Förslag till avgörande av generaladvokat Dámaso Ruiz-Jarabo Colomer föredraget den 24 januari 2002

1 Originalspråk: spanska.

2 Delgivet med nr K(1999) 2264. Stödet beviljades företagen Gröditzer Stahlwerke GmbH och dess dotterbolag Walzwerk Burg GmbH. EGT L 292, s. 27.

3 I enlighet med bestämmelserna om Treuhandanstalt krävs det inte en anmälan av stöd som beviljats företag vars förvaltning anförtrotts Treuhandanstalt och som var verksamma i icke känsliga sektorer om företaget hade mindre än 1500 arbetstagare under perioden 1992—1994 och om stödet understeg 150 miljoner mark. Från år 1995 ändrades dessa villkor till 250 arbetstagare och 50 miljoner.

4 I det ifrågasatta beslutet undersökte kommissoncn detta företags ställning mot bakgrund av EG-fördraget och endast vad avser privatiseringen och den omfattning i vilken det deltar i den sammanlagda kostnaden för likvidationen.

5 Kommissionens beslut av den 18 december 1996 om gemenskapsregler för statligt stöd till stålindustrin (EGT L 338, s. 42).

6 EGT C 395, 1997, s. 5.

7 Kommissionens beslut av den 27 november 1991 om gemenskapsregler för stöd till stålindustrin (EGT L 362, s. 57; svensk specialutgåva, område 13, volym 21, s. 189).

8 EGT L 192, s. 53.

9 EGT L 192, s. 55.

10 Innehållet i dessa bestämmelser överensstämmer med det i artiklarna 9 KS och 12 KS.

11 En situation som emellertid inte var förutsedd, men som uppkom den 16 mars 1999, är den med en kommission där alla ledamöter hade begärt entledigande. I förklaring av den 21 mars 1999 angående kommissionens entledigande beaktade Europeiska unionens råd beslutet, gjorde den bedömningen att det var nödvändigt att förnya institutionen så snart som möjligt och begärde att kommissionsledamöterna fram till dess skulle fortsätta att utöva sina ämbeten i enlighet med fördraget.

12 Enligt artikel 5 i kommissionens arbetsordning av den 17 december 1993 (EGT L 230, s. 15), vilken var gällande när det ifrågasatta beslutet fattades, är det antal ledamöter för beslutsmässighet som är nödvändigt för att med giltig verkan sluta överenskommelser en majoritet av det antal ledamöter som föreskrivs i fördraget.

13 Sökanden har hänvisat till domen av den 24 november 1987 i mål 223/85, RSV mot kommissionen (REG 1987, s. 4617), i vilken domstolen ansåg att kommissionen hade överträtt bestämmelserna om en riktig och omsorgsfull förvaltning, genom att dröja 26 månader med att fatta ett beslut i fråga om stöd. I detta mål förelåg emellertid omständigheter som gjorde målet speciellt i förhållande till det stora flertalet stödärenden som kommissionen skall behandla, eftersom det omtvistade stödet enligt vad som framkom endast var tilläggskostnaden för en åtgärd, för vilken beviljats stöd som kommissionen hade tillåtit.

14 Förstainstansrättens dom av den 15 september 1998 i de förenade målen T-126/96 och T-127/96, BFM och EFIM mot kommissionen (REG 1998, s. II-3437), punkt 47.

15 I punkt 3 i det ifrågasatta beslutet anges att genom skrivelser av den 23 september och 13 november 1997, 24 juli, 14 augusti och 14 oktober 1998, 7 och 20 januari, 1 februari och 29 mars 1999 överlämnade Tyskland till kommissionen kompletterande uppgifter och handlingar. I januari 1998 samt den 1 december 1998,11 mars samt 23 och 29 april 1999 hölls möten mellan kommissionen och Tyskland.

16 Dom av den 15 februari 2001 i mil C-99/98, Österrike mot kommissionen (REG 2001, s. I-1101), punkt 56.

17 Dom av den 20 mars 1997 i mäl C-24/95, Alean (REG 1997, s. I-1591), punkt 25.

18 Dom av den 20 september 1990 i mål C-5/89, kommissionen mot Tyskland (REG 1990, s. I-3437; svensk specialutgåva, volym 10, s. 499), punkt 17, och av den 14 januari 1997 i mål C-169/95, Spanien mot kommissionen (REG 1997, s. I-135), punkt 48.

19 Dom av den 11 december 1973 i mål 120/73, Lorenz (REG 1973, s. 1471; svensk specialutgåva, volym 2, s. 177), punkt 3.

20 Dom av den 20 mars 1984 i mål 84/82, Tyskland mot kommissionen (REG 1984, s. 1451; svensk specialutgåva, volym 7, s. 565), punkt 11, av den 30 juni 1992 i mål C-312/90, Spanien mot kommissionen (REG 1992, s. I-4117), punkt 18, och av den 11 juli 1996 i mål C-39/94, SFEI m.fl. (REG 1996, s. I-3547), punkt 38, samt i det ovannämnda målet Österrike mot kommissionen, punkt 74.

21 Förstainstansrättens dom av den 24 januari 1992 i mål T-44/90, La Cinq mot kommissionen (REG 1992, s. II-1), punkt 41, och av den 8 juni 1995 i mål T-459/93, Siemens mot kommissionen (REG 1995, s. II-1675), punkt 31.

22 Dom av den 15 maj 1997 i mål C-278/95 P, Siemens mot kommissionen (REG 1997, s. I-2507), punkt 16.

23 Dom av den 19 oktober 2000 i de förenade målen C-15/98 och C-105/99, Italien och Sardegna Lines mot kommissionen (REG 2000, s. I-8855).

24 Dom av den 17 december 1959 i mål 14/59, Société des Fondéries de Pont-à-Mousson mot Höga myndigheten (REG 1959, s. 445).

25 Punkt 1 i skälen, s. 470 och 471.

26 Ibidem, punkt 2 i skälen, s. 471 och 472.

27 Se särskilt s. 493.

28 Dom av den 15 december 1987 i mål 328/85 (REG 1987, s. 5119).

29 Rådets förordning (EEG) nr 1430/79 av den 2 juli 1979 om återbetalning eller eftergift av import- eller exporttullar (EGT L 175, s. 1).

30 Förstainstansrättens dom av den 21 januari 1999 i de förenade målen T-129/95, T-2/96 och T-97/96, Neue Maxhütte Stahlwerke och Lech-Stahlwerke mot kommissionen (REG 1999, s. II-17), punkt 147. Denna bedömning har bekräftats av domstolen i beslut av den 25 januari 2001 i mål C-111/99 P, Lech-Stahlwerke mot kommissionen (REG 2001, s. I-727), punkt 41.

31 Dom av den 5 juni 2001 i mål T-6/99, ESF Elbe-Stahlwerke Feralpi mot kommissionen (REG 2001, s. II-1523), punkterna 61 och 62.

32 Förstainstansrätten gjorde i dom av den 25 juni 1998 i mäl T-371/94, British Airways m.fl. mot kommissionen (REG 1998, s. II-2405), punkt 314, den bedömningen att ett system med ett holdingbolag, i vilket system företagen är oberoende sinsemellan, tillsammans med ett system med kontroll av oberoende konsulter och uppdelning av stödet i flera delposter, kunde anses vara tillräckliga och lämpliga medel för att säkerställa att det företag som angavs som mottagare av stödet var det enda som mottog stödet.

33 EGT C 320, 1988, s. 3.

34 Domen i det ovannämnda malet ESF Elbc-Stahlwcrkc Fcralpi mot kommissionen, punkterna 125 och 126.

35 Det är fråga om beslut 97/21/EG, EKSG av den 30 juli 1996 om stöd till Compañía Española de Tubos por Extrusión SA, med säte i Llodio (Alava) (EGT L 8, 1997, s. 14), vilket beslut fattades på grundval av EKSG-fördraget och EG-fördraget. Tillstånd för statligt stöd till företaget Productos Tubulares (EGT C 409, 1998, s. 6) beviljades eftersom företaget hade genomgått en fullständig omstrukturering och dess EKSG-produktion, vilken var avsedd för konsumtion inom företaget, var mycket liten och inte omsattes på marknaden.

36 Dom av den 4 juli 1985 i mål 134/84, Williams mot revisionsrätten (REG 1985, s. 2225), punkt 14, och förstainstansrättens dom av den 14 maj 1998 i mål T-347/94, Mayr-Melnhof mot kommissionen (REG 1998, s. II-1751), punkt 334.

37 Kommissionens beslut av den 7 augusti 1981 om gemenskapsregler för stöd till stålindustrin (EGT L 228, s. 14).

38 Dom av den 3 oktober 1985 i mal 214/83, Tyskland mot kommissionen (REG 1985, s. 3053), punkterna 45—47.

39 Förstainstansrättens dom av den 31 mars 1998 i mål T-129/96, Preussag Stabi mot kommissionen (REG 1998, s. II-609), punkt 41.

40 Dom av den 13 juli 2000 i mål C-210/98 P. Salzgitter mot kommissionen (REG 2000, s. I-5843), punkterna 54—56.

41 Förstainstansrättens dom av den 15 december 1997 i mål T-331/94, IPK mot kommissionen (REG 1997, s. II-1665), punkt 45, och av den 16 december 1999 i mål T-158/96, Bolzano m.fl. mot kommissionen (REG 1999, s. II-3927), punkt 64.

42 Domen i det ovannämnda målet 214/83, Tyskland mot kommissionen.

43 EGT C 368, 1994, s. 12.

44 EGT C 74, 1998, s. 9.

45 Beslut av den 3 maj 1996 i mål C-399/95, Tyskland mot kommissionen (REG 1996, s. I-2441), punkt 80.

46 Domen i det ovannämnda målet DFM och EFIM mot kommissionen, punkt 88.

47 Domen i det ovannämnda målet BFM och EFIM mot kommissionen, punkterna 83 och 84.

48 Dom av den 19 september 2000 i mål C-156/98, Tyskland mot kommissionen (REG 2000, s. I-6857), punkterna 46—56. En liknande tolkning gjorde förstainstansrättcn i dom av den 15 december 1999 i de förenade mälen T-132/96 och T-142/96, Freistaat Sachsen m.fl. mot kommissionen (REG 1999, s. II-3663), punkterna 136 och 137.

49 Som svar på en fräga som jag ställde vid förhandlingen i målet medgav det tyska ombudet att med hansyn till denna dom, som avkunnades medan det skriftliga förfarandet i detta mål pågick, hade detta påstående mycket små möjligheter tillframgång.

50 Dom av den 14 september 1994 i de förenade målen C-278/92 och C-279/92, Spanien mot kommissionen (REG 1994, s. I-4103), punkt 26.

51 XXIII:e rapporten om konkurrenspolitiken, 1993, punkt 403.