Förslag till avgörande av generaladvokat Giuseppe Tesauro föredraget den 28 november 1995

1 Originalspråk: italienska.

2 EGT nr L 297, s. 1.

3 Med avseende på den sistnämnda aspekten anknyter således föreliggande fall till dom i målen Brasserie du Pêcheur och Factortame (förenade målen C-46/93 och C-48/93), liksom till dom i målet Dillenkofer m. fl. (förenade målen C-178/94, C-179/94, C-188/94 och C-190/94) i vilket förslag till yttrande föredras idag.

4 Se särskilt artiklarna 3 och 10.

5 Dom av den 10 april 1984, Von Colson (14/83, Rec. s. 1891, punkt 15).

6 Dom av den 30 maj 1991, kommissionen mot Tyskland (mål C-59/89, Rec. s. I-2607, punkt 24).

7 Se exempelvis dom av den 9 april 1987, kommissionen mot Italien (365/87, Rec. s. 1733).

8 Se artikel 7.2 i de nationella genomförandebcstämmelserna.

9 Rådets direktiv 92/13/EEG av den 25 februari 1992 om samordning av lagar och andra författningar om gemenskapsregler om upphandlingsförfaranden tillämpade av företag och verk inom vatten-, energi-, transport-och telekommunikationssektorerna (EGT L 76, s. 14).

10 Min kursivering.

11 Den brittiska regeringen är av motsatt uppfattning. Av de synpunkter som den franska regeringen lämnat, och som inte har ifrågasatts, framgår för övrigt att marknadsandelarna inom sektorn för fasta förbindelser är fördelade på följande sätt: 90 procent innehas av sökanden, 7 procent av Mercury och 3 procent av övriga operatörer.

12 Sökanden är nämligen, som påpekas i beslutet om hänskjutandc, skyldig att medge samtrafik till alla de som ansöker därom på sina nät. Dessutom är sökanden skyldig att tillhandahålla allmänna tjänster, det vill säga teletjänster i hela Förenade kungariket, även om inte efterfrågan är tillräcklig för att täcka kostnaderna. Slutligen är sökanden den enda licenstagare som har att respektera price cap enligt vilken de tariffer sökanden sätter inte kan ändras annat än i de fall och inom de ramar som fastställts i lag.

13 Förenade målen C-46/93 och C-48/93.

14 Förenade målen C-178/94, C-179/94, C-188/94, C-189/94 och C-190/94.

15 Dom av den 19 november 1991, Francovich (förenade målen C-6/90 och C-9/90, Rec. s. I-5357).

16 Till skillnad från fallet i det ovannämnda målet C-48/93 (Factortame III), där åsidosättandet av gemenskapsrätten berodde på lagstiftaren, utgörs i föreliggande fall genomförandebestämmelserna av en rättsakt från den verkställande makten. De synnerligen strikta villkor som fastslagits i engelsk praxis i fråga om skadeståndsskyldighct för förmögenhetsskada för lagstiftningsvcrksamhct gör det emellertid även į det fallet synnerligen svårt att medge rätt till ersättning åt enskilda som lidit skada till följd av ett åsidosättande av gemenskapsrätten. För en grundläggande översikt i fråga om nationell rättspraxis i fråga om statens ansvar för den offentliga förvaltningens normgivningsverksamhet, särskilt i de olika fall då ersättning medges i det engelska systemet, se punkt 7 i mitt förslag till yttrande i det ovannämnda fallet.

17 Sökanden har även hos den nationella domstolen ansökt om ett beslut om interimistiska åtgärder i syfte att skjuta upp verkställigheten av de omtvistade bestämmelserna. Ansökan har dock avslagits.

18 Se i det avseendet punkterna 23 och 24 i förslaget till avgörande i de förenade målen C-46/93 (Brasserie du Pêcheur) och C-48/93 (Factortame III).

19 Vad beträffar de särskilda förhållandena i fallet Francovich, liksom grunden för och räckvidden av principen om den försumliga medlemsstatens ansvar och ersättningsskyldighet som följer av den domen, hänvisar jag till förslaget till avgörande i de förenade målen C-46/93 (Brasserie du Pêcheur) och C-48/93 (Factortame), särskilt punkt 15— 22.

20 Se särskilt punkterna 33, 35 och 37 i domen i fråga.

21 Detta är, bland annat, innebörden i domen av den 12 juli 1990, Foster (C-188/89, Rec. s. I-3313, punkt 22), i vilken domstolen fastslagit att artikel 5.1 i direktiv 76/207/EEG, en bestämmelse med direkt effekt, kan åberopas för att erhålla ersättning för skada av ett organ som bar till uppgift att tillhandahålla en offentlig tjänst.

22 De tre förutsättningarna i fråga, som domstolen fastslagit i målet Francovich (punkt 40), är likväl ordagrant citerade såsom de upprepats och sammanfattats av domstolen i mål av den 14 juli 1994, Faccini Dori (C-91/92, Rec. s. 3325, punkt 27). Se dessutom dom av den 16 december 1993, Wagner Miret (C-334/92, Rec. s. I-6911, punkterna 22 och 23). I det sistnämnda fallet orsakades tvisten, även om det rörde sig om ett direktiv — samma som i Francovich — som redan hade införlivats i den nationella rättsordningen, av att hänsyn inte hade tagits till en viss kategori arbetstagare i de anknytande nationella bestämmelserna, varför direktivet i förhållande till dessa framstod som icke genomfört.

23 Den ovannämnda domen i målet Francovich, punkt 41.

24 Rättspraxis i frågan, eller rättare sagt, de kriterier som har utarbetats av domstolen, behandlas i för föreliggande fall relevanta delar, i punkt 61— 69 i förslaget till avgörande i de förenade målen C-46/93 (Brasserie du Pêcheur) och C-48/93 (Factortame III).

25 Se särskilt punkt 74— 84 i förslagen till avgörande.

26 Se i det avseendet punkt 85— 90 i samma förslag till avgörande.

27 Se särskilt punkt 55— 60 i förslaget till avgörande i de förenade målen C-46/93 (Brasserie du Pêcheur) och C-48/93 (Factortame III), liksom punkt 28 i förslaget till avgörande i de förenade målen C-178/94, C-179/94, C-188/94, C-189/94 och C-190/94 (Dillenkofer m. fl.).

28 Se särskilt punkt 84 i de förslagen till avgörande.

29 Se i det avseendet punkt 81 i förslag till avgörande i de förenade mälen C-46/93 (Brasserie du Pêcheur) och C-48/93 (Factortame III), liksom förslaget till avgörande i de förenade mälen C-178/94, C-179/94, C-188/94, C-189/94 och C-190/94 (Dillenkofer m. fl.), mål som överensstämmer med domen i målet Francovich i detta avseende.