Förslag till avgörande av generaladvokat Nial Fennelly föredraget den 20 mars 1997

1 Originalspråk: engelska.

2 Rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter — Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (nedan kallat sjätte direktivet) (EGT L 145, s. 1).

3 Belgisch Staatsblad, 31 december 1992.

4 Administratie van de B. T. W., Registratie en Domeinen, nedan kallad mcrvärdcsskattcmyndighctcn.

5 Belgisch Staatsblad (vierde uitgave), 30 december 1992. Den franska språkversionen ändrades senare och finns nu i den version som införts genom artikel 6 i kunglig förordning av den 14 april 1993 (Moniteur Belge, 30 april 1992). Den nya lydelsen av kunglig förordning nr 4 trädde i kraft den 1 januari 1993 i enlighet med artikel 13 i kunglig förordning av den 30 december 1992.

6 Belgisch Staatsblad, 31 december 1969.

7 Artikel 1413 i lagen om rättegång förefaller gälla bevisbördan för att fastställa det brådskande med interimistiska åtgärder när de begärs.

8 Fotnot utan intresse för den svenska versionen av detta förslag till avgörande.

9 Enligt artikel 59 i lagen présumeras protokollen vara tillförlitliga till dess att motsatsen är bevisad.

10 Den motsvarande termen i den franska lydelsen av förordningen är juge des saisies. Av praktiska skäl och med beaktande av att rättcgångsspriket är nederländska kommer det nederländska uttrycket alt användas nedan. Pluralformcn, beslagrechters, kommer, där det är nödvändigt, att användas [den bestämda formen, beslagrechtern, kommer att användas där sä är lämpligt].

11 Ett ytterligare protokoll avseende kärandens deklaration för det andra kvartalet, innehållande ytterligare upptäckter, upprättades den 26 oktober 1993.

12 Den belgiska statens skriftliga synpunkter hänvisar även till ett annat (första) beslut om kvarstad enligt artikel 8.3 fjärde stycket av den 15 juni 1994, som käranden underrättades om per rekommenderat brev den 16 juni 1994, och som rörde en summa av 118984 BFR avseende ett belopp som käranden hade till godo inncstående på ett särskilt konto för perioden den 31 januari till den 30 april 1992.

13 Käranden anger att ett brottmålsförfarande till en början inleddes mot Sanders chefer. Åklagarmyndigheten har dock senare beslutat om åtalsunderlåtelse, vilket beviljades genom domstolsbeslut av den 10 december 1991. Det var Forst då som målet om kvarstad anhängiggjordes.

14 Käranden har i sitt skriftliga yttrande påpekat att mcrvärdcsskattcmyndighclcn den 7 mars 1996 även innehöll ett belopp uppgående till 121106 BFR (enligt uppgift med stöd av artikel 8 1.3 fjärde stycket i kunglig förordning nr 4), vilket var summan av det överskjutande belopp som käranden hade innestående i december 1995, avseende samma påstådda skuld som är föremål för prövning i sak i målet Sanders.

15 Dessa beslut antogs med stöd av artiklarna 61 respektive 43 i rättegångsreglerna.

16 Den belgiska staten är faktiskt formellt sett svaranden i alla målen om förhandsavgörande. Av praktiska skäl kommer jag dock nedan att hänvisa till svaranden som Belgien.

17 Grekland och Sverige inkom med skriftliga yttranden i målen Schepens, BRD Decan och Sanders, medan Italien som inledningsvis hade inkommit med ett skriftligt yttrande i målet Garage Molenheide också inkom med skriftliga synpunkter i målen Schepens och BRD Decan.

18 Domen från High Court of England and Wales i målet Regina mot Customs and Excise Commissioners, ex parte Strangewood Ltd [1987] STC 502 citerades till stöd för påståendet att mcrvärdcsskattcmyndighctcrna skall utföra denna prövning inom en rimlig tidsfrist.

19 Hänvisning görs till de nederländska (regeling), tyska (Einzelheiten), franska (modalités), italienska (modalità) och spanska (modalidades) texterna. Den engelska versionen använder samma ord, conditions, i både artikel 18.3 och 18.4, medan flera av de andra språkversionerna använder olika ord i dessa bestämmelser.

20 Hänvisning görs, bland många andra, till domarna avseende mervärdesskatt i mål C-276/91, Kommissionen mot Frankrike (Ree. 1993, s. I-4413) och C-10/92, Balocchi (Rec. 1993, s. I-5105).

21 I målet Molenheide hävdade Belgien att del var delta utrymme för handlingsfrihet som hindrar artikel 18.4 från att ha direkt effekt. I sina yttranden i de tre senare målen om förhandsavgörande vidhölls inte delta påstående (åtminstone inte uttryckligen).

22 Exempelvis sker utredningen och fattas det slutliga beslutet om kvarstad inte av den skattskyldiga personens lokala mervärdesskattckontor utan av specialiserade utomstående tjänstemän vid mcrvärdcsskattcmyndighctcn.

23 Fastän femte stycket inte använder ordet skatteundandragande gjorde Belgiens ombud vid det andra sammanträdet gällande att kvarstadsbeslut grundade på femte stycket i praktiken var begränsade till skatteundandragande. De berör misstanke om oriktiga uppgifter som leder till en möjlig skatteskuld, vars omfattning inte med lätthet och snabbt kan fastställas. Detta, menade ombudet, skulle inte vara fallet med möjliga skulder som grundas på bristande noggrannhet eller räknefel i tidigare skattedeklarationer, vars nivå skulle kunna beräknas relativt enkelt.

24 Den hänvisar i synnerhet till artikel 22.8 och även till artikel 13A.1, 13B.1, 14.1 och artikel 15.

25 Kommissionen har i synnerhet hänvisat till dom av den 10 april 1984 i mål 324/82, kommissionen mot Belgien (Rec. 1984, s. 1861), och av den 7 april 1987 i mål 196/85, kommissionen mot Frankrike (Rec. 1987, s. 1597).

26 Hänvisning görs även till rättspraxisen avseende proportionaliteten av sanktioner vid överträdelse av bestämmelser om mervärdesskatt: dom av den 25 februari 1988 i mål 299/86, Drexl (Rec. 1988, s. 1213) och målet Kommissionen mot Frankrike (nämnt ovan i fotnot 19). Vid det andra muntliga sammanträdet hämtades stöd även från den nyligen avkunnade domen i mål C-29/95, Pastoors och Trans-Cap (REG 1997, s. I-285).

27 Trots att artikel 76.1 andra och tredje stycket i lagen förefaller genomföra den rättighet som ges i artikel 18.4 i sjätte direktivet i Belgien begränsas räckvidden av de bestämmelserna genom artikel 76.1 tredje stycket i lagen och kunglig förordning nr 4.

28 Se exempelvis dom av den 5 april 1979 i mål 148/78, (Rec. 1979, s. 1629) och, senare, av den 14 juli 1994 i mål C-91/92, Faccini Dori (Rec. 1994, s. I-3325).

29 Se exempelvis dom av den 19 januari 1982 i mål 8/81, Becker (Rec. 1982, s. 53) och av den 6 juli 1995 i mål C-62/93, BP Soupergaz (REG 1995, s. I-1883).

30 Dom i målet BP Soupergaz, nämnt ovan i fotnot 28, punkt 35.

31 Domen i målet BP Soupergaz, nämnt ovan i fotnot 28, punkt 35.

32 Se artikel 17.1 i sjätte direktivet.

33 Se generaladvokat Mancinis förslag till avgörande i mil 71/85 under dom av den 4 december 1986 i mål 71/85, Federatie Nederlandse Vakbeweging (Rec. 1986, s. 3855), punkt 3.

34 I målet Nederländerna mot Federatie Nederlandse Vakbeweging ombads domstolen att besvara frågan huruvida artikel 4.1 i rådets direktiv 79/7/EEG av den 9 december 1978 om successivt genomförande av principen om lika behandling av kvinnor och män i fråga om social trygghet (EGT L 6, 1978, s. 24) hade direkt effekt. Tvivel förelåg angående direktivets ieke-diskrimineringsprincip eftersom det fanns (åtminstone) fyra olika sätt på vilka Nederländerna ensamt hade kunnat genomföra den. Domstolen avvisade dock uppfattningen att sådana alternativ skulle avleda från ovillkorlighctcn av skyldigheten som ålades genom den aktuella bestämmelsen.

35 Uttrycket som användes av domstolen för att beskriva Irlands invändning mot den direkta effekten av direktiv 79/7 i dom av den 24 mars 1987 i mål 286/85, McDermott och Cotter (Rec. 1987, s. 1453), punkt 15.

36 Dom av den 19 november 1991 i förenade målen C-6/90 och C-9/90, Francovich m. fl. (Rec. 1991, s. I-5357), punkt 17. I domen i målet BP Soupergaz, nämnt ovan i fotnot 28, uttalade domstolen att artikel 11 A.1 och B.1—2 och artikel 17.1— 17.2 i sjätte direktivet hade direkt effekt; [d]ct förhållandet att medlemsstaterna i artikel 11 B.2 till— crkänns rätten att såsom beskattningsunderlag införa det värde som definieras i förordning nr 803/68 medför ingen ändring härvidlag (generaladvokat Jacobs förslag till avgörande, punkt 48), eftersom medlemsstaterna inte åtnjuter något handlingsutrymme vid genomförande av dessa bestämmelser (punkt 35 i domen).

37 Se exempelvis dom av den 14 februari 1985 i mål 268/83, Rompcl man (Ree. 1985, s. 655), punkt 16, och dom av den 21 september 1988 i mål 50/87, Kommissionen mot Frankrike (Rec. 1988, s. 4797), punkt 15.

38 Dom av den 5 maj 1982 i mål 15/81, Schul (Rec. 1982, s. 1409), punkt 10.

39 Den beskrivs som en grundläggande del i systemet i domen i målet Rompclman, nämnt i fotnot 36, punkt 16.

40 Se dom av den 11 juli 1991 i mål C-97/90 Lennartz (Ree. 1991, s. I-3795), punkt 27.

41 Sc domen i målet Lcnnartz, nämnt ovan i fotnot 39, punkt 29.

42 Dom av den 14 juli 1988 i förenade målen 123/87 och 330/87 (Ree. 1988, s. 4517).

43 Domen i målet Jeunchomme och EGI, nämnd i föregående fotnot, punkt 16. Generaladvokat Sir Gordon Slynr erkände uttryckligen att sjätte mervärdcsskattcdircktivcl var inte en total harmonisering av alla de regler som sammanhängde med administrationen av mcrvärdcsskattcsystc-met och att rådet överlämnade åt medlemsstaterna att kräva att andra uppgifter angavs i fakturan som var nödvändiga för administrationen av systemet, så länge bestämmelserna fullföljde syftet med direktivet, inte skapade undantag i gemenskapssystemet och inte begränsade dess räckvidd (förslag till avgörande under samma dom, Ree. 1988 s. 4517, s. 4533.

44 Dom av den 5 december 1996 i mål C-85/95 (REG 1996 s. I-6257).

45 Domen i målet Rcisdorf, nämnt ¡ föregående fotnot punkt 24.

46 Domen i målet Rcisdorf, nämnt i fotnot 43, punkt 26.

47 Nämnt ovan i fotnot 36.

48 Samma dom, punkt 16.

49 Nämnt i fotnot 24.

50 Samma dom punkt 29. Det skall noteras att åtgärderna som var i fråga i det målet existerade den 1 januari 1977 och således föll inom ramen för övergångsbestämmelserna i artikel 27.5. Det finns dock ingen anledning att anta att domstolen skulle ha antagit ett annat synsätt om artikel 27.5 inte hade varit tillämplig. Se i detta avseende mitt förslag till avgörande av den 27 februari 1997 i mål C-63/96, Skripalle (REG 1997, s. I-2849) och i synnerhet punkt 25—28 däri.

51 Nämnt i fotnot 19.

52 Dom av den 15 oktober 1987 i mål 222/86 Heylens m. fl. (Rec. 1987, s. 4097), punkterna 14 och 15.

53 Se generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande under domarna i mål C-70/94, Werner (REG 1995, s. I-3189 och mål C-83/94, Leifer m. fl. (REG 1995, s. I-3237), punkt 65.

54 Nämnt i fotnot 24, punkt 29.

55 Dom av den 14 december 1995 i mål C-312/93, Pctcrbrocck (REG 1995, s. I-4599), punkt 12.

56 Ibidem.

57 Ibidem.

58 Dom i mål C-213/89 (Rcc. 1990, s. I-2433), punkt 21.