Om näringspolitik

Näringsutskottets betänkande 1987/88:25

om näringspolitik

&

NU

1987/88:25

Ärendet

I detta betänkande behandlas helt eller delvis 43 motioner med förslag rörande bl.a.

inriktningen av näringspolitiken, små och medelstora företag, avreglering och regelförenkling, etableringskontroll, finansiering av företag, kooperation,

linodling och linberedning,

hantverk,

detaljhandel,

teknisk utveckling,

regionala näringspolitiska satsningar.

Vissa angränsande frågor, bl.a. rörande de regionala utvecklingsfonderna, behandlas i betänkandet NU 1987/88:24, vilket avlämnas samtidigt med detta betänkande.

Motioner om kvinnors företagande behandlas i yttrandet NU 1987/88:3 y till arbetsmarknadsutskottet över proposition 1987/88:105 om jämställdhetspolitiken inför 90-talet.

Sammanfattning

Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden. Reservationer har anmälts till förmån för ett antal motioner om allmänna näringspolitiska frågor.

Beträffande bl.a. småföretagspolitiken, fri etablering och översyn av reglerna om start och drift av småföretag föreligger trepartireservationer (m, fp, c).

Skilda reservationer (m, fp; c) finns däremot beträffande Industrifonden och det statliga stödet till teknikcentra.

Motioner om bl.a. ett särskilt regelsystem för småföretag (fp), småskalig teknikutveckling (c) och utveckling av skogs- och lantbruksmaskiner (vpk) har fått stöd i reservationer från resp. parti.

En fullständig förteckning över reservationer finns i innehållsförteckningen (s. 63).

1 Riksdagen 1987188.17sami. Nr25

Motionerna

NU 1987/88:25

Yrkanden

De motioner som behandlas här är följande:

1987/88:N203 av Filip Fridolfsson (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning om egenföretagares borgensåtaganden enligt vad som i motionen anförts.

1987/88:N204 av Margareta Andrén (fp) och Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam översyn av nuvarande regler för att starta företag i enlighet med vad som anförts i motionen.

1987/88:N205 av Lars De Geer (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning som ger föreskrivande myndigheter möjlighet att välja mellan några olika standardiserade former för teknisk kontroll.

1987/88:N207 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari - med motivering i motion 1987/88:Fi501 - yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn av de problem som är förknippade med att offentliga organ också driver kommersiell verksamhet.

1987/88:N208 av Lars Werner m.fl. (vpk) såvitt gäller yrkandet (3) att riksdagen hos regeringen begär förslag om utarbetande av ett svenskt program för utveckling av alternativ högteknologi.

1987/88:N213 av Kurt Ove Johansson (s) och Lars-Erik Lövdén (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande kommunala varuförsörjningsplaner inom ramen för en total serviceplanering.

1987/88:N225 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående förutsättningarna för att flera arbetstillfällen skall kunna uppstå,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående förutsättningarna för näringspolitiken,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående forskningens betydelse för industriell utveckling,

9. hos regeringen begär förslag till avveckling av Industrifonden i enlighet med vad som i motionen anförts.

1987/88:N226 av Stina Gustavsson (c) och Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett linberedningsverk i Sverige,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om verkställigheten av de i linutredningen framlagda förslagen.

1987/88:N227 av Lennart Brunander (c) såvitt gäller yrkandet (6) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

åtgärder för att förbättra situationen för små och medelstora företag. 2

1987/88:N228 av Mats O Karlsson (s) och Sylvia Pettersson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av forskning för att framställa en miljövänlig och arkivbeständig papperssort.

1987/88:N229 av Sverre Palm m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av möjligheten att komplettera och utvidga verksamheten inom Svensk-norsk industrifond.

1987/88:N235 av Stig Josefson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen

1. hos regeringen begär utredning och förslag om inrättande av lokal samhällsmyndighet i enlighet med motionens intentioner,

2. hos regeringen begär förslag om en obligatorisk registrering av samtliga näringsdrivande företag,

3. hos regeringen begär förslag om registreringskort för registrerade företag i enlighet med vad i motionen framförts,

4. hos regeringen begär förslag om en övergripande översyn av lagstiftning rörande start och drift av små och medelstora företag,

5. hos regeringen begär en översyn och förenkling av reglerna om tillstånd för utländska medborgare att idka näring.

1987/88:N236 av Leif Marklund (s) och Mats Lindberg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att så långt möjligt främja en samordning mellan de olika investmentbolagen i Norrland.

1987/88:N238 av Rolf Dahlberg (m) och Håkan Stjernlöf (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning av yrkesfiskets framtid på ostkusten och - som ett led i detta arbete - om en förstudie om möjligheterna att etablera en fiskberedningsindustri i Söderhamn.

1987/88:N240 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mål och inriktning av näringspolitiken inför 1990-talet,

3. hos regeringen begär förslag för att påskynda nyetablering av företag enligt vad i motionen anförts,

6. hos regeringen begär att en parlamentarisk delegation tillkallas med uppgift att påskynda avregleringsarbetet inom näringslivet.

1987/88:N241 av Kjell Nilsson m.fl. (s) vari - med motivering i motion 1987/88: A428 - yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en teknik/forskarby och glasforskningsinstitut i Växjö.

1987/88:N245 av Erik Holmkvist (m) och Lars Ahlström (m) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de små och medelstora företagens stora betydelse för utvecklingen i vårt land.

NU 1987/88:25

2. hos regeringen begär åtgärder enligt riktlinjer i motionen för att underlätta utvecklingen för de mindre företagen.

1987/88:N254 av Gudrun Norberg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om byggnadshytta för utbildning av byggnadshantverkare,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om råvarudepåer,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om prisbilliga hantverkslokaler,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om verktygsbank,

5. hos regeringen begär en översyn av reglerna för lärlingar hos enskilda hantverkare,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav på personalutrymmen i samband med utbildning av hantverkslärlingar,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om SYO-konsulenter och andra yrkesrådgivare inom skolans område,

8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsförmedlingarna,

10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Nordiskt hantverkscentrum i Leksand,

11. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att permanenta försöksverksamheten med instrumenthantverk i Leksand.

1987/88:N274 av Sylvia Pettersson (s) och Lennart Andersson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ”körkort" för företagare.

1987/88:N278 av Gudrun Norberg (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om linberedningsverk i Örebro län.

1987/88:N285 av Erik Hovhammar m.fl. (m, s, fp, c) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om ett forsknings- och utvecklingsprogram för svensk glasindustri och industriell utveckling och högre utbildning i sydöstra Sverige,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om finansiering av QGLAS inom ramen för anslagen till industri- och utbildningsdepartementens områden.

1987/88:N286 av Jan Hyttring (c) och Karl Boo (c) vari yrkas att riksdagen

1. begär att regeringen uppdrar åt styrelsen för teknisk utveckling att utöka program med småskalig teknikutveckling,

2. som sin mening ger regeringen till känna att statens industriverk och de regionala utvecklingsfonderna skall avsätta ökade resurser för att tillvarata och sprida småskalig teknik,

3. hos regeringen begär att forskningsinstitutioner, högskolor och Sveriges lantbruksuniversitet får preciserade uppgifter vad gäller småskalig teknikutveckling.

NU 1987/88:25

1987/88:N287 av Lennart Andersson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behov av åtgärder för att främja de mindre företagens möjligheter att tillverka och försälja nya produkter.

1987/88:N288 av Leif Marklund m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en organiserad samverkan bör komma till stånd mellan de olika organen för stöd åt företagsbildning ur forskningsverksamheten vid tekniska högskolan i Luleå.

1987/88:N302 av Ulla Tillander m.fl. (c, m, fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ökade ekonomiska resurser för bedrivande av verksamheten inom Stiftelsen Skånehantverk.

1987/88:N304 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

1. godkänner de i motionen anförda riktlinjerna för näringspolitiken,

3. hos regeringen begär en översyn över reglerna om etableringskontroll med syfte att begränsa användningen,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en reformerad företagsbeskattning.

1987/88:N306 av Jan Hyttring (c) och Bertil Jonasson (c) vari - med motivering i motion 1987/88:A461 - yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medel till Utvecklingsfonden i Värmland för rådgivning och utlåning till nya företagare,

2. som sin mening ger regeringen till känna att Värmland bör bli försökslän med kvalificerad rådgivning till unga företagare genom ett ”faddersystem” i enlighet med motionen och att Utvecklingsfonden i Värmland tillförs projektmedel för denna försöksverksamhet.

1987/88.N307 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandena - med motivering i motion 1987/88:A462 - att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betydelsen av ny teknik, teknikspridning, spridning av företag inom framtidsinriktade branscher, tekniskt kunnande och teknisk utveckling för den regionala utvecklingen,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om småföretagsamhetens betydelse för den regionala utvecklingen.

1987/88:N308 av Elving Andersson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingsfondernas stöd till ungdomskooperativ,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kooperativ forskning.

1987/88:N312 av Per-Ola Eriksson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts rörande den framtida inriktningen

NU 1987/88:25

av statens åtgärder för att främja förnyelse och utveckling av dagligvaruhandeln.

1987/88:N314 av Gunnel Jonäng (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär ekonomiskt stöd till linhanteringen i Växbo Kvarn, Bollnäs.

1987/88:N316 av Hans Lindblad (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en redovisning av lämplig organisation för att initiera, bereda och leda arbetet rörande större inhemska teknikprojekt med statlig medverkan liksom beredning av frågor kring svenskt deltagande i större internationella teknikobjekt.

1987/88:N317 av Jan Jennehag (vpk) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett program för utvecklingsarbete beträffande skogs- och lantbruksmaskiner.

1987/88:N318 av Görel Thurdin (c) och Börje Hörnlund (c) vari yrkas att riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om en rad utvecklingscentra enligt vad som anförts i motionen.

1987/88:N320 av Bengt Kronblad (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utbyggd forskningsoch utvecklingsenhet i Kalmar.

1987/88:N322 av Christer Eirefelt m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att undvika begränsningar av etableringsfriheten,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett särskilt regelsystem för mindre företag,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att främja detaljhandeln.

1987/88:N323 av Ulla Orring m.fl. (fp) vari - med motivering i motion 1987/88:L727 - yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bibehållandet av de fria affärstiderna.

1987/88:N326 av Carl Bildt m.fl. (m) vari - med motivering i motion 1987/88: A484 - yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förutsättningarna för statligt stöd till teknikcentra.

1987/88: N328 av Margareta Fogelberg (fp) och Christer Eirefelt (fp) såvitt gäller yrkandena - med motivering i motion 1987/88:A485 - att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sysselsättning och beredskap som motiv för inhemsk produktion och bearbetning av ull och lin,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingsfondens och arbetsförmedlingens roll för stöd och utbildning vid återupptagande av äldre yrkestraditioner.

1987/88:N331 av Per-Ola Eriksson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär ett åtgärdsprogram för att främja en positiv utveckling av nyföretagande och de mindre företagen.

NU 1987/88:25

1987/88:N333 av Gudrun Norberg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om detaljhandelns betydelse,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fria affärstider,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sanering av affärscentrum.

1987/88:N335 av Stig Josefson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om näringslivet i Malmöhus län.

1987/88:N443 av Ivar Franzén m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet (7) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Stiftelsen Småföretagsfonden.

Motivering i partimotioner m .m.

Näringspolitikens inriktning

Moderata samlingspartiet redovisar i motion 1987/88:N225 sin syn på näringspolitiken med särskild hänsyn till dess möjligheter att skapa framtida arbetstillfällen. En grundläggande förändring av arbetets natur och innehåll äger nu rum, anförs det. Arbetskraftsintensiva industrier ersätts med företag baserade på ny teknik, nya yrkeskunskaper och ökad kapitalinsats. Sveriges kommersiella framtid ligger i skapandet, utnyttjandet och spridningen av information. Denna utveckling ställer ökade krav på anpassningsförmåga hos såväl enskilda individer som olika samhällsinstitutioner. I framtidens informationssamhälle finns det utrymme för en betydligt större privat tjänstesektor. Som ett hinder för utvecklingen av denna sektor utpekas den nuvarande offentliga sektorn. Förändringar inom denna sektor - t.ex. uppbrytande av kommunala monopol och avreglering - är därför enligt motionärerna en av de viktigaste uppgifterna inför 1990-talet. Den socialdemokratiska näringspolitiken präglas av bristande flexibilitet och anpassningsförmåga, menar de.

I motionen skisseras en rad generella åtgärder med syfte att stärka den svenska ekonomin. Det hänvisas till konkreta förslag i motioner från moderata samlingspartiet rörande olika delfrågor. En ekonomisk politik som ger låg inflation, låga räntor och begränsade lönekostnadsökningar anges som en primär förutsättning för näringslivets konkurrenskraft. Vidare betonas vikten av ”stabila spelregler” för företagen och av effektivt fungerande marknader såväl för varor som för arbetskraft och kapital. Ett deltagande i utvecklingen av en gemensam inre marknad inom EG bör eftersträvas, anförs det.

Folkpartiets partimotion 1987/88:N304 inleds med ett resonemang om Sveriges omvärldsberoende. Många av de villkor som styr den ekonomiska utvecklingen i landet är internationellt bestämda. De svenska företagen internationaliseras genom allt fler etableringar utomlands, samtidigt som det utländska ägandet i bolagen ökar. Flexibiliteten är ett överlevnadsvillkor för

NU 1987/88:25

företagen och kan aldrig ersättas med administrativt fattade beslut, anförs det.

Trots det stora utlandsberoendet kan Sverige självt bestämma över en rad förutsättningar för företagandet. Motionärerna anger några principer som enligt deras mening är särskilt betydelsefulla. Det gäller att slå vakt om marknadsekonomin; ”den skall blomstra, inte stävjas”. Alla åtgärder och regler som snedvrider eller begränsar konkurrensen är av ondo. Monopol av alla slag måste bekämpas, inte minst statliga och kommunala företag som åtnjuter särbehandling på den fria konkurrensens bekostnad. Motionärerna anser att fri etablering är en nödvändig förutsättning för marknadsekonomin, och etableringskontroll avvisas därför. Skattesystemet anges som det viktigaste av de villkor för företagandet som är nationellt bestämda. Det hävdas bl.a. att den nuvarande företagsbeskattningens regler medverkar till inlåsning av kapital i historiskt vinstgivande företag till nackdel för expanderande företag.

Företagen har rätt att kräva respekt för det enskilda ägandet, fasta spelregler och en generell ekonomisk politik, menar motionärerna. Den socialdemokratiska regeringen har emellertid sedan år 1982 åsidosatt dessa principer. Som exempel anges bl.a. införandet av kollektiva löntagarfonder, bestämmelserna om godkännande av ordförande i affärsbankernas styrelser, ökad etableringskontroll på vissa områden, skärpningen av generalklausulen mot skatteflykt, omsättningsskatten på aktier och den skärpta beskattningen av andel-i-vinstsystem.

I centerpartiets motion 1987/88:N240 anförs att ett näringsliv grundat huvudsakligen på fri företagsamhet, konkurrens och enskilt eller kooperativt ägande ger de bästa förutsättningarna för fortsatta ekonomiska framsteg. Näringspolitiken måste inriktas så att mångfald och ett decentraliserat inflytande uppnås. Användningen av småskalig teknik bör främjas. De små och medelstora företagen betecknas som särskilt betydelsefulla för näringslivets förnyelse och tillväxt. Nyföretagandet bör därför stimuleras, och de mindre företagen bör gynnas i förhållande till storföretagen. Den socialdemokratiska näringspolitiken efter år 1982 har emellertid varit inriktad på att gynna redan stora företag, hävdas det. Också beslutet om införande av löntagarfonderna kritiseras, bl.a. på den grunden att fonderna har inneburit en överföring av resurser från de mindre företagen till de större.

Som en huvuduppgift för näringspolitiken inför 1990-talet anges att främja en utveckling mot bättre regional balans. En kraftfull satsning på nyetablering och på de mindre företagen behövs bl.a. som motvikt till det ökande beroendet av svenska internationella företag.

Små och medelstora företag

De små och medelstora företagen kommer att ha en avgörande betydelse för vårt lands ekonomiska utveckling under de närmaste åren, sägs det i moderata samlingspartiets motion 1987/88:N245. Dessa företag kännetecknas av flexibilitet och förmåga till förnyelse. Bildandet av nya företag måste underlättas. Småföretagen måste ges möjlighet att expandera med egna vinstmedel. Näringslivsklimatet för dessa företag måste förbättras. Motionä -

NU 1987/88:25

rerna anser att den socialdemokratiska näringspolitiken framstår som allt mindre företagsvänlig. Trots vackert tal om småföretagens betydelse visar man i handling att man inte förstår - eller vill förstå - vad saken gäller. Motionärerna räknar upp en lång rad åtgärder som enligt deras mening bör vidtas för att främja utvecklingen av småföretagen. Exempel härpå är avskaffande av löntagarfonderna, olika skattelindringar, översyn av den arbetsrättsliga lagstiftningen, införande av lärlingsutbildning, minskad kommunal styrning av detaljhandeln och öppnande av servicesektorn för privata alternativ. Konkreta förslag om sådana åtgärder har i andra sammanhang förts fram från moderata samlingspartiets sida. Motionärerna pekar på att det bakom småföretagandet ofta står en person - företagaren - och dennes familj. Avgörande är därför företagarens ekonomi, tid, arbetsförmåga och kanske framför allt tro på framtiden. ”Det skall löna sig att arbeta.”

Folkpartiets syn på småföretagspolitiken - som i stora delar sammanfaller med moderata samlingspartiets - redovisas i motion 1987/88:N322. Ett stort antal fristående företag anges som ett viktigt inslag i en liberal ekonomi. Motionärerna tar upp ett antal frågor som de anser vara angelägna för de mindre företagen. Bl.a. bör de offentliga monopolen brytas och etableringskontroll av olika slag avskaffas. Vinstdelning i företagen bör underlättas och löntagarfonderna bör slopas. Av de krav som folkpartiet i andra sammanhang framför på skatteområdet anges några som särskilt viktiga för småföretagen; detta gäller bl.a. en sänkning av marginalskatterna och ett avskaffande av förmögenhetsskatten på det i företagen arbetande kapitalet. Av betydelse för småföretagen är också en avreglering på kapitalmarknaden och en ekonomisk politik som leder till lägre räntor.

Vidare sägs att omfattande och svåröverskådliga regelsystem motverkar en positiv utveckling inom småföretagssektorn. I den mån systemen inte kan avskaffas bör de förenklas. För de minsta företagen bör ett särskilt, begränsat regelsystem införas; särskilt den arbetsrättsliga lagstiftningen betecknas som dåligt anpassad till småföretagens förhållanden.

Centerpartiets syn på småföretagspolitiken - som antyds i den refererade partimotionen om näringspolitiken - utvecklas närmare i motion 1987/ 88:N331. Småföretagens betydelse för den regionala utvecklingen och för kvinnornas möjligheter att få arbete understryks. Motionärerna anser att regeringen bör uppmanas att lägga fram förslag till ett åtgärdsprogram för att stimulera till ökat nyföretagande. Ett sådant program bör innehålla bl.a. en förstärkning av de regionala utvecklingsfonderna, åtgärder för att stödja nyföretagandet bland kvinnor, slopande av arbetsgivaravgifter under de nystartade företagens uppbyggnadsskede, utökade forskningsresurser till de mindre högskolorna, förbättrade utbildningsmöjligheter för nya företagare och en bättre organisation av den statliga administrationen på företagsområdet så att krångel och byråkrati skall kunna minskas. I programmet bör enligt motionärerna ingå också åtgärder på skatteområdet, såsom införande av personliga investeringskonton och förändringar i företagsbeskattningen till de mindre företagens fördel.

NU 1987/88:25

9 Utskottet

NU 1987/88:25

Allmänt

Utskottet behandlar först frågor om näringspolitikens inriktning i stort i anslutning till de motioner från de tre borgerliga oppositionspartierna som nyss har refererats. Dessa motioner har karaktären av programförklaringar som spänner över ett stort område. Åtskilliga av de frågor som tas upp gäller den allmänna ekonomiska politiken, skattepolitiken eller arbetsrättsliga förhållanden. Sådana frågor hör till andra utskotts beredningsområden. I sin behandling av motionerna i dessa delar inskränker sig näringsutskottet till en allmän bedömning från näringspolitisk synpunkt av motionärernas synpunkter och förslag.

I moderata samlingspartiets motion 1987/88:N225 anges som en huvudfråga för näringspolitiken att underlätta omställningen till framtidens ”informationssamhälle”, präglat av flexibla och kunskapsintensiva företag och av en stor privat tjänstesektor. Den nuvarande offentliga sektorn utpekas som ett hinder för en sådan utveckling. Folkpartiet redovisar i motion 1987/88:N304 en delvis liknande uppfattning. Vikten av en fungerande marknadsekonomi betonas; olika former av konkurrensbegränsningar avvisas. Skattesystemet anges som den betydelsefullaste förutsättning för företagandet som kan påverkas nationellt. I centerpartiets motion 1987/88:N240 läggs särskild vikt vid att näringspolitiken skall främja nyföretagande, decentralisering och regional balans. De mindre företagen bör gynnas på bekostnad av de större. I alla tre motionerna riktas kritik mot den socialdemokratiska regeringens näringspolitik sedan år 1982. Även om kritiken har delvis olika utgångspunkter är de tre partierna eniga bl.a. i sitt avståndstagande från löntagarfonderna.

Utskottet erinrar om att riksdagen våren 1987 tog ställning till frågor om inriktningen av näringspolitiken inför 1990-talet på grundval av förslag från regeringen (prop. 1986/87:74, NU 1986/87:30). I inledningen till industridepartementets bilaga till årets budgetproposition (prop. 1987/88:100 bil. 14 s.

4) anför föredraganden, industriminister Thage G Peterson, att några väsentliga förändringar av industrins och tjänstesektorns förutsättningar inte har inträffat och att riktlinjerna för näringspolitiken därför bör ligga fast. I propositionen sammanfattas det näringspolitiska program för tillväxt och förnyelse som fastslogs år 1987, varjämte vissa erfarenheter från det gångna året redovisas.

De synpunkter på inriktningen av näringspolitiken som nu förs fram i motionerna från de tre borgerliga partierna innebär i huvudsak en upprepning av kritik som har framförts under en följd av år. Kärnan i kritiken är att olika åtgärder från den socialdemokratiska regeringens sida sedan år 1982 har alltmer försämrat betingelserna för företagandet i Sverige. Liksom tidigare finner utskottet att denna kritik alldeles uppenbart motsägs av den faktiska utvecklingen. Från år 1982 till år 1987 har industriproduktionen ökat med ca 20 % och industriinvesteringarna med nästan 60 %. Strukturomvandlingen inom industrin har fortskridit i snabb takt. De svenska exportföretagen har stärkt sin konkurrenskraft. Lönsamheten inom flertalet branscher 10

har varit god, vilket har lett till en påtaglig förbättring av soliditeten. Nyföretagandet har legat på en hög nivå. Aktiekurserna har sedan hösten 1982 stigit med över 300 %.

De angivna förhållandena berättigar enligt utskottets mening till slutsatsen att företagandets villkor i Sverige allmänt sett är gynnsamma. De borgerliga partiernas kritik i motionerna framstår som föga trovärdig. Utskottet ser därför ingen anledning för riksdagen att, såsom motionärerna önskar, hos regeringen begära en ändrad inriktning av näringspolitiken.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 1987/ 88:N225 (m), 1987/88:N304 (fp) och 1987/88:N240 (c) i berörda delar.

Frågan om företagsbeskattningens näringspolitiska effekter berörs i de tre förenämnda partimotionerna. Där hänvisas också till de särskilda motioner i skattefrågor som har väckts från resp. partis sida. Motion 1987/88:N304 (fp) innehåller därjämte ett särskilt yrkande om en reformerad företagsbeskattning. Motionärerna anser bl.a. att nuvarande regler är till nackdel för expanderande företag.

Utskottet hänvisar till att den pågående utredningen (Fi 1985:06) om företagsbeskattningen enligt sina direktiv (dir. 1985:30) bl.a. skall överväga vilka ändringar i skattereglerna som kan göras för att stimulera kapitalet till en ökad rörlighet mellan olika företag och branscher. Utredningen väntas komma att avge sitt slutbetänkande under år 1988.

De i motionen påtalade effekterna av skattesystemet har alltså redan uppmärksammats av regeringen. Mot bakgrund härav ser utskottet inget behov av ett uttalande av riksdagen i frågan. Motion 1987/88:N304 (fp) avstyrks därför i denna del.

Frågan om offentligt bedriven kommersiell verksamhet tas upp i folkpartiets partimotion 1987/88:N207. Motionärerna anser att det under senare år har visats ett ökande intresse från stat och kommun för engagemang i affärsverksamhet. Ett antal exempel härpå anges; några av dem betecknas som juridiskt tveksamma. Sådan affärsverksamhet innebär enligt motionärerna sällan en konkurrens på lika villkor, eftersom den offentliga förvaltningen har haft möjlighet att med skattemedel finansiera en rad kostnader som ett privat företag måste täcka genom priset. Även om problemet ännu är marginellt ur företagsamhetens synvinkel kommer det att bli stort om den nuvarande tendensen förstärks, anförs det. Motionärerna önskar därför en översyn av hela området.

Utskottet har med anledning av motioner från moderata samlingspartiet under de senaste åren vid flera tillfällen behandlat frågor om kommunal affärsverksamhet. I betänkandet NU 1983/84:42 refererades en utförlig kartläggning av kommunernas näringspolitiska insatser som genomfördes av statens industriverk åren 1983 och 1984. Utskottet återkom till frågan i betänkandet 1985/86:15, där det hänvisades bl.a. till att näringsfrihetsombudsmannen har särskilda uppgifter som övervakare av samhälleliga konkurrensbegränsningar. Frågan togs ånyo upp i betänkandet NU 1986/87:30, där utskottet hänvisade till bl.a. stat-kommun-beredningens betänkande (Ds C 1986:16) Kommunal näringspolitik. Utskottet konstaterade att nuvarande regler för den kommunala kompetensen ger kommunerna ett visst utrymme

NU 1987/88:25

för näringspolitiska insatser. Vid alla de här angivna tillfällena avstyrkte utskottet - med reservation från moderata samlingspartiets företrädare - motionsyrkanden om starkt kritiska uttalanden av riksdagen. Riksdagen avslog motionerna. Utskottet har erfarit att regeringen avser att, på grundval av stat-kommun-beredningens nämnda betänkande, redovisa sin syn på frågor om kommunernas näringspolitiska engagemang i en proposition i juni 1988 om åtgärder för att utveckla och förnya den kommunala självstyrelsen.

Hösten 1987 har utskottet, med anledning av en motion (fp) om statligt och kommunalt bedriven detaljhandel, i betänkandet NU 1987/88:3 gjort ett principiellt uttalande om statlig och kommunal verksamhet som konkurrerar med privat företagande. Därvid förklarade sig utskottet inte ha någon erinran mot sådan verksamhet under förutsättning att det inte förekommer någon subventionering. Utskottet tog klart avstånd från den negativa inställning till offentligt bedriven affärsverksamhet som präglade motionen. Denna fick stöd i en reservation av de tre borgerliga partiernas företrädare. Riksdagen följde utskottet.

Av den redogörelse som lämnats framgår att frågan om kommunal näringsverksamhet under senare år har blivit ingående belyst från olika synpunkter. Också statliga myndigheters konkurrensutsatta verksamhet har uppmärksammats, bl.a. genom de konkurrensvårdande myndigheternas löpande övervakning. Principen om särredovisning av sådan verksamhet är numera vedertagen; senast har detta kommit till uttryck i proposition 1987/88:118 om inriktningen av telepolitiken (s. 16).

Kravet i motion 1987/88:N207 (fp) på en översyn av den offentligt bedrivna kommersiella verksamheten framstår enligt utskottets mening inte som välgrundat. Utskottet vidhåller sin tidigare principiella uppfattning att sådan verksamhet bör godtas under förutsättning att den inte är subventionerad. Motionärerna anför själva att det rör sig om ett marginellt problem. Utskottet har inte funnit något som tyder på att ifrågavarande verksamhet för närvarande ökar eller att den medför väsentliga skadeverkningar för det enskilda näringslivet. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen.

Små och medelstora företag

Utskottet har tidigare (s. 8 f.) refererat de motioner från de tre borgerliga partierna - 1987/88:N245 (m), 1987/88:N322 (fp) och 1987/88:N331 (c) - i vilka resp. partis syn på småföretagspoliliken redovisas. I alla tre motionerna betonas småföretagens stora betydelse för den ekonomiska utvecklingen i allmänhet, för sysselsättningen och för den regionala balansen. Den socialdemokratiska regeringens politik gentemot småföretagen kritiseras. Ett genomgående tema i kritiken är att regeringen saknar förståelse för företagandets villkor. Detta visar sig i synnerhet på beskattningens område, menar man.

Enligt utskottets mening är denna kritik svagt grundad. Småföretagen har, liksom näringslivet i stort, under de senaste åren haft en gynnsam utveckling. De bedömningar av småföretagskonjunkturen som gjordes hösten 1987 i den av Småföretagens riksorganisation och Föreningsbankernas Bank utgivna

NU 1987/88:25

12 Småföretagsbarometern - som omfattar företag med mindre än 20 anställda - tyder på att den nuvarande höga aktivitetsnivån kommer att bestå även under år 1988. Lönsamheten hos de undersökta företagen väntas komma att förbättras. Av intresse i sammanhanget är också de studier av utvecklingen inom ett stort antal små och medelstora företag som har utförts av statens industriverk och som senast har redovisats i rapporten (SIND PM 1987:2) Småföretagande - hinder och möjligheter. Av intervjuer med företagsledarna har det framgått bl.a. att dessa i allmänhet inte upplever skattesystemet eller andra regler och lagar som något stort problem i företagens verksamhet.

Utskottet har med dessa exempel velat visa att det är en ensidig bild av småföretagens situation som tecknas i de tre nämnda motionerna. Därmed vill emellertid utskottet inte bestrida vikten av olika åtgärder för att främja småföretagens utveckling och för att stimulera till nyföretagande. En rad sådana åtgärder har ingått i den näringspolitik för tillväxt och förnyelse som har förts under senare år. Här kan hänvisas till den redogörelse som lämnades av regeringen våren 1987 i proposition 1986/87:74 om näringspolitik inför 1990-talet (s. 145-149). Utskottet återkommer till flera frågor av särskild betydelse för de mindre företagen, bl.a. avreglering och finansieringsstöd.

Av det anförda följer att utskottet inte biträder de synpunkter på småföretagspolitiken som förs fram i de tre förenämnda motionerna. Utskottet avstyrker följaktligen motionerna 1987/88:N245 (m) och 1987/ 88:N331 (c) liksom ett motsvarande yrkande i motion 1987/88:N240 (c). Folkpartiets motion 1987/88:N322 innehåller inget allmänt yrkande om småföretagspolitiken. En rad yrkanden i motionen om olika delfrågor behandlas i det följande.

Centerpartiets synpunkter på småföretagens betydelse för den regionala utvecklingen redovisas närmare i motion 1987/88:N307 med motivering i partiets motion 1987/88: A462 om regionalpolitiken. I motionen anförs att de politiska besluten inom alla samhällssektorer måste underordnas målet regional balans. På näringspolitikens område krävs det åtgärder för att stimulera utveckling av befintligt företagande i utsatta regioner. Småföretagen är av särskild betydelse för möjligheterna att vända den nuvarande koncentrationsutvecklingen i samhället och skapa en bättre balans såväl mellan som inom olika regioner, anförs det. En liknande syn på småföretagens roll kommer till uttryck i motion 1987/88:N227 (c), som gäller förhållandena i Sjuhäradsbygden.

Med anledning av vad som anförs i de nämnda motionerna erinrar utskottet om att det regionalpolitiska företagsstödet under senare år i ökad utsträckning har kommit att inriktas på åtgärder i syfte att främja nyetablering och utveckling av småföretag. Den år 1985 införda finansieringsformen regionalt utvecklingskapital utgör ett exempel härpå. Ett annat exempel är stödet till uppbyggnaden av teknikcentra. Utskottet hänvisar här till redogörelsen för regionalpolitiken i industridepartementets del av budgetpropositionen (prop. 1987/88:100 bil. 14 s. 22-27).

Utskottet erinrar också om att en parlamentariskt sammansatt kommitté (I 1987:02) med uppgift att utreda regionalpolitikens inriktning m.m. nyligen

NU 1987/88:25

har tillkallats. I direktiven (dir. 1987:48) anges det som en huvuduppgift för utredningen att undersöka frågan om sektorspolitikens medverkan till en balanserad regional utveckling. Vidare skall utredningen bl.a. överväga fortsatta förbättringar och förenklingar av stödet till enskilda företag. Särskild vikt bör enligt direktiven ges åt åtgärder som innebär förenklingar för de minsta företagen i syfte att stimulera till etableringar av sådana företag. Utredningen skall redovisa sina förslag senast den 15 maj 1989.

Utskottet kan i huvudsak instämma i vad som anförs i motion 1987/ 88:N307 (c) om småföretagens betydelse för den regionala utvecklingen. Som framgått ger också direktiven för den regionalpolitiska utredningen uttryck för en liknande syn. Enligt utskottets mening finns det ingen anledning för riksdagen att nu uttala sig i frågan såsom begärs i motionen. Denna avstyrks alltså i berörd del, liksom motion 1987/88:N227 (c) i motsvarande del.

Frågan om ett särskilt regelsystem för småföretag tas upp i motion 1987/ 88:N322 (fp). I motionen anförs att småföretagens goda anpassningsförmåga - som betecknas som en viktig tillgång - kan motverkas av myndighetskontakter som präglas av ”bristande förståelse och krångel”. Mot denna bakgrund föreslår motionärerna att ett särskilt, begränsat regelsystem anpassat till de mindre företagens speciella förhållanden införs, t.ex. i den arbetsrättsliga lagstiftningen.

Från bl.a. folkpartiets sida har tidigare vid upprepade tillfällen väckts motioner om en särskild bolagsform för småföretag. Motionerna har avslagits av riksdagen på förslag av lagutskottet senast år 1986 (LU 1986/87:5). Folkpartiets företrädare i lagutskottet avgav reservation till förmån för motionen. Som framgår av redogörelsen i lagutskottets betänkande lade 1974 års bolagskommitté år 1978 fram ett förslag om en särskild bolagsform för mindre bolag i betänkandet (SOU 1978:66) Andelsbolag. Med anledning av den kritik som vid remissbehandlingen riktades mot förslaget kom detta inte att läggas till grund för någon proposition. När frågan senare har aktualiserats genom motioner i riksdagen har lagutskottet avstyrkt motionerna med hänvisning bl.a. till att nuvarande regler inte i mer betydande utsträckning torde lägga hinder i vägen för nyetableringar. Lagutskottet har också hänvisat till att olika åtgärder har vidtagits i syfte att mildra effekterna på företagen av statliga och kommunala regleringar och därmed underlätta nyföretagandet.

Näringsutskottet har vid sin behandling av den nu aktuella motionen 1987/88:N322 (fp) utgått från att kravet i motionen på ett särskilt ”regelsystem” för de minsta företagen har i huvudsak samma innebörd som de tidigare kraven på en särskild bolagsform.

Utskottet finner inte att det i motionen har redovisats några faktorer som ger anledning till ett ändrat ställningstagande från riksdagens sida. Motionen avstyrks alltså i berörd del. I sammanhanget kan nämnas att det i samma motion yrkas på en anpassning av bl.a. den arbetsrättsliga lagstiftningen till förhållandena i småföretag; yrkandena härom bereds av arbetsmarknadsutskottet.

NU 1987/88:25

14 Avreglering och regelförenkling

Ett nära samband med småföretagsfrågorna har frågor om avreglering och regelförenkling. Särskilt för de mindre företagen har ”krångel” i samband med olika myndighetskontakter ansetts utgöra en belastning. Mot bakgrund härav har avreglerings- och förenklingsfrågorna kommit att utgöra ett viktigt inslag i näringspolitiken. En redovisning av regeringens allmänna syn på dessa frågor och av pågående arbete med att förenkla den statliga normgivningen gentemot näringslivet lämnades i proposition 1986/87:74. Bl.a. redogjordes för verksamheten inom den s.k. normgruppen, som tillkallades av industriministern år 1983 med uppgift att samordna regelförenklingsarbetet hos departement och myndigheter.

I år har frågor om avreglering tagits upp i flera motioner. En allmän översyn av lagstiftningen om start och drift av små och medelstora företag begärs i motion 1987/88:N235 (c). Där anförs att kontakterna med myndigheter är av stor betydelse för företagsklimatet. Emellertid är myndigheterna organiserade för att tillgodose samhällets kontrollbehov snarare än företagens servicebehov. Detta leder till att företagen är tvungna att hålla kontakt med ett stort antal myndigheter som i de flesta fall ligger långt från verksamhetsorten. Det pekas särskilt på de problem som kan uppstå för den enskilde företagaren vid start av företag. Enligt motionen är problemen av tre slag: lång handläggningstid för olika registreringar och tillstånd, svårigheter att överblicka alla regler som gäller samt bristande samordning mellan olika regelsystem och prövningsförfaranden. Motionärerna anser att själva regelgivningen borde i möjligaste mån samordnas. Vidare föreslås att en rad regleringar ses över och att tillståndsprövning i vissa fall ersätts med förbättrad tillsyn m.m. Liknande synpunkter och önskemål framförs i motion 1987/88:N204 (fp). En grundlig men ändå skyndsam översyn av regelsystemen bör göras, menar motionärerna.

I båda de här nämnda motionerna hänvisas till den av riksrevisionsverket (RRV) år 1986 på regeringens uppdrag utarbetade rapporten Samordnat myndighetsagerande - en studie av regler m.m. vid start av företag. En allmän slutsats i rapporten är att problemen på området till stor del kan hänföras till den nuvarande sektoriseringen av lagstiftning och myndighetsorganisation. I rapporten skisseras ett antal förslag till konkreta åtgärder med syfte att underlätta start och drift av företag. Särskild uppmärksamhet har ägnats åt möjligheterna att underlätta för invandrare att starta företag, en fråga som utskottet strax återkommer till.

RRV:s rapport har remissbehandlats. Enligt vad utskottet har erfarit pågår nu inom normgruppen arbete med uppföljning av vissa av förslagen i rapporten på grundval av bl.a. synpunkter från remissinstanserna.

Med hänsyn till vad som anförts anser utskottet att det inte finns behov av något initiativ av riksdagen i frågan. Utskottet avstyrker därför motionerna 1987/88:N204 (fp) och 1987/88:N235 (c) i berörda delar.

I samma motioner tas också upp frågan om invandrares möjligheter att starta företag.

En utländsk medborgare som vill köpa eller starta ett företag i Sverige

NU 1987/88:25

måste räkna med att ansöka om tillstånd hos flera olika myndigheter, anförs det i motion 1987/88:N204 (fp). Statens invandrarverk prövar frågor om arbets- och uppehållstillstånd. Länsstyrelsen beslutar om förvärvstillstånd och näringstillstånd. Kommerskollegium beslutar om filialtillstånd samt tillstånd att bilda aktiebolag och ingå i aktiebolags styrelse eller vara verkställande direktör. Patent- och registreringsverket handhar registrering i bolagsregistret. Motionärerna anser att en översyn av regelsystemet bör inriktas särskilt på att underlätta för invandrarna.

I motion 1987/88:N235 (c) sägs att reglerna för utländska medborgares rätt att starta företag är både komplicerade och svårförståeliga, vilket kan verka diskriminerande även om reglerna tillämpas korrekt. Bl.a. borde kravet på näringstillstånd för svenskt handelsbolag kunna avskaffas i fråga om sådana utlänningar som är bosatta i Sverige och som har permanent uppehållstillstånd.

Med anledning av vad som anförs i motionerna bör påpekas att kravet på näringstillstånd enligt lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket inte gäller för medborgare i de nordiska länderna eller annan utlänning som är bosatt i Sverige och har permanent uppehållstillstånd. Även övriga utlänningar är likställda med svenska medborgare när det gäller rätten att idka vissa näringar, bl.a. jordbruk, skogsbruk, fiske, undervisningsverksamhet samt verksamhet som läkare, tandläkare och veterinär.

Vidare bör erinras om de ändringar i lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m. (företagsförvärvslagen) som genomfördes år 1987 (prop. 1986/87:74, NU 1986/87:30). Ändringarna innebar bl.a. att utländska förvärv av mindre svenska företag helt undantogs från tillståndsplikt enligt lagen. Samtidigt gjordes ett förtydligande av att lagens kontrollsystem inte skall omfatta nyetableringar.

Av denna redovisning framgår att näringstillstånd i allmänhet inte krävs för utlänningar som har en stadigvarande anknytning till Sverige. För nyetableringar av aktiebolag och för förvärv av mindre företag gäller numera inget krav på förvärvstillstånd för utlänningar.

Utskottet ser det från sina utgångspunkter som önskvärt att det sker en fortsatt liberalisering av bestämmelser som reglerar utlänningars möjligheter att starta och driva företag i Sverige. Genom RRV:s förenämnda rapport föreligger nu ett underlag för detta arbete, som enligt utskottets mening lämpligen bör bedrivas som ett led i det allmänna arbetet med regelförenkling gentemot näringslivet. Utskottet biträder alltså inte kravet i motionerna 1987/88:N204 (fp) och 1987/88:N235 (c) på en särskild översyn av frågan. Motionerna avstyrks i berörda delar.

Vidare föreslås i motion 1987/88:N235 (c) en ändrad organisation av den statliga administrationen på företagsområdet. Lokala samhällsmyndigheter (LSM) skulle enligt motionärerna kunna ersätta eller vara lokala organ för såväl de nuvarande lokala skattemyndigheterna som vissa andra myndigheter med vilka företag har många kontakter. En LSM borde inrättas i varje kommun eller fögderi. Vidare föreslås obligatorisk registrering av samtliga näringsdrivande firmor och införandet av ett ”firmakort” med uppgift om

NU 1987/88:25

firmanamn, B-skatt, mervärdeskatteregistrering m.m. Genomförandet av dessa förslag skulle vara till gagn för såväl näringslivet som det allmänna, menar motionärerna.

Frågan om inrättande av lokala samhällsmyndigheter av detta slag behandlades av riksdagen senast våren 1987 med anledning av ett motionsyrkande av samma innebörd som det nu aktuella. Riksdagen avslog motionen på hemställan av skatteutskottet, som hänvisade till att den organisation på skatteområdet som nyligen hade trätt i kraft utgjorde ett led i en decentralisering av skatteförvaltningen (SkU 1986/87:26). Samtidigt förutsatte skatteutskottet - som uttalade sin sympati för motionärernas syfte - att regeringen vid uppföljningen av den nya organisationens verksamhet skulle fortsätta att verka för en förbättrad service och underlättande av myndighetskontakterna för medborgarna. Med hänsyn till att regeringen hade sin uppmärksamhet riktad på hithörande problem, bl.a. genom RRV:s studie, ansåg skatteutskottet att det inte var påkallat med något uttalande av riksdagen i frågan.

Näringsutskottet gör samma bedömning nu. Utskottet avstyrker följaktligen motion 1987/88:N235 (c) beträffande såväl yrkandet om lokala samhällsmyndigheter som de därmed nära sammanhängande yrkandena om registrering och firmakort.

Slutligen under detta avsnitt tar utskottet upp ett yrkande i centerpartiets partimotion 1987/88:N240 som gäller avregleringsarbetets organisation. I motionen betonas vikten av att arbetet med avbyråkratisering och avreglering drivs vidare med kraft. Med hänvisning till vad som betecknas som regeringens långsamma agerande på detta område föreslås i motionen en ”parlamentarisk återförsäkring”, lämpligen genom inrättande av en parlamentarisk delegation med uppgift att följa avregleringsarbetet.

Också i motion 1987/88:N322 (fp) kritiseras regeringens arbete på avregleringsområdet för att vara ineffektivt. Utan att något särskilt yrkande i frågan framförs anför motionärerna att normgruppen - som är en arbetsgrupp inom regeringskansliet - bör ersättas av en delegation av den typ som prövades under den icke-socialistiska regeringsperioden och där personer som är verksamma i små och medelstora företag ingår.

Utskottet har senast våren 1987 avvisat motionsyrkanden av liknande innebörd från centerpartiet resp. folkpartiet (NU 1986/87:30 s. 28 f.). Beträffande kravet på en parlamentarisk delegation anförde utskottet att gällande fördelning av befogenheter och ansvar mellan riksdagen och regeringen borde kunna tillämpas även på det här aktuella området. Beträffande förslaget om ett särskilt organ med representanter för småföretagen menade utskottet att arbetet med regelförenkling borde bedrivas som ett naturligt inslag i det ordinarie arbetet inom regeringskansliet och berörda myndigheter. Utskottet hänvisade också till RRV:s roll som tillsynsmyndighet för normgivningen inom statsförvaltningen. Reservationer till förmån för motionsyrkandena avgavs av de tre borgerliga partiernas företrädare i utskottet. Riksdagen följde utskottet.

Utskottet finner det angeläget att de senaste årens arbete med regelförenkling fullföljs. Emellertid avvisar utskottet liksom tidigare de förslag om

NU 1987/88:25

2 Riksdagen 1987188.17sami. Nr25

organisationen av arbetet som framförs från folkpartiets och centerpartiets sida. I likhet med regeringen anser utskottet att regelförenkling bör ingå som ett normalt led i statsförvaltningens verksamhet. Det aktuella yrkandet i motion 1987/88:N240 (c) avstyrks alltså.

Etableringskontroll

Fri etablering är en nödvändig förutsättning för marknadsekonomin, sägs det i folkpartiets partimotion 1987/88:N304. Partiet vill slopa de etableringskontroller som inte kan motiveras med krav på kompetens av betydelse för människors hälsa och säkerhet. Generella etableringskontroller i brottsbekämpande syfte bör ersättas med insatser punktvis, anförs det. Liknande synpunkter framförs i motion 1987/88:N322 (fp). Som exempel på branscher som bör avregleras nämns åkeribranschen och restaurangbranschen.

Utskottet erinrar om att en utökad vandelsprövning infördes i båda dessa branscher år 1986 genom ändringar i yrkestrafiklagen (1979:559) och lagen (1977:293) om handel med drycker (prop. 1985/86:126, NU 1985/86:22). Innebörden av lagändringarna var att benägenheten att fullgöra skyldigheter mot det allmänna skulle i fortsättningen ges ökad vikt vid tillståndsprövningen inom dessa branscher. Till grund för lagändringarna låg ett förslag från den s.k. eko-kommissionen av innebörd att regeringen genom en ramlagom näringstillstånd skulle få möjlighet till motsvarande ingripande i varje bransch där bristande laglydnad eller underlåtenhet att betala skatter och avgifter bedömdes förekomma bland näringsidkarna i betydande omfattning. Förslaget genomfördes emellertid endast till viss del genom skärpningen av den befintliga tillståndsprövningen i åkeri- och restaurangbranscherna, som ansågs särskilt drabbade av oseriöst företagande.

Utskottet anser sig inte böra gå in på en närmare diskussion av behovet av etableringskontroll inom de två nämnda branscherna. Såväl i dessa fall som i flertalet andra fall avser etableringskontrollen verksamheter som ligger utanför utskottets beredningsområde. Emellertid torde motionärernas egentliga syfte vara att riksdagen skall uttala sig principiellt mot etableringskontroll som ett medel för tillgodoseende av olika allmänna intressen, framför allt en effektiv bekämpning av ekonomisk brottslighet.

Utskottet vill inte förorda ett sådant uttalande av riksdagen. Frågan om behovet och den närmare utformningen av olika system för etableringskontroll bör kunna behandlas inom ramen för det fortgående arbetet med avreglering och regelförenkling. Ett antal förslag om slopad eller uppmjukad kontroll har lagts fram av regeringen senast på trafikpolitikens område (prop. 1987/88:50). Liksom hittills bör riksdagen pröva dessa förslag från fall till fall, med beaktande av de olika syften som ligger bakom kontrollsystemen och de särskilda förhållandena inom berörda branscher. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 1987/88:N304 (fp) och 1987/ 88:N322 (fp) i här aktuella delar.

För den som startar ett företag ställs det i regel inga krav på kompetens, anförs det i motion 1987/88:N274 (s). En följd härav är att antalet konkurser ökar, liksom samhällets förluster till följd av ej inbetalade skatter m.m.

NU 1987/88:25

18 Motionärerna anser att det borde finnas någon form av kompetensvillkor för företagare, t.ex. krav på yrkeskunnande inom branschen samt ett visst minimimått av kunskaper beträffande ekonomi, bokföring, skatterätt, arbetsrätt och arbetsmarknadens förhållanden. Sedan sådana kunskaper redovisats skulle den blivande företagaren kunna erhålla ett bevis härpå, ett slags körkort för företagare. Motionärerna vill att regeringen skall ta initiativ till överläggningar med företagens organisationer om införandet av ett sådant system.

En motion (s) av liknande innebörd avslogs av riksdagen våren 1982 på hemställan av utskottet samtidigt med en annan motion (s) om etableringskontroll (NU 1981/82:25). Utskottet pekade därvid på att det enligt den näringsfrihetsprincip som tillämpades i Sverige hade gjorts relativt få inskränkningar i rätten att etablera företag. I de fall då inskränkningar införts hade de varit betingade av bl.a. ordnings-, säkerhets-, hälsovårds- och arbetarskyddshänsyn. Utskottet ansåg att dessa riktlinjer borde följas även framgent. I en reservation av den socialdemokratiska minoriteten i utskottet föreslogs en allmän utredning om etableringskontroll; det förutsattes att en sådan utredning skulle överväga frågan om kompetenskrav för företagare.

Denna fråga kom att behandlas av den förenämnda eko-kommissionen i betänkandet (SOU 1984:8) Näringstillstånd. I det av kommissionen framlagda förslaget till lag om näringstillstånd angavs - förutom vandelsprövning och ekonomiska garantier - krav på viss utbildning som ett instrument som skulle kunna användas i syfte att försvåra för oseriösa näringsidkare att bedriva verksamhet. Som redan framgått kom emellertid kommissionens förslag att genomföras endast till viss del beträffande utökad vandelsprövning. Regeringen var således inte då beredd att ställa sig bakom förslaget om ett generellt krav på utbildning (prop. 1985/86:126 s. 32 f.).

Enligt utskottets mening är tanken på någon form av bevis på grundläggande allmän kompetens för företagare enligt vad som föreslås i motion 1987/88:N274 (s) värd att prövas. Utskottet förutsätter att regeringen i samråd med företagarorganisationerna fortlöpande följer såväl denna fråga som frågan om andra lämpliga åtgärder med syfte att begränsa den ekonomiska brottsligheten. Något särskilt initiativ av riksdagen med anledning av den aktuella motionen är enligt utskottets mening inte erforderligt.

Finansiering av företag

I sju motioner berörs olika frågor om finansiering av företag. Motioner om de regionala utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet behandlas av utskottet i samband med frågan om medel till fondernas övriga verksamhet (NU 1987/88:24).

Inledningsvis bör nämnas att regeringen den 17 mars 1988 har bemyndigat chefen för industridepartementet att tillkalla en särskild utredare för att utreda inriktning och behov m.m. av statligt finansiellt företagsstöd. Enligt direktiven (dir. 1988:8) är utredningens huvuduppgift att föreslå åtgärder som behovsanpassar, effektiviserar och förenklar stödet. Som grund för dessa förslag skall utredaren kartlägga näringslivets behov av och tillgång till externt kapital. Vidare skall analyseras brister i kapitalförsörjningen och det

NU 1987/88:25

statliga stödets effektivitet när det gäller att avhjälpa dessa brister. Utredaren skall också undersöka om det förekommer administrativt dubbelarbete och om de olika stöden når avsedda målgrupper. Enligt direktiven skall utredningsarbetet redovisas senast den 31 mars 1989.

Utskottet tar först upp ett yrkande i moderata samlingspartiets partimotion 1987/88:N225 om Fonden för industriellt utvecklingsarbete. Industrifonden. Motionärerna anser att fonden har spelat ut sin roll och att regeringen bör uppmanas att lägga fram förslag om en successiv neddragning och avveckling av verksamheten, varvid fondens kapital skall återgå till staten.

Utskottet erinrar om att Industrifondens verksamhet gavs en delvis ändrad inriktning år 1987 (prop. 1986/87:74, NU 1986/87:30). Fonden skulle i fortsättningen stödja potentiellt lönsamma men riskbetonade projekt främst hos små och medelstora företag, med särskild tonvikt på projekt som innebär att sådana företag engagerar sig i europeiska samarbetsprojekt inom ramen för EUREKA. Eftersom den ändrade verksamhetsinriktningen ansågs komma att medföra ett minskat kapitalbehov för fonden återfördes 155 milj. kr. av stiftelsekapitalet till staten.

Utskottet anser att riktlinjerna för Industrifondens verksamhet bör ligga fast. Yrkandet i motion 1987/88:N225 (m) om en avveckling av fonden avstyrks.

En avveckling av Småföretagsfonden föreslås i motion 1987/88:N443 (c). Motionärerna betecknar bildandet av denna fond år 1984, då 100 milj. kr. överfördes som stiftelsekapital från allmänna pensionsfonden, som ”ett försök från regeringen att skaffa sig ett alibi hos småföretagarna för införandet av löntagarfonderna”. Motionärerna anser att tillgängliga medel hos Småföretagsfonden vid avvecklingen skall återföras till allmänna pensionsfonden.

Utskottet - som erinrar om att ytterligare 100 milj. kr. tillfördes Småföretagsfonden genom beslut av riksdagen år 1987 (prop. 1986/87:74, NU 1986/87:30) - ser inget sakligt motiv för en avveckling av fonden. Yrkandet härom i motion 1987/88:N443 (c) avstyrks följaktligen.

Frågan om kravet på personlig borgen vid långivning till egenföretagare tas upp i motion 1987/88:N203 (m). Motionären anser att lagstiftningen på det arbetsrättsliga området, särskilt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet, har kringgärdat företagarens möjligheter att leda sitt företag. Därmed kan han inte svara för sina borgensåtaganden i samma omfattning som tidigare. I den mån personlig borgen krävs bör den avse endast företagaren och inte hans anhöriga, anförs det.

Utskottet har under en följd av år behandlat motioner i ämnet av samme motionär, senast våren 1987 (NU 1986/87:30 s. 48). Motionerna har avstyrkts med hänvisning till att stor försiktighet torde iakttas vid utkrävande av personlig borgen från ägare till små och medelstora företag i samband med lån från t.ex. de regionala utvecklingsfonderna. Under senare år har dock företrädarna för de tre borgerliga oppositionspartierna i reservationer gett stöd åt motionärens krav på en utredning av frågan. Riksdagen har följt utskottet.

NU 1987/88:25

20 Utskottet anser inte att det har tillkommit några nya faktorer som föranleder en ändrad bedömning av frågan. Motionen avstyrks.

Motion 1987/88:N287 (s) handlar om de mindre företagens lansering av nya produkter. Motionärerna anser att det statliga stödsystemet för forskning och utveckling skapar goda förutsättningar för företagen att utveckla en idé fram till prototypstadiet. För de mindre företagen och enskilda uppfinnare visar det sig emellertid svårt att föra prototypen fram till en färdig marknadsmässig produkt. Här finns i dag ett vakuum som inte är bra för vår samlade utvecklingskraft, anförs det. I motionen skisseras en statlig kreditgivning som skulle kunna fylla tomrummet; bl.a. förutsätts ränte- och amorteringsfrihet under en viss tid, liksom eftergift helt eller delvis av långivarnas fordran i de fall då projekten misslyckas.

Utskottet hänvisar till att de regionala utvecklingsfonderna för närvarande har vissa möjligheter att medverka till finansiering av sådant slag som motionärerna synes avse, bl.a. genom s.k. utvecklingskapital i form av villkorslån eller bidrag mot royalty. Bestämmelser härom återfinns i förordningen (1987:894) om statlig finansiering genom regional utvecklingsfond.

Som nämnts i inledningen till detta avsnitt kommer en översyn av det statliga finansiella företagsstödet att genomföras under det närmaste året. Utskottet räknar med att det genom denna översyn kommer att klarläggas huruvida det nuvarande finansieringsstödet har brister av det slag som motionärerna antyder. Då utskottet inte anser att det behövs något särskilt initiativ av riksdagen i frågan avstyrks motionen.

Frågan om samordning av investmentbolag i Norrland tas upp i motion 1987/88:N236 (s). Motionärerna anför att det har bildats ett antal sådana bolag med staten som huvuddelägare, direkt eller indirekt. Bl.a. nämns AC-Invest AB, Bothnia Invest AB, Contorta AB, Cordinor AB (tidigare Regioninvest i Norr AB), Malmfältens Finans AB, Sorbinvest AB och Z-Invest AB. Det kapital av sammanlagt ca 200 milj. kr. som dessa investmentbolag disponerar skulle, menar motionärerna, vid nuvarande räntenivå och inflationstakt möjliggöra förluster av ca 10 milj. kr. om året utan att bolagens fortbestånd äventyrades. Genom att kapitalet är uppdelat på ett antal investmentbolag försvåras emellertid satsningar på riskfyllda projekt. En bidragande orsak är att varje bolag har sin egen administration. Även om en sammanslagning av de olika bolagen enligt motionärernas uppfattning skulle innebära uppenbara fördelar menar de att en sådan åtgärd för närvarande inte kan genomföras på grund av bl.a. de skilda privata ägarintressena. Däremot borde man verka för en samordning.

Utskottet har viss förståelse för motionärernas önskan om en sådan samordning. Statens möjligheter att verka härför är emellertid begränsade i de fall då staten inte har aktiemajoriteten i ifrågavarande bolag eller då statens engagemang endast är indirekt. En sammanslagning av samtliga investmentbolag är enligt utskottets mening knappast heller önskvärd. Det finns utrymme för bolag med olika inriktning geografiskt eller branschmässigt, liksom för bolag med olika ägarstruktur. Väsentligt är att näringslivet i olika delar av Norrland engageras i bolagen.

NU 1987/88:25

21 Såvitt gäller Norrbottens län har frågan om en samordning av utvecklingsoch investmentbolag berörts i proposition 1987/88:86 om särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län m.m. I propositionen - som i denna del bereds av arbetsmarknadsutskottet-redovisas (bil. 8s. 53 f.) överläggningar mellan investmentbolagen Bothnia Invest AB och Malmfältens Finans AB - vilka båda är privatägda - och Cordinor AB - som är indirekt statsägt genom Procordia AB - i syfte att bolagens resurser skall samordnas helt eller delvis. Ett bemyndigande för regeringen att besluta om villkoren för stöd till utvecklings- och investmentbolag i länet begärs. För ändamålet beräknas 30 milj. kr. - Enligt uppgift har en överenskommelse nu träffats om ett samgående mellan Bothnia Invest AB och Malmfältens Finans AB.

Mot bakgrund av vad som anförts anser näringsutskottet att motion 1987/88:N236 (s) inte ger anledning till någon åtgärd av riksdagen.

Frågan om utveckling av resultat frän teknisk forskning i Luleå tas upp i motion 1987/88: N288 (s). Motionärerna pekar på vikten av att forskning vid högskolan i Luleå kan leda till kommersiell produktion som förläggs till Norrland. De menar att det i Luleå ännu saknas ett finansieringsorgan som - i likhet med Uminova AB i Umeå - har till uppgift att till forskare vid högskolan förmedla kapital från olika finansieringsorgan, såsom Norrlandsfonden och Industrifonden. Tanken är att det till Stiftelsen CENTEK knutna bolaget Centekinvest skall ha en sådan roll. Motionärerna anser emellertid att det krävs en viljeyttring från staten härför.

Utskottet hänvisar här återigen till proposition 1987/88:86 (bil. 8 s. 51 f.). I denna beräknas lil milj. kr. till förstärkning av forsknings- och utvecklingsmiljön i Luleå under en treårsperiod. Huvuddelen härav, 70 milj. kr., är avsedd för stöd till utveckling av en teknikby i anslutning till högskolan. Vidare beräknas 3 milj. kr. för bidrag till Stiftelsen Aurorum, som har karaktären av en paraplyorganisation för den forsknings- och utvecklingsmiljö som håller på att utvecklas med högskolan som bas, och sammanlagt högst 38 milj. kr. till forsknings- och utvecklingsprojekt vid olika institutioner.

I likhet med motionärerna anser utskottet det angeläget att de betydande forsknings- och utvecklingsresurserna vid högskolan i Luleå ger upphov till industriell verksamhet i Norrland. De närmare formerna för förmedling av kapital till olika utvecklingsprojekt för kommersiell exploatering bör emellertid enligt utskottets mening inte avgöras av statsmakterna. Detta är en fråga för i första hand de olika regionala intressenterna. Utskottet biträder alltså inte yrkandet i motion 1987/88:N288 (s) på ett uttalande av riksdagen i frågan.

En komplettering av verksamheten inom Svensk-norsk industrifond föreslås i motion 1987/88:N229 (s). Motionärerna pekar på att intresset för industriellt samarbete mellan Bohuslän och Östfold har ökat bl.a. som en följd av strukturomvandlingen inom dessa gränsregioner. De uppger att Svensknorsk industrifond har haft en markant ökning av antalet förfrågningar om stöd och att många projekt avvisas på den grunden att de inte når upp till en totalkostnad av 3 milj. kr., som normalt utgör den nedre gränsen för stöd från fonden. Motionärerna anser att denna beloppsgräns bör ses över och att fonden bör få ökade handläggningsresurser.

NU 1987/88:25

22 Vid behandlingen år 1986 av en liknande motion (NU 1985/86:15 s. 26) erinrade utskottet om att fonden sedan år 1985 i undantagsfall kan stödja även projekt vars totalkostnad understiger 3 milj. kr. Enligt vad utskottet har erfarit är emellertid efterfrågan på stöd från fonden så stor att fonden anser sig böra prioritera sådana projekt som svarar mot de ursprungliga intentionerna från svensk och norsk sida, nämligen att fonden skall främja i första hand tillkomsten av större gemensamma projekt (seprop. 1980/81:189 s. 10). Mot bakgrund av den ökade efterfrågan på stöd har fonden genom en överenskommelse i maj 1987 mellan regeringarna om stadgeändring givits rätt till en viss förstärkning av sitt kansli.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet att motionen inte bör ge anledning till någon riksdagens åtgärd.

Kooperation

Ungdomars nyföretagande kan många gånger med fördel ske i kooperativa former, sägs det i motion 1987/88:N308 (c). Ett ökat stöd till ungdomskooperativ behövs, menar motionärerna. De anser att de regionala utvecklingsfonderna här skulle kunna spela en värdefull roll genom utbildningsinsatser och kreditgivning. Fonderna borde därför åläggas att aktivt verka för nyföretagande i kooperativa former. Särskilda medel borde också avsättas för ändamålet, anförs det.

Utskottet behandlade år 1986 olika frågor om kooperationen, bl.a. det s.k. ungdomskooperativprojektet (NU 1985/86:14 s. 26-28). Detta projekt drevs åren 1984-1986 med ekonomiskt stöd från staten över arbetsmarknadsdepartementets huvudtitel. Som en fortsättning kan betraktas projektet Kooperativ arbetsmarknadspolitik (KARM), som stöds på samma sätt.

Vid sidan av dessa projekt, vilka har haft som huvudsyfte att stödja kooperativ verksamhet bland arbetslösa ungdomar, lämnas stöd till kooperativt nyföretagande inom ramen för kooperationens utvecklingssystem. Detta system baseras på en överenskommelse år 1986 mellan staten och kooperationen. Systemet omfattar dels allmänna informations-, utbildnings- och utvecklingsinsatser, dels kooperativ företagsservice, dels stöd till uppbyggnad av lokala kooperativa utvecklingscentra. Staten har åtagit sig att under en femårig uppbyggnadsperiod bidra med högst 2,5 milj. kr. per budgetår till systemet, under förutsättning att motsvarande bidrag lämnas av kooperationen. Statens bidrag utbetalas från anslaget till småföretagsutveckling under industridepartementets huvudtitel.

Kooperationens utvecklingssystem tillkom mot bakgrund av att man inom kooperationen ansåg att de befintliga näringspolitiska organen - främst statens industriverk och de regionala utvecklingsfonderna - var ointresserade av att verka för den kooperativa företagsformen i samband med t.ex. nyföretagande. Från såväl statens som kooperationens sida drogs slutsatsen att specialiserade kooperativa utvecklingsresurser borde byggas upp för ändamålet, vilket alltså nu sker. I proposition 1986/87:74 om näringspolitik inför 1990-talet uttalade emellertid industriministern (s. 164) att denna insats skulle ses som en temporär åtgärd för att initiera och påskynda uppbyggnaden av kompetens och andra resurser för utveckling av ny kooperativ

NU 1987/88:25

verksamhet inom skilda områden. På sikt borde dessa resurser kunna integreras med den generella näringspolitiska organisationen. Industriministern såg det som väsentligt att den kooperativa specialkompetensen även i denna miljö kunde bevaras och utvecklas.

I samband med behandlingen år 1984 av frågor om kooperationens kapitalförsörjning m.m. fastslog riksdagen principen att den kooperativa företagsformen så långt möjligt skall ges förutsättningar likvärdiga med dem som gäller för andra företagsformer (prop. 1983/84:84, NU 1983/84:24).

Denna princip har legat till grund för uppbyggnaden av det kooperativa utvecklingssystem som nyss har beskrivits och som kan ses som en komplettering av det allmänna näringspolitiska småföretagsstödet. Enligt utskottets uppfattning bör ansvaret för att främja nyföretagande i kooperativa former tills vidare åvila i första hand de särskilda kooperativa organen.

Utskottet finner alltså inte anledning för riksdagen att, såsom föreslås i motion 1987/88:N308 (c), begära särskilda insatser för kooperativt nyföretagande genom utvecklingsfonderna. Motionen avstyrks i denna del. Utskottet förutsätter emellertid att såväl industriverket som de regionala utvecklingsfonderna i sina insatser till stöd för nyföretagande beaktar den kooperativa företagsformen och söker bygga upp ett samarbete med motsvarande koooperativa organ på central och regional nivå.

I samma motion berörs frågan om forskning om kooperativ verksamhet. Motionärerna anser att en allsidig och kontinuerlig svensk kooperationsforskning är av stor betydelse för kooperationens framtida utveckling. Regeringen bör därför ges i uppdrag att till riksdagen redovisa ett förslag till kooperativt forskningsprogram, anförs det.

Utskottet erinrar om att regeringen i proposition 1983/84:84 (s. 60-63) lämnade en redogörelse för frågan om kooperationsforskningen i Sverige. Bl.a. framgick att forskningsrådsnämnden (FRN) - som tidigare lämnat stöd till sådan forskning och som inrättat en särskild kommitté för kooperationsforskning - skulle ges ett samordnande ansvar på området. Ett femårigt forskningsprogram överenskoms därefter mellan FRN och kooperationen. Avsikten var att sammanlagt ca 2 milj. kr. om året skulle ställas till förfogande.

Hittills har ett tjugotal projekt fått bidrag. FRN har finansierat huvuddelen av verksamheten. För innevarande budgetår har 1,5 milj. kr. avsatts för ändamålet. Enligt vad utskottet har erfarit räknar FRN med att lämna stöd till programmet i ungefär samma omfattning även under de två följande budgetåren. Vissa bidrag har också ställts i utsikt av kooperationen. Avsikten är att FRN skall utvärdera verksamheten och att resultatet därav skall redovisas för regeringen inför en väntad proposition om forskning våren 1990.

Av vad utskottet har anfört framgår att det saknas anledning för riksdagen att nu ta något initiativ i frågan om kooperationsforskningen. Yrkandet härom i motion 1987/88:N308 (c) avstyrks därför.

NU 1987/88:25

24 Linodling och linberedning

NU 1987/88:25

Riksdagen begärde år 1985 hos regeringen en utredning om inhemsk odling och beredning av lin (JoU 1984/85:36). Med anledning härav tillkallade chefen för industridepartementet en särskild utredare, som i början av år 1987 avgav betänkandet (Ds 1 1987:1) Inhemsk odling och beredning av lin. Betänkandet innehåller förslag till stimulans- och stödåtgärder omfattande hela kedjan från odling och beredning av lin till användning av lin dels för textila ändamål, dels som råvara inom industrin m.m. Dessa åtgärder sammanfattas i ett femårsprogram i åtta punkter. Några av åtgärderna - bl .a. stöd till linodling - ligger inom jordbrukspolitikens område. Andra åtgärder avser stöd till forskning och utveckling genom främst styrelsen för teknisk utveckling (STU). Utredaren beräknar behovet av sådant stöd till ca 10 milj. kr. under perioden. - Betänkandet har remissbehandlats.

I motion 1987/88:N226 (c) återges det nämnda åttapunktsprogrammet ordagrant. Motionärerna anser det angeläget att genomförandet av programmet snarast påbörjas. Dessutom föreslås att regeringen tar fram ett underlag för beslut om uppförande av ett linberedningsverk i Sverige och snarast återkommer med förslag i frågan till riksdagen.

Frågan om linodling och linberedning i olika delar av landet berörs i tre motioner.

I motion 1987/88:N328 (fp) sägs att linhanteringen har gamla anor i Hallands län och att det är angeläget att kunskaper och handaskicklighet på området inte för alltid skall gå förlorade. Inte endast kulturella skäl talar enligt motionärerna härför; sysselsättnings- och beredskapsskäl gör det i minst lika hög grad.

Örebro län torde vara ett föregångslän i fråga om linodling, anförs det i motion 1987/88:N278 (fp). För att spånadslinet skall bli intressant för odlarna måste det emellertid finnas ett linberedningsverk. Motionären anser att en lokalisering av ett sådant verk till Örebro län skulle vara lämplig från struktur- och sysselsättningssynpunkt. Länsstyrelsen och den regionala utvecklingsfonden borde kunna ta till vara lovvärda odlingsinitiativ och tillskapa ett linberedningsverk i länet inom ramen för tillgängliga resurser för regional utveckling, anförs det.

I motion 1987/88:N314 (c) pekas på att Hälsingland har gamla traditioner på linområdet och att odlingen av lin på flera håll har återupptagits. Vid Växbo Kvarn i Bollnäs kommun har linskäktning och linberedning byggts upp. Det är angeläget att verksamheten får ekonomiskt stöd för fortsatt utbyggnad, menar motionären.

Av utskottets redogörelse för linutredningens betänkande och för motionerna framgår att frågan om ett återupptagande av linodling och linberedning i industriell skala i Sverige har många olika aspekter. Om verksamheten skall kunna bedrivas på kommersiella grunder - vilket har varit en utgångspunkt för utredningen - är möjligheterna att använda linet för olika ändamål av helt avgörande betydelse. Flera av punkterna i det program som utredningen har föreslagit innebär forsknings- och utvecklingsinsatser med syfte att klarlägga linets förutsättningar som industriell råvara också inom andra områden än det textila. En annan fråga som behöver klarläggas är valet

av teknik vid förädlingen av råvaran, särskilt i beredningsledet. Enligt linutredningen är nuvarande teknik alltför kostsam, osäker och miljöovänlig.

Linutredningens betänkande bereds för närvarande i regeringskansliet. Enligt vad utskottet har erfarit pågår diskussioner med olika berörda myndigheter och forskningsinstitutioner m.fl. Utskottet förutsätter att regeringen under nästa riksmöte för riksdagen redovisar förslag på grundval av betänkandet. Med hänsyn till riksdagens tidigare uttalade intresse för linfrågan anser utskottet inte att det behövs något nytt tillkännagivande i frågan. Yrkandet härom i motion 1987/88:N226 (c) avstyrks alltså.

I motionen berörs också frågan om uppförande av ett linberedningsverk. Enligt utskottets uppfattning är denna fråga för tidigt väckt. Av linutredningens betänkande framgår att betydande tekniska problem återstår att lösa. Det framgår också av betänkandet att ett linberedningsverk i industriell skala utgör en betydande investering; kostnaderna för ett verk uppskattas till minst 10 milj. kr. även om begagnad utrustning och befintliga industrilokaler utnyttjas. För nästa led i förädlingen, dvs. ett linspinneri, är investeringskostnaderna betydligt högre. Enligt utskottets mening bör frågan om eventuellt statligt stöd till investeringar i industriell linhantering tas upp till övervägande först när frågan om linets framtid i Sverige har klarlagts. Av det sagda följer att utskottet avstyrker motion 1987/88:N226 (c) även i denna del.

Också yrkandet i motion 1987/88:N278 (fp) om ett linberedningsverk i Örebro län avstyrks av utskottet. Förutom till de allmänna synpunkter som nyss har anförts hänvisas här till att det inte är riksdagens sak att ta ställning till frågor om lokalisering av detta slags industriprojekt. I den mån motionärens yrkande avser en anläggning i begränsad skala avsedd att tillgodose främst behovet inom regionen synes frågan lämpligen böra behandlas på regional nivå.

Vad som sägs i motion 1987/88:N328 (fp) om vikten av att kunskaperna om linhanteringen i Halland bevaras synes också vara av intresse främst i ett regionalt perspektiv. I sammanhanget kan påpekas att det av linutredningen föreslagna åttapunktsprogrammet innefattar stöd till den hantverksmässiga hanteringen av spånadslin genom nämnden för hemslöjdsfrågor och hemslöjdskonsulenterna i varje län. Utskottet erinrar även om att regeringen har föreslagit en kraftig ökning av stödet till hemslöjden för nästa budgetår, bl.a. genom en utbyggnad av konsulentorganisationen. Denna fråga behandlar utskottet i betänkandet NU 1987/88:24. Om riksdagen bifaller förslagen kommer förutsättningarna för bevarande av den traditionella svenska linkulturen att förbättras redan på kort sikt. Med hänvisning till det anförda avstyrks motionen.

Yrkandet i motion 1987/88:N314 (c) om stöd till verksamheten vid Växbo Kvarn i Hälsingland är enligt utskottets mening inte heller av den karaktären att det bör föranleda någon åtgärd av riksdagen. Nämnas må dock att motionären torde syfta på ett projekt avseende etablering av ett linspinneri i relativt liten skala. Enligt vad utskottet har erfarit har glesbygdsdelegationen bedömt att detta projekt har intresse bl.a. för den lokala sysselsättningen och för turismen. Ett begränsat stimulansbidrag till projektet har ställts i utsikt. Emellertid råder alltjämt viss oklarhet om den tekniska utformningen av projektet. Motionen avstyrks.

NU 1987/88:25

26 Hantverk

Hela vårt samhälle har sitt ursprung i hantverket, anförs det i motion 1987/88:N254 (fp). Motionärerna pekar på betydelsen från bl.a. kulturell synpunkt och beredskapssynpunkt av att hantverksyrken och hantverkskunnande bevaras. En rad konkreta önskemål med detta syfte förs fram.

Mot bakgrund av bristen på byggnadsarbetare med kunskap om gamla metoder föreslås i motionen byggnadshyttor för utbildning av byggnadshantverkare. Vidare föreslås inrättandet av särskilda råvarudepåer för material från rivningar m.m. I motionen pekas på vikten av att hantverkarna vid sanering av handelscentra och bostadsområden i tätorterna kan få fortsatt tillgång till prisbilliga lokaler i närheten av kunderna. Motionärerna föreslår vidare inrättandet av särskilda verktygsbanker med uppgift att samla in verktyg då en hantverkare avvecklar sitt företag; det hänvisas till att verktygen ofta representerar ett kunnande som kan stödja också dagens teknik.

Några yrkanden i motionen gäller utbildningsfrågor. Ungdomar bör ges ökade möjligheter att bli lärlingar hos enskilda hantverkare, anförs det; i detta syfte bör regelsystemet ses över. Bl.a. hävdas att krav på personalutrymmen från de fackliga organisationernas och yrkesinspektionens sida kan utgöra hinder för utbildning av lärlingar. Vidare anser motionärerna att skolan inte visar tillräckligt intresse för hantverket. Samma gäller arbetsförmedlingarna, menar man. Mot bakgrund härav finns det anledning för regeringen att se över frågan om hur rekryteringen till hantverksyrkena skall kunna förstärkas, anförs det. Liknande synpunkter på bl.a. arbetsförmedlingens ansvar för hantverket förs fram i motion 1987/88:N328 (fp), som i första hand gäller förhållandena i Hallands län.

Utskottet konstaterar att de förslag som framförs i motionerna huvudsakligen gäller frågor utanför utskottets beredningsområde. Liknande förslag har också behandlats utförligare i särskilda motioner som bereds av vederbörande utskott. Med hänsyn härtill begränsar sig näringsutskottet här till några allmänna kommentarer till motionsyrkandena.

Det bör först erinras om att utskottet i betänkandet NU 1987/88:24 - som avges samtidigt med detta betänkande - behandlar vissa frågor rörande statligt näringspolitiskt stöd till hantverket, bl.a. i form av bidrag till verksamheten vid Centrala hantverksrådet. Rådet har till uppgift att handlägga frågor om utrednings- och forskningsverksamhet samt bevarande och utveckling av kunskaper, tjänster och produkter inom hantverksområdet. Vidare skall rådet svara för information om olika hantverksutbildningar.

Av intresse i sammanhanget är vidare de förslag som nyligen har lagts fram i proposition 1987/88:102 om utveckling av yrkesutbildningen i gymnasieskolan. Bl.a. föreslås (s. 21 f.) att den planerade treåriga försöksverksamheten på området skall inrymma en motsvarighet till dagens s.k. gymnasiala lärlingsutbildning. Avsikten är att denna studieform skall innebära en avsevärt förbättrad utbildningssituation för små och udda yrken, t.ex. på hantverksområdet. Propositionen jämte motioner bereds för närvarande av utbildningsutskottet.

NU 1987/88:25

27 Näringsutskottet kan från sina utgångspunkter instämma i vad som anförs i motionerna 1987/88:N254 (fp) och 1987/88:N328 (fp) om vikten av att hantverkskunnande och hantverksyrken bevaras. Ett stort och varierat utbud av hantverkstjänster utgör ett väsentligt inslag i tjänstesektorn och har därmed också stor betydelse för näringslivets funktion. Detta utgör ett av motiven för det statliga stöd som lämnas till hantverket i olika former.

De olika konkreta yrkanden som framförs i motionerna kan utskottet emellertid inte biträda. Yrkandena innebär att riksdagen genom uttalanden till regeringen skall begära åtgärder av vitt skilda slag. Det underlag för yrkandena som redovisas i motionerna är enligt utskottets mening otillräckligt för ett ställningstagande. Dessutom gäller det i flera fall frågor som det inte i första hand ankommer på riksdagen eller regeringen att besluta om.

Som framgått har Centrala hantverksrådet, som nyligen börjat sin verksamhet, ansvaret för att tillvarata hantverkets intressen i samtliga de avseenden som berörs i motionerna. Utskottet räknar med att rådet undersöker behovet av olika åtgärder till stöd för hantverket, inte minst på utbildningens område, och att rådet på lämpligt sätt väcker frågan om sådana åtgärder hos de närmast ansvariga instanserna.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 1987/ 88:N254 (fp) och 1987/88:N328 (fp) i berörda delar.

I motion 1987/88:N254 (fp) framförs också två förslag om fortsatt utbyggnad av de olika verksamheter på hantverksområdet som bedrivs i Leksand i anslutning till Hantverkets folkhögskola.

Den försöksverksamhet på musikinstrumenthantverkets område som pågår i Leksand bör permanentas genom bildande av ett institut för instrumenthantverk, anför motionärerna. De menar att denna utbildningsoch utvecklingsverksamhet skulle kunna ha en nordisk bas och drivas i stiftelseform.

Den verksamhet som avses i motionen utgörs i första hand av en fyraårig utbildning i reparation och byggande av stråkinstrument. Ett särskilt bidrag för denna utbildning lämnas av skolöverstyrelsen till Hantverkets folkhögskola. I utbildningen deltar även elever från andra nordiska länder. En breddning av verksamheten till att omfatta också andra musikinstrument jämte vissa utvecklingsinsatser m.m. övervägs.

Utskottet har senast år 1987 (NU 1986/87:30 s. 62) behandlat en motion (m) av liknande innebörd som den nu aktuella. Med hänvisning bl.a. till att olika projekt på hantverksområdet fick prövas av statens industriverk enligt gällande grunder för småföretagsstödet avstyrkte utskottet motionen, med reservation från de tre borgerliga partiernas företrädare. Riksdagen följde utskottet.

Enligt vad utskottet har erfarit svarar Centrala hantverksrådet från årsskiftet för den del av verksamheten med musikinstrumenthantverk i Leksand som har karaktären av forskning och utveckling. Vissa medel för ändamålet disponeras inom ramen för det bidrag till rådet som har lämnats av statens industriverk.

Frågan om organisationen av ifrågavarande verksamhet synes alltså nu ha fått en lösning. Därmed saknar enligt utskottets mening frågan om bildandet

NU 1987/88:25

av en särskild stiftelse aktualitet. Motion 1987/88:N254 (fp) avstyrks i denna del.

I samma motion framförs förslag om bildande av ett nordiskt hantverkscentrum i Leksand.

Utskottet avstyrkte år 1987 (NU 1986/87:30 s. 62 f.) en liknande motion (fp) med hänvisning till att motiven för en sådan verksamhet inte i första hand var av näringspolitisk art. Emellertid förutsatte utskottet att regeringen inom ramen för det nordiska samarbetet noga uppmärksammade möjligheterna att få till stånd en gemensam nordisk utbildning inom olika hantverksyrken. De borgerliga partiernas företrädare reserverade sig till förmån för motionen. Denna avslogs av riksdagen.

Ett utredningsarbete rörande nordiskt samarbete om utbildning m.m. inom små yrkesfack har under de senaste åren bedrivits i Nordiska ministerrådets regi. En särskild arbetsgrupp har haft i uppdrag att kartlägga området och att göra en bedömning av samarbetsmöjligheterna. I gruppens rapport, som avgavs i december 1987, sägs att det under arbetets gång har visat sig finnas ett uttalat behov av nordiskt samarbete inom ett antal små yrkesfack. För vissa av de minsta yrkesfacken anges en gemensam nordisk utbildning som en förutsättning för fackens fortlevnad. Arbetsgruppen föreslår därför ett fortsatt nordiskt samarbete på området. Detta samarbete bör enligt gruppen bedrivas i nationell regi och bygga på befintliga nationella myndigheter och institutioner sammanknutna genom ett nordiskt kontaktorgan för fortlöpande överläggningar om samarbetsområdena. Det förutsätts att varje land i princip skall finansiera sin del av kostnaderna för samarbetet. Arbetsgruppen föreslår också bl.a. nordiska kurser för lärare, samarbete om läromedel och ökat samnordiskt utnyttjande av utbildningsplatser vid nationella skolor. Arbetsgruppens rapport har nu godkänts av styrgruppen för nordiskt skolsamarbete, som består av företrädare för de nordiska ländernas utbildningsdepartement.

Utskottet anser det även från näringspolitisk synpunkt värdefullt om en fortsatt utbildning inom vissa hantverksyrken kan säkerställas genom ett närmare nordiskt samarbete på området. Önskemålet i motion 1987/88:N254 (fp) om ett sådant samarbete synes komma att tillgodoses genom det nya kontaktorganets verksamhet. Detta gäller enligt utskottets mening även om den form som valts för samarbetet - dvs. ett samnordiskt utnyttjande av befintliga nationella resurser-inte helt överensstämmer med motionärernas förslag om inrättande av ett särskilt nordiskt hantverkscentrum. Utskottet anser alltså inte att motionen i den del som berörts här ger anledning till någon åtgärd av riksdagen.

I detta sammanhang behandlar utskottet också motion 1987/88:N302 (c, m, fp) om Stiftelsen Skånehantverk i Landskrona. Enligt motionärerna behövs ökade ekonomiska resurser för verksamheten. Denna är inriktad framför allt på bevarande av äldre föremål och byggnader. Liknande motioner har under de två senaste åren avstyrkts av utskottet och avslagits av riksdagen. Utskottet har hänvisat till att frågan om eventuellt stöd till verksamheten på näringspolitiska grunder får prövas av de ansvariga centrala och regionala instanserna (NU 1986/87:30 s. 63). Det har enligt utskottets mening inte

NU 1987/88:25

tillkommit några faktorer som motiverar ett ändrat ställningstagande. Motionen avstyrks.

Detaljhandel

Större uppmärksamhet än hittills bör ägnas åt detaljhandeln, sägs det i motion 1987/88:N322 (fp). Förutsättningar bör skapas för ett distributionssystem som kännetecknas av mångfald, effektiv konkurrens och fri prisbildning. Motionärerna anger ett antal åtgärder som enligt deras mening borde vidtas i detta syfte. Rätten till affärsetableringar får inte begränsas. Prisreglering bör avskaffas. De fria affärstiderna måste behållas. Förslaget om enprissystem bör inte genomföras. De konkurrensvårdande myndigheterna måste aktivt motverka olika former av leveransvägran, karteller och monopol. Ett uttalande av riksdagen till stöd för dessa krav begärs av motionärerna.

Motionen är allmänt hållen och de angivna kraven motiveras inte närmare. Utskottet skall därför här göra några kommentarer och förtydliganden. Frågan om affärstidsreglering behandlas längre fram i detta avsnitt i samband med särskilda motioner i ämnet.

Kravet på etableringsfrihet torde rikta sig i första hand mot det kommunala planmonopolet på grundval av plan- och bygglagen (1987:10; PBL). Vissa bestämmelser i lagen ger kommunerna möjlighet att genom detaljplan styra etableringar inom handeln. I samband med behandlingen av motioner om detaljhandel hösten 1987 redogjorde utskottet för dessa bestämmelser (NU 1987/88:3 s. 7). Moderata samlingspartiets och folkpartiets företrädare i utskottet krävde i en reservation en omarbetning av lagen så att den inte skulle kunna användas för att styra utvecklingen av handeln. Reservationen bifölls inte av riksdagen.

Nuvarande prisreglering i Sverige grundas på allmänna prisregleringslagen (1956:236). Efter bemyndiganden av riksdagen, som lämnas för ett år i taget, får regeringen förordna om fortsatt tillämpning av vissa bestämmelser i lagen. Dessa bestämmelser ger regeringen möjlighet att besluta om olika prisregleringsåtgärder, t.ex. prisstopp, högstpriser eller anmälningsskyldighet vid prishöjningar. Senast har lagen förlängts för perioden den 21 december 1987-den 20 december 1988. Vid frågans behandling i finansutskottet (FiU 1987/88:3) reserverade sig de tre borgerliga partiernas företrädare till förmån för motioner av innebörd att regeringen inte skulle ges bemyndigande om fortsatt tillämpning av lagen. Riksdagen följde utskottet.

Förslag om enprissystem har lagts fram av 1986 års livsmedelsutredning i betänkandet (SOU 1987:44) Livsmedelspriser och livsmedelskvalitet. Förslaget innebär att nuvarande system med dubbel prismärkning (ordinarie pris och extrapris) ersätts med ett system där endast ett pris, det faktiskt tillämpade, anges vid annonsering och prismärkning. Utredningens betänkande har remissbehandlats och dess förslag på bl.a. prisområdet övervägs nu inom regeringskansliet.

Synpunkter på detaljhandelns betydelse av samma slag som i motion 1987/88:N322 (fp) förs fram i motion 1987/88:N333 (fp). I denna motion betonas särskilt vikten av mångfald och variation i detaljhandelns utbud.

NU 1987/88:25

30 Motionärerna pekar i sammanhanget på att sanering av affärscentra leder till högre hyror, vilket kan vålla svårigheter för små butiker och företag.

Utskottet anser inte att de nämnda motionerna ger anledning till något uttalande av riksdagen. Några av de frågor som berörs i motionerna har riksdagen nyligen behandlat i andra sammanhang. Frågan om införande av enprissystem inom livsmedelshandeln får prövas i samband med ett eventuellt förslag från regeringen. Det som sägs i motion 1987/88:N333 (fp) om problem för detaljhandeln vid sanering av affärscentra torde vara riktigt, men det klargörs inte vilket slag av åtgärder som enligt motionärernas åsikt borde vidtas av statsmakterna för att problemen skall kunna lösas. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet såväl denna motion som motion 1987/88:N322 (fp) i nu berörda delar.

En utredning om dagligvaruhandeln begärs i motion 1987/88:N312 (c). Dagligvaruhandeln har under det senaste decenniet haft en stagnerande marknad, anförs det. Under sådana förhållanden finns det risk för att utvecklingen och förnyelsen avstannar. Motionärerna hänvisar till de särskilda insatser som har gjorts för att vidmakthålla en viss kommersiell service i landets mest glesbefolkade delar genom stöd till enskilda butiker. Behov av fungerande service finns emellertid också i storstadsregionerna, även om människorna där bor tätt. Särskilt intressant vore att pröva olika former av service direkt i anslutning till butiken, anförs det. Motionärerna pekar på erfarenheter från bl.a. Förenta Staterna av sådan service.

Utskottet finner att de tankar på förnyelse av dagligvaruhandeln som förs fram i motionen är av intresse. Emellertid är utskottet inte berett att biträda motionärernas förslag om en särskild utredning rörande inriktningen av statens åtgärder på området. Frågor av det slag som berörs i motionen ligger inom arbetsområdet för det till industridepartementet knutna rådet (I 1984:D) för frågor inom handels- och tjänstesektorn. I detta råd ingår företrädare för bl.a. handelns organisationer, kooperationen, de fackliga organisationerna och berörda myndigheter. Rådet har möjlighet att bedriva viss utredningsverksamhet. Med hänsyn till vad som anförts avstyrker utskottet motionen.

I två motioner berörs frågan om affärstidsreglering. En återgång till begränsning av de fria affärstiderna leder ofrånkomligen till att konsumenternas valfrihet begränsas, anförs det i motion 1987/88:N323 (fp). Liknande synpunkter framförs i motion 1987/88:N333 (fp); en reglering av affärstiderna betecknas där som olämplig i ett modernt samhälle.

Reglering i lag av affärstiderna förekom under åren 1910-1971. Sedan regleringen upphört har riksdagen vid ett flertal tillfällen prövat frågan om dess återinförande. Senast skedde detta år 1984 med anledning av motioner (s; vpk) i ämnet. Utskottet (NU 1983/84:27) anslöt sig då - med reservation från vänsterpartiet kommunisternas företrädare - till ett ställningstagande av regeringen för att de fria affärstiderna skulle bibehållas. Samtidigt förutsatte dock utskottet att regeringen uppmärksamt skulle följa frågan och vidta åtgärder om utvecklingen skulle gå i en från allmän synpunkt ogynnsam riktning. Riksdagen avslog motionerna.

Regeringen har aviserat en översyn av frågan om affärstidsreglering.

NU 1987/88:25

31 Beslut om tillsättande av en offentlig utredning med uppdrag att bl. a. värdera erfarenheterna av de fria affärstiderna väntas komma att fattas inom kort.

Enligt utskottets mening kan tiden nu vara mogen för en sådan översyn. Utskottet anser inte att riksdagen innan resultatet av översynen har redovisats bör ta ställning i den ena eller den andra riktningen till frågan om bibehållande av de fria affärstiderna. Yrkandena i motionerna 1987/88:N323 (fp) och 1987/88:N333 (fp) bör följaktligen avslås.

Frågan om kommunala varuförsörjningsplaner tas upp i motion 1987/ 88:N213 (s). Där sägs att överkapacitet och överetablering i detaljhandeln leder till ökade kostnader för konsumenterna. Genom tillkomsten av planoch bygglagen har emellertid kommunerna givits ökade möjligheter att styra etableringar inom handeln. Motionärerna anser att kommunerna snarast bör åläggas att upprätta obligatoriska varuförsörjningsplaner som anger riktlinjer för strukturen på handeln. I ett sådant planeringsarbete måste särskild hänsyn tas till de ”svaga” konsumentgrupperna. För att hög effektivitet skall uppnås bör varuförsörjningsplan för kommun upprättas med viss regelbundenhet och inarbetas i en total serviceplanering, anförs det.

Riksdagen har senast år 1986 - i samband med behandlingen av förslag om ny plan- och bygglag m.m. - avslagit en liknande motion på hemställan av bostadsutskottet (BoU 1986/87:1). Till grund för ställningstagandet låg ett yttrande av näringsutskottet (NU 1985/86:3 y). Där anfördes att det, med hänsyn till det ansvar och de möjligheter som genom den nya lagen skulle komma att ges kommunerna när det gäller att planera för en ändamålsenlig kommersiell service, saknades behov av närmare föreskrifter om hur kommunerna skulle arbeta för att lösa sin uppgift. Utskottet hänvisade till att upprättandet av varuförsörjningsplaner kunde vara ett lämpligt arbetssätt, som enligt lagförslaget i vissa fall också skulle användas. I en avvikande mening av moderata samlingspartiets och folkpartiets företrädare i utskottet gavs en mer principiell motivering för avslaget på motionen, nämligen att kommunerna över huvud taget inte borde ges möjlighet att genom utnyttjande av planinstrumentet styra detaljhandelns utveckling.

Såvitt utskottet kan bedöma är kommunernas möjligheter till styrning av handelns struktur på grundval av plan- och bygglagens bestämmelser tillräckliga för att de av motionärerna angivna syftena skall kunna tillgodoses. Liksom hittills bör kommunerna själva besluta om upprättande av kommunala varuförsörjningsplaner. Kravet i motion 1987/88:N213 (s) på att sådana planer skall vara obligatoriska bör alltså enligt utskottets mening inte föranleda något initiativ av riksdagen.

Kontroll genom teknisk provning

En ändrad lagstiftning om teknisk kontroll begärs i motion 1987/88: N205 (fp). Motionären hävdar att de olika föreskrivande myndigheternas val av kontrollform begränsas till en - nämligen typgodkännande - genom lagen (1985:1105) om obligatorisk kontroll genom teknisk provning m.m. Emellertid är denna kontrollform inte den lämpligaste för alla produkter, anförs det. I vissa fall skulle myndighetsregistrering på grundval av en tillverkardeklaration vara lämpligare; i andra fall borde tillverkarens egenkontroll kunna

NU 1987/88:25

godtas. Motionären anser att det genom lagstiftning borde etableras några olika standardformer för den obligatoriska kontrollen. Härigenom skulle den ansvariga myndigheten ges möjlighet att välja lämplig kontrollform för att garantera säkerhetsnivån med lägsta möjliga kostnad, anförs det.

Utskottet vill först påpeka att den kontrollordning som gäller enligt lagen om obligatorisk kontroll genom teknisk provning m.m. inte är tvingande för de föreskrivande myndigheterna (se NU 1985/86:8 s. 8). Det är dessa som bestämmer vilka krav som skall ställas, vilken kontroll som behövs och hur den skall genomföras. Myndigheterna kan också välja att inte inordna viss kontroll i systemet. Det är alltså inte lagen i sig som utgör ett hinder för den av motionären önskade valfriheten för de föreskrivande myndigheterna. Tvärtom medger lagen en betydande flexibilitet i valet av kontrollform; bl.a. får provningsresultat från tillverkare m.fl. under vissa förutsättningar utnyttjas vid kontrollen. Av det anförda följer att syftet med motionen inte skulle kunna nås genom en ändring av nämnda lag. Vad som skulle behövas är i stället en översyn av de olika författningar eller enskilda beslut som innehåller föreskrifter om kontrollform för olika produkter.

På ett område, nämligen kontrollen av elektrisk materiel, har utskottet helt nyligen behandlat ett förslag från regeringen som innebär att hittillsvarande obligatoriska typkontroll ersätts med registrering (prop. 1987/88:82, NU 1987/88:30). En sådan ordning synes stå i god överensstämmelse med vad som anförs i motionen. Utskottet har tillstyrkt förslaget med reservation från vänsterpartiet kommunisternas företrädare. Riksdagen kommer att behandla frågan inom kort.

Det kan tilläggas att regeringen år 1986 uppdrog åt en särskild utredare att kartlägga den internationella utvecklingen inom området teknisk provning och bedöma eventuella konsekvenser av denna utveckling för svenskt vidkommande. Utredaren har i januari 1988 överlämnat betänkandet (SOU 1988:6) Provning och kontroll i internationell samverkan. Betänkandet remissbehandlas för närvarande.

Av det anförda framgår att de synpunkter som framförs av motionären i stor utsträckning redan är tillgodosedda. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet motionen.

Teknisk utveckling m.m.

Allmänna synpunkter på betydelsen av teknisk utveckling redovisas i moderata samlingspartiets motion 1987/88:N225. Kompetensnivån inom undervisningsväsendet och forskningsinstitutioner är av avgörande betydelse för de svenska företagens framtida konkurrenskraft, anförs det. Ett positivt klimat för forskningen förutsätter en hög grad av akademisk frihet. Politiker bör inte styra forskningsverksamheten. Värdet av ett väl fungerande samarbete mellan företag och statliga forskningsinstitutioner betonas; uppdragsforskning betecknas som något i sig positivt. Staten måste dock se till att den grundläggande forskningen får tillräckliga resurser. Vidare sägs att såväl universiteten och högskolorna som industrin måste ha breda kontaktytor med verksamheter i andra länder. Som särskilt viktigt anges att Sverige får möjlighet att delta i det omfattande teknisk-vetenskapliga samarbete som pågår inom EG.

NU 1987/88:25

3 Riksdagen 1987/88.17sami. Nr 25

I folkpartiets motion 1987/88:N304 anförs att det är ett centralt överlevnadsvillkor för företagen att de klarar den höga utvecklingstakt som nu råder. Även inom de råvarubaserade industrierna, t.ex. skogsindustrin, krävs teknisk utveckling. Motionärerna hävdar att Sverige har kommit på efterkälken när det gäller sådana högteknologiska produkter som svarar för en ökande del av världshandeln. Trots att de svenska företagen investerar en internationellt sett hög andel av förädlingsvärdet i forskning och utveckling är förädlingsvärdet av högteknologiska produkter i produktionen relativt låg. Motionärerna anser det också oroväckande att nettoexporten av forsknings- och utvecklingsintensiva varor utvecklas negativt för Sveriges del.

I motionen pekas på betydelsen av forskning och utveckling för en omställning av produktionen i mindre resurskrävande och miljövänligare riktning. Det behövs emellertid ekonomiska incitament för att företagen skall göra de nödvändiga insatserna, menar motionärerna. De hänvisar till förslag från folkpartiet om frisläpp av de allmänna investeringsfonderna i avvaktan på en reform av företagsbeskattningen. - Dessa frågor behandlas av skatteutskottet.

De synpunkter från moderata samlingspartiets och folkpartiets sida på teknisk utveckling som näringsutskottet har återgivit är föga preciserade. Det framgår inte om de skall tolkas som krav på ändringar i några avseenden av nuvarande riktlinjer på området, som lades fast genom riksdagens beslut om näringspolitiken och forskningspolitiken våren 1987 (prop. 1986/87:74, NU 1986/87:30; prop. 1986/87:80, NU 1986/87:33). Motionerna föranleder endast några kortfattade kommentarer.

Synpunkterna i motion 1987/88:N225 (m) på frågan om forskningens kompetensnivå, resurser för grundläggande forskning och internationellt forskningssamarbete är i sig invändningsfria. Beträffande den sistnämnda frågan hänvisas till vad utskottet nyligen vid behandlingen av frågor om Sverige och den västeuropeiska integrationen har anfört om svensk medverkan i EG:s forsknings- och utvecklingsprogram (NU 1987/88:2 y).

Den i motion 1987/88:N304 (fp) påtalade relativt låga andelen högteknologiska produkter i svensk industris förädlingsvärde är en självklar följd av industristrukturen, som domineras av basindustrier och verkstadsindustri inom främst ”mogna” branscher. Den statliga teknikpolitiken är inriktad på att främja den tekniska utvecklingen inom såväl områden där svensk industri traditionellt har en stark ställning som nya ”högteknologiska” områden, t.ex. informationsteknologin. Det bör påpekas att även de etablerade branscherna inom svensk industri successivt förändras och att de i ökande utsträckning använder högteknologi såväl i sina produkter som i produktionsprocessen. Flera av dessa branscher har också en stark internationell ställning och god lönsamhet.

Enligt utskottets uppfattning ger det som i de två motionerna anförs om teknisk utveckling inte anledning till något uttalande av riksdagen. Motionerna avstyrks alltså i berörda delar.

Sambandet mellan teknisk utveckling och regional balans berörs i centerpartiets motion 1987/88:N307. Den tekniska utvecklingen, t.ex. inom data- och

NU 1987/88:25

elektrotekniken, har goda förutsättningar att vara ett verksamt medel för decentralisering, anförs det. Motionärerna uttalar att hela landet - inte bara Storstockholms norra delar och universitetsorterna - måste få tillgång till avancerad teknik och avancerat tekniskt kunnande.

Det som sägs i motionen överensstämmer väl med den delvis nya inriktningen av regionalpolitiken under de senaste åren. Ökad medvetenhet om infrastrukturens betydelse för den regionala balansen har lett till att de regionalpolitiska insatserna har inriktats på bl.a. utbildning, teknikutveckling och kunskapsspridning i syfte att allmänt förbättra näringslivsmiljön. Insatser av detta slag har ingått i de regionalpolitiska åtgärdspaket som regeringen under våren 1988 har lagt fram avseende dels Bergslagen och norra Sveriges inland (prop. 1987/88:64), dels Norrbotten (prop. 1987/ 88:86). Ett omfattande utredningsarbete om regional teknikspridning har på regeringens uppdrag utförts av statens industriverk, styrelsen för teknisk utveckling, skolöverstyrelsen och universitets- och högskoleämbetet. De fyra myndigheternas arbete har redovisats i mars 1987 i rapporten Teknik och kunskapsspridning. Utskottet hänvisar också till att den nyligen tillsatta utredningen om regionalpolitikens inriktning m.m. enligt sina direktiv (dir. 1987:48) bl.a. skall närmare precisera vilka infrastrukturåtgärder som har regionalpolitisk betydelse.

Av det anförda framgår att regeringen redan har uppmärksammat betydelsen för den regionala balansen av insatser för teknisk utveckling. Något uttalande av riksdagen i frågan är enligt utskottets mening inte påkallat. Motion 1987/88:N307 (c) avstyrks alltså i denna del.

I anslutning till frågan om teknikens betydelse för den regionala balansen tar utskottet upp två motioner om statligt stöd till teknikcentra.

Inrättandet av sådana centra har utgjort ett inslag i regionalpolitiken under de senaste åren, påpekas det i moderata samlingspartiets motion 1987/ 88:N326. För att teknikcentra skall kunna fylla sin uppgift är det väsentligt att de håller hög kvalitet, bl.a. genom nära samverkan med kompetenta högskolor och med näringslivet inom regionen. Motionärerna anser att statsmakterna bör ställa krav på sådan samverkan som villkor för statligt stöd till uppbyggnaden av teknikcentra.

Ett antal små teknik- och utvecklingscentra för data och ny teknik bör byggas upp som stöd för företagandet i utsatta regioner, anförs det i motion 1987/88:N318 (c). Förslag från regeringen i frågan begärs.

I den tidigare nämnda rapporten Teknik och kunskapsspridning lämnas vissa uppgifter om teknikcentra. Sedan 1980-talets början har ett stort antal regionala centra byggts upp inom ramen för länens teknikspridningsprogram. I rapporten redovisas 85 centra. Av dessa är 17 större centra med kompetens avseende bl.a. tillämpad forskning och utveckling, medan 68 är mindre centra med inriktning på lokal företagsservice och samarbete med gymnasieskolan. Det finns planer på etablering av ytterligare 80 teknikcentra. Flertalet centra har bildats på regionalt initiativ och med regional - huvudsakligen offentlig - finansiering. I rapporten anges två huvudroller för teknikcentra, en infrastrukturell ”samhällsroll” som innefattar grundutbildning och i vissa fall forskningsverksamhet, och en ”konsultroll” som omfattar

NU 1987/88:25

vidareutbildning och utvecklingsverksamhet m.m. på uppdrag av näringslivet. Vid bildandet av teknikcentra utgår man i allmänhet från att verksamheten efter en initialperiod skall kunna i huvudsak uppdragsfinansieras. I rapporten ges uttryck för vissa tvivel om realismen i detta antagande beträffande åtskilliga av de teknikcentra som har bildats under de senaste åren. Vidare redovisas den bedömningen att resurserna i många fall skulle kunna utnyttjas minst lika effektivt utan att bindas upp i en fast anläggning.

I viss utsträckning har statligt stöd lämnats till uppbyggnad av teknikcentra. Detta har skett främst med medel från anslaget till regionala utvecklingsinsatser i form av dels bidrag till teknikspridningsprojekt direkt från industridepartementet, dels bidrag från länsstyrelserna till regional projektverksamhet. 1 ett tjugotal fall har regionalpolitisk! stöd lämnats till investeringar i maskiner och lokaler. Vidare lämnas visst stöd genom skolöverstyrelsen till teknikcentra i anslutning till gymnasieskolan.

För det stöd som lämnas från anslaget till regionala utvecklingsinsatser gäller vissa riktlinjer (se prop. 1984/85:115 s. 48-52). Stödet skall vara av engångskaraktär och det skall täcka en del av inkörningskostnaderna i ett initialskede av upp till tre år. Högst en tredjedel av stiftelsekapitalet eller motsvarande bör vara statligt. Regionala och lokala organ bör svara för en betydande del av insatserna. Verksamheten bör vara inriktad på samverkan med näringslivet. Något allmänt krav på medfinansiering från näringslivets sida har dock inte ställts.

Enligt utskottets uppfattning utgör bildandet av regionala teknikcentra i många fall ett verksamt medel för teknik- och kunskapsspridning till företagen. Sådana centra kan ha särskilt stor betydelse i de regionalpolitiskt prioriterade delarna av landet.

Utskottet anser från sina utgångspunkter att gällande riktlinjer för statens stöd till teknikcentra bör kunna tillämpas tills vidare. Utskottet utgår från att regeringen vid sina ställningstaganden i konkreta fall beaktar bl.a. de synpunkter som har redovisats i den nämnda teknikspridningsrapporten.

Av det sagda följer att utskottet inte biträder yrkandet i motion 1987/ 88:N326 (m) på att staten skall ställa mera långtgående och preciserade krav än hittills för statligt stöd till teknikcentra. Även om utskottet anser att statligt stöd till ett planerat teknikcentrum bör lämnas endast i fall då projektet har överlevnadsmöjligheter och fyller ett reellt behov bör det enligt utskottets mening finnas möjlighet för de stödbeviljande instanserna att göra en individuell prövning av varje projekt. Motionen avstyrks alltså.

Utskottet kan inte biträda yrkandet i motion 1987/88:N318 (c) på att regeringen skall lägga fram förslag om ett antal nya teknikcentra. Såsom framgått är antalet befintliga eller planerade centra redan stort. Liksom hittills bör det ankomma på regionala eller lokala intressenter att ta initiativ till bildandet av nya centra. Om denna princip har politisk enighet rått. Motionen avstyrks.

I vänsterpartiet kommunisternas motion 1987/88:N208 begärs ett svenskt program för utveckling av alternativ högteknologi. Ett sådant program skulle syfta till en frigörelse från det nuvarande beroendet av Förenta Staterna på området. Vidare menar motionärerna att programmet skulle kunna bidra till

NU 1987/88:25

förverkligandet av vissa sociala mål, bl.a. inom arbetslivet.

Utskottet har vid olika tillfällen, senast år 1987 (NU 1986/87:30), avstyrkt liknande motionsyrkanden från vänsterpartiet kommunisterna, varvid partiets företrädare har reserverat sig. Bl.a. har hänvisats till att det nationella informationsteknologiprogrammet tar sikte på att förbättra möjligheterna att upprätthålla ett mått av tekniskt och industriellt oberoende på detta centrala teknikområde. Riksdagen har avslagit motionsyrkandena.

Utskottet ser inget motiv för ett ändrat ställningstagande från riksdagens sida. Motionen avstyrks.

Frågan om ansvaret för större teknikprojekt tas upp i motion 1987/88:N316 (fp). Motionären pekar på att statsmakterna då och då måste ta ställning till stora inhemska teknikprojekt eller svenskt deltagande i internationella projekt med statlig medverkan. Som exempel nämns det svenska informationsteknologiprogrammet, Hermesprojektet på rymdområdet och de stora projekt som ingår i EG:s forskningsprogram. Projekt av denna karaktär och omfattning ligger normalt inte inom en enda myndighets kompetensområde, vilket har lett till att tillfälligt sammansatta grupper har fått fungera som beredande organ. Ett problem med ett sådant informellt system, menar motionären, är att det saknas ett givet kontaktorgan för utomstående aktörer, t.ex. svenska företag eller utländska organisationer. Det borde därför finnas ett organ inom eller med anknytning till regeringskansliet som har överblick över de olika beredningar som pågår och som kan fungera som samtalspart och katalysator. Ett sådant sammanhållande organ skulle kunna delegera merparten av beredningsarbetet till den kombination av aktörer och experter som för varje projekt bedöms lämpligast, anförs det.

Utskottet delar motionärens uppfattning att beredningsprocessen inför beslut om medverkan i stora teknikprojekt ställer särskilda krav på samordning på såväl regerings- som myndighetsnivå. Den gängse sektorsmodellen, som innebär att departement och myndigheter inom varje sektor tar fram underlag för regeringens beslut, är uppenbarligen inte till fyllest för projekt av detta slag. Under de senaste decennierna har det vid flera tillfällen då det funnits behov av en bredare samordning skapats särskilda organ härför, t.ex. delegationen för atomenergifrågor, flygmaterielberedningen, statens delegation för rymdverksamhet och senast delegationen för industriell utveckling inom informationsteknologiområdet. Ansvaret för den övergripande samordningen har givetvis legat hos regeringen, dvs. i praktiken det sektorsansvariga departementet - vanligen industridepartementet - i samråd med statsrådsberedningen, finansdepartementet och övriga berörda departement.

Det ankommer på regeringen att se till att beredningen av regeringsärendena sker på ett ändamålsenligt sätt. Den fråga som tas upp i motionen är alltså inte i första hand en angelägenhet för riksdagen. Såvitt utskottet kan bedöma har emellertid den beskrivna ordningen för beredning av större teknikprojekt hittills fungerat tillfredsställande. Utskottet anser inte att riksdagen har anledning att ta något initiativ i frågan. Motionen avstyrks följaktligen.

NU 1987/88:25

37 Regeringen bor uppdra åt styrelsen för teknisk utveckling (STU) att ta fram ett utökat program för småskalig teknikutveckling, anförs det i motion 1987/88:N286 (c). Motionärerna menar att en systematisk inriktning på småskalig teknik skulle ge fördelar från bl.a. miljö- och energisynpunkt, minska samhällets sårbarhet och främja den regionala utvecklingen. Större resurser borde avsättas för insatser på området hos bl.a. forskningsinstitutioner, tekniska högskolor och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). De regionala utvecklingsfonderna borde ges ett ökat ansvar för spridning av småskalig teknik.

STU har under år 1987 på uppdrag av regeringen genomfört en utredning om möjligheterna att utveckla småskalig teknik för livsmedelsindustrin. STU väntas inom kort få regeringens uppdrag att kartlägga inom vilka ytterligare sektorer det är möjligt att utveckla en småskalig teknik i syfte att bibehålla och utveckla produktion i små orter och på landsbygden.

Enligt utskottets mening är motionen genom det nya uppdraget till STU väsentligen tillgodosedd. Något initiativ av riksdagen i frågan synes inte påkallat. Motionen avstyrks följaktligen.

Ett program för utveckling av skogs- och lantbruksmaskiner begärs i motion 1987/88:N317 (vpk). Trots att Sverige har ett stort industriellt kunnande inom fordons- och maskintekniken har utvecklingen av maskiner för skogsbruket och lantbruket stagnerat och t.o.m. gått tillbaka, anförs det. Motionären anser att det finns stora behov av utvecklingsinsatser på dessa områden.

Visst stöd till utvecklingsprojekt på skogsbruks- och lantbruksområdena lämnas av STU. Exempel på aktuella projekt är enligt vad utskottet har inhämtat en skogsröjningsmaskin och en maskin för resurssnål spridning av handelsgödsel.

Utskottet anser inte att behoven på området motiverar ett särskilt program av det slag som avses i motionen. Denna avstyrks alltså.

Utveckling av miljövänligt och arkivbeständigt papper betecknas i motion 1987/88:N228 (s) som en angelägen uppgift. Oblekt miljövänligt papper uppfyller för närvarande inte kraven på arkivbeständighet. Enligt motionärerna har pappersindustrin visat föga intresse för en utveckling av papperssorter som uppfyller både miljökrav och krav på beständighet.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om att insatser på området är angelägna. I sammanhanget erinras om att riksdagen hösten 1986 med anledning av en motion (vpk) uttalade sig till förmån för ökad användning av miljövänligt papper i offentlig förvaltning (FiU 1986/87:1, rskr. 1986/87:5). Regeringen uppdrog därefter åt statskontoret att informera större upphandlande myndigheter om när miljövänligt papper utgör ett likvärdigt eller fördelaktigt alternativ till klorblekt papper.

En ökad användning av miljövänligt papper innebär betydande problem från bevarandesynpunkt. Dessa problem uppmärksammas inom ramen för det projekt för konservering av papper som på förslag av riksarkivet m.fl. myndigheter inleddes år 1987 (se prop. 1986/87:80 bil. 6 s. 149, 156). I projektet ingår bl.a. insatser för utveckling av arkivbeständigt papper i

NU 1987/88:25

samverkan med pappersindustrin. Kostnaderna för projektet har beräknats till ca 6 milj. kr. under en treårsperiod.

Utskottet räknar med att möjligheterna till framställning av papperssorter som uppfyller kraven på både miljövänlighet och arkivbeständighet kommer att klarläggas genom det nämnda projektet. Motionen föranleder alltså enligt utskottets uppfattning ingen riksdagens åtgärd.

Regionala näringspolitiska satsningar

Utskottet behandlar till sist några motioner med önskemål om statligt stöd till näringspolitiska projekt eller aktiviteter inom särskilda delar av landet. Allmänna synpunkter på frågan om inrättande av regionala teknikcentra har lämnats av utskottet i det föregående vid behandlingen av motioner i ämnet.

En enhet för informationsteknologisk forskning och utveckling i Kalmar i anslutning till televerkets datacentral och teleskolan där begärs i motion 1987/88:N320 (s). Det hänvisas till att televerket i samband med förberedelserna för informationsteknologiprogrammet förklarade sig berett att undersöka möjligheterna att starta viss forsknings- och utvecklingsverksamhet i bl.a. Kalmar under förutsättning av regionalt stöd under de två första åren (se prop. 1986/87:74 bil. 10 s. 444 f.). Genom den beslutade utbildningen av dataingenjörer med teleinriktning vid högskolan i Kalmar förbättras möjligheterna att rekrytera kompetent personal, anför motionären. Han anser att regeringen bör ge televerket i uppdrag att starta den angivna verksamheten och att staten bör bidra till att verksamheten kan komma i gång.

Enligt vad utskottet har inhämtat bedrivs inom regionen - i samverkan mellan länsstyrelsen, kommunen, högskolan och televerket m.fl. - nu ett arbete med utveckling av de olika aktiviteter inom det tele- och datatekniska området som redan finns i Kalmar. Emellertid har något beslut om lokalisering av den i motionen åsyftade forsknings- och utvecklingsverksamheten till Kalmar ännu inte fattats av televerket.

Enligt utskottets mening bör riksdagen inte ta ställning till denna fråga, som det ankommer på televerket att besluta om. Med hänvisning härtill avstyrks motionen.

Stöd till ett forsknings- och utvecklingsprogram för glasindustrin m.m. i sydöstra Sverige - QGLAS - begärs i motion 1987/88:N285 (m, s, fp, c). Programmet har två övergripande syften, anförs det, dels utveckling av kunskap och kompetens om glas som material och om glasprocessen för att stärka glasindustrins utveckling och konkurrenskraft, dels utveckling av en regional plattform för teknisk forskning och utveckling samt teknikspridning till regionens industri i samverkan mellan Glasforskningsinstitutet, högskolan i Växjö, Teknikcentrum i Växjö m.fl. Som bakgrund till programmet anges behovet av kvalificerad forskning och utveckling rörande bl.a. nya användningsområden för glas. Svensk glasindustri saknar tillräckliga resurser härför. Vidare anförs att programmet är av nationellt intresse genom dess innehåll av grundläggande teknikutveckling för hela den svenska glasindustrin; programmet är också av regionalt intresse för sydöstra Sverige genom dess betydelse för teknikspridning och industriell service till näringslivet och för utbildning och forskning i regionen.

NU 1987/88:25

39 Enligt motionen beräknas QGLAS-programmet sysselsätta 6-10 kvalificerade forskare och tekniker på heltid under en femårsperiod. Flera av dessa avses komma att rekryteras utifrån. Kostnaderna för programmet t.o.m. år 1993 beräknas till totalt 16,9 milj. kr. Finansieringen antas ske genom bidrag från staten med 11,9 milj. kr., från glasindustrin med 3,7 milj. kr. och från regionala organ med 1,3 milj. kr. Enligt motionen har styrelsen för teknisk utveckling (STU) under hand antytt möjligheten av ett bidrag med hälften av den tänkta statliga andelen, dvs. ca 6 milj. kr.

Också i motion 1987/88:N241 (s) betecknas QGLAS som en viktig resurs för glasindustrins utveckling och för kompetensutvecklingen i stort i regionen. Motionärerna anser det angeläget att särskilda medel ställs till förfogande.

Utskottet har tagit del av en skrivelse till regeringen om QGLASprogrammet från länsstyrelserna i Kalmar och Kronobergs län den 23 mars 1988. I skrivelsen, som nära överensstämmer med motion 1987/88:N285, hemställs om medel för genomförande av projektet, utöver det bidrag som har ställts i utsikt av STU och de medel som kan tillskjutas i de båda länen. Länsstyrelsernas framställning bereds inom industridepartementet.

Utskottet erinrar om att riksdagen år 1987 på hemställan av utskottet (NU 1986/87:33 s. 19) avslog en motion (s) om forskning inom den manuella glasindustrin i Kronobergs län. Därvid räknade utskottet med att såväl STU som regeringen skulle beakta möjligheterna att inom gällande medelsram bereda utrymme för stöd till regionalpolitisk! betydelsefulla forsknings- och utvecklingsprogram.

Det nu aktuella QGLAS-programmet, som har ett vidare syfte än det tidigare programmet för den manuella glasindustrin, är enligt utskottets mening av betydande intresse. Av vad som anförts framgår att såväl STU som länsstyrelserna i de berörda länen har gjort samma bedömning. Ett genomförande av programmet ter sig alltså som önskvärt från flera synpunkter. Det ankommer emellertid på regeringen att göra de erforderliga prioriteringarna av näringspolitisk, regionalpolitisk och utbildningspolitisk art i samband med ställningstagandet till de två länsstyrelsernas framställning. Motionerna 1987/88:N285 (m, s, fp, c) och 1987/88:N241 (s) bör alltså enligt utskottets mening inte föranleda någon åtgärd av riksdagen.

Allmänna frågor om näringslivet i Malmöhus län behandlas i motion 1987/88:N335 (c). Motionärerna konstaterar att arbetsmarknadssituationen i länet har förbättrats under det senaste året. Dock är det angeläget att det sker en satsning på utveckling av näringslivet i länet med speciell inriktning på de små och medelstora företagen, menar de. Vidare pekas på att det inom länet råder en regional obalans; därför borde forskningsverksamhet i form av t.ex. en forskningsby etableras i mellersta Skåne och i de östra delarna av Malmöhus län.

Utskottet erinrar om gällande principer för sådana etableringar, som innebär att initiativ i första hand bör tas på regional nivå. Enligt utskottets mening föranleder motionen inte heller i övrigt något uttalande av riksdagen.

NU 1987/88:25

/issa åtgärder för att främja nyföretagande i Värmlands län föreslås i motion

motion 1987/88:N306 (c). Den regionala utvecklingsfonden i länet borde få särskilda medel till förfogande för rådgivning till unga företagare och för långivning med sänkta krav på säkerhet, anser motionärerna. De föreslår också ett system med rådgivning genom tidigare företagare som ”faddrar”.

Riksdagen har upprepade gånger avslagit liknande motionsyrkanden på hemställan av utskottet, senast år 1987 (NU 1986/87:30 s. 68). Utskottet hänvisade därvid till att statsmakterna inte bör ge sig in på bedömningar av angelägenheten av insatser i något visst län av det slag som här avses. Detta gäller enligt utskottets mening alltjämt. Motionen avstyrks.

En förstudie om möjligheterna att etablera en fiskberedningsindustri i Söderhamn föreslås i motion 1987/88:N238 (m). En förädlingsindustri skulle på ett positivt sätt påverka förutsättningarna för en utveckling av fiskenäringen på ostkusten, anförs det.

Riksdagen avslog år 1987 på hemställan av jordbruksutskottet (JoU 1986/87:16 s. 43) ett motionsyrkande (c) om uppbyggnad av en beredningsindustri i Västervik baserad på råvaror från Östersjön. Jordbruksutskottet uttalade i sammanhanget att riksdagen inte borde göra något uttalande om en specificerad regionalpolitisk satsning av det slag som förordades i ifrågavarande motion.

Näringsutskottet avstyrker med samma motivering den nu aktuella motionen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande näringspolitikens inriktning

att riksdagen avslår motion 1987/88:N225 yrkandena 1 och 2, motion 1987/88:N240 yrkande 1 och motion 1987/88:N304 yrkande 1 i ifrågavarande del,

2. beträffande företagsbeskattningens näringspolitiska effekter att riksdagen avslår motion 1987/88:N304 yrkande 4,

3. beträffande offentligt bedriven kommersiell verksamhet att riksdagen avslår motion 1987/88:N207,

4. beträffande småföretagspolitiken

att riksdagen avslår motion 1987/88:N240 yrkande 3, motion 1987/ 88:N245 och motion 1987/88:N331,

5. beträffande småföretagens betydelse för den regionala utvecklingen att

riksdagen avslår motion 1987/88:N227 yrkande 6 och motion 1987/88:N307 yrkande 3,

6. beträffande särskilt regelsystem för småföretag att riksdagen avslår motion 1987/88:N322 yrkande 2,

7. beträffande start och drift av små och medelstora företag

att riksdagen avslår motion 1987/88:N204 i ifrågavarande del och motion 1987/88:N235 yrkande 4,

8. beträffande invandrares möjligheter att starta företag

att riksdagen avslår motion 1987/88:N204 i ifrågavarande del och motion 1987/88:N235 yrkande 5,

NU 1987/88:25

9. beträffande lokala samhällsmyndigheter m.m.

att riksdagen avslår motion 1987/88:N235 yrkandena 1-3,

10. beträffande avregleringsarbetets organisation att riksdagen avslår motion 1987/88:N240 yrkande 6,

11. beträffande fri etablering

att riksdagen avslår motion 1987/88:N304 yrkande 3 och motion 1987/88:N322 yrkande 1,

12. beträffande kompetensvillkor för företagare att riksdagen avslår motion 1987/88:N274,

13. beträffande Industrifonden

att riksdagen avslår motion 1987/88:N225 yrkande 9,

14. beträffande Småföretagsfonden

att riksdagen avslår motion 1987/88:N443 yrkande 7,

15. beträffande kravet på personlig borgen att riksdagen avslår motion 1987/88:N203,

16. beträffande lansering av nya produkter att riksdagen avslår motion 1987/88:N287,

17. beträffande samordning av investmentbolag i Norrland att riksdagen avslår motion 1987/88:N236,

18. beträffande utveckling av resultat från teknisk forskning i Luleå att riksdagen avslår motion 1987/88:N288,

19. beträffande Svensk-norsk industrifond att riksdagen avslår motion 1987/88:N229,

20. beträffande stöd till ungdoms kooperativ

att riksdagen avslår motion 1987/88:N308 yrkande 1,

21. beträffande forskning om kooperativ verksamhet att riksdagen avslår motion 1987/88:N308 yrkande 2,

22. beträffande linodling och linberedning att riksdagen

a) avslår motion 1987/88:N226,

b) avslår motion 1987/88:N278,

c) avslår motion 1987/88:N328 yrkande 1,

d) avslår motion 1987/88:N314,

23. beträffande hantverksyrken och hantverkskunnande

att riksdagen avslår motion 1987/88:N254 yrkandena 1-8 och motion 1987/88:N328 yrkande 2,

24. beträffande institut för instrumenthantverk

att riksdagen avslår motion 1987/88:N254 yrkande 11,

25. beträffande nordiskt hantverkscentrum

att riksdagen avslår motion 1987/88:N254 yrkande 10,

26. beträffande Stiftelsen Skånehantverk att riksdagen avslår motion 1987/88:N302,

27. beträffande detaljhandeln

att riksdagen avslår motion 1987/88:N322 yrkande 3 och motion 1987/88:N333 yrkandena 1 och 3,

28. beträffande utredning om dagligvaruhandeln att riksdagen avslår motion 1987/88:N312,

NU 1987/88:25

29. beträffande affärstidsreglering

att riksdagen avslår motion 1987/88:N323 och motion 1987/88:N333 yrkande 2,

30. beträffande kommunala varuförsörjningsplaner att riksdagen avslår motion 1987/88:N213,

31. beträffande kontroll genom teknisk provning att riksdagen avslår motion 1987/88:N205,

32. beträffande teknisk utveckling

att riksdagen avslår motion 1987/88:N225 yrkande 5 och motion 1987/88:N304 yrkande 1 i ifrågavarande del,

33. beträffande teknisk utveckling och regional balans att riksdagen avslår motion 1987/88:N307 yrkande 1,

34. beträffande statligt stöd till teknikcentra

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:N318 och 1987/88:N326,

35. beträffande utveckling av alternativ högteknologi att riksdagen avslår motion 1987/88:N208 yrkande 3,

36. beträffande ansvaret för större teknikprojekt att riksdagen avslår motion 1987/88:N316,

37. beträffande småskalig teknikutveckling att riksdagen avslår motion 1987/88:N286,

38. beträffande utveckling av skogs- och lantbruksmaskiner att riksdagen avslår motion 1987/88:N317,

39. beträffande miljövänligt och arkivbeständigt papper att riksdagen avslår motion 1987/88:N228,

40. beträffande informationsteknologisk forskning och utveckling i Kalmar

att riksdagen avslår motion 1987/88:N320,

41. beträffande forsknings- och utvecklingsprogram för glasindustrin m.m. i sydöstra Sverige

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:N241 och 1987/88:N285,

42. beträffande näringslivet i Malmöhus län att riksdagen avslår motion 1987/88:N335,

43. beträffande nyföretagande i Värmlands län att riksdagen avslår motion 1987/88:N306,

44. beträffande fiskberedningsindustri i Söderhamn att riksdagen avslår motion 1987/88:N238.

Stockholm den 14 april 1988 På näringsutskottets vägnar Nils Erik Wååg

NU 1987/88:25

43 Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Christer Eirefelt (fp) (mom. 1-10, 12, 14-22), Lennart Pettersson (s) (mom. 11,13, 23-44), Erik Hovhammar (m) (mom. 1-10, 12, 14-44), Rune Jonsson (s) (mom. 1-22), Ivar Franzén (c) (mom. 11, 13, 23^14), Wivi-Anne Radesjö (s) (mom. 11, 13, 23-44), Sten Svensson (m) (mom. 1-10, 12, 14-44), Birgitta Johansson (s) (mom. 1-10, 12, 14-22), Åke Wictorsson (s) (mom. 1-10, 12, 14-44), Hadar Cars (fp) (mom. 11,13, 23-44), Bo Finnkvist (s) (mom. 23-44). Per-Ola Eriksson (c), Jörn Svensson (vpk) (mom. 11, 13, 23-44), Sven-Äke Nygårds (s) (mom. 1-10, 12, 14-44), Per-Richard Molén (m) (mom. 11, 13), Gudrun Norberg (fp) (mom. 11, 13, 23-44), Lars Ahlström (m) (mom. 1-10, 12, 14-44), Lars De Geer (fp) (mom. 1-10,12,14-22), Nic Grönvall (m) (mom. 11,13), Mats Lindberg (s) (mom. 1-10,12,14-22), Elving Andersson (c) (mom. 1-10,12, 14-22), John Andersson (vpk) (mom. 1-10,12,14-22) och Leo Persson (s).

Reservationer

Näringspolitikens inriktning (mom. 1)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Lars Ahlström (m) och Lars De Geer (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 10 med "De synpunkter” och slutar på s. 11 med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till den grundsyn på näringspolitikens uppgifter som kommer till uttryck i motionerna 1987/88:N225 (m), 1987/88:N304 (fp) och 1987/88:N240 (c). Ett näringsliv grundat på marknadsekonomi, konkurrens och enskilt ägande ger de bästa förutsättningarna för ökad välfärd. Statliga regleringar av olika slag har övervägande negativa effekter och bör i möjligaste mån begränsas eller avvecklas. Staten bör i stället genom generell ekonomisk politik söka skapa gynnsamma arbetsvillkor för företagen och främja nyföretagandet. Staten bör också ge näringslivet fasta spelregler som möjliggör långsiktig planering. Utifrån denna grundsyn kan enligt utskottets mening stark kritik riktas mot den socialdemokratiska regeringens näringspolitik och allmänna ekonomiska politik. Regeringens inställning till marknadsekonomin och till det enskilda ägandet framstår som tvetydig eller direkt negativ. Den kollektivisering av kapitalet som har fått sitt mest uppseendeväckande uttryck i löntagarfonderna utgör ett exempel härpå. Ett annat exempel är regeringens ovilja att släppa kontrollen över de statliga företagen också i fall där det inte föreligger något rimligt motiv för ett statligt ägande. Utskottet återkommer härtill i annat sammanhang.

Utskottet instämmer också i vad som anförs i motionerna 1987/88:N225 (m) och 1987/88:N304 (fp) om de krav på näringspolitiken som Sveriges stora omvärldsberoende ställer. De svenska företagen måste ges möjligheter att utveckla sin anpassningsförmåga och flexibilitet för att klara den internationella konkurrensen. Detta förutsätter att frihandelsprincipen upprätthålls. Likaså är det av största vikt att Sverige deltar aktivt i den västeuropeiska integrationsprocessen.

Hittills har internationaliseringen av det svenska näringslivet främst berört

NU 1987/88:25

industriföretagen. Det är enligt utskottets mening angeläget att tjänsteföretagen, som har en stor potential för tillväxt, ges ökade möjligheter att verka internationellt. Bl.a. av detta skäl framstår det som en viktig uppgift för näringspolitiken att åstadkomma förändringar inom den offentliga sektorn, framför allt en avveckling av de statliga och kommunala monopol som utgör en hämsko för utvecklingen av privata tjänsteföretag av olika slag.

Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen ansluter sig till vad som nu anförts om inriktningen av näringspolitiken. Därmed tillstyrker utskottet de här behandlade delarna av motionerna 1987/88:N225 (m) och 1987/88:N304 (fp).

Utskottet kan också i huvudsak ansluta sig till den syn på näringspolitiken som kommer till uttryck i motion 1987/88:N240 (c), där det bl.a. betonas vikten av att nyföretagandet stimuleras och att småföretagen ges goda arbetsvillkor. Genom ett uttalande av riksdagen enligt vad utskottet nyss har förordat tillgodoses denna motion i väsentlig del.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande näringspolitikens inriktning att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N225 yrkandena 1 och 2 och motion 1987/88:N304 yrkande 1 i ifrågavarande del samt med anledning av motion 1987/88:N240 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Näringspolitikens inriktning (mom. 1)

Per-Ola Eriksson (c) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 10 med ”De synpunkter” och slutar på s. 11 med "berörda delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter (= reservation 1) annat sammanhang.

Utskottet vill särskilt understryka vad som sägs i motion 1987/88:N240 (c) om att regeringens näringspolitik i hög grad har varit inriktad på att gynna de stora, exportinriktade företagen. Därigenom har tendenserna till koncentration inom näringslivet förstärkts. Samtidigt har internationaliseringen av svensk industri och därmed också dess sårbarhet ökat. Koncentrationen har också inneburit en försämrad regional balans. Inrättandet av löntagarfonderna har bidragit till denna utveckling genom att de har lett till en överföring av resurser från de mindre till de större företagen.

Enligt utskottets mening måste näringspolitiken inriktas på att främja utvecklingen inom alla delar av landet. I detta syfte bör åtgärder vidtas för att gynna de mindre företagen i förhållande till de större. Det behövs också kraftfulla insatser för att främja nyetablering. Sådana åtgärder kan också bidra till att bromsa utvecklingen mot ökat beroende av de stora exportföretagen.

Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen ansluter sig till vad utskottet nu har anfört om inriktningen av näringspolitiken. Därmed tillstyrker utskottet motion 1987/88:N240 (c) i denna del.

Utskottet kan i stora delar ansluta sig till den uppfattning om näringspoliti -

NU 1987/88:25

ken som kommer till uttryck i motionerna 1987/88:N225 (m) och 1987/ 88:N304 (fp). Dock har motionärerna enligt utskottets mening inte i tillräcklig grad beaktat de risker som utvecklingen mot koncentration och internationalisering av näringslivet för med sig. Genom ett uttalande av riksdagen enligt vad utskottet har förordat tillgodoses alltså ifrågavarande motionsyrkanden endast delvis.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande näringspolitikens inriktning

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N240 yrkande 1 och med anledning av motion 1987/88:N225 yrkandena 1 och 2 och motion 1987/88:N304 yrkande 1 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Företagsbeskattningens näringspolitiska effekter (mom. 2)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Per-Ola Eriksson (c), Lars Ahlström (m). Lars De Geer (fp) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.ll som börjar med ”De i” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Som anförs i folkpartiets motion 1987/88: N304 är beskattningen den kanske viktigaste av de förutsättningar för näringslivets verksamhet som kan påverkas genom nationella beslut. Både i denna motion och i de nyss behandlade partimotionerna från moderata samlingspartiet och centern betonas de negativa effekterna av det nuvarande skattesystemet på företagandet.

Frågor om skattesystemets utformning har tagits upp av de tre partierna i särskilda motioner, vilka kommer att behandlas av skatteutskottet. Näringsutskottet vill dock från sina utgångspunkter starkt stryka under vikten av att beskattningens näringspolitiska effekter ägnas stor uppmärksamhet då regeringen tar ställning till kommande förslag från bl.a. företagsskatteutredningen. Den i motion 1987/88:N304 (fp) påtalade ”inlåsningen” av kapital i historiskt vinstgivande företag - som försvårar tillförseln av kapital till nya och expansiva företag - utgör ett exempel på en effekt av skattesystemet som står i klar motsättning till gällande mål för näringspolitiken. Riksdagen bör genom ett särskilt uttalande ställa sig bakom vad som här anförts. Nämnda motion tillstyrks följaktligen i denna del.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande företagsbeskattningens näringspolitiska effekter

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N304 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Offentligt bedriven kommersiell verksamhet (mom. 3)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Per-Ola Eriksson (c), Lars Ahlström (m), Lars De Geer (fp) och Elving Andersson (c) anser

NU 1987/88:25

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”Av den” och slutar med ”utskottet motionen” bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion 1987/88:N207 (fp) har den offentligt bedrivna kommersiella verksamheten under senare år ökat. Utskottet finner denna tendens oroväckande. Även om särredovisning av den konkurrensutsatta verksamheten inom en statlig myndighet eller en kommunal förvaltning eftersträvas är det svårt att undanröja konkurrensfördelarna i förhållande till privat verksamhet. Offentligt bedriven affärsverksamhet innebär därför enligt utskottets mening nästan alltid en fara för marknadens funktion. Utskottet ansluter sig till kravet i nämnda motion på en översyn av verksamheten med sikte på att den successivt skall begränsas. Riksdagen bör genom ett uttalande ge sitt stöd åt detta krav. Med det sagda tillstyrker utskottet motionen.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande offentligt bedriven kommersiell verksamhet att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N207 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Småföretagspolitiken (mom. 4)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Per-Ola Eriksson (c), Lars Ahlström (m), Lars De Geer (fp) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 12 med ”Enligt utskottets” och slutar på s. 13 med ”det följande” bort ha följande lydelse: Såsom framhålls i motioner från moderata samlingspartiet, folkpartiet och centerpartiet är de små och medelstora företagen av största betydelse för näringslivets förnyelse och för marknadsekonomins funktion. En dynamisk småföretagssektor är viktig också för sysselsättningen och för den regionala utvecklingen.

Utskottet instämmer också i den kritik som i motionerna framförs mot regeringens småföretagspolitik. Den centrala punkten i denna kritik är att regeringen inte i tillräcklig grad tar hänsyn till vad som särskilt kännetecknar småföretagen, nämligen det nära sambandet mellan företaget och företagaren. Den personliga insatsen från småföretagaren - och ofta även dennes familj - är helt avgörande för företagets utveckling. Lagstiftning och föreskrifter av olika slag är emellertid ofta anpassade till de större företagens förhållanden, bl.a. när det gäller arbetsrättsliga frågor. Det finns anledning att understryka att vissa regelsystem som gäller företagen ofta innebär en tung belastning för småföretagaren och minskar dennes möjligheter att ägna sig åt sin huvuduppgift, nämligen att utveckla företaget. Utskottet vill också starkt betona att olika former av konkurrensbegränsningar - inte minst i den offentliga verksamheten - särskilt drabbar de mindre företagen, som oftast saknar möjligheter att göra sina intressen gällande gentemot myndigheter, kommuner och organisationer av olika slag.

Enligt utskottets mening behövs det nu kraftfulla åtgärder för att främja utvecklingen av nyföretagandet och de mindre företagen. Utskottet biträder

NU 1987/88:25

alltså kraven i motionerna 1987/88:N245 (m), 1987/88:N240 (c) och 1987/ 88:N331 (c) på ett åtgärdsprogram med sikte på att främja småföretagsutvecklingen. Liknande tankegångar redovisas i motion 1987/88:N322 (fp), dock utan något motsvarande yrkande. Riksdagen bör genom ett uttalande anmoda regeringen att lägga fram ett program av angivet slag.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande småföretagspolitiken

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N240 yrkande 3, motion 1987/88:N245 och motion 1987/88:N331 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Småföretagens betydelse för den regionala utvecklingen (mom. 5)

Per-Ola Eriksson (c) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Utskottet kan” och slutar med ”motsvarande del" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det av största vikt att koncentrationsutvecklingen i samhället bryts. Den favorisering av de exportinriktade storföretagen som har kännetecknat den socialdemokratiska näringspolitiken är en av de främsta drivkrafterna bakom denna utveckling. I stället måste en sektorsövergripande, konsekvent och långsiktig politik i decentralistisk riktning föras. Såsom framhålls i motion 1987/88:N307 (c) är åtgärder för att främja de mindre företagens utveckling en viktig beståndsdel i en sådan politik. De små och medelstora företagen har en avgörande betydelse för möjligheterna att bredda näringsstrukturen i regionalt utsatta regioner. Ett gynnande av dessa företag i förhållande till storföretagen utgör därför ett nödvändigt inslag i en framtida regionalpolitik. Detta bör beaktas av regeringen vid utarbetandet av förslag på grundval av den regionalpolitiska utredningens kommande betänkande. Riksdagen bör genom ett uttalande ställa sig bakom det som här anförts. Härigenom skulle motion 1987/88:N307 (c) tillgodoses, liksom i sak även motion 1987/88:N227 (c).

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande småföretagens betydelse för den regionala utvecklingen att

riksdagen med bifall till motion 1987/88:N307 yrkande 3 och med anledning av motion 1987/88:N227 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Särskilt regelsystem för småföretag (mom. 6)

Christer Eirefelt (fp) och Lars De Geer (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Näringsutskottet har” och slutar med ”av arbetsmarknadsutskottet” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som anförs i motion 1987/88:N322 (fp) om småföretagens problem till följd av olika slag av offentliga föreskrifter.

NU 1987/88:25

48 Anledningen till problemen är främst att den lagstiftning som reglerar företagandet är anpassad till de stora aktiebolagens förhållanden. Detta kan utgöra ett hinder såväl för nyföretagandet som för en positiv utveckling av de etablerade småföretagen. Från näringspolitisk synpunkt är det angeläget att sådana hinder i möjligaste mån undanröjs. Utskottet ställer sig därför positivt till det i motionen framförda förslaget om ett särskilt, begränsat regelsystem för de minsta företagen. Detta förslag bör enligt utskottet prövas närmare genom regeringens försorg. Genom ett uttalande härom av riksdagen skulle motionen i denna del bli tillgodosedd.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande särskilt regelsystem för småföretag

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N322 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Start och drift av små och medelstora företag (mom. 7)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Per-Ola Eriksson (c), Lars Ahlström (m), Lars De Geer (fp) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Med hänsyn” och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till vad som anförs i motionerna 1987/88:N204 (fp) och 1987/88:N235 (c) om behovet av en skyndsam översyn av gällande regler vid start av företag i syfte att underlätta nyetableringar. RRV:s rapport kan därvid utgöra ett lämpligt underlag. Riksdagen bör uppmana regeringen att föranstalta om en sådan översyn. Enligt utskottets mening bör arbetet bedrivas på ett kraftfullare sätt än vad som torde vara möjligt inom ramen för den s.k. normgruppen. Utskottet återkommer till frågan om avregleringsarbetets organisation. Med det anförda tillstyrker utskottet de ifrågavarande motionsyrkandena.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande start och drift av små och medelstora företag

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N204 i ifrågavarande del och motion 1987/88:N235 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

9. Invandrares möjligheter att starta företag (mom. 8)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Per-Ola Eriksson (c), Lars Ahlström (m), Lars De Geer (fp) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Utskottet ser” och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i den kritik som i motionerna 1987/88:N204 (fp) och 1987/88:N235 (c) riktas mot de regler som begränsar utlänningars möjligheter att starta och driva företag i Sverige. Enligt utskottets mening är regelsystemet behäftat med så stora brister från samordnings- och klarhets -

NU 1987/88:25

4 Riksdagen 1987188.17sami. Nr 25

synpunkt att en grundlig översyn av hela systemet bör göras. Som utgångspunkt för en sådan översyn bör formuleras klara och begripliga syften och mål för den lagstiftning som skall gälla för utländskt företagande i Sverige. I översynen bör ingå en avvägning av bl.a. de näringspolitiska och invandrarpolitiska intressen som lagstiftningen syftar till att tillvarata. De olika tillståndsförfaranden som behövs bör därvid samordnas i syfte att göra tillståndsprövningen så enkel som möjligt utan att rättssäkerheten äventyras.

Den översyn som utskottet förordar bör kunna genomföras antingen i samband med en utredning om reglerna vid start av företag i allmänhet eller i särskild ordning. Redan innan slutresultatet av översynen föreligger bör vissa ändringar i de nuvarande reglerna kunna övervägas i syfte att underlätta för utlänningar att starta företag. Såväl de nämnda motionerna som RRV:s studie innehåller uppslag till sådana ändringar som skulle kunna genomföras inom ramen för det nuvarande regelsystemet.

Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen ställa sig bakom vad som nu anförts. Därmed skulle motsvarande yrkanden i motionerna 1987/ 88:N204 (fp) och 1987/88:N235 (c) tillgodoses.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande invandrares möjligheter att starta företag

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N204 i ifrågavarande del och motion 1987/88:N235 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

10. Lokala samhällsmyndigheter m.m. (mom. 9)

Per-Ola Eriksson (c) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”Näringsutskottet gör” och slutar med ”och firmakort” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet finner det nödvändigt med en prövning av de förslag om ändringar i den statliga administrationen på företagsområdet som har lagts fram i motion 1987/88:N235 (c). Från sina utgångspunkter ser utskottet enbart fördelar med den förenkling av kontakterna mellan myndigheter och företag som inrättandet av lokala samhällsmyndigheter skulle möjliggöra. Likaså skulle införandet av företagsregister och firmakort enligt vad motionärerna har anfört medge betydande samordningsvinster. Utskottet anser följaktligen att regeringen bör lägga fram förslag för riksdagen enligt riktlinjerna i motionen. Riksdagen bör genom ett uttalande anmoda regeringen härtill. Motionen tillstyrks alltså i här berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande lokala samhällsmyndigheter m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N235 yrkandena 1-3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1987/88:25

11. Avregleringsarbetets organisation (mom. 10)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Per-Ola Eriksson (c), Lars Ahlström (m), Lars De Geer (fp) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 17 med "Utskottet finner” och slutar på s. 18 med "avstyrks alltså” bort ha följande lydelse: Utskottet instämmer i vad som anförs i motionerna 1987/88:N322 (fp) och 1987/88:N240 (c) _m att arbetet med avreglering och regelförenkling inte bedrivs med tillräcklig kraft. I grunden torde anledningen härtill vara bristande politisk vilja från regeringens sida. En bidragande orsak kan emellertid enligt utskottets mening vara att den arbetsgrupp inom regeringskansliet som svarar för arbetet - den s.k. normgruppen - har otillräcklig auktoritet och alltför begränsade befogenheter. Utskottet anser att det skulle innebära en styrka för verksamheten om den gavs en bredare politisk förankring genom inrättandet av en parlamentarisk delegation enligt förslaget i motion 1987/88:N240 (c). Vidare bör ansvaret för samordningen av avregleringsarbetet läggas på ett organ som - till skillnad från normgruppen - är oförhindrat att ta upp också frågor om målen för de olika regelsystemen. I ett sådant organ bör, såsom anförs i motion 1987/88:N322 (fp), ingå bl.a. företrädare för de små och medelstora företagen.

Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad utskottet här anfört. Yrkandet i motion 1987/88:N240 (c) tillstyrks alltså.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande avregleringsarbetets organisation att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N240 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

12. Fri etablering (morn. 11)

Ivar Franzén (c), Hadar Cars (fp), Per-Ola Eriksson (c), Per-Richard Molén (m), Gudrun Norberg (fp) och Nic Grönvall (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med "Utskottet vill” och slutar med "aktuella delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning om etableringskontroll som framförs i motionerna 1987/88:N304 (fp) och 1987/88:N322 (fp), nämligen att krav på tillstånd för att utöva viss näringsverksamhet bör kunna ställas endast i fall då det är absolut nödvändigt av hänsyn till människors liv och hälsa. I enlighet med denna uppfattning anser utskottet att etableringskontroll är ett olämpligt medel mot ekonomisk brottslighet. Missbruk av näringsfriheten bör bekämpas genom förbättrad tillsyn och effektivare påföljdssystem, inte genom begränsningar i etableringsrätten. Sådana begränsningar försvagar konkurrensen. Den utökade vandelsprövning i vissa branscher som infördes år 1986 är enligt utskottets mening uttryck för ett regleringstänkande som strider mot näringsfrihetens princip. Riksdagen bör markera sin anslutning till denna princip genom att instämma i de här aktuella motionsyrkandena.

NU 1987/88:25

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande fri etablering att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N304 yrkande 3 och motion 1987/88:N322 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

13. Kompetensvillkor för företagare (mom. 12)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Per-Ola Eriksson (c), Lars Ahlström (m), Lars De Geer (fp) och Elving Andersson (c) anser att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Enligt utskottets” och slutar med ”inte erforderligt” bort ha följande lydelse: Utskottet avvisar med eftertryck det förslag om kompetensvillkor för företagare som framförs i motion 1987/88:N274 (s). Förslaget går ut på en form av generell etableringskontroll som står i motsättning till den näringsfrihetsprincip som alltjämt i huvudsak tillämpas i Sverige och som utskottet anser vara av central betydelse för marknadsekonomins funktion. Motionen avstyrks.

14. Industrifonden (mom. 13)

Hadar Cars (fp), Per-Richard Molén (m), Gudrun Norberg (fp) och Nic Grönvall (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med ”Utskottet anser” och slutar med ”fonden avstyrks” bort ha följande lydelse:

Det beslut som fattades år 1987 om en delvis ändrad inriktning av Industrifondens verksamhet innebar enligt utskottets mening ett missriktat försök att dölja det grundläggande förhållandet att fonden inte längre fyller någon väsentlig funktion. Utskottet biträder följaktligen kravet i motion 1987/88:N225 (m) på en successiv avveckling av fonden. Riksdagen bör uppmana regeringen att lägga fram förslag om formerna härför.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande Industrifonden att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N225 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

15. Industrifonden (mom. 13)

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att efter den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med ”Utskottet anser” och slutar med ”fonden avstyrks” bort införas ett stycke med följande lydelse:

Emellertid anser utskottet - i enlighet med förslag som tidigare har framförts från centerns sida - att Industrifondens namn bör ändras till Stiftelsen Fonden för industriellt utvecklingsarbete i småföretag, Småföretagsfonden. Genom en sådan benämning markeras att verksamheten nu skall vara inriktad mot de mindre företagen. Riksdagen bör genom ett uttalande uppmana regeringen att ta initiativ till namnändringen.

NU 1987/88:25

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande Industrifonden

att riksdagen avslår motion 1987/88:N225 yrkande 9 och därvid som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ändrad benämning av Industrifonden.

16. Småföretagsfonden (mom. 14)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Per-Ola Eriksson (c), Lars Ahlström (m), Lars De Geer (fp) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med ”Utskottet - som” och slutar med ”avstyrks följaktligen” bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening bör Småföretagsfonden snarast avvecklas. Fondens tillgångar bör disponeras enligt samma principer som skall gälla vid avvecklingen av löntagarfonderna enligt en gemensam reservation (nr 13) från moderata samlingspartiet, folkpartiet och centern till finansutskottets betänkande FiU 1987/88:20. Riksdagen bör uppmana regeringen att snarast lägga fram förslag i frågan. Genom ett uttalande av angiven innebörd skulle motion 1987/88:N443 (c) tillgodoses i huvudsak.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande Småföretagsfonden

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:N443 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

17. Kravet på personlig borgen (mom. 15)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Per-Ola Eriksson (c), Lars Ahlström (m). Lars De Geer (fp) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med ”Utskottet anser” och slutar med ”Motionen avstyrks” bort ha följande lydelse: Utskottet anser att viss personlig borgen från egenföretagare kan vara nödvändig för att understryka ägarens ansvar för företagets utveckling. Som påpekas i motion 1987/88:N203 (m) innebär emellertid lagstiftningen bl.a. på det arbetsrättsliga området att företagarens möjligheter att styra sitt företag har kringgärdats på olika sätt. Kravet på personlig borgen framstår därmed enligt utskottets mening inte som lika befogat som tidigare. I den mån personlig borgen krävs bör den avse endast företagaren och ej hans anhöriga. Utskottet anser att frågan bör utredas utifrån de aspekter som motionären har angivit. Riksdagen bör i ett uttalande ansluta sig till vad utskottet nu har anfört. Därmed tillgodoses syftet med den nämnda motionen.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande kravet på personlig borgen

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N203 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1987/88:25

18. Lansering av nya produkter (mom. 16)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Lars Ahlström (m) och Lars De Geer (fp) anser att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med ”Sorn nämnts" och slutar med "avstyrks motionen” bort ha följande lydelse:

Utskottet har den principiella uppfattningen att det statliga finansiella företagsstödet i huvudsak bör avvecklas. Genom den dynamiska utvecklingen på kapitalmarknaden under senare år torde behovet av särskild statlig finansiering ha minskat starkt. Av det sagda följer att utskottet inte kan biträda förslaget i motion 1987/88:N287 (s) om ett utvidgat finansieringsstöd för de mindre företagens lansering av nya produkter. Motionen avstyrks.

19. Stöd till ungdomskooperativ (mom. 20)

Per-Ola Eriksson (c) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med "Denna princip” och slutar med "regional nivå" bort ha följande lydelse:

I enlighet med denna princip anser utskottet att det statliga stödet till nyföretagande i betydligt högre grad än hittills bör inriktas på den kooperativa företagsformen. Denna torde vara särskilt lämplig för ungdomar som vill starta företag. Såsom påpekas i motion 1987/88:N308 (c) är emellertid de regionala utvecklingsfondernas intresse för ungdomskooperativ verksamhet svagt. Utskottet delar motionärernas uppfattning att utvecklingsfonderna borde öka sina insatser för att främja kooperativt företagande och att särskilda resurser borde avsättas för ändamålet. Utvecklingsfonderna bör också sträva efter en nära samverkan med olika organ inom kooperationens utvecklingssystem, bl.a. de kooperativa utvecklingscentra som är under uppbyggnad på olika håll i landet. En sådan samverkan skulle också underlätta en framtida integration av de särskilda kooperativa utvecklingsinsatserna med det allmänna statliga småföretagsstödet.

Riksdagen bör alltså uppmana regeringen att med de regionala huvudmännen för utvecklingsfonderna - dvs. landstingen och berörda kommuner - ta upp överläggningar om en ändring av riktlinjerna för fondernas verksamhet enligt vad som har anförts i motion 1987/88:N308 (c). Denna tillstyrks i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande stöd till ungdomskooperativ att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N308 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

20. Forskning om kooperativ verksamhet (mom. 21)

Per-Ola Eriksson (c). Elving Andersson (c) och John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med "Av vad" och slutar med "avstyrks därför" bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till vad som anförs i motion 1987/88:N308 (c) om vikten av att en allsidig och kontinuerlig kooperationsforskning byggs upp.

NU 1987/88:25

54 Det är enligt utskottets mening angeläget att det program för kooperationsforskning under en femårsperiod som påbörjades år 1984 inte avbryts efter periodens slut. Regeringen bör redan nu uppmanas att - senast i den aviserade propositionen om forskning våren 1990 - lägga fram förslag om den fortsatta inriktningen och finansieringen av verksamheten. Genom ett uttalande av riksdagen härom skulle motionen tillgodoses i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande forskning om kooperativ verksamhet att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N308 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

21. Hantverksyrken och hantverkskunnande (mom. 23)

Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m). Hadar Cars (fp), Gudrun Norberg (fp) och Lars Ahlström (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 28 som börjar med ”De olika” och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till de angivna kraven i motion 1987/88:N254 (fp) på åtgärder med syfte att främja hantverket. Av särskild vikt för bevarande av hantverksyrkena är att utbildningsfrågorna får en ändamålsenlig lösning. Enligt utskottets mening bör regeringen snarast utarbeta ett åtgärdsprogram för hantverket på grundval av motionärernas förslag. Därvid bör regeringen samråda med hantverkets organisationer, i första hand Centrala hantverksrådet, som i viss utsträckning torde kunna svara för genomförandet av de åtgärder som beslutas. En utgångspunkt för åtgärdsprogrammet bör vara att det skall genomföras inom ramen för befintliga resurser. Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad som nu anförts. Utskottet tillstyrker alltså motion 1987/88:N254 (fp) i berörda delar. Genom ett uttalande av angiven innebörd skulle också yrkandet i motion 1987/ 88:N328 (fp) om hantverket i Halland tillgodoses.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande hantverksyrken och hantverkskunnande att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N254 yrkandena 1-8 och med anledning av motion 1987/88:N328 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

22. Institut för instrumenthantverk (mom. 24)

Erik Hovhammar (m), Ivar Franzén (c), Sten Svensson (m), Hadar Cars (fp), Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp) och Lars Ahlström (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 28 med ”Frågan om” och slutar på s. 29 med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som anförs i motion 1987/88:N254 (fp) om att försöksverksamheten med musikinstrumenthantverk i Leksand bör permanentas, t.ex. genom bildandet av ett institut i stiftelseform. Regeringen bör snarast med Centrala hantverksrådet ta upp överläggningar i frågan. Därvid bör övervägas bl.a. möjligheterna av en nordisk bas för verksamheten enligt

NU 1987/88:25

vad sorn föreslås i motionen. Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad som här anförts. Motionen tillstyrks i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande institut för instrumenthantverk

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N254 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

23. Nordiskt hantverkscentrum (mom. 25)

Erik Hovhammar (m), Ivar Franzén (c), Sten Svensson (m), Hadar Cars (fp), Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp) och Lars Ahlström (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som börjar med ”Utskottet anser” och slutar med ”av riksdagen” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser det värdefullt att ett närmare nordiskt samarbete nu kommer att inledas beträffande utbildning inom vissa hantverksyrken. Den form som tills vidare har valts för samarbetet - dvs. ett samnordiskt utnyttjande av befintliga nationella resurser - behöver enligt utskottets mening inte utesluta inrättandet av särskilda nordiska organ i fall då det finns starka skäl härför. Som anförs i motion 1987/88:N254 (fp) borde bildandet av ett nordiskt centrum för hantverksutbildning utgöra ett gemensamt intresse för de nordiska länderna. Utskottet anser alltså i likhet med motionärerna att den svenska regeringen bör aktivt arbeta för att ett sådant centrum - förlagt till Leksand - kommer till stånd. Riksdagen bör uppmana regeringen härtill. Med det sagda tillstyrker utskottet motionen i denna del.

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:

25. beträffande nordiskt hantverkscentrum

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N254 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

24. Detaljhandeln (mom. 27)

Erik Hovhammar (m), Ivar Franzén (c), Sten Svensson (m), Hadar Cars (fp), Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp) och Lars Ahlström (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som börjar med ”Utskottet anser” och slutar med ”berörda delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till de synpunkter på detaljhandelns betydelse som redovisas i motionerna 1987/88:N322 (fp) och 1987/88:N333 (fp). Såsom där sägs borde större uppmärksamhet ägnas åt den viktiga länk mellan producent och konsument som detaljhandeln utgör. Den statliga politiken på området bör enligt utskottets mening bygga på fri konkurrens, fri etablering och fri prisbildning. Konsumenternas efterfrågan skall vara vägledande. Endast härigenom skapas förutsättningar för ett distributionssystem kännetecknat av effektivitet och mångfald. Ett sådant system kan bäst tillgodose olika konsumentkategoriers behov. Utskottet vill i sammanhanget särskilt understryka vad som sägs i motion 1987/88:N333 (fp) om behovet av närservice.

NU 1987/88:25

56 Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad utskottet nu har anfört. De två motionerna tillstyrks alltså i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:

27. beträffande detaljhandeln

att utskottet med bifall till motion 1987/88:N322 yrkande 3 och motion 1987/88:N333 yrkandena 1 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

25. Utredning om dagligvaruhandeln (mom. 28)

Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Hadar Cars (fp), Gudrun Norberg (fp) och Lars Ahlström (m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 31 som börjar med ”Utskottet finner” och slutar med ”utskottet motionen” bort ha följande lydelse:

Frågor av det slag som tas upp i motion 1987/88:N312 (c) bör enligt utskottets mening diskuteras i första hand inom handelns egna organisationer i samråd med andra berörda intressenter. Utskottet kan alltså inte biträda motionärernas krav på att en offentlig utredning skall tillsättas för ändamålet. Motionen avstyrks.

26. Utredning om dagligvaruhandeln (mom. 28)

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som börjar med ”Utskottet finner” och slutar med ”utskottet motionen” bort ha följande lydelse: Utskottet instämmer i vad som anförs i motion 1987/88:N312 (c) om behovet av förnyelse och utveckling inom dagligvaruhandeln. En fråga som särskilt bör uppmärksammas är möjligheterna för handeln att tillgodose behovet av service också på andra områden, delvis efter mönster av vad som nu med visst statligt stöd förekommer i glesbygder. Såsom påpekas i motionen finns det också intressanta internationella erfarenheter på området. Utskottet biträder alltså motionärernas krav på en offentlig utredning med uppdrag att kartlägga området och, om det visar sig befogat, lägga fram förslag till åtgärder. Riksdagen bör uppmana regeringen att föranstalta om en sådan utredning.

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:

28. beträffande utredning om dagligvaruhandeln

att utskottet med bifall till motion 1987/88:N3I2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

27. Affärstidsreglering (mom. 29)

Erik Hovhammar (m), Ivar Franzén (c), Sten Svensson (m). Hadar Cars (fp), Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp) och Lars Ahlström (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 32 som börjar med ”Enligt utskottets” och slutar med ”följaktligen avslås” bort ha följande lydelse: Utskottet ansluter sig till vad som anförs i motionerna 1987/88:N323 (fp)

NU 1987/88:25

och 1987/88:N333 (fp) om bibehållande av de fria affärstiderna. Enligt utskottets uppfattning har avvecklingen av affärstidsregleringen haft övervägande positiva effekter, inte minst för konsumenterna. Ett återinförande - efter sjutton år - av regleringen ter sig oacceptabelt mot bakgrund av den allmänna samhällsutvecklingen. Utskottet ser alltså inget behov av en offentlig utredning i frågan. Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad som här anförts. Yrkandena i de två nämnda motionerna tillstyrks alltså.

dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:

29. beträffande affärstidsreglering att utskottet med bifall till motion 1987/88:N323 och motion 1987/ 88:N333 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

28. Kommunala varuförsörjningsplaner (morn. 30)

Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Hadar Cars (fp), Gudrun Norberg (fp) och Lars Ahlström (m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 32 som börjar med ”Såvitt utskottet” och slutar med ”av riksdagen” bort ha följande lydelse:

Utskottet står främmande för de önskemål om en hårdare kommunal styrning av detaljhandeln som framförs i motion 1987/88:N213 (s). Motionen präglas av en övertro på möjligheterna att genom planering och regleringar åstadkomma en från samhällssynpunkt lämplig struktur. Enligt utskottets mening bör i stället kommunernas möjligheter att styra etableringar inom handeln begränsas. Med hänvisning till det anförda avstyrks motionen.

29. Teknisk utveckling (mom. 32)

Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Hadar Cars (fp), Gudrun Norberg (fp) och Lars Ahlström (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 34 som börjar med ”De synpunkter” och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse: Utskottet ansluter sig till vad som anförs om teknisk forskning och utveckling i motionerna 1987/88:N225 (m) och 1987/88:N304 (fp). Av grundläggande betydelse är kvaliteten i utbildningssystemet och i den forskning som bedrivs vid universitet och forskningsinstitutioner. Forskningens integritet bör säkerställas gentemot såväl politiska organ som uppdragsgivare inom näringslivet. Den statliga teknikpolitiken bör i högre grad än hittills inriktas på främjande av forsknings- och utvecklingssamarbete mellan svenska och utländska institutioner och företag. Ett ökat svenskt deltagande i internationellt samarbete ger möjligheter att stärka svensk industri särskilt på vissa högteknologiska områden där den - såsom närmare utvecklas i motion 1987/88:N304 (fp) - har en relativt svag ställning. Av särskild vikt är att Sverige får möjlighet att medverka i de stora forsknings- och utvecklingsprojekten inom EG. Här hänvisas till vad som anfördes från moderata samlingspartiets och folkpartiets sida vid utskottets behandling nyligen av

NU 1987/88:25

frågan om Sverige och den västeuropeiska integrationen (NU 1987/88:2 y res. 14).

Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad som här anförts. Motionerna 1987/88:N225 (m) och 1987/88:N304 (fp) tillstyrks.

dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:

32. beträffande teknisk utveckling

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N225 yrkande 5 och motion 1987/88:N304 yrkande 1 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

30. Teknisk utveckling och regional balans (mom. 33)

Erik Hovhammar (m), Ivar Franzén (c), Sten Svensson (m), Hadar Cars (fp), Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp) och Lars Ahlström (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 35 som börjar med ”Av det” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning måste de politiska besluten inom alla samhällssektorer inriktas på främjande av en god regional balans. Detta gäller inte minst beträffande teknikpolitiken. Såsom framhålls i motion 1987/88:N307 (c) har t.ex. datatekniken och elektroniken förutsättningar för att vara ett verksamt medel för decentralisering. Det statliga stödet i olika former till teknisk forskning och utveckling bör i långt högre grad än hittills utformas så att ny teknik kommer hela landet till del. Riksdagen bör uttala sig för en sådan inriktning av teknikpolitiken. Genom ett uttalande av denna innebörd skulle motion 1987/88:N307 (c) tillgodoses i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:

33. beträffande teknisk utveckling och regional balans

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N307 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

31. Statligt stöd till teknikcentra (mom. 34)

Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Hadar Cars (fp), Gudrun Norberg (fp) och Lars Ahlström (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 36 som börjar med ”Utskottet anser” och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

Såsom framhålls i motion 1987/88:N326 (m) måste det emellertid ställas vissa kvalitetskrav på teknikcentra. Av rapporten Teknik och kunskapsspridning kan utläsas att många centra under de senaste åren har bildats på tämligen lösa grunder. Det finns en uppenbar risk för att verksamheten i sådana fall efter ett uppbyggnadsskede kommer att kräva fortsatta bidrag av offentliga medel. Som påpekas i rapporten kan teknik- och kunskapsspridning också bedrivas i former som inte innebär låsningar till en viss institutionell ram.

Utskottet anser alltså, i likhet med motionärerna, att strängare och mer preciserade krav i fortsättningen bör ställas för statlig medverkan till uppbyggnaden av teknikcentra. Dessa krav bör syfta till att garantera

NU 1987/88:25

samverkan med såväl kompetenta högskolor och forskningsinstitutioner som företag inom regionen. Bl.a. bör villkor om viss medfinansiering från näringslivet övervägas. Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad som här anförts.

dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:

33. beträffande statligt stöd till teknikcentra

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N326 och med avslag på motion 1987/88:N318 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

32. Statligt stöd till teknikcentra (mom. 34)

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 36 som börjar med ”Utskottet anser” och slutar med ”Motionen avstyrks” bort ha följande lydelse: Utskottet instämmer i vad som sägs i motion 1987/88:N318 (c) om att en fortsatt utbyggnad av teknikcentra bör ske i de eftersatta delarna av landet med särskild inriktning på Bergslagen, Norrlands inland och sydöstra Sverige. Härigenom skulle skapas förutsättningar för högteknologisk utveckling också utanför storstadsområdena och universitetsorterna. Enligt utskottets mening bör riktlinjerna för statens medverkan i finansieringen av regionala teknikcentra ses över i syfte att främja bildandet av nya centra. Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen begära en sådan översyn. Genom ett sådant uttalande skulle nämnda motion väsentligen tillgodoses. Motion 1987/88:N326 (m) avstyrks däremot.

dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:

34. beträffande statligt stöd till teknikcentra

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N318 och med avslag på motion 1987/88:N326 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

33. Utveckling av alternativ högteknologi (mom. 35)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 37 som börjar med ”Utskottet ser” och slutar med ”Motionen avstyrks” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening måste frågan om utveckling av alternativ högteknologi ges hög prioritet. Det krävs en samhällelig kraftsamling på området för att slå vakt om den nationella självständigheten. Utskottet ansluter sig därför till kravet i motion 1987/88:N208 (vpk) på ett program för utveckling av alternativ högteknologi. Riksdagen bör anmoda regeringen att låta utarbeta förslag till ett sådant program. Ett svenskt teknikutvecklingsprogram bör ha ett vidare syfte än att minska beroendet av amerikansk högteknologi. Som anförs i den nämnda motionen bör programmet också inriktas bl.a. på utveckling av sådan tekniksom berikar arbetslivet i stället för att utarma och sönderdela det. Utskottet vill alltså betona vikten av att

NU 1987/88:25

teknikutvecklingen underordnas sociala mål. Med det sagda tillstyrker utskottet nämnda motion i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:

35. beträffande utveckling av alternativ högteknologi att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N208 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

34. Småskalig teknikutveckling (mom. 37)

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 38 som börjar med ”Enligt utskottets” och slutar med ”avstyrks följaktligen” bort ha följande lydelse: Utskottet ansluter sig till vad som sägs i motion 1987/88:N286 (c) om att den nuvarande inriktningen på storskalighet inom såväl industriproduktionen som andra verksamheter innebär stora olägenheter och risker från samhällssynpunkt. Det uppdrag som nu har lämnats till STU är enligt utskottets mening ett steg i rätt riktning. Det behövs emellertid nu ett samlat program för utveckling och spridning av småskalig teknik under medverkan av såväl STU som andra myndigheter och forskningsinstitutioner m.fl. enligt motionärernas förslag. Regeringen bör snarast ta initiativ till utarbetandet av ett sådant program. För genomförande av programmet bör resurser ställas till förfogande av regeringen inom befintliga medelsramar. Som påpekas i motionen är utvecklingen av småskalig teknik av särskild betydelse för glesbygden. Hänsyn härtill bör tas vid den närmare utformningen av programmet. Riksdagen bör genom ett uttalande anmoda regeringen att vidta de åtgärder som här har angivits. Med det sagda tillstyrker utskottet motionen.

dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse:

37. beträffande småskalig teknikutveckling

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N286 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

35. Utveckling av skogs- och lantbruksmaskiner (mom. 38)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 38 som börjar med ”Utskottet anser” och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som anförs i motion 1987/88:N317 (vpk) om behovet av ökade utvecklingsinsatser beträffande skogs- och lantbruksmaskiner. Det bör uppdras åt STU att i samråd med Sveriges lantbruksuniversitet utarbeta ett förslag till sådant program. Utskottet föreslår att riksdagen anmodar regeringen att föranstalta härom. Motionen tillstyrks sålunda.

dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:

38. beträffande utveckling av skogs- och lantbruksmaskiner

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N317 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1987/88:25

61 Särskilt yttrande

NU 1987/88:25

Särskilt regelsystem för småföretag (mom. 6)

Erik Hovhammar, Sten Svensson och Lars Ahlström (alla m) anför:

Vi kan i huvudsak instämma i vad som sägs i folkpartiets motion 1987/ 88:N322 om vikten av att småföretagen i olika hänseenden ges bättre arbetsvillkor. Liknande synpunkter förs fram också i moderata samlingspartiets motion 1987/88:N245. Förslaget i den förstnämnda motionen om ett särskilt regelsystem för småföretagen anser vi oss emellertid inte kunna stödja. Ett sådant regelsystem skulle enligt vår mening innebära ett avsteg från den viktiga principen om likabehandling av företag oavsett storlek eller associationsform. De problem för småföretagen som påtalas i de två motionerna bör lösas i första hand genom att villkoren för företagandet generellt förbättras.

62 Innehåll NU 1987/88:25

Ärendet 1

Sammanfattning 1

Motionerna 2

Yrkanden 2

Motivering i partimotioner m.m 7

Näringspolitikens inriktning 7

Små och medelstora företag 8

Utskottet 10

Allmänt 10

Små och medelstora företag 12

Avreglering och regelförenkling 15

Etableringskontroll 18

Finansiering av företag 19

Kooperation 23

Linodling och linberedning 25

Hantverk 27

Detaljhandel 30

Kontroll genom teknisk provning 32

Teknisk utveckling m.m 33

Regionala näringspolitiska satsningar 39

Hemställan 41

Reservationer

1. Näringspolitikens inriktning (m, fp) 44

2. Näringspolitikens inriktning (c) 45

3. Företagsbeskattningens näringspolitiska effekter (m, fp, c) 46

4. Offentligt bedriven kommersiell verksamhet (m, fp, c) 46

5. Småföretagspolitiken(m,fp,c) 47

6. Småföretagens betydelse för den regionala utvecklingen (c) 48

7. Särskilt regelsystem för småföretag (fp) 48

8. Start och drift av små och medelstora företag (m, fp, c) 49

9. Invandrares möjligheter att starta företag (m, fp, c) 49

10. Lokala samhällsmyndigheter m.m. (c) 50

11. Avregleringsarbetetsorganisation (m, fp, c) 51

12. Frietablering(m,fp, c) 51

13. Kompetensvillkor för företagare (m, fp, c) 52

14. Industrifonden (m, fp) 52

15. Industrifonden (c) 52

16. Småföretagsfonden (m, fp, c) 53

17. Kravet på personlig borgen (m, fp, c) 53

18. Lansering av nya produkter (m, fp) 54

19. Stöd till ungdomskooperativ (c) 54

20. Forskning om kooperativ verksamhet (c, vpk) 54

21. Hantverksyrken och hantverkskunnande(m, fp) 55

22. Institut för instrumenthantverk (m, fp, c) 55

23. Nordiskt hantverkscentrum (m, fp, c) 56 63

24. Detaljhandeln (m, fp, c) 56 NU 1987/88:25

25. Utredning om dagligvaruhandeln (m, fp) 57

26. Utredning om dagligvaruhandeln (c) 57

27. Affärstidsreglering(m,fp,c) 57

28. Kommunala varuförsörjningsplaner(m, fp) 58

29. Teknisk utveckling (m, fp) 58

30. Teknisk utveckling och regional balans (m, fp, c) 59

31. Statligtstödtillteknikcentra(m,fp) 59

32. Statligt stöd till teknikcentra (c) 60

33. Utveckling av alternativ högteknologi (vpk) 60

34. Småskalig teknikutveckling (c) 61

35. Utveckling av skogs- och lantbruksmaskiner (vpk) 61

Särskilt yttrande

Särskilt regelsystem för småföretag (m) 62

gotab Stockholm 1988 15097