2001/418/EG: Kommissionens beslut av den 7 juni 2000 om ett förfarande enligt artikel 81 i EG-fördraget och artikel 53 i EES-avtalet (Ärende COMP/36.545/F3 - Aminosyror) (Text av betydelse för EES) (delgivet med nr K(2000) 1565)
Avis juridique important
2001/418/EG: Kommissionens beslut av den 7 juni 2000 om ett förfarande enligt artikel 81 i EG-fördraget och artikel 53 i EES-avtalet (Ärende COMP/36.545/F3 - Aminosyror) (Text av betydelse för EES) (delgivet med nr K(2000) 1565) Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 152 , 07/06/2001 s. 0024 - 0072
Kommissionens beslut
av den 7 juni 2000
om ett förfarande enligt artikel 81 i EG-fördraget och artikel 53 i EES-avtalet
(Ärende COMP/36.545/F3 - Aminosyror)
(delgivet med nr K(2000) 1565)
(Endast de tyska, engelska och franska texterna är giltiga)
(Text av betydelse för EES)
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR FATTAT DETTA BESLUT
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,
med beaktande av Avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
med beaktande av rådets förordning nr 17 av den 6 februari 1962, första förordningen om tillämpningen av fördragets artiklar 85 och 86(1), senast ändrad genom förordning (EG) nr. 1216/1999(2),
med beaktande av kommissionens beslut av den 29 oktober 1998 om att inleda ett förfarande i ärendet,
efter att ha gett de berörda företagen tillfälle att yttra sig om kommissionens invändningar i enlighet med artikel 19.1 i förordning nr 17 och kommissionens förordning (EG) nr 99/63/EEG av den 25 juli 1963 om sådana förhör som avses i artikel 19.1 och 19.2 i rådets förordning nr 17(3), och följaktligen kommissionens förordning (EG) nr 2842/98 av den 22 december 1998 om hörande av parter i vissa förfaranden enligt artiklarna 85 och 86 i EG-fördraget(4),
efter att ha samrått med rådgivande kommittén för kartell- och monopolfrågor, och
av följande skäl
I. FAKTA
A. FÖREMÅL FÖR FÖRFARANDET
(1) Detta ärende gäller avtal om priser och försäljningsvolymer samt utbyte av företagsspecifik information om försäljningsvolymer mellan företag som producerar och säljer syntetiskt lysin avsett att användas i djurfoder till distributörer och/eller användare inom industrin som är etablerade inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Beslutet omfattar perioden september 1990-juni 1995.
B. DE FÖRETAG OCH DEN ORGANISATION SOM BERÖRS
1. Archer Daniels Midland Company
(2) Archer Daniels Midland Company (ADM) är moderbolag för en grupp av företag som bearbetar spannmål och oljeväxtfrö över hela världen. Totalt har ADM över 200 anläggningar över hela världen, inklusive betydande tillgångar inom EES. Bland dessa finns världens största anläggning för bearbetning av sojabönor i Europoort, Nederländerna, världens största anläggning för olika typer av spannmål i Hamburg, Tyskland, och världens största pressningsanläggning i Erith, Förenade kungariket.
(3) ADM producerar stärkelse och stärkelseprodukter och trädde in på marknaden för biokemiprodukter eftersom företaget förväntade sig högre vinst av att producera stärkelsebaserade kemikalier än sina traditionella produkter. ADM:s BioProducts Division bildades 1989. Ungefär vid denna tid beslutade ADM:s ledning att börja med produktionen av lysin, när den insåg att två andra företag var på väg att inrätta produktionsanläggningar i Nordamerika (båda dessa företag gav upp efter ADM:s tillkännagivande om att expandera). ADM:s anläggningar för produktion av lysin färdigställdes i juni 1992.
(4) Archer Daniels Midland Ingredients Ltd (ADM Ingredients) är ett helägt dotterbolag till ADM som hanterade den europeiska sidan av ADM:s verksamhet med aminosyror under den period som undersökningen omfattar.
(5) Under det år som slutade den 30 juni 1995, hade samtliga företag i ADM-gruppen en total omsättning på ungefär 12,6 miljarder US-dollar (12,6 miljarder euro), under det år som slutade den 30 juni 1998, uppgick den totala omsättningen till ungefär 16,1 miljarder US-dollar (16,1 miljarder euro). År 1995 var ADM:s totala omsättning för lysin omkring 202 miljoner US-dollar (202 miljoner euro), varav ungefär 41 miljoner US-dollar (41 miljoner euro) inom EES.
2. Ajinomoto Company, Incorporated
(6) Ajinomoto Company, Inc. (Ajinomoto) är moderbolag för en grupp av företag som producerar kemikalier, inklusive lysin, och livsmedelsprodukter. Mot bakgrund av sina tekniska kunskaper om aminosyror sysslar företaget även med utveckling och produktion av läkemedel. Ajinomotos verksamhet omfattar tillverkning och marknadsföring i 21 länder.
(7) Ajinomoto driver anläggningar för produktion av aminosyror av foderkvalitet i Japan, EES (Eurolysine SA - Eurolysine), Förenta staterna, Thailand, Kina och Brasilien.
(8) År 1974 skapades Eurolysine som ett samriskföretag mellan Ajinomoto och Orsan i syfte att tillverka och marknadsföra lysin av foderkvalitet i Europa. År 1976 uppförde Eurolysine en anläggning i Amiens. Eurolysine började också att tillverka lysin i Italien genom sitt helägda dotterbolag Bioitalia Biopro Italia SpA. Eurolysine har för närvarande sammanlagt 338 anställda. Eurolysine är den enda producenten av lysin av foderkvalitet inom EES.
(9) Ajinomoto och Orsan ägde vardera 50 % av Eurolysine framtill september 1994. Ajinomoto ökade då sitt innehav till 75 % genom att köpa ytterligare andelar av Orsan. Under 1996 förvärvade Ajinomoto alla Eurolysine-andelar som ägdes av Orsan och gjorde Eurolysine till helägt dotterbolag.
(10) Under det räkenskapsår som avslutades den 31 mars 1995 hade Ajinomoto-gruppen en total omsättning på i runda tal 725,7 miljarder yen (5,1 miljarder euro). Under det räkenskapsår som avslutades den 31 mars 1998 uppgick den totala omsättningen till ungefär 836,0 miljarder yen (5,8 miljarder euro). Under 1995 var Ajinomotos världsomspännande omsättning omkring 239 miljoner US-dollar (239 miljoner euro), varav omkring 483 miljoner franska franc (75 miljoner euro) inom EES.
3. Kyowa Hakko Kogyo Company Limited
(11) Kyowa Hakko Kogyo Company Limited (Kyowa) är moderbolag för en grupp av företag som är etablerade och verksamma över hela världen. Kyowa sysslar med utveckling, tillverkning och marknadsföring av läkemedel, livsmedel, kemikalier, jordbruks- och djurhälsoprodukter samt alkohol och alkoholhaltiga drycker. Företaget har anläggningar för tillverkning av aminosyror i Japan, Ungern och Mexiko. Kyowa införde lysinjäsningsprocessen 1958.
(12) Kyowa har ett europeiskt dotterbolag, Kyowa Hakko Europe GmbH (Kyowa Europe), som ansvarar för försäljningen av lysin inom EES.
(13) För år 1995 hade de företag som tillhör Kyowa-gruppen en omsättning på sammanlagt omkring 375 miljarder yen (2,8 miljarder euro). Under samma år omsatte Kyowa 100 miljoner yen (73 miljoner euro) på världsmarknaden för lysin, varav omkring 30 miljoner tyska mark (16 miljoner euro) inom EES. Under det räkenskapsår som avslutades den 31 mars 1998, uppgick Kyowa-gruppens totala omsättning till omkring 398 miljarder yen (2,8 miljarder euro).
4. Daesang Corporation
(14) Daesang Corporation är ett sydkoreanskt företag och moderbolag för en grupp med världsomspännande verksamhet som innefattar tillverkning av smakämnen, djurfoder och aminosyror. Företaget skapades genom ett samgående mellan Daesang Industrial Limited och Miwon Corporation Limited. Daesang Industrial Limited hette tidigare Sewon Corporation Limited och Miwon Foods Corporation Limited (tillsammans Sewon). Under första halvåret 1998 överförde Sewon sin världsomspännande lysinverksamhet till en grupp av företag som saknar anknytning till något av de företag som detta beslut riktar sig till.
(15) I början av 1992 skapades Miwon Handels GmbH för att sköta Sewons affärer med aminosyreprodukter i Europa. I november 1994 bytte Miwon Handels GmbH namn till Sewon Europe GmbH (tillsammans Sewon Europe).
(16) År 1995 omsatte Sewon omkring 225 miljarder koreanska won (227 miljoner euro) på världsmarknaden. Samma år omsatte företaget omkring 125 miljoner tyska mark (67 miljoner euro) på världsmarknaden för lysin, varav omkring 28 miljoner mark (15 miljoner euro) inom EES. Under 1998 omsatte Sewon omkring 1,47 biljoner won (946 miljoner euro) på världsmarknaden.
5. Cheil Jedang Corporation
(17) Cheil Jedang Corporation (Cheil) är moderbolag för en grupp företag som är etablerade och verksamma över hela världen. Det tillkom 1953 som den koreanska Samsung-gruppens första dotterbolag på tillverkningssidan. År 1993 blev Cheil oberoende. Cheil-företaget bedriver en bred verksamhet med inriktning på bland annat läkemedel och livsmedel.
(18) Cheil inträdde på lysinmarknaden 1991. För 1995 hade Cheil en omsättning på omkring 1,9 miljarder US-dollar (1,9 miljarder euro). Det året uppgick Cheils omsättning på världsmarknaden till 52 miljoner dollar (52 miljoner euro), varav omkring 17 miljoner euro inom EES. År 1997 hade Cheil en omsättning på omkring 1,4 miljarder US-dollar (1,4 miljarder euro).
6. Fefana
(19) Den europeiska sammanslutningen för producenter av tillsatsämnen i djurfoder, Fédération Européenne des Fabricants d'Adjuvants pour la Nutrition Animale (Fefana), har sitt huvudkontor i Bryssel. Det är ett organ som företräder och främjar de vetenskapliga, tekniska och ekonomiska intressena hos dem som tillverkar tillsatser i djurfoder.
(20) Fefana skapades för att hantera de många förslag till gemenskapslagstiftning som är av betydelse när det gäller djurfoder. Branschorganisationerna för fodertillsatsindustrin ansåg att branschen behövde representeras på europeisk nivå och därför bildades Fefana 1963.
C. PRODUKTEN
(21) Lysin är en essentiell aminosyra. Aminosyror är byggstenar i protein, en viktig beståndsdel i kroppsvävnader. Djur nybildar (syntetiserar) kroppsegna proteiner från aminosyror som frigörs vid matspjälkning. Tjugotvå olika aminosyror ligger till grund för alla hittills upptäckta proteiner i levande organismer. Djur kan bara nybilda vissa av dessa. Övriga, betecknade som essentiella aminosyror, måste tillföras genom dieten naturligt bundna till protein eller i kemiskt ren form. Djurs aminosyror härrör främst från proteiner med ursprung i växt- eller djurriket: sojabönmjöl, rapsfrömjöl, majsglutenfoder, ärter, fiskmjöl, kött- och benmjöl samt skummjölk och andra produkter. En annan källa för vissa aminosyror är industriell produktion. Dessa aminosyror är identiska med dem man finner i foderprotein.
(22) I de flesta fall innehåller en viss fodertyp eller en kombination av flera fodertyper inte varje sorts aminosyra i den exakta mängd som djur behöver om deras födokrav skall tillgodoses. Detta leder till att vissa aminosyror tillhandahålls i större mängder än som behövs för att uppnå en tillräcklig mängd av andra aminosyror. Tillförandet av rena aminosyror ger en bättre balans i foderproteinet.
(23) Betydande framsteg har gjorts när det gäller att fastställa de exakta behoven av aminosyror hos olika typer av besättningar och näringsexperter har länge insett fördelarna med anpassat foder. Komplettering av fodret med enskilda aminosyror ger möjlighet att minska det rena proteininnehållet i fodret och samtidigt hålla aminosyrorna på lämpliga nivåer. Forskning har visat att nivån på protein i ett standardmål foder av majs och sojabönor kan minskas om fodret kompletteras på lämpligt sätt med lysin, tryptofan och treonin.
(24) Tillgången på syntetiska aminosyror ger näringsexperterna möjlighet att utforma foder med ett aminosyrainnehåll som mer överensstämmer med vad djuret behöver än vad som skulle vara fallet om bara traditionella råvaror användes. Detta leder inte bara till minskad användning av relativt dyra proteinkällor, utan även till förbättrad kvalitet på djuren.
(25) Kraven i Europas länder på att minska mängden kväve- och fosforutsläpp från anläggningar för intensiv djuruppfödning ökar. Enligt Fefana beräknas ökad användning av aminosyror tillsammans med minskade nivåer av råprotein i foder kunna minska kväveutsöndringen med upp till 20-25 %.
(26) Avskaffandet av statsstöd för spannmål inom gemenskapen i enlighet med reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken förväntas sänka priserna på spannmål i EU-länderna. Detta kan förväntas öka andelen spannmål i förhållande till oljekraftfoder i de europeiska djurbesättningarnas foderintag. Nettoeffekten av detta är att efterfrågan på aminosyror kommer att öka, under oförändrade förutsättningar, eftersom behovet av aminosyror inte längre tillgodoses genom en stor andel oljekraftfoder i födan.
(27) Tillverkningen av syntetiska aminosyror är ett av de äldsta och förmodligen vanligaste sätten att tillämpa bioteknik inom djurfoderindustrin. Metoden innefattar jäsning av en lämplig kolhydratkälla, t.ex. socker och stärkelse, genom en organism som blivit genetiskt modifierad att producera ett överskott av den aktuella aminosyran.
(28) Lysin av djurfoderkvalitet har tillverkats kommersiellt under 30 år och användningen av denna aminosyra på världsmarknaden har ökat avsevärt. Medan konsumtionen totalt på världsmarknaden uppgick till omkring 30000 ton 1979, ligger den för närvarande i närheten av 250000 ton per år. Även om denna ökning av konsumtionen delvis är en följd av den världsomspännande ökningen av svin- och kycklingproduktion, avspeglar den också den alltmer sofistikerade sammansättningen av foder.
D. MARKNADEN FÖR LYSIN
1. Utbud
a) Produktion
(29) Tillverkningen av syntetiska aminosyror sker med avancerad teknik som innebär att genetiskt modifierade bakterier används för att jäsa kolhydrater. Den stora svårigheten i processen är att skapa och bibehålla sterila förhållanden så att organismen kan växa utan kontaminering från andra mikroorganismer. Produktionstekniken har förbättrats betydligt under åren, vilket har lett till avsevärda kostnadssänkningar.
(30) Den kolhydratkälla som används vid jäsningsprocessen står för den överlägset största delen av tillverkningskostnaden. Eftersom tillverkningen kräver stora mängder energi för omrörning i och syrsättning av fermentorerna, är tillgången till billig el av avgörande betydelse. Tillverkningen av aminosyror är en mycket kapitalintensiv verksamhet. Den kräver stora investeringar i utrustning för jäsning, extraktion och rening samt i kontroll av föroreningar.
(31) Före 1991 fanns det endast tre lysinproducenter: Ajinomoto/Eurolysine, Kyowa och Sewon. Ajinomoto/Eurolysine var den största producenten, med en produktionskapacitet på omkring 80000 ton. Kyowa och Sewon hade kapacitet på 50000 ton respektive 30000 ton. År 1994 bestämde sig Sewon för att utöka sin kapacitet till 50000 ton.
(32) År 1991 inträdde ADM på marknaden för lysin. ADM:s anläggning nästan fördubblade kapaciteten att tillverka lysin på världsmarknaden. Dessutom stod det klart att ADM hade en mycket stark finansiell ställning och tillgång till billiga råvaror.
(33) Även Cheil inträdde på marknaden för lysin 1991, med en produktionskapacitet på omkring 10000 ton. I slutet av 1993 började Cheil att arbeta för att öka sin produktionskapacitet till 40000 ton. Detta fortsatte under inledningen av 1994 och fullföljdes slutligen i juli 1995.
(34) Inga andra betydande aktörer trädde in på marknaden under den aktuella perioden.
(35) Eurolysine är den enda lysinproducenten inom EES.
b) Distribution
(36) De lysinproducenter inom EES som detta beslut riktar sig till har använt olika typer av distributionssystem, alltifrån direktförsäljning till användare inom industrin (foderfabriker) till indirekt försäljning genom utvalda agenter och/eller oberoende distributörer etablerade i medlemsstaterna.
(37) Fram till maj 1995 hade ADM Ingredients två försäljningsagenter. En av dem, BASF, ersattes sedermera av direkt försäljning och ett antal andra distributörer eller försäljningsagenter.
(38) Eurolysine sålde aminosyror via ett antal distributörer. Ajinomotos direkta deltagande på den europeiska marknaden för lysin inskränkte sig till detta företags intressen i Eurolysine (se skälen 8 och 9).
(39) Kyowa Europe utsåg två japanska handelshus med kontor och representanter i flera EES-länder till agenter för lysin.
(40) Sewon Europe sålde lysin till distributörer och användare inom industrin.
(41) Cheil har inget försäljningsdotterbolag inom EES. Lysinförsäljningen sköts där av ett försäljningskontor som främst säljer till användare inom industrin.
2. Efterfrågan
(42) Den europeiska industrin för foderblandningar producerar varje år över 150 miljoner ton djurfoder i tusentals foderfabriker över hela kontinenten. Foderfabriker sätter samman, blandar och vid behov vidarebearbetar foder och mikroingredienser till foderblandningar som kvantitativt och kvalitativt uppfyller näringsbehovet till lägsta möjliga kostnad per ton foder. Det är särskilt viktigt att sammansättningen innehåller tillräcklig mängd av de aminosyror som behövs.
3. Information om marknaden
a) Faktorer som påverkar lysinpriserna
(43) Syntetiskt lysin används till stor del för att tillföra lysin i livsmedel som inte innehåller eller innehåller för lite naturligt lysin, t.ex. spannmål. Foder som tillförs lysin är således ett alternativ till foder som naturligt innehåller lysin, t.ex. sojabönor. Därför påverkas efterfrågan på lysin i den europeiska foderindustrin, och följaktligen priset, särskilt av priserna på spannmål i Europa och världsmarknadspriserna på sojabönor. De senare noteras av Chicago Board of Trade. Priset på sojabönor minus priset på spannmål är känt som "skuggpriset" på lysin.
(44) Näringsexperter använder datorer för att optimera fodersammansättningen och minimera kostnaderna. Efter inmatning av uppgifter om tillgängligt foder och aktuella priser, byts de olika fodersorterna ut till dess att man funnit den billigaste sammansättningen som uppfyller alla krav på näringsinnehåll.
(45) När en förändring uppträder på marknaden reagerar foderindustrin snabbt på rörelser i priserna på ingredienser och räknar omedelbart fram nya formler med utgångspunkt från samma näringskrav. Detta kan framkalla svängningar i volymen lysin som tillförs foder. Om kostnaden för foder som tillförts lysin överstiger priset på naturligt aminosyraberikat foder, så kommer syntetiska aminosyror bara att användas om de behövs för att förbättra näringsbalansen i allmänhet, särskilt när det gäller att förebygga alltför stora proteinintag.
b) Genomsnittspriser på lysin per månad
(46) Från början av 1981 till slutet av 1988 i det närmaste fördubblades lysinpriserna. Därefter började priserna att falla.
(47) Eurolysine, ADM Ingredients, Kyowa Europe och Sewon Europe hade i genomsnitt följande månadspriser från och med 1991 till och med 1995:
>Plats för tabell>
c) Årlig försäljning av lysin
(48) De företag som detta beslut riktar sig till sålde årligen följande lysinkvantiteter (i ton):
>Plats för tabell>
>Plats för tabell>
>Plats för tabell>
>Plats för tabell>
>Plats för tabell>
E. HÄNDELSEFÖRLOPP
(49) Till och med tidigt 1990-tal var Ajinomoto/Eurolysine, Kyowa och Sewon de enda tillverkarna av syntetiskt lysin. Ajinomoto/Eurolysine var marknadsledande både på världsmarknaden och i Europa. I början av 1990-talet investerade ADM och Cheil i kapacitet för lysinproduktion och förberedde sig på att träda in på lysinmarknaden.
1. En asiatisk/europeisk kartell
(50) Kommissionen har uppgifter om att de etablerade asiatiska lysinproducenterna Ajinomoto, Kyowa and Sewon, på 70- och 80-talen, på ett eller annat sätt samarbetade i syfte att fastställa priser och volymer i Europa.
(51) Den första hemliga uppgörelse som kommissionen kan bevisa ägde rum i juli 1990. När det blev uppenbart att ADM och Cheil investerade i kapacitet för lysinproduktion i syfte att träda in på lysinmarknaden, användes den asiatisk/europeiska kartellen för att noggrant övervaka hur de nya aktörernas potential att påverka konkurrensen på marknaden utvecklades.
a) Början
(52) I ett brev till Ajinomoto daterat den 6 december 1990 hänvisar Sewon till ett möte mellan dessa bägge företag i juli 1990. I brevet angav Sewon att man efter mötet kunde höja lysinpriset kraftigt "med hjälp av [Ajinomoto]". Mot bakgrund av samarbetet mellan de två företagen rörande lysinpriser och försäljningsvolymer som följde på mötet i juli 1990, anser kommissionen att Ajinomoto och Sewon under detta möte slöt en överenskommelse om de lysinpriser som skulle gälla på världsmarknaden.
(53) Den 20 september 1990 sammanträdde Ajinomoto och Sewon i Söul. Ajinomoto upplyste Sewon om att dessa dotterbolag i Förenta staterna dagen före hade tillkännagivit en prishöjning, och att det nya priset skulle gälla som standardpris på världsmarknaden (priset i Europa var 4,60 tyska mark per kg). Ajinomoto hänvisade också till Kyowas avsikt att den 24 september 1990 tillkännage en motsvarande prishöjning i Förenta staterna Ajinomoto, Kyowa och Sewon hade inför mötet diskuterat de nya priserna via telefon och nått en preliminär överenskommelse. Sewon uppfattade det som att Ajinomoto uppmande Sewon att också följa den nya prissättningen. Sewon gick med på att följa de priser som angivits av Ajinomoto.
(54) I december 1990 diskuterade Ajinomoto och Sewon möjligheten att höja priset ytterligare. Den 12 december 1990 meddelades Ajinomoto att Sewon accepterade att följa den världsomfattande höjningen av lysinpriset.
(55) Av de händelser rörande fastställande av priser som ägde rum den 20 september 1990 står det klart att även Kyowa deltog i prisuppgörelserna för Europa, eftersom priset i Förenta staterna sågs som standardpriset på världsmarknaden. Vidare anser kommissionen att prisöverenskommelserna mellan Ajinomoto och Sewon i juli och december 1990 inte var begränsade till dessa båda företag. För det första skulle den kraftiga höjningen av lysinpriset i juli 1990 (som Sewons brev av den 6 december 1990 hänvisade till) inte ha varit möjlig utan medverkan från den näst största lysinproducenten. För det andra visar den asiatisk/europeiska kartellens funktionssätt att Kyowas deltagande i kartellen var av avgörande betydelse. Slutligen inkluderas Kyowa under beteckningen Old Club tillsammans med Ajinomoto, Sewon och Cheil i ett internt dokument som anger marknadsfördelningen inom Ajinomoto/Orsan Group i enlighet med vad som diskuterats under mötet i Mexiko den 23 juni 1992 och som utarbetades inför mötet i Tokyo den 10 juli 1992. Detta överensstämmer med Ajinomotos uppfattning att initiativ till diskussioner om den europeiska marknaden under perioden fram till mitten av 1992 inte kom från Ajinomoto utan snarare från Sewon och Kyowa.
b) Mötet den 18 februari 1991
(56) Den 18 februari 1991 möttes företrädare för Ajinomoto, Kyowa och Sewon och fastställde världsmarknadspriserna på lysin, särskilt priset för Europa som blev det då gällande försäljningspriset hos Eurolysine (4,70 tyska mark per kg).
(57) Vad gäller kvantiteter gick Sewon med på att minska sin försäljning till föregående års nivå till dess att ADM nådde full produktion och försäljning, vilket förväntades ske i april eller maj 1991, i syfte att upprätthålla priset. Kyowa insisterade på att hemmamarknadsprincipen skulle tillämpas. Deltagarna enades om att under 1991 hålla sin exportförsäljning inom de kvantiteter som gällde för 1990.
c) Mötet den 12 mars 1991 i Tokyo
(58) Mötet ägde rum på Okura Hotel. Bland deltagarna fanns företrädare för Ajinomoto, Kyowa och Sewon. Dagordningen utarbetades av Ajinomoto som också arrangerade själva mötet.
(59) Vid mötet avslöjade Kyowa följande information om ADM: ADM:s 24 fermentorer skulle fungera normalt i slutet av april, ADM skulle påbörja sin försäljning i början av maj, ADM planerade att producera 27000 ton det första året, 45000 ton det andra året och 60000 ton det tredje året, ADM planerade att sälja hälften av sin produktion på Förenta staternas marknad och exportera återstoden. Kyowa rapporterade att ADM avsåg att följa andra producenters försäljningspriser vid försäljningen av sina produkter.
(60) Ajinomoto avslöjade information om Cheils produktionsanläggning i Indonesien, insamlad under en affärsresa dit.
(61) Därpå diskuterade deltagarna sitt eget beteende på marknaden. Sewon informerade övriga om att man önskade sälja samma kvantitet i Förenta staterna under 1991, som under 1990, och att man definitivt skulle bibehålla baspriset. Vad gäller Europa, beklagade sig de övriga deltagarna över att Sewon sålde under det överenskomna priset, nämligen 4,70 tyska mark per kg. Sewon uppmanades att inte sälja under det överenskomna priset och upprätthålla föregående års försäljningsvolym. Det noterades att lokala möten i Europa behandlade priset i Europa. Deltagarna lovade att följa vad som överenskommits om försäljningskvantitet och försäljningspris vid detta möte till dess att ADM och Cheil nått en betydande försäljning på marknaden. På förslag av Ajinomoto gick vart och ett av företagen med på att omedelbart kontakta de andra parterna via en "hot line" om någon av deltagarna skulle bryta mot överenskommelsen.
d) Mötet den 4 juli 1991 i Tokyo
(62) Mötet ägde rum hos Ajinomoto. Bland deltagarna fanns företrädare för Ajinomoto, Kyowa och Sewon.
(63) Deltagarna utbytte information om ADM:s och Cheils tillverkningskapacitet och försäljningsvolymer. Några dagar före mötet lämnade Cheil informationen om sin produktionskapacitet och försäljningsvolymer till Ajinomoto via telefon.
(64) Deltagarna bytte sedan information om sina egna priser och försäljningsvolymer. För Europas del hänvisade de till ett regionalt möte den 3 juli 1991 där ett pris på 4,30 tyska mark per kg tillkännagavs. Deltagarna fastställde priset för Förenta staterna och för Europa (4,30 tyska mark per kg). Priset för Asien och Oceanien skulle diskuteras på ett senare stadium. I fråga om kvantiteterna drog parterna slutsatsen att "det skulle bli mycket svårt att lösa kontrollen av volymerna".
e) Uppföljning
(65) Sedan ADM inlett betydande försäljning till låga priser, möttes Ajinomoto, Kyowa och Sewon i Söul den 11 februari 1992. De diskuterade ADM:s och Cheils marknadspotential och priser. Den 10 mars 1992 enades Ajinomoto och Kyowa om att följa ADM:s prissättning för att bibehålla marknadsandelar. Den 12 mars 1992 möttes de asiatiska producenterna igen för att diskutera ADM:s väntade fulla inträde på lysinmarknaden. Priserna diskuterades även per telefon under denna period.
(66) Den 30 mars 1992 rapporterade Sewon Europe till huvudkontor i Sydkorea om ett trepartsmöte som tydligen ägt rum några dagar tidigare. Under detta möte utvärderade Ajinomoto, Kyowa och Sewon den europeiska marknaden för lysin. Det observerades särskilt att priset höjdes med omkring 5 % i Tyskland, Förenade kungariket, Nederländerna, Luxemburg och Frankrike, där priserna relativt sett var lägre (cirka 3,25 tyska mark per kg) än i andra länder. Deltagarna enades om att priset på den europeiska marknaden skulle bibehållas på 3,76 tyska mark per kilo. Nästa möte planerades att hållas den 30 april 1992 i Basel. I sin rapport till huvudkontoret uttryckte Sewon Europe tvivel om huruvida de avtalade priserna skulle komma att hållas, "eftersom de deltagande företagen hade olika uppfattning och ADM och Cheil inte var närvarande".
(67) Den 5 maj 1992 rapporterade Sewon Europe till Sewons huvudkontor i Sydkorea om ett annat trepartsmöte (förmodligen hållet den 30 april 1992 i Basel) där Ajinomoto, Kyowa och Sewon hade utvärderat den dåvarande europeiska lysinmarknaden. Parterna bekräftade särskilt att priserna på den europeiska marknaden skulle hållas på 3,76 tyska mark per kg. Nästa möte var planerat till den 3 juni 1992 på en plats som skulle väljas av Sewon. I sina rapporter till huvudkvarteret tycktes Sewon Europe anse det meningslöst att diskutera prishöjningar vid möten som ADM och Cheil inte deltog i.
(68) Den 19 juni 1992 möttes Ajinomoto, Kyowa och Sewon. De drog slutsatsen att möjligheten att höja priserna genom att minska varje företags försäljningsvolym borde ses över på nytt. Deltagarna enades särskilt om att frågan om prishöjningar kunde lösas genom att få ADM att gå med på att bara använda 80 % av sin kapacitet. Vidare begärde Ajinomoto och Kyowa att Sewon skulle minska sin försäljning i Europa och USA enligt principen att den lokala producenten i så stor utsträckning som möjligt skall sälja i sin egen region.
2. En global kartell
a) Bakgrund
(69) ADM:s anläggning innebar nästan en fördubbling av världens kapacitet för lysintillverkning. Redan före och strax efter sitt inträde på marknaden, signalerade ADM till de etablerade producenterna att företaget, även om man avsåg att vara en stor aktör på lysinmarknaden, föredrog att uppnå sin marknadsandel genom samordning, snarare än genom priskrig. I detta sammanhang möttes ADM och Ajinomoto den 12 december, och ADM och Kyowa den 13 december 1991. Den 11 februari 1992 informerade Ajinomoto och Kyowa Sewon om sina respektive möten med ADM.
(70) I syfte att övertyga de etablerade producenterna om sina allvarliga avsikter och konsekvenserna av att inte nå en överenskommelse, inbjöd ADM Ajinomoto, Kyowa och Sewon att inspektera sin produktionsanläggning. Därpå inledde ADM försäljning av betydande omfattning till låga priser. Detta fick de etablerade lysinproducenterna att i början av 1992 drastiskt sänka sina priser i ett försök att behålla marknadsandelar. Som svar på detta kom Ajinomoto och Kyowa den 10 mars 1992 överens om att de skulle samarbeta med ADM och börja träffa detta företag för att förbereda ett avtal om priser och försäljningskvantiteter (möten den 14 april 1992 mellan ADM och Ajinomoto i Tokyo, den 16-17 april 1992 mellan ADM och Kyowa i Hawaii och den 19 juni 1992 - för övrigt samma dag som Ajinomoto, Kyowa och Sewon möttes - mellan ADM och Sewon i Decatur).
(71) Dessa diskussioner ledde till mötet den 23 juni 1992 i Mexiko, som markerar början på ADM:s agerande i samförstånd med medlemmarna i Asien/Europa-kartellen.
b) Mötet den 23 juni 1992 i Mexiko
(72) Företrädare för ADM, Ajinomoto/Eurolysine och Kyowa deltog i mötet. Kyowa arrangerade mötet och höll i ordförandeskapet. Deltagarna beslutade att företrädarna för Ajinomoto Kyowa skulle meddela Sewon och Cheil eventuella resultat av mötet.
(73) ADM hade som främsta målsättning att uppnå samma produktionsandel som den främste konkurrenten, vilket skulle resultera i en tredjedel av världens efterfrågan för ADM, en tredjedel för Ajinomoto-gruppen och en tredjedel för Kyowa och de sydkoreanska producenterna. Kyowa och Ajinomoto uttryckte sitt missnöje med detta förslag, åtminstone vad gällde tidsfristen. ADM föreslog då att förslaget om kvoter skulle genomföras under det andra året genom att fördela all extra tillväxt på marknaden till ADM, till dess att företaget uppnått samma marknadsandel som Ajinomoto. För 1992 föreslogs följande kvoter: Ajinomoto 66000 ton, ADM 48000 ton, Kyowa 34000 ton, Sewon 18000 ton och Cheil 6000 ton. Ajinomoto var berett att godta en tilldelning på 48000 ton för ADM under 1992, med utrymme för en ökning av kvoten efter hand. ADM angav att man ändå skulle genomföra förslaget om kvantiteter från och med den 1 oktober 1992.
(74) Deltagarna diskuterade även vilken metod som kunde användas för att fördela kvantiteter. ADM förklarade att konkurrenter inom citronsyraindustrin använde både formella och informella vägar för att hålla kontroll på försäljningssiffrorna.
(75) Deltagarna enades om priset på lysin fram till oktober: 1,05 US-dollar per pund levererat (vid denna tidpunkt motsvarande 0,70 US-dollar per pund) för Nordamerika (deltagarna ansåg att priset kunde sättas "något högre" i Europa än i Nordamerika). Under förutsättning av ett slutligt godkännande av försäljningskvoteringen, fastställdes priset till 1,20 US-dollar per pund för slutet av året. För övriga områden var riktpriset 2,30 US-dollar cif (vid den tidpunkten under 2,00 US-dollar per kg cif).
- Uppföljning
(76) Den 2 juli 1992 mottog Kyowa ett telefonsamtal från ADM som indikerade att företaget godtog en produktionskvot på 48000 ton för 1992, förutsatt att det nådde Ajinomotos produktion inom tre år.
(77) Den 10 juli 1992 mötte Ajinomoto och Kyowa de två sydkoreanska lysinproducenterna hos Ajinomoto i Tokyo. Ajinomoto informerade de koreanska producenterna om diskussionerna med ADM den 23 juni 1992 om hur försäljningen skulle fördelas. Ajinomoto och Kyowa lade fram en plan för fördelningen av försäljningen som baserade sig på respektive producents marknadsinflytande och investeringsnivå. Det föreslogs att Ajinomoto skulle få sälja 73500 ton, Kyowa 37000 ton, ADM 48000 ton, Sewon 20000 ton och Cheil 6000 ton under det första året. Vad gäller Europa innebar förslaget att (av totalt 58000 ton) skulle Ajinomoto få 34000 ton, Kyowa 8000 ton, ADM 5000 ton, Sewon 13500 ton och Cheil 5000 ton. Om efterfrågan i Nordamerika ökade, så skulle den ökade försäljningsvolymen tillkomma ADM, och eventuell ökad framtida försäljning i Europa skulle tillkomma Eurolysine. Ajinomoto sade att om deltagarna nådde en överenskommelse, så skulle avtal om den slutliga fördelningen ingås med ADM i slutet av juli. I syfte att kunna kontrollera kvantiteten, skulle alla företagen mötas kvartalsvis för att se över och samla information om respektive företags volym- och försäljningssiffror. Sewon var emot ett lokalt kvotsystem baserat på konkurrenskraft och föreslog att varje parts framtida fördelning skulle baseras på dess andel i förra årets försäljning. Cheil begärde en tilldelning på 15000 ton för hela världsmarknaden. Eftersom ingen överenskommelse nåddes, var avsikten att varje deltagare skulle återvända till "huvudkvarteret" för att överväga frågan och informera Ajinomoto om resultaten senast den 17 juli. Ajinomoto förklarade därpå i detaljerna i mötet med ADM om priser, särskilt i fråga om att justera priset till 1,05 US-dollar per pund i både Europa och Amerika före den 30 september 1992, och därpå ytterligare till 1,20 US-dollar per pund före den 30 december 1992.
(78) Den 7 augusti 1992 möttes de asiatiska producenterna igen hos Ajinomoto i Tokyo. De fortsatte diskussionen för att nå en överenskommelse om en minskning av volymen producerad lysin. Ajinomoto informerade övriga deltagare om att ADM var berett att bjuda in anställda hos konkurrenterna till sin produktionsanläggning i Decatur för att styrka sin produktionskapacitet. Sewon föreslog en allmän produktionsminskning på 20 %. Den ändrade planen för fördelning av kvantitet såg ut på följande sätt. Ajinomoto 64800 ton, ADM 48000 ton, Kyowa 33600 ton, Sewon 26600 ton och Cheil 12000 ton. Inte heller denna plan kunde godtas av alla parter, eftersom Ajinomoto var missnöjda med sin tilldelade mängd och Cheil insisterade på 15000 ton. Deltagarna kunde ändå komma överens om att fortsätta diskussionen om en produktionsminskning. Den föreslagna prishöjningen fick positivt gensvar, men det beslutades att denna fråga skulle diskuteras vidare vid nästa möte med ADM. Ajinomoto påpekade att det skulle vara bättre att utforma en plan med olika scenarier innan de fem parterna möttes, ett förslag som utan vidare godtos av alla de deltagande företagen. Ajinomoto föreslog att nästa möte skulle äga rum i Söul.
(79) Den 27 augusti 1992 möttes de asiatiska producenterna på nytt, denna gång hos Cheil i Söul. De fortsatte diskussionerna från den 10 juli och 7 augusti 1992. Deltagarna kunde inte nå fram till beslut om nästa steg i diskussionen med ADM om fördelningen av försäljningskvoter för lysin. Deltagarna fastställde vad som enligt deras uppfattning borde vara målet för mötet med ADM, dvs. att det inte är beslutet om kvantitetsfördelning som är det väsentliga, utan bekräftelsen av prishöjningen och diskussionen om hur prishöjningen skall gå till i praktiken. Vad gäller priset godtog deltagarna ADM:s plan att höja priset på den amerikanska marknaden till 1,05 US-dollar per pund den 31 augusti 1992. Deltagarna noterade att ADM redan hade erbjudit detta pris till kunderna. Ajinomotos och Kyowas dotterbolag i Förenta staterna avsåg att tillkännage det nya priset från mitten av september. En prisjustering för Europa skulle fastställas vid ett senare Europamöte.
(80) Den 8 september 1992 möttes ADM och Ajinomoto i Chicago. Ajinomoto påpekade att det inte var en bra idé att fördela försäljningskvoterna för lysin på världsmarknadsbasis, utan att en begränsning av produktionen med hänsyn till den lokala marknadssituationen skulle vara att föredra. ADM godtog detta men insisterade på att produktionskvoten skulle vara 48000 ton. Båda deltagarna bekräftade prishöjningen till 1,05 US-dollar per pund som ursprungligen avtalades mellan ADM och de japanska producenterna vid mötet i Mexiko den 23 juni och godtogs av de koreanska producenterna vid mötet i Söul den 27 augusti 1992.
c) Mötet den 1 oktober 1992 i Paris
(81) Mötet ägde rum på Pullman Windsor Hotel i Paris. Bland deltagarna fanns företrädare för ADM, Ajinomoto/Eurolysine, Kyowa, Sewon och Cheil. Mötet arrangerades av Ajinomoto/Eurolysine, som utformade en falsk Fefana-dagordning. Deltagarna diskuterade enbart priser. De fem företagen bedömde effekterna av de överenskomna prisnivåerna och utbytte information om hur prishöjningarna tagits emot i de olika regionerna.
(82) Deltagarna hänvisade till prishöjningarna i Europa, som föst hade fastställts till 3,50 tyska mark per kg, och därefter till 3,75 tyska mark per kg i samband med mötet i Söul (27 augusti 1992). Vid tidpunkten för mötet uppgick det pris som tillkännagavs av producenterna till 4,00 tyska mark per kg. Alla deltagare erkände dock att detta pris ännu inte tillämpades i praktiken. Deltagarna beaktade särskilt att det europeiska priset vid den aktuella tidpunkten låg 22 % högre än priset på Förenta staternas marknad. De var oroade för att locka till parallellimport om prisskillnaden ökade och slöt sig till att det inte var möjligt att höja priset i Europa just då. Deltagarna kom därför överens om att behålla priset på 4,00 tyska mark per kg och att diskutera en eventuell ytterligare ökning vid nästa möte.
(83) ADM ville ha färre inblandade i mötena om priserna på Europamarknaden och föreslog därför att ADM inte skulle delta i det lokala Europamötet. Ajinomoto/Eurolysine ansåg de lokala ledningsmötena som det mest effektiva forumet. Mötena skulle därför fortsätta och Eurolysines ordförande skulle själv rapportera direkt till ADM.
(84) Deltagarna fastställde även priserna för de andra regionerna.
(85) Deltagarna diskuterade även möjligheten att skapa en arbetsgrupp på aminosyraområdet inom ramen för Fefana. Ajinomoto ombad utreda hur detta skulle genomföras.
- Uppföljning
(86) Den 29 oktober 1992 diskuterade Kyowa och Ajinomoto/Eurolysine priserna på lysin i Europa.
(87) Den 2 november 1992 möttes Ajinomoto/Eurolysine och Sewon i Söul. De diskuterade då ADM:s beteende på lysinmarknaden. Ajinomoto informerade Sewon om att ADM skulle komma att försöka höja priset till den nivå då efterfrågan börjar att sjunka och att ADM vid aktuell tidpunkt var nöjt med tilldelningen på 48000 ton i försäljningsvolym. Detta var anledningen till att ADM inte tog upp frågan om kvantitet vid mötet i Paris den 1 oktober 1992. Ajinomoto förväntade sig att ADM skulle begära maximal tilldelning för 1993, t.o.m. mer i slutet av samma år. Avsaknaden av ett ordentligt avtal om produktionskvoterna sågs som en destabiliserande faktor i förhållandet mellan producenterna. Detta mildrades dock av att alla, inklusive ADM, visade återhållsamhet i sin försäljning. Likväl var deltagarna överens om att det behövdes mer samarbete i kvotfrågan. Sewon var berett att godta till och med en 40-procentig minskning.
(88) Vid detta möte begärde Ajinomoto/Eurolysine att Sewon skulle upphöra med försäljningen i Europa de påföljande två veckorna, hålla priset på 4,25 tyska mark och begränsa försäljningen till 6000 ton per år. Om inte Sewon minskade sin försäljningsvolym i Europa skulle Eurolysine inleda ett antidumpningsförfarande mot Sewon. Sewon sade sig vilja hålla fast vid de avtalade priserna och gick med på att begränsa sin försäljning i Europa till 6000 ton per år. Deltagarna enades om att föra öppna och direkta diskussioner på högsta nivå för det fall att personal skulle bryta mot överenskommelsen.
(89) Den 4 november 1992 diskuterade ADM och Ajinomoto lysinförsäljningspolicy per telefon. Priserna för Asien, Nordamerika och Oceanien bekräftades i enlighet med Parismötet den 1 oktober 1992. Priset för Europa sattes till 4,25 tyska mark per kg. Deltagarna noterade att Sewon avvek från de avtalade priserna i vissa avseenden. De ansåg att ADM borde sälja i Sydkorea "så att Sewon ändrar sitt beteende".
(90) Den 2 och den 5 november 1992 möttes Ajinomoto och Cheil i Söul. Cheil upplyste Ajinomoto om att samarbetet för att höja lysinpriset varit mycket framgångsrikt och ville fortsätta prissamarbetet. Företagen var dock fortfarande oense om lysinkvoterna.
(91) Efter mötena i Mexiko och Paris ökade priserna på vissa platser (särskilt i Förenta staterna och Europa) men inte överallt. Följaktligen beskyllde företagen som omfattas av detta beslut varandra för att inte respektera prisuppgörelsen, vilket ledde till att förhållandet mellan de olika producenterna försämrades.
(92) Den 30 november 1992 möttes Ajinomoto, Kyowa, Sewon och Cheil hos Cheil i Söul. De noterade att ADM erbjöd mycket låga priser. Kommunikationen med ADM bröts dock till följd av en FBI-undersökning hos ADM (som fick den dåvarande ordföranden i ADM Bioproducts att samarbeta med FBI i den amerikanska lysinutredningen). Deltagarna noterade att de inte hade något annat val än att vänta till dess att ADM återupptog kontakten.
(93) Eftersom producenterna trodde att deras oförmåga att nå en ingående överenskommelse om volymerna bidrog till att befrämja låga priser, återupptogs förhandlingarna om hur försäljningskvantiteterna skulle fördelas. ADM och Ajinomoto avsåg att hålla ett möte om "världsmarknaden (för lysin)" omkring mitten av januari 1993. Den 21 januari 1993 föreslog ADM en regional volymtilldelning för Kyowa.
(94) Den 26 februari 1993 möttes Ajinomoto, Kyowa, Sewon och Cheil hos Ajinomoto i Tokyo. Eftersom det inte fanns någon särskild dagordning föreslog Ajinomoto en diskussion om det sjunkande lysinpriset på världsmarknaden och om hur man skulle kunna höja priserna igen. För Europas del noterade deltagarna att priset upprätthölls på grund av att Ajinomoto och Sewon begränsade sina försäljningsvolymer. Beträffande situationen som helhet konstaterade deltagarna att det inte gick att göra några framsteg.
(95) I syfte att återuppliva diskussionen om kvoterna arrangerade ledningarna för ADM och Ajinomoto ett möte för att förbättra förhållandet mellan de två ledande aktörerna på marknaden och påskynda processen med att utveckla en ingående överenskommelse om volymerna. Eftersom Kyowa och Eurolysine ville komma till tals före det planerade mötet mellan ADM och Ajinomoto arrangerades ett möte mellan ADM och Kyowa den 15 april 1993, och mellan ADM och Eurolysine den 28 april 1993.
(96) Under mötet med ADM den 15 april 1993 förespråkade Kyowa att alla konkurrenter skulle sänka sina volymer.
(97) Vid ett möte den 28 april 1993 föreslog Eurolysine för ADM att dela upp försäljningsvolymerna endast i de regioner där avtalet om fastställande av priser faktiskt lett till höjda priser 1992. Vad gäller Europa, var ADM och Eurolysine överens om att ifall priserna gick upp i Europa, så berodde det på prisöverenskommelsen i Mexiko (23 juni 1992), som bara genomförts till fullo i Europa.
(98) Den 30 april 1993 möttes Ajinomoto och ADM hos ADM i Decatur. Syftet med mötet var att göra det möjligt för de två största lysinproducenternas ledningar att återupprätta förbindelserna mellan de två företagen och påbörja processen med att utarbeta ett ingående avtal om volymerna. Under detta möte tog ADM upp hur viktigt det är att ett företag kontrollerar sina försäljningsenheter för att upprätthålla höga priser. ADM förklarade att dess säljpersonal har en allmän tendens att vara mycket tävlingsinriktad. Om producenterna inte övervakar sin säljpersonal uppstår problem med prissänkningar. Ajinomoto angav att det nu stod klart för alla hur nödvändigt det var att anpassa utbudet. Företrädare för ADM och Ajinomoto arrangerade ytterligare ett möte som ägde rum den 14 maj 1993 i Tokyo.
(99) Både ADM och Ajinomoto informerade Kyowa om sitt möte i Decatur.
(100) Den 14 maj 1993 möttes ADM och Ajinomoto/Eurolysine i Tokyo för att fortsätta den diskussion som inleddes i Decatur. Deltagarna debatterade storleken på den dåvarande marknaden och ADM:s andel av denna marknad. ADM begärde 65000 ton för 1993. De diskuterade återigen hur man skulle gå till väga för att uppnå och övervaka ett avtal om försäljningsvolymerna. ADM angav att de borde kommunicera genom en branschorganisation. ADM gav som exempel att ADM varje månad rapporterade sin försäljning av citronsyra till en branschorganisation. Dessa siffror granskades årligen av schweiziska revisorer. ADM sade att lysinförsäljningen på samma sätt kunde rapporteras till exempelvis Ajinomoto, som i sin tur kunde rapportera till varje medlem hur stor deras försäljning varit. ADM påpekade att en sådan rapportering måste vara högst konfidentiell.
(101) Ajinomoto rapporterade till Kyowa om sitt möte i Tokyo med ADM. Båda producenterna höll med om att ADM:s begäran om tilldelning av volym för 1993 var oacceptabel och att Sewon skulle involveras i diskussionen om volymer.
(102) Den 27 maj 1993 möttes Ajinomoto och Kyowa med Sewon och informerade Sewon om ADM:s begäran om volym för 1993. Ajinomoto hänvisade till de goda resultaten från tidigare samarbete. ADM:s inträde på marknaden hade dock komplicerat situationen. Sewon bekräftade sin ständiga beredskap att förhandla och att fortsätta med diskussioner med Ajinomoto och Kyowa. Deltagarna såg det nödvändigt att sammankalla ett möte mellan de fem producenterna i syfte att anpassa volymen. Ajinomoto ville ta initiativ i förhandlingarna med ADM, medan Sewon borde ägna sig åt att övertyga Cheil.
(103) Den 1 juni 1993 informerade ADM Kyowa att man hade beslutat att stoppa sänkningen av lysinpriset i Europa, och att man föregående dag hade tillkännagivit en prishöjning till 0,81 US-dollar per pund.
(104) Den 18 juni 1993 möttes Ajinomoto, Kyowa, Sewon och Cheil på Sankei-Kaikan Hotel i Tokyo för att diskutera vilken taktik som skulle följas vid nästa möte mellan de fem producenterna som planerades äga rum i Vancouver den 24 juni 1993. Deltagarna utbytte information om priser och volymer i de olika regionerna. På denna grund diskuterade de olika system för uppdelning av försäljningen i enlighet med Ajinomotos första förslag (54000 ton för ADM) och ADM:s begäran (65000 ton). Planen för mötet med ADM var att insistera på 54000 ton i tanke att nå en överenskommelse om 60000 ton. Den slutliga tilldelningen skulle då ha sett ut på följande sätt: Ajinomoto 81200 ton, ADM 60000 ton, Kyowa 44400 ton, Sewon 32900 ton och Cheil 13500 ton. Ajinomoto föreslog att möten skulle hållas regionvis varje kvartal och att ett system för kommunikation skulle införas. Deltagarna bekräftade prishöjningarna i de olika regionerna. I Europa sattes priset till 3,20 tyska mark per kg (på grund av det bekräftade priset på 0,81 US-dollar per pund) och till 4,20 tyska mark per kg när priset på Förenta staternas steg till 1,05 US-dollar per pund.
d) Mötet den 24 juni 1993 i Vancouver
(105) Mötet hölls på Hyatt Regency Hotel i Vancouver. Bland deltagarna fanns företrädare för ADM, Ajinomoto/Eurolysine, Kyowa, Sewon och Cheil.
(106) Följande punkter fanns på dagordningen: 1) Undersökning av den senaste tidens villkor på marknaden. 2) Anpassning av produktions- och försäljningsvolymen för varje företag. 3) Plan för prishöjningar. 4) System för kommunikation (särskilt regionala möten). 5) Inrättande av samarbetsorganisationen för lysinproducenter.
(107) Deltagarna noterade att prishöjningarna i Förenta staterna och Europa var framgångsrika, men att arrangemangen för Syd- och Centralamerika samt Asien inte genomfördes på rätt sätt. Deltagarna såg framför sig en stegvis höjning av priserna från 0,81 US-dollar per pund till 0,95 US-dollar, vidare till 1,10 US-dollar och, om möjligt, slutligen till 1,20 US-dollar.
(108) Ajinomoto presenterade en tabell om fördelning av volym som utgick från en tilldelning på 54000 ton för ADM:s del. ADM insisterade på att behålla sin dåvarande produktionsvolym, dvs. 65000 ton. Cheil insisterade på 15000 ton, istället för de 14000 ton som föreslagits av Ajinomoto. Man enades om ett möte mellan styrelseordförandena för att lösa detta problem.
(109) Vad gäller systemet för kommunikation ville japanerna ha lokala möten. ADM motsatte sig detta och ville att kommunikation skulle ske diskret mellan huvudkontoren.
(110) Alla utom Cheil gick med på att skapa en officiell lysinorganisation som skulle ledas av Ajinomoto och ADM.
- Uppföljning
(111) Ajinomoto och ADM enades om att hålla ett möte den 5 oktober i Paris. Mötet skulle arrangeras av Ajinomoto. Huvudpunkterna på dagordningen skulle vara pris/kvantitet och organisation. ADM informerade Ajinomoto om att dess produktionsnivå under de gångna nio månaderna motsvarat en årsproduktion på 65000 ton, vilket var en godtagbar minimikvantitet för ADM. ADM angav att det kunde komma att ta ytterligare två eller tre år att nå målet med en lika stor marknadsandel som Ajinomoto.
e) Mötet den 5 oktober 1993 i Paris
(112) Mötet hölls på Grand Hotel i Paris. Bland deltagarna fanns företrädare för Ajinomoto/Eurolysine, ADM, Kyowa, Sewon och Cheil. Mötet arrangerades av Ajinomoto, som också utarbetade dagordningen och höll i ordförandeskapet för mötet. Vid mötet avhandlades upprättandet av en organisation för aminosyraproducenter under Fefanas paraply, en prisöverenskommelse för det fjärde kvartalet 1993 och fördelning av försäljningsvolymer för efterföljande år.
(113) Ajinomoto rapporterade om framstegen med att skapa en producentorganisation.
(114) Vad gäller marknadstrender observerade deltagarna att översvämningen av Mississippifloden sommaren 1993, som förstörde sojaskörden i Förenta staterna, ledde till en höjning av spannmålspriserna men också till överskott i lysinlagren. De förväntade sig därför en minskning i orderingången och för att förebygga en prissänkning krävdes en minskning av utbudet. Deltagarna förutsåg en minskning på 40-50 procent i Europa.
(115) I samband med översynen av priserna per region insåg deltagarna att det europeiska pris som avtalats vid ett regionalt möte, dvs. 5,30 tyska mark per kg, var mycket högre än priset i andra regioner. En överenskommelse nåddes om att hålla priset i Europa på denna nivå.
(116) För perioden oktober 1993 till september 1994 gjorde varje företag anspråk på sin produktionsvolym. Det noterades att Cheil begärde 22000 ton, vilket avvek från vad detta företag angivit vid mötet i Vancouver (den 24 juni 1993). ADM kunde inte vid denna tidpunkt bestämma sig för en sänkning av produktionsvolymen, så det bestämdes att den högsta ledningen vid ADM och Ajinomoto skulle involveras direkt i diskussionen om kvantiteter.
- Uppföljning
(117) Den 25 oktober 1993 möttes högsta ledningen för ADM respektive Ajinomoto i Irvine. Deltagarna diskuterade hur 1994 års försäljningsvolymer skulle fördelas på varje lysinproducent. De analyserade vilken volym lysin varje producent skulle ha sålt i slutet av 1993, varpå ADM föreslog att dessa siffror skulle användas för att beräkna 1994 års fördelning av försäljningsvolym till de olika producenterna. Vidare diskuterades hur mycket marknaden skulle komma att växa under 1994 och hur stor del av tillväxten som skulle fördelas på respektive producent. ADM påpekade att övriga lysinproducenter var och en kunde sälja 2000 ton mer än de sålt 1993 och att ADM och Ajinomoto skulle dela på återstoden av tillväxten på världsmarknaden för lysin 1994. ADM gick med på denna plan och gavs i uppgift att få med övriga producenter på fördelningen.
(118) Efter mötet i Irvine diskuterade de asiatiska producenterna det volymförslag som nåddes där. Både Cheil och Sewon ville ha större volymer. Som en följd av detta avstod Cheil från att delta i nästa möte, som hölls den 8 december 1993 i Tokyo.
f) Mötet den 8 december 1993 i Tokyo
(119) Mötet hölls på Palace Hotel i Tokyo och inbegrep företrädare för Ajinomoto/Eurolysine, ADM, Kyowa och Sewon.
(120) Deltagarna granskade lysinpriserna region för region. De noterade att de priser som avtalats vid mötet i Paris (den 5 oktober 1993) inte hade genomförts fullt ut. För Europas del var det gällande priset 5,00 tyska mark per kg i stället för överenskomna 5,30 tyska mark per kg, och detta trots att varje producent hade begränsat sin försäljning. Enighet nåddes om att hålla priset i Europa på 5,30 tyska mark per kg under det första kvartalet 1994.
(121) Under mötet finkalibrerades den volymfördelningsplan som tagits fram av ADM och Ajinomoto i Irvine. Försäljningskvantiteter fördelades per producent på världsmarknadsbasis och per region, inklusive Europa. För världsmarknaden tilldelades ADM 67000 ton (plus en del av 1994 års tillväxt), Ajinomoto 84000 ton och Kyowa 46000 ton. ADM, Ajinomoto och Kyowa gick alla med på volymfördelningsplanen. Sewon skulle få antingen 34000 eller 37000 ton, beroende på om Ajinomoto och Kyowa godtog en granskning av sina försäljningsvolymer för 1992. Sewon gick med på detta förslag.
(122) ADM angav Ajinomoto som mottagare av de försälningssiffror som varje månad skulle tillhandahållas av varje lysinproducent. Ajinomotos uppgift skulle vara att hålla ordning på siffrorna så att producenterna kunde justera sin försäljning för att begränsa årsförsäljningen till den avtalade maximinivån. Vad beträffar tillhandahållandet av försäljningssiffrorna för varje månad, sade ADM till de övriga att de måste "hålla kontroll över telefontrafiken och vara mycket försiktiga". ADM föreslog vidare att producenterna skulle delta i branschorganisationens möten varje kvartal för att anpassa sina priser och försäljningsvolymer i enlighet med avtalen. ADM förklarade hur tillskapandet av branschorganisation kunde ge en på papperet legitim, men konstlad, anledning att mötas och på det sättet dölja att påstådda konkurrenter möttes i hemlighet för att diskutera priser och försäljningsvolymer. ADM beskrev hur det skulle gå till att hålla "officiella" och "inofficiella" möten. Under pågående officiellt möte med branschorganisationen skulle någon boka en hotellsvit och i tysthet meddela de övriga. Därpå skulle man mötas i hemlighet för att diskutera priser och försäljningsvolymer i avskildhet från det officiella mötet. Deltagarna enades om att gå tillväga på detta sätt.
- Uppföljning
(123) De asiatiska producenterna diskuterar granskningen av försäljningssiffrorna.
(124) Den 1 februari 1994 möttes ADM Ingredients och Eurolysine. De diskuterade den aktuella prisnivån och beslutade att dra ner på leveranserna för att upprätthålla priset. Detta är det första mötet mellan företrädare för de europeiska lysinproducenterna sedan trepartsmötet under första halvan av 1992 (skälen 75 och 76), som kommissionen har direkta bevis på. Av den bevisning som direkt berör andra möten (den 27 augusti 1992, den 1 oktober 1992, den 5 oktober 1993), står det dock klart att under hela den period som omfattas av denna undersökning finslipades beslut som tagits på världsmarknadsnivå av företrädare för de europeiska lysinproducenterna.
(125) Den 26 januari 1994 hölls Fefana Amino Acid Working Partys första möte i Fefanas kontor i Bryssel. Den 15 februari 1994 inbjöd Eurolysine övriga lysinproducenter till ett simulerat möte med Fefanas "arbetsgrupp" i Honolulu.
g) Mötet den 10 mars 1994 i Honolulu
(126) Mötet hölls på Sheraton Makaha Resort. Företrädare för Ajinomoto/Eurolysine, ADM, Kyowa, Sewon och Cheil fanns på plats. Kyowa ledde mötet.
(127) Mötet på Hawaii var det första som hölls sedan Ajinomoto/Eurolysine, ADM, Kyowa och Sewon hade beslutat att tillhandahålla sina försäljningssiffror till Ajinomoto. Under morgonen diskuterade och analyserade Ajinomoto/Eurolysine, ADM, Kyowa och Sewon sina försäljningssiffror i förhållande till målsättningarna från Tokyomötet (den 8 december 1993). De diskuterade vidare om de skulle lämna in sina siffror för granskning eller inte. Eftersom det inte gjordes några framsteg i denna fråga kom deltagarna överens om att den skulle avgöras av ledningarna för de asiatiska företagen vid ett senare möte.
(128) På eftermiddagen erbjöds Cheil, som inte hade deltagit i förmiddagsmötet på grund av att Cheil ville ha en större tilldelning av försäljningsvolym i enlighet med vad övriga producenter tidigare gått med på, en kvot på 17000 ton. Cheil antog detta erbjudande och gick med på att rapportera sina försäljningssiffror.
(129) Efter förhandlingar (som inkluderade Cheil) kom deltagarna överens om vilka lysinpriser som skulle gälla för det andra kvartalet 1994 i länderna i de olika regionerna: Nordamerika, Central- och Sydamerika, Europa, Mellanöstern, Afrika och Asien.
(130) Det noterades att det aktuella priset på den europeiska marknaden låg under 5,00 tyska mark per kg och slutanvändarna tycktes vänta på att det skulle sjunka ytterligare. Vidare verkade lagernivåerna ha sjunkit, uppenbarligen genom manipulation från mellanhänder. Deltagarna gick med på att priset för Europa med omedelbar verkan skulle sättas till 5,20 tyska mark per kg.
(131) ADM och Ajinomoto föreslog att kommande officiella möten med den arbetsgrupp som skulle syssla med frågor rörande aminosyror kunde användas som täckmantel för producenternas konspiratoriska möten.
- Uppföljning
(132) Den 15 mars 1994 möttes Ajinomoto, Kyowa och Sewon på Royal Hotel i Tokyo. Deltagarna diskuterade valet av vilka revisionsföretag som skulle ges i uppdrag att kontrollera försäljningsvolymerna. De japanska företagen ville att varje företag skulle använda sin egen revisionsbyrå. Sewon föreslog att en byrå skulle utses att granska samtliga företag. De enades om att fortsätta diskussionen vid nästa möte. Sewons tilldelning av försäljningskvantitet för 1994 diskuterades på nytt. De japanska företagen angav 34000 ton, med hänvisning till Sewons faktiska försäljningsvolym 1992. Sewon krävde 37000 ton. Om revisionsfirmornas granskningsresultat emellertid skulle visa att Ajinomotos och Kyowas försäljning 1992 uppgick till 84000 ton respektive 46000 ton, så skulle Sewon gå med på att sälja 34000 ton 1994, men kräva mer än 37000 ton för 1995.
h) Mötet den 19 maj 1994 i Paris
(133) Den 19 maj 1994, vid tidpunkten för det andra officiella mötet med Fefana Amino Acids Working Party, som ägde rum i Paris, möttes de fem lysinproducenterna på Grand Hotel.
(134) Deltagarna diskuterade och analyserade sina försäljningssiffror, som de hade rapporterat till Ajinomoto, i förhållande till de målsättningar för försäljningen som fastställts vid mötet i Tokyo (den 8 december 1993). Ajinomoto påpekade att Sewon överskred den proportionella andelen av den totala årskvantiteten på 34000 ton och att de måste köpa den överskjutande kvantiteten från andra företag vid slutet av året. Sewon angav att man bara hade gått med på 34000 ton under förutsättning av att övriga producenters försäljningssiffror för 1992 granskades. Eftersom ADM, Ajinomoto och Kyowa endast kunde godta att bli granskade av sina egna revisionsbyråer, insisterade Sewon på 37000 ton. ADM varnade Sewon om att priserna skulle pressas om inte försäljningen minskade.
(135) Deltagarna diskuterade sedan priserna regionvis. För Europas del enades deltagarna om ett minimipris på 5,10 tyska mark per kg, med start från den 25 maj det innevarande året. Deltagarna förväntade sig att dessa priser skulle ligga fast fram till nästa möte.
- Uppföljning
(136) Vid slutet av maj/början av juni 1994 satte ADM upp sina mål för försäljningen och priserna vid ett internt möte i St Louis. Den europeiska försäljningsorganisationen beordrades att ligga kvar på målpriset 5,10 tyska mark per kg.
(137) Den 16 juni 1994, i samband med ett officiellt Fefana-möte i Düsseldorf, möttes ADM Ingredients, Eurolysine, Kyowa Europe och Cheil inofficiellt. Eurolysine uttalade sig om situationen på den europeiska marknaden, inklusive priserna i de olika länderna. Deltagarna noterade att priserna höll på att sjunka till under 4,70 tyska mark per kg. Alla enades om att hålla priset på 5,10 tyska mark per kg.
(138) Den 30 juni 1994 möttes Eurolysine och Sewon Europe. Eurolysine gav förklaringar angående mötet i Düsseldorf den 16 juni. Eurolysine hade tillkännagivit en prishöjning efter att ha säkrat order från storkunder till det gamla priset, vilket föranlät Sewon att påpeka att de faktiska marknadspriserna alltid brukade falla efter tillkännagöranden av prishöjningar. Sewon ansåg att det gällande priset inte kunde höjas. Deltagarna utbytte också synpunkter om situationen på marknaden i olika medlemsstater.
(139) Den 19 juli 1994, möttes ADM Ingredients, Eurolysine, Sewon Europe och Cheil på Hyatt Regency Hotel, på inbjudan från Eurolysine, som utarbetat en påhittad dagordning. Deltagarna kom överens om att hålla fast vid följande priser (per kg) till slutet av påföljande år: Tyskland 5,10 tyska mark, Frankrike 17,50 franska franc, Belgien 105 belgiska franc, Nederländerna 5,70 nederländska gulden, Förenade kungariket 2,10 pund sterling, Spanien och Portugal 430 spanska pesetas (minst 425), Italien 5200 italienska lire och Österrike 36 österrikiska schilling. De enades om att samordna sina förhållningssätt gentemot vissa kunder som enskilda leverantörer kunde ha svårt att bemöta. Det förekom viss diskussion om import från Förenta staterna till Europa till ett pris på omkring 4,60 tyska mark per kg och betydelsen av den svaga US-dollarn.
i) Mötet den 23 augusti 1994 i Sapporo
(140) Mötet hölls på Hiroshima Prince Hotel i Sapporo. Företrädare för Ajinomoto/Eurolysine, ADM, Kyowa, Sewon och Cheil fanns på plats. Eurolysine hade inbjudit övriga lysinproducenter till ett påhittat möte med Fefanas arbetsgrupp.
(141) Deltagarna analyserade och diskuterade sina försäljningssiffror, som de hade rapporterat till Ajinomoto, i samband med de siffror över försäljningsmålen som fastställdes vid mötet i Tokyo (den 8 december 1993).
(142) Sewons tilldelning av försäljningskvantitet för 1994 diskuterades på nytt. Ajinomoto ansåg att Sewons kvot på 37000 ton enbart gällde för 1994 och inte skulle ligga till grund för 1995 års tilldelning. Sewon svarade att om inte Sewon tilldelades 50000 ton för 1995, hade man inte för avsikt att fortsätta diskussionerna om försäljningskvantiteter. Eftersom den kvantitet som Sewon begärde översteg de andra företagens förväntningar avbröts mötet för samråd.
(143) Sedan mötet återupptagits hotade ADM övriga deltagare med ett nytt priskrig och förutsåg att Sewon skulle lida stora skador inte bara på marknader utomlands utan även på den koreanska marknaden. Kyowa påminde de övriga om att det var möjligt att upprätthålla höga priser genom samarbete och ömsesidiga ansträngningar. Kyowa frågade Sewon om de avsåg att sätta igång ett nytt priskrig. Sewon svarade att man inte kunde samarbeta med de andra företagen i fråga om produktionskvantiteter men väl i fråga om priser. Slutsatsen var att Sewon i fortsättningen skulle fungera som observatör och inte delta i systemet för tilldelning av kvoter. Det beslutades att denna fråga skulle tas upp vid ett möte med de högsta ledningarna.
(144) Deltagarna förde ytterligare diskussioner om gällande och framtida prisstrategier och marknadsutvecklingen för varje region. Beträffande Europa beslutade deltagarna att inte höja priset till följd av apprecieringen av den tyska marken jämfört med US-dollarn.
- Uppföljning
(145) Den 7 septemer 1994 möttes ADM Ingredients, Eurolysine, Sewon Europe och Cheil på Hotel Frankfurter Hof i Frankfurt. Deltagarna såg över resultaten från mötet i Sapporo (den 23 augusti 1994). ADM Ingredients, Eurolysine och Cheil uttryckte farhågor rörande Sewons krav på försäljningskvantitet. Deltagarna diskuterade och analyserade därpå sina försäljningssiffror i förhållande till de avtalade försäljningskvoterna. ADM Ingredients föreslog att den totala försäljningskvantiteten för Europa 1994 skulle minskas från 91400 ton till 80000 ton. Eurolysine stödde förslaget och påpekade att efterfrågan i Europa hade sjunkit (till stor del beroende på utbudet av billigt sojabönmjöl. Både Cheil och Sewon Europe ogillade dock förslaget, på den grunden att 80000 ton var alldeles för lite för den europeiska marknaden. Slutligen kom deltagarna fram till ett beslut om lysinpriset (per kg): Förenade kungariket 2,10-2,25 pund sterling, Spanien minst 5,10-5,20 tyska mark och övriga länder kring 5,00-5,10 tyska mark.
(146) Den 13 oktober 1994 möttes ADM och Ajinomoto på Four Seasons Hotel i Chicago. Deltagarna diskuterade de problem de stod inför genom att Sewon nu insisterade på att utöka kapaciteten i sin lysintillverkningsanläggning 1995. Ajinomoto informerade ADM att Sewon hade slutat lämna in sina siffror på såld volym.
j) Mötet den 26 oktober 1994 i Zürich
(147) Mötet hölls på Dolder Grand i Zürich. Företrädare för Ajinomoto/Eurolysine, ADM, Kyowa, Sewon och Cheil deltog.
(148) Ajinomoto avvek från den ursprungliga dagordningen och frågade vid mötets början Sewon om deras uppfattning i volymfrågan vid mötet i Sapporo (den 23 augusti 1994) hade förändrats och vilken målsättning de hade för försäljningen 1995. Sewon svarade att de inte hade ändrat inställning och att deras försäljningsmål låg på 50000 ton. Ajinomoto lämnade därefter ett förslag till tilldelning av kvantitet som godtogs av alla deltagare utom Sewon. Sewon påstod sig inte kunna gå med på förslaget eftersom dess prioriteringar för 1995 var att sälja 50000 ton och nå 20 % av marknaden. Sewon informerade övriga deltagare att det budgeterade priset för 1995 var 2,20 US-dollar per kg. Dessa sade att om Sewon envisades med att driva igenom höjningen, så skulle de också öka sin försäljning. Vidare hotade ADM med att öka sin försäljning på den koreanska marknaden från 1000 ton per år till 5000 ton per år om Sewon fortsatte att öka sin försäljning på världsmarknaden till 50000 ton. ADM sade sig också kunna tvinga ner standardpriset på lysin till 1,30 US-dollar per kg för att tvinga Sewon tillbaka till förhandlingsbordet. ADM hänvisade till att Sewon var det finansiellt svagaste företaget och antydde att det kunde komma att bli föremål för ett övertagande. Kyowa föreslog att Sewon skulle köpas ut om företaget insisterade på en kapacitet på 50000 ton och kontrollerade omedelbart vem som var den näst största aktieägaren i bolaget. Sewon föreslog en diskussion om priserna utan vidare förhandlingar om kvantiteten. De övriga deltagarna förkastade detta med motiveringen att prisförhandlingar var meningslösa utan en föregående överenskommelse om kvantiteten. ADM lämnade mötet som därefter upplöstes.
- Uppföljning
(149) Den 23-24 november 1994 möttes Ajinomoto och Sewon i Söul för att reda ut situationen efter mötet i Zürich (den 26 oktober 1994) och göra förberedelser inför nästa möte. Sewon angav att en ny anläggning höll på att byggas för den kinesiska marknaden och att företaget avsåg att öka sin kapacitet till 1995-1996, eftersom de 39000 ton som föreslogs i Zürich inte kunde godtas med hänsyn till de investeringar som gjorts. Man kom dock överens om att Sewon skulle fortsätta samarbetet om priser med sina konkurrenter. Vidare nåddes enighet om att Sewon skulle behålla sin produktion på 37000 ton för 1994 och fortsätta att sända månatliga försäljningsrapporter under påföljande år (vid denna tidpunkt hade Ajinomoto fått rapporterna för augusti och september). Ajinomoto rapporterade resultaten från mötet till ADM, Kyowa och Cheil.
(150) Den 1 december 1994, i samband med ett officiellt Fefana-möte i Amsterdam möttes ADM Ingredients, Eurolysine, Kyowa Europe och Cheil inofficiellt. De utbytte information om priser och kvantiteter. Det framkom att det inte fanns någon anledning att ha ett lägre pris i Europa än i Förenta staterna och att det europeiska priset på 4,90 tyska mark per kg var berättigat. Deltagarna enades om att sätta 4,90 tyska mark per kg som offertpris och 4,80 tyska mark som minimipris. De kom vidare överens om att minimera leveranserna till det existerande priset på 4,40-4,50 tyska mark.
(151) Den 6 december 1994 möttes ADM Ingredients och Eurolysine med Sewon Europe i Frankfurt. Syftet med mötet var i synnerhet att ge Sewon en redogörelse för den prisdiskussion som skedde vid mötet i Amsterdam (den 1 december 1994). Deltagarna jämförde också den aktuella försäljningen (januari till september), den förväntade försäljningen (till slutet av december) och de tilldelade kvantiteterna för Europa. Sewon Europe angav att man i princip inte ville ha några prissänkningar, utan ville ha kvar de avtalade priserna, men att dessa avtalade priser hade förlorat sin mening på grund av att Eurolysine sålde kvantiteter i förväg till ett lägre pris än det avtalade. Om denna situation fortsatte, så skulle Sewon sälja till det pris som gick och bara hålla de avtalade prisnivåerna om de var förenliga med villkoren på marknaden. Som exempel föreslog Sewon Europe att producenterna skulle upphöra med försäljningen i Spanien under två veckor och återuppta försäljningen när man nådde det avtalade marknadspriset. Europlysine och ADM Ingredients meddelade Sewon Europe att de hade tillkännagivit det nya avtalade priset samma dag.
(152) Den 12 december 1994 möttes Ajinomoto och Sewon på nytt för att fortsätta de diskussioner som påbörjades den 23 november i Söul. Ajinomoto angav att under det aktuella året upprätthöll alla producenter kontakterna med varandra och var nöjda med de uppnådda priserna. Sewon varnades för att alla med säkerhet skulle lida förluster om något företag startade ett priskrig. Ajinomoto uppmanade därför Sewon att finna lösningar som kunde godtas av alla. Sewon angav att man för 1995 hade som målsättning att nå 20 % av marknaden och sälja 50000 ton. Sewon var emellertid berett att minska sin försäljning till 46000 ton. Ajinomoto föreslog att Sewon skulle få sälja 40000 ton och att Ajinomoto skulle köpa den överskjutande kvantiteten på 6000 ton från Sewon i syfte att sälja den i Ajinomotos namn. Sewon förkastade förslaget och insisterade på en egen försäljning på 46000 ton. Sewon lovade dock att hålla priset på Ajinomotos nivå.
k) Mötet den 18 januari 1995 i Atlanta
(153) Den 18 januari 1995 möttes företrädare Ajinomoto/Eurolysine, ADM, Kyowa, Sewon och Cheil i Atlanta.
(154) Deltagarna jämförde de tilldelade produktionskvoterna för 1994 med de faktiska försäljningssiffrorna för samma år. De drog slutsatsen att skillnaden mellan den tilldelade kvoten och den faktiska försäljningen för varje företag inte var alltför stor och att prisnivån därför kunde bibehållas. Vidare beslutade deltagarna att tilldela försäljningskvoter på grundval av marknadens beräknade storlek 1995. Alla deltagare, utom Sewon som krävde en större marknadsandel, gick med på att nöja sig med den marknadsandel som tilldelades för 1994, dvs. Ajinomoto 33 %, ADM 27 %, Kyowa 19 %, Sewon 14 % och Cheil 7 %.
(155) Alla deltagare, inklusive Sewon, enades om att fortsätta rapportera försäljningsresultaten till Ajinomoto varje månad.
(156) Vad gäller priserna, kom parterna bland annat överens om att höja priset i Europa från 4,50 tyska mark per kg till 4,90 tyska mark per kg, med ett minimipris för undantagsfall nå 4,80 tyska mark per kg.
- Uppföljning
(157) Den 30 januari 1995 möttes företrädare för de europeiska aminosyraproducenterna, tydligen för att se över priserna för det första kvartalet 1995. Kyowa informerades om resultaten per telefon.
(158) Den 9 mars 1995, i samband med ett officiellt Fefana-möte i Basel, möttes ADM Ingredients, Eurolysine, Sewon Europe och Cheil inofficiellt på Hilton Hotel. Syftet med mötet var att justera priserna för det andra kvartalet 1995 med hänsyn till försvagningen av US-dollarn och den starkare tyska marken. Deltagarna förväntade sig fortsatt försvagade priser på grund av importen genom mellanhänder från Förenta staterna, där priset låg på 2,64 US-dollar per kg. Mot bakgrund av detta enades deltagarna om följande priser per kg: Förenade kungariket 1,95-2,00 pund sterling, Spanien 4,10 tyska mark, Italien 5200-5300 lire, Frankrike 15,70-16,00 franska franc och övriga europeiska marknader 4,40-4,50 tyska mark. Det förekom en diskussion mellan Sewon och ADM om leverans till varandras kunder i Förenade kungariket.
l) Mötet den 21 april 1995 i Hongkong
(159) Mötet hölls på Regent Hotel i Hongkong. Bland deltagarna fanns företrädare för Ajinomoto/Eurolysine, ADM, Kyowa, Sewon och Cheil.
(160) Deltagarna jämförde de tilldelade produktionskvoterna för 1994 och januari-mars 1995 med de faktiska försäljningssiffrorna under samma period. Eftersom Sewon hade ökat försäljningsvolymen utöver sin andel för 1995, förekom starka protester från de andra företagen. Sewon bekräftade på nytt att de inte kunde ändra sin målsättning beträffande volymen. Ajinomoto och Kyowa uppmanade Sewon att minska försäljningsvolymen för att inte marknadspriset skulle bli lidande. Sewon påpekade att marknadspriset hade fallit även utan deras ökade försäljningsvolym.
(161) Vidare diskuterade deltagarna försäljningspriserna region för region. Vad gäller Europa enades deltagarna om att sänka det tidigare avtalade priset på 4,80 tyska mark per kg (från mötet den 18 januari 1995) till 4,50 tyska mark per kg. Planen var att prisfrågan skulle tas upp på nytt mellan personer med ansvar för försäljningen i Europa.
(162) Deltagarna noterade att i Europa sålde förblandningsföretagen lysinet vidare, med prisfall som följd. Ajinomotos företrädare krävde att mellanhändernas återexport av produkter som ursprungligen importerats från andra regioner skulle stoppas. Han uppmanade dessutom Sewon att hindra Sewons distributör i Kanada från att sälja till andra regioner än Kanada.
(163) Till slut nåddes en uppgörelse om att Kyowa skulle stå som värd för nästa möte på Caymanöarna, som planerades till den 7 juli 1995.
- Uppföljning
(164) Den 27 april 1995 möttes ADM Ingredients, Eurolysine, Kyowa Europe, Sewon Europe och Cheil på Hotel Sofitel i Bryssel. Deltagarna jämförde sina försäljningsvolymer i Europa (inklusive Afrika och Mellanöstern) under första kvartalet 1995. Uppgifterna om Sewons försäljningsvolym byggde på uppskattningar och företaget uppmanades att lämna in faktiska uppgifter. Övriga deltagare klagade över Sewons ökade försäljningsvolym. Deltagarna såg därefter över den prisdiskussion som hade ägt rum vid Hongkong-mötet (den 21 april 1995). Därefter inleddes en ingående diskussion om priserna i Europa. De beslutade att 4,25 tyska mark per kg skulle gälla som minimipris i Europa och uttryckte priset i respektive lands valuta. Dessa priser skulle tillämpas för leveranser från den 27 april till slutet på juni. Därefter skulle priset 4,50 tyska mark tillkännages. Deltagarna kom överens om vilken förklaring som skulle ges till köparna. Man enades också om att inte ta med någon klausul om förmånsbehandling. De europeiska företrädarnas nästa möte planerades den 19 maj 1995 i Utrecht.
(165) Den 23 maj 1995, uppenbarligen i samband med ett officiellt möte om miljöföroreningar med Fefanas arbetsgrupp, träffades ADM Ingredients, Eurolysine, Kyowa Europa, Sewon Europa och Cheil. Deltagarna utbytte detaljerad information om vilka pris- och kvantitetsnivåer som tillämpades av varje producent i olika europeiska länder. Det nya europeiska pris som började att gälla påföljande måndag efter mötet sattes till 4,25 tyska mark per kg. Deltagarna omvandlade sedan priset efter respektive europeisk valuta. Alla närvarande gick med på att respektera den fastställda prisnivån. Idén att fördela kunderna mellan producenterna framfördes.
(166) Den 27 juni 1995 genomsökte FBI kontoren hos ADM, Ajinomoto's Heartland Lysine och Sewon America.
F. KOMMISSIONENS FÖRFARANDE
(167) I juni 1996, omedelbart efter offentliggörandet av kommissionens meddelande om befrielse från eller nedsättning av böter i kartellärenden(5) ("Leniency Notice"), erbjöd Ajinomoto, på grundval av meddelandet, sitt fulla samarbete för att fastställa förekomsten av en kartell på lysinmarknaden och konsekvenserna av detta inom EES. Företaget tillhandahöll bevis i detta avseende och lämnade även i fortsättningen sådan information.
(168) Den 11 och 12 juni 1997 genomfördes undersökningar beslutade av kommissionen vid två av ADM:s europeiska dotterbolag och vid Kyowa Europes kontor. ADM utfärdade ett pressmeddelande om de undersökningar som pågick vid dotterbolagen.
(169) Omedelbart efter undersökningarna vid ADM och Kyowa informerade kommissionen Sewon Europe och Cheils försäljningskontor i Europa via telefon om att den hade inlett ett förfarande enligt artikel 81 i EG-fördraget och artikel 53 i EES-avtalet.
(170) Några dagar efter undersökningen av sina lokaler sade sig Kyowa eventuellt vara villiga att samarbeta med kommissionen. Efter att ha diskuterat villkoren för sitt eventuella samarbete med kommissionen lämnade Kyowa in affärshandlingar och företagets företrädare lämnade sedermera en kronologisk redogörelse för möten och andra kontakter mellan lysinproducenterna. Denna information kompletterades efterhand av Kyowa.
(171) Den 28 juli 1997 riktade kommissionen en begäran om upplysningar enligt artikel 11 i förordning nr 17 till ADM, ADM Ingredients, Sewon, Sewon Europe och Cheil angående deras beteende på vissa marknader för aminosyror. Begäran avsåg i synnerhet dokumentation från de kartellmöten som angavs i begäran.
(172) Efter att ha tagit emot begäran om upplysningar, sade sig Sewon vara villiga att samarbeta med kommissionen och tillhandahöll protokollen från mötena mellan lysinproducenterna. Sewon lämnade också uppgifter om möten som kommissionen inte hade begärt. Företaget fortsatte att lämna denna typ av upplysningar.
(173) Cheil svarade att det inte fanns någon fullständig och korrekt dokumentation över de möten som angivits i kommissionens begäran. Cheil hade emellertid intervjuat alla anställda som deltagit i mötena för att få en detaljerad redogörelse över vad som faktiskt diskuterades. Cheil tillhandahöll också uppgifter om möten som kommissionen inte hade begärt några upplysningar om.
(174) Eftersom ADM och ADM Ingredients inte besvarade kommissionens begäran inom den tidsfrist som fastställts för att tillhandahålla upplysningarna, erinrade kommissionen genom rekommenderat brev av den 14 oktober 1997 de både företagen om att den inte hade erhållit några av de begärda upplysningarna. Kommissionen angav i skrivelsen att det försenade svaret på begäran om upplysningar hindrade behandlingen av ärendet.
(175) Slutligen svarade ADM Ingredients den 24 oktober 1997 på kommissionens begäran i fråga om lysin, men lämnade inga upplysningar om andra aminosyror. ADM svarade inte alls.
(176) Den 29 oktober 1998 inledde kommissionen ett förfarande i det aktuella ärendet och antog ett meddelande om invändningar mot de företag som detta beslut riktar sig till. Alla parter lämnade skriftliga synpunkter som svar på kommissionens invändningar. En hearing ägde rum den 1 mars 1998. Den 16 augusti 1999 utfärdade kommissionen ett kompletterande meddelande om invändningar.
G. LYSINUNDERSÖKNINGEN I FÖRENTA STATERNA
(177) Den 27 juni 1995, efter över två års hemliga undersökningar, genomletades lokalerna hos ADM, Ajinomoto's Heartland Lysine och Sewon America av FBI.
(178) I augusti och oktober 1996 anklagades parterna av Förenta staternas myndigheter för att i hemlig samverkan ha försökt skada och undanröja konkurrensen genom att fastställa priser och fördela försäljningsvolymerna av lysin. Svarandena ingick en uppgörelse om att betala böter. ADM betalade rekordböter (för den tidens förhållanden) på 70 miljoner US-dollar (100 miljoner US-dollar om man räknar med en hemlig samverkan på marknaden för citronsyra). Ajinomoto och Kyowa gick enligt sina uppgörelser med på att betala 10 miljoner US-dollar vardera och Cheil gick med på 1,25 miljoner US-dollar. Vad gäller Sewon, så åtalades endast Sewons dotterbolag i USA, Sewon America Inc..
(179) Den 4 november 1992 började den före detta verkställande direktören för ADM:s Bioproducts Division, som arbetade vid företaget under den aktuella perioden, att samarbeta med FBI. Han gick med på att följa alla direktiv från FBI:s agenter. För närvarande avtjänar ADM:s före detta ordförande ett nioårigt fängelsestraff för stöld av nära 10 miljoner US-dollar från företaget.
(180) Den 9 juli 1999 dömde en amerikansk domstol den tidigare ordföranden för ADM och två tidigare direktörer till fängelse och böter för deras roller i den hemliga samverkan som är föremål för detta förfarande.
H. LYSINUNDERSÖKNINGEN I KANADA
(181) Den 27 maj 1998 tillkännagav de kanadensiska myndigheterna att ADM erkände sig skyldiga till att ha deltagit i den hemliga samverkan för att fastställa priser och dela upp marknaden och därför skulle dömas till 16 miljoner kanadensiska dollar i böter. Ajinomoto dömdes till 3,5 miljoner kanadensiska dollar i böter, medan Sewons bötesbelopp var på 70000. Cheil åtalades inte i Kanada eftersom företaget inte hade sålt lysin i landet under den period som den hemliga samverkan pågått.
II. BEDÖMNING
A. BEHÖRIGHET
(182) Dessa förfaranden avser överenskommelser som ingåtts inom och utom EES av företag etablerade inom och utom detta område. Av EG-domstolens och Förstainstansrättens etablerade praxis följer att när producenter etablerade utanför EES säljer direkt till köpare som är etablerade inom EES och deltar i priskonkurrens för att vinna beställningar från dessa kunder, så utgör detta konkurrens inom den gemensamma marknaden. Detta innebär att om dessa producenter enas om att fastställa priser och fördela försäljningsvolymer, samt genomför denna samordning inom EES, så är de parter i avtal som har till syfte eller resultat att begränsa konkurrensen inom den gemensamma marknaden, i enlighet med vad som anges i artikel 81.1 i EG-fördraget och artikel 53 i EES-avtalet. (Dom i förenade mål 89, 104, 114, 116, 117, 125-129/85 Ahlström)(6).
B. ARTIKEL 81 I EG-FÖRDRAGET OCH ARTIKEL 53 I EES-AVTALET
(183) Kommissionen anser att de företag som detta beslut riktar sig till har brutit mot artikel 81 i EG-fördraget och artikel 53 i EES-avtalet genom att, inom EES och genom avtal, ha fastställt lysinpriser, kontrollerat utbudet och sinsemellan fördelat försäljningsvolymer samt utbytt information om sina försäljningsvolymer i syfte att övervaka den uppdelning av försäljningsvolymen de enats om.
1. Artikel 81.1 i EG-fördraget och artikel 53.1 i EES-avtalet
a) Företag
(184) Företagen som detta beslut riktar sig till är sådana företag som avses i artikel 81.1 i EG-fördraget och artikel 53.1 i EES-avtalet.
b) Avtal
(185) Enligt EG-domstolens rättspraxis räcker det att företagen i fråga på ett specifikt sätt har uttryckt gemensam avsikt att bete sig på ett visst sätt inom marknaden för att det skall anses finnas ett avtal i den mening som avses i artikel 81.1 och artikel 53.1 i EES-avtalet (domstolens dom i mål 41/69 ACF Chemiefarma(7), samt i förenade mål 209/78-215/78 och 218/78 Heintz van Landewyck(8)). Det är tillräckligt att ett företag deltar i möten om konkurrensbegränsande verksamheter för att fastställa företagets delaktighet i dessa verksamheter, om det inte finns bevisning som gör att motsatsen kan fastställas (domar i mål T-14/89 Montedipe(9) och T-141/94 Thyssen(10)).
- Avtal om priser
(186) I juli 1990 kom Ajinomoto, Kyowa och Sewon överens om att höja lysinpriset på världsmarknaden (skäl 52). I september 1990 fastställde Ajinomoto, Kyowa och Sewon bland annat att priset i Europa skulle sättas till 4,60 tyska mark per kg. (skäl 53).
(187) Under första halvan av december 1990 satte Ajinomoto, Kyowa och Sewon priset i Europa till 4,80 tyska mark per kg (skäl 54).
(188) Den 18 februari 1991 satte Ajinomoto, Kyowa och Sewon priset i Europa till 4,70 tyska mark per kg (skäl 56).
(189) Den 12 mars 1991 enades Ajinomoto, Kyowa och Sewon om att hålla kvar lysinpriset i Europa på 4,70 tyska mark per kg (skäl 61).
(190) Den 4 juli 1991 fastställde Ajinomoto, Kyowa och Sewon priset i Europa till 4,30 tyska mark per kg (skäl 64).
(191) Därefter fortsatte Ajinomoto, Kyowa och Sewon att diskutera lysinpriserna.
(192) Den 10 mars 1992 enades Ajinomoto och Kyowa om att följa ADM:s priser, i syfte att bibehålla marknadsandelar (skäl 65).
(193) Under ett möte som tycks ha ägt rum i slutet av mars 1992 och som Sewon Europe den 30 mars 1992 rapporterade om till huvudkontoret i Sydkorea, kom Ajinomoto, Kyowa och Sewon överens om att bibehålla priset i Europa på 3,76 tyska mark per kg (skäl 66).
(194) I slutet av april och början av maj 1992 bekräftade Ajinomoto, Kyowa och Sewon det avtal om priser som de träffat i slutet av mars 1992 (skäl 67).
(195) Den 23 juni 1992 fastställde ADM, Ajinomoto och Kyowa lysinpriset på världsmarknaden till en nivå som de avsåg att bibehålla till slutet av det året. Deltagarna enades om att lysinpriset i Europa kunde sättas något högre än priset i Nordamerika, som var 1,05 US-dollar per pund fram till oktober och 1,20 US-dollar per pund för resterande del av året. Priset tycks ha fastställts till 3,50 tyska mark per kg respektive 3,75 tyska mark per kg för motsvarande perioder i enlighet med vad som angavs vid mötet den 1 oktober 1992. Detta avtal var beroende av ett avtal om ADM:s försäljningskvantitet. ADM begärde 48000 ton för 1992 (skäl 73). Ajinomoto, Kyowa och Sewon godtog ADM:s begäran om försäljningskvantitet (vid mötena den 10 juli och 7 augusti 1992), och ADM lät sig nöjas med detta (vilket framgick under mötena mellan Ajinomoto och Sewon den 2 november 1992). Cheil och Sewon anslöt sig till denna prisöverenskommelse den 27 augusti 1992 (skäl 79).
(196) Den 1 oktober 1992 fastställde de fem lysinproducenterna priset till 4,00 tyska mark per kg (skäl 82).
(197) Den 2, 4 och 5 november 1992 kom ADM, Ajinomoto, Sewon och Cheil överens om att sätta lysinpriset i Europa till 4,25 tyska mark per kg (skälen 87, 89 och 90). Fastställandet av priset förbereddes vid Ajinomotos och Kyowas diskussion den 29 oktober 1992. Kyowa var därför involverad i avtalet (skäl 86).
(198) Den 1 juni 1993 informerade ADM Kyowa om att ADM hade upphört med att sänka lysinpriset. Det nya standardpriset låg på 0,81 US-dollar per pund. Med utgångspunkt från detta satte de asiatiska producenterna den 18 juni 1993 priset i Europa till 3,20 tyska mark per kg (skäl 104). Den 24 juni 1993 bekräftades prisöverenskommelsen av alla fem lysinproducenterna och en ny stegvis höjning av priserna planerades (skäl 107).
(199) Den 5 oktober 1993, uppenbarligen som en följd av Mississippiflodens översvämningar som förstörde skörden av sojabönor i Förenta staterna, fastställde de fem producenterna priset i Europa till 5,30 tyska mark per kg (skäl 114). Priset bekräftades vid företagens möte den 8 december 1993 (skäl 120).
(200) Den 10 marks 1994 fastställde alla fem producenterna lysinpriset i Europa till 5,20 tyska mark per kg (skäl 130).
(201) Den 19 maj 1994 fastställde de fem lysinproducenterna baspriset på lysin i Europa till 5,10 tyska mark per kg (skäl 135). ADM, Ajinomoto, Kyowa och Cheil bekräftade denna överenskommelse den 16 juni 1994 (skäl 137). Den 30 juni 1994 informerade Ajinomoto Sewon om att avtalet hade bekräftats. Den 19 juli 1994 kom ADM, Ajinomoto, Sewon och Cheil överens om att hålla priset på 5,10 tyska mark per kg till slutet av 1994 (skäl 139). Alla fem lysinproducenterna bekräftade detta avtal på nytt den 23 augusti 1994 (skäl 144).
(202) Den 7 september 1994 fastställde ADM, Ajinomoto, Sewon och Cheil att lysinpriset skulle ligga på mellan 5,00 och 5,20 tyska mark per kg i Europa (skäl 145). Den 23 november 1994 bekräftade Sewon att lysinpriset skulle hållas också av dem (skäl 149).
(203) Den 1 december 1994 fastställde ADM, Ajinomoto, Kyowa och Cheil lägsta anbudspris till 4,80 tyska mark per kg för Europa (skäl 150). Den 12 december 1994 gick Sewon med på att sätta priset på denna nivå (skäl 152).
(204) Den 18 januari 1995 enades alla fem producenter om att riktpriset i Europa skulle vara 4,90 tyska mark per kg, med ett minimipris för undantagsfall på 4,80 tyska mark per kg (skäl 156).
(205) Den 9 mars 1995 satte ADM, Ajinomoto, Sewon och Cheil priset i Europa till 4,40-4,50 tyska mark per kg (skäl 158). Alla fem producenterna godkände detta pris den 21 april 1995 (skäl 161).
(206) Den 27 april 1995 satte de fem lysinproducenterna minimipriset på lysin i Europa till 4,25 tyska mark per kg, och riktpriset till 4,50 tyska mark per kg (skäl 164). Alla fem lysinproducenterna godkände minimipriset den 23 maj 1995 (skäl 165).
(207) Slutsatsen måste därför bli att Ajinomoto, Kyowa och Sewon åtminstone från juli 1990 återkommande uttryckte sin gemensamma avsikt att tillämpa vissa försäljningspriser inom EES och därmed ingick avtal på det sätt som avses i artikel 81.1 i EG-fördraget och artikel 53.1 i EES-avtalet. ADM blev part i avtalen om priser med de då verksamma lysinproducenterna den 23 juni 1992, och Cheil blev part den 27 augusti 1992.
(208) Kommissionen har ingen anledning att tro att de företag som detta beslut riktar sig till ingick ytterligare prisavtal efter den 27 juni, när FBI genomförde sina undersökningar.
(209) ADM anser att en granskning av dokumenten från kommissionens sida i syfte att visa att början på ADM:s inblandning i överträdelsen sammanfaller med mötet mellan företrädare för ADM, Ajinomoto/Eurolysine i Mexiko City den 23 juni 1992, inte stöder en sådan slutsats. ADM anser att det inte nåddes något avtal som drog in ADM i kartellen vid den tidpunkten. Vad gäller avtal om priserna, konstaterar ADM att om det alls ingåtts ett sådant avtal vid mötet i Mexiko City, så var det för sin giltighet beroende av en överenskommelse om volymfördelning. Enligt ADM kunde ett slutligt avtal inte ha ingåtts före den 8 december 1993 (dvs. vid mötet i Tokyo).
(210) Beträffande sistnämnda argument måste det påpekas att avtal som ingås med förbehåll likväl är "avtal" i den mening som avses i artikel 81.1 i EG-fördraget och artikel 53.1 i EES-avtalet. ADM:s godtagande av de priser som diskuterades under Mexikomötet, som förutsatte att de andra producenterna gick med på en volymtilldelning på 48000 ton, faller således inom denna kategori. Vidare blev godtagandet sedermera villkorslöst. Den 23 juni 1992 i Mexiko gick Ajinomoto/Eurolysine och Kyowa med på den volymtilldelning som ADM begärde. ADM bekräftade därefter sitt godtagande av denna tilldelning den 2 juli 1992. Sewon lämnade sitt godkännande den 7 augusti 1992. Ungefär samtidigt gick Cheil med på att självmant begränsa sin försäljning (framkom vid mötet den 2 november 1992 mellan Ajinomoto och Sewon). Därmed var prisavtalet av den 23 juni 1992 inte längre förknippat med några villkor.
- Avtal om kvantiteter
(211) Det framgår av protokollen från mötena den 18 februari och den 12 mars 1991 att Ajinomoto, Kyowa och Sewon gick med på att hålla försäljningen på världsmarknaden på samma nivå som under 1990 (skälen 58 och 61). Det fanns åtminstone ett avtal mellan deltagarna om att Sewons kvantiteter i Europa skulle ligga på samma nivå 1991 som 1990. Vidare var Ajinomoto, Kyowa och Sewon åtminstone 1991 överens om att hemmamarknadsprincipen skulle gälla, dvs. att den lokala producenten i så hög utsträckning som möjligt skulle sälja i sin egen region. Lokal producent i Europa var Ajinomoto/Eurolysine.
(212) Kommissionen når fram till denna slutsats genom att Kyowa och Ajinomoto insisterade på att principen skulle gälla (vid mötena den 18 februari 1991 och den 19 juni 1992), och att Sewon rättat sig efter detta (skälen 56 och 68).
(213) Den 23 juni 1992 gick ADM, Ajinomoto och Kyowa med på förslaget att de kvantiteter lysin som såldes på världsmarknaden måste samordnas (skälen 73 och 74). Den 10 juli 1992 anslöt sig de två sydkoreanska producenterna till idén att de skulle samordna sin försäljning med ADM (skäl 77).
(214) Den 10 juli 1992 föreslog Ajinomoto och Kyowa för de sydkoreanska producenterna en plan för fördelning av försäljningen under 1992, som innebar att ADM tilldelades en kvot på 48000 ton (skäl 77). Den 2 juli 1992 hade ADM redan godtagit sin kvot för 1992 (skäl 76; bekräftat vid mötet den 8 september 1992 - skäl 80). Vid mötet den 7 augusti 1992 blev det klart att Sewon anslöt sig till överenskommelsen om ADM:s kvot (skäl 78). Sewon bekräftade sitt godkännande vid mötet den 2 november 1992 (skäl 87). Vidare gick Sewon vid detta möte med på att begränsa sin försäljning i Europa till 6000 ton. Även om Cheil inte godtog någon individuell fördelning av försäljningskvantiteten gick man med på att inom ramen för planen för samordning av försäljningskvantiteterna begränsa sin försäljning på eget bevåg (framkom vid mötet mellan Ajinomoto och Sewon den 2 november 1992 - skäl 87).
(215) Förhandlingarna om ett avtal om individuell fördelning av försäljningsvolymerna för 1993 inleddes den 21 januari 1993. Även om parterna fortsatte sina ansträngningar under sommaren det året, nådde de inget avtal om hur försäljningen totalt sett skulle fördelas för 1993. Den 5 oktober 1993 enades dock de fem lysinproducenterna om att minska utbudet i syfte att undvika en prisnedgång. För Europas del planerades en minskning på 40-50 % (skäl 114).
(216) Vid sitt möte den 25 oktober 1993 nådde Ajinomoto och ADM en överenskommelse om en heltäckande individuell fördelning av försäljningsvolymen för samtliga fem lysinproducenter för 1994: alla fem producenterna tilldelades en baskvot motsvarande deras försäljning 1993. Av den förväntade försäljningsökningen skulle Kyowa, Sewon och Cheil vardera få en kompletterande kvot på 2000 ton, medan ADM och Ajinomoto skulle dela rättvist på återstående del av ökningen av lysinförsäljningen (skäl 117). Kyowa och Sewon anslöt sig till detta avtal den 8 december 1993 (skäl 121). Den 10 mars 1994 bekräftade ADM, Ajinomoto, Kyowa och Sewon sitt avtal om fördelning av försäljningsvolymerna för 1994, och Cheil anslöt sig till detta avtal (skälen 127 och 128). Sewon bekräftade åter avtalet på nytt den 23-24 november 1994 (skäl 149).
(217) Den 18 januari 1995 avtalade ADM, Ajinomoto, Kyowa och Cheil om att för 1995 bibehålla samma marknadsandel som tilldelades för 1994 (skäl 153). Sewon deltog inte i fördelningen av försäljningsvolym för 1995.
(218) Därför måste slutsatsen dras att Ajinomoto, Kyowa och Sewon, åtminstone från den 18 februari 1991, upprepade gånger har uttryckt sin gemensamma avsikt att kontrollera utbudet av lysin och fördela vissa försäljningsvolymer till varandra inom EES. De har därmed ingått avtal i den mening som avses i artikel 81.1 i EG-fördraget och artikel 53.1 i EES-avtalet. ADM blev part i avtalen om kvantiteter den 2 juli 1992. Vid någon tidpunkt under andra halvåret 1992, och under alla omständigheter före den 2 november 1992, gick Cheil dessutom med på att inom ramen för avtalet om samordning av försäljningskvantiteterna (mötet den 10 juli 1991 ) självmant hålla tillbaka sin försäljning (framkom under mötet den 2 november 1992 mellan Ajinomoto och Sewon). Från denna stund var Cheil definitivt med på antagandet av en heltäckande plan som omfattade beståndsdelarna i ett avtal om försäljningskvantiteter och slöt sådana avtal med de andra lysinproducenterna(11).
(219) Cheil håller inte med om kommissionens slutsats om hur länge företaget varit delaktigt i avtalen om försäljningsvolymer. Cheil säger sig hela tiden ha varit oeniga med de andra företagen om hur stor volym företaget skulle producera. Cheil hävdar att det enda tillfälle som skulle kunna ligga till grund för ett påstående om att Cheil kunde ha gått med på en fördelning av volymen var mötet i Honolulu (den 10 mars 1994) där protokollet möjligen kunde tolkas som om företaget gått med på en volym på 17000 ton. Cheil understryker dock att man kom med denna symboliska eftergift först efter att ha satts under avsevärd press av ADM och Ajinomoto. Cheil understryker att vid den tidpunkt man angav att man eventuellt kunde godta 17000 ton, så hade ett internt beslut om att öka till 40000 ton redan fattats. Cheil gör gällande att fastän företaget angav att de kunde komma att gå med på en volymfördelning den 10 mars 1994, så visste de redan att de inte skulle böja sig i praktiken.
(220) Vidare hävdar Cheil att uttalanden om försäljningsvolymer som gjordes av dess företrädare före den 10 mars 1994 endast kunde ses som allmänna erkännanden av den allmänna ekonomiska principen att överkapacitet leder till prissänkningar. Företaget gör gällande att sådana uttalanden av allmän ekonomisk natur inte kan anses utgöra ett avtal för att begränsa försäljningsvolymerna i den mening som avses i artikel 81.1 i EG-fördraget.
(221) Kommissionens uppfattning att Cheils beteende utgör ett begränsande avtal i den mening som avses i artikel 81.1 i EG-fördraget och artikel 53.1 i EES-avtalet ändras inte även om det kunde fastställas att företaget i fråga inte hade tänkt att genomföra de avsikter det faktiskt givit uttryck för. Med tanke på uttryckligen konkurrensbegränsande syfte som låg bakom när avsikterna kom till uttryck gav Cheil, genom att delta utan att öppet ta avstånd från vad som skedde, de andra deltagarna intryck av att ha samma avsikter som dem och skulle komma att handla på samma sätt (dom i mål T-7/89 Hercules)(12). Begreppet "avtal" är objektivt. De faktiska motiv (och dolda avisikter) som låg bakom beteendet gentemot de andra deltagarna är oväsentligt (dom i mål T-142/89, Usines Gustave Boël)(13).
(222) Vad gäller Cheils argument att man aldrig uttryckte några avsikter i fråga om sina försäljningsvolymer, utan bara erkände sig till en allmän ekonomisk princip, noterar kommissionen att det står klart att syftet med mötena var att kontrollera försäljningsvolymer. Både kommissionen och de andra lysinproducenterna är av uppfattningen att Cheil uttalade sig om sitt beteende på lysinmarknaden.
(223) Kommissionen har ingen anledningen att tro att företagen som detta beslut riktar sig till ingick fler överenskommelser om försäljningskvantiteter efter den 27 juni 1995, när FBI genomförde sina undersökningar.
- Avtal om utbyte av information om försäljningskvantiteter
(224) Den 8 december 1993 kom ADM, Ajinomoto, Kyowa och Sewon överens om att samtliga företagen från och med januari 1994 varje månad skulle rapportera till Ajinomoto om försäljningen/leveranserna för varje region. Detta skulle ske senast 15 dagar efter den aktuella månadens slut, vilket skulle ge möjlighet till feedback varje månad (skäl 122). Cheil anslöt sig till detta avtal den 10 mars 1994 (skäl 128).
(225) ADM, Ajinomoto, Kyowa och Cheil följde avtalet om systemet för kvantitetsinformation till den 27 juni 1995. Sewon slutade att tillhandahålla försäljningssiffror i början av 1995 (mötet den 27 april 1995). Sewon fortsatte dock att fram till den 27 juni 1995 delta i möten där information gavs om de siffror som de andra producenterna hade rapporterat. Mot bakgrund av detta förblev Sewon delaktig i avtalet om utbyte av information(14).
(226) Slutsatsen måste därför bli att de företag som detta beslut riktar sig till från och med början av 1994 hade för gemensam avsikt att utbyta information om sina försäljningskvantiteter inom EES. Syftet var att övervaka avtalen om fördelning av försäljningskvantiteter, och därmed rådde ett avtalsförhållande mellan parterna på det sätt som avses i artikel 81.1 i EG-fördraget och artikel 53.1 i EES-avtalet.
(227) Kommissionen har ingen anledning att tro att företagen som detta beslut riktar sig till fortsatte avtalet om utbyte av information om försäljningskvantiteter efter den 27 juni 1995, när FBI genomförde sina undersökningar.
c) Syftet med avtalen
(228) I artikel 81.1 i EG-fördraget och artikel 53.1 i EES-avtalet anges uttryckligen att avtal som har till syfte eller resultat att fastställa försäljningspriser, begränsa eller kontrollera produktionen eller dela upp marknader inom EES är konkurrensbegränsande. I det aktuella fallet hade de berörda företagen som mål att reglera lysinmarknaden och samordna sitt beteende så att de kunde vara säkra på att lyckas med de initiativ de kommit överens om för att fastställa priser och fördela försäljningskvoter. Därför har avtalen om priser och försäljningskvantiteterna i fråga till syfte att begränsa konkurrensen i den mening som avses i artikel 81.1 i EG-fördraget och artikel 53.1 i EES-avtalet.
(229) Vad gäller systemet för utbyte av information måste noteras att den information som företagen enligt avtalet skulle ta emot och sedermera också tog emot, kunde påverka deras beteende avsevärt. Tillgången på denna information gjorde att varje företag visste att det stod under noggrann övervakning från sina konkurrenter och att det om nödvändigt kunde reagera på sina konkurrenters uppträdande, på grundval av betydligt färskare och pålitligare uppgifter än annars. Härav följer att systemet för utbyte av information avsevärt minskade de deltagande producenternas oberoende genom att byta ut de normala risker som konkurrens medför mot praktiskt samarbete sinsemellan. Det är under alla omständigheter så att när som i detta fall utbyte av företagsspecifik information är en del av ett konkurrensbegränsande beteende, så fångas även det av förbudet i artikel 81.1 i EG-fördraget och artikel 53.1 i EES-avtalet, eftersom det utgör en integrerande del av beteendet.
(230) Enligt fastställd praxis är det inte nödvändigt att beakta de konkreta effekterna av avtal för att anse dem förbjudna enligt artikel 81.1 i EG-fördraget (och följaktligen enligt artikel 53.1 i EES-avtalet) när det som i detta fall är uppenbart att de syftar till att begränsa konkurrensen (dom i mål C-277/87 Sandoz)(15).
d) Påverkan på handeln mellan medlemsstater och mellan avtalsslutande parter
(231) De avtal som beskrivs ovan har en betydande effekt på handeln mellan EU:s medlemsstater och mellan de avtalsslutande parterna i EES.
(232) Lysinmarknaden är särskilt präglad av handel mellan medlemsstater. Inom EES finns det endast en lysinproducent, Eurolysine, med produktionsanläggningar in Frankrike och Italien. Lysin som köps in i andra EES-länder måste importeras från dessa länder, från länder utanför EES eller från de EES-länder som importerat lysin som producerats i tredje land.
(233) Så gott som all handel inom EES inom denna agro-industriella sektor kontrollerades av kartellen. Samtliga producenter tillhandahöll lysin över hela EES. Det samordnade beteende som lysinproducenterna använde sig av störde handelsmönstret i denna region genom påverkan på priser och kvantiteter.
(234) Tillämpningen av artikel 81.1 i EG-fördraget och artikel 53.1 i EES-avtalet på en kartell begränsar sig inte till den del av medlemmarnas försäljning som faktiskt inbegriper överföringen av varor från en medlemsstat till en annan. För att dessa artiklar skall vara tillämpliga krävs inte heller att det kan visas att de enskilda deltagarna, i motsats till kartellen som helhet, påverkat handeln mellan medlemsstaterna (dom i mål T-13/89 ICI)(16) och följaktligen handeln mellan EES-länderna.
2. Artikel 81.3 i EG-fördraget och artikel 53.3 i EES-avtalet
(235) De avtal som är föremål för detta beslut ingicks och tillämpades i hemlighet och har inte anmälts till kommissionen. De kan därför inte undantas från tillämpningen av artikel 81.1 i EG-fördraget och artikel 53.1 i EES-avtalet. Den typ av beteende som tillämpats av de ifrågavarande företagen uppfyller under alla omständigheter inte de villkor som anges i artikel 81.3 i EG-fördraget och artikel 53.3 i EES-avtalet.
3. En enda fortlöpande överträdelse
(236) I det aktuella fallet slöt olika konstellationer av de företag som beslutet riktar sig till vid olika tidpunkter konkurrensbegränsande avtal om olika typer av enskilda beteenden eller kombinationer av beteenden. Vart och ett av dessa avtal utgör i princip en överträdelse av artikel 81 i EG-fördraget och artikel 53 i EES-avtalet.
(237) Denna serie av konkurrensbegränsande avtal ingicks som en del av en enda gemensam plan för att reglera priser och utbud på lysinmarknaden. De berörda företagen deltog i en övergripande struktur som kom till uttryck genom avtal som syftade till att begränsa konkurrensen mellan de deltagande företagen på lysinmarknaden. Kommissionen anser därför att det vore konstlat att dela upp de enskilda åtgärderna i separata överträdelser, eftersom det står klart att åtgärderna vidtogs inom ramen för en övergripande gemensam plan för att begränsa konkurrensen.
(238) Av EG-domstolens och förstainstansrättens praxis följer att artikel 81 i EG-fördraget och artikel 53 i EES-avtalet kan överträdas både genom enstaka handlingar och genom serier av sammanhängande handlingar (domar i mål C-49/92 P Anic(17) och T-1/89 Rhône-Poulenc)(18). Kommissionen konstaterar att deltagarnas åtgärder i detta fall utgör en enda fortlöpande överträdelse.
(239) Ajinomoto, Kyowa och Sewon begick denna överträdelse åtminstone från och med juni 1990, Cheil från början av 1991 och ADM från den 23 juni 1992.
(240) Kommissionen ser ingen anledning att tro att överträdelsen fortsatte efter den 27 juni 1995, när FBI genomförde sina undersökningar. Å andra sidan hade överträdelsen inte upphört vid tidpunkten för det senaste mötet, då ett avtal i den mening som avses i artikel 81.1 i EG-fördraget och artikel 53.1 i EES-avtalet nåddes, dvs. den 23 maj 1995, eftersom parterna hade för avsikt att fortsätta den hemliga samverkan den 7 juli 1995 på Caymanöarna (beslutades vid mötet den 21 april 1995 i Hongkong).
(241) Ajinomoto hävdar att den period under vilken kartellen fungerade systematiskt - dvs. när deltagarna sinsemellan utbytte information om försäljningsvolymer och till synes avtalade om riktpriser och försäljningsnivåer - var tämligen kort. Ajinomoto gör gällande att denna period började i januari 1994 och inte sträckte sig längre än ett och ett halvt år. Ajinomoto hävdar att medan konkurrenter hade genomfört möten redan före denna tid, och då och då nått överenskommelser om riktpriser, var anslutningarna till sådana avtal alltid kortlivade. Priskrig, som ledde till att lysinpriserna pressades under kostnaderna och som försatte Eurolysine i allvarliga finansiella situationer, förekom under hela de första halvåren 1992 och 1993.
(242) Cheil påpekar att de inte deltog i några möten under perioden från december 1993 till mars 1994.
(243) Kommissionen godtar inte argumentet att överträdelsen som Ajinomoto och Cheil deltog i inte var fortlöpande. Visserligen förändrades djupet och omfattningen av samarbetet mellan producenterna förändrades över tiden, när det gäller antalet deltagande företag och räckvidden av de avtal som ingicks, men kommissionen anser att såväl de ursprungliga som de nya medlemmarna i kartellen under hela den tid den hemliga samverkan pågick anslöt sig till samma gemensamma plan för att reglera priser och utbud på lysinmarknaden.
(244) Kommissionen anser särskilt att ADM:s anslutning till den redan existerande kartellen inte utgjorde slutet på den kartellen och början på en ny. ADM:s anslutning ledde snarast till en utvidgning av den befintliga kartellen till att åter omfatta alla lysinproducenter och ledde till en mer strukturerad syn på hur kartellen skulle fungera (se skäl 71). Sannolikheten för att ADM vid tiden för inträdet på marknaden skulle ha varit okunniga om att konkurrenterna deltog i en pågående kartell, och att man hade uppfattat det så att man deltog i skapandet av en ny kartell, påverkar inte kommissionens slutsats om hur länge den hemliga samverkan pågick, eftersom varaktigheten av en överträdelse måste fastställas på objektiv grund.
(245) Under perioden december 1993 till mars 1994 var Cheil frånvarande från ett av mötena, nämligen mötet i Tokyo den 8 december 1993. Vid detta möte förbereddes 1994 års volymfördelning, som diskuterades slutligt och godtogs av samtliga fem lysinproducenter vid mötet den 10 mars 1994 i Honolulu. Cheils frånvaro från mötet den 8 december 1993 i Tokyo innebar därför inte att företaget därmed avslutade sitt deltagande i överträdelsen fram till detta datum. Tvärtom visar dess deltagande i mötet den 10 mars 1994 i Honolulu att Cheil fortsatte med sitt olagliga beteende.
(246) Det faktum att parterna försökte lösa de problem som då och då uppstod efter det att överenskommelser hade nåtts pekar på att avtalen hängde samman.
(247) Konsekvensen av att det är fråga om en enda fortlöpande överträdelse av artikel 81 i EG-fördraget och artikel 53 i EES-avtalet är att vart och ett av de företag som detta beslut riktar sig till ansvarar för överträdelsen i sin helhet under deltagandeperioden (dom i mål C-49/92 P Anic)(19).
C. ÅLÄGGANDE
(248) Enligt artikel 1 i förordning (EEG) nr 2988/74(20), skall kommissionens befogenhet att ålägga böter eller viten för överträdelser av artikel 81 i EG-fördraget och artikel 53 i EES-avtalet begränsas till fem år. Preskriptionstiden räknas från och med den dag då överträdelsen begås. I fråga om fortsatta eller upprepade överträdelser räknas dock tiden från och med den dag när överträdelsen upphör. I föreliggande fall upphörde den fortsatta överträdelsen den 27 juni 1995.
(249) Den 11 juni 1997 genomförde kommissionen kontroller i lokalerna hos vissa av deltagarna i kartellen. Enligt artikel 2 i förordning (EEG) nr 2988/74 avbröt dessa åtgärder preskriptionstiden under de pågående förfarandena. Därför är kommissionen bemyndigad att för denna överträdelse bötfälla de företag som omfattas av detta beslut.
D. BÖTFÄLLANDE ENLIGT ARTIKEL 15.2 A I FÖRORDNING NR 17
(250) Efterlevnad av artikel 81 i EG-fördraget och artikel 53 i EES-avtalet kan framtvingas med hjälp av böter. Enligt artikel 15.2 a i förordning nr 17 får kommissionen ålägga företag sådana böter om de uppsåtligen eller av oaktsamthet lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter.
1. Överträdelse av konkurrensreglerna till följd av uppsåt eller oaktsamhet
(251) De faktauppgifter som lagts fram av parterna visar att alla medlemmar i kartellen hade för avsikt att sluta avtal för att låsa priserna, dela upp marknader och utbyta information. Exempelvis träffades alla kartellmedlemmar i Paris den 1 oktober 1992 för att diskutera priser och utbyta information för att kunna utvärdera effekten av de prisavtal som slutits vid tidigare möten (exempelvis den 27 augusti 1992) i syfte att fastställa ett nytt pris (4,00 tyska mark/kg).
(252) Dessutom var alla kartellmedlemmar medvetna om att deras uppträdande var olagligt. Exempelvis sade ADM den 8 december 1993 i fråga om tillhandahållandet av månatliga försäljningsuppgifter till övriga medlemmar att de "måste se upp med telefonsamtal och vara mycket försiktiga". Kartellmedlemmarna vidtog också åtgärder för att dölja både det faktum att de träffades och syftet med mötena.
(253) De anordnade möten under förevändning av officiella Fefana-möten, till exempel mötet den 19 maj 1994 i Paris. Parterna antog en praxis som gick ut på att en person hyrde en hotellsvit under ett officiellt industriledarmöte, där han i hemlighet underrättade övriga deltagare. Avsikten var att de sedan skulle träffas för att diskutera priser och försäljningsvolymer utanför det officiella mötet. De träffades också vid falska Fefana-möten, exempelvis vid mötet i Sapporo den 23 augusti 1994.
(254) Således drar kommissionen slutsatsen att de parter till vilka detta beslut riktar sig uppsåtligen begick överträdelserna.
2. Bötesbeloppen
(255) Genom att låsa bötesbeloppen följer kommissionen den metod som beskrevs i dess riktlinjer av den 14 januari 1998 om beräkning av böter som döms ut enligt artikel 15.2 i förordning nr 17 och artikel 65.5 i EKSG-fördraget (bötesriktlinjer)(21).
a) Grundbeloppet
(256) När grundbeloppet fastställs skall hänsyn tas både till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den pågått, vilka är de enda kriterier som anförs i artikel 15.2 i förordning nr 17.
- Om överträdelsen är allvarlig
(257) Vid bedömningen av hur allvarlig överträdelsen är, tar kommissionen hänsyn till dess natur, dess faktiska inverkan på marknaden, i de fall där det kan mätas och den relevanta geografiska marknadens storlek.
Överträdelsens natur
(258) Övergripande begränsningar såsom priskarteller och kvoter för marknadsuppdelning är mycket allvarliga till sin natur. Föreliggande överträdelse gäller en pris- och kvotkartell som liknar de mycket allvarliga överträdelser som återfinns bl.a. i kommissionens beslut om Polypropylen(22), PVC(23) och Kartong(24) som i alla väsentliga avseenden dömdes ut var för sig av de Europeiska domstolarna i deras beslut av den 24 oktober 1991(25), 14 maj 1998(26), 20 april 1999(27) och 8 juli 1999(28). Därför anser kommissionen att föreliggande överträdelse är mycket allvarlig till sin natur.
(259) ADM bestrider denna slutsats. ADM hävdar att föreliggande överträdelse inte äventyrade en väl fungerande inre marknad, vilket är ett kriterium i kommissionens riktlinjer om böter som de definieras i punkt 1 a, tredje strecksatsen, under "mycket allvarliga överträdelser". ADM hävdar att det inte förekom någon uppdelning av de nationella marknaderna. Enligt ADM:s mening visar kommissionens handlingar att om prissättningen i Europa var föremål för diskussion eller avtal i detta fall, betraktades de enhetligt mot all europeisk bakgrund. På liknande sätt genomfördes inte fördelningen av volymer i Europa på landsbasis (eller "hemmabasis"). I stället diskuterades fördelningarna huvudsakligen som totala världsvolymer. ADM påstår att även om medlemmarna delade med sig av information om volymen, delades volymerna endast upp regionalt inom Europa och inte inom enskilda medlemsstater.
(260) Kommissionen tillbakavisar denna tolkning av dess riktlinjer om böter. För det första framgår det klart av definitionen "mycket allvarliga överträdelser", att priskarteller och karteller för uppdelning av marknader till sin natur hindrar den inre marknadens funktion. Det är först i samband med "andra förfaranden" som det senare villkoret för mycket allvarliga överträdelser verkligen måste uppfyllas för att fastställa att det rör sig om sådana överträdelser. För det andra kan det, i fråga om den oförenlighet med den gemensamma marknaden som kännetecknar priskarteller och karteller för uppdelning av marknader, inte vara någon skillnad mellan priser och volymandelar som avtalas mellan konkurrenter som verkar på samma geografiska område och avtal som grundar sig på geografisk uppdelning (t.ex. en "hemmabasis").
Överträdelsens faktiska inverkan på lysinmarknaden inom EES
(261) Kommissionen anser att de överträdelser som begåtts av företag som i praktiken var de enda lysintillverkarna i världen under den period detta beslut gäller, ledde till att priserna steg mer än vad de annars skulle ha gjort och att försäljningsvolymerna begränsades och därför hade en faktisk inverkan på lysinmarknaden inom EES.
(262) Att döma av det bevismaterial som kommissionen har tillgång till, är det uppenbart att ADM:s inträde på marknaden i mars 1991 ledde till ett betydande tryck nedåt på priserna. Till följd av detta var lysinpriset sommaren 1992 hälften så högt som priserna i början av 1991. De prisinitiativ som togs av de berörda företagen under andra halvåret 1992 ledde inom ett halvår till en avsevärd höjning av lysinpriset i Europa, vilket gjorde att de återgick till omkring 80 % av priset i början av 1991.
(263) I juli 1993 uppstod ett liknande läge. Efter det att ADM hade sänkt sitt pris mellan april och juni, ledde ett avtal i juni till en prishöjning i juli.
(264) Efter Mississippiflodens översvämningar sommaren 1993 förstörde skörden av sojabönor i Förenta staterna slöts prisavtal som gjorde att parterna kunde bibehålla den europeiska prisnivån på omkring 5,00 mark/kg till början av 1995, vilket var högre än den prisnivå som beslutades i början av 1991, detta trots att lysinproduktionskapaciteten i världen hade fördubblats och efterfrågan endast hade stigit med omkring 60 %.
(265) Eftersom det inte kan fastställas att vart och ett av de berörda företagen har genomfört avtalen fullt ut, är det dessutom uppenbart att åtminstone ADM lojalt utförde prisbesluten. I november 1992 angav ADM exakt de 3,75 mark/kg som man kom överens om i september samma år. Det pris som angavs i december 1992 översteg det riktpris som man kommit överens om en månad tidigare med 0,10 tyska mark. Under andra halvåret 1993 var det angivna priset avsevärt högre än det beslutade minimipriset. Från mars till september 1994 angav ADM samma priser som de beslutade minimipriserna. Åtminstone tjänade de angivna priserna som en referenspunkt vid individuella förhandlingar med kunder om transaktionspriser(29).
(266) Ett bra exempel på ADM:s attityd i fråga om prisavtalen är det interna möte som företaget höll i St Louis i slutet av maj och början av juni 1994. Där tvingades de europeiska återförsäljarna att hålla sig till riktpriset 5,10 mark som hade överenskommits med övriga lysinproducenter i maj samma år.
(267) I fråga om andelarna kan man av kommissionens uppgifter också dra slutsatser om förhållandet mellan vart och ett av företagens faktiska försäljningsvolymer och andelsavtalen. I slutet av 1994 var de andelar som var och en av producenterna kom upp till nästan identiska med de andelar som de överförde till varandra:
>Plats för tabell>
(268) Uttalanden gjorda av företrädare för företagen antyder indirekt att pris- och andelsavtalen tjänade detta syfte.
(269) Vid sitt möte med Ajinomoto den 5 november 1992 i Söul ansåg Cheil att ökningen av lysinpriset var en stor framgång. Den 26 februari 1993 noterade Ajinomoto, Kyowa, Sewon och Cheil att priset i Europa bibehållits, eftersom Ajinomoto och Sewon begränsat sina försäljningsvolymer. Den 28 april 1993 kom ADM och Eurolysine överens om att, i fall priserna gick upp i Europa, skedde det till följd av det prisavtal som slutits i Mexiko (23 juni 1992) och att det enda ställe där det genomfördes fullt ut var i den regionen. När Ajinomoto, Kyowa och Sewon möttes den 27 maj 1993, hänvisade Ajinomoto "till de goda resultaten" av deras samarbete före ADM:s marknadsinträde. Den 18 januari 1995 konstaterade alla fem lysinproducenterna att skillnaden mellan de överförda andelarna och den faktiska försäljningen inom varje företag 1994 inte var överdrivet stora, varför prisnivån kunde behållas.
(270) Ajinomoto, ADM, Kyowa och Sewon håller inte med om kommissionens slutsats att överträdelserna faktiskt påverkade lysinmarknaden inom EES.
(271) Ajinomoto hävdar att lysinavtalens inverkan på marknaden saknade betydelse, eftersom syntetiskt lysin står för blott 5 % av allt lysin som årligen förbrukas i foderindustrin inom gemenskapen. Ajinomoto hävdar att medan huvudkällan till lysin och andra aminosyror är proteinkoncentrat av vegetabiliskt eller animaliskt ursprung (t.ex. sojamjöl, fiskmjöl och skummjölk), är en annan källa till vissa aminosyror industriell framställning genom jäsning (t.ex. lysin) eller kemiska processer (t.ex. metionin). Dessa syntetiska aminosyror är identiska med de aminosyror som finns i proteinfoder. Enligt Ajinomotos uppfattning är man därför inte tvungen att använda syntetiska aminosyror. Syntetiskt lysin är bara en av många beståndsdelar och andra lysinrika produkter såsom sojamjöl eller fiskmjöl kan alltid användas i stället. Om kostnaden för syntetiskt lysin är för hög jämfört med alternativa lysinrika foderprodukter, utesluts det till följd därav helt och hållet.
(272) Ajinomoto hävdar att foderfabrikerna betraktar naturligt och syntetiskt lysin som utbytbara. Företaget påstår att foderproducenter använder sig av datorer för att optimera foderformler genom en teknik som räknar fram den billigaste formeln. Efter att ha matat in uppgifter om tillgängliga foderprodukter och deras aktuella priser, görs stegvisa kombinationer av foderprodukter tills man funnit den billigaste formeln som uppfyller alla näringskrav. I dessa analyser behandlas lysin på samma sätt som alla andra beståndsdelar. Den priströskel vid vilken en beståndsdel tas in i en formel kallas "skuggpriset". Ajinomoto hävdar att det främst är det volatila priset på beståndsdelar som styr det fluktuerande marknadspriset för syntetiskt lysin. Företaget menar att historiskt har det förorsakat praktiskt taget alla prisförändringar. Ajinomoto anser att oavsett om ett prisregleringsavtal undertecknats, fanns det mycket ringa utrymme för kartellmedlemmarna att manipulera priset. För Ajinomotos del framgår det av utvecklingen av marknadspriset för syntetiskt lysin och dess skuggpris, jämfört med priset för relaterade jordbruks- eller fiskeriprodukter som innehåller naturligt lysin.
(273) Ajinomoto hävdar att sänkningen av pristaket för utsäde i Europa 1993 ledde till en avsevärt ökad "spridning", vilket gjorde att normala marknadsmekanismer fick lysinpriserna att stiga.
(274) Kommissionen håller med om att det är tekniskt möjligt att ersätta syntetiskt lysin med naturligt och vice versa. Naturligt lysin finns emellertid inte i ren form. Om naturligt lysin ersätts med syntetiskt, innebär det med nödvändighet att alla andra substanser läggs till, i synnerhet protein och andra aminosyror, med hjälp av vilka lysin tillverkas. Detta kan exempelvis leda till en för stor proteinmängd för en viss kostformel, vilket kräver tillägg av andra nödvändiga aminosyror.
(275) Kommissionen godtar att priset för sojamjöl och majs utgör en övre gräns vid parternas beslut om priser. När detta tak är tillräckligt lågt, ersätts det syntetiska lysinet med sojamjöl och sålunda pressas lysinpriserna.
(276) Så länge som sojamjölet var tillräckligt högt (och dessutom betydigt högre än kontantpriset för majs) kunde parterna emellertid maximera sina vinster genom att höja försäljningspriserna så mycket som efterfrågan tillät. Det betyder att parterna satte priserna efter den priselasticitet som man ansåg att efterfrågan på lysin gav upphov till. Dr Conner vid Purdue University analyserade motsvarande situation i Förenta staterna(30) och drog slutsatsen att "när lysinpriserna låg mellan 0,70 och 0,90 US-dollar per halvkilo, ansågs efterfrågeelasticiteten vara omkring - 0,2 dollar och när priserna var högre (mellan 1,10 och 1,20 dollar) låg elasticiteten mellan - 0,5 och - 0,8 dollar. När fem företag bildar en kartell och uppnår en efterfrågan på sina produkter med en elasticitet mellan - 0,45 och - 0,8 dollar, kan man med en välkänd ekonomisk formel räkna ut att kartellens optimala priser kommer att ligga mellan 0,88 och 1,49 dollar. De tre största amerikanska försäljarnas försäljningspriser låg faktiskt alltid mellan 0,92 och 1,22 dollar varje månad under den period då det hemliga avtalet gällde, oktober 1992 till juli 1995."
(277) ADM hävdar att under den period som kommissionen avgränsat som den perioden för ADM:s inblandning i den beskrivna överträdelsen, avgjordes priserna mestadels av andra faktorer än "hemliga avtal".
(278) ADM har lämnat in två ekonomiska undersökningar för att bevisa att överträdelsen inte hade någon faktisk konkurrenseffekt på EES-marknaden för lysin.
(279) I den första undersökningen påstår ADM att företeelserna under den avsedda perioden bäst kan förstås om konkurrenterna analyseras som om de verkade och samarbetade på en oligopolliknande marknad. ADM anser att oligopolet kan beskrivas som en Cournot(31). Det påstås att det pris som tas ut av firmorna i ett Cournot-spel, skulle kunna skiljas från och vara lägre än de priser som erhölls om industrins konkurrerande företag i stället faktiskt agerade genom hemliga avtal.
(280) I båda undersökningarna försöker ADM förklara sitt agerande på ett sätt som överensstämmer med ekonomisk teori. I detta syfte delar ADM in undersökningsperioden i underavdelningar.
(281) ADM hävdar att inflytandet på företagets prestation på lysinmarknaden före mötet i Tokyo den 8 december kan beskrivas som fördelaktigt för konkurrensen. ADM menar att företaget måste ta fram företagsspecifik information från sina konkurrenter för att kunna anpassa sin produktionsvolym. Enligt ADM:s uppfattning möjliggjorde utbytet av denna företagsspecifika information (i motsats till allmän information såsom efterfrågan) mellan konkurrenter en Cournot-jämvikt utan organiserat samarbete.
(282) ADM hävdar att man i slutet av 1993 var nöjd med kapaciteten i företagets fabrik och dess tillväxt 1994. Fastän ADM tillstår att företaget under den andra perioden var intresserat av hemliga avtal med övriga företag i branschen, var dess deltagande i kartellen den typiske "förrädarens".
(283) För att visa att företagets agerande inte hade någon inverkan på lysinmarknaden under den andra perioden, med undantag av två möten, sände ADM in en simulering av en enkel Cournot-modell som byggde på branschuppgifter(32).
(284) ADM drar slutsatsen att de faktiska priser som man tog ut på marknaden inte var högre än kartellens Cournot-priser och skilde sig därför från de priser som man skulle ha väntat sig om det hemliga avtalet inte hade upptäckts. Sålunda utesluter ADM i själva verket möjligheten att de faktiska priserna var resultatet av att ADM genomfört ett kartellavtal. Däremot utesluter inte företaget att dess prissättning var resultatet av att man frångick ett kartellavtal. Enligt ADM:s mening saknade mötena och kontakterna mellan konkurrenterna statistisk betydelse vid fastställandet av lysinpriserna i Europa, utom i liten utsträckning under en begränsad period. ADM hävdar att endast två möten, den 8 december 1993 i Tokyo och 10 mars 1994 på Hawaii, hade en statistiskt mätbar inverkan vid höjningen av lysinpriserna.
(285) Slutligen noterar ADM att antalet aktörer i branschen ökade från fyra till fem genom ADM:s inträde. På grundval av resultaten från en i spelteorier grundad undersökning av kartellers stabilitet som utförts av ekonomen Reinhard Selten(33) drar ADM slutsatsen att en utanförstående aktörs position relativt sett blir mer attraktiv i takt med att antalet konkurrenter ökar. Med sex aktörer på marknaden är det enligt modellen sannolikt att stabiliteten är ringa. På grundval av det faktum att där fanns fem konkurrenter, hävdas det i ADM:s andra undersökning att det rör sig om ett gränsfall. I detta fall besitter konkurrenterna "heltäckande information" om efterfråge- och kostnadsparametrarna och de äger "fullständig" information om tidigare åtgärder men saknar välorganiserade system för informationsutbyte om aktuella volymer och priser. I undersökningen påstås det att detta å ena sidan är förklaringen till att ADM gick med på ett visst pris för en speciell volym. Å andra sidan bröt företaget samtidigt mot de överenskomna kvantiteterna för att hemligen öka sin befintliga marknadsandel. I den andra undersökningen dras slutsatsen att ett verkligt försök gjordes att sluta ett hemligt avtal vid mötet den 8 december 1993, där ADM deltog. I egenskap av den femte aktören var företaget den aktör som uppträdde tillräckligt konkurrenskraftigt för att kunna göra så i hemlighet.
(286) Kommissionen anser att parternas egna uppgifter säger väldigt mycket om effekterna av kartellen. Det är omöjligt att parterna vid flera tillfällen och under så lång tid skulle ha avtalat möte på platser över hela världen för att fastställa priser och dela upp marknadsandelar, utan att detta skulle ha påverkat lysinmarknaden.
(287) Sannolikheten för att ADM:s agerande skulle kunna bortförklaras som konkurrensfrämjande är också liten, på grund av att utvecklingen av affärsstrategier som inte bygger på samarbete mellan företag kräver många års erfarenhet av att observera varandras drag och motdrag inom en viss bransch. ADM inträdde först 1991 i branschen, varför företaget inte kunde grunda sin verksamhet på historiska erfarenheter. Eftersom en kartell fanns redan före ADM:s inträde på marknaden, hade varken Ajinomoto, Kyowa eller Sewon några förutsättningar för att gemensamt och i tysthet sätta priser. Därför är öppen prissättning i avsaknad av en lång affärstradition ett troligare resultat än samarbetsformer i tysthet.
(288) I slutsatserna i ADM:s första undersökning vägs gjorda antaganden in, särskilt de som gäller den slutliga efterfrågeelasticiteten och kostnadsstrukturerna för ADM:s konkurrenter. De undersökningar som nämns i fotnoterna 30 och 32, ur vilka antaganden i ADM:s första undersökning hämtas, motsäger varandra vad gäller antagandena om marginalkostnaderna och efterfrågeelasticiteten i fråga om lysin. I dessa undersökningar tillämpas också olika modeller av oligopolbeteenden för att simulera lysinbranschen. Blott det faktum att de antaganden som används i ADM:s första undersökning är omtvistade diskvalificerar ADM:s första undersökning som alltför ytlig för att vederlägga kommissionens uppgifter i fråga om de hemliga avtalens faktiska inverkan på marknaden.
(289) I fråga om ADM:s andra undersökning anser kommissionen att förmågan att sluta hemliga avtal inom en bransch inte är direkt beroende av en spelteoretisk modell för att avgöra huruvida ADM var det femte företaget eller ej. Karteller kan också vara stabila med många fler deltagare, vilket otaliga beslut av kommissionen (se exempelvis skäl 258) har visat. I kontrast till detta kan i många branscher tre företag vara nog för att säkra konkurrensen. Därför anser kommissionen att ADM:s andra undersökning är föga mer än en mekanisk tillämpning av en viss spelteoretisk modell. I vart fall blir slutsatsen att frågan om huruvida en bransch har utrymme för en kartell beror på de fakta som kännetecknar fallet. I detta fall kan kommissionen utifrån de faktauppgifter som parterna tillhandahållit konstatera att parterna kunde sluta långtidsavtal som påverkade lysinmarknaden.
(290) I fråga om det konkurrensfrämjande informationsutbytet under den första granskningsperiod som ADM angivit, konstaterar kommissionen att den strategiska slutsats som kan dras av spelteoretisk litteratur inom ämnet ekonomi, i fråga om distinktionen mellan bransch- respektive företagsspecifik information, beror på de påståenden som görs. Författaren till ADM:s andra undersökning konstaterar(34) exempelvis att "när den information som skall delas gäller produktionskostnader, skall en distinktion göras mellan 'gemensamma' kostnader och 'privata'. Distinktionen leder förvisso till olika strategiska slutsatser. När osäkerheten gäller ett allmänt värde såsom utvecklingen av kostnaderna inom branschen eller bränslekostnaderna, är beslutet att inte utbyta information en strategi för att uppnå Cournots jämvikt." Därför förkastar kommissionen påståendet att man utifrån ADM:s andra undersökning skulle kunna betrakta utbytet av information mellan parterna som konkurrensfrämjande.
(291) Kyowa menar att under perioden från ADM:s inträde på lysinmarknaden 1991 till strax efter slutet av juni 1992 hade ansträngningarna att sluta hemliga avtal endast ringa inverkan på marknaden, eftersom priserna ständigt sjönk. Kyowa försäkrar att även efter det att ett avtal påstods ha uppnåtts i juni 1992, utvecklades ett annat priskrig i slutet av 1992 och pågick till mitten av 1993.
(292) Sewon hävdar att företaget genomgående lade sig under riktpriset, så att överträdelsernas faktiska inverkan på den europeiska marknaden kraftigt minskades. Sewon medger att prisavtalen hade ringa eller ingen inverkan utan ett volymavtal. Företaget hänvisar exempelvis till mötet i Zürich den 26 oktober 1994 då de stora producenterna klargjorde att prisförhandlingarna var meningslösa utan ett avtal om kvantiteten.
(293) Varken Kyowas eller Sewons argument är avgörande. Kommissionen medger att när det hemliga avtalet mellan lysinproducenterna gällde, fanns det perioder när de fasta prisernas inverkan var mindre än under andra perioder. De perioder som av parterna beskrivs som "priskrig" ger emellertid blott en fingervisning om vilka priserna hade varit under normala konkurrensvillkor. Kommissionen anser dessutom att pris- och volymöverenskommelser förekom parallellt under hela den period som de företag som berörs av detta beslut begick överträdelser (se skälen 221 och 232). Kommissionen noterar också att hotet om låga priser var ett sätt för ADM att utöva strategiskt inflytande på övriga kartellmedlemmars framtida åtgärder (se skäl 70).
(294) I fråga om volymerna noterar Ajinomoto att under större delen av den period som kartellen verkade, växte marknaden i Europa avsevärt och Eurolysine arbetade med full kapacitet hela tiden. Bortsett från ADM påpekar alla parter som berörs av detta beslut att de arbetade med full kapacitet och att man därför svårligen kan se att överträdelsen har någon verklig effekt på marknaden.
(295) Även om man antar att det vore så, är detta argument i varje fall inte avgörande för slutsatserna om de faktiska effekterna på marknaden. Investeringsbeslut i syfte att öka kapaciteten kan ha försenats eller ändrats på grundval av det hemliga avtalet. Skötsel av lager och geografisk fördelning av volymer kan ha påverkats av volymavtalen. Perioderna av "priskrig" och "prisfred" mellan de parter som berörs av detta beslut var i varje fall nödvändigtvis kopplade till förändringar av de volymer som släpptes ut på marknaden och de strategiska spel som kartelldeltagarna spelade (se skäl 293).
(296) Kommissionen drar slutsatsen att de parter som berörs av detta beslut inte har kunnat vederlägga dess uppgifter i fråga om överträdelsens faktiska inflytande på lysinmarknaden inom EES. I deta sammanhang hänvisar kommissionen till domen i fallet C-49/92, Anic, där domstolen förklarade att det antas att företag, som ingår hemliga avtal och som fortsätter att verka på marknaden, väger in resultaten av det hemliga avtalet när de bestämmer hur de skall agera på marknaden(35). De berörda företagen måste i första hand lägga fram bevis som kan visa att överträdelsen inte hade någon faktisk inverkan på deltagarnas beslutsfattande och därmed på marknaden. Några sådana bevis har inte lagts fram.
Den relevanta geografiska marknadens storlek
(297) De företag som berörs av detta beslut verkade i var sin del av EES under den period som omfattas av detta förfarande. Varje del av EES berördes i lika hög grad av det hemliga avtalet. Konkurrensvillkoren på lysinmarknadens tillgångs- respektive efterfrågesida var likartade inom hela EES. Därför anser kommissionen att den relevanta geografiska marknaden åtminstone omfattar hela EES-området.
Kommissionens slutsatser om överträdelsens allvar
(298) Med hänsyn till det undersökta agerandets natur och dess faktiska inverkan på lysinmarknaden, som omfattade hela EES-området, anser kommissionen att de företag som berörs av detta beslut har begått en överträdelse av artikel 81.1 i EG-fördraget och 53.1 i EES-avtalet. Detta uppfyller villkoren i punkt 1.A tredje strecksatsen i kommissionens riktlinjer om böter till följd av mycket allvarliga överträdelser.
(299) ADM och Ajinomoto bestrider denna slutsats. De anser att faktauppgifter stödjer slutsatsen att överträdelsen i detta fall är mindre allvarlig än i fråga om typiska karteller och motiverar slutsatsen att agerandet bör betraktas som "allvarlig" i stället för "mycket allvarlig" överträdelse. Båda företagen hänvisar till kommissionens beslut om Greek Ferries, där kommissionen såg överträdelsen som enbart allvarlig(36).
(300) Kommissionen noterar att det fanns flera resonemang om överträdelsens allvar i fråga om Greek Ferries: kommissionen godtog att parterna inte fullt ut tillämpade alla de specifika prisavtalen och att de under överträdelseperioden ägnade sig åt priskonkurrens genom prissänkningar. Dessutom uppmuntrade grekiska staten företagen under överträdelseperioden att hålla avgiftshöjningarna inom ramen för inflationsbegränsningarna. Avgifterna hölls på en av de lägsta nivåerna inom gemensamma marknaden för sjötransporter från en medlemsstat till en annan. Slutligen inverkade överträdelsen endast på en begränsad del av den gemensamma marknaden, nämligen tre av färjerutterna i Adriatiska havet. Även om alla rutter mellan Grekland och Italien beaktades, var marknaden fortfarande liten jämfört med andra marknader inom gemenskapen(37).
(301) Kommissionen anser därför att de särskilda omständigheter som vägts in i beslutet om Greek Ferries skiljer sig avsevärt från omständigheterna i detta fall. Särskilt den relevanta geografiska marknadens storlek i detta fall, (EES) jämfört med motsvarande marknad i Greek Ferries-beslutet (tre rutter i Adriatiska havet) och begränsningen av det hemliga avtalet till priser i fallet som rör Greek Ferries, utesluter all likhet i fråga om bedömningen av överträdelsernas allvar.
(302) Därför drar kommissionen slutsatsen att de företag som berörs av detta beslut har begått mycket allvarliga överträdelser.
Olika behandling
(303) Inom kategorin mycket allvarliga överträdelser möjliggör den föreslagna omfattningen av troliga böter olika behandling av företag. Kommissionen noterar att det finns en avsevärd skillnad mellan företagens storlek och de företag som begår överträdelserna i detta fall.
(304) För att ta hänsyn till de berörda företagens faktiska möjlighet att allvarligt skada lysinmarknaden inom EES och behovet att garantera att bötesbeloppet har en tillräckligt avskräckande effekt, anser kommissionen det lämpligt att Ajinomoto och ADM tilldelas större grundläggande böter än Kyowa, Cheil och Sewon, på grund av deras avsevärda skillnader i storlek. Därför har kommissionen delat upp parterna i två storleksgrupper och beaktat detta då man fattat beslut om från vilken tidpunkt man skall beräkna böterna i förhållande till överträdelsens allvar. Jämförelsen är gjord på grundval av den totala omsättningen under överträdelsens sista år. Det är lämpligt att utgå ifrån omsättningen i hela världen vid jämförelsen av företagens relativa storlek, eftersom det gör att kommissionen kan bedöma de berörda företagens verkliga resurser och inflytande på de marknader som berörs av deras olagliga beteende.
>Plats för tabell>
(305) I enlighet med detta fastställer kommissionen grundbeloppen för de överträdelseböter som ålagts Ajinomoto och ADM till 30 miljoner euro och Kyowa, Cheil och Sewon till 15 miljoner euro.
(306) Enligt ADM är avskräckande åtgärder enligt gemenskapens konkurrensbestämmelser onödiga, eftersom företaget hävdar att det redan utsatts för sådana sanktioner (inklusive straffrättsliga sanktioner för vissa styrelsemedlemmar) att det har blivit tillräckligt avskräckt från ytterligare överträdelser i Förenta staterna, Europa eller någon annan del av världen.
(307) ADM hänvisar uttryckligen till den bot som ålagts företaget i Förenta staterna och som enligt företagets mening är inriktad på att "lägga fast priserna och sprida försäljningsvolymerna för det lysin som erbjuds för försäljning till kunder i Förenta staterna och annorstädes". ADM betonar att företaget i oktober 1996 i en federal domstol i Förenta staterna erkände sig skyldigt i ett åtal om stämpling till begränsning av handeln med lysinförsäljning i Förenta staterna och annorstädes och betalade 70 miljoner US-dollar i böter. I maj 1998 betalade ADM också böter till de kanadensiska myndigheterna på 16 miljoner kanadensiska dollar på grund av samma brott. Böter betalades också till de mexikanska myndigheterna.
(308) ADM framhöll att man vid sidan av dessa böter nått uppgörelser i förenade civilrättsliga mål i Förenta staterna som väckts genom kollektiv talan. ADM har betalat extra ersättning till direkta och indirekta återförsäljare av lysin och därigenom tillgodosett olika kollektiva krav på federal och delstatlig nivå i Förenta staterna. ADM har också betalat för uppgörelser med relaterade åtal som aktieägare väckt mot företaget främst till följd av det beteende som var föremål för de straffrättsliga lysinåtalen och de civilrättsliga processerna i Förenta staterna.
(309) ADM hävdar att styrelsen antog företagets första gemensamma uppträdandekodex och program för efterlevnad av EU:s regler i juli 1996. För att understryka ADM:s utfästelser att uppfylla högsta etiska affärsstandard, fastslås det i programmet att ADM kräver strikt anslutning till skrivelsen och andan i alla lagar som gäller företagets affärsverksamhet samt att företaget av sin personal kräver hög standard på dess integritet och etiska uppträdande. I programmet görs det också klart att ADM:s styrelse, genom sitt revisionsutskott, vill garantera att kodexen sköts på ett riktigt sätt. Dessutom visar ADM att företagets styrelse utnämnde en person för samordning av efterlevnadsfrågor och utsåg ytterligare personal för att öka företagets ansträngningar att efterleva gemenskapsreglerna. I januari 1999 distribuerade ADM en formell handledning för efterlevnad av gemenskapens konkurrenslagstiftning, varur det framgår hur alla ADM:s anställda måste agera i förhållande till de kartellagar som finns i gemenskapen, liksom vikten av att efterleva dessa lagar. Handledningen är riktad till all förvaltning och alla anställda på alla ansvarsnivåer inom företaget, vilkas befattningar innebär faktiskt beslutsfattande, kontakter med konkurrenter, direkta kontakter med kunder eller leverantörer eller andra funktioner med en möjlighet att påverka kartellbildningar inom gemenskapen.
(310) Ajinomoto begär kommissionens bedömning av lämpligheten av böter inom EU tar hänsyn till det faktum att företaget redan bötfällts i Förenta staterna och Kanada och därför redan har straffats för sina erkända överträdelser.
(311) Kommissionen anser att böter som ålagts ADM, Ajinomoto eller andra företag som detta beslut riktar sig till, särskilt i Förenta staterna, inte har någon betydelse för de bötfällanden som gjorts på grund av överträdelser av gemenskapens konkurrensregler. Att företagen kan ha tvingats betala ersättning i civilrättsliga mål är också helt ovidkommande. Betalning av ersättning i civilrättsliga mål i syfte att ersätta sådan skada som karteller har orsakat enskilda företag eller konsumenter kan inte jämställas med påföljder under allmän lag till följd av olagligt uppträdande. Kommissionen noterar också, utifrån information från amerikanska och kanadensiska myndigheter, att de böter som dessa ålagt de företag som berörs av detta beslut endast gällde de konkurrenseffekter som det hemliga avtal som granskas i detta beslut givit upphov till inom deras jurisdiktion. Slutligen kan böter som ålagts enskilda under inga omständigheter beaktas, eftersom de aktuella förfarandena inte gäller fysiska personer.
(312) Kommissionen hälsar med tillfredsställelse ADM:s initiativ att inrätta ett program för efterlevnad av gemenskapsreglerna. Såsom föreliggande fall visar kom dock initiativet för sent och det räcker inte som förebyggande åtgärd för att befria kommissionen från dess skyldighet att beivra den överträdelse av konkurrensreglerna som ADM tidigare begått(38).
- Varaktighet
(313) I föreliggande fall har de berörda företagen begått en överträdelse med medellång varaktighet (mellan tre och fem år). Grundbeloppen för de böter som fastställts för allvarliga överträdelser (skäl 305) har därför ökat med 10 %, per år, dvs. med 30 % för ADM och Cheil och 40 % för Ajinomoto, Kyowa och Sewon.
- Basbeloppet
(314) I enlighet därmed fastlade kommissionen basbeloppen för böterna till 39 miljoner euro för ADM, 42 miljoner euro för Ajinomoto, 21 miljoner euro för Kyowa, 19,50 miljoner euro för Cheil och 21 miljoner euro för Sewon.
(315) ADM, Ajinomoto och Kyowa anser det vara olämpligt att kommissionen följer det tillvägagångssätt som beskrivs i dess riktlinjer om beräkning av böter av den 14 januari 1998, när den fastställer bötesbeloppen i detta fall. De hävdar att om bötesbeloppet beroende på typen av överträdelse fastställs i förhållande till ett fast basbelopp utan vidare hänvisning till hur omsättningen eventuellt påverkas av överträdelsen, kan det leda till olagliga böter, även om gränsen i förordning nr 17 inte överträds. De hävdar att en hänvisning till omsättningen i tidigare EU-praxis helt klart ansågs vara en viktig utgångspunkt i kommissionens beräkningar, när ett proportionerligt och därför legitimt bötesbelopp skulle fastställas. Företagen i fråga vidhåller att kommissionen inte utan förvarning får genomföra någon radikal förändring av den grundläggande metoden för fastställande av böter. Enligt dem får kommissionen inte heller ålägga företagen större bötesbelopp på grundval av en ny metod om dessa avslutat sin lagstridiga verksamhet innan den nya metoden offentliggjorts eller dryftats i en rådgivande diskussion.
(316) ADM hänvisar till punkterna 94 and 95 i dom T-77/92 Parker Pen(39), där det fastställs att kommissionen inte beaktade det faktum att den omsättning som tas upp i beräkningarna för den produkt som överträdelsen gäller var förhållandevis låg, jämfört med omsättningen av Parkers totala försäljning och därför sänkte kommissionens bötesbelopp. ADM anser att domstolen klargjorde att ett bötesbelopp som fastställs utan hänsyn till företagets omsättning inom gemenskapen för de varor som överträdelsen gäller, skulle anses som oproportionerligt av just det skälet.
(317) Kommissionen noterar att det under inga omständigheter är möjligt att tillgripa den metod som finns i riktlinjerna om beräkning av böter i de fall där det gäller beslut som fattats före tillkomsten av dessa riktlinjer(40). Det är heller inte möjligt att ifrågasätta kommissionens rätt att använda den metod som presenteras i riktlinjerna i de fall där beslutet fattats efter offentliggörandet av riktlinjerna.
(318) Vad gäller behovet av att ta hänsyn till omsättningen för den berörda produkten vid fastställandet av bötesbeloppet, håller kommissionen med om att den tidigare ofta fastställde bötesbeloppet enligt en basnivå som motsvarade en viss procentandel av försäljningen på den relevanta EU-marknaden. Den enda begränsningen i kommissionens bestämmanderätt vid fastställandet av böter enligt artikel 15.2 i förordning nr 17 är de rättsliga gränser som framgår av denna bestämmelse och som bl.a. hänvisar till de berörda företagens totala omsättning. För övrigt har kommissionen i bedömningen av detta fall tagit vederbörlig hänsyn till den ekonomiska effekten av den särskilda verksamhet som berörs av överträdelsen, när den dragit sina slutsatser om överträdelsens allvar.
(319) Kyowa hävdar att mot bakgrund av företagets samarbete med kommissionen i detta fall, kräver rättskänslan och det vederbörliga förfarandet, att de böter som kommissionen ålägger företaget skall beräknas utifrån kommissionens förordningar, precedensfall och praxis som tillämpades då Kyowa inledde sitt samarbete med kommissionen. De objektiva synpunkter som Kyowa lyfter fram för att underbygga sina påståenden om omständigheterna kring dess samarbete gäller kommissionstjänstemännens beteende i diskussionerna om grundvalen för samarbetet.
(320) Kyowa hävdar att vid mötena med kommissionens tjänstemän som ägde rum den 31 juli och 1 augusti 1998, diskuterades den metod som då tillämpades av kommissionen för att fastställa det möjliga bötesbeloppet, även om företaget hela tiden erkände att det är kommissionens sak att besluta om bötesbeloppet. Enligt Kyowa informerades man om att kommissionens vanliga tillvägagångssätt var att grunda bötesbeloppet på omsättningen i ett företag på den gemensamma marknaden för den produkt som varit föremål för undersökning under det sista året av olaglig verksamhet, och att det inte fanns någonting i denna undersökning som pekade på ett annat tillvägagångssätt.
(321) Kyowa betonar att innehållet i diskussionen med kommissionens tjänstemän sammanfattades i en skrivelse som skickades till kommissionen den 7 augusti 1997. Kyowa understryker att denna skrivelse klart och otvetydigt framhåller den grundval på vilken Kyowa fortsatte sitt samarbete, dvs. en förväntan att varje basbelopp skulle beräknas enligt det dåvarande tillvägagångssättet inom kommissionen.
(322) Enligt kommissionens uppfattning framgår innehållet i Kyowas diskussioner med kommissionens tjänstemän om villkoren för samarbetet ur Kyowas skrivelse av den 7 augusti 1997, läst tillsammans med en skrivelse som kommissionen, som svar på Kyowas skrivelse, riktade till företaget den 25 augusti 1997.
(323) Det stämmer att kommissionen inte bestrider att den tidigare ofta fastställde bötesbeloppet enligt en bastaxa som motsvarade en viss procentandel av försäljningen på den relevanta gemenskapsmarknaden. I sin skrivelse av den 25 augusti 1997 fastslog emellertid kommissionen uttryckligen att "det är uppenbart att det finns ett antal element som avgör värdet av ett eventuellt bötesbelopp såsom överträdelsens varaktighet och allvar samt de fördelar för parterna som överträdelsen ger upphov till".
(324) Kommissionen anser att ramarna för samarbete med kommissionen framgår av dess meddelande om befrielse från eller nedsättning av böter i kartellärenden. Redan vid det första mötet mellan Kyowa och kommissionens tjänstemän om Kyowas potentiella samarbete med kommissionen i dess undersökningar som ägde rum den 8 juli 1997, gjorde kommissionens tjänstemän med ansvar för undersökningen "en särskild hänvisning"(41) till kommissionens meddelande om befrielse från eller nedsättning av böter i kartellärenden.
(325) I kommissionens meddelande om befrielse från eller nedsättning av böter i kartellärenden fastläggs de villkor på vilka företag som samarbetar med kommissionen under dess undersökning av ett kartellärende kan befrias från böter eller beviljas nedsättning av de böter som annars skulle ha ålagts dem. I kommissionens meddelande fastslås det uttryckligen att ett företags samarbete med kommissionen endast är en faktor bland flera som kommissionen beaktar vid fastställande av ett bötesbelopp.
(326) I fråga om förfarandet förklaras det i meddelandet om befrielse från eller nedsättning av böter i kartellärenden att om ett företag önskar dra nytta av den förmånliga behandling som fastställs i detta meddelande, skall det kontakta Europeiska kommissionens generaldirektorat för konkurrens. Men det förklaras också närmare att kommissionen beslutar om böter först vid antagandet av ett beslut.
(327) Fastän kommissionen är medveten om att dess meddelande om befrielse från eller nedsättning av böter i kartellärenden kommer att skapa rättmätiga förväntningar om något att räkna med för företagen när de avslöjar en kartell för kommissionen, gäller dessa förväntningar, förutsatt att alla villkor i meddelandet uppfylls, endast nedläggning av eller befrielse från möjliga böter och inte det grundläggande bötesbeloppet.
(328) Därför är det klart att de enda legitima förväntningar som kan ställas i fråga om det bötesbelopp som kommissionen ålägger företaget i slutet av förfarandet, endast kan framgå av kommissionens meddelande. Det är under alla omständigheter uteslutet att ett företag, som önskar dra nytta av den förmånliga behandling som fastställs i detta meddelande, direkt eller indirekt skulle kunna bestämma villkor som skiljer sig från dem som beskrivs i meddelandet. Mera specifikt är det inte heller möjligt att ett sådant företag i sina kontakter med kommissionens tjänstemän dels anser det omöjligt att kommissionens tjänstemän låter kommissionen avgöra det troliga bötesbeloppet, dels ålägger kommissionen sina egna samarbetsvillkor genom att klargöra sina egna förväntningar i fråga om de möjliga böterna, vilka kommissionens tjänstemän i sin tur inte kan uttala sig om utan att kompromettera kommissionens rätt att bötfälla.
b) Försvårande omständigheter
- Ledande roll i överträdelsen
(329) Kommissionen anser att överträdelsen leddes av ADM och Ajinomoto. Denna anmärkning grundar sig i följande överväganden:
(330) Fram till ADM:s inträde på lysinmarknaden, bestämde Ajinomoto lysinpriserna, vilka övriga asiatiska producenter sedan gick med på att följa (möte den 20 september 1990). Företaget var också den drivande kraft som garanterade att de asiatiska producenterna var villiga att samarbeta med ADM i den världsomspännande kartellen. Den 1 oktober 1992 blev Ajinomoto ombud för ADM i lokala europeiska hemliga möten. Under sina överläggningar med ADM den 4 november 1992 planerade Ajinomoto och ADM ekonomiska sanktioner mot Sewon. Två dagar tidigare hotade Ajinomoto Sewon med ett dumpningsmål i Europa. Den 25 oktober 1993 kom Ajinomoto överens med ADM om att företaget skulle få övriga asiatiska producenter att godkänna fördelningsprogrammet. Den 23 november 1994 och den 20 april 1995 försökte Ajinomoto (och Kyowa) ånyo att övertala Sewon om en fördelning av försäljningskvantiteter. Dessutom bemannade och etablerade Ajinomoto sekretariatet för kvantitetsövervakning.
(331) Efter sitt inträde på lysinmarknaden och fram till juni 1992 använde ADM lysinpriset för att tvinga övriga lysinproducenter att sluta avtal med företaget i syfte att minska konkurrensen på lysinmarknaden. ADM upprepade detta beteende under första halvåret 1993 för att tvinga övriga lysinproducenter att sluta kvantitetsavtal. Den 19 maj 1994 varnade dessutom ADM Sewon för att de skulle minska sin försäljning, annars skulle ADM börja utöva prispress. Den 23 augusti 1994 hotade ADM övriga lysinproducenter åter med priskrig och förutspådde att Sewon skulle lida allvarliga skador inte bara i Europa och Förenta staterna utan också på den sydkoreanska marknaden.
(332) Både ADM och Ajinomoto var drivande krafter bakom den världsomspännande kartellen. Mötena den 30 april 1993 i Decatur, som fortsatte den 14 maj 1993 i Tokyo och den 25 oktober 1993 i Irvine, och där ledningen för båda företagen deltog, visar i synnerhet vilka ledande roller som spelades av ADM och Ajinomoto vid överträdelsen.
(333) ADM och Ajinomoto bestrider kommissionens uppgifter om vilken roll de spelade i överträdelsen.
(334) ADM hävdar att Ajinomoto, Kyowa och Sewon haft en kartell åtminstone sjutton år innan ADM inträdde på marknaden. ADM menar att kartellens långa existens, innan ADM trädde in på scenen, understryker osannolikheten i att företaget omedelbart efter sitt inträde på marknaden skulle ha uppnått en ledande ställning i en så gammal struktur.
(335) I fråga om sin prisstrategi hävdar ADM att kommissionens anmärkningar om att företaget inlåtit sig på prissänkningar för att framtvinga kvantitetsavtal saknar grund och är felaktigt. ADM bestrider att dess prisstrategi låg i linje med det pris som krävdes för att uppnå företagets mål på 50 % av marknaden på fem år. I samband med denna plan och mot bakgrund av de andelsägande producenternas strategi, var dess låga priser i själva verket företagets enda möjlighet för att ta sig in på lysinmarknaden. ADM menar att de ständiga priskrigen under överträdelseperioden visar att kartellen inte genomförts snarare än att företaget haft en ledande roll däri.
(336) Vad gäller händelserna den 4 november 1992, 19 maj 1994 och 23 augusti 1994, noterar ADM att den enda närvarande företrädaren för ADM var Mr Whitacre. Efter den 4 november 1992 samarbetade ADM-tjänstemannen med FBI. ADM hävdar att Whitacres åtgärder gjorde att företagets roll i överträdelsen överdrevs. ADM framhåller att han hade personliga skäl till att FBI utvidgade en undersökning av hans egna brott till ADM för att på så sätt få ADM:s skuld att framstå som större i framtida brottmål.
(337) Dessutom påpekar ADM att beskrivningen av samtalet den 4 november 1992 motsäger påståendet att ADM och Ajinomoto samarbetade för att straffa Miwon. ADM betonar att företaget klargjorde att det ämnade skicka varor till Korea innan några förslag om sanktioner mot Miwon gjordes av Ajinomoto. Det var ADM:s oberoende affärsbeslut att skicka varorna. I fråga om mötet den 19 maj 1994 med Sewon understryker ADM att företagets representant noterade att priserna skulle sjunka om volymen ökade. Den bedömningen är endast ett uttalande om det naturliga resultatet av tillgång och efterfrågan.
(338) I fråga om mötet den 25 oktober 1993 med Ajinomoto betonar ADM slutligen att företaget inte försökte få övriga producenter att anta programmet för fördelningen av försäljningsvolymer. Företaget menar att det framgår av bevismaterialet att det var Ajinomoto som skulle utföra den uppgiften.
(339) Kommissionen godtar inte att ADM inte redan från början av sitt medlemskap i kartellen skulle ha kunnat spela en ledande roll i de hemliga överenskommelserna bara för att kartellen funnits tidigare. Som framgår av ADM:s agerande under mötet den 23 juni 1992 i Mexiko, tog ADM genast kommandot i fråga om utformningen av kartellens framtida struktur genom att hänvisa till erfarenheter från de hemliga avtalen om citronsyra.
(340) Kommissionen ifrågasätter dessutom inte ADM:s medvetenhet om att dess volymmål under normala konkurrensförhållanden endast kunde uppnås genom hård konkurrens. Det framgår emellertid tydligt av kommissionens uppgifter att ADM först valde att realisera sina volymmål genom hemliga prisöverenskommelser (möten i december 1991 med Ajinomoto och Kyowa). Genom sina tillfälligt låga priser visade ADM sina konkurrenter vilka förluster alla operatörer skulle lida i frånvaro av ett avtal om volymer och priser. Dessa återverkningar på tillgång och efterfrågan vid avsevärda prissänkningar utgör hot mot övriga lysinproducenter, särskilt mot Sewon som var tveksamt till att inlåta sig på volymminskningar. Därför överensstämmer kommissionens uppgifter att ADM inlät sig på prissänkningar för att framtvinga kvantitetsavtal med ADM:s överordnade mål att överta 50 % av marknadsandelarna.
(341) Vad gäller frågan huruvida Whitacres åtgärder skall tillskrivas ADM, noterar kommissionen att Whitacre var chef för ADM:s bioproduktsdivision och rapporterade direkt till ADM:s vice vd. Också han, som inte hade någon koppling till FBI, var lika involverad i arbetet med de hemliga avtalen. ADM:s inblandning i lysinkartellen startade långt före Whitacres åtagande att arbeta för FBI, vilket särskilt framgår av mötena den 23 juni och 1 oktober 1992. Därför är det helt klart att Whitacre agerade helt i enlighet med ADM:s övergripande lysinstrategi.
(342) Ajinomoto hävdar att under perioden före mitten av 1992, då mötena och avtalen med ADM började, kom initiativen till diskussion om den europeiska marknaden inte från Ajinomoto utan snarare från Sewon och Kyowa. Ajinomoto hävdar att mötena mellan Ajinomoto, Kyowa och Sewon som ägde rum i slutet av 1990, skedde växelvis i Tokyo och Sydkorea, då de tre företagen byttes om att stå för värdskapet.
(343) Ajinomoto bestrider att särskilt det lysinpris som de asiatiska producenterna avtalade den 20 september 1990 inte ålades de två andra producenterna utan att de tre producenterna diskuterade priset i telefon innan det preliminära mötesavtalet slöts. Ajinomoto påstår att Sewon, snarare än att tvingas gå vidare, entusiastiskt samtyckte till det föreslagna avtalet.
(344) Ajinomoto påstår att man varken inledde diskussioner med ADM eller tvingade någon annan producent att delta i kartellen. Tvärtom försäkrar Ajinomoto att företaget ofta gav uttryck åt Kyowas, Sewons, Cheils och Orsans åsikter (Ajinomotos partner i samriskföretaget Eurolysine) för ADM och vice versa.
(345) Ajinomoto hävdar att ADM påverkade de etablerade producenterna långt innan företaget faktiskt gjorde sitt inträde på marknaden. Producenterna var medvetna om ADM:s avsikter att tidigt ta sig in på lysinmarknaden och insåg också att den enorma kapacitet som ADM byggt upp bevisade att företaget tänkte ta hand om en stor del av marknaden för sig självt. Ajinomoto understryker att ADM 1991 kontaktade berörda producenter för att informera dem om sina planer i detta avseende. En genomgång av händelseförloppet före och omedelbart efter ADM:s inträde på den europeiska lysinmarknaden visar enligt Ajinomotos mening i vilken omfattning de berörda producenterna påverkades av ADM:s ökade kapacitet och aggressiva hållning, också innan företaget tillvällde sig den faktiska kontrollen.
(346) Ajinomoto hävdar att ADM från och med sitt marknadsinträde var det företag som ledde överträdelsen och som föreslog strukturen och de allmänna principerna för fastställandet av priserna och initiativen till volymfördelningen. Ajinomoto vidhåller att då ADM påbörjade full produktion, styrde företaget aktivt kartellens förfaranden. ADM tvingade särskilt övriga tillverkare att diskutera volymer och priser genom att ta ut mycket låga priser och att hota med att göra så igen om dess krav inte tillmötesgicks. Ajinomoto hävdar att ADM föreslog strukturen och de allmänna principerna för fastställandet av priserna och initiativen till volymfördelningen, vilka var utformade efter den citronsyrekartell, där ADM varit medlem.
(347) Ajinomoto bestrider kommissionens påstående att företaget den 1 oktober 1992 blev ADM:s företrädare i lokala europeiska hemliga möten. Företaget framhåller att det i själva verket helt enkelt var tillgängligt som länk för att på ADM:s begäran rapportera för företaget om kommande möten.
(348) Ajinomoto anser att man omöjligen hade kunnat tvinga Sewon (eller någon annan producent) att gå med på de förslag man framlade. Vad gäller Ajinomotos påstådda hot om åtal om dumpning, vidhåller företaget att den part som intresserade sig för dumpningsfrågan inte var Ajinomoto utan Orsan, Ajinomotos partner i Eurolysine. Ajinomoto påpekar att Eurolysine vid den tidpunkten verkligen styrdes av Orsan och dess ägare La Farge Coppée, ett företag som Ajinomoto saknade kontroll över, och att Eurolysines företrädare vid mötet den 2 november 1992 utsågs av Orsan. Ajinomoto hävdar att eftersom ADM i vilket fall som helst tänkte exportera lysin till Sydkorea, oavsett det eventuella stöd som företaget kunde ha visat i frågan den 4 november 1992, kan tanken på ekonomiska sanktioner mot Sewon inte tillskrivas företaget. Ajinomoto bestrider inte att företaget den 23 november 1994 och den 20 april 1995 försökte övertala Sewon att gå med på ett avtal om en fördelning av försäljningskvantiteter. Företaget hävdar emellertid att det faktum, att det snarare måste försöka "övertala" än tvinga Sewon att gå med på ADM:s krav, knappast är ett tecken på at man kunde styra andra företag.
(349) I fråga om den roll som Ajinomoto spelade den 25 oktober 1993 bestrider företaget att det helt enkelt försökte övertyga övriga producenter att följa ADM:s krav. Ajinomoto påstår att det i själva verket var ADM:s plan som tänktes ut av ADM:s vice vd vid mötet. Ajinomoto medger att man än en gång utgjorde en mellanhand mellan ADM och övriga producenter men inte var någon ledare.
(350) Ajinomoto hävdar att man av ADM påtvingades uppgiften att bemanna kartellens sekretariat. Ajinomoto påstår att det av bevismaterialet framgår att ADM föreslog detta. Ajinomoto anser dessutom att det faktum att man åtog sig ansvaret för vissa administrativa uppgifter inte kan användas som bevis för att företaget skulle ha varit ledare. Företaget hänvisar till kommissionens beslut i fallet Cement, där kommissionen noterade det faktum att olika företag kan spela olika roller vid genomförandet av gemensamma mål, vilket ligger i kartellernas natur(42). Ajinomoto uppger exempelvis att anledningen till att Eurolysine skickade ut inbjudningar till Fefana-mötena till övriga producenter var att Eurolysine var ordförande i Fefana Amino Acid Working Party. Ajinomoto menar att man tillsammans med Kyowa agerade som samordnare, eftersom de - till skillnad från de sydkoreanska producenterna - var stora producenter med världsomspännande täckning och därför intresserade sig för lysinaffärer i alla regioner. Ajinomoto anser det inte överraskande att företaget tillfrågades att agera samordnare, särskilt inte då man hade den största marknadsandelen och alla deltagare i kartellen förutom ADM var asiatiska sammanslutningar.
(351) Ajinomoto framhåller att också Sewon och Kyowa ofta tog initiativet i kartelldiskussioner. Ajinomoto hävdar särskilt att övriga producenter spelade en likadan roll när de besvarade ADM:s hot. Ajinomoto hävdar också att om några företag tog täten tidigt i diskussionen, var Kyowa lika verksamt som Ajinomoto som också menar att om Ajinomoto skall betraktas som ledare, borde Kyowa också klassas som sådan, eftersom Kyowa också försökte övertala Sewon att godta ADM:s krav den 23 november 1994. I fråga om Sewons roll i överträdelsen betonar Ajinomoto att detta företag var aktivt vid fastställandet av fasta priser under hela perioden och deltog i volymfördelningen, förutom när företaget misstyckte till den volym som övriga deltagare var villiga att tilldela det. Ajinomoto försäkrar att Sewon utnyttjade kartellen i egna syften, snarare än att vara ett offer för sammansvärjningar, samtidigt som företaget åkte snålskjuts på övriga producenters volymavtal.
(352) Vad gäller Ajinomotos påståenden att initiativet till diskussioner om Europamarknaden fram till mitten av 1992 inte kom från företaget självt utan snarare från Sewon och Kyowa, noterar kommissionen att Ajinomoto/Eurolysine vid den tidpunkten var marknadsledande inom EES. Därför hade det valet att godta eller förkasta dessa initiativ. Vid ett tillfälle godtog företaget det hemliga avtalet och intog en ledande ställning i samordningen. Detta bekräftas av kommissionens information om det möte som hölls den 20 september 1990.
(353) I förhållande till de uppgifter som Ajinomoto åtog sig inom ramen för det hemliga avtalet (mellanhand mellan å ena sidan ADM och å andra sidan Kyowa, Sewon, Cheil och Orsan, organisatör av falska Fefana-möten och bemanning av kartellens sekretariat) anser kommissionen det vara ointressant om dessa uppgifter gavs Ajinomoto av övriga medlemmar eller utformades av Ajinomoto på företagets eget initiativ. Avgörande för slutsatsen att Ajinomoto skall ha varit ledande i överträdelsen är att företaget faktiskt utförde dessa uppgifter.
(354) Vad gäller Ajinomotos upprepade försök att få Sewon att underteckna ett omfattande volymavtal framgår det tydligt att också ADM och, i mindre utsträckning, Kyowa då och då har deltagit i eller vidtagit sådana åtgärder på eget bevåg. Dessa åtgärder visar åter den aktiva roll som Ajinomoto spelade i överträdelsen, vilket bidrar till det allmänna omdömet att företaget hade en ledarfunktion. Det måste emellertid betonas att den roll som spelades av Kyowa, som tvivelsutan var en aktiv kartellmedlem, var avsevärt annorlunda än de roller som spelades av ADM och Ajinomoto, både i fråga om frekvens och betydelse för kartellens funktion.
(355) Det faktum att ADM också spelade en ledande roll vid överträdelsen ursäktar inte Ajinomotos beteende i detta avseende. De båda företagen var de mäktigaste kartellmedlemmarna med samma ambition, dvs. att bli ledande på världsmarknaden för lysin.
(356) Av dessa skäl steg ADM:s och Ajinomotos grundbelopp med 50 % vardera, dvs. med 19,50 miljoner euro för ADM och 21 miljoner euro för Ajinomoto.
c) Förmildrande omständigheter
- En uteslutande passiv roll i överträdelsen
(357) Sewon och Cheil hävdar att de spelade en uteslutande passiv roll i överträdelsen.
(358) Sewon påstår att företaget tvingades att delta i överträdelsen efter hot från de stora lysinproducenterna, nämligen Ajinomoto, ADM och Kyowa. Företaget hävdar att man genom att motarbeta dessa företag, under stor risk för företaget självt, förhindrade producenterna från att nå samförstånd.
(359) Med avseende på det hemliga prisavtalet vidhåller Sewon för det första att företaget inte öppet kunde gå emot de stora producenternas krav. För att framtvinga samarbete från Sewons sida, hotade dessa producenter ständigt Sewon med åtgärder som äventyrade företagets vidare existens.
(360) Med avseende på volymfördelningen hävdar Sewon för det andra, att trots hot och skrämselförsök från de stora producenterna, motsatte man sig de hemliga avtal som slutits mellan de stora producenterna och motarbetade deras verksamhet. Av rädsla för vedergällningsåtgärder från de stora producenterna försökte Sewon undvika öppen konflikt med dessa producenter och gav som ett resultat därav intrycket av att ibland vilja samarbeta i fråga om volymfördelning. Sewon hävdar att en öppen konfrontation med de stora producenterna ändå var oundviklig efter mötet i Paris den 19 maj 1994, där Sewon avslöjade sin omfattande ökning av produktionskapaciteten, vilket förorsakade påtagliga vedergällningshot från de stora producenterna och det slutgiltiga sammanbrottet för hela kartellsystemet.
(361) Cheil hävdar att i egenskap av liten producent och ny aktör på marknaden höll företaget undantagslöst en mycket låg profil när det deltog i möten med övriga företag. Man vidhåller att företaget aldrig tog något initiativ till att sammankalla möten och det ledde aldrig diskussionerna vid något möte. Cheil menar att det främsta skälet till att man deltog i mötena i själva verket var att få ökad insikt i lysinindustrin.
(362) Kommissionen förkastar till stor del Sewons argument och Cheils i deras helhet.
(363) Kommissionen noterar i syfte att fastställa det lämpliga bötesbeloppet att det i en kartell finns tre medlemskategorier, dvs. ledare, aktiva medlemmar och passiva medlemmar. I detta fall var ADM och Ajinomoto ledare. Vad gäller övriga tre kartellmedlemmars roll, anser kommissionen att de i praktiken (i vissa avseenden intog Kyowa verkligen en ledande roll) faller de inom kategorin aktiva medlemmar. Detta framgår inte blott av hur ofta de under en lång period deltagit i möten, utan också av deras uppträdande under dessa möten där de aktivt deltog i diskussionerna.
(364) Sewon och Cheil ifrågasätter i själva verket inte kommissionens uppgifter i detta avseende. De framhåller snarare motiveringar för sitt aktiva deltagande i de hemliga överenskommelserna. Emellertid kan varken de hot som Sewon trodde sig vara föremål för eller Cheils behov av att samla information motivera överträdelser av EU:s konkurrenslagar. Sewon borde ha informerat de ansvariga myndigheterna, inklusive kommissionen, om sina konkurrenters olagliga uppträdande för att sätta stopp för det. Dessutom skulle Cheil med någon ansträngning säkerligen ha funnit lagliga sätt att samla sådan information att företaget fått insyn i lysinindustrin för att kunna sköta sina lysinaffärer i konkurrens med övriga producenter.
(365) Kommissionen menar emellertid att Sewon ändrade sitt beteende från aktiv till passiv part i överträdelsen från början av 1995 när det gällde försäljningsvolymerna. Sewon var förvisso inte part i 1995 års volymavtal och även om Sewon förblev delaktig i avtalet om informationsutbyte, upphörde företaget i början av 1995 att upplysa övriga producenter om sina försäljningsvolymer. Under dessa omständigheter anser kommissionen att ökningen av Sewons böter med hänsyn till varaktigheten bör minskas med 20 %.
- Icke-genomförande av de brottsliga avtalen i praktiken
(366) ADM, Ajinomoto, Sewon och Cheil hävdar att de aldrig genomförde de brottsliga avtalen i praktiken.
(367) I fråga om prisavtalen påstår ADM att de priser som företaget faktiskt tog ut för transaktioner i Europa, vid tiden för varje enskilt prisavtal som omtalas i detta beslut var lägre än de som avtalats. Detta gäller dock inte de avtal som slöts vid mötena i Tokyo den 8 december 1993 och på Hawaii den 10 mars 1994. ADM bestrider att övriga producenter var väl medvetna om att företaget inte genomförde de överenskomna reglerna. ADM menar att de listprisinstruktioner som kommissionen hänvisar till i föreliggande beslut skall ställas mot den analys av transaktionsuppgifter i vilken förment avtalade priser jämförs med ADM:s priser som skulle ligga långt under den nivån. ADM hävdar att denna transaktionsanalys är en exaktare återspegling av ADM:s priser än listpriserna.
(368) Sewon hävdar att företaget lade sina priser klart under de överenskomna riktpriserna.
(369) Cheil framhåller att företagets priser varit marknadens lägsta, i vissa fall upp till 25 % lägre än de priser som togs ut av övriga företag.
(370) Ajinomoto hävdar att det klart framgår av uppgifterna i beslutet att kartellmedlemmarna inte höll sig till överenskomna priser. Företaget betonar att de fem kartellmedlemmarna aldrig uppnådde samma månatliga genomsnittspris.
(371) Vad gäller volymavtalen, hävdar ADM att företaget avsevärt överskred sin tilldelning varje år. Dess obevekliga ökning av produktionskapaciteten och produktionen bevisar att det aldrig förekom någon reduktion i eller åtstramning av företagets produktion eller leveranser av lysin.
(372) Sewon försäkrar att företaget ökade sin världsomspännande försäljning från omkring 27000 ton 1990 till omkring 43000 ton 1995 och till fullo utnyttjade sin produktions- och försäljningskapacitet vid alla tillfällen.
(373) Cheil hävdar särskilt att fastän företaget angav att det skulle kunna godta en produktionskapacitet på 17000 ton (vid mötet i Honolulu i mars 1994), när denna volym diskuterades, hade företaget redan fattat ett internt beslut att utöka sin kapacitet till 40000 ton.
(374) Vad gäller avtalet om informationsutbyte, anger ADM att man i informationsutbytet med övriga lysinproducenter agerade strategiskt genom att ljuga och dölja uppgifter om gemensam information och variabler såsom kundpriserna, försäljning och föreslagna kvoter för fördelning av marknadsandelar under den berörda perioden.
(375) Cheil hävdar att när företaget tillhandahöll uppgifter om försäljningsvolymer, var dessa uppgifter ständigt felaktiga eftersom de underskattade den faktiska försäljningen. Cheil betonar att företaget i själva verket tillhandahöll vilseledande uppgifter om övriga företag. Cheil vidhåller att företaget exempelvis 1994 rapporterade en total försäljning av 8951 ton i Europa medan den verkliga försäljningsvolymen uppgick till 9689 ton.
(376) Kommissionen noterar att genomförandet av riktprisavtalen, som slöts i de flesta fall, inte nödvändigt kräver att dessa priser slutligen faktiskt tillämpas på marknaden. Sådana avtal genomförs när parterna fastlägger sina priser för att röra dem i riktning mot det mål som överenskommits. Av kommissionens uppgifter framgår det tydligt att parterna i detta fall, efter att de flesta avtal slutits, fastlade sina priser i enlighet med deras avtal.
(377) Dessutom kan det inte förväntas att en avtalsslutande part tar ut ett gemensamt pris av alla sina kunder, bara för att ett prisavtal har slutits. Normalt får kunder olika typer av rabatter som ger upphov till olika faktiska transaktionspriser. Därför är inte det faktum att olika faktiska transaktionspriser tillämpas för ett företags egna kunder och kunderna till olika företag något bevis för att prisavtalet inte genomfördes. Ett företags interna prisinstruktioner är det mest tillförlitliga beviset för genomförandet av prisavtal, vilket upptäcktes av kommissionen i fallet ADM.
(378) Med avseende på genomförandet av volymavtalen, framgår det tydligt att kartellmedlemmarna uppfattade de volymer som tilldelades dem som minimivolymer. Så länge varje medlem kunde sälja åtminstone de volymer som det tilldelades, efterlevdes avtalet. Enligt kommissionens uppgifter stämmer detta.
(379) I fråga om genomförandet av avtalet om informationsutbyte, anser kommissionen att ett sådant avtal genomförts så snart parterna förser varandra med de uppgifter som de avtalat. Frågan huruvida dessa uppgifter är riktiga, och i så fall i vilken utsträckning, liksom huruvida oriktiga uppgifter överlämnats av misstag eller avsiktligt, är inte relevant i detta sammanhang. I varje fall tycks det som om de uppgifter som kartellmedlemmarna försåg varandra med kunde godtas när de jämfördes med de enskilda producenternas uppgifter om den totala marknaden.
(380) Ett konkurrensbegränsande avtal genomförs i och med att kartellmedlemmarna bestämmer sig för ett visst agerande på marknaden enligt gemensamt uttryckta intentioner. I fall av en rad avtal som slutits under en lång period anser kommissionen att det kan antas att var och en av parterna har genomfört avtalen, eftersom de annars inte skulle ha gått med på att vid upprepade tillfällen mötas på platser världen över för att fastställa priser och dela upp marknader under så lång tid. Under dylika omständigheter har de berörda företagen det fulla ansvaret att visa att de i praktiken inte genomförde de brottsliga avtalen. Kommissionen anser att de argument som framförts av parterna inte motbevisar vare sig de uppgifter på vilka kommissionen grundar sina slutsatser, eller det beskrivna antagandet.
- Att upphöra med överträdelsen vid kommissionens första ingripande
(381) I sina riktlinjer om böter har kommissionen visat att den kommer att minska basbeloppet om företaget upphör med överträdelsen vid kommissionens första ingripande, bland annat när den utför kontroller.
(382) I detta fall genomförde kommissionen sin första kontroll den 11 och 12 juni 1997. Vid detta tillfälle hade de företag som berörs av detta beslut redan upphört med överträdelsen. Kommissionen anser emellertid att om företagen inte hade upphört med överträdelsen på eget initiativ förrän kommissionen ingrep och överträdelsens upphörande förorsakats av en annan myndighet, utgör upphörandet med överträdelsen en förmildrande omständighet vid fastställandet av bötesbeloppet endast om företaget upphört med överträdelsen så snart den andra myndigheten ingripit.
(383) I USA utförde FBI husrannsakan i ADM:s, Ajinomotos och Sewons kontor den 27 juni 1995. Kommissionen har inget skäl att tro att de företag som berörs av detta beslut fortsatte överträdelsen efter detta datum.
(384) Av dessa skäl minskas grundbeloppen för böter med 10 % vardera, dvs. med 5,85 miljoner euro för ADM, 6,30 miljoner euro för Ajinomoto, 2,1 miljoner euro för Kyowa, 1,95 miljoner euro för Cheil och 1,98 miljoner euro för Sewon.
- Andra förmildrande omständigheter
(385) ADM påstår att all menlig inverkan till följd av företagets inblandning i överträdelsen uppvägdes av de positiva effekterna av dess inträde på marknaden och dess ständiga produktionsökningar. ADM hävdar att de berörda producenterna hade haft en strategi för höga priser och begränsad produktion innan företaget trädde in på marknaden. ADM hävdar tvärtom att man klargjorde att lysin är en handelsvara. ADM anser att företagets inträde i produktions- och försäljningssektorn för syntetiskt lysin i Europa ledde till en bruttoförtjänst för kunderna och värderar de totala förtjänsterna för åren 1992, 1993, 1994 och första halvåret 1995 till mellan 147,7 och 152,2 miljoner dollar.
(386) Vidare motiverar ADM sitt hemliga avtal med sina lysinkonkurrenter med både offensiva och defensiva faktorer.
(387) Till sitt försvar hävdar ADM att det fanns ett reellt vedergällningshot från lysinproducenternas kartell redan före dess marknadsinträde.
(388) I fråga om de offensiva faktorerna vidhåller ADM att uppgifter om lysinmarknaden helt enkelt inte fanns tillgängliga för ADM:s ledning, inte ens i form av sammanfattningar eller allmän information. ADM tillägger att det heller inte fanns några mekanismer som företaget kunde ta till sin hjälp för att urskilja möjliga ansträngningar att öka den totala efterfrågan av lysin. ADM menar att företaget genom ett medlemskap i kartellen kunde få tag i sådana uppgifter.
(389) Kommissionen håller inte med om att de skäl som ADM lyfter fram för att motivera sitt olagliga beteende utgör förmildrande omständigheter vid fastställandet av ett lämpligt bötesbelopp.
(390) För det första anser kommissionen att det står klart att fördelarna för den europeiska ekonomin hade varit större om ADM hade konkurrerat med övriga lysinproducenter. Den europeiska ekonomin, och i synnerhet de europeiska konsumenterna, led stora förluster som annars inte skulle ha uppträtt om ADM:s marknadsinträde och dess beteende på marknaden skulle ha skett under normala konkurrensvillkor (se skälen 261-297 om bedömningen av överträdelsernas faktiska inverkan på lysinmarknaden inom EES). Det är uppenbart att ADM:s olagliga beteende inverkade mycket negativt på lysinmarknaden inom EES.
(391) Vad gäller de offensiva respektive defensiva faktorer med vilka ADM motiverar sina hemliga avtal med lysinkonkurrenterna, noterar kommissionen att ADM inte åberopar och definitivt inte har tillhandahållit några bevis för att man kände till förekomsten av en asiatisk/europeisk kartell. Därför måste argumentet att ADM måste försvara sig mot vedergällning från övriga lysinproducenter genom att gå med i kartellen underkännas. I stället för att gå med i kartellen, skulle ADM på egen hand under alla omständigheter ha följt konkurrensreglerna eller anmält konkurrenternas olagliga beteende till konkurrensmyndigheterna.
(392) Vad gäller informationsinsamling i denna fråga är det slutligen uppenbart att ett uppträdande som är principiellt förbjudet enligt artikel 81.1 i EG-fördraget och artikel 53.1 i EES-avtalet endast kan förklaras förenligt med den gemensamma marknaden om villkoren i artikel 81.3 i EG-fördraget och artikel 53.3 i EES-avtalet uppfylls. Detta gäller inte i föreliggande fall. Det kan inte råda något tvivel om att i fall information inte kan insamlas på laglig väg, vilket enligt kommissionens uppfattning inte skedde, måste de berörda företagen agera på marknaden utan sådan information.
(393) ADM och Ajinomoto betonar att de på ett betydande sätt har bidragit till utvecklingen av den europeiska jordbruksindustrin, skapandet av arbetstillfällen i Europa och genererat vinster i Europa genom lysinexporten. Därför kräver de att deras positiva bidrag till den europeiska ekonomin skall räknas till deras fördel vid kommissionens beräkningar av bötesbelopp i detta ärende.
(394) Kommissionen förkastar förslaget att använda de ekonomiska vinsterna från den industriella och affärsmässiga verksamheten för att uppväga de negativa effekterna av att konkurrensreglerna överträtts.
(395) Kyowa hävdar att under den kartellperiod som omnämns i detta beslut uppnådde företaget endast en liten vinst under ett av dessa år och gick med stora förluster övriga fyra år. Kyowa hävdar att lysinindustrin inom EES gick med nettoförluster under perioden som helhet. Kyowa kräver att kommissionen skall ta hänsyn till detta.
(396) Kommissionen anser i allmänhet inte att förluster som uppkommit under en period då konkurrensreglerna överträtts utgör någon förmildrande omständighet vid fastställandet av bötesbeloppet. Kommissionen borde i varje fall känna till orsakerna till förlusterna för att den skall kunna bedöma deras relevans. Kyowa har emellertid inte redovisat några sådana skäl.
d) Tillämpning av kommissionens meddelande om befrielse från eller nedsättning av böter i kartellärenden
(397) De parter som detta beslut riktar sig till har samarbetat med kommissionen i undersökningens olika faser och under olika perioder som omfattas av undersökningen av överträdelsen i syfte att beviljas förmånlig behandling. För att uppfylla de berörda företagens rättmätiga förväntningar i fråga om befrielse från eller nedsättning av böter i kartellärenden tack vare deras samarbete, undersöker kommissionen i följande avsnitt huruvida de berörda parterna uppfyllt villkoren i kommissionens meddelande.
- Preliminära anmärkningar
(398) ADM visar att efter FBI:s husrannsakan den 27 juni 1995 har företaget fullt ut samarbetat med de amerikanska myndigheterna och således indirekt också med andra stater med vilka Förenta staterna har samarbetsavtal i kartellärenden. ADM åberopar därför förmånlig behandling enligt meddelandet om befrielse från eller nedsättning av böter i kartellärenden.
(399) ADM påstår dessutom att företaget samarbetade med kommissionen genom att i ADM Ingredients svar av den 24 oktober 1997 på kommissionens formella förfrågan om upplysningar av den 28 juli 1997 enligt artikel 11.1 i förordning nr 17 tillhandahålla de fakta som rör detta förfarande.
(400) Dessutom hävdar ADM att företaget, efter att ha mottagit kommissionens anmärkningar i detta ärende, försåg kommissionen med information och handlingar rörande perioden före dess eget inträde på lysinmarknaden som i stor utsträckning bidrog till att bevisa hela omfattningen av övriga lysinproducenters överträdelse. Företaget drar slutsatsen att detta bör leda till en nedsättning av bötesbeloppen enligt meddelandet om befrielse från eller nedsättning av böter i kartellärenden.
(401) Slutligen påstår ADM att företaget alltid har varit villigt att efter bästa förmåga uppfylla villkoren i meddelandet. ADM hävdar att företaget var redo att ge kommissionen upplysningar som det hade och att det i framtiden är berett att sprida all tillämplig information så snart det kan. ADM noterar emellertid att de personer som visste mest om företagets kontakter och deltagande i möten med kartellen inte kunde förse ADM med upplysningar som hade möjliggjort ett samarbete med kommissionen. Fastän ADM dessutom kunde ha försett kommissionen med kopior av handlingar som ADM lämnade till de amerikanska myndigheterna, gjorde man inte det eftersom det ansågs att tillhandahållandet av dessa handlingar i praktiken inte skulle ge kommissionen något värdefullt stöd utan kontakt med de inblandade personerna. ADM anser det vara orättvist att på förhand döma ett företag som efter bästa förmåga uppfyller villkoren i meddelandet om befrielse från eller nedsättning av böter i kartellärenden. ADM anser att det relevanta kriteriet borde vara huruvida ett företag är redo att sprida och faktiskt sprider all tillämplig och användbar information som det besitter.
(402) Vad gäller ADM:s eventuella samarbete med de amerikanska myndigheterna i deras lysinundersökning, noterar kommissionen att enligt de upplysningar som tillhandahållits av de amerikanska myndigheterna, begränsades deras undersökning till vilka konkurrenseffekter det hemliga avtal som granskas i detta beslut hade inom deras jurisdiktion, dvs. Förenta staterna. I varje fall är det tydligt att de amerikanska myndigheternas ingripande betydde slutet på det hemliga avtal som påverkade EES. Det är emellertid uppenbart att varje bötesbelopp som kommissionen utställer genom tillämpningen av konkurrensreglerna, endast kan sänkas om de företag som berörs av detta beslut samarbetade med kommissionen.
(403) Med avseende på ADM Ingredients svar på kommissionens begäran om upplysningar håller kommissionen inte med om att tillhandahållandet av upplysningar räcker för en nedsättning av bötesbeloppet enligt meddelandet om befrielse från eller nedsättning av böter i kartellärenden. I egenskap av mottagare av en formell begäran om upplysningar enligt artikel 11.1 i förordning nr 17 var ADM Ingredients tvunget att tillhandahålla informationen. Fastän det inte är nödvändigt att samarbetet sker på initiativ av det berörda företaget, framgår det tydligt av meddelandet att samarbetet skall ske frivilligt, och utanför alla undersökningsbefogenheter som kommissionen har(43).
(404) I fråga om de upplysningar som ADM lämnade till kommissionen om lysinproducenternas beteende innan företaget trädde in på marknaden och utan att ta ställning till värdet av informationen från ADM, understryker kommissionen skillnaden mellan "varning" och "självanklagelse". Tillhandahållandet av upplysningar om karteller som uppgiftslämnaren inte varit medlem av kan inte behandlas inom ramen för meddelandet om befrielse från eller nedsättning av böter i kartellärenden, eftersom uppgiftslämnaren inte är föremål för bötfällande. Denna princip gäller likaledes kartellmedlemmar som tillhandahåller upplysningar om perioder för vilka de inte kan bötfällas. De fördelar som ett företag kan få enligt meddelandet gäller endast företag som deltar i karteller med risk att bötfällas. I detta fall riskerar ADM inte att bötfällas för perioden innan företaget slöt hemliga avtal med övriga parter. Fastän kommissionen i allmänhetens intresse välkomnar upplysningar om förekomsten av karteller också från parter som inte har slutit hemliga avtal, har kommissionen inga möjligheter att belöna sådana uppgiftslämnare.
(405) I avsnitt I i kommissionens begäran om upplysningar den 28 juli 1997 uppmanas ADM att tillhandahålla alla affärsuppgifter från möten med andra producenter av aminosyra. I sitt svar till denna begäran genmälde ADM Ingredients den 24 oktober 1997 att företagets kontor i Europa har uppmanats att ta fram de begärda upplysningarna och att företaget också har begärt hjälp från sitt amerikanska moderbolag. I sitt svar av den 24 oktober 1997 bifogade ADM Ingredients kopior av handlingar med koppling till resor som företagits av några tjänstemän i företaget. Sedan nämnde företaget att dessa handlingar är de enda som man fått fram som kan ge svar på kommissionens frågor om dessa möten. Under loppet av detta förfarande medgav emellertid ADM att man skulle ha kunnat förse kommissionen med kopior av de handlingar som företaget försåg de amerikanska myndigheterna med. ADM påstår att detta inte gjordes eftersom man ansåg att tillhandahållandet av dessa dokument i praktiken inte skulle ge kommissionen något värdefullt stöd.
(406) Kommissionen anser att ADM vägrade att samarbeta med kommissionen vid genomförandet av undersökningen. Kommissionen har kommit till denna slutsats på grundval av att ADM inte tillhandahöll de uppgifter som gällde möten med konkurrenter som kommissionen med stöd i artikel 11.1 i förordning nr 17 förtecknat i sin begäran om upplysningar av den 28 juli 1997. Därför anser kommissionen att ADM inte har samarbetat i kommissionens undersökning och kan därför inte dra fördel av avsnitten B och C i kommissionens meddelande om befrielse från eller nedsättning av böter i kartellärenden.
- Befrielse från eller mycket kraftig nedsättning av böter
(407) Ajinomoto hävdar att företaget uppfyller villkoren för befrielse från böter i avsnitt B i meddelandet och att karaktären på dess samarbete med kommissionen därför kvalificerar företaget för full nedsättning.
(408) Kommissionen tillstår att Ajinomoto informerade kommissionen om den kartell som granskas i detta beslut innan kommissionen hade utfört någon undersökning efter fattat beslut (se skäl 177). Kommissionen tillstår också att man vid denna tidpunkt ännu inte hade tillräckligt med upplysningar för att bevisa förekomsten av den påstådda kartellen. Kommissionen noterar att redan innan Ajinomoto vände sig till kommissionen den 12 juli 1996, hade lysinkartellen tagits upp av pressen i Förenta staterna och andra länder, vilket bekräftades av kommissionen i en skrivelse till Ajinomoto den 1 augusti 1996. När Ajinomoto den 27 augusti 1996 tillhandahöll de första handlingarna under sitt samarbete upplyste amerikanska justitiedepartementet allmänheten om sina första kartellmål i sin lysinundersökning mot bl.a. Ajinomoto.
(409) Ajinomoto var den första av kartellmedlemmarna som lade fram material som bevisar kartellens existens. Kommissionen anser också att dessa bevis från den aktuella perioden har varit avgörande, eftersom de i sig är tillräckliga för att påvisa förekomsten av kartellen från och med ADM:s marknadsinträde.
(410) Ajinomoto upphörde med sin inblandning i den olagliga verksamheten före den 12 juli 1996, som är tidpunkten för företagets avslöjande av kartellen för kommissionen.
(411) Av följande skäl anser kommissionen att Ajinomoto samarbete endast delvis uppfyller villkoren för befrielse från eller mycket kraftig nedsättning av böterna enligt avsnitt B i kommissionens meddelande.
(412) Kommissionen anser att Ajinomoto, åtminstone på grund av försumlighet, inte försåg kommissionen med tillämpliga upplysningar och alle de handlingar och bevis som företaget besatt när det inledde sitt samarbete med kommissionen om kartellens göranden och låtanden före ADM:s marknadsinträde.
(413) Kommissionen anser att Ajinomoto slöt avtal med sina konkurrenter om priser och volymer för lysin vid nio tillfällen mellan juni 1990 och juni 1992, då ADM gick med i kartellen. Åtminstone en av de tjänstemän som var anställda vid Ajinomoto under denna period är fortfarande anställd av företaget (herr Mimoto). En annan tjänsteman (herr Ikeda), som dock gick i pension 1994, gjorde den 28 januari 1999 ett uttalande som utgör en del av Ajinomotos försvar i kommissionens förfaranden. Därför har kommissionen anledning tro att Ajinomoto har eller kan komma över upplysningar om förekomsten av en kartell under perioden före ADM:s marknadsinträde.
(414) Kommissionen är dessutom medveten om att omedelbart efter det att de amerikanska myndigheterna utfärdat ett förordnande om husrannsakan vid Ajinomotos amerikanska kontor Heartland Lysine Inc. den 27 juni 1995, beordrade Ajinomotos juridiska avdelning i Tokyo att resterande handlingar som förvarades i Europa och Japan skulle förstöras. Ajinomoto medger att företaget förstörde en del av sina handlingar, närmare bestämt handlingar som förvarades i Europa.
(415) Av dessa skäl anser kommissionen att Ajinomoto inte samarbetade fullt ut.
(416) Kommissionen medger att det kan råda osäkerhet om huruvida tidiga avtal är en del av en gemensam fortgående överträdelse och därigenom också om vilka upplysningar som samarbetet kräver att företaget tillhandahåller kommissionen. I tvivelsfall skulle Ajinomoto emellertid ha visat de aktuella upplysningarna för att få vägledning från kommissionen om deras betydelse för undersökningen. Det är inte företagets sak att definiera vad som skall utgöra föremålet för kommissionens undersökning.
(417) Som kommissionen visar ovan (se skälen 353-356), var Ajinomoto slutligen en av ledarna i överträdelsen. Kommissionen anser sålunda att Ajinomoto spelade en avgörande roll i den olagliga verksamhet som redan i sig själv utesluter en tillämpning av avsnitt B i kommissionens meddelande.
(418) Om det som i detta fall finns fler än en ledare i en överträdelse kan det hävdas att ledarna är likvärdiga i förhållande till varandra och att ingen av ledarna i ett sådant läge kan spela någon avgörande roll i överträdelsen. Detta torde utgöra en bevekelsegrund för ledarna i en överträdelse att träda fram först och lägga fram avgörande bevis för förekomsten av en kartell.
(419) Av kommissionens meddelande om befrielse från eller nedsättning av böter i kartellärenden framgår det tydligt att kommissionen vägde in gemenskapens intresse, när man beviljade förmånlig behandling av de företag som begått en överträdelse men som samarbetar med kommissionen i gemenskapens intresse, för att avskräcka företag från att i framtiden begå överträdelser genom att bötfälla dem för begångna överträdelser. Denna jämvikt skulle sprida sig om kartellmedlemmar som spelat en avgörande roll i överträdelsen kunde få nedsättning av böterna.
(420) Därför drar kommissionen slutsatsen att Ajinomotos samarbete inte uppfyller villkoren i punkterna d och e i avsnitt B i kommissionens meddelande.
(421) Ajinomoto anser att om företaget bötfälls i detta fall, skulle detta, oavsett företagets samarbete med kommissionen, framdeles kunna motarbeta andras tillit till kommissionens meddelande. Enligt företagets mening finns det en betydande skillnad mellan det samarbete som utförts före respektive efter det att en undersökning inletts. Ajinomoto hävdar att kommissionen inledde undersökningen tack vare det samarbete som företaget genomförde mot bakgrund av kommissionens meddelande. Om skillnaden mellan samarbete före respektive efter inledandet av en undersökning vore obetydlig, skulle parternas bevekelsegrunder för att i ett tidigt stadium frivilligt överlämna upplysningar till kommissionen reduceras avsevärt.
(422) Kommissionen tillstår att Ajinomotos samarbete var avgörande för att få fram nyckelbevisen för överträdelsen under perioden från och med ADM:s marknadsinträde. Kommissionen anser emellertid inte att Ajinomoto rimligen kunde vänta sig befrielse från böter för företagets överträdelse av gemenskapens konkurrensregler. Det framgår särskilt tydligt att Ajinomoto hade falska förväntningar om att kommissionens undersökning skulle ske på liknande sätt som i Förenta staterna, där myndigheterna koncentrerade sig på det hemliga avtal som ADM var inblandat i. Gemenskapens konkurrensregler och konkurrensregler i andra delar av världen tjänar emellertid i princip ett liknande syfte och företag torde vara medvetna om det faktum att, också i internationella kartellfall som undersöks av olika myndigheter, bestäms föremålet för och omfattningen av kommissionens förfaranden uteslutande av gemenskapsrätten.
(423) Sewon var den första av kartellmedlemmarna att lägga fram komplett avgörande bevisning i fråga om den överträdelse som kommissionen fastställt i detta fall. De handlingar som Sewon tillhandahållit utgör tillsammans med dem som Ajinomoto lämnat in i fråga om perioden från ADM:s marknadsinträde den främsta beviskälla som kommissionen använt vid förberedelserna av föreliggande beslut. Sewon upphörde också med sin olagliga verksamhet innan företaget påbörjade sitt samarbete med kommissionen. Sewon tvang inte något annat företag att delta i kartellen och agerade varken anstiftare eller spelade någon avgörande roll i den olagliga verksamheten.
(424) När Sewon började samarbeta med kommissionen fanns det inte tillräckligt med upplysningar för att bevisa förekomsten av en kartell vid ADM:s marknadsinträde. Dessa upplysningar hade redan tillhandahållits av Ajinomoto. Dessutom avslöjade Sewon det hemliga avtalet efter det att kommissionen hade genomfört de undersökningar som beordrats genom beslut enligt antagandena om ADM och Kyowa. Slutligen utgör en avsevärd del av de uppgifter som Sewon lämnat till kommissionen ett svar på kommissionens formella begäran enligt artikel 11.1 i förordning nr 17 om upplysningar av den 28 juli 1997. Därför var Sewons samarbete med kommissionen inte helt frivilligt.
(425) Därför drar kommissionen slutsatsen att Sewons samarbete inte uppfyller villkoren i punkt d i avsnitt B i kommissionens meddelande.
(426) Kyowa och Cheil var inte de första som lade fram bevis om förekomsten av en kartell. Det bevismaterial som Kyowa och Cheil lämnade till kommissionen var inte avgörande för att fastställa förekomsten av en kartell, precis som detta inte heller räckte till för att fastställa förekomsten av kartellen i fråga om någon annan period. De upplysningar som Cheil försåg kommissionen med utgjorde till större delen företagets svar på kommissionens formella begäran enligt artikel 11.1 i förordning nr 17 om upplysningar av den 28 juli 1997. Därför var Cheils samarbete med kommissionen egentligen inte frivilligt.
(427) Därför drar kommissionen slutsatsen att Kyowas samarbete inte uppfyller villkoren i punkt b och att Cheils samarbete inte uppfyller villkoren i punkterna b och d i avsnitt B i kommissionens meddelande.
(428) ADM:s inställning till kommissionens undersökning i detta ärende uppfyller inte villkoren i avsnitt B i kommissionens meddelande.
- Betydande nedsättning av böter
(429) Eftersom inget av de företag som berörs av detta beslut uppfyller villkoren i punkterna b till e i avsnitt B i kommissionens meddelande, uppfyller inget av dem villkoren för en betydande nedsättning av böter enligt avsnitt C i kommissionens meddelande.
- Väsentlig nedsättning av böter
Samarbete med kommissionen innan ett meddelande om invändningar sänds ut
(430) Innan kommissionen antog sitt meddelande om invändningar av den 29 oktober 1998, försåg Ajinomoto, Kyowa, Sewon och Cheil kommissionen med upplysningar, skriftliga handlingar och annat bevismaterial som gjorde det möjligt för denna att fastställa förekomsten av en överträdelse i detta fall.
(431) Med hänsyn till omfattningen av och kvaliteten på samarbetet med kommissionen i dess undersökningsarbete, beviljar kommissionen Ajinomoto och Sewon i enlighet med avsnitt D i kommissionens meddelande den största möjliga nedsättning av bötesbeloppet som skulle ha tillämpats om de inte hade samarbetat med kommissionen, dvs. 50 %.
(432) Vad gäller Kyowa och Cheil anser kommissionen att en nedsättning med 30 % är en lämplig nedsättning av bötesbeloppet som belönar Kyowas bidrag till att fastställa ett antal möten mellan parterna som utgjort en del av överträdelsen.
Samarbete med kommissionen efter det att ett meddelande om invändningar tagits emot
(433) Efter att ha mottagit kommissionens meddelande om invändningar av den 29 oktober 1998, meddelade ADM kommissionen att företaget i själva verket inte bestred faktauppgifterna på grund av dessa förfaranden. Företaget noterade emellertid att dess beslut att för undersökningens skull inte bestrida faktauppgifterna inte var avsett att uppfattas som och bör heller inte uppfattas som ett godkännande av dessa fakta eller uttalanden i något annat syfte. ADM hävdar att företaget genom att göra detta är berättigat till en väsentlig nedsättning av de böter som kommissionen kan ålägga företaget i detta fall.
(434) Uttalanden av det slag som ADM gjort och som inte besvarar frågan huruvida de fakta på vilka kommissionen grundar sina invändningar stämmer, kan vara avsedda att leda till osäkerhet i fråga om de rättsliga följderna av beslutet när det blivit slutgiltigt. De rättsliga följderna av ett kommissionsbeslut beror emellertid inte på parternas uppträdande under de förfaranden som leder till beslutet. Ett kommissionsbeslut som blivit slutgiltigt förser nationella domstolar med väsentliga upplysningar och på grundval av dessa upplysningar kan nationella domstolar i allmänhet avgöra huruvida beteendet i fråga är förenligt med gemenskapens konkurrensregler(44).
(435) Kommissionen anser att ADM är berättigat till en nedsättning av bötesbeloppet med 10 %.
e) Justeringar
(436) Sewon menar att kommissionen bör ta hänsyn till det speciella ekonomiska sammanhang i vilket företaget faktiskt verkar, vilket innebär att det inte kan betala betydande böter. Sewon kräver därför att kommissionen justerar det bötesbelopp som således skall åläggas företaget.
(437) Sewon anser att på grund av den allvarliga och långvariga ekonomiska krisen i Sydkorea, har företagets finansiella läge försämrats i sådan utsträckning att dess verkliga förmåga att betala böter är mycket beskuren. I syfte att överleva i denna kris, påskyndade Sewon under 1998 ett omstruktureringsprogram som inleddes 1997 genom sammanslagningar och försäljning av olönsamma företag. Sammanslagningen av Daesang Industrial Ltd och Miwon Co. Ltd som blev till Daesang Corporation i november 1997, liksom försäljningen av det multinationella företaget BASF i maj 1998 är led i Sewons försök att förbättra sitt finansiella läge.
(438) Kommissionen anser att tagande av hänsyn till ett företags förlustbringande finansiella läge, när den bestämmer ett bötesbelopp, vore liktydigt med att förläna de företag som är minst välanpassade till marknadsvillkoren en omotiverad konkurrensfördel(45). Även om bötesbeloppen bibehålls på en nivå som synes lämplig, kommer kommissionen att ge företaget möjligheten att föreslå godtagbara betalningsperioder för böterna på villkor att det kan påvisa sin oförmåga att betala.
f) Ansvar för överträdelsen
(439) Lagen föreskriver att det faktum att ett dotterbolag är en särskild juridisk person inte är tillräckligt för att utesluta möjligheten att dess agerande tillskrivs moderbolaget, särskilt när dotterbolaget inte oberoende avgör sitt agerande på marknaden, utan i alla praktiska avseenden utför anvisningar som det fått av moderbolaget(46).
(440) I detta fall anser kommissionen att ADM, Ajinomoto, Kyowa och Sewon befann sig i ett läge där de kunde utöva ett avgörande inflytande på sina europeiska dotterbolags affärsstrategier. Eftersom ADM Ingredients, Eurolysine, Kyowa Europe och Sewon Europe var helägda dotterbolag till sina respektive moderbolag, följde de med nödvändighet den strategi som fastställts av de organ som beslutade om moderbolagens strategier. Det kan också konstateras att både moderföretagen och de europeiska dotterbolagen spelade en aktiv roll under kartellmötena. Parterna har i varje fall inte tillhandahållit något bevismaterial som stödjer påståendet att de nämnda dotterbolagen fortsatte sina affärer på lysinmarknaden som självständiga juridiska enheter som beslutade om sina affärsstrategier på egen hand.
(441) Under dylika omständigheter har kommissionen rätt att tillskriva moderbolagen deras dotterbolags agerande.
(442) I artikel 81.1 i EG-fördraget och artikel 53.1 i EES-avtalet förbjuds företag att bland annat sluta avtal eller samordna förfaranden som kan påverka handeln mellan medlemsstaterna och som har till syfte eller resultat att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen inom den gemensamma marknaden. Dessutom är dessa bestämmelser avsedda för ekonomiska enheter som består av en enhetlig organisation av personliga, konkreta och abstrakta enheter som arbetar mot ett visst ekonomiskt mål på lång sikt och som kan bidra till genomförandet av en överträdelse av det slag som det hänvisas till i dessa artiklar(47). Eftersom ADM Ingredients, Eurolysine, Kyowa Europe och Sewon Europe är delar av de ekonomiska enheter som har begått den överträdelse som behandlas i detta beslut kan de hållas ansvariga för det.
(443) Fram till september 1994 hade Ajinomoto och Orsan delt ansvar för Eurolysine. Därefter ökade Ajinomoto först sin ägarandel till 75 % och köpte sedan alla aktier av Orsan, och därför ansvarar Ajinomoto för Eurolysines agerande under hela den period som detta beslut gäller(48).
(444) I fråga om Sewon noterar kommissionen att företaget ensamt förfogade över hela sin lysinproduktion under första halvåret 1998. Eftersom den part som begick överträdelsen emellertid fortsättningsvis existerar som juridisk person, även om den ekonomiska verksamhet som den tidigare ägnade sig åt på lysinområdet numera utförs av en annan juridisk person, förblir företaget ansvarigt för den överträdelse som det begick inom den berörda ekonomiska sektorn(49).
g) Bötesbelopp som ålagts företag i de aktuella målen
(445) Slutligen är de bötesbelopp som skall åläggas företagen enligt artikel 15.2 a i förordning nr 17 enligt följande:
>Plats för tabell>
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Archer Daniels Midland Company och dess europeiska dotterbolag Archer Daniels Midland Ingredients Limited, Ajinomoto Company Incorporated och dess europeiska dotterbolag Eurolysine SA, Kyowa Hakko Kogyo Company Limited och dess europeiska dotterbolag Kyowa Hakko Europe GmbH, Daesang Corporation och dess europeiska dotterbolag Sewon Europe GmbH samt Cheil Jedang Corporation har begått överträdelser mot artikel 81.1 i EG-fördraget och artikel 53.1 i EES-avtalet genom att ingå avtal om priser, försäljningsvolymer och utbyte av individuella uppgifter om försäljningsvolymer för syntetiskt lysin som gäller hela EES-området.
Överträdelserna hade följande varaktighet:
a) i fallet Archer Daniels Midland Company och Archer Daniels Midland Ingredients Limited från den 23 juni 1992 till den 27 juni 1995,
b) i fallet Ajinomoto Company Incorporated och Eurolysine SA senast från och med juli 1990 till och med den 27 juni 1995,
c) i fallet Kyowa Hakko Kogyo Company Limited och Kyowa Hakko Europe GmbH senast från och med juli 1990 till och med den 27 juni 1995,
d) i fallet Daesang Corporation och Sewon Europe GmbH senast från och med juli 1990 till och med den 27 juni 1995, samt
e) i fallet Cheil Jedang Corporation från och med den 27 augusti 1992 till och med den 27 juni 1995.
Artikel 2
Följande böter åläggs härmed de företag som det hänvisas till i artikel 1 med avseende på de överträdelser om fastställs där:
>Plats för tabell>
Artikel 3
De företag som namnges i artikel 2 skall, med undantag av Daesang Corporation and Sewon Europe GmbH, inom tre månader från dagen för offentliggörande av detta beslut betala böterna till följande konto:
Europeiska kommissionens kontonummer 642-0029000-95, hos
Banco Bilbao Vizcaya Argentaria (BBVA) SA Avenue des Arts/Kunstlaan 43 B - 1040 Bryssel
(SWIFT: BBVABEBB)
Efter utgången av denna period börjar ränta automatiskt att löpa enligt den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpade på sina huvudsakliga återfinansieringstransaktioner den första arbetsdagen i den månad då detta beslut fattades, med tillägg av 3,5 procentenheter, nämligen 7,25 %.
Artikel 4
Detta beslut riktar sig till:
a) Archer Daniels Midland Company 4666 Faries Parkway Decateur , Illinois 62526 USA
b) Archer Daniels Midland Ingredients Limited Church Motorway
Erith
Kent DA8 1DL Storbritannien
c) Ajinomoto Company, Incorporated 15-1, Kyobashi Itchome
Chuo-ku
Tokyo 1048315 Japan
d) Eurolysine SA 153, rue des Courcelles F - 75817 Paris Cedex 17
e) Kyowa Hakko Kogyo Company Limited 1-6-1 Ohtemachi
Chiyoda-ku,
Tokyo 100 Japan
f) Kyowa Hakko Europe GmbH Immermannstrasse 65C D - 40210 Düsseldorf
g) Daesang Corporation Daesang Building
96-48 Shinsul-Dong
Dongdaemoon-Ku
Seoul 030-110 Korea
h) Sewon Europe GmbH Mergenthalerallee 1-3 D - 65760 Eschborn
i) Cheil Jedang Corporation Standbrook House
4th floor Suite D
2-5 Old Bond Street
London W1X 3TB Förenade kungariket
Detta beslut skall vara verkställbart enligt artikel 256 i EG-fördraget.
Utfärdat i Bryssel den 7 juni 2000.
På kommissionens vägnar
Mario Monti
Ledamot av kommissionen
(1) EGT 13, 21.2.1962, s. 204/62.
(2) EGT L 148, 15.6.1999, s. 5.
(3) EGT 127, 20.8.1963, s. 2268/63.
(4) EGT L 354, 30.12.1998, s. 18.
(5) EGT C 207, 18.7.1996, s. 4.
(6) Rec. 1988, s. 5193.
(7) Rec. 1970, s. 661, punkt 112.
(8) Rec. 1980, s. 3125, punkt 86.
(9) Rec. 1992, s. II-1155, punkterna 129 och 144.
(10) Rec. 1999, s. II-347, punkt 177.
(11) Se dom i mål T-295/94 Buchmann, REG 1998, s. II-813, punkt 121.
(12) Rec. 1991, s. II-1711, punkt 232.
(13) Rec. 1995, s. II-867, punkt 60.
(14) Se dom i mål T-295/94 Buchmann, REG 1998, s. II-813, punkt 131.
(15) Rec. 1990, s. I-45.
(16) Rec. 1992, s. II-1021, punkt 304.
(17) C-49/92 P, som ännu ej publicerats i Rec., punkt 81.
(18) Rec. 1991, s. II-867, punkterna 125 och 126.
(19) Se skäl 203.
(20) EGT L 319, 29.11. 1974, s. 1.
(21) EGT C 9, 14.1.1998, s. 3.
(22) EGT L 230, 18.8.1986, s. 1.
(23) EGT L 239, 14.9.1994, s. 14.
(24) EGT L 243, 19.9.1994, s. 1.
(25) Rec. 1991, s. II-0867.
(26) REG 1998, s. II-813.
(27) REG 1999, s. II-931.
(28) Ännu ej offentliggjort.
(29) Se dom i mål T-308/94 Cascades REG 1998, s. II-925, punkt 177.
(30) "Lysine Production, Trade and the Effects of International Price Fixing" av Dr John Conner Staff Paper 98-18, september 1998, Purdue University, s. 35.
(31) Inom en marknadsstruktur med förhållandevis få säljföretag som vart och ett är stort nog för att påverka marknadspriser och marknadsvolymer när det agerar på egen hand, är det problem som varje företag måste lösa individuellt ("spelet"), hur mycket företaget måste investera i kapacitet för att producera och hur mycket det måste producera för att maximera vinsten. Därvid skall hänsyn tas till konkurrenternas produktionsvolym och kapacitet samt efterfrågan på deras produkt. Det kollektiva resultatet av företagens enskilda ansträngningar att lösa sina respektive volymproblem avgör det marknadspris, vid vilket lysinförsäljarnas efterfrågan mättas av den totala produktion som de konkurrerande företagen står för. Detta kalls Cournot equilibrium output and price (Cournots jämvikt mellan produktionsvolym och pris). Detta pris är det konkurrenskraftiga priset på en dylik marknad och det lägsta pris som kan bibehållas utan samordnad vinstmaximering.
(32) Cournot-modellen uttrycks som priset = marginalkostnaden/(1-Hirshman-Herfindahl-index)/priselasticitet inom branschen.
ADM hade inga uppgifter om marginalkostnaderna, men uppskattningar gjordes på grundval av en regressionsmodell med flera valmöjligheter i fråga om ADM:s kostnader för beståndsdelar som används i produktionen och distributionen av lysin. Uppgiften om priselasticitet var hämtad från en rapport författad av John Connor "The cost to U.S. Animal Feeds Manufacturers of an alleged price-fixing conspiracy by lysine manufactureres 1992-1995" och Frederick R. Warren-Boultons svar, som förbereddes inför processen in USA.
(33) Reinhard Selten "A simple model of imperfect competition where four are few and six are many", International Journal of Game Theory, 2, s. 141-201, omtryckt i R. Selten: Models of Strategic Rationality, Kluwer, Academis Publishers, 1988, s. 95-155.
(34) Louis Phlips, Competition Policy: A Game-theoretic perspective, Cambridge University Press 1995, kapitel 5, s. 88.
(35) Se punkt 121.
(36) EGT L 109, 27.4.1999, s. 24. Se även kommissionens beslut av den 14 oktober 1998 British Sugar (EGT L 76, 22.3.1999, s. 1).
(37) Se skäl 148 i beslutet.
(38) Dom i mål T-305/94 PVC, punkt 1162.
(39) Rec. 1994, s. II-289.
(40) Dom i mål T-141/94 Thyssen, punkt 666.
(41) Se s. 2 i Kyowas skriftliga svar av den 1 februari 1999 på kommissionens anmärkningar av den 29 oktober 1998.
(42) EGT L 343, 30.12.1994, s. 1, punkt 46.
(43) Mål T-308/94 Cascades, punkt 260.
(44) Meddelande om samarbete mellan nationella domstolar och kommissionen genom tillämpning av artiklarna 85 och 86 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (EGT C 39, 13.2.1993, s. 6).
(45) Dom i mål T-141/94 Thyssen, REG 1999, s. II-0347, punkt 628.
(46) Dom i mål T-354/94 Stora REG 1998, II-2111, punkt 79.
(47) Dom i mål T-352/94, Mo och Domsjö REG 1998, II-1989, punkt 87.
(48) Dom i mål 29/83 och 30/83 Rheinzink Rec. 1984, s. 1679, punkt 9.
(49) Dom i mål T-305/94 PVC, punkt 953.
Innehåll
I. FAKTA
A. FÄREMÅL FÖR FÖRFARANDET
B. DE FÖRETAG OCH DEN ORGANISATION SOM BERÖRS
1. Archer Daniels Midland Company
2. Ajinomoto Company, Inc.
3. Kyowa Hakko Kogyo Company Limited
4. Daesang Corporation
5. Cheil Jedang Corporation
6. Fefana
C. PRODUKTEN
D. MARKNADEN FÖR LYSIN
1. Utbud
a) Produktion
b) Distribution
2. Efterfrågan
3. Information om marknaden
a) Faktorer som påverkar lysinpriserna
b) Genomsnittspriser för lysin per månad
c) Årliga lysinkvantiteter
E. HÄNDELSEFÖRLOPP
1. En asiatisk/europeisk kartell
a) Början
b) Mötet den 18 februari 1991
c) Mötet den 12 mars 1991 i Tokyo
d) Mötet den 4 juli 1991 i Tokyo
e) Uppföljning
2. En global kartell
a) Bakgrund
b) Mötet den 23 juni 1992 i Mexiko
- Uppföljning
c) Mötet den 1 oktober 1992 i Paris
- Uppföljning
d) Mötet den 24 juni 1993 i Vancouver
- Uppföljning
e) Mötet den 5 oktober 1993 i Paris
- Uppföljning
f) Mötet den 8 december 1993 i Tokyo
- Uppföljning
g) Mötet den 10 mars 1994 i Honolulu
- Uppföljning
h) Mötet den 19 maj 1994 i Paris
- Uppföljning
i) Mötet den 23 augusti 1994 i Sapporo
- Uppföljning
j) Mötet den 26 oktober 1994 i Zürich
- Uppföljning
k) Mötet den 18 januari 1995 i Atlanta
- Uppföljning
l) Mötet den 21 april 1995 i Hong Kong
- Uppföljning
F. KOMMISSIONENS FÖRFARANDE
G. LYSINUNDERSÖKNINGEN I USA
H. LYSINUNDERSÖKNINGEN I KANADA
II. BEDÖMNING
A. BEHÖRIGHET
B. ARTIKEL 81 I EG-FÖRDRAGET OCH ARTIKEL 53 I EES-AVTALET
1. Artikel 81.1 i EG-fördraget och artikel 53.1 i EES-avtalet
a) Företag
b) Avtal
- Avtal om priser
- Avtal om kvantiteter
- Avtal om utbyte av information om försäljningskvantiteter
c) Syftet med avtalen
d) Påverkan på handeln mellan medlemsstaterna och mellan avtalsslutande parter
2. Artikel 81.3 i EG-fördraget och artikel 53.3 i EES-avtalet
3. En enda fortlöpande överträdelse
C. ÅLÄGGANDE
D. BÖTFÄLLANDE ENLIGT ARTIKEL 15.2 A I FÖRORDNING NR 17
1. Överträdelse av konkurrensreglerna till följd av uppsåt eller oaktsamhet
2. Bötesbeloppen
a) Grundbeloppet
- Om överträdelsen är allvarlig
- Överträdelsens natur
- Överträdelsens faktiska inverkan på lysinmarknaden inom EES
- Den relevanta geografiska marknadens storlek
- Kommissionens slutsatser om överträdelsens allvar
- Olika behandling
- Varaktighet
- Grundbeloppet
b) Försvårande omständigheter
- Ledande roll i överträdelsen
c) Förmildrande omständigheter
- En uteslutande passiv roll i överträdelsen
- Icke-genomförande av de brottsliga avtalen i praktiken
- Att upphöra med överträdelsen vid kommissionens första ingripande
- Andra förmildrande omständigheter
d) Tillämpning av kommissionens meddelande om befrielse från eller nedsättning av böter i kartellärenden
- Preliminära invändningar
- Befrielse från eller mycket kraftig nedsättning av böter
- Betydande nedsättning av böter
- Väsentlig nedsättning av böter
e) Justeringar
f) Ansvar för överträdelsen
g) Bötesbelopp som ålagts företag i de aktuella målen