Domstolens dom (femte avdelningen) den 15 juni 1999

I mål C-421/97, angående en begäran enligt artikel 177 i EG-fördraget (nu artikel 234 EG), från Tribunal de grande instance de Meaux (Frankrike), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan

DOMSTOLEN (femte avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden J.-P. Puissochet samt domarna J.C. Moitinho de Almeida, C. Gulmann, L. Sevón och M. Wathelet (referent), generaladvokat: EG. Jacobs, justitiesekreterare: biträdande justitiesekreteraren H. von Holstein,

med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från: Yves Tarantik, genom advokaten G. Le Glaunec, Paris, Frankrikes regering, genom K. Rispal-Bellanger, sous-directeur, internationella ekonomiska och gemenskapsrättsliga frågor, utrikesministeriets rättsavdelning, och R. Nadal, secrétaire adjoint des affaires étrangères vid samma avdelning, båda i egenskap av ombud, Europeiska gemenskapernas kommission, genom H. Michard och E. Traversa, rättstjänsten, båda i egenskap av ombud,

med hänsyn till förhandlingsrapporten,

efter att muntliga yttranden har avgivits vid sammanträdet den 25 november 1998 av: Yves Tarantik, företrädd av advokaterna G. Le Glaunec och E Nairn, Paris, biträdda av ingenjörskonsulten J. Perrotin, Frankrikes regering, företrädd av R. Nadal, och kommissionen, företrädd av H. Michard,

och efter att den 28 januari 1999 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Tolkningsfrågans första del

Tolkningsfrågans andra och tredje del

Rättegångskostnader

1. Tribunal de grande instance de Meaux har genom beslut av den 13 november 1997, som inkom till domstolens kansli den 11 december 1997, i enlighet med artikel 177 i EG-fördraget (nu artikel 234 EG) ställt en fråga om tolkningen av artikel 95 i EG-fördraget (nu artikel 90 EG i ändrad lydelse).

2. Frågan har uppkommit i en tvist mellan Yves Tarantik och Direction des services fiscaux de Seine-et-Marne rörande skattemyndighetens krav på Yves Tarantik avseende utestående differentierad motorfordonsskatt för året 1995/1996.

3. I Frankrike uttas en differentierad skatt på motorfordon enligt artiklarna 1599 C—1599 J i code général des impôts (den allmänna skattelagen). Skatteklasser fastställs i lagstiftning. Dessa skatteklasser omfattar flera olika skattemässiga motorstyrkor. För varje skatteklass fastställs ett omräkningstal. Den skatt som skall påföras beräknas på så sätt att ett grundbelopp — som beslutas årligen av conseillers généraux i varje departement (län) — multipliceras med omräkningstalet för den aktuella skatteklassen.

4. Det franska motorfordonsskattesystemet är således avhängigt vilken skattemässig motorstyrka som privatfordonen ges. Det system som var tillämpligt vid tidpunkten för de omständigheter som målet vid den nationella domstolen rör kan beskrivas enligt följande, dock med preciseringen att de ändringar som införts genom cirkulär nr 98-58 av den 3 juli 1998, vilken anger hur skattemässig motorstyrka för nya bilar som säljs från och med den 1 juli 1998 skall bestämmas, har tillkommit efter den tidpunkten, varför dessa ändringar inte kan beaktas.

5. Vid den tidpunkt som målet i den nationella domstolen rör reglerades metoden för att beräkna den skattemässiga motorstyrkan i huvudsak i cirkulär av den 28 december 1956 (JORF av den 22 januari 1957, s. 910, nedan kallat 1956 års cirkulär) och cirkulär nr 77-191 av den 23 december 1977 (JORF av den 8 februari 1978, s. 1052), i dess lydelse enligt cirkulär nr 87-56 av den 24 juni 1987 och cirkulär nr 88/04 av den 12 januari 1988 (nedan kallat 1977 års cirkulär). Dessa cirkulär hade blivit giltiga med retroaktiv verkan med tillämpning av artikel 35 i lag om ändring av finanslagen för år 1993 (lag nr 93-859 av den 22 juni 1993, JORF av den 23 juni 1993, s. 8815).

6. Formeln för beräkning av skattemässig motorstyrka i 1956 års cirkulär grundades uteslutande på fordonets cylindervolym.

7. Genom 1977 års cirkulär infördes, med verkan från och med den 1 januari 1978, en ny formel för beräkning av motorfordons skattemässiga motorstyrka, med ett antal nya parametrar förutom cylindervolym, däribland däckens omkrets och utväxlingen i olika växellägen för manuella växellådor med fyra eller fem växlar och automatlådor med tre eller fyra växlar. Denna nya formel ändrades i cirkulär nr 88-04 av den 12 januari 1988, varigenom en begränsning av en parameter som ingick vid beräkningen av skattemässig motorstyrka avskaffades. Det framgår emellertid av cirkulär nr 91-71 av den 20 september 1991 (nedan kallat 1991 års cirkulär) att den gamla formeln fortfarande är tillämplig på vissa fordon som godkänts i enskilda förfaranden.

8. Det skall anmärkas att enligt kommissionens uppgifter, vilka inte har ifrågasatts i denna del, leder tillämpningen av formeln i 1977 års cirkulär i allmänhet till att den skattemässiga motorstyrkan blir ungefär 2 CV (skattehästkrafter) lägre än vid tillämpning av formeln i 1956 års cirkulär. Denna skillnad får vissa följdverkningar för den differentierade skattens storlek. Detta gäller enligt kommissionens uppgifter vid den muntliga förhandlingen, vilka inte har ifrågasatts, även försäkringspremier, vilka beräknas med utgångspunkt från fordonens skattemässiga motorstyrka.

9. Metoden för godkännande av fordon utgör ett av de kriterier som avgör vilken lagstiftning som är tillämplig.

10. 1956 års cirkulär är i allmänhet tillämpligt på motorfordon som har typgodkänts eller godkänts i enskilda förfaranden före den 1 januari 1978. Nämnda cirkulär är även tillämpligt på samtliga fordon som godkänts i enskilda förfaranden mellan den 1 januari 1978 och den 23 juni 1987 samt fordon som godkänts i enskilda förfaranden från och med den 24 juni 1987 om de inte överensstämmer med en modell som har typgodkänts eller, vad avser skattemässig motorstyrka, inte kan anses likvärdiga med en typgodkänd modell, vars skattemässiga motorstyrka har beräknats i enlighet med 1977 års cirkulär.

11. Det bör tilläggas att det vid den muntliga förhandlingen framkommit att formeln i 1956 års cirkulär även är tillämplig på privatfordon som har typgodkänts från och med den 1 januari 1978 när en liknande modell har godkänts före den 1 januari 1978.

12. 1977 års cirkulär är i princip tillämpligt på privatbilar som har typgodkänts från och med den 1 januari 1978 samt privatbilar som har godkänts i enskilda förfaranden från och med den 24 juni 1987 och som överensstämmer med en typgodkänd modell eller som med avseende på skattemässig motorstyrka kan anses vara likvärdiga med en typgodkänd modell vars skattemässiga motorstyrka har beräknats i enlighet med 1977 års cirkulär. I detta sammanhang skall det anmärkas att den franska regeringen inte har kunnat förklara för domstolen vilka kriterier som är avgörande för att ett fordon skall anses som likvärdigt i detta sammanhang.

13. Det förefaller följaktligen som om det franska skattesystemet kännetecknas av att två huvudsakliga och olika metoder för att beräkna den skattemässiga motorstyrkan för privatbilar är parallellt tillämpliga.

14. Yves Tarantik äger en bil av märket Jaguar, modell XJ6 4L2, vilken togs i bruk den 11 april 1979. Skattemyndigheten bestämde bilens skattemässiga motorstyrka till 24 CV, med tillämpning av den beräkningsmetod som anges i 1956 års cirkulär.

15. Den 6 februari 1996 rapporterades Yves Tarantik av polisen för att han inte hade ett skattemärke för år 1995/1996, vilket han hade vägrat att betala. Den 9 maj 1996 översände förste skatteinspektören för Bussy Saint-Georges till Yves Tarantik ett krav på 19325 FF, bestående av vanliga avgifter på 6569 FF och straffavgifter på 12756 FF, vilket Yves Tarantik besvärade sig mot vid skattemyndigheten.

16. Yves Tarantiks besvär avslogs, varför han väckte talan vid Tribunal de grande instance de Meaux mot Direction des services fiscaux de Seine-et-Marne. Han hävdade därvid att lagstiftningen om differentierad motorfordonsskatt av EG-domstolen vid flera tillfällen befunnits strida mot gemenskapsrätten och att trots de ändringar som införts efter dessa domar var lagstiftningen fortfarande diskriminerande ur gemenskapsrättslig synvinkel, varför den inte borde få tilllämpas.

17. Direction des services fiscaux de Seine-et-Marne har yrkat att Tribunal de grande instance skall ogilla Yves Tarantiks talan, eftersom nämnda skattelagstiftning är förenlig med gemenskapsrätten.

18. Tribunal de grande instance de Seine-et-Marne har mot denna bakgrund vilandeförklarat målet och stallt följande tolkningsfråga till domstolen:

19. Denna fråga kan delas upp i tre delar, vilka bör prövas var och en för sig.

20. Den hänskjutande domstolen vill genom frågans första del i huvudsak få veta om ett sådant skattesystem som det som är i fråga i dess mål medför diskriminerande verkningar för importerade fordon eller om det skyddar liknande fordon som tillverkas i landet, och om nämnda skattesystem strider mot artikel 95 första stycket i fördraget, på grund av det sätt som omräkningstalet för skatten ökar, särskilt från skatteklassen 15—16 CV till skatteklasserna över 18 CV, vilka endast omfattar importerade fordon.

21. Det skall härvid erinras om att domstolen i dom av den 30 november 1995 i mål C-113/94, Casarin (REG 1995, s. I-4203), redan har tagit ställning till frågan huruvida artikel 95 i fördraget utgör hinder för en nationell lagstiftning om beskattning av motorfordon, vilken, i likhet med den franska lagstiftningen, innebär att progressiviteten ökar mellan skatteklasserna från och med 19 CV, där det inte förekommer fordon tillverkade i landet, jämfört med progressiviteten mellan skatteklassen 15—16 CV och skatteklassen 17—18 CV, omfattande fordon tillverkade i landet som skulle kunna anses som produkter liknande de importerade fordonen med större skattemässig motorstyrka än 19 CV.

22. Domstolen förklarade i punkt 22 i domen i det ovannämnda målet Casarin att det för att avgöra huruvida den ökning av den differentierade skattens progressivitet som sker när tröskeln 18 CV passerats har en diskriminerande eller skyddande verkan, i den mening som avses i artikel 95 i fördraget, föreligger skäl att undersöka om denna ökning är ägnad att få konsumenterna att avstå från inköp av fordon med motorstyrka överstigande 18 CV, varav samtliga är tillverkade i utlandet, till förmån för inhemskt tillverkade fordon.

23. Domstolen anmärkte härvid i punkterna 23—25 i domen i det ovannämnda målet Casarin att om det antas att ökningen av omräkningstalet för fordon med skattemässig motorstyrka överstigande 18 CV faktiskt leder till att konsumenter avstår från att köpa sådana fordon, skulle konsekvensen härav vara att konsumenterna i stället väljer en fordonsmodell tillhörande närmast lägre skatteklass, 17—18 CV, eller till och med en modell tillhörande skatteklassen 15—16 CV. Vid den tidpunkt som omständigheterna i målet Casarin rörde återfanns i dessa två skatteklasser såväl importerade fordon som fordon av inhemsk tillverkning, varvid emellertid de flesta fordonen i skatteklass 17—18 CV var tillverkade utomlands och flertalet av fordonen i skatteklass 15—16 CV var tillverkade i landet.

24. Domstolen konstaterade i samma dom att konsumenterna inom ramen för skatteklass 15—16 CV hade tillgång till ett stort utbud av importerade fordon och att det avrundade progressivitetstalet var detsamma mellan skatteklasserna 12—14 CV och 15—16 CV, som mellan skatteklasserna 15—16 CV och 17—18 CV, vilket innebar att konsumenter som sökte ett mer exklusivt fordon inte av det skälet uppmuntrades att förvärva ett fordon i skatteklassen 15—16 CV. Domstolen fann att i ett system som det franska systemet för beskattning av motorfordon som det såg ut vid den tidpunkt som målet Casarin rörde hade en ökning av progressivitetstalet för skatteklasserna över 18 CV inte som verkan att gynna försäljningen av inhemskt tillverkade fordon.

25. Domstolen fann således i det ovannämnda målet Casarin att artikel 95 i fördraget inte utgör hinder för tillämpning av nationella skatteregler för motorfordon som innebär en sådan ökning av progressivitetstalet som den som är aktuell i den franska lagstiftningen på området, eftersom ökningen inte har som verkan att gynna försäljningen av inhemskt tillverkade fordon i förhållande till försäljningen av fordon som importeras från andra medlemsstater.

26. I domen i det ovannämnda målet Casarin analyserade domstolen skattens progressiva ökning mellan å ena sidan skatteklasserna 15—16 CV och 17—18 CV, och å andra sidan skatteklasserna över 18 CV. I förevarande mål rör tolkningsfrågans första del särskilt den progressiva ökningen från skatteklassen 15—16 CV till de olika skatteklasserna över 18 CV (närmare bestämt skatteklasserna 19—20 CV, 21—22 CV och 23 CV och högre).

27. Mot denna bakgrund ankommer det på den nationella domstolen att, för att bedöma huruvida det aktuella skattesystemet är diskriminerande eller skyddande i den mening som avses i artikel 95 i fördraget, avgöra vilka fordon i skatteklassen 15—16 CV som, i den mening som avses i artikel 95 första stycket i fördraget, kan anses likna fordon importerade från andra medlemsstater som omfattas av en skatteklass över 18 CV och särskilt fordon som, i likhet med det fordon som sökanden i målet vid den nationella domstolen äger, har en skattemässig motorstyrka på 24 CV.

28. Domstolen anmärker härvid att det framgår av punkt 15 i domen i det ovannämnda målet Casarin, i vilken det hänvisas till punkt 20 i generaladvokatens förslag i samma mål, att produkter som bilar är liknande i den mening som avses i artikel 95 första stycket i fördraget, om deras egenskaper och de behov som de svarar mot innebär att de konkurrerar med varandra. Av punkt 18 i generaladvokatens förslag i nämnda mål framgår att vad avser bilar är graden av konkurrens mellan två modeller avhängig i vad mån modellerna uppfyller olika krav, bland annat i fråga om pris, storlek, komfort, prestanda, bränsleekonomi, livslängd och tillförlitlighet.

29. Det skall anmärkas att fordon med hög skattemässig motorstyrka, det vill säga med en skattemässig motorstyrka som överstiger 18 CV, vilka drabbas av en högre skatt än den som är tillämplig på fordon av inhemsk eller utländsk tillverkning som omfattas av skatteklassen 15—16 CV, i allmänhet är betydligt dyrare än fordon i skatteklassen 15—16 CV Följaktligen kan det inte sägas att samtliga fordon som omfattas av skatteklassen 15—16 CV med nödvändighet kan anses som fordon som, i den mening som avses i artikel 95 första stycket i fördraget, liknar fordon som omfattas av skatteklasserna över 18 CV, särskilt som jämförelsen här skall göras mellan fordon i skatteklass 15—16 CV och fordon i skatteklassen 23 CV och högre.

30. Det skall vidare anmärkas att till skillnad från vad som är fallet med skatteklassen 15—16 CV omfattar skatteklasserna över 18 CV endast importerade fordon. Enligt Yves Tarantiks uppgifter, vilka inte har ifrågasatts i denna del, finns det inget fordon som tillverkas i landet i de dessa skatteklasser.

31. Eftersom vissa fordon i skatteklass 15—16 CV kan anses likna fordon i skatteklasserna över 18 CV och särskilt skatteklassen 23 CV och högre, ankommer det på den nationella domstolen att pröva om konsumenterna bland de fordon i skatteklass 15—16 CV som anses liknande förfogar över ett stort utbud av importerade fordon, varför den ökade progressiviteten mellan skatteklassen 15—16 CV och skatteklasserna över 18 CV och särskilt skatteklassen 23 CV och högre inte leder till att försäljningen av inhemskt tillverkade fordon gynnas.

32. Mot denna bakgrund finner domstolen att tolkningsfrågans första del skall besvaras enligt följande: En nationell lagstiftning om beskattning av motorfordon, som den som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, medför inte diskriminerande eller skyddande verkningar som strider mot artikel 95 första stycket i fördraget på grund av det sätt som progressivitetstalet ökar från skatteklassen 15—16 CV till skatteklasserna över 18 CV, vilka endast omfattar importerade fordon, under förutsättning att

33. Det skall erinras om att det framgår av fast rättspraxis att det ankommer uteslutande på de nationella domstolarna, vid vilka tvisten anhängiggjorts och som har ansvaret för det rättsliga avgörandet, att mot bakgrund av de särskilda omständigheterna i varje enskilt mål bedöma såväl om ett förhandsavgörande är nödvändigt för att döma i saken som relevansen av de frågor som ställs till domstolen (se bland annat dom av den 15 december 1995 i mål C-415/93, Bosman, REG 1995, s. I-4921, punkt 59). Domstolen har emellertid ansett att den inte kan avgöra en fråga som en nationell domstol har ställt, om det är uppenbart att denna domstols begäran om tolkning av gemenskapsrätten eller om prövning av giltigheten av en gemenskapsrättslig regel inte har något samband med de verkliga omständigheterna eller föremålet för tvisten eller om frågan är hypotetisk och domstolen inte förfogar över de uppgifter om faktiska och rättsliga omständigheter som är nödvändiga för att på ett ändamålsenligt sätt besvara de frågor som ställts till den (se bland annat domen i det ovannämnda målet Bosman, punkt 61).

34. I förevarande fall önskar den nationella domstolen genom tolkningsfrågans andra del i huvudsak få veta om ett skattesystem av det slag som följer av 1956, 1977 och 1991 års cirkulär har diskriminerande verkningar för importerade fordon som i Frankrike har godkänts i enskilda förfaranden. Genom tolkningsfrågans tredje del vill den nationella domstolen få veta om en ägare till ett fordon vars motorstyrka överstiger 100 kW har möjlighet att vägra att betala skatten, för det fall att skatten befinnes strida mot artikel 95 i fördraget.

35. Det skall inledningsvis anmärkas att det redan av ordalydelsen i tolkningsfrågans andra del framgår att ett svar på frågan endast är nödvändigt för det fall att det fordon som ägs av sökanden i målet vid den nationella domstolen har godkänts i ett enskilt förfarande. Yves Tarantik har dock i sitt svar på domstolens skriftliga frågor angett att hans fordon är typgodkänt.

36. Vad avser frågans tredje del skall det anmärkas, såsom generaladvokaten har gjort i punkt 66 i sitt förslag till avgörande, att begränsningen till 100 kW endast är av betydelse för vissa fordon med högre motorstyrka, vars skattemässiga motorstyrka beräknas enligt 1977 års cirkulär. Den skattemässiga motorstyrkan för Yves Tarantiks fordon har emellertid, enligt dennes uppgifter, beräknats med tillämpning av 1956 års cirkulär, eftersom nämnda fordon är av en modell som, enligt den franska regeringens uppgifter som inte har ifrågasatts, har typgodkänts i Frankrike den 24 november 1976. Eftersom den skattemässiga motorstyrkan för Yves Tarantiks fordon inte har beräknats enligt 1977 års cirkulär, ger ett svar på frågan huruvida en ägare till ett fordon vars motorstyrka överstiger 100 kW har möjlighet att vägra att betala skatten, för det fall att skatten befinnes strida mot artikel 95 i fördraget, inte den nationella domstolen någon ledning i det mål som den har att avgöra.

37. Det saknas således anledning att besvara tolkningsfrågans andra och tredje del.

38. De kostnader som har förorsakats den franska regeringen och kommissionen, vilka har inkommit med yttranden till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.

På dessa grunder beslutar DOMSTOLEN (femte avdelningen) angående den fråga som genom dom av den 13 november 1997 ställts av Tribunal de grande instance de Meaux — följande dom:

1 Rättegångsspråk: franska.