Indrivningslag

1992/93 SkU27

I betänkandet tillstyrker utskottet proposition 1992/93:198 om en ny ordning för indrivning av statliga fordringar och proposition 1992/93:150 bilaga 6 såvitt avser en följdändring i arvs- och gåvoskattelagen.

Regeringen (Finansdepartementet) hemställer i proposition 1992/93:198 att riksdagen antar de vid propositionen fogade förslagen till

1. lag om indrivning av statliga fordringar,

2. lag om ackord rörande statliga fordringar m.m.,

3. lag om ändring i utsökningsbalken,

4. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

5. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

6. lag om ändring i lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst,

7. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,

8. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

9. lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624),

10. lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift,

11. lag om ändring i lagen (1976:339) om saluvagnsskatt,

12. lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189),

13. lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343),

14. lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar,

15. lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673),

16. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter,

17. lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter,

18. lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,

19. lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter,

20. lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617),

21. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),

22. lag om ändring i tullagen (1987:1065),

23. lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327),

24. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),

25. lag om ändring i lagen (1989:532) om tillstånd för anställning på fartyg,

26. lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel m.m.,

27. lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta,

28. lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.,

29. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter.

Proposition 1992/93:150 bilaga 6 i viss del

I proposition 1992/93:150 bilaga 6 hemställer regeringen (Finansdepartementet) -- såvitt nu är i fråga -- att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till

lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.

Regeringens förslag innebär att det skall bli möjligt att göra inbetalning av skatt till andra konton än postgirokonton. Detta föranleder ändringar i flera lagar, bl.a. arvs- och gåvoskattelagen. Finansutskottet har behandlat propositionen i denna del (se bet. 1992/93:FiU30) och av samordningsskäl överlämnat förslaget till ändring i arvs- och gåvoskattelagen till skatteutskottet.

Lagförslagen

Proposition 1992/93:198

Beträffande lagförslagen i proposition 1992/93:198 har vissa justeringar gjorts i lagförslagen 4 och 9 föranledda av betänkande 1992/93:FiU30 (prop. 1992/93:150 bilaga 6) samt riksdagens beslut med anledning av betänkande 1992/93:SkU28 (prop. 1992/93:196). Vidare har lagförslag 13 jämkats med hänsyn till riksdagens beslut med anledning av betänkande 1992/93:SkU36 (prop. 1992/93:150 bil. 6 s. 77). Med beaktande härav har lagförslagen i proposition 1992/93:198 följande lydelse.

Proposition 1992/93:150 bilaga 6, delvis

Det nu aktuella lagförslaget i proposition 1992/93:150 bilaga 6 har följande lydelse.

Yttrande från annat utskott

Lagutskottet har yttrat sig i ärendet. Yttrandet (1992/93:LU6y) bifogas som bilaga till detta betänkande.

Ställningstagande

I propositionen föreslås att reglerna om indrivning bryts ut ur uppbördslagen och efter vissa ändringar och kompletteringar samlas i en särskild lag. Den nya lagen innebär bl.a. att kronofogdemyndigheten får en lagfäst skyldighet att i allmänt mål göra den utredning om gäldenärens ekonomiska förhållanden som behövs för att bestämma lämplig indrivningsåtgärd.

Bestämmelserna om ackord samlas i en annan särskild lag men förutsättningarna för att anta ackord på skatte- och avgiftsområdet behålls oförändrade. Skattemyndigheten skall fortfarande vara behörig att besluta om ackordsförslag. Någon utvidgad möjlighet att efterge skatt eller avgift i annan ordning än genom ackord införs inte.

De nya bestämmelserna föreslås bli tillämpliga fr.o.m. den 1 januari 1994. Vissa nya bestämmelser om avräkning vid återbetalning av mervärdesskatt avses dock tillämpas först fr.o.m. den 1 januari 1995. Slutligen föreslås en mindre ändring i deklarationsförfarandet vid 1994 års taxering som innebär att fysisk person skall kunna lämna förenklad självdeklaration även om han eller hon under inkomst av tjänst yrkar avdrag för högre kostnader än 4 000 kr för resor till och från arbetsplatsen med allmänna kommunikationsmedel.

Inga motioner har väckts med anledning av propositionen men lagutskottet har lämnat ett utförligt yttrande som har fogats som bilaga till detta betänkande. Med vissa markeringar ställer sig lagutskottet i allt väsentligt bakom propositionen.

Beträffande frågan om vilken myndighet som skall besluta i frågor om ackordsförslag -- där som nyss nämnts i propositionen föreslås att skattemyndigheten även i fortsättningen skall vara behörig -- erinrar lagutskottet om att Insolvensutredningen förordat att borgenärsfunktionen vid ackord beträffande skatter och avgifter flyttas från skattemyndigheten till kronofogdemyndigheten (SOU 1992:113). Insolvensutredningens betänkande remissbehandlas för närvarande. Lagutskottet delar föredragande statsrådets bedömning att någon ändring inte bör ske nu men understryker angelägenheten av en skyndsam beredning av Insolvensutredningens förslag.

När det gäller den principiella frågan om kronofogdemyndighetens dubbla roll i allmänna mål -- rollen som borgenär och rollen som oväldig exekutiv myndighet -- framhåller lagutskottet att några avgörande olägenheter av en sådan ordning, som har gällt för kronofogdemyndigheterna alltsedan den nya utsökningsbalken trädde i kraft för drygt tio år sedan, inte synes ha uppstått i praktiken. Lagutskottet anser därför att några organisatoriska förändringar i de allmänna målen inte nu bör övervägas. Regeringen bör dock enligt lagutskottets mening vara uppmärksam på den ifrågavarande rollkonflikten och vid behov ta initiativ till sådana åtgärder som bedöms nödvändiga för att inte kronofogdemyndighetens opartiskhet skall dras i tvivelsmål.

Vad slutligen gäller frågan om en utvidgad möjlighet att efterge skatte- och avgiftsfordringar vid sidan av ackordsinstitutet är lagutskottet för närvarande inte -- lika litet som föredragande statsrådet -- berett att medverka till införandet av nytt eftergiftsinstitut. Lagutskottet påpekar samtidigt att utskottet inom kort kommer att behandla spörsmålet om skuldsanering för fysiska personer med anledning av ett antal motioner i ämnet som väckts under den allmänna motionstiden i år.

Skatteutskottet instämmer i lagutskottets yttrande i nu nämnda hänseenden. När det gäller de lagstiftningstekniska frågorna vill utskottet emellertid göra några detaljpåpekanden och tillrättalägganden.

Med hänsyn till att bestämmelsen i 65 § andra stycket uppbördslagen (lagförslag 4) slopas behövs en bestämmelse som hindrar att sådan debiterad preliminär skatt (F-skatt och särskild A-skatt) som inte har betalats och som alltså är restförd leder till överskjutande skatt. En sådan bestämmelse bör tas in i 68 § 1 mom. första stycket.

Den ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt som föreslagits i proposition 1992/93:198 (lagförslag 5) bör sammanfogas med den ändring i samma lagrum som föreslagits i proposition 1992/93:150 bilaga 6. Samtidigt bör ett förtydligande göras beträffande hur en betalning av skatt skall ha skett för att skatten skall anses betald. Finansutskottet har föreslagit liknande omformuleringar beträffande de övriga i detta sammanhang aktuella författningarna.

I kupongskattelagen har tidigare i berörda paragrafer ordet "Riksskatteverket" bytts ut mot "beskattningsmyndigheten" (prop. 1992/93:196, bet. 1992/93:SkU28). Den nya lydelsen av 26 § tredje stycket bör utformas i enlighet härmed.

Mot bakgrund av vad som anförts och med de detaljjusteringar som föreslagits ovan tillstyrker utskottet propositionen.

Utskottet hemställer att riksdagen med anledning av propositionerna 1992/93:198 och 1992/93:150 bilaga 6 i denna del dels antar de på s. 5--16 och 19--48 i detta betänkande återgivna förslagen till 1. lag om indrivning av statliga fordringar,

2. lag om ackord rörande statliga fordringar m.m.,

3. lag om ändring i utsökningsbalken,

4. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) med den ändringen att ingressen och 68 § 1 mom. erhåller följande lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

Ingress Härigenom föreskrivs i Härigenom föreskrivs i fråga om uppbördslagen fråga om uppbördslagen (1953:272) dels att 57 a, 60 (1953:272) dels att 57 a, 60 och 62--67 §§ skall och 62--67 §§ skall upphöra att gälla, dels upphöra att gälla, dels att 49 § 1 och 2 mom., 57, att 49 § 1 och 2 mom., 57 59 samt 97 §§ skall ha och 59 §§, 68 § 1 följande lydelse, dels att mom. samt 97 § skall ha rubriken närmast före 57 följande lydelse, dels att a § skall sättas rubriken närmast före 57 närmast före 59§, a § skall sättas dels att det närmast närmast före 59§, före 58 § skall dels att det närmast införas en ny rubrik som före 58 § skall skall lyda införas en ny rubrik som Dröjsmålsavgift. skall lyda Dröjsmålsavgift.

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

68 §

1 m o m.1 Överstiger 1 m o m. Överstiger erlagd erlagd preliminär skatt och preliminär skatt och överskjutande ingående överskjutande ingående mervärdeskatt motsvarande mervärdeskatt motsvarande slutliga skatt eller har genom slutliga skatt eller har genom skatteavdrag enligt 40 § 2 skatteavdrag enligt 40 § 2 mom. andra stycket mom. andra stycket innehållits mer än som innehållits mer än som svarar mot den skattskyldige svarar mot den skattskyldige påförd kvarstående påförd kvarstående skatt, skall den skatt, skall den skattemyndighet som debiterat skattemyndighet som debiterat skatten, skyndsamt skatten, skyndsamt ombesörja att det ombesörja att det överskjutande beloppet överskjutande beloppet återbetalas till den återbetalas till den skattskyldige. skattskyldige. Om den Återbetalning av skattskyldige vid debitering överskjutande skatt skall av slutlig skatt gottskrivits dock ske endast om skatten preliminär skatt till tillsammans med högre belopp än den ö-skatteränta, i slutliga skatten skall det förekommande fall efter överskjutande beloppet avdrag för kvarstående sättas ned i den mån det skatt och kvarskatteavgift, är obetalt. uppgår till minst tjugofem Återbetalning av kronor. överskjutande skatt skall ske endast om skatten tillsammans med ö-skatteränta, i förekommande fall efter avdrag för kvarstående skatt och kvarskatteavgift, uppgår till minst tjugofem kronor.

Efter beslut, som avses i 45 § 2 mom., skall skattemyndigheten utbetala i beslutet angivet belopp. Detsamma gäller belopp, som anges i beslut enligt 45 § 3 mom., i den mån beloppet inbetalats.

Regeringen får förordna att sådan återbetalning av skatt som avses i första stycket, får verkställas av annan än skattemyndighet.

5. lag om ändring i lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst,

6. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,

7. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

8. lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624) med den ändringen att i 26 § tredje stycket ordet "Riksskatteverket" skall bytas ut mot "beskattningsmyndigheten",

9. lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift,

10. lag om ändring i lagen (1976:339) om saluvagnsskatt,

11. lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189),

12. lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343),

13. lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar,

14. lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673),

15. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter,

16. lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter,

17. lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,

18. lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter,

19. lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617),

20. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),

21. lag om ändring i tullagen (1987:1065),

22. lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327),

23. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),

24. lag om ändring i lagen (1989:532) om tillstånd för anställning på fartyg,

25. lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel m.m.,

26. lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta,

27. lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.,

28. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter.

dels avslår de vid propositionerna 1992/93:150 bilaga 6 och 1992/93:198 fogade förslagen till lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, dels antar följande

Förslag till Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt Härigenom föreskrivs att 53 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

53 §2

I fall där underrätt I fall där underrätt fastställt skatt, skall fastställt skatt, skall rätten till den rätten till den skattemyndighet, som enligt 52 skattemyndighet, som enligt 52 § 1mom. tredje stycket § 1mom. tredje stycket är uppbördsmyndighet, är uppbördsmyndighet, snarast översända till snarast översända en rätten ingiven till rätten ingiven bouppteckning eller annan bouppteckning eller någon handling, som sägs i 51 annan handling, som sägs i § andra stycket, eller 51 § andra stycket, eller bouppteckning, som en bouppteckning, som tillhandahållits rätten tillhandahållits rätten jämlikt tredje stycket enligt tredje stycket sistnämnda paragraf. sistnämnda paragraf. Därjämte åligger det Dessutom är rätten rätten att, enligt vad skyldig att, enligt vad regeringen närmare regeringen närmare bestämmer, tillställa bestämmer, lämna skattemyndigheten de skattemyndigheten de uppgifter, som fordras för uppgifter, som behövs uppbörd av skatten. Vad nu för uppbörd av skatten. sagts skall äga motsvarande Vad som nu sagts gäller tillämpning, när också i tillämpliga överrätt fastställt delar, när överrätt skatt till högre belopp fastställt skatt till ett än förut beräknats högre belopp än som eller skattskyldig vitsordat förut beräknats eller anmärkning som när en skattskyldig framställts av den enligt vitsordat en anmärkning som 64 § 1 mom. förordnade framställts av den enligt granskningsmyndigheten. 64 § 1 mom. förordnade granskningsmyndigheten.

Inbetalning enligt 52 § 1 Inbetalning enligt 52 § 1 mom. tredje stycket skall ske mom. tredje stycket skall ske till postgirokonto hos till särskilt konto hos skattemyndigheten. skattemyndigheten. Skatten Inbetalningen sker skall anses vara betald den kostnadsfritt. Skatten skall dag, då inbetalningskort anses vara erlagd den dag, eller gireringshandlingar då inbetalningskort eller kommit in till en postanstalt försändelse eller, om staten har ingått innehållande girokort avtal om förmedling av inkommit till postanstalt. skatteinbetalningen med en bank eller ett giroinstitut, till banken eller giroinstitutet.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Har skatt icke erlagts inom Om skatt inte betalas inom föreskriven tid, skall föreskriven tid, skall skattemyndigheten, om ej annat dröjsmålsavgift tas ut följer av vad i 6§ sista enligt 58 § 2--5 mom. stycket stadgas, förordna uppbördslagen (1953:272) om om uttagande av felande belopp inte annat följer av 6 § i den ordning, som enligt sista stycket. Den obetalda uppbördslagen (1953:272) skatten och gäller för indrivning av dröjsmålsavgiften skall restförd skatt. Därvid lämnas för indrivning. tas dröjsmålsavgift ut Regeringen får enligt 58 § 2--5 mom.lagen. föreskriva att indrivning Skattemyndigheten får medge inte behöver begäras befrielse helt eller delvis för ett ringa belopp. från skyldigheten att Skattemyndigheten får medge betala dröjsmålsavgift, befrielse helt eller delvis om det finns särskilda från skyldigheten att skäl. betala dröjsmålsavgift, om det finns särskilda skäl.

Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:000) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske.

Handling, som enligt första stycket tillställts skattemyndigheten och som ingivaren äger återfå må skattemyndigheten icke utlämna till denne förrän skatt, med vars erläggande anstånd ej medgivits, blivit erlagd. Innan handlingen utlämnas, skall den förses med anteckning om beloppet av inbetald skatt. Handling som avses i 49 a § överlämnas till den skattskyldige sedan skatt, med vars erläggande anstånd ej medgivits, blivit erlagd. Innan handlingen utlämnas, skall den förses med anteckning om beloppet av inbetald skatt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993. De nya bestämmelserna i paragrafens tredje och fjärde stycke tillämpas dock först från och med den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:857. 2 Senaste lydelse 1992:625.

Stockholm den 27 maj 1993

På skatteutskottets vägnar

Knut Wachtmeister

I beslutet har deltagit: Knut Wachtmeister (m), Lars Hedfors (s), Filip Fridolfsson (m), Kjell Johansson (fp), Ivar Franzén (c), Karl-Gösta Svenson (m), Yvonne Sandberg-Fries (s), Harry Staaf (kds), Peter Kling (nyd), Gunnar Nilsson (s), Carl Fredrik Graf (m), Sverre Palm (s), Karl Hagström (s), Inger Lundberg (s) och Martin Nilsson (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Lars Bäckström (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Lagutskottets yttrande

1992/93:LU6y

Indrivningslag m.m.

Till skatteutskottet

Skatteutskottet har den 20 april 1993 beslutat att bereda lagutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition 1992/93:198 om indrivning av statliga fordringar m.m.

Propositionen har inte föranlett något motionsyrkande.

Lagutskottet, som har beslutat att avge yttrande i ärendet, får anföra följande.

Mål om verkställighet enligt utsökningsbalken (UB) kan vara av två slag -- allmänna mål eller enskilda mål. Allmänna mål är i huvudsak mål om uttagande av böter, vite, skatt, tull, avgift och liknande medel som tillkommer staten och som får utsökas utan föregående dom. Utsökningsmål som inte är allmänna är enskilda. Verkställighet enligt UB handhas av kronofogdemyndigheten. I allmänna mål har kronofogdemyndigheten dubbla funktioner: förutom att som exekutiv myndighet handlägga målet har myndigheten till uppgift att i egenskap av företrädare för den borgenär för vars fordran verkställighet skall ske tillvarata borgenärens rätt.

UB gäller således i såväl allmänna som enskilda mål. Åtskilliga av bestämmelserna är dock undantagna från tillämpning i de allmänna målen. De ersätts endast delvis av bestämmelser som finns i andra författningar, främst uppbördslagen (1953:272), UBL. Förfarandet i de allmänna målen är till följd härav delvis oreglerat. I särskilt hög grad gäller att författningsregleringen är ofullständig i fråga om de arbetsuppgifter vid indrivningen som ligger utanför utsökningsrättens område, dvs. borgenärsfunktionen.

I propositionen föreslås att reglerna om indrivning bryts ut ur UBL och efter vissa ändringar och kompletteringar samlas i en särskild lag kallad lag om indrivning av statliga fordringar m.m. Förslagen bygger på Skatteindrivningsutredningens betänkande (SOU 1987:10) Indrivningslag m.m. som har remissbehandlats.

Som allmänna utgångspunkter för en reform anför föredragande statsrådet i propositionen att det är av största vikt att skapa så goda förutsättningar som möjligt för en effektiv indrivning av fordringar på skatt m.m. Genom att kronofogdemyndigheten svarar för verkställigheten och därvid också i väsentliga avseenden företräder det allmännas borgenärsintressen kan myndigheten sägas ha ett yttersta ansvar för att skatter och andra statliga fordringar verkligen betalas. Samtidigt förfogar inte kronofogdemyndigheten över alla de verktyg som lagstiftningen ger för att utverka betalning. De arbetsuppgifter som hör till borgenärsfunktionen är vidare enligt föredragande statsrådet ofullständigt reglerade.

För en effektiv indrivning är det enligt föredragande statsrådet angeläget att kronofogdemyndigheten även formellt kan förfoga över samtliga sådana åtgärder som lagstiftaren tillhandahåller för att utverka betalning av en gäldenär.

Samtidigt är det enligt föredragande statsrådet nödvändigt med en nära samverkan mellan de myndigheter som påfört fordringarna, främst skattemyndigheten, och kronofogdemyndigheten. Med hänvisning till den parallella uppbyggnaden av den regionala organisationen av exekutionsväsendet och skatteförvaltningen anser statsrådet att förutsättningarna dock är goda för samverkan mellan myndigheterna i skatteindrivningen.

Mot den angivna bakgrunden kan föredragande statsrådet inte se någon risk för att en viss utvidgning av kronofogdemyndighetens borgenärsuppgifter, och en tydlig gränsdragning mellan uppbörd och indrivning, skulle leda till bristande samordning mellan indrivningen och de tidigare leden i förfarandet. I stället ser statsrådet betydande fördelar med att låta de funktioner som aktualiseras i indrivningsskedet vara samlade hos kronofogdemyndigheten. Det är enligt statsrådets mening en förutsättning för att denna skall kunna agera på ett effektivt sätt i alla indrivningssituationer.

När det gäller kronofogdemyndighetens opartiskhet som exekutiv myndighet framhåller föredragande statsrådet att det inte förekommit någon allvarlig kritik som varit föranledd av att det skulle ha uppstått konflikter mellan de roller som kronofogdemyndigheten har vid indrivningen. Detta visar enligt statsrådet att det inte vållat några större svårigheter att i den praktiska tillämpningen hålla borgenärsrollen skild från rollen som exekutiv myndighet.

Mot bakgrund av de allmänna övervägandena bör enligt propositionen reglerna om indrivning samlas i en ny lag, lag om indrivning av statliga fordringar m.m. Som skäl för den författningstekniska lösningen anför föredragande statsrådet att en av bristerna när det gäller frågor som rör indrivning är avsaknaden av ett enhetligt regelverk. Den lösning som bäst tillgodoser intresset av att skapa en klar och lättillgänglig reglering är att samla de viktigaste bestämmelserna på indrivningsområdet i en särskild lag.

I propositionen föreslås vidare att den nuvarande regeln att utmätning skall ske så snart som möjligt efter det att ett allmänt mål kommit in till kronofogdemyndigheten upphävs. I stället får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer förordna att indrivning i vissa fall skall ske med förtur.

När en borgenär har ansökt om verkställighet skall kronofogdemyndigheten undersöka om gäldenären har utmätningsbar egendom genom en s.k. tillgångsundersökning (4 kap. 9 § UB). En sådan undersökning skall göras i både allmänna och enskilda mål. I propositionen föreslås att kronofogdemyndigheten får en lagfäst skyldighet att i allmänt mål, utöver tillgångsundersökning, göra den utredning om gäldenärens ekonomiska förhållanden som behövs för att bestämma lämplig indrivningsåtgärd. Denna gäldenärsutredning skall enligt förslaget grundas på uppgifter från den myndighet som begär indrivning och från gäldenären samt på uppgifter som redan finns hos kronofogdemyndigheten.

I allmänna mål anses kronofogdemyndigheten ha rätt att medge gäldenären uppskov. Uppskov är vanligt förekommande. Det kombineras ofta med ett åläggande för gäldenären att betala enligt en avbetalningsplan. Uppskovsinstitutet är dock i det närmaste oreglerat. Föredragande statsrådet anför i propositionen att möjligheten att få uppskov med en skatte- eller avgiftsbetalning i regel är av stor betydelse för den enskilde. Mot bakgrund härav finner föredragande statsrådet att det är angeläget att uppskovsinstitutet nu lagregleras.

Enligt förslaget får kronofogdemyndigheten medge uppskov om det kan antas vara till fördel för det allmänna, om det är påkallat med hänsyn till gäldenärens personliga förhållanden eller i avvaktan på att fråga om anstånd med betalningen prövas. Uppskov får förenas med villkor att gäldenären betalar enligt en avbetalningsplan och får inte beviljas för längre tid än vad som behövs för att gäldenären skall kunna betala sin skuld. Uppskov som inte förenas med avbetalning får bara om synnerliga skäl föreligger beviljas för längre tid än ett år.

På skatteområdet finns för närvarande bestämmelser om ackord som nära ansluter till vad som i allmänhet gäller om ackord. Enligt 62 § UBL får ett ackordsförslag som rör skatt antas om det kan antas vara till fördel för det allmänna. Ackordsförslag som inte framställs i konkurs eller enligt ackordslagen (1970:847), s.k. underhandsackord, får dock antas endast på villkor att även övriga borgenärer som ackordet angår godkänner detta. I propositionen föreslås att ackordsfrågorna på skatte- och avgiftsområdet bör regleras i en särskild lag om ackord rörande statliga fordringar m.m. och att nuvarande bestämmelser om ackord i bl.a. 62 § UBL upphävs. De materiella förutsättningarna för att anta ackord på skatte- och avgiftsområdet föreslås emellertid inte bli ändrade. Inte heller föreslås någon ändring beträffande behörigheten att besluta i fråga om ackordsförslag utan denna skall som hittills tillkomma skattemyndigheten.

Enligt huvudbestämmelserna om användning av konkurs i skatteindrivningen skall konkursansökan göras av kronofogdemyndigheten efter bemyndigande från skattemyndigheten (62 § UBL). Skattemyndigheten kan också uppdra åt kronofogdemyndigheten att själv avgöra om konkursansökan skall göras. Generella bemyndiganden av detta slag är regel. Enligt propositionen är sambandet mellan konkursansökan och andra åtgärder i syfte att förmå gäldenären att betala en viktig förklaring till att det i praktiken är kronofogdemyndigheten som beslutar om konkursansökan. Föredragande statsrådet anser att det främjar en effektiv indrivning om kronofogdemyndigheten självständigt får svara för så gott som samtliga statens borgenärsfunktioner under en konkurs. I propositionen föreslås därför genom bestämmelser i indrivningslagen att behörigheten att besluta om konkursansökan för statens räkning flyttas från skattemyndigheten till kronofogdemyndigheten. Kronofogdemyndigheten får enligt förslaget även en utökad behörighet att företräda staten i frågor som uppkommer under en konkurs.

Utskottet är för sin del positivt till att regler om indrivning i allmänna mål samlas i en särskild indrivningslag. Förslaget främjar enligt utskottets mening en överblick av regelsystemet på området och åstadkommer en klarare gränsdragning mellan uppbörd och indrivning. Det är vidare angeläget att vissa grundläggande bestämmelser om betydelsefulla och vanliga men i dag oreglerade indrivningsåtgärder såsom beslut om uppskov nu lagregleras.

I linje med önskemålet att helt utmönstra regler om indrivning ur UBL tillstyrker utskottet också att bestämmelser om ackord i fråga om skatter och avgifter tas in i en särskild lag om ackord rörande statliga fordringar m.m. Som redovisats ovan föreslås därvidlag i propositionen inte någon ändring beträffande vilken myndighet som skall vara behörig att besluta i frågor om ackordsförslag på skatte- och avgiftsområdet. Utskottet vill här erinra om att Insolvensutredningen (Ju 1988:02) i sitt slutbetänkande (SOU 1992:113) Lag om företagsrekonstruktion förordat bl.a. att borgenärsfunktionen vid ackord beträffande skatter och avgifter flyttas från skattemyndigheten till kronofogdemyndigheten. Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Mot den bakgrunden anser utskottet i likhet med föredragande statsrådet att någon ändring vad gäller ackordsmyndighet i fråga om skattefordringar m.m. nu inte bör ske. Utskottet vill dock understryka angelägenheten av en skyndsam beredning av Insolvensutredningens förslag.

Utskottet kan vidare, som framgått, konstatera att regeringens förslag åter aktualiserar den principiella frågan om kronofogdemyndighetens dubbla roll i allmänna mål. Spörsmålet var föremål för överväganden vid tillkomsten av UB (prop. 1980/81:8 s. 1058 f. och 1189 f.). I sitt yttrande över det remitterade förslaget till UB anförde Lagrådet att man inte kunde bortse från att kronofogdemyndighetens dubbelställning i allmänna mål utgör en i systemet inbyggd svaghet, som är ägnad att väcka betänkligheter. Enligt Lagrådets mening var det av största vikt att alla de åtgärder vidtogs som är möjliga för att förhindra intressekonflikter. Den bedömningen delades av föredragande statsrådet i slutprotokollet i ärendet. Statsrådet pekade därvid bl.a. på vissa åtgärder som kunde övervägas vid utarbetandet av verkställighetsföreskrifter till UB. Statsrådet nämnde i sammanhanget också att kronofogdemyndighetens befogenhet att under vissa förutsättningar själv pröva en tvist om fördelningen av köpeskillingen vid exekutiv försäljning av fast egendom inte gäller i allmänna mål, om statens eller vederbörande kommuns fordran berörs av tvisten (se 13 kap. 7 § tredje stycket och 21 § UB).

I det nu aktuella lagstiftningsärendet återkommer Lagrådet till frågan om kronofogdemyndighetens dubbla funktion i de allmänna målen. Lagrådet hänvisar därvid till sitt tidigare uttalande vid beredningen av förslaget till UB, att denna dubbelställning utgör en i systemet inbyggd svaghet som är ägnad att väcka betänkligheter. Samtidigt, fortsätter Lagrådet, kan man inte bortse från att själva det förhållandet att kronofogdemyndigheten har dubbla uppgifter leder till att indrivningen blir smidig, effektiv och mindre kostsam. Lagrådet anför att det, som framgår av lagrådsremissen, inte under de drygt tio år som förflutit sedan UB trädde i kraft framkommit någon allvarligare kritik med utgångspunkt i de båda roller som kronofogdemyndigheten har vid indrivningen. Någon anledning att nu överväga organisatoriska förändringar finns enligt Lagrådet därför inte.

Lagrådet anser emellertid, med hänvisning till vad som framhållits i olika sammanhang, att det är angeläget att det inom den aktuella organisatoriska ramen vidtas åtgärder för att så långt möjligt undvika intressekonflikter. Enligt Lagrådet har så också skett i lagstiftningsärendet. Lagrådet pekar här endast på förslaget till ändringar i 2 kap. 30 § andra stycket UB, som innebär att kronofogdemyndigheten i vissa situationer inte skall företräda det allmännas borgenärsintresse. Mot bakgrund av det anförda kan det nu föreliggande förslaget om ändrade bestämmelser om indrivning enligt Lagrådets mening inte antas medföra att kronofogdemyndighetens opartiskhet kommer att i ökad utsträckning ifrågasättas.

Utskottet delar Lagrådets uppfattning att det kan resas invändningar från principiella utgångspunkter mot kronofogdemyndighetens dubbelställning i allmänna mål. Som framgår av den lämnade redogörelsen har det emellertid inom den befintliga organisatoriska ramen getts vissa garantier mot att kronofogdemyndigheten skall hamna i intressekonflikter. Några avgörande olägenheter av den rådande ordningen synes, i enlighet med vad som påpekats i det aktuella ärendet, ej heller ha uppstått i praktiken. I propositionen föreslås också, som nämnts, ytterligare åtgärder som syftar till att förhindra att intressekollisioner av här avsett slag skall uppstå. Utskottet anser vidare att den gällande ordningen i allmänna mål innebär stora effektivitetsvinster som kan förmodas ytterligare förstärkas genom den utbyggnad av kronofogdemyndighetens borgenärsfunktion, t.ex. när det gäller rätten för myndigheten att företräda staten i konkurs, som regeringens förslag innebär. I likhet med Lagrådet anser utskottet således att några organisatoriska förändringar i de allmänna målen nu inte bör övervägas. Regeringen bör dock vara uppmärksam på den ifrågavarande rollkonflikten och vid behov ta initiativ till sådana åtgärder som bedöms nödvändiga för att inte kronofogdemyndighetens opartiskhet skall dras i tvivelsmål.

Utskottet vill avslutningsvis beröra den i propositionen diskuterade frågan om en utvidgad möjlighet att efterge skatte- och avgiftsfordringar vid sidan av ackordsinstitutet. En sådan möjlighet hade föreslagits av Skatteindrivningsutredningen, SIU, vars förslag innebar att eftergift skall kunna medges, helt eller delvis, när det på grund av gäldenärens sjukdom eller därmed jämförlig orsak eller av annan anledning är uppenbart obilligt att kräva betalning.

Enligt föredragande statsrådet kan skäl anföras för ett eftergiftsinstitut. Samtidigt får den allmänna betalningsmoralen inte försvagas. Det är enligt statsrådet också angeläget att prövningen av frågor som innebär att betalningsansvar upphör sker under former som garanterar en rättvis och enhetlig tillämpning, inte minst gäldenärer emellan. De behov av vidare ramar för skuldsanering som SIU pekar på bör enligt föredragande statsrådet kunna tillgodoses genom ackordsinstitutet. Den fortsatta beredningen av Insolvensutredningens förslag om en skuldsaneringslag bör enligt statsrådet avvaktas innan ställning tas till införandet av ett eftergiftsinstitut. Föredragande statsrådet är därför inte beredd att nu lägga fram förslag i frågan.

Utskottet vill i denna fråga påpeka att utskottet inom kort kommer att behandla spörsmålet om skuldsanering för fysiska personer med anledning av ett antal motioner i ämnet som väckts under den allmänna motionstiden i år. Utskottet är därför inte nu berett att ta ställning till frågan om att införa ett eftergiftsinstitut.

Med det anförda förordar lagutskottet att regeringens proposition om indrivning av statliga fordringar m.m. tillstyrks.

Stockholm den 13 maj 1993

På lagutskottets vägnar Maj-Lis Lööw

I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger Gustafsson (kds), Per Stenmarck (m), Margareta Gard (m), Owe Andréasson (s), Bengt Harding Olson (fp), Inger Hestvik (s), Bengt Kindbom (c), Bengt Kronblad (s), Gunnar Thollander (s), Hans Stenberg (s), Stig Rindborg (m), Carin Lundberg (s), Lennart Fridén (m) och Lars Andersson (nyd).