Förslag till avgörande av generaladvokat Giuseppe Tesauro föredraget den 18 december 1997
1 Originalspråk: italienska.
2 Mål T-387/94, Asia Motor France m. fl. mot kommissionen (REG 1996, s. II-961).
3 Mål T-28/90, Asia Motor France m. fl. mot kommissionen (REG 1992, s. II-2285).
4 Kommissionen hade nämligen i enlighet med artikel 6 i kommissionens förordning nr 99/63/EEG av den 25 Juli 1963 underrättat klagandena om att den inte avsåg att bifalla deras klagomål, även om detta skedde efter att talan väckts. Enligt en viss rättspraxis innebär detta att talan därmed saknar föremål. Se senast dom av den 18 mars 1997 i mål C-282/95 P, Guérin automobiles mot kommissionen (REG 1997, s. I-1503) och mitt förslag till avgörande som i det avseendet skilide sig från domen på grund av överväganden som avser enskildas rätt till ett effektivt rättsligt skydd.
5 Dom av den 29 juni 1993 i mål T-7/92, Asia Motor France m. fl. mot kommissionen (REG 1993, s. II-669), punkt 55.
6 De i punkt 3 i detta förslag angivna biltillverkarna.
7 Se punkt 64 i den överklagade domen.
8 Se punkt 65 i den överklagade domen.
9 Se punkt 71 i den överklagade domen.
10 Se för ett längre resonemang punkt 28 nedan, särskilt fotnot 24.
11 Se punkt 110 i den överklagade domen.
12 Denna formulering återkommer, med få variationer, i många avgöranden. Se beslut av den 26 april 1993 i mål C-244/92 P, Kupka-Floridi mot ESK (REG 1993, s. I-2041), punkt 9, beslut av den 26 september 1994 i mål C-26/94 P, X mot kommissionen (REG 1994, s. I-4379), punkt 12, beslut av den 17 oktober 1995 i mål C-62/94 P, Turner mot kommissionen (REG 1995, s. I-3177), punkt 15, dom av den 24 oktober 1996 i mål C-73/95 P, Viho mot kommissionen (REG 1996, s. I-5457), punkt 25.
13 Se i det avseendet även förslag till avgörande av generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomer av den 16 september 1997 i mål C-8/95 P, New Holland Ford mot kommissionen, REG 1998, s. I-3177, punkt 18.
14 För ett likadant resonemang till stöd för upptagande till sakprövning av en talan som avsåg åsidosättande av artikel 112.1 c i rättegångsreglerna, se beslut av domstolens ordförande av den 30 april 1997 i mål C-89/97 PR, Moccia Irme mot kommissionen (REG 1997, s. I-2327), punkt 36.
15 Se domstolens dom av den 1 oktober 1991 i mål C-283/90 P, Vidrány mot kommissionen (REG 1991, s. I-4339), punkt 29, samt av den 17 december 1992 i mål C-68/91 P, Moritz mot kommissionen (REG 1992, s. I-6849).
16 Se beslut av den 17 september 1996 i mål C-19/95 P, San Marco mot kommissionen (REG 1996, s. I-4435), punkt 40, och av den 16 oktober 1997 i mål C-140/96 P, Dimitriadis mot revisionsrätten (REG 1997, s. I-5635), punkt 27.
17 Se dom av den 2 mars 1994 i mål C-53/92 P, Hilti mot kommissionen (REG 1994, s. I-667), punkt 42, av den 16 september 1997 i mål C-362/95 P, Blackspur DIY m. fl. mot rådet och kommissionen (REG 1997, s. I-4775), punkt 29, samt beslut av den 6 oktober 1997 i mål C-55/97 P, AIUFFASS och AKT mot kommissionen (REG 1997, s. I-5383), punkt 25, och av den 16 oktober 1997 i mål C-140/96 Ρ (ovan fotnot 15), punkt 35.
18 Se dom av den 1 juni 1994 i mål C-136/92 P, kommissionen mot Brazzclli Lualdi m. fl. (REG 1994, s. I-1981), punkt 49.
19 Se dom av den 16 december 1975 i de förenade målen 40/73—48/73, 50/73, 54/73, 55/73, 56/73, 111/73, 113/73 och 114/73, Suiker Unie m. fl. mot kommissionen, REG 1975, s. 1663), punkt 57— 72, samt den nyligen avkunnade domen av den 11 november 1997 i de förenade målen C-359/95 P och C-379/95 P, kommissionen och Frankrike mot Ladbrokc Racing (REG 1997, s. I-6265), punkterna 33 och 34. Samma princip ligger till grund för den rättspraxis i vilken har fastslagits att artiklarna 85 och 86 inte är tillämpliga på nationell lagstiftning som inte har någon koppling till företags ageranden som inte är förbjudna i de reglerna, även om de har konkurrensbegränsande verkningar, se domarna av den 17 november 1993 i mål C-2/91, Meng (REG 1993, s. I-5751; svensk specialutgåva, häfte 14), punkt 14—22, samt i mål C-245/91, Ohra Schadeverzekeringen (REG 1993, s. I-5851), punkt 10—15.
20 Se punkt 64 i den överklagade domen.
21 Se punkt 65 i den överklagade domen. Hänvisningen till en möjlig samordning av företagens agerande i konkurrensbegränsande riktning, inte genom instrument av lagstiftningskaraktär utan genom vagt angivna påtryckningar som företagen inte har kunnat stå emot, utgör inte en särskild grund för överklagandet, varför jag endast i förbifarten kan påpeka all sagda hänvisning är besynnerlig. Den hänvisning som görs, i form av ett exempel, till hot om statliga åtgärder som kan orsaka dem stora förluster förefaller nämligen beskriva ett rättsstridigt agerande från statsmaktens sida.
22 Se dom av den 29 juni 1993 (ovan fotnot 4), punkt 43.
23 Se den överklagade domen, punkt 82
24 Se den överklagade domen, punkt 83, i vilken såsom exempel nämns skrivelserna av den 29 december 1987 och av januari 1991.
25 Se punkt 95 i den överklagade domen. Det har inte ifrågasatts att Toyotas återförsäljare mellan år 1982 och år 1986 överskred den kvot som företaget fått sig tilldelad genom att ta till ett knep, nämligen att registrera det överstigande antalet fordon med hjälp av provisoriska registreringsskyltar (registreringsskyltar märkta WW). Det framgår av de handlingar som inlämnats till förstainstansrätten att de franska myndigheterna år 1987 beslutade att koppla utfärdandet av provisoriska registreringsbevis till den för varje märke tilldelade kvoten. Emellertid kvarstod problemet med att kompensera för det överskjutande antal bilar som Toyota under tiden sålt. Protokollet och avtalsprotokollct av den 19 oktober 1987 är väsentligen avsedda att åtgärda detta problem.
26 I samtliga de domar som nämndes ovan i fotnot 16 anges missuppfattning av bevisning endast som ett undantag från regeln att förstainstansrättens bevisvärdcring inte kan omprövas, utan att konkret beskrivas.
27 Generaladvokaten Jacobs hävdade i sitt förslag till avgörande i målet Hilti (ovan fotnot 16) att det är nödvändigt att tolka [begreppet] rättsfrågor restriktivt i syfte att utesluta att fel avseende faktiska omständigheter kontrolleras, även om de är uppenbara. Generaladvokaten hänvisade särskilt till konkurrensrättsliga mål, i vilka förstainstansrättens avgörande redan utgör en mycket omfattande omprövning av ett motiverat beslut från kommissionen (se punkt 46). Även generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomer ger uttryck för denna uppfattning i sitt förslag till avgörande i mål C-8/95 P, New Holland Ford mot kommissionen (ovan fotnot 12), punkt 16.
28 Avseende detta fel, som undantagsvis har ansetts utgöra felaktig rättstillämpning, se domen i målet Brazzelli Lualdi mot kommissionen (ovan fotnot 17).
29 Se punkt 91 i den överklagade domen.
30 Se i doktrinen Vandersanden, Barav, Contentieux communautaire, Bryssel, 1977, s. 50, Lasok, The European Court of Justice. Practice and Procedure, 2 uppl., London, 1994, s. 362. Se i domstolens rättspraxis dom av den 2 mars 1977 i mål 44/76, Milch-, Fett- und Eier Kontor (REG 1977, s. 393), punkt 16, samt av den 30 maj 1984 i mål 346/82, Favre mot kommissionen (REG 1984, s. 2269), punkterna 31 och 32.
31 Se punkt 107 i den överklagade domen.
32 Se punkt 110 i den överklagade domen.
33 Principen överensstämmer med en fast rättspraxis fråndomstolen, se dom av den 21 maj 1976 i mål 26/74, Roquette frères mot kommissionen (REG 1976, s. 677), punkterna 22 och 23, samt den nyligen avkunnade domen av den 16 september 1997 i mål C-362/95 Ρ, Blackspur DIY m. fl. mot kommissionen (ovan fotnot 16), punkt 31
34 Jag har redan förespråkat detta i mitt förslag till avgörande i de förenade målen C-46/93 och C-48/93, Brasserie du pêcheur och Factortame, vilka avgjordes genom dom av den 5 mars 1996 (REG 1996, s. I-1029), punkt 66 i förslaget.
35 Jag avser framför allt den säregna omständigheten att kommissionen — trots att den konstaterat att det föreligger ett handlande från myndigheternas sida som inte är reglerat i lag och genom vilket vissa bolag tilldelas och tillförsäkras marknadsandelar — såvitt framkommit inte har funnit det nödvändigt att i enlighet med sina befogenheter enligt artiklarna 155 och 169 i fördraget kontrollera om handlandet leder till att de konkurrensrättsliga reglerna förlorar sin ändamålsenliga verkan och om medlemsstaten således åsidosatt artikel 85 jämförd med artiklarna 3 och 5 i fördraget.