Förslag till avgörande av generaladvokat Dámaso Ruiz-Jarabo Colomer föredraget den 13 juni 2002

1 Originalspråk: spanska.

2 Rådets första direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (EGT L 40, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 17, s. 178).

3 Punkt 3 i det förslag till avgörande som jag föredrog den 6 november 2001 i mål C-273/00, Sieckmann, i vilket dom fortfarande inte har avkunnats. Se första, tredje, fjärde och femte skälen till första direktivet.

4 En undersökning av innehållet i artikel 5 i direktivet återfinns i dom av den 23 februari 1999 i mål C-63/97, BMW (REG 1999, s. I-905), punkt 27 och följande punkter. Jag har själv haft anledning att undersöka bestämmelsen i det förslag till avgörande som jag föredrog den 21 mars 2002 i mål C-23/01, Robelco (REG 2002, s. I-10913), punkt 24 och följande punkter).

5 Se tionde skälet i direktivet. Jag kommer nedan att precisera hur absolut skydd enligt min mening skall uppfattas.

6 Artikel 5.1 och samma punkt i artikel 4, om relativa registreringshinder eller ogiltighetsgrunder, överensstämmer helt med varandra. Det bör framhållas att enligt domstolens rättspraxis utgör begreppet risk för association, som används i artiklarna 4.1 b och 5.1 b i direktivet inte ett alternativ till begreppet risk för förväxling, utan används för att precisera dess räckvidd (se exempelvis dom av den 22 juni 2000 i mål C-425/98, Marca Mode (REG 2000, s. I-4861), punkt 34).

7 Se artikel 1.

8 Se artikel 2 i direktivet.

9 Antingen avseende samma varor eller tjänster eller andra, dock liknande sådana.

10 Detta är fallet i förevarande mål, i vilket Matthew Reed säljer kläder försedda med tecken som Arsenal har registrerat som varumärken.

11 Generaladvokat Jacobs har i det förslag till avgörande som han föredrog den 17 januari 2002 i mål C-291/00, LTJ Diffusion, i vilket dom ännu inte har avkunnats, förklarat att identitet föreligger när varumärket återges pä ett identiskt sätt, utan tillägg, uteslutanden eller ändringar, om dessa inte är mycket små eller obetydliga. Han nar tillagt att i detta senare fall skall den nationella domstolen för det första fastställa en normalt informerad samt skäligen uppmärksam och upplyst genomsnittskonsuments uppfattning av de jämförda tecknen och därefter göra en samlad bedömning av dess grafiska och fonetiska särdrag och andra sensonska eller begreppsmässiga kännetecken och bedöma det samlade intryck som de ger, i synnerhet med utgångspunkt i dess särskiljande och dominerande beståndsdelar.

12 Angående den samlade bedömningen av tecknet, se dom av den 11 november 1997 i mål C-251/9J, Sabel (REG 1997, s. I-6191), punkterna 22 och 23 och av den 22 juni 1999 i mål C-342/97, Lloyd Schuhfabrik Meyer (REG 1999, s. I-3819), punkterna 18 och 19.

13 Se tredje och fjärde skälen samt artikel 1.

14 Som uttryckts i sjunde skälet.

15 I nionde skälet i direktivet förklaras att [f]ör att underlätta den fria rörligheten för varor och tjänster är det av avgörande betydelse att säkerställa att registrerade varumärken hädanefter har samma rättsliga skydd i alla medlemsstaterna. Detta förhållande får emellertid inte hindra medlemsstaterna från att efter eget bedömande ge ett omfattande skydd åt sådana varumärken som är kända.

16 Se det förslag till avgörande (särskilt punkt 46) som generaladvokat Jacobs föredrog den 21 mars 2002 i mål C-292/00, Davidoff, i vilket dom ännu inte har avkunnats.

17 Detta direktiv utesluter inte att varumärken underkastas andra rättsliga bestämmelser än de varumärkesrättsliga bestämmelser som finns i medlemsstaterna, tex. bestämmelser om illojal konkurrens, skadeståndsansvar eller konsumentskydd.

18 Se punkt 27 i mitt förslag all avgörande i målet Robelco (ovan fotnot 4).

19 Beträffande artikel 5.1 har generaladvokat Jacobs uppfattat saken på det sättet i förslaget till avgörande i det ovannämnda målet Davidoff (se punkt 66).

20 Se domen i det ovannämnda målet BMW, punkt 62.

21 Generaladvokat Jacobs har emellertid i sitt förslag till avgörande i det ovannämnda målet Davidoff förklarat att kända varumärken enligt gemenskapsrätten åtnjuter samma skydd som övriga varumärken. Enligt hans uppfattning kan denna typ av särskiljande tecken åtnjuta sådant ytterligare, fakultativt skydd som föreskrivs i artikel 5.2 i direktivet när de omtvistade varorna eller tjänsterna inte är liknande. Om de däremot är det skall de nationella domstolarna med beaktande av domstolens rättspraxis avseende det skydd som skall tillerkännas varumärken med en speciell särskiljningsförmåga, fastställa om det föreligger en risk för förväxling i den mening som avses i artikel 4.1 och 5.1 direktivet (punkt 68). Trots hans mycket väl motiverade slutsatser medger min kollega Jacobs dock att det kan finnas ett område dar ett känt varumärke inte skyddas mot användningen av identiska eller liknande varumärken eller tecken (punkt 51), även om han omedelbart därefter slår fast att det är möjligt att detta område i praktiken är obetydligt och att domstolens rättspraxis avseende varumärken mycket tydligt ytterligare begränsar dess räckvidd. När ett alternativt tolkningskriterium finns kan inte ett annat kriterium som leder till ett uppenbart orimligt resultat vidmakthållas, med hänvisning till att det i praktiken saknar betydelse och eventuellt kommer att modifieras genom rättspraxis. Dessutom anser jag att generaladvokat Jacobs teori bygger på en felaktig förutsättning. Ju starkare ett teckens särskiljningsförmåga är desto mindre blir risken för förväxling. Registreringen av beteckningen Coco-Colo för läskedrycker och försäljningen av produkterna medför ingen som helst risk för förväxling med de drycker som distribueras av Coca-Cola, på grund av detta varumärkes starka särskiljningsförmåga, inarbetning och renommé. Risken för förväxling kan leda till att kända varumärken ställs utan skydd i förhållande till sådana som använder liknande upplysningar för att särskilja samma eller liknande produkter.

22 Denna tolkning framgår indirekt av domstolens rättspraxis, då domstolen i punkt 20 i domen i det ovannämnda målet Sabel har slagit fast att artikel 5.5 medger att innehavaren av ett varumärke med renommé hindrar andra från att utan skälig anledning använda tecken som är identiska med eller liknar hans varumärke utan att kräva att det skall föreligga en risk för förväxling, och detta även om de ifrågavarande produkterna inte är likartade.

23 Varumärket ser inte innehavaren rätt att förbjuda tredje man att i näringsverksamhet använda en äldre rättighet som endast gäller i ett avgränsat geografiskt område om rättigheten erkänns av den ifrågavarande medlemsstatens lagstiftning samt används inom gränserna för det territorium i vilket den är erkänd.

24 Några rader längre ned kommer jag att ţranska räck; vidden av det betydelsefulla ordet särskilja i artikel J.5 i direktivet.

25 I artikel 5.3 anges, enbart i exemplifierande syfte, olika sätt att använda ett varumärke från vilka innehavaren kan förhindra tredje man:Bl.a. kan följande förbjudas enligt punkterna 1 och 2: a) Att anbringa tecknet på varor eller deras förpackning. b) Att utbjuda varor till försäljning, marknadsföra dem eller lagra dem för dessa ändamål eller utbjuda eller tillhandahålla tjänster under tecknet. c) Att importera eller exportera varor under tecknet. d) Att använda tecknet på affärshandlingar och i reklam. ...

26 Denna ståndpunkt uttrycks av generaladvokat Jacobs i det förslag till avgörande som han föredrog den 20 september 2001 i mål C-2/00, Hölterhoff, i vilket dom avkunnades den 14 maj 2002 (REG 2002, s. I-4187). Se särskilt punkt 37 i förslaget till avgörande (REG 2001, s. I-4189.

27 Detta är även den ståndpunkt som har intagits av domstolen, som i punkt 38 i domen i det ovannämnda målet BMW slog fast art tillämpningsområdet för artikel 5.1 och 5.2 i direktivet, å ena sidan, och artikel 5.5, å andra sidan, beror på huruvida varumärket har använts för att visa att produkterna eller tjänsterna i fråga härrör från ett visst företag, det vill säga i egenskap av varumärke, eller om användningen har haft andra syften.

28 I domen i det ovannämnda målet Hölterhoff avstod domstolen från att ge en definition av användning av ett varumärke i den mening som avses i artikel 5.1 a och 5.1. b i direktivet (se särskilt punkt 17).

29 Se punkt 35 och följande punkter i mitt förslag till avgörande i mål C-517/99, Merz & Krell, i vilket dom avkunnades den 4 oktober 2001 (REG 2001, s. I-6959), och punkt 16 och följande punkter i mitt förslag till avgörande i det ovannämnda målet Sieckmann.

30 I förslaget till avgörande i målet Sieckmann har jag påpekat att för att säkerställa den fria konkurrensen på marknaden skapas paradoxalt nog en rättighet som utgör ett undantag från den allmänna principen om fri konkurrens, genom att dess innehavare ges befogenhet att med ensamrätt tillägna sig vissa tecken och upplysningar (se fotnot 12 i förslaget till avgörande).

31 Varumärkets funktion att ge uttryck för kvalitet omfattas av gemenskapsrätten. Enligt artikel 22.2 i rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3) kan innehavaren av ett gemenskapsvarumärkc åberopa de till varumärket knutna rättigheterna gentemot en hcenstagare som överträder en bestämmelse i licensavtalet med avseende på arten av de varor eller tjänster för vilka licensen är utfärdad.

32 Domstolen har uttryckligen erkänt funktionen med avseende på anseende i fråga om konsumtion av de rättigheter som är knutna till ett varumärke (dom av den 11 juli 1996 i de förenade målen C-427/93, C-429/93 och C-436/93, Bristol-Myers Squibb m.fl., REG 1996, s. I-3457, och av den 4 november 1997 i mål C-337/95, Parfums Christian Dior, REG 1997, s. I-6013).

33 Att varumärkets funktion inte endast består i att ange vilket företag de skyddade varorna härrör från framgår sedan många år av domstolens rättspraxis, i vilken det nar slagits fast att det är fråga om att skydda innehavarens ställning och anseende och kvaliteten på hans varor genom att garantera märkesvarans ursprungsidentitet (se dom av den 17 oktober 1990 i mål C-10/89, HAG GF, REG 1990, s. I-3711; svensk specialutgåva, volym 10, s. 521), punkt 14 och däri angivna punkter.

34 Se punkt 17 i mitt förslag till avgörande i målet Sicckmann.

35 Se punkterna 31,32,42 och 43 i mitt förslag till avgörande i det ovannämnda målet Merz & Krcll.

36 I de fall innehavaren beviljar en utomstående licens för tillverkning av de varor som skyddas av varumärket förlorar angivelsen av ursprung sin betydelse och blir sekundär, efler till och med obefintlig.

37 Denna tolkning börjar etableras inom flera medlemsstaters rättsordningar. Enligt tysk rätt har således varumärkesinnehavaren rätt att förhindra att utomstående använder varumärket i särskiljande syfte, ett begrepp som ges en vid tolkning. I Tyskland har det i doktrinen, mot bakgrund av varumärkets funktioner, hävdats att innehavaren kan förhindra att hans särskiljande tecken används utan hans samtycke inom ramen för en ekonomisk verksamhet (Fezer, Markenrecht, tredje upplagan 2001, § 14, rad nummer 31 och 34). Samma linje följs i den österrikiska doktrinen där det närmare bestämt slås fast att obehörigt bruk av ett varumärke föreligger när det exempelvis används vid merchandising (Schanda, Markenschutzgesetz — Praxiskommentar, 1999,9 61, och Character- und Personality-Merchandising, OBI 1998, s. 323; Ciresa, Die Spanische Reitschule — höchsgerichtlicher Todessto für das Merchandising?, RdW 1996, s. 193 och följande sidor). Kravet på användning i särskiljande syfte eller användning i egenskap av varumärke föreligger även i rättsordningar som cien finska, den irländska, den svenska och den spanska, och i Beneluxdomstolens rättspraxis, varför lösningen på det problem som är föremål för förevarande tolkningsfråga med utgångspunkt i dessa rättsordningar skulle bero på tolkningen av dessa begrepp och följaktligen få hur man uppfattar varumärkets egentliga funktioner, nligt rättsordningar som den franska och den grekiska ges varumärkesinnehavaren rätt att förhindra varje användning av varumärket av utomstående utan hans samtycke, varför all användning av detta för identiska varor eller tjänster utgör ett obenörigt bruk av innehavarens immateriella äganderätt. I grekisk rättspraxis och doktrin (Rokas N., Changements fonctíonels du droit de marque, ΕεμπΔ) 1997, s. 455 och följande sidor) tolkas varumärkets funktioner i vid bemärkelse och reklamfunktionen placeras vid sidan av ursprungsangivelsen. Samma linje intas i den portugisiska rättsordningen, där bestämmelserna om de positiva rättigheterna enligt sin ordalydelse inte ställer krav på en användning i särskiljande syfte för att varumärkesinnehavaren skall kunna hävda sin ensamrätt gentemot en utomstående. Denna vida tolkning återfinns även i doktrinen (Côrte-Real Cruz A., O contudo e extensão do direito à marca: a marca de grande prestígio, i Direito Industrial, Vol. I, ADPI — Associação Portuguesa de Direito Industrial, Almedina, Coimbra, 2001, s. 79—117, särskilt, s. 88, s. 94 och följande sidor). I Förenade kungariket görs i rättspraxis, om än inte enhälligt, i detta avseende en generös tolkning. Däremot är inställningen i doktrinen mer restriktiv. Slutligen innehåller italiensk rättspraxis ett mål där de faktiska omständigheterna i hög grad påminner om dem i målet Arsenal. Det var fråga om ett företags användning av varumärket Milan A.C. på foton av fotbollsspelare klädda i lagets tröjor. En domstol i Milano slog fast att denna användning var obehörig så till vida att varumärket inte var nödvändigt för att för köparen skapa ett mentalt samband mellan de fotograferade spelarna och Milan A.C. (Report Q168 in the name of the Italian Group Use of a mark as a mark as a legal requirement in respect of the acquisition, maintenance and infringement of rights, finns på www.aippi.org).

38 Enligt min uppfattning brister svmmetrin i dorastolens rättspraxis om varumärkets funktioner. När det är fräga om att definiera begreppet risk för förväxling har domstolen betonat att funktionen hos denna typ av immateriell äganderätt är att visa vilket företag som de varor och tjänster som varumärket representerar kommer ifrån (se domarna i de ovannämnda målen Sabel och Marca Mode. Se även dom av den 29 september 1998 i mäl C-39/97, Canon, REG 1998, s. I-5507.) Om däremot avgörandena har avkunnats pä ett annat omrädc, nämligen konsumtionen av de rättigheter som följer av ett varumärke, har domstolen tillämpat ett vidare synsätt och beaktat den slutliga målsättningen att upprätta ett system med icke snedvriden konkurrens pá den inre marknaden, vilket går före skyddet för varumärkesinnchavaren och kvaliteten på dennes varor, gentemot dem som vill missbruka dennes ställning och det särskiljande tecknets renommé, en frågeställning som givetvis sträcker sig längre än den mer begränsade frågan om risk för förväxling (se dom av den 23 maj 1978 i mål 102/77, Hoffmann-La Roche (REG 1978, s. 1139; svensk specialutgåva, volym 4, s. 107) och domarna i de ovannämnda målen Hag GF och Parfums Christian Dior). I båda fallen fyller varumärket samma funktion, och även innehavarens rättsliga ställning skall vara densamma.

39 Tionde skälet.

40 Generaladvokaten Jacobs har i sitt förslag till avgörande i det ovannämnda målet LTJ Diffusion förklarat att i fall av identitet kan risken för förväxling présumeras (se punkt 35 och följande punkter). I artikel 16.1 i avtalet om handelsrelaterade aspekter av immatcrialrättcr, bilaga till avtalet om upprättande av Världshandclsorganisationcn, upprättat i Marrakech den 15 april 1994 (EGT 1994, L 336, s. 214—223) svensk specialutgåva, område 11, volym 38, s. 216) föreskrivs att när tredje man använder samma tecken som det som registrerats som varumärke av innehavaren för identiskt lika varor eller tjänster skall förväxlingsrisk anses föreligga.

41 Se artiklarna 2, 3 och 4.

42 Domstolen har till dags dato inte avkunnat dom.

43 Uttrycket används i artikel 5.1. I den tyska versionen av direktivet används uttrycket gesdiäftlichen Verkehr, i den franska versionen förekommer vie des affaires, i den engelska course of trade, i den italienska nel commercio och i den portugisiska versionen slutligen talas det om vida comercial.

44 Inbegripet enbart färger utan form, som redan har godtagits i vissa nationella register för immateriella äganderätter och av Byrån för harmonisering inom den inre marknaden. Den senare har registrerat färgen lila för att särskilja choklad, karameller och gelévaror (gemenskapsvarumärke nr 31336). I Frankrike godkände Conseil d'État färgen rouge congo för petroleumprodukter (dom av den 8 februari 1974, JCP 1974. III. 17.720). Den brittiska varumärkesbyrån godtog från och med den 1 januari 1994 registrering av färgen rosa avseende tlasfiberull (varumärke nr 2004215). Detta varumärke ar senare registrerats av byråerna i Beneluxländerna (varumärke nr 575855) och Portugal (varumärke 310894). Mål C-104/01, i vilket Hoge Raad i Nederländerna har frågat i vilken grad direktivet medger registrering som varumärke av en ren färg, i denna egenskap, är anhängigt vid domstolen.

45 Se i detta avseende mitt förslag till avgörande i målet Sieckmann. För närvarande handläggs tolkningsfrågan i mål C-283/01, Shield Mark, i vilket domstolen skall avgöra om oljud eller ljud kan utgöra ett varumärke.

46 I rapporten från konferensen ALAI 2001, organiserad av Columbia Law School, Teina II. Las relaciones entre el derecho de autor, el derecho de marcas y la competencia desleal. Sección lì. Análisis jurídico y debate sobre la relación entre las excepciones al derecho de autor y al derecho de marcas: i Él derecho de marcas prohibe, o debería prohibir, los actos amparados por las excepciones al derecho de autori, hävdas att för att användningen av ett tecken skall innebära en kränkning av varumärkesrätten skal! den innebära en exploatering i syfte att ange varornas eller tjänsternas kommersiella ursprung (A. Kur).

47 I den ovannämnda rapporten, av A. Kur, kan man läsa att det, till skillnad frän vad som är fallet i fråga om upphovsrätt, inte finns några problem i fråga om kopiering för eget bruk inom varumärkesrätten.

48 Exempelvis 200 Campbell's Soup Cans, 1962, olja på duk, 188 x 254 cm, New York, privat samling.

49 Jag vågar till och med hävda att Andy Warhols användning av dess särskiljande tecken var fördelaktigt för den välkända soppan.

50 Även om Matthew Reed upplyser om att de produkter han säljer inte kommer från Arsenal eller har godkänts av fotbollsklubben, säljer han dem — och hans kunder köper dem — just därför att de inbegriper de tecken som, med registreringsskydd, kännetecknar klubben.

51 Tag kommer inom kort att få anledning att uttala mig om begreppet faktisk användning i mitt förslag till avgörande i mål C-40/01, Ansul B.V.

52 Se artiklarna 10 och 11 i direktivet.

53 Bill Shankly, Liverpools legendariske tränare på sextiooch sjuttiotalen uttryckte saken på följande sätt: Fotboll är inte en fråga om liv eller död. Det är mycket viktigare än så (Football isn't a matter of life and death. It's far more important than that).

54 G. Bueno, filosof och professor emeritus vid universitetet i Oviedo har noterat att fotboll är en sport genom vilken televisionen mobiliserar städer som identifierar sig med sina lag. Enligt hans uppfattning skulle en match mellan exempelvis två fackföreningar aldrig få samma betydelse (se intervju publicerad i tidningen La Nueva España, den 13 februari 2002.

55 Amerikansk fotboll, baseboll och basketboll.

56 Se den spanska dagstidningen El País, den 16 juli 2000, artikel av S. Segurola med rubriken Al borde de la hipertrofia.

57 I detta avseende är beslutet om hänskjutande mycket tydligt beträffande Arsenal Football Club.

58 Det bör framhållas att fotbollen har varit det främsta lockbetet för att värva abonnenter för digitala plattformar och kabel-TV-företag. Tack vare de nya teknikerna utökas däremot betalningssätten, vilket gör att varje tittare, i stället för ett enhetsutbud, kan välja vilka matcher han eller hon vill titta på.

59 Artikeln av Segurola S., El fútbol rompe con su pasado, finns pä www.elpais.es/especiales/2001/liga-00-01/liga01.htm. Författaren förklarar att en ny, affärsdominerad epok är i vardande för fotbollen.

60 Särskilt inom hotellnäringen, handeln, transportnäringen och media.

61 Uppgifterna förekom den 8 januari 2001 på www.hot.it/canali/finanza/strumenti/borsacalcio.

62 Artikel om fotboll med rubriken Un Negocio de Primera División, publicerad i den spanska dagstidningen El Mundo den 21 mars 1999.

63 England och Italien är de två länder där flest lag intagit börsgolvet. Exempelvis är Manchester United F.C., Chelsea F.C., Leeds F.C., S.S. Lazio, A.S. Roma och Juventus, F.C börsnoterade.

64 Enligt en studie från revisionsföretaget Deloitte & Touch var Manchester United den mest inkomstbringande klubben under säsongen 1998—1999 och genererade över 100 miljoner pund om året. Därefter kom Bayern München och Real Madrid, med intäkter på omkring 80 miljoner vardera. Arsenal kom på tionde plats med omkring 50 miljoner pund (se uppgifter i The Economist, den 8 februari 2001, under rubriken It's a funny old game).

65 Enligt uppgifter i den spanska dagstidningen El Mundo, den 8 februari 2002, är det engelska laget värderat till närmare 1600 miljoner euro. De senaste tre åren har Manchester fakturerat i genomsnitt 120 miljoner pund per säsong, och nått en vinst på omkring 20 miljoner pund före skatt (uppgifter av den 11 mars 2001 på www.soccerbusinessonline.com ). På det sportsliga planet är Real Madrid det främsta laget och har av FIFA utnämnts till 1900-talets bästa fotbollslag.

66 Uppgifter hämtade på www.socccrage.com. där en intervju i den italienska dagstidningen La Repubblica, den 17 juli 2000, citeras.

67 Se artikeln av V. Verdú, med rubriken El fútbol de ficción, publicerad i dagstidningen Et País, den 15 juli 2001.

68 Football and prune juice, publicerad den 8 februari 2001.

69 Enligt en studie av företaget Deloitte Se Touche, som citeras av The Economist i den i ovanstående fotnot nämnda granskningen, framgår att medan klubbarnas inkomster ökade med 177 procent mellan säsongerna 1993—1994 och 1998—1999, ökade spelarlönerna med 266 procent.

70 Uppgifter hämtade frän www.futvol.com , den 20 mars 2002.

71 Europas populäraste klubbar har dagligen miljontals besök på sina weobsidor. Besöken ger mycket stora intäkter i form av reklam eller onlineförsäljning.

72 Tack vare framgången med denna verksamhet tenderar klubbarna att lansera officiella affärer i shoppingcentra, till nackdel för stånden utanför arenorna, varav mänga, som i Matthew Reeds fall, drivs av enskilda utan någon som helst koppling till dem som äger lagen.

73 Enligt uppgifter i tidningen The Economist (It's a funny old game, den 8 februari 2001), svarar merchandising och sponsorer för 26 procent av Manchesters intäkter. För Real Madrid utgör verksamheten omkring en femtedel av klubbens intäkter och andelen beräknas öka i framtiden (se budgeten för 2001 på www.realmadrid.com ).

74 Ett gott bevis är det avtal som undertecknades den 7 februari 2001 mellan Manchester United och basbollaget New York Yankees, genom vilket båda bolagen kan sälja varandras respektive varumärken i lagens affärer och gemensamt förhandla om rättigheter med sponsorer och TV-bolag.

75 J.A. Sánchez Periéñez, marknadschef för Real Madrid, i El País semanal, den 3 mars 2002.

76 Därför har vissa europeiska klubbar webbsidor på japanska.

77 Manchester United har affärer i Singapore, Bangkok, Kuala Lumpur och Hong Kong (se The Economist, It's a funny old game, den 8 februari 2001).

78 Vid värderingen beaktas utan tvekan det faktum att han är den japanske spelare som nått störst framgång i Europa.

79 Denna säsong räknar man med att sälja 500000 T-tröjor världen över. Den totala behållningen skulle uppgå till 36 miljoner euro, varav nästan hälften skulle gå till klubben.

80 I sportbilagan till Madridtidningen El País den 25 april i år förekom en notis där det berättades att medlemmar ur Guardia Civil i Valencia grep fyra personer för att de illegalt distribuerat 14000 artiklar med Real Madrids logotyp, till ett marknadsvärde av över 336000 euro. Under fotbolls-VM dr 1998 inledde de franska myndigheterna 41 förfaranden på grund av otillbörlig användning av varumärken. I rapporten om tullmyndigheternas agerande avseende obehörigt bruk av varumärken, som utarbetades av franska finansministeriets generaldirektorat för tullar och indirekta skatter för åren 1994—1998, noteras en ökning i fråga om obehörigt bruk av varumärken för artiklar som allmänheten förknippar med utövning av en sport. I den avstämning som gjordes av samma myndighet avseende är 2001 uppges att man beslagtagit 810000 souvenirer för fotbolls-VM år 2002 (de senare två dokumenten finns på Internet, på adressen www.finances.gouv.fr/douancs/actu/rapport). På www.sport.fr finns en uppgift daterad den 25 april 2002 som talar om en massiv förekomst på marknaden av falska landslagströjor för de lag som deltar i fotbolls-VM, som spelas i Korea och Japan, och det berättas att försäljning redan pågår av oocnörigt brukade varumärken avseende lag som Manchester United, Real Madrid och turínska Juventus.

81 I det förslag till avgörande som jag föredrog den 5 april 2001 i mål C-55/00, i vilket dom avkunnades den 15 januari 2002, Elide Gottardo (REG 2002, s. I-413), hade jag tillfälle att fastslå att det tolkningsuppdrag som har tillerkänts domstolen genom artikel 234 EG, vilket syftar till att garantera en enhetlig tillämpning av gemenskapsrätten i medlemsstaterna, kan inte inskränka sig till att mekaniskt besvara tolkningsfrågorna och strängt iaktta det sätt på vilket dessa formulerats, utan domstolen skall som den kvalificerade uttolkare av gemenskapsrätten den är analysera frågeställningen ur ett vidare perspektiv och med större flexibilitet för att ge den nationella domstol som har begärt ett förhandsavgörande och de övriga domstolarna i Europeiska unionen ett användbart svar mot bakgrund av de gällande gemcnskapsbestämmelserna. I annat fall kan den dialog mellan domstolar som upprättats genom artikel 234 EG i alltför hög grad komma att styras av den domstol som ställer frågan, och svaret kan bli beroende på hur denna formuleras (punkt 36, andra stycket).