FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT GEORGES COSMAS föredraget den 19 januari 1999

1 Originalspråk: grekiska.

2 Avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EGT L 1, 1994, s. 1).

3 EGT L 283, 1980, s. 23; svensk specialutgåva, område 5, volym 2, s. 121.

4 Dom av den 19 november 1991, Francovich och Bonifaci (REG 1991, s. I-5357; svensk specialutgåva, volym 11).

5 Dom av den 30 april 1974 i mål 181/73, Haegeman (REG 1974, s. 449; svensk specialutgåva, volym 2, s. 281).

6 Denna anmärkning kan vara av stor betydelse. De inter-nationella avtal mellan gemenskapen och tredje land som hittills har prövats av domstolen i samband med besvarande av tolkningsfrågor, på grund av att de ansågs utgöra en del av gemenskapens rättsordning, rörde fall som avsåg medlemsstaternas tillämpning av dessa avtal inom gemenskapen. Tvisten vid den nationella domstolen företedde med andra ord de nödvändiga inslag av gemenskapsrelevans som krävs för att en tolkningsfråga skall kunna anses vara en fråga som rör en gemenskapsrättslig regel. Se dom av den 29 april 1982 i mål 17/80, Pabst & Richarz KG (REG 1982, s. 1331), angående huruvida en tull på import av alkohol till Tyskland var förenlig med associeringsavtalet mellan EEG och Grekland, av den 9 februari 1982 i mål 270/80, Polydor (REG 1982, s. 329; svensk specialutgåva, volym 6, s. 309), angående huruvida en restriktion av importen av skivor till Förenade kungariket var förenlig med associeringsavtalet EEG—Portugal, av den 26 oktober 1982 i mål 104/81, Kupferberg (REG 1982, s. 3641; svensk specialutgåva, volym 6, s. 351), angående huruvida tullbehandlingen av en vara som importerats till Tyskland var förenlig med associeringsavtalet EEG—Portugal, och av den 16 juli 1992 i mål C-163/90, Legros (REG 1992, s. I-4625; svensk specialutgåva, volym 13), angående huruvida tullbehandlingen av motorfordon som importerats till Frankrike var förenlig med associeringsavtalet EEG—Sverige.

7 Yttrande av den 14 december 1991 (REG 1991, s. I-6084; svensk specialutgåva, volym 11).

8 Punkt 16 i ovannämnda yttrande (ovan fotnot 6).

9 Se även domen i målet Hermes som berörs i punkt 21 nedan.

10 Dom av den 26 september 1985 i mål 166/84 (REG 1985, s. 3001).

11 Dom av den 8 november 1990 i mål C-231/89 (REG 1990, s. I-4003).

12 Dom av den 18 oktober 1990 i de förenade målen C-297/88 och C-179/89 (REG 1990, s. I-3763; svensk specialutgåva, volym 10).

13 Dom av den 28 mars 1995 i mål C-346/93 (REG 1995, s. I-615).

14 Dom av den 12 november 1992 i mål C-73/89 (REG 1992, s. I-5621).

15 Dom av den 17 juli 1997 i mål C-28/95 (REG 1997, s. I-4161).

16 Dom av den 17 juli 1997 i mål C-130/95 (REG 1997, s. I-4291).

17 Punkt 27 i förslaget till avgörande.

18 Punkt 47 i förslaget till avgörande.

19 Punkt 49 i förslaget till avgörande.

20 Punkt 52 i förslaget till avgörande.

21 Punkt 56 i förslaget till avgörande.

22 Punkt 75 i förslaget till avgörande.

23 Dom av den 16 juni 1998 i mål C-53/96, Hermès Inter-national (REG 1998, s. I-3603).

24 Punkt 32 i domen.

25 Domen i målet Dzodzi (ovan fotnot 11), punkt 40.

26 Domen i målet Dzodzi (ovan fotnot 11), punkt 42.

27 Domen i målet Hermès (ovan fotnot 22), punkt 32, och domen i målet Leur-Bloem (ovan fotnot 14), punkt 32.

28 Se i detta sammanhang punkt 33 och följande punkter nedan.

29 När Sverige anslöt sig till Europeiska unionen åtog sig staten att följa domstolens avgöranden inom ramen för gemenskapens rättsordning ocn inte sådana avgöranden som ligger utanför denna.

30 Införandet av en särskild rättslig grund för att ge EFTA-staternas- domstolar möjlighet att vända sig till EG-domstolen innebär e contrario att en sådan möjlighet inte följer direkt av artikel 177 i EG-fördraget. Dessutom avser artikel 177 endast [domstolar] i en medlemsstat, det vill säga en kategori i vilken EFTA-staternas domstolar inte ingår.

31 Det finns inte heller något skäl att anse att denna dubbla obehörighet skulle utgöra en form av rättsvägran. Det finns nämligen under alla omständigheter en behörig domstol, den nationella domstolen. Då EG-domstolen och EFTA-domstolen saknar behörighet ankommer det på den nationella domstolen att avgöra de rättsfrågor som aktualiseras i de två första tolkningsfrågorna.

32 Det är inte utan betydelse att Sverige i anslutningsakten ålades att lämna EFTA i samma ögonblick som det anslöt sig till Europeiska unionen.

33 Ovan fotnot 3.

34 Det sistnämnda kan emellertid inte under några omständigheter vara av relevans. Frågan huruvida Francovich-rättspraxisen skall tillämpas i fall då en bestämmelse i EES-rätten som är identisk med en bestämmelse i ett gemenskapsdirektiv har införlivats på ett oriktigt sätt skulle ha kunnat uppkomma med avseende på vilket som helst av de direktiv som nämns i bilagorna till EES-avtalet.

35 Alltjämt under förutsättning, givetvis, att domstolen inte ansluter sig till min ovan redovisade uppfattning, det vill säga att EES-avtalet, som den nationella domstolen har att pröva, på grund av de faktiska och rättsliga omständigheterna i det nationella målet inte utgör en gemenskapsregel och inte heller ingår i gemenskapens rättsordning.

36 Domen i målet Haegeman (ovan fotnot 4).

37 Se analysen ovan, punkt 16 och följande punkter.

38 Se domarna i målen Pabst & Richarz KG och Legros (ovan fotnot 5).

39 Se domarna i målen Polydor och Kupferberg (ovan fotnot 5).

40 Se dom av den 1 juli 1993 i mål C-312/91, Metalsa (REG 1993, s. I-3751).

41 Ovan fotnot 6.

42 Yttrande 1/91 (ovan fotnot 6), punkterna 15 och 16.

43 Yttrande 1/91 (ovan fotnot 6), punkterna 20 och 21.

44 Domstolens yttrande av den 10 april 1992 (REG 1992, s. I-2825), om förslaget till EES-avtal, i dess lydelse efter ändringar till följd av domstolens första yttrande.

45 Det kan vara lämpligt att i detta skede hänvisa till förstainstansrättens uppfattning i domen av den 22 januari 1997 i mål T-115/94, Opel Austria (REG 1997, s. II-39) att domstolen, när den konstaterade att förverkligandet av målet att uppnå homogenitet i tolkningen och tillämpningen av rätten i EES försvårades av skillnader som fanns mellan, å ena sidan, avtalets syften och sammanhang, och, å andra sidan, gemenskapsrättens syften och sammanhang, gjorde den detta konstaterande inom ramen för den prövning av EES-avtalets tänkta domstolssystem med syfte att fastställa huruvida detta riskerade att undergräva den autonomi som gemenskapens rättsordning har... (punkt 109). Om detta uttalande innebär att slutsatserna i yttrande 1/91 endast avsåg det särskilda domstolssystem som föreskrevs i förslaget till EES-avtal, är min uppfattning felaktig. Jag anser att domstolens resonemang i yttrande 1/91 i fråga om skillnaderna i sak mellan EES-systemet och gemenskapssystemet är allmängiltigt. Förstainstansrätten förklarade i samma dom dessutom att EES-avtalet innebär en förstärkt integration med mer långtgående syften än ett enkelt frihandelsavtal och att [slyttet med EES-avtalet är även att utsträcka den framtida gemenskapsrätten till att gälla EES på de områden som omfattas av avtalet, allt eftersom den skapas, utvecklas eller förändras... (punkt 107). Jag tror att denna tolkning är helt riktig. Den kan emellertid inte förstås så, att den innebär att samtliga gemenskapsregler skall tillämpas, och på samma sätt, på området rör EES-rätten. Den enhetlighet i lagstiftning och tolkning som åsyftas med EES-avtalet begränsas av skillnaderna mellan gemenskapens rättsordning och detta avtal. Förstainstansrättens ovannämnda dom skall under alla omständigheter läsas mot bakgrund av den särskilda rättsliga ramen i det målet. Förstainstansrätten hade ombetts att klargöra huruvida artikel 10 i EES-avtalet i sak är identisk med artiklarna 12, 13, 16 och 17 i EG-fördraget, vilka innehåller förbud mot import- och exporttullar och alla avgifter med motsvarande verkan. Förstainstansrätten ansåg i detta sammanhang med all rätt att den önskade enhetligheten i lagstiftning och tolkning var fullt möjlig att uppnå och att artikel 10 i EES-avtalet, på grund av artikel 6 1 samma avtal, borde tolkas i enlighet med domstolens rättspraxis i fråga om artiklarna 12, 13, 16 och 17 i EG-fördraget, såsom den förelåg vid dagen för ingåendet av EES-avtalet.

46 Se domen i målet Francovich (ovan fotnot 3).

47 EGT C 241, 1994, s. 21.

48 Se i detta sammanhang C. Yannakopoulos, La notion de droit acquis en droit administratif français, Paris, L.G.D.J. (Collection Bibliothèque de droit public, volym nr 188), 1997, i de avsnitt som anges nedan.

49 Ibidem, punkt 348 och följande.

50 Ibidem, punkt 354 och följande samt punkt 765 och följande.

51 Ibidem, punkt 356 samt punkt 865 och följande.

52 Ibidem, punkt 635 och följande.

53 Dom av den 3 december 1992 i de förenade målen C-140/91, C-141/91, C-278/91 och C-279/91 (REG 1992, s. I-6337).

54 Punkterna 11 och 12 i domen i det ovan (fotnot 51) nämnda målet Suffritti.

55 Dom av den 3 mars 1994 i mål C-316/93 (REG 1994, s. I-763).

56 Rådets andra direktiv av den 30 december 1983 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om ansvarsförsäkring för motorfordon (EGT L 18, 1984, s. 17; svensk specialutgåva, område 6, volym 2, s. 90).

57 Punkt 16.

58 Punkt 18.

59 Dom av den 2 oktober 1997 i mål C-122/96 (REG 1997, s.I-5325).

60 Punkt 14.

61 Dom av den 11 juni 1998 i mål C-275/96 (REG 1998, s. I-3419).

62 Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juli 1971.

63 Punkt 23.