lagen.
EU-domstolen

Förslag till avgörande av generaladvokat Georges Cosmas föredraget den 29 januari 1998

CELEX
61997CC0215
Typ
EU-domstolen

Källa

1 Originalspråk: grekiska.

2 EGT L 382, s. 17; svensk specialutgåva, område 6, volym 2, s. 150.

3 Se den analys som utvecklats av Jean-Marie Lcloup: Det europeiska direktivet om handelsagenter i La Semaine juridique — Edition générale, nr 48 (1987), s. I-3308, oen av samma författare: Det europeiska direktivet om handelsagenter i La Semaine juridique — Edition entreprise (Études el commentaires) nr 15024 (1987), s. 491—499.

4 Artikel 1.3 föreskriver att följande personer inte är handelsagenter i direktivets bemärkelse: En person som i sin egenskap av funktionär är behörig att ingå bindande åtaganden för ett bolag eller en sammanslutning. En kompanjon som enligt lag är behörig att ingå för sina kompanjoner bindande åtaganden. — En av domstol utsedd god man eller förvaltare, likvidator eller konkursförvaltare. Enligt artikel 2.1 skall direktivet inte tillämpas på: oavlönade handelsagenter, handelsagenter som är verksamma på varubörser eller på varumarknaden, eller det organ som är känt under benämningen Crown Agents for Overseas Governments and Administrations och som bildades i Storbritannien i enlighet med 1979 års lag om crown agents eller dess dotterbolag. Dessutom skall varje medlemsstat enligt 2.2 i samma artikel ha rätt att föreskriva att direktivet inte skall tillämpas på personer vars verksamhet som handelsagenter betraktas som bisyssla enligt respektive medlemsstats lagstiftning.

5 Gazzetta ufficiale della Repubblica italiana (GURI) nr 119 av den 22 maj 1985, s. 3623. För en analys av bestämmelserna i denna lag hänvisas till Roberto Baldi, Il contratto di agenzia, Milano, Giuffrć, 1997 (s. 601), s. 313 och följande sidor.

6 Som kommissionen noterar i sitt skriftliga yttrande (punkt 52) angående handelsrepresentanternas registreringsskyldighet, upphävde lag nr 204/1985, som föreskrev endast administrativ påföljd vid försummad inskrivning, en bestämmelse i lag nr 326 av den 12 mars 1968, vilken uttryckligen förbjöd ingåendet av agenturavtal med en handclsrcprcscntant som inte var inskriven i registret, vid äventyr av straffpåföljd. Se i detta ämne R. Baldi, citerad skrift, s. 321 och följande sidor.

7 Supplemento ordinario alla GURI, Scric generale, nr 221 av den 20 september 1991, s. 11.

8 Kommissionen anser att den nationella lagstiftningen i fråga på vissa punkter inte är förenlig med direktivet och har av den anledningen den 26 juni 1997 riktat eu motiverat yttrande till Italienska republiken.

9 Se R. Baldi, ibidem, s. 322 och följande sidor.

10 Som kommissionen förklarar (punkterna 32 och 53 i sitt skriftliga yttrande) har Corte di cassazione erkänt skillnaden i art, värde och funktion mellan registret över handelsagenter och yrkesregistren enligt artikel 2331 i codice civile. Registret över handelsagenter syftar till att skydda handelsagenterna och handelsrepresentanterna och att försäkra de ekonomiska operatörerna att dessa skall kunna handla med personer med sådana tekniska och moraliska kvaliteter som krävs för att utöva en verksamhet av förtroendekaraktär utan något mål eller någon funktion av social karaktär (vilket är fallet med de klassiska fria yrkena (advokater, läkare, ingenjörer) och som inte syftar till att tjäna allmänintresset (vilket till exempel är fallet med notarier).

11 Enligt beslutet om hänskjutandc yrkade klaganden i själva verket 8362968 LIT som ersättning, 412000 LIT för kundersättning, 34266666 LIT för skada åsamkad av det förtida upphävandet; i andra hand, i det fall de sistnämnda yrkandena skulle ogillas, 16000000 LIT som ersättning för uppsägningstiden.

12 Se bland annat dom av den 12 december 1996 i de förenade målen C-74/95 och C-129/95, X (REG 1996, s. I-6609), punkt 21 och dom av den 12 juli 1979 i mil 223/78, Grosoli (REG 1979, s. 2621), punkt 3.

13 Se särskilt dom av den 26 februari 1986 i mål 152/84, Marshall (REG 1986, s. 723, punkt 48; svensk specialutgåva, häfte 8) och dom av den 14 juli 1994 i mål C-91/92, Faccini Dori (REG 1994, s. I-3325, punkt 20; svensk specialutgåva, häfte 16).

14 Se särskilt dom av den 13 november 1990 i mål C-106/89,Marlcasing (REG 1990, s. I-4135, punkt 8; svensk specialutgåva, häfte 10), dom av den 5 maj 1994 i mål C-421/92, Habermann-Beltermann (REG 1994, s. I-1657), punkt 10, dom av den 7 december 1995 i mål C-472/93, Spano m. fl. (REG 1995, s. I-4321), punkt 17 och domen i det ovannämnda målet Faccini Dori (fotnot 12), punkt 26.

15 Se ovan fotnot 13.

16 Första direktivet av den 9 mars 1968 som syftar till att samordna och därmed likställa de garantier som i medlemsstaterna krävs av bolagen i den mening som avses i artikel 58 andra stycket i fördraget för att skydda både delägarnas och tredje mans intressen (EGT L 65, s. 8).

17 Domen i målet Marlcasing (ovan fotnot 13), punkt 9.

18 Obligatorisk inskrivning i ett register föreskrivs även i andra medlemsstaters rättsordningar. Sä är till exempel fallet i Tyskland där en handelsagent anses vara affärsidkarc och som sådan skyldig att deklarera firmanamn och säte för inskrivning i handelsregistret. I de fall en handelsagent underlåter att skriva in sig i registret kan denne enligt den tyska lagen åläggas böter men härav följer inte att agcnturavtalct är ogiltigt (artiklarna 14 och 29 i Handelsgesetzbuch (den tyska handelsbalken). I Grekland är en självständig handelsagent skyldig att skriva in sig hos handelskammaren och skattemyndigheten och att ansluta sig till affärsidkarnas sjukförsäkringssystem (artikel 1 i presidentförordning nr 249/1993 av den 23/28 juni 1993, Journal officiel du gouvernement hellénique, serie A, nr 108), men lagen föreskriver inte något förbud mot att utöva verksamhet som handelsagent för den som inte är inskriven hos handelskammaren. I Frankrike är varje handelsagent skyldig att skriva in sig i det särskilda register (artikel 4.2 i förordning nr 58-1345 av den 23 december 1958, ändrad många gånger) som förs vid kansliet hos Tribunal de commerce på den ort där handelsagenten har sitt hemvist. Handelsagenten kan inte påbörja sin verksamhet förrän han har ombesörjt inskrivningen. Underlåtenhet att skriva in sig medför dock inte att agcnturavtalct ogiltigförklaras. Inskrivningen är snarare en åtgärd för den allmänna ordningen än ett villkor för att få betecknas som handelsagent (se artikel av J. M. Leloup i La semaine juridique, Édition générale, nr 48 (punkt 14) sc ovan fotnot 2, och professor J. Hćmards iakttagelser i Revue trimestrielle de droit commercial et de droit économique, 1959 nr 37, s. 596 och 1966, nr 10, s. 108). Däremot bestraffas underlåtenhet att skriva in sig i det särskilda registret för handelsagenter med fängelse eller böter, och sådan underlåtenhet kan medföra att agcnturavtalct rätteligen omvandlas till ett handelsrepresentantavtal. Den spanska rätten föreskriver även den obligatorisk inskrivning hos berörd branschorganisation, dock utan att underlåten inskrivning medför att avtalet ogiltigförklaras. I Nederländerna anses en självständig handelsagent utgöra ett företag och är i den egenskapen skyldig att skriva in sig i handelsregistret (artikel 1 i Handelsregisterwet — lag om handelsregister). Underlåten inskrivning bestraffas med fängelse eller böter, vilket dock inte påverkar giltigheten av avtalet mellan handelsagenten och huvudmannen. I Österrike, Förenade Kungariket, Irland, Finland och Danmark föreligger inte någon skyldighet för handelsagenter att skriva in sig i ett register. I Sverige föreligger en sådan skyldighet endast för de handelsagenter vars verksamhet avser köp och försäljning av fast egendom. Underlåten inskrivning bestraffas med fängelse eller böter. I Portugal finns ett allmänt register i vilket vissa verksamheter, dokument eller avtal är inskrivna, som till exempel agenturavtal eller handelsrepresentationsavtal, då dessa har ingåtts skriftligen. Underlåten inskrivning påverkar inte avtalets giltighet, vilket gäller fullt ut.

19 Yttrande av den 23 och 24 november 1977 över rådets förslag till direktiv om samordning av medlemsstaternas lagar rörande handelsagenter (självständiga) (EGT C 59, 1978, s. 31), punkt 2.3.6.

20 Se bland annat domarna i målen Marlcasing (punkt 8), Habermann-Beltermann (punkt 10), Spano m. fl. (punkt 17) (ovan fotnot 13), samt domen i målet Faccini Dori punkt 26 (ovan fotnot 12).

21 Se förslag till avgörande av generaladvokat Van Gerven i mål C-106/89, Marlcasing (punkt 8), redan citerat under fotnot 13.

22 Se Sofia Koukoúli-Spiliotopoúlou Apotclcsmatikí dikastikí prostasía kai kiróscis giá tis paraváscis tou konotikoú dika-íou (Fullständigt rättsligt skydd och sanktioner i gemenskapsrätten), artikel publicerad i tidskriften Ellinikí Oika-iosíni, februari 1997 (s. 351—389), § 28, s. 328 och följande sidor.

23 Som kommissionen framhåller i sitt skriftliga yttrande framfördes dessa argument av bolaget Yokohama i den försvarsinlaga som bolaget överlämnade till den nationella domstolen den 1 oktober 1996.

24 Kommissionen noterar för övrigt att det inte tycks utgöra något problem att tolka italiensk rätt i överensstämmelse med direktivet, eftersom den italienska rättsordningen själv tillåter utövande av yrket som handelsresande utan inskrivningsskyldighet i något register, även om handelsresanden utövar ett yrke som företer otvivelaktiga likheter med yrket som handelsagent, med den väsentliga skillnaden att avtalet med huvudmannen inte är av samma varaktiga karaktär. Kommissionen erinrar dessutom om att den italienska doktrinen erkänner att lagen nr 204/1985 som inte har övertagit bestämmelserna i artikel 2 i lag nr 326/1968, som hänvisade till förbudet att ingå ett agenturavtal med en handelsagent som inte var inskriven i registret och som upphävde bestämmelserna om tillämpning av straffpåföljd i fall av åsidosättande av nämnda förbud, syftade till en uppmjukning av systemet enligt den föregående lagen.