Förslag till avgörande av generaladvokat Dámaso Ruiz-Jarabo Colomer föredraget den 9 december 2004

1 Originalspråk: spanska.

2 KGT L 117. s. 15.

3 Enligt artikel 2.1 b i direktivet det eller de organ som i rättsligt avseende och i fråga om sina uppgifter är oberoende av teleoperatörerna och som av en medlemsstat har fått i uppdrag alt utarbeta auktorisationer och övervaka efterlevnaden av dessa.

4 För en kortfattad redogörelse fór denna utveckling rekommenderas den inledande sammanfattningen i Communication from the Commission to the Council and the European Parliament — the consultation on the green paper on the liberalisation of telecommunications infrastructure and cable television networks, Bryssel den 3 maj 1995, KOM(95) 158 slutlig.

5 Towards a Dynamic European Economy, Green Paper on the development of the common market for telecommunications services and equipment, Bryssel den 16 december 1987, KOM (87) 290 slutlig, s. 6, s. 16 och följande sidor i det sammanfattande dokumentet.

6 Green Paper on the Liberalisation of Telecommunications Infrastructure and Cable Television Networks, del II, Bryssel den 25 januari 1995, KOM(94) 682 slutlig, s. 61 och följande sidor. Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén — Mot ett nytt regelverk för infrastruktur för elektronisk kommunikation och tillhörande tjänster. 1999 års kommunikationsöversyn, Bryssel den 10 november 1999, KOM(99) 539 slutlig, s. 25.

7 Förslag till avgörande av den 12 december 2002 i de förenade målen C-292/01 och C-203/01, Albacom och Infostrada (REG 2002, s. I-9449), vars punkter 2-7 nästan ordagrant överensstämmer med punkterna 6-11 nedan,

8 Enligt artikel 2.1 a första strecksatsen i direktivet avses med allmän auktorisation alla typer av godkännanden, oavsett om de regleras av en klasslicens eller av allmän lag och oavsett om registrering krävs ... och, som ger det berörda företaget rätt att utan uttryckligt beslut av den nationella regleringsmyndigheten utöva de rättigheter som följer av auktorisationen.

9 Ett individuellt tillstånd är ett godkännande som beviljas av en nationell regleringsmyndighet och som ger ett företag särskilda rättigheter, eller genom vilket företaget i tillämpliga fall utöver allmän auktorisation åläggs särskilda skyldigheter i sin verksamhet, varvid företaget inte får utöva rättigheterna i fråga förrän det har mottagit den nationella regleringsmyndighetens beslut (artikel 2.1 a andra strecksatsen i direktivet).

10 De villkor som kan uppställas för tillstånden anges i bilagan till direktivet.

11 BGBl. 1996, I, s. 1120.

12 BGBl. 1999,I, s. 1887.

13 Kommissionen har påpekat att tillstånden inom telekommunikationsområdet indirekt begränsar friheten att tillhandahålla tjänster och kan påverka marknadens strukturer (det i fotnot 4 nämnda meddelandet, s. vii).

14 Denna definition har använts av Verwaltungsgericht (förvaltningsdomstol) t Köln i en dom av den 15 december 2000, offentliggjord i Multimedia und Recht. 5/2001, s. 327.

15 En liknande syn företräds av Gramlich, I..: Rechtsfragen der Nummerierung nach §43 Telekommunikalionsgeselz, Archiv für Post und Telekommunikation 1998, s. 16, och Scheret-, ).: Kntwicklugslinien des Telekommunikationsrechts, i Computer und Recht

16 Se Polster, S.: Das Telekonimunikationsrecht der Europäischen Gemeinschaften, Wien 1999, s. 78.

17 För en europeisk numreringsmiljö — Grönbok om en numreringspolitik för teletjänster i Europa Bryssel den 20 november 1996, KOM(96) 590 slutlig, s. 1 och fotnot 3.

18 Jag formulerade mig på ett liknande sätt i punkterna 30 och 31 i förslaget till avgörande i de förenade målen Albacom och Infostrada, där jag föreslog en tolkning av artiklarna 2, 5 och 9 i direktivet.

19 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/20/EG av den 7 mars 2002 om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (tillståndsdirektiv) (EGT L 108, s. 21).

20 I punkt 32 i skälen i tillsländsdircklivct anges alt direktivet inte påverkar del ändamål för vilket avgifter för nyttjanderätter används.

21 I punkt 51, in fine, i förslaget till avgörande i de förenade mălen Albacom och Infostrada, som ing flera ganger har hänvisat till, påpekade jag att [sjktllnadcn mellan medlemsstaterna i fraga om behandlingen i form av påförande av pålagor pa grund av en och samma skattegrundande händelse Kan förorsaka en betydande snedvridning av konkurrensen och pävcrka den fria rörligheten för personer, kapital och varor samt friheten att tillhandahälla tjänster. Scherer, J.: a.a., s. 42, kritiserar direktivet för det handlingsutrymme som medlemsstaterna tillerkänns da de ges rätt att till beloppet påföra skilda avgifter för tilldelningen av knappa resurser, och därmed skapa påtagliga hinder för tillträdet till marknaden. Polster, S., a.a., s. 78, ansluter sig till denna uppfattning och pekar pä den bristande precisionen i fraga om fastställelscn av en högsta tillåtna gräns för dessa avgifter. Europeiska telekominunikalionskontorel konstaterade för sin del i en rapport till kommissionen [Annexes to the second interim report — Fees ¡or licensing telecommunications services and networks, juli 1999, s. 5) att skillnaderna mellan de avgifter som operatörerna påförs kan inverka negativt pä branschen och skada en nationell marknad jämfört med do övriga.

22 I tillståndsdireklivets trettioförsta skäl erinras om att de administrativa avgifter som medlemsstaterna påför inte bör leda till snedvridning av konkurrensen eller hinder för ett inträde pä marknaden.

23 Till de äldsta domarna hör dom av den 13 juli 1963 i de förenade målen 17/61 och 20/61, Klöckner-Werke m.fl. (REG 1963, s. 615, särskilt s. 652), och till de senare hör dom av den 26 september 2002 i mål C-351/98, Spanien mot kommissionen (REG 2002, s. I-8031), punkt 57, och av den 22 maj 2003 i mål C-462/99, Connect Austria (REG 2003, s. I-5197), punkt 115, till vilka jag återkommer nedan.

24 Med utgångspunkt i detta slog domstolen fast alt artiklarna 9.2 och 11.2 i direktivet inte utgör något hinder för en sådan nationell lagstiftning, enligt vilken det är tillätet att utan uttag av någon ny avgift tilldela kompletterande frekvenser inom det frekvensområde som reserverats för DCS 1800-standarden, till operatörer som redan innehar en GSM 900-licens, trots att en avgift har tagils ut av den operatör som härjat bedriva verksamhet på referensmarknaden och som beviljats en DCS 1800-licens, under förutsättning att avgiften som togs ut av befintliga operatörer för deras GSM 900-licens, inbegripet den senare tilldelningen utan ytterligare avgifter av kompletterande frekvenser inom det frekvensområde som reserverats för DCS 1800-standarden, framstår som ekonomiskt likvärdig ined den avgift som tagits ut av konkurrenten (punkt 118).

25 Enligt domstolens rättspraxis har ett företag en dominerande ställning om det kan hindra upprätthållandet av en effektiv konkurrens på den relevanta marknaden genom alt i betydande omfattning uppträda oberoende i förhållande till sina konkurrenter, sina kunder och, i sista hand, i förhållande till konsumenterna (dom av den 13 februari 1979 i mål 85/76, Hoffmann-La Roche (REG 1979, s. I-461; svensk specialutgåva, volym 4, s. 315), punkt 38, av den 11 december 1980 i mål 31/80, L'Oreal (REG 1980, s. 3775), punkt 26, och av den 9 november 1983 i mål 322/81, Michelin (REG 1983, s. 3641; svensk specialutgåva, volym 7, s. 351), punkt 30).

26 Noteras skall all Firma med anledning av beviljandet av betydligt färre nummer (230300) och avslaget avseende 21000 nummer skall erlägga en avgift på 2308250 DEM (för närvarande 1154125 euro). Avgiften för de 400 miljoner nummer som tilldelades Deutsche Telekom skulle motsvara 400000000 DEM (200000000 euro).

27 I den ovannämnda domen i målet Connect Austria slog domstolen i punkterna 85 och 86 fast att det faktum att en ny operatör skall erlägga en avgift för beviljandet av en licens medan ett offentligt företag med dominerande ställning inte behöver erlägga någon avgift alls kan utgöra en konkurrensfördel som råter sistnämnde operatör utvidga sin dominerande ställning och erbjuda lägre taxor.

28 I första grunden fjärde stycket i beslutet om hänskjulande i mål C-327/03 anges att lagstiftaren ansåg att Deutsche Telekom AG borde betala avgifter till ett belopp av ungefär 386 miljoner DEM. Betalningsskyldigheten konkretiserades dock aldrig, eftersom bolaget aldrig inkom med en ansökan om tilldelning av telefonnumren och det var just beslutet över denna ansökan som utgjorde den skattegrundande händelsen.

29 Wissmann, M. (utgivare), Telekommumkationsrecht, Heidelberg 2003, s. 351 och s. 1219, hänvisar till den rättsliga osäkerhet som råder i Tyskland angående den ekonomiska värderingen av det bestånd som innehas av Deutsche Telekom. I rättspraxis och doktrin diskuteras möjligheten att kräva att bolaget erlägger en avgift för beviljandet före den 1 augusti 1996, med hänvisning till att syftet med TKG just är att skapa jämlika konkurrensförhållanden. Del har vidare hävdats att bolaget i fråga inte bör gynnas av att ett monopol som i det förflutna skapades inom ramen för en sluten marknad. Ett motsatt argument är att det bör noteras att övergången i fråga ägde rum enligt då gällande rätt och den kompetensfördelning som rådde mellan Bundesministerium für Post und Telekommunikation (federalt ministerium för post och telekommunikation), Deutsche Telekom och dess efterträdare.

30 En utgångspunkt var kommissionens direktiv 90/388/EEG av den 28 juni 1990 om konkurrens på marknaderna för teletjänster (EGT L 192, s. 10; svensk specialutgåva, område 13, volym 19, s. 221). Den första ändringen ägde rum genom kommissionens direktiv 94/46/EG av den 13 oktober 1994, särskilt med avseende på satellitkommunikation (EGT L 268, s. 15; svensk specialutgåva, område 8, volym 2, s. 63). Genom kommissionens direktiv 95/51/EG av den 18 oktober 1995 (EGT L 256, s. 49) avskaffades begränsningarna för användning av kabellelevisionsnäl för tillhandahållande av redan avreglerade teletjänster. Samma år fastställdes villkoren för tillhandahållande av öppna nät (ONP) för taltelefoni genom Europaparlamentets och rådels direktiv 95/62/EG av den 13 december 1995 (EGT L 321, s. 6). Direktiv 90/388 ändrades på nytt genom kommissionens direktiv 96/2/EG av den 16 januari 1996 (EGT L 20, s. 59) så att mobil- och personkommunikation inkluderades i dess tillämpningsområde. Genom kommissionens direktiv 96/19/EG av den 13 mars 1996 (EGT L 74, s. 13) ändrades 1990 års direktiv för att genomföra full konkurrens på marknaderna för teletjänster. Den senaste ändringen ägde rum genom kommissionens direktiv 1999/64/EG av den 23 juni 1999 (EGT L 175, s. 39) och den syftade till att säkerställa att telenät och kabeltelevisionsnät som ägs av en enda operatör utgör skilda rättsliga enheter. Ovannämnda regelverk har delvis upphävts och ersalts av kommissionens direktiv 2002/77/EG av den 16 september 2002 om konkurrens på marknaderna för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (EGT L 249, s. 21).

31 Det är svåri att erkänna övertagandet av 80000 tjänstemän som en belastning om man inte delar det förlegade synsättet alt de utgör en bortskämd, illa utbildad och föga effektiv personalgrupp, som var mycket spridd i 1800-talslittcraluren, där den exempelvis kommer till uttryck i A. Tjechovs berättelse Paviljong 6 (Cuentos imprescindibles, utgivning och Törord Richard Ford, Editorial Lumen, Barcelona 2002, s. 201), när Andrej jefimovitj beklagar sig |ag tjänar en skadlig sak, avlönas av människor jag bedrar, jag är ohederlig. Men i själva verket är jag Ingen, bara en liten beståndsdel i en oundviklig social åkomma, alla landsortstjänstemän gör skada och tar betalt för att ingenting göra ...

32 I domen i målet Albacom och Infostrada konstaterade domstolen att artikel 11.2 i direktivet skall tolkas strikt (punkt 34).

33 I det i fotnot 6 nämnda meddelandet gjorde kommissionen bedömningen alt ett förhandstillstånd kan bli ett oberättigat hinder på grund av regleringen och de långsamma och onödigt betungande administrativa förfarandena. Kommissionen erinrade även om att skattepålagorna skall vara begränsade (s. 25 och s. 26). Vid en noggrann analys av omständigheterna i målen vid den nationella domstolen noterar man, som jag redan nämnt, att den omtvistade taxan är femton gånger så hög som kostnaderna för de vidtagna åtgärderna.

34 Heffermann, A.: Telekomiminikatiomrecht, Liberalmening und Wettbewerb, Wien 2002, s. 91, påpekar att konkurrensreglerna har fått stor betydelse i och med marknadskrafternas konsolidering efter sektorns avreglering, vilket enligt författarens uppfattning är av ovanligt stort intresse mot bakgrund av de tidigare statliga monopolens nuvarande dominerande ställning, något som kommer till uttryck i förevarande tolkningsfrågor.

35 Se Mosti, M.: Lizenzgebühren im Bereich von Post und Telekommunikation, i Neue Zeitschrift für Verwaltungsrecht 2001, s. 738.

36 Se i detta avseende det citerade verket av Wissmann, M. (utgivare), s. 326 och s. 1196.