Förslag till avgörande av generaladvokat Giuseppe Tesauro föredraget den 22 januari 1998

1 Originalspråk: italienska.

2 Rådets direktiv 91/250/EEG av den 14 maj 1991 om rättsligt skydd för datorprogram (EGT L 122, s. 42, svensk specialutgåva, område 17, volym 1, s. 111), rådets direktiv 93/83/EEG av den 27 september 1993 om samordning av vissa bestämmelser om upphovsrätt och närstående rättigheter avseende satellitsändningar och vidaresändning via kabel (EGT L 248, s. 15, svensk specialutgåva, område 13, volym 25, s. 33), rådets direktiv 93/98/EEG av den 29 oktober 1993 om harmonisering av skyddstiden för upphovsrätt och vissa närstående rättigheter (EGT L 290, s. 9, svensk specialutgåva, område 13, volym 25, s. 75), Europaparlamentets och rådets direktiv 96/9/EG av den 11 mars 1996 om rättsligt skydd för databaser (EGT L 77, s. 20).

3 KOM(88) 172 slutlig, av den 10 november 1988.

4 Bestämmelser som ger ensamrätt att medge eller förbjuda uthyrning eller utlåning förekommer även i andra direktiv om upphovsrättsligt skydd. I artikel 4 c i det ovan nämnda direktivet 91/250 tillerkänns upphovsmännen till datorprogram en ensamrätt avseende [a]lla former av spridning till allmänheten, inbegripet uthyrning, av datorprogrammets original eller kopior av detta. Denna rättighet ingår för närvarande i den allmänna bestämmelsen i artikel 1 i direktiv 92/100/EG. Jag vill även understryka betydelsen av artikel 7.2 b i det ovan nämnda direktivet 96/9, vilket även tillerkänner upphovsmännen (databasproducenterna, enligt den terminologi som används i direktivet) till databaser en ensamrätt att medge eller motsätta sig uthyrning eller utlåning av dessa. Eftersom dessa inte uppfyller kravet på originalitet skyddas de inte av upphovsrätten. Denna rättighet ingår nämligen bland de former för åtcranvändning av databasen (eller en väsentlig del av denna) som producenten kan motsätta sig.

5 Spridningsrätten, till den del den är en upphovsrätten närstående rättighet, definieras i artikel 9.1 i direktivet enligt följande: en ensamrätt ... att genom försäljning eller på annat sätt göra exemplar av nedan nämnda alster tillgängliga för allmänheten och gäller — [u]tövandc konstnärer vad gäller upptagningar av deras framföranden, — [fjonogramframställare vad gäller deras fonogram, — [d]cm som har producerat första upptagningen av filmer vad gäller original och andra exemplar av deras filmer, — [r]adio- och TV-förctag vad gäller upptagningar av deras utsändningar så som dessa anges i artikel 6.2. I artikel 9.2 preciseras att [s]pridningsrättcn till de alster som avses i punkt 1 skall inte konsumeras inom gemenskapen utom då första försäljningen av ett exemplar inom gemenskapen görs av rättighetshavaren själv eller med dennes samtycke. Slutligen avser artikel 9.3 skyddet i de särskilda reglerna på området för uthyrningsrätten.

6 Medlemsstaterna behåller, enligt artikel 13.3, möjligheten att i sin nationella rätt föreskriva att tillstånd till uthyrning eller utlåning skall anses ha beviljats för alster som förvärvats före den 1 juli 1994. Medlemsstaterna får dock även föreskriva att rättighetshavarna skall ha rätt till åtminstone skälig ersättning för uthyrningen eller utlåningen av alstret, särskilt när alstret är en digital upptagning.

7 Härmed avses rätten för envar att få tillgång till kultur, vilken erkänts genom internationella överenskommelser på området för de mänskliga rättigheterna som medlemsstaterna har medverkat till eller tillträtt. Jag syftar till exempel på den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, upprättad av Förenta Nationerna och öppen för undertecknande i New York den 19 december 1966. Artikel 15 i denna föreskriver följande. Konventionsstaterna erkänner rätten för envar: a) att deltaga i det kulturella livet; b) att åtnjuta fördelarna av vetenskapens framsteg och av dess tillämpning; c) att åtnjuta det skydd för moraliska och materiella intressen, som härrör från all vetenskaplig, litterär eller konstnärlig produktion till vilken han är upphovsman. Jag syftar vidare på artikel 27 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, som antogs av Förenta Nationernas generalförsamling den 10 december 1948, och som tillerkänner envar rättighet att fritt deltaga i samhällets kulturella liv, att njuta av konsten samt att bli delaktig av vetenskapens framsteg och dess förmåner. Enligt artikel 27.2 crkänns även uttryckligen att upphovsrätten ingår bland de mänskliga rättigheterna: Envar nar rätt till skydd för de moraliska och materiella intressen som härröra från varje vetenskapligt, litterärt eller konstnärligt verk till vilket han är upphovsman. Se på den punkten Cassin: L'intégration, parmi les droits fondamentaux dc l'homme, des droits des créateurs des oeuvres de l'esprit, i Études sur la propriété industrielle, littéraire, artistique. Mélanges Robert Plaisant, Paris, 1960, s. 225 och följande sidor. Här kommer inte att tas hänsyn till kvalifikationen av upphovsrätten som mänsklig rättighet, enligt de internationella överenskommelserna, eftersom den immateriella rättighet som här är i fråga är en närstående rättighet som inte omfattas av de ovan nämnda bestämmelsernas tillämpningsområde.

8 Dom av den 17 maj 1988 i mål 158/86 (REG 1988, s. 2605, punkt 15; svensk specialutgåva, häfte 9).

9 Dom av den 13 juli 1989 i mål 395/87, Tournier (REG 1989, s. 2521, svensk specialutgåva, häfte 10).

10 Dom av den 18 mars 1980 i mål 62/79, Coditei (REG 1980, s. 881; svensk specialutgåva, häfte 5).

11 Se Sarti: Diritti esclusivi e circolazione dei beni, Milano, 1996, s. 312 och följande sidor, Bergé: La protection internationale et communautaire du droit d'auteur, Paris, 1996, s. 128 och följande sidor.

12 Se bland annat dom av den 14 maj 1974 i mål 4/73, Nold mot kommissionen (REG 1974, s. 491, punkt 14, svensk specialutgåva, häfte 2), av den 11 juli 1989 i mål 265/87, Schrädcr (REG 1989, s. 2237, punkt 15; svensk specialutgåva, häfte 10), av den 5 oktober 1994 i mål C-280/93, Tyskland mot rådet (REG 1994, s. I-4973, punkt 78, svensk specialutgåva, häfte 16), och av den 17 oktober 1995 i mål C-44/94, Fishermen's Organisations m. fl. (REG 1995, s. I-3115), punkt 55.

13 Domen i det i fotnot 7 nämnda målet, punkt 10, har följande lydelse. [S]aluföringcn av videokassetter [sker] inte bara ... genom försäljning utan i allt större omfattning genom uthyrning till enskilda personer som har videobandspelare. Möjligheten att förbjuda sådan uthyrning i en medlemsstat kan således inverka på handeln med videokassetter i den staten och följaktligen även indirekt på handeln med dessa varor inom gemenskapen. En lagstiftning av det slag som den som föranledde målet vid den nationella domstolen skall därför i enlighet med domstolens fasta rättspraxis betraktas som en åtgärd med motsvarande verkan som en enligt artikel 30 i fördraget förbjuden kvantitativ restriktion.

14 Domstolen har, i dom av den 20 oktober 1993 i de förenade målen C-92/92 och C-326/92, Phil Collins m. fl. (REG 1993, s. I-5145, punkt 26, svensk specialutgåva, häfte 14), fastslagit att just för att minska risken för handelshinder och snedvridningar av konkurrensen ... har rådet ... med stöd av artikel 57.2 samt artiklarna 66 och 100a i fördraget, beslutat om rådets direktiv 92/100/EEG av den 19 november 1992 om uthyrnings- och utlåningsrättigheter och vissa upphovsrätten närstående rättigheter inom det immatcrialrättsliga området.

15 Dessa uppgifter kommer från den rapport som medföljer kommissionens förslag till direktiv, handling KOM(90) 586 av den 24 januari 1991, punkt 11 och följande punkter.

16 Det är för övrigt fråga om uppgifter som har bestridits av Metronome.

17 Avtalet om upprättande av världshandclsorganisationcn och dess bilagor, som undertecknades i Marrakech den 15 april 1994, godkändes av gemenskapen genom rådets beslut 94/800/EG av den 22 december 1994 om ingående, på Europeiska gemenskapens vägnar — vad beträffar frågor som omfattas av dess behörighet — av de avtal som är resultatet av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan (1986 —1994). (EGT L 336, s. 213, svensk specialutgåva, område 11, volym 38, s. 215).

18 Det skall dessutom anmärkas att det arbete som utförts inom WIPO på området för skydd av uthyrningsrättigheter beaktades av kommissionen när den sammanställde sitt förslag till direktiv. Se stycke 40 och fotnot 12 i den inledande rapport som nämns i fotnot 14.

19 I domen av den 6 april 1995 i mål C-241/91 P och C-242/91 P, RTE och ITP mot kommissionen (REG 1995, s. I-743) finns det flera omständigheter som talar för att enbart fonogramframställarna skall tillerkännas kontrollen av formerna för utövande av ensamrätten. Jag vill emellertid tillägga att det är svårt att instämma i den slutsats som domstolen dragit i denna dom, och vilken skulle förtjäna vissa klarlägganden, om den skulle tolkas som ett allmänt rättfärdigande av en kontroll som genom bestämmelserna på konkurrensområdet utövas avseende upphovsmannens beslut avseende utövandet av hans grundläggande företrädesrätt, såsom rätten till mångfaldigande och uppförande. En sådan slutsats strider mot den karaktär av grundläggande rättighet som de ovan nämnda internationella överenskommelserna ger upphovsrätten. Detsamma kan inte sägas om upphovsrätten närstående rättigheter, vilka de internationella reglerna inte tillerkänner motsvarande skydd.