Förslag till avgörande av generaladvokat Philippe Léger föredraget den 27 maj 2004

1 Originalspråk: franska.

2 Förenta Nationernas fördragssamling, volym 450, nr 6465, s. 11 (nedan kallad Genèvekonventionen).

3 Följande medlemsstater i gemenskapen är anslutna till Genèvekonventionen: Konungariket Belgien, Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Konungariket Spanien, Republiken Italien, Konungariket Nederländerna, Republiken Österrike, Republiken Portugal, Republiken Finland, Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland.

4 Nedan kallad Montego Baykonventionen.

5 Rådets beslut 98/392/EG av den 23 mars 1998 om Europeiska gemenskapens ingående av Förenta nationernas havsrättskonvention av den 10 december 1982 och avtalet av den 28 juli 1994 om genomförande av del XI i denna konvention (EGT L179, s. 1). Montego Baykonventionens text finns som bilaga I till detta beslut.

6 Härav följer att Genèvekonventionen i princip fortfarande gäller mellan de stater som är anslutna till den utan att vara anslutna till Montego Baykonventionen.

7 Denna hänvisning till bolagets säte anknyter i praktiken till den tidigare hänvisningen avseende bildandet av bolaget och dess överensstämmelse med lagstiftningen i en medlemsstat.

8 Avtal av den 2 maj 1992 (EGT L 1, 1994, s. 3, nedan kallat EES-avtalet).

9 Dom i mål C-221/89, Factortame m.fl. (REG 1991, s. I-3905; svensk specialutgåva, volym 11, s. 313).

10 Domen i det ovannämnda målet Factortame m.fl., punkterna 22 och 23.

11 Punkterna 13 och 17. Se även dom av den 4 oktober 1991 i mål C-246/89, kommissionen mot Förenade Kungariket (REG 1991, s. I-4585), punkterna 11 och 15.

12 Se särskilt, vad gäller registrering av rartyg, domarna i de ovannämnda målen Factortame mfl., punkt 14, och kommissionen mot Förenade Kungariket, punkt 12, dom av den 7 mars 1996 i mål C-334/94, kommissionen mot Frankrike (REG 1996, s. I-1307), punkt 14, av den 12 juni 1997 i mål C-151/96, kommissionen mot Irland (REG 1997, s. I-3327), punkt 12, och av den 27 november 1997 i mål C-62/96, kommissionen mot Grekland (REG 1997, s. I-6725), punkt 18.

13 Vad beträffar denna skillnad, se domarna i de ovannämnda målen Factortame m.fl., punkterna 21 och 22, kommissionen mot Förenade Kungariket, punkterna 22 och 23, kommissionen mot Frankrike, punkt 12 samt punkterna 20-22, kommissionen mot Irland, punkterna 12 och 13, samt kommissionen mot Grekland, punkterna 18-20.

14 Den nederländska regeringen har klargjort att den ifrågasatta nationella lagstiftningen rör registrering av handelsfartyg (dupliken, punkt 2).

15 Se domen i de ovannämnda målen Factortame m.fl., punkt 22, och kommissionen mot Förenade Kungariket, punkt 23.

16 Lokaliseringen av ett bolags säte, huvudkontor eller huvudsakliga verksamhet syftar, i likhet med fysiska personers nationalitet, till att dess anknytning till en medlemsstats rättsordning skall kunna fastställas, Dessa alternativa anknytningskriterier ger uttryck för skillnader mellan medlemsstaternas lagstiftningar i detta avseende. Se, för ett liknande resonemang, bland annat dom av den 28 januari 1986 i mål C-270/83, kommissionen mot Frankrike (REG 1986, s. 273; svensk specialutgåva, volym 8, s. 389), punkt 18, av den 10 juli 1986 i mal 79/85, Segers (REG 1986, s. 2375), punkt 13, av den 27 september 1988 i mål 81/87, Daily Mail och General Trust (REG 1988, s. 5483; svensk specialutgåva, volym 9, s. 693), punkterna 19-21, av den 13 juli 1993 i mål C-330/91, Commerzbank (REG 1993, s. I-4017; svensk specialutgåva, volym 14, s. 275), punkt 13, av den 16 juli 1998 i mål C-264/96, ICI (REG 1998, s. I-4695), punkt 20, och av den 9 mars 1999 i mål C-212/97, Centros (REG 1999, s. I-1459), punkt 20.

17 Kriteriet avseende kontroll förutsätter att ett bolags anknytning till rättsordningen i en medlemsstat bestäms av nationaliteten hos de personer som har en viss makt inom bolaget, såsom delägarna, medlemmarna i lednings-eller tillsynsorganen, samt de personer som innehar aktiekapitalet. Upphovsmännen till fördraget har tagit fasta på ett annat kriterium, nämligen kriteriet avseende införlivande. Enligt detta kriterium är ett bolag knutet till den medlemsstat enligt vars lagstiftning det bildats och inom vars territorium det har sitt säte, även om dess verkliga säte (det vill säga dess huvudkontor eller dess huvudsakliga verksamhet) ligger i en annan medlemsstat.

18 EGT 1962, 2, s. 36; svensk version, se EES-avtalets bilagor med rättsakter, band 6, s. 113 (nedan kallat det allmänna handlingsprogrammet). Enligt ett allmänt använt uttryck ger det allmänna handlingsprogrammet användbara anvisningar angående genomförandet av de bestämmelser i fördraget som rör etableringsfriheten. Se, för ett liknande resonemang, bland annat dom av den 28 april 1977 i mål 71/76, Thieffry (REG 1977, s. 765; svensk specialutgåva, volym 3, s. 359), punkt 14, av den 18 juni 1985 i mål 197/84, Steinhauser (REG 1985, s. 1819; svensk specialutgåva, volym 8, s. 235), punkt 15, i det ovannämnda målet Segers, punkt 15, av den 30 maj 1989 i mål 305/87, kommissionen mot Grekland (REG 1989, s. 1461), punkterna 22 och 25, och av den 10 mars 1993 i mål C-111/91, kommissionen mot Luxemburg (REG 1993, s. I-817; svensk specialutgåva, volym 14, s. 35), punkt 17.

19 Se avdelning I, med rubriken De berättigade, tärde strecksatsen, i det allmänna handlingsprogrammet. Uttrycket ett faktiskt och varaktigt samband med en medlemsstats ekonomi, som används i bestämmelserna, har inte klart definierats i det allmänna handlingsprogrammet. Se, i detta avseende, bland annat, Aussant, G., Fornasier, R., Louis, J.-V, Séché, J.-G, Van Raepenbusch, S., Commentaire Mégret, volym 3, andra upplagan, 1990 (s. 38, punkt 6), Loussouarn, Y., Le rattachement des sociétés et la Communauté économique européenne i Études de droit des Communautés européennes, Mélanges offerts à Pierre Teitgen, Paris. 1984 (s. 247), Schapira, J., Le Tallec, G., Biaise, J.-B., Idot, L. i Droit européendes affaires, band 2, PUF, femte upplagan, 1999 (s. 571 och 572), samt generaladvokaten La Pergolas förslag till avgörande i det ovannämnda målet Centros (fotnot 16).

20 Punkt 17.

21 Vad beträffar villkoren avseende aktieägarnas och styrelseledamöternas nationalitet, se dom i de ovannämnda malen Factortame m.fl., punkt 30, kommissionen mot Förenade Kungariket, punkt 31, av den 7 mars 1996 i målet kommissionen mot Frankrike, punkt 17, kommissionen mot Irland, punkt 12, och av den 27 november 1997 i målet kommissionen mot Grekland, punkterna 18 och 27.

22 Dom av den 31 mars 1993 i mål C-19/92, Kraus (REG 1993, s. I-1663; svensk specialutgåva, volym 14, s. 167).

23 Punkt 32.

24 Ibidem. För ett liknande resonemang, vad beträffar etableringsfriheten, se bland annat dom av den 30 november 1995 i mål C-55/94, Gebhard (REG 1995, s. I-4165), punkt 37, och domen i det ovannämnda målet Centros, punkt 34.

25 Dupliken, punkt 18.

26 Recueil des arrêts, avis consultatifs et ordonnances, volym 3, 1999.

27 Se, särskilt, Kamto, M., La nationalité des navires en droit international, i Mélanges offerts à L. Lucchini et J.-P. Quéneudec, La mer et son droit, A. Pedone, oktober 2003 (s. 347 och följande sidor, särskilt punkterna 29 och 31). Denna författare kritiserar den tolkning av begreppet verkligt samband som havsrättsdomstolen tillämpade i domen i det ovannämnda målet Navire Saiga II, enligt vilken kravet pä ett verkligt samband inte utgör ett villkor för att tillerkänna ett fartyg en viss nationalitet.

28 Domen i det ovannämnda målet Navire Saiga II, punkt 83.

29 Ibidem, punkt 84. Denna konvention (offentliggjord i International Transport Treaties, tillägg 12, maj 1988) har ännu inte trätt i kraft.

30 Domen i det ovannämnda målet Navire Saiga II, punkt 85, i vilken det hänvisas dels till avtalet om genomförande av de bestämmelser i Förenta nationernas ltavsrättskonventton som rör bevarande och förvaltning av gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd, vilket öppnades för undertecknande den 4 december 1995, dels till det avtal som syftar till att främja att fiskefartyg på öppet hav iakttar internationella bestämmelser om bevarande och förvaltning, av den 24 november 1993.

31 Domen i det ovannämnda målet Navire Saiga II, punkt 84.

32 Ibidem, punkt 77.

33 Punkt 13 i förslaget.

34 Ibidem.

35 Ändamålet att trygga säkerheten till sjöss anges uttryckligen i artikel 94.3 i Montego Baykonventionen. Ändamålet att förhindra, begränsa och kontrollera föroreningar anges uttryckligen i artikel 94.4 c samt i artikel 211.2 i denna konventton.

36 Inom området fór landtransporter omfattas trafiksäkerheten, enligt fast rättspraxis, av de tvingande hänsyn till allmänintresset som kan motivera en begränsning av de grundläggande friheter som säkerställs genom fördraget Se dom av den 5 oktober 1994 i mål C-5S/93, Van Schaik (REG 1994, s. I-4837), punkt 19, av den 12 oktober 2000 i mål C-314/98, Snellers (REG 2000, s. I-8633), punkt 55, och av den 10 juli 2003 i mål C-246/00, kommissionen mot Nederländerna (REG 2003, s. I-7485), punkt 67. Inom området för transporter till sjöss har domstolen, vad beträffar tjänster som rör lotsning och sjötrafikledning, ansett att upprätthållandet av allmän säkerhet i kust-och hamnvatten grundas på hänsyn till skyddet för allmän säkerhet i den mening som avses i artikel 46.1 EG. Se dom av den 18 juni 1998 i mål C-266/96, Corsica Ferries France (REG 1998, s. I-3949), punkterna 60 och 61, och av den 13 juni 2002 i de förenade målen C-430/99 och C-431/99, Sea-Land Service och Nedlloyd Lijnen (REG 2002, s. I-5235), punkterna 41 och 42.

37 Artikel 94.3 a och 94.4 a i Montego Baykonventionen.

38 Artikel 94.2 a i Montego Baykonventionen.

39 Artikel 94.3 b och 94.4 b och c i Montego Baykonventionen.

40 Artikel 94.7 i Montego Baykonventionen.

41 Artikel 311.1 b i Wetboek van Koophandel.

42 För ett liknande resonemang se, bland annat, punkt 13 i generaladvokaten Tesauros förslag till avgörande i det ovannämnda milet kommissionen mot Grekland, som ledde till domen av den 27 november 1997.

43 Se domen i det ovannämnda målet Factortame m.fl., punkterna 34-36.

44 EGT L 280, s. 4 (svensk specialutgåva, område 7, volym 3, s. 106). Artikel 3.1 c och cc samt artiklarna 2 och 4 i bilagan till förordning nr 2919/85.

45 EGT L 373, s. 1 (svensk specialutgåva, område 7, volym 4, s. 49). Artikel 2.1 b.ii. i förordning nr 3921/91.

46 EGT L 175, s. 7. Artikel 2 fjärde strecksatsen (i vilken det hänvisas till de villkor som anges i artikel 2 i förordning nr 3921/91) i förordning nr 1356/96.

47 EGT L 240, s, 1 (svensk specialutgåva, område 7, volym 4, s. 116). Artikel 4.2 i förordning nr 2407/92.

48 1 detta avseende skall det påpekas att de allmänna bestämmelserna i fördraget är tillämpliga inom transportsektorn — inklusive inom området för sjötransporter — oberoende av inrättandet av en gemensam politik inom detta område (med förbehåll för det uttryckliga undantaget i artikel 51.1 EG inom området för fri rörlighet för tjänster). Se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 april 1974 i mål 167/73, kommissionen mot Frankrike (REG 1974, s. 359: svensk specialutgåva, volym 2, s. 257), punkterna 21-33, angående de bestämmelser i fördraget som avser fri rörlighet för personer, samt dom av den 30 april 1986 i de förenade målen 209/84-213/84, Asjes m.fl. (REG 1986, s. 1425; svensk specialutgåva, volym 8, s. 549), punkterna 37-39, angående konkurrensreglerna i fördraget. Härav följer att medlemsstaterna, inom området för sjötransporter, är skyldiga att iaktta de allmänna bestämmelserna om etableringsfrihet i fördraget

49 När rådet antar sekundärrätt inom området för den gemensamma transportpolitiken är det skyldigt att iaktta de allmänna bestämmelserna i fördraget, även dem som rör friheten att tillhandahålla tjänster. Domstolen har nämligen i dom av den 22 maj 1985 i mål 13/83, parlamentet mot rådet (REG 1985, s. 1513: svensk specialutgåva, volym 8, s. 197), punkt 62, erinrat om att det i artikel 51.1 EG föreskrivs att fri rörlighet för tjänster på transportområdet regleras av bestämmelserna i avdelningen om transporter. Domstolen fann att [tj]illämpningen av de särskilt i artiklarna 59 [nu artikel 49 EG i ändrad lydelse] och 60 [nu artikel 50 EG] i fördraget fastställda principerna om frihet att tillhandahålla tjänster ... enligt fördraget [skall] uppnås genom genomförandet av den gemensamma transportpolitiken och särskilt genom att det fastställs gemensamma regler för internationella transporter och villkor under vilka utomlands hemmahörande transportföretag får utföra transporter i en medlemsstat, vilka regler och villkor anges i artikel 75.1 a och b [nu artikel 71.1 a och b EG i ändrad lydelse] och nödvändigtvis berör friheten att tillhandahålla tjänster. Se även, för ett liknande resonemang, domen i de ovannämnda målen Asies m.fl., punkt 37, och dom av den 13 december 1989 i mål C-49/89, Corsica Ferries France (REG 1989, s. I-4441), punkt 11.

50 Se, bland annat, dom av den 25 maj 1982 i mål 96/81, kommissionen mot Nederländerna (REG 1982, s. 1791), punkt 6, av den 19 mars 1991 i mål C-249/88, kommissionen mot Belgien (REG 1991, s. I-1275), punkt 5, av den 16 december 1992 i mål C-210/91, kommissionen mot Grekland (REG 1992, s. I-6735), punkt 22, och av den 29 maj 1997 i mål C-300/95, kommissionen mot Förenade Kungariket (REG 1997, s. I-2649), punkt 31.

51 Dessa villkor föreskrivs i artikel 311.1 c i Wetboek van Koophandel.

52 De villkor avseende nationalitet och hemvist som är föremål för den andra delen av den andra grunden föreskrivs i artikel 8:169 i Burgerlijk Wetboek.