lagen.
EU-domstolen

Förslag till avgörande av generaladvokat Marco Darmon föredraget den 5 juli 1994

CELEX
61993CC0278
Typ
EU-domstolen

Källa

1 Originalspråk: franska.

2 C-360/90, Rec. s. I-3589.

3 Direktiv om tillnärmningcn av medlemsstaternas lagar om tillämpningen av principen om lika lön för män och kvinnor (EGT nr L 45, s. 19).

4 I mål C-457/93, Kuratorium für Dialyse och Nierentransplantation mot Lewark, REG s. I-243, avser den fråga som ställts av Bundcsarbcitsgcricht samma område.

5 BGBl, I, s. 693, i lydelsen av den 16 januari 1991, BGBl, I, s. 47.

6 BGBl, I, s. 13, i lydelsen av den 23 december 1988, BGBl, I, s. 1 och 902.

7 Målet Bötel avsåg dessa bestämmelser.

8 Punkt 20.

9 Punkt 26.

10 Beslutet om hänskjutande, punkt 1 i skälen.

11 Ibidem s. 4.

12 Ibidem s. 6.

13 Punkt 4— 7.

14 Punkt 11.

15 Punkt 12. Se även dom av den 9 februari 1982, Garland mot British Rail Engineering (12/81, Rec. s. 359, punkt 5), och dom av den 17 maj 1990, Barber (C-262/88, Rec. s. I-1889, punkt 12). Domstolens rättspraxis är fast såvitt avser definitionen av begreppet lön. Förmåner som utbetalas efter anställningsförhållandets upphörande kan betecknas som lön i den mening som avses i artikel 119. Se dom av den 17 februari 1993, kommissionen mot Belgien (C-173/91, Rec. s. I-673, punkt 13).

16 Punkt 14.

17 Ibidem

18 Punkt 15.

19 Se punkt 11 i domen i målet Bötel.

20 37 § tredje stycket i BetrVG.

21 46 § andra stycket i BPersVG.

22 Hänvisning till rättspraxis på s. 4 i beslutet om hänskjutande.

23 Den tyska regeringens yttrande, punkt 7. Se i detta hänseende även Schiefer, B.: Gegenstand der im Falle der Schulungsteilnahme gezahlten Vergütung ist also nicht die Schulungsteilnahme, sondern die versäumte Arbeitsleistung ..., in Die Rechtsprechung des EuGH zur Vergütung teilzeitbeschäftigter Bctriebsratsmitglieder bei ganztägiger Schulungsteilnahme, DB, 1993, s. 1822, 1823.

24 Beslutet om hänskjutande, II, 1.

25 Se § 46 andra stycket andra meningen i BPersVG och ovan punkterna 30 och framför allt 32.

26 Punkt 23.

27 Dom av den 13 juli 1989, Rinncr-Kühn (171/88, Ree. s. 2743, punkt 7).

28 Punkt 6.

29 Med förbehåll för tillämpningen av § 46 andra stycket andra meningen i BPersVG.

30 Den tyska regeringens skriftliga svar på domstolens frågor av den 13 april 1994, s. 1.

31 § 46 andra stycket andra meningen i BPersVG.

32 Punkt 17.

33 Se mitt förslag till avgörande i målet Bötel, punkt 18.

34 Punkt 26.

35 Se mitt förslag till avgörande i målet Bötel, punkt 19. Se slutligen dom av den 24 februari 1994, Roks m. fl. (C-343/92, Rec. I-574, punkterna 31 och följande).

36 Punkt 36.

37 S. 20.

38 DB, 1991, s. 50.

39 Fri översättning: Det handlar också om att försaka fritid utöver individuell arbetstid när deltidsanställda ledamöter av företagsnämnden deltar i utbildning.

40 I detta sammanhang är den nationella domstolens upplysning inte helt utan intresse: Det finns ingen deltidsanställd man som är medlem av en personalkommitté inom förvaltningen i Bremen (beslutet om hänskjutande, I, 1, tredje stycket).

41 Se i detta avseende mitt förslag till avgörande i målet Bötel, punkt 24.

42 Punkt 25.

43 Se den i not 26 nämnda domen i målet Rinner-Kühn, punkt 14. Se även dom av den 19 november 1992, Molenbroek (C-226/91, Rec. s. I-5943, punkt 13), och den i not 34 nämnda domen i målet Roks m. fl., punkt 34.

44 Se beslutet om hänskjutande, s. 12 i den franska översättningen.

45 Se punkt 36 i den i not 34 nämnda domen i målet Roks m. fl.; min kursivering.

46 Vad gäller följderna av en strikt tillämpning av principen om jämlikhet mellan män och kvinnor, uttryckt i termer av totala lönekostnader, framgår av beslutet om hänskjutande att det inom förvaltningen i Bremen handlar om mindre än 30 personer i en total arbetsstyrka om mer än 14000 anställda, det vill säga en andel som knappt överstiger 0,2 procent av denna arbetsstyrka.