Förslag till avgörande av generaladvokat Antonio Tizzano föredraget den 29 januari 2002
1 Originalspråk: italienska.
2 93.2 § i lag om inkomstskattelag, BGBl 1988/400, i dess år 1997 gällande lydelse.
3 93.7 § i ovannämnd lag.
4 97.2 § i ovannämnd lag.
5 37 § i ovannämnd lag.
6 Dom av den 29 november 2001 i mål C-17/00, De Coster (REG 2001, s. I-9445), punkt 10.
7 Dom av den 21 mars 2000 i de förenade målen C-110/98—C-147/98, Gabalfrisa SL m.fl. (REG 2000, s. I-1577), punkt 37. För ett resonemang i liknande riktning har kommissionen även åberopat dom av den 17 september 1997 i mål C-54/96, Dorsch Consult (REG 1997, s. I-4961), punkt 31.
8 Domstolen har däremot inte specifikt tagit upp det ifrågavarande kravet i några fall i vilka beslutet att begära förhandsavgörande härrörde från förvaltningsorgan, vars oberoende ställning likaså hade ifrågasatts, men som inte var beroende av de förvaltningar som var ansvariga för de överklagade besluten (jämför till exempel dom av den 17 september 1997 i det ovannämnda målet Dorsch Consult och dom av den 4 februari 1999 i mål C-103/97, Köllensperger, REG 1999, s. I-551).
9 Dom av den 30 mars 1993 i mål C-24/92, Corbiau (REG 1993, s. I-1277; svensk specialutgåva, volym 14, s. 105), punkt 15.
10 Punkt 16, min kursivering.
11 Domen i det ovannämnda målet, punkt 40.
12 Punkt 16 i förslaget till avgörande.
13 Det är värt att notera att den funkttonsmässiga uppdelningen inom den spanska skatteförvaltningen i det fallet innebar att ledamöterna i Tribunales Económico-Administrativos inte samtidigt kunde tjänstgöra i skatteförvaltningen som ansvarar för förvaltning, uppbörd och taxering. Det skall med hänsyn härtill påpekas att domstolen i domen i det ovannämnda målet De Coster har fastställt att Collège juridictionnel i huvudstadsregionen Bryssel uppfyller kraven på oberoende och opartiskhet, biand annat med hänsyn till att uppdraget som medlem av en kommunstyrelse som anställd inom den kommunala förvaltningen inte går att förena med uppdraget som medlem av Collège juridictionnel (punkt 19 i domen).
14 I detta avseende skall jag hat endast påpeka att generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomer i sitt Förslag till avgörande i mål C-17/00, De Coster, föredraget den 28 juni 2001, öppet och bestämt har kritiserat de kriterier som åberopats i domen i målet Gabalfrisa SL m.fl.
15 Direktörerna för delstatsförvaltningarna kan efter eget bestämmande bilda avdelningarna för överklagande, genom att fritt välja ledamöterna bland ledamöterna i kommittéerna för överklagande. Deras enda skyldighet därvid är att iaktta den föreskrivna proportionen mellan tjänstemän i skatteförvaltningen och delegater i yrkesorganisationerna. Den befogenhet som direktörerna för delstatsförvaltningarna har att företa en skönsmässig bedömning tycks å andra sidan ha ökat på grund av att avdelningarna för överklagande inte inrättas för en viss förutbestämd period, utan bildas ad hoc för olika mål.
16 Punkt 16.
17 Det är intressant att i detta avseende notera att generaladvokaten Darmon i sitt förslag till avgörande i målet Corbiau ansåg att skattedirektören inte hade en utomstående ställning. Det hade emllertid påpekats för domstolen att skattedirektören vid utförandet av uppgiften att lösa en tvist mellan den förvaltning som han förestår och en skattskyldig som liar överklagat ett beslut som fattats av en av hans avdelningar är fullständigt oberoende av såväl sin minister som den förvaltning som han förestår (punkt 29 i förslaget till avgörande).
18 Dom av den 26 september 2000 i mål C-478/98, kommissionen mot Konungariket Belgien (REG 2000, s. I-7587), punkt 18. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 november 1995 i mål C-484/93, Svensson och Gustavsson (REG 1995, s. I-3955), punkt 10, dom av den 16 mars 2000 i mål C-222/97, Trummer och Mayer (REG 2000, s. I-1661), punkt 26, och dom av den 14 oktober 1999 i mål C-439/97, Sandoz (REG 1999, s. I-7041), punkt 19.
19 Dom av den 6 juni 2000 i mål C-35/98, Verkooijen (REG 2000, s. I-4071), punkt 36.
20 Domen i målet Verkooijen, punkterna 34 och 35.
21 Artikel 73d. 1 a och b.
22 Dom av den 14 mars 2000 i mål C-54/99, Association Eglise de Scientologie de Paris och Scientology Intetnational Reserves Trust (REG 2000, s. I-1335), punkt 17.
23 Det är enligt min mening på detta sätt som domen i målet Verkooijcn skall läsas. I denna dom har, med hänvisning till artikel 73d.1 a, domstolens rättspraxis åberopats, enligt vilken redan före ikraftträdandet av [denna bestämmelse] kunde nämligen nationella skattebestämmelscr av den art som avses i denna artikel, genom att de stadgade vissa skillnader vilka i synnerhet grundas pä de skattskyldigas bostadsort, vara förenliga med gemenskapsrätten eftersom de var tillämpliga pä situationer som inte var objektivt jämförbara (se särskilt dom av den 14 februari 1995 i mål C-279/93, Schumacker, REG 1995, s. I-225) eller kunde grundas pä tvingande hänsyn till allmänintresset och i synnerhet kongruensen i skattesystemet (domar av den 28 januari 1992 i mål C-204/90, Bachmann, REG 1992, s. I-249, och i mål C-300/90, kommissionen mot Belgien, REG 1992, s. I-305), punkt 43.
24 Se domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Konungariket Belgien, punkt 41.
25 Dom av den 14 december 1995 i de förenade milen C-163/94, C-165/94 och C-250/94, Lucas Emilio Sanz de Lera, Raimundo Díaz Jiménez och Figen Kapanoglu (REG 1995, s. I-4821), punkt 23.
26 97.2 § i ovannämnd lag.
27 Domar av den 28 januari 1992 i mål C-204/90, Bachmann (REG 1992, s. I-249; svensk specialutgåva, volym 11, Tillägg s. 31), och i mål C-300/90, kommissionen mot Belgien (REG 1992, s. I-305).
28 Domen i målet Verkooijen, punkt 56.
29 Domen i målet Verkooijen, punkt 57, min kursivering.
30 Domen i målet Verkooijen, punkt 58.
31 Domen i målet Verkooijen, punkt 61.