Förslag till avgörande av generaladvokat Dámaso Ruiz-Jarabo Colomer föredraget den 14 juni 2001

1 Originalspråk: spanska.

2 EGT L 13, s. 54.

3 Den engelska versionen av konventionen återfinns på Internet på webbplatsen <http://www.iccat.es/>.

4 I artikel 1 avgränsas dess tillämpningsområde som omfattar Atlanten och angränsande hav.

5 Se ingressen i konventionen.

6 Se artiklarna 4 och 8.

7 Se artikel 9.1.

8 Detta råd godkände tonfiskkommissionens rekommendation i sitt beslut 95/1 (se den handling som rådet har bifogat som bilaga III till sitt svaromål).

9 Rekommendation 94-11 med föreskrifter om fisket av tonfisk i östra Atlanten och Medelhavet (Kompendium av rekommendationer och beslut som ICCAT har antagit för bevarandet av atlanttonfisk och tonfiskliknande fisk — http//www.iccat.es/ — (nedan kallat kompendiet), s. 49).

10 Rekommendation om ytterligare åtgärder i östra Atlanten och Medelhavet (se bilaga 2 till rådets svaromål).

11 Upphävandet framgår av punkt 5 i rekommendationen. Se punkt 11 nedan i detta förslag till avgörande.

12 Oavsett andra lämpliga åtgärder såsom handelsåtgärder med restriktioner.

13 Rekommendation 96-14 om fisket av atlanttonfisk och svärdfisk i norra Atlanten (se bilaga 5 till svaromålet samt kompendiet, s. 88.).

14 Det är fråga om rekommendation 98-13. Se bilaga 6 till svaromålet, kompendiet, s. 97, och rådets svar på den andra frågan från domstolen till rådet.

15 Rådets beslut 86/238/EEG om anslutning av gemenskapen till internationella konventionen för bevarande av tonfisk i Atlanten, ändrat genom det protokoll som bifogas utskottets slutbetänkande vid konferensen av staternas befullmäkrigade ombud som i Paris undertecknat konventionen den 10 juli 1984 (EGT L 162, s. 33; svensk specialutgåva, område 11, volym 11, s. 261).

16 Före detta datum var några medlemsstater part i konventionen: Spanien och Frankrike sedan den 21 mars 1969, Portugal sedan den 3 september 1969, Förenade kungariket (För Bermudas) sedan den 10 november 1995 och Italien sedan den 6 augusti 1997 (se fotnot 4 i svaromålet samt den handling som Republiken Italien bifogade som bilaga 1 till sin ansökan.

17 Förordning om fastställande för vissa bestånd av ständigt vandrande arter av totala tillåtna fángstmängder för ar 1998, om deras fördelning i kvoter till medlemsstaterna och om vissa villkor för fångsten (EGT L 12,1998, s. 145).

18 Se det tredje övervägandet.

19 Av de 4452 ton som tilldelades i östra Atlanten fick Grekland 3 ton, Spanien 3809 ton, Frankrike 400 ton, Portugal 180 ton och övriga medlemsstater 60 ton. I Medelhavet förfogade gemenskapen över 11621 ton, av vilka Grekland tilldelades 272 ton, Spanien 2033 ton, Frankrike 4850 ton, Italien 4145 ton och Portugal 321 ton. Frankrike tilldelades i båda områdena den högsta kvoten enligt den rekommendation som tonfiskkommissionen antog vid sitt fjortonde ordinarie sammanträde (se punkt 6 i detta förslag till avgörande).

20 Rekommendation 98-5 om begränsningar av tonfiskfångsten i östra Atlanten och Medelhavet (kompendiet, s. 58).

21 Med undantag av Marocko och Libyen. Rådet anförde i sitt svar på fragor från domstolen att rekommendationen trädde i kraft den 21 juni 1999 men detta påstående överensstämmer inte med det datum som anges i kompendiet, s. 58. som är av den 20 augusti samma år. Enligt min mening har rådet tagit fel och som dag för ikraftträdande angett den dag som föreskrivs i den komplementerande rekommendationen, til! vilken jag har hänvisat i fotnot 7, vilken antogs vid samma extraordinarie sammanträde.

22 Beräkningen av denna tilldelning gjordes genom sammanräkning av kvoterna för varje medlemsstat (fotnot i rekommendation 98-5).

23 Se punkterna 2 och 4 i rekommendation 98-5.

24 Se det andra och det fjärde övervägandet samt artikel 1 i förordningen.

25 Se det femte övervägandet i förordningen.

26 Detta tal är resultatet av att från de 20165 ton som tilldelats gemenskapen i rekommendation 98-5 räkna borr de 4029 ton som medlemsstaterna överskred sina kvoter med under år 1997 (Spanien: 951 ton, Frankrike: 0 ton, Grekland: 331 ton, Italien: 2666 ton och Portugal: 81 ton).

28 Se de ständiga representanternas kommittés rapport som sökanden har bifogat sin ansökan som bilaga 4 samt punkt 12 i svaromålet.

29 Spanien: 6906 ton, Frankrike: 6813 ton, Grekland: 357 ton, Italien: 5379 ton och Portugal: 650 ton.

30 6 ton respektive 2713 ton.

31 400 ton från Spanien och Frankrike och 50 ton från Portugal.

32 750 ton till Italien och 100 ton till Grekland.

33 EGT L 389, s. 1; svensk specialutgåva, område 4, volym 4, s. 154.

34 Se, bland senare domar, dom av den 19 november 1998 i mål C-316/97 P, parlamentet mot Gaspari (REG 1998. s. I-7597), punkt 26, av den 5 oktober 2000 i mål C-288/96, Tyskland mot kommissionen (REG 2000, s. I-8237), punkt 82, och av den 19 oktober 2000 i de förenade målen C-15/98 och C-105/99, Italien och Sardegna Lines mot kommissionen (REG 2000, s. I-8855), punkt 65.

35 Det andra övervägandet.

36 Det tredje övervägandet.

37 Det fjärde övervägandet.

38 Det skall erinras om att den motivering som krävs enligt artikel 190 i fördraget skall vara anpassad till den ifrågavarande rättsaktens beskaffenhet (se domarna i de ovannämnda målen Tyskland mot kommissionen samt Italien och Sardegna Lines mot kommissionen).

39 Detta är fallet med artikel 2.1 i förordningen i vilken den del av tonfiskbeståndet i östra Atlanten och Medelhavet som tillkommer gemenskapen fördelas från den dag då den trädde i kraft.

40 Se dom av den 7 november 2000 i mål C-168/98, Luxemburg mot parlamentet och rådet (REG 2000, s. I-9131), punkt 62.

41 I förevarande fall artikel 8.4 i förordning nr 3760/92.

42 Se dom av den 17 oktober 1995 i mål C-478/93, Nederländerna mot kommissionen (REG 1995, s. I-3081), punkterna 49 och 50, och de till vilka hänvisas i denna dom.

43 Se ovan fotnot 16.

44 Se punkt 5 i detta förslag till avgörande.

45 Se bilaga 4 till ansökan.

46 Sidan 6 i rapporten.

47 Sidan 7 i rapporten.

48 Vid förhandlingen i målet betonade Konungariket Spanien att Republiken Italien deltog i sammanträdena för att bestämma en gemensam ståndpunkt för gemenskapen inom tonfiskkommissionen, i vilken inleddes de förhandlingar som ledde fram till de rekommendationer som sedan har lämnat avtryck på den ifrågasatta förordningens innehåll.

49 Se det tolfte, det trettonde och det fjortonde övervägandet.

50 Fisket av tonfisk och de skiftande ödena för några fiskarfamiljer på Sicilien beskrivs på ett storartat sätt av Giovanni Verga i romanen I Malavoglia, som låg till grund för filmen La terra trema, Luchino Viscontis mästerverk, som denne spelade in år 1948 tillsammans med Franco Zeffireili och Francesco Rosi.

51 Se dom av den 19 februari 1998 i mål C-4/96, NIPFO och Northern Ireland Fishermen's Federation (REG 1998, s. I-681), punkterna 47 och 48, (nedan kallad domen i målet Nifpo). Domstolen uttalade detsamma i dom av den 14 december 1989 i mål C-3/87, Agegate (REG 1989, s. 4459), punkt 24, och i mål C-216/87. Jaderow (REG 1989, s. 4509), punkt 238, avseende rådets förordning (EEG) nr 170/83 av den 25 januari 1983 om fastställande av ett gemenskapssystem för bevarande och förvaltning av fiskeresursema (EGT L 24, s. 1)

52 Se exempelvis dom av den 16 juni 1987 i mål 46/86, Romkes (REG 1987, s. 2671), punkt 17, och av den 13 oktober 1992 i mål C-71/90, Spanien mot rådet (REG 1992, s. I-5175), punkt 15.

53 Denna har sökanden inte ifrågasatt.

54 Se punkt 11 ovan. Det är inte riktigt, som anges i sökandens replik, att rådet anser att värdena för åren 1993 och 1994 för Italien och Grekland är olämpliga. Rådet har endast i sitt svaromål anfört (punkterna 6 och 7) att båda medlemsstaterna begärde en omprövning av fångstuppgifterna för de ifrågavarande åren och att kommissionen inom tonfiskkommissionen förhandlade om en sådan omprövning.

55 Detta anges i ingressen till rekommendation 98-5 {se kompendiet, s. 58).

56 Se domen i det ovan i fotnot 50 nämnda målet Nifpo. punkt 42, och det mål som nämns i denna dom. Det skall erinras om att detta utrymme för skönsmässig bedömning inte gäller endast innehållet i och räckvidden av de bestämmelser som skall antas utan även i viss utsträckning fastställandet av de grundläggande sakförhållandena (se dom av den 5 oktober 1999 i mål C-179/95, Spanien mot rådet (REG 1999, s. I-6475), punkt 29).

57 Jag vill erinra om att enligt diskrimineringsförbudet krävs att jämförbara situationer inte får behandlas på olika sätt, om inte en skillnad är objektivt motiverad (se exempelvis domen i det ovannämnda målet Nifpo, punkt 58), och följaktligen får de som befinner sig i olika situationer inte behandlas på samma sätt.

58 Detta gäller även förordning nr 65/98.

59 Denna utgörs av summan av de tidigare nationella kvoter som skall fördelas.

60 För år 1999 är det lämpligt att göra en tillfällig fördelning mellan medlemsstaterna med tanke på de särskilda omständigheterna på grund av gemenskapens anslutning till ICCAT.

61 Rådets förordning (EG) nr 847/96 av den 6 maj 1996 om att införa ytterligare villkor för förvaltning av totala tillåtna fångstmängder och kvoter med fördelning mellan åren (EGT L 115, s. 3).

62 Se bilaga 4 till ansökan.

63 Se punkt 14 i detta förslag till avgörande.

64 Se kompendiet (s. 58).

65 Sökanden har invänt mot den förmånliga behandling som Republiken Frankrike enligt sökandens mening har fått genom den omständigheten att den rekommendation som antogs år 1995, i vilken dess fångstmängder för perioden 1996—1998 begränsades, upphävdes i november 1998. Det finns ingen utsikt till framgång för denna invändning. Tonfiskkommissionens upphävande av denna rekommendation hade endast den effekten att den andel av fångsten som tilldelades Frankrike ökade och följaktligen att fiskegränsen för gemenskapen, vars kvot var summan av kvoterna för de medlemsstater som ingick i denna kommission, höjdes. Inte endast Republiken Frankrike utan även berörda medlemsstater, bland andra Italien, gynnades av att denna rekommendation upphävdes eftersom, som det heter, den kaka som skulle fördelas blev större.

66 Se punkt 7 i detta förslag till avgörande.

67 Det var inte utan orsak som de kvoter som tilldelades gemenskapen för åren 1999 och 2000 var summan av de andelar som tillkom de medlemsstater som redan tillhörde tonfiskkommissionen (se fotnot ** i rekommendation 98-5, kompendiet, s. 58).

68 Se det åttonde övervägandet och artikel 1.3 och 1.4.

69 Se mina överväganden i frågan i mitt förslag till avgörande inför dom av den 4 juli 2000 i mål C-387/97, kommissionen mot Grekland (REG 2000, s. I-5047), punkt 28 och följande punkter.

70 Det är denna som är av intresse och till vilken hänvisas i tonfiskkommissionens rekommendation 98-13 (se kompendiet, s. 97).

71 Inte i något skede används termen sanktion.

72 I domen i det ovan i fotnot 68 nämnda målet kommissionen mot Grekland fastslog domstolen att viten i enlighet med artikel 171.2 i EG-fördraget (nu artikel 228.2 EG) inte är sanktioner och att principen om förbud mot retroaktivitet således inte var tillämplig (se punkt 41 i domen).

73 Rekommendationen trädde i kraft den 4 augusti 1997 och Italien anslöt sig den 6 augusti 1997 (se punkt 7 och fotnot 16 i detta förslag till avgörande).

74 När anslutningen till tonfiskkommissionen ägt rum är den nya medlemmen bunden av de rekommendationer som redan har antagits och är i kraft. Det är här inte fråga om tillämpning av artikel 8 i konventionen, i vilket fall man skulle ha fått vänta i sex månader för att de bestämmelser som tonfiskkommissionen antagit med giltig verkan skulle träda i kraft gentemot en ny part. Skälet är mycket enkelt: anslutningsförfarandet förursätter, om något annat inte uttryckligen anges, att det regelverk som fastställs i konventionen och som reglerar medlemsstaternas skyldigheter enligt denna godtas i dess helhet. Det är därför inte nödvändigt att ge någon frist för att göra invändningar.

75 Se fotnot 8 i detta förslag till avgörande.

76 Tolkningen att fångstmängderna för en ny medlem i tonfiskkommissionen som härrör från tiden före anslutningsdagen inte skall beaktas under anslutningsâret, och an således endast senare fångst skall beaktas vid beräkningen av om fångstgränsen överskridits, oavsett omfattningen av fångsten fram till anslutningen, innebär att det bortses från syftena med konventionen och art dess faktiska genomförande i viss mån äventyras, eftersom en part tillåts fiska mer än den med bindande verkan för bevarandet av tonfisk i Atlanten rekommenderade fångsten.

77 Enligt den komplementerande rekommendationen 98-13 från kvoten för ar 1999.

78 Om Republiken Italien vid sin anslutning till tonfiskkommissionen redan hade överskridit denna fångstkvot, skulle den för att undvika framtida avdrag för överfiskning ha gett uttryck för detta och villkorat sm anslutning med att rekommendationerna 96-14 och 98-13 inte skulle tilllämpas. Den gjorde emellertid ingetdera, vilket framgick vid förhandlingen i målet genom det svar som den italienska regeringen gav på en fråga från mig.