Förslag till avgörande av generaladvokat Christine Stix-Hackl föredraget den 20 mars 2003

1 Originalspråk: tyska.

2 EGT L 200, s. 28.

3 Rädets förordning (EG) nr 1357/96 av den 8 juli 1996 om tilläggsbetalningar under 1996 av de bidrag som avses i förordning (EEG) nr 805/68 om den gemensamma organisationen av marknaden för nötkött och om ändring av den förordningen (EGT L 175, s. 9).

4 Rådets förordning (EEG) nr 729/70 av den 21 april 1970 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken (EGT L 94, s. 13; svensk specialutgåva, område 3, volym 3, s. 23) i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 1287/95 av den 22 maj 1995 om ändring av förordning (EEG) nr 729/70 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken (EGT L 125, s. 1).

5 EGT L 148, s. 24, i dess vid aktuell tidpunkt gällande lydelse enligt förordning (EG) nr 894/96 (EGT L 125, s. 1).

6 EGT L 189, s. 77.

7 BOE 228 av den 20 september 1996 frän jordbruks-, fiske-och livsmedelsministeriet.

8 Meddelande enligt artikel 8.1 i kommissionens förordning (EG) nr 1663/95 av den 7 juli 1995 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 729/70 i fråga om förfarandet vid avslutande av räkenskaperna för garantisektionen vid Europeiska utvecklings- ocn garantifonden för jordbruket (EUGFJ) (nedan kallat meddelande om resultatet av kontrollerna).

9 Dom av den 15 oktober 1996 i mâl C-298/94, Henke (REG 1996, s. I-4989), punkt 15, och dom av den 17 december 1998 i mål C-236/97, Codan (REG 1998, s. I-8679), punkt 26.

10 Se exempelvis dom av den 12 juli 1984 i mål 49/83, Luxemburg mot kommissionen (REG 1984, s. 2931), punkt 30.

11 Rådets förordning (EG) nr 1258/1999 av den 17 maj 1999 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken (EGT L 160, s. 103).

12 Dom av den 21 mars 2002 i mal C-130/99, Spanien mot kommissionen (REG 2002, s. I-3005), och rörslag till avgörande av generaladvokaten Tizzano av den 21 februari 2002 i mål C-158/00, Luxemburg mot kommissionen (REG 2002, s. I-5373, s. I-5375), punkt 41.

13 Den spanska regeringen anser att faxet av den 8 juni 1998 inte innehöll några uppgifter om tillämpningen av ett visst betalningssystem och nar vid den muntliga förhandlingen anfört att kommissionen inte heller har fått någon kopia av ministerdekretet.

14 Ovan fotnot 12, punkt 133 och följande punkter.

15 Rättsläget skiljer sig i detta avseende även från det som låg till grund för generaladvokaten Tizzanos förslag till avgörande i malet Luxemburg mot kommissionen (ovan fotnot 12). I punkt 45 i detta förslag till avgörande vänder sig generaladvokaten mot förfarandet att som argument mot att medlemsstaterna kunde förlita sig på preklusionsfristen om 24 månader anföra förseningar beträffande meddelandet om resultatet av kontrollerna som beror på medlemsstaternas bristande samarbete.

16 Beräkningen av preklusionsfristen skulle kunna ske med utgångspunkt från ett fiktivt datum för meddelandet om resultatet av kontrollerna, nämligen enligt följande: Om medlemsstaten hade lämnat upplysningar om vilket betalningssystem det tillämpade i tid, så nade kommissionen fått del av de nödvändiga upplysningarna senast den 31 juli 1997. Om man i detta fall låter beräkningen ske utifrån när upplysningarna erhölls rent faktiskt {tidigast den 8 juni 1998), har kommissionen använt tio månader fram till det faktiska meddelandet om resultatet av kontrollerna. Om man i det enskilda fallet skulle avräkna kommissionens faktiska bearbetnhigstid från den rättsliga fristen för medlemsstaternas överlämnande av upplysningar (det vill säga den 31 juli 1997), så skulle preklusionsfristen i detta fall beräknas från tlen 31 maj 1998. Därmed skulle samtliga i Spanien under tiden den 15 juli till den 15 oktober 1996 verkställda utgifter enligt förordning nr 1357/96 falla inom den ifrågavarande fristen om 24 månader och därmed kunna bli föremål för korrigering.

17 Häri ligger även den väsentliga intresseskillnaden i målet Spanien mot kommissionen (ovan fotnot 12). I det målet skulle nämligen preklusionsfristen börja löpa när den berörda medlemsstaten fick veta att utgifterna stod i strid med gemenskapsrätten. Det är emellertid knappast möjligt att precisera en sådan tidpunkt, se även generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i målet Spanien mot kommissionen (ovan fotnot 12), punkt 95.