Förslag till avgörande av generaladvokat Dámaso Ruiz-Jarabo Colomer föredraget den 16 juni 1998

1 Originalspråk: spanska.

2 Domen i målet Schröder m. fl. mot kommissionen (REG 1997, s. II-501).

3 Dom av den 2 mars 1994 i mål C-53/92 P, Hilti mot kommissionen (REG 1994, s. I-667), punkt 42, och av den 6 april 1995 i de förenade milen C-241/91 P och C-242/91 P, RTE och ITP mot kommissionen (REG 1995, s. I-743), punkt 67, samt beslut av den 17 september 1996 i mål C-19/95 P, San Marco mot kommissionen (REG 1996, s. I-4435), punkterna 39 och 40.

4 Förenade milen C-46/93 och C-48/93, REG 1996, s. I-1029, punkt 43— 45.

5 Generaladvokaten Tesauro anförde i sitt förslag till avgörande i det ovannämnda målet Brasserie du pêcheur och Factortame att det i denna rättspraxis hade framställts förutsättningar ..., särskilt vad beträffar institutionernas rättsstridiga handlande, som är till den grad restriktiva att de gör det extremt svårt att faktiskt förplikta en gemenskapsinstitution att utge ersättning för den vållade skadan (punkt 63). I ett annat stycke i sitt förslag till avgörande (fotnot 76) framhöll han även att enligt ifrågavarande rättspraxis tycks samtliga av gemenskapens normativa rättsakter innebära val av ekonomisk politik.

6 Se i detta avseende domstolens dom av den 5 maj 1977 i mål 101/76, Koninklijke Schloten Honig mot rådet och kommissionen, REG 1977, s. 797, punkterna 7 och 9.

7 I delta fall rör det sig om beslut fattade inom ramen för rådets direktiv 80/217/EEG av den 22 januari 1980 om införande av gemenskapsåtgärder för bekämpning av klassisk svinpest (EGT L 47, s. 11; svensk specialutgåva, område 3, volym 11, s. 213) och rådets direktiv 90/425/EEG av den 26 juni 1990 om veterinära och avelstekniska kontroller i handeln med vissa levande djur och varor inom gemenskapen med sikte på att förverkliga den inre marknaden (EGT L 224, s. 29; svensk specialutgåva, område 3, volym 33, s. 146).

8 Klagandena har i själva verket försvarat denna argumentation. I sin replik vid förstainstansrätten (punkt 132 och följande punkter) påstod de att även om det godtogs att det rörde sig om normativa rättsakter skulle villkoren för gemenskapens utomobligatoriska ansvar vara uppfyllda, eftersom besluten på ett tillräckligt klart sätt innebar ett åsidosättande av överordnade rättsregler avsedda att skydda klagandena. Dessa regler var exakt desamma (åsidosättande av principerna om diskriminering och proportionalitet, åsidosättande av grundrättigheter osv.) som åberopades mot besluten såsom administrativa rättsakter.

9 Jag miste för min del medge att denna inriktning på problemet är betydligt mer intressant än den inriktning som klagandena valde inför förstainstansrätten. Uppkomsten av gemenskapsinstitutionernas utomobligatoriska ansvar när deras agerande inte har varit rättsstridigt, utan har krävt att vissa ekonomiska aktörer gör enskilda uppoffringar som inte är att anse som en normal begränsning som kan påföras äganderätten eller andra rättigheter, är värd en ingående undersökning. De förfarandemässiga och strukturella kännetecken som hänger samman med ett överklagande innebär emellertid att det inte är möjligt att ta upp frågan inom ramen för detta mål.

10 Se bland annat beslut av den 26 april 1993 i mål C-244/92 P, Kupka-Floridi mot ESK (REG 1993, s. I-2041), av den 26 september 1994 i mål C-26/94 P, X mot kommissionen (REG 1994, s. I-4379), och av den 17 oktober 1995 i mil C-62/94 P, Turner mot kommissionen (REG 1995, s. I-3177), samt dom av den 24 oktober 1996 i mål C-73/95 P, Viho mot kommissionen (REG 1996, s. I-5457), punkterna 25 och 26.