Kommissionens beslut av den 26 maj 2010 om statligt stöd i form av en förlikningsuppgörelse om skatt som Belgien har genomfört till förmån för företaget Umicore SA (f.d. Union Minière SA) (Statligt stöd C 76/03 [f.d. NN 69/03]) [delgivet med nr K(2010) 2538] (Endast de franska och nederländska texterna är giltiga) (Text av betydelse för EES) (2011/276/EU)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 108.2 första stycket,

med beaktande av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, särskilt artikel 62.1 a,

efter att i enlighet med nämnda artiklar ha gett berörda parter tillfälle att yttra sig och med beaktande av dessa synpunkter, och

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Den förlikningsuppgörelse som ingicks den 21 december 2000 mellan den belgiska staten och företaget Umicore SA (f.d. Union Minière SA) om ett belopp på 423 miljoner belgiska franc utgör inte stöd i enlighet med artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Artikel 2

Detta beslut riktar sig till Konungariket Belgien.

1 EUT C 280, 17.11.2004, s. 10.

2 Med verkan från och med den 1 december 2009 har artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget ersatts av artikel 107 respektive artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Innehållet i bestämmelserna är dock i sak oförändrat. I detta beslut bör hänvisningar till artiklarna 107 och artikel 108 i EUF-fördraget i förekommande fall förstås som hänvisningar till artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget. Dessutom har det gjorts vissa terminologiska ändringar i EUF-fördraget, där exempelvis gemenskapen nu kallas för unionen och den gemensamma marknaden kallas för den inre marknaden.

3 EUT C 223, 7.9.2004, s. 2.

4 Se fotnot 1.

5 EGT L 376, 31.12.1991, s. 1.

6 Rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdeskatt: enhetlig beräkningsgrund, (sjätte mervärdesskattedirektivet) (EGT L 145, 13.6.1977, s. 1).

7 Enligt artikel 5.2 i dekret nr 18 ska en köpare som inte är etablerad i Belgien och som själv övertar äganderätten till varorna i Belgien vid övertagande utfärda ett mottagningsintyg till försäljaren som är etablerad i Belgien. Det mottagningsintyg som överlämnas till försäljaren ska innehåller uppgifter om dagen för överlämnandet av varorna, en beskrivning av dessa varor och uppgifter om destinationslandet. Samma dokument ska överlämnas till försäljaren när varorna tas i besittning i Belgien av en tredje person som agerar för köparens räkning, då köparen inte är etablerad i Belgien. I sådant fall ska denna tredje person överlämna detta dokument och däri intyga att den agerar för sin uppdragsgivares räkning. I artikel 6 i dekret nr 18 anges följande: Försäljaren ska tillhandahålla ett exportintyg (…) oberoende av de dokument som avses i artikel 5.2. Vidare anges följande i artikel 3 i dekret nr 18: Försäljaren ska ständigt ha i sin ägo samtliga handlingar som styrker att exporten verkligen har ägt rum och ska överlämna dessa handlingar på varje begäran från tillsynsmyndigheterna. Dessa handlingar ska bland annat omfatta ordersedlar, transportdokument, betalningsdokumentation samt det exportintyg som avses i artikel 2, enligt vilken en kopia av försäljningsfakturan, eller, i avsaknad av försäljningsfakturan, en följesedel med alla uppgifter som en försäljningsfaktura ska innehålla ska överlämnas till tullmyndigheten där ett exportintyg ska lämnas in i enlighet med tullbestämmelserna för export.

8 I ett utdrag ur den belgiska finansministerns svar på interpellation nr 248 av den 23 januari 1996 (Bull. Q.R., Ch. Repr. S.O. 1995–1996, nr 26 av den 18 mars 1996) förklaras att en gemenskapsintern leverans från Belgien är en operation som innebär att mervärdesskatt i princip ska betalas i Belgien när den utförs av en skattskyldig person som agerar i denna egenskap. Rätten till undantag från denna regel måste bevisas av den leverantör som begär undantaget. Det är alltså leverantörens ansvar att visa att villkoren för undantaget är uppfyllda.

9 Enligt artikel 16 sker leveransen vid det ögonblick varan ställs till förvärvarens förfogande och enligt artikel 17 inträder skattskyldigheten vid den tidpunkt då varan levereras.

10 Se kassationsdomstolens dom av den 21 maj 1982, Pas. I, 1982, s. 1106.

11 Detta förfarande föreskrivs inte uttryckligen i mervärdesskattelagen, men det är gängse praxis hos skattemyndigheten för att uppfylla flera grundläggande principer, däribland rätten till försvar och principen om en god förvaltning.

12 Närmare föreskrifter (Commentaire administratif) för mervärdesskattelagen nr 84/91.

13 Bland annat med hänsyn till hur många och hur stora transaktioner som inte har bekräftats genom erforderliga handlingar, jämfört med hur många och hur stora transaktioner som har det.

14 Enligt den närmare föreskriften nr 70/67 ska denna bestämmelse tillämpas när den skattskyldige gör en försäljning utan faktura till en kund som presenterar sig som privatperson, på villkor att den skattskyldige inte har allvarlig anledning att ifrågasätta att kontrahenten inte är skattskyldig.

15 Se tabell C.

16 Skiljedomstolens dom av den 24 februari 1999 i mål nr 22/99.

17 Har under tiden omvandlats till författningsdomstolen.

18 Kassationsdomstolens dom av den 12 februari 2009, RG C.07.0507.N, ej offentliggjord. Kassationsdomstolens dom av den 13 februari 2009, RG F.06.0107.N, ej offentliggjord. Kassationsdomstolens dom av den 12 februari 2009, RG F.06.0108.N.

19 Se f.d. artikel 84 i mervärdesskattelagen.

20 Enligt artikel 9 i regentens beslut ska finansministern avgöra klagomål som syftar till att ändra domarens beslut om efterskänkning eller höjning av skattetillägg.

21 ISI:s regionalkontor har samma befogenheter i enlighet med artikel 95 i lagen av den 15 mars 1999, som ersätter artikel 87 i lagen av den 8 augusti 1980.

22 Se kommentar till mervärdesskattelagen nr 84/59.

23 Se kommentar till mervärdesskattelagen nr 84a/4 och följande.

24 Punkt 9 i cirkulär om mervärdesskatt nr 78 av den 15 december 1970.

25 Se handboken om mervärdesskatt som mervärdesskattemyndigheten har gett ut, s. 1116, punkt 530.

26 Om en skattskyldig ursprungligen ställer ut en faktura på 100, plus mervärdesskatt på 21, det vill säga sammanlagt 121 och köparen endast betalar beloppet på 100 ska en eventuell återbetalning inte gälla ett belopp på 21 utan ett belopp på 21 × (21/121) = 3,64.

27 Det finns ingen exakt instruktion om hur återbetalningen ska beräknas när fordran delvis har kunnat drivas in. Inget hindrar dock att en sådan återbetalning kan göras när beloppet för mervärdesskatten faktureras senare av den skattskyldige (även flera år efter den tidpunkt då skattskyldigheten inträdde).

28 Se närmare föreskrifter om inkomstskatt nr 53/88.

29 Se närmare föreskrifter om inkomstskatt nr 53/97 och nr 53/97.1.

30 Se bl.a. domstolens dom av den 26 september 1996 i mål C-241/94, Frankrike mot kommissionen, REG 1996, s. I-4551, förstainstansrättens dom av den 6 mars 2002 i gemensamma målen T-127/99, Diputación Foral de Álava, T-129/99, Comunidad Autónoma del País Vasco et Gasteizko Industria Lurra och T-148/99, Daewoo Electronics Manufacturing España, REG 2002 S. II-1275, punkterna 151 och 154.

31 Artikel 85 i mervärdesskattelagen.

32 I sin skrivelse av den 10 maj 1999 9 (SG(99) 3364) förklarar kommissionen att även om de belgiska bestämmelserna föreföll vara rimliga och proportionerliga, hade kommissionen fått in flera klagomål där det framgick att förvaltningen krävde bevis som försäljaren inte kunde lägga fram, särskilt transporthandlingar, framför allt när köparen själv transporterade den förvärvade varan.

33 Belgien påminner här om belgisk rättspraxis som innebär att skatten ska baseras på de faktiska omständigheterna och på principen om god förvaltning. På grundval av dessa principer anser förvaltningen att den måste ta hänsyn till de bevis som tillhandahålls av myndigheter i ett annat land för att eventuellt bevilja undantag från mervärdesskatt för gemenskapsinterna leveranser.

34 I det aktuella fallet hade det schweiziska företag som förvärvat varorna auktoriserat en ansvarig företrädare i Förenade kungariket, som själv var mervärdesskatteregistrerad och uppfyllde sin skattskyldighet i det landet.

35 Enligt artikel 2 i mervärdesskattelagen ska leveranser av varor och tillhandahållande av tjänster mot ersättning beskattas när de äger rum i Belgien. Enligt 53.2 i mervärdesskattelagen ska fakturor upprättas för alla leveranser av varor eller tillhandahållande av tjänster oavsett om de faktiskt beskattas i Belgien eller ej.

36 Artikel 70.2 i mervärdesskattelagen ska dessutom tillämpas när fakturor, som alltså måste upprättas enligt artiklarna 53, 53g och 54 i mervärdesskattelagen, inte har upprättats eller inte är korrekt utformade.

37 Se närmare föreskrifter för mervärdesskattelagen nr 70/60–70/62.

38 Se närmare föreskrifter om inkomstskatt nr 53/97 och 53/97.1.

39 Se pressmeddelande av den 9 juli 2004, IP/04/882.

40 Se skäl 55 i beslutet om att inleda förfarandet.

41 Se generaladvokatens slutsatser i mål C-353/95 P, REG 1997, s. I-7007, punkt 30.

42 Umicore hänvisar till ISI:s statistik som visar att 22 % av tilläggen i fråga om mervärdesskatt till följd av en ökad omsättning för 2000–2002 har fastställts genom en uppgörelse med den skattskyldige.

43 Trib. Namur, 10.01.91, FJ.F, 91/204: Skattemyndigheten och den skattskyldige får på goda grunder kompromissa om skatteunderlaget för mervärdesskatt. Enligt de tillämpliga rättsliga och reglementsenliga bestämmelserna ska den skattskyldige även få en nedsättning av skattetillägget om denne godkänner förlikningsuppgörelsen i fråga om skatteunderlaget. Förlikningen motsvarar alltså till sin natur definitionen av en uppgörelse som främst utmärks av att det förekommer ömsesidiga eftergifter från parternas sida. Den skattskyldiges eftergift består i detta fall i att denne godkänner det skatteunderlag som fastställs i beslut om betalning av mervärdesskatt efter kontroll. Skattemyndighetens eftergift består i nedsättningen av de lagstadgade böter som är knutna till uppgörelsen och som har att göra med skatteunderlagets fastställande.

44 Dom av den 29 juni 1999 i mål C-256/97, DM Transport, REG1999, s. I–3913. DM Transport var bland annat skyldigt ONSS 18,1 miljoner belgiska franc för sociala avgifter och arbetsgivaravgifter. I enlighet med belgisk lagstiftning kan en arbetsgivare som inte betalar in avgifterna i tid bland annat ådömas tilläggsavgifter och straffrättsliga sanktioner. Trots detta erkänns att ONSS får bevilja anstånd. Eftersom betalningslättnaderna hade gjort det möjligt för ett insolvent företag att överleva på ett artificiellt sätt ställde handelsdomstolen i Bryssel en förhandsfråga till EG-domstolen för att avgöra om dessa betalningslättnader kunde innebära statligt stöd.

45 Office national de sécurité social en Belgique.

46 Domstolens dom av den 6 mars 2002, i mål T-127/99, Diputación Forai de Álava e.a., REG 2002, s. II–1275, punkterna 164–166.

47 I detta avseende hänvisar Umicore till punkt 26 i kommissionens meddelande om tillämpningen av reglerna om statligt stöd på åtgärder som omfattar direkt beskattning av företag (EGT C 384, 10.12.1998, s. 3.) där det anges att [s]kattesystemets berättigande är att uppbära skatteintäkter avsedda att finansiera statens utgifter.

48 Se bl.a. domstolens domar av den 15 mars 1994 i mål C-387/92, Banco Exterior de España, REG 1994 s. I-877, punkt 13, av den 8 november 2001 i mål C-143/99, Adria Wien Pipeline GmbH, REG 2001, s. I-8365, punkt 38, av den 22 november 2001 i mål C-53/00, Ferring, REG 2001, s. I-9067, punkt 15, av den 3 mars 2005 i mål C-172/03, Heiser, REG 2005, s. I-1627, punkt 36, av den 22 juni 2006 i förenade målen C-182/03 och C-217/03, Forum 187 ASBL, REG 2003, s. I-6887, punkt 86.

49 Se punkt 9 i det meddelande från 1998 som det hänvisas till i fotnot 46.

50 B avser i själva verket två olika italienska företag.

51 Se avsnitt II.2.

52 Kassationsdomstolens tidigare angivna dom av den 12 september 2009. Domstolen bekräftade att ett skattetillägg på 200 % var oproportionerligt med hänsyn till omständigheterna i ärendet och att appellationsdomstolen hade rätt som sänkte beloppet till 50 %.

53 Se avsnitt II.2.

54 B avser i själva verket två företag som är etablerade i Schweiz.

55 C avser i verkligheten samma företag som B i det tredje fall som beskrivs i följande punkt.

56 1488611396 belgiska franc × 21 % = 312608393 belgiska franc.

57 Om artikel 70.1 ska tillämpas är satsen på 10 % den lägsta sats som skattemyndigheterna ska tillämpa.

58 C avser i verkligheten samma schweiziska företag som deltog i det andra exemplet.

59 I varubeskrivningen i de proformafakturor som Umicore upprättat återfinns namnet på företag C som ägare. När det gäller transporthandlingarna är de ursprungligen ställda till det schweiziska företaget C och innehåller i allmänhet en uppgift om att varorna ska skickas till Italien för det schweiziska företaget C:s räkning.

60 21 % av de fakturerade beloppen: (29595944 + 34744972 + 32355113 + 73803950 + 130531237) × 21 % = 63216555 belgiska franc.

61 Se avsnitt II.2

62 Tillämplig bolagsskatt när uppgörelsen ingicks.

63 Se artikel 218 i lagen om vinstskatt jämte artiklarna 157–168 i lagen om vinstskatt.

64 Sats tillämpad av de belgiska skattemyndigheterna för att beräkna dröjsmålsränta.

65 Det datum som fastställs i beslutet om betalning av mervärdesskatt på grundval av skattemyndighetens gängse praxis.

66 (3 × 12 månader) + 11 månader = 47 månader × 0,8 % = 37,6 %