Förslag till avgörande av generaladvokat

1. Spanien har inom ramen för förevarande mål begärt en partiell ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2002/461/EG av den 12 juni 2002 om granskning och godkännande av räkenskaperna för de av medlemsstaternas utgifter vilka finansierats av garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) avseende räkenskapsåret 2001 (nedan kallat det ifrågasatta beslutet).

2. Spanien har närmare bestämt invänt mot att ändringar gjordes under förfarandet för avslutande av räkenskaperna för vissa nationella ackrediterade utbetalningsställen och mot den korrigering av räkenskaperna som vidtogs avseende ett av dessa utbetalningsställen i Kastilien-La Mancha.

Tillämpliga bestämmelser

3. Den gemensamma jordbrukspolitiken finansieras enligt reglerna i förordning nr 1258/99 (nedan kallad grundförordningen), där det föreskrivs att garantisektionen skall finansiera intervention i syfte att stabilisera jordbruksmarknaden som görs i enlighet med gemenskapsbestämmelser inom ramen för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna.

4. I skälen till grundförordningen förklaras att:

5. Den första typen av beslut, angående granskning och godkännande, regleras i artikel 7.3 i grundförordningen och den andra typen av beslut, angående överensstämmelsen, regleras i artikel 7.4 i den förordningen.

6. Angående beslut om avslutande av räkenskaperna krävs enligt artikel 7.3 att kommissionen före den 30 april året efter det aktuella budgetåret, på grundval av de uppgifter som avses i artikel 6.1 b, skall granska och godkänna räkenskaperna för utbetalningsställena. Enligt den bestämmelsen skall medlemsstaterna tillställa kommissionen utbetalningsställenas årsredovisning avseende de transaktioner som finansieras av fondens garantisektion, tillsammans med nödvändiga underlag för granskning och godkännande samt ett intyg avseende den vidarebefordrade redovisningens fullständighet, exakthet och sanningsenlighet.

7. I artikel 7.3 föreskrivs vidare att beslutet inte skall påverka kommissionens antagande av ett senare beslut angående utgifternas överensstämmelse med gemenskapsreglerna.

8. Dessa överensstämmelsebeslut regleras i artikel 7.4. Enligt artikelns första stycke skall kommissionen besluta om vilka utgifter som inte skall omfattas av gemenskapsfinansiering ... om den finner att utgifterna inte har verkställts i överensstämmelse med gemenskapsbestämmelserna.

9. Beslut om överensstämmelsen skall fattas enligt följande förfarande, som föreskrivs i artikel 7.4:

10. Vid sidan av de förfaranden som föreskrivs i grundförordningen skall ytterligare föreskrifter om beslut om avslutande av räkenskaperna och beslut om överensstämmelsen med gemenskapsreglerna om utgifter enligt artikel 7.5 i förordningen anges i separat antagna tillämpningsföreskrifter. Dessa tilläggsföreskrifter har antagits genom förordning nr 1663/95 (nedan kallad tillämpningsförordningen). I fråga om besluten om avslutande av räkenskaperna anges följande tilläggsregler.

11. De uppgifter som skall lämnas av medlemsstaten, bland annat årsredovisning avseende de utgifter som finansieras av garantisektionen, skall tillställas kommissionen senast den 10 februari året efter det berörda räkenskapsåret.

12. I beslutet om avslutande av räkenskaperna enligt artikel 7.3 i grundförordningen skall beloppet av de utgifter som tas i anspråk i varje medlemsstat under räkenskapsåret i fråga och som skall bekostas av EUGFJ fastställas utan att detta påverkar beslut som fattas senare angående överensstämmelsen med gemenskapsreglerna om utgifter. I artikel 7.1 i tillämpningsförordningen föreskrivs därefter:

13. I artikel 7.2 i tillämpningsförordningen föreskrivs följande:

14. I fråga om beslut om överensstämmelsen med gemenskapsreglerna om utgifter enligt artikel 7.4 i grundförordningen föreskrivs i artikel 8.1 i tillämpningsförordningen följande detaljerade bestämmelser om det förhandlingsförfarande mellan den berörda medlemsstaten och kommissionen som leder fram till att ett sådant beslut fattas:

Faktiska omständigheter

15. Efter att ha mottagit årsredovisningen för de utgifter som de spanska utbetalningsställena verkställt under räkenskapsåret 2001, underrättade kommissionen i en skrivelse av den 27 mars 2002 de spanska myndigheterna resultatet av sina kontroller. I skrivelsen angavs att denna var ett meddelande enligt såväl artikel 7.2 som artikel 8.1 i tillämpningsförordningen, och det föreslogs att räkenskaperna för flera utbetalningsställen, däribland Navarra, skulle godkännas före den 30 april. Kommissionen föreslog vid den tidpunkten inte att räkenskaperna för utbetalningsställena FEGA, Kastilien-La Mancha, Balearerna, Rioja och Baskien skulle godkännas, eftersom ytterligare utredningar och uppgifter krävdes innan ett beslut om avslutande av räkenskaperna kunde fattas. I en bilaga till skrivelsen angavs i varje enskilt fall vilken typ av vidare utredningar och uppgifter som krävdes före ett förslag om avslutande av räkenskaperna, samt resultaten av kommissionens kontroller.

16. Vid ett möte med EUGFJ-kommittén den 19 april 2002, som de spanska myndigheterna deltog i, presenterade kommissionen en sammanfattande rapport med resultaten av dess kontroller och ett förslag till det ifrågasatta beslutet.

17. De spanska myndigheterna skickade efter detta flera svar på kommissionens skrivelse av den 27 mars, den sammanfattande rapporten och förslaget till beslut. I en skrivelse av den 22 april 2002 till kommissionen framställde de spanska myndigheterna sina synpunkter på förslaget till beslut och på rapporten. I en skrivelse av den 25 april 2002 framförde de spanska myndigheterna synpunkter till kommissionen angående räkenskaperna från Kastilien-La Mancha. Synpunkterna, som grundades på ett skriftligt meddelande från dess attesterande organ som svar på förslaget till beslut av den 23 april 2002, gällde både avslutandet av räkenskaperna för räkenskapsår 2001 och det förfarande som reglerar eventuella senare beslut om överensstämmelse. De spanska myndigheterna noterade att det attesterande organet ansåg sig ha fått tillräckliga garantier för att räkenskaperna var fullständiga, korrekta och sanningsenliga, att det förordade att de skulle godkännas, att den korrigering som föreslagits av kommissionen borde revideras eftersom felet endast avsåg stöd för uttag av bevattnad majsareal och inte, som kommissionen har påstått, även kompensationstillägg. De spanska myndigheterna hävdade därför att korrigeringen skulle fastställas till 17855 euro snarare än 1831526 euro.

18. Den 11 juni 2002 tillställde de spanska myndigheterna kommissionen handlingar angående räkenskaperna för utbetalningsstället Navarra och dessas överensstämmelse med gemenskapsreglerna om utgifter.

19. Den 12 juni 2002 fattade kommissionen det ifrågasatta beslutet. I beslutet angavs det att det grundades på artikel 7.3 i grundförordningen och genom detta avslutades räkenskaperna för samtliga spanska utbetalningsställen med undantag för FEGA:s och Baskiens. Beslutet innehöll även ändringar av de avslutade räkenskaperna. Ändringarna tycks gälla fel i fråga om vissa utbetalningar verkställda av Kastilien-La Mancha, Navarra och Baskien som redovisades i den sammanfattande rapporten.

20. Därefter lämnade de spanska myndigheterna ytterligare svar på kommissionens skrivelse av den 27 mars 2002 och tillställde kommissionen handlingar angående räkenskaperna för Kastilien-La Mancha och Baskien och dessas överensstämmelse med gemenskapsreglerna om utgifter.

21. Spanien inledde sedan förevarande förfarande med krav på en partiell ogiltigförklaring av det ifrågasatta beslutet, för det första på den grunden att det strider mot tillämpningsförordningen och för det andra att den föreslagna korrigeringen av räkenskaperna för Kastilien-La Mancha är felaktig.

Det påstådda åsidosättandet av tillämpningsförordningen

Huvudsakliga rättsliga grunder

22. Spanien har gjort gällande att det ifrågasatta beslutet innebär ett åsidosättande av tillämpningsförordningen genom att de spanska myndigheterna inte i vederbörlig ordning hördes av kommissionen angående ändringarnas karaktär, vilket strider mot artikel 8.1 i förordningen. Kommissionen åsidosatte bestämmelsen i synnerhet genom att det ifrågasatta beslutet antogs utan att de spanska myndigheternas svar på förslaget till beslut beaktades, utan att Spanien inbjöds till en ömsesidig diskussion för att bedöma allvaret i redovisningsfelet och utan att Spanien gavs tillfälle att begära att ett eventuellt förlikningsförfarande skulle inledas.

23. Kommissionen har framhållit att förfarandet för avslutande av räkenskaperna, som regleras i artikel 7.3 i grundförordningen och artikel 7 i tillämpningsförordningen, skall skiljas från förfarandet för kontroll av överensstämmelsen med gemenskapens regler om utgifter, som regleras i artikel 7.4 i grundförordningen och artikel 8 i tillämpningsförordningen. Det ifrågasatta beslutet, i vars skäl det anges att det fattas utan att det påverkar ytterligare kontroll enligt artikel 7.4 i [grund]förordning[en], regleras genom förfarandet för avslutande av räkenskaperna, som i alla avseenden följdes innan beslutet fattades.

24. Kommissionen behandlar därefter det påstådda åsidosättandet av artikel 8.1 i till— lämpningsförordningen. Den har noterat att det förfarande för att kontrollera överensstämmelsen med gemenskapsreglerna om utgifter som föreskrivs i den artikeln inleddes genom kommissionens skrivelse av den 27 mars 2002. Med hänsyn till skillnaden mellan det förfarandet och förfarandet för avslutande av räkenskaperna har kommissionen dock betonat att den korrigering som anges i det ifrågasatta beslutet är preliminär. Ett definitivt beslut att vägra finansiering kan endast fattas efter det åsiktsutbyte som föreskrivs i artikel 8.1.

25. Kommissionen har för att styrka sin behörighet att föreslå ändringar i besluten om avslutande av räkenskaperna, som i huvudsak är preliminära till dess att förfarandet enligt artikel 8.1 avslutats, hänvisat till den rättspraxis i vilken domstolen har slagit fast att kommissionen i avvaktan på det slutliga beslutet om avslutandet av räkenskaperna har rätt att sätta ned belopp som skall betalas ut i förskott när det har konstaterats att det nationella organet, i strid med gemenskapsrätten, har verkställt vissa utgifter som skall bekostas av garantifonden. Den nämnda domen är av tidigare datum än inrättandet av de parallella förfaranden som separat styr beslutet om avslutande av räkenskaperna enligt artikel 7.3 i grundförordningen och beslutet att vägra finansiering på grund av bristande överensstämmelse med gemenskapsreglerna om utgifter enligt artikel 7.4 i samma förordning. Kommissionen har gjort gällande att den, analogt med det system för preliminära nedsättningar i avvaktan på det slutliga avslutet som på så sätt stöddes av domstolen, på motsvarande sätt har rätt att göra preliminära nedsättningar i beslut om avslutande av räkenskaperna i avvaktan på en definitiv finansieringsvägran.

Bedömning

26. Det skall inledningsvis noteras att kommissionens påstående att man följde förfarandet för avslutande av räkenskaperna inte är helt korrekt. Det ifrågasatta beslutet antogs den 12 juni 2002, och inte före den 30 april 2002, vilket krävs enligt artikel 7.3 i grundförordningen. Sökanden har dock inte ifrågasatt beslutet på den grunden och inte heller nämnt detta i sina yttranden.

27. Med förbehåll för detta anser jag att kommissionens tolkning av det regelverk som styr avslutandet av räkenskaperna är riktig. I artikel 7.3 i grundförordningen anges uttryckligen att beslutet om avslutande av räkenskaperna inte skall påverka kommissionens antagande av ett senare beslut om utgifter som skall undantas från gemenskapsfinansiering därför att de inte har verkställts i överensstämmelse med gemenskapsreglerna. I artikel 7.1 i tillämpningsförordningen upprepas detta, med tillägget att de belopp som skall betalas in av varje medlemsstat, som en följd av besluten om avslutande av räkenskaperna, skall fastställas genom att de förskott som betalats dras av från den utgift som godkänts. Det är således helt klart att ändringar kan föreskrivas i besluten om avslutande av räkenskaperna.

28. Om ytterligare bekräftelse av rättsenligheten i kommissionens agerande skulle behövas, är i synnerhet följande två punkter klargörande.

29. För det första föreskrivs i artikel 7.2 i tillämpningsförordningen att eventuella förslag om ändringar av utbetalningsställenas årsredovisningar kan meddelas före avslutandet av räkenskaperna, under förutsättning att den berörda medlemsstaten informeras om detta före den 31 mars. De föreslagna ändringarna av räkenskaperna för Kastilien-La Mancha och Baskien meddelades, i överensstämmelse med detta krav, i en skrivelse av den 27 mars 2002.

30. För det andra tillåts i vederbörlig ordning framförda förslag till ändringar av årsredovisningar som innehåller utgifter som verkställts i strid med gemenskapsreglerna om den gemensamma organisationen av den berörda marknaden inte bara enligt artikel 7.2, utan de krävs faktiskt också enligt den allmänna regeln, som kommissionen har hänvisat till, att denna inte har rätt att bevilja medel i sådana fall. Det faktum att den regeln fastställdes i domar angående betalningen av månatliga förskott saknar i förevarande fall betydelse. Som kommissionen har noterat slog domstolen uttryckligen fast att den var generellt tillämplig. Det framgår dessutom av rättspraxis att den har tillämpats på så sätt.

31. Dessa två faktorer bekräftar kommissionens tolkning, som jag delar, av det regelverk som styr avslutandet av räkenskaperna.

32. Jag anser därför inte att förfarandet för avslutande av räkenskaperna har åsidosatts, annat än genom underlåtenheten att meddela det ifrågasatta beslutet senast den 30 april 2002, vilket krävs enligt artikel 7.3 i grundförordningen.

33. Jag delar även kommissionens uppfattning att artikel 8.1 i tillämpningsförordningen inte har åsidosatts.

34. I skrivelsen av den 27 mars 2002 från kommissionen till sökanden anges uttryckligen att den utgör ett meddelande enligt den artikeln samt vilken korrigerande åtgärd som skall vidtas för att säkerställa en framtida överensstämmelse med gemenskapsreglerna om utgifter. De spanska myndigheterna tycks ha förstått vilken status skrivelsen av den 27 mars 2002 hade, eftersom man i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 8.1 skickade en rad svar med reaktioner på den av kommissionen föreslagna korrigeringen.

35. Spaniens påstående att kommissionen åsidosatte artikel 8.1 i tillämpningsförordningen genom att underlåta att kalla till en ömsesidig diskussion och, om det hade varit lämpligt, ge Spanien möjlighet att inleda ett förlikningsförfarande för att försöka komma fram till en överenskommelse om korrigeringen saknar enligt min uppfattning grund. Det förfarande för att definitivt fastställa korrigeringar som anges i bestämmelsen hade inte avslutats vid den tidpunkt då Spanien lämnade in sin ansökan, och det var därför för tidigt att göra gällande att det förfarandet hade åsidosatts. Kommissionen riktade i själva verket senare, i överensstämmelse med det förfarandet, i en skrivelse av den 10 december 2002 en inbjudan till en ömsesidig diskussion om korrigeringen till Spanien.

36. Jag finner därför varken att förfarandet för avslutande av räkenskaperna eller förfarandet enligt artikel 8.1 i tillämpningsförordningen om eventuella senare beslut om överensstämmelsen med gemenskapsreglerna har åsidosatts genom det ifrågasatta beslutet.

Ytterligare argument om det påstådda åsidosättandet av tillämpningsforordningen

37. Spanien har framfört ytterligare tre argument till stöd för påståendet att tillämpningsförordningen har åsidosatts.

38. Den spanska regeringen har för det första gjort gällande att underlåtenheten att följa det förfarande som föreskrivs i artikel 8.1 i tillämpningsförordningen och på det sättet ge de spanska myndigheterna tillfälle att framföra sina synpunkter på ändringarna utgjorde ett åsidosättande av deras rätt till försvar. Kommissionen har genmält att de föreslagna ändringarna i det ifrågasatta beslutet endast var preliminära i avvaktan på ett beslut om utgifternas överensstämmelse med gemenskapsreglerna enligt artikel 8.1 i den förordningen, samt att dess skrivelse av den 27 mars 2002 utgjorde startpunkten i det förfarandet, inom vars ram medlemsstaten ges rätt att höras innan det beslutet fattas. Spaniens rätt till försvar åsidosattes alltså inte. Kommissionen har i alla händelser noterat att Spanien hade möjlighet att framföra sina synpunkter på det föreslagna beslutet både vid EUGFJkommitténs möte den 19 april 2002, då man mottagit ett exemplar av förslaget till beslut och den nämnda sammanfattande rapporten och i sitt skriftliga meddelande till kommissionen innan det ifrågasatta beslutet fattades. Det faktum att kommissionen slutligen genomförde de ursprungligen föreslagna ändringarna trots de spanska myndigheternas synpunkter är enligt min uppfattning en annan sak.

39. Noteras kan inledningsvis att artikel 7.2 i tillämpningsförordningen inte uttryckligen hänvisar till medlemsstatens rätt att yttra sig angående ändringar. Respekten för rätten till försvar är en grundläggande princip inom gemenskapsrätten som enligt vad domstolen vid flera tillfällen har slagit fast skall garanteras även i frånvaro av eventuella regler för förfarandet i fråga. Enligt den principen skall mottagaren av ett beslut som på ett väsentligt sätt påverkar dennes intressen ges tillfälle att effektivt framföra sina synpunkter innan beslutet fattas. Med tanke på den betydelse som respekten för rätten till försvar tillmäts, och för tydlighetens skull, kunde man förvänta sig att det i artikel 7.2 uttryckligen skulle anges att medlemsstaten har rätt att reagera på eventuella förslag från kommissionen under förfarandet för avslutande av räkenskaperna, för att skydda sina ekonomiska intressen.

40. Omvänt kan det, å ena sidan, göras gällande att det med tanke på att ändringarna inom ramen för förfarandet för avslutande av räkenskaperna bara är preliminära, och att det för förfarandet om överensstämmelse uttryckligen föreskrivs en rätt att höras i fråga om de definitiva korrigeringarna, saknas behov av en särskilt föreskriven rätt till försvar. Å andra sidan anser jag att en upprepning av denna rättighet skulle överensstämma med syftet att upprätthålla en distinktion mellan de två förfarandena som utgör separata helheter.

41. Detta är emellertid inte i något avseende avgörande i förevarande mål.

42. Jag anser att de spanska myndigheternas rätt till försvar tillgodosågs genom de möjligheter som de använde sig av för att framföra sina synpunkter till kommissionen angående de föreslagna ändringarna. Spaniens muntliga och skriftliga yttranden i det avseendet utgör ett indirekt erkännande från båda parter av Spaniens möjlighet att reagera på förslagen innan räkenskaperna avslutades. Det påstådda åsidosättandet av rätten till försvar har således inte styrkts.

43. Spanien har därefter gjort gällande att kommissionen underlät att upplysa om korrigeringen inom ramen för förfarandet för avslutande av räkenskaperna och, för det tredje, att den sammanfattande rapporten inte var tillgänglig på spanska, och att detta utgör ett väsentligt åsidosättande av förfarandet för avslutande av räkenskaperna. Båda påståendena framfördes i repliken, och utgör därmed nya grunder som tagits upp under förfarandet.

44. Enligt artikel 42.2 i rättegångsreglerna för domstolen får nya grunder inte åberopas under förfarandet såvida de inte föranleds av rättsliga eller faktiska omständigheter som framkommit först under förfarandet. Detta är inte fallet här.

45. Såsom kommissionen har påpekat kan inte något av argumenten godtas.

Påstått felaktiga ändringar av räkenskaperna för Kastilien-La Mancha

46. Spanien har ifrågasatt berättigandet för den finansiella korrigering av räkenskaperna för Kastilien-La Mancha som föreslogs i den sammanfattande rapporten om garantisektionens avslutande av räkenskaperna för räkenskapsår 2001. I rapporten föreslås en korrigering med 1831526 euro på grund av fel inom sektorn för jordbruksgrödor.

47. I beslutet om avslutande av räkenskaperna skall utgifterna i varje medlemsstat under räkenskapsåret i fråga som skall bekostas av EUGFJ fastställas, vilket oundvikligen innebär en storleksbestämning (om än preliminär i avvaktan på eventuella senare beslut om icke-överensstämmelse) av icke godkända belopp.

48. Av fast rättspraxis följer vidare att kommissionen enligt grundförordningen endast har rätt att påföra EUGFJ belopp i enlighet med de regler som fastställs inom de olika jordbrukssektorerna, och följaktligen åläggs kommissionen att vägra finansiering av utgifter när den finner att oegentligheter har förevarit.

Parternas argument angående korrigeringens berättigande

49. Det skall inledningsvis noteras att kommissionen i dupliken har godtagit Spaniens påstående att korrigeringen inte skulle ha tillämpats på kompensationstilläggen, och förklarat att den har för avsikt att beakta detta vid bedömningen av det slutliga korrigeringsbeloppet. Parterna är i övrigt oeniga i fråga om korrigeringens berättigande.

50. I sitt yttrande har kommissionen angivit sina skäl för den föreslagna korrigeringen. Härvidlag har kommissionen åberopat rapporten från Kastilien-La Manchas attesterande organ av den 23 januari 2002 som grundas på kontroller av de berörda räkenskaperna för räkenskapsår 2001 (cerdfieringsrapporten). Enligt certifieringsrapporten, som den återges av kommissionen, inträffade de två typerna av fel i räkenskaperna för räkenskapsår 2000 och för räkenskapsår 2001.

51. I räkenskaperna för räkenskapsår 2000 ledde ett datafel till utbetalning av felaktiga stödbelopp för mark som användes för odling av hårt vete. Ett andra oförklarat fel i räkenskaperna för räkenskapsåret 2000 hängde samman med dataprogrammet för att spåra brister i de uppgifter som krävdes för att säkerställa efterlevnaden av kraven i fråga om minsta areal för deklarationerna av uttagen mark, som ledde till utbetalningar av högre belopp än dem som borde ha betalats ut.

52. Enligt certifieringsrapporten, såsom den återgavs av kommissionen, tyder liknande brister i fråga om räkenskaperna för räkenskapsår 2001 på att fel i räkenskaperna för räkenskapsåret 2000 inte korrigerades innan de senare räkenskaperna upprättades, På grundval av de fel som nämns i certifieringsrapporten har kommissionen gjort gällande att de förekommer slumpmässigt. Den har hänvisat till att man hittat fel i räkenskaperna för år 2001 angående vete och till svårigheterna att göra en ny beräkning av de värden som skall beaktas vid beräkningen av betalningarna för uttagen mark, vilket var nödvändigt sedan den andra feltypen upprepats.

53. Kommissionen har särskilt nämnt de felaktiga betalningarna år 2001 som skett på grund av felaktig tillämpning av uttagen jordbruksmark i fråga om bevattnad majsareal. Den har också, med hänvisning till certifieringsrapporten, förklarat att resultaten av kontrollerna inte registrerades i vederbörlig ordning och att avsaknaden av kontroller inte upptäcktes av de relevanta dataprogrammen.

54. Spanien anser dock inte att de fel som konstaterats i certifieringsrapporten berättigar den korrigering som föreslagits av kommissionen. Spanien tolkar det attesterande organets ståndpunkt angående bristerna i räkenskaperna för räkenskapsår 2001 på ett annat sätt än kommissionen. Man har åberopat ett skriftligt meddelande från det attesterande organet av den 23 april 2002 i vilket det förklaras att anmärkningarna angående fel i certifieringsrapporten avseende de två berörda räkenskapsåren inte är desamma. Enligt meddelandet avser anmärkningen rörande räkenskapsår 2001 bara en felaktig tillämpning av koefficienten för att sanktionera felaktiga uttag av bevattnad majsareal. Felet rör således bara den budgetrubriken och inte samtliga utbetalningar inom sektorn för jordbruksgrödor. Spanien, som tydligen stöder sig på en bedömning i ett meddelande av den 23 april 2002, har förklarat att felets ekonomiska värde motsvarar 17855 euro, vilket är värdet för felet avseende bevattnad majsareal.

55. Spanien har, med hänvisning till kommissionens riktlinjer nr 8, vidare gjort gällande att felet är systembetingat och att bedömningen av det totala antalet fel i samtliga sektorer i räkenskaperna för räkenskapsår 2001, som anges till 7725641 euro, motsvarar en felprocentsats på under 1 procent av de totala utgifterna, som uppgår till 8759994 euro. Spanien har sammanfattningsvis gjort gällande att skäl saknas att vidta en finansiell korrigering, åtminstone inte inom ramen för förfarandet för avslutande av räkenskaperna.

Bedömning

56. Det är ostridigt att kommissionen vid bedömningen av felbeloppet felaktigt inkluderade kompensationstilläggen.

57. Detta innebär i sig att det ifrågasatta beslutet skall ogiltigförklaras åtminstone i fråga om korrigeringen av utgifterna avseende den stödposten.

58. Spanien har i övrigt inte åberopat någon relevant omständighet för att fastställa om korrigeringen var berättigad. Noteras kan särskilt att Spanien har underlåtit att åberopa relevanta grunder till stöd för argumentet att det totala antalet fel underskrider den felprocentsats som angavs av kommissionen i riktlinjerna nr 8, vars rekommendationer avser bedömningen av fel som begåtts av de nationella attesterande organen. Dessa riktlinjer gäller uppenbarligen inte kommissionens behörighet att föreslå ändringar i beslutet om avslutande av räkenskaperna.

59. Inom ramen för förfarandet för avslutande av räkenskaperna krävs det uttryckligen att kommissionen skall fastställa summan av de utgifter som tas i anspråk i varje medlemsstat och som skall bekostas av EUGFJ. Enligt domstolens fasta rättspraxis ankommer det på kommissionen att styrka att reglerna om den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna har åsidosatts. Den behöver härvid inte på ett uttömmande sätt visa att de kontroller som de nationella myndigheterna har utfört var otillräckliga eller att de sifferuppgifter som dessa har inkommit med inte är korrekta, utan det är tillräckligt att den företer bevisning för att det föreligger skäl för allvarligt och rimligt tvivel beträffande dessa kontroller eller sifferuppgifter. Det är medlemsstaten som har lättast att samla in och kontrollera de uppgifter som är nödvändiga för avslut av EUGFJ:s räkenskaper och det ankommer följaktligen på medlemsstaten att inkomma med så detaljerad och fullständig bevisning som möjligt avseende dessa kontroller eller sifferuppgifter samt, i förekommande fall, med bevisning för att kommissionens påståenden inte är korrekta. Den berörda medlemsstaten kan inte vederlägga kommissionens iakttagelser utan att stödja sina egna påståenden på omständigheter som visar att det föreligger ett tillförlitligt och funktionsdugligt kontrollsystem.

60. Kommissionen har i sina yttranden redovisat vägande skäl för tvivel angående pålitligheten i de berörda kontrollerna för år 2001. Den har inte bara gjort gällande att fel som begicks år 2000, däribland två datafel som ledde till felaktiga utbetalningar för hårt vete och för uttagen jordbruksmark, inte hade åtgärdats följande år, utan den pekade även, med utgångspunkt från observationerna i certifieringsrapporten angående år 2001, särskilt på felaktiga utbetalningar som skett till följd av en felaktig tillämpning av minskningen av uttagen mark i fråga om bevattnad majsareal. Kommissionen pekade vidare på avsaknaden av kontroller för att säkerställa att resultaten av kontrollerna registrerades. Enligt utdragen ur certifieringsrapporten, som fogades till kommissionens svaromål, avser den avsaknad av sådana kontroller som iakttogs av det attesterande organet sektorn för jordbruksgrödor i allmänhet.

61. Spanien har inte förebringat bevis för vare sig resultaten av sådana kontroller eller för att kommissionens påståenden är felaktiga. Inte heller har man visat att de brister som påvisats i kontrollsystemet år 2000 hade åtgärdats så att systemet fungerade tillförlitligt år 2001. Inget av dessa tre krav tillgodoses enbart genom påståendet att felet bara gäller den budgetrubrik som avser bevattnad majsareal.

62. Jag anser därför att kommissionen har företett bevisning för att det föreligger skäl för allvarligt och rimligt tvivel beträffande de kontroller som redovisats av medlemsstaten, och den hade följaktligen stöd för konstaterandet att gemenskapens regler om utgifter åsidosatts och för att föreslå en motsvarande finansiell korrigering.

63. Beträffande korrigeringsbeloppet förefaller mig bedömningen, bortsett från inräknandet av kompensationstilläggen, överensstämma med domstolens tillämpning av principerna i rättspraxis angående bevisbördan på situationer där kommissionen har gjort en bedömning med utgångspunkt från kontrollresultaten. I sådana fall har domstolen bekräftat bedömningen när medlemsstaten inte har förebringat någon bevisning för att kommissionen skulle ha förlitat sig på felaktiga uppgifter, eller visat att de oegentligheter som konstaterats inte påverkade gemenskapsbudgeten, eller att de påverkade gemenskapsbudgeten i avsevärt mindre omfattning än vad kommissionen uppskattat.

64. Som jag redan konstaterat har Spanien inte visat att kommissionens påståenden angående oegentligheter i räkenskaperna var felaktiga. Följaktligen har ingen bevisning förebringats som vare sig vederlägger de omständigheter som låg till grund för påståendena eller som bevisade att oegentligheterna inte påverkade gemenskapens budget.

65. Inte heller tyder något i Spaniens yttranden på att oegentligheterna påverkade gemenskapens budget i betydligt mindre omfattning än vad kommissionens bedömning tyder på. Enligt principerna i rättspraxis angående bevisbördan rubbas inte den bedömningen på något sätt av det enkla påståendet att felet endast gäller bevattnade majsarealer, när detta inte stöds av någon bevisning för att ett pålitligt och fungerande kontrollsystem finns.

66. Av dessa skäl är det korrigeringsbelopp som har föreslagits av kommissionen enligt min uppfattning, bortsett från den komponent som gäller kompensationstilläggen, inte felaktigt.

67. Eftersom Spanien delvis har vunnit bifall för sin talan skall vardera parten bära sin egen rättegångskostnad.

Förslag till avgörande

68. Mot bakgrund av ovanstående överväganden föreslår jag att domstolen skall:

1 Originalspråk: engelska.

2 EGT L 160, s. 28.

3 Rådets förordning (EG) nr 1258/1999 av den 17 maj 1999 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken (EGT L 160, s. 103). Med verkan för kostnader som uppstått från och med den 1 januari 2000 upphävde och ersatte rådets förordning 1258/1999 rådets förordning (EEG) nr 729/70 av den 21 april 1970 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken (EGT L 94, s. 13; svensk specialutgåva, område 3, volym 3, s. 23) i dess lydelse särskilt enligt rådets forordning (EG) nr 1287/95 av den 22 maj 1995 (EGT L 125, s. 1). Enligt artikel 16.2 och bilagan till förordning nr 1258/1999 skall hänvisningar i tidigare lagstiftning till bestämmelserna i förordning nr 729/70 anses utgöra en hänvisning till motsvarande bestämmelser i förordning nr 1258/1999.

4 Artiklarna 1.2 b och 2.2.

5 Skäl 9.

6 Kommissionens förordning (EG) nr 1663/95 av den 7 juli 1995 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 729/70 i fråga om förfarandet vid avslutande av räkenskaperna för garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) (EGT L 158, s. 6), i dess lydelse enligt förordning (EG) nr 2245/1999 av den 22 oktober 1999 (EGT L 273, s. 5).

7 Se punkt 6 ovan.

8 Artikel 4.2.

9 Artikel 7.1 i tillämpningsförordningen.

10 Skäl 9.

11 Dom av den 17 oktober 1991 i mål C-342/89, Tyskland mot kommissionen (REG 1991, s. I-5031), och av den 17 oktober 1991 i mål C-346/89, Italien mot kommissionen (REG 1991, s. I-5057), punkt 16 i båda domarna.

12 Domarna i mal C-342/89 och i mål C-346/89, ovan fotnot 11, punkt 14 i domarna.

13 Ibidem, punkt 15.

14 Se, exempelvis, domarna av den 25 februari 1988 i mal 327/85, Nederländerna mot kommissionen (REG 1988, s. 1065), punkterna 24 och 25, av den 8 Januari 1992 i mal C-197/90, Italien mot kommissionen (REG 1992, s. I-1), punkt 38, och av den 24 januari 2002 i mål C-118/99, Frankrike mot kommissionen (REG 2002, s. I-747), punkt 38.

15 Se dom av den 9 december 2003 i mål C-177/00, Italien mot kommissionen (REG 2003, s. I-233), punkt 23.

16 Se, exempelvis, dom av den 12 december 2002 i mål C-395/00, Cipriani (REG 2002, s. 11877), punkt 51, av den 21 september 2000 í mål C-462/98 P, Mediocurso mot kommissionen (REG 2000, s. I-7183), punkt 36, av den 28 mars 2000 1 mål C-7/98, Krombach (REG 2000, s. I-1935), punkt 42 och av den 24 oktober 1996 1 mål C-32/95 P, kommissionen mot Lisrestal (REG 1996, s. I-5373), punkt 21.

17 Referensdokument AGRI/60939/2002-FR slutlig. Se punkt 6.5.

18 Artikel 7.1 i tiilämpningsförordningen.

19 Se de domar som anges 1 folnot 14.

20 Se, exempelvis, dom av den 12 juli 2001 I mäl C-157/00, Grekland mot kommissionen (REG 2001, s. I-153), punkt 4-1.

21 Dokument nr VI/5331/98, med namnet Guidelines for the Certification of accounts of EAGGF Paying Agencies.

22 Artikel 7.1 i tillämpningsförordningen.

23 Se, exempelvis, dom av den 6 mars 2001 i mål C-278/98, Nederländerna mol kommissionen (REG 2001, s. I-1501), punkterna 39-41, av den 9 januari 2003 i mål C-157/00, ovan fotnot 20, punkterna 15-17, och, senast, dom av den 4 mars 2004 1 mål C-344/01, Tyskland mot kommissionen (REG 2004, s. I-2081), punkt 58.

24 Se, exempelvis, domen i mål C-157/00, ovan fotnot 20, punkt 18.

25 Som medlemsstaterna enligt den rättspraxis som anges i fotnoterna 23 och 24 skall uppfylla.

26 Se punkt 59 ovan.

27 Se dom av den 21 mars 2002 i mål C-130/99, Spanien mot kommissionen (REG 2002, s. I-3005), punkterna 90 och 91.

28 Se punkt 59 ovan.