Förslag till avgörande av generaladvokat Giuseppe Tesauro föredraget den 19 januari 1995

1 Originalspråk: italienska.

2 Adjektivet icke-mousserande används här för att beskriva viner, och mera allmänt alkoholhaltiga drycker, som inte är mousserande.

3 För fullständighetens skull finns det skäl att erinra om att de tre ifrågavarande länderna den 29 maj 1972_ ingick en ny Benelux-konvention om införande av enhetliga punktskatter, som ännu inte har trätt i kraft och således villkorar även ikraftträdandet av Konventionen om införande av enhediga punktskatter inom Benelux-ländernas territorium av den 10 juni 1970.

4 Stb., nr 240, 1963.

5 Stb., nr 561, 1991.

6 Stb., nr 711, 1992.

7 Direktiv av den 19 oktober 1992 om harmonisering av strukturerna för punktskatter pa alkohol och alkoholdrycker (EGT nr L 316, s. 21).

8 Direktiv av den 19 oktober 1992 om tillnärmning av punktskattesatser pa alkohol och alkoholdrycker (EGT nr L 316, s. 29).

9 Se bland annat dom av den 11 juli 1989, kommissionen mot Italien (323/87, Rec. s. 2275, punkt 7).

10 Dom av den 4 mars 1986, kommissionen mot Danmark (106/84, Rec. s. 833).

11 Se slutligen dom av den 10 november 1992, Exportur (C-3/91, Rec. s. I-5529, punkt 8).

12 Dom av den 16 maj 1984, Pakvries BV (105/83, Rec. s. 2101, punkt 11).

13 I själva verket — och såsom tidigare har antytts — har konventionen om införande av enhetliga punktskatter inom Benelux-ländernas territorium av den 10 juni 1970 ännu inte trätt i kraft.

14 Se till exempel dom av den 27 februari 1980, 169/78, kommissionen mot Italien (Rec. 1980, s. 385, punkt 5).

15 Ovannämnda dom av den 4 mars 1986, kommissionen mot Danmark, punkt 12.

16 Ovannämnda dom kommissionen mot Danmark, punkt 12.

17 Ovannämnda dom kommissionen mot Danmark, punkt 14.

18 Ovannämnda dom kommissionen mot Danmark, punkt 15.

19 Ovannämnda dom kommissionen mot Danmark, punkt 15.

20 Se till exempel dom av den 27 februari 1980, 168/78, kommissionen mot Frankrike (Rec. s. 347, punkt 6), och dom av den 9 juli 1987, 356/85, kommissionen mot Belgien (Rec. s. 3299, punkt 7).

21 Ovannämnda dom av den 9 juli 1987, punkt 15.

22 Se dom av den 27 mars 1980, 61/79, Denkavit italiana (Rec. s. 1205, punkt 16), och dom av den 27 mars 1980, förenade målen 66/79, 127/79 och 128/79, Salumi (Rec. s. 1237, punkt 9).

23 Se de domar som nämns i föregående fotnot, punkt 17 respektive punkt 10.

24 Se dom av den 16 juli 1992, C-163/90, Legros ni. fl. (Rec. s. I-4625, punkt 30—35), dom av den 31 mars 1992, C-200/90, Dansk Denkavit och Poulsen Trading (Rec. s. I-2217), dom av den 17 maj 1990, C-262/S8, Darber (Rec. s. I-1889, punkt 40—45), dom av den 2 februari 1988, 24/86, Blaizot (Rec. s. 379, punkt 25—35), dom av den 8 april 1976, 43/75, Defrenne (Rec. s. 455, punkt 69—75).

25 Det är följaktligen inte möjligt att dela det principiella pästående enligt vilket det ankommer på domstolen —när den gör bruk av möjligheten att begränsa en doms verkan i tiden — att bestämma om ett undantag frän denna begränsning kan föreskrivas till förmän för den part i målet vid den nationella domstolen som har väckt talan vid den nationella domstolen ... eller om tvärtom även en invändning avseende ogiltigheten hos en reglering —till och med avseende denna part — med endast en verkan i framtiden utgör ett lämpligt medel (dom av den 26 april 1994, C-228/92, Roquette, Rec. s. I-1445, punkt 25). Det bör framhållas att det inte endast kan vara fraga om ett lämpligt medel när det säkerställer för den enskilde förutom möjligheten att, beroende pä fallet, yrka på fastställelse av en gemenskapsrättslig bestämmelses ogiltighet eller en nationell bestämmelses otillämplighet, utan även —och framför —när medlet i fråga är sådant att det säkerställer ett effektivt skydd för de rättigheter som denne har tilldelats. I annat fall finns det risk för att rättsskydd vägras, vilket skulle ha till följd att systemet skulle förlora sin trovärdighet, i synnerhet beträffande respekten för ett rättssamhälles grundläggande principer. I detta avseende —såsom papekats —har et inte rått någon brist på tydliga budskap i nationella domar (se till exempel Fragd-domen som den italienska Corte costituzionale meddelade den 21 april 1989, nr 232, Il Foro italiano, 1990, Ī, col. 1855, angående detta se Gaja: New Developments in a continuing story: the relationship between EEC Law and the Italian Law, CMLRev., sidorna 83 och följande).

26 Till detta kommer att kommissionen den 17 oktober 1990 hade inlett ett fördragsbrottsförfarande mot Nederländerna avseende just det förhållandet att lagstiftningen i fråga inte var förenlig med artikel 95 i fördraget. Detta förfarande avslutades i och med att Nederländerna avbröt överträdelsen genom en ny lagstiftning på området, vilken trädde i kraft den 1 januari 1993.

27 Se, till exempel, ovannämnda dom av den 31 mars 1992, Dansk Denkavit och Poulsen Trading, punkt 20— 23, avseende en skatt vars ekonomiska betydelse var allt annat än oväsentlig.

28 Dom av den 27 februari 1980, mål 68/79, Just (Rec. s. 501, punkt 27). Se vidare bland annat dom av den 9 november 1983,199/82, San Giorgio (Rec. s. 3595), och dom av den 29 juni 1988, 240/87, Deville (Rec. s. 3513).