Förslag till avgörande av generaladvokat
1. Supremo Tribunal Administrativo har i en begäran om förhandsavgörande, enligt artikel 177 tredje stycket i EG-fördraget, hänskjutit ett antal tolkningsfrågor till domstolen som den anser vara nödvändiga för att avgöra det mål som är anhängigt vid Supremo Tribunal Administrativo och som rör tulltaxeklassificering av en ost.
I — Tillämpliga bestämmelser
2. Rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 innehåller bestämmelser om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan. Del 2 i bilaga I till denna förordning, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EEG) nr 3174/88 av den 21 september 1988, innehåller tulltaxan. I avdelning I, kapitel 4, som bland annat avser mejeriprodukter, föreskrivs följande [vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå]:
3. Kommissionen har offentliggjort ett antal förklarande anmärkningar för att göra tilllämpningen av Kombinerade nomenklaturen för klassificering av varor enhetlig. I 1989 års version anges, vad beträffar undernummer 04062010, att det omfattar riven eller pulveriserad ost av alla slag, och, vad beträffar undernummer 04062090, att det omfattar riven ost som i allmänhet används som smaktillsats. De erhålls från hårdost (bland annat Grana, Parmigiano Reggiano, Emmentaler, Reggianito, Sbrinz, Asiago, Pecorino, etc.) som efter att den har rivits delvis har torkats för att säkerställa längsta möjliga hållbarhet. [Vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå.]
4. Är 1990 offentliggjorde kommissionen nya förklarande anmärkningar avseende de ovan nämnda tulltaxenumren. I anmärkningarna anges följande:
5. Vidare antog kommissionen förordning (EEG) nr 316/91 av den 7 februari 1991 om klassificering av vissa varor i Kombinerade nomenklaturen. Bilagan till denna förordning har följande lydelse:
6. Bilaga I till förordning nr 2658/87, i dess lydelse enligt förordning nr 3174/88, innehåller i del 1 avsnitt I A de allmänna bestämmelserna för tolkning av Kombinerade nomenklaturen. Bestämmelserna har följande lydelse:
7. Av dessa regler, tolkade i förening med de andra tolkningsreglerna, följer att undernummer 040620 omfattar [r]iven eller pulveriserad ost av alla slag. Den erhålls vanligtvis från hårdost. Detta är fallet för den ost som nämns upplysningsvis i Kombinerade nomenklaturen (till exempel Parmigiano Reggiano, Emmentaler, etc.) och som i allmänhet används som smaktillsats. Av dessa regler följer dessutom att undernummer 04069011 omfattar annan ost, det vill säga annan ost än den som nämns i de fyra underavdelningarna till tulltaxenummer 0406 (Ost och ostmassa) och som är avsedd [f]ör bearbetning. Med bearbetning, som är en juridisk term i vid mening, avses framställning (produktion) av en ny produkt efter bearbetning eller utveckling av råvaran.
II — Bakgrunden
8. Bolaget Fábrica de Queijo ERU Portuguesa L.da (nedan kallat ERU) importerade till Portugal, genom importdeklaration nr 14595 från tullkontoret i Lissabon (Delegação Aduaneira de Xabregas de l'Alfândega de Lisboa) av den 20 mars 1989, 1110 kartonger som innehöll ost från Nederländerna, vilka var förpackade i plastsäckar, som var och en vägde cirka 15 kg.
9. Den förpackade osten bestod vid importtillfället av en kompakt deg eller massa. Efter att osten hade packats upp och utsatts för den omgivande luften upplöstes den emellertid i ojämna korn.
10. I fakturan från exportören klassificerades osten som riven ost (grated cheese). ERU bedömde att varan omfattades av undernummer 04062090, Riven eller pulveriserad ost av alla slag, med undantag för Glarus örtost.
11. Den första kontrollanten och tillsynskontrollanten, Kommittén för tillsynskontrollanterna samt Tribunal Técnico Aduaneiro de Primeira Instância klassificerade den importerade osten enligt undernummer 04069011 såsom annan ost för bearbetning.
12. ERU angrep domen från Tribunal Técnico Aduaneiro de Primeira Instância vid Tribunal Técnico Aduaneiro de Segunda Instância. Den senare domstolen fastställde genom dom den tulltaxeklassificering som hade beslutats av den första instansen.
13. Den ansåg att varan i fråga, som i fakturan beskrevs som riven ost (grated cheese), i själva verket var en deg av ost som bestod av kompakta klumpar i oregelbunden form, som vägde 15 kg och var förpackad i plastsäckar. Eftersom undernummer 040620 avser [r]iven eller pulveriserad ost av alla slag, det vill säga ost som har reducerats till små bitar eller mycket små korn, är all ost som förekommer i en annan form (till exempel i form av stycken) — e contrario — uteslutna från detta undernummer, i överensstämmelse med de allmänna reglerna 1—6 för tolkningen av Kombinerade nomenklaturen.
14. Tribunal Tecnico Aduaneiro de Segunda Instância har dessutom bedömt att en liknande beskrivning återges i den förklarande anmärkningen till Kombinerade nomenklaturen som avser undernumren 04062010 och 04062090, enligt senare lydelse, det vill säga från år 1990.
15. Den ansåg, på grundval av föregående överväganden, att osten i fråga inte uppfyllde dessa krav, eftersom den hade formen av ett kompakt stycke, det vill säga i en form som inte gör det möjligt att sälja den direkt till konsumenter. Den har dessutom en hög fukthalt och, efter att ha packats upp och utsatts för den omgivande luften, upplöses den i ojämna korn. Den ovan nämnda domstolen ansåg även att denna ost hade de kännetecken som en produkt har som är ofullbordad eller som genomgår behandling och som skall klassificeras enligt undernummer 0406 90 11.
16. Sökanden överklagade denna dom från Tribunal Técnico Aduaneiro de Segunda Instância till Tribunal Tributario de Segunda Instância. Sökanden överklagade domen från Tribunal Tributario de Segunda Instância till Supremo Tribunal Administrativo.
III — Tolkningsfrågorna
17. Eftersom Supremo Tribunal Administrativo har ställt sig frågande till innebörden av vissa gemenskapsbestämmelser som, enligt denna domstol, är avgörande för tvisten, har den genom beslut av den 25 januari 1995 hänskjutit följande tolkningsfrågor till EG-domstolen:
IV — Svaren på tolkningsfrågorna
18. Jag anser att det, av systematiska skäl, är lämpligt att behandla de ställda frågorna i tre delar, i följande ordning. Först kommer jag att behandla den andra frågan, därefter den tredje frågan och, slutligen, den första och den fjärde frågan tillsammans.
A — Den andra tolkningsfrågan
19. Den nationella domstolen begär genom den andra frågan att domstolen skall ange om en förordning från kommissionen, i detta fall förordning nr 316/91, såsom tolkningsförordning kan tillämpas med retroaktiv verkan, det vill säga även på de situationer som har uppkommit före offentliggörandet av förordningen.
20. ERU har åberopat artikel 9 e i förordning nr 2658/87, enligt vilken kommissionen skall vidta [ä]ndringar av den kombinerade nomenklaturen för att anpassa denna i enlighet med teknologisk eller kommersiell utveckling eller för harmonisering eller förtydligande av texter, samt artikel 10.2 i samma förordning, enligt vilken kommissionen skall besluta med omedelbar verkan, och anser att ovannämnda artikel 10 utgör en tilllämpning av principen om att reglerna för tolkning skall ingå i de tolkade reglerna, och den drar av detta slutsatsen att tolkningsreglerna i Kombinerade nomenklaturen är omedelbart tillämpliga, även i förhållande till de mål som pågår då tolkningsreglerna träder i kraft.
21. Den portugisiska regeringen har i sina skriftliga synpunkter understrukit att förordning nr 316/91 medför ändringar i Kombinerade nomenklaturen för att anpassa denna till den teknologiska utvecklingen. En text genom vilken det görs anpassningar till teknologisk utveckling kan, per definition, emellertid inte utgöra en text för tolkning. Den skall anses som en ny text, som avser situationer som inte avsågs i den föregående texten. Om gemenskapslagstiftaren hade önskat att de nya bestämmelserna skulle reglera de situationer som har uppkommit tidigare, det vill säga vid den tidpunkt då utvecklingen ägde rum, skulle detta ha framgått klart av den nya texten.
22. Jag är i detta hänseende angelägen om att understryka att förordning nr 316/91 har karaktären av en förordning för tulltaxeklassificering. Enligt en fast rättspraxis från domstolen [har] en förordning, i vilken villkoren för klassificering enligt ett nummer eller undernummer i tulltaxan uppställs, en konstitutiv karaktär och kan inte ha retroaktiv verkan. Jag anser, mot bakgrund av denna rättspraxis, att ovannämnda förordning (nr 316/91) inte kan ha retroaktiv verkan.
23. För att säkerställa rättssäkerhet och underlätta kontroll är det tvärtom nödvändigt att konkret undersöka enligt vilket nummer eller undernummer i tulltaxan som den importerade produkten kan klassificeras, på grundval av varornas objektiva kännetecken och egenskaper, såsom de definieras i tulltaxenumrets text i Gemensamma tulltaxan och i anmärkningarna till avdelningarna och kapitlen. Av detta skulle eventuellt den slutsatsen kunna dras att förordning nr 316/91 endast innehåller en bestämmelse som följer av de tidigare bestämmelserna, enligt vilka varorna i fråga — även om jag bortser från att denna förordning finns — under alla förhållanden borde klassificeras enligt undernummer 04062090. Denna fråga kommer att behandlas senare inom ramen för svaret på den första och den fjärde frågan.
24. Den andra frågan bör därför besvaras så, att villkoren för klassificering enligt ett nummer eller undernummer i tulltaxan fastställs i förordning nr 316/91, vilken har en konstitutiv karaktär. Förordningen kan följaktligen inte tillämpas med retroaktiv verkan. Detta innebär att de nationella myndigheterna inte förpliktas genom förordningen, då det av dem begärs att de, på grundval av varornas objektiva kännetecken, skall fastställa tulltaxeklassificeringen av de varor som hade importerats innan förordningen hade trätt i kraft.
B — Den tredje tolkningsfrågan
25. Den nationella domstolen begär genom den tredje frågan att EG-domstolen skall uttala om det för tulltaxeklassificeringen av de importerade varorna skall tas hänsyn till de förklarande anmärkningar till Kombinerade nomenklaturen som har tillkommit efter importtillfället.
26. De frågor som den nationella domstolen ställs inför beror på att det, med avseende på undernummer 04062090, finns olikheter mellan de förklarande anmärkningarna från år 1989 och de från år 1990.
27. Såsom domstolen redan har fastställt är det så, för tolkningen av Gemensamma tulltaxan, att anmärkningarna till kapitlen och de förklarande anmärkningarna från Tullsamarbetsrådet utgör viktiga hjälpmedel för att säkerställa en enhetlig tolkning av tulltaxan och det kan av denna anledning anses att de på ett avgörande sätt bidrar till tolkningen av taxan.
28. För att tolka numren och undernumren skall det följaktligen tas hänsyn till inte enbart lydelsen av och systemet i Gemensamma tulltaxan utan även till nämnda förklarande anmärkningar. Dessa anmärkningar har emellertid ingen bindande verkan, varför det, i förekommande fall, finns anledning att undersöka om deras innehåll är förenligt med själva bestämmelserna i Gemensamma tulltaxan och inte ändrar räckvidden av denna. Enligt domstolens rättspraxis kan de förklarande anmärkningarna från Tullsamarbetsrådet dessutom anses såsom viktiga hjälpmedel för tolkningen av Gemensamma tulltaxan i de fall där det inte finns några särskilda gemenskapsbestämmelser.
29. I detta fall var den importerade osten en holländsk ost av sorten Gouda, riven och förpackad enligt en särskild metod. Det framgår, såsom kommissionen har påpekat, att i den mån det av lydelsen av den förklarande anmärkningen från år 1989 följde att denna rivna ost, som vid importtillfället hade formen av en kompakt massa, inte inbegreps i de ostar som klassificerades enligt undernummer 04062090 i tulltaxan och av denna anledning omfattades av ett annat tulltaxenummer, trots att det av texten till undernumret i tulltaxan och kännetecknen för denna ost framgick att undernummer 04062090 var det relevanta undernumret, skulle detta innebära att räckvidden av bestämmelsen i Gemensamma tulltaxan ändrades genom den förklarande anmärkningen, vilket enligt domstolens rättspraxis inte är tillåtet.
30. Av varubeskrivningen framgår närmare bestämt att undernummer 04062090 avser riven eller pulveriserad ost av alla slag, med undantag för Glarus örtost. I den förklarande anmärkningen från år 1989 angavs, i fråga om undernummer 04062090, att det omfattar riven ost som i allmänhet används som smaktillsats. Dessa ostar erhålls vanligtvis från hårdost (bland annat Grana, Parmigiano Reggiano, Emmentaler, Reggianito, Sbrinz, Asiago, Pecorino, etc.) som efter att den har rivits delvis har torkats för att säkerställa längsta möjliga hållbarhet.
31. Jag anser, med hänsyn till det ovannämnda, att hänvisningen i den förklarande anmärkningen från år 1989 till riven ost som erhålls från hårdost, som anges upplysningsvis, varvid den rivna osten har förpackats enligt en särskild metod (efter att delvis ha torkats) och i allmänhet används som smaktillsats, inte utesluter liknande produkter som har erhållits från en annan sorts ost, som har förpackats enligt en annan metod och som är avsedda för andra ändamål (användning för andra ändamål inom livsmedelsindustrin). Det räcker med att de har kännetecknen för riven ost. Den förklarande anmärkningen från år 1989 skulle följaktligen innehålla en brist beträffande den importerade produkten i fråga, som man har velat avhjälpa genom den förklarande anmärkningen från år 1990, som är mer komplett.
32. Till den nationella domstolen bör därför det svaret ges att de nationella myndigheterna, vid tulltaxeklassificering av en importerad produkt, även kan ta hänsyn till de förklarande anmärkningar som har antagits efter de faktiska omständigheterna i ärendet. Det är tillräckligt att det av en bedömning av produktens objektiva kännetecken framgår att räckvidden av den bestämmelse i Gemensamma tulltaxan som är tillämplig därmed inte ändras.
C — Den första och den fjärde tolkningsfrågan
33. Den nationella domstolen begär genom den första och den fjärde tolkningsfrågan att domstolen skall ange i vilken mån Kombinerade nomenklaturen i Gemensamma tulltaxan skall tolkas så, att undernummer 04062090 omfattar en ost som har de kännetecken som anges i beslutet om hänskjutande eller, vid nekande svar, i vilken mån undernummer 04069011 omfattar osten i fråga.
34. Enligt ERU är torkning en teknisk metod för att konservera produkten och inte en nödvändig förutsättning för att den skall ha de kännetecken som en riven ost har. Varken undernummer 04062090 eller den förklarande anmärkningen från år 1989 utesluter en annan konserveringsmetod eller påbjuder att produkten, som har konserverats genom vacuumpackning, skall kunna användas för direkt konsumtion. ERU har även framhållit att det för att den importerade osten efter importtillfället skulle kunna användas inte bara som smaktillsats utan även för andra ändamål inte var nödvändigt att en senare bearbetning ägde rum. Det skulle räcka med att konserveringsmetodens verkan, som tidigare hade använts för ostens förpackning och export, hade neutraliserats.
35. Den portugisiska regeringen anser däremot att den importerade produkten vid tidpunkten för förtullningen inte hade de objektiva kännetecken som riven ost har, eftersom det var nödvändigt att tillämpa en särskild sönderdelningsmetod för att produkten skulle kunna erbjudas till slutkonsumenten. Den har således framhållit att denna produkt — även om det ansågs att den, i enlighet med förordning nr 316/91, hade klumpat ihop sig vid importtillfället — ändå inte hade de övriga kännetecken som en riven ost har, vilket innebär att den inte borde klassificeras enligt undernummer 04062090 utan enligt undernummer 0406 90 11.
36. Kommissionen har slutligen anfört att denna ost faktiskt var riven ost då den kom ut från maskinen, men att det på grund av dess höga fukthalt är normalt att den klumpar ihop sig efter att ha rivits. Kommissionen har dessutom förklarat att tendensen att osten klumpar ihop sig ökar på grund av förpackningsmetoden för längre hållbarhet, genom vilken syre tas bort och en kvävehaltig koldioxidlösning tillsätts, men också på grund av den betydande vikt varje plastsäck har (15 kg). Den anser trots detta att denna ost alltjämt har de kännetecken som en riven ost har och att detta bara har bekräftats i den förklarande anmärkningen från år 1990 och i förordning nr 316/91.
37. I beslutet om hänskjutande anges att den importerade osten var riven ost innan den förpackades, såsom ERU för övrigt också har understrukit. Osten förlorade sina kännetecken som riven ost till följd av den process som den genomgick när den förpackades för att säkerställa längsta möjliga hållbarhet.
38. För övrigt har det ingrepp som består i att neutralisera verkan av den process som tillämpas för att bevara osten, såsom har angetts ovan, inte till syfte att skapa en ny sort utan till syfte att neutralisera verkan av denna process på ett sådant sätt att denna ost kan erbjudas konsumenten i dess ursprungliga form, det vill säga till att producera en sådan riven ost som den som vid importtillfället fanns i förpackningssäckarna.
39. Det förfarande som följer efter importen av den förpackade osten har följaktligen till syfte att neutralisera verkan av den tidigare konserveringsprocessen, dock utan att genom denna process skapa en ny produkt. Det har också till syfte att återställa produkten i den form som den hade innan den förpackades. Jag intar denna ståndpunkt efter att ha gått igenom den rättspraxis som rör bearbetning av produkter för att framställa nya produkter.
40. Med hänsyn till det föregående anser jag att den metod som består i att från den importerade produkten avlägsna den kvävehaltiga koldioxidlösningen inte utgör bearbetning, eftersom denna metod inte har till syfte att skapa en ny produkt utan att återställa den ursprungliga form som produkten hade som riven ost. Denna metod utgör med andra ord ingen bearbetning i den mening som avses i undernummer 04069011.
41. Till den nationella domstolen bör därför det svaret ges att Kombinerade nomenklaturen i Gemensamma tulltaxan skall tolkas så, att undernummer 04062090 omfattar en ost som har de kännetecken som anges i beslutet om hänskjutande.
V — Förslag till avgörande
42. Med hänsyn till analysen ovan föreslår jag att domstolen skall besvara de tolkningsfrågor som har ställts av Supremo Tribunal Administrativo enligt följande:
1 Originalspråk: grekiska.
2 EGT L 256, s. 1.
3 EGT L 298, s. 1.
4 Det ovan nämnda tulltaxcnumrct (0406 Ost och ostmassa) innefattar med andra ord ovan nämnda underavdelningar (totalt fem), varav undernumret 040620 Riven eller pulveriserad ost av alla slag och undernumret 040690 Annan ost. Det första undernumret (040620) är vidare uppdelat i Glarus örtost (04062010) och annan ost (04062090). Det andra undernumret (040690) är uppdelat i nummer 04069011 ost För bearbetning och annan ost, som anges särskilt (till exempel Feta, etc).
5 Dokument 90/C 263/08, av den 18 oktober 1990 (EGT C 263, s. 10), offentliggjort enligt artikel 10.1 i förordning nr 2658/87, i dess lydelse enligt förordning (EEG) nr 2472/90 (EGT L 247, s. 1).
6 EGT L 37, s. 25.
7 I beslutet om hänskjutande understryks att riven ost, enligt den specialiserade litteraturen, är ost som erhålls från mycket torr ost (Gruyère, Comté, Parmesan, etc.) och som i allmänhet används för att strö över maträtter med innan de gratineras, men som även kan serveras för sig, för att tillsättas i soppor, särskilt fisksoppa (Dictionnaire des Fromages, av R. J. Courtine, Librairie Larousse, s. 196).
8 Såsom kommissionen med fog har påpekat i sina skriftliga synpunkter skall orden av en lösning innehållande kväve/002 ersättas av orden av en blandning innehållande kvävc/C02 (koldioxid). Det är för övrigt vad företrädarna för Republiken Portugal och kommissionen också har framhållit vid sammanträdet.
9 Dom av den 28 mars 1979 i mil 158/78, Biegi (Rec. 1979, s. 1103), punkt 11.
10 Se till exempel dom av den 19 maj 1994 i mål C-11/93, Siemens Nixdorf (Rec. 1994, s. I-1945), punkt 11, av den 18 april 1991 i mål C-219/89, WescrGoId (Rec. 1991, s. I-1895), punkt 6, och av den 8 december 1977 i mål 62/77, Carlsen-Verlag (Rec. 1977, s. 2343), punkt 3.
11 Sc den ovan nämnda domen i målet Siemens Nixdorf (punkterna 11 och 17) och generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i samma mål (punkt 17).
12 Dom av den 11 juli 1980 i mål 798/79, Chem-Tec (Rec. 1980, s. 2639), punkt 11.
13 Se dessutom dom av den 15 februari 1977 i de förenade målen 69/76 och 70/76, Dittmcyer (Rec. 1977, s. 231), och av den 14 december 1995 i de förenade målen C-106/94 och C-139/94, Colin och Duprć (REG 1995, s. I-4759), punkt 21.
14 Dom av den 10 oktober 1985 i mål 200/84, Erika Daiber (Ree. 1985, s. 3363), punkterna 13 och 14.
15 Se till exempel den ovan i fotnot 11 nämnda domen i målet Chem-Tcc (punkt 11).
16 Dom av den 4 oktober 1979 i mål 11/79, Clcton (Rec. 1979, s. 3069).
17 Dom av den 16 juni 1994, i mål C-35/93, Develop Dr. Eisbein (Rec. 1994, s. I-2655), punkterna 18 och 21.
18 Jag kan också, i likhet med vad kommissionen har framhållit i detta hänseende, finna ett argument till stöd för denna ståndpunkt, då nötkött, enligt kommissionens förordning (EEG) nr 1523/70 av den 29 juli 1970 om klassificering av varor som omfattas av undernummer 02.01 Λ 2 a 2 i Gemensamma tulltaxan (EGT L 167, s. 28), som har integrerats med Kombinerade nomenklaturen genom kommissionens förordning (EEG) nr 2723/90 av den 24 september 1990 (EGT L 261, s. 24), efter att ha upptinats också skulle klassificeras enligt samma undernummer 0202, trots en grundläggande förändring av dess kännetecken.
19 Trots att den nationella domstolen endast kan ta hänsyn till de rättsakter som var i kraft vid tidpunkten för omständigheterna i målet, är det inte utan intresse att klargöra att enligt kommissionen har den förklarande anmärkningen från år 1990 och förordning nr 316/91, med stöd av vilka samma slutsats kan dras, antagits för att lösa de problem som hade uppkommit i samband med tulltaxeklassificering av denna ostsort. Se även den i fotnot 9 nämnda domen i målet Carlsen-Verlag (punkt 10), där en rättelse hade gjorts efter de faktiska omständigheterna för att harmonisera rättsakternas språkliga lydelse.
20 Se dom av den 23 mars 1972 i mål 36/71, Hcnck (Rec. 1972, s. 187), som rörde bearbetning av majs och durra, av den 29 maj 1974 i mål 185/73, König (Rec. 1974, s. 607), av den 2 augusti 1993 i mål C-87/92, Hochc (Rec. 1993, s. I -4623), och av den 14 december 1995 i mål C-267/94, Frankrike mot kommissionen (REG 1995, s. I-4845), punkt 34. Domstolen godtog i domen av den 26 januari 1977 i mål 49/76, Gesellschaft für Überseehandel (Rec. 1977, s. 41), att rengöring och förmalning av en basvara (i målet obearbetat ostämne) samt sortering och förpackning av den erhållna produkten inte utgör någon väsentlig bearbetning eller preparering, som uppkommer vid framställning av en ny produkt euer en produkt som motsvarar ett viktigt skede i framställningen i den mening som avses i artikel 5 i rådets förordning (EEG) nr 802/68 av den 27 juni 1968 om den gemensamma definitionen av begreppet varors ursprung (EGT L 148, s. 1).