Förslag till avgörande av generaladvokat Leendert A. Geelhoed föredraget den 2 december 2004

1 Originalspråk: engelska.

2 Rådets direktiv 96/29/Euratom av den 13 maj 1996 om fastställande av grundläggande säkerhetsnormer för skydd av arbetstagarnas och allmänhetens hälsa mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning (EGT L 159, s. 1).

3 Sedan Euratomfördraget trädde i kraft har olika rekommendationer från kommissionen förtydligat tillämpningsområdet för artikel 37 och i synnerhet innebörden av Begreppen deponering av radioaktivt avfall och allmänna upplysningar. Till dessa hör kommissionens rekommendation 1999/829/Euratom av den 6 december 1999 om tillämpningen av artikel 37 i Euratomfördraget (EGT L 324, s. 23) och kommissionens rekommendation 91/4/Euratom av den 7 december 1990 om tillämpningen av artikel 37 i Euratomfördraget (EGT L 6, 1991, s. 16).

4 Se exempelvis kommissionens rekommendation 2001/928/ Euratom av den 20 december 2001 om att skydda allmänheten mot exponering för radon i dricksvattentäkter (EGT L 344, s. 85).

5 Observera att medan den engelskspråkiga versionen av Euratomfördraget här hänvisar till artiklarna 33 EA, 36 EA och 37 EA, hänvisas i vissa andra språkversioner till artiklarna 33 EA, 37 EA och 38 EA.

6 Andra exempel är rådets direktiv 87/600/Euratom om en gemenskapsordnina för ett snabbt informationsutbyte i händelse av en nödsituation som medför risk för strålning (EGT L 371, s. 76; svensk specialutgåva, omräde 15, volym 8, s. 33), rådets direktiv 89/618/Euratom av den 27 november 1989 om information till allmänheten om hätsoskyddsåtgärder och förhållningsregler i händelse av en nödsituation som medför risk för strålning (EGT L 357, s. 31; svensk specialutgåva, omräde 15, volym 9, s. 137) samt rådets direktiv 97/43/Euratom om skydd för personers hälsa mot faror vid joniserande strålning i samband med medicinsk bestrålning (EGT L 180, s. 22).

7 EUT L 346, s. 57.

8 EGT L 148, s. 1 (svensk specialutgåva, område 12, volym 2, s. 160).

9 EGT L 35, s. 24 (svensk specialutgåva, område 15, volym 11, s. 10).

10 EGT L 349, s. 21 (svensk specialutgåva, område 15, volym 10, s. 13).

11 EGT L 371, s. 11 (svensk specialutgåva, område 15, volym 8, s. 30).

12 EGT 17, 1958, s. 406; svensk specialutgåva, område 12, volym 1, s. 3.

13 Artikel 10 i rådets förordning (Euratom) nr 3.

14 Artikel 7 i samma förordning.

15 Artiklarna 14-16 i samma förordning.

16 Varje medlemsstat skall betrakta ett åsidosättande av denna skyldighet som ett brott mot statens sekretessregler. Staten skall därvid tillämpa sina rättsregler om brott mot statens säkerhet eller om brott mot tystnadsplikt och skall på begäran av varje berörd medlemsstat eller kommissionen väcka talan mot var och en under dess jurisdiktion som begår ett sådant brott.

17 Se ovan punkt 30.

18 Resolution om Frankrikes återupptagna kärnvapenprov (EGT C 269, 1995, s. 61).

19 Resolution om kommissionens uttalande om kärnvapenprov (EGT C 308, 1995, s. 106).

20 Dom av den 4 oktober 1991 i mål C-70/88, Europaparlamentet mot Europeiska gemenskapernas råd (REG 1991, s. I-4529; svensk specialutgåva, volym 11, s. I-405).

21 Dom av den 10 december 2002 i mal C-29/99, Europeiska gemenskapernas kommission mot Europeiska unionens råd REG 2002, s I-11221).

22 Punkt 14.

23 Punkt 76.

24 Se ovan punkt 38.

25 Enligt artikel 96 EA skall [m]edlemsstaterna ... upphäva alla på nationalitet grundade inskränkningar för tillträde till Kvalificerade anställningar inom kärnenergiområdet såvitt galler medborgare i medlemsstaterna, med förbehåll för de begränsningar som följer av grundläggande hänsyn till allmän ordning, säkerhet och hälsa (det vill säga i stort motsvarande artikel 392 EG och 39.3 EG).

26 Dom av den 22 september 1988 i mål C-187/87, Saarland m.fl. mot Ministre de l'Industrie, des P et T et du Tourisme m.fl. (REG 1988, s. 5013; svensk specialutgåva 9, s. 643).

27 Se ovan punkt 46.

28 Se ovan punkt 46.

29 Se Förenade kungarikets yttrande över Republiken Frankrikes intervention.

30 Avgörande nr 1/78 av den 14 november 1978, Internationella atomenergiorganets förslag till konvention om skydd av kärnmaterial, Kärnenergianläggningar och kärnmaterialtransporter (REG 1978, s. 2151; svensk specialutgåva 4, s. 187).

31 Beslut av den 22 december 1995 i mål T-219/95 R, Marie-Thérèse Danielsson m.fl. mot Europeiska gemenskapernas kommission (REG 1995, s. II-3051).

32 Min kursivering.

33 Se i detta avseende domstolens dom av den 6 oktober 1982 i mål C-283/81, CILFIT (REG 1982, s. 3415; svensk specialutgåva , s. 513), punkt 20: ... varje gemenskapsrättslig bestämmelse [måste] sättas in i sitt sammanhang och tolkas mot bakgrund av gemenskapsrätten som helhet, med hänsyn tagen till gemenskapsrättens syften och dess utvecklingsstadium vid den tidpunkt då den ifrågavarande bestämmelsen skall tillämpas.

34 Rapport från den mellanstatliga kommittén upprättad av Messinakonferensen till utrikesministrarna, Bryssel den 21 april 1956, s. 9.

35 Spaak-rapporten, som publicerades år 1956, hänvisar uttryckligen till händelserna tio år tidigare och säger att atomens kraft avslöjades ... på ett skräckinjagande vis (se ovan punkt 65, s. 99). I rapporten sägs följande: Garantier mot risken för en oklok användning [av kärnenergi] är av central betydelse. Kärnenergiindustrin kommer inte att utvecklas om inte säkra villkor upprättas som avlägsnar farorna för liv och hälsa för arbetstagarna och befolkningen i stort (s. 100).

36 EGT C 172, s. 2. Rådet anmärker även att frågan om kärnsäkerhet är betydelsefull, särskilt vad gäller folkhälso-och arbetarskydd liksom skyddet för miljön mot farorna med joniserande strålning, särskilt med tanke på den utveckling som har ägt rum i hela Europa och uppmanar kommissionen, nationella säkerhetsmyndigheter, institutioner specialiserade pä utvärdering av kärnsäkerhet, forsknings-och utvecklingsinstitutioner, kärnenergianläggningar och tillverkare i gemenskapen att även fortsättningsvis samarbeta aktivt inom den väletablerade och fortgående processen av samråd och samverkan ....

37 Rådets beslut 94/179/Euratom av den 21 mars 1994 om ändring av beslut 77/270/Euratom som ger kommissionen befogenhet att ta upp Euratom-lån i syfte att bidra till den finansiering som krävs för att förbättra säkerheten och effektiviteten i kärnkraftverk i vissa ickemedlemsstater (EGT L 84, s. 41; svensk specialutgåva, område 10, volym 1, s. 76). Se även kommissionens rekommendation 1999/829/Euratom av den 6 december 1999 om tillämpningen av artikel 37 i Euratomfördraget (EGT L 324, s. 23), vari syftet med artikel 37 uppges vara att förebygga all eventuell radioaktiv kontaminering av en annan medlemsstat, och de ändrade förslagen till rådets direktiv (Euratom) om fastställande av grundläggande skyldigheter och allmänna principer för säkerhet vid kärntekniska anläggningar och om säker hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall, KOM(2004) 526 slutlig.

38 Se ovan punkt 46.

39 Se ovan punkt 21.

40 Punkt 14.

41 Punkt 20.

42 Punkt 23.

43 Punkt 24.

44 Se ovan punkt 51, punkt 10.

45 Se ovan punkt 51, punkt 19.

46 Man kan finna ett ytterligare exempel pä detta i Euratom-fördragets systematik. I artikel 87 EA stadgas följande: Medlemsstaterna, personer eller företag skall ha en obegränsad rätt att använda och förbruka de speciella klyvbara material som på föreskrivet sätt har kommit i deras besittning, med förbehåll för deras förpliktelser enligt detta fördrag och dä särskilt i fråga om säkerhetskontroll, byråns optionsrätt samt hälsoskydd. Det är värt att påpeka att, vilket diskuteras nedan, fördragsbestämmelserna om säkerhetsåtgärder innehåller ett uttryckligt undantag för försvarsområdet, medan hälsoskyddsbestämmelserna inte gör det Pä internationell nivå har vikten av kärnsäkerhet betonats i ett flertal rättsakter, bland annat konventionen om kärnsäkerhet, som utarbetades under överinseende av Internationella atomenergiorganet (EGT L 318, 1999, s. 21).

47 Se exempelvis Edgar Faures uttalande år 1956 för den franska regeringens räkning: Om Frankrike beslutar att gä vidare med militära tillämpningar och att förbereda och sedan spränga en bomb efter fyra är, tänker inte Frankrike underlåta nödvändigt samråd med sina partners eller undandra sig gemenskapskontroll. Citatet återges i förarbetena till Euratomfördraget, s. 246.

48 Spaak-rapportens upphovsmän, det vill säga ledarna för delegationerna från de blivande Euratom-medlemmarna, intog den ståndpunkten att denna fråga endast kunde avgöras på högsta politiska nivå: Frågan om vissa staters eventuella användning av atomenergi för militära ändamål är av politisk natur och går utöver författarnas befogenheter. Författarna anser inte att de bör behandla denna fråga i rapporten. Se hänvisning i punkt 65 ovan, s. 122.

49 Förarbetena till Euratomfördraget, s. XIX.

50 Se punkterna 22-33.

51 Se ovan punkterna 37 och 38.

52 Artikel 84 tredje stycket EA.

53 Se ovan punkt 40.

54 Se ovan punkt 36.

55 Se ovan punkt 49.

56 Pä liknande sätt kan sägas att även om det i ingressen talas om att kärnenergin utgör en oumbärlig källa för att säkerställa produktionens utveckling och förnyelse och för att möjliggöra framsteg i arbetet för freden, vilket förklarar ett huvudskäl bakom fördragets tillkomst, visar inte detta e contrario att upphovsmännen avsäg att undanta militär verksamhet från fördragets tillämpningsområde.

57 Beslut 94/179, se ovan punkt 71.

58 Se ovan punkt 54.

59 Ibid., punkt 12.

60 Se ovan punkterna 44-47.

61 För ett annat fall där en analogi med EG-fördraget använts vid tolkningen av Euratomfördraget, se generaladvokat Van Gerven i mål C-70/88 (se ovan punkt 46), punkt 23: Jag ser inget giltigt skäl att tolka räckvidden av en politik som fastställts i Euratomfördraget efter andra regler än de som avser räckvidden av en politik som fastställts i EG-fördraget ... Detta resonemang i analogi med EG-fördraget är, enligt min åsikt, upplysande i det aktuella målet, trots principen om Euratomfördragets oberoende giltighet (se artikel 305 EG).

62 Avfall frän militära anläggningar är till exempel i princip inte undantaget från rådets direktiv 75/442/EEG av den 15 juli 1975 om avfall (EGT L 194, s. 39; svensk specialutgåva, område 15, volym 1, s. 238). Likaledes kan militära anläggningar i samma utsträckning utses till särskilda bevarandeområden enligt rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT L 206, s. 7; svensk specialutgåva, område 15, volym 11, s. 114). I artikel 1.4 i rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EGT L 175, s. 40; svensk specialutgåva, område 15, volym 6, s. 226), ändrad genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/35/EG av den 26 maj 2003 (EUT L 156, s. 17), stadgas däremot följande: Medlemsstaterna får, efter bedömning från fall till fall och inom ramen för den nationella lagstiftningen, besluta att inte tillämpa detta direktiv på projekt som avser det nationella försvaret om de anser att det skulle inverka negativt på detta syfte.

63 Rådets direktiv 89/654/EEG av den 30 november 1989 om minimikrav for säkerhet och hälsa pä arbetsplatsen (EGT L 393, s. 1; svensk specialutgåva, område 5, volym 4, s. 170) är till exempel i princip tillämpligt på militära arbetsplatser.

64 Se ovan punkt 51.

65 Yttrande nr 1/94 av den 15 november 1994 om gemenskapens behörighet att ingå internationella avtal om tjänster och skydd av immaterialrätter (REG 1994, s. I-5267; svensk specialutgåva 16, s. 233), punkt 24.

66 Se exempelvis dom av den 15 december 1987 i mål 328/85, Deutsche Babcock Handel (REG 1987, s. 5119), där domstolen uttalade att själva ordalydelsen i [artikel 305.1 EG] fordrar att den skall tolkas som att EEG-fördraget och dess genomförandebestämmelser kan vara tillämpliga pä varor som täcks av kol-och stålfördraget vad gäller frågor som inte faller under någon bestämmelse som återfinns i kol-och stålfördraget eller har antagits på grundval av detta fördrag (punkt 10). I sitt förslag till dom i målet noterade generaladvokaten, Sir Gordon Slynn, att bestämmelserna i EEG-fördraget, och a fortiori underordnad lagstiftning som antagits enligt fördraget, inte skall påverka bestämmelserna i kol-och stålfördraget eller avvika från Euratomfördraget Betyder detta att EEG-fördraget inte rör kol och stål och att lagstiftning som antagits enligt det fördraget inte kan fastställa bestämmelser avseende kol och stål eller har det en mer begränsad innebörd? Enligt min mening har bestämmelsen en mer begränsad innebörd. Det hade varit mycket enkelt att slå fast att ingen bestämmelse i EEG-fördraget var tillämplig på kol-och stålprodukter eller koloch stålindustrin, om detta hade varit avsikten. Så skedde emellertid inte. Den inskränkning som gjordes var i stället att bestämmelsen i EEG-fördraget inte skall påverka bestämmelsen i det tidigare fördraget, särskilt vad gäller de specificerade frågorna. Jag tolkar det som att EEG-fördraget kan vara tillämpligt på kol och stål utom när det gäller frågor som behandlas i kol-och stålfördraget eller i bestämmelser som antagits enligt det fördraget Såtillvida som de senare har täckt in ett visst område, skall bestämmelserna i EEG-fördraget inte tillämpas. Se även dom av den 1 juli 2004 i mål T-308/00, Salzgitter mot kommissionen (ännu ej offentliggjort i rättsfallssamlingen), punkt 62, och dom av den 24 september 2002 i de förenade målen C-74/00 P och C-75/00 P, Falck och Acciaierie di Bolzano mot kommissionen (REG 2002, s. I-7869), punkt 100. Även de åtgärder som vidtogs med stöd av EG-fördraget med anledning av Tjernobylolyckan utgör ett exempel på att detta fördrag är tillämpligt när det inte finns en särskild bestämmelse i Euratomfördraget som reglerar frågan. Se domstolens dom av den 29 mars 1990 i mål C-62/88, Grekland mot rådet (REG 1990, s. I-1527), punkt 17, och domen i det i punkt 46 ovan nämnda målet parlamentet mot rådet

67 Se ovan punkt 81.

68 Se ovan punkterna 64-77.

69 Se ovan punkterna 78-88.

70 Se ovan punkt 39.

71 Se ovan punkterna 22-33.

72 Se ovan punkt 18.

73 Se ovan punkt 52.

74 Se ovan punkterna 100-102.