Förslag till avgörande av generaladvokat
I — Inledning
1. Målen vid den nationella domstolen (som pågår sedan år 1987) gällde först storleken på de ifrågavarande pensionsbeloppen. Dessa var omtvistade på grund av nedsättningsklausuler i nationella bestämmelser om kumulationsförbud. Emellertid ändrades den i detta mål relevanta artikeln 46 i förordning nr 1408/71 genom förordning nr 1248/92 som trädde i kraft den 1 juni 1992. Enligt uppgifterna i begäran om förhandsavgörande utgår parterna därför numera från att kärandena har rätt till pension utan avdrag. Nu är det emellertid framför allt omtvistat när kärandena förvärvade denna rättighet, eftersom detta kan bero på den tidpunkt då ansökan ingavs. Den nationella domstolen har frågat om en sådan ansökan om högre pension får inges endast av pensionsberättigade vars pensionsbeslut var slutligt redan när 1992 års ändring trädde i kraft eller om den får inges även av pensionsberättigade som hade väckt talan redan innan rättsläget ändrades.
2. Detta mål gäller tolkningen och tillämpningen av övergångsbestämmelsen artikel 95a i förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen, i dess lydelse enligt förordning (EEG) nr 1248/92.
II — Tillämpliga bestämmelser
3. Övergångsbestämmelsen artikel 95a i förordning nr 1408/71 har följande ordalydelse:
III — Bakgrund
1) Mål C-52/99 (Camarotto)
4. Ar 1984 delgavs Elso Sutto som efter sin död år 1994 efterträddes i tvisten av sin maka Gioconda Camarotto ett beslut enligt vilket han hade beviljats belgisk ålderspension som hade beräknats proportionellt på grundval av en försäkringstid som är att hänföra till 37/45. Elso Sutto motsatte sig detta beslut och begärde belgisk pension med 42/45 utan avdrag. Han fick rätt i första instans. Domen överklagades av Office national des pensions (nedan kallat O.N.P.) svarande i första instans och klagande i andra instans i målet vid den nationella domstolen. Tvisten som i första hand gällde tillämpningen av nationella bestämmelser om kumulationsförbud förklarades vilande i väntan på utgången i andra pilotmål. Den 5 januari 1996 återupptogs förfarandet.
5. Den fråga som nu har uppkommit i målet vid den nationella domstolen om huruvida de materiella bestämmelserna i förordning nr 1248/92 på grund av den ändring i rättsläget som skedde år 1992 kan komma att vara tillämpliga på tiden efter den 1 juni 1992 och om detta möjligtvis är beroende av ett krav på att inge en ansökan och i så fall på vilket sätt (artikel 95a.4). Det är också fråga om huruvida en sådan ansökan har retroaktiv verkan (artikel 95a.5) eller omedelbar verkan (artikel 95a.6).
6. Det ingavs faktiskt en ansökan som O.N.P. dock erhöll först den 12 november 1997. Därför är O.N.P. beredd att bevilja pensionshöjningen först från den 1 december 1997.
7. Slutligen tillsände också O.N.P. sin egen advokat en skrivelse av den 22 september 1994 som emellertid indirekt har kommit även den pensionssökande tillhanda. I denna skrivelse beräknades pensionen på grundval av de bestämmelser som gäller sedan den 1 juni 1992. Denna pension som var högre i enlighet med denna beräkning betalades emellertid inte ut eftersom O.N.P. anser att detta kan ske endast under förutsättning av att en ansökan inges. Emellertid uppmärksammade O.N.P. inte den part som agerar som sökande i första instans och motpart i andra instans vid den nationella domstolen på att det förelåg en sådan förutsättning. Den sistnämnda parten har invänt att skrivelsen har varit vilseledande för henne.
2. Mål C-53/99 (Vignone)
8. Mål C-53/99 skiljer sig till sitt föremål och till sin utveckling endast obetydligt från mål C-52/99. År 1987 delgavs Giuseppina Vignone som var änka efter Tammaro ett beslut enligt vilket hon hade beviljats belgisk efterlevandepension som hade beräknats på grundval av en försäkringstid som är att hänföra till 27/30. Vignone överklagade detta beslut och begärde belgisk pension med 30/30 utan avdrag. Det domstolsförfarande som följde utvecklade sig på samma sätt som mål C-52/99. Partens yrkande om att beviljas en pensionshöjning inkom till O.N.P. den 13 november 1997. Även i Giuseppina Vignones fall utfärdade O.N.P. den 22 september 1994 en skrivelse som innehåller en pensionsberäkning som har skett på grundval av de bestämmelser som gäller sedan den 1 juni 1992.
IV — Tolkningsfrågor och förfarande
9. Den nationella domstolen har ställt samma frågor till EG-domstolen i de båda målen:
10. O.N.P., sökandena i första instans och motparten i andra instans i målet vid den nationella domstolen och kommissionen har deltagit i förfarandet. Jag skall återkomma till de deltagandes argument.
11. Domstolen har till att börja med ställt en fråga som de deltagande skall besvara vid den muntliga förhandlingen och som handlar om vilken betydelse som skall tillmätas skrivelsen av den 22 september 1994.
V — Parternas argument och förfarandet
1. O.N.P.
12. O.N.P. utgår från att domstolen i sin rättspraxis har utformat principen om att antingen det nationella eller det gemenskapsrättsliga systemet skall tillämpas beroende på vilket av dessa system som från gång till gång är det mest gynnsamma. Förordning nr 1248/92 har medfört en betydande ändring såtillvida att de nationella bestämmelserna om kumulationsförbud inte längre skall tillämpas. Denna förordning som trädde i kraft den 1 juni 1992 ger emellertid inte upphov rättigheter för tiden före detta datum. Enligt artikel 95a.4, 5 och 6 får dessutom pensionen omprövas endast på den förmånsberättigades ansökan. Det rättsliga kriteriet är alltså beviljandet av pension vilket omfattar det förfarande som syftar till att göra pensionen utbetalningsbar, vilket i sin tur innebär att beräkna det belopp som skall betalas och att genomföra själva utbetalningen utan att skilja på fall där förvaltningsbeslutet om att bevilja pension är slutligt eller där det inte är det.
13. Det är obestridligt att en ansökan skall föregå en omprövning av en redan beviljad pension. Denna omprövning kan ske antingen av en myndighet eller en domstol. I det sistnämnda fallet kan ansökan om omprövning göras i form av en ansökan, en inlaga eller en begäran. I alla händelser är emellertid ansökningsdagen avgörande för när rättigheterna förvärvades. En omprövning ex officio står i strid med bestämmelsens ordalydelse och den kan faktiskt också ge upphov till en pensionssänkning, särskilt i fråga om efterlevandepension. Det är därför ett rättssäkerhetskrav att strängt beakta tidsfristerna vid ingivande av ansökan. Av detta kan man dra den slutsatsen att en ansökan måste föregå en omprövning. För övrigt kan skrivelsen av den 22 september 1994 inte vara rättsligt bindande. Den nya beräkningen av pensionen är rent informativ och vänder sig enbart till den egna advokaten.
2. De parter som varit sökande i första instans och motpart i andra instans vid den nationella domstolen
14. De parter som varit sökande i första instans och motpart i andra instans vid den nationella domstolen har hävdat att både gemenskapsrätt och nationell rätt skall beaktas vid besvarandet av tolkningsfrågorna.
15. Tvisterna i de båda målen pågick när förordning nr 1248/92 trädde i kraft. Därför fick de ifrågasatta pensionsbesluten inte någon slutlig karaktär. Domstolen skall i sin dom som ersätter förvaltningsbeslutet ta hänsyn till alla ändringar som har skett av de bestämmelser som gav upphov till rättstvisten. Artikel 807 och 808 i de belgiska processrättsliga bestämmelserna (Code judiciaire belge i lagen av den 10 oktober 1967) skall beaktas eftersom det i artikel 95a.6 föreskrivs att rättigheter skall gälla från den dag då ansökan lämnades in om detta skedde efter utgången av tvåårsperioden efter den 1 juni 1992, såvida inte förmånligare bestämmelser gäller enligt en medlemsstats lagstiftning. Dessa bestämmelser berättigar parterna att under hela domstolsförfarandet utvidga eller ändra sina yrkanden. Den belgiska domstolen är därför förpliktad att på parternas yrkande tillämpa de bestämmelser som trädde i kraft den 1 juni 1992.
16. I detta fall har parterna gjort en sådan begäran även om detta inte har skett inom tvåårsfristen. Inom ramen för artiklarna 807 och 808 kan domstolen tillerkänna denna begäran retroaktiv verkan. Artiklarna 807 och 808 i de processrättsliga bestämmelserna har för övrigt varit föremål för flera domar från Cour de cassation. I en dom av den 22 maj 1978 har Cour de cassation fastställt följande: I en tvist om lagstadgade rättigheter kan den domstol där talan har anhängiggjorts avgöra inte endast vilka rättigheter som förelåg vid den tidpunkt då ansökan ingavs utan den skall också beakta omständigheter som har inträffat efter det ifrågasatta förvaltningsbeslutet och som medför en utvidgning av den försäkrades rättigheter.
17. I detta mål skall det med hänsyn till artikel 95a.4 också beaktas att det med hänsyn till det pågående domstolsförfarandet egentligen inte kan vara fråga om en omprövning (revision de droits) utan snarare om ett fastställande av rättigheter (fixation de droits). Därför kommer bestämmelserna om förverkande av rätten till förmåner inte att tillämpas.
18. Med hänsyn till de nya gemenskapsrättsliga bestämmelsernas giltighet i tiden skall man enligt domstolens rättspraxis utgå från följande:
19. De parter som varit sökande i första instans och motpart i andra instans vid den nationella domstolen har föreslagit att tolkningsfrågorna skall besvaras enligt följande:
3. Kommissionen
20. Enligt kommissionens mening omfattas dessa mål av artikel 95a.4. Denna bestämmelse utgör grundvalen för en rätt till omprövning som skall ske i enlighet med förordning nr 1408/71 i dess lydelse före den ändring som har skett genom förordning nr 1248/92 och som tillerkänns alla som mottar ett pensionsbeslut, inklusive de som väckt talan redan före ändringsförordningens ikraftträdande.
21. Eftersom bestämmelserna inte innehåller några föreskrifter för ansökan om omprövning åligger det den nationella lagstiftaren att fastställa de processrättsliga bestämmelserna för hur rättigheten skall utövas. Dessa nationella processrättsliga bestämmelser får naturligtvis inte göra det praktiskt omöjligt eller omåttligt svårt att utöva rätten till omprövning. I de nationella processrättsliga bestämmelserna skulle det sålunda kunna föreskrivas att en ansökan om omprövning kan inges till den domstol där talan har anhängiggjorts enligt tillämpliga processrättsliga regler.
22. Vad gäller den tvåårsfrist som föreskrivs i artikel 95a.5 och 95a. 6 har kommissionen påpekat att nationell rättsordning visserligen inte kan innehålla några bestämmelser om en kortare frist men däremot om en längre frist.
23. Artikel 95a skall, såsom framgår av domen i målet Petroni och senare rättspraxis, tolkas så att de mest gynnsamma villkoren skall tillämpas på den berörda arbetstagaren. På grund av att förmånstagaren ensam har medgivits initiativrätt skall man under de omständigheter som föreligger i detta mål fråga sig huruvida bestämmelserna har ändamålsenlig verkan. I alla händelser är den nationella domstolen fri att tillämpa de bestämmelser som från gång till gång är mest gynnsamma.
24. Kommissionen har föreslagit att tolkningsfrågorna skall besvaras enligt följande:
IV — Bedömning
25. Den ändring i förordning nr 1408/71 som infördes genom förordning nr 1248/92 avsåg bestämmelserna som reglerar beviljande och beräkning av pensioner. I detta sammanhang är vissa ändringar... knutna till domstolens rättspraxis på detta område i enlighet med första övervägandet i ändringsförordningen. Sextonde övervägandet i ändringsförordningen har följande lydelse:
26. Det skall utgås från att tillämpningen av de nya bestämmelserna kan vara mera gynnsam för den pensionsberättigade. Emellertid är denna konsekvens inte alls tvingande. Det är fullkomligt tänkbart att tillämpningen av de nya bestämmelserna kan få ogynnsamma följder för den berörde. Ett sådant fall låg till grund för målet Baldone Under den muntliga förhandlingen har företrädaren för O.N.P. också uttryckligen påpekat att denna justering till den pensionssökandes nackdel skall beaktas framför allt i fråga om efterlevandepension.
27. Domstolen har därför i sin dom i målet Baldone gjort följande tolkning av den ifrågavarande övergångsbestämmelsen artikel 95a i förordningen:
28. Domstolen har dessutom förklarat följande:
29. Beträffande kravet på att inge en ansökan i enlighet med artikel 95a.4 har domstolen förklarat följande:
30. Denna formulering tyder inte ovillkorligen på att det enligt artikel 95a. 4, i dess lydelse enligt förordning 1248/92, i förordningen är absolut nödvändigt att inge en ansökan, utan endast på att det är uttryckligt förbjudet att till nackdel för den berörde bortse från kravet på att inge en ansökan.
31. Nu kan man fråga sig om det enligt ordalydelsen i och syftet med artikel 95a.4 är (absolut) nödvändigt att inge en ansökan, varvid de frister och processrättsliga konsekvenser som föreskrivs i punkterna 5 och 6 ingår som ett led i kravet på att inge en ansökan.
32. Enligt den tyska ordalydelsen i bestämmelsen fastställs rättigheterna. Detta kan anses innebära ett slutgiltigt fastställande både i myndighetsförfaranden och även i domstolsförfaranden. Bestämmelsen är i så fall kanske inte alls tillämplig på oavgjorda mål. Enligt den franska ordalydelsen är det däremot som framför allt O.N.P. uttryckligen har påpekat fråga om liquidation d'une pension. I enlighet därmed skall utbetalningen av pension betonas. I den engelska versionen av förordningen står det a pension was awarded. Här betonas beviljandet av pension.
33. Efter det att domstolen i sin dom i målet Baldone emellertid har betonat tidpunkten för uppkomsten av rättigheterna, skall man också kunna tillämpa artikel 95a.4 på fall där rättigheterna ännu inte slutgiltigt har beviljats. Denna tolkning skall också föredras för att den pensionsberättigade inte skall fråntas sin initiativrätt och detta skall särskilt strängt beaktas i fall där konsekvenserna kan bli ofördelaktiga.
34. Det skall å andra sidan inte underskattas att artikel 95a.4—95a.6 i normala fall skall tillämpas på pensioner som har beviljats före den 1 juni 1992. Vid tolkningen av bestämmelserna skall det tas hänsyn till oavgjorda måls beskaffenhet och alltså inte till det faktum att pension ännu inte slutgiltigt har beviljats.
35. I detta sammanhang skall det först utgås från att de tillämpliga materiella bestämmelserna som företrädaren för kommissionen uttryckligen har påpekat under den muntliga förhandlingen är förordningsbestämmelser som till sin beskaffenhet är direkt tillämpliga. Därför är det helt riktigt att i ett oavgjort mål i enlighet med artikel 95a.5 underlåta att tillämpa bestämmelserna om förverkande av rätten till förmåner. Fristen för förverkande av rätten till förmåner som med hänsyn till rättssäkerheten har fastställts till två år är rimlig i den mån som det är fråga om avslutande pensionsärenden. Inom denna tidsrymd kan det prövas huruvida de bestämmelser som gäller sedan den 1 juni 1992 möjligtvis ger anledning till en mera gynnsam beräkning och i så fall kan sedan en ansökan om omprövning inges.
36. I artikel 95a.6 bekräftas det faktum att gemenskapslagstiftaren inte alls avsåg att den tvåårsfrist under vilken en ansökan om omprövning kan inges med retroaktiv verkan skulle ges en tvingande karaktär. I denna artikel står det visserligen att ansökningar som lämnas in efter utgången av tvåårsperioden efter den 1 juni 1992 skall gälla från den dag då ansökan lämnades in. A ena sidan kommer rättssäkerhetsprincipen till uttryck i denna bestämmelse. A andra sidan syftar bestämmelsen till att bevara de ifrågavarande försäkringssystemens ekonomiska balans. Emellertid gäller denna bestämmelse endast såvida inte förmånligare bestämmelser gäller enligt en medlemsstats lagstiftning.
37. I denna formulering har principen om den mest gynnsamma behandlingen en mycket tydlig förankring. Eftersom bestämmelsen om att tillämpa det mest gynnsamma systemet uttryckligen har tagits upp i artikel 95a.6 är det i detta avseende inte nödvändigt att åberopa den rättspraxis från domstolen där denna princip har utformats med hänsyn det processrättsliga genomförandet av de rättigheter som medges genom gemenskapsrätten,.
38. Mot bakgrund av domstolens rättspraxis finns det anledning att både i materiellt och i processrättsligt hänseende tillämpa principen om det mest gynnsamma systemet på ett rättsförhållande i det fall där dess rättslig status enligt gemenskapsrätten är omtvistad. Mot bakgrund av detta är det till och med tänkbart att i ett oavgjort mål genomföra en omprövning ex officio om och så länge som denna har gynnsamma följder för den pensionsberättigade.
39. Det ovannämnda är emellertid inte avgörande i detta mål, eftersom förmånligare bestämmelser enligt en medlemsstats lagstiftning enligt vad parterna har anfört i alla fall skall tillämpas i enlighet med artikel 95a.6. Följaktligen kan en part i enlighet med artiklarna 807 och 808 i Code judiciare under ett domstolsförfarande utvidga eller ändra sina yrkanden. Sådana yrkande som framställs under rättegången har dessutom retroaktiv verkan inom ramen för det pågående förfarandet. I målet vid den nationella domstolen framställdes i båda fall ett uttryckligt yrkande som på grundval av artikel 807 och 808 skall tillerkännas retroaktiv verkan. I detta avseende skall det hänvisas till den dom av den 22 maj 1978 från Cour de cassation som företrädaren för de pensionsökande har åberopat under den muntliga förhandlingen. Enligt denna skall domstolen på ansökan också beakta de omständigheter som har inträffat först efter förvaltningsbeslutet, i den mån som dessa syftar till att upp justera de belopp som tillkommer de berättigade.
40. Med hänsyn till de konkreta omständigheterna i detta mål kan man dessutom fråga sig om O.N.P. inte har gjort sig skyldig till ett rättsmissbruk när den formellt har betonat ansökningsdagen, vilket leder till att artikel 95a.6 får de redan omnämnda konsekvenserna.
41. Som bekant har O.N.P. i båda fall genomfört omprövningar av pensionsbeloppen på grundval av de bestämmelser som gäller från och med den 1 juni 1992. Senast efter denna tidpunkt var det uppenbart att det kunde krävas att den omtvistade efterlevandepensionen skulle utbetalas med ett högre belopp. Omprövningen var föremål för en skrivelse av den 22 september 1994 till den advokat som företrädde O.N.P.. Indirekt råkade den i händerna på de parter som varit sökande i första instans och motpart i andra instans vid den nationella domstolen. Det är anmärkningsvärt att skrivelsen avfattades under en tid när tvåårsfristen enligt artikel 95a.5 redan hade gått ut. De berättigade upplystes inte heller om att den höjda pensionen kunde utbetalas endast på ansökan.
42. När O.N.P. alltså bemödade sig att genomföra en omprövning och också låta den berättigade ta del av denna beräkning uppkommer frågan om det inte inom ramen för en omsorgsplikt respektive en god förvaltningssed förelåg en skyldighet att före tvåårsfristens utgång upplysa de pensionsberättigade om deras möjlighet att ansöka om omprövning och hänvisa till den frist inom vilken de kunde inge sin ansökan. I Gioconda Camarottos fall finns det ännu större anledning att ställa sig denna fråga, eftersom det i alla fall är mycket sannolikt att pensionen omprövades då den med anledning av hennes makes död den 28 januari 1994 omvandlades från en ålderspension till en efterlevandepension. Den 28 januari 1994 inföll dessutom inom den tvåårsfrist som föreskrivs i artikel 95a.5 i förordning nr 1408/71 i dess lydelse enligt förordning nr 1248/92. Det förefaller logiskt att genomföra en omprövning av pensionerna med anledning av sådana omständigheter och i förekommande fall låta förmånstagarna få kännedom om sina möjligheter, vilket också har skett fast på ett ofullständigt sätt och vid en senare tidpunkt.
43. Slutligen är dessa överväganden emellertid inte avgörande i detta mål, eftersom den högre efterlevandepensionen i enlighet med den uppfattning som det har redogjorts för ovan kan begäras redan från och med den 1 juni 1992 på grund av att retroaktiv verkan med tillämpning av de nationella processrättsliga bestämmelserna kan medges den ansökan om omprövning av pension som ingivits inom ramen för domstolsförfarandet.
44. För att besvara tolkningsfrågorna skall det vad gäller den första frågan utgås från att övergångsbestämmelsen artikel 95a i förordning nr 1408/71 i enlighet med domen i målet Baldone i princip är tillämplig på alla rättigheter som har uppkommit före den 1 juni 1992. Artikel 95a gäller följaktligen inte endast pensionsberättigade vars pensionsbeslut var slutligt när ändringen trädde i kraft utan även dem som redan innan ändringarna i den nya förordningen trädde i kraft hade väckt talan vid nationell domstol. Detta gäller i den mån som talan väcktes för att erhålla pensionsrätten under åberopande av att nationella bestämmelser om kumulationsförbud inte fick tillämpas och om denna talan ännu inte var avgjord när de nya bestämmelserna trädde i kraft.
45. Den nationella domstolens andra fråga skall besvaras enligt följande: I gemenskapsrätten föreskrivs ingen form för ingivande av ansökan i enlighet med artikel 95a.4. Det åligger således de nationella rättsordningarna att föreskriva under vilka processrättsliga förutsättningar en begäran om omprövning av pensionsrättigheter kan göras. Därför är det fullständigt möjligt att inge ansökan inte endast till den behöriga socialförsäkringsmyndigheten utan i enlighet med tillämpliga processrättsliga bestämmelser också till den domstol där talan väckts. Vid tolkningen av artikel 95a.5 och 95a.6 skall det i fråga om oavgjorda mål tas hänsyn till denna särskilda situation. Tvåårsfristen skall i detta avseende inte betraktas som absolut och därför kan en ansökan som inges efter denna frist alldeles säkert även ha retroaktiv verkan.
V — Förslag till avgörande
46. På grundval av ovanstående överväganden föreslår jag att tolkningsfrågorna skall besvaras enligt följande:
1 Originalspråk: tyska.
2 Konsoliderad version av förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen (EGT C 325 av den 10 december 1992, s. 1; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 98).
3 EGT L 136, s. 7.
4 Konsoliderad version av rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 i dess lydelse enligt rådets förordning nr 1248/92 av den 30 april 1992 (EGT C 325 av den 10 december 1992, s.1).
5 Jfr domar av den 21 oktober 1975 i mål 24/75, Petroni (REG 1975, s. 1149; svensk specialutgåva, häfte 2, s. 477), av den 16 maj 1979 i mål 236/78, Mura (REG 1979, s. 1819), av den 4 juni 1985 i mål 58/84, Romano (REG 1985, s. 1679), av den 4 juni 1985 i mål 117/84, Ruzzu (REG 1985, s. 1697), av den 13 mars 1986 i mål 296/84, Sinatra (REG 1986, s. 1047), av den 24 september 1987 i mål 37/86, Coenen (REG 1987, s. 3589), av den 17 december 1987 i mål 323/86, Collini (REG 1987, s. 5489), av den 18 april 1989 i mål 128/88, Di Felice (REG 1989, s. 923), av den 21 mars 1990 i mål C-199/88, Cabras (REG 1990, s. I-1023), av den 5 april 1990 i mål C-108/89, Pian (REG 1990, s. I-1599), av den 5 april 1990 i mål C-109/89, Bianchin (REG 1990, s. I-1619) och av den 11 juni 1992 i de förenade målen C-90/91 och C-91/91, Di Crescenzo och Casagrande (REG 1992, s. I-3851).
6 I den franska versionen av artikel 95.a.4 i förordningen står det la liquidation d'une pension medan det i den tyska versionen står feststellen der Rente och i den engelska versionen a pension was awarded.
7 Se punkt 6 och 8 beträffande tidpunkten för ingivande av ansökan.
8 Källa: Journal destribunaux du travail av den 31 oktober 1981, nr 230, s. 292, punkt 46.
9 Jfr dom av den 11 december 1997 i mål C-246/96, Magorrian och Cunningham (REG 1997, s. I-7153), punkt 37.
10 Jfr dom i målen Magorrian och Cunningham (ovan fotnot 9).
11 Jfr domar av den 2 februari 1988 i mål 309/85, Barra (REG 1988, s. I-355; svensk specialutgåva, häfte 9, s. 325) och i mål 24/86, Blaizot (REG 1988, s. I-379; svensk specialutgåva, häfte 9, s. 325).
12 Dom i mål 24/75 (ovan fotnot 5).
13 Jfr första övervägandet i förordning nr 1248/92.
14 J fr dom av den 25 september 1997 i mål C-307/96 (REG 1997, s. I-5123).
15 Jfr dom i mil Baldone, punkterna 11 och 12 (ovan fotnot 14).
16 Jfr dom i mån Baldone, punkt 13 (ovan fotnot 14). Författarens kursivering.
17 Jfr dom i mål Baldone, punkterna 15 och 16 (ovan fotnot 14). Författarens kursivering.
18 Jfr dom i mål C-307/96, punkt 13 (ovan fotnot 14).
19 Jfr den rättspraxis som omnämns i fotnot 5.
20 Jfr dom i mål Petroni (som omnämns i fotnot 5) och dom av den 25 juli 1991 i mål C-208/90, Emmott (REG 1991, s. I-4269; svensk specialutgåva, häfte 11, s. 393).
21 Domar av den 16 december 1976 i mål 33/76, Rewe/ Landwirtschaftskammer Saarland (REG 1976, s. 1989; svensk specialutgåva, häfte 3, s. 261), av den 9 november 1983 i mål 199/82, San Giorgio (REG 1983, s. 3595; svensk specialutgåva, häfte 7, s. 389) och i mål C-246/96 (ovan fotnot 9).
22 Jfr ovannämnda punkt 16.
23 Cour de cassation har i detta mål fastställt följande: Le tuge du travail är i mål om förmåner (enligt lagen om bidrag till handikappade)... inte enbart behörig att avgöra den handikappades rättigheter vid tiden för ansökan i enlighet med nämnda lag, utan skall även beakta omständigheter som tillkommit efter förvaltningsbeslutet om dessa omständigheter ... innebär en utvidgning av vederbörandes rättigheter (ovan fotnot 8).
24 Jfr dom i mål C-307/96, punkt 13 (ovan fotnot 14).