Domstolens dom (andra avdelningen) den 2 december 2004
I mål C-226/03 P, angående ett överklagande med stöd av artikel 56 i domstolens stadga, som ingavs den 22 maj 2003,
DOMSTOLEN (andra avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden C.W.A. Timmermans samt domarna J.-P. Puissochet och N. Colneric (referent), generaladvokat: A. Tizzano, justitiesekreterare: avdelningsdirektören M. Mugica Azarmendi,
med beaktande av det skriftliga förfarandet och efter att förhandling hållits den 10 juni 2004,
med beaktande av parternas yttranden,
och efter att den 7 september 2004 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
Tillämpliga bestämmelser
Bakgrund till tvisten
Administrativt förfarande
Den överklagade domen
Parternas yrkanden och grunden för upphävande
Bedömning av överklagandet
Grundens andra del: fartygen Sonia Rosal och Periloja
Grundens första del: fartyget Pondal
Den andra anmärkningen
Den första anmärkningen
Rättegångskostnader
1. Bolaget José Marti Peix SA (nedan kallad klaganden) har i sitt överklagande yrkat att domen som meddelades av Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt den 13 mars 2003 i mål T-125/01, José Marti Peix mot kommissionen (REG 2003, s. II-865) (nedan kallad den överklagade domen), skall upphävas. Genom denna dom ogillade förstainstansrätten bolagets talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 19 mars 2001 att sätta ned det stöd som klaganden beviljades år 1991 för ett projekt att bilda ett spanskangolanskt gemensamt fiskeföretag och att ålägga klaganden att återbetala ett belopp på 639520 euro till kommissionen (nedan kallat det ifrågasatta beslutet).
2. I artikel 44.1 i rådets förordning (EEG) nr 4028/86 av den 18 december 1986 om gemenskapsåtgärder för att förbättra och anpassa fiskeri- och vattenbrukssektorernas struktur (EGT L 376, s. 7) föreskrivs följande:
3. I artiklarna 1 och 3 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT L 312, s. 1) föreskrivs följande:
4. Bakgrunden till talan vid förstainstansrätten beskrivs i punkterna 11-34 i den överklagade domen enligt följande:
5. Klaganden väckte, genom ansökan som inkom till förstainstansrättens kansli den 8 juni 2001, talan mot kommissionen om ogiltigförklaring av det ifrågasatta beslutet med stöd av artikel 230 EG.
6. Genom den överklagade domen ogillade förstainstansrätten talan.
7. I punkterna 81-95 i den överklagade domen prövade förstainstansrätten klagandens grund avseende artikel 3.1 i förordning nr 2988/95 och att preskription inträtt. Förstainstansrätten angav följande:
8. Klaganden har yrkat att domstolen skall
9. Kommissionen har yrkat att domstolen skall
10. Till stöd för överklagandet har klaganden åberopat en enda grund, vilken avser att begreppet kontinuerlig oegentlighet i artikel 3.1 andra stycket i förordning nr 2988/95 har tolkats på ett felaktigt sätt.
11. Vid förstainstansrätten hävdade klaganden att det ifrågasatta beslut skulle ogiltigförklaras på grund av att, när beslutet fattades, preskription hade inträtt beträffande de omständigheter som motiverade nedsättningen av stödet.
12. I överklagandet har klaganden kritiserat att förstainstansrätten, i punkterna 81 och 91 i den överklagade domen, fann att talan inte kunde bifallas på denna grund, genom att slå fast att det agerande som klaganden klandrades för skulle betraktas som en kontinuerlig oegentlighet i den mening som avses i artikel 3.1 andra stycket i förordning nr 2988/95.
13. Grunden består av två delar. Den första delen avser situationen för fartyget Pondal, den andra avser situationen för fartygen Sonia Rosal och Periloja.
14. Domstolen skall först undersöka grundens andra del.
15. Inom ramen för grundens andra del har klaganden gjort gällande att den oegentlighet som bestod i att fartygen Sonia Rosal och Periloja lämnade Angola inte utgör en kontinuerlig oegentlighet i den mening som avses i artikel 3.1 andra stycket i förordning nr 2988/95, utan en oegentlighet som skett vid ett tillfälle. Vidare har klaganden gjort gällande att preskriptionstiden började löpa i februari 1995, då fartygen lämnade angolanskt vatten.
16. I det avseendet påpekar domstolen att enligt artikel 1.2 i förordning nr 2988/95 krävs det att det föreligger en överträdelse av en bestämmelse i gemenskapsrätten som är följden av en handling eller en underlåtenhet av en ekonomisk aktör för att det skall vara fråga om en oegentlighet.
17. När den underlåtenhet som ligger till grund för överträdelsen av bestämmelsen i gemenskapsrätten fortgår anses oegentligheten vara kontinuerlig i den mening som avses i artikel 3.1 andra stycket i förordning nr 2988/95.
18. Det var korrekt av förstainstansrätten att slå fast, i punkt 91 i den överklagade domen, att de kritiserade omständigheterna beträffande fartygen Periloja och Sonia Rosal skulle anses utgöra en kontinuerlig oegentlighet i den mening som avses i nämnda bestämmelse, och att den fyraåriga preskriptionstiden skulle anses ha löpt från den dag då oegentligheten upphörde, det vill säga i förevarande fall från den 20 maj 1996.
19. I del B i bilaga I till kommissionens förordning (EEG) nr 1956/91 av den 21 juni 1991 om tillämpningsbestämmelser för förordning nr 4028/86 (EGT L 181, s. 1) uppmärksammas de som ansöker om finansiellt gemenskapsstöd på att det som villkor för beviljande av sådant stöd bland annat uppställs krav på att det gemensamma företagets syfte är att utnyttja fiskeresurserna i det berörda tredje landets farvatten.
20. Det framgår av den överklagade domen att klaganden förband sig att, i enlighet med kravet i beslutet om beviljande jämfört med tillämpliga bestämmelser, med fartygen Periloja och Sonia Rosal utnyttja resurserna i angolanskt vatten under tre år, det vill säga fram till och med den 20 maj 1996.
21. Klaganden kan följaktligen inte med framgång hävda att oegentligheten ägde rum enbart i februari 1995. Även om oegentligheten började vid denna tidpunkt då fartygen i fråga lämnade Angola, fortgick den fram till slutet av denna treårsperiod.
22. Av det ovan anförda följer att överklagandet inte kan bifallas på grundens andra del.
23. Inom ramen för grundens första del har klaganden gjort två anmärkningar.
24. Klaganden har för det första hävdat att de uppgifter som låg till grund för beslutet att dra in det finansiella stödet erhölls efter de ogiltiga åtgärderna för att beivra oegentligheten, vilka vidtogs mer än fyra år efter det att oegentligheten, det vill säga haveriet, hade ägt rum. För det andra har klaganden hävdat att preskriptionstiden avseende de felaktiga uppgifter som lämnades hade löpt ut.
25. Som andra anmärkning, vilken skall prövas först, har klaganden gjort gällande att de felaktiga uppgifter som lämnades skall anses utgöra en enda överträdelse, vilken begicks det datum då uppgifterna lämnades. Preskriptionstiden började således inte löpa den dag då kommissionen upptäckte misstaget.
26. Sistnämnda påstående är korrekt. Det ifrågasatta beslutet antogs nämligen med stöd av artikel 44.1 i förordning nr 4028/86. Som framgår av det ifrågasatta beslutet, jämfört med skrivelsen av den 26 juli 1999 till vilken beslutet hänvisar, nedsatte kommissionen det stöd som ursprungligen hade beviljats för klagandens projekt av det skälet att klaganden inte hade iakttagit de villkor som uppställdes i beslutet om beviljande och tillämpliga gemenskapsbestämmelser, genom att inte utnyttja fiskeresurserna i Angola under en period av tre år. Det var endast som ett tillägg som kommissionen i det ifrågasatta beslutet konstaterade att det utgjorde en allvarlig överträdelse att kommissionen, i samband med ansökan om utbetalning av den första delen av stödet, det vill säga den 10 maj 1993, inte hade underrättats om att fartyget Pondal hade havererat den 13 januari 1993.
27. Liksom i fallet med fartygen Sonia Rosal och Periloja varade oegentligheten beträffande det tredje fartyg som hörde till projektet fram till slutet av treårsperioden, det vill säga fram till den 20 maj 1996, vid vilket datum preskriptionstiden således började löpa.
28. Härav följer att förstainstansrätten gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den, i punkterna 81 och 82 i den överklagade domen, ansåg att preskriptionstiden började löpa den 5 oktober 1999 i fråga om fartyget Pondal.
29. Om en dom från förstainstansrätten innehåller domskäl som strider mot gemenskapsrätten, men domslutet visar sig vara riktigt enligt andra rättsliga grunder, skall emellertid överklagandet ogillas (dom av den 9 juni 1992 i mål C-30/91 P, Lestelle mot kommissionen, REG 1992, s. I-3755, punkt 28, av den 13 juli 2000 i mål C-210/98 P, Salzgitter mot kommissionen, REG 2000, s. I-5843, punkt 58, och av den 10 december 2002 i mål C-312/00 P, kommissionen mot Camar och Tico, REG 2002, s. I-11355, punkt 57).
30. I det avseendet konstaterar domstolen att kommissionens skrivelse av den 26 juli 1999 utgjorde en åtgärd under utredningen, vilket klaganden även har medgett i punkt 47 i sitt överklagande. Skrivelsen avsåg bland annat följden av oegentligheterna och nedsättningen av stödet med hänsyn till de närmare uppgifterna om fartyget Pondals haveri. Preskriptionstiden avbröts genom skrivelsen, vilket medförde att kommissionens åtgärder för att beivra oegentligheten inte var otillåtna på grund av preskription.
31. Det kan inte med framgång göras gällande, såsom klaganden har gjort, att oegentligheten utgjordes av de felaktiga uppgifterna och att preskriptionstiden följaktligen började löpa den 20 maj 1994, det datum då klaganden underrättade de spanska myndigheterna om fartyget Pondals haveri. Som framgår av punkt 26 i förevarande dom är dessa uppgifter inte relevanta för att utgöra den oegentlighet som motiverade det ifrågasatta beslutet.
32. Det kan inte heller hävdas att det räcker att de uppgifter som stödmottagaren lämnat finns och kan kontrolleras. Även om det skulle antas att kommissionen i detta fall har åsidosatt sin omsorgsplikt, medför det inte att preskriptionstiden började löpa före den dag då klagandens skyldighet att utnyttja fiskeresurserna i Angola upphörde.
33. Följaktligen kan den andra anmärkningen inte godtas.
34. Det räcker att konstatera att den första anmärkningen bygger på ett felaktigt antagande. Som angetts i punkt 26 i förevarande dom avser den relevanta oegentligheten det förhållandet att fiskeresurserna i Angola inte utnyttjades under tre år med fartyget Pondal eller ett ersättningsfartyg, och inte nämnda fartygs haveri, vilket skedde till och med innan projektet påbörjades.
35. Under dessa omständigheter saknas det anledning att pröva frågan huruvida anmärkningen kan tas upp till sakprövning, vilket har bestritts av kommissionen.
36. Följaktligen kan överklagandet inte bifallas på grundens första del.
37. Mot bakgrund av det ovan anförda skall överklagandet ogillas.
38. I artikel 122 första stycket i rättegångsreglerna föreskrivs att domstolen skall besluta om rättegångskostnaderna när överklagandet ogillas. Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna, som enligt artikel 118 skall tillämpas i mål om överklagande, skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att José Marti Peix SA skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. José Marti Peix SA har tappat målet och skall därför ersätta rättegångskostnaderna i denna instans.
På dessa grunder beslutar domstolen (andra avdelningen) följande dom:
1) Överklagandet ogillas.
2) José Martí Peix SA skall ersätta rättegångskostnaderna.
1 Rättegångsspråk: spanska.