Förslag till avgörande av generaladvokat Luís Miguel Poiares Pessoa Maduro föredraget den 14 juli 2004

1 Originalspråk: portugisiska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 98/10/EG av den 26 februari 1998 om tillhandahållande av öppna nätverk (ONP) för taltelefoni och samhällsomfattande tjänster för telekommunikation i en konkurrensutsatt miljö (EGT L 101, s. 24). Det direktivet ersatte Europaparlamentets och rådets direktiv 95/62/EG av den 13 december 1995 om tillhandahållande av öppna nät (ONP) för taltelefoni (EGT L 321, s. 6).

3 Europaparlamentets och rådets direktiv 97/66/EG av den 15 december 1997 om behandling av personuppgifter och skydd för privatlivet inom telekommunikationsområdet (EGT L 24, s. 1).

4 Kommissionens direktiv 96/19/EG av den 13 mars 1996 om ändring av direktiv 90/388/EEG med avseende på genomförandet av full konkurrens på marknaderna för teletjänster (EGT L 74, s. 13).

5 Se även 1995 års taltelefonidirektiv, om tillämpningen av principen om tillhandahållande av öppna nät på taltelefoni.

6 Artikel 1.1.

7 Kommissionens direktiv 90/388/EEG av den 28 juni 1990 om konkurrens på marknaderna för teletjänster (EGT L 192, s. 10; svensk specialutgåva, område 13, volym 19, s. 221).

8 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 Juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation) (EGT L 201, s. 37) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv) (EGT L 108, s. 33).

9 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (direktiv om samhällsomfattande tjänster) (EGT L 108, s. 51).

10 Staatsblad 1998, s. 639.

11 Se, exempelvis, dom av den 6 februari 2003 i mål C-245/00, Stichting ter Exploitatie van Naburige Rechten (SENA) mot Nederlandse Omroep Stichting (NOS) (REG 2003, s. I-1251), punkt 23, av den 19 september 2000 i mål C-287/98, Storhertigdömet Luxemburg mot Berthe Linster, Aloyse Linster och Yvonne Linster (KEG 2000, s. I-6917), punkt 43, av den 18 januari 1984 i mål 327/82, Ekro BV Vee- en Vleeshandel mot Produktschap voor Vee en Vlees (REG 1984, s. 107), punkt 11.

12 Situationen är liknande i fråga om information som inte skall föras in i katalogen, det vill säga information som en person inte vill ha angiven i en telefonkatalog. Även om denna information inte är absolut nödvändig för att tillhandahålla taltelefoni, är taltelefonioperatörer skyldiga att hålla en förteckning över egna kunder som inte vill anges i katalogen.

13 Artikel 1.1 i direktiv 98/10/EG.

14 En annan fråga är huruvida direktivet hindrar medlemsstater frän att ålägga taltelefonioperatörer skyldigheten att tillhandahålla andra abonnentuppgifter än dem som är nödvändiga för att garantera samhällsomfattande abonnentförteckningar. Även om sådana åtgärder givetvis skall vara förenliga med gemenskapsrätten, finner jag ingenting i själva direktivet som förhindrar medlemsstaterna från att ålägga sådana ytterligare skyldigheter.

15 Se härvidlag dom av den 6 mars 1974 i de förenade målen 6/73 och 7/73, Commercial Solvents mot kommissionen (REG 1974, s. 223; svensk specialutgåva, volym 2, s. 229), av den 3 oktober 1985 i mål 311/84, CBEM mot CLT och IPB (REG 1985, s. 3261; svensk specialutgåva, volym 9, s. 187), av den 6 april 1995 i de förenade målen C-241/91 P och C-242/91 P, RTE och ITP mot kommissionen (nedan kallade Magill) (REG 1995, s. I-743) och punkt 43 i generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande av den 28 maj 1998 i mål C-7/97, Bronner mot Mediaprint (REG 1998, s. I-7791). Sekundärmarknad kallas ibland angränsande marknad eller härledd marknad.

16 Tanken är att konkurrensen på en sekundärmarknad kan elimineras genom en vägran att tillhandahålla en oumbärlig råvara eller att ge tillträde till en oumbärlig resurs. Principen har även beskrivits som inte så mycket en princip som en beteckning för att ange vissa undantag från rätten att behålla det man skapat för sig själv, utan att det anges vilka dessa undantag är. (Areeda, P., Essential Facilities: An Epithet in Need of Limiting Principles, Antitrust Law Journal, volym 58, 1990, s. 841.) En ingående analys av domstolens senaste rättspraxis på detta område återfinns i generaladvokaten Tizzanos förslag till avgörande av den 2 oktober 2003 i mål C-418/01, IMS Health GmbH & Co. OHG mot NDC Health GmbH & Co. KG. Generaladvokaten Jacobs lämnade en översikt över relevant rättspraxis i EU och USA i punkterna 35?53 i sitt förslag till avgörande av den 28 maj 1998 inför domen i det ovannämnda målet Bronner mot Mediaprint. Angående det nuvarande rättsläget i USA med avseende på principen om oumbärliga resurser, se det aktuella avgörandet av den 13 januari 2004 från USA:s högsta domstoil målet Verizon Communications Inc. mot Law Offices of Curtis V. Trinko, 540 U.S. (2004). USA:s högsta domstol varken erkände eller förkastade principen om oumbärliga resurser som utarbetats av ett antal underrätter.

17 Den information som har lämnats till domstolen är inte tillräcklig för en mer ingående analys på grundval av artikel 82 EG, som normalt skulle omfatta en bedömning av effekten på handeln mellan medlemsstaterna och förekomsten av dominerande ställning på en väsentlig del av den gemensamma marknaden.

18 Dom av den 6 april i de förenade målen C-241/91 P och C-242/91 P, RTE och ITP mot kommissionen (REG 1995, s. I-743).

19 Punkterna 46-57 i domen.

20 Domstolen dom av den 26 november 1998 1 mål C-7/97, Bronner mot Mediaprint (REG 1998, s. I-7791), punkterna 41?47.

21 Domstolens dom av den 29 april 2004 i mål C-418/01, IMS Health GmbH & Co. OHG mot NDC Health GmbH & Co. KG (REG 2004, s. I-5039).

22 Domen 1 det ovannämnda målet IMS Health, punkt 38.

23 Även om dessa marknader bara existerar potentiellt. Jämför punkterna 57 och 59 i generaladvokaten Tizzanos förslag till avgörande i målet IMS Health (ovan fotnot 16).

24 Förstalnstansrältens dom av den 10 Juli 1991 i mål T-69/89, RTE mot kommissionen (REG 1991, s. II-485), punkt 61.

25 Punkt 47 i domen i de förenade målen Magill (ovan fotnot 18). Se även punkterna 33?35 i domen i målet Bronner (ovan fotnot 20).

26 För att definiera vad som är ekonomiskt genomförbart kan man inte bara anta att den potentiella konkurrenten på sekundärmarknaden har eller kommer att ha möjlighet att skaffa sig ekonomisk förmåga att bära de långsiktiga investeringskostnader som det skulle innebära att skaffa en liknande position som den ekonomiska operatör har som har en dominerande ställning på primärmarknaden.

27 Domstolens dom av den 6 mars 1974 i de förenade målen 6/73 och 7/73, Commercial Solvents mot kommissionen (REG 1974, s. 223), punkt 25.

28 Dom av den 3 oktober 1985 i mål 311/84, CBEM mot CLT och IPB (REG 1985, s. 3261), punkt 26, och av den 13 december 1991 i mål C-18/88, GB-Inno-BM (REG 1991, s. I-5941; svensk specialutgåva, volym 11, s. I-519), punkterna 18-19.

29 Domst ilens dom av den 18 juni 1991 i mål C-260/89, ERT (REG 1991, s. I-2925; svensk specialutgåva, volym 11, s. I-209), punkt 37.

30 Domarna i de förenade målen Magill (ovan fotnot 18), punkt 54, och IMS Health (ovan fotnot 21), punkt 38.

31 Temple Lang, J., Defining legitimate competition: companies' duties to supply competitors and access to essential facilities, Fordham International Law Journal, vol. 18 (1994), s. 437-524, på s. 483.

32 Dom av den 6 december 2001 i mål C-146/00, kommissionen mot Frankrike (REG 2001, s. I-9767).

33 Punkt 68.

34 På motsvarande sätt bär slutanvändarna av taltelefoni kostnaderna för att samla in och förvalta information till förteckningarna över information som inte skall anges i katalogen. I artikel 11.1 i direktiv 97/66/EG stadgas att en abonnent kostnadsfritt skall ha rätt att på begäran bli struken i en katalog. Det innebär att det inte är tillåtet att hänföra kostnader för insamling och förvaltning av information avseende hemliga nummer till just den abonnent som utelämnandet avser. Det kan dock antas att kostnaderna för att förvalta information (som inte skall anges i katalogen) övervältras på slutanvändarna av taltelefoni, inte slutanvändarna av telefonkataloger.

35 Den slutliga fördelningen av kostnaderna kan onekligen i realiteten vara mer komplicerad, exempelvis därför att andra inkomstkällor används för att täcka dessa kostnader (såsom annonsintäkter), eller därför att ett företag både är taltelefonioperatör och utgivare av en samhällsomfattande telefonkatalog. I det senare fallet kan operatören - förutsatt att konkurrensreglerna medger detta - besluta att fördela kostnaderna på ett annat sätt mellan de två kategorierna av slutanvändare. Möjligheten för ett företag att korsfmansiera den egna verksamheten påverkar dock inte bedömningen av vad rättvisa och kostnadsorienterade villkor är i fråga om tillhandahållandet av ändamålsenlig abonnentinformation till ett annat företag.