Förslag till avgörande av generaladvokat Antonio Tizzano föredraget den 19 juni 2003

1 Originalspråk: italienska.

2 EGT L 238, s. 50.

3 I det ifrågasatta beslutet beskrivs bidraget på 1,8 miljoner DEM för flyttningsoperationer som ett bidrag från THA, medan det av ansökan framgår att detta bidrag har utbetalats av Bundesanstalt für vereinigungsbedingte Sonderaufgaben (den myndighet som trätt i THA:s ställe).

4 Se meddelandet om att inleda förfarandet som offentliggjorts i EGT C 352, s. 3.

5 Beslut E 15/92 och N 768/94, som inte har offentliggjorts i EGT.

6 Enligt vad som framgår av handlingarna i målet överläts i själva verket 49 procent av andelarna i HEG till Sinergy, och HEG ändrade först därefter namn till System Mikroelektronik (SMI). Med hänsyn dock till att det i det ifrågasatta beslutet är fråga om överlåtelse till Sinergy av 49 procent av andelarna i SMI skall det för enkelhetens skull uttryckas på detta sätt även i detta förslag till avgörande.

7 Punkt 26. Kommissionen har särskilt påpekat att [f]örutom i fallet med privatiseringarna [fick] enligt dessa stödordningar endast lån och garantier beviljas och att enligt dessa stödordningar beviljades bidrag i samband med en privatisering just på grund av THA:s mycket specifika uppgift, nämligen att omvandla en statlig planekonomi till en marknadsekonomi. Detta mål skulle dock endast ha kunnat åstadkommas när bolag i offentlig ägo [hade sålts] och deras kontroll överför[t]s till privata investerare.

8 Punkt 42.

9 Punkt 43.

10 Punkt 44.

11 Punkterna 47 och 48. Bland sådana tecken på att affärsverksamheten faktiskt drivs vidare har kommissionen särskilt nämnt värden som övertagits {förmögenhetsvärden, betalningsskyldigheter, personal, konsoliderade förmögenhetsvärden) köpesumman, att fastställa identiteterna på aktieägaren eller på ägaren av det första bolaget och på köparen, tidpunkten vid vilken övertagandet ägde rum (efter granskningen, efter att det formella granskningsterfarandet inletts eller efter att det slutgiltiga beslutet utfärdats) och den kommersiella karaktären i överföringen. Kommissionen har dessutom velat precisera att dess överväganden vad gäller att återkräva stöd av företag som fortsätter den ursprungliga stödmottagarens verksamhet gäller även om affärsverksamheten överförs under själva insolvensförfarandet.

12 Punkterna JO och 51.

13 Punkt 52.

14 I denna bestämmelse har det som bekant fastställts att stöd som ges till näringslivet i vissa av de områden i Förbundsrepubliken Tyskland som paverkats genom Tysklands delning i den utsträckning stödet är nödvändigt för att uppväga de ekonomiska nackdelar som uppkommit genom denna delning är förenligt med den gemensamma marknaden.

15 Kommissionen har i detta avseende åberopat domen i det välkända målet Boussac (dom av den 14 februari 1990 i mål C-301/87, Frankrike mot kommissionen, REG 1990, s. I-307; svensk specialutgåva, volym 10, s. 303), enligt vilken följande gäller: Om medlemsstaten trots föreläggandet från kommissionen underlåter att överlämna de upplysningar som begärts äger kommissionen rätt att avbryta förfarandet och fatta beslut om stödet är förenligt eller oförenligt med den gemensamma marknaden på grundval av de uppgifter som den har (punkt 22).

16 Punkt 26, min kursivering.

17 Domen i det ovannämnda målet Boussac, punkt 22.

18 Kommissionen har särskilt hänvisat til! förstainstansrättens dom av den 15 december 1999 i de förenade målen T-132/96 och T-143/96, Freistaat Sachsen m.fl. mot kommissionen (REG 1999, s. II-3663), och till domstolens dom av den 19 september 2000 i mål C-156/98, Tyskland mot kommissionen (REG 2000, s. I-6857).

19 Dom av den 19 september 2000 i det ovannämnda målet Tyskland mot kommissionen, punkt 49.

20 Ibidem, punkt 52.

21 Ibidem, punkterna 53 och 55.

22 Se, för ett liknande resonemang, exempelvis domstolens dom av den 13 juni 2002 i mål C-382/99, Nederländerna mot kommissionen (REG 2002, s. I-5163), i vilken det påpekas att lagenligheten av ett beslut som kommissionen fattat i fråga om statligt stöd, särskilt vad gäller skyldigheten att motivera beslutet, [skall] bedömas mot bakgrund av de uppgifter som medlemsstaten hade lämnat när beslutet antogs. Med stöd av denna princip fastställde domstolen i denna dom särskilt att kommissionen ... inte [kan] kritiseras för att den underlät att ta ställning till målsättningen att bevara miljön då den bedömde huruvida de omtvistade stödåtgärderna överensstämde med kraven i artikel 92.1 i fördraget, eftersom den nederländska regeringen inte [hade] framför[t] några sådana argument under det administrativa förfarandet (punkt 84).

23 Dom av den 19 september 2000 i det ovannämnda målet Tyskland mot kommissionen, punkt 105.

24 Beträffande kravet att tolka de bestämmelser restriktivt i vilka det föreskrivs ett undantag från den allmänna regeln att statliga stöd är oförenliga med den gemensamma marknaden, se dom av den 19 september 2000 i det ovannämnda målet Tyskland mot kommissionen, punkt 49.

25 Se ovan fotnot 3.

26 Närmare bestämt var de bidrag som THA utgav till SMI till ett totalt belopp om 64,8 miljoner DEM — enligt vad som framgår av det ifrågasatta beslutet — fördelade enligt följande: 45 miljoner för investeringar, 18 miljoner för att uppfylla företagets likviditetskrav och 1,8 miljoner för flyttningstransaktioner.

27 En hänvisning till beslutet att godkänna systemet i fråga finns i EGT C 295, 1995, s. 24.

28 Det kan även i detta avseende hänvisas till domstolens dom av den 13 juni 2002 í det ovannämnda målet Nederländerna mot kommissionen, i vilken domstolen, såsom sagts, har understrukit att lagenligheten av ett beslut som kommissionen fattat i fråga om statligt stöd särskilt vad gäller skyldigheten att motivera beslutet [skall] bedömas mot bakgrund av de uppgifter som medlemsstaten hade lämnat när beslutet antogs (punkt 84).

29 Domstolens dom av den 21 mats 1991 i mål C-303/88, Italien mot kommissionen (REG 1991, s. I-1433; svensk specialutgåva, volym 11, s. 115).

30 Det är svårt att helt förstå huruvida kommissionen, för att förvärvarna inte skall kunna vara ansvariga, även kräver att försäljningen skall ske genom ett öppet och ovillkorligt förfarande. Jag noterar dock att om detta vore fallet skulle man inte kunna förstå vilken skillnaden var mellan det fall då tillgångarna i det företag som mottagit stöd säljs separat och det fall då försäljningen sker i klump.

31 Det är inte helt klart vilka av dessa fall kommissionen har hänvisat till, men av den allmänna karaktären av dess resonemang synes slutsatsen kunna dras att samma regel måste gälla i det fall då företaget som mottagit stöd säljer sina tillgångar, vid frivillig likvidation eller vid konkurs.

32 Avsnitt 9.1, punkt 44.

33 Avsnitt 9.2, punkterna 45-52.

34 Punkt 44.

35 Punkt 43.

36 Domstolens dom av den 21 mars 1991 i det ovannämnda målet Italien mot kommissionen.

37 Enligt vad som framgår skedde överlåtelsen efter det att ett förfarande i enlighet med artikel 88.2 EG hade inletts och några få månader innan kommissionens beslut om återkrav hade fattats.

38 Se särskilt punkterna 56-60.

39 Domstolens dom av den 4 april 1995 i mål C-350/93, kommissionen mot Italien (REG 1995, s. I-699).

40 Dom av den 20 september 2001 i mål C-390/98, Banks (REG 2001, s. I-6117).

41 Punkt 77.

42 Punkt 78.

43 Domstolens dom av den 24 september 2002 i de förenade målen C-74/00 P och C-75/00 P, Falck (REG 2002, s. I-7869), punkterna 180 och 181.

44 Det är dock inte klart huruvida domstolen, när den fastställde att återställandet av tidigare status quo i första hand skulle säkerställas genom säljarens återbetalning av stödet, hade för avsikt att tänka sig en subsidiär skyldighet hos andra rättssubjekt.

45 Detta kan exempelvis inträffa om aktierna säljs under ett förfarande som kommissionen inlett i enlighet med artikel 88.2 EG.

46 Domstolens dom av den 8 maj 2003 i de förenade målen C-328/99 och C-399/00, SIM Multimedia (REG 2003, s. I-4035).

47 Enligt det beslut av kommissionen som ifrågasatts i det målet (beslut 2000/536/EG av den 2 juni 1999, EGT L 227, s. 24), var Multimedia subsidiärt skyldigt att återbetala visst stöd som beviljats Seleco, eftersom Seleco under undersökningsförfarandet hade överfört en särskild verksamhetsgren till Multimedia.

48 Jämför särskilt punkt 60.

49 Punkt 83, i vilken punkterna 77 och 78 i domen i målet Banks, även åberopas.

50 Punkt 85.

51 Dom av den 4 april 1995 i mål C-348/93, kommissionen mot Italien (REG 1995, s. I-673), punkt 27. Se, för ett liknande resonemang, även dom av den 12 oktober 2000 i mål C-480/98, Spanien mot kommissionen (REG 2000, s. I-8717), punkt 35.

52 Se särskilt ovannämnda punkt 77 i domen i målet Banks.

53 Punkterna 50 och 51.

54 Punkt 52.

55 Punkt 50.

56 Se i detta avseende särskilt dom av den 21 mars 1990 i mål 142/87, Belgien mot kommissionen, Tubemeuse (REG 1990, s. I-959; svensk specialutgåva, volym 10, s. 369), punkt 62.