Förslag till avgörande av generaladvokat Antonio La Pergola föredraget den 17 februari 1998

1 Originalspråk: italienska.

2 Dci sägs i beslutet om hänskjutande all utvisningsålgärdcn vidtogs med stöd av artikel 17.2 i lag nr 1729/1987, enligt vilken myndiga eller minderåriga utlänningar som döms för brott mot denna lag skall utvisas på livstid, utom då synnerliga skäl, särskilt familjcskäl, rättfärdigar att de kvarblir i landet ...

3 Det Iramgår av bestämmelserna i artikel 74 i strafflagen all utvisade utlänningar inte får återvända till landet förrän efter en period om tre år räknat från deras utvisning och under förutsättning att justitieministern har gett dem tillstånd att återvända.

4 Den hänskjutande domstolen åberopar i del avseendet artikel 17.1 i lag nr 1729/1987, i vilken stadgas att denna ytterligare påloljd tillämpas på grekiska medborgare enbart om de döms till fängelse i minst fem år.

5 Se dom av den 31 januari 1984 i de förenade målen 286/82 och 26/83, Luisi och Carbone (RUG 1984, s. 377; svensk specialutgåva, volym 7), punkt 10, och av den 2 februari 1989 i mål 186/87, Cowan, (RĽG 1989, s. 196; svensk specialutgåva, volym 10), punkt 55.

6 Rådets direktiv 64/221/EEG av den 25 februari 1964 om samordningen av särskilda åtgärder som gäller utländska medborgares rörlighet och bosättning och som är berättigade med hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa (EGT L 56, 1964, s. 850; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 28). I detta mål kommer i synnerhet artikel 3.1 och 3.2 i fråga, vilka är formulerade enligt följande: 1. Åtgärder vidtagna med hänsyn till allmän ordning eller säkerhet skall grunda sig uteslutande på den berörda personens eget uppförande. 2. Tidigare domar för brott skall inte i sig utgöra anledning alt vidta sådana åtgärder ...

7 Se dom av den 28 oktober 1975 i mil 36/75, Rutili (REG 1975, s. 1219; svensk specialutgåva, volym 2), punkterna 26 och 27.

8 Se dom av den 27 oktober 1977 i mål 30/77, Bouchcrcau (REG 1977, s. 1999; svensk specialutgåva, volym 3), punkt 35.

9 Se i synnerhet artikel 3 i det ovannämnda direktivet, vilken domstolen har tillerkänt direkt effekt i dom av den 4 december 1974 i mål 41/74, Van Duyn (REG 1974, s. 1337; svensk specialutgåva, volym 2), punkterna 6 och 7.

10 Se domen i del ovannämnda målet Bouchcrcau, punkt 28.

11 Se dom av den 26 februari 1975 i mål 67/74, Bonsignorc (REG 1975, s. 297; svensk specialutgåva, volym 2), punkt 7.

12 Se dom av den 7 juli 1976 i mål 118/75, Watson och Reimann (R.EG 1976, s. 1185; svensk specialutgåva, volym 3), punkt 21.

13 Se domen i det ovannämnda målet Van Duyn, punkterna 22 och 23, och av den 18 maj 1982 i de förenade målen 115/81 och 116/81, Adoui och Cornuaillc (REG 1982, s. 1665; svensk specialutgåva, volym 6), punkt 7.

14 Se ovan, punkterna 7 och 8 (min kursivering).

15 Se på den punkten milt förslag till avgörande av den 23 september 1997 i mål C-171/96, Pereira Roque (målet är ännu inte avgjort), där jag påpekar alt del jusi är respekten för proportionaliteten som säkerställer likabchandlingcn (punkt 49).

16 Nämnt ovan i punkterna 27, 28 och 29.

17 Se i del avseendet domen av den 17 juni 1997 i mål C-65/95 och C-111/95, Shingara och Radiom (REG 1997, s. I-3343).

18 Se domen i del ovannämnda milei Bonsignore, punkt 7.

19 Mål C-85/96(domavdcn 12 maj 1998, REG 1998, s. I-2691).