Förslag till avgörande av generaladvokat Philippe Léger föredraget den 11 mars 2004

1 Originalspråk: franska.

2 Beslutet om hänskjutande (punkt 4).

3 Begreppet arbetstagare i den mening som avses i artikel 39 EG är föremål för en omfattande rättspraxis och EG-domstolen uppställde en syntetisk definition i domen av den 19 november 2002 i mål C-188/00, Kurz (REG 2002, s. I-10691), punkt 32. Enligt denna definition skall en person fór att betecknas som en arbetstagare utföra faktiskt och verkligt arbete, till vilket inte räknas verksamhet som utövas i så pass liten omfattning att den framstår som ett marginellt komplement Det grundläggande kännetecknet för ett anställningsförhållande är att en person under en viss tid mot ersättning utför arbete åt någon annan under dennes ledning. Däremot saknar sui generis-karaktären hos anställningsförhållandet enligt den nationella rätten betydelse vid bedömningen av om en person skall betecknas som arbetstagare. Samma sak gäller den berördes höga eller låga produktivitet, frågan om varifrån medlen till lönen kommer och huruvida lönen uppgår till ett begränsat belopp.

4 Se, för en tillämpning på senare tid, dom av den 6 november 2003 i mål C-413/01, Ninni-Orasche (inte ännu offentliggjort i rättsfallssamlingen), punkt 32.

5 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 juni 1988 i mål 197/86, Brown (REG 1988, s. 3205; svensk specialutgåva, volym 9, s. 489), punkterna 21-23, och av den 26 februari 1992 i mål C-357/89, Raulin (REG 1992, s. I-1027), punkt 19. Se även, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Ninni-Orasche (punkt 28).

6 Se, bland annat, dom av den 4 oktober 1991 i mål C-246/89, kommissionen mot Förenade kungariket (REG 1991, s. I-4585), punkt 12, och av den 13 november 2003 i mål C-209/01, Schilling (REG 2003, s. I-13389), punkt 22.

7 Dom av den 8 maj 1990 i mål C-175/88, Biehl (REG 1990, s. I-1779; svensk specialutgåva, volym 10, s. 399), punkt 12,

8 Se, bland annat, dom av den 12 februari 1974 i mål 152/73, Sotglu (REG 1974, s. 153; svensk specialutgåva, volym 2, s. 219), punkt 11, och av den 21 november 1991 i mål C-27/91, Le Manoir (REG 1991, s. I-5531), punkt 9.

9 Dom av den 14 februari 1995 i mål C-279/93, Schumacker (REG 1995, s. I-225), punkt 28, av den 27 juni 1996 i mål C-107/94, Asscher (REG 1996, s. I-3089), punkt 38, och av den 16 maj 2000 i mål C-87/99, Zurstrassen (REG 2000, s. I-3337), punkterna 19 och 20.

10 Se, bland annat, domen i det ovannämnda målet Schumacker (punkterna 31 och 32), och av den 12 juni 2003 i mål C-234/01, Gerritse (REG 2003, s. I-5933), punkt 43.

11 Se domen i det ovannämnda målet Schumacker (punkt 34), dom av den 14 september 1999 i mål C-391/97, Gschwind (REG 1999, s. I-5451), punkt 23, och domen i det ovannämnda målet Gerritse (punkt 44).

12 Roland Schumacker var belgisk medborgare och var tillsammans med sin hustru och sina barn bosatt i Belgien. Han uppbar hela sin lön i Tyskland och denna utgjorde hushållets huvudsakliga inkomst då fru Schumacker saknade arbete. Enligt det avtal om undvikande av dubbelbeskattning som slutits mellan Konungariket Belgien och Förbundsrepubliken Tyskland skulle Roland Schumacker beskattas i Tyskland. Roland Schumacker hade begärt att den i tysk lagstiftning föreskrivna skattemässiga förmånen för gifta löntagare, så kallad splitting - bestående i att båda makarnas totala inkomst läggs ihop för att sedan fiktivt fördelas på dem med hälften vardera varpå de beskattas var för sig i syfte att därigenom lindra skatteprogressiviteten — skulle tillämpas för honom. Hans begäran avslogs med motiveringen att denna förmån förutsatte att båda makarna var bosatta i Tyskland och obegränsat skattskyldiga där.

13 Ibidem (punkterna 36-38).

14 1 domen i det ovannämnda målet Gschwind avsåg tvisten samma skatterättsliga förmån som i domen i det ovannämnda målet Schumacker. Frans Gschwind var nederländsk medborgare och var bosatt i Nederländerna tillsammans med sin familj. Han begärde hos den tyska skattemyndigheten att få komma i åtnjutande av denna förmån vid beskattningen av den inkomst som han erhållit i Tyskland. Dessa inkomster motsvarade 58 procent av hushållets samlade inkomsten hans hustru bedrev en avlönad verksamhet i Nederländerna. EG-domstolen fann att det med hänsyn till att makarna Gschwind hade uppburit nästan 42 procent av sin totala inkomst i den stat där de var bosatta, kunde den staten beakta Frans Gschwinds personliga förhållanden och familjesituation på det sätt som var föreskrivet i dess lagstiftning, eftersom skatteunderlaget i den staten var tillräckligt för detta (punkterna 29 och 30) (min kursivering).

15 Domarna i de ovannämnda målen Schumacker (punkterna 31 och 32), Gschwind (punkt 22), Zurstrassen (punkt 21) och Gerritse (punkt 43).

16 Ibidem.

17 Domarna i de ovannämnda målen Asscher (punkt 44), och Gschwind (punkt 29).

18 EG-domstolen fann sålunda i domen i det ovannämnda målet Zurstrassen att de luxemburgska myndigheternas beslut — som innebar att Patrick Zurstrassen, som erhöll nästan hela sin inkomst i Luxemburg där han var bosatt, till följd av att hans maka som inte hade någon egen inkomst hade behållit sin bostad i en annan medlemsstat, skulle anses som ensamstående skattskyldig utan försörjningsbörda för någon familj, trots att han var gift och hade barn — inte kunde rättfärdigas då Storhertigdömet Luxemburg var den enda stat som kunde beakta den berörda personens personliga förhållanden och familjesituation (punkt 23).

19 I dom av den 12 december 2002 i mål C-385/00, De Groot (REG 2002, s. I-11819), fann EG-domstolen att bosättningsstaten, som är part i ett avtal för undvikande av dubbelbeskattning, inte får nöja sig med att beakta den försörjningsbörda som åvilar en skattskyldig person som är bosatt i denna stat, i proportion till de inkomster som denne taxeras för, utan att den dessförinnan försäkrat sig om att summan av denna försörjningsbörda beaktas av anställningsstaten, tillika part i nämnda avtal (punkterna 90-95).

20 I dom av den 11 augusti 1995 i mål C-80/94, Wielockx (REG 1995, s. I-2493), slog EG-domstolen fast att den nederländska nationella skattelagstiftningen, enligt vilken personer som inte var bosatta i den staten saknade rätt att från sin skattepliktiga inkomst dra av pensionspremier, medan personer som var bosatta i staten hade sådan avdragsrätt, var diskriminerande när personen som inte var bosatt i staten erhöll hela eller nästa hela sin inkomst i Nederländerna. EG-domstolen fann att såväl den person som inte var bosatt i staten som personer som var bosatta där i detta typfall uteslutande beskattades i denna stat och att underlaget för beskattningen av dem var detsamma. Om den person som inte var bosatt i staten därvid inte skulle få samma skattemässiga behandling som sin jämlike med hemvist i staten, i fråga om avdragen från den skattepliktiga inkomsten, skulle de personliga förhållandena därmed för förstnämnda person inte beaktas av skattemyndigheten i den stat där denna person utövar sin yrkesverksamhet, eftersom personen inte är bosatt där, och inte heller i bosättningsstaten, eftersom personen inte uppbär någon inkomst där.

21 EG-domstolen uppställde detta krav på resultat i domen i det ovannämnda målet De Groot EG-domstolen slog fast att [g] enom de mekanismer som används för att undvika dubbelbeskattning eller de nationella skattesystem som har som verkan att undvika eller lindra sådan beskattning måste emellertid säkerställas att de personliga förhållandena och familjesituationen för de skattskyldiga i de berörda staterna kommer att vederbörligen beaktas. Detta måste ske oavsett på vilket sätt de berörda medlemsstaterna har fördelat denna skyldighet mellan sig. I annat fall riskerar man att skapa en skillnad 1 behandling som är oförenlig med fördragets bestämmelser om den fria rörligheten för arbetstagare, vilken skillnad inte på något sätt beror på olikheter i de nationella skattelagstiftningarna (punkt 101).

22 Detta är också den tolkning som jag gör av den tyska skattelagstiftningen (enligt 3 § punkt 11 i Einkommensteuergesetz (lag om inkomstskatt) skall stöd, bland annat i form av studiestipendier som ges med tillämpning av Bundesausbildungsförderungsgesetz (federal lag om studiestipendier), som en stat eller någon offentligrättslig institution delar ut I syfte att främja yrkesutbildning, inte vara skattepliktiga (se Heinicke, W., i Schmidt, L., Etnfammaisteiiergaetz, 21 utgåvan, 2002, s. 83). Understöd som föräldrarna betalar ut tilf sina barn i deras egenskap av underhållsberättigade utgör i regel Inte heller skattepliktig inkomst eftersom de inte förekommer bland de skattepliktiga inkomster som räknas upp i 2 5 punkt 1 i Einkommensteuergesetz, och inte heller bland övriga typer av skattepliktig inkomst som nämns i artikel 22 i denna lag).

23 Arnoud Gerritse var nederländsk medborgare och bosatt i Nederländerna. Ar 1996 erhöll han ungefär 6000 DEM för ett musikframträdande i Tyskland. Samma år uppgick hans inkomster i bosättningsstaten och i Belgien till 55000 DEM. I enlighet med avtalet för undvikande av dubbelbeskattning som slutits mellan Konungariket Nederländerna och Förbundsrepubliken Tyskland beskattades de inkomster som Arnoud Gerritse erhållit i sistnämnda stat enligt tysk lagstiftning med en schablonskattesats på 25 procent. EG-domstolen uttalade sig till följd av Arnoud Gerritses bestridande bland annat i fråga om huruvida bestämmelserna om fritt tillhandahållande av tjänster utgjorde ett hinder fór den ifrågavarande lagstiftningen när personer som var bosatta i en stat beskattades där för nettoinkomster enligt en progressiv skatteskala som innefattade ett skattefritt grundavdrag.

24 Ibidem (punkt 46).

25 Ibidem (punkterna 51-53). EG-domstolen slog fast att artiklarna 49 EG och 50 EG inte utgör hinder för en lagstiftning som innebär att inkomster för personer som inte är bosatta i en stat beskattas där med en definitiv skatt med en enhetlig skattesats på 25 procent, medan personer som är bosatta i staten beskattas enligt en progressiv skatteskala som innefattar ett skattefritt grundavdrag, under forutsättning att procentsatsen på 25 procent inte är högre än den procentsats som faktiskt tillämpas för den berörda personen, enligt den progressiva skatteskalan, på nettoinkomsten ökad med ett belopp motsvarande det skattefria grundavdraget.

26 Ett sådant likställande kan också ifrågasättas med hänsyn till OECD:s modell för dubbelbeskattningsavtal, enligt vilket studerandes medel är föremål för särskild behandling. Enligt artikel 20 i detta modellavtal kan belopp som studerande eller praktikanter får från en källa utanför den stat i vilken de befinner sig, för att täcka sina kostnader för uppehälle och för studier eller praktik, inte beskattas i denna stat (modellavtalet avseende beskattning av inkomst och förmögenhet, förkortad version, 28 januari 2003, OECD).

27 Det är fråga om domarna av den 28 januari 1992 i mål C-204/90, Bachmann (REG 1992, s. I-249; svensk specialutgåva, tillägg, s. 31), punkt 28, och i mål C-300/90, kommissionen mot Belgien (REG 1992, s. I-305, punkt 21).

28 Se till exempel domen i det ovannämnda målet De Groot (punkt 108).

29 Punkt 41.