill att regeringen begär förslag om avdragsrätt för pensionsförsäkringspremier i förvärvskälla, medan Kjell Johansson och Christer Eirefelt yrkar lagstiftning av innebörd att egenföretagares kostnader för egen pensions- och gruppsjukförsäkring får dras av i inkomstslaget rörelse. Marianne Karlsson m. fl. (m, fp, c) slutligen begär i motion Sk245 en utredning om möjligheterna att medge avdragsrätt för premier avseende s. k. kompanjonsförsäkringar.

I samband med att skatteutskottet tidigare prövat frågan om egenföretagares pensionsförsäkringspremier har utskottet vid upprepade tillfällen pekat på att den övre gränsen vid beräkning av ATP-avgift numera slopats och att frågan om rätten till avdrag för premierna härigenom får anses ha kommit i ett annat läge än tidigare. Utskottet har också framhållit att den nuvarande ordningen, som innebär att premierna för egenföretagares pensionering ingår i underlaget för beräkning av egenavgifter, är otillfredsställande från

SkU 1985/86:28

likformighets- och rättvisesynpunkt och att en ändring av bestämmelserna därför är önskvärd. Utskottet vidhåller denna uppfattning.

Som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen har företagsskattekommittén presenterat en principskiss för beskattning av egenföretagare enligt en s. k. staketmodell innebärande bl. a. att egenföretagaren i princip jämställs med en löntagare. En staketmodell vid beskattningen skulle kunna lösa den i motionerna aktualiserade frågan om egenföretagares avdrag för pensionsförsäkringspremier. Införandet av en staketmodell är emellertid en fråga som måste ses på lång sikt, och den olikformighet i fråga om pensionsförsäkringspremiers behandling i avdragshänseende som för närvarande råder bör enligt utskottets mening lösas utan onödigt dröjsmål. Enligt utskottet bör det vara möjligt att åstadkomma åtminstone en provisorisk lösning i avvaktan på den omläggning av beskattningen av enskild näringsverksamhet som kan bli resultatet av företagsskattekommitténs arbete.

I ett nyligen avlämnat betänkande (SOU 1985:63) Tjänstepension — tryggande och beskattning — har utredningen om beskattning av tjänstepensioner lagt fram förslag om delvis nya civil- och skatterättsliga regler avseende tryggande av tjänstpensionsåtaganden. Förslaget är för närvarande föremål för remissbehandling. Frågan om egenföretagares pensionskostnader har visst samband med de frågeställningar som tas upp i betänkandet. Utskottet förutsätter därför att regeringen i samband med beredningen av detta utredningsförslag också tar upp frågan om den skattemässiga behandlingen av egenföretagares pensionsförsäkringspremier. Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat motionerna Sk220, Sk255 och Sk267. Någon särskild åtgärd med anledning av motionerna finner utskottet inte påkallad, varför utskottet avstyrker dem.

Som utskottet tidigare framhållit får frågan om kompanjonsförsäkringars skattemässiga behandling anses ligga inom företagsskattekommitténs utredningsuppdrag. Någon anledning att bifalla utredningsyrkandet i motion Sk245 föreligger därför inte, varför utskottet avstyrker också denna motion.

A-inkomst och B-inkomst

Nettointäkten av jordbruksfastighet och av rörelse är i sin helhet antingen A-inkomst eller B-inkomst för den skattskyldige, allt efter omfattningen av den skattskyldiges egna arbete i förvärvskällan. Viss intäkt (t. ex. arrende) kan således inte ”brytas ut” och hänföras till B-inkomst, medan återstoden av nettointäkten av förvärvskällan hänförs till A-inkomst.

Karl-Gösta Svenson och förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (båda m) framhåller i motion Sk232 att det inte kan vara rimligt att några enstaka försäljningar av exempelvis ett parti egenavverkade julgranar eller enstaka djuförsäljningar skall medföra att hela nettointäkten av en fastighet hänförs till A-inkomst, även om intäkterna av fastigheten regelmässigt utgörs av arrende. De yrkar därför att inkomst av jordbruksfastighet och av rörelse fr. o. m. 1987 års taxering delas upp på A- resp. B-inkomst.

Bestämmelsen om att nettointäkt av jordbruksfastighet och av rörelse skall i sin helhet utgöra antingen A-inkomst eller B-inkomst har tillkommit av administrativa skäl. Det torde nämligen vara mycket svårt att med någon

SkU 1985/86:28

grad av säkerhet avgöra hur mycket av en nettointäkt som i enskilda fall skall SkU 1985/86:28 hänföras till inkomst av eget arbete i AFL:s mening. Utskottet finner den nuvarande ordningen, som innebär att nettointäkten skall hänföras till A-inkomst endast om den skattskyldige varit verksam i förvärvskällan i ej blott ringa omfattning och eljest i sin helhet till B-inkomst, välgrundad.

Utskottet avstyrker därför motionen.

Medhjälpande make

Enligt bestämmelser som riksdagen antog 1976 skall i ett fåmansföretag den av makarna som haft den ledande ställningen i företaget beskattas för hela inkomsten om förhållandena inte är sådana att båda makarna skall anses som företagsledare. Medhjälpande make får deklarera och beskattas för sin del av inkomsten om han eller hon utfört arbete i förvärvskällan minst 400 timmar under beskattningsåret. För medhjälpande make får tas upp högst så stort belopp som svarar mot värdet av arbetsinsatsen. Motsvarande regler gäller för inkomstfördelningen i en rörelse eller ett jordbruk som drivs utan förmedling av en juridisk person.

Gullan Lindblad och Göthe Knutson (båda m) yrkar i motion Sk287 att timregeln i medhjälparfallen slopas.

I samband med att man slopade den faktiska sambeskattningen av makar i fråga om inkomst av jordbruksfastighet och av rörelse begränsade man också möjligheterna till inkomstuppdelning mellan dem i de fall som inte berördes av den faktiska sambeskattningen. De nuvarande reglerna skall ses som en kompromiss i syfte att tillgodose berättigade krav på individuell beskattning av arbetsinkomster och på neutralitet mellan olika företagsformer och att samtidigt hindra obehörig inkomstuppdelning. Enligt utskottets mening är timregeln välmotiverad, varför utskottet avstyrker bifall till motionen i denna del. Utskottet vill i sammanhanget erinra om att en omprövning av 400-timmarsregeln ingår i företagsskattekommitténs utredningsuppdrag.

Partrederi

Ett rederi som inte drivs i bolagsform beskattas enligt gällande rätt hos de olika delägarna med belopp som motsvarar vars och ens andel av rederiets inkomst. Inkomsten beskattas i den kommun där rederiet haft fast driftställe eller — om sådant undantagsvis saknas - i den skattskyldiges hemortskommun. Detta innebär att en delägare vid den kommunala taxeringen i regel kan få avdrag för underskott i rederiet endast om han är bosatt i den kommun där rederiet har sitt fasta driftställe.

För sjöfartsnäringen gäller särskilda regler som har till syfte att förhindra skatteflykt genom bl. a. kontraktsavskrivning. En redogörelse för dessa regler, som antogs av riksdagen 1973, har lämnats ovan (s. 16).

Gösta Andersson m. fl. (c) yrkar i motion Sk290 att partrederi i beskattningshänseende skall anses sakna fast driftställe. Ett yrkande av samma innebörd ställer Sonja Rembo m.fl. (m) i motion Sk294. I samma motion yrkas också att delägarskap i flera partrederier skall anses utgöra en förvärvskälla. Motionärerna begär också att företagsskattekommittén skall erhålla tilläggsdirektiv att med förtur se över 1973 års regler för partredares

beskattning i syfte att underlätta finansieringen av partrederier.

Den av företagsskattekommittén presenterade staketmodellen för beskattning av enskild näringsverksamhet innebär att all näringsverksamhet som en fysisk person bedriver skall utgöra en förvärvskälla och beskattas i näringsidkarens hemortskommun. Om en sådan beskattning genomförs kommer den i motionerna aktualiserade frågan om rätt beskattningsort att automatiskt lösas. När utskottet vid förra riksmötet behandlade motioner om rätt beskattningsort för partrederi betonade utskottet (jfr ovan s. 16 f) särskilt partrederiernas akuta situation och utskottet underströk också vikten av att regeringen ägnade frågan speciell uppmärksamhet. Partrederiernas finansieringsproblem är alltjämt allvarligt. Utskottet anser således att man så snart som möjligt bör söka komma fram till lösningar som kan förbättra partrederiernas ekonomiska ställning. En staketmodell vid beskattningen torde, som utskottet tidigare framhållit, kunna bli verklighet först om flera år. Med hänsyn härtill och då frågan om rätt beskattningsort ofta torde vara av avgörande betydelse för partrederiernas ekonomiska situation bör man söka lösa denna fråga innan man tar slutlig ställning till den av företagsskattekommittén aktualiserade staketmetoden. Utskottet vill erinra om att bostadskommittén i ett nyligen framlagt slutbetänkande (SOU 1986:4-6) föreslagit att man från kapitalinkomster i hemortskommunen skall få dra av underskott av småhus i annan kommun. Enligt utskottets mening finns det av bl. a. administrativa skäl anledning överväga om inte en sådan rätt att kvitta underskott mot överskott bör kunna tillämpas också på andra inkomstslag än kapital. Utskottet förutsätter således att regeringen i samband med beredningen av bostadskommitténs betänkande också tar upp frågan om en mer generell rätt till kvittning av underskott mellan kommuner.

Vad särskilt angår den i motion Sk294 aktualiserade frågan om översyn av 1973 års skatteregler avseende partrederierna vill utskottet nu liksom förra året hänvisa till att företagsskattekommittén enligt sina direktiv har att undersöka vad som kan göras för att underlätta familjeföretagens försörjning med riskvilligt kapital och att kommittén i samband därmed också torde komma att ta upp 1973 års regler till prövning.

Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat motion Sk290 i denna del och motion Sk294. Någon riksdagen åtgärd med anledning av motionerna finner utskottet inte påkallad.

Tidpunkt för inbetalning av medel på allmänt investeringskonto

En förutsättning för att ett skattskyldig! företag eller en enskild rörelseidkare skall få avdrag för avsättning till investeringsfond eller investeringsreserv är att inbetalning görs på särskilt bakkonto senast den dag då företaget eller den enskilde rörelseidkaren eller jordbrukaren skall avlämna allmän självdeklaration för det beskattningsår som avsättningen avser. Under vissa förutsättningar kan inbetalning göras fram till den 30 juni under taxeringsåret i fråga. För handelsbolag gäller den 31 mars taxeringsåret som sista inbetalningstidpunkt.

SkU 1985/86:28

3 Riksdagen 1985186. 6 sami. Nr 28

Marianne Andersson och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (båda c) yrkar i motion Sk223 att tidsgränsen den 31 mars för handelsbolag slopas. Samma yrkande men avseende också kommanditbolag ställer Kjell A Mattsson i motion Sk251.

Avdrag för avsättning till allmän investeringsreserv beräknas — såvitt avser handelsbolag — med hänsyn till den behållna inkomst hos bolaget som vid taxeringen skall fördelas mellan delägarna. Dessa kan ha att avlämna självdeklaration vid olika tidpunkter. Med hänsyn härtill är ett borttagande av en sista inbetalningstidpunkt för handels- och kommanditbolag enligt utskottets mening olämpligt, och utskottet avstyrker därför motionerna.

Ianspråktagande av investeringsfond

Allmän investeringsfond som avsatts i viss förvärvskälla får enligt gällande bestämmelser tas i anspråk i samma förvärvskälla eller i annan förvärvskälla inom inkomstslagen jordbruksfastighet och rörelse. Om särskilda skäl föreligger kan regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, statens industriverk medge att allmän investeringsfond tas i anspråk också i annan förvärvskälla.

Bengt Rosén och Lars Ernestam (båda fp) yrkar i motion Sk312 att de bestämmelser om ianspråkttagande av investeringsfond som gäller i fråga om inkomstslagen jordbruksfastighet och rörelse skall tillämpas också i fråga om annan fastighet när den används till uthyrning för industriellt ändamål.

Enligt vad utskottet erfarit medges för närvarande tillstånd att ta i anspråk investeringsfond i inkomstslaget annan fastighet till den del fastigheten används av ett företag inom samma koncern. Om fastigheten används för annat än den egna verksamheten medges däremot i princip inte tillstånd att använda investeringsfondsmedel i förvärvskällan. Enligt utskottets mening kan några vägande invändningar knappast göras mot gällande bestämmelser som de tillämpas i praktiken, varför utskottet avstyrker bifall till motionen. Utskottet vill i sammanhanget emellertid erinra om att den nyligen tillsatta utredningen om en reformerad företagsbeskattning enligt sina direktiv bl. a. har att ta ställning till vilka ändringar i skattereglerna som kan göras för att stimulera ökad rörlighet av kapital mellan olika företag och branscher.

Värdeminskning

Avdrag för årlig värdeminskning av byggnad beräknas enligt avskrivningsplan till viss procent av anskaffningsvärdet och bestäms med utgångspunkt i den tid som byggnaden anses kunna utnyttjas. Utgifter för anskaffande av maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier dras i regel av genom årliga värdeminskningsavdrag enligt bestämmelserna om räkenskapsenlig avskrivning eller restvärdeavskrivning. Om livslängden hos inventarierna kan beräknas uppgå till högst tre år (s. k. korttidsinventarier) får hela anskaffningskostnaden dras av på en gång.

Gudrun Norberg anser att reservelverk i jordbruk i avskrivningshänseende bör betraktas som korttidsinventarium och således kunna skrivas av direkt. Hon begär i motion Sk237 att riksdagen skall som sin mening ge regeringen detta till känna.

SkU 1985/86:28

34 Ett reservelverk torde regelmässigt vara av den beskaffenheten att det kan skrivas av enligt de för maskiner och inventarier gällande bestämmelserna. Det innebär i princip att avskrivning kan ske med 51 % av anskaffningsvärdet redan under de två första åren och att elverket kan vara helt avskrivet efter fem beskattningsår om beskattningsåret omfattar tolv månader. Enligt utskottets mening torde en sådan avskrivningstakt vara tillräcklig för att kompensera värdeminskningen, och utskottet avstyrker därför motionen.

Vård av anställd

Göran Ericsson (m) framhåller i motion Sk308 att arbetsgivares utgifter för vård och omsorg av anställda bör utgöra avdragsgill kostnad och att vården inte bör utgöra skattepliktig förmån för den anställde. Motionären begär utredning i syfte att åstadkomma regler med den innebörden.

Ett företags utgifter för företagshälsovård hänförs regelmässigt till personalkostnader och utgör därför en avdragsgill kostnad för företaget. Likaså torde en arbetsgivare som tecknar en privat sjukförsäkring för en arbetstagare vara berättigad till avdrag för premien. Omsorgskostnader av annat slag exempelvis kostnader för semesterhem o. d. är också avdragsgilla. Yrkandet att ett företags kostnader för vård och omsorgsinsatser skall vara avdragsgilla är således redan i huvudsak tillgodosett med de bestämmelser som gäller.

Kostnader för fri sjukvård eller fri tandvård som åtnjutits på grund av enskild tjänst utgör skattepliktig förmån bara om den utgått efter väsentligt förmånligare grunder än vad som gäller för statstjänstemän. Utskottet delar inte motionärens uppfattning att ett företags vård och omsorgsinsatser i övrigt bör undantas från beskattning hos arbetstagaren.

Medlemsavgift till arbetsgivarorganisation

Alf Svensson (c) begär i motion Sk350 förslag i syfte att uppnå likställighet mellan arbetsgivare och arbetstagare i fråga om avgifter till medlemsorganisation. Innebörden av yrkandet är - såvitt nu är i fråga - att arbetsgivarnas rätt till avdrag slopas.

Som utskottet vid upprepade tillfällen framhållit får den olikhet i beskattningshänseende mellan arbetsgivares och arbetstagares medlemsavgifter som tidigare kritiserats i bl. a. motioner till riksdagen anses vara i huvudsak undanröjd genom lagstiftningen om skattereduktion för fackföreningsavgift. Med hänsyn härtill och då utskottet inte är berett medverka till att vare sig arbetsgivarnas eller arbetstagarnas rätt till avdrag för medlemsavgifter slopas avstyrker utskottet motionen i denna del.

Aktiebolags räkenskapsår

Ett aktiebolag kan avsluta sitt räkenskapsår per den 30 april, den 30 juni eller den 31 augusti.

Ylva Annerstedt yrkar i motion Sk344 att ett aktiebolag skall ha rätt att avsluta alla sina inkomstslag per bokslutsdagen. Hon motiverar sitt yrkande med att inkomster av kapital och reavinster skall redovisas per kalenderår

SkU 1985/86:28

och att detta kan medföra att ett aktiebolag med ett räkenskapsår som inte överensstämmer med kalenderår skall påföras taxering olika år för å ena sidan kapitalinkomsten, reavinsten och å andra sidan rörelseinkomsten.

Utskottet vill med anledning av detta yrkande erinra om att regeringsrätten i ett 1980 avdömt mål (Aa 3) med tillämpning av äldre bestämmelser om räkenskapsår låtit en skattskyldig beträffande realisationsvinst vid försäljning av fastighet tillämpa samma brutna räkenskapsår som gällt för själva rörelsen. Med hänsyn härtill och då den fråga som tas upp i motionen aktualiserats också i framställning till regeringen saknas enligt utskottets mening anledning biträda motionsyrkandet.

Personalstiftelse

En förutsättning för att en personalstiftelse skall vara begränsat skattskyldig är - som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen (s. 25) - att den har till ändamål uteslutande att lämna understöd vid arbetslöshet, sjukdom eller olycksfall.

I motion Sk322 yrkar Christer Eirefelt m. fl. (fp) att personalstiftelser generellt jämställs med allemansfonder i skattehänseende. Dessa är i princip skattskyldiga för inkomst av fastighet och av rörelse.

En sådan utvidgning av den begränsade skattskyldigheten för personalstiftelser anser utskottet olämplig och utskottet avstyrker därför detta yrkande i motionen.

Rättegångskostnad i skatteprocess

I praxis har advokat- och rättegångskostnader ansetts avdragsgilla om de utgjort kostnader för förvärvande eller bibehållande av intäkter i viss förvärvskälla. Däremot har kostnader i bl. a. taxeringsmål inte ansetts avdragsgilla.

I motion Sk287 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (båda m) yrkas införande av avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för kostnad i skatteprocess.

Utskottet vill med anledning av detta yrkande endast hänvisa till vad justitieutskottet anfört i sitt betänkande JuU 1984/85:15 (se ovan s. 24 f). Mot bakgrund av justitieutskottets enhälliga uttalande förutsätter skatteutskottet att regeringen i lämpligt sammanhang också kommer att ta upp frågan om den skattemässiga behandlingen av kostnader i skatteprocess. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandet.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande arbetande kapital att riksdagen avslår motionerna 1985/86:Sk215 yrkande 4, 1985/ 86:Sk262, 1985/86:Sk268, 1985/86:Sk279 yrkande 12, 1985/86:Sk287 yrkande 2, 1985/86:Sk288 yrkande 1, 1985/86:Sk309, 1985/86:Sk320 yrkande 11,1985/86 :Sk322 yrkande 1 och 1985/86:Sk350 yrkande 14,

SkU 1985/86:28

2. beträffande generell sänkning av kapitalskatterna m. m.

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:Sk215 yrkandena 1-3, 1985/ 86:Sk260, 1985/86:Sk279 yrkande 14, 1985/86:Sk287 yrkande 3, 1985/86:Sk288 yrkande 5,1985/86:Sk305 yrkande 2 och 1985/86:Sk350 yrkande 12,

3. beträffande småföretagens beskattning

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:Sk215 yrkande 5 och 1985/ 86:Sk351,

4. beträffande bolagsbeskattningen

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:Sk279 yrkande 17 och 1985/86:Sk300 yrkandena 4 och 5,

5. beträffande förmögenhetsskatt för aktiebolag och ekonomiska föreningar

att riksdagen avslår motion 1985/86: Sk300 yrkande 3,

6. beträffande produktionsfaktorsskatt

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:Sk318 yrkande 2 och 1985/ 86:Sk350 yrkande 4,

7. beträffande vinstandelssystem

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:Sk246 och 1985/86:Sk322 yrkandena 4 och 5,

8. beträffande initiala skattelättnader för kooperativa företag att riksdagen avslår motion 1985/86:Sk321,

9. beträffande egenföretagares pensionsförsäkringspremier

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:Sk220, 1985/86:Sk255 och 1985/86:Sk267,

10. beträffande kompanjonsförsäkringar att riksdagen avslår motion 1985/86:Sk245,

11. beträffande A-inkomst och B-inkomst att riksdagen avslår motion 1985/86:Sk232,

12. beträffande fribelopp för egenföretagare

att riksdagen avslår motion 1985/86:Sk288 yrkande 2,

13. beträffande medhjälpande make

att riksdagen avslår motion 1985/86: Sk287 yrkande 4,

14. beträffande lön till barn

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:Sk238,1985/86:Sk320 yrkande 7 och 1985/86:Sk322 yrkande 2,

15. beträffande partrederi

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:Sk290 yrkande 1 och 1985/ 86:Sk294,

16. beträffande nyetableringskonto

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:Sk225 yrkande 4, 1985/ 86:Sk244 och 1985/86:Sk287 yrkande 5,

17. beträffande trädgårds- och jordbrukskonton

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:Sk329 och 1985/86:Sk334,

18. beträffande investeringsfondernas användning m. m. att riksdagen avslår

a. motionerna 1985/86:Sk216 och 1985/86:Sk261,

b. motion 1985/86:Sk322 yrkande 9,

SkU 1985/86:28

19. beträffande ianspråkttagande av investeringsfond i annan förvärvskälla att

riksdagen avslår motion 1985/86:Sk312,

20. beträffande rätt för partrederi att utnyttja investeringsfond att riksdagen avslår motion 1985/86:Sk290 yrkande 2,

21. beträffande nyetableringskostnader m. m. för egenföretagare att riksdagen avslår motion 1985/86:Sk225 yrkandena 1 och 2,

22. beträffande inbetalning av medel på allmänt investeringskonto att riksdagen avslår motionerna 1985/86:Sk223 och 1985/86:Sk251,

23. beträffande arbetsrättsligt skadestånd

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:Sk287 yrkande 6, 1985/ 86:Sk320 yrkande 8, 1985/86:Sk322 yrkande 3 och 1985/86:Sk355,

24. beträffande kulturstöd

att riksdagen avslår motion 1985/86:Sk236,

25. beträffande avskrivning av reservelverk i jordbruk att riksdagen avslår motion 1985/86:Sk237,

26. beträffande vårdinsatser för anställda att riksdagen avslår motion 1985/86:Sk308,

27. beträffande medlemsavgift till arbetsgivarorganisation att riksdagen avslår motion 1985/86: Sk350 yrkande 10,

28. beträffande personalstiftelser

att riksdagen avslår motion 1985/86:Sk322 yrkande 6,

29. beträffande beskattningsår

att riksdagen avslår motion 1985/86:Sk344,

30. beträffande rättegångskostnad i skatteprocess att riksdagen avslår motion 1985/86:Sk287 yrkande 7.

Stockholm den 11 mars 1986 På skatteutskottets vägnar Jan Bergqvist

Närvarande: Jan Bergqvist (s), Bo Forslund (s), Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Torsten Karlsson (s), Bo Lundgren (m), Anita Johansson (s), Karl Björzén (m), Karl-Anders Petersson (c), Tommy Franzén (vpk), Bruno Poromaa (s), Sverre Palm (s), Kjell Nordström (s), Leif Olsson (fp) och Margit Gennser (m).

SkU 1985/86:28

38 Reservationer

SkU 1985/86:28

Arbetande kapital (mom. 1)

1. Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Karl Björzéen (m), Karl-Anders Petersson (c), Leif Olsson (fp) och Margit Gennser (m) anser

dels att utskottet i fråga om arbetande kapital bort anföra följande:

Under senare år har i motioner till riksdagen ställts årligen återkommande yrkanden om slopande av kapitalskatterna på arbetande kapitel. Man har därvid genomgående hänvisat till att företagskommittén, som undersökt olika beskattningsmodeller i syfte att bryta kapitalbeskattningens negativa effekter på näringslivet, kommit fram till att den bästa lösningen härvidlag var att i princip helt undanta arbetande kapital i mindre och medelstora företag från förmögenhetsbeskattning. Man har också pekat på att den kritik som framförts mot kommitténs förslag i stor utsträckning gällde dess tekniska utformning och mindre rörde sig om invändningar i sak.

Utskottet delar den av företagsskattekommittén och i flera motioner framförda uppfattningen att kapitalskatterna utgör en allvarlig belastning för företagen. En nödvändig förutsättning för att lönsamheten i mindre företag skall kunna bevaras och för att företagen skall kunna göra sig gällande i en allt mer hårdnande konkurrens, internationellt och inom landet, är att de har tillgång till riskvilligt kapital och det tillgodoser man bäst genom att sänka kapitalskatterna. Mot bakgrund av de företagsskatteskärpningar i form av kraftigt höjda förmögenhets-, arvs- och gåvoskatter och försämrade konsolideringsmöjligheter i andra hänseenden som riksdagen beslutat under senare år finner utskottet ett borttagande av förmögenhetsskatten på arbetande kapital nu mer angeläget än någonsin. Det skattebortfall som en sådan åtgärd kan väntas medföra torde vara mycket försumbart.

Utskottet tillstyrker med det anförda att förmögenhetsskatten på arbetande kapital i mindre och medelstora företag slopas. Förslag av den innebörden bör så snart som möjligt föreläggas riksdagen.

dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1985/86:Sk279 yrkande 12, 1985/86:Sk309, 1985/86:Sk320 yrkande 11 och 1985/86:Sk350

yrkande 14 samt med anledning av motionerna 1985/86:Sk215 yrkande4, 1985/86:Sk262, 1985/86:Sk268, 1985/86:Sk287 yrkande 2, 1985/86:Sk288 yrkande 1 och 1985/86:Sk322 yrkande 1 hos regeringen begär förslag så snart som möjligt om slopande av förmögenhetsskatten på arbetande kapital i mindre och medelstora företag.

Generell sänkning av kapitalskatterna m. m. (mom. 2)

2. Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Karl Björzén (m), Karl-Anders Petersson (c), Leif Olsson (fp) och Margit Gennser (m) anser

dels att utskottet i fråga om en generell sänkning av kapitalskatterna bort anföra följande:

Den avsevärda skärpning av kapitalskatterna som riksdagen genomförde hösten 1982 har otvivelaktigt medfört betydande svårigheter för familjeföretagen att klara generationsskiften i företagen. Många företagare saknar möjlighet att ta ut löner av den storlek som krävs för att nettot efter skatt skall räcka till för att betala de höga kapitalskatterna. Med hänsyn härtill och till vad utskottet tidigare anfört i fråga om det arbetande kapitalet i mindre och medelstora företag tillstyrker utskottet en generell sänkning av kapitalskatterna. Utskottet förutsätter att förslag om sådan sänkning så snart som möjligt föreläggs riksdagen.

dels att utskottet under mom. 2 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:Sk260 samt med anledning av motionerna 1985/86:Sk215 yrkandena 1-3, 1985/ 86:Sk279 yrkande 14, 1985/86:Sk287 yrkande 3, 1985/86:Sk288 yrkande 5, 1985/86:Sk305 yrkande 2 och 1985/86:Sk350 yrkande 12 hos regeringen begär förslag snarast om en generell sänkning av förmögenhets-, arvs- och gåvoskatterna.

Småföretagens beskattning (mom. 3)

3. Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Karl Björzén (m), Karl-Anders Petersson (c), Leif Olsson (fp) och Margit Gennser (m) anser

dels att utskottet i fråga om småföretagens beskattning bort anföra följande: Utskottet har i det föregående understrukit angelägenheten av att småföretagen ges möjligheter att bygga upp ett eget kapital och i sådant syfte tillstyrkt att förmögenhetsskatten på arbetande kapital slopas och att förmögenhets-, arvs- och gåvoskatterna generellt sänks. På företagsskatteområdet kan emellertid åtskilligt mer göras för att stärka fåmansföretagens ekonomiska ställning och därmed förbättra deras konkurrenskraft gentemot utlandet. Enligt utskottets mening finns det sålunda skäl att ytterligare underlätta de mindre företagens möjligheter att bygga upp obeskattade reserver, att avskaffa dubbelbeskattningen av och återinföra den tidigare gällande rätten till skattereduktion för aktieutdelning och att avskaffa vinstdelnings- och fastighetsskatterna. Andra bestämmelser som är i behov av revidering är reglerna om bilförmån och om traktamentsbeskattning. Även reglerna om handelsbolag bör enligt utskottets mening ses över. Målet för en revidering bör vara att skapa mer nyanserade regler och att åstadkomma en så långt möjligt likvärdig behandling av fåmansföretagen och andra kategorier företag. Man bör också se till att skatteadministrationen kraftigt förenklas.

Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till motion Sk351. Härigenom är också motion Sk215 i denna del tillgodosedd.

dels att utskottet under mom. 3 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:Sk351 och med anledning av motion 1985/86:Sk215 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad i förstnämnda motion anförts i fråga om förutsättningarna för utveckling av småföretag.

SkU 1985/86:28

40 Bolagsbeskattningen (mom. 4)

4. Bo Lundgren, Karl Björzén och Margit Gennser (alla m) anser

dels att utskottet i fråga om bolagsbeskattningen bort anföra följande:

Den höga formella bolagsskattesatsen medför negativa inlåsningseffekter. Beskattningens utformning innebär för de vinstgivande företagen ett incitament att behålla det genererade vinstkapitalet inom företaget i stället för att dela ut det. Härigenom minskar kapitalets rörlighet.

Utskottet delar den i motion Sk279 framförda uppfattningen att man bör överväga att successivt sänka bolagsskattesatsen samtidigt som man något begränsar bolagens möjligheter att avsätta medel till fonder. Därmed breddar man skattebasen och ökar kapitalets rörlighet, vilket i sin tur befrämjar en god strukturutveckling i näringslivet.

Utskottet tillstyrker med det anförda motion Sk279 i denna del. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 4 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:Sk279 yrkande 17 och med avslag på motion 1985/86:Sk300 yrkandena 4 och 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört i fråga om bolagsbeskattningen.

5. Tommy Franzén (vpk) anser

dels att utskottet i fråga om bolagsbeskattningen bort anföra följande: Sverige har en bolagsskatt som i jämförelse med andra industrialiserade västländer är låg. Bolagen, framför allt de stora, redovisar årligen stora vinster samtidigt som de lönearbetande får vidkännas reallönesänkningar. Det verkliga utfallet av skatt på dessa vinster är dock lågt. Orsaken står mest att finna i de stora avdragsmöjligheter som ges men även i en förhållandevis låg skattesats. En skärpning av bolagsskatten är enligt utskottets mening därför nödvändig liksom en breddning av skatteunderlaget. Utskottet tillstyrker således motion Sk300 såvitt nu är i fråga. Förslag av nu angiven innebörd bör föreläggas riksdagen i så god tid att nya bestämmelser kan träda i kraft vid halvårsskiftet i år. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

deb att utskottet under mom. 4 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motion 1985/86:Sk300 yrkandena4 och 5 samt med avslag på motion 1985/86: Sk279 yrkande 17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört i fråga om bolagsbeskattningen.

Förmögenhetsskatt för aktiebolag och ekonomiska föreningar (mom. 5)

6. Tommy Franzén (vpk) anser

dels att utskottet i fråga om förmögenhetsskatt för aktiebolag och ekonomiska föreningar bort anföra följande:

De likvida medlen i bolagen uppgår för närvarande till omkring 200miljarder kr., ett kapital som i mycket stor omfattning nyttjas i 4 Riksdagen 1985/86.6sami. Nr 28

SkU 1985/86:28

spekulativa syften i stället för att man använder dem i produktionen och SkU 1985/86:28 därigenom skapar nya arbetstillfällen. En stor del av bolagens förmögenheter skulle, om de redovisats av delägarna, ha beskattats. Utskottet delar motionärernas uppfattning att frågan om en förmögenhetsskatt för juridiska personer bör utredas i syfte att motverka de enorma förmögenhetsöverföringar och koncentrationer som för närvarande pågår i samhället.

dels att utskottet under mom. 5 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:Sk300 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört i fråga om förmögenhetsskatt för juridiska personer.

Produktionsfaktorsskatt (mom. 6)

7. Tommy Franzén (vpk) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar i sista stycket på s. 29 med ”Av den” och slutar på s. 30 med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion Fi218, som innehåller motiveringen för yrkande 2 i motion Sk318 måste en produktionsbeskattning anses vara förenad med betydande fördelar. Man skulle med en sådan skatt minimera marginaleffekterna för de lönearbetande. Löneökningar, ersättningar för obekväm arbetstid m. m. skulle ge ett väsentligt större tillskott, när skatterna sänks och detta i sin tur skulle underlätta lönerörelserna. Ett system med produktionsbeskattning är dessutom ägnat att ge nödvändiga och önskvärda möjligheter att styra samhällsekonomin. De nuvarande arbetsgivaravgifterna, som drabbar de arbetskraftsintensiva verksamheterna kraftigt och högindustrialiserade lågt, skulle ersättas inom detta system. Tekniken skulle komma att beskattas till skillnad mot nu. Det lönsamma i att ersätta människors arbete med automatik skulle minska. Yrkesskickligheten skulle kunna kvarhållas och utvecklas.

Av det anförda framgår att utskottet delar motionärernas uppfattning att man bör övergå till produktionsbeskattning. Utskottet tillstyrker således motion Sk318 i denna del. Härigenom tillgodoses också motion Sk350 i motsvarande del.

dels att utskottet under mom. 6 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:Sk318 yrkande 2 och med anledning av motion 1985/86:Sk350 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad i förstnämnda motion anförts om en övergång till produktionsbeskattning.

Vinstandelssystem (mom. 7)

8. Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Karl Björzén (m), Karl-Anders Petersson (c), Leif Olsson (fp) och Margit Gennser (m) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 30 som börjar med ”Yrkanden om” och slutar med ”motion Sk322” bort ha följande lydelse.

Utskottet ser det som en självklarhet att ett frivilligt andel-i-vinstsystem

för de anställda i företagen vida måste vara att föredra framför det starkt centraliserade system av offentligt aktieinnehav som man nu är i färd med att bygga upp genom löntagarfonderna. Löntagarfonderna motverkar inte den maktkoncentration man inom regeringen säger sig vilja sätta stopp för. De skapar inte heller något ökat individuellt ägande. Alla skäl talar således enligt utskottets mening för att man slopar löntagarfonderna. Genom att de anställda blir delägare i det egna företaget ökas arbetsmotivationen och effektiviteten i företagen kan förbättras. Utskottet anser i likhet med motionärerna att man bör underlätta inrättandet av frivilliga vinstandelar i företagen genom ändrade beskattningsregler. Utskottet tillstyrker också yrkandet i motion Sk322 att vinstandelar inte beläggs med arbetsgivaravgifter. Härav följer att de inte heller skall berättiga till sociala förmåner. Avslutningsvis vill utskottet understryka att syftet med vinstandelar inte får vara att kringgå gällande regler om beskattning av löneinkomster.

dels att utskottet under mom. 7 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:Sk322 yrkandena 4 och 5 och med anledning av motion 1985/86:Sk246 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört i fråga om vinstandelar.

Initiala skattelättnader för kooperativa företag (mom. 8)

9. Stig Josefson och Karl-Anders Petersson (båda c) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 29 som börjar med ”Utskottet vill” och slutar med ”motion Sk321” bort ha följande lydelse: Motionärerna har i motion Sk306 utförligt motiverat sitt yrkande. De pekar på kooperationens betydelse i olika hänseenden och menar att tillkomsten av kooperativa företag inte bör onödigtvis försvåras. Utskottet, som delar motionärernas uppfattning, vill erinra om att kooperationsutredningen i sitt betänkande (SOU: 1981:60) Kooperationen i samhället lade fram vissa förslag på skatteområdet i syfte att underlätta uppbyggandet av eget kapital i ekonomiska föreningar. Dessa förslag har ännu inte lett till lagstiftning. Mot den bakgrunden anser utskottet sig böra förorda att den i motionen aktualiserade frågan blir föremål för utredning. Utskottet tillstyrker således motionen.

dels att utskottet under mom. 8 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:Sk321 hos regeringen begär utredning av frågan om initiala skattelättnader för kooperativa företag.

Egenföretagares pensionsförsäkringspremier (mom. 9)

10. Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Karl Björzén (m), Karl-Anders Petersson (c), Leif Olsson (fp) och Margit Gennser (m) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s.30 med ”1 samband” och slutar på s. 31 med ”avstyrker dem” bort ha följande lydelse: Frågan om den skattemässiga behandlingen av egenföretagens pensions -

SkU 1985/86:28

försäkringspremier har under en följd av år återkommande prövats av riksdagen. Utskottet konstaterade senast vid förra riksmötet (SkU 1984/ 85:41) att den nu gällande ordningen, som innebär att pensioner för egenföretagares pensionering ingår i underlaget för beräkning av egenavgifter, var otillfredsställande från likformighets- och rättvisesynpunkt och att en ändring av bestämmelserna därför var önskvärd. En sådan ändring av bestämmelserna bör enligt utskottets mening nu genomföras så snart som möjligt och utan att man avvaktar resultatet av ytterligare utredningsarbete. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 9 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionerna 1985/86:Sk220, 1985/ 86:Sk255 och 1985/86:Sk267 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört i fråga om egenföretagares pensionsförsäkringspremier.

A-inkomst och B-inkomst (mom. 11)

11. Bo Lundgren, Karl Björzén och Margit Gennser (alla m) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 31 med ”Bestämmelsen om” och slutar på s. 32 med ”därför motionen” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att nu gällande bestämmelser i fråga om A- och B-inkomst kan leda till anmärkningsvärda och från rättvisesynpunkt otillfredsställande resultat. Det kan som motionärerna framhåller inte vara rimligt att en intäkt som regelmässigt utgörs av arrende och således är att hänföra till B-inkomst till följd av enstaka affärstransaktioner skall i sin helhet omvandlas till A-inkomst. Utskottet anser således i likhet med motionärerna att en ändring av bestämmelserna bör ske så att inkomsten kan delas upp på inkomst av eget arbete enligt AFL:s mening och annat förvärvsarbete. Förslag av den innebörden bör föreläggas riksdagen i sådan tid, att nya bestämmelser kan tillämpas fr. o. m. 1987 års taxering. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 11 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motion 1985/86:Sk232 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Fribelopp för egenföretagare (mom. 12)

12. Stig Josefson och Karl-Anders Petersson (båda c) anser

dels att utskottet i fråga om fribelopp för egenföretagare bort anföra följande:

För löntagare gäller att de är berättigade till ett schablonavdrag vid beskattningen om 1000 kr. vid 1986 års taxering. Fr. o. m. 1987 års taxering höjs avdraget till 3000 kr. inkl. kostnader för resor till och från arbetet. En grundprincip i svensk skattelagstiftning är att beskattningen skall vara rättvis och likformig. Det är med hänsyn härtill anmärkningsvärt att regeringen inte lagt fram förslag om ett skattefritt bottenbelopp också för egenföretagare.

SkU 1985/86:28

44 En skattelättnad i huvudsak motsvarande den som gäller för löntagare skulle kunna uppnås om man befriade inkomster intill visst belopp från den 2-procentiga löneavgiften.

Utskottet tillstyrker således motion Sk288 i denna del.

dels att utskottet under mom. 12 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:Sk288 yrkande 2 hos regeringen begär förslag om befrielse för egenföretagare från löneavgift i enlighet med vad i motionen anförts.

Medhjälpande make (mom. 13)

13. Kjell Johansson (fp), Bo Lundgren (m), Karl Björzén (m), Leif Olsson (fp) och Margit Gennser (m) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 32 som börjar med ”1 samband” och slutar med ”företagsskattekommitténs utredningsuppdrag” bort ha följande lydelse:

I likhet med motionärerna anser utskottet att begränsningen av möjligheten att dela upp inkomsten mellan makar i fåmansföretag leder till effekter som från rättvise- och jämställdhetssynpunkt inte kan accepteras. I praxis ställs också mycket höga krav för att gemensam verksamhet skall anses föreligga. Utskottet anser att timregeln i medhjälparfallet utan olägenhet kan slopas och tillstyrker således motionen.

dels att utskottet under mom. 13 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:Sk287 yrkande 4 hos regeringen begär förslag om slopande av den timregel som för närvarande gäller för att medhjälpande make skall bli beskattad för värdet av sin arbetsinsats i ett fåmansföretags verksamhet.

Lön till barn (mom. 14)

14. Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Karl Björzén (m), Karl-Anders Petersson (c), Leif Olsson (fp) och Margit Gennser (m) anser

dels att utskottet i fråga om lön till barn bort anföra följande:

För att avdrag i rörelsen skall beviljas för värdet av arbete som ett barn utför i ett föräldraägt företag krävs att barnet har fyllt 16 år. Ersättningen läggs annars till någon av föräldrarnas inkomst och blir där marginalbeskattad.

I likhet med motionärerna anser utskottet att det finns goda skäl att sänka denna åldersgräns. Man kan därigenom ge fler ungdomar möjlighet att få arbete i föräldrarnas företag och därigenom minska ungdomsarbetslösheten. Utskottet tillstyrker således att åldersgränsen sänks till 15 år. Förslag härom bör så snart som möjligt föreläggas riksdagen.

SkU 1985/86:28

dels att utskottet under mom. 14 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:Sk238 samt med anledning av motionerna 1985/86:Sk320 yrkande 7 och 1985/86:Sk322 yrkande 2 hos regeringen begär förslag om sänkning från 16 till 15 år av den åldersgräns som för närvarande gäller för rätt till avdrag för lön till barn som arbetar i föräldraägt företag.

Partrederi (morn. 15)

15. Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Karl Björzén (m), Karl-Anders Petersson (c), Leif Olsson (fp) och Margit Gennser (m) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 33 som börjar med ”Den av” och slutar med ”inte påkallad” bort ha följande lydelse:

När utskottet vid förra riksmötet behandlade frågor om partrederiernas skatteförhållanden betonade utskottet, som uppvaktades i ärendet av representanter för rederinäringen, mycket starkt partrederiernas akuta situation och underströk vikten av att regeringen ägnade frågan speciell uppmärksamhet.

Om företagsskattekommitténs förslag om en staketmetod vid beskattning av enskild näringsverksamhet blir verklighet löser man automatiskt frågan om rätt beskattningsort för partrederi. Frågan om en staketmodell vid beskattningen är emellertid en fråga som måste ses på mycket lång sikt. Enligt utskottets mening bör man med hänsyn till frågans angelägenhetsgrad komma fram till en lösning utan att avvakta det slutliga resultatet av företagsskattekommitténs arbete. Utskottet förutsätter således att förslag om rätt beskattningsort för partrederi snarast föreläggs riksdagen.

Vad särskilt angår den i motion Sk294 aktualiserade frågan om 1973 års regler vill utskottet erinra om att de skäl som motiverade genomförandet av den lagstiftningen — efter införandet av underskottsavdragsbegränsningen 1982 — inte gör sig gällande med samma styrka som tidigare. Utskottet förutsätter således att bestämmelserna om kontraktsavskrivning m. m. för partrederi ändras i syfte att underlätta partrederiemas möjligheter att bygga upp ett riskkapital. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 15 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motion 1985/86:Sk290 yrkande 1 och motion 1985/86:Sk294 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om partrederi.

Nyetableringskonto(mom. 16)

16. Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Karl Björzén, Karl-Anders Petersson (c), Leif Olsson (fp) och Margit Gennser (m) anser

dels att utskottet i fråga om nyetableringskonto bort anföra följande:

I samband med att utskottet år 1981 behandlade en motion om nyetableringskonto för egenföretagare överlämnade utskottet en motion om etableringskonto för blivande egenföretagare till företagsskattekommittén. Något

SkU 1985/86:28

förslag om inkomstutjämning genom avsättning till sådant konto har ännu inte lagts fram. Utskottet finner detta beklagligt. Om man vill skapa gynnsamma förutsättningar för en god strukturutveckling i näringslivet, är en fortlöpande förnyelse av företagandet nödvändig. Vill man starta ett företag måste man ha kapital och i ett nystartat företag är god tillgång på riskkapital en förutsättning för företagets fortlevnad.

Utskottet förutsätter att företagsskattekommittén med förtur prövar den i motionerna Sk225, Sk244 och Sk287 aktualiserade frågan om nyetableringskonto så att förslag i ämnet så snart som möjligt kan föreläggas riksdagen. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 16 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionerna 1985/86:Sk225 yrkande4, 1985/86:Sk244 och 1985/86:Sk287 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört i fråga om nyetableringskonto.

Ianspråktagande av investeringsfond i annan förvärvskälla (mom. 19)

17. Kjell Johansson (fp), Bo Lundgren (m), Karl Björzén (m), Leif Olsson (fp) och Margit Gennser (m) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 34 som börjar med ”Enligt vad” och slutar med ”och branscher” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner de i motionen framförda synpunkterna värda beaktande. Det måste anses rimligt att investeringsfondsmedel utan särskilt medgivande får användas också i förvärvskällan annan fastighet, när fastigheten används för uthyrning till industriellt ändamål. Det finns - som motionärerna framhåller — i dag en rad företag med betydande belopp i investeringsfonder utan att något investeringsbehov föreligger för den egna verksamheten. Om ett sådant företag fick föra upp och hyra ut industrifastigheter med investeringsfondsmedel skulle ett antal nystartade företag kunna utvecklas snabbare och bättre i för dem lämpliga och ändamålsenliga lokaler. Utskottet tillstyrker således att investeringsfondsmedel som avsatts i viss förvärvskälla får tas i anspråk i annan förvärvskälla inom inkomstslaget annan fastighet för uthyrning till industriellt ändamål. Förslag av den innebörden bör så snart som möjligt föreläggas riksdagen. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 19 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motion 1985/86:Sk312 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört i fråga om ianspråktagande av investeringsfond i annan förvärvskälla.

SkU 1985/86:28

47 Rätt för partrederi att utnyttja investeringsfond (mom. 20) SkU 1985/86:28

18. Stig Josefson och Karl-Anders Petersson (båda c) anser

dels att utskottet i fråga om rätt för partrederi att utnyttja investeringsfond bort anföra följande:

Reglerna om avsättning till allmän investeringsfond gäller inte för partrederier, och sådana rederier som drivs i aktiebolagsform får utnyttja fondmedlen uteslutande för anskaffning av nybyggt tonnage. Detta är enligt utskottets mening en brist som bör undanröjas. Utskottet tillstyrker således att partrederier får möjlighet att göra avsättningar till allmän investeringsfond. Förslag härom bör så snart som möjligt föreläggas riksdagen.

dels att utskottet under mom. 20 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motion 1985/86:Sk290 yrkande 2 hos regeringen begär förslag om rätt för partrederi att göra avsättning till allmän investeringsfond.

Inbetalning av medel på allmänt investeringskonto (mom. 22)

19. Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Karl Björzén (m), Karl-Anders Petersson (c), Leif Olsson (fp) och Margit Gennser (m) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 34 som börjar med ”Avdrag för” och slutar med ”därför motionerna” bort ha följande lydelse:

Med hänsyn till den arbetsbelastning revisorer och bokföringsbyråer har under deklarationsperioder beviljas många skattskyldiga anstånd med avlämnande av deklaration. Tidpunkten för inbetalning till allmänt investeringskonto förskjuts då i motsvarande mån, dock inte när det gäller handelsbolag. Motivet för denna särbehandling av handelsbolag, som alltid måste göra inbetalningen senast den 31 mars taxeringsåret, angavs i proposition 1978/79:210 vara att en senare inbetalning för handelsbolagens del skulle kräva särskilda dispensregler, vilket i sin tur skulle göra systemet alltför komplicerat.

Utskottet finner denna motivering föga bärande. I praktiken torde delägarna i handelsbolaget och dess revisor göra bokslut och deklaration för alla delägarna samtidigt, och någon komplikation behöver då inte uppstå. Enligt utskottets mening bör man kunna jämställa delägarna i ett handelseller ett kommanditbolag med delägarna i ett fåmansföretag som drivs som enskild firma. De sistnämnda behöver inte göra inbetalningen till banken förrän de lämnar sin deklaration. Samma regler bör rimligen gälla också i fråga om handels- och kommanditbolag. Det bör åligga regeringen att föreslå erforderliga författningsändringar. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 22 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionerna 1985/86:Sk223 och 1985/86:Sk251 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört i fråga om tidpunkt för inbetalning av medel på allmänt investeringskonto.

Arbetsrättsligt skadestånd (mom. 23)

20. Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Karl Björzén (m), Karl-Anders Petersson (c), Leif Olsson (fp) och Margit Gennser (m) anser

dels att utskottet i fråga om arbetsrättsligt skadestånd bort anföra följande: Från borgerligt håll har under senare år vid upprepade tillfällen framhållits att regeringsrätten i dom meddelad i februari 1980 med en mycket betydande majoritet (20 röster mot 4) beslutat att arbetsrättsligt skadestånd skall anses utgöra driftkostnad i arbetsgivarens rörelse. Härigenom har alltså fastslagits att utgivandet av skadeståndet haft direkt samband med rörelseintäkternas förvärvande och bibehållande. Det är mot den bakgrunden mycket anmärkningsvärt att regeringen med vpk:s hjälp genomdrivit en lagändring som innebär ett klart avsteg från grundläggande principer i svensk beskattningsrätt. Förbudet mot avdrag för arbetsrättsligt skadestånd är enligt utskottets mening märkligt även i andra hänseenden. Arbetsrättsliga regler återfinns i dag i tolv olika lagar däribland MBL och semesterlagen. Bestämmelserna är i stor utsträckning både svåröverskådliga och svårtolkade, och det kan knappast sägas ligga något onormalt eller orimligt i att en arbetsgivare någon gång omedvetet bryter mot lagar eller kollektivavtal.

Utskottet anser således i likhet med motionärerna att allmänt skadestånd för åsidosättande av arbetsrättsliga regler bör utgöra avdragsgill omkostnad i en arbetsgivares rörelse och detta så mycket mer som det vid bedömningen av ett sådant skadestånds storlek finns möjlighet för domstolen att väga in också skattemässiga konsekvenser.

Skatteutskottet vill avslutningsvis erinra om att en huvudprincip vid beskattningen är att belopp som är skattepliktigt för mottagaren också skall vara avdragsgillt för utgivaren av beloppet. Genom avdragsförbudet har man brutit denna kongruens i systemet.

Med det anförda tillstyrker utskottet att rätten till avdrag för arbetsrättsligt skadestånd återinförs. Förslag bör snarast föreläggas riksdagen, vilket bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 23 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:Sk287 yrkande 6 samt med anledning av motionerna 1985/86:Sk320 yrkande 8, 1985/ 86:Sk322 yrkande 3 och 1985/86:Sk355 hos regeringen begär förslag om återinförande av rätt till avdrag vid beskattningen för arbetsrättsligt skadestånd.

Avskrivning av reservelverk i jordbruk (mom. 25)

21. Kjell Johansson och Leif Olsson (båda fp) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 35 som börjar med ”Ett reservelverk” och slutar med ”därför motionen” bort ha följande lydelse: Utskottet har förståelse för de i motionen framförda synpunkterna. Genom att medge direktavskrivning stimulerar man intresset för installation av reservelverk och detta i sin tur medför ökad beredskap mot de

SkU 1985/86:28

strömavbrott, som under senare tid inneburit stora bekymmer för jordbruket. Ett ökat intresse för reservelverk bör också ge utslag i form av ökad industrisysselsättning. Genom direktavskrivning undanröjer man också den tveksamhet som stundom råder huruvida ett reservelverk i avskrivningshänseende är att hänföra till byggnad eller inventarium. Utskottet tillstyrker således att reservelverk i avskrivningshänseende hänförs till korttidsinventarium.

dels att utskottet under mom. 25 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:Sk237 som sin mening ger regeringen till känna att reservelverk i jordbruk bör hänföras till korttidsinventarium i avskrivningshänseende och att förslag av den innebörden bör föreläggas riksdagen.

Medlemsavgift till arbetsgivarorganisation (mom. 27)

22. Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Karl Björzén (m), Karl-Anders Petersson (c) Leif Olsson (fp) och Margit Gennser (m) anser att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 35 som börjar med ”Sorn utskottet” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Från borgerligt håll har vid behandlingen av frågor gällande löntagarnas avdrag för fackföreningsavgifter gjorts gällande att man innan slutlig ställning tas till en sådan avdragsrätt bör ha en fullständig kartläggning och redovisning av bl. a. de konfliktbidrag som betalas ut av fackföreningar och arbetsgivarorganisationer. Någon sådan redovisning har regeringen ännu inte presenterat för riksdagen. När nu regeringen med vpk:s hjälp genomdrivit en avdragsrätt för fackföreningsavgifter kan med fog göras gällande att arbetstagarna gynnats i förhållande till arbetsgivarna. Något skäl att slopa arbetsgivarnas rätt till avdrag för medlemsavgifter föreligger inte, varför utskottet avstyrker motionen i denna del.

Personalstiftelser (morn. 28)

23. Kjell Johansson och Leif Olsson (båda fp) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 36 som börjar med ”En sådan” och slutar med ”i motionen” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det otillfredsställande att en personalstiftelse skall vara obegränsat skattskyldig. Den bör i skattehänseende rimligen jämställas med en allemansfond och alltså i varje fall inte betala skatt för annan inkomst än av fastighet och av rörelse. Utskottet förutsätter att förslag om sådan inskränkt skattskyldighet föreläggs riksdagen. Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 28 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:Sk322 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört i fråga om skattskyldighet för personalstiftelse.

SkU 1985/86:28

50 Särskilda yttranden

SkU 1985/86:28

Nyetableringskostnaderm. m. för egenföretagare (mom. 21)

1. Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Karl Björzén (m), Karl-Anders Petersson (c) Leif Olsson (fp) och Margit Gennser (m) anför:

På förslag av regeringen antog riksdagen förra våren bestämmelser om rätt till avdrag för utvecklingskostnader vilka uppkommit före en rörelses igångsättande. Vi ser det som en positiv reform men anser att avdragsrätten tidsmässigt bör vara mera långtgående. I samband med utskottsbehandlingen av frågan väcktes också från borgerligt håll motioner som gick ut på att avdrag för löpande omkostnader skulle få göras inte bara för det kalenderår då rörelsen påbörjades och det närmast föregående året utan även för kostnader som hänförde sig till andra och tredje året före rörelsens början.

En person - det kan gälla fria kulturarbetare och andra - som skall etablera en egen verksamhet har ofta mycket stora svårigheter att klara sig, särskilt under de första verksamhetsåren. Vi anser det viktigt att samhället undviker att i onödan försvåra den ekonomiska situationen för honom. Generösa avdragsregler för utvecklings- och etableringskostnader är därför motiverade.

De kontrollproblem som kan uppkomma vid en utvidgning av möjligheten att erhålla avdrag för kostnader som belöper på tid före beskattningsåret måste vägas mot de betydande fördelar som en avdragsrätt för utvecklingsoch etableringskostnader innebär för en rörelseidkare.

Vi förutsätter alltså att regeringen uppmärksamt följer den praktiska tillämpningen av de bestämmelser om avdrag för utvecklingskostnader som riksdagen antog förra våren och föreslår de ändringar i reglerna som kan visa sig erforderliga.

Rättegångskostnad i skatteprocess (mom. 30)

2. Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Karl Björzén (m), Karl-Anders Petersson (c), Leif Olsson (fp) och Margit Gennser (m) anför:

För närvarande medges i praxis avdrag för rättegångskostnader om de utgjort kostnader för förvärvande eller bibehållande av intäkter i viss förvärvskälla. Kostnader i taxeringsmål anses däremot inte avdragsgilla. Vi finner denna ordning otillfredsställande, särskilt med tanke på att ersättning för kostnader inte kan erhållas. Med tanke inte minst på vår synnerligen komplicerade och svåröverskådliga skattelagstiftning anser vi det rimligt och rättvist att en företagare skall ha möjlighet att tillvarata sin rätt i en skatteprocess och kunna få kompensation för sina kostnader i processen. Som framgår av den av utskottet i inledningen till betänkandet lämnade redogörelsen (s. 24 f) är frågan om ersättning för rättegångskostnad föremål för uppmärksamhet inom regeringen. Frågan behandlas också för närvarande i justitieutskottet med anledning av motioner som avlämnats under den

allmänna motionstiden. Frågan om sådan ersättning i skatteprocess kommer enligt vad vi erfarit att tas upp av skatteförenklingskommittén. Vi förutsätter att kommittén därvid också kommer att pröva frågan om avdrag för kostnader för skatteprocess. Mot den angivna bakgrunden har vi ansett oss kunna för närvarande avstå från att ställa särskilt yrkande i ämnet.

SkU 1985/86:28

52 Innehåll SkU 1985/86:28

Sammanfattning 1

Motionerna 1

Gällande rätt och frågornas tidigare behandling m. m.

Initiala skattelättnader för kooperativa företag 6

Bolagsskatt 8

Skyldighet att erlägga förmögenhetsskatt 8

Produktionsfaktorsskatt 9

Vinstandelssystem 9

Företagens kapitalförsörjning

Arbetande kapital 10

Kapitalskatterna 11

Försäkringskostnader 13

A-inkomst och B-inkomst 13

Medhjälpande make 14

Fribelopp för egenföretagare 14

Lön till barn 15

Partrederi 15

Fondavsättning m. m.

Allmän investeringsfond och allmän investeringsreserv 17

Resultatutjämningsfonder m. m 18

Arbetsrättsligt skadestånd 20

Kulturstöd 21

Värdeminskning av byggnad m. m 22

Vård av anställd 22

Medlemsavgift till arbetsgivarorganisation 23

Rättegångskostnad i skatteprocess 24

Personalstiftelse 25

Aktiebolags räkenskapsår 25

Utredningar

Företagsskattekommittén 25

Utredningen angående de små och medelstora företagens finansiella situation 26

Bostadskommittén 26

Utredningen om beskattning av tjänstepensioner 26

Utskottet

Inledning 27

Initiala lättnader för kooperativa företag 29

Produktionsfaktorsskatt 29

Vinstandelssystem 30

Försäkringar 30

A-inkomst och B-inkomst 31

Medhjälpande make 32

Partrederi 32

Tidpunkt för inbetalning av medel på allmänt investeringskonto 33

Ianspråktagande av investeringsfond 34

Värdeminskning 34

Vård av anställd 35 53

Medlemsavgift till arbetsgivarorganisation 35 SkU 1985/86:28

Aktiebolags räkenskapsår 35

Personalstiftelse 36

Rättegångskostnad i skatteprocess 36

Hemställan 36

Reservationer

Arbetande kapital 39

Generell sänkning av kapitalskatterna 39

Småföretagens beskattning 40

Bolagsbeskattningen 41

Förmögenhetsskatt för aktiebolag och ekonomiska föreningar .. 41

Produktionsfaktorsskatt 42

Vinstandelssystem 42

Initiala skattelättnader för kooperativa företag 43

Egenföretagares pensionsförsäkringspremier 43

A-inkomst och B-inkomst 44

Fribelopp för egenföretagare 44

Medhjälpande make 45

Lön till barn 45

Partrederi 46

Nyetableringskonto 46

Ianspråktagande av investeringsfond i annan förvärvskälla 47

Rätrför partrederi att utnyttja investeringsfond 48

Inbetalning av medel på allmänt investeringskonto 48

Arbetsrättsligt skadestånd 49

Avksrivning av reservelverk i jordbruk 49

Medlemsavgift till arbetsgivarorganisation 50

Personalstiftelser 50

Särskilda yttranden

Nyetableringskostnader m. m. för egenföretagare 51

Rättegångskostnad i skatteprocess 51