lagen.
EU-domstolen

Förslag till avgörande av generaladvokat Antonio Tizzano föredraget den 22 maj 2003

CELEX
62001CC0216
Typ
EU-domstolen

Källa

1 Originalspråk: italienska.

2 EGT L 208, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 43, s. 153.

3 1. Utan att påverka tillämpningen av internationella överenskommelser kan denna förordning också tillämpas på en jordbruksprodukt eller ett livsmedel från tredje land under följande förutsättningar: Tredje land kan ge samma eller likvärd[ig]a garantier som de som avses i artikel 4. Tredje land har ordnat kontroll likvärd[ig] den som föreskrivs i artikel 10. Tredje land är berett att ge skydd likvär[dig]t det som är tillgängligt inom gemenskapen för motsvarande jordbruksprodukter eller livsmedel som härstammar från gemenskapen.

4 Avtal om skydd för härkomstbeteckningar, ursprungsbeteckningar och andra beteckningar som anger jordbruksproduktens och den industriella produktens ursprung, som ingåtts i Wien den 11 juni 1976, med bilagt protokoll upprättat i Wien den 30 november 1977. Avtalet finns i BGBl 1981, s. 75.

5 BGBl 1981, s. 76.

6 Inofficiell översättning.

7 Inofficiell översättning.

8 Det tjeckiska nationalrådets förklaring till världens alla parlament och nationer av den 17 december 1952. Inofficiell översättning.

9 Inofficiell översättning.

10 Inofficiell översättning.

11 Vars fullständiga företagsnamn är Budejovicky Budvar, národny podnik, Budweiser Budvar, National Corporation, Budweiser Budvar. Entreprise Nationale, som betyder Ölbryggeriet Bud i Budweis, statligt företag. Det aktuella ölbryggeriet är resultatet av en sammanslagning av företaget Budweiser Brauberechtigten Bürgerliches Brauhaus, grundat ár 1795 i Budweis, och företaget Tschechische Aktien-Brauerei, senare kallat Budvar' Tschechische Aktien-Brauerei, och som. också i Budweis, grundats år 1895. Till följd av nationalisering slogs de två företagen år 1948 samman till ett enda statligt företag, Jihoceské pivovary, ur vilket det aktuella företaget uppstod år 1966.

12 Nedan kallat Budweis. I staden Budweis, som först tillhörde Konungariket Böhmen och därefter fram till dr 1918 dubbelmonarkin Österrike-Ungern, finns sedan 1500-talet en blomstrande ölindustri.

13 De företag som därefter har slagits samman till det aktuella ölbryggeriet Budvar har alltsedan år 1795 framställt och salufört öl med beteckningarna Budweis, Budweiser Bier (på tjeckiska Budcjovické pivo, som betyder öl från Budweis), Bud var eller Budbräu (som betyder ölbryggeriet Bud. På tjeckiska motsvarar nämligen ordet var det tyska ordet Bräu, och anger verksamheten bryggeri).

14 Det ifrågavarande ölet framställs av det amerikanska ölbryggeriet Anheuser-Busch, med säte i Saint Louis. Ölbryggeriet Bavarian Brewery, som därefter omvandlats till Anheuser-Busch har alltsedan år 1876 på den lokala marknaden salufört ett öl med beteckningen Budweiser, därefter även i den förkortade formen Bud. Det synes som om Anheuser-Busch år 1911 — av de ölbryggerier som då var verksamma i Budweis — slutligen erhöll tillstånd att använda denna beteckning på de ickeeuropeiska marknaderna. Ar 1939, slutligen, erhöll företaget av de tjeckiska bryggerierna den exklusiva rätten att använda beteckningen Budweiser på den amerikanska marknaden. Efter andra världskriget började Anheuser-Busch emellertid att exportera sitt öl även till Europa (jämför i fråga om dessa årtal det österrikiska OGH-beslutet, nedan fotnot 16, samt den schweiziska förbundsdomstolens beslut av den 15 februari 1999 i BGE 125 III, s. 193).

15 Det skall noteras att bryggeriet Budvar har låtit registrera åtskilliga märken, däribland Budvar, Budweiser, Budweiser Budvar, Budweiser Budbräu och Bud i olika länder, däribland Österrike.

16 OGH, beslut av den 1 februari 2002,4 Ob 13/00s. Beslutet finns att läsa i Bundeskanzleramt — Rechtsinformationssystem, http://www.ris.bka.gv.at.

17 Se framför allt dom av den 5 december 2000 i mål C-448/98, Guimont (REG 2000, s. I-10663), punkt 22, och av den 25 juni 2002 i mål C-66/00, Bigi (RUG 2002, s. I-5917), punkterna 18 och 19.

18 Dom av den 7 november 2000 ¡ mäl C-312/98, Wnrstcincr Brauerei (REG 2000, s. I-9187), punkt J4.

19 Se, mycket klart uttryckt, dom av den 12 oktober 1993 i mål C-37/92, Vanacker (REG 1993, s. I-4947), punkt 7.

20 Jämför dom av den 27 november 1973 i mål 130/73, Vandeweghe (REG 1973, s. 1329), punkt 2.

21 Domen i det ovannämnda malet Warsteiner, punkt 43. Liksom dom av den 7 maj 1997 i de förenade malen C-321/94, C-322/94, C-323/94 ocli C-324/94, Pistrc (REG 1997, s. I-2343), punkt 35.

22 Domen i målet Warsteiner, punkt 44.

23 Domen i målet Warsteiner, punkt 45.

24 Domen i målet Warsteiner, punkt 49.

25 Dom av den 10 november 1992 i mål C-3/91, Exportur (REG 1992, s. I-5529; svensk specialutgåva, volym 12, s. 159), punkt 39, och av den 4 mars 1999 i mål C-87/97, Consorzio tutela del formaggio Gorgonzola (REG 1999, s. I-1301), punkt 20.

26 Domen i det ovannämnda målet Exportur, punkterna 28, 37 och 38.

27 Se bland annat dom av den 15 december 1971 i de förenade målen 51/71-54/71, International Fruit Company (REG 1971, s. 1107), punkterna 8-10, och av den 15 december 1976 i mål 41/76, Donckerwolcke (REG 1976, s. 1921; svensk specialutgåva, volym 3, s. 247), punkt 17.

28 Se dom av den 11 juli 1974 i mål 8/74, Dassonville (REG 1974, s. 837; svensk specialutgåva, volym 2, s. 343), punkt 5.

29 Det var i det fallet fråga om konventionen om skydd för ursprungsbeteckningar, härkomstbeteckningar och vissa produkters beteckningar, som Republiken Frankrike och den spanska staten undertecknat i Madrid den 27 juni 1973.

30 Domen i det ovannämnda målet Exportur, punkt 37.

31 Ibidem.

32 Domen i det ovannämnda målet Exportur, punkt 37.

33 Förordning nr 2081/92, artikel 3.

34 OGH har i det ovannämnda beslutet av den 1 februari 2002, 4 Ob 13/00s för övrigt uttryckt sig på ett liknande sätt, just med avseende på det österrikisktjeckiska avtalet vars tillämpning diskuteras här. Beslutet har nämnts ovan, punkt 27.

35 Det är fråga om konventionen om statssuccession såvitt avser traktater, som slöts i Wien den 22 augusti 1978. Om konventionen, jämför nedan punkt 107 och följande punkter. För ordalydelsen av artikel 34, se nedan, punkt 113.

36 Se bland annat dom av den 10 mars 1998 i de förenade målen C-364/95 och C-365/95, T. Port (REG 1998, s. I-1023), punkt 61.

37 Jag erinrar om att konventionen är resultatet av ett utkast till artiklar som utarbetats i Förenta nationernas utskott för internationell rätt och som därefter inriktats på en internationell konferens som FN:s generalforsamling utlyst i detta syfte.

38 Artikel 24 har följande ordalydelse: 1. A bilateral treaty which at the date of a succession of States was in force in respect of the territory to which the succession of States relates is considered as being in force between a newly independent State and the other State party when: (a) they expressly so agree: or (b) by reason of their conduct they arc to be considered as having so agreed.

39 I artikel 34 föreskrivs följande:1. When a part or parts of the territory of a State separate to form one or more States, whether or not the predecessor State continues to exist: a) any treaty in force at the date of the succession of States in respect of the entire territory of the predecessor State continues in force in respect of each successor State so formed; (b) any treaty in force at the date of the succession of States in respect only of that part of the territory of the predecessor State which nas become a successor State continues in force in respect of that successor State alone. 2. Paragraph 1 does not apply if: (a) the States concerned otherwise agree; or (b) it appears from the treaty or is otherwise established that the application of the treaty in respect of the successor State would be incompatible with the object and purpose of the treaty or would radically change the conditions for its operation.

40 Se artikel 21 i artikelförslaget i Fifth report on succession in respect of treaties, av Sir Humphrey Waldock, Special Rapporteur i Yearbook of the International Law Commission, 1972, volume II, New York, 1974, sidan 39 och följande sidor.

41 Se artiklarna 20 och 21 i artikelförslaget i International Law Commission, 1191st meeting i Yearbook of the International Law Commission, 1972, volume I, New York, 1974, sidan 272 och följande sidor.

42 Se, för ett liknande resonemang: Hall W.E, A Treatise on International Law, A.P. Higgins Ed., Oxford, 8th Ed., 1924 (ny upplaga 1979, s. 114 och följande sidor), Oppenheim L,., International Law, ATreatise, Lauterpacht Ed. H., Vol. I, London, 8th Ed., 1955, s. 158 och följande sidor, särskilt s. 167, Akademie der Wissenschaften der UdSSR, Völkerrecht, Hamburg, 1960, s. 122 och följande sidor (om än med olika regler i händelse av revolutionära förändringar, för stater som frigjort sig från kolonialmakt och för övriga fall), Balladore Pallien G., Diritto Internazionale Pubblico, 8. ed., Milano, 1962, s. 224 och följande sidor, D.P. O'Connell, State Succession in Municipal Law and International Law, Vol II, Cambridge, 1967, s. 88 och följande sidor {varvid clock det särskilda förhållandet i situationer av utvecklat oberoende påpekats), Treves T., Avtalskontinuitet och de nya oberoende staterna i Comunicazioni eStudi, XIII, 1969, s. 303 och följande sidor, Udokang O., Succession of New States to International Treaties, Dobbs Ferry, N.Y., 1972, s. 412-415, Nguyen Quoc D., Droit International Public, Paris, 1975, s. 431.

43 För ett resonemang i denna riktning, se Sahw M,, International Law, 4th Ed., Cambridge, 1997, s. 686 och följande sidor, Brownlie I., Principles of Public International Law, 5th Ed., Oxford, 1998, s. 650, 663, Rosenne S., Automatic Treaty Succession i Klabbers T., Lefeber R., Essays on the Law of Treaties, The Hague, 1998, s. 99, K. Doehring, Völkerrecht, Heidelberg, 1999, s. 75, B. Conforti, Diritto Internazionale, Neapel, 2002, s. 118 och följande sidor.

44 För att fa ihop de femton ratificeringar som krävdes för att konventionen skulle träda i kraft behövdes det gott och väl arton år och... upplösningen av en av de stater som hade ratificerat den. före detta Jugoslavien. Det är nämligen just successionsförklaringarna från de stater som fötts ur denna upplösning, och senast förklaringen av Makedonien som den 7 oktober 1996 fick antalet ratificeringar att öka och på så sätt medförde att konventionen trädde i kraft. Inte bara detta, vid den diplomatiska konferens vid vilken konventionen antogs var enbart 60 av omkring 160 då existerande stater företrädda, och endast 20 av dessa 60 stater har undertecknat konventionen.

45 Beträffande det tjeckiska nationalrådets förklaring, jämför ovan, punkt 20. För den motsvarande förklaringen av det slovakiska nationalrådet, se Association de Droit International, Rapport préliminaire sur la succession d'États en matière de traités, i The International LawAssociation, Report of the Sixty-Seventh Conference (Helsinki), London 1996, s. 670.

46 Jämför ovan, punkt 20.

47 Inofficiell översättning. En engelsk översättning finns i 21 ILM(1992), s. 149.

48 Jämför den ovannämnda Association de Droit International, Rapport préliminaire sur la succession d'États en matière de traités, s. 675 och 684. Jämför dessutom Långström, The Dissolution of the Soviet Union in the Light of the 1978 Vienna Convention on Succession of States in Respect of Treaties, i Eisemann, Koskenniemi, La succession d'États: la codification à l'épreuve des faits, Académie de Droit International de la Haye, The Hague, 2000, s. 773.

49 Se artikel 3 i den slovenska författningen, som angivits av Koskenniemi, den ovannämnda Report of the Director of Studies of the English-speaking Section of the Centre, i det ovannämnda arbetet av Eisemann, Koskenniemi, s. 73, och Republiken Kroatiens förklaring om oberoende, som angivits av Ortega Terol, The Bursting of Yugoslavia: An Approach to Practice Regarding State Succession i det ovannämnda arbetet av Eisemann, Koskenniemi, s. 906.

50 I fråga om Kroatien, se artikel 33 i lag av den 26 juli 1991 om internationella avtal, enligt vilken successionen i de avtal som ingåtts av före detta Jugoslavien görs beroende av att de är förenliga med den kroatiska författningen eller den kroatiska rättsordningen, som Ortega Terol åberopat i det ovannämnda arbetet, s. 906. Se även den ovannämnda Association de Droit International, Rapport préliminaire sur la succession d'États en matière de traités, s. 685.

51 I fråga om Slovenien, jämför den ovannämnda Association de Droit International, Rapport préliminaire sur la succession d'États en matière cle traités, s. 685. och det ovannämnda arbetet av Ortega Terol, s. 905 och följande sidor.

52 Se den ovannämnda Association de Droit International, Rapport préliminaire sur la succession d'États en matière de traités, s. 689.

53 Jämför Dalton, National Treaty Law and Practice: United States, i American Society of International Law, National Treaty Law and Practice (redigerad av Leigh, Blakeslee, Ederington), Washington, 1999.

54 Europaavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Tjeckien, a andra sidan — Protokoll nr 8 om Tjeckien som successorstat, i form av skriftväxling mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen (gemenskapen) och Tjeckiska och slovakiska federativa republiken om transitering och infrastrukturen för landtransporter (EGT L 360, 1994, s. 2; svensk specialutgåva, område 11, volym 36, s. 4).

55 Som exempel kan det erinras om den notväxling med Tjeckien som ägde rum i Prag mellan den 27 oktober 1997 och den 4 februari 1998 med ändring av avtalet av den 29 mars 1990 mellan Italien och Tjeckoslovakien i fråga om viseringar (GURI av den 15 januari 1999, nr 11 tillägg) och noten av den 24 februari 1995, genom vilken Italien i förhållande till Makedonien, med omedelbar verkan ( ex nunc), lät en skriftväxling upphöra mellan Italien och Jugoslavien om erkännande av betyg och akademiska titlar som utfärdats av universitet och högre utbildningsinstitutioner, undertecknad i Rom den 18 februari 1983 (GURI av den 3 maj 1995, nr 101). Båda dessa rättsakter förutsätter uppenbarligen att successionen har inträtt i de avtal som har ändrats eller brutits.

56 Jämför Corte d'Appello di Roma, den 17 oktober 1980, i Riv. dir. int. 1980, s. 882, Corte d'Appello di Torino, den 2 juli 1993, Riv. dir. int. 1994, s. 197, Corte di Cassazione, VI avdelningen för brottmål, den 6 juli 1995, nr 2828, Jadranko, Cass. Pen. 1996, s. 3022, Corte di Cassazione, sez penale feriale, den 17 augusti 1995, Gligic, Cass. Pen. 1996, s. 2629.

57 I can confirm that, as appropriate, we regard Treaties and Agreements in force to which the United Kingdom and the Czech and Slovak Federal Republic were parties as remaining in force between the United Kingdom and the Czech Republic: UKMIL 1993, Tredje delen: I.B.i., i 65 BYIL (1994), s. 586. Min kursivering.

58 I fåaga om Frankrike, jämför den ovannämnda Association de Droit International, Rapport preliminaire sur la succession d'États en matière de traités, s. ¿88. I fråga om Schweiz, jämför de mycket talande ordalag som Direction de droit international public du Departement fédéral des affaires étrangères använt i ett meddelande av den 30 mars 1992 om succession i avtal som ingåtts med före detta Jugoslavien och med före detta Sovjetunionen. I detta meddelande står att on constate qu en matière de succession d'État aux traités, il n'existe aucun principe juridique universellement admis, de même qu'il n'y a pas reprise automatique par l'État successeur des droits et obligations de l'État prédécesseur. Il faut pour chaque traité examiner si la reprise des droits et obligations de l'État prédécesseur par l'État nouvellement creé est conforme aux besoins des deux parties contractuels. Cet examen dure souvent un certain temps, pendant lequel il faudra présumer, pour des raisons non pas juridiques mais pratiques, que les traités en question continuent_— provisoirement — à s'appliquer. Meddelandet finns i Pratique suisse 1992, 6.1, och nar återgivits i Council of Europe, State Practice Regarding State Succession and Issues of State Recognition (redigerad av Klabbers, Koskenniemi, Ribbelink, Zimmermann), The Hague, 1999, s. 321.

59 Se den ovannämnda Association de Droit International, Rapport préliminaire sur la succession d'États en matière de traités, s. 685 och följande sidor.

60 Se OGH av den 6 oktober 1993, 7 Ob 573/93, av den 20 januari 1994, 8 Ob 590/93, av den 11 januari 1996, 15 Os 150/95. Besluten finns att läsa i Bundeskanzleramt — Rechtsinformationssystem, http://www.ris.bka.gv.at.

61 Not nr 11030/94 av den 30 november 1994, se den ovannämnda Association de Droit International, Rapport préliminaire sur la succession d'États en matière de traités, s. 686.

62 Artikel 31.1 i Wienkonventionen om traktaträtten, Wien den 23 maj 1969.