Domstolens dom (sjätte avdelningen) den 13 december 2001
I mål C-317/99, angående en begäran enligt artikel 234 EG, från College van Beroep voor het bedrijfsleven (Nederländerna), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan
DOMSTOLEN (sjätte avdelningen) sammansatt av ordförande på andra avdelningen N. Colneric, tillförordnad avdelningsordförande på sjätte avdelningen, samt domarna C. Gulmann, R. Schintgen, V. Skouris (referent) och J. N. Cunha Rodrigues, generaladvokat: D. Ruiz-Jarabo Colomer,
justitiesekreterare: avdelningsdirektören H. A. Rühl,
med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från: Kloosterboer Rotterdam BV, genom K. H. Meenhorst och A. P. Eeltink, belastingadviseurs, Europeiska gemenskapernas kommission, genom C. van der Hauwaert och R. Tricot, båda i egenskap av ombud,
efter att muntliga yttranden har avgivits vid förhandlingen den 22 mars 2001 av: Kloosterboer Rotterdam BV och kommissionen,
och efter att den 2 maj 2001 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
Tillämpliga bestämmelser
Tvisten i målet vid den nationella domstolen samt frågorna
Den första frågan
Yttranden till domstolen
Domstolens bedömning
De andra frågorna
Rättegångskostnader
1. College van Beroep voor het bedrijfsleven har, genom beslut av den 21 juli 1999 som inkom till domstolens kansli den 26 augusti 1999, ställt sex frågor angående giltigheten av artikel 3.1 och 3.3 i kommissionens förordning (EG) nr 1484/95 av den 28 juni 1995 om tillämpningsföreskrifter för ordningen för tillämpning av tilläggsbelopp för import och om fastställande av tilläggsbelopp för import av fjäderfäkött och ägg och av äggalbumin samt om upphävande av förordning nr 163/67/EEG (EGT L 145, s. 47) samt angående tolkningen av dessa bestämmelser och av artiklarna 65 och 220.2 b i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, s. 1, svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4, nedan kallad tullkodexen).
2. Dessa frågor har uppkommit i en tvist mellan Kloosterboer Rotterdam BV (nedan kallat Kloosterboer), som är tullombud, och Minister van Landbouw, Natuurbeheer en Visserij (minister med ansvar för jordbruk, naturtillgångar och fiske i Nederländerna, nedan kallad ministern) angående uppbörd i efterhand av tillläggsbelopp på import (nedan kallade tilläggsbelopp) för import av kycklingbröstfiléer från Brasilien.
3. I jordbruksavtalet, vilket återfinns i bilaga 1 A till Avtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen (nedan kallat WTO-avtalet), vilket godkändes på gemenskapens vägnar genom artikel 1.1 första strecksatsen i rådets beslut 94/800/EG av den 22 december 1994 om ingående, på Europeiska gemenskapens vägnar — vad beträffar frågor som omfattas av dess behörighet — av de avtal som är resultatet av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan (1986—1994) (EGT L 336, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 38, s. 3), föreskrivs följande i artikel 5.1 b och 5.5:
4. I artikel 5 i rådets förordning (EEG) nr 2777/75 av den 29 oktober 1975 om den gemensamma organisationen av marknaden för fjäderfäkött (EGT L 282, s. 77; svensk specialutgåva, område 3, volym 6, s. 213), i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 3290/94 av den 22 december 1994 om de anpassningar och övergångsåtgärder som krävs inom jordbrukssektorn för att genomföra avtalen som slöts inom ramen för de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan (EGT L 349, s. 105; svensk specialutgåva, område 3, volym 66, s. 52) (nedan kallad förordning nr 2777/75), föreskrivs följande:
5. För genomförandet av artikel 5.4 i förordning nr 2777/75 har kommissionen bland annat antagit förordning nr 1484/95.
6. Enligt artikel 1 i förordning nr 1484/95 skall de tilläggsbelopp som avses i artikel 5.1 i förordning nr 2777/75 tillämpas på de produkter som anges i bilaga I till förordning nr 1484/95 som kommer från de länder som anges däri. I denna bilaga återfinns bland annat [s]tyckningsdelar av höns, benfria, frysta, motsvarande KN-nummer 02074110, med ursprung i Brasilien.
7. I artikel 2.1 i förordning nr 1484/95 föreskrivs att de representativa priser som avses i artikel 5.3 andra stycket i förordning nr 2777/75 skall fastställas regelbundet med hänsyn till de priser som tillämpas på marknaderna i tredje land, anbudspriserna fritt gemenskapens gräns och de priser som tillämpas i olika handelsled i gemenskapen för de importerade produkterna.
8. Artikel 3 i förordning nr 1484/95 har följande lydelse:
9. I artikel 65 andra stycket c i tullkodexen föreskrivs att [i]ngen rättelse [i en tulldeklaration] får ... medges om ansökan därom görs efter det att tullmyndigheterna har frigjort varorna.
10. I artikel 220.2 b i tullkodexen föreskrivs att bokföring i efterhand av en tullskuld inte får ske när [d]et rätta tullbeloppet... inte [har] bokförts på grund av ett misstag från tullmyndigheternas sida och gäldenären ... inte rimligen [kunde] ha upptäckt detta, eftersom denne för sin del handlat i god tro och följt bestämmelserna i den gällande lagstiftningen i fråga om tulldeklarationen.
11. Mellan den 15 november och den 19 december 1995 lämnade Kloosterboer för två klienters räkning tre deklarationer om import till Nederländerna av partier av kycklingbröstfiléer från Brasilien. De cif-importpriser som deklarerades för de ifrågavarande partierna var 734,70 NLG/100 kg, 728,20 NLG/100 kg respektive 742 NLG/100 kg. Vid den relevanta tiden uppgick utlösningspriset för produkter som omfattades av KN-numret 02074110, uttryckt i NLG, till 714 NLG/100 kg.
12. Inledningsvis ansåg de behöriga tullmyndigheterna att inget tilläggsbelopp skulle betalas för dessa partier och att det inte var nödvändigt att till importdeklarationerna foga en begäran enligt artikel 3.1 i förordning nr 1484/95. Det framgår särskilt av punkt 2.2, andra strecksatsen, i beslutet om hänskjutande att tullmyndigheterna lämnade tre slutgiltiga tullbesked till Kloosterboer. I det första fanns kommentaren Inget tilläggsbelopp skall betalas, i det andra Priskontroll för att avgöra om gemenskapstull skall utgå. Pris per kilo överstiger referenspriset. Kontroll av det fakturerade värdet med hjälp av prislista och i det tredje Fakturerat värde överensstämmer/utlösningspriset kontrollerat/ingivna handlingar har översänts. De ifrågavarande deklarationerna godtogs och varorna frigjordes utan att något tilläggsbelopp krävdes.
13. Vid en senare kontroll ansåg en inspektör vid tullmyndigheten i Rotterdams tulldistrikt att det var fel att något tilläggsbelopp inte hade tagits ut och att Kloosterboer skulle betala en sådan tull. Denna skulle beräknas på grundval av det representativa priset för vart och ett av de ifrågavarande partierna, eftersom Kloosterboer inte hade begärt att denna tull skulle fastställas på grundval av cif-importpriset för de ifrågavarande partierna. Inspektören sände därför två beslut om uppbörd i efterhand till Kloosterboer.
14. Sedan Kloosterboers överklaganden av dessa besked lämnats utan bifall, överklagade Kloosterboer det senare beslutet till College van Beroep voor het bedrijfsleven.
15. Vid denna domstol gjorde Kloosterboer i första hand gällande att artikel 3 i förordning nr 1484/95 är ogiltig, eftersom den strider mot artikel 5 i jordbruksavtalet och mot artikel 5 i förordning nr 2777/75, då det i den förstnämnda bestämmelsen föreskrivs att ett tilläggsbelopp som beräknas på grundval av det representativa priset alltid skall betalas när importören inte har begärt att beräkningen skall göras på grundval av cif-importpriset, även om sistnämnda pris är högre än utlösningspriset.
16. För det fall förstahandsyrkandet inte skulle bifallas, gjorde Kloosterboer gällande för det första att artikel 220.2 b i tullkodexen utgjorde hinder för uttag i efterhand av tilläggsbelopp i målet vid den nationella domstolen. Kloosterboer anförde för det andra att bolaget skulle lämna in en begäran enligt artikel 3.1 i förordning nr 1484/95 — eventuellt inom ramen för en begäran om eftergift eller återbetalning av beloppen — och åberopade därvid att det inte fanns någon frist för att inge en sådan begäran.
17. Ministern genmälde för det första att artikel 3 i förordning nr 1484/95 inte alls var oförenlig med artikel 5 i förordning nr 2777/75, för det andra att artikel 65 i tullkodexen utgjorde hinder för att lämna in en begäran enligt artikel 3.1 i förordning nr 1484/95 sedan varorna frigjorts och för det tredje att Kloosterboer i egenskap av erfaret tullombud borde ha insett att tullmyndigheterna hade gjort sig skyldiga till ett fel genom att inte kräva betalning av tilläggsbelopp, varför villkoren för tillämpning av artikel 220.2 i tullkodexen inte var uppfyllda.
18. Det var mot denna bakgrund som College van Beroep voor het bedrijfsleven ansåg att den anhängiga tvisten krävde en tolkning av gemenskapsrätten och beslutade att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till domstolen:
19. Genom sin första fråga önskar den nationella domstolen i huvudsak få klarhet i om artikel 3.1 och 3.3 i förordning nr 1484/95 är giltig i den mån som det i dessa bestämmelser föreskrivs att det tilläggsbelopp som avses i dessa i princip beräknas på grundval av det representativa pris som föreskrivs i artikel 2.1 i denna förordning och att detta belopp beräknas på grundval av cif-importpriset för den ifrågavarande sändningen endast om importören begär det.
20. Kloosterboer har gjort gällande att kommissionen har överskridit sin genomförandebehörighet enligt förordning nr 2777/75, eftersom det i artikel 3 i förordning nr 1484/95 har införts ett system för att bestämma huruvida tillläggsavgifter skall betalas, ett system som är uppenbart oförenligt med det som rådet införde genom förordning nr 2777/75 och med det som infördes genom artikel 5 i jordbruksavtalet.
21. Kommissionen har, efter att ha understrukit att rådet genom förordning nr 2777/75 tillerkände kommissionen ett stort utrymme för skönsmässig bedömning och intervention, hävdat att den inte har överskridit gränserna för denna behörighet, eftersom den innebörd som kommissionen har gett artikel 5 i jordbruksavtalet i förordning nr 1484/95 grundas på en rimlig tolkning av denna bestämmelse mot bakgrund av det underförstådda syftet med tilläggsbeloppet, nämligen kampen mot bedrägeri. Kommissionen har i detta avseende förklarat att om importörerna deklarerar ett cif-importpris som är högre än det representativa priset och, a fortiori, om det deklarerade cif-importpriset är högre än utlösningspriset, som i sin tur är klart högre än det representativa priset, vilket är fallet i målet vid den nationella domstolen, finns det uppenbarligen anledning att hysa allvarligt tvivel beträffande riktigheten av det deklarerade priset.
22. I förordning nr 1484/95 föreskrivs således ett system för att upptäcka bedrägeri, vilket innebär att det krävs av importören att denne genom en formell begäran ansöker om att tilläggsbeloppet skall fastställas på grundval av cif-importpriset och att denne lämnar in ett visst antal bevishandlingar utifrån vilka det deklarerade cif-importpriset kontrolleras. Enligt kommissionen var det nödvändigt och rimligt att tillägga att om en sådan begäran och de krävda bevishandlingarna inte lämnades in, skulle produkterna anses ha importerats till sitt marknadspris, nämligen det representativa priset, och tilläggsbeloppet följaktligen ha fastställts på grundval av detta.
23. Det skall först understrykas att förordning nr 3290/94 antogs för att, bland annat i den gemensamma organisation av marknaden för fjäderfäkött som upprättats genom förordning nr 2777/75, göra de anpassningar som krävdes för att genomföra de avtal som slöts inom ramen för Uruguayrundan, däribland jordbruksavtalet. I detta avseende anges i punkt 4 i skälen i förordning nr 3290/94 att för att upprätthålla en lägsta skyddsnivå mot negativa effekter på marknaden till följd av tarifferingen, medger [jordbruks]avtalet att tilläggstullar tillämpas på exakt definierade villkor, men endast på produkter som är föremål för tariffering och att [m]otsvarande bestämmelser... följaktligen [bör] införas i de aktuella grundförordningarna.
24. Den bestämmelse i jordbruksavtalet, i vilken villkoren för tillämpning av tillläggstullar fastställs är artikel 5. Enligt denna bestämmelse är det tillåtet att påföra en tilläggstull om det pris till vilket import av produkter som avses i bestämmelsen kan ske till WTO-medlemmars tullområde understiger ett visst tröskelpris. Vidare föreskrivs i bestämmelsen att cif-importpriset för den berörda sändningen skall beaktas när det gäller att fastställa denna tull.
25. Den motsvarande bestämmelsen i gemenskapsrätten är artikel 5 i förordning nr 2777/75, som har omformulerats i förordning nr 3290/94. I artikel 5.3 föreskrivs att de importpriser som skall beaktas vid uttag av en tilläggsimporttull skall bestämmas på grundval av cif-importpriserna för det aktuella partiet och att cif-importpriserna för detta ändamål skall kontrolleras mot de representativa priserna för produkten på världsmarknaden eller på gemenskapens importmarknad för den produkten.
26. I artikel 5.4 i forordning nr 2777/75 anförtros åt kommissionen att anta tillämpningsföreskrifter för denna artikel, i vilka bland annat skall anges de kriterier som krävs för tillämpningen av punkt 1 i enlighet med artikel 5 i jordbruksavtalet.
27. Det var just för att fastställa tillämpningsföreskrifter för den ordning som inrättas genom artikel 5 i förordning nr 2777/75, i enlighet med artikel 5 i jordbruksavtalet, i sektorn för fjäderfäkött och ägg och för äggalbumin som kommissionen antog förordning nr 1484/95.
28. Det framgår av fast rättspraxis att kommissionen har befogenhet att, bland annat på jordbruksområdet, vidta alla nödvändiga eller lämpliga tillämpningsåtgärder för verkställande av de grundläggande föreskrifterna, såvida åtgärderna inte strider mot dessa föreskrifter eller rådets tillämpningsföreskrifter (se särskilt dom av den 4 februari 1997 i de förenade målen C-9/95, C-23/95 och C-156/95, Belgien och Tyskland mot kommissionen, REG 1997, s. I-645, punkt 37, och av den 11 november 1999 i mål C-48/98, Söhl & Söhlke, Reg 1999, s. I-7877, punkt 36).
29. Det framgår emellertid av granskningen av bestämmelserna i förordning nr 1484/95 mot bakgrund av de grundläggande föreskrifterna att kommissionen, genom att anta artikel 3.1 och 3.3 i denna förordning, överskred gränserna för sin genomförandebehörighet.
30. Det följer nämligen klart av ordalydelsen av artikel 5.3 första stycket i förordning nr 2777/75 att endast cif-importpriset för den ifrågavarande sändningen kan utgöra grund för att fastställa ett tilläggsbelopp. Det skall särskilt understrykas att det inte finns några villkor för tillämpningen av denna bestämmelse och att det inte finns något undantag från den. För övrigt föreskrivs, också utan någon oklarhet, i artikel 5.3 andra stycket i denna förordning att det representativa priset för produkten endast beaktas för att kontrollera cif-importprisets riktighet.
31. I artikel 3.1 och 3.3 i förordning nr 1484/95 föreskrivs däremot att cif-importpriset får beaktas vid fastställandet av tilläggsbeloppet endast på villkor att importören lämnar in en formell begäran om detta, till vilken skall fogas vissa bevishandlingar, och i alla andra fall föreskrivs att det representativa priset skall beaktas, som således används som en generell regel.
32. Detta konstaterande styrks för övrigt av punkt 4 i skälen i förordning nr 1484/95, i vilken kommissionen anger att [i]mportören har möjlighet att välja att tillläggsbeloppet skall beräknas på en annan grund än det representativa priset.
33. Som redan påpekats i punkt 30 i förevarande dom föreskrivs emellertid i artikel 5.3 i förordning nr 2777/75 inget undantag från regeln om fastställande av tilläggsbeloppet på grundval av cif-importpriset, och i denna artikel hänvisas till det representativa priset endast för kontrollen av cif-importprisets riktighet.
34. När det gäller kommissionens argument att förordning nr 1484/95 innebär en kontrollmekanism som gör det möjligt att se till att tilläggsbeloppet beräknas och tas ut på ett riktigt sätt, bland annat vid en verklig risk för att detta belopp kringgås, skall det understrykas att även om det i artikel 5.3 i förordning nr 2777/75 föreskrivs en möjlighet att kontrollera cif-importprisets riktighet i förhållande till det representativa priset, är det enligt denna artikel inte alls tillåtet för kommissionen att göra undantag från regeln i denna artikel vad gäller grunden för uttaget av tilläggsbeloppet.
35. Av det ovan anförda följer att artikel 3.1 och 3.3 i förordning nr 1484/95 strider mot artikel 5.3 i förordning nr 2777/75.
36. Den första frågan skall följaktligen besvaras så, att artikel 3.1 och 3.3 i förordning nr 1484/95 är ogiltig i den mån som det i dessa bestämmelser föreskrivs att det tilläggsbelopp som avses i dessa i princip beräknas på grundval av det representativa pris som föreskrivs i artikel 2.1 i denna förordning och att detta belopp beräknas på grundval av cif-importpriset för sändningen i fråga endast om importören begär det.
37. Mot bakgrund av svaret på den första frågan skall de andra av den nationella domstolen ställda frågorna inte besvaras.
38. De kostnader som har förorsakats kommissionen, som har inkommit med yttrande till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.
På dessa grunder beslutar DOMSTOLEN (sjätte avdelningen) — angående de frågor som genom beslut av den 21 juli 1999 har ställts av College van Beroep voor het bedrijfsleven — följande dom:
1 Rättegångsspråk: nederländska.