Förslag till avgörande av generaladvokat Miguel Poiares Maduro föredraget den 11 januari 2006

1 Originalspråk: portugisiska.

2 Salomon, Ordspråksboken 27:10.

3 Carbonnier, J., Droit Civil, Tome 3, Les Biens, 19:e omarbetade utgåvan, 2000, PUF, Paris, s. 276.

4 EGT L 299, 1972, s. 32; svensk utgåva, EGT C 15, 1997, s. 30.

5 EGT L 304, s. 1 och — i ändrad lydelse — s. 77; svensk utgåva, EGT C 15, 1997, s. 14.

6 EGT L 388, s. 1; svensk utgåva, EGT C 15, 1997, s. 26.

7 EGT L 285, s. 1; svensk utgåva, EGT C 15, 1997, s. 43.

8 EGT C 15, 1997, s. 1.

9 Enligt denna bestämmelse omfattar konventionen inte förvalt ningsrättsliga frågor.

10 I artikel 57 i Brysselkonventionen föreskrivs att den skall inte påverka några sådana konventioner i särskilda områden som även omfattas av konventionen.

11 I artikel 2 i Pariskonventionen föreskrivs grundregeln att den inte är tillämplig vid kärnincidenter som inträffar i icke konventionsstaters territorium eller vid skada som uppstår i sådant territorium …. I artikel XI i Wienkonventionen föreskrivs följande: … behörigheten vid talan i enlighet med artikel II skall endast tillfalla domstolarna i den konventionspart i vars territorium kärnincidenten inträffade ….

12 Vid denna tidpunkt blev landet bundet av rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, s. 1).

13 Se Jenardrapporten (EGT C 59, 1979, s. 1), enligt vilken det enda undantaget till tillämpningen av behörighetsreglerna i nationell lag är området för exklusiv behörighet (artikel 16).

14 Dom av den 1 mars 2005 i mål C-281/02, Owusu (REG 2005, s. I-1383), punkt 28.

15 Se i detta avseende domen i målet Owusu, punkt 43, där tonvikt läggs vid den enhetliga tillämpningen av behörighetsreglerna, eftersom syftet med Brysselkonventionen just är att tillhandahålla gemensamma bestämmelser vilka skall tillämpas i stället för avvikande nationella bestämmelser.

16 Domstolen antog detta icke-försämringstest i sin dom av den 15 maj 1990 i mål C-365/88, Kongress agentur Haagen (REG 1990, s. I-1845), punkt 20.

17 Se, när det gäller det tvingande regelverk om behörighet som inrättas genom konventionen, dom av den 9 december 2003 i mål C-116/02, Gasser (REG 2003, s. I-14693), punkt 72, av den 27 april 2004 i mål C-159/02, Turner (REG 2004, s. I-3565), punkt 24, samt domen i målet Owusu, punkt 37.

18 Se domen i målet Owusu, punkterna 38-41.

19 Se artikel 66.2 b i förordning (EG) nr 44/2001, om övergångsordningen för domar som meddelades efter att förordningen trädde i kraft. Det förefaller som om denna bestämmelse medför att bestämmelserna i kapitel III om erkännande och verkställighet av domar där de österrikiska domstolarnas behörighet inte grundade sig på bestämmelser som överensstämde med bestämmelserna i kapitel II. Om en dom meddelas av österrikiska domstolar på grundval av artikel 16.1 a i konventionen, vilken stämmer överens med artikel 22.1 i förordning nr 44/2001, omfattas domen emellertid av tillämpningsområdet för denna förordnings bestämmelser om domars erkännande och verkställighet.

20 Se dom av den 10 januari 1990 i mål C-115/88, Reichert och Kockler (REG 1990, s. I-27), punkt 8, och domstolens beslut av den 5 april 2001 i mål C-518/99, Gaillard (REG 2001, s. I-2771), punkt 13.

21 Se, när det gäller begreppet nyttjanderätt till fast egendom, dom av den 14 december 1977 i mål 73/77, Sanders mot Van Der Putte (REG 1977, s. 2383), och, när det gäller begreppet talan som avser registrering eller giltighet av patent i artikel 16.4, dom av den 15 november 1983 i mål 288/82, Duijnstee mot Goderbauer (REG 1983, s. 3663).

22 Domen i målet Reichert och Kockler, punkt 9, och dom av den 17 maj 1994 i mål C-292/93, Lieber (REG 1994, s. I-2535), punkt 12.

23 Domen i målet Reichert, punkt 10, samt däri angiven rättspraxis.

24 Dom av den 17 maj 1994 i mål C-294/92, Webb (REG 1994, s. I-1717), punkt 16, och domen i målet Sanders, punkt 13.

25 Domen i målet Webb, punkt 17.

26 Domen i målet Reichert och Kockler, punkt 11, och i målet Gaillard, punkt 15.

27 Svaret på behörighetsproblemet i förevarande mål skulle därför helt överlämnas till de österrikiska nationella reglerna om behörighet i privaträttsliga mål, i enlighet med artikel 4 i konventionen, längs de banor som beskrivs ovan i punkterna 22–24.

28 Se exempelvis i doktrinen, J.-M. Bischof, Chronique de jurisprudence de la Cour de Justice des Communautés européennesi Journal du droit international , 1978, s. 392, i vilken författaren påpekar att de domstolar som har exklusiv behörighet i enlighet med artikel 16.1 a inte är les mieux placées, mais les seuls bien placées.

29 Se även domen i målet Lieber, punkt 21, där uppmärksamhet ges åt möjligheten för en domstol i en annan medlemsstat att konsultera en lokal expert för att få den nödvändiga informationen.

30 Exempelvis förklarar domstolen i sin dom i målet Henkel, punkt 46, samt däri angiven rättspraxis, ordningen med särskild behörighet i enlighet med artikel 5.3 i Brysselkonventionen, på just samma grunder — närhet, god rättskipning och ett ändamålsenligt förfarande.

31 Se i detta avseende Pataut, E., Principe de souveraineté et conflits de juridictions (étude de droit international privé) , Paris, LGDJ, 1999, s. 251.

32 Se uttryckligen, om artikel 16.1 a, Gothot, P. och Holleaux, D., La Convention entre les Etats membres de la Communauté économique européenne sur la compétence judiciaire et l'exécution des décisions en matière civile et commerciale i Journal du droit international, 1971, s. 767, där det bekräftas att denna exklusivitet med de konsekvenser som följer av den enligt konventionen tient à des considérations de souveraineté et de coïncidence entre les compétences judiciaire et législative. Se även Lagarde, P., Le principe de proximité dans le droit international privé contemporain i Recueil des Cours de l'Académie de Droit international, Vol. 196(I), 1986, s. 51, där det påpekas att [l]e principe de souveraineté commande l'application de la loi du for à certains rapports de droit (…) et il accompagne souvent cette revendication de compétence législative d'une revendication correspondante de compétence juridictionnelle exclusive (for de la nationalité, for de la situation de l'immeuble).

33 Detta framgår inte bara av Jenardrapporten, enligt vilken ordningen för exklusiv behörighet för talan som avser sakrätt fastställdes i förhållande till konventionen på grund av i första hand allmänpolitiska hänsyn, utan även av vissa domar av domstolen med avseende på artikel 16.1 a. I sin dom av den 15 januari 1985 i mål 241/83, Rösler (REG 1985, s. 99), punkt 19, anförde domstolen i samband med nyttjanderättsavtal att skälet till att den exklusiva behörigheten enligt artikel 16.1 bör finnas … är att nyttjanderätten är nära knuten till fastighetsrätten och till de bestämmelser, som vanligen är av tvingande karaktär, som styr dess användning. Senare anförde domstolen i sin dom i målet Lieber, punkt 20, att det ligger i intressena i den stat där den fasta egendomen är belägen att säkerställa att de bestämmelser följs som motiverar den exklusiva behörighet som ges till denna stat genom artikel 16.1 a.

34 Som generaladvokaten Mancini beskrev dem i sitt förslag till avgörande av den 19 april 1988 i mål C-158/87, Scherrens mot Maenhout m.fl. (REG 1988, s. 3791), punkt 2, på s. 3799.

35 Exempelvis i domen i målet Rösler, punkt 29.

36 Se dom av den 27 januari 2000 i mål C-8/98, Dansomer (REG 2000, s. I-393), punkt 38, där domstolen anförde att [d]en regel om exklusiv behörighet som … föreskrivs i artikel 16.1 a i konventionen är tillämplig på talan om skadestånd för dåligt underhåll av egendomen och för skador som åsamkats en bostad som en enskild har hyrt för att där tillbringa ett antal semesterveckor …. Domstolen ansåg emellertid att de danska domstolarna där fastigheten var belägen hade exklusiv behörighet i enlighet med artikel 16.1 a, trots att skadeståndsdomen nästan säkert skulle behöva verkställas i Tyskland, där hyrestagaren hade sin hemvist.

37 Domen i målet Reichert, punkt 11, och i målet Gaillard, punkt 15 (min kursivering).

38 Se Collins, L., The Civil Jurisdiction and Judgments Act 1982, London, Butterworths. 1983, s. 78-79, där det framhålls att uttrycket talan som avser sakrätt eller nyttjanderätt i fast egendom inte stämmer överens med några förmögenhetsrättsliga begrepp i Förenade kungariket. Se under alla omständigheter, när det gäller begreppet actio in rem enligt engelsk sjörätt, generaladvokaten Tesauros förslag till avgörande av den 13 juli 1994 i mål C-406/92, Tatry (REG 1994, s. I-5439), punkt 19.

39 Domen i målet Webb, punkt 15, och beslutet i målet Gaillard, punkterna 19-21. Alla senare mål i vilka domstolen haft att tolka artikel 16.1 a har dock rört begreppet talan avseende nyttjanderätt till fast egendom.

40 Domen i målet Webb, punkt 15. Se även beslutet i målet Gaillard, punkterna 18 och 19.

41 Domen i målet Webb, punkt 15.

42 Se beslutet i målet Gaillard, punkt 18.

43 Dom av den 1 oktober 2002 i mål C-167/00, Henkel (REG 2002, s. I-08111), punkterna 46 och 47.

44 Se Schlosserrapporten (EGT C 59, 1979, punkt 166, på s. 120). En parallell filosofisk distinktion finns exempelvis i Bentham, J., An introduction to the principles of morals and legislation – red. J.H. Burns och H.LA. Hart, Oxford, Clarendon Press. 1996, s. 192-193, i vilken det anges att i den mån en person på ett sätt skall få antingen lycka eller säkerhet från något objekt ur kategorin saker anses denna sak vara hans egendom … – ett brott, vilket tenderar att minska den möjlighet som personen annars har att få lycka eller säkerhet från något objekt ur kategorin saker kan därför betraktas som ett brott mot dennes egendom. Däremot kan ett brott… som tenderar att minska den möjlighet du annars skulle ha att få lycka från … en person … med en särskild anknytning till dig betraktas som ett brott mot dina livsomständigheter, eller bara mot dina omständigheter.

45 Domen i målet Webb, punkt 14, i målet Lieber, punkt 13, och beslutet i målet Gaillard, punkt 16.

46 Dom av den 30 november 1976 i mål 21/76 (REG 1976, s. 1735; svensk specialutgåva, s. 209).

47 Såsom framhölls i Schlosserrapporten, punkt 163 på s. 120, är det absolut så att talan om skadestånd som grundar sig på intrång i sakrätt i fast egendom eller på skada på egendom där det föreligger sakrätt i fast egendom inte omfattas av tillämpningsområdet för artikel 16.1 (min kursivering).

48 Domen i målet Reichert, punkt 11, och beslutet i målet Gaillard, punkt 15 (min kursivering). I Schlosserrapporten, punkt 166, på s. 120-121, noteras i detta avseende att den viktigaste rättliga konsekvensen av en sakrätts natur är att dess ägare har rätt att kräva att den sak till vilken rätten finns överlämnas av den som inte har en tidigare rättighet.

49 Se paragraf 1004 i Bürgerliches Gesetzbuch (tyska civillags amlingen) om anspråk på avlägsnande och förbudsföreläggande, där följande föreskrivs: 1. Om ägandet störs på annat sätt än genom avhändande eller undanhållande av besittning får ägaren från den som orsakar störningen kräva att störningen avlägsnas. Om ytterligare störning uppfattas får ägaren begära ett förbudsföreläggande i domstol. 2. Anspråket kan inte göras om ägaren är skyldig att tolerera störningen (inofficiell översättning).

50 Se artikel 949 i Codice civile (italienska civillagsamlingen) som etablerar den negatoriska äganderättstalan, enligt vilken [ä]garen kan väcka talan i domstol för att få en förklaring om att de rättigheter på vilka andra har gjort anspråk i saken inte existerar, när han har anledning att tro att de kan vara till skada för honom. Om störningar eller besvär också uppstår kan ägaren begära att de upphör … (inofficiell översättning).

51 Se Lawson, F. och Rudden, B., The Law of Property, Clarendon Press, Oxford, 1982, s. 126.

52 F. Lawson anmärkte i A common lawyer looks at the civil law: five lectures delivered at the University of Michigan, November 16, 17, 18, 19, and 20, 1953, Greenwood Press, Westport, 1977, s. 143, ur en common law-jurists perspektiv, att inom området olägenheter måste vi förvänta oss att hitta mycket av vår skadeståndsrätt i den civila förmögenhetsrätten.

53 Se Gambaro, A., Perspectives on the codification of the law of property, an overview, i European Review of Private Law, Vol. 5 (1997), s. 497-504, särskilt s. 502, där det bekräftas att common law-system inte skapar problemet med skydd för äganderätt som en del av förmögenhetsrätten. Äganderätten verkställs i stället genom skadeståndsrätten.

54 Se Rifkin, J., The Age of Access: The New Culture of Hypercapitalism Where All of Life is a Paid-For Experience, Tarcher/Putnam, New York, 2000, sidorna 6, 187 och 236-240.

55 Se domen i målet Henkel, punkterna 46 och 47.

56 Se ovan punkterna 28 och 29 samt däri angiven rättspraxis.

57 Se ovan punkt 31 och följande punkter

58 Se, exempelvis, med utgångspunkt i de gränser som införs genom lagen på den berörda fastigheten, artikel 844 i den italienska civillagen, där det föreskrivs att 1. [ä]garen till en fastighet inte kan förhindra utsläpp av rök, värme, ångor, buller, vibrationer eller liknande överföringar från en angränsande fastighet, när de inte överskrider vad som normalt kan tolereras, med hänsyn till platsernas villkor. 2. Vid tillämpningen av denna regel skall domstolen väga produktionskraven mot äganderätten … (inofficiell översättning).

59 Såsom nämns i C. Von Bar, The Common European Law of Torts, Volume I, Clarendon Press, Oxford, 1998, N. 533, s. 551, avser dessa förmögenhetsrättsliga bestämmelser att avgränsa två lika giltiga absoluta materiella rättigheter. I sådana regler föreskrivs vad en ägare får och inte får göra med sin egendom i förhållande till sin granne.

60 Se, i samband med det franska rättssystemet, R. Libchaber, Le droit de propriété, un modèle pour la réparation des troubles de voisinage i Mélanges Christian Mouly, Paris, Litec, 1998, I, s. 421-423, s. 425, s. 427 och s. 438-439.

61 Se exempelvis dom av den 16 december 1980 i mål 814/79, Nederländerna mot Rüffer (REG 1980, s. 3807), punkt 8.

62 Det skulle faktiskt vara karakteriseringen av en sådan talan som innebär att den inte omfattas av tillämpningsområdet för artikel 16.1 a som skulle ge ett ganska egendomligt resultat om svaranden hade sin hemvist i en annan konventionsstat än Österrike. Om det var fallet skulle domstolarna i den stat där svaranden hade sin hemvist beviljas en allmän behörighet att döma i fråga om lagstadgade begränsningar av äganderätt med avseende på två fastigheter som båda finns i en annan stat, Österrike.

63 Se generellt om problemen med internationell privaträtt avseende fastigheter som är belägna i olika stater, Niboyet, J. Les conflits de lois relatifs aux immeubles situés aux frontières des États (frontiéres internationales et interprovinciales) i Révue de droit international et de législation comparée , 1933, s. 468.

64 Se särskilt förslaget till avgörande av generaladvokaten Mancini, punkt 3, s. 3799.

65 Domen i målet Scherrens mot Maenhout m.fl., punkterna 13 och 16.

66 Förslaget till avgörande av generaladvokaten Mancini i målet Scherrens mot Maenhout m.fl., punkt 3 på s. 3799. Denna lösning medför naturligtvis nackdelar i den mån som varje domstol kunde meddela materiellt motstridiga domar med avseende på den centrala bedömningsfrågan i detta mål, om förekomsten av det som i huvudsak är ett enda hyresavtal.

67 Se det nya förslaget till avgörande av den av generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomer i mål C-1/04, Staubitz-Schreiber (REG 2005, dom av den 17 januari 2006, s. I-701, s. I-703), punkt 70 och följande punkter, där han i punkt 72 anför att forum shopping bara innebär att de processuella möjligheterna optimeras och är en följd av att parallell behörighet föreligger, och i detta ligger ingenting otillåtet.

68 Domen i målet Bier mot Mines de Potasse d'Alsace, punkterna 24-25, Se den senare domen av den 11 januari 1990 i mål C-220/88, Dumez France och Tracoba (REG 1990, s. I-49), punkt 10, av den 7 mars 1995 i mål C-68/93, Shevill mot Presse Alliance (REG 1995, s. I-415), punkterna 20 och 33, av den 19 september 1995 i mål C-364/93, Marinari mot Lloyds Bank och Zubaidi Trading Company (REG 1995, s. I-2719), punkt 11, samt av den 5 februari 2004 i mål C-18/02, DFDS Torline (REG 2004, s. I-1417), punkt 40.

69 Se när det gäller denna distinktion, som inte helt motsvarar den traditionella distinktionen mellan talan som avser sakrätt och talan som avser obligationsrätt, som har beskrivits ovan, G. Calabresi och A. Melamed, Property Rules, Liability Rules, and Inalienability: One View of the Cathedral i Harvard Law Review, Volume 85, 1972, s. 1089, särskilt s. 1092.

70 Se Posner, R., Economic Analysis of Law, 5:e upplagan, Aspen Publishing, New York, s. 68-71, där det görs gällande att en ansvarsregel bör användas när transaktionskostnaderna är höga och en egendomsregel när dessa kostnader är låga. Sådana transaktionskostnader är höga när de skadliga yttre förhållanden som har sitt ursprung i en egendom i en stat påverkar många olika egendomar och personer i en annan stat. Det blir fallet i den mån förorenaren enligt en egendomsregel, för att fortsätta sin verksamhet, måste köparätten att förorena från varje fastighetsägare som berörs.

71 Se dom av den 8 december 1987 i mål 144/86, Gubisch Machinenfabrik mot Palumbo (REG 1987, s. 4861; svensk specialutgåva s. 271), punkt 8, och domen i målet Tatry, punkt 32, där det erinras om att dessa bestämmelser bland annat syftar till att hindra att parallella processer handläggs samtidigt vid olika konventionsstaters domstolar och eventuellt resulterar i oförenliga domar.

72 Se artikel 27.1 i konventionen.

73 Förevarande mål rör konventionen och inte förordning nr 44/2001, men jag ser vid en första anblick ingen anledning att inte ta hänsyn till att nationella domstolar som beviljas behörighet enligt denna förordning agerar inom de gemenskapsrättsliga bestämmelsernas tillämpningsområde på så sätt att de omfattas av de allmänna gemenskapsrättsliga principerna. I detta sammanhang gäller det särskilt principerna om proportionalitet, icke-diskriminering och ett effektivt rättsskydd.