Förslag till avgörande av generaladvokat Philippe Léger föredraget den 25 april 2002

1 Originalspråk: franska.

2 Nedan kallat beslut nr 1/80. Beslut nr 1/80, som trädde i kraft den 1 juli 1980, har inte publicerats i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Det finns tillgängligt i Accord d'association et protocoles CEE-Turquie et autres textes de base, Europeiska gemenskapernas publikationsbyrå, Bryssel, 1992.

3 Ett avtal som undertecknades i Ankara den 12 september 1963 av Republiken Turkiet å ena sidan och EEG:s och gemenskapens medlemsstater å andra sidan och som ingicks, godkändes och bekräftades för gemenskapens räkning genom rådets beslut 64/732/EEG av den 23 december 1963 (EGT 217, 1964, s. 3685), nedan kallat avtalet.

4 Tilläggsprotokoll som undertecknades i Bryssel den 23 november 1970 med syfte att fastställa villkor, tilllämpningsföreskrifter och tidsplan för övergångsperioden och som ingicks, godkändes och bekräftades for gemenskapens räkning genom rådets förordning (EEG) nr 2760/72 av den 19 december 1972 (EGT L 293, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 1, s. 130).

5 Avtalet trädde i kraft den 1 december 1964 i enlighet med artikel 32 i detsamma.

6 Tredje skälet i beslut nr 1/80, nedan kallat beslut nr 2/76.

7 Kapitel II Sociala bestämmelser, avsnitt 1 Frågor om anställning och fri rörlighet för arbetstagare.

8 Se begäran om förhandsavgörande, s. 11 och 21 i den svenska versionen.

9 So, angående artikel 6.1 i beslut nr 1/80, dom av den 20 september 1990 i mål C-192/89, Sevince (REG 1990, s. I-3461; svensk specialutgåva, volym 10, s. 507), punkt 26, och angående artikel 7 andra stycket i samma beslut, dom av den 5 oktober 1994 i mål C-355/93, Eroglu (REG 1994, s. I-5113), punkt 17.

10 Dom av den 6 juni 1995 i mål C-434/93, Bozkurt (REG 1995, s. I-1475), punkt 20, av den 23 januari 1997 i mål C-171/95,Tetik (REG 1997, s. I-329), punkterna 20 och 28. av den 30 september 1997 i mål C-36/96, Günaydin (REG 1997, s. I-5143), punkt 21, och i mål C-98/96, Ertanir (REG 1997, s. I-5179), punkt 21.

11 Dom av den 26 november 1998 i mål C-1/97, Birden (REG 1998, s. I-7747).

12 Ibidem, punkt 24.

13 Dom av den 19 mars 1964 i mål 75/63, Unger (REG 1964, s. 347, 362 och 363).

14 Se, för en senare tillämpning, dom av den 13 april 2000 i mål C-176/96, Lehtonen och Castors Braine (REG 2000, s. I-2681), punkt 45.

15 Dom av den 3 juli 1986 i mål 66/85, Lawrie-Blum (REG 1986, s. 2121; svensk specialutgåva, volym 8, s. 661).

16 Dom av den 21 juni 1988 i mål 197/86, Brown (REG 1988, s. 3205; svensk specialutgåva, volym 9, s. 489).

17 Dom av den 21 november 1991 i mål C-27/91, Le Manoir (REG 1991, s. I-5531).

18 Domen i det ovannämnda målet Lawrie-Blum rörde en lärarkandidat som under ledning och övervakning av skolmyndigheterna genomgick en avlönad förberedande praktiktiänstgöring for läraryrket under vilken han undervisade nögst elva timmar i veckan. I domen i det ovannämnda målet Brown handlade det om en studerande som under ungefär åtta månader i ett företag hade haft en avlönad anställning, som beskrevs som yrkespraktik för universitetsstudier. Domen i det ovannämnda målet Le Manoir rörde en studerande på en teknisk skola som hade utfört en avlönad praktiktjänst om sex månader inom hotellbranschen.

19 Domarna i de ovannämnda målen Lawric-Blum, punkterna 16 och 17, Brown, punkt 21, och Le Manoir, punkt 7.

20 Domarna i de ovannämnda målen Lawric-Blum, punkterna 18—21, Brown, punkt 22, och Le Manoir, E unkt 8. Se även dom av den 31 maj 1989 i mäl 344/87, ettray (REG 1989, s. 1621), punkt 16, och av den 26 februari 1992 i mål C-357/89, Raulin (REG 1992, s. I-1027), punkt 10.

21 Dom av den 26 februari 1992 i mäl C-3/90, Bernini (REG 1992, s. I-1071), punkt 16.

22 Se punkt 12 i detta förslag till avgörande.

23 Se domarna i de ovannämnda målen Bozkurt, punkterna 22 och 23, Günaydin, punkt 29, och Ertanir, punkt 39.

24 Som även Land Baden-Württemberg har uppgivit i sitt yttrande (s. 5 i den franska versionen).

25 Punkt 51.

26 I det målet ställdes domstolen inför frågan huruvida en turkisk arbetstagare som var anställd inom ramen för särskilda sysselsättningsåtgärder i form av allmännyttigt beredskapsarbete, som understöddes av allmänna medel och syftade till att låta honom förvärva rätt till sociala trygghetsförmåner och öka sina chanser att finna annat arbete, tillhörde den reguljära arbetsmarknaden i den medlemsstaten.

27 Domen i det ovannämnda målet Birden, punkterna 47—50.

28 Ibidem, punkt 52 och där nämnd rättspraxis.

29 Ibidem, punkt 53. Det kriterium för lagenlighet som domstolen definierade i den domen överensstämmer dessutom med det som förekommer i ett stort antal associcringsavtal mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater å ena sidan och tredje land å andra sidan, enligt vilka de rättigheter som följer av principen om arbetstagarnas rörlighet är underkastade villkoret att de skall vara lagligen anställda inom en medlemsstats territorium. Se exempelvis avtalen med Republiken Ungern (EGT L 347, 1993, s. 2; svensk specialutgåva, område 11, volym 25, s. 4), artiklarna 37 och 38, Republiken Polen (EGT L 348, 1993, s. 2; svensk specialutgåva, område 11, volym 26, s. 4), artikel 37, Rumänien (EGT L 357, 1994, s. 2; svensk specialutgåva, område 11, volym 35, s. 4), artiklarna 38 och 39, Republiken Bulgarien (EGT L 358, 1994, s. 3; svensk specialutgåva, område 11, volym 39, s. 4), artiklarna 38 och 39, Republiken Slovakien (EGT L 359, 1994, s. 2; svensk specialutgåva, område 11, volym 40, s. 4), artiklarna 38 och 39, Republiken Tjeckien (EGT L 360, 1994, s. 2; svensk specialutgåva, område 11. volym 36, s. 4), artiklarna 38 och 39, Republiken Lettland (EGT L 26, 1998, s. 3), artiklarna 37 och 38, Republiken Litauen (EGT L 51, 1998, s. 3), artiklarna 37 och 38, Republiken Estland (EGT L 68, 1998, s. 3), artiklarna 36 och 37, Republiken Tunisien (EGT L 97, 1998, s. 2), artiklarna 64 och 66, Republiken Slovenien (EGT L 51, 1999, s. 3), artiklarna 38 och 39, Konungariket Marocko (EGT L 70, 2000, s. 2), artiklarna 64 och 66, och Staten Israel (EGT L 147, 2000, s. 3), artikel 64.

30 Dom av den 10 februari 2000 i mål C-340/97. Nazli (REG 2000, s. I-957). I punkt 31 fastställde domstolen att det av en fast rättspraxis framgår att begreppet den reguljära arbetsmarknaden, vilket åsyftas i artikel 6.1 i beslut nr 1/80, bör anses avse samtliga arbetstagare som följer den berörda medlemsstatens lagar och författningar och därmed har rätt att utöva yrkesverksamhet i den staten (domen i det ovannämnda malet Birden, punkt 51).

31 Det gällde att avgöra huruvida en turkisk medborgare som hade haft en reguljär anställning under mer än fyra år i en medlemsstat, som hade varit häktad och därefter ådömts villkorligt fängelsestraff, hade fortsatt att tillhöra den reguljära arbetsmarknaden under den tid han var häktad.

32 Generaladvokaten fastslog bland annat följande i punkt 29: Mot bakgrund av beslutets ändamålsenlighet och domstolens rättspraxis är enligt min mening den viktigaste omständigheten i villkoret tillhörighet till den reguljära [eller lagliga] arbetsmarknaden, att den aktuella arbetstagaren skall vara anställd eller stå till arbetsmarknadens förfogande och att han har uppfyllt tillämpliga krav i nationell rätt.

33 Generaladvokaten förklarade följande i punkterna 38 och 41, nämligen [a]rt tillhöra den reguljära arbetsmarknaden innebär således för det första att inneha en obestridlig uppehållsrätt och att det viktiga således är att arbetstagaren är laglig i förhållande till värdmedlemsstatens lagstiftning.

34 Punkt 1 första meningen i domslutet. Generaladvokaten Elmer föreslog i sitt förslag till avgörande i detta mål att man skulle skilja mellan anställning och utbildning. Han ansåg att begreppet tillhörande den reguljära arbetsmarknaden i en medlemsstat omfattade en anställning som innehöll inslag av utbildning men inte en anställning som innehafts som ett led i en egentlig utbildning. Han nämnde, som exempel på en sådan situation, praktikperioder i samband med utbildningsprogram som också, och kanske huvudsakligen, innehåller (teoretiska) utbildningsmoment på annan plats än den ifrågavarande arbetsplatsen (punkt 22). Han ansåg inte att det ifrågavarande målet syftade till att domstolen skulle göra en närmare bedömning av hur de olika andra tänkbara mellanformerna skulle behandlas, exempelvis lärlingsutbildningar. Han fastslog icke desto mindre följande: Den första frågan bör mot denna bakgrund enligt min mening besvaras så, att artikel 6.1 i beslut nr 1/80 skall tolkas så, att en turkisk arbetstagare som har haft en avlönad anställning på sedvanliga villkor och med sedvanlig lön hos en arbetsgivare i en medlemsstat och inte är underkastad särskilda regler för anställning som lärling eller liknande, skall anses ha anställning och tillhöra arbetsmarknaden i den ifrågavarande medlemsstaten... (punkt 32).

35 Se punkt 39 i detta förslag till avgörande.

36 Domen i det ovannämnda mälet Günaydin, punkt 31.

37 Ibidem, punkt 32.

38 Ibidem, punkterna 33 och 34.

39 Se generaladvokaten Darmons förslag till avgörande i det ovannämnda målet Eroglu, punkt 29.

40 Se punkt 24 i hans förslag till avgörande i det ovannämnda målet Birden.

41 I dom av den 5 juni 1997 i mål C-285/95, Kol (REG 1997, s. I-3069), punkt 27, fann domstolen att de anställningsperioder som en turkisk medborgare har fullgjort på grundval av ett uppehållstillstånd som erhållits tack vare hans vilseledande agerande, som givit upphov till fällande dom, inte grundas på en stabil situation och endast skall anses vara av tillfällig art, eftersom den berörde under de aktuella tidsperioderna inte hade något giltigt uppehållstillstånd. I detta fall anser jag att den berörde inte heller kan göra anspråk på att tillhöra den reguljära arbetsmarknaden i en medlemsstat.

42 I domen i det ovannämnda målet Sevince, punkt 31, ansåg domstolen att en turkisk arbetstagare inte befinner sig i en varaktig och icke provisorisk situation på arbetsmarknaden i en medlemsstat under en period då han har kunnat dra fördel av det uppskov med verkställigheten som hans överklagande av ett beslut enligt vilket nan förvägrades uppehållstillstånd medför och tillfälligt — i avvaktan på tvistens avgörande — fått tillstånd att uppehålla sig och inneha anställning i ifrågavarande medlemsstat. I dom av den 16 december 1992 i mål C-237/91, Kus (REG 1992, s. I-6781; svensk specialutgåva, volym 13, s. 243), punkt 13, ansåg domstolen likaledes att en arbetstagare som bara har erkänts uppehållstillstånd genom en nationell bestämmelse som gjorde det möjligt att bo i värdlandet i avvaktan på att uppehållstillstånd skulle beviljas inte heller uppfyller detta villkor på varaktighet, med motiveringen att den berörde endast fick uppehålla sig tillfälligt i den staten, i avvaktan på ett slutligt avgörande om sin uppchållsrätt.

43 Domarna i de ovannämnda målen Günaydin, punkt 49, och Birden, punkt 65 och där omnämnd rättspraxis.

44 Domarna i de ovannämnda målen Günaydin, punkt 50, och Birden, punkt 64.

45 Domarna i de ovannämnda målen Kus, punkterna 22 och 23, Günaydin, punkterna 52 och 53, och Birden, punkterna 43 och 65.

46 Domarna i de ovannämnda malen Gunaydin, punkt 26, och Birdcn, punkt 27.

47 Domarna i de ovannämnda målen Günaydin, punkt 37, och Bilden, punkt 37. Se även dom i det ovannämnda målet Nazli, punkt 30, och av den 22 juni 2000 i mål C-65/98, Eyüp (REG 2000, s. I-4747), punkt 41.

48 Se analogt dom av den 9 marts 1978 i mål 106/77, Simmenthal (REG 1978, s. 629; svensk specialutgåva, volym 4, s. 75), punkt 21.